1893 ÅRS JERNVÄGSKOMITÉ (Statens offentliga utredningar 1894:2)

1893 ÅRS JERNVÄGSKOMITÉ.

Betänkande angående förvärfvande
för statens räkning af vissa

jernvägar,

afgifvet den 13 Januari 1894.

STOCKKOLM

TRYT'' K T F PEN TRÄL-T RYCK K RIKT
1 H fl 4 .

Innehållsförteckning.

Sid.

Skrifvelse till Konungen................................................ I

Betänkande:

Komiténs uppdrag.......................................... 1

Förberedande undersökningar ...................................... 2

Redogörelse öfver jernvägarne..........................................T.. 4

Skåne—Hallands jernväg.................................. 6

Mellersta Hallands » 16

Göteborg—Hallands » 20

Landskrona—Engelholms » 36

Malmö—Billesholms » 32

Uträkning af banornas inlösningspris .................................... 37

Kostnad för banornas komplettering .................................... 45

Jernvägarnes rentabilitet .................. 51

Komiténs förslag om inköp af fem enskilda jernvägar ............... 60

Yttrande ang. Helsingborg—Hessleholms jernväg ..................... 63

Yttrande ang. inlösen före eller efter de tio första trafikåren ...... 64

Yttrande ang. inköpssummans anskaffande.............................. 65

Yttrande ang. anståndsräntornas beräknande...............;........... 69

Bestämmelser om sättet för de fem banornas förvärfvande ......... 70

Jernvägsbolagens yttranden med anledning af komiténs beräkningar 75
Särskilda framställningar af vissa tjensteman vid Malmö —Billesholms
och Landskrona—Engelholms jernvägar ............... 79

Förberedande aftal ................................ 81

Särskilda meningar:

Sid.

af herrar Andersson och Simonsson ............-........... 82

af herr friherre Sparre .................................— 84

af herr Fränekel ................................................ 85

af herrar Asplund, Fränekel, friherre Sparre och Storckenfeldt 85

Bilagor:

1. Ang. aflöningsstat för de till inköp föreslagna banorna......... 86

2. Ang. Helsingborgs stads upplåtelse af jord till Skåne—Hallands

jernväg ............................................................... 89

3. Ang. Helsingborg—Hessleholms jernväg ..................... ..... 96

4. Kartbilaga.

TILL KONUNGEN.

Den 2 juni 1893 har Eders Kongl. Maj:t funnit godt
att åt en komité, bestående af undertecknade, ordförande
och ledamöter, lemna nådigt uppdrag att dels efter noggrann

undersökning af jernvägsadministrationens organisation och
det sätt, hvarpå dess verksamhet i väsentliga grenar utöfvades,
dock tills vidare ej hvad taxeväsendet rörde, afgifva
und. betänkande äfvensom förslag ej mindre till ny instruktion
för Kongl. jern vägsstyrelsen och nytt afiöningsreglemente
för jernvägsstaten, än äfven till de öfriga bestämmelser,
som syntes komiterade i fråga om statsbaneförvaltningen
böra meddelas, dels, sedan, på sätt komitén funne lämpligt,
uppskattning verkstälts ej mindre af värdet utaf Skåne—
Hallands jernväg och de öfriga banor, som kunde ifrågakomma
att i sammanhang dermed åt staten förvärfvas, än
äfven af de kostnader, som erfordrades för banornas kompletterande,
i händelse de bletve med statsbanorna införlifvade,
taga i öfvervägande på hvilka vilkor det kunde anses med
det allmännas fördel förenligt att för statens räkning förvärfva
Skåne—Hallands jernväg samt med denna omedelbart
eller medelbart i förbindelse stående jernvägar och
derom söka med vederbörande jernvägsförvaltningar uppgöra
förberedande aftal samt derefter före början af 1894
års lagtima riksdag inkomma med und. betänkande och
förslag i ämnet.

Komitén sammanträdde första gången den 11 juni
1898, dervid komitén, i öfverensstämmelse med hvad i beslutet
om komiténs tillsättning medgifvits, fördelade sig på
två afdelningar, den ena bestående af undertecknade Storckenfeldt,
Andersson, Asplund, Fränekel, Simonsson och
Sparre för den förberedande behandlingen af frågan om
jernvägsadministrationen, och den andra, bestående af undertecknade
von Krusenstjerna, Agrelius, Hahr, Månsson och
Svedelius, för den förberedande behandlingen af frågan om
vissa jernvägars förvärfvande.

Båda afdelningarna hafva haft sammanträden, den förra
här i Stockholm, den senare dels i Stockholm, dels å olika
platser vid vestkusten och i Skåne.

III

Då betänkandet angående förvärfvandet af vissa jernvägar
skulle vara afgifvet innan början af 1894 års riksdag, har
koinitén, sedan vederbörande afdelning numera slutfört sina
förberedande arbeten, särskildt företagit till slutlig behandling
förevarande fråga, fastän utredningen angående det
andra föremålet för komiténs arbete, eller jervägsadministrationen,
ännu icke hunnit afslutas; och får komitén härmed
afgifva underdånigt betänkande angående förvärfvan.
det för statens räkning af vissa enskilda jernvägar, jemte
vid betänkandet fogade särskilda meningar.

Stockholm den 18 Januari 1894.

Underdånigst

E. VON KRUSENSTJERNA.

Ertk Storckenfeldt. Marcus Agrelius. P. Andersson.

H. Asplund. E. Fränckel. M. PIatir.

Ivar Månsson. J. I). Simonsson. K. U. Sparre.

A. G. SvEDELIUS.

C. II. TroUius.

lifligt komitén meddeladt utdrag af statsrådsprotokollet
för den 2 juni 1893 har Herr Statsrådet och chefen
för civildepartementet, då han föreslog tillsättandet af nu
förevarande komité, anfört, bl. a., följande:

»Till denna komité synes mig äfven lämpligen böra
hänskjutas en annan fråga, som inom den närmaste framtiden
kräfver sin lösning. År 1882 meddelades koncession
å jernvägsanläggning mellan Helsingborg och Halmstad, den
så kallade Skåne—Hallands jernväg, och i koncessionen förbehöll
Kongl. Maj:t åt staten rättighet att inlösa jernvägsanläggningen,
i afseende hvarå stadgades olika vilkor för den
händelse anspråk på denna rättighets utöfvande framstäldes
före eller efter det tio år förflutit från det banan eller någon
del deraf blefve för allmän trafik upplåten. I fortsättning
med denna bana äro efter dess tillkomst anlagda
jernvägar från Halmstad till Varberg och derifrån till Göteborg,
allt med rätt för staten att när som helst inlösa dessa
bansträckningar; och i förbindelse med vestkustbanorna stå
dessutom andra jernvägar, med afseende å några af hvilka
staten är tillförsäkrad inlösningsrätt, medan deremot ett sådant
förbehåll saknas i fråga om andra af dem.

Den trafikled af enskilda jernvägar, som sålunda utefter
vestra kusten af Sverige tillkommit, bildar enligt min
uppfattning en af de vigtigare insatserna i hela vårt jernvägssystem,
och då de tio år, hvarinom Skåne—Hallands
jernväg får af staten inlösas efter ett pris, som under alla

K o mit eris
uppdrag.

förhållanden synes understiga det, hvartill staten efter de tio
årens utgång är berättigad förvärfva banan, gå till ända i början
af år 1895, synas mig åtgärder nu böra vidtagas, som
möjliggöra banans inlösande före denna tid, derest sådant befinnes
vara till fördel för det allmänna; och i sammanhang
dermed bör äfven undersökas, hvilka andra med Skåne—
Hallandsbanan omedelbart eller medelbart förbundna jernvägar
af beskaffenhet att förmedla en genomgående trafik
öfver statsbanorna synas böra för statens räkning förvärfvas.»''

På sätt i den und. skrifvelse, hvarmed detta betänkande
öfverlemnats, blifvit erinradt, har ock komitén, i enlighet
med Herr Statsrådets hemställan, fått till uppdrag, att sedan,
på sätt komitén funne lämpligt, uppskattning verkstälts
ej mindre af värdet af Skåne—Hallands jernväg och de öfriga
banor, som kunde ifrågakomma att i sammanhang dermed
åt staten förvärfvas, än äfven af de kostnader, som
erfordrades för banornas kompletterande, i händelse de blefve
med statsbanorna införlifvade, taga i öfvervägande på hvilka
vilkor det kunde anses med det allmännas fördel förenligt
att för statens räkning förvärfva Skåne—Hallands jernväg
samt med denna omedelbart eller medelbart i förbindelse
stående jernvägar och derom söka med vederbörande jernvägsförvaltningar
uppgöra förberedande aftal samt derefter
inom viss tid inkomma med und. betänkande och förslag
i ämnet.

Förbere- Med anledning af det sålunda åt komitén nådigst lemnande
un- nade uppdrag har komitén ansett de förberedande underdersohim-
gökningarna höra \ främsta rummet omfatta, förutom Skåne
—Hallandsbanan, jemväl de båda andra jernvägar, Mellersta
Hallandsbanan och Göteborg—Hallandsbanan, som i
förening med den förstnämnda bilda den s. k. vestkustbanan
och utgöra en sammanhängande trafikled utefter
Sveriges vestra kust mellan Göteborg, rikets andra stad
och slutpunkten för vestra stambanan och vigtiga enskilda
jernvägar, samt Helsingborg, den plats i vårt land, som genom
ångfärjetrafiken öfver sundet redan står i direkt förbindelse
med det kontinentala jernvägsnätet. Komitén har

vidare, jemväl med hemtadt stöd af uppdraget, gjort till
föremål för sina undersökningar den trafikled, som förbinder
vestkustbanan och derigenom Göteborg med Malmö, den
andra rtuvarande utgångspunkten för södra Sveriges förbindelse
med kontinenten. Till denna trafikled hör en del af
Landskrona—Engelholmsbanan, eller sträckan mellan Engelholm
och Billesholms grufva, samt Malmö—Billesholmsbanan.
Da emellertid af nämnda båda jernvägar endast den
senare är skyldig underkasta sig inlösen af staten, samt, såsom
framgar af det nyss anförda, en del af Landskrona—
Engelholmsbanan ej ingår i trafikleden, har komitén äfven
undersökt kostnaden för anläggande af en ny bana mellan
Kattarps station a Skane—Hallandsbanan och Billesholms
grufva, hvarigenom en förbindelse mellan vestkustbanan och
Malmö skulle kunna åstadkommas utan förvärfvande af
Landskrona—Engelholms jernväg.

Slutligen har äfven en annan förbindelseled mellan
Helsingborg och statens jernvägar, Helsingborg—Hessleholmsbanan,
varit föremal för förberedande undersökningar

Innan komitén går att framlägga resultatet af dessa
undersökningar och de skäl, som ligga till grund för det
förslag komitén kommer att i ämnet afgifva, har komitén
ansett en kortare redogörelse öfver förenämnda jernvägar
— härifrån dock undantagen den sistnämnda jernvägen, angående
hvilken komitén skall i fortsättningen af betänkandet
särskildt yttra sig — här böra finna plats.

Redogörelse
öfver
jernvägarne.

De jernvägslinier, hvilka denna redogörelse omfattar,
bilda, sedda i ett sammanhang, dels en fortlöpande
trafikled, som sammanbinder statens jernvägars båda slutpunkter
i Göteborg och Malmö, dels utfartsvägar från denna
hufvudlinie till'' de tvenne betydande städerna Helsingborg
och Landskrona, dels ock slutligen en förbindelseled mellan
den vigtiga jernvägsknutpunkten Åstorp och Höganäs. —
Att. sistnämnda, hufvudsakligen af lokalt intresse varande
jernvägslinie här medtagits, är beroende deraf, att denna
med jernvägslinien Helsingborg Halmstad bildar en jernvägsenhet
och jemte denna är mtecknad för vissa af Skane
—Hallands jernvägsaktiebolag upptagna lån.

Af hvilken betydelse dessa jernvägslinier äro framgår
deraf, att tio af rikets stadssamhällen, deribland dess andra
och tredje stad, en bland de bördigaste delarne af Sveriges
rikaste och tätast befolkade provins, Skåne, det svenska stenkolsområdet,
vigtiga industricentra såsom Lomma, Höganäs,
Mölndal genom dessa jernvägslinier äro satta i förbindelse
med hvarandra, samt genom den redan befintliga ångfärjeförbindelsen
mellan Helsingborg och Helsingör och den tillämnade
liknande förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn,
med Danmark och kontinenten, hvarförutom genom
dem förmedlas en transitotrafik mellan utlandet och Norge,
som ännu är att betrakta såsom blott i sin begynnelse.
Dessutom tillföres banorna trafik från flere, a tio olika
punkter anslutande jernvägar, hvarjemte jemväl på tio olika
ställen vexelverkan eger rum med sjökommunikationer.

Af hvilken utveckling trafiken å denna jernvägsled är
inägtig, kan man sluta sig till af nedanstående uppgifter
öfver °antalet resande och tonntalet gods samt deraf influten
inkomst under de fyra år, densamma i dess helhet varit
öppnad för den allmänna samfärdseln.

Dessa voro

		Antal	Antal tonn	Inkomster
		resande	gods	Kr.
o ar	1889	984,767	830,605	1,931,446
i)	1890	1,096,460	434,444	2,192,860
T)	1891	1,221,185	516,962	2,554,516
»	1892-	1,250,136	553,176	2,643,751

Huru och när dessa jernvägslinier kommit till stånd,
hvilka trakter de genomlöpa, hvilka aftal bestå rörande begagnandet
af med andra banor gemensamma stationer, *
hvilka inkomster och utgifter deras trafikerande medfört
samt hvilken afkastning de lemnat å det i dem nedlagda
kapitalet framgår af efterföljande meddelanden rörande de
särskilda jernvägarne.

* De för resp. jernvägar gällande koncessioner samt öfverenskommelser om
gemensamt begagnande af stationer m. m. hafva genom komiténs försorg särskildt
tryckts i ett begränsad! antal exemplar.

Koncession

in. in.

Skåne—Hallands jernväg.

Deri 17 juli 1882 utfärdades koncession för Skåne—
Hallands jernvägsaktiebolag att anlägga jernväg från Helsingborg
öfver Engelholm till Halmstad. Sedan den vissa
enskilda personer den 17 juni 1881 beviljade koncession å
jernvägsanläggning från Höganäs öfver lvattarp till Åstorp
blifvit å nämnda bolag öfverlåten, hvad beträffar bandelen
Höganäs—Kattarp genom förenämnda resolution af den 17
juli 1882 och hvad beträffar bandelen Kattarp—Åstorp
genom resolution af den 6 oktober s. å., förklarades genom
resolution af den 4 september 1886 Skåne—Hallands jernvägsaktiebolags
jernvägar Helsingborg—Halmstad och Höganäs—Åstorp
vara att såsom en särskild jernväg anse.

Kostnaden för jernvägsanläggningen uppgick vid 1892
års slut till 6,990,054 kronor.

Jern vägsbolagets aktiekapital utgör 2,628,700 kronor.
Resten af anläggningskostnaden är åvägabragt genom lån,
hvaraf statslån kr. 2,295,500, som genom afbetalningar vid
1892 års slut nedgått till kr. 2,246,397, samt obligationslån
kr. 1,200,000. Det senare lånet, som är afslutadt med
Industri-kredit-aktiebolaget i Stockholm, löper med 5 procent
ränta och skall amorteras med 50,000 kr. årligen under
loppet af 24 år, räknadt från den 1 juni 1893, dock med
jernvägsbolaget förbehållen rätt att efter ingången af år
1899 och med minst sex månaders uppsägning genom utlottning
öka amorteringen eller betala hela låneåterstoden.

Jernvägsanläggningen är utförd med normal spårvidd
(1,435 in.), starkaste lutning af 1:80, minsta krökningsradie
i hufvudspår af 300 m. och med stålskenor å hufvudlinien
af 21,5 och å tvärbanan af 17,2 kg. vigt pr meter.

Hufvudlinien Helsingborg—Halmstad är 92 km. lång
och bandelen Åstorp—Höganäs 28 km., deri inberäknad en

efter banans färdigbyggande tillkommen 2 km. lång sträcka
från Höganäs llyd till Höganäs fiskläge. Sammanlagda
längden af bolagets jernvägar är således 120 km.

För allmän trafik öppnades bandelarne Helsingborg—
Engelholm och Höganäs—Åstorp den 9 januari ] 885 samt
bandelen Engelholm—Halmstad den 21 augusti s. å.

Den ort, för hvilken denna jernväg är af största betydelse
och på hvilkens tillskyndelse densamma hufvudsakligen
kommit till stånd, är dess ena ändpunkt, den vid smalaste
delen af Öresund belägna staden Helsingborg med dess
20,000 invånare, nya storartade hamnanläggningar med
docka och skeppsvarf, många industriella anläggningar såsom
socker- och fosfatfabriker, mekanisk. verkstad m. in.
samt icke minst dess ångfärjeförbindelse med Helsingör, genom
hvilken icke mindre en för befordringen af resande
och post snabb och beqväm än äfven för befordringen af
gods, genom möjligheten att undvika omlastning, synnerligen
fördelaktig transportväg kommit till stånd.

Från den Landskrona och Helsingborgs jernvägar tillhöriga,
af dessa samt Skåne—Hallands och Helsingborg—
Hessleholms jernvägar gemensamt begagnade jernvägsstationen
i nämnda stad utgår hufvudlinien, till hvilken på ett
afstånd från stationen af c:a 500 meter spåret från ångfärjestationen
och hamnen ansluter sig. Efter att ett kortare
stycke hafva framgått i strandbrädden löper banan upp på
en storartad viadukt af 530 meters längd och mer än tre
meters höjd. Uppkommen på höjden svänger banan på en
hög bank samt genom en djup skärning in på den vidsträckta
slätt, som bildar det bördiga och rika Luggude
härad. — Efter att hafva passerat Odålcra station framkommer
banan till Kattarps station, der den Skåne—Hallands
jernvägsaktiebolag jemväl tillhöriga jernvägen Åstorp
—Höganäs (se nedan) korsar hufvudlinien. (Ifver bördig
slättbygd framgår banan förbi stationerna Iiögle (med flera
tegelbruk) och Vegeliolm (med tegel- och kalkbruk), öfvergå]’
Vegeån, som utgör gränsskilnaden mellan Malmöhus
och Kristianstads län, samt framkommer efter att hafva
passerat långa björk- och barrskogsplanteringar invid den
sandiga kusten till Hngelholm (2,200 invånare, ganska liflig
spanmålshandel; badort), hvarest jernvägen från Malmö

Sträckning.

Stationer.

och Landskrona ansluter sig. Stationen skiljes från staden
genom Rönneån, hvilken banan öfvergår på en svängbro om
70 m. Efter att hafva passerat den vid nämnda ås mynning
belägna uppblomstrande badorten Engelholms hamn
löper banan i nordlig riktning förbi fiskläget Skeppskirken
öfver en odlad, bördig slätt till stationerna Barkåkra och
Förslöf drager sig derifrån åt nordvest för att kunna komma
upp på södra sluttningen af Hallands ås, som fyller större
delen af Bjäre härad, samt framkommer till den vid södra
ändan af Sinarpsdalen belägna stationen Grefvie (ullspinneri)
banans högsta punkt, 108 in. öfver hafvets yta. Med stark
svängning åt nordvest löper derefter banan ned i och fram
genom nämnda dal, som bildar en naturlig öppning tvärs genom
Hallandsås, samt framkommer derefter på en bank af
24 meters höjd till Fästad, i närheten af köpingen och badorten
af samma namn. Utefter bergsluttningen löper banan
straxt bortom stationen in i Halland och öfver Stensån ned
på slätten förbi stationerna Skottorp och Vallberga, den ej
långt från Lagaåns mynning belägna staden Laholm, der
staten eger såväl vattenfall som derintill belägen mark lämplig
för verkstäder eller industriella verk, samt Veinge
och Genevad äfvensom de vid kusten belägna Eldsberga och
Trönninge, öfver Fylleån in på den Halmstad—Nässjö jernväg
tillhöriga, men af denna, Skåne—Hallands och Mellersta
Hallands jernvägar gemensamt begagnade stationen Halmstad.
Förutom med nämnda jernvägar står jernvägen här
äfven i förbindelse med den smalspåriga jernvägen från sjön
Bolmen.

Tvärbanan Åstorp—Höganäs framgår från den vigtiga
jernvägsknutpunkten Åstorp öfver en bördig, tätt bebygd
slätt, förbi stationerna Ormastorp, Lyckåker, Kattarp (der
banan korsas af hufvudlinien Helsingborg—Halmstad), Vestraby,
Stureholm, Mjöhult och Ingelsträde till det vid kusten
belägna Höganäs med dess stenkolsgrufvor och fabriker
för tillverkning af eldfast tegel och glaserade lerrör m. m.
Mellan de båda stationerna i Höganäs, Höganäs öfre och
Höganäs nedre, korsas banan af en Höganäs stenkolsverk
tillhörig, uteslutande för dess behof trafikerad, smalspårig
jernväg mellan grufvorna och fabrikerna.

Hvad angår begagnandet af centralbangården i Helsing- vuiorför
borg, hvilken, såsom ofvan är nämndt, eges af Landskrona
& Helsingborgs jernvägar, men äfven begagnas af Helsing- Sin9boras
borg—Hessleholms och Skåne—Hallands jernvägar, har mel- sta,ionlan
å ena sidan direktionerna för Helsingborg—Landskrona
—Eslöfs och Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag (Landskrona
& Helsingborgs jernvägar) samt å andra sidan styrelsen
för Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag i december
1884 afslutats en öfverenskommelse, genom hvilken Skåne
— Hallands jernväg eger att för sin trafik gemensamt med
Landskrona & Helsingborgs samt Helsingborg—Hessleholms
jernvägar begagna Helsingborgs station, samt få sin trafik
derstädes skött mot det att Skåne—Hallands jernväg till
Landskrona & Helsingborgs jernvägar årligen erlägger:

a) 6 proc. å tredjedelen af kostnaden för de vid öfverens kommelsens

afsilande åHelsingborgs bangård befintliga
byggnader och spårledningar eller kronor 4,941: 28

b) 6 proc. å den till 21,188 kronor beräknade kostnaden

för de utvidgningar af spår och byggnader, som till
följd af anslutningen verkstälts, eller kronor 1,268: 28

c) en tredjedel af aflöningen till den vid Helsingborgs sta tion

anstälda personal samt

d) en tredjedel af den årliga kostnaden för dels underhållet

af Helsingborgs bangård jemte gemensamt begagnade
byggnader och inrättningar, dels belysning, uppvärmning
och materialförbrukning för Helsingborgs station.

Kontraktet får icke å någondera sidan uppsägas annat
än i den händelse, att Skåne—Hallands jernväg framdeles
genom byggande af egen station icke vidare behöfver begagna
Helsingborgs nuvarande station, i hvilket fall kontraktet
mellan de resp. banorna skall af Skåne—Hallands
jernvägsaktiebolag uppsägas minst 1 2 månader förut. Skåne
—Hallands jernvägsaktiebolag skall i sådant fall dels vid
kontraktets upphörande kontant till Helsingborg—Landskrona—Eslöfs
jernvägsaktiebolag betala 15,000 kronor, utgörande
ersättning för de utvidgningsarbeten, som sistnämnda
bolag för anslutningens skull måst utföra, dels från och med

den månad den öfverenskomna afgiften för begagnande af
Helsingborgs station in. in. icke vidare erlägges, i sin tjenst
antaga den personal, som för Landskrona & Helsingborgs
jernvägar under sådana omständigheter blifver öfverflödig
för trafikens skötande å stationen, och dels, såvida något
för skötandet af samtliga jernvägarnas rörelse vid Helsingborgs
station erforderligt utvidgningsarbete blifvit utfördt,
kontant erlägga en tredjedel af kostnadssumman, såvida den
icke förut blifvit gulden.

Ångfärje- Skåne—Hallands jernvägstrafik i Helsingborg besörjes

stationen, emellertid icke blott genom nämnda centralbangård utan
äfven genom den s. k. ångfärjestationen. Grundvalen för
den jernvägs- och ångfärjetrafik, som under år 1891 kommit
till stånd mellan Helsingborg och Helsingör och som
oifvit särskildt åt vestkustbanan dess stora internationella

betydelse, bilda två vid en sammankomst i Köpenhamn den
IG oktober 1889 träffade överenskommelser mellan representanter
för hamndirektionen i Helsingborg, för Skåne—
Hallands jernväg, för Helsingborg—Hessleholins jernväg, för
Landskrona & Helsingborgs jernvägar samt för de danska
statsbanorna. Den förra af dessa handlar om anläggning
af ångfärjehamnar i Helsingör och Helsingborg och den senare
om trafikerandet af sjelfva ångfärjeförbindelsen. Af
dessas innehåll antecknas här att i fråga om de spår
och andra anläggningar, som behöfts för att sätta stationerna
i Helsingör och Helsingborg i förbindelse med ångfärjan
och för att åstadkomma nödigt rangeringsarbete, är
stadgadt, att de skola anordnas på dansk sida på de danska
statsbanornas föranstaltning och på deras bekostnad samt
på svensk sida af de svenska banorna, hvilka tillika skola
besörja all rangering mellan stationen och ångfärjehamnen
i Helsingborg; varande uttryckligt förbehåll gjordt, att, om
den svenska regeringen skulle göra bruk af sin rätt att inlösa
en eller flera af de svenska, i Helsingborg utmynnande
privatbanorna, de svenska statsbanorna skola inträda i de
privatbanorna, på grund af hvad aftaladt blifvit, tillkommande
rättigheter.

Den mark, hvarå spåren mellan hufvudlinien och ångfärjans
landningsplats blifvit utlagda, likasom två å ömse
sidor om ångfärjespåren belägna områden eller tomter, som

båda behöfvas och för närvarande äfven begagnas för ångfärjetrafiken,
tillhöra icke Skåne—Hallands jernväg utan
Helsingborgs stad samt, likasom hamnområdet i öfrigt, disponeras
af stadens hamndirektion. Det ena området hållande
i areal 21,218,95 qvadratfot eller 1,870,5 qvadratmeter,
bär emellertid jernvägen genom kontrakt den 2 januari
1893 arrenderat på 10 år från den 1 januari s. å. mot
en årlig afgäld under de första fem åren efter 12 öre pr
qvadratfot eller kronor 2,546: 27 och under de sista fem
åren efter 16 öre pr qvadratfot eller kronor 3,395: 03 för
hela området. A det andra området, derå Skåne—Hallands
jernväg uppfört den nuvarande ångfärjestationen, likasom
å den mark, der spåren till ångfärjehainnen äro framdragna,
innehar deremot Skåne—Hallands jernväg icke några upplåtelsehandlingar,
utan besittes marken endast på grund af
ett tyst medgifvande.

Vid sådant förhållande har komitén funnit sig böra
hos stadsfullmäktige i Helsingborg göra förfrågan om de
vilkor, på hvilka Helsingborgs stad, derest Skåne—Hallands
jernväg öfverginge i statens ego, ville antingen med eganderätt
eller med tryggad besittningsrätt upplåta den för ofvannämnda
spårförbindelse med ångfärjehamnen och stationen
begagnade mark. Skrifvelse i ämnet afläts den 16 september
1893 och har af stadsfullmäktige besvarats den 23
november s. å. genom öfversändande af ett utdrag af det
vid stadsfullmäktiges sammanträde den 21 i sistnämnda månad
förda protokoll. Enligt detta hafva stadsfullmäktige

dels tillförbundit Helsingborgs stad att för den händelse
svenska statsverket skulle komma att senast den 9
januari 1895 tillösa sig Skåne—Hallands jernväg, till statsverket
upplåta den staden tillhörande af jernvägskoinitén
ifrågasatta, till ångfärjestation och spår erforderliga mark
på bl. a. följande vilkor, nämligen

att ifrågavarande område, som för närvarande cj försäljes,
utarrenderas i likhet med öfriga hamntomter, derå
spår och byggnader för enskildes räkning uppförts, till
statsverket;

att arrendetiden bestämmes till tio år, räknadt från
den dag Skåne—Hallands jernväg öfvergår i statens ego,

Vilkor för
upplåtelse
af den för
spår förbindelsen

med ångfärjehamnen
erforderliga

mark.

Vilkor för
begagnande
af
Halmstads
station•

dock med rättighet för statsverket att efter förloppet af
dessa tio år bibehållas vid arrendet mot vilkor, som, derest
dessa ej kunna parterna emellan öfverenskommas, skola
fastställas af kompromiss, utsedd enligt lag angående skiljeman
af den 28 oktober 1887; dock under bestämmelse,
att arrendeafgiften ej får understiga det pris, som enligt
hvad här nedan omförmäles under de senaste fem åren
erlagts; samt

att arrendeafgiften bestämmes med hänsyn till de afgifter
af kr. 1,70 å 2,83 pr qvadratmetet- (15 å 25 öre pr
qvadratfot) årligen, som redan nu erlägges af enskilda personer
för andra till hamnen hörande tomter, till följande
belopp, nämligen under de första fem åren af 1 kr. 70
öre för den del af området som faller inom Kungsgatan
samt 2 kr. 27 öre för återstående del; under de näst följande
fem åren respektive kr. 2,2 7 och kr. 2,84, allt pr
qvadratmeter och årligen;

dels bemyndigat hamndirektionen jemte trenne utsedde
delegerade från stadsfullmäktige och verkställande direktörerna
vid Helsingborg—Hessleholms, Landskrona & Helsingborgs
och Skåne—Hallands jernvägar att å stadens
vägnar med jernvägskomitén eller statsverket träffa den
förberedande eller definitiva öfverenskommelse, som för ärendets
slutliga behandling kunde befinnas erforderlig, samt
att dervid, derest jernvägskomitén skulle önska någon justering
af angifna gränser m. m., vidtaga de jemkningar,
som af omständigheterna kunde föranledas, och som ej stode
i strid med hvad stadsfullmäktige för den ifrågasatta upplåtelsen
beslutat.

Angående Skåne—Hallands jernvägs begagnande af
Halmstads station, hvilken tillhör Halmstad—Nässjö jernvägsaktiebolag
och begagnas äfven af Mellersta Hallands
jernväg, är genom öfverenskommelse den 26 januari 1886
aftaladt bl. a., att Skåne—Hallands och Mellersta Hallands
jernvägsaktiebolag skola till Halmstad—Nässjö jernvägsaktiebolag
erlägga ersättning sålunda:

godtgörelse för en gång för kostnaderna af å Halmstads
station vidtagna ändringar och utvidgningar, dock ej

till högre belopp än 10,000 kr., hvilken kostnad af Skåne
—Hallands och Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag erlagts
med hälften hvardera;

årlig afgift, motsvarande ränta och underhållskostnad
å stationshus m. in., beräknade till ett värde af 112,000
kronor, å hvilket belopp den andel, som Skåne—Hallands
och Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag skola hvar för sig
betala till Halmstad—Nässjö jernvägsaktiebolag, beräknas
efter procent eller 2,600 kronor pr år;

en tredjedel hvardera af kostnaden för aflöning åt den
gemensamma stationspersonalen samt af ersättning för materialförbrukning
och öfriga utgifter för belysning, renhållning,
signalering o. d. å den gemensamma stationen.

Genom tillägg till detta kontrakt af den 11 februari
1888 hafva Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jernvägar
förbundit sig att hvardera erlägga 22/3 procent årlig
ränta å byggnadskostnaden för en af Halmstad—Nässjö
jernvägsaktiebolag uppförd restaurationstillbyggnad med tillhörande
ändringar (högst 12,000 kr.), hvaremot den hyresinkomst,
som möjligen kan för lokalen betingas, skall lika
fördelas mellan de tre bolagen.

Vidare har genom berörda tillägg bestämts, att öfverenskommelsen
af den 26 januari 1886 skall vara gällande
till den 1 januari 1896 och derefter ett år efter af någondera
parten skedd uppsägning.

Slutligen har, beträffande ett invid Halmstad—Nässjöbanans
station i Halmstad beläget jordområde, som Skåne
—Hallands jernväg inlöst från Halmstads stad för att, i
händelse af behof, kunna der anlägga egen station, under
den 11 september 1888 träffats en särskild öfverenskommelse
mellan Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jernvägar,
enligt hvilken den senare fått mot erläggande af andel i
löseskillingen och vissa andra vilkor till sig upplåten halfva
nyttjanderätten till området, hvarjemte förklarats, att samtliga
å denna mark eller å Halmstad—Nässjö jernvägsbolags
invidliggande område då befintliga eller framdeles på gemensam
bekostnad utförda spår för Skåne—Hallands och
Mellersta Hallands jernvägar skulle, jemte personplatformer
o. d., utgöra jernvägarnes gemensamma egendom.

Vilkor för
begagnande
af Åstorps
station.

Engelholms
stations
upplåtande
åt
Landskrona—

Engelholms

jernväg.

Trafikens

utveck ling.

Ratt till begagnande af Åstorps station, hvilken tillhör
Helsingborg—Hessleholms jernväg, har upplåtits åt Skåne—
Hallands jernväg genom öfverenskommelse af den 23 september
1886 med tillägg af november 1888. Enligt denna
skall Skåne—Hallands jernväg bl. a. bidraga med en tredjedel
af kostnaden:

a) för framtida underhållet af stations- och bangårdsanlägg ningar

äfvensom för de nya spårutläggningar och tillbyggnader
jemte öfriga anordningar, som till följd
af trafikens tillväxt och efter öfverenskommelse de
resp. bolagsstyrelserna emellan, blifva inom Åstorps
station erforderliga;

b) för skötsel af och materialförbrukning vid stationen.

Rätt att uppsäga öfverenskommelsen är icke förbehållen.

Genom kontrakt af den 9 mars 1885 är Landskrona
—Engelholms jernväg tillförsäkrad rätt att för all framtid
gemensamt med Skåne—Hallands jernväg begagna den sistnämnda
jernväg tillhöriga stationen i Engelholm; och har
Landskrona—Engelholms jernväg härför erlagt ett belopp,
motsvarande hälften af den beräknade anläggningskostnaden
för bangården med byggnader och inrättningar samt sammanbindningsspår,
eller 72,000 kronor, och skall derjemte
framgent betala hälften af stationens verkliga förvaltningskostnad
och underhåll.

Huru person- och godstrafiken utvecklat sig under de
år, jernvägen i sin helhet varit för trafik öppen, framgår af
nedanstående uppgift å antalet resande och tonn gods, som
å banan transporterats. Dessa utgjorde:

o ar	1886..........	Resande .. 322,409	Tonn gods 71,396
))	1887 ..........	... 321,056	75,729
	1888..........	... 294,608	79,009
	1889..........	... 327,781	103,135
	1890..........	... 357,267	122,323
3>	1891..........	... 367,209	148,903
»	1892 ..........	... 386,685	169,689

De varuslag, af hvilka största mängden transporterats,
utgöras af rotfrukter, stenkol, skogselfekter, spanmål samt
tegel och lera.

Af dessa förete rotfrukterna den relativt största ökningen,
i det att desamma, hvilka under första året af
banans öppnande för trafik, 1885, utgjorde blott 75 tonn,
år 1892 uppgingo till öfver 14,000 tonn.

Inkomsterna af trafiken samt utgifterna för drift och
underhåll hafva utgjort:

		Inkomster		Utgifter
		kr.		kr.
o ar	1886 .........	.... 419,753		233,306
	1887 .........	.... 427,744		268,921
»	1888.........	... 483,572		311,985
»	1889.........	.... 614,113		344,037
»	1890.........	... 685,615		404,879
	1891.........	... 756,760		480,350
	1892 .........	.... 798,805		508,334
Nettobehållningen	har således	utgjort:
o ar	1886.........		.. kr.	186,447
»	1887.........		... »	158,823
»	1888.........		... »	171,587
»	1889.........		... 5)	270,076
	1890.........		... »	280,736
	1891.........		... )>	276,410
	1892.........		... 3)	290,471

Å aktierna hafva från och med år 1890 utdelats 3
procent årligen.

Utdelning
å aktier.

Koncession
m. m.

Sträck ning.

Stationer.

Mellersta Hallands jernväg.

Koncession å anläggning af denna jernväg beviljades
det för ändamålet bildade Mellersta Hallands jern vägsaktiebolag
den 20 oktober 1882.

Anläggningskostnaden uppgick vid 1892 års slut till
kr. 3,257,859.

Aktiekapitalet belöper sig till kr. 1,470,400. I statslån
har jernvägsbolaget uppburit kr. 1,550,000, hvilket
lån genom afbetalning vid 1892 års slut nedgått till kr.
1,525,688.

Jernvägen, som bar en längd af 74 kilometer, och
byggdes med normal spårvidd, (1.435 m.), med största lutning
1 : 100, minsta krökningsradie af 300 m. samt med
stålskenor af 21.5 kg. vigt pr meter, öppnades den 17 september
1886 för allmän trafik.

Jernvägen, som utgår från den Halmstad—Nässjö jernväg
tillhöriga stationen i, Halmstad (residensstad i Hallands
län med öfver 12,000 inv., kallvattenkuranstalt, Slottsmöllans
storartade fabriker, mekaniska verkstäder, träförädlingsfabriker,
stor virkesexport), svänger först norrut, så
öfver Nissaån på en jernbro med två spann om hvardera
31 meter, förbi anhaltstationen Halmstad Norra, hållplatsen
Gullbrandstorp (stort stenhuggeri) och stationen Harplinge
(qvarn, glasbruk och tegelbruk i trakten) samt vidare
genom odlade fält till'' Brännarp. Genom vacker trakt
löper derefter banan till Getinge och följer derifrån ett
stycke Suseån, hvilken banan öfvergår på en jernbro om
20 meters spann straxt invid Slöinge (valsqvarn). Genom
slättbygd längs med stora landsvägen förbi stationen He -

berg och hållplatsen Skrea når banan, efter att hafva på
en jernbro med två spann, hvardera om 30 meter, öfvergått
Atran, staden Falkenberg (1,800 inv., idkar handel
med spanmål och lax), från hvilken en smalspårig 38 km.
lång jernväg är under byggnad till en vid ett biflöde till
Atran belägen punkt i närheten af Ullareds kyrka. Från
Falkenberg framgår banan fortfarande genom odlad slättbygd
förbi Lis hållplats och stationerna Långås, Tvååker
och Himle samt efter att hafva passerat genom eu 200 meter
lång och 6 å 7 meter djup bergskärning och vidare
utefter hafsstranden till Varberg.

Begagnandet af de båda ändstationerna, i Halmstad vilkor
och Varberg, hvilka tillhöra andra bolag, är jernvägen tillförsäkradt,
hvad angår Halmstads station samt ett derin- Halmstads
till liggande, af Skåne—Hallands jernväg förvärfvadt om- stat,onråde,
genom kontrakt med Halmstad—Nässjö och Skåne
—Hallands jernvägsaktiebolag. För innehållet i dessa
kontrakt är redogjordt under Skåne—Hallands jernväg
(sid. 12).

Vidkommande stationen i Varberg har mellan Varberg vilkor
—Borås och Mellersta Hallands iernvägsaktiebolag den 7 juli forbya9-1884 upprättats ett kontrakt, hvarigenom Mellersta Hallands Varbergs
jernväg upptagits såsom ineddelegare i Varbergs station mot slatwnen
ersättning till Varberg—Borås jernväg af 1,450 aktier
i Mellersta Hallands jernväg till ett noininelt värde af
145,000 kronor, motsvarande halfva anläggningskostnaden
för Varbergs station, hvarjemte Mellersta Hallands jernväg
för alla å stationen befintliga lösa inventarier, kontant erlagt
hälften af deras värde. Detta kontrakt har, i hvad rörer
den årliga afgift som Mellersta Hallands jernväg derjemte
skall till Varberg—Boråsbolaget erlägga, ändrats genom ett
den 12 januari 1888 mellan Varberg—Borås och Mellersta
Hallands jernvägar, å ena, samt Göteborg—Hallands jernväg,
å andra -sidan, upprättadt aftal, enligt hvilket alla tre banorna
skola ega gemensam nyttjanderätt såväl till den de
båda förstnämnda jernvägarne tillhöriga stationen, som ock
till Varberg—Boråsbolaget dittills tillhöriga hamnspår samt
alla å stationen då befintliga inventarier. Alla tre bolagen
skola med en tredjedel hvardera deltaga i kostnaderna för
alla byggnader, spårutvidgningar och andra anläggningar

Trafikens

utveck ling.

inom stationens nuvarande och blifvande område, som framdeles
blifva behöfliga för bolagens jernbanor, äfvensom i
kostnaden för underhållet af den egendom, som är eller
kommer att vara under gemensam användning af de tre
bolagen, såväl som i aflöningar till den vid Varbergs station
anstälda personal.

Angående anskaffande af vatten till lokomotivstallen
vid Varbergs station för alla tre jernvägarnes gemensamma
behof är särskild öfverenskommelse träffad den 20 februari
1889.

Ifrågavarande tre öfverenskommelser angående Varbergs
station kunna ej ändras eller upphäfvas utan samtycke af
samtliga kontrahenterna.

Huru person- och godstrafiken utvecklat sig under de
år jernvägen trafikerats framgår af nedanstående uppgift å
antalet resande och tonn gods, som å banan transporterats.

Dessa utgjorde:

o ar	1887 ......	Resande ...... 123,159	Tonn gods 14,722
»	1888 ......	...... 120,970	18,054
»	1889 ......	...... 147,280	25,157
»	1890 ......	...... 163,374	41,383
»	1891 ......	...... 189,675	60,345
»	1892 ......	...... 195,147	67,212

Den transporterade godsmängden utgöres hufvudsakligen
af skogseffekter, spanmål och sten. Mängden af det gods,
som blott transiterar banan, belöper sig till ungefär lika
mycket som mängden af de nyss nämnda varuslagen tillhopa
samt har under, åren 1889—1892 fyrdubblats eller
från år 1S89 c:a 6,000 till år 1892 c:a 25,000 tonn.

Inkomsterna af trafiken å jernvägen samt utgifterna
för drift och underhåll hafva utgjort:

		Inkomster	Utgifter
		kr.	kr.
år	1887 .......	...... 175,817	129,086
»	1888.......	..... 224,131	150,116
»	1889 .......	...... 327,791	196,281
	1890 .......	...... 394,730	205,953
»	1891.......	..... 503,368	258,643
))	1892 .......	...... 524,366	299,467

Nettobehållningen har således varit:

år 1887................................. kr. 46,731

» 1888................................. » 74,015

» 1889................................. » 131,510

» 1890................................. » 188,777

» 1891................................. » 244,725

» 1892................................. » 224,899

Å aktierna hafva utdelats:

år 1888 .................................... 2 procent

» 1889 .......... 4 »

» 1890 .................................... 5 »

» 1891 .................................... 6 »

» 1892 .................................... 6 »

Utdelning

aktier.

Koncession
m. m.

Sträck ning.

Stationer.

[Göteborg—Hallands jernväg.

Sedan den vissa enskilda personer den 31 oktober

1884 beviljade koncession å jernvägsanläggning mellan Göteborg
och Varberg, efter af Kong! Maj:t den 23 december

1885 dertill lemnadt medgifvande, öfvertagits af Göteborg—
Hallands jernvägsaktiebolag och detta bolag utfört jernvägsanläggningen
enligt den samtidigt med koncessionen
faststälda, sedermera något ändrade planen, öppnades jernvägen
för allmän trafik den 1 september 1888, med hvilken
dag jernvägsförbindelsen mellan Göteborg och Helsingborg
resp. Malmö, den s. k. vestkustbanan, ock var fullbordad.

Jern vägens anläggningskostnad uppgick vid 1892 års
slut till kr. 4,814,767.

Jernvägsbolagets aktiekapital uppgår till kr. 2,164,000.

I statslån har jernvägsbolaget bekommit kr. 2,068,000,
och har detta lån genom afbetalning vid 1892 ars slut
nedgått till kr.2,046,854.

Enligt den för jernvägen faststälda planen är densamma
bygd med normal spårvidd (1.435 m.), med största lutning
af 1 : 100 utom vid ingången å viadukten till Bergslagernas
jernvägars station i Göteborg, der den utgör 1 : 80, minsta
krökningsradie i hufvudspår af 356 m. samt försedd med
stålskenor af 24.5 kg. vigt pr meter. Jernvägens längd
utgör 77 kilometer.

Ö ...

Från den Varberg—Borås jernväg tillhöriga stationen
i Varberg (4,500 inv., badanstalt, mek. verkstad, snickerifabrik,
fisksalteri och stenhuggerier), följer banan på
en sträcka af c:a 1,500 meter nämnda jernväg, öfvergår
på en bro Himleån och löper genom ömsevis kala

klippor och bördiga dalar fram till den på södra sidan af
Viskaåns mynning i Klosterfjorden belägna stationen AsJcloster.
Efter att på en bro om 2 vida spann öfvergått
Viskaån, framkommer banan till Backa och vidare
mellan klippväggen och hafvet till stationen Frittesås,
hvarest kustlandsvägen upptager utfartväg från Frillesås
och Idala bördiga socknar. Följande landsvägen och den
oftast sterila, klippiga kusten uppnår banan Asa station,
framgår i en dalgång och vidare öfver slättbygd till Fjärås
i närheten af den högt belägna, långa och djupa sjön Lygnern,
hvars aflopp, Rolfsån, öfvergås, kort hvarefter banan uppnår
staden Kongsbacka (spanmålsexport). I Kongsbackaåns odlade
dalgång framgår derefter banan jemnsides med landsvägen
förbi Anneberg och lindome, i trakten af hvilken sistnämnda
station allmogen bedrifver en betydande hemslöjd (enklare
möbler), svänger derefter något åt nordvest förbi Sagsjön,
passerar vid Flabäck gränsen mellan Halland och Vestergötland,
öfvergår Mölndalsån i närheten af det på industriella
anläggningar (tvänne pappersbruk, bomullsspinneri,
väfveri in. m.) rika Mölndal vid Fässbergs station, passerar
Almedal med dess många fabriker, der den nu under
anläggning varande jernvägen från Borås ansluter sig, samt
är derefter på en väldig viadukt om 601 in. längd och 5
in. höjd framdragen i en halfcirkel åt norr och vester
öfver statsbanan till Bergslagernas jernvägars station i
Göteborg.

Genom det ofvan under Mellersta Hallands jernväg
omnämnda kontrakt af den 12 januari 1888 är Göteborg—
Hallands jernväg tillförsäkrad nyttjanderätt till den af Varberg—Borås
och Mellersta Hallands jernvägar gemensamt
egda stationen i Varberg. För denna nyttjanderätt och
de öfriga förmåner, som genom bemälda kontrakt tillförsäkrats
Göteborg—Hallandsbolaget, har sagda bolag erlagt
till Varberg—Boråsbolaget femtio aktier i Göteborg—Hallands
jernvägsaktiebolag å tillhopa 10,000 kronor och till
Mellersta Hallands-bolaget 242 aktier i Göteborg—Hallands
jernvägsaktiebolag å tillhopa 48,400 kronor, hvarjemte
bolaget skall årligen, så länge kontraktet är i kraft,
till Varberg—Boråsbolaget erlägga en afgift af 1,900
kronor.

Vilkor
för begagnande
af
Varbergs
station.

Vilkor
för begagnande
af
Göteborgs
station.

I kostnaden för alla byggnader, spårutvidgningar och
andra anläggningar, som framdeles varda behöfliga för de
tre kontraherande banornas gemensamma bruk, för underhållet
af all den under gemensam användning af de tre
kontraherande bolagen varande egendomen samt för aflöning
till stationspersonalen vid Varberg deltager Göteborg—
Hallands jernväg med en tredjedel.

De vilkor, under hvilka Göteborg—Hallands jernväg
får för sin trafik i Göteborg begagna Bergslagernas jernvägs
station derstädes, innefattas i öfverenskommelse af den
12 september 1887, hvilken sedermera ändrats den 24
augusti 1892 och — i anledning af den f. n. under byggnad
varande Göteborg—Boråsjernvägens tillämnade inledande
å Göteborgs station — den 29 maj 1893.

Enligt dessa överenskommelser har åt Göteborg—Hallands
jernväg för all framtid dels upplåtits Bergslagernas
jernvägars station i Göteborg jemte derå befintliga spår,
byggnader och inrättningar, med undantag af lokomotivstallet,
till sambruk och nyttjanderätt gemensamt med Bergslagernas
jernvägsaktiebolag, dels i det nu befintliga lokomotivstallet
rum för fyra lokomotiv. Härför har Göteborg
—Hallands jernväg till Bergslagernas jernvägar en gång
för alla erlagt dels 250,000 kronor genom aflemnande till
sistnämnda bolag af de utaf samma bolag tecknade aktier
i Göteborg—Hallandsbolaget till motsvarande nominelt belopp
jemte tillhörande utdelningskuponger, dels för upplåtelsen
af rum i lokomotivstallet 15,000 kronor. Dessutom
har Göteborg—Hallandsbolaget till Bergslagernas jernvägsaktiebolag
i ersättning för ständig nyttjanderätt till de inventarier
som å stationen funnos, då Göteborg—Hallands
jernväg öppnades för allmän trafik, erlagt 3,000 kronor,
genom aflemnande till Bergslagernas jernvägsaktiebolag af
aktier i Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag till motsvarande
nominelt belopp, och skall årligen erlägga ett kontant
belopp, utgörande en tredjedel af hvad Bergslagernas
jernvägsaktiebolag under året utgifvit för underhåll af redan
befintliga och anskaffande af nya inventarier.

I godtgörelse för

a) det Bergslagernas jernvägar åliggande underhåll af
Göteborgs station i dess helhet med derå för gemensamt

bruk nu varande eller under kontraktstiden blifvande byggnader,
spår och inrättningar och

b) handhafvandet och skötseln af Göteborg—Hallands
jernvägs trafik å stationen, hvari inbegripas aflöning och
inqvartering för stationspersonalen, inaterialförbrukning, uppvärmning,
belysning och renhållning in. m., som för stationens
hållande i trafikabelt skick erfordras,

skulle enligt öfverenskommelsen den 12 september 1887
Göteborg—Hallands jernväg årligen erlägga ett belopp af

14.000 kronor. Denna godtgörelse blef genom aftalet den
24 augusti 1892 »för åren 1898 och 1894 eller intill dess
Göteborg—Borås jernväg öppnas för allmän trafik» höjd till
»hälften af underhålls- och förvaltningskostnaden för stationen,
dock så, att det årliga bidraget icke får öfverstiga

50.000 kronor», och är genom öfverenskommelsen den 29
Maj 1893 — i sammanhang dermed att Göteborgs station
uppläts äfven åt Göteborg—Borås jernväg till sambruk och
nyttjanderätt för all framtid — bestämd sålunda, att från
det sistnämnda jernväg öppnas för allmän trafik alla ifrågavarande
utgifter för stationen skola bekostas till en femtedel
af Göteborg—Borås jernvägsaktiebolag och till fyra
femtedelar af Bergslagernas och Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag
gemensamt, med lika fördelning sistnämnda
tvenne bolag emellan.

I fråga om giltighetstiden är i 1893 års öfverenskommelse
bestämdt som följer: »öfverenskommelsen gäller —
för såvidt den ej afser all framtid — för en tid af fem
år från den dag Göteborg—Borås jernväg öppnas för trafik,
och sedermera, derest den ej minst tolf månader före sagda
tids utgång blifvit å någotdera bolagets sida uppsagd, till
och med den dag, som tolf månader efter sådan uppsägning
först infaller.»

Genom en annan öfverenskommelse jemväl af den 29 Aftal med
maj 1S93 är mellan Göteborg—Hallands jernväg och Göte- GJt^o0^9
borg—Borås jernväg det aftal träftadt angående anläggning, jernväg.
underhåll och skötsel af föreningsstation vid Ahnedal, att
Göteborg—Borås jernväg skall anlägga stationen men att
Göteborg—Hallands jernväg skall till Göteborg—Borås jernväg
betala hälften af anläggningskostnaden; och förvärfvar
Göteborg—Hallands jernväg derigenom för evärdelig tid

Trafikens

utveck ting.

eganderätten till stationen, hvaremot beträffande nyttjanderätten
till densamma båda jernvägsbolagen skola för all
framtid vara berättigade till lika förmån. Kostnaden för
handhafvandet och skötseln af den gemensamma stationen,
innefattande aflöning och inqvartering för personalen, materialförbrukning,
uppvärmning, belysning och renhållning
m. m. bestrides till hälften hvar af de båda bolagen.

För rättighet att mellan Almedal och Göteborg framgå
med egna bantåg erlägger Göteborg—Borås jernväg i ett
för allt till Göteborg—Hallands jernväg för hvarje framgående
lokomotiv, med eller utan vagnar, en afgift af 3
kronor och för hvarje lokomotiv åtföljande tom eller lastad
vagn en afgift af 30 öre; dock så att hela årliga afgiften,
oafsedt antalet lokomotiv och vagnar, som under ett år
passerat ifrågavarande handel, icke får understiga 15,000
kronor.

Den lokala trafik, som kan uppstå mellan Almedal och
Göteborg, tillhör uteslutande Göteborg—Hallands jernväg,
utgörande detta dock ej hinder för att ilgods och passagerare
skola kunna med Göteborg—Boråsbanans tåg mellan
sagda stationer befordras, ehuru uppbörden för denna trafik
tillfaller Göteborg—Hallands jernväg.

Beträffande giltighetstiden innehåller den förevarande
öfverenskommelsen samma bestämmelse som den ofvan omnämnda
öfverenskommelsen angående Göteborgs station.

O O

Huru person- och godstrafiken utvecklat sig under de
fyra år, som förflutit sedan banans öppnande för trafik, framgår
af nedanstående uppgifter öfver antalet transporterade
resande och tonn gods

Resande Tonn gods

år 1889 .............................. 231,648 36,381

)) 1890 .............................. 260,105 64,218

» 1891 .............................. 304,371 63,127

» 1892 .............................. 301,850 60,893

Af den transporterade godsmängden intaga skogsprodukterna
främsta rummet.

Inkomsterna af trafiken samt utgifterna för drift och

underhåll hafva utgjort:

Inkomster Utgifter

år 1889.............................. 462,016 197,549

» 1890.............................. 541,465 281,725

» 1891 .............................. 644,419 320,220

» 1892.............................. 646,895 368,858

Nettobehållningen har således varit:

år 1889................................................... kr. 264,467

b 1890................................................... b 309,740

b 1891.................................................... » 324,199

b 1892......................................... b 278,037

Till aktieegarne hafva utdelats:

år 1889 ...................................................... 5 procent

» 1890 .................. 6 b

b 1891 ...................................................... 6 b

» 1892 ..................................................... 6 b

å aktiekapitalet.

Utdelning

aktierna.

Koncession
m. in

Landskrona—Engelholms jernväg.

Koncession å denna jernväg är meddelad genom två
särskilda resolutioner, af hvilka den ena af den 13 februari
1874 afser en jernväg från Engelholm till Björnekulla station
å Helsingborg-—Hessleholins jernväg och den andra af
den 6 november samma år jernväg från Landskrona till
Björnekulla eller, såsom den numera benämnes, Åstorps station.
De olika bolag, som bildats för anläggning af dessa båda jernvägssträckor,
hafva sedermera förenats till ett gemensamt
nytt bolag, Landskrona—Engelholms jernvägsaktiebolag,
som genom resolution den 30 juli 1875 fått å sig öfverlåta
de båda förutnämnda koncessionerna.

Enligt bolagsstyrelsens årsberättelse för 1892 uppgick
anläggningskostnaden, deri inbegripet värdet af rörliga materielen
och inventarierna vid samma års slut, till kr.
3,030,727.

Aktiekapitalet utgör kr. 1,025,714. Härutöfver hafva
aktieegarne lemnat ett tillskott af kr. 252,690.

Jernvägsbolagets öfriga skulder uppgingo vid 1892
års slut till kr. 2,977,911, deraf obligationslån kr. 1,909,600.
Af nämnda obligationsskuld utgöra kr. 387,200 återstod
af ett den 27 november 1880 med Den danske Landmansbank
i Köpenhamn afslutadt lån å 450,000 kr., löpande
från och med år 1891 med 4 procent ränta, och kr.
1,522,400 återstod af ett den 2 november 1886 med samma
bankinrättning afslutadt lån å kr. 1,600,000, likaledes löpande
med 4 procent ränta. Lånen skola vara slutamorterade,
det förra år 1920 och det senare år 1926; dock
eger jernvägsbolaget att, sedan tio år förflutit från tiden
för resp. låns afslutande, antingen förändra amorteringsplanen,
så att den årliga utlottningen af obligationer ökas,

eller ock efter föregången sex månaders uppsägelse, den 1
januari infria till pari alla då oinlösta obligationer.

Jernvägens egare hafva ej lagfarit jernvägen och lånen
äro förty ej intecknade.

Jernvägen är af normal spårvidd (1,435 m.), bygd med
brantaste lutning af 1:80, minsta krökningsradie af 300
in. och med skenor af 21,5 ä 24,3 kg. vigt pr m. samt mäter
i längd 49 km., deraf 23 km. belöpa å sträckan Engelholm
—Billesholms grufva och 26 km. å sträckan Landskrona—
Billesholms grufva. Äf jernvägen öppnades för trafik bandelen
Engelholm—Åstorp den 31 december 1875 och bandelen
Åstorp—Landskrona den 1 november 1876.

Denna jernväg, som hufvudsakligen anlagts för att
sätta den mellersta af de tre städerna vid sundet, det på
fabriksanläggningar af flere slag rika, af 12,000 menniskor
bebodda Landskrona i förbindelse med en påtänkt, numera
verklig, vestkustbana, utgår från den Landskrona
—Eslöfs jernväg tillhöriga stationen i nämnda stad, upptager
ej långt utanför staden, vid Säby, en kort (2 km.)
bibana från Såbyholm med dess sockerbruk och öfriga anläggningar,
går vidare i stora svängningar upp på Rönneberga
högar, der station är anlagd vid Vadensjö. Genom
bördiga trakter löper banan norrut, korsar vid Ottarps
hållplats på en dyrbar bank och bro den i Vallåkradalen
framgående jernvägen Helsingborg—Billeberga
samt uppkommer på högslätten vid Kingelstads station.
Nästa station är Ekeby, hvarifrån utgår en kort (3 km)
bibana till Skr omber ga (stenkolsgrufva och lergodsfabrik). Vid
den derpå följande stationen Billesholms grufva, i närheten
af hvilken tre olika stenkolsgrufvor (Billesholm, Ljungsgård
och Bosarp) bearbetas samt tvenne tegelbruk och en
snickerifabrik drifvas, ansluter sig Malmö—Billesholms jernväg,
genom hvilken en icke obetydlig transitotrafik (30- ä

40,000 tonn) mellan vestkusten -och sydliga Skåne tillföres
banan. Strax bortom sistnämnda station öfvergår banan
Vegeån, som bär utgör gränsskilnad mellan Malmöhus och
Kristianstads län, samt närmar sig vid stationen Norra
Vram (qvarnar, mejeri och tvenne tegelbruk) Söderåsen för
att vid dess brant, den s. k. Björnekulla klint, vid den vigtiga
jernvågsknutpunkten Åstorp korsa Helsingborg—Hessle -

Sträck ning.

Stationer.

Vilkor
för begagnande
af
Engelholms

station.

Vilkor
för b eg a gnande
af
Åstorps
station.

Vilkor
för begå gnande
af
Landskrona

station.

holms jernväg och sammanträffa med jernvägen Åstorp—
Höganäs. Förbi Heagårds hållplats och Spannarps station
framkommer banan till Engelholm, der den sammanträffar
med vestkustbanan.

Begagnandet af jernvägens båda ändstationer, Engelholm
och Landskrona, samt föreningsstationen Åstorp, hvilka
samtliga tillhöra andra banor, är tryggadt genom särskilda
aftal, af hvilka under Skåne—Hallands jernväg (sid. 14) är
redogjordt för det som angår Engelholm.

Beträffande Åstorp har Kongl. Maj:t genom resolution
af den 11 februari 1876 förordnat, att Helsingborg—
Hessleholms och Landskrona—Engelholms jernvägsaktiebolag
skola för trafik gemensamt begagna denna station mot
förbindelse för det senare bolaget att till det förra bolaget
härför utgifva godtgörelse till belopp som skulle genom
kompromiss bestämmas, samt att vidare dels vidkännas hälften
af kostnaderna för de nya spårutläggningar och tillbyggnader
jemte öfriga anordningar inom stationens område,
som efter öfverenskommelse mellan bolagsstyrelserna
funnos då eller framdeles erforderliga till följd af banornas
sammanslutning och trafikens tillväxt derstädes, dels och''
från och med den dag, då trafik å Landskrona—Engelholmsbolagets
bana öppnats till Åstorp och sedermera framgent
deltaga till hälften med Helsingborg—Hessleholmsbolaget
i kostnaderna såväl för underhållet af stations- och
bangårdsanläggningarna som för stationens skötsel och materialförbrukning’.

Under den 14 oktober 1876, och sedan godtgörelsen blifvit
af kompromiss faststäld till 40,000 kronor samt detta
belopp af Landskrona—Engelholmsbolaget erlagts, är på
grundval af nyssnämnda resolution öfverenskommelse träffad
om samtrafik bolagens jernvägar emellan, hvilken öfverenskommelse
synes vara ouppsägbar, då förbehåll om
uppsägning icke gjorts, men är densamma, på endera partens
begäran, underkastad revision af kontrahenterna.

Hvad angår Landskrona station har öfverenskommelse
om begagnande af densamma träffats den 18 november 1876
och i vissa detaljer ändrats genom nya överenskommelser af
den 7 december 1878 och 11 oktober 1890. Enligt dessa
skall Landskrona—Engelholms jernväg för begagnande af

Landskrona station betala en afgift af 25 öre för hvarje
person- eller godsvagn, som lastad eller tom ingår å Landskrona
station, dervid dock sammanlagda årliga afgiften icke
får understiga 10,000 kronor, överenskommelser! är ouppsägbar,
men kan revideras efter begäran af någondera parten.

För de vilkor, under hvilka Malmö—Billesholms jernväg
får begagna sig af den Landskrona—Engelholm tillhöriga
stationen Billesholms grufva redogöres under Malmö
—Billesholms jernväg (sid. 35).

För begagnande af Säby station, hvars anläggning bekostats
af Skånska Sockerfabriksaktiebolaget och derefter
med full eganderätt öfverlåtits å Landskrona—Engelholms
jernväg, skall enligt öfverenskommelse af den 30 september
1884 nämnda bolag i egenskap af egare till Säbyholms
jernväg årligen betala 500 kronor. Denna öfverenskommelse
är ouppsägbar, men kan på endera partens framställning
revideras.

Huru person- och godstrafiken utvecklat sig under de
år jernvägen egt bestånd, framgår af nedanstående uppgift
å antal resande och tonn gods, som å banan transporterats.
Dessa utgjorde:

o ar	1877 ...............	Resande ............... 91,497	Tonn gods 28,405
»	1878 ...............	............... 86,326	31,636
»	1879 ...............	............... 78,007	27,127
»	1880 ...............	............... 81,767	33,596
»	1881 ...............	*	40,840
y>	1882 ...............	*	39,322
y>	18S3 ...............	............... 93,810	54,975
y>	1884 ...............	.............. 95.022	62,153
y>	1885 ...............	............... 79,211	63,096
»	188(1 ...............	............... 68,424	62,829
	1887 ...............	............... 76,229	70,008
»	188S ...............	............... 75,7 71	78,223
»	1889 ...............	............... 81,275	90,866
))	1890 ...............	............... 89,322	115,662
»	1891 ...............	............... 99,393	127,456
»	1892 ...............	............... 99,616	129,680

Stationen
Billesholms

grufras
upplåtande
åt
Malmö—
Billesholms

jernväg.

Föreningsstationen

med Säbyholms

jernväg.

Trafikens

utveck ling.

* För åren 1881 och 1882 saknas uppgifter.

De hufvudsakligaste varuslagen utgöras af rotfrukter,
stenkol samt tegel och rör. Af dessa förete rotfrukterna
en ökning från c:a 4,000 tonn år 1888 till
c:a 15,000 år 1893 samt tegel och rör en ökning från ej
fullt 1,000 tonn år 1883 till 27,000 tonn år 1893. Deremot
har mängden transporterade stenkol nedgått från c:a

34,000 tonn år 1883 till c:a 28,000 tonn år 1893. Transitogodset
har från år 1886, då det i statistiken första gången
uppföres med 446 tonn, tilltagit så, att det år 1892
uppföres med 32,000 tonn.

Inkomsterna af trafiken å jernvägen samt utgifterna
för drift och underhåll hafva utgjort

1878 ........................... 132,370

1879 ........................... 124,344

1880 ........................... 139,114

1881 ........................... 144,598

1882 ........................... 153,511

1883 ........................... 176,053

1884 ........................... 186,407

1885 ........................... 165,410

1886 ........................... 148,042

1887 ........................... 162,345

188S ........................... 175,751

1889 ........................... 206,241

1890 ........................... 224,374

1891 ........................... 241,227

1892 ........................... 251,928

Utgifter

kr.

114,650

118,279

101,895

98,521

111,490

116,996

93,285

111,295

119,889

118,032

136,038

134,786

123,763

159,696

163,431

180,179

Nettobehållningen har således varit:

åren 1876—1877.................................... kr. 49,530

år 1878 ................................................... » 14,091

» 1879 .................................................. » 22,449

» 1880 ................................................... » 40,593

» 1881 ................................................... » 33,108

» 1882 ................................................... » 36,515

» 1883 ................................................... » 82,768

» 1884 ................................................... » 75,112

år 1885
» 1886
» 1887
1888
» 1889
» 1890
» 1891
» 1892

» 45,521
» 30,010
» 26,307
» 40,965
» 82,478
» 64,678
» 77,796
» 71,749

Någon utdelning till aktieegarne har ej ifrågakommit.

Utdelning

aktier.

Koncession
m. in

Malmö—Billesholms jernväg.

Den 26 september 1884 beviljades Malmö—Billesholms
jernvägsaktiebolag koncession å anläggning af jernväg från
Arlöfs station å södra stambanan öfver Teckomatorp till
Billesholms grafva, och den 19 mars 1886 medgafs bolaget
rätt att framdraga denna jernväg från Arlöfs station utmed
norra sidan af statsbanans spår till Malmö, dervid
samtidigt i fråga om banans anslutning till Arlöfs och
Malmö stationer föreskrefs bl. a. att, förutom det bolaget
skulle bestrida alla i följd af banans inledande å nämnda
stationer uppkommande kostnader för dessas utvidgning och
ändring, till statens jernvägar skulle såsom ersättning för
tillträde till stationens trafiklokaler och skötandet af bolagets
trafik m. m. samt för bolagets befriande från hållande
af stationspersonal och från underhåll af spår och byggnader
derstädes årligen utbetalas för Arlöfs station 2,000 kr.
och för Malmö 12,000 kr.

Jern vägsanläggningen har medfört till 1892 års slut
en kostnad af kr. 2,928,329.

Aktiekapitalet utgör kr. 1,217,700.

A| det af jernvägen med bankirfirman C. G. Cervin
och Skånes Enskilda bank den 2 maj 1890 afslutade
obligationslån, stort 1,400,000 kr. med fyra procent ränta
och 40-årig amortering, återstod vid 1892 års slut oguldet
kr. 1,870,000.

Enligt den samtidigt med koncessionen faststälda planen
för jernvägsanläggningen skulle jernvägen byggas med
spårvidd af 1,435 in., största lutning af 1:100 och minsta

krökningsradie af 300 m. samt med stålskenor af 24.8 kg.
vigt per meter.

Jernvägen, som har en längd af 59 km., öppnades för
trafik den 18 september 1886.

Från statsbanans station i Malmö utgår jernvägen jemnlöpande
med denna till Arlöf, derifrån den tager en nordlig
riktning mot Lomma med dess storartade cementfabriker,
fyra tegelbruk och öfriga anläggningar. Efter att hafva
öfvergått Höjeån, passerat hållplatsen Önnerup samt de å
den bördiga slätten belägna stationerna Flädie och Stäfvie
tager banan en något nordvestligare riktning åt stationen
Furulund till, invid hvilken en större anläggning, en filial
till Malmö yllefabriksaktiebolag, förefinnes. Landsvägen
mellan Lund och Landskrona är här ledd på en
större stenbro öfver banan, hvilken derefter jemte den från
öster kommande jernvägen Lund—Kjefiinge föres öfver
Löddeån på en jernbro med ett spann. Vid Kjefiinge
station ansluter sig förutom den nyss nämnda Lund—
Kjefiinge jernväg, som utgör en fortsättning af jernvägen
Lund—Trelleborg, den 1893 års sommar för trafik öppnade
jernvägen Kjefiinge—Landskrona. Platsens egenskap
af föreningsstation för flere banor har bidragit till att derstädes
anlagts flera industriella anläggningar såsom sockerbruk,
läderfabrik och mejeri. Efter att hafva passerat SöderIwidinge
och Norrhvidinge hållplatser samt öfvergått Saxån
framkommer banan till Teckomatorp, der hon korsar jernvägen
Eslöf—Landskrona (Helsingborg). Genom alltjemt
bördig, odlad, skoglös bygd framgår banan derefter till
Svalöf hvarest den allbekanta frökontrollanstalten är belägen
och der för öfrigt finnes ett stort mejeri med svinuppfödningsanstalt,
den största i sitt slag i vårt land, och fortsätter
uppför Söderåsens sydvestra sluttning förbi Kjellstorps
hållplats till Axelvold och derifrån vidare genom en
af de betydligare skärningarna på linien till Kågeröd. Härifrån
tager banan nordvestlig riktning utefter åsens fot och
utmed Vegeån fram till Böketofta. Ett stycke bortom denna
station vidtager det skånska grufdistriktet med stationen
Billesholms grufva, der banan sammanträffar med Landskrona—Engelholins
jernväg.

Sträck ning.

Stationer.

Vilkor
för begagnande
af
Arlöfs
och

Malmö

stationer.

Vilkor
förbegagnande
af
Kj ef inge
station.

Vilkor
förbegagnande
af
Teckomatorps

station.

Beträffande begagnandet af de statens jernvägar tillhörande
stationerna Arlöf och Malmö är den 29 september
1888 öfverenskommelse träffad med kongl. jernvägsstyrelsen
på grundval af Kongl. Maj:ts förut nämnda bestämmelser
rörande vilkoren för Malmö—Billesholms jernvägs inledande
å dessa stationer. Öfverenskommelsen innehåller icke stadgande
om uppsägningsrätt, utan skall den fastmera ega
bestånd så länge statens jernvägstrafik besitter ett invid
Malmö station beläget, Malmö stad tillhörigt område af
36,4:31.42 qv.-m. areal, hvilket på särskilda vilkor är
upplåtet till statens jernvägstrafik. Till denna upplåtelse
återkommer komitén i ett annat sammanhang (sid. 78).

Kjekinge station, hvilken eges af Malmö—Billesholms
jernväg, är genom öfvei’enskommelser af den 10 oktober
1885 resp. den 14 mars 1893 af denna upplåten till begagnande
af Lund—Kjeflinge och Landskrona—Kjeflinge
jernvägar mot årlig afgift af 2,281 resp. 2,000 kronor,
hvarjemte de båda banorna skola med hvar sin tredjedel
bidraga till aflöning åt stationspersonalen samt för underhåll
och materialförbrukning å stationen.

Båda dessa öfverenskommelser äro ouppsägbara och
kunna ej ändras utan samtycke af begge parterna.

Såsom ofvan är nämndt, skär banan Landskrona—Eslöfs
jernväg vid den sistnämnda jernväg tillhöriga Teckomatorps
station.

För den rätt till ständigt nyttjande af berörda station,
som genom kontrakt af den 9 juni 1886 inrymts Malmö—
Billesholms jernväg, samt för öfriga i samma kontrakt
nämnda bolag tillerkända förmåner har samma bolag till
Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag erlagt ett ersättningsbelopp
för en gång af 25,000 kronor. Arliga kostnaden
dels för aflöning åt stationspersonalen, dels för underhållet
af och materialförbrukningen å stationen bestrides af Malmö
—Billesholms och Landskrona-—Helsingborgs jernvägar med
hälften hvardera. Detta kontrakt är ouppsägbart med förbehåll
tillika att ändring ej får ske med mindre båda parterna
äro derom ense.

Rätt till begagnandet af stationen vid Billesholms grufva
har tillförsäkrats Malmö—Billesholms jernväg genom öfverenskommelse
med Landskrona—Engelholms jernväg af den
24 augusti 1886.

Såsom ersättning härför har Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolag
till Landskrona—Engelholms jernvägsaktiebolag
för en gång erlagt 50,000 kronor, motsvarande hälften
af stationens incl. grufspårets värde, och skall allt framgent
erlägga hälften af kostnaden för aflöning åt stationspersonalen
samt för underhållet af och materialförbrukningen
å stationen och grufspåren. öfverenskommelsen är
ouppsägbar och kan icke ändras med mindre båda parterna
äro derom ense.

Huru person- och godstrafiken utvecklat sig under de
år jernvägen egt bestånd, framgår af nedanstående uppgifter
öfver antalet resande och torm gods. Dessa utgjorde:

		Resande	Tonn gods
o ar	1887.......	..... 159,241	52,558
»	1888.......	..... 173,288	60,604
»	1889......	...... 196,783	75,066
»	1S90.......	..... 226,392	90,858
»	1891.......	..... 260,537	117,131
»	1892.......	..... 266,838	125,702

Det viktigaste varuslaget utgöres af hvitbetor, af hvilka

Do O D 1

den transporterade qvantiteten vuxit från c:a 7,000 tonn
år 1888 till öfver 39,000 tonn år 1892. Öfriga varuslag
förete en jenmt stigande ökning.

Inkomsterna af trafiken å jernvägen samt utgifterna

och	underhåll	hafva utgjort:
		Inkomster	Utgifter
		kr.	kr.
o ar	1887 ..........	.. 227,229	158,826
»	18S8..........	.. 273,878	182,635
))	1889..........	.. 318,756	186,737
»	1890..........	.. 341,244	195,769
»	1891..........	.. 403,191	235,495
»	1892 ..........	.. 415,727	247,553

Vilkor
för begagnande
af
stationen
Billesholms

grufva.

Traf ken»
utveckling.

Utdelning
ci aktier.

Nettobehållningen har således varit:

o ar	1887...................	............. kr.	68,403
»	1888....................	............. »	91,248
»	1889....................	............. »	132,019
»	1890....................	............. »	145,475
)>	1891....................	............. »	167,696
»	1892....................	............. »	168,174

Till aktieegarne hafva under hvart och ett af åren
1890, 1891 och 1892 utdelats 5 procent å aktiekapitalet.

Enligt det komitén gifna uppdrag har komitén till sitt
första åliggande haft att verkställa uppskattning af värdet
utaf de banor, som kunde ifrågakomma att af staten förvärfvas.

Härvid är att uppmärksamma, hurusom svenska statsverket,
jemlikt de för Skåne—Hallands, Mellersta Hallands
och Göteborg—Hallands samt Malmö—Billesholms jernvägar
utfärdade koncessioner, uttryckligen förbehållit sig rätt att
enligt angifna grunder inlösa dem, hvaremot sådant vilkor
saknas i koncessionen för Landskrona—Engelholms jernväg.
Koncessionerna för de fyra förstnämnda jernvägarne innehålla
nämligen följande, för dem alla lika lydande
vilkor:

att svenska statsverket är berättigadt inlösa nu ifrågavarande
jernväg med tillhörigheter och trafikmateriel mot
ett penningebelopp,

a) som, om sådant sker inom tio år efter det jernvägen
i sin helhet eller till någon del blifvit för allmän trafik
öppnad, skall motsvara hvad jernvägen med tillhörigheter
och trafikmateriel, enligt behöriga räkenskaper, kostat, med
tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter afdrag
af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat; och

b) som, om inlösen sker efter tio år från det förevarande
bana blifvit i sin helhet eller till någon del upplåten
för allmän trafik, skall, allt efter det sätt som finnes
vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen beräknas
så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt behöriga
räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit
närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket är

Uträkning
af
det pris,
hvartill
banorna
skola inlösas.

väckt, uppkomna nettobehållning af trafiken, innefattande
alla under samma tio år gjorda utdelningar till jernvägens
egare jemte rånte- och kapitalafbetalningar å upptagna lån
samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af
säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond;
eller ock bestämmes af fem gode män, utaf hvilka Kong].
Maj:t utser två och koncessionshafvarne två, hvarefter de
fyra sålunda valde tillkalla den femte;

skolande lösesumman för jernvägen af svenska statsverket
erläggas vid tillträdet af den inlösta egendomen och
anses utgöra inlösningsvärdet af hela jernvägsbyggnaden
med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af hvad slag de
vara må, äfvensom af hela den i behåll varande reserveller
förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för
trafikens behof i förråd befintliga förlags- och konsumtions Ö

artiklar, såsom obegagnade syllar och skenor med tillbehör,
stenkol, oljor och dylikt, och skall egendomen till statsverket
afträdas skuldfri eller ock behörigt afdrag å löseskillingen
vid afträdandet göras för beloppet af den i jernvägen
intecknade skuld; hvaremellertid jernvägsaktiebolaget
åligger att årligen, efter det behörig revision af bolagets
förvaltning och räkenskaper egt rum, insända till civildepartementet,
för att der förvaras, fullständig uppgift å beloppet
af de utdelningar till jernvägens egare, af de kapitaloch
räntebetalningar å upptagna lån samt af de öfverföringar
af medel till reserv- eller förnyelsefond, som för
det år, revisionen omfattar, blifvit af öfverskottet å jernvägarnes
trafikinkomster bestridda.*

Tillämpning af a)-vilkoret kan, på sätt af den ofvan
lemnade redogörelsen framgår, ej ifrågakomma under längre
tid än för

* Kongl. resolutionerna den 17 juli 1882 (Skåne—Hallands jernväg: hufvudbanan
Helsingborg—Halmstad och bibanan Höganäs—Kattarp); den 6 oktober 1882
(Skåne—Hallands jernväg: bibanan Kattarp—Åstorp); den 20 oktober 1882 (Mellersta
Hallands jernväg); den 31 oktober 1884 (Göteborg—Hallands jernväg) och
den 26 september 1884 (Malmö—Billesholms jernväg).

I afseende å inlösningsvilkoren för Göteborg—Hallands jernväg har Kongl.
Maj:t enligt resolution den 10 oktober 1886 i sammanhang med anvisande åt Göteborg—Hallands
jern vägsaktiebolag af det af 1886 års riksdag för jern vägsanläggningen
beviljade lånebelopp föreskrifvit i viss mån ändrade bestämmelser, men enligt
nåd., skrifvelse den 19 november 1886 har medgifvits att hvad angår statens rätt
till inlösen af Göteborg—Hallands jern vägsaktiebolags bana skall lända till efterrättelse
hvad derom, finnes föreskrifvet i resolutionen den 31 oktober 1884.

Skåne—Hallands jernväg till den... 9 januari 1895

Mellersta Hallands » » » ... 17 september 1896

döteborg—Hallands » » » ... 1 » 1898

Malmö—Billesbolins » » » ... 18 » 1896

Vid beräknandet af inlösningspriset för en hvar af dessa
jernvägar, om a)-vilkoret skulle komma i tillämpning, har
komitén utgått från följande grunder:

att byggnadskostnaden för hvarje år skall upptagas till
det belopp, hvartill den finnes i räkenskaperna uppförd;

att den ränta efter fem för hundra, som bör tilläggas
byggnadskostnaden, bör beräknas, intill dess anläggningsarbetena
börjat, å inbetalda delar af aktiekapitalet från de
dagar inbetalningarna verkstälts, samt derefter å det i jernvägen
nedlagda, bokförda kapital för hvart år särskildt
och från början af samma år;

att från summan af den sålunda funna byggnadskostnaden
med dertill lagd ränta skall afdragas hela den nettoinkomst,
som jernvägen under tiden lemnat; samt

att såsom nettoinkomst beräknas hela det belopp, hvarmed
jernvägens inkomster öfverskjutit kostnaden för jernvägens
drift och underhåll, oafsedt huru stor del af detta
öfverskott användts till ränte- och kapitalafbetalningar m. m.

Vidare och då, vid tillämpning af aj-vilkoret, inlösningspriset
skall bestämmas efter hvad jernvägen verkligen
kostat (med tillägg af ränta efter afdrag af nettoinkomst)
och icke efter hvad jernvägen må vara värd, har komitén
ansett jernvägens egare icke vara berättigad till godtgörelse
för mark, som kostnadsfritt upplåtits, eller, der mark af
jernvägen förvärfvats för lägre pris än det verkliga värdet,
för skilnaden mellan det verkliga värdet och det erlagda
priset.

Med iakttagande af dessa grunder har komitén uträknat
inlösningspriset vid 1892 års slut — det senaste för hvilket
afslutade räkenskaper varit att tillgå — för de fyra ifrågavarande
jernvägarne; och framgår resultatet af denna uträkning
af följande tabell:

Skåne—Hallands jernväg.

	Anläggningskostnad	5 % ränta ä anlägg-
		ning skostnaden
	kronor	kronor
1882	................................. 454,320:	22,716: —
1883	................................. 2,369,861: —	118,493: —
1884	................................. 3,825,829: —	191,291: -
1885	................................. 5,090,215: —	254,511: —
1886	................................. 6,179,240: —	308,962: —
1887	................................. 6,323,511: —	316,176: —
1888	................................. 6,444,529: —	322,226: —
1889	................................. 6,471,653: —	323,583: —
1890	................................. 6,617,944: —	330,897: —
1891	................................. 6,867,644: -	343,382: —
1892	................................. 6,990,054: —	346.354: —
		Kr. 2,878,591: - Kr.
	Inlösuingspris vid 1892 års slut:
	Anläggningskostnad...................	..... kr. 6,990,054: —
	Tillägg af 5 % ränta ................	..... » 2,878,591: —
		Kr. 9,868,645: —
	Afdrag af nettoinkomst.............	..... » 1,767,631: —
	Jern vägens egare till godo .......	..... Kr. 8,101,014: -
	Mellersta Hallands jernväg:
1884	—	17,033: — *
1885 ,	................................. 1,837,270: —	91,864: —
1886	................................. 2,449,882: —	122,494: —
1887	................................. 2,727,751: —	136,388: —
1888 .	................................. 2,900,099: —	145,005: —
1889 .	................................. 2,996,688: —	149,834: —
1890 .	................................. 3,053,059: —	152,653: —
1891 .	................................. 3,198,354: —	159,918: —
1892 .	................................. 3,257,359: —	162,868: —
		Kr. 1,138,057:— Kr
	Inlösningspris vid 1892 års slut:
	Anläggningskostnad...................	..... kr. 3,257,359: —
	Tillägg af 5 % ränta ................	..... » 1,138,057: —
		Kr. 4,395,416: —
	Afdrag af nettoinkomst .............	..... > 925,781: —
	Jern vägens egare till godo...........	..... Kr. 3,469,635: —
	* Ränta å inbetaldt aktiebelopp.

Nettoinkomst

kronor

133,081
186,447: ■
158,823: -171,587:
270,076: ■
280,736: -276,410: -290,471: -

1,767,631:

15,124:

46,731:

74,015:

131,510:

188,777:

244,725:

224,899:

Kr. 925,781: —

Göteborg—Hallands jern väg:

	. ... . , , , 5 % ranta a anlagg- Anlaggmngskostnad . , J , ning skostnaden	Nettoinkomst
	kronor	kronor		kronor
1886 .	............................... —	23,546	_*	—
1887 .	............................... 2,684,067	— 134,203	—	—
1888 .	............................... 3,627,280	— 181,364	—	81,254	—
1889 .	............................... 4,206,771	— 210,339	—	264,467	—
1890 .	............................... 4,391,411	— 219,571	—	309,740	—
1891 .	............................... 4,783,688	— 239,184	—	324,199	—
1892 .	............................... 4,814,767	— 240,738	—	278,037	—
		Kr. 1,248,945	— Kr.	1,257,697	—
	Inlösningspris vid 1892 års slut:
	Anläggningskostnad.............	........... kr. 4,814,767: —
	Tillägg af 5 % ränta .........	........... > 1,248,945:-
		Kr. 6,063,712: —
	Afdrag af nettoinkomst ......	........... » 1,257,697: —
	Jernvägens egare till godo____	.......... Kr. 4,806,015: —
Malmö—Billesholms jern väg:
1885 .	............................... 1,327,113	— 66,356	—
1886 .	............................... 2,211,735	— 110,587	—	10,167	—
1887 .	............................... 2,685,347	— 134,267	—	68,403	—
1888 .	............................... 2,703,773	— 135,189	—	91,243	—
1889 .	............................... 2,751,273	— 137,564	—	132,019	—
1890 .	............................... 2,800,737	— 140,037	—	145,475	—
1891 .	............................... 2,867,991	— 143,400	—	167,696	—
1892 .	............................... 2,928,329	— 146,416	-	168,174	—
		Kr. 1,013,816	— Kr. 783,177	—

Inlösningspris vid 1892 års slut:

Anläggningskostnad.................	...... kr.	2,928,329: —
Tillägg af 5 % ränta ..............	....... »	1,013,816: —
	kr.	3,942,145: —
Afdrag af nettoinkomst ..........	....... >	783,177: —
Jernvägens egare till godo........	...... kr.	3,158,968: —

Hvad åter angår Landskrona—Engelholms jernväg, som
icke är underkastad inlösningsvilkor, har komitén i skrifvelse
den 14 september 1893 begärt uppgift från jernvägens
egare, Landskrona—Engelholms jernvägsaktiebolag, om, och
i sådant fall, till hvilket pris jernvägen kunde för statens
räkning förvärfvas.

Till svar härå har bolaget med skrifvelse den 16 ok -

Ränta å inbetaldt aktiebelopp.

tober 1893 öfverlemnat utdrag af protokoll, hållet vid extra
bolagsstämma med delegarne i bolaget den 14 i samma
månad, enligt hvilket bolaget besluta till staten sälja jernvägen
med tillhörande inventarier och rullande materiel för
ett belopp af 2,000,000 kronor, hvaraf 1,800,000 kronor
ansågos motsvara banbyggnaden med inventarier och 200,000
kronor den rörliga materielen, hvarjemte bolaget vidare beslutit
att bland köpevilkoren skulle ingå att nuvarande
tjenstepersonal bibehölles vid sina innehafvande befattningar
eller ock, der så ej kunde ske, bereddes annan lämplig plats
vid statens jernvägar med aflöning motsvarande den som
uppburits vid bolagets jernväg.

Enligt jernvägens räkenskaper har anläggningskostnaden
utgjort kr. 2,521,007,47, hvarjemte den rörliga materielen
är bokförd till kr. 473,421,7 4 och inventarierna
till kr. 36,298,1 G.

Då bolagets skulder vid 1892 års slut, oberäknadt
aktiekapitalet kr. 1,025,713,67 och aktieegarnes tillskott
kr. 252,690, uppgingo till dels obligationslån kr. 1,909,600,
dels öfrig skuld kr. 1,068,311,56 (deraf till Landskrona
stad kr. 1,011,734,43), skulle den fordrade köpeskillingen
förslå till gäldande af obligationsskulden, men lemna mycket
ringa tillgång till betäckande af öfriga skulder och icke alls
till återbetalning af aktieegarnes insatta och tillskjutna kapital.

Jernvägens längd är 49 kilometer och köpeskillingen
utgör således per kilometer kr. 40,816 (inclusive materiel).

Jernvägens trafikinkomster för år 1892 lemnade, efter
afdrag af utgifter för drift och underhåll, ett öfverskott af
kr. 71,749.

Såsom förut är nämndt, hade komitén, då jernvägens
egare icke vore skyldige att underkasta sig inlösen samt
för öfrigt icke hela jernvägen, utan endast sträckan Engelholm—Billesholms
grufva (23 km.) inginge i den redan
befintliga, till förvärfvande ifrågasatta förbindelseleden mellan
vestkustbanan och Malmö, ansett sig böra jemväl undersöka
kostnaden för en direkt jernväg mellan Kattarps
station å Skåne—Hallands jernväg och Billesholms grufvas
station. Genom en sådan jernväg skulle nämligen förbindelsen
mellan vestkustbanan och Malmö—Billesholmsbanan
åstadkommas utan inköp af Landskrona—Engelholmsbanan.

Undersökningen, som verkstälts af bandirektören i
tredje traiikdistriktet — dervid dock i anseende till den
knappt tillmätta tiden endast okulär besigtning af terrängen
egt rum —, har gifvit vid handen, att kostnaden för den
ifrågasatta nya banan, hvars längd blefve 16 kilometer,
skulle uppgå till 820,000 kr. (inclusive 240,000 kr. till
rörlig materiel), motsvarande per kilometer 51,250 kronor.

Ehuru förvärfvandet af Landskrona—Engelholmsbanan
har sin hufvudsakliga betydelse ur synpunkten att åstadkomma
en staten tillhörig förbindelseled mellan vestkustbanan
och Malmö, och ehuru detta ändamål skulle genom
byggandet af en bana Kattarp—Billesholms grufva vinnas
för en kostnad, som med ej mindre än 1,180,000 kronor
understiger det för Landskrona—Engelholmsbanan fordrade
pris, har komitén likväl icke ansett sig böra förorda denna
utväg.

Afståndet mellan Göteborg och Malmö via Engelholm
—Kattarp—Billesholm skulle blifva 6 kilometer längre än
via Engelholm—Åstorp—Billesholm, och all gods- och persontrafik
mellan Malmö och stationerna vid vestkustbanan
från och med Engelholm skulle förty i motsvarande män
fördyras.

Den del af Skåne, som den nya banan skulle genomlöpa,
är redan synnerligen välförsedd med jernvägar, och,
såvidt komitén kunnat erfara, har inom orten något behof
af banan icke gjort sig gällande. Lokaltrafiken skulle således
blifva helt obetydlig och banan antagligen komma
att i ekonomiskt hänseende lemna ett mycket dåligt resultat.

Deremot är det uppenbart, att på Landskrona—Engelholmsbanan,
som haft att kämpa mot stora ekonomiska
svårigheter och först på sista åren — i följd af banans
egenskap af förbindelseled å en viss del af sin sträckning
för trafiken mellan Göteborg och Malmö — tyckts gå en
ljusare framtid till mötes, den nya banan skulle utöfva ett
högst förlustbringande inflytande.

Vid dessa förhållanden och då en sådan kraftåtgärd
mot en redan existerande bana, som byggandet af en Kattarp—Billesholmsbana
skulle innebära, väl icke bör, allra
minst af staten, tillgripas armat än såsom en ultima räflo

i fall att den äldre banan för dess öfverlåtande eller användande
uppställer oantagliga vilkor,

men detta så mycket mindre är händelsen i nu förevarande
fall, som den köpeskilling Landskrona—Engelholmsbanans
egare fordrat icke är högre, än att redan det trafiköfverskott
banan år 1892 lemnat motsvarar omkring 3,55
% å köpeskillingen, och man således med den tendens till
stegring trafiken visat kan, utan att vara sangvinisk, antaga,
att inom kort en afkastning af 4 % skall uppnås,

har komitén stannat vid den uppfattning, att den nödiga
förbindelsen mellan vestkustbanan och Malmö—Billesholinsbanan,
derest dessa banor skola af staten förvärfvas,
bör åvägabringas, icke genom byggandet af en ny bana,
utan genom inköp af Landskrona—Engelholmsbanan. Visserligen
ingår icke hela banan i förbindelseleden, men försäljningsanbudet
gäller banan i dess helhet. Obeaktadt bör
ej heller blifva, att genom hela banans förvärfvande den
tredje af Skånes större städer vid Sundet anknytes till statsbanenätet.

Mot det för banan med materiel fordrade pris, 2,000,000
kronor, har komitén ansett någon erinran icke kunna göras.

Inlösningspriset för de fem jernvägarne med tillhörigheter
och trafikmateriel skulle alltså utgöra:

för Skåne—Hallands	jernväg.....	.... kr.	8,101,014	—
	Mellersta Hallands		.... »	3,469,635	—
»	Göteborg—Hallands	»	.... »	4,806,015	—
»	Malmö—Billesholms	»	.... »	3,158,968	—
»	Landskrona—Engelholms »	.... »	2,000,000	—
			Kr.	21,535,632	—

I dessa poster ingå värdena af de vid 1892 års slut
inneliggande förråd af förbrukningsartiklar, nämligen:

för Skåne—Hallands jernväg .................. kr. 62,973: 8 7

)) Mellersta—Hallands » » 51,914: 75

» Göteborg—Hallands » ...............,.. » 152,903: 36*

» Malmö—Billesholms » » 33,236: 61

För Landskrona—Engelholms jernväg finnes värde å
förråden ej särskildt angifvet.

* Omfattar äfven inventarier, hvilkas värde icke finnes skiljdt från förbrukningsartiklarnes.

Då, såsom nyss är sagdt, priset för de fyra jernvägarne
är beräknadt efter förhållandena vid 1892 års slut, men,
derest inlösen kommer till stånd, densamma icke lär kunna
ega rum förr än vid 1895 års ingång, komma för dessa
jernvägar de angifna siffrorna att undergå jemkningar. Hvad
särskilt de inneliggande förråden beträffar, livilka naturligtvis
äro underkastade vexlingar, skola vid den slutliga
uppgörelsen de då befintliga förråden värderas och de då
funna värdebeloppen insättas i stället för de ofvanstående
vid 1892 års slut bokförda summorna.

Det har vidare ålegat komitén att låta verkställa uppskattning
af de kostnader, som erfordrades för banornas
komplettering, i händelse de blefve med statsbanorna införlifvade.

För sådant ändamål aflat komitén den 12 juni 1893
till kongl. jernvägsstyrelsen skrifvelse med anhållan, bl. a.
att styrelsen ville låta verkställa beräkning af de kostnader,
som blefve nödvändiga för komplettering af ofvannämnda
jernvägar, för den händelse de skulle komma att
införlifvas med . statsbanorna. Derjemte och då vederbörande
jernvägar icke egde åtskilliga af de för deras drift
använda stationerna, särskildt de i Göteborg, Varberg, Halmstad
och Helsingborg, anhöll komitén att kongl. styrelsen
ville låta utreda, föreslå och beräkna kostnaden för de alternativa
anordningar, som styrelsen kunde finna vara behöfliga
och lämpliga med afseende på berörda förhållanden.

Jernvägsstyrelsen gick genast i författning om verkställande
af den sålunda äskade uppskattningen af kompletteringskostnaden,
och blef denna uppskattning, hvad angår
bananläggningarna, utförd af bandirektören vid tredje
trafikdistriktet. Den rörliga materielen åter har besigtigats
af statens jernvägars maskininspektör. I den skrifvelse af
den 31 augusti 1893, hvarmed styrelsen öfverlemnade det
från bemälde tjenstemän inkomna material, anförde styrelsen
för egen del, att enligt styrelsens åsigt den omständighet
att de ifrågavarande jernvägarne komme att öfvergå i statens

Kostnad

för

banornas

komplet tering.

ego icke behöfde föranleda någon väsentligare ändring i de
nuvarande anordningarna vid de angifna stationerna utom
i afseende på nödig förbättring af sjelfva spåren, förutsatt
att för trafikens bedrifvande träffade aftal finge fortfarande
gälla. Först genom vunnen kännedom om de kraf, som betingades
af trafikens utveckling, sattes styrelsen i tillfälle att
framlägga förslag till förändringar och utvidgningar, som
af behofvet kunde påkallas. Emellertid hade styrelsen på
grund af komiténs begäran icke velat undandraga sig att
låta föranstalta om en del utredningar i berörda syfte och
i samband med öfriga beräkningar för sådant ändamål låtit
uppgöra förslag till:

Göteborg—Hallands jernvägs inledande till statens stationer
vid Göteborg och Olskroken, dervid hänsyn jemväl
tagits till den i följd af statsbanans egen trafiks ökning
nödiga utvidgningen af Göteborgs station;

o o Ö o 7

utvidgning af den Mellersta Hallands och Varberg—
Borås jernvägar gemensamt tillhöriga stationen i Varberg;

anläggning af en ny station i Halmstad;

Slutligen framhöll styrelsen, att de öfverlemnade utredningarna
och förslagen i följd af den för arbetenas utförande
knappt tillmätta tiden icke kunnat af styrelsen
granskas och omarbetas utan framlades i det skick, de till
styrelsen inkommit.

Komitén har, med stöd af kongl. jernvägsstyrelsens uttalande
i fråga om möjligheten att under vissa förutsättningar
ombesörja trafiken å jernvägarne utan vidtagande af väsentligare
ändring i nuvarande anordningar vid stationerna i
Helsingborg, Halmstad, Varberg och Göteborg äfven sedan
de å dessa stationer inledda jernvägarne öfvergått i statens
ego, ansett sig ega giltig anledning antaga, att lika litet som
de nuvarande egarne af Skåne—Hallands, Mellersta Hallands
och Göteborg—Hallands jernvägar tillskyndats någon olägenhet
deraf att de för sin trafik i Helsingborg, Halmstad, Varberg
och Göteborg begagnat främmande banor tillhöriga
stationer, lika litet skulle staten, efter inköpet af dessa banor,
på de uppgifna platserna behöfva skaffa sig egna stationer.
Och har till följd häraf komitén föranlåtits från
kompletteringskostnaden utesluta de för nybyggnad af sta -

tionen i Halmstad samt för Göteborg—Hallands'' jernvägs
anslutning till statsbanan i Göteborg och Olskroken äfvensom
för dermed i samband stående utvidgning af stationen
i Göteborg beräknade kostnaderna, likasom komitén utgått
från att aftalet angående begagnandet af den annan jernväg
tillhöriga stationen i Helsingborg fortfarande skulle tilllämpas.

Öfriga i de af kongl. jernvägsstyrelsen öfverlemnade
bei’äkningar förekommande poster afse banornas förstärkande
till spår och broar, stationers utvidgning, uppförande af
nya bostadsbyggnader m. m.

I syfte att bilda sig ett omdöme om den utsträckning,
hvari ifrågavarande kompletteringskostnader borde i komiténs
beräkningar upptagas, hafva delegerade af komitén
företagit resor å samtliga de jernvägar, som varit föremål
för undersökning. Delegerade åtföljdes dervid dels af bandirektören
vid tredje traiikdistriktet, och dels af vederbörande
jernvägars trafikchefer och andra med dessa jernvägars förhållanden
förtrogna personer, tillhörande jernvägarnes förvaltningar.

Med stöd af härunder gjorda iakttagelser och erhållna
upplysningar samt utgående från den grundsats, att samtidigt
med inköpet af banorna inga andra kostnader för
kompletteringen af Manbyggnaderna skulle behöfva ifrågakomma
än de, som erfordrades för trafikens säkerhet och
behöriga skötsel, uppdrog komitén åt förenämnde bandirektör
att omarbeta de ursprungligen framlagda beräkningarna
med iakttagande dervid af följande grunder:

att förstärkning af spår och broar samt förbättring af
telegrafer och signaler skulle utföras i den omfattning och
efter den måttstock, hvari trafiken tillgodoses vid statens
angränsande jernvägar, sålunda att, exempelvis, räler af
24,5 å 24,8 kg. vigt pr meter skulle bibehållas, men syllarne
läggas tätare än nu är fallet, att räler af mindre
vigt än den nämnda skulle utbytas mot sådana af 84 kg.
vigt och att ballastens höjd öfver balansplanet samt banvallens
krönbredd skulle ökas, den förra till 0,00 meter
och den senare till 5 meter;

att 850 meters fritt mötesspår skulle beräknas endast
vid vissa större stationer och mötesplatser;

Komplettering
af
banbyggnaden.

att antalet vaktstugor skulle bibehållas vid det nuvarande
antalet af tre per mil;

att i öfrigt inga andra anordningar skulle behöfva
ifrågakomma, än sådana, som motsvarades af den nuvarande
eller för den närmaste framtiden motsedda trafiken; samt
att priset å de räler, som behöfde anskaffas, borde beräknas
för utländsk vara och icke efter det vid svensk
verkstad gällande, högre priset.

I de beräkningar som med anledning af detta uppdrag
utarbetats och förelagts komitén, har ingen annan ändring
af komitén gjorts, än att komitén, som i likhet med förrättningsinannen
beräknat inköpspriset för nya räler till
90 kronor per tonn i svensk hamn på vestkusten och beräknat
anskaffningskostnaden efter afdrag af saluvärdet å nu
befintliga, brukbara räler, höjt beräkningen af detta saluvärde
från 40 kronor till 45 kronor per tonn, hvarjemte
komitén ur en af förrättningsmannen upptagen post för
»administrations- och diverse omkostnader» uteslutit administrationskostnaden,
enär någon särskild sådan icke borde
behöfva ifrågakomma, då jern vägsstyrelsen redan förfogade
öfver tillräcklig och kompetent personal för koinpletteringsarbetenas
ledning. Komitén har af detta skäl uppfört en
post endast för »diverse utgifter» och beräknat denna till
2 % å kompletteringskostnaden med iakttagande i samma
post af den afrundning, som varit nödig för erhållande af
jemn slutsumma.

Enligt de sålunda verkstälda beräkningarna ställa sig,
då jernvägarnes beskaffenhet vid 1S92 års slut lägges till
grund för beräkningen, kompletteringskostnaderna sålunda:

	Skåne— Hallands jernväg kr.	Mellersta Hallands jernväg kr.	Göteborg— Hallands jernväg kr.	Landskrona— Engelholms jernväg kr.	Malmö— Billesholms jernväg kr.
1 Jordlösen .....................	8,700	4,800	6,800	_	4,000
j Terrassering ..................	36,250	7,500	12,420	10,000	13,380
'' Konst- och vattenbyggnader	80,000	25,250	44,700	8,200	35,690
Vägkorsningar och vägan-
läggningar..................	7,770	2,150	3,900	1,300	1,306
Spår å linie och stationer...	972,043	504,850*	223,075	144,064	171,290
Husbyggnader m. m.......	116,725	52,900	28,000	17,750	115,500
i Stängsel........................	25,000	6,000	2,500	3,500	7,000
Telegraf och signaler ......	12,045	5,200	2,421	11,461	13,264
Diverse utgifter...............	24,467	11,550	6,384	3,725	7,070
Varbergs stations förbätt-
ring och utvidgning......	—	9,800	9,800	—	—
Anskaffande af vatten......	— _	—	25,000	—	—
Förbättringar vid Teckoma-
torp ........................	—	—	—	—	5,500
Summa	1,283,000	630,000	365,000	200,000	374,000

Slutsummorna i ofvanstående beräkning lemna en totalsiffra
af 2,852,000 kronor, hvad angår sjelfva jernvägsbyggnaderna.
Till densamma bör emellertid för Skåne—
Hallands jernväg läggas ett belopp af 110,000 kronor, motsvarande,
enligt en af trafikchefen vid jernvägen verkstäld
uppskattning, kostnaden för behöfliga nya anordningar vid
ångfärjestationen, nämligen spår och spårvexlar, en vagnvåg,
ett godsmagasin, ett stationshus samt ett vändbord.
Med tillägg af sistnämnda belopp skulle alltså totalkostnaden
för denna del af kompletteringen komma att uppgå
till 2,962,000 kronor.

Hvad angår den rörliga materiélen och behofvet af dess
komplettering har koinitén, liksom beträffande motsvarande

* Ombyte af nu befintliga räler, hvilka hafva en vigt af 21,6 kg. per meter
mot räler af 34 kg. vigt, har påbörjats under år 1893 och liir komma att fullbordas
under år 1894.

Komplettering
af
rörliga
materielen.

behof vid sjelfva bananläggningarna, antagit att, då förevarande
fem jernvägar med sin nu befintliga materiel, bestående
af 36 lokomotiv (deraf en ångvagn), 131 person-,
post- och packvagnar samt 655 godsvagnar, kunnat på ett
tillfredsställande sätt besörja sin trafik, banornas öfvergång
i statens ego icke skall medföra nödvändighet att med ens
anskaffa nj materiel i vidsträcktare mån än som erfordras
för att bereda reserv för de nu befintliga lokomotiven, af
hvilka en del torde behöfva grundligare repareras, en del
slopas och ersättas med nya. Kostnaderna härför äro uppskattade
till 250,000 kronor.

Behöfliga reparationer å lokomotiv torde kunna verkställas
å statens verkstäder i Malmö, men för att der äfven
kunna intaga de vagnar, som tillkomma från de nyförvärfvade
banorna, lär det, för verkställande af reparationer
å andra, staten förut tillhöriga vagnar, blifva nödigt att
vid Elmhult eller annan lämplig statsbanestation uppföra
en ny mindre verkstadsbyggnad, beräknad att kosta 80,000
kronor.

Totala kompletteringskostnaden skulle alltså komma
att uppgå till följande belopp:

för banbyggnaderna .................. kr. 2,962,000: —

» lokomotiv m. m................... » 330,000: —

Summa kr. 3,292,000: —

Fördelas den häri ingående posten för rörlig materiel
på de olika banorna i förhållande till deras längd, visar
en sammanställning af kostnaderna för kompletteringen följande
summor för:

		Banbyggnaden	Materielen	Summa
	km.	kr.	kr.	kr.
Skåne—Hallands jernväg,	120	1,393,000: —	104,500: —	1,497,500: —
Mellersta Halland »	74	630,000: —	64,400: —	694,400: —
Göteborg—Hallands »	77	365,000: —	67,000: —	432,000: —
Landskrona—Engelh. »	49	200,000: —	42,700: —	242,700: —
Malmö—Billesholms »	59	374,000: —	51,400: —	425,400: —
	379	2,962,000: —	330,000: —	3,292,000: —
Då till inlösningssumman för de	fem jernvägarne vid
1892 års slut ........			.. kr. 21	,535,632: —
lägges kompletteringskostnaden............	.. » 3	,292,000: —
erhålles ett belopp af ...		.. kr. 24,827,632: —

Öl

som enligt de på förenämnda grunder gjorda beräkningar
utvisar totalkostnaden för jernvägarnes förvärfvande åt staten
och deras nödiga förbättring.

Sedan, på sätt nu förmälts, den kostnad uträknats,
som staten skulle få vidkännas för öfvertagande af Skåne
—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—Engelholms
och Malmö—Billesholms jernvägar, återstår
att utreda, om banorna, derest de komma i statens
ego, kunna antagas komma att gifva en afkastning tillräckligt
stor för att möjliggöra förräntandet af det kapital,
som staten å dem får nedlägga.

För att lätta öfverblicken meddelar komitén här nedan
följande tabell, innehållande i sammandrag de statistiska
uppgifter angående ifrågavarande jernvägar, som ofvan
på särskilda ställen meddelats:

Jernvägarnes

rentabilitet
i statens
hand.

Tabell, utvisande vid 1892 års slut de fem nedanstående jernvägarnes inlösningspris, kompletteringskostnad,

nettoafkastning och rentabilitet.

	Väglängd.	Anläggningskostnad vid 1892 års slut.	5 % ränta å anlägg- ningskostnaden.	Hela nettoinkomsten efter jernvägens öppnande för trafik.	Inlösningspris vid 1892 års slut. (a + b) — c.	Kostnad för iståndsät- tande af bana och stationer.	\| Kostnad för komplette- ! ring af rörlig materiel och för eu ny verkstad.	Kostnad för jernvägar-nes inlösen och kom-plettering.	Nettoinkomst för år 1892.	Ränta, uttryckt i procent af inlösningspris och kompletteringskostnad •
	Km.	a.	b.	C.	d.	e.	f.	g-	h.	i.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Skåne—Halland.........	120	6,990,054 3,257,359	2,878,591 1,138,057	1,767,631 925,781	8,101,014 3,469,635	1,393,000 630,000	104,500 64,400	9,598,514 4,164,035	290,471 224,899	3.02
Mellersta Halland ......	74	5.40
Göteborg—Halland ...	77	4,814,767	1,248,945	1,257,697	4,806,015	365,000	67,000	5,238,015	278,037	5.21
Landskrona —Eugelh....	49	3,030,729	—	—	2,000,000	200,000	42,700	2,242,700	71,749	3.20
Malmö—Billesholm ...	59	2,928,329	1,013,816	783,177	3,158,968	374,000	51,400	3,584,368	168,174	4-69
Summa	379	21,021,238	6,279,409	4,734,286	21,535,632	2,962,000	330,000	24,827,632	1,033,330	4.16

Af denna tabell framgår, att de fem banorna tillsammans
år 1892 lemnade en nettoinkomst, som motsvarar 4,16 %
å totalkostnaden för banornas inlösen och komplettering.

I hvad mån kan banornas öfvergång i statens ego antagas
verka någon ändring i denna nettoinkomst?

Hvad då först angår utgifterna, så föranledes en ökning
af behofvet att bereda staten tryggad besittningsrätt
till vissa för ångfärjetrafiken i Helsingborg behöfliga områden,
som tillhöra Helsingborgs stad. I det föregående
(sid. 1 1) har komitén redogjort för denna fråga och dervid
meddelat stadsfullmägtiges i Helsingborg beslut af den
21 november 1898 angående de vilkor, på hvilka staden
är villig upplåta dessa områden åt staten. Storleken af
de behöfliga områdena är af en af komiténs ledamöter* beräknad
till 15,310 qv.-m., nämligen af gatumark i Helsingborg
6,939 qv.-m. och af hamntomter derstädes 8,371 qv-m;
hvarjemte beräknats att Skåne—Hallands jernvägs å den
planlagda Kungsgatan belägna stationsområde, 5,230 qv.-m.,
skulle till staden återlemnas emot lika stor areal af ofvannämnda
gatumark, 6,939 qv.-m., hvarigenom af nytt gatuoinråde
skulle erfordras endast 1,709 qv.-m., eller tillsammans
gatumark och tomtyta 10,080 qv.-m.

Med tillämpning af stadsfullmäktiges beslut skulle för
områdena utgå följande årliga arrendeafgifter;

a) under de första fem åren från den 1 januari 1895:

för 1,709 qv.-m. gatumark å kr. 1:70 = kr. 2,905: 30

» 8,371 » tomtyta » » 2: 27 = » 19,002: 17

kr. 21,907:47

b) under de följande fem åren från den 1 januari 1900:

för 1,709 qv.-m. gatumark ä kr. 2:2 7 = kr. 3,879: 43

» 8,371 » tomtyta » » 2: 84 = » 23,773: 64

kr. 27,653: 07

Ökad utgift — denna dock oberoende af förändringen
i eganderätten till banorna — torde förekomma äfven i
ett annat fall. Med hänvisning till den här ofvan (sid.
22) lemnade redogörelsen vill komitén erinra derom, att
t. o. m. år 1892, eller för den tid komiténs trafikberäk -

* Öfverdirektören friherre Sparre.

ningar afse, den afgift Göteborg—Hallands jernväg haft att
betala till Bergslagernas jernväg för underhållet af Göteborgs
station och handhafvande af Göteborg—Hallands jernvägs
trafik derstädes utgått med 14,000 kronor årligen;
att med 1893 års början afgiften är höjd till hälften af
underhålls- och förvaltningskostnaden för stationen, dock så
att årliga bidraget ej får öfverstiga 50,000 kronor, samt
att från den tid då Göteborg—Boråsbanan öppnas för trafik,
hvilket antages komma att ske under loppet af år 1894,
en ny fördelning af kostnaderna vid Göteborgs station träder
i kraft, i det att utgifterna för underhållet af Göteborgs
station samt trafikskötseln derstädes sedermera skola
bekostas till en femtedel af Göteborg—Borås jernväg och
till två femtedelar af hvardera af Bergslagernas och Göteborg—Hallands
jernvägar. Att dessa nya bestämmelser
komma att medföra en ökning i Göteborg—Hallands jernvägs
utgifter för jernvägens trafik vid Göteborgs station,
utöfver hvad som utgått t. o. in. år 1892, är ovedersägligt,
men i hvad mån kan naturligtvis icke för närvarande säkert
bedömas. I ett afseende tillskyndas emellertid Göteborg—Hallands
jernväg en påtaglig fördel af den nya Göteborg—Boråsbanans
tillkomst, den nämligen, att nyssnämnda
jernväg skall för begagnande för sin trafik af Göteborg—
Hallands jernväg från Almedals station till Göteborg betala
årlig afgift af minst 15,000 kronor.

I allt fall komma de nu nämnda tillökningarna i
utgifterna vid Helsingborgs och Göteborgs stationer att mer
än uppvägas af eu å andra sidan inträdande minskning.
För de enskilda jernvägsbolagen förekommer nemligen
en grupp af utgifter, som under statens förvaltning helt
•och hållet försvinner, eller de utgifter, som de enskilda bolagen
få vidkännas för skatter samt styrelse- och revisionskostnader.
Dessa utgjorde år 1892:

för	Skåne—Hallands jernväg.........	kr.	9,199: —
»	Mellersta Hallands » .........	»	11,515: —
»	Göteborg—Hallands » .........		19,332: —
»	Landskr.—Engelh. j> .........	»	950: —
»	Malmö—Billesh. » .........	»	11,092: —
	eller tillhopa	kr.	52,088: —

I andra hänseenden lärer någon ökning i utgifterna
icke böra antagas ifrågakomma.

Hvad aflöningsstaten för den ordinarie personalen beträffar,
finnes för närvarande, enligt komitén lemnade uppgifter,
vid de fem jernvägarne anstäld eu personal af 577
personer, som uppbär i aflöning tillhopa... kr. 446,388: —

hvartill kommer ............................................. » 12,500: —

som Göteborg—Hallands jernväg enligt
kontrakt af den 12 september 1887
betalar till Bergslagernas jernväg för
det dennas personal förvaltar den förra
jernvägen.

Aflöningsstaten utgör således kr. 458,888: —

Öfvergå jernvägarne i statens ego, så skulle för hela
administrationen af dessa jernvägar, med beräkning af den
trafik, som för närvarande å dem finnes, och under förutsättning
att de förläggas under tredje trafikdistriktet, kräfvas
en ordinarie personal af 547 personer, och dessas aflöning
skulle, med tillämpning af det för statens jernvägar
nu gällande aflöningsreglemente, uppgå till kr. 457,357.*
Att vid jernvägarne för närvarande finnes större personal
än som framdeles skulle blifva behöflig har sin grund
deri, att så länge jernvägarne stå under fem skilda direktioner,
derstädes måste finnas en del kamrerare, kontrollörer
och annan byråpersonal, som åter blifver obehöflig,
när jernvägarne komma under statens enhetliga förvaltning.
För de personer, som tillhöra denna byråpersonal, till antalet
30 samt med en aflöning af tillhopa kr. 32,511, och
för hvilka ej skulle finnas några befattningar vid samma
jernvägar, sedan dessa förvärfvats af staten, lärer dock, enligt
hvad komitén inhemtat, inom en så stor förvaltning, som
statens jernvägar, kunna beredas anställning å andra platser,
och aflöningsstaten skulle således icke ens under någon
öfvergångstid behöfva blifva större än den för närvarande är.**
Vidkommande trafikskötseln å banorna i hvad angår
sjelfva tåganordningen (tågantalet, hastigheten, resandes be *

Se en af komiténs ledamot, Öfverdirektör Halir, uppgjordjberäkning. Bil. 1.

** För de särskilda framställningar, som gjorts af vissa tjenstemän vid Malmö—
Billesholms och Landskrona—Engelholms jernvägar, redogöres längre fram i betänkandet.
(Sid. 79.)

qvämlighet o. s. v.) torde under statens förvaltning så mycket
mindre någon till ökade utgifter ledande förändring
ifrågakomma, som redan nu under de enskilda bolagens förvaltning
anordningar blifvit vidtagna, hvilka allmänt erkänts
motsvara för handen varande behof samt till och med
stundom åberopats såsom mönster för statens egna jernvägar.

Det visar sig således, att de ifrågavarande fem banornas
förvaltning efter deras öfvertagande af staten icke bör
blifva dyrare än den nu är. En post, banornas underhåll,
bör under de närmaste åren efter deras öfvergång i statens
ego ställa sig t. o. m. billigare än förut, derest, såsom
koinitén föreslagit, på deras komplettering på en gång nedläggas
de belopp, för hvilka i det föregående redogjorts.

Beträffande åter inkomsterna och i hvad mån de skulle
påverkas af jernvägarnes öfvergång i statens ego, så bör erinras,
att de tre vestkustbanorna för sin lokaltrafik hafva
taxor, som äro lika med statens jernvägars, hvaremot Landskrona—Engelholms
och Malmö—Billesholms jernvägars
taxor äro högre än statsbanornas.

Jemföres den fraktinkomst, som af samtrafiken under
år 1892 influtit och den inkomst, hvilken skulle hafva erhållits,
om statens jernvägars taxa blifvit tillämpad i stället
för samtrafiktaxan, befinnes, att de fem jern vägarne uppburit:

Skåne—Hallands jernväg ............ kr. 144,818: 64

Mellersta Hallands » » 136,609: 25

Göteborg—Hallands » » 126,554:32

Landskr.—Engelh. y> ............ » 101,644: 03

Malmö—Billesholms » » 105,640: 30

kr. 615,261: 54,

hvaremot, om, i stället för samtrafiktaxan,
statens gällande frakttaxa
tillämpats, inkomsten,till följd
af de särskilda banafgifternas bort o -

fallande, skulle hafva utgjort...... kr. 553,785:40

motsvarande en minskning af...... kr. 61,526: 14,

eller 10 %.

Vid en liknande jemförelse med afseende på banornas
lokaltrafik, d. v. s. den trafik, som rört sig inom egen banas
område, kunna de tre vestkustbanorna, som hafva lika

taxa med statens jernvägars, lemnas ur räkningen. För
Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar,
hvilka åter uppburit högre afgifter för sin lokaltrafik
än statens jernvägars taxa medgifver, skulle eu minskning
i inkomst hafva uppstått, som framgår af följande sammanställning: Afgifter

enligt de en- ; Afgifter enligt''statens
skilda jernvägarnes jernvägars taxa:

lokaltaxor:

Landskrona—Engelholms jernväg kr. 147,709: 36
Malmö—Billesholms » » 316,116: 9 1

kr. 463,826: 2 6

kr. 137,369:.vo
» 297,149: 90
kr. 434,519: 60,

utvisande en skilnad af kr. 29,306: 66 eller 6,45 %.

Totala minskningen i inkomst, om jernvägarne redan
år 1892 varit i statens ego, skulle således hafva utgjort:

å samtrafiken........................... kr. 61,526: 14

» lokaltrafiken ........................ » 29,306: 66

eller tillsammans kr. 90,832: 80,

alltså i rundt tal 90,000 kronor, eller 8,41 %.

Komitén håller emellertid före, att denna, af tillämpning
af statens jernvägars taxa föranledda minskning i inkomst
förlorar betydelse på grund af den starka och oafbrutna
ökning i de ifrågavarande jernvägarnes trafik, som
år efter år egt rum, såsom framgår af följande öfversigt:

	Bruttoinkomst*	Driftkostnad*	Nettoinkomst
	1889	1890—92	1889	1890—92	1889	1890—92
		(medeltal)		(medeltal)		(medeltal)
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Skåne—Hallands jernväg .	.. 614,113	747,060	336,137	455,976	277,976	291,084
Mellersta Hallands »	.. 320,282	442,856	166,798	249,412	153,484	193,444
Göteborg—Hallands »	.. 461,891	589,701	184,041	291,510	277,850	298,191
Landskrona—Eugelh. »	.. 205,841	237,500	123,763	167,769	82,078	69,731
Malmö—Billesholms »	.. 317,952	381,667	183,147	216,363	134,805	165,304
	1,920,079	2,398,784	993,886	1,381,030	926,193	1,017,754
Ökning från år 1889.......		478,705		387,144		91,561

Utgiftprocenten för alla fem banorna såsom en enhet

utgjorde år 1889 ............................................................ 51,7 %

samt åren 1890—92 i medeltal................................. 57,6%

* I de i denna tabell meddelade sifferuppgifter ingå ej andra inkomster och
utgifter än de, som direkt härflyta af jernvägarnes trafikerande.

Under de nio första månaderna af åren 1892 och
1898 (januari—september) stälde sig inkomsterna sålunda:

	Brutto		Brutto		Ökning
	1892		1893
	kr.		kr.		kr.
Skåne—Hallands jernväg......	... 587,263:	55	643,850:	77	56,587: 22
Mellersta Hallands » ......	... 361,064:	29	412,511:	22	51,446: 98
Göteborg—Hallands » ......	... 459,563:	75	516,559:	42	56,995: c?
Landskrona—Engelholms » ......	... 171,946:	82	178,882:	G 2	6,935: 8 0
Malmö—Billesholms » ......	... 303,168:	28	327,130:	41	23,962: i s

1,883,006: ce 2,078,934:44 195,927:75

Då under månaderna januari—september 1893 inkomsterna
ökats i förhållande till 1892 års inkomster under
samma tid med kr. 195,928, skulle alltså, vid beräkning
af ofvan angifna utgiftsprocent för åren 1890—92,
eller 57,6 %, ncttobehållningen utgöra kr. 88,147 mera
än under 1892. Antages ökningen af bruttoinkomsten under
oktober—december 1893 komma att fortgå likformigt,
skulle ökningen för hela året 1893 blifva kr. 261,237,
i hvilket fall, med antagande af nyssnämnda utgiftsprocent,
ökningen i nettoinkomst skulle utgöra kr. 99,223.

Statens jern vägars taxa tillämpad å 1892 års trafik
å banorna skulle,. enligt hvad ofvan visats, hafva sänkt
inkomsterna med 90,000 kronor, men så snabb har trafikökningen
på ett enda år varit, att denna minskning
skulle hafva utjemnats på nämnda korta tid. De åberopade
siffrorna synas komitén kunna sägas tala ett tillräckligt
tydligt språk, i det de visa, hurusom inkomsterna
varit stadda i oafbruten stegring. Och de förhållanden, på
hvilka banornas trafik hufvudsakligen beror, synas gifva
grundad anledning antaga, att äfven framtiden skall visa
sig gynsam, så mycket mer som ångfärjeförbindelsen mellan
Helsingborg och Helsingör ställer i utsigt en fortgående
utveckling af den internationella trafik, som betjenas af
vestkustbanan och som redan från början visat sig kraftig
och gifvande goda löften för framtiden.

Men den ökning i inkomster och rörelse, hvarom de
af komitén här ofvan anförda siffror bära vittnesbörd, har
varit skönjbar redan innan ångfärjan i mars månad 1892
sattes i gång och det är således icke denna och den genom

densamma underlättade internationella samfärdseln, som ensam
förklarar rörelsens stadiga tillväxt. Äfven den lokala
trafiken har lemnat ett väsentligt bidrag till jernvägarnes
ökade inkomster. Och att denna lokala trafik äfven framgent
skall utvecklas, derför synas förutsättningarna vara för
handen, då, enligt hvad komitén i redogörelsen för de särskilda
jernvägarne uppvisat, banorna genomlöpa trakter, der
jordbruk samt allehanda industriella företag, hvilkas ravaror
eller alster fraktas å banorna, nått en rik utveckling.
Har rörelsen å banorna kunnat alltjemt tillväxa redan under
nu varande förhållanden, d. v. s. under inflytande af
frakttaxor, som delvis varit och äro högre än statens jernvägars
samt under trycket af de banafgifter, som hafva sin
grund i eganderättens splittring på flere olika egare, eger
man rätt antaga, att de lättnader i fraktafgifter, som tillämpningen
af statens jernvägars taxa skulle medföra, skola
bidraga att framkalla ytterligare stegring i trafiken och
derigenom redan från början förekomma den minskning i
fraktinkomst, som, utan en dylik stegring, skulle blifva en
följd af en billigare taxas användning.

Då således enligt komiténs uppfattning de fem jernvägarnes
öfvergång i statens ego icke medför ökning i utgifterna
och den af tillämpningen utaf statens jernvägars
taxa förorsakade minskning i inkomsterna bör till fullo
motvägas af trafikens stadigt fortgående tillväxt, skulle jernvägarne
i statens hand redan från början lemna minst
lika stor nettoinkomst som år 1892 och staten således på
det för jernvägarnes förvärfvande och komplettering erforderliga
kapital kunna beräkna en ränta af åtminstone 4,16 % ■

Komiténs
förslag
om inköp
af Skåne
—Hallands,

Mellersta
Hallands,
Göteborq
- Hallands,

Landskrona—

Engelholms
och
Malmö—
Billeskolms

jernvägar.

Sedan komitén nu sökt redogöra för sina undersökningar
angående de fem banornas inlösningspris, kostnaderna för
deras komplettering och utsigterna för deras afkastning i
framtiden, har komitén att framlägga de vind. förslag, som
blifvit resultatet af dessa undersökningar.

Tanken att vestkustbanan borde tillhöra staten är icke
ny. Redan år 1870 framstäldes inom Hallands läns landsting
yrkanden om åtgärder till främjande af en kustbana
genom länet, hvilken skulle, så vidt möjligt, beröra alla
dess städer samt utmynna i Göteborg och Helsingborg.
Sättet att med understöd från landstinget anskaffa medel
till en sådan jernväg var derefter under hela 1870-talets
lopp föremål för så väl lagtima som urtima landstings öfverläggningar
och beslut, hvilka omsider ledde till en hos
Kong!. Maj:t af 1880 års landsting gjord framställning om
proposition till riksdagen angående anslag till en så beskaffad
jernväg, till hvilken landstinget utfäste ett bidrag
af en million kronor. Sedan det visat sig att någon proposition
i ämnet ej var att från Kongl. Maj:ts sida förvänta,
väcktes inom så väl Första som Andra kammaren år 1881
motioner om beviljande af statsanslag till påbörjande af en
jernväg från Åstorp eller Engelholm genom Halland till
Göteborg, hvilka motioner dock afstyrktes af statsutskottet
och afslogos af riksdagen. Sedermera gjorda framställningar
om låneunderstöd från statens sida till de bolag, som
efter hand bildades för anläggning af de tre särskilda länkande
af vestkustbanan mellan Helsingborg och Göteborg,
rönte deremot välvilligare behandling, i det att staten i
låneunderstöd, på sätt redan är omförmäldt, lernnat de tre
bolagen lån till sammanlagdt belopp af 5,918,500 kronor.

Vid 1898 års riksdag fästes åter uppmärksamheten å
dessa jernvägar och jemte dem äfven å de båda andra som
här ofvan omförmälts. Fyra motionärer i Andra kammaren
(motion n:o 187) väckte nämligen då förslag om anvisande
af medel till inköp för statens räkning af Skåne—
Hallands, Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands samt
Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar.
Med anledning af denna motion yttrade statsutskottet, att
utskottet väl insåge, åtminstone hvad beträffade vissa af
ifrågavarande jernvägar, vigten af några bland de synpunkter,
ur hvilka motionärerna ansett önskvärdt, att dessa jernvägar
öfvertogos af staten, men då utskottet icke ansåge
tillrådligt, att, i motsats till hvad i frågor af enahanda
art förut iakttagits, riksdagen utan den föregående, ämnet
fullständigt utredande undersökning, som endast torde kunna
verkställas genom Kongl. Maj:ts försorg och, om Kongl.
Maj:t dertill funne anledning, äfven torde komma att ega
rum, uppå framställning af enskild motionär antoge ett förslag
af så vidtgående betydelse som det förevarande, funne
utskottet sig böra hemställa, att motionen icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda; och blef denna hemställan
af båda kamrarne bifallen.

Då i de för fyra af ifrågavarande jernvägar likasom
i öfriga under senare tider gifna koncessioner uppstälts
såsom vilkor statens rätt att inlösa jernvägarne, har sådant
uppenbarligen skett, emedan förhållandena antagits kunna
komma att utveckla sig så, att statens intresse kräfde, att
den enskilda jernvägen borde blifva statsbana och att man
för en sådan eventualitet velat hafva fria händer. Enligt
koiniténs uppfattning föreligger nu här ett sådant fall.

Den af tre särskilda enskilda jernvägar bildade jernvägskomplexen,
vestkustbanan, som redan eger så stor betydelse
såväl för de landsdelar, den genomlöper, som för
förbindelsen mellan rikets andra stad och Skåne, har nu
genom den från Helsingborg utgående ångfärjeleden öfver
Sundet blifvit eu kommunikationslinie af synnerlig betydelse

för vår egen och äfven för unionslandets samfärdsel med vår
södra grannstat och öfver denna vidare med kontinenten.

Genom Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholvns
jernvägar förenas vestkustbanan med Malmö. Den
stora vigt i jernvägshänseende, Malmö i och för sig eger
såsom Skånes hufyudort och slutpunkt för södra stambanan
samt flere enskilda jernvägar, skall genom den ångfärjetratik,
som med all säkerhet synes komma till stånd mellan Malmö
och Köpenhamn, än ytterligare ökas. Malmö varder den
andra utgångspunkten för den direkta jernvägsförbindelsen
med Danmark och vidare med kontinenten. Och den betydelse
Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms
jernvägar ega ur synpunkten att förena Göteborg och de
söder derom belägna vestkuststäderna med södra Skåne ökas
än mera, när den så länge patänkta, för var post- och öfriga
samfärdsel med kontinenten vigtiga direkta trafikleden
mellan Skånes sydkust och motliggande del af Tyskland
kommer till stånd.

Det måste vara för staten af synnerlig vigt att blifva
egare till sådana jernvägar, som utgöra förbindelselinie
mellan landets hufvudcentra och utlandet, så att utan
förmedling af enskilda jernvägsbolag samtrafikaftal mä
kunna förberedas och afslutas med främmande länders
jernvägsförvaltningar; aftal, som i första hand och pa det
närmaste måste beröra och utöfva inflytande på statens egen
jernvägsdrift.

I enlighet med dessa grundsatser har det synts komitén,
att hela den ifrågavarande kommunikationslinien, såsom
förbindande Göteborg med båda utgångspunkterna för samfärdseln
med utlandet, borde öfvergå i statens ego, hvarigenom,
utom det ofvan anförda hufvudsyftet, äfven, såsom
förut visats, skulle vinnas billigare godsfrakter till lättnad
för det inom banornas trafikområden redan befintliga näringslif
och till framkallande derinom af ökad företagsamhet,
Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholmsbanornas
förvärfvande skulle för öfrigt medföra den särskilda
fördel att vestkustbanan blefve stäld i direkt förbindelse
med tredje trafikdistriktets hufvudstation i Malmö, så att
banornas förvaltning kunde förläggas under nämnda distrikt ;
detta medförande, utom andra, äfven den fördel, att öfver -

flyttning af rörlig materiel från olika delar af statsbanorna
komme att underlättas.

Ett tillstyrkande af de fem banornas inlösen för statens
räkning torde dock böra göras beroende af det resultat i
finansielt afseende, som åtgärden ställer i utsigt. Af den
i det föregående lemnade redogörelse framgår, att banorna
kunna antagas i statens ego lemna en afkastning, som genast
öfverstiger den upplåningsränta, staten skulle fa utgifva
för anskaffandet af de för förvärfvandet nödiga medel
och som med den stegring i trafiken, som uppenbarligen
är att motse, för visso kommer att än ytterligare växa.

Vid sådant förhållande och då komitén förut yttrat
sig om antagligheten af det pris, som fordrats för Landskrona—Engelholms
jernväg, tvekar ej komitén att tillstyrka,

att Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands,
Landskrona—Engelholms samt Malmö
—Billesholins jernvägar må för statens räkning förvärfvas
samt, vid bifall härtill, nödiga medel anvisas
till jernvägarnes komplettering.

Såsom komitén förut nämnt hafva de förberedande
undersökningar, som komitén ansett sig böra verkställa, omfattat
äfven Helsi?igborg—Hessleholms jernväg..*

Då i denna banas koncession icke finnes någon bestämmelse
om statens rätt att inlösa densamma, begärde komitén
hos jernvägens styrelse upplysning, huruvida banans
e°are voro villig försälja banan; och meddelade styrelsen
till svar härå i skrifvelse, som till komitén inkom den 29
oktober 1893, att försäljningspriset för banan med materiel
vore 6,200,000 kronor. I en senare skrifvelse af den 6
december samma år har styrelsen förklarat sig beredd föreslå
jernvägens aktieegare nedsättning i försäljningspriset till
5,500,000 kronor.

Helsingborg—Hessleholmsbanans förvärfvande åt staten
skulle enligt komiténs uppfattning hafva sitt egent *

I bil. 3 till detta betänkande meddelas kortfattad beskrifning & banan samt
redogörelse för undersökningens resultat.

Yttrande
ang. Helsingborg

—Hessleholms

jernväg.

Bär inlö’
sen ske
före eller
efter jernvägarnes

10:de trafikår

d. v. s.
enligt
koncessionernasCt)-eller
bjv
ilkor ?

liga berättigande ur den synpunkt, att, då denna jernväg
förmedlade förbindelsen mellan södra stambanan och
den direkta utfartsvägen till kontinenten öfver Helsingborg,
staten borde vara egare till denna förbindelseled.
Sedan numera synes antagligt, att ångfärjeförbindelsen med
kontinenten öfver Malmö kommer till stånd, har denna synpunkt
förlorat sin hufvudsakliga betydelse; hvadan komitén
ansett frågan om inköp af Helsingborg—Hessleholmsbanan
för närvarande icke böra till någon åtgärd föranleda
och förty icke ingått i pröfning af det ifrågasatta försäljningspriset.

På sätt framgår af den å sid. 37 lemnade redogörelsen
för inlösningsvilkoren för de fyra bland ifrågavarande fem
jernvägar, som äro underkastade inlösen, ställa sig lösningspriset
och grunderna för dess beräknande olika allt
efter som förvärfvandet sker inom eller efter de tio första
trafikåren.

I förra fallet tillämpas a)-vilkoret och efter detta äro
de i det föregående intagna uträkningar uppgjorda. Sker
inlösen efter tio år, skall b)-vilkoret tillämpas, i hvilket
fall lösesumman, allt efter det sätt, som finnes vara för
koncessionsinnehufvarne förmånligast, skall antingen beräknas
så, att densamma motsvarar två gånger summan, enligt
behöriga räkenskaper, af hela den under de tio år, som
förflutit närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket
är väckt, uppkomna nettobehållning af trafiken, eller ock
bestämmas af fem gode män.

Huru priset i sådant fall skulle ställa sig, är omöjligt
att bestämdt beräkna, då åtminstone för tre af banorna
större delen af de på priset inverkande faktorer äro okända.
För Skåne—Hallands jernväg skulle visserligen, under förutsättning
att inlösen skedde kort efter utgången af de tio
första trafikåren, med någon grad af sannolikhet kunna beräknas,
hvartill dubbla beloppet af banans nettobehållning
under tio år skulle uppgå, men det är allt skäl antaga att
med den tendens till fortgående stegring, trafiken visat,

jernvägens egare icke nöja sig med det sålunda erhållna
värdet, utan finna för sig förmånligare att begära uppskattning
genom gode män; och det är påtagligt, att detta varder
fallet äfven vid de andra banorna. Då komma banorna
att uppskattas efter den afkastning, de senast lemnat
och med iakttagande af de utsigter till ökning i afkastning,
som kunna finnas, d. v. s. efter banornas merkantila
värde. Sammanlagda priset för alla banorna tillsammans
varder då antagligen högre än det efter a)-vilkoret beräknade.

Då tiden för inlösen enligt a)-vilkoret af Skåne—Hallands
jernväg tilländagår den 9 januari 1895 samt för de
öfriga tre banorna, som äro underkastade inlösningsvilkor
med undantag af Göteborg—Hallands jernväg redan under
loppet af nästföljande året 1896;

då samtliga ifrågavarande fem jernvägar, så vidt de
med deras inköpande för statens räkning åsyftade fördelar
för staten sjelf och för allmänheten skola vinnas, böra öfvergå
i statens ego såsom en enhet samt jernvägarne förty
böra på en gång åt staten förvärfvas;

då, om inlösen sker enligt a)-vilkoret, priset kan med
säkerhet på förhand beräknas samt af verkstälda beräkningar
framgår, att detta pris icke är högre än att jernvägarnes
afkastning förslår till nöjaktig ränta å inköpssumman
med tillägg af kostnaden för kompletteringen, anser komitén
sig böra hemställa,

att inlösen af samtliga jernvägarne eger rum,
innan någon af de fyra banor, som äro underkastade
inlösningsvilkor, uppnått sitt tionde trafikeringsår,
och att således tiden för inlösen bestämmes till ingången
af år 1895.

Derest, såsom komitén i sina beräkningar antagit, inlösen
skulle ega rum vid 1895 års början, skulle för inköpssummans
betalning erfordras ett belopp af 21,585,632
kronor med den jemkning, som blir eu följd deraf, att komitén
icke haft tillgång till jernvägarnes räkenskaper längre

Inkvps 8uvimans anskaf fande.

än för 1892 och således måst efter dem ställa sina beräkningar.

Komitén, som hos herrar fullmäktige i riksgäld skontoret
begärt uppgift, huru de behöfliga medlen böra anskaffas,
har till svar härå mottagit följande skrifvelse:

''»Till 1893 års jernvägskomité.

I skrifvelse af den 16 i denna månad hafven I hos
fullmäktige i riksgäldskontoret anhållit om uppgift, huru,
enligt Fullmäktiges åsigt, derest inlösen af Skåne—Hallands,
Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—Engelholms
och Malmö—Billesholins jernvägar för statsverkets
räkning blefve beslutad, det med anledning deraf erforderliga
beloppet borde anskaffas.

Af eder skrifvelse hafva fullmäktige inhemtat, dels att
inlösningspriset för ifrågavarande fem banor, beräknadt efter
förhållandena vid 1892 års utgång, skulle enligt de af eder
antagna beräkningsgrunder, utgöra 21,535,632 kronor, hvarförutom
erfordrades ett belopp af i rundt tal 3,300,000
kronor för kompletteringsarbeten, dels ock att, derest inlösen
komme till stånd, densamma antagligen skulle ske
vid 1895 års ingång. Då emellertid vid sådan inlösen lära
böra afräknas statens fordringar vid nämnda tid hos Skåne
—Hallands, Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands
jernvägsaktiebolag för de till dessa bolag utbetalda statslån,
hafva fullmäktige velat rörande samma fordringar här
meddela följande.

Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag har erhållit två
olika statslån, nämligen ett å 1,500,000 kronor ur 1881
års fond för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar
och ett å 795,500 kronor, särskildt beviljadt af 1884 års
riksdag. Vid samma riksdag fick jemväl Mellersta Hallands
jernvägsaktiebolag sig beviljadt ett statslån å 1,550,000
kronor, och vid 1886 års riksdag beviljades Göteborg—
Hallands jernvägsaktiebolag ett lån å 2,068,000 kronor.
Samtliga dessa lån hafva blifvit utbetalda från riksgäldskontoret.

För lånen faststäldes såsom vilkor, bland annat, att
anstånd med erläggande af räntan, som beräknas till 4 ’/2

% för år, inedgafs för högst tre år, dock icke utöfver ett
år från den dag, då hvarje jernväg senast skulle vara färdig
och för trafik öppnad. Beloppet af den ränta, med
hvars erläggande anstånd sålunda medgifvits, skall, enligt
meddelade bestämmelser, till staten inbetalas, sedan genom
de stadgade annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken
anstånd icke beviljats, blifvit gulden, så att efter nämnda
tids förlopp med den faststälda annuitetens erläggande skall
fortfaras, till dess äfven beloppet af förstnämnda ränta, eller
den s. k. anståndsräntan, blifvit inbetaldt.

Till följd häraf ingår i bolagens skuld till riksgäldskontoret
vid 1895 års ingång, förutom återstående kapital
samt derå upplupen ränta, äfven anståndsränta enligt följande
tabell:

Kapital	Upplupen ränta	Anstånds- ränta
Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag: n) lånet å 1,500,000 kr................ 1,449,623: 31	_	157,375: —
b) » » 795,500 » ............... 768,783: so Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag: 1,507,602: —	- •	80,643: 7 0 139,499: 82
Göteborg—Hallands » 2.023,763: so	22,767: 34	136,162: 25
5,749,772: 37	22,767: 34	513,680: 7 7

6,286,220: 48

Såsom förklaring till denna tabell anse sig fullmäktige
böra upplysa derom, att annuiteterna å Skåne—Hallands
och Mellersta Hallands jernvägsaktiebolags lån erläggas
den 1 Januari hvarje år, samt att annuiteten å
Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolags lån förfaller till
betalning den 1 oktober, från hvilken dag år 1894 beräknats
upplupen ränta å sistnämnda bolags återstående
kapitalskuld.

Ofvan omförmälda summa G,286,220 kronor 48 öre
utgör alltså, under förutsättning att till och med den 1
Januari 1895 förfallande annuiteter vederbörligen inbetalas,
det belopp, livilket såsom statens fordran hos åtskilliga af
bolagen skall afräknas å iidösningspriset. Fullmäktige antaga
emellertid, att härå ytterligare skall afräknas den vid
inlösningstillfället återstående skulden med upplupen ränta
för de i eder skrifvelse omförmälda i Skåne—Hallands och
Malmö—Billesholms jernvägar intecknade obligationslån, för

hvilka, i händelse af inlösen af samma jernvägar, betalningsskyldigheten
torde komma att öfverflyttas på staten.

För anskaffandet af återstoden utaf inlösningssumman
synes upplåning erforderlig, och då fullmäktige torde erhålla
uppdrag att för statens räkning verkställa sådan upplåning,
anse sig fullmäktige böra ur riksgäldskontorets synpunkt
framhålla önskvärdheten deraf, att något utlemnande
af riksgäldskontorets obligationer såsom liqvid icke måtte
ifrågakomma, utan att berörda återstod vid skeende inlösen
varder från riksgäldskontoret utbetald kontant.

Ett utlemnande af svenska statens obligationer i liqvid
kan nämligen enligt fullmäktiges åsigt komma att medföra
menlig inverkan å statens kredit. Till stöd för denna sin
uppfattning vilja fullmäktige erinra derom, att å ena sidan
vid ett sådant utlemnande för obligationerna knappast skulle
kunna ernås den kurs, de med hänsyn till penningemark
nådens ställning borde betinga, samt att å andra sidan
kommuner eller enskilda, som erhållit dylika obligationer
i liqvid, antagligen skulle, vid behof af medel, då obligationerna
icke förvärfvats för fast kapitalplacering, försälja
desamma och dervid, utan afseende å kursens upprätthållande,
stundom antaga pris, som understege kurserna i
marknaden, hvarigenom dessa kurser otvifvelaktigt komme
att bringas i oreda och nedgå i oberäknelig grad. Fullmäktige
anse sig emellertid i detta sammanhang böra fästa
uppmärksamheten derpå, att delegare i någon af ifrågavarande
jernvägar, hvilken erhåller kontant liqvid för sin
andel, kan, om han finner sådant med sin fördel förenligt,
placera det erhållna beloppet i statens obligationer, som
kunna inköpas i riksgäldskontoret till kurs, beroende på
öfverenskommelse med fullmäktige.

Angående sättet för upplånandet af de för liqvidens
erläggande nödiga medel, hvilken upplåning torde böra företrädesvis
ske inom landet, kunna fullmäktige naturligen
vid detta tillfälle icke yttra sig närmare. Omständigheter
och förhållanden å den allmänna penningeinarknaden, som
icke låta sig på förhand med visshet beräkna, öfva nämligen
afgörande inflytande på vilkoren för upplåningen.
Såsom en regel, från hvilken undantag icke lärer böra göras,
torde likväl kunna angifvas, att räntefoten å de obli -

gationer, mot hvilka upplåningen skall ske, bör bestämmas
sålunda, att obligationerna af riksgäklskontoret blifva afyttrade
till kurs under pari, hvarigenom desamma kunna
tillgodogöra sig möjligen inträffande kursstegring å marknaden.

Med afseende slutligen å det belopp af 3,300,000 kronor,
hvilket I angifvit såsom erforderligt till kompletteringsarbeten
å ifrågavarande jernvägar, i händelse desamma
varda af statsverket inlösta, få fullmäktige gifva tillkänna,
att, derest riksdagen skulle anvisa nämnda belopp till utgående
från riksgäldskontoret, att bestridas med lånta medel,
den deraf betingade upplåning, vare sig den kommer
att ske i sammanhang med anskaffandet af de för banornas
inlösen nödiga medel eller icke, torde kunna af fullmäktige
utan svårighet verkställas.

Stockholm den 30 November 1893.

ALB. ANDERSON.

Per Samzelius. Edw. Sederholm. J. Johansson.

P. B. Rabe.7)

Koinitén torde härvid böra erinra, att då de i fullmäktiges
skrifvelse omförmälda anståndsräntorna utgöra en skuld,
komitén icke ansett sig böra i anläggningskostnaden inberäkna
deras belopp. Då emellertid skulden ännu icke på
låno- tid är förfallen, torde räntorna, derest de skola vid
liqviden afdragas, böra upptagas endast till den summa,
som, efter en räntefot af fyra procent, motsvarar deras värde
med hänsyn dertill att samma räntor, i stället för att erläggas
enligt ursprungliga amorteringsplanen, anses guldna
redan år 1895.

Enligt en inom riksgäldskontoret verkstäld, komitén
tillhandahållen uträkning utgöra anståndsräntornas sålunda
beräknade värde vid början af år 1895

Anståndsräntornas

beräknade
värde.

Närmare
bestämmelser
om
sättet för
banornas
förvärfvande.

för Skåne—Hallands jernväg:

å statslånet n:o 1 1,500,000 kr................... kr. 24,081: 93

» » n:o 2 795,500 » .................. » 12,359: 13

för Mellersta Hallands jernväg:
å statslån 1,550,000 kr.................................. kr. 20,674: 14

för Göteborg—Hallands jernväg:
å statslån'' 2,068,000 kr.................................. kr. 19,753: 33

kr. 76,868: 53

i stället för nu bokförda beloppet af tillhopa 513,680: 7 7.

I fråga om de närmare bestämmelser, som torde i köpeaftalen
med vederbörande jernvägars egare i afseende på
sättet för banornas förvärfvande böra intagas, bar komitén
ansett följande vara behöfliga:

l:o) beträffande de fyra banor, som är o underkastade inlösningsvilkor: a)

jernvägsbolaget öfverlemnar till svenska staten eganderätten
till banan med alla dess fasta och lösa tillhörigheter
af hvad slag de vara må, och således

1) hela det jordområde, hvarå bolaget enligt
lagfartsprotokoll erhållit lagfart eller som eljest tillhör
jernvägen;

2) sjelfva jernvägen till öfver- och underbyggnad,
bro- och trumbyggnader, utlagda syllar,
skenor, spårvexlar samt vändskifvor och vagnvågar
jemte stängsel;

3) alla till jernvägen hörande hus, byggnader,
signalerings- och andra inrättningar samt fasta
inventarier;

4) alla jernvägen tillhöriga telegraf- och telefonapparater
med dertill hörande ledningar;

5) all jernvägens rullande materiel såsom lokomotiv,
person- och godsvagnar samt andra fordon
jemte dertill hörande lösa inventarier och reservdelar;

6) alla öfriga ofvan icke omnämnda lösa inventarier,
som vid tillträdestiden äro för begagnande
vid hufvudkontoret, expeditionslokalerna, å stationerna
och linien utlemnade eller i bolagets förråd befintliga; 7)

de för trafikens behof i förråd befintliga
förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade
syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och
dylikt;

b) öfver de i punkten a mom. 5, 6 och 7 upptagna före mål

skola under december månad 1894 förteckningar
upprättas så, att dessa förteckningar, med hänsyn
till sannolik förbrukning under tiden till den 1 januari
1895, utvisa, hvad af de förtecknade föremålen
kan antagas återstå sistnämnda dag; skolande sagda
förteckningar uppgöras af kongl. jernvägsstyrelsens och
bolagets ombud, som dervid tillika värdera de i mom.
7 omförmälda förlags- och konsumtionsartiklar. Vid
skiljaktiga meningar härom mellan ombuden tillkallas
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet
för sådant ändamål på förhand utsedd besigtningsman,
som eger i omtvistade punkter skilja mellan
ombuden;

c) tillträdet sker den 1 januari 1895, då jernvägen med

hvad till den hörer af bolaget öfverlemnas till dem,
hvilka af Kongl. jernvägsstyrelsen förordnats att mottaga
densamma. Dervid aflemnas tillika af bolaget
slutlig öfverlåtelsehandling och behöriga åtkomsthandlingar
till den jernvägen tillhörande jord;

d) lösesumman för den i mom. a upptagna egendom med

undantag af de i punkten 7 omförmälda förlags- och
konsumtionsartiklar motsvarar hvad jernvägen med
tillhörigheter och trafikmateriel enligt behöriga räkenskaper
för tiden till den 1 januari 1895 kostat, med
tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter
afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnät;
och skola dessa bestämmelser tillämpas pa sätt
skett vid uppgörande af den uträkning öfver bolagets
tillgodohafvande enligt dess räkenskaper, för så

vidt desamma afse tiden till och med år 1892, som
ofvan meddelats (sid. 40).

För uträknande af lösesuinman enligt de sålunda
stadgade grunderna skall bolaget efter afsilande af
sina räkenskaper för tiden till den 1 januari 1895
till kongl. jern vägsstyrelsen öfverlemna desamma jemte
bolagets uträkning å det tillägg eller afdrag å nyss
omnämnda uträkning, som uppkommer med hänsyn
till förhållandena under åren 1893 och 1894. Senast
en månad efter det dessa handlingar till kongl. jernvägsstyrelsen
inkommit, meddelar kongl. styrelsen bolaget,
huruvida dess uträkning godkännes eller icke.
Kan öfverenskommelse i detta afseende mellan kongl.
jernvägsstyrelsen och bolaget ej träffas, skall frågan
angående lösesummans uträknande afgöras af skiljemän,
af hvilka kongl. styrelsen utser två och bolaget
två samt de sålunda välde den femte; skolande för
denna händelse i öfrigt tillämpas föreskrifterna i lagen
om skiljemän den 28 oktober 1887.

Köpeskillingen för de i mom. a punkten 7 omförmälda
förlags- och konsumtionsartiklar utgår efter
de värden, som derå blifvit satta i den i mom.
b stadgade ordning;

e) sedan beloppet af den bolaget tillkommande godtgörelse
sålunda blifvit bestämdt, eger bolaget till riksgäldskontoret
ingifva af kongl. jernvägsstyrelsen attesterad
räkning dera och senast inom en månad derefter
verkställes liqviden sålunda att:

i fråga om Skåne—Hallands, Mellersta Hallands
och Göteborgs—Hallands jernvägar, hvilka
erhållit statslån,

staten afqvittar

1) hvad vid tillträdestiden återstår oguldet af
de bolaget beviljade, i jernvägen intecknade statslån
till kapital och förfallen men till äfventyrs obetald
ränta, med hvilken anstånd icke beviljats;

2) de s. k. anståndsräntorna å samma lån,
hvilka dervid upptagas till det belopp, som efter en
räntefot af fyra procent motsvarar räntornas värde

med hänsyn dertill, att samma räntor, i stället för
att erläggas enligt ursprungliga amorteringsplanen,
anses guldna redan vid 1895 års ingång,

i fråga om Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms
jern vägar, h vilka upptagit obligationslån,

staten öfvertager, mot afräkning å lösesumman,

det i jernvägen intecknade obligationslån med
derå till den 1 januari 1895 upplupen ränta, i den
mån bolaget icke kan öfverlemna obligationerna eller
visa, att desamma blifvit tillintetgjorda eller att ränta
å desamma guldits; skolande, då räntefoten för Skåne—
Hallands jernvägs obligationslån öfverstiger fyra procent,
öfverskjutande räntan afdragas från 1895 års
början till dess obligationslånet kan till fullo betalas.

Tvist angående rätta beloppet af hvad sålunda
bör å lösesumman innehållas afgöres af skiljemän i
ofvan stadgad ordning;

i fråga om samtliga fyra banorna,

Bolagets återstående tillgodohafvande jemte fem
procent ränta derå från den 1 januari 1895 till dagen
för liqviden utbetalas kontant till bolaget, derest
det med behörigt bevis styrker, att i jernvägen icke
finnas inteckningar för annan gäld än stats- och obligationslån,
äfvensom aflemnar en af tre personer,
hvilkas vederhäftighet blifvit styrkt på sätt som af
riksgäldskontoret godkännes, ingången förbindelse, deri
de en för alla och alla för en såsom för egen skuld
ansvara för den kostnad, som kan drabba staten, derest
den till jernvägen hörande jord befinnes häfta
för sådan lösen, som i § 2 af kongl. förordningen innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af jernväg in. in. den 15
oktober 1880 oinförmäles; dock att, der bolaget så
önskar, till säkerhet för dylik kostnad må, i stället
för borgen, af köpeskillingen innehållas visst belopp,
att efter förloppet af 10 år jemte 4 % ränta till
bolaget utbetalas, i den mån beloppet icke behöft
tagas i anspråk.

f) de bolaget på grund af aftal med andra jernvägar an gående

gemensamt begagnande af stationer tillkommande
rättigheter och skyldigheter öfvergå på köparen.*
Beträffande öfriga af bolaget för jernvägsdriften
ingångna aftal, skola, innan slutligt kontrakt uppgöres,
desamma af bolaget anmälas för kongl. jernvägsstyrelsen,
som pröfvar, huruvida samma aftal
kunna anses vara af den nytta för jernvägen, att
de böra blifva för köparen bindande.

I den mån så befinnes vara förhållandet, skola
i slutliga kontraktet bestämmelser intagas derom att
köparen öfvertager bolagets rättigheter eller skyldigheter
enligt berörda aftal;

g) de vid jernvägen anstälda tjensteman och betjente, hvilka

tillika med de löneförmåner, som nu tillkomma
vederbörande befattningar, böra upptagas å förteckning,
uppgjord den 31 december 1894 af kongl.
jernvägsstyreisens och bolagens ombud, skola i likhet
med hvad som öfverenskominits beträffande personalen
vid den år 1884 af staten inköpta Sundsvall—Torpshammars
jernväg ega rätt att öfvergå i
statens jernvägars tjenst utan minskning af samma
löneförmåner, men med dervid gjorda förbehåll:

ad) att de åtnöjas med de befattningar, som
kongl. jernvägsstyrelsen anser lämpligt att åt dem
anförtro,

W) att de varda underkastade alla för statens
jernvägspersonal gällande reglementen och instruktioner
samt vilkor för bibehållande af anställning vid
statens jernvägstrafik, och

i händelse deras nuvarande aflöningsförmåner
skulle öfverstiga dem enligt aflöningsreglementet vid
statens jernvägstrafik tillkommande aflöning,

ce) att deras aflöning utgår dels såsom ordinarie
arvode till sådant belopp, som gällande aflöningsreglementet
för hvarje särskild befattning bestämmer och

* Då redan under komiténs förhandlingar med Skåne—Hallands och Malmö
—Billesholms jernvägsbolag blifvit utredt, att vissa af nämnda bolag träffade aftal
böra af Kongl. jernvägsstyrelsen öfvertagas, hafva bestämmelser härom intagits 1
vederbörande förslagskontrakt.

dels såsom extra arvode till belopp, motsvarande
skilnaden mellan det ordinarie arvodet och deras i
bolagets tjenst innehafvande löneförmåner;

samt derjemte under det särskilda vilkor,
dd) att, då komitén velat undvika betunga statens
jernvägarsj pensionsinrättningar med att på en gång
mottaga så stort antal nya delegare, som här är i fråga
— ungefär 550 — de skola qvarstå i de enskilda
jernvägarnes pensionskassa, i förhållande till hvilken
staten öfvertager bolagets förpligtelser;*

2:o) beträffande den inlösningsvilkor icke underkastade
Landskrona—Engelholms jernväg:

Hufvudsakligen enahanda bestämmelser som de
här ofvan meddelade utom i fråga om sättet för
köpeskillingens bestämmande och liqviderande, hvilket
skall ega rum sålunda:

Köpeskillingens belopp jemte 5 procent ränta från
den 1 januari 1895 betalas af riksgäldskontoret, fyra
månader efter det staten, som genast efter tillträdet
skall söka lagfart å jernvägen, sådan erhållit; dock
att bolaget skall före uppbärandet af köpeskillingen
med behörigt bevis styrka, att inteckning icke tinnes
i jernvägen faststäld, äfvensom aflemna en af tre
personer, hvilkas vederhäftighet blifvit styrkt, på sätt
som af riksgäldskontoret godkännes, ingången förbindelse,
deri de en för alla och alla för en såsom för
egen skuld ansvara för den kostnad, som kan drabba
staten, derest den till jernvägen hörande jord befinnes
häfta för sådan lösen eller ersättning, som i 2 § af
kongl. förordningen innefattande särskilda föreskrifter
angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg
in. in. den 15 oktober 1880 omförmäles.

* Nedannämnda jernvägar, hvilkas personal ingått såsom delegare i de enskilda
jernvägarnes pensionskassa, hafva för åt- 1892 betalt följande afgiftsbelopp:

kr. kr.

Skåne—Hallands jernväg 14,215: 95, hvaraf personalen sjelf vidkänts 8,025: 82

Mellersta Hallands » 8,042: 0G, » » » » 5,281: Öl

Göteborg—Hallands » 8,201: 23, » » » » 4,608: 82

Malmö —Billesholms >> 7,189: 06, » » » » 4,263: 32

kr. 37,648: 30

kr. 22,178:97

Jemvägs- Under fortgången af sitt arbete har komitén till en
yttranden hyar styrelserna för de fyra af ifrågavarande jernvämed
an- gar, hvilkas inlösningspris är beroende på uträkning jemUUmUån(
^kt de i resp. koncessioner gifna bestämmelser, öfverlemberaknin-
nät den af komitén med ledning af 1S92 och föregåga''''
ende års räkenskaper gjorda uträkning af jernvägarnes inlösningspris,
med anhållan om vederbörande styrelses yttrande
deröfver.

I anledning häraf svarade Göteborg—Hallands jernvägs
styrelse i skrifvelse den 6 november 1893, att styrelsen
förestälde sig tiden ännu icke vara inne att afgifva
definitivt yttrande öfver en beräkning i ifrågavarande
afseende. Den till styrelsen öfverlemnade uträkningen upptoge
ock inlösningspriset vid 1892 års slut, under det att,
om inlösning, emot hvad bolaget måste anse för sig ömkligt,
af Kongl. Maj:t och riksdagen beslötes, densamma icke
torde ifrågakomma förr än efter 1894: års utgång. Ställningen
vid denna tid kunde nu icke med någon visshet
beräknas, lika litet som flere andra med inlösningen sammanhängande
och på densamma inverkande omständigheter,
hvadan styrelsen anhölle att få framdeles, sedan ärendets
behandling längre fortskridit, i ämnet afgifva yttrande,
grundadt på då föreliggande omständigheter.

Styrelsen för Mellersta Hallands jernväg har i sin
svarsskrifvelse af den 15 november 1893 förklarat, att
styrelsen väl funnit den lemnade uträkningen stå i nära
öfverensstämmelse med de i koncessionsresolutionen upptagna
vilkor för jernvägens inlösning inom tio år efter det densamma
blifvit öppnad för allmän trafik, och att man, vid
sådant förhållande, skulle kunna antaga att erinringar mot
uträkningen icke borde ifrågakomma, men att styrelsen ansåge
sig hvarken kunna eller böra afgifva ett bestämdt
yttrande i ämnet, förr än i sammanhang med den utredning
och uträkning, som, derest inlösningen blefve af statsmakterna
beslutad, blefve af behof just vid den tidpunkt,
då jernvägen skulle till staten aflemnas.

I sammanhang härmed ansåge sig styrelsen icke kunna
underlåta att framhålla, att kommuner och enskilda inom
orten gjort stora ansträngningar för att åstadkomma ifrågavarande
jernväg; att trafiken på banan ombesörjts på sådant

sätt att den tillfredsstält allmänna och enskilda anspråk;
att behof således icke förelåge att få jernvägen Överflyttad
under statens förvaltning; att ortens befolkning med skäl
befarade det trafiken i lokalt intresse icke kunde blifva så
väl tillgodosedd om jernvägen blefve en statens tillhörighet
och att frukten af jernvägens i ekonomiskt afseende
lyckliga trafik borde få skördas af dem, som vågat försöket
med banans anläggning och icke af staten, som afvisat
hvarje framställning om anläggning af en statsbana genom
Halland. På grund häraf ville styrelsen antaga, att Mellersta
Hallands jernväg fortfarande skulle få förblifva en
bolagets tillhörighet.

Styrelserna för de båda öfriga jernvägarne, eller Skåne
—Hallands och Malmö—Billesholms,ingingo deremot i granskning
af de dem delgifna uträkningarna.

Den förra styrelsen framstälde i sin svarsskrifvelse den
19 oktober 1893 åtskilliga erinringar. Dessa hafva äfven
— dock med ett undantag — blifvit af komitén uppmärksammade
och iakttagna vid den här ofvan framlagda slutliga
uträkningen af jernvägens inlösningspris. I ett — men
detta ganska väsentligt — hänseende har emellertid komitén
icke kunnat dela styrelsens uppfattning. Frågan gäller
ett i jernvägens räkenskaper bland dess byggnadskostnad^’
upptaget, men af komitén vid dess uträkning uteslutet belopp
af 843,700 kronor, motsvarande, enligt jern vägsbolagets
uppskattning, värdet af den till bolaget af Helsingborgs
stad upplåtna mark, för hvilket belopp aktier upplagts och
påförts jernvägens anläggningskostnader, men hvilka aktier
såsom motsvarande tillgångi finnas i bolagets eget förvar.
Närmare upplysning om markens upplåtande lemnas i eu
vid detta betänkande fogad särskild redogörelse (bil. 2),
till hvilken komitén tillåter sig hänvisa. Jernvägens styrelse
yrkade nu i sin skrifvelse, att för marken godtgörelse
skulle lemnas, val icke efter det ofvan angifna bokförda
värdet, enär detta grundade sig på en uppskattning, verkstad
ensamt af jernvägens egna värderingsman, men efter
ny värdering utaf en af staten och bolaget gemensamt utsedd
värderingsnämnd.

Såsom af den ifrågavarande redogörelsen framgår, har
emellertid Helsingborgs stad slutligen upplåtit berörda mark

utan annan godtgörelse än erhållandet af aktier i jernvägen
till belopp af 75,000 kronor, hvilket belopp redan blifvit
af koinitén i anläggningskostnaden inberäknadt.

Vid sådant förhållande och då, enligt koncessionsvilkoren,
inlösningspriset skall, när inlösen sker inom tio år
efter jernvägens öppnande, bestämmas efter hvad jernvägen
verkligen kostat, och den omständighet, att jernvägen eller
någon del deraf må ega större eller lägre värde än det
belopp, för hvilket förvärfvandet skett, således saknar all
betydelse för inlösningspriset,

bör enligt komiténs uppfattning någon ytterligare godtgörelse
för marken icke ifrågakomma.

Styrelsen för Malmö—Billesholms jernväg förklarade i
sitt svar af den 27 oktober 1893, att den för närvarande icke
hade att framställa någon anmärkning mot komiténs uträkning
af lösningssumman. För den händelse att staten
skulle vilja göra bruk af sin inlösningsrätt, ansåg sig dock
styrelsen böra framställa vissa, i skrifvelsen vidare utvecklade
»erinringar». Fn del af dessa, såsom om statens skyldighet
att ikläda sig de aftal och kontrakter, som jernvägsbolaget
i och för jernvägsdriften ingått, och om rätt för
den vid jernvägen anstälda personal att öfvergå i statens
tjenst, torde vara tillgodosedda genom de af komitén föreslagna
vilkoren vid banornas öfvergång i statens ego; andra
åter torde sjelffallet iakttagas vid den slutliga uppgörelsen
mellan kongl. jernvägsstyrelsen och styrelsen för
Malmö—Billesholms jernväg.

I två hänseenden har dock komitén icke kunnat förorda
hvad sistnämnda styrelse ifrågasatt. Efter att hafva
erinrat att, sedan kongl. jernvägsstyrelsen, i angifvet ändamål
att bereda beqvämt och tillräckligt utrymme för handhafvande
i all framtid af Malmö—Billesholms jernvägstrafik
gemensamt med statsbanan, hos Malmö stad begärt
upplåtelse af en uppgifven areal å Malmö hamnområde till
utvidgning af statsbanestationen derstädes, Malmö stad med
bifall till denna begäran genom aftal af den 29 september
1889 till statsbanan upplåtit cirka 36,000 qvadratmeter
jord mot en afgäld, som motsvarade allenast hälften af den
påräknade årliga afkastningen, har Malmö—Billesholms jernvägsstyrelse
yttrat, att, då Malmö stad, som i Malmö—Bil -

lesholms jernväg egde aktier för 500,000 kronor, medan
enskilda medlemmar af samhället i dess intresse tagit aktier
i jernvägen för öfver 400,000 kronor, hvadan jernvägen
i väsentlig mån kunde anses såsom en stadens tillhörighet,
upplåtit jorden till dess halfva värde i afsigt att åt
bolaget bereda billigare förvaltningskostnad, men sagda åtgärd,
som således afsåg att bereda bolaget en synnerligen
värdefull fördel, skulle till sin natur och sin verkan alldeles
förfelas, derest staten utan ersättning satte sig i besittning
af denna förmån samtidigt som af jernvägen, staten
icke billigtvis torde kunna undandraga sig att till bolaget
utgifva återstående hälft af jordens värde, hvilket i
sin helhet utgjorde 300,000 kronor. Vidare har Malmö—
Billesholms jernvägsstyrelse erinrat, att då Malmö stad till
jernvägsbolaget, för framdragande af dess jernväg till statsbanestationen,
upplåtit af stadens mark i Skjutsstallslyckan
och Spillepengsmarken 13 tunnland 8,5 kappland efter ett
medelpris, som af samma grund, som angifvits i fråga om
det till statsbanan upplåtna område, endast beräknats till
300 kr. per tunnland, men området enligt uppskattning af
sakkunnige i verkligheten vore värdt 700 kr. per tunnland,
staten af liknande skäl, som beträffande det andra området
anförts, borde gälda det belopp, hvarmed det verkliga värdet
öfverstege det bokförda.

Då i fråga om inlösningspriset koncessionsvilkoren
för Malmö—Billesholms jernväg äro desamma som för
Skåne—Hallands jernväg och således beträffande båda dessa
nu omnämnda frågor, enligt komiténs uppfattning, föreligga
samma skäl som komitén nyss anfört beträffande den af
Helsingborgs stad upplåtna mark, har komitén funnit sig
förhindrad att tillstyrka någon särskild ersättning.

Malmö—Billesholms jernvägs styrelse har till komi- särskilda
ten med sin omförmälda skrifvelse öfverleinnat en särskild fram!tåuframställning
från jernvägsbolagets trafikchef och kamrerare, luså’tjenhvari
bemälde tjensteman, som utom sina tjenstebefattningar *temänvi<i
äfven innehade dylika vid ett par andra jernvägar, anhållit
att, för så vidt förslaget om jernvägens inlösen skulle för- game.
verkligas, jernvägens styrelse då ville tillse, att de måtte erhålla
lämpligt vederlag för den förlust, som de derigenom
komine att lida. De kunde nämligen icke mot den lön, som

de åtnjöte vid Malmö—Billesholms jernväg, öfvergå i statens
jernvägars tjenst och afsåga sig sina öfriga inkomster, liksom
de icke heller kunde försörja sig med sina familjer på de
sistnämnda utan att samtidigt hafva sin inkomst från Malmö
—Billesholms jernväg, och trodde sökandena, att frågan för
båda parterna bäst löstes, om de, i händelse af banans inlösen,
af kongl. jernvägsstyrelsen erhölle ett kontant vederlag
en gång för alla så stort, att det ersatte dem för den
förlust de koinme att lida, samt att de dessutom finge stå
qvar i enskilda jernvägarnes pensionskassa, till hvilken afgifterna
i sådant fall skulle erläggas af samma styrelse.

Sökandenas aflöningar hos jernvägen uppgå, trafikchefens
till 4,000 kr. och kamrerarens till 3,000 kr.

En på hufvudsakligen enahanda grunder motiverad liknande
framställning från trafikchefen och kassören vid Landskrona—Engelholms
jernväg att på ett eller annat sätt hållas
skadeslösa för den förlust af inkomster, som de skulle
komma att lida, i den händelse jernvägens försäljning till
staten komme till stånd, har äfven blifvit till komitén af
nämnda jernvägs styrelse öfverlemnad; och uppgå bemälde
sökandes aflöningar, trafikchefens till 2,600 kr. och kassörens
till 600 kr.

Då komiténs förslag om rätt för personalen vid de
jernvägar, som föreslagits till inlösen, att öfvergå i statens
tjenst med bibehållande af sina nu innehafvande löneförmåner
har sin grund i komiténs uppfattning, att personalen
icke bör genom dylik inlösen utsättas för någon förlust, men
eu sådan förlust i allt fall skulle uppstå för de ifrågavarande
sökandena till följd af för dem gällande särskilda
förhållanden, har komitén icke kunnat undgå finna, att billighetsskäl
tala för att afseende, åtminstone i viss mån,
fästes vid hvad sökandena anhållit.

Från öfriga tre jernvägar, som föreslagits till inköp,
har något anspråk motsvarande de ofvan nämnda icke hos
komitén anmälts.

Det komitén meddelade nåd. uppdraget innefattar jemväl,
att komitén skall söka med vederbörande jernvägsförvaltningar
uppgöra förberedande aftal. De från styrelserna
för Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands jern vägar
inkomna svar (sid. 75 och 76) hafva dock utgjort hinder
för komitén att kunna fullgöra uppdraget i hvad nämnda
jern vägar angår.

Med Skåne—Hallands samt Landskrona—Engelholms
och Malmö-—Billesholms jernvägars styrelser åter hafva underhandlingar
om dylikt aftal förts och, hvad beträffar de
två sistnämnda jernvägarne, ledt till afslutande af förberedande
aftal.

Från styrelsen för Skåne—Hallands jernväg har deremot
icke inom den tid, då komiténs betänkande senast bort vara
afgifvet, erhållits något godkännande utaf det af komitén,
i enlighet med ofvan föreslagna bestämmelser, upprättade
förslagskontrakt.

Förbere dande aftal.

Särskilda meningar:

vid Jcomiténs hemställan å sid. 63:

af herrar Andersson och Simonsson, som anfört:

»Emot komiténs beslut i den del detsamma afser tillstyrkande
af inköp för statens räkning af Landskrona—
Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar få vi härmed
afgifva vår reservation.

Vid ett företag af den betydande ekonomiska räckvidd
som det förevarande, då fråga är att för statens räkning
förvärfva enskilda jernvägar för en kostnad af ända till 25
millioner kronor, synes oss — särskilt i betraktande af
statens nuvarande finansiella ställning samt det mindre tillfredsställande
ekonomiska resultat, jernvägsdriften för statens
räkning hittills lemnat — synnerligen angeläget att gå till
väga med försigtighet, så att inköpet icke utsträckes längre
än hvad förhållandenas egen natur kräfver samt med statens
verkliga intresse är förenligt. Försigtigheten bjuder då, enligt
vårt förmenande, att för närvarande inskränka inköpet
till att omfatta endast den egentliga s. k. vestkustbanan,
eller Skåne—Hallands, Mellersta Hallands och Göteborg—
Hallands jernvägar; och detta af följande skäl.

Alltifrån vestkustbanans tillkomst har Helsingborg
varit den naturliga utfartspunkten för vestra Sveriges och
Norges trafik på kontinenten och dess betydelse i detta
hänseende har vunnit ökad vigt genom den ångfärjeförbindelse,
som med stora uppoffringar nyligen kommit till stånd
mellan Helsingborg och Helsingör. Erfarenheten har icke
heller ådagalagt annat än, att denna utfartspunkt är tillfyllest
för ifrågavarande trafikområdes behof, hvarför
vi också hysa den öfvertygelsen, att äfven med en förbin -

delseled i statens hand mellan vestkustbanan och Malmö
trafiken fortfarande skulle komma att taga vägen öfver
Helsingborg—Helsingör. Att förhållandet i viss mån skulle
kunna blifva ett annat, om ej allenast den beramade ångfärjeförbindelsen
mellan Malmö och Köpenhamn utan äfven
den jemväl föreslagna s. k. direkta kontinentalförbindelsen
komme till stånd, vilja vi icke förneka, men af dessa företag
torde åtminstone det sistnämnda ännu få anses ligga i
vida fältet, och i alla händelser synes oss riktigast vara att
afvakta det definitiva förverkligandet af förslagen i fråga,
innan man, af hänsyn till dem, utgifver inemot 6 millioner
kronor på förvärfvande af två jernvägar, af hvilka den ena
efter en 18-årig tillvaro icke lyckats upparbeta sin trafik ens
så, att räntorna å jern vägens lån kunnat af den gäldas.

Om emellertid en förbindelseled mellan vestkustbanan
och Malmö redan nu eller i en närmare eller fjermare
framtid skulle anses vara för staten behöflig, synes oss icke
annat kunna ifrågakomma än, att denna förbindelseled dragés
öfver Helsingborg. Fördelarne af att Vestkustbanans
förbindelse med Malmö anordnas såsom en direkt fortsättning
af banan och icke medelst en redan i Engelholm afvikande
grenbana ligga nämligen i öppen dag. I detta
fall kunde sålunda de tåg, som från hvartdera hållet anlända
till Helsingborg, utan onödigt uppehåll och utan att
behöfva brytas fortsätta till banans ändpunkter. En förgrening
i Engelholm måste deremot icke allenast medföra
tidspillan utan äfven betydligt fördyra hela trafiken å ba*
nan. Man skulle nämligen icke kunna underlåta att lemna
resande å routen Malmö—Göteborg enahanda fördel af direkt
genomgående personvagnar, som redan nu åtnjutes af
resande å routen Helsingborg—Göteborg, men till följd häraf
kommer ett onödigt stort antal vagnar att framdragas å
hela sträckan Engelholm—Göteborg, hvaraf skulle vållas ej
allenast besvärligheter utan äfven en ingalunda obetydlig
kostnad till följd af dels tågens större tyngd, dels ock behöflig
ökning i betjening, belysning in. in.

Några oöfvervinnerliga svårigheter att åstadkomma den
i och för sig naturliga förbindelsen mellan Helsingborg och
Malmö finnas icke heller enligt vårt förmenande, utan föreligga
tvärt om i detta hänseende flere alternativ, hvilka sy -

nas oss böra blifva föremål för närmare utredning och öfvervägande,
innan beslut fattas i eu så ytterst vigtig trafikfråga.
Såsom dylika alternativ eller såsom moment, ingående
i dem, vilja vi här framhålla dels förvärfvande för
statens räkning af en eller flere af de banor, som redan
nu förbinda Helsingborg med Malmö, dels ingående af aftal
med egarne af en eller flere af dessa banor om rätt för
staten till trafikerande med vissa tåg, dels slutligen byggande
för statens räkning af en kustbana öfver hela den
ifrågavarande sträckan eller någon del deraf — ett alternativ,
som otvifvelaktigt vore det för staten fördelaktigaste
och med hänsyn till den lokala beskaffenheten af de förut
befintliga banornas trafik icke heller behöfde blifva för
dessa ruinerande.

Då komiténs majoritet såsom ett skäl för Landskrona
—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägars förvärfvande
särskildt åberopat den omständighet, att i sådant fall
vestkustbanans förvaltning skulle kunna förläggas under
tredje trafikdistriktet, hvars hufvudstation är Malmö, tillåta
vi oss slutligen framhålla, att frågan, huruvida vestkustbanan
bör hafva sin distriktsförvaltning i Malmö eller Göteborg
så mycket mindre kan tillmätas någon större vigt,
som det i båda fallen med afseende å Helsingborgs betydelse
såsom utfartsort torde blifva oundgängligen nödigt att
dit förlägga ett högre trafikbefäl.

Med stöd af hvad vi nu anfört måste vi alltså på det
bestämdaste afstyrka, att Landskrona—Engelholms och
Malmö—Billesholms jernvägar under förhanden varande förhållanden
för statens räkning förvärfva s.»

vid komiténs å sid. 47 anförda grunder för kompletteringskostnaden,
i hvad den afser mötesspår:

af herr friherre Sparre, som yttrat:

»Komitén har i sitt betänkande (sid. 47) uttalat den
åsigten att vid banornas komplettering 350 meters fritt
mötesspår skulle beräknas endast vid vissa större stationer
och mötesstationer samt har i öfverensstämmelse härmed äfven
beräknat kostnaderna för nämnda komplettering. Men
utaf de af komitén anförda skäl (sid. 60—68) för de nu

omhandlade banornas införlifvande med statsbanenätet synes
mig oafvisligen framgå, att om ock ej alla likväl flertalet
stationer på den vigtiga hufvudlinien mellan Malmö och
Göteborg borde erhålla mötesspår af sådan längd, som Kongl.
Maj:t genom nåd. bref den 4 Maj 1888 föreskrifvit med
afseende å statsbanestationer, eller 850 meter mellan fripålarne.

Då detta torde kunna utföras för ett — i betraktande
af affärens storlek i öfrig! — jemförelsevis ringa belopp af
omkring 70,000 kronor, tvekar jag icke att föreslå, att den
af komitén för banornas komplettering beräknade summan
(sid. 49) må för nu angifna måls vinnande ökas med ett
belopp af 70,000 kronor»;

vid vissa delar af motiveringen å sid. 62 och 6i:

af herr Fränekel, som ifrågasatt riktigheten af komiténs
uttalanden om den möjligen blifvande ångfärjan mellan
Malmö och Köpenhamn;

vid punkten l:o mom. g) i närmare bestämmelser om sättet
för banornas förvärfvande, (sid. 7i):

af herrar Asplund, Fränelcel, friherre Sparre och
Stor ökenfeldt, som yttrat:

»Då konsessionsvilkoren angående de inköp från statens
sida underkastade fyra jernvägarne icke innehålla några
bestämmelser om skyldighet för staten såsom köpare att
jemte jernvägarne öfvertaga äfven deras personal, anse vi
att hela mom. g) bort ur de förberedande aftalen utgå. —
Enligt vår mening bör nämligen vid banornas öfverlemnande
åt staten det bero på aftal mellan statens jernvägsstyrelse
och vederbörande jernvägspersonal, om och på hvilka
vilkor samma personal må öfvergå i statens tjenst, hvaraf
ock följer, att de ersättningsanspråk, som framstälts af vissa
tjensteman vid Malmö—Billesholms och Landskrona—Engelholms
jern vägar icke kunna af oss understödjas.»

Bilaga 1.

Aflöningsstat

för ordinarie personal vid de till inköp föreslagna banorna.

Namn

och befattning.

	Afl	öningsförmåner.
Antal.	Past lön.	Bostad eller inqvart.- ersättn.	Bekläd- nads- ersättn.
1	3,600		in natura
1	3,600	—	540	—	—	—
1	1,500	—	225	—	120	—
1	960	—	in 1 natura	—	120	—
1 3	900 2,520	—	—	120 360	—
1	840	—	126	—	120	—
6	4,680	—	702	—	720	—
1	780	—		—	120	—
11	5,940	—	in	—	1,056	—
29	13,920	—	natura	—	2,784	—
74	31,080				7,104
2	3,000		600
5	7,500	—	1,500	—	—	—
11	13,200	—	2,640	—	—	—
19	20,520	—	4,104	—	—	—
2	1,680	—	336	—	—	—
33	25,740	—	5,148	—	—	—
202\|	141,960	-\|	15,921	-\|	12,624	—

A n i

Bana!delningen:

Baningeniör.................

Öfverbanmästare

Banmästare.......

å 840

å 780

Banvakter ............... å 540

» ä 480

» k 420

Maskinafdelningcn:

Lokomotivforarefbrmän 5 1,500

Lokomotivforare ...... å 1,500

» å 1,200

» å 1,080

Lokomotiveldare......... h 840

» ......... ä 780

Transport

Namn

och befattning.

	A fl önings förmåner.
Antal.	Fast lön.	Bostad eller inqvart.- ersättn.	Bekläd- nads- ersättn.
202	141,960	—	15,921	—	12,624	—
2	1,320	—	231	—	—	—
22	13,200	—	2,010	—	—	—
1	1,080	—	216	—	—	—
2	1,680	—	252	—	—	—
2	1,320	—	264	—	192	—
7	4,200	—	840	—	672	—
21	11,340	—	2,268	—	2,016	—
1	720	—	144	—	—	—
6	3,600	—	570	—	—	—
1	720	—	144	—	—	—
2	1,320	—	264	—	—	—
12	7,200	—	1,080	—
1	4,200	_	in natura	_	_	_
1	3,000	—	450	—	—	—
1	960	—	144	—	—	—
1	780	—	117	—	100	—
3	6,300	_	1 in	_	—	—
4	7,200	—	\| natura	—	—	—
1	1,800	—	270	—	—	—
4	6,000	—	in natura	—	—	—
1	1,500	—	225	—	—	—
1	1,500	—	225	—	—	—
1	1,080	—	162		—	—
3	2,880		432	-	—	—
7	7,560	—	in	—	—	—
5	4,800		natura		—	—
315	239,220	1-	\|26,229	_	115,604

Anm.

Transport

Lokomotivputsare ...... å 660

> ä 600

Vagnförman .....................

» å 840

Vagnsmörjare............ å 660

» ä 600

» å 540

Vagnputsare .....................

» ä 600

Pumpare och kolvakter.........

» » » å 660

» » > å 600

Traflkafdelningen:

Trafikdirektör.....................

Byråassistent .....................

Kontorsskrifvare i T. D. Exp.
Kontorsbiträde i d:o............

Stationsinspektorer ... å 2,100

... ä 1,500

Telegrafist .......

Stationsskrifvare

Transport

(Mölndal, Kongsbacka,
Kjeflinge.
t Falkenberg, En<
gelholm,Laholm,
(Höganäs öfre.
f Helsingborgs
\ ångfärjestation.
(Kattarp, Båstad,
1 Billesh. gr.,

'' Lomma.

Namn och befatt	ning.	s£ t> c £	Aflön Fast lön.	ingsförm Bostad eller inqvart.- ersättn.	åner. Bekläd- nads- ersättn.	Anm.
	Transport	315	239,220	_	26,229	_	15,604	_
Stationsmästare ....		2	1,800	—		—	—	—
) ....	.... ä 840	14	11,760	—	in	—	—	—
» ....	.... ä 780	3	2,340	—	natura	—	—	—
1 ____	.... å 720	21	15,120	—		—	—	—
Kontorsbiträden ....	.... å 840	5	4,200	—	630	—		—
» ____	.... å 780	5	3,900	—	585	—		—■
» ____	.... ä 720	6	4,320	—	648	—	3,000	—
T>		1	660	—	99	—		—
T>	.... å 600	13	7,800	—	1,170	—		—
Stationskarlsförmän	..... å 720	2	1,440	—	216	—	192	—
»		1	660	—	99	—	96	—
T>		1	600	—	i. n.	—	96	—
»	.... ä 600	6	3,600	—	540	—	576	—
Stationskarlar.......		1	600	—	90	—	96	—
	.... å 540	7	3,780	—	324	—	672	—
	.... ä 480	97	46,560	—	6,624	—	9,312	—
Notisbärare..........		1	420	—	63	—		—
Konduktörer och pack-
mästare ..........		2	1,680	_	336	_	in	_
							natura
T> »	.... ä 780	22	17,160	—	3,432	—		—
» »	.... k 720	22	15,840	—	3,168	—		—
	Summa	547	383,460	—	44,253	-i	29,644	—

Bilaga 2.

Af komitén tillhandahållna protokoll vid stadsfullmäktiges
i Helsingborg sammanträden inhemtas, att, sedan stadsfullmäktige
den 18 augusti 1881 besluta aktieteckning i
bolag för byggande af jernväg mellan Helsingborg och
Halmstad, stadsfullmäktige tillika inedgifvit, att i liqvid för
den till jernvägen erforderliga, staden tillhöriga jord finge
tagas aktier. Detta beslut har sedermera så ändrats, att
stadsfullmäktige, som å stadens vägnar tagit aktier i Skåne
—Hallands jernvägsaktiebolag till belopp af 450,000 kronor,
den 21 februari 18S3 beslutit till jernvägsbolaget upplåta
all den för jernvägen erforderliga, staden tillhöriga
mark utan ersättning och jemväl förklarat sig afstå från
alla anspråk på skadeersättningar, af hvad namn de vara
måtte, mot vilkor att jernvägen erhölle viss uppgifven
sträckning. Sedan jernvägsbolaget den 27 februari 1883
förklarat sig till alla delar antaga det af stadsfullmäktige
framstälda förslag beträffande förändrad sträckning af jernvägen
å Helsingborgs stads område, samt ärendet undergått
förnyad behandling och beredning genom komiterade, beslöto
stadsfullmäktige den 28 februari 1883, med bifall till hvad
komiterade hemstält i fråga om jernvägens sträckning genom
staden till bangården, att »all den staden tillhörande
jord, som för denna sträckning af jernvägen är erforderlig
lemnas kostnadsfritt och utan anspråk från stadens sida på
skadeersättningar af hvad namn de vara må, under vilkor
att jernvägsbolaget anlägger och underhåller sådan glacis,
som komiterade föreslagit».

Genom den sedermera beslutade och fullbordade nya
hamnanläggningen i Helsingborg, hvilken af staden bekostats,

Helsingborgs

städs
upplåtelse
af j01''^
till Skåne
—Hallands

jernväg.

vanns det med ofvan omförmälda glacis eller strandskoning
åsyftade ändamål på annat sätt, hvadan ifrågavarande strandskoning
af sådan anledning blef öfverflödig. Den kom ej
heller till utförande, sedan staden, mot det att bolaget till
densamma öfverlemnade aktier till belopp, motsvarande
strandskoningens beräknade kostnad, eller 75,000 kronor,
den 15 juni 1886 såsom ersättning i ofvannämnda hänseende
bemyndigat drätselkammaren att mottaga nämnda
aktier.

I och för sin jernvägsanläggning hade jernvägsbolaget
låtit utarbeta och öfverlemnade med skrifvelse den BO maj
1884 till stadsfullmäktige en plan med tillhörande karta
öfver de utfyllningar, som pågingo vid norra stranden norr
om kallbadhuset i Helsingborg för åstadkommande af behöflig
plats för utläggning af jernbanespår till såväl jernvägens
eget behof som för trafiken i den beslutade nya
hamnanläggningen och möjligen blifvande ångfärjeförbindelse.
Detta ärende behandlades hos stadsfullmäktige den
7 påföljande juni, hvarvid stadsfullmäktige beslöto, att, med
godkännande af de åtgärder till utfyllning i sjön vid norra
stranden norr om kallbadhuset, som jernvägsbolaget låtit
vidtaga, medgifva, att jernvägsbolaget finge besitta denna
utfyllning till begagnande för jernvägsspårs framdragande,
vändskifvors och vexlingsspårs utläggning samt till upplagsplatser
och byggnader till upplag för jernvägens eget
behof; dock under förbehåll att plats å detta område reserverades
för kallbadhusets uppläggning under den kalla
årstiden, möjligen behöflig plats för varmbadhuset, om detsamma
skulle komma att flyttas, samt obehindrad passage
till dessa.

Såsom af här ofvan lemnade redogörelse framgår har
Helsingborgs stad till Skåne—Hallands jernväg upplåtit för
jernvägen erforderlig mark utan särskild betalning, hvilket
bekräftas af ordalydelsen af följande upplåtelsehandling,
som utfärdats i enlighet med stadsfullmäktiges den 15 juni
1886 lemnade bemyndigande:

»Drätselkammaren i Helsingborg gör veterligt, att
drätselkammaren å Helsingborgs stads vägnar till Skåne—
Hallands jernvägsaktiebolag emot vilkor, som genom herrar
stadsfullmäktiges beslut bestämts, upplåter af stadens

strandmark en areal af 635,207 qvadratfot med de gränser,
som finnas angifna i den af kommissionslandtmätaren M.
Liander öfver bolagets jernvägsanläggning upprättade karta
och beskrifning att af jernvägsbolaget besittas och egas med
det värde, hvartill området uppskattas.

Helsingborg den 23 juli 1886.

På drätselkammarens vägnar:

A. SIÖCRONA.

J. P. Wennerberg.

Herr öfverste A. Siöcronas egenhändiga namnteckning
bevittna:

Adolf Elfman. C. W. Backman.»

Den sålunda förvärfvade marken har på föranstaltande
af jernvägsbolagets styrelse blifvit värderad på sätt följande
värderingsinstrument utvisar:

»Undertecknade, tillkallade af styrelsen för Skåne—
Hallands jernvägs-aktiebolag för att åsätta värde på den
jord som Helsingborgs stad enligt gåfvobref af den 23 juli
innevarande år öfverlåtit till jernvägsbolaget mot särskildt
åtagna förbindelser, hafva denna dag sammanträda och
finna vi efter moget bepröfvande, att berörda jord bör, i
förhållande till intill liggande dels stadens och dels enskildas
egande jordars nuvarande köppris, åsättas följande värden,
nämligen:

Do.

De delar af Drottninggatan och Badhusgatan, som blifvit
instängda för jernvägsspårets framdragande och å jernvägens
expropriationskarta tecknade med Nös 1 och 2 och
innehållande en areal af 6,332 qvadratfot, ett värde af 2
Kronor 50 öre pr qvadratfot;

2:o.

En del af Kungsgatan å sträckan mellan varmbad Ö

husets tomt inom qvarteret Najaden och Tågagatan, å ex -

propriationskartan tecknade med N:o 3 och innehållande
en areal af 74,470 qvadratfot, ett värde af 2 kronor 50
öre pr qvadratfot;

3:o.

Exproprierade området mellan den af jernvägsbolaget
i Sundet åt vester lagda strandskoning och i öster mot
landerierna Torpet, Ebbestein och Lugnet, å sträckan mellan
Tågagatan till norra gränsen för lägenheten Lugnet, å
samma expropriationskarta tecknad med N:o 4 och innehållande
en areal af 486,069 qvadratfot, ett värde af 1
krona 25 öre pr qvadratfot; och

4:o.

En del af stranden utmed landerierna Hainiltonhouse
och Liatorp, å expropriationskartan att igenfinna under N:o
5 och innehållande eu areal af 68,336 qvadratfot, ett värde
af 50 öre pr qvadratfot; betyga

Helsingborg den 29 juli 1886.

Oscar Trapp, B. Lundgren,

ingeniör och ledamot af byggmästare,

stadsfullmäktige. ledamot af drätselkammaren.

Rob. Söderqvist,

stadsingeniör.

V. Liander,

förordnad expropriationslandtmätare
för Skåne—Hallands jernväg.»

Med stöd af denna värdering har sedermera styrelsen
låtit upplägga ett motsvarande belopp aktier, hvilken åtgärd
på följande sätt anmälts hos 1887 års ordinarie bolagsstämma
af bolagets revisorer för 1886:

»Frågan om vilkoren för upplåtelse till Skåne—Hallands
jernvägsbolag af den Helsingborgs stad tillhöriga mark, som
erfordrats för jernvägens framdragande genom staden, ordnades
slutligen genom öfverenskommelse mellan stadsfullmäktige
och jern vägsstyrelsen på vilkor, att staden till bo -

laget afgiftsfritt upplät jordområdet mot det att bolaget
dels ändrade riktningen af jernvägsspåret inom staden, dels
ock till staden erlade i bolagets aktier 75,000 kronor för
befrielse från anläggning och framtida underhåll af strandskoning
för skyddande af en del utaf det område, hvarå
jernvägen invid hafsstranden framdragits. Styrelsen för
jernvägsbolaget har sedermera låtit genom af styrelsen utsedda
personer verkställa värdering af det sålunda förvärfvade
jordområdet, hvilket uppskattats till följande värden:

80,802 qv-.fot å 2,50 för qv.-fot ............ kr. 202,005: —

486,069 » ä 1,25 » » » 607,586: 25

68,336 » å 0,50 » » » 34,168: —

635,207 qv.-fot kr. 843,759: 25

»Derefter har styrelsen den 7 augusti 1886 beslutit,
att aktier skulle uppläggas och hos bolaget förvaras till
ett belopp, motsvarande det sålunda uppskattade värdet af
omförmälda jordområde, med stöd af hvilket beslut också
aktier till ett värde af 843,700 kronor utfärdats samt kontot
i bolagets räkenskaper för expropriationskostnader ökats
med motsvarande belopp.

»Följden af dessa åtgärder har således blifvit, att jernvägens
anläggningskostnad i räkenskaperna upptages till ett
belopp, som med 843,700 kronor öfverstiger den utbetalda
kostnaden. Jemväl aktiekapitalet varder, i följd deraf, att
styrelsen utfärdat aktier å samma belopp, i räkenskaper och
öfversigter öfver bolagets ställning med sagda summa förökadt,
utan att någon teckning af dessa aktier egt rum eller
någon liqvid för dem ifrågakomma. Af än större betydelse
är åtgärden att uppföra ofta nämnda belopp, såsom
en anläggningskostnad med hänsyn till bolagets rätt att utfärda
obligationer. I bolagsordningens 10 § är nämligen
medgifvet bolaget rätt att upptaga lån emot utgifvande af
tryckta eller graverade obligationer, till nominelt belopp,
motsvarande högst hälften af anläggningskostnaden. Revisorerna,
som icke äro öfvertygade om riktigheten af åtgärden,
att aktier i bolaget utfärdas, utan att liqvid för dem
erhållits, hafva ansett sig icke böra underlåta att fästa bolagsstämmans
synnerliga uppmärksamhet å denna åtgärd,

så mycket hellre soin genom densamma lätt undanskymmes
storleken af jernvägens verkliga anläggningskostnad, af
hvars belopp bolagets rätt att upplägga obligationslån är
beroende.»

Revisorernas uttalande föranledde från styrelsens sida
följande svar:

»Då herrar revisorer i ofvanstående berättelse särskild!
bemärkt, att aktier, motsvarande värdet af den mark, som
Helsingborgs stad till jernvägsbolaget upplåtit, blifvit upplagda,
får styrelsen angående detta ärende meddela följande:

»Då Helsingborgs stadsfullmäktige tecknade aktier i jernvägsföretaget,
förband sig staden jemväl »att i liqid för till
jernvägen erforderlig, staden tillhörande jord antaga aktier».

»Genom Kongl. Maj:ts föreskrift måste styrelsen derefter
inför vederbörande myndigheter styrka bolagets aktieteckning,
öfver hvilken specifikation upprättades, och den mark,
som skulle lemnas mot aktier upptogs såsom aktietillgång
efter värdering, deribland äfven mark från Helsingborgs
stad, hvilken åtgärd af myndigheterna gillades.

»Sedermera uppstod fråga om ändring af banans läge
beträffande inledningen till Helsingborgs station; och befanns
denna fråga vara af så stor betydelse för Helsingborgs
stad, att styrelsen kunde hos dess stadsfullmäktige
utverka, att för det styrelsen afstod från att begagna den
genom ursprungliga koncessionen medgifna riktning och i
stället lade jernvägen i dess nuvarande läge, hvarigenom
många värdefulla byggnadstomter räddats för staden, staden
till bolaget afstod de aktier, som enligt ursprungliga aftalet
skolat till staden lemnas i betalning för dess till jernvägen
afträdda mark.

»Då jernvägsbolaget på grund af det sålunda med Helsingborgs
stadsfullmäktige träffade aftal sjelft blifvit egare
af de aktier, för hvilka Helsingborgs stad på grund af mark,
som till jernvägen skulle afträdas, vore i bolagets godkända
aktieteckningslistor upptagen och hvilka aktier sedermera
blifvit till antalet bestämda genom särskild värdering af
marken och då berörda för jernvägsbolaget värderika mark,
som jemväl omfattar omkring 400,000 qvadratfots utrymme
till framtida station eller spårplan vid norra badhusviken

i Helsingborg, ej gerna kan alldeles förbises i räkenskaperna,
hvilka dessutom enligt koncessionens föreskrift skola
ligga till grund för en möjligen blifvande inlösen af jernvägen
till''staten, så torde styrelsens behandling af ärendet
befinnas vara ej allenast för bolaget förmånligast utan äfven
fullt riktig.»

Riksdagens revisorer af riksgäldsverket lemnade i sin
till 1888 års riksdag afgifna berättelse en redogörelse för
ifrågavarande styrelseåtgärd, dervid uttalande, att Revisorerne
väl icke ansett sig ega befogenhet att inlåta sig på
något bedömande af åtgärdens laglighet men dock velat
om densamma meddela riksdagen kännedom. Till något
särskildt beslut af riksdagen har denna anmälan icke föranled
t.

Beskrifning
öfver
Helsingborg—

Hessleholms

jernväg.

Bilaga 3.

Genom nåd. bref af den 27 september 1872 beviljades
Helsingborg—Hessleholms jernvägsaktiebolag rättighet
att anlägga och trafikera jernväg från Helsingborg öfver
Bjnf och Aby till Hessleholm enligt ingifven plan, jemlikt
hvilken jernvägen skulle sträcka sig från Ramlösa station
å Helsingborg—Landskrona—Eslöfs jernväg förbi Vällufs,
Mörarps, Bjufs, Björnekulla, Qvidinge, Torups och Finja
kyrkor till södra stambanan nära Hessleholm, hvarjemte
genom resolution af den 10 juli 1874 å samma bolag öfverläts
den genom resolution af den 1 maj s. å. Vallåkra
stenkolsaktiebolag beviljade rättighet att anlägga och trafikera
jernväg från bolagets stenkolsgrufvor vid Billesholm
till den punkt å Helsingborg—Hessleholmsjernvägen vid
Mörarp eller Bjuf, som framdeles kunde vara bestämd.

På grund af Kongl. Maj:ts resolution af den 21 maj
1875 eger Helsingborg—Hessleholms jernvägsaktiebolag
att tills vidare utan ersättning begagna Hessleholms station,
hvaremot för besörjandet af bolagets trafik vid stationen
ersättning skulle erläggas enligt öfverenskommelse mellan
bolaget och kongl. jern vägsstyrelsen; och utgår denna
ersättning på grund af öfverenskommelse af den 1 april
1875 med 2,400 kronor årligen.

Enligt öfverenskommelse mellan Landskrona—Eslöfs
och Helsingborg—Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag, å
ena, samt Helsingborg—Hessleholms jernvägsaktiebolag, å
andra sidan, af den 16 augusti 1873 med deri den 28
september 1876 gjord ändring få Helsingborg—Hessle -

holms jernvägs lokomotiv, afgiftsfritt framgå vare sig ensamma
eller med bantåg mellan Helsingborg och Ramlösa.
Deremot erlägger Helsingborg—Hessleholms jernväg
för såväl begagnandet af nämnda vägsträcka som ock af
bangårdarne vid Helsingborg och Ramlösa en afgift i ett
för allt af 75 öre för hvarje vagn, som, lastad eller tom,
framgår och lika mycket för hvarje vagn, som återgår på
nämnda vägsträcka — dock med sammanlagdt minst 25,000
kr. pr år. För den trafik, som till eller från Hessleholmsbanan
passerar bandelen Helsingborg—Ramlösa eget*
Helsingborg—Hessleholms jernväg uppbära fraktafgift efter
egen taxa.

Jernvägens längd mellan Hessleholm och Ramlösa utgör
74 km.; bibanan Bjuf—Billesholm 5 km. Linien Ramlösa—Klippan
trafikerades redan år 1874, men först den
17 mars 1875 öppnades hela banan för trafik.

Vid Klippans station ansluter sig Klippan—Röstånga
jernväg, och vid Åstorp sammanträffar jernvägen med
Landskrona—Engelholmso jernväg och den Skåne—Hallands
jernväg tillhöriga linien Åstorp—Höganäs. I närheten af Åstorp,
vid en mellan denna station och den närmaste stationen
Qvidinge belägen punkt, Ivärreberga, kommer inom
kort den Skåne—Smålands jernvägsaktiebolag tillhöriga jernvägen
från Markaryd att ansluta sig.

Anläggningskostnaden för jernvägen med byggnader
och anläggningar, rörlig materiel och inventarier uppgick
vid 1892 års slut till kr. 4,560,937: 89.

Aktiekapitalet belöper sig till kr. 1,837,600. Å
trenne obligationslån, af åren 1881, 1886 och 1887 återstodo
vid 1892 års slut oguldne kr. 2,745,000. Bolagets
öfriga skulder utgjorde vid samma tid kr. 365,813
och reservfonden belöpte sig till kr. 250,248. Då emellertid
jern vägsbolagets tillgångar, utöfver det ofvan angifna
bokförda värdet af jernvägen med materialier och inventarier,
uppgick till kr. 800,409: 87, kunde bolaget år 1892
till aktieegarne, hvilka under de tio första åren af banans
trafikerande icke erhållit någon utdelning alls å aktierna
och under åren 1884—91 uppburit 3 procent, utbetala
5 procent å aktiekapitalet.

(

Inkomsterna af trafiken hafva utgjort:

År	Kr.	År	Kr.	År	Kr.
1875 .....	..... 295,355	1881 ....	..... 453,009	1887 ....	..... 453,507
1876 .....	..... 416,949	1882 ....	..... 462,232	1888 .....	..... 462,788
1877 .....	..... 423,168	1883 ....	..... 514,991	1889 .....	..... 532,203
1878 .....	..... 394,775	1884 ....	..... 521,775	1890 .....	..... 540,280
1879 .....	..... 383,539	1885 ....	..... 520,085	1891 .....	..... 555,088
1880 .....	.... 398,498	1886 ....	..... "481,021	1892 .....	..... 625,181

Af förestående siffror framgår, huru tillkomsten af
vestkustbanan och ångfärjeförbindelsen ökat trafiken å denna
bana. År 1889 — det första under hvilket Vestkustbanan
i sin helhet varit för trafiken öppen — förete inkomsterna,
jemförda med nästföregående året, en ökning af 70,000
kronor och år 1892 — året efter det ångfärjeförbindelsen
öppnats — likaledes jemförda med nästföregående år, ånyo
en ökning af 70,000 kronor.

Nettobehållningen uppgick år 1889 till kr. 184,521
samt i medeltal under åren 1890—1892 till kr. 234,916,
motsvarande en utgiftsprocent af resp. 65,3 och 59,0 %.

Kostnaden för banans komplettering skulle enligt
af kongl. jernvägsstyrelsen förordnad besigtningsmans uppskattning
belöpa sig, för hufvudlinien Hessleholin—Ramlösa
till kr. 585,000 och för bibanan Bjuf—Billesholm till
kr. 89,100. Då emellertid äfven den jernvägen icke tillhöriga
men af densamma trafikerade linien Ramlösa—Helsingborg
måste försättas i samma skick, som sträckan Hessleholm—Ramlösa,
hvilket enligt gjord beräkning skulle belöpa
sig till kr. 138,500, skulle således kompletteringskostnaderna
i dess helhet uppgå till kr. 812,600. Härtill
kommer den beräknade kostnaden för den rörliga materielens
— 11 lokomotiv, 25 passagerare- och 242 godsvagnar
— reparation, kr. 54,000, hvarigenom slutsumman för
jernvägens komplettering skulle komma att sluta på en
summa af kr. 866,000.

Då det dock är att förutse att i den mån den redan
nu synnerligen lifliga trafik, som förmedlas af sträckan

Helsingborg—Ramlösa utvecklar sig, ett gemensamt begagnande
af sträckan Helsingborg—Ramlösa för trafik både åt
Hessleholm och Eslöf till skulle hindrande inverka på skötseln
af den genomgående trafiken, och det för utvecklingen
af denna äfven skulle blifva nödvändigt att bemälda sträcka
sattes i omedelbar förbindelse med ångfärjestationen, har
genom nämnda besigtningsman uträknats kostnaden för
Helsingborg—Hessleholms jernvägs utsträckning från Ramlösa
till Helsingborg och framdragande genom staden till
ångfärjestationen; och uppgår denna kostnad till kr. 940,000.
Med insättande af denna kostnad i förestående beräkning i
stället för deri upptagna kr. 138,500 för komplettering af
nuvarande linien Helsingborg—Ramlösa, skulle hela kompletteringskostnaden
för banan komma att uppgå till kr.
1,668,700.

Bilaga N°*+ Mil 1893 års Jernvägskomités Betänkande N9!

Bisjtberg

Skamds

^Söder fors -

Skräcka.

L/yvtilln

: GRUND

Kröderew

fy Kw Is veden f

VUananshyytan.

HONEFÖU.

Sander

SÄTER

Jjfcraersc

Ränteri

jJLrrnddi7
Morsbyttaiv

Skfardalen

Sdterstoen.

ONGSVIN^R

Sjotb fp)

TrogetaR

KJ?jzmmbs

HEDEMORA

(husberg

Nakke -

Actmcts

(^''-fUargs hanuvjyA

Örbyhus

''X^M,

michxrbo

Bredärind/

JKlöflem

Prainemtäti

Bfl

■''LjyÅ7ene(iyxuui, V.

drängedfatru \ (

M/A

rmefbrs

A ve stfe

Pendel

äÅersnmd]

Fr agn er
Lersand s

JuliAff

Jfnaby

Edebäcl

^Lflleströnv

Eidskog

Ttlakjer

riifvaa

/Mmhretfos

Aarrwt

yttarp

damhäll

flan fars

- LSM

NIA^ ^

Bäkkélaget

''Jfordstrcmd;

Lian

Fossil |

i Norberg

Sko (seleerc

I ''_U-> -4<AC/t

Fets and.

Watthobna

:R!ST!

I? 1 lårben

Lfa- Hl

% Cluiilotlenbt

/tirad

Mohärns
h,satan,

oddbo

kpmozäs

sSkebo

Ö^exeru

flottgsund

StorvretiL

[dalen.

. Morqvittjtifvit

Wtkru

^talldale.

Koppar

Oppegaard,

Sluten,

SALA

T. i Oamladffpsaloj /

■ ™ »IL?UW /yW/

Vånge- /

U P $ A L A\\7/^^y^

7a,-é^f

□ RAMMEN

|kongs|berg

Nprdmartj

.Amot

FardanÖ l {

Sr\

Seg/ingsberg
0 llamnäsy

Lemuv

Ford marks berg -

jflfrelä/hq
Skof (enborg

(erna

^ fpRÖBAK

{ FogdhytUni

fEnggrnfv om a

b*. Finbhvttuni

#rb?sTAD^

lUtfditflyyUim

Fojjdhammur

lUlterjb erq
Östanfars

''ttebol

n .''Mars
Iidfhfors

TT l

Gmtfiyttehed/ ift-Grängen

A\ Guldörn*
''1 (Mftpesbergs dr. hyttan

SvonLbmk/

Galle berg
Smula

Sobre i

{berg

Askim

fasselhyttan

■mornaig&v

fd/rw tid logg,

Rnnbo

Skalla mc

[ill berg eu

Storå

Kuilsia

Surahammay

Fransberg

Karmansbjj^
Jlernshammar
V Svansbo
V Gisslarbo
\ Kohlsva,

agio sen .

Torhau

Sporren/

i'',-''

1.H0LMESTRA!

de g

Farsta.

Lundby

Elds berg

Gusselby

i LINDEj

OWstjqjäun

iljhopk

(rrfllby

IGTÖNA

%bv

Nykropp.a,

frösanda

Afärsta

% YESTERAS

KÖPING

''.ert/erg

Syrkrfly

y4 Jk rista

Nvkirkr \^y
Skopa m. f*1
Ang edal> * /

Lindholnvm

AfolnbyM,

Mahhestud Gautestad -

Sterfars öfr.

Storfors

ORTEN */%

''llncdre

Smeds ta.

•läs valla)

> t rams}

•and '' Roade

KÖPING

Frövi

LAusgaaribär*

i.Baykaker y a a

»rsvUt nyttig

''Itehgtstarp
1^®% S/krekjsrkyttaj.

IJidkarLvherg

f SlälaoLsen

iWHUUlct

SkattkäiT

Fcrfisdcd

Körbar*

ScernA*

P-ajvTV

iTorshäll:;

! Läders
i brak

t ^ ''

CKHOLM

y S&tlsjbltfiäen -

SKIEN

KAR L3;

NSBE

SÄRPSBORG

. rMÖsbitnien

Snöbergshytlan,

qsinvnen/''

-vetom

ARBOGA

boukke''

’ ,i)da/L V
rjidanqer ^

rsgruKid

/ESKSLSTUNA

• Skogstorp
Jlallsta Ldélg

rike/♦- \\

FREDR!

KRfSTINEH;

f VaJäscrt

''W.r^TÅ.

,E B R Oj

VORO

J-dacccrr

-Angarr,t

Deg erfors

MARIEFRED^}

ra vr \
''r »koga ilnkajiboL -

Verrmgndsbro

\.e\nxv*j«

Ilsk’dalen

södertelg^

Mosäs

iSeffle

Aspedainmenä

Uclleforsnäs

S\’art(V

''åter

KonstqriuL

Prrestcbi

Rumla.

^tocksund..

mosse

Yxladt

Palsboda Kilsmo

|asseUon

Mellösa

-wa/f

Fyrksjöid

Hallsberii

STRÖMSTA0

pföTnko -

Ards

qarei

''7-etsiorp

fxbilp''

Kalrine

Gnista

Eerquhmd/

bulna

yfönfåf/päng

Otterbäi

\yjlxpefaru

Xerbäck

\AdnneshvL

lenzalfädteö

lädsbro

SkyUbergi

asuuvei

Fmnärödjfej^

Kristiani

Inqe/sby

liäckefors

VJr-é

ASKERSUN

Strångsjö

mannabro

OSA1,

^j^AKsrttruzrqcs dad\

Vartans

.Jtrrtaw

U» c kiio hn ,0 s tr a

Éj rr-------

Martieddm

Armnebt

Dalskoi

Jtadliruisfä.

garde

ForrtulFf

■ttlenbeiy

ILLi vdeta. ■

Skönnarbo

AJu&eov /

Stiq/om

1Sunnanä>

Tomteboda

''unonsto/p

Inrest köp

adllerufl

Godegärd

MARI

NORR

KÖPING^,

^Sy—-—}

-nbohn

Lotorps br.

‘eif as t/t/l

~Ksin$tqi-p

Fiiispcmy • I

förebåda

PÖSTERMALM

Eriks t a/f

ffrafversfar.

Stoekho^i

S)xellisurr tf

Furlsby-f, P

trålanda,

Glis säter

Mj/hoLnu

KUNGS

Skärfläcka,

I Motala.
\xer hstad

/:yFr ände,för*#/

kVRDENl

''i Förrgår c,

k Götencd,

/ VätdÖsco

k Lands

brutal f

för*/# ,

-vp .O7 o

ELdÅarholrnerv

•Isbark

KÖPING

NORRKÖPING

MOTÄL -

Pr des a/i

llbnstud

''Olskrokay,

Uoxhv

ofvene,S

i Fog pU Jo.

åt aa

UDDEVALLA

Skärkind

JlaUtby

/Ungsto,yj

VADST

Oienrred- -,

V3 j^^PstcuL

\lnlin slätt _ V _f AsLinahem

■ Jtystad

^^llanheberqXF N KÖPING

Mantorp V

AMPEN

PING

•öderraolm/

SKO FD

''jLitjmqbuf

dmeberqg

enresiaa

; Hjérpäs V.

Lit?A^rafc>7775 arihalJJ
RydfhSbn,

Vara, (

SKARA

Igclstorp

m/dtzg år/skyra

Trollhättan/s,

..Borgkaniny/

, S K pN INGE

Häl* ers by

igörsdter
Lahvik
ipisi&o
Bersbo _____

^LJdshytifxn Atvfddbcrg -

Håiicailorp

r ^ a1 ,

f //#

Luifläsy

MAJ0Rv|l

|ÄNGS^

1,P0RTS ÅyENYEN -

(ffäherg

■ifiastra

HAfeA/

Hästhobnet

Sij-älsiuis

ÖfverloTty,

lagården -

Upphörad

Ve.dum/

raxtialm

FALKÖPJN''

dkiyfmgs stad

Tiäobelm

Fersaj/trörn

bakrum

^Vortoila^

Nelhammar

Vapgärda

{etUlstm\

éUPlorflabriffen

Lagjrtansbohn,

Tranås

GRENNA

JW&RSTADEN

iS OYWITV^TV.

1 cfänqerc

Sandhem,

t v binge/

''Qtv orums bruk -

LiNGSAS

Vy/o/Bodame.

fors osund

ISJÖStfDEN

KONGELF

N.a''UTvd£.tv)

verum,1

Malts Jo

IcrdfaUt

Borg stena

vFrkniarv<L,

(mmleby

Fristad

\Bcaikqrydj

\g nesberg

-krippelufjr

Lerum

Lfjrtebo

lA/ieby

LRICEHAI

Sko qsry <

BORAS L

L0Éäf\

''hufchv i

yfl

JÖNKÖPING

GÖTEBOR gilmedaL
X, ''yässbenf

lq/b erga,1 ^

forsenmr

Tenlaik

ärulaidé

9-VIMM ERB

Mänsta t

EKSJO

Änne,b,

Sexdrega

''FritsWf

MarianehuiS^\

Fn tara/\\

pFcoste,

Bardlingbv

Rama

\ Limon

Mabnbäck

Fingestauv

Storcbro

‘unstt

l.örqicbt

Väder om,

Sandsjq

vener

oggeryj

^7 HulUfreii , f

"N- jP Myresiö
Lannaskede

Alu lilla.

Frraruväs

Il os eu fors
j* Alörftuuia

Stockar vd

ffmingsijäs

Lillsjömil

SKARSHAMN

FlIlsered -

eraamo

VARBERO%

iSmälu,uUdHr.
skriar

cppshidt -

fldfilinlt

''OögärdeAhylt&
fH

Två/iker

FSiumred

Såfkiöström

ASfaoqstorp

/WnestrÖf

FALKENBERG,

ir\i\as^6v\i

wm4>

TAj

Alfvcsiu

''Fräs It t In

* C''/ "V

gloinge

VEXIO

Mäleräs

UJAvu?

BORGHOLM

felstad

Målaskog

Oskarströirv

Sc.rcna/L’

(jhretvrs

JJöfmantorp

Viabnula

Sperling.:•>
rp • hobivL
ro, .

{rrpnglöf

Oudlbraru.

O LAND

iUoVtmrrv

Nvbro

HALMS

Trekanten,
Smedby

Skruf

vfjatorp

jtb Ljörstaip

Eldsbi

KALWlAR

Kttuiiii

Lindas

''Delcayd

’dratgfbr±

I ly o ni g atyfAf-''''

iGRENAA

ssefjcrda

Afarkaryel

Kifloberg

Rastad

<SujcäPsrMtd^,

Bjdllsrrajs A''

Hofmnnsbygd

t Rfem^ö \

Förstäf

Vittnjö
Bjert,urw

\ B ar kärr

igeihohps hamn/ Sa

E NGELH0LM ''«

\ Veqchobn, \

^ wA

EBELTOFT

Olimdkru, j
flöena, {
Siltbhqff)

, , t liviL "

v . Volut* A c- Am

■■:*»** I 4

tVWtIip

Önnestad/- G

-t&pxjyy

Oreskoim \ ^\.Vihy f

LIM w. L I

''tiäPf13»!» ..SjAi flaaU,

Hiltftveda

y~A

BahnqsW

SväAqsta,

Höganäs nedre/
Föqanäs öfre1

Jemnhög
(fräntun-1

•skors

Faffaiorp

utrhelstprp

Alu .• ^R0NNE8V/ ^

^^xKARLSHAMr/^^^s^,;

ialstorp XJ (J

pff

Fatuap

c GunnardlF.
fth Rjidy
Lfördrptr

V Ramlösa,
M^brcuiw
vmt\

JiingeL

Mr,

fgdensjö ^ Tågarp

Surra Vram\L/

^bilL‘8hohn.R gräl

ökeUdfä

Kågerödf\

Fjelistorp

Axelvolä

ELS! NI
^SINGÖ

^/E.RK,

''MTmZ

wv ^

nykJobing

HILLERÖD

1 »0^

LANDSKRONA''

Twhnem

R^DERlKSéuN

■''T''5

XslÖf

HOLBE

Friskt.

KALLUNDBÖRG

flnrffa,

Löberöd,

aAskcröd -

5® LUND

fMRosTpdte y

cr^J-7 Jflägerup
,/r l '' Genecrp
L 4 fiol,,/e/a

e u

flyliT. ''■ /Bok/berasslålb

V '' Svedxilxx

Jjfer/sjdTag/ird

;jöbenhavnä^

r-p Loinnti

Frrderiksberg

ROESKILDE

MALMÖ

Lindiamnr

Söd^väri

SORÖ

KJÖGE

rsvinshobtv'' j Svens torp)

RINGSTED

SLAGELSE

vetsäerp,

itfy/nder/lar

SKANÖR

oräberqa,

YSTAD

Ijinrlcv

FALSTERBO''

TRELLEBORG

SKJELSKOR

''straiarp

HEDDINGE

NESTVEJ®

KRISTIANIA

SKALA 1:100000

GÖTEBORG

DJUR

HIS IHO PN

Göteborfffl

STOCKHOLM

SKALA 1 :tOOOOO

-MÅ GÄRDA

MALMÖ

SKALA 1 : lOO OOO

Malmo

MARSTRAND

FÖRSTADEN

Sodervärn

"A **

\"VTstervik

/ FåM ^Aerkeb^gk

aAM, \ J

VISBY

FREDERIKSHAVN

KUNGSBACKAb

(aOL LAND

Rulle,

hielite

unga

''"y^j \

■ RT E MIN D E

H| L.öförstad

.^Fspeföd N

ToitSM *«CI

CIMBRISHAMN

DENS

KORSORl

NyborgT

SKALA 1:1000 OOO

40 SO 60 70

Kilometer

Gen. Stab. Lit. .Vrist.