Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet, SESAM-projektet

Skrivelse 1999/2000:65

Regeringens skrivelse

1999/2000:65

Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet,
SES AM-proj ektet

Skr.

1999/2000:65

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 24 februari 2000

Lena Hjelm-Wallén

Marita Ulvskog

(Kulturdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Riksdagen beslutade år 1995 att använda 235 miljoner kronor som en
engångsinsats för sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet (prop.
1994/95:100, bil. 12, bet. 1994/95:KrUl8, rskr. 1994/95:251). I denna
skrivelse lämnar regeringen en redogörelse för projektet. Det s.k.
SESAM-proj ektet har varit inriktat på att bevara och öppna föremåls-
samlingarna i främst de statligt stödda museerna. Medlen har använts för
en räddningsaktion genom registrering, dokumentation, vård, konserve-
ring och magasinering av föremålssamlingar.

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 65

Skr. 1999/2000:65

Innehållsförteckning

1 Inledning.................................................................................................3

1.1 Bakgrund......................................................................................3

1.2 En räddningsaktion for samlingarna............................................3

1.3 SESAM-förslaget.........................................................................4

1.4 SESAM-projektets mål................................................................4

1.5 Förordning om sysselsättningsinsatser inom kulturområdet.......5

1.6 Ansökningar och beviljade medel...............................................5

1.7 Uppföljning och utvärdering av SESAM-projektet.....................6

2 Sysselsättning..........................................................................................7

2.1 Antal anställda.............................................................................7

2.2 Vem anställdes?...........................................................................7

2.3 Åldersstruktur..............................................................................8

2.4 Fortsatt anställning.......................................................................8

2.5 Arbetskraffsintensitet...................................................................8

2.6 Sammanfattning...........................................................................9

3 Tillgänglighet........................................................................................10

3.1 Olika tillvägagångssätt...............................................................10

3.2 Registrering................................................................................11

3.3 Digitalisering.............................................................................11

3.4 IT-organisationer.......................................................................13

3.5 Dokumentation..........................................................................14

3.6 Sammanfattning.........................................................................14

4 Vård och magasinering.........................................................................15

4.1 En vårdinsats..............................................................................15

4.2 Konservering..............................................................................17

4.3 Magasin......................................................................................18

4.4 Gallring......................................................................................20

4.5 Sammanfattning.........................................................................21

5 Utbildning och attitydförändringar.......................................................22

5.1 En utbildningsinsats...................................................................22

5.2 Utbildningsfrågor.......................................................................24

5.3 Föremål i fokus..........................................................................24

5.4 Sammanfattning.........................................................................25

6 Samverkan.............................................................................................26

6.1 Registrering och data.................................................................26

6.2 Magasin och vård.......................................................................27

6.3 Informationsutbyte och regional samverkan..............................28

6.4 Sammanfattning.........................................................................29

7 Regeringens slutsatser och bedömning.................................................29

Inledning

Skr. 1999/2000:65

Regeringen redogör i denna skrivelse för det s.k. SESAM-projektet,
sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet. Projektet pågick mellan åren
1995 och 1998 och var inriktat på registrering, dokumentation, vård,
konservering och magasinering av föremålssamlingar.

1.1 Bakgrund

Regeringen tillkallade år 1993 en kommitté för att göra en översyn av
mål- och strukturfrågor m.m. inom det statliga och statsunderstödda
museiväsendet. Kommittén antog namnet ”Museiutredningen”. Utred-
ningens betänkande Minne och bildning (SOU 1994:51) kom att i hög
grad bygga på empiriskt material från besök på museer och sammanställ-
ningar av enkäter och rapporter. Ett av de problemområden som identifie-
rades var vård- och konserveringsbehoven vid museerna. Utredningen
visade att arbetet med vård, registrering och konservering var eftersatt på
museerna och att behovet av åtgärder var stort. Cirka 60 procent av
museisamlingarna i de centrala och regionala museerna var i behov av
vård och cirka 20 procent av konservering. Vidare var cirka 60 procent
av samlingarna i behov av registrering. Situationen konstaterades vara
ohållbar - viktiga delar av det svenska kulturarvet hotades att förstöras
om inga drastiska åtgärder vidtogs. Utredningen föreslog en nationell
räddningsaktion för att fa bukt med problemen.

Att informationstekniken nått ett skede som gjort det möjligt att samla
stora informationsmängder på ett relativt billigt och okomplicerat sätt såg
utredningen vidare som ett bra incitament för att räddningsaktionen
kunde komma igång omgående. Ytterligare ett argument för tidpunktens
lämplighet var att prognoserna pekade på en fortsatt brist på goda syssel-
sättningsmöjligheter. Att rädda kulturarvet bedömdes av utredningen vara
en angelägen och arbetsintensiv uppgift som kunde bidra till att minska
arbetslösheten.

Det förslag om en räddningsaktion för samlingarna som betänkandet
ger tillstyrks av en i det närmaste enhällig remissopinion. De samlade
remissvaren på Museiutredningens betänkande finns hos Kulturdeparte-
mentet (Ku 1994/1336/K).

1.2 En räddningsaktion for samlingarna

Regeringen föreslog för budgetåret 1995/96 att medel skulle ställas till
regeringens disposition för sysselsättningsinsatser på kulturområdet
(prop. 1994/95:100, bil. 12). I propositionen angavs att medlen huvud-
sakligen avsåg en engångsinsats för registrering, dokumentation, gallring,
konservering och magasinering av föremålssamlingar vid främst de stat-
ligt stödda museerna i huvudsak i enlighet med Museiutredningens för-
slag. Registreringen borde ske med digital teknik så att samlingarna görs
tillgängliga för forskare och allmänheten runt om i landet. Riksdagen
anslog våren 1995 sammanlagt 235 miljoner kronor för sysselsättnings-

åtgärder inom kulturområdet (bet. 1994/95:KrU 18, rskr. 1994/95:251). Skr. 1999/2000:65
Riksdagen ansåg att räddningsinsatsen skulle avse föremålssamlingar vid
museer och andra kulturinstitutioner och inte begränsas till statligt stödda
institutioner. Vidare menade riksdagen att en del av de anvisade medlen
borde användas för restaurering av svenska filmer (anfört bet., sid. 14).

I mars 1995 tillsatte regeringen en projektgrupp, den s.k. SESAM-
gruppen, som fick i uppdrag att upprätta en projektplan och ett hand-
lingsprogram för räddningsaktionen. Gruppen benämnde projektet
SESAM - öppna museisamlingarna och lade fram sin rapport med
samma namn i juni 1995.

1.3 SESAM-förslaget

Det handlingsprogram som projektgruppen föreslog kom att kretsa kring
framför allt fyra områden.

1) Projektet skulle leda till att attityderna till arbete med samlingarna
förbättrades. Att registrera och att vårda sina samlingar av föremål skulle
nu prioriteras, efter att en tid fått stå tillbaka för den utåtriktade verksam-
heten vid museerna.

2) Förvaringen av samlingarna skulle förbättras. Med bättre maga-
sinsförhållanden och en kontinuerlig uppsikt över föremålen skulle beho-
vet av konservering på sikt minska.

3) Projektet skulle göra samlingarna mer tillgängliga, såväl för den egna
personalen på museer och arkiv som för allmänheten. Samlingar skulle
registreras i databaser som även skulle kunna läggas ut på Internet för att
kunna nås av en bredare publik.

4) Utbildningsinsatser behövdes, ansåg man, för att kompensera att
arbetet med samlingarna varit otillräckligt under en längre period.
SESAM-gruppen föreslog att de som anställdes i projektet skulle vara
arbetslösa akademiker och hantverkare. Dessa skulle fa gå en korttidsut-
bildning om fyra till fem veckor för att inhämta kunskaper om vård och
registrering. En möjlighet till fortbildning för den ordinarie personalen
fanns också med i förslaget.

1.4 SESAM-projektets mål

Syftet med projektet var att musei- och arkivsamlingar skulle vårdas,
registreras och göras mer tillgängliga - att man skulle komma ikapp med
den eftersläpning som uppstått. Utgångspunkten för SESAM-projektet
var att bevarandeinsatsen skulle göras av sysselsättningsskäl, samtidigt
som hög kvalitet skulle råda i samtliga led. De medel som museer och
arkiv erhöll skulle användas för löner till projektanställda unga männi-
skor med musei- eller hantverksutbildning som stod utan arbete.

Projektet SESAM - öppna museisamlingarna hade som mål att

• göra museerna och arkiven synliga,

• skapa en delvis förändrad inställning till arbetet med samlingarna hos
beslutsfattare och allmänhet,

• öka samlingarnas tillgänglighet för andra museer, forskare och all- Skr. 1999/2000:65
mänheten,

• stimulera museerna att upprätta vårdplaner för att uppnå en effektivare
och bättre hantering av samlingarna,

• hämta in eftersläpningen av föremålsvården och arbeta med före-
byggande vård,

• utveckla bättre och effektivare förvaringssystem för samlingarna, vilka

ger ökade möjligheter till kontinuerlig uppsikt och vård för att på sikt
minska behovet av konservering,

• låta den digitaliserade informationen bilda underlag för nya använd-
ningsområden och medier,

• ge möjlighet till överblick över samlingarna både inom museerna och
arkiven och mellan dessa samt att,

• ge nyutexaminerade personer en inkörsport till yrkeslivet och ge dem
erfarenheter från kultursektorn.

1.5 Förordning om sysselsättningsinsatser inom
kulturområdet

Regeringen beslutade på grundval av SESAM-gruppens förslag förord-
ningen (1995:1035) om sysselsättningsinsatser inom kulturområdet.
Enligt förordningen kunde bidrag lämnas till statliga eller statsunder-
stödda museer, kommunala museer, arkiv, hembygdsföreningar och hem-
slöjdsföreningar. Syftet var att rädda föremålssamlingar vid museer och
andra kulturinstitutioner. Arbetet som skulle utföras var registrering,
dokumentation, gallring, vård, konservering och magasinering av före-
målssamlingar och arkivalier. Även andra angelägna sysselsättningsåt-
gärder inom kulturområdet kunde komma ifråga. Bidraget skulle täcka
100 procent av lönekostnaderna för de som anställdes. En ekonomisk
egeninsats för allt utöver löner och utbildning - såsom utrustning, red-
skap, handledning m.m. - krävdes av de institutioner som skulle beviljas
medel.

Av projektets totalkostnad förutsattes museerna och arkiven bidra med
egna finansiella insatser enligt följande:

• 30 procent för statliga museer och arkiv

• 40 procent för statsunderstödda museer

• 50 procent för övriga institutioner

Bidrag kunde enligt förordningen lämnas även för andra kostnader än
löner, om det fanns särskilda skäl.

Ansökningar av bidrag enligt förordningen har prövats av regeringen.
Bidragen fördelades vid två tillfallen, i november 1995 och i juni 1996.

1.6 Ansökningar och beviljade medel

Det blev uppenbart att landets museer och arkiv delade uppfattningen om
att det fanns ett stort behov av en insats för föremålssamlingarna. Sam-

manlagt inkom till Kulturdepartementet ansökningar som uppgick till 659 Skr. 1999/2000:65
miljoner kronor.

Av de anslagna 235 miljoner kronorna tilldelades statliga museer och
arkiv 61 procent, regionala statsunderstödda institutioner - inklusive
hembygdsrörelsen - 26,5 procent och övriga 12,5 procent. Medlen för-
delades mellan totalt 257 projekt.

Ett belopp om 209 miljoner kronor fördelades till löner till projektan-
ställd personal. Sju miljoner kronor avsattes till utbildning och cirka 19
miljoner kronor användes till särskilda insatser och övergripande projekt;
t.ex. till Svenska Filminstitutet för bevarande av svensk spelfilm,
Nämnden för hemslöjdsfrågor, Sveriges Hembygdsförbund och vissa
gemensamma projekt om datainsamling på museerna (INSAM), Sam-
rådsgruppen för utbildningsfrågor på museerna och kulturmiljövården
(SUM), samt till projektadministration m.m.

De projekt som beviljades medel avsåg registrering, dokumentation,
digitalisering samt förbättrade förvaringsmöjligheter för föremål och
arkivalier. Vid fördelningen av medel prioriterades projekt som innebar
ökad tillgänglighet för allmänheten eller för forskningen, liksom projekt
som främjade samverkan mellan olika institutioner. Vidare prioriterades
sysselsättningsintensiva projekt, samt de som främjade barn- och ung-
domsverksamhet. Även en regional spridning över landet eftersträvades.

1.7 Uppföljning och utvärdering av SESAM-proj ektet

Sista datum för samtliga projekt var den 31 december 1998. Samtliga
institutioner har lämnat in slutrapporter för sina respektive projekt till
regeringen (Kul998/1147/Ka). Regeringen gav den 26 november 1998
Statskontoret i uppdrag att utvärdera SESAM-satsningen. Den 23 augusti
1999 inkom Statskontoret med rapporten ”SESAM - öppnade musei-
samlingarna?” (Statskontoret 1999:26, Kul999/2453/Ka). Tidigare redo-
görelser för SESAM-projektet finns i regeringens proposition Kulturpo-
litik (1996/97:3), i budgetpropositionerna för åren 1997-2000 (prop.
1996/97:1, 1997/98:1, 1998/99:1 och 1999/2000:1). Kulturdepartementet
utgav år 1996 en bilaga till tidningen Svenska Museer, ”Ett år med
SESAM” (nr. 3-4/1996). Ytterligare två studier av SESAM-projektet har
gjorts: ”SESAM - en dörr till arbetsmarknaden?” av DIK-förbundet år
1997 och ”Innanför SESAM:s dörrar - en utvärdering av SESAM-
projektet ur de anställdas synvinkel” från nätverket Mustang år 1998
(Kul998/2442/Ka).

Denna skrivelse bygger främst på Statskontorets rapport samt på
rapporter och andra uppgifter som lämnats till regeringen av de delta-
gande institutionerna.

Sysselsättning

Skr. 1999/2000:65

2.1 Antal anställda

En av utgångspunkterna för satsningen var att det skulle skapas nya
arbetstillfällen för unga arbetslösa akademiker eller hantverkare. Innan
projektansökningarna var färdighanterade räknade SESAM-gruppen med
att cirka 400 personer kunde fa arbete i två och ett halvt år, vilket skulle
motsvara 1 000 årsverken. Statskontorets utvärdering visar att resultatet
har blivit över förväntan. Totalt har cirka 1 230 personer varit anställda
och de utförde 1 021 årsverken. Av dessa har 607 personer varit anställda
kortare eller längre perioder med SESAM-medel, vilket alltså även det
överträffade prognosen.

Att projektet lyckades sysselsätta så många i en sektor med stor
arbetslöshet (se avsnitt 2.2) måste ses som en stor framgång. Nettotill-
skottet på arbetskraft inom arkiven var under de år som SESAM-projek-
tet pågick (1998 jämfört med 1994) 25,7 procent. Personalökningen på
museisidan (1997 jämfört med 1994) var 9,5 procent.

2.2 Vem anställdes?

Ett av målen i SESAM-gruppens plan var att nyutexaminerade personer
skulle anställas för att ge dem erfarenheter från kulturarvssektom. År
1997 registrerade fackförbundet DIK (Dokumentation, Information,
Kultur - ett SACO-förbund med cirka 17 000 medlemmar inom bl.a.
museer och arkiv) 13 procent av sina medlemmar som arbetslösa. För
DIK:s delförening Sveriges Museimannaförbund (SMF) var siffran
samma år 20,6 procent. Många av dessa var yngre och nyutexaminerade
från universitet och högskolor. Så gott som alla de som anställdes med
SESAM-medel var akademiker med inriktning på museiämnen, special-
utbildade (t.ex. fotografer) eller hantverkare. En majoritet, två tredje-
delar, av de som totalt anställdes inom projektet var kvinnor. Vid arkiven
var det dock fler män än kvinnor som anställdes (54 procent).

Inom kulturarvssektom är det relativt vanligt att personer genom tids-
begränsade anställningar, t.ex. vikariat, projektanställningar eller olika
arbetsmarknadsåtgärder arbetar på en eller flera institutioner. Av de som
anställdes inom SESAM hade 46 procent tidigare funnits i respektive
institutions nätverk, dvs. tidigare varit anställda i någon form. Det var
således inte bara nyutexaminerade som anställdes, vilket var en av ut-
gångspunkterna för SESAM-gruppen. Att anställas inom SESAM-
proj ektet innebar som regel en relativt lång anställningsperiod enligt ett
speciellt avtal som medgav anställning om högst två och ett halvt år med
avtalsenlig lön.

De arbetslösa akademikerna är en grupp som det från statligt håll gjorts
få särskilda insatser för tidigare och effekten blev god. SESAM blev för
många en viktig inkörsport till yrkeslivet och gav värdefulla yrkeserfa-
renheter från sektom. De yrkeserfarenheter som de fick genom SESAM-
proj ektet hade sannolikt varit svåra att erhålla på annat sätt mot bakgrund
av den höga arbetslösheten inom sektom.

2.3 Åldersstruktur

Skr. 1999/2000:65

Enligt Museiutredningen var endast tre procent av museernas personal
under trettio år, medan nästan hälften var över femtio år. Under SESAM-
projektet sjönk medelåldern påtagligt; medelåldern för de SESAM-
anställda var 33 år vid anställningstillfallet. De SESAM-anställdas
medianålder var något lägre, vilket beror på att några av de projektan-
ställdas ålder markant avvek från de övriga. Om man ser t.ex. enbart på
de statliga museerna låg medianåldern på cirka 27-28 år. Bland dem som
rekryterades till den andra omgången projekt (1996) var 75 procent under
35 år. I genomsnitt var det många sökande till varje anställning och
många av de sökande var unga.

Vikten av att ha personal med varierad ålder på museer och arkiv aktu-
aliserades genom SESAM. Projektet gav ett utmärkt tillfälle att integrera
yngre medarbetare med mer etablerad personal. Eftersom museerna och
arkiven, liksom hembygdsrörelsen, bl.a. till följd av ansträngd ekonomi
länge haft en svag personaltillväxt har i flera fall en åldersklyfta bildats.
Risken är överhängande att kunskaper skingras när äldre personal går i
pension. SESAM-projektet har påtagligt bidragit till att på sikt motverka
detta.

2.4 Fortsatt anställning

Cirka en tredjedel av de projektanställda (omkring 200 personer) fick
någon form av fortsatt anställning i samma institution efter det att
SESAM-projektet slutförts. Ytterligare omkring en sjundedel av alla
SESAM-anställda fick anställning i någon annan institution inom kultur-
arvssektom.

Arbetslösheten bland DIK:s medlemmar har sjunkit och uppgick den
30 september 1999 till 11,8 procent (jfr 13 procent år 1997). För Sveriges
Museimannaförbunds medlemmar har arbetslöshetsnivån också sjunkit,
men är fortsatt hög - den 30 september 1999 uppgick den till 19,1 pro-
cent (jfr 20,6 procent år 1997). Detta kan jämföras med den totala öppna
arbetslösheten i Sverige som vid samma tidpunkt uppmättes till 5,9 pro-
cent.

2.5 Arbetskraftsintensitet

Genom SESAM-proj ektet sysselsattes ytterligare personal utöver de i
projektet. Av de omkring 1 230 personer som totalt var sysselsatta inom
projektet var ungefär hälften, eller 625 personer, anställda med annan
finansiering. Dels rör det sig om handledare för de SESAM-anställda
som finansierats genom institutionernas ordinarie budget, t.ex. konser-
vatorer som lett vårdprojekten, men också om anställningar som skett
med medel från t.ex. AMS. Av de 625 personerna har 21 procent varit
anställda med medel från AMS.

Flera projekt har varit utökade med ALU-deltagare och i många fall
har någon annan aktör varit ansvarig för dessa, exempelvis en kommun

eller en förening. Då en sådan aktör varit delaktig innebär det att det fak- Skr. 1999/2000:65
tiska antalet personer som varit inblandade i SESAM-projekten varit
ännu högre än vad som kunnat redovisas med utgångspunkt i uppgifter
från berörda museer och arkiv.

Vissa projekt fick förstärkning av personal utanför sin egen institution.
Det gäller t.ex. Arbetarrörelsens arkiv som hade två SESAM-anställda
utöver sin egen projektledning och därtill gjorde personer anställda inom
bl.a. fackföreningarna insatser. Arbetarrörelsens arkiv uppskattar att
mellan 50 och 100 ALU-projekt har varit involverade och att det sam-
mantaget var mellan 1 000 och 2 000 personer som arbetade med deras
projekt om fackliga fanor. Därutöver arrangerades lokala utställningar
vid LO:s hundraårsjubileum 1998. Hur många människor som engagera-
des i samband med detta kan inte fastställas.

Riksarkivets enhet Arkion hade i sitt projekt Arkivinformation i skolan
ett samarbete med lokala arbetsförmedlingar och kommuner. I två och ett
halvt år arbetade särskilda registreringsenheter med att dataregistrera hela
1890 års folkräkning i Sverige. Syftet var att skapa en sökbar historisk
databas över Sveriges befolkning som den såg ut år 1890. Målgruppen
var skolor, forskare och allmänheten. Genom projektet kan man nu via
Internet ta del av uppgifter om de människor som då befolkade Sverige.
Genom datoriseringen är materialet nu enklare åtkomligt, samtidigt som
slitaget på originalhandlingama blir mindre. Projektet var mycket syssel-
sättningsintensivt - under knappt tre år var sammanlagt 178 personer
sysselsatta. Av dessa var två anställda med SESAM-medel och de övriga
genom olika t.ex. arbetsmarknadsåtgärder och projektanställningar hos
kommuner. Ett 25-tal kommuner, spridda över hela landet, har varit del-
aktiga med en arkivvårdsenhet i respektive kommun.

Det finns flera exempel på projekt som lyckats skapa arbete för fler
personer än de projektanställda. Kultursällskapet Lejonet i Växjö syssel-
satte t.ex. 55 ALU-deltagare, utöver sina SESAM-anställda. Nämnden för
hemslöjdsfrågor kunde erbjuda 30 personer aktivering i ALU-projekt.
Språk- och folkminnesinstitutet som hade 16 SESAM-anställda erbjöd
totalt 32 personer aktivering i ALU-projekt.

2.6 Sammanfattning

Det kan konstateras att SESAM-proj ektet väl uppfyllde förväntningarna
vad gäller sysselsättning. Antalet anställda inom projekten översteg för-
väntningarna något, liksom det antal extra anställningar av olika slag som
projekten genererade. Utfallet visar att det för många av de projektan-
ställda har blivit en inkörsport till fortsatt arbete inom bl.a. museer och
arkiv.

SESAM-projekten har vitaliserat museiverksamheten genom nytill-
skottet av yngre museiutbildade. Medelåldern sjönk för anställda på
museer och arkiv under SESAM. Flera av de projektanställda har beretts
fortsatt anställning inom kulturarvssektom. Förhoppningsvis kan detta
bl.a. medverka till att fa en jämnare åldersstruktur på museer och arkiv.
Trots detta är dock arbetslösheten bland museiutbildade fortsatt hög.

1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 65

3 Tillgänglighet

3.1 Olika tillvägagångssätt

Att göra samlingarna på museer och arkiv mer tillgängliga för andra
museer, arkiv, forskare, skolor och allmänheten var ett av SESAM-
gruppens mål för projektet. Att skapa mer öppna samlingar kan ske på
många sätt. Ett av delmålen i SESAM-gruppens handlingsplan var att
använda nya medier, att digitalisera och att föra ut uppgifter om sam-
lingar på Internet. Ett annat sätt att öppna upp museisamlingarna för fler
besökare har varit att skapa publika magasin, dvs. föremålsmagasin som
är tillgängliga för besökare.

Flera museer har i sina redovisningar påtalat att före SESAM-proj ektet
låg mycket material dolt och nerpackat i magasin utan ordentliga place-
ringsregister och liknande. Endast en bråkdel av föremålen visas normalt
i utställningar. Ofta var det svårt att ens veta exakt vad som fanns i maga-
sinen och framför allt var många av föremålen inte sökbara på ett god-
tagbart sätt. Genom SESAM-projektet har museerna fått en ökad känne-
dom om sina samlingar och materialet är nu lättare tillgängligt att använ-
das i utställningar och för visningar. Stora arbetsvinster har gjorts genom
upprättandet av fungerande och lättillgängliga register. Genom uppord-
ningen har också studiebesöken i magasinen kunnat öka.

Långt ifrån alla SESAM-proj ekt har lyckats att föra ut informationen
om samlingarna sökbart över Internet. Ett alternativ som ändå innebär
ökad tillgänglighet har t.ex. Upplandsmuseets projekt utarbetat. Upp-
landsmuseet har nu sitt sökbara dataregister över föremålen tillgängligt
för allmänheten, skolor och forskare i ett faktarum på museet. Dataregist-
ret innefattar hela dess manuella katalog om dryga 23 000 poster.

Faktarum är något som framför allt länsmuseer och kommunala museer
har arbetat med att anordna. I faktarummet finns ofta personal att fråga
och tillgång till museets samlingar på olika sätt, t.ex. genom databaser att
söka i. Även antalet utlån och depositioner av material uppges ha ökat
med SESAM, särskilt vad gäller arkiven.

SESAM-projektet har synliggjort samlingarna genom den uppmärk-
samhet som projektet fått i press, radio och TV. Inom ramen för några av
SESAM-projekten, exempelvis Länsmuseet Västernorrland, har man
producerat egna skrifter om förebyggande vård m.m., vilka även sålts till
allmänheten.

De SESAM-anställda har också på många håll gjort utställningar om
sitt arbete och om föremålen för allmänheten. I flera fall har allmänheten
bjudits in för att se på medan de SESAM-anställda arbetade med före-
målen. Historiska museet i Stockholm kunde, utöver en utställning om
sitt arbete, i sitt projekt för de osteologiska samlingarna iordningställa en
studiesamling med ben och skelett. Denna har använts som studiematerial
och övningsmaterial för allmänheten och skolklasser. Andra museer har
haft föreläsningar om samlingarna och om sitt arbete med dem.

Skr. 1999/2000:65

3.2 Registrering

Skr. 1999/2000:65

Behov av registrering och
digitalisering

i projektets början (svart)
resp, slut (vit)

Tab. 1

Ett av delmålen i SESAM-gruppens projektplan var att skapa en bättre
överblick över samlingarna och arkivbestånden inom museerna och arki-
ven. För att göra det möjligt krävs det att allt är noggrant registrerat och
förtecknat. Varje föremål eller arkivvolym behöver kunna identifieras
och dessutom vara sökbart i någon form av register. Registreringen bör
bestå av sådana uppgifter att den som söker efter ett visst föremål lätt ska
kunna återfinna det. Om föremål och arkivalier ska bli mer tillgängliga
för såväl den egna personalen, som för forskare, skolor och allmänheten
är det väsentligt att ha ändamålsenliga register.

Museiutredningen konstaterade att det fanns en stor eftersläpning av
registrering av föremål på museerna. SESAM-projektet syftade till att
hämta in den eftersläpningen med hjälp av ny teknik. Ett önskemål i
SESAM-gruppens handlingsplan var en nationell databas som via Inter-
net kunde ge information om samlingarna vid landets museer och arkiv.

Av alla SESAM-projekt arbetade 56 procent med att registrera föremål
och arkivalier. Gränsen för vad som är registrering respektive digitalise-
ring kan emellertid i vissa fall vara flytande. För att kunna digitalisera
måste en metodisk registrering först vara utförd. 65 procent av alla pro-
jekt arbetade med digitalisering.

Det totala antalet föremål i behov av registrering hos de institutioner
som deltog i projektet har efter SESAM-projektet minskat med nästan 10
procent. Eftersläpningen har alltså minskat, men behovet av registrering
är fortfarande betydande.

3.3 Digitalisering

Ett delmål i SESAM-gruppens projektplan var att låta den digitaliserade
informationen bilda underlag för nya användningsområden. Genom en
heltäckande databas tillgänglig via Internet skulle museerna, skolor och
allmänheten kunna ta del av landets samlade museiföremål och arkiva-
lier. Att låta information om samlingarna komma ut på Internet skulle ge
möjligheter för människor över hela världen att snabbt få tillgång till
information.

En digitalisering av samlingarna, dvs. en registrering gjord i sökbara
dataregister, innebär också att det generellt sett blir lättare att söka och ta

till sig nödvändig information om föremålen. Enligt en undersökning som Skr. 1999/2000:65
Statens kulturråd har gjort, Museerna och IT-verktygen (Statens kultur-
råd, 1999), är 63 procent av museernas föremål digitaliserade (ej inbegri-
pet arkivalier, foton etc.). Det innebär dock inte nödvändigtvis att de är
tillgängliga via Internet. Enligt Statskontorets utvärdering har SESAM-
projektet inneburit att antalet föremål som digitaliserats har ökat med
över 30 procent.

Ett exempel på en fungerande databas är Norrbottens museum som
med hjälp av SESAM-projektet arbetat fram Kulturarv Norrbotten på
Internet (www.kulturarvnorrbotten.nu) och på CD-ROM. Genom ett
samarbete mellan Norrbottens museum, Silvermuseet i Arjeplog, Piteå
museum, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Äjtte, Svenskt Fjäll- och
Samemuseum i Jokkmokk har man tagit fram databasen REGIO. REGIO
är sökbar för alla på en egen webbsida och innehåller information om
kulturhistoriskt intressanta objekt i länet, fomlämningsregister och kartor,
digitala bilder m.m. Basen växer hela tiden genom att nya uppgifter läggs
in. Så småningom ska t.ex. Norrbottens läns Hembygdsförbunds digitala
information införlivas.

Ett annat exempel är Naturhistoriska riksmuseet som med hjälp av
SESAM-anställda lyckats lägga ut sökbar information om delar av sina
samlingar på Internet och idag har landets största museiwebbsida med
över två miljoner besök per år (www.nrm.se). Bland annat har museet
lagt ut fotografier av och dokumentation om Linnés botaniska samling på
Internet med sökbara funktioner, vilket ger materialet en väsentligt
mycket större spridning än tidigare samtidigt som det minskar slitaget på
originalmaterialet. På Naturhistoriska riksmuseet fortsätter arbetet med
att lägga ut information om samlingarna på Internet även efter SESAM.

En satsning på Internet i någon form var den vanligaste spridningska-
nalen som institutionerna hade angivit i sina ansökningar. Att de planer
många museer och arkiv hade i sina ansökningar beträffande digitalise-
ring och sökbar information på Internet i många fall inte kunnat realiseras
fullt ut berodde, enligt museerna och arkiven, oftast på resursbrist.
SESAM-medlen kunde inte användas till utrustning, utan endast i
undantagsfall till annat än personalens löner. Många av institutionerna
ansökte om extra medel för datautrustning hos Stiftelsen för kunskaps-
och kompetensutveckling (KK-stiftelsen), men fick så gott som undan-
tagslöst avslag.

Arbetet med att tillgängliggöra samlingarna genom digitalisering har
ännu bara börjat. SESAM-projektet har emellertid bidragit till att arbetet
har kommit en god bit på väg. Det kan konstateras att 70 procent av
institutionerna som ett resultat av SESAM-projektet kan visa på konkreta
framsteg med ökad tillgänglighet, genom bl.a. digitalisering. Digitalise-
ringen har öppnat museerna och arkiven så som det beskrevs i SESAM-
gruppens projektplan. Vissa museer hävdar dock att utvecklingstakten
kommer att gå ner efter SESAM-projektet på grund av resursproblem.

3.4

IT-organi sationer

Insam - Informationssystem i samverkan vid svenska museer - var en
organisation för övergripande IT-frågor som arbetade för att främja och
samordna museernas användning av modem informationsteknik. Museer
anslöt sig frivilligt till organisationen. Verksamheten leddes av ett råd
som bl.a. utformade förslag till mål- och verksamhetsplan. Nordiska
museet utsåg ordförande i rådet och svarade för Insams sekretariat. Insam
arrangerade framför allt utbildningar inom dataområdet för museian-
ställda, men också konferenser i ämnet och samordnade på olika sätt
museernas IT-användning. Insam var verksamt sedan år 1990 och hade
ett hundratal anslutna museer. Utvärderingar som Insam tagit del av har
visat att det idag är fa museer som inte utnyttjar modem informationstek-
nik i sitt arbete. Insam bedömde därför att främjandefasen till stor del är
över och att Insams organisation och arbetsform inte längre var relevant.
I december 1999 lades verksamheten ned.

Insam beviljades SESAM-medel för ett dokumentationsprojekt, ett
utbildningsprojekt och för att samordna Intemetanvändningen. Tanken
var att dessa projekt tillsammans skulle kunna bereda väg för en nationell
databas genom att bl.a. utveckla en nödvändig gemensam terminologi
och gemensamma format.

En av Insams viktiga insatser var att anordna kurser för museipersonal
i IT-kunskap. Insam har också sett till att varje anslutet regionalt och
statligt museum har utsett ett s.k. IT-ankare som varit ansvarigt för att
utbildning sprids för att fa en god IT-utveckling vid museerna.

SUNET är högskolornas nätverksorganisation och har till uppgift att
främja datakommunikation till nytta för högskolorna, men också att
stödja och samarbeta med andra organisationer som har som målsättning
att erbjuda datakommunikation till hela samhället. SUNET fick år 1997
regeringens uppdrag att erbjuda folkbibliotek och länsmuseer en kraftfull
Intemetanslutning till ett förmånligt pris. Många museer ingår i SUNET:s
organisation och kan dra nytta av nätverkets förmåner. SUNET arrange-
rar även kurser för de museer som är anslutna, och kan därigenom på
vissa punkter sägas ha samma roll som Insam.

Regeringen har tagit olika initiativ för att stimulera användningen av
IT inom kulturområdet. Drygt 60 procent av SESAM-medlen gick till
projekt där det ingick satsningar på Internet. Ungefär samtidigt som
SESAM-medlen fördelades tillsattes en särskild utredare med uppdrag att
utarbeta en samlad strategi för användning av IT vid myndigheter och
institutioner inom kulturområdet. Slutbetänkandet ”IT i kulturens tjänst”
(SOU 1997:14) lämnades i januari 1997. Ett av förslagen i betänkandet
var att upprätta ett nationellt digitalt nätverk, Kulturnät Sverige. Nät-
verket, som nu finns på webbadressen www.kultur.nu, har som syfte att
bl.a. öka tillgängligheten till kulturinstitutionerna. Kulturnät Sverige ska
också kunna fungera som ett forum för kunskaps- och erfarenhetsutbyte
för institutionerna själva och samtidigt för en dialog med publiken.
Kulturnät Sverige drivs sedan den 1 januari 2000 av Statens kulturråd.

Skr. 1999/2000:65

3.5 Dokumentation

Skr. 1999/2000:65

De flesta föremålen på ett museum är dokumenterade, dvs. försedda med
en beskrivning, uppgifter om varifrån föremålet kommer, hur det använts,
m.m. Några föremål hamnar dock i samlingarna utan tillräckliga upp-
gifter. Ett sådant föremål tappar en stor del av sitt vetenskapliga värde.
De flesta SESAM-proj ekt har haft som ett mål i arbetet att göra en ny
dokumentation, eller komplettera den som redan finns med fler och nya
uppgifter. Att se till att föremålen är adekvat dokumenterade har ofta
varit naturligt i samband med exempelvis en digitalisering eller vid
katalogiserings- och registreringsarbete. Inventeringar av magasinen och
föremålsbeståndet är också något som ingått i kedjan av arbete. Vid
inventeringar på flera museer återfann de SESAM-anställda föremål som
inte tidigare varit dokumenterade och kunde då införliva dessa i upp-
rättade register.

Enligt Statskontorets undersökning innefattade omkring 82 procent av
alla SESAM-projekt dokumentation och digitalisering och omkring 70
procent katalogisering och registrering.

Väldokumenterade samlingar innebär i förlängningen att de blir mer
tillgängliga, eftersom personalen och allmänheten kan få en större över-
blick över vad samlingarna innehåller. SESAM-projektet har inneburit att
alla institutioner som på något vis har arbetat med registrering, doku-
mentation och/eller katalogisering nu har bättre kunskaper om vad som
finns i samlingarna - och dessutom om vad de innebär, dvs. mer kunskap
om föremålen i sig. Med den förbättrade kunskapen kan personalen också
förbättra sin service gentemot allmänheten och forskare.

3.6 Sammanfattning

SESAM-projektet har gjort samlingarna och arkivbestånden på museer
och arkiv synliga och tillgängliga för allmänheten, forskare m.fl. Genom
att använda sig av flera olika tillvägagångssätt - såsom digitalisering,
förbättrad dokumentation och registrering, visningar av magasinen m.m.
- har institutionerna spritt mer kunskap och väckt intresse.

Internetsatsningama har inte varit så många som ansökningarna gav
förhoppningar om, bl.a. beroende på att resurserna inte räckte. De inter-
netprojekt som kom till stånd genom SESAM-projektet bådar dock gott
inför fortsatt arbete. Digitaliseringen, främst registrering i databaser, har
kommit långt med SESAM-projektet och därmed finns en god grund för
att fler ska kunna komma ut med sina register eller på annat sätt sprida
information om samlingarna på Internet. Ökningen av antalet digitalise-
rade föremål uppgick genom SESAM-projektet till över 30 procent.

Den kanske största vinsten är att personalen på museer och arkiv nu
har betydligt bättre kunskaper om sina samlingar.

Vård och magasinering

Föremålen är museernas kärna och utgör stommen i så gott som varje
museum, precis som arkivaliema är det som utgör själva arkiven. Även
om museerna aldrig kan visa mer än en bråkdel av sina samlingar i sina
utställningar är föremålen utgångspunkten för att levandegöra och skapa
sammanhang. En förutsättning för att föremålen skall kunna bevaras för
framtiden är att de vårdas. Vård kan innebära ytlig rengöring, behandling
mot korrosion och skadedjur, bedömning av lämplig förvaring etc. Kon-
servering är åtgärder som måste utföras av fackman och innebär mer
omfattande och långtgående insatser, exempelvis lagning av uppkomna
skador, grundlig rengöring och behandling för förhindrande av nedbry-
tande processer. Konservering utförs då skador uppkommit medan vård
bör ske kontinuerligt, inte minst för att förhindra att behov av mer kost-
sam konservering uppstår. Enligt Museiutredningen var vid tiden för
utredningen cirka 21,6 miljoner föremål i behov av vård bara vid de stat-
liga och regionala museerna. Cirka åtta miljoner föremål var i behov av
konservering.

Ett av målen för SESAM-projektet var att hämta in eftersläpningen av
föremålsvården och att arbeta med förebyggande vård. Projektet skulle
också stimulera museerna att upprätta vårdplaner för att uppnå en effekti-
vare och bättre hantering av samlingarna. Vidare var målet att SESAM-
projektet skulle leda till att det utvecklades bättre och effektivare för-
varingssystem för samlingarna. Bättre förvaring skulle ge ökade möjlig-
heter till uppsikt och vård, för att på så sätt förhindra uppkomsten av
konserveringsbehov. SESAM-gruppen ville gärna se att SESAM-
projektet ledde till ökad samverkan på områdena magasin, vård och kon-
servering - något som skulle kunna ge både ekonomiska och kvalitets-
mässiga vinster.

Av förordningen om sysselsättningsinsatser inom kulturområdet
(1995:1035) framgår att projekten även kunde innefatta gallring av före-
mål. Med gallring menas att välja bort de föremål som det inte finns
behov av på det enskilda museet eller arkivet, för att bl.a. erhålla bättre
bevarandepremisser och mer magasinsutrymmen för det kvarstående.

Skr. 1999/2000:65

4.1 En vårdinsats

Behov av vård och
konservering

10000000

•| 8000000

E 6000000

4000000

| 2000000

i projektets början (svart)
resp, slut (vit)

Tab. 2

Skr. 1999/2000:65

Museiutredningen beräknade att det fanns cirka 38 miljoner musei-
föremål i landet. Enligt utredningen hade vårdarbetet inte prioriterats
tillräckligt. Skälet till detta var samlingarnas storlek och den begränsade
personalstyrkan.

Om föremål en/arkivaliema förvaras på ett icke tillfredsställande vis
kan stora behov av vård eller konservering uppkomma. Det kan t.ex.
uppstå mögel- eller fuktskador. Smuts och damm är andra hot mot sam-
lingarna eftersom smuts drar till sig skadedjur. Skadedjursangrepp, av
t.ex. ängrar, silverfisk, möss, råttor och mal, är tyvärr relativt vanligt
förekommande och kan orsaka stora och kanske t.o.m. irreparabla skador
på föremål och arkivalier. Skadedjursangrepp kan förebyggas med rätt
metoder. SESAM-projektet har inneburit att det skett insatser för att för-
hindra skadedjursangreppen, åtminstone inom den närmaste framtiden.

77 procent av SESAM-projekten innefattade vårdinsatser och 58 pro-
cent konserveringsinsatser. Många museer arbetade i en uppgiftskedja där
registrering, digitalisering och vård utfördes i samband med att bättre
förvaring av föremålen kom till stånd. Föremålsvård och förbättrad för-
varing hör givetvis ihop; en mer ändamålsenlig förvaring av föremålen är
en viktig förutsättning för att bibehålla en god omvårdnad av dem.

På museerna har det ofta saknats fast anställd personal för att ta hand
om föremålsvård och översyn. Många museer saknar dessutom konser-
vatorskompetens. Inte minst av den anledningen har SESAM-projektet
varit betydelsefullt. Ofta har SESAM-anställda medverkat till att ta fram
riktlinjer för en förebyggande vård. Dessa syftar till att så långt möjligt
förhindra att behov av vård och konservering uppstår, t.ex. genom att ha
städplaner för magasinen, eller ständig uppsyn över samlingarna genom
ett rullande schema. Dessutom har många SESAM-anställda deltagit i
arbetet med att skapa bättre magasin och framför allt bättre magasinsruti-
ner, t.ex. vad gäller förvaring, förpackningsmaterial och hantering vid in-
och utlån.

Projekten har medfört att intresset för samlingarna och bevarandefrå-
gor har ökat. Likaså har kunskaperna om bevarandefrågor och förutsätt-
ningarna för att fa behålla vårt kulturarv ökat tack vare projektet.

När Statskontoret mäter de institutioner som har registrerat en föränd-
ring, redovisas en ökning av andelen föremål i god kondition på 72 pro-
cent. Samma mätning visar en minskning av andelen föremål i behov av
vård om 35 procent och en minskning av andelen föremål i behov av
konservering om 23 procent.

Ett exempel där ökningen av antal föremål i god kondition varit stor är
projekten på Göteborgs Stadsmuseum. Före SESAM-projektet var 10
procent av museets samlingar förvarade i mögeldrabbade magasin. Värst
utsatt var Skansen Kronan, det militärhistoriska museet, där samlingar av
bl.a. kavalleriutrustning var täckta av mögel. Tre personer anställdes med
SESAM-medel under nästan två års tid och tio personer inom olika
arbetsmarknadsåtgärder, för att i första hand sanera och rengöra Stads-
museets föremål. På grund av hälsorisken — många av föremålen var både
mögliga och besprutade med DDT och Lindan - kunde föremålen inte
användas för vare sig utställningar, forskning eller något annat ändamål.
Genom projektet sanerades föremålen, de är nu användbara för museet

och har betydligt bättre chanser att bestå. Efter projektet menar museet att Skr. 1999/2000:65
man har en god överblick över samlingarna och vilka problem som kvar-
står.

Ett annat exempel är Västmanlands läns museum där det inrättades en
vårdstation för museets och länets hembygdsföreningars föremålssam-
lingar. Fem personer anställdes under två och ett halvt år för att ta hand
om 50 000 föremål i behov av vård och 10 000 i behov av konservering.
Bland annat var det mögelangripna allmogemöbler som skulle åtgärdas.
Cirka 2 000 föremål registrerades i databas och vårdades eller konserve-
rades. Målet för projektet var att hinna med 10 000 föremål, men arbetet
var mycket mer tidskrävande än väntat. Västmanlands läns museum har
nu en ändamålsenlig förvaring i ett nytt klimatstyrt magasin med ateljéer
för vård, konservering och registrering. Dessutom har magasinet vis-
ningsbara rum.

SESAM-projektet innebar en viktig satsning för hembygdsrörelsen och
hembygdsmuseema genom att länsmuseerna fick möjlighet att anställa
personal för att arbeta med hembygdsrörelsens föremålssamlingar. Sam-
manlagt gick cirka 17 miljoner av SESAM-medlen till hembygdsrörel-
sen, via de regionala museerna. För många hembygdsmuseer har
SESAM-projektet inneburit en stor förbättring av föremålens
bevarandestatus, dokumentation och registrering. Intresset för föremålen
och förståelsen för bevarandefrågor har ökat hos hembygdsrörelsen.
SESAM-personalen har bl.a. upprättat registrering på data, skapat en
policy för insamling av föremål, samt gett rekommendationer för bästa
förvaring och vård. Flera SESAM-proj ekt har innefattat kurser i hur man
vårdar föremål och personalen har fungerat som handledare och konsulter
för hembygdsrörelsen. Sveriges Hembygdsförbund gör bedömningen att
SESAM-projektet har gjort stor nytta inom hembygdsrörelsen och
dessutom ökat intresset och kunskaperna för föremålsvård och förvaring
hos förbundets medlemmar.

4.2 Konservering

Konservering innebär en större insats än vård och är därmed mer
tidsödande. Konservering kräver en fackman, en konservator, som på rätt
sätt kan behandla och åtgärda föremålen. Detta innebär att konservering
kan vara kostsamt, vilket har till följd att många museer inte har råd att
ha en egen konservator. SESAM-projektet har för vissa museer inneburit
en möjlighet att få konservatorskompetens under en period. Föremål med
stora behov har då kunnat åtgärdas, och framfor allt har vård och
flyttningar till nya magasin kunnat ske på ett professionellt sätt.

På Helsingborgs museum var tre konservatorer anställda med SESAM-
medel. De övervakade att överföringen till det nya magasinet
Kulturmagasinet skedde på ett för föremålen godtagbart sätt. De vårdade
också alla de föremål som flyttades. Nordiska museet, som har ungefar
1,4 miljoner föremål i sina samlingar, har i vanliga fall fyra konservatorer
anställda på heltid. I sitt SESAM-projekt för barn- och ungdomskultur
hade Nordiska museet ytterligare sex konservatorer anställda. Den
aktuella delen av museets stora samlingar fick under SESAM-perioden

en ordentlig genomgång i form av skadeinventering och åtgärdande av Skr. 1999/2000:65
skador och skadedjursangrepp m.m. I samband med projektet flyttades
också den aktuella samlingen till nya ändamålsenliga magasin. Vid
Skansen, som saknar egen kompetens vad gäller konservering och
föremålsvård, kunde en konservator anställas med SESAM-medel under
ett och ett halvt år. På Ajtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum, fanns
under SESAM-projektet fyra konservatorer anställda som bl.a.
genomförde en tillståndsinventering av hela de textila och naturhistoriska
samlingarna.

4.3 Magasin

God förvaring är en förutsättning för arkivaliemas och föremålens
bevarande. Föremål av olika material kräver olika sorters förvaring,
vilket kan leda till en del praktiska problem. Många museer finns
inrymda i byggnader som inte är lämpliga för långtidsförvaring av
föremål. Kunskapen om förutsättningarna för bevarande har inte heller
alltid funnits när museerna en gång samlade in sitt material.

SESAM-gruppen konstaterade att magasinens kvalitet i hög grad
varierar och att de flesta museer har både lokaler som är väl lämpade som
föremålsmagasin och lokaler som är dåligt lämpade.

På flera håll har museerna tidigare kunnat flytta sina samlingar, eller
delar av dem, till ändamålsenliga magasin. För många gav SESAM-
projektet incitamentet till att skapa bättre magasinsförhållanden, eller till
att flytta föremålen till nya magasin. Arkiven har i regel redan sedan
tidigare varit tvungna att finna fullgod förvaring av sina samlingar, för att
kunna uppfylla bestämmelserna i arkivlagen (1990:782).

I dåliga magasin uppstår ofta problem p.g.a. för hög luftfuktighet,
vilket lätt kan ge mögelskador. För låg luftfuktighet kan också vara
skadligt eftersom detta bl.a. kan orsaka sprickor i trä och skador på
oljemålningar. Ett annat vanligt problem i dåliga magasin är
skadedjursangrepp. Ett bra och ändamålsenligt magasin ska vara
beskaffat så att skadedjur inte kan komma in och överleva där.

Ett modernt och bra magasin bör också vara byggt så att föremålen är
lätt synliga och åtkomliga. På de museer där man har låtit samlingarna
vara kvar i befintliga magasin har SESAM-projektet inneburit en
möjlighet att skapa bättre förhållanden i dessa magasin, både ur
bevarande- och hanteringssynpunkt.

SESAM-projektet innebar en avsevärt förbättrad magasinering för mer
än tre miljoner föremål. Statskontoret konstaterar att närmare 20 procent
av rapporterna som beskriver förändring i bl.a. förvaringsstatus visar att
hela den samling som projektet omfattade har kunnat åtgärdas.

I de projekt som innefattat magasinering är nu samlingarna förvarade i
mer ändamålsenliga magasin. Detta innebär att föremålen kan bestå
längre. Magasinen har även blivit mer lättarbetade och mer
lättillgängliga. Många gånger är det brister i ekonomi som gör att
magasinssituationen på vissa museer är fortsatt dålig.

Den ekonomiska situationen på många museer orsakar problem. En
engångsinsats som SESAM-projektet måste följas av löpande, långsiktiga

åtgärder för att kunna säkra samlingarnas långsiktiga bevarande. Av stor Skr. 1999/2000:65
vikt är att det finns ändamålsenliga magasinslokaler. Statens kulturråd
konstaterar i en rapport från maj 1999 om samlingarnas långsiktiga
bevarande (Statens Kulturråd 827/98-511) att för att lösa de centrala
museernas magasinsproblem behövs ett samlat grepp, riktade insatser och
särskilt ekonomiskt stöd, att det inte finns några möjligheter för de
enskilda museerna att klara ut de stora svårigheterna på egen hand.

Länsarvet i Örebro, Örebro länsmuseum, är ett bra exempel på hur
SESAM-projektet medfört bättre magasinsförhållanden. I Örebro
länsmuseum var magasinen tidigare överfulla och det var svårt att hålla
föremålen i det skick som är nödvändigt. Det innebär att det inte var
möjligt att visa föremålen. Projekt Narva startades med målsättningen att
nå mer kunskap om samlingarna, att inventera och vårda föremålen, samt
att göra dem visningsbara och sökbara för såväl personal som för
allmänheten. Museet flyttade samlingarna till en före detta kasern på I 3.
Magasinet döptes till Länsarvet och utgör nu ett centralarkiv för
föremålssamlingarna och centrum för de dokumenterande enheterna på
museet. Tack vare SESAM-projektet kunde museet anställa fem personer
under två och ett halvt år. Utöver dessa har tre ur den ordinarie
personalen arbetat med projektet och ett tjugotal personer under kortare
perioder i olika arbetsmarknadsåtgärder. Idag finns museets samlingar i
ändamålsenliga magasin, med olika förvaringssätt anpassat efter
föremålskategori och material. Föremålen är uppställda, lagda eller
packade så att de kommer att hålla längre och bättre. Det finns rum
avsedda för vård av föremålen och samlingarna är alltid visningsbara för
allmänheten i sin förvaring. Dessutom är föremålen nu registrerade och
bättre dokumenterade. Örebro länsmuseum tilldelades år 1998 av
Museiföreningen utmärkelsen ”Årets museum”. Motiveringen var bl.a.
att det öppna magasinet Länsarvet gett länets invånare tillgång till sitt
kulturarv. Arbetet med Länsarvet fortgår även efter SESAM-projektet.

Enligt Statskontorets mätningar har länsmuseerna presterat mer än
dubbelt så mycket än vad som förväntats utifrån beviljade medel. Även
de statliga och kommunala museerna har uppnått en avsevärd förbättring
av föremålens förvaringsstatus.

Marinmuseum i Karlskrona lyckades med sina SESAM-projekt skapa
ändamålsenliga magasin för flera föremålsgrupper - tågvirkessamlingen,
tavelsamlingen och textilsamlingen - samt förbättra sitt huvudmagasin
Berggården. Magasinen är nu uppordnade och föremålen finns lättare
synliga och åtkomliga i nya hyllsystem. I samband med projektet har
Marinmuseum i sin nya museibyggnad fått nybyggda och special-
utrustade lokaler för föremålsarbete, inklusive ett nytt tavelmagasin.
Inom projektet har museet själva finansierat ny inredning för detta
magasin. Marinmuseum konstaterar dock att det fortfarande saknas
magasinsutrymmen för vissa föremålstyper och att ytterligare arbetskraft
skulle behövas för att alla magasin skulle vara helt genomgångna och
åtgärdade.

Helsingborgs museum har flyttat föremålen till ett nytt specialanpassat
magasin kallat Kulturmagasinet. SESAM-personalen har själva arbetat
med att utrusta de nya lokalerna på bästa sätt. Varje föremål som tas in i
det nya magasinet förvaras enligt det enskilda föremålets speciella

klimatkrav. Alla föremålen har innan flytten rengjorts och registrerats. Skr. 1999/2000:65
Överföringen var tänkt att vara avslutad till det nya stadsmuseets
invigning år 2001, men arbetet har varit mer krävande än förväntat. Vid
projektets slut hade Helsingborgs museum lyckats inrymma cirka 40 000
av museets totala 300 00 föremål i de nya magasinen.

De flesta museer vill ha nära avstånd till sina samlingar för att lättare
kunna arbeta med dem. SESAM-gruppen påtalade dock i sin rapport att
lyckade satsningar på billigare och bättre magasin med en lite längre
resväg har visat att man vinner mer än man förlorar på en sådan lösning.
SESAM-gruppen föreslog också att flera museer kan gå samman om
gemensamma magasin.

Depå Munkhättan ligger i Tumba söder om Stockholm och är ett
magasin som ägs av Svensk museitjänst, som ingår i Svenska lagerhus
AB. I Depå Munkhättan förvaras i dag delar av flera stockholmsmuseers
samlingar, t.ex. Statens musiksamlingar med Musikmuseet och Nordiska
museet. Musikmuseet hade tidigare delar av samlingarna,
musikinstrument, förvarade i en källare, där det också fanns ett bilgarage.
Utrymmet var olämpligt, bl.a. därför att det kom in avgaser från bilama
med kraftigt nedbrytande effekter som följd. Nordiska museet hade
tidigare den delen av samlingen som ett av deras SESAM-proj ekt
arbetade med — föremål från barn och ungdomskultur - i själva
museibyggnadens magasinsutrymmen. Även denna förvaring var
olämplig, dels därför att museets magasin är överlastade på grund av
utrymmesbrist, dels för att det i museibyggnaden finns skadedjur. I Depå
Munkhättan förvaras nu dessa samlingar i anpassade magasin, med
ordentligt utrymme i hyllsystem, och klimatanpassning. I samband med
bytet av magasin har SESAM-personalen för båda museerna
katalogiserat, rengjort och digitaliserat alla föremålen som flyttats.

4.4 Gallring

Enligt förordningen om sysselsättningsinsatser inom kulturområdet var
gallring en av de uppgifter de enskilda projekten kunde innehålla. Med
gallring avses att antingen kassera eller att på något sätt byta, försälja
eller ge bort föremål ur samlingarna. I samband med den genomgång av
samlingarna som skedde i samband med SESAM-projektet var
möjligheterna goda att upptäcka vilken gallring som kunde utföras. Vid
en genomgång kunde klargöras om det fanns föremål som inte ansågs
vara representativa för just det museet eller föremål som saknade
signifikans eller av annan anledning befanns vara av den art att de var
undgängliga.

Gallring på museer har emellertid varit och är fortfarande en
kontroversiell och komplicerad fråga. Föremål insamlas till museerna i
ett syfte, nämligen att bevara och visa ett kulturarv. Urvalet sker på de
grunder man vid insamlingstillfallet anser vara de bästa och mest
signifikativa för ändamålet. Att vid en bestämd tidpunkt välja bort
föremål betyder att man underkänner den tidigare insamlingens värde.
Tidsbundenheten är en riskfaktor såväl vid insamling som vid en
eventuell gallring; vad som framstår som icke betydelsefullt vid

gallringstillfallet kommer kanske att förändras över tid. En annan faktor Skr. 1999/2000:65
som förstärker problemet med att gallra är att många föremål i museernas
samlingar kommer från personer som donerat föremålen till just det
museet. Att byta bort, kassera eller på annat sätt välja bort dessa föremål
vore att gå emot donatorns önskan och strida mot villkoren för
donationen - att föremålet ska bevaras på museet. Inte något av SESAM-
projekten uppger att gallring funnits med bland de utförda uppgifterna.

Vid arkiven sker dock en kontinuerlig gallring av inkommet material. I
arkivlagen (1990:782) föreskrivs att gallring far ske. De arkivalier som
uppfyller medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar, behov av
information och forskningsbehov ska bevaras. I arkivlagen finns vidare
bestämmelser om vilka uppgifter arkiven har att efterleva, bl.a. att ge
arkiven ändamålsenlig vård, en systematisk arkivförteckning och att
skydda arkivet mot förstörelse och skada. För museisektorn saknas en
motsvarande reglering.

4.5 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan konstateras att SESAM-projektet gav goda
resultat beträffande vård, konservering och magasinering av
museiföremål, men att mycket ännu kvarstår innan hela eftersläpningen
av vårdbehov är åtgärdad.

Resultaten av SESAM-projektet visar på en betydande minskning av
antalet föremål i behov av vård och konservering. Över tre miljoner
föremål har fått en bättre magasinering och kan därmed bevaras bättre
inför framtiden. SESAM-projektet har också för flera museer varit
incitamentet till att skapa rutiner för vård och övrigt föremålsarbete samt
bättre magasinering.

För hembygdsföreningarna var projektet värdefullt och ledde till att det
skapades ordning i ett stort antal hembygdsgårdars samlingar. Dessutom
har intresset för föremålen ökat och kunskaperna om bevarandefrågor har
vuxit. Insikten om och förståelsen för att föremålsarbete är tidsödande
och kräver resurser har också blivit större.

Det har visat sig att vårdarbete ofta var mer tidsödande än vad
museerna hade planerat för, varför mycket arbete ännu återstår. På grund
av resursbrist saknas ofta fast anställd personal för denna typ av arbete.
Flera museer oroar sig därför för hur det fortsatta arbetet med föremålen
ska kunna genomföras.

Trots de goda resultat SESAM-projektet uppvisar vad gäller vård,
konservering och magasinering är förhållandena fortfarande dåliga på
vissa håll. Arbetet med föremålen kräver fortsatt arbete och tillskott av
resurser för att de uppnådda resultaten ska bibehållas och inte successivt
gå till spillo.

Utbildning och attitydförändringar

Ett av SESAM-gruppens uppställda delmål var att ge unga
museiutbildade goda föremålskunskaper som de kan ha nytta av i sitt
fortsatta yrkesliv. Utbildningen i föremålskunskap var avsedd att ses som
en introduktion till arbetet. Arbetet i sig skulle fördjupa kunskaperna och
öka den professionella identiteten. SESAM-projektet skulle resultera i en
ökad professionalitet på museer och arkiv.

SESAM-projektet har vitaliserat arbetet med föremål i olika
hänseenden. Arbetet har i sig varit stimulerande för institutionerna.
Föremålsarbete har överlag också fatt bättre genklang, genom att många
skilda diskussioner i ämnet har uppkommit och samlingarna aktualiserats
på flera sätt.

Majoriteten av dem som arbetar inom museer och arkiv har en
akademisk grundutbildning; museimän oftast inom de traditionella
”museiämnena” historia, etnologi, konstvetenskap, arkeologi. De allra
flesta saknar helt eller delvis mer praktisk kompetens när de börjar sina
första anställningar. För att arbeta med föremål krävs kunskaper om
själva föremålen, men också om bl.a. registrering, föremålsvård,
materiallära, förvaringsprinciper, hur ljus- och klimatförhållanden
påverkar föremål etc. Det är skälet till att SESAM-medel användes även
för utbildning. Korttidsutbildningar för de SESAM-anställda kom att
anordnas av Riksantikvarieämbetet, Institutionen för kulturvård vid
Göteborgs universitet samt av Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna.

SESAM-gruppen ansåg också att det behövdes kompetensutveckling
för museernas ordinarie personal. SESAM-medel anslogs därför till den
så kallade SUM-gruppen - Samrådsgruppen för Utbildningsfrågor för
Museerna och kulturmiljövården, för att de skulle kunna fortsätta arbetet
med en utbildningsstrategi för museerna.

Ett av huvudmålen med SESAM-projektet enligt handlingsplanen var
att skapa en delvis förändrad inställning till arbetet med samlingarna hos
den egna personalen, beslutsfattare och allmänheten. Med motiveringen
att praktiskt föremålsarbete under en tid varit mindre attraktivt, jämfört
med att t.ex. arbeta med utställningar eller att forska, syftade SESAM-
projektet till att förändra attityder till föremål och samlingar. På så vis
skulle vidare eftersläpning av vård, registrering och dokumentation av
samlingarna motverkas.

5.1 En utbildningsinsats

SESAM-projektet innebar på flera sätt en kompetenshöjning för
projektpersonalen och på så sätt en kompetenshöjning för museerna och
arkiven. De intensivutbildningar som många av de SESAM-anställda
deltog i innan projekten satte igång var enligt institutionerna
innehållsrika och uppskattade. I de kommentarer som har lämnats av
museerna och de projektanställda framkommer dock att utbildningen
kunde ha varit ännu mer praktiskt inriktad.

Den utbildning som de SESAM-anställda blev erbjudna omfattade
cirka fem veckor. Kurserna innehöll föreläsningar om material och deras

Skr. 1999/2000:65

olika bevarandeaspekter, konserverings- och vårdmetoder, packteknik för Skr. 1999/2000:65
museiföremål, hur ett bra magasin bör vara beskaffat och annat.

Dessutom innehöll utbildningen en rad olika studiebesök. Totalt gick 244
av de projektanställda någon av utbildningarna. Av dessa var 174
personer kvinnor och 70 män.

SESAM-kurserna har på många museer och arkiv givit upphov till
ytterligare utbildning och kompetensutveckling genom att många av de
SESAM-anställda höll kurser för den ordinarie personalen, skrev
handledningar, höll föreläsningar, anordnade mer handgriplig praktik,
eller dylikt.

De allra flesta museer och arkiv som varit engagerade i SESAM-
projektet är överens om att projektet har lyckats sätta föremålen i fokus
och att intresset har väckts för att arbeta mer aktivt med samlingarna.
Utbildningen och de SESAM-anställdas spridning av sina nyförvärvade
kunskaper har också bidragit till detta.

De SESAM-anställda på Eskilstuna museer anordnade t.ex. en lokal,
kortare variant av ”SESAM-kursen” om sju dagar för all personal på sina
museer. Till kursen anlitades samma föreläsare som på Riksantikvarie-
ämbetet. Eskilstuna museer anser att kursen gav en större medvetenhet,
kunskap och inte minst ett ökat intresse för föremålsfrågorna hos hela
personalstyrkan. Även på Stockholms stadsmuseum anordnades kurser i
föremålshantering för hela personalen där de SESAM-anställda höll
föredrag. Helsingborgs museum slår fast att SESAM-projektet och den
utbildning som initierades av SESAM-projektet har inneburit att samtliga
medarbetare blivit medvetna om vikten av föremålsvård och försiktighet i
hantering av föremål och arkivalier.

Tekniska museet i Stockholm var en av de institutioner som tog tillvara
de tillfälliga möjligheterna till god utbildning inom förebyggande
konservering. Tekniska museet lät inte bara sina SESAM-anställda gå
SESAM-utbildningen, utan lät även fyra personer ur sin ordinarie
personal gå Riksantikvarieämbetets kurs, vilket bekostades av museets
egen budget. Tekniska museet bedömde att utbildningen var en viktig del
i kompetensutvecklingen hos den egna personalen. Museet anser att
utbildningen i hög grad gav förväntat resultat i form av adekvata
kunskaper.

Från flera håll efterfrågades i samband med SESAM-kurserna liknande
utbildningar även för den ordinarie personalen. Riksantikvarieämbetet
skapade därför en kurs kallad ”Tidens tand”, utarbetad efter SESAM-
kursens modell. Hittills har fem kurser hållits, en per termin sedan starten
år 1997, med tolv deltagare i varje. Totalt har 52 personer genomgått
utbildningen (29 kvinnor och 23 män), varav cirka hälften varit anställda
på stockholmsmuseer, däribland Vasamuseet, Sjöhistoriska museet och
Stockholms stadsmuseum. Kostnaden för utbildningen har varit 15 000
kronor per person och kursen har omfattat tre veckor på heltid.

Det finns bland personalen på museerna och arkiven önskemål om
återkommande kortare kurser rörande samlingarna, deras vård och
tillgänglighet. Uppenbarligen kvarstår alltså behovet även efter SESAM
och ”Tidens tand”. ”Tidens tand” kommer att anordnas igen under hösten
2000.

”Tidens tand” kallas även den magasinshandbok som initierades av Skr. 1999/2000:65
Kulturdepartementets SESAM-grupp och gavs ut på Riksantikvarie-
ämbetets förlag år 1999. Bokens produktion finansierades med SESAM-
medel.

5.2 Utbildningsfrågor

Kulturarvsinstitutionemas verksamhetsmål och därmed deras kompe-
tensbehov förändras fortlöpande och det ställs delvis andra krav än tidi-
gare på en musei- och arkivtjänsteman idag. Likväl är utbildningen tradi-
tionell och i princip densamma som den varit under lång tid. Bredare
kunskaper om exempelvis data efterfrågas alltmer, liksom kunskaper om
marknadsföring, pedagogik, projektledning m.m. Ämnet museivetenskap
eller museologi har under de senaste åren fått en spridning på flera
svenska universitet och kurserna har snabbt fyllts av unga människor som
aspirerar på att få arbeta inom sektorn. Arkivvetenskap är ett ämne som
har funnits på universiteten något längre och som också lockar många
studenter. De mer praktiska kunskaper som krävs inom museum och
arkiv saknas det i princip formell utbildning för i Sverige, med undantag
for konservatorsutbildning.

Samrådsgruppen för utbildningsfrågor för museerna och kulturmiljö-
vården - den så kallade SUM-gruppen - består av representanter från
museerna, Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar, Svenska museiföre-
ningen (nuvarande Museiföreningen) och universiteten. Regeringen
beviljade år 1995 SUM-gruppen medel inom ramen för SESAM-projek-
tet för utarbetande av en utbildningsstrategi. I november 1998 inkom
SUM-gruppen till regeringen med sin rapport innehållande förslag till en
utbildningsstrategi (Kul998/2593/Ka).

SUM-gruppens förslag syftar till att skapa förutsättningar for en lång-
siktig utbildningsstruktur for museer och kulturmiljövård. SUM-gruppen
föreslår bl.a. att en förstärkning av undervisningen i kulturarvsfrågor sker
i grundskolan och att det på sikt skapas ett program for kulturarvsfrågor
inom gymnasieskolan. SUM-gruppen har även uppmärksammat behovet
av fort- och vidareutbildning inom kulturarvssektom. De föreslår bl.a. att
ett system for personalcirkulation utformas. Utbildningstjänster - så
kallade traineetjänster, liknande de amanuenstjänster som tidigare var
vanliga inom museer - vill SUM-gruppen också ska inrättas som ett led i
fort- och vidareutbildning.

Under år 1999 har också DIK-förbundet färdigställt rapporten Museum
professionals — a gap between education and profession. Rapporten har
utarbetats inom ett EU-projekt där sju medlemsländer medverkat kring
frågor om förhållandet mellan museistudier, museiverksamhet och
museianställda.

5.3 Föremål i fokus

SESAM syftade till att lösa problemen med vård och magasinering av
samlingarna och till att förhindra att en liknande situation uppstår igen.

En förutsättning för det, utöver den engångsvisa finansiella insatsen, var Skr. 1999/2000:65
att skapa ett större intresse för föremålsfrågor och en förståelse för vilka
resurser kulturarvets bevarande kräver, både från beslutsfattare, allmän-
heten och institutionernas egen personal. SESAM-projektet var tänkt att
fa till stånd en attitydförändring som bidrar till att trygga samlingarnas
fortlevnad även på längre sikt.

SESAM-proj ektens resultatuppgifter talar tydligt för att intresset för
föremål och bevarandefrågor har ökat inom sektorn. Frågorna kring
bevarandeprinciper m.m. har väckts och arbetet med samlingarna
kommer att gå vidare i den mån medel finns. Återigen anger många
museer och arkiv resurstillgångar som en avgörande faktor för i vilken
utsträckning arbetet kan fortsätta och på vilket sätt.

Med SESAM:s genomförande har museer och arkiv nu en god uppsikt
över vilka problem som kvarstår i SESAM:s verksamhetsområden. Det
innebär att det finns förutsättningar för att arbetet kan fortskrida. Det
finns också bättre kännedom om vilka resurser samlingarna kräver för att
kunna bevara kulturarvet i godtagbart skick och för att göra det
tillgängligt på bästa sätt.

Uppmärksamheten kring SESAM har varit stor även utanför den egna
sektorn. SESAM har uppmärksammats i TV och radio och det har
skrivits om projektet såväl i fackpress som i andra media. Under vintern
1996 sändes dessutom en programserie om sex avsnitt kallad ”Kultur-
lagret” i SVT:s kanal 2. Kulturdepartementets SESAM-grupp var SVT:s
samarbetspartner i produktionen. De olika delprojekten har också
uppmärksammats av ett antal tidningar runt om i landet.

Via länsmuseernas SESAM-projekt har intresset för föremåls- och
bevarandefrågor i hög grad vuxit även i landets hembygdsföreningar.
Genom de SESAM-anställdas arbete med att föra ut sina kunskaper om
hur man på bästa sätt registrerar föremål och arkivalier, vilka principer
som gäller för god föremålsförvaring etc., så har kunskaperna och
intresset ökat hos hembygdsföreningarna. Flera av de SESAM-anställda
som arbetat med hembygdsgårdarna har också delat ut skrifter och
handledningar om t.ex. städning i kulturhistoriska miljöer och god
förvaring av föremål till hembygdsföreningarna.

5.4 Sammanfattning

Utbildning vad beträffar praktiska göromål på museer och arkiv, t.ex. på
de områden SESAM har bedrivits inom, saknas i princip för närvarande i
Sverige. Den utbildning som anordnades för de SESAM-anställda var
uppskattad och en majoritet deltog. Liknande kurser om föremål och
bevarandefrågor efterfrågades även av ordinarie personal, Riksantikvarie-
ämbetet anordnade därför en utbildning kallad ”Tidens tand”. Även dessa
kurser har fått positivt gensvar. En handbok för magasinsfrågor gavs
också ut av Riksantikvarieämbetet, finansierad med SESAM-medel.

SUM-gruppen - Samrådsgruppen för utbildningsfrågor för museerna
och kulturmiljövården - fick medel ur SESAM:s anslag och har lämnat
en rapport till regeringen innehållande förslag till en utbildningsstrategi.

SESAM-projektet fick museiväsendet att på nytt ta sig an sina Skr. 1999/2000:65
samlingar och museerna har nu i många fall fatt grepp om innehåll och
status hos sina samlingar. Inställningen till det praktiska föremål sarbetet
har förbättrats, men framför allt är det växande intresset och det faktum
att fokus under en tid har riktats på samlingarna den största vinsten då det
gäller att förändra attityderna. En generellt ökad förståelse for
bevarandeffågoma och insikter om de resurser bevarandet av kulturarvet
kräver har spridits. Om allmänhetens intresse för föremålen har ökat eller
ej finns det inga klara uppgifter om, men intresset for SESAM-projektet
har varit relativt stort.

6 Samverkan

Ett av huvudmålen med SESAM-projektet var att öka samlingarnas
tillgänglighet for andra museer, forskare och allmänheten samt att ge
möjlighet till överblick över samlingarna både inom museerna och
arkiven och mellan dessa. I SESAM-gruppens handlingsplan talas om
gemensamma vårdstationer, gemensamma magasin och samverkan i
digitaliseringsarbete. Syftet var att uppnå en samordning i organiseringen
av SESAM:s alla olika delmoment. Med en samverkan mellan
institutionerna på SESAM:s alla områden skulle förutsättningarna att
driva arbetet vidare även efter SESAM-projektet bli större. Vinster såväl
ekonomiskt som kvalitetsmässigt kunde också vinnas genom olika former
av samarbete, enligt SESAM-gruppen. Några av de samarbetsgrupper
som redan existerade togs fasta på, exempelvis INSAM, SAMOREG,
SUM-gruppen och andra.

6.1 Registrering och data

Registrering och data är områden som museerna sedan tidigare
samarbetat kring. Att få till stånd gemensamma ramar för dataregistrering
har t.ex. varit en av INSAM:s huvuduppgifter. SAMOREG -
samordningsgruppen för dokumentations- och registreringsffågor vid
museerna - tillsattes av Statens kulturråd redan år 1982 och lämnade sin
rapport år 1985. SAMOREG:s arbete innefattade att skapa en universell
blankettform, som kunde passa olika typer av museer och som sedan
kunde användas för att skapa en gemensam, nationell databas. Problem
har i det fortsatta arbetet uppstått vid utformningen av gemensamma
normer och terminologi. De kataloger över föremålen som redan finns på
museerna har sakordsregister som många gånger skiljer sig åt.
Skillnaderna och problemen med att hitta gemensamma termer kan
härledas till bl.a. variationer i föremålstyper, arkeologiska fynd jämfört
med konst och etnologiska föremål, eller till dialektala ordformer och
annat. För att en databas ska vara sökbar och kunna ge rättvisande
resultat måste alla uppgifter vara likställda.

Samsök är en försöksverksamhet som arbetar för att alla museer ska
kunna samordna sina register på Internet, så att de blir gemensamt

sökbara. För närvarande arbetar Historiska museet, Andréemuseet i Skr. 1999/2000:65
Gränna och Bohusläns museum i Uddevalla med projektet. Samarbete
vad gäller gemensamma former för dataregistering sker också inom
området som kallas ABM - arkiv, bibliotek och museer.

Med SESAM-projektet aktualiserades samarbetet kring datafrågorna.
Många museer var intresserade av att inför SESAM skaffa det nya
databasprogram som Nordiska museet arbetade med. Efter kraftiga
förseningar i färdigställandet av programmet var detta för de flesta inte
längre aktuellt. Västerbottens museum lyckades bättre med spridningen
av sitt databasprogram. Programmet är ett resultat av ett samarbete
mellan Västerbottens museum och Umeå universitet. Programmet kallas
Sofie och användes för registrering av många SESAM-projekt. Många
museer använder även i fortsättningen programmet när de dataregistrerar
sina samlingar. Användarna av Sofie hade regelbundna möten under
SESAM-perioden då de gemensamt diskuterat bl.a. frågor om termino-
logi. Ett flertal av hembygdsföreningarna använder sig också av
databasprogrammet Sofie och ingår därmed i nätverket som byggts upp
kring programmet. Samarbetsformer har också funnits med andra data-
basprogram som grund, t.ex. programmet Adrian/Album som används av
flera museer, däribland Vasamuseet.

6.2 Magasin och vård

SESAM-projektet var tänkt att leda till ökat samarbete när det gäller
magasinering av föremål. Meningen var att detta skulle kunna förenkla
arbetet och bidra till att skapa mer ändamålsenliga och billigare magasin.
Någon samverkan i större utsträckning för att exempelvis dela magasin
mellan flera institutioner ledde inte SESAM-projektet till. Depå Munk-
hättan är dock, som tidigare nämnts, ett exempel på samverkan.

Frågor om vård, konservering, gallring och förvaring har föranlett
många diskussioner och seminarier. Samarbetet mellan framför allt
närliggande museer har varit stort. De SESAM-anställda har helt enkelt
hjälpt varandra där de har kunnat och kontakter mellan den ordinarie
personalen på olika museer har stärkts.

De kontakter som skapats under SESAM-utbildningen har också i flera
fall utnyttjats och man har kunnat ha utbyte även av projekt som befann
sig på större avstånd. Vissa av de personer som föreläste eller på annat
sätt förekom i SESAM-utbildningama har fungerat som rådgivare för
flera av projekten.

Museerna inom Västra Götalands län gjorde en gemensam ansökan om
SESAM-medel, kallat SESAM-väst. Ansökningarna gällde egna separata
projekt, det var alltså inte planerat för ett enda gemensamt projekt.
Intentionen med det förfarandet var att samordna arbetet med
museisamlingarnas förvaltning och utveckling i Västsverige. SESAM-
väst bestod av Älvsborgs länsmuseum, Bohusläns museum, Hallands
länsmuseer, Skaraborgs länsmuseum, Göteborgs museer, Stiftelsen
Västsvensk konservatorsateljé och institutionen för Kulturvård vid
Göteborgs universitet. Dessutom omfattades genom dessa institutioner
indirekt även kommunala museer och hembygdsföreningar i samarbetet.

Samverkan, samordning och samarbete har fungerat väl under Skr. 1999/2000:65
projekttiden och man bedömer att det kommer att fortskrida väl inom
gruppen. SESAM-väst har bidragit till att ge en bättre regional överblick.

6.3 Informationsutbyte och regional samverkan

Kulturdepartementets SESAM-grupp anordnade under år 1995 tre möten
for institutionerna — ett inledande informationsmöte, ett seminarium om
magasinsfrågor samt ett seminarium avsett som ett avstamp för projektet.
De SESAM-anställda har sedan under projektets gång sinsemellan gett
information och stöd åt varandra. Även den ordinarie personalen som
varit engagerade i projektet har utbytt erfarenheter med andra
projektansvariga och hjälpt varandra på olika vis i fråga om vård,
registrering, data, magasinering och annat. Museer och arkiv har också
kunnat ge råd åt varandra, särskilt mellan institutioner i samma område.

Riksantikvarieämbetet har fungerat som ett viktigt stöd- och
samarbetsorgan for många, framfor allt i vård-, konserverings- och
magasineringsffågor. I Västsverige nämner man även Kulturvårds-
centrum i Uddevalla som en viktig samarbetspartner. När det gäller
registrerings- och datafrågor har som tidigare nämnts framfor allt
Västerbottens museum och Nordiska museet varit naturliga
samarbetspartners.

De SESAM-anställda arrangerade under projektets gång egna möten.
Exempelvis anordnades av SESAM-projektet för Västmanlands läns
museum ett möte i Västerås under år 1997 då olika frågeställningar
diskuterades. De olika SESAM-projekten gjorde flera studiebesök hos
varandra, dels under utbildningens gång, dels under projekttiden. Det får
förutsättas att många SESAM-anställda har skapat sig värdefulla
kontaktnät för framtiden genom samarbete inom projekten.

Nätverket Mustang, ett nätverk för unga oetablerade museitjänstemän,
bildades under SESAM-projektets gång och organiserades mycket tack
vare projektet. Nätverket Mustang har för många betytt nya eller
upprätthållande av viktiga kontakter. Flera av de SESAM-anställda
engagerade sig i samband med projektet i nätverket. Mustang har stöd av
Museiföreningen och innehar bl.a. stående utrymme i tidningen Svenska
Museer.

För Sveriges Hembygdsförbunds medlemmar har SESAM-projektet
betytt viktiga och välkomna kontakter med länsmuseerna. Länsmuseernas
SESAM-projekt riktade mot hembygdsföreningarna i länet har oftast
fungerat så att de SESAM-anställda har varit resande rådgivare åt de
föreningar som varit engagerade i projektet. Rådgivningen har framför
allt handlat om registrerings- och dokumentationsfrågor, vård och
förvaring av föremål och hur man kan anpassa hembygdsgårdarnas
byggnader så att föremålen ges förutsättningar för ett långsiktigt
bevarande. Länsmuseernas SESAM-projekt har sedan samordnat arbetet
för det egna länets hembygdsföreningar. Förutom rådgivning och
samordning har flera av projektens anställda hållit kurser för hembygds-
föreningarna och gett ut skrifter med råd och handfast vägledning. Några
projekt innefattade även praktiska insatser där de SESAM-anställda

bistod vid exempelvis vårdarbete på hembygdsmuseerna. Utöver detta Skr. 1999/2000:65
resulterade de allra flesta hembygdsprojekten i en övergripande
lägesbeskrivning av vård- och registreringsbehov vid länens hembygds-
föreningar, som en grund inför fortsatt arbete.

Sveriges Hembygdsförbund beviljades bidrag för ett SESAM-projekt
för samverkan mellan hembygds- och länsmuseer. Projektet omfattade
undersökningar beträffande datakompetens hos länsmuseer och
hembygdsföreningar, samt utbildningsinsatser inom data i ett pilotprojekt
i Halland. Projektet syftar till att finna samarbetsmetoder mellan
hembygdsmuseerna, länsmuseerna, arkiv, skola och bibliotek.

6.4 Sammanfattning

SESAM-projektet var tänkt att leda till ökad samverkan mellan
institutionerna. Det resulterade inte i någon officiell sammanslutning.

Antalet gemensamma magasin och vårdstationer m.m. blev inte heller så
stort. Projektarbetet kan egentligen inte i någon större utsträckning sägas
ha formellt samordnats mellan de olika institutionerna, men det
informella samarbetet mellan projekten har varit desto större. Kontaktnät
har skapats och projekten och institutionerna har tagit stöd av varandra i
SESAM:s alla områden. SESAM-projektet kan på det sättet sägas ha
stärkt samarbetet mellan t.ex. större och mindre museer.

I flera redovisningar nämns att Riksantikvarieämbetet var en viktig
samarbetspartner. Riksantikvarieämbetet var också en av de institutioner
som samordnade utbildningen för de SESAM-anställda.

När det gäller datafrågor har samverkan varit relativt stor.
Västerbottens läns museum utarbetade ett databasprogram kallat Sofie,
som spreds till många andra SESAM-projekt. De museer som arbetar
med Sofie har också haft regelbundna möten där aktuella frågor
diskuterats. Fler konstellationer grundade på samarbete kring ett
databasprogram finns också exempel på.

SESAM-projekten på länsmuseerna riktade mot hembygdsföreningarna
har varit goda exempel på samverkan. Hembygdsföreningarna har fått
förbättrad kontakt med sina respektive länsmuseum och omvänt.
Samverkan i samband med SESAM-projektet har stärkt förhållandet
mellan länsmuseerna och hembygdsmuseerna, samt de mindre
kommunala museerna.

7 Regeringens slutsatser och bedömning

Regeringen bedömer att SESAM-projektet i sin helhet gett goda resultat.
Projektet kombinerade en framgångsrik sysselsättningsåtgärd med en
nödvändig nationell räddningsinsats för kulturarvet. Det samlade värdet
av de uppnådda resultaten ligger väl i paritet med kostnaderna för
satsningen.

SESAM-projektet har i många avseenden nått de uppställda målen.
Mer långsiktiga vinster har också nåtts genom SESAMrs genom-

slagskraft; projektet har haft funktionen av en väckarklocka till gagn for Skr. 1999/2000:65
ett stort antal delområden inom museer och arkiv.

I vissa aspekter har SESAM-projektet varit särskilt framgångsrikt. Inte
minst gäller detta från sysselsättningssynpunkt. Det har skapat ny syssel-
sättning for många unga musei-, arkiv- och hantverksutbildade under en
förhållandevis lång projektperiod. De berörda musei- och arkivinstitu-
tionerna har svarat för en relativt stor egeninsats. Därtill gav projektet
upphov till många ytterligare anställningar, där värdefulla insatser för
bevarandet och tillgängliggörandet av kulturarvet kunde göras.

SESAM-projektet har gett de anställda värdefulla erfarenheter av
kulturarvssektom som de kan använda sig av i sina fortsatta yrkesliv.
SESAM-projektet kan även leda till att museernas och arkivens
kompetensförsörjning på föremålsområdet blir bättre tillgodosedd, genom
de kunskaper de anställda förvärvat. På samma grunder finns klara
förutsättningar för en högre professionalitet. SESAM-projektet har
vitaliserat arbetet, skapat nya kontaktytor samt stimulerat till diskussioner
om samlingarnas vård, förvaring, digitalisering och tillgänglighet.

Genom SESAM-projektet finns det idag betydligt bättre kunskaper om
samlingarna. Förvaringen av föremålen har förbättrats och samlingarna
har på många håll effektivt uppordnats. Sammantaget innebär detta att
kulturarvet i museer och arkiv nu är mer tillgängligt och att kunskapen är
större om vad museernas och arkivens samlingar består av. Vetskapen om
vilka problem som kvarstår finns, och bättre insikt om vilka resurser som
krävs för att åtgärda dessa har framkommit.

Samlingarnas tillgänglighet har förbättrats genom att registreringen av
föremålen ökat. Den digitaliserade registreringen har likaså ökat.
SESAM-projektet gav i många fall incitament och möjlighet att påbörja
digitaliseringsarbeten. Färre institutioner än förväntat nådde dock under
SESAM-perioden fram till att ge sökbar information om sina samlingar
på Internet. Orsaken till det var brist på medel till de investeringar som
krävdes. Förutsättningarna för ett fortsatt arbete med digitalisering och
spridning av information om samlingarna på Internet torde dock vara
goda eftersom grunden nu är lagd. Dataarbetet har också gett sam-
verkansvinster och resulterat i ett ökat samarbete mellan institutionerna.

Projektet gav på de berörda institutionerna ökad tillgänglighet till
samlingarna och förbättrade villkor för bevarande. Redan från början stod
det emellertid klart att SESAM-medlen inte skulle räcka till för att
åtgärda alla de problem och den eftersläpning som fanns vad gäller
registrering, dokumentation, vård, konservering och magasinering. För-
hoppningen var att institutionerna själva skulle omprioritera sin
verksamhet och satsa egna resurser - utöver den obligatoriska egen-
insatsen - för att gå vidare med uppgifterna, även efter projektets slut.
Museerna har enligt uppgift lyckats mobilisera mer resurser till vård och
registrering än tidigare, men påpekar att marginalerna är för små för att
omfördela med tillräckliga resultat.

Regeringen vill särskilt framhålla betydelsen av att de goda resultat
som SESAM-projektet gett vad gäller vård, konservering, magasinering,
registrering och dokumentation kan bibehållas och utvecklas. Regeringen
avser därför att noga följa utvecklingen på detta område. De statliga
museerna har i uppdrag att årligen redovisa hur magasinssituationen ser

ut på sitt respektive museum och hur arbetet med vård, registrering, Skr. 1999/2000:65
dokumentation och digitalisering fortlöper. Redovisningen ska ingå som
en del i en upprättad plan för samlingarnas långsiktiga bevarande. De
centrala museerna redovisar likaså vilka riktlinjer de har for insamling
respektive gallring av föremål.

Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 2001 lämna en
redogörelse för det pågående arbetet med en översyn av strukturen inom
museiområdet.

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 2000

Skr. 1999/2000:65

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, von Sydow, Pagrotsky, Östros,
Messing, Larsson, Lejon, Ringholm

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Regeringen beslutar skrivelse 1999/2000:65 Sysselsättningsåtgärder
inom kulturområdet, SESAM-projektet.

Eländers Gotab 59797, Stockholm 2000

Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet, SESAM-projektet

Regeringens skrivelse

1999/2000:65

Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet,SES AM-proj ektet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

Inledning

1.1 Bakgrund

1.2 En räddningsaktion for samlingarna

1.3 SESAM-förslaget

1.4 SESAM-projektets mål

1.5 Förordning om sysselsättningsinsatser inomkulturområdet

1.6 Ansökningar och beviljade medel

1.7 Uppföljning och utvärdering av SESAM-proj ektet

Sysselsättning

2.1 Antal anställda

2.2 Vem anställdes?

2.3

Åldersstruktur

2.4 Fortsatt anställning

2.5 Arbetskraftsintensitet

2.6 Sammanfattning

3 Tillgänglighet

3.1 Olika tillvägagångssätt

3.2

Registrering

3.3 Digitalisering

IT-organi sationer

3.5

Dokumentation

3.6 Sammanfattning

Vård och magasinering

4.1 En vårdinsats

4.2 Konservering

4.3 Magasin

4.4 Gallring

4.5 Sammanfattning

Utbildning och attitydförändringar

5.1 En utbildningsinsats

5.2 Utbildningsfrågor

5.3 Föremål i fokus

5.4 Sammanfattning

6 Samverkan

6.1 Registrering och data

6.2 Magasin och vård

6.3 Informationsutbyte och regional samverkan

6.4 Sammanfattning

7 Regeringens slutsatser och bedömning

Kulturdepartementet

Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet,
SES AM-proj ektet

1.5 Förordning om sysselsättningsinsatser inom
kulturområdet