Meddelande om kommande förslag till vissa ändringar i kapitalbeskattningen

Skrivelse 1993/94:132

Regeringens skrivelse

1993/94:132

Meddelande om kommande förslag till
vissa ändringar i kapitalbeskattningen

Skr.

1993/94:132

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 22 december 1993

Carl Bildt

Bo Lundgren

(Finansdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas meddelande om vissa ändringar i kapitalbeskattningen
som bör gälla redan från och med den 1 januari 1994. Ändringarna kan
i enskilda fall innebära en skärpt beskattning jämfört med beslutade
regler.

I fråga om avyttring av onoterade aktier som sker efter utgången av år
1993 beskattas aktievinster som grundas på orealiserade inkomster och
förväntningsvärden efter den faktiska kapitalskattesatsen för aktievinster
resp, bolagsskattesatsen. Samtidigt undantas kvarhållna i bolaget be-
skattade inkomster som intjänats efter det att det nya systemet har börjat
tillämpas från reavinstbeskattning. Denna metod för beräkning av
skattepliktig reavinst kallas JIK-metoden (Justering av Ingångsvärdet med
Kvarhållen inkomst).

JIK-metoden kan innebära att negativa anskaffningsvärden uppkommer.
Om anskaffningsvärdet är negativt skall även en äganderättsövergång
genom arv, testamente, gåva eller bodelning utlösa reavinstbeskattning.

För aktieägare i fåmansföretag finns särskilda regler för beskattning av
utdelning och reavinst i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL. Den s.k. altemativregeln ändras på så sätt att den
nuvarande kopplingen till förmögenhetsvärdet ersätts av en koppling till

I Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 132

det beskattade egna kapitalet i bolaget. Huvudregeln, som utgår från Skr. 1993/94:132
anskaffningskostnaden för den skattskyldiges aktier, kompletteras med en
möjlighet att i viss utsträckning beakta utbetalda löner.

Skattefriheten för utdelning från såväl noterade som onoterade svenska
bolag begränsas när denna utdelning betalts med utdelning som bolaget
erhållit på bl.a. aktier i utländska bolag som utgör portföljplaceringar.

Skattefriheten för utdelning från noterade och onoterade svenska bolag
som lämnas under år 1994 stramas delvis åt för fysiska personer och
dödsbon. Detsamma gäller utdelning från ekonomiska föreningar.

Inledning

Riksdagen antog den 16 december 1993 regeringens förslag i prop.
1993/94:50 Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (rskr.
1993/94:108 och 1993/94:110). Motivet för beslutet är att åstadkomma
en tillfredsställande riskkapitalförsörjning, bland annat genom minskade
inlåsningseffekter. Det innebär att beskattningen av utdelning på aktier
i svenska aktiebolag hos ägaren är slopad fr.o.m. ingången av år 1994.
I syfte att i princip uppnå enkelbeskattning av kvarhållen inkomst vid
avyttring av sådana aktier är reavinstbeskattningen halverad från samma
tidpunkt. Skatten på avkastning av eget kapital likställs i princip med
skatten på avkastning av lånat kapital. De i denna skrivelse aviserade
reglerna för beskattning av reavinster på onoterade aktier tar bort den
kvarvarande relativa överbeskattningen av kvarhållen inkomst i bolag.

De kompletteringar och förbättringar som nu aviseras utgör en
integrerad del av de redan beslutade regelförändringarna. Syftet är bl.a.
att motverka oönskad skatteplanering samt att undanröja vissa incitament
för ett i samhällsekonomiskt avseende irrationellt ekonomiskt handlande.
Med hänvisning till det anförda är det av stor vikt att de kommande
reglerna kan börja tillämpas samtidigt med de redan beslutade föränd-
ringarna. Ändringarna kan i enskilda fall innebära skatteskärpningar. För
att undvika att komma i konflikt med förbudet mot retroaktiv skattelag
krävs att undantaget från retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § regerings-
formen kan tillämpas. Enligt regeringens bedömning utgör de nu
redovisade skälen sådana särskilda skäl som avses i nämnda lagrum.

JIK-metoden

I prop. 1993/94:50 konstaterades att den ekonomiskt riktiga konsekven-
sen av enkelbeskattning av utdelade bolagsinkomster är att i bolaget
kvarhållna, fullt ut beskattade, inkomster undantas från beskattning vid
avyttringen av aktier i bolaget. En metod att åstadkomma detta är den av
Företagsskatteutredningen (Fi 1992:11) i betänkandet (SOU 1993:29)
presenterade JIK-metoden. Företagsskatteutredningen utreder för
närvarande hur denna metod skall utformas.

Utredningen har i en skrivelse till regeringen den 21 december 1993 Skr. 1993/94:132
redovisat att resultatet av det hittills bedrivna arbetet ger vid handen att
JIK-metoden bör införas för onoterade aktier. Grunddragen i utredningens
kommande förslag såvitt gäller onoterade aktier har presenterats i en
promemoria som bilagts skrivelsen. Utredningens skrivelse och pro-
memorian finns i bilaga 1. Utredningen avser att redovisa förslaget före
utgången av januari 1994.

Av promemorian framgår att principen för JIK-metoden är att den
skattskyldige vid beräkning av skattepliktig reavinst vid en aktieavyttring
får räkna upp anskaffningsutgiften med sådan inkomst som hade kunnat
delas ut men som i stället hållits kvar i bolaget. Det sker genom att
anskaffningsutgiften för en aktie ökas med den del av inkomsten i bolaget
efter bolagsskatt som belöper på aktien under den tid den skattskyldige
innehaft aktien och minskas med lämnad utdelning under samma tid.

Regeringen delar utredningens uppfattning att JIK-metoden har
betydande förtjänster i ett system med skattefrihet för utdelade belopp hos
aktieägaren jämfört med ett system som endast schablonmässigt tar
hänsyn till förstaledsbeskattningen av kvarhållen inkomst. Enligt
regeringens uppfattning bör därför JIK-metoden införas för onoterade
aktier. Metoden bör utformas enligt de grunddrag som utredningen
föreslår.

JIK-metoden för onoterade aktier bör börja tillämpas vid samma
tidpunkt som enkelbeskattningen, dvs. från och med ingången av år 1994.
JIK-metoden innebär att en aktievinst till den del den inte hänför sig
till inkomster som hållits kvar i bolaget skall beskattas efter en faktisk
skattesats på 25 % för fysiska personer och dödsbon samt 28 % för
aktiebolag och vissa andra juridiska personer. Av detta och av ut-
formningen av modellen i promemorian följer att skatten på grund av en
aktieavyttring kan bli såväl högre som lägre vid tillämpning av metoden
än enligt det system som riksdagen fattat beslut om.

En fråga är hur övergången till en JIK-metod bör ske. Utredningen
redovisar utan att förorda en viss lösning två skilda synsätt i frågan.
Ett är att gamla fonderade inkomster som har tjänats in i ett system med
dubbelbeskattning inte skall omfattas av den enkelbeskattning av bo-
lagsinkomster som skall tillämpas från och med nästa år. Det innebär att
endast den faktiska anskaffningsutgiften för aktien får beaktas vid
tillämpning av JIK-metoden. Den andra lösningen innebär att aktiens
andel i det beskattade egna kapitalet får räknas som anskaffningsutgift.

Reformen innebär sammantaget väsentliga lättnader för företagen och
deras ägare. För företag med onoterade aktier innebär ett införande av
JIK-metoden fördelar, som dessutom förstärks över tiden. Med hänsyn
härtill och till det svåra statsfinansiella läget finner regeringen att
alternativet med faktiska anskaffningsutgifter är att föredra. Därmed
försämras inte förutsättningarna för framtida sänkningar av det allmänna
ränteläget, vilket i sin tur i hög grad förbättrar den ekonomiska situa-
tionen för företagen. Det är således regeringens uppfattning att över-
gången till JIK-metoden för onoterade aktier bör göras med bibehållande
av dessa aktiers anskaffningsvärde.

Övergångslösningen innebär att anskaffningsvärdet undantagsvis kan bli Skr. 1993/94:132
negativt. I sådana fall kan den skattepliktiga vinsten vid en överlåtelse
överstiga vederlaget. För att förhindra kringgående bör i likhet med
vad som gäller i fråga om andelar i handelsbolag negativa an-
skaffningsvärden beskattas när äganderätten övergår till annan genom
arv, gåva, testamente eller bodelning.

3 § 12 mom. SIL

I 3 § 12 mom. SIL finns särskilda regler för fåmansföretag. Syftet med
reglerna är att hindra att arbetsinkomst beskattas som kapitalinkomst. En
närmare redovisning av hur utrymmet för kapitalinkomstbehandling
bestäms finns i den av utredningen upprättade promemorian (avsnitt 2).

Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1993/94:50 har skatteutskottet
uttalat att den s.k. alternativregeln i 3 § 12 mom. SIL - enligt vilken
kapitalinkomstbehandlingen får baseras på aktiernas förmögenhetsvärde
- är förenad med sådana nackdelar att det är angeläget att bestämmelsen
ändras (bet. 1993/94:SkU15 s. 149).

Utredningen drar samma slutsats och förordar att anknytningen av
altemativregeln till förmögenhetsvärdet ersätts av en direkt koppling till
det beskattade egna kapitalet i företaget. Regeringen anser att det finns
starka skäl att genomföra utredningens förslag omgående. Förslaget bör
därför läggas till grund för lagstiftning och tillämpas fr.o.m. 1995 års
taxering. Det innebär att förmögenhetsvärdet inte får användas vid
beräkning av det kapitalinkomstbehandlade utrymmet. I stället bör hela
det beskattade egna kapitalet vid utgången av det beskattningsår som
taxeras år 1993 utgöra grundval för altemativregeln vid beräkningen av
kapitalinkomstbehandlat utrymme. Värdet bör minskas om belopp som
legat till grund för beräkningen av kapitalunderlaget delas ut. I punkt 8
av övergångsbestämmelserna till SIL i rskr. 1993/94:110 finns vissa
begränsningar av möjligheterna att under år 1994 erhålla skattefrihet vid
tillämpning av altemativregeln och vid utdelning av sparad utdelning.
Någon motsvarande begränsning i möjligheten att tillämpa den föreslagna
altemativregeln bör inte gälla.

I fråga om begränsningen vid 1995 års taxering avseende undantaget
från skatteplikt för sparad utdelning bör i enlighet med vad utredningen
föreslår en ändring göras så att undantaget för skatteplikt anknyts till en
femtedel av utrymmet. Någon annan inskränkning i möjligheten att
utnyttja ackumulerad sparad utdelning bör inte göras.

En konsekvens av att JIK-metoden skall användas vid beräkning av
reavinsten vid avyttring av aktierna i onoterade företag är att reavinsten
skall beskattas med en faktisk skattesats på 25 %. Det innebär i fråga om
aktieägare i fåmansföretag att den del av en reavinst som skall tas upp till
beskattning i inkomstslaget tjänst bör uppgå till 50 %, i överens-
stämmelse med de regler som gäller t.o.m. 1994 års taxering.

I detta sammanhang tar regeringen också upp en annan fråga, nämligen
möjligheten att vid beräkning av det kapitalinkomstbehandlade utrymmet

ta viss hänsyn till utbetalda löner till andra anställda än aktieägare. En Skr. 1993/94:132
sådan regel bör införas som komplement till huvudregeln som innebär att
det kapitalinkomstbehandlade utrymmet beräknas med utgångspunkt i den
faktiska anskaffningsutgiften för aktierna, eventuellt efter uppräkning med
konsumentprisindex. Däremot bör den inte få användas när an-
skaffningsutgiften för aktierna beräknas enligt alternativregeln, dvs. på
grundval av det beskattade egna kapitalet. En komplettering med
lönesumman bör utformas så att ägaren vid beräkning av det kapital-
inkomstbehandlade utrymmet till underlaget dvs. anskaffningskostnaden
för aktierna kan lägga ett belopp motsvarande en viss andel, exempel-
vis 10 %, av bolagets genomsnittliga lönesumma under några av de
senaste åren. En sådan regel bör kombineras med vissa spärrar. En
motsvarande åtgärd bör övervägas för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag.

Beskattning av utdelningsinkomster från utländska bolag

En annan fråga som behandlas av utredningen avser beskattningen av
utländska utdelningsinkomster. Den nya lagstiftningen om slopad
beskattning av utdelning i kombination med villkoren i vissa dubbel-
beskattningsavtal kan innebära att utdelning från en utländsk juridisk
person inte beskattas när den tillfaller ett svenskt företag. Detta gäller
även om det är fråga om s.k. portfölj investeringar. En följd av detta är
att indirekt ägande av aktier och andelar i utländska bolag gynnas i
förhållande till direkt ägande av sådana värdepapper.

Utredningens förslag innebär att när mottagna utländska utdel-
ningsinkomster vidareutdelas av det mottagande svenska bolaget till
ägarna skall beloppet inte omfattas av skattefrihet för utdelning hos
ägarna. Skatten på sådan vidareutdelning bör enligt utredningen beräknas
på ett belopp som inkluderar utländsk källskatt. Sådan källskatt bör få
räknas av från skatten hos aktieägarna. Regeringen ansluter sig till
utredningens förslag. De föreslagna reglerna bör tillämpas på vidareut-
delning av utdelning av det aktuella slaget som ett svenskt företag erhållit
efter utgången av år 1993. Detta förslag innebär i nu avsedda fall en
skärpning i förhållande till vad som annars skulle gälla.

Begränsning av skattefrihet för utdelning som lämnas under år 1994

Utöver utredningens förslag tar regeringen även upp en särskild fråga
rörande den slopade dubbelbeskattningen.

Undanröjandet av den ekonomiska dubbelbeskattningen är ett led i
regeringens ansträngningar att återskapa tillväxtkraften i svensk ekonomi.
Slopandet av dubbelbeskattningen stimulerar tillväxtbetingelserna fram-
förallt för de små och medelstora företagen.

Under den tid förslaget bereddes i regeringskansliet förekom en debatt
som medförde att propositionen kompletterades med vissa åtgärder mot

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 132

oönskad skatteplanering i samband med övergången till det nya skatte- Skr. 1993/94:132
systemet. Under riksdagsbehandlingen av förslaget har dessutom
beständigheten i det nya systemet satts i fråga. Även om det är osanno-
likt, oavsett valutgången 1994, att det skulle fattas ett beslut att återinföra
en ekonomisk dubbelbeskattning av det riskvilliga kapitalet inom ak-
tiebolagssektom kan diskussionen i sig få till följd att bolag under år
1994 delar ut vinstmedel i en omfattning som inte är motiverad ur
företagsekonomisk synpunkt. Den debatt som förekommit kan också ge
incitament till omotiverad aktiespekulation.

Med hänsyn till vad som anförts anser regeringen att de åtgärder som
hittills genomförts bör kompletteras. En lämplig åtgärd är att något
begränsa skattefriheten för utdelningsinkomster hos aktieägaren under det
första år systemet med enkelbeskattning tillämpas. En motsvarande
begränsning bör gälla för utdelning från ekonomiska föreningar.

En begränsning bör inte gälla sådan utdelning som varit skattefri redan
enligt hittillsvarande regler. Det gäller bl.a. sådan utdelning som avses
i 3 § 7 mom. SIL i lagrummets lydelse t.o.m. 1994 års taxering och
som innebär att utdelning av aktier i ett dotterbolag under vissa förutsätt-
ningar är skattefri för mottagaren. Beskattning bör inte heller komma i
fråga när utdelning tillfaller ett annat svenskt aktiebolag. Syftet med den
nu diskuterade begränsningen bör uppnås om den tillämpas på utdelning
som tillfaller fysiska personer och dödsbon.

Utgångspunkterna för regeringens kommande förslag är följande.

Skattefrihet bör endast gälla för vad som kan anses motsvara en för det
utdelande företaget normal utdelning. Lämnas utdelning med högre
belopp bör aktieägaren beskattas för överskjutande del med kapital-
skattesatsen 30 %.

I fråga om utdelning på onoterade aktier bör utdelning av 120 % av det
högsta av de utdelningsbelopp som lämnats under de senaste fem åren
vara skattefri. I det utdelningsbelopp som används som jämförelsebelopp
bör inte få räknas in utskiftade medel i samband med nedsättning av
aktiekapitalet. Med hänsyn till att utdelning kan ha lämnats med låga
belopp eller att det inte förekommmit någon utdelning alls bör som ett
alternativ medges att utdelning lämnas med ett belopp som svarar mot
20 % av det beskattade egna kapitalet i bolaget vid utgången av det
beskattningsår som taxeras år 1993.

Begränsningen för skattefrihet för utdelning på onoterade aktier bör
tillämpas även för utdelning som skall behandlas enligt fåmansföretags-
reglema i 3 § 12 mom. SIL. I dessa fall bör skattefriheten för utdelning
hos aktieägaren omfatta det lägsta utdelningsbelopp som följer av å ena
sidan bestämmelserna i 3 § 12 mom. SIL samt den tidigare behandlade
övergångsbestämmelsen och å andra sidan bestämmelsen om en generell
begränsning av skattefrihet för utdelning.

Även i fråga om noterade aktier bör utdelning av 120 % av det högsta
av de utdelningsbelopp som lämnats under de senaste fem åren vara
skattefri. Om vinsten under år 1993 ökat i förhållande till tidigare år bör
det belopp som kan delas ut kunna ökas i relation till hur mycket större

1993 års vinst är i förhållande till den högsta vinsten under de föregående
fem åren.

Frågan om särskild hänsyn skall tas till nyemissioner och under år 1993
nystartade företag bör övervägas ytterligare.

Det bör prövas om utdelning från investmentföretag och förvaltnings-
företag i viss utsträckning bör undantas från den föreslagna begränsnings-
regeln. För dessa företag gäller vid 1994 års taxering regler som innebär
att bolaget beskattas för mottagna utdelningsinkomster och att avdrag
medges för beslutad utdelning. För att dessa bolag vid 1994 års taxering
inte skall beskattas för mottagna utdelningsinkomster skall alltså
motsvarande belopp vidareutdelas till aktieägarna.

För investmentföretagen måste begränsningen dock utformas så att det
inte blir möjligt att under år 1994 dela ut i bolaget obeskattade reavinster.
Samtidigt bör övervägas huruvida det för investmentföretag krävs
särskilda regler som tar hänsyn till redan beskattade reavinster från tiden
före 1990 års skattereform vid beskattningen av överskjutande utdelning.

Skr. 1993/94:132

1992 års företags-
skatteutredning

1993-12-21 Skr. 1993/94:132

Bilaga 1

Regeringen

I sitt senaste betänkande, Fortsatt reformering av företagsbeskattningen,
Del 2 (SOU 1993:29), redovisade utredningen den principiella uppfatt-
ningen att aktiebolagens inkomster borde undantas från beskattning i
ägarledet oberoende av om de delas ut eller hålls kvar i bolaget.
Utredningen presenterade översiktligt en modell för undantagande av
kvarhållna inkomster från aktievinstbeskattning, JIK-metoden (Justering
av Ingångsvärdet med Kvarhållen inkomst). Modellen utgick från den
motsvarande metod som nyligen införts i Norge (RISK-metoden).

Principen för JIK-metoden är att den skattskyldige vid beräkning av
skattepliktig reavinst på grund av en aktieavyttring får räkna upp
anskaffningsutgiften med sådan inkomst som hade kunnat delas ut men
som i stället hållits kvar i bolaget. Detta sker genom att anskaffningsut-
giften ökas med inkomsten i bolaget efter bolagsskatt under den tid den
skattskyldige innehaft aktien och minskas med lämnad utdelning under
samma tid. JIK-metoden medför således att den skattepliktiga reavinsten
inte påverkas av om bolaget delar ut sina inkomster eller ej.

Utredningens ståndpunkt var att ett avskaffande av beskattningen av
utdelningsinkomster bör kompletteras med JIK-metoden för beskattning
av aktievinster. Med hänsyn till att JIK-metoden är relativt komplicerad
och att den är internationellt oprövad ansåg utredningen att den inte borde
införas förrän praktiska erfarenheter vunnits av tillämpningen av RISK-
metoden i Norge. Utredningen föreslog att man i ett första steg skulle
lätta dubbelbeskattningen genom att undanta hälften av utdelningsin-
komster och aktievinster från beskattning.

I prop. 1993/94:50 föreslog regeringen att utdelningsinkomster helt
undantas från beskattning. I fråga om aktievinster föreslogs att utred-
ningens förslag om halverad beskattning genomförs. Riksdagen har fattat
beslut enligt förslagen i propositionen (bet. 1993/94:SkU 15 och SkUlö,
rskr. 1993/94:108 och 110).

Genom beslutet om fullständig skattefrihet för utdelningsinkomster
kommer JIK-frågan i ett annat läge. Utredningen har därför efter samråd
med regeringen tagit upp frågan på nytt.

JIK-metoden har betydande förtjänster i ett system med skattefrihet för
utdelningsinkomster. Utredningens principiella uppfattning är alltjämt att
ett sådant system bör kompletteras med metoden.

Det hittills bedrivna arbetet ger vid handen att JIK-metoden bör införas
för onoterade aktier. Såvitt nu kan bedömas kan metoden utformas på ett
sådant sätt att den lämpar sig även för noterade aktier. Utredningen har
under den korta tid som förflutit sedan metoden aktualiserades på nytt
inte hunnit belysa alla frågor tillräckligt för att redan nu kunna slutredo-
visa arbetet. Utredningen avser att redovisa ett förslag till aktievinst-
beskattning enligt JIK-metoden före utgången av januari 1994.

Regeringen har gett uttryck för uppfattningen att det inte är aktuellt att
tillämpa metoden på avyttringar av noterade aktier under år 1994. I fråga
om onoterade aktier bör enligt utredningens uppfattning metoden, om den
införs, tillämpas på avyttringar redan under år 1994 för att inte möjlig-
heter skall öppnas till oönskad skatteplanering t.ex. genom att en
reaförlust skapas genom utdelning som är skattefri enligt de regler som
börjar tillämpas det nämnda året. En konsekvens av dessa regler kan
nämligen vara att en sådan reaförlust är avdragsgill.

Med "onoterade aktier" syftar utredningen på andra aktier än aktier i
bolag som tillhör en koncern där aktierna i moderbolaget eller en del av
aktierna i moderbolaget är marknadsnoterade i den mening som följer av

27 § 2 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
(SIL). Av lagrummet följer att en aktie är marknadsnoterad om den är
föremål för notering på inländsk eller utländsk börs eller annan kon-
tinuerlig notering av marknadsmässig omsättning som är allmänt
tillgänglig.

Frågan om JIK-metoden skall tillämpas på en aktieavyttring under år
1994 eller ej bör bedömas utifrån förhållandena vid tidpunkten för
avyttringen. T.ex. den omständigheten att en avyttrad onoterad aktie varit
noterad men avförts från noteringen tidigare under det nämnda året bör
således sakna betydelse.

Även om inte alla frågor är lösta är ändå grunddragen i utredningens
kommande förslag till utforming av JIK-metoden fastlagda. Dessa
grunddrag presenteras såvitt gäller onoterade aktier i den bifogade
promemorian (bil. 1:1). Om JIK-metoden senare införs även för noterade
aktier bör lösningarna bli i huvudsak desamma. En viktig skillnad är att
utredningens preliminära modell för noterade aktier innehåller inslag som
medför att den skattepliktiga reavinsten på grund av en aktieavyttring kan
räknas ut vid varje given tidpunkt.

En utgångspunkt för JIK-metoden är att en aktievinst - till den del den
inte hänför sig till inkomster som hållits kvar i bolaget - skall beskattas
efter en faktisk skattesats på 25 % för fysiska personer och dödsbon och

28 % för aktiebolag och vissa andra juridiska personer. Av detta och
utformningen av modellen i promemorian följer att skatten på grund av
en aktieavyttring kan bli såväl högre som lägre med tillämpning av
metoden än enligt det system som riksdagen fattat beslut om.

Enligt 2 kap. 10 § regeringsformen gäller följande. Skatt får inte tas ut
i vidare mån än som följer av föreskrift som gällde när den omständighet

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1

inträffade som utlöste skattskyldigheten. Finner riksdagen särskilda skäl
påkalla det får dock en lag innebära att skatt tas ut trots att lagen inte
trätt i kraft när den nämnda omständigheten inträffade om regeringen
eller riksdagsutskott då hade lämnat förslag härom till riksdagen. Med
förslag jämställs ett meddelande i skrivelse från regeringen till riksdagen
om att sådant förslag är att vänta.

Syftet med denna skrivelse och den bifogade promemorian är att rege-
ringen skall ges ett underlag för att beredas tillfälle att före utgången av
år 1993 lämna meddelande till riksdagen om att förslag är att vänta om
att JIK-metoden införs med tillämpning på avyttringar av onoterade aktier
efter den nämnda tidpunkten.

I promemorian tas även några andra frågor upp. Det gäller vissa frågor
med anknytning till reglerna i 3 § 12 mom. SIL samt en fråga rörande
utdelning på vissa aktier och andelar i utländska juridiska personer. Syftet
är även i dessa delar att regeringen skall beredas tillfälle att lämna
meddelande till riksdagen om att förslag till lagstiftning som avses
tillämpas efter utgången av år 1993 är att vänta.

Särskilda yttranden från sakkunnige Edin samt experterna Armholt och
Virin bifogas (bil. 1.2-1.4).

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1

Klas Herrlirt
Särskild utredare

10

Promemoria ang. grunddragen i utredningens
kommande förslag om utformning av JIK-metoden
såvitt avser onoterade aktier, m.m.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

1 Grunddragen i JIK-metoden för onoterade aktier

JIK-metoden går ut på att inte endast utdelade bolagsinkomster utan även
kvarhållna beskattade inkomster (kvarhållen inkomst) som i princip kan
delas ut utan beskattning hos mottagaren undantas från skatt i ägarledet.
Detta sker genom att vid beräkning av reavinst på grund av en aktie-
avyttring den faktiska anskaffningsutgiften justeras med inkomst som
hållits kvar i bolaget.

Kvarhållen inkomst beräknas enligt följande:

+ 72 % av den beskattningsbara inkomsten (post 1)

+ skattefria utdelningsinkomster m.m. (post 2)

lämnad utdelning (post 3).

Post 1. Syftet med JIK-metoden är att beskattade inkomster som hållits
kvar i bolaget skall öka anskaffningsutgiften för aktierna i bolaget. Enligt
de regler som tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering är bolagsskattesatsen
28 %. Den beskattade inkomsten kan med hänsyn härtill beräknas till
72 % av den beskattningsbara inkomsten.

Post 2. Utdelning på svenska aktier och andelar som ett aktiebolag
erhållit efter utgången av år 1993 är skattefri. Vidare är utdelning som
ett aktiebolag erhåller på vissa aktier och andelar i utländska bolag
undantagen från beskattning. Även inkomst från en filial i utlandet till ett
svenskt aktiebolag är i vissa fall undantagen från svensk beskattning.
Med skattefria utdelningsinkomster m.m. avses inkomster av dessa slag.
I posten ingår inte sådana utdelningsinkomster som beskattas hos mot-
tagaren vid vidareutdelning enligt förslagen i avsnitt 3.

Post 3. Med lämnad utdelning avses såväl utdelning som beslutats på
bolagsstämma enligt reglerna i aktiebolagslagen (1975:1385) som
överföring av värden till aktieägarna i andra former, exempelvis genom
s.k. förtäckt utdelning.

I det följande används begreppet justeringsinkomsten. Med det avses
summan av 72 % av den beskattningsbara inkomsten och av skattefria
utdelningsinkomster m.m. Vidare används begreppet den fördelade
justeringsinkomsten. Den fördelade justeringsinkomsten för en aktie
utgörs av den del av justeringsinkomsten som är hänförlig till aktien. Om
aktierna i ett aktiebolag har lika rätt till andel i bolagets vinst beräknas
den fördelade justeringsinkomsten för varje aktie i bolaget som den totala

11

justerade fördelningsinkomsten dividerad med antalet aktier i bolaget. I
annat fall beräknas den fördelade justeringsinkomsten för en aktie efter
skälig grund.

Beslut om justeringsinkomsten och fördelningen av denna på aktierna

1 bolaget fattas varje år av skattemyndigheten på grundval av uppgifter
som lämnas av bolaget. Justeringsinkomsten hänförs till den dag då
årsredovisning fastställs av bolagsstämman (justeringstidpunkteri).
Fördelningen av justeringsinkomsten skall ske enligt bolagets yrkande om
inte särskilda skäl talar för att fördelningen bör ske på annat sätt.

Ett exempel illustrerar tillämpningen av JIK-metoden i det fallet att den
skattskyldige haft endast en aktie i ett bolag med 100 aktier som har lika
rätt till andel i bolagets vinst. Aktien har anskaffats i april år 1 för 90
och avyttrats i april år 2. Årsredovisningen fastställs den 1 maj och
utdelning sker den 30 maj båda åren. Justeringsinkomsten för år 1 är
300. Den fördelade justeringsinkomsten är således (300/100 = ) 3. Den
skattskyldige har inte rätt att tillgodoräkna sig fördelad justeringsinkomst
för år 2. Utdelningen på aktien år 1 är 2. Den justerade anskaffningsut-
giften blir (90 -I- 32=) 91. Detta belopp utgör det omkostnadsbelopp som
får dras av från vederlaget vid beräkning av den skattepliktiga reavinsten.
(Utredningen föredrar termen omkostnadsbelopp framför anskaffnings-
värde för det belopp som följer av en tillämpning av JIK-metoden.)

Vid beräkning av anskaffningsvärdet för en avyttrad aktie tillämpas
enligt gällande regler den s.k. genomsnittsmetoden om den skattskyldige
haft flera aktier av samma slag och sort som den avyttrade aktien (27 §

2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL).
Genomsnittsmetoden innebär följande i fråga om aktier. Som an-
skaffningsvärde anses det genomsnittliga anskaffningsvärdet för samtliga
aktier av samma slag och sort som den avyttrade aktien. Det genom-
snittliga anskaffningsvärdet beräknas på grundval av faktiska an-
skaffningsutgifter och med hänsyn till inträffade förändringar beträffande
innehavet.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet med tillämpning av JIK-metoden
ökas de faktiska anskaffningsutgifterna för aktier av samma slag och sort
som den avyttrade aktien med de fördelade justeringsinkomster som
hänför sig till de justeringstidpunkter som infallit under tiden för
innehavet av resp, aktie. Anskaffningsutgifterna minskas med utdelningar
som erhållits på aktierna.

Ett exempel illustrerar. En skattskyldig har i april år 1 anskaffat en
aktie (A) av ett visst slag och en viss sort för 90 och i juni år 2 en annan
aktie av samma slag och sort (B) för 110. Utdelning sker alltid i maj. En
av aktierna avyttras i september år 3. Kvarhållen inkomst per aktie
(justeringsinkomst./.utdelning) är för resp, år 3, 4 och 5. Den justerade
anskaffningsutgiften är (90 + 3+4+5=) 102 för aktie A och (110+5=)
115 för aktie B. Omkostnadsbeloppet är ((102+115)/2 = ) 108,5.

I fråga om koncerner förs justeringsinkomsterna uppåt i koncernen och
ackumuleras allteftersom.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

12

Ett exempel illustrerar. Den fysiska personen F äger samtliga aktier i
aktiebolaget A som har det helägda dotterbolaget B. Justeringsinkomsten
i A är 100 och i B 50. Utdelning förekommer inte. Antalet aktier är 10
i vardera bolaget. Aktierna har lika rätt till utdelning. Före hänsynstagan-
de till koncemförhållandet skall anskaffningsutgiften för en aktie i B och
i A ökas med 5 resp. 10. Hänsynstagandet till koncernförhållandet
medför att anskaffningsutgiften för aktierna i A skall ökas även med 5,
alltså sammanlagt med 15.

Utdelning mellan bolag i en koncern medför justering av an-
skaffningsutgiften för endast det mottagande bolagets aktier i det
utdelningslämnande bolaget. Om i det diskuterade exemplet B lämnar
utdelning till A påverkar det ju inte värdet av F:s aktier i A.

Vidareföring av justeringsinkomster i en koncern avser justerings-
inkomstema under samma år. Vidareföring sker även i ägarkedjor där
koncemförhållande inte föreligger. I detta fall sker vidareföringen från
led till led med ett års fördröjning.

Avsikten är att om möjligt hänsyn skall tas även till kvarhållen inkomst
i utländska dotterbolag till svenska aktiebolag. En metodik för detta har
ännu inte utarbetats.

Fråga uppkommer om faktiska anskaffningsutgifter obetingat skall bilda
utgångspunkten för beräkning av reavinst i JIK-systemet eller om det
finns skäl att göra beräkningen utifrån något alternativt värde om det är
högre än det faktiska värdet.

Utdelning av inkomster som hållits kvar i bolaget före ingången av år
1993 (gamla fonderade inkomster) medför att anskaffningsutgiften
justeras ned trots att hänsyn inte tagits till motsvarande justeringsinkomst.
En konsekvens av detta är att ett belopp som svarar mot utdelningen
kommer att beskattas som reavinst när aktierna i bolaget avyttras. Denna
effekt undviks om vid övergången till JIK-metoden en akties andel i det
beskattade egna kapitalet får räknas som anskaffningsutgift om den
faktiska anskaffningsutgiften är lägre.

Gamla fonderade inkomster har tjänats in i ett system med dubbel-
beskattning av bolagsinkomster. Principiella skäl kan därför tala för att
gamla fonderade inkomster inte bör omfattas av den enkelbeskattning av
bolagsinkomster som börjar tillämpas år 1994. Ett sådant resultat uppnås
på indirekt väg om endast den faktiska anskaffningsutgiften får beaktas
vid tillämpning av JIK-metoden. Riksdagens beslut innebär emellertid att
gamla fonderade inkomster kan delas ut utan att vare sig anskaffnings-
utgiften påverkas eller annan beskattning sker hos mottagaren än som
följer av reglerna i 3 § 12 mom. SIL. Med hänsyn härtill avstår
utredningen från att ta ställning i frågan om alternativ anskaffningsutgift
vid övergången till JIK-metoden.

Den långsiktiga statsfinansiella kostnaden för ett införande av JIK-
metoden för onoterade aktier beror starkt av vilka antaganden som görs
om beteendet hos bolag med onoterade aktier och aktieägare i sådana
bolag i det system som beslutats av rikdagen. I detta system är utdel-
ningsinkomster skattefria medan aktievinster beskattas efter en faktisk
skattesats på 12,5 %. De skilda skattesatserna medför att det blir lönsamt

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

13

att dela ut inkomster i största möjliga omfattning och, i den mån detta
medför att ett kapitalbehov uppkommer i bolaget, skjuta tillbaka medlen
till bolaget i form av ovillkorliga aktieägartillskott. Tillskottet medför att
anskaffningsvärdet på aktierna ökas. Vinstmedlen beskattas således inte
vid en avyttring av aktierna i bolaget.

Om man antar att inga anpassningsåtgärder sker kan den långsiktiga
statsfinansiella kostnaden för att införa JIK-metoden för onoterade aktier
uppskattas till 1 mdkr per år. Möjligheterna till anpassning begränsas i
viss utsträckning av reglerna i 3 § 12 mom. SIL. Enligt utredningens
uppfattning är det realistiskt att anta att de möjligheter som finns skulle
utnyttjas mer eller mindre regelmässigt. Om denna uppfattning godtas blir
de långsiktiga kostnaderna betydligt lägre. Kostnaderna begränsas även
genom utredningens förslag till ändring av altemativregeln (avsnitt 2).
Det är emellertid inte möjligt att beräkna de skatteintäkter som följer av
detta förslag.

Det statsfinansiella utfallet på kort sikt beror av vilken lösning som
väljs i frågan om alternativ anskaffningsutgift vid övergången till JIK-
metoden. Om något alternativ till den faktiska anskaffningskostnaden inte
medges uppkommer en kortsiktig statsfinansiell intäkt på 0,9 mdkr. Om
en akties andel i det beskattade egna kapitalet i dess helhet får räknas
som anskaffningsutgift om den faktiska anskaffningsutgiften är lägre,
uppkommer en kortsiktig statsfinansiell kostnad på 0,8 mdkr. Det
kortsiktiga perspektivet är begränsat till år 1994.

2 Altemativregeln i 3 § 12 mom. SIL m.m.

I 3 § 12 mom. SIL finns särskilda regler för fåmansföretag. Syftet med
reglerna är att hindra att arbetsinkomst beskattas som kapitalinkomst.
Reglerna tillämpas om den skattskyldige eller någon närstående till
honom varit verksam i företaget i betydande omfattning under beskatt-
ningsåret eller något av de tio närmast föregående beskattningsåren. De
innebär i huvudsak följande i lydelsen enligt rskr. 1993/94:108 och 110.

Ett utrymme för kapitalinkomstbehandling bestäms schablonmässigt för
varje beskattningsår. Utrymmet skall i princip motsvara normal aktieav-
kastning. Det utgörs av statslåneräntan vid utgången av november året
före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter multiplicerad
med anskaffningskostnaden för den skattskyldiges aktier i företaget.
Utdelning inom utrymmet tas upp som intäkt av kapital. Överskjutande
utdelning tas upp som intäkt av tjänst. Utrymme som inte utnyttjats
(sparat utdelningsutrymme) läggs till utrymmet det närmast följande
beskattningsåret.

Sparat utrymme för kapitalinkomstbehandling har betydelse även vid
avyttring av den skattskyldiges aktier i företaget. Vinst inom utrymmet
beskattas som intäkt av kapital. Av en överskjutande vinst tas 70 % upp
som intäkt av tjänst. Av resterande belopp tas hälften upp som intäkt av
kapital medan den andra halvan är skattefri. Det belopp som tas upp som
intäkt av tjänst är maximerat till 100 basbelopp.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

14

Anskaffningskostnaden får vid bestämmandet av utrymmet räknas upp
med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från och med
förvärvsåret, dock tidigast från och med år 1970, till år 1990.

Enligt den s.k. alternativregeln får vid beräkningen som an-
skaffningskostnad i stället tas upp värdet på aktierna vid utgången av år
1990 beräknat enligt punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i dess då gällande lydelse. Detta
värde skall dock justeras i vissa hänseenden. Värdet efter dessa justering-
ar benämns här "förmögenhetsvärdet".

Syftet med altemativregeln är att utrymmet för kapitalinkomst-
behandling skall få baseras på det beskattade egna kapitalet i företaget vid
utgången av år 1990.

Från Riksskatteverket har inhämtats att anknytningen till förmögenhets-
värdet medför att altemativregeln ofta ger värden som är betydligt
förmånligare för de skattskyldiga än som åsyftats. En annan svaghet med
alternativregeln i dess nuvarande utformning är att hänsyn inte tas till
värdepåverkande omständigheter som inträffat efter utgången av år 1990,
t.ex. stora utdelningar.

Utredningen anser att anknytningen av altemativregeln till förmögen-
hetsvärdet bör ersättas av en direkt koppling till det beskattade egna
kapitalet i företaget. Detta kan lämpligen beräknas med utgångspunkt i
reglerna för beräkning av kapitalunderlag i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv (survlagen) och avse förhållandena vid utgången
av det beskattningsår som taxeras år 1993.

Vid beräkningen av kapitalunderlaget bör hänsyn tas till värdet av
sådana aktier och andelar i dotterföretag och andra företag som inte
räknas som tillgång enligt 3 § survlagen. Sådana aktier och andelar bör
tas upp till vad som av kapitalunderlaget i dotterföretaget beräknat på
samma sätt belöper på aktierna eller andelama.

Värdet enligt den nu föreslagna altemativregeln bör minskas om belopp
som legat till grund för beräkningen av kapitalvärdet delas ut.

Inkomstberäkningen på grund av en avyttring av aktier som omfattas
av reglerna i 3 § 12 mom. SIL måste göras i tre steg i JIK-systemet.

Dels görs en beräkning enligt JIK-metoden. Denna ger i princip
resultatet att den del av en aktievinst som motsvarar kvarhållen inkomst
är skattefri och resterande del är skattepliktig. Dels görs en beräkning
enligt reglerna i 3 § 12 mom. SIL utan tillämpning av JIK-metoden.
Resultatet av denna beräkning är i princip att aktievinsten delas upp i en
del som motsvarar sparat utdelningsutrymme och en överskjutande del.

Resultaten av dessa beräkningar sammanställs. Till den del vinsten
motsvarar sparat utdelningsutrymme gäller resultatet enligt JIK-metoden,
dvs. skattefrihet eller skatteplikt som intäkt av kapital. I fråga om den
överskjutande delen gäller resultatet enligt 3 § 12 mom. SIL. Med hänsyn
till att skatteuttaget på denna del bör överensstämma med nuvarande
skatteuttag bör hälften av den överskjutande delen tas upp som intäkt av
kapital och hälften som intäkt av tjänst (gäller endast fåmansföretag som
omfattas av JIK-metoden).

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

15

Enligt punkt 8 av övergångsbestämmelserna till SIL i rskr. 1993/94:110 Skr. 1993/94:132
gäller följande vid 1995 års taxering. Har aktier eller andelar vid Bilaga 1:1
tillämpning av 3 § 12 mom. SIL värderats enligt altemativregeln gäller
undantaget från skatteplikt för utdelning för högst summan av dels ett
belopp som svarar mot statslåneräntan vid utgången av november året
före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter multiplicerad
med anskaffningskostnaden och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott efter
uppräkning, dels en femtedel av det belopp som därutöver är att anse
som intäkt av kapital. Vid utdelning av belopp som svarar mot sparat
utdelningsutrymme gäller undantaget från skatteplikt endast en femtedel
av beloppet.

Genom utredningens förslag om att förmögenhetsvärdet ersätts av
kapitalunderlaget vid utgången av det beskattningsår som taxeras år 1993
blir altemativregeln mer rättvisande. Med hänsyn härtill bör övergångs-
bestämmelsen kunna begränsas till sparat utrymme. Denna begränsning
bör ändras så att undantaget från skatteplikt anknyts till en femtedel av
utrymmet.

3 Beskattning av vissa utdelningsinkomster m.m.

Enligt 7 § 8 mom. SIL i lagens lydelse enligt rskr. 1993/94:110 är
svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank eller
svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag (företag) frikallat från
skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i utländskt bolag som
inte utgör omsättningstillgång i företagets verksamhet om två förutsätt-
ningar är uppfyllda. Av 2 § 10 mom. SIL följer att motsvarande gäller
för svenska värdepappersfonder.

Den första förutsättningen är uppfylld om något av följande alternativ
föreligger. Det ena alternativet är att det sammanlagda röstetalet för
företagets aktier eller andelar i det utdelande bolaget vid beskattningsårets
utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier
eller andelar i bolaget. Det andra alternativet är att det görs sannolikt att
innehavet av aktien eller andelen betingas av verksamhet som bedrivs av
företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det förstnämnda företaget
nära.

Den andra förutsättningen är att den inkomstbeskattning som det
utländska bolaget är underkastad är jämförlig med den inkomstbeskattning
som skulle ha skett enligt SIL om inkomsten hade förvärvats av ett
svenskt företag.

Vid sidan av denna lagreglering finns det i praktiskt taget samtliga
dubbelbeskattningsavtal som Sverige ingått med andra stater regler som
befriar ett svenskt företag från skatt på utdelning från ett bolag i den
andra staten om utdelningen skulle ha varit skattefri om den erhållits från
ett svenskt företag (huvudvillkoret). Äldre avtal innehåller i allmänhet
inget ytterligare krav för skattebefrielsen. I nyare avtal uppställs som
ytterligare villkor för skattebefrielsen att den inkomst med vilken

16

utdelningen betalats underkastats "normal" bolagsskatt. Innebörden av
"normal" bolagsskatt skiljer sig mellan olika avtal.

Enligt punkt 2 a första stycket av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen (1928:370), KL, och 3 § 1 mom. tredje stycket SIL i
lagarnas lydelse enligt rskr. 1993/94:108 resp. 110 undantas utdelning på
aktier och andelar i svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar och
värdepappersfonder (svenska aktier m.m.) från skatteplikt.

Den nya lydelsen av SIL får den icke avsedda effekten att huvud-
villkoret i dubbelbeskattningsavtalen blir verkningslöst. Enligt äldre avtal
blir utdelningsinkomst som ett svenskt företag uppbär från ett utländskt
bolag obetingat undantagen från beskattning. Enligt nyare avtal blir
inkomsten undantagen från beskattning om den inkomst med vilken
utdelningen betalats underkastats "normal" bolagsskatt.

En konsekvens av detta är att indirekt ägande av aktier och andelar i
utländska bolag gynnas i förhållande till direkt ägande av sådana
värdepapper.

Det naturliga sättet att komma till rätta med den uppkomna situationen
är att omförhandla avtalen i det aktuella hänseendet. Detta är emellertid
en så tidsödande procedur att en lösning på denna väg inte kan komma
till stånd inom överskådlig tid. Utredningen föreslår med hänsyn härtill
följande lösning.

Utdelning som uppbärs på svenska aktier m.m. omfattas inte av
undantagen från skatteplikt i punkt 2 a första stycket av anvisningarna till
22 § KL och i 3 § 1 mom. tredje stycket SIL om utdelningen betalas med
utdelning som det utdelande företaget eller värdepappersfonden erhållit
på aktier eller andelar i utländska juridiska personer. Detta gäller dock
inte om företaget i frånvaro av dubbelbeskattningsavtal skulle ha varit
undantaget från skattskyldighet för utdelningen på grund av de regler i
7 § 8 mom. SIL i lagrummets nuvarande lydelse som redogjorts för i det
föregående.

Samtidigt som denna bestämmelse införs bör 7 § 8 mom. SIL ändras
så att även utdelning på aktier och andelar i utländska juridiska personer
som utgör portföljplaceringar blir skattebefriad utan krav på att den
utdelade inkomsten underkastats inkomstbeskattning som är jämförlig
med den inkomstbeskattning som skulle ha skett om inkomsten hade
förvärvats av ett svenskt företag. Detta medför att begreppet "jämförlig
måste ändras så att vid beaktandet av intäkterna hos en utländsk juridisk
person utdelningar som den juridiska personen erhållit på portfölj-
placeringsaktier anses som sådan inkomst som skulle ha beskattats om
den uppburits av ett svenskt bolag.

Utdelning på portföljplaceringsaktier bör när den vidareutdelas inte
omfattas av undantagen från skatteplikt i punkt 2 a första stycket av
anvisningarna till 22 § KL och i 3 § 1 mom. tredje stycket SIL.

Enligt punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § KL beskattas
under vissa förutsättningar den del av vinsten i en utländsk juridisk
person som belöper på en svensk delägare hos delägaren. Den föreslagna
regleringen bör inte gälla för utdelning som betalats med utdelning från
en utländsk juridisk person om denna bestämmelse är tillämplig.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

17

Har ett företag erhållit utdelning på aktie eller andel i en utländsk
juridisk person för vilken undantaget från skattskyldighet inte är
tillämpligt på mottagaren om vidareutdelning sker, bör utdelning som
företaget lämnar anses i första hand ha betalts med sådan erhållen
utdelning.

Utländsk källskatt på utdelning till ett svenskt företag som beskattats
hos mottagaren vid vidareutdelning bör räknas av från skatten på
vidareutdelningen enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt. Skatten på vidareutdelningen bör beräknas på ett belopp som
inkluderar utländsk källskatt.

De föreslagna reglerna bör tillämpas på vidareutdelning av utdelning
av det aktuella slaget som ett svenskt företag erhållit efter utgången av
år 1993.

I frånvaro av annan reglering än den som föreslagits i det föregående
skulle det kunna löna sig för fysiska personer att förvalta aktier och
andelar i aktiebolag och fondera utdelningsinkomstema. Utredningen
kommer att överväga om särskilda regler som motverkar lönsamheten av
detta behövs. Om sådana regler införs bör de tillämpas första gången på
fondering under år 1995.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:1

18

Särskilt yttrande av sakkunnige P-0 Edin

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:2

I sitt förra betänkande föreslog utredningen att skatten på aktievinster och
utdelningsinkomster skulle sänkas till 12,5 procent.

I ett särskilt yttrande angav jag avvikande mening och ansåg att det inte
fanns sakligt hållbara motiv att nu ensidigt bryta den stora skatteöverens-
kommelsen. Den var avsedd att skapa långsiktigt stabila skatteregler
grundade på en likformighet i beskattningen. De föreslagna ändringarna
skulle återinföra dels en bestående osäkerhet om framtida skattesystem
dels kraftiga incitament och möjligheter till manipulationer och s.k.
skattearbitrage. Skattesänkningens effekt på investeringarna bedömdes
som oklar. Men eftersom kapitalkostnaden för den marginella investe-
ringen faktiskt ökar, p.g.a. de föreslagna ändringarna, kan den t.o.m. bli
negativ. Den huvudsakliga effekten av skattesänkningen blir därför att
den utgör en prestationsfri gåva från statskassan till nuvarande aktieägare.

I sin iver att, innan mandattiden runnit ut, kunna presentera en ännu
praktfullare gåva sänkte regeringen i sin proposition skatten på utdel-
ningsinkomster till noll. Regeringen gjorde detta utan närmare utredning
men med vetskap om att den föreslagna modellen skulle medföra mycket
stora problem om den genomfördes utan justeringar. I hopp om att kunna
komma till rätta med de allvarligaste problemen gav den utredningen i
uppdrag att snabbutreda den s.k. JIK-metoden. Detta i akt och mening att
någon av de sista dagarna innevarande år hinna med att skriva brev till
Riksdagen och meddela huvuddragen i ändringsförslagen.

JIK-metoden är, enligt utredningens förra betänkande, komplicerad,
internationellt oprövad och ställer stora krav på dokumentation. Det har
därför, trots intensivt arbete, inte varit möjligt att slutföra utrednings-
arbetet inom utsatt tid. I skrivande stund torde ingen inom utredningen -
ens med minimala krav på säkerhet - kunna bedöma huruvida den av oss
föreslagna JIK-metoden kommer att förbättra eller försämra skatte-
systemet.

Vad jag nu medverkat i är såvitt jag kan se det hittills värsta exemplet
på missbruk av det svenska utredningsväsendet. Detta är ingen kritik av
utredningens arbete utan enbart av de förutsättningar den har givits.

Som försvar för att jag - trots dessa förutsättningar - ändå medverkat
i utredningsarbetet vill jag anföra två skäl:

- Av respekt för det svenska utredningsväsendet. Jag anser det närmast
vara en plikt att medverka och efter fattig förmåga försöka göra det bästa
möjliga även av en närmast hopplös uppgift.

- Av respekt för och lojalitet till utredningsmannen Klas Herrlin.

Mina synpunkter på innehållet i den skrivelse som nu utrednings-
mannen överlämnar till Regeringen har följande två utgångspunkter:

- Synpunkterna inskränker sig enbart till frågeställningen om de
föreslagna förändringarna kan förväntas förbättra eller försämra
beskattningen av aktievinster och utdelningsinkomster jämfört med de
regler som Riksdagen tidigare i höst beslutat om. Det innebär alltså inte
att jag på något sätt finner dessa regler rimliga.

19

- Eftersom utredningen ännu ej hunnit slutföra arbetet måste min Skr. 1993/94:132
sammanfattande bedömning betraktas som preliminär.                    Bilaga 1:2

I ett skattesystem med enkelbeskattade bolagsvinster, där man valt att
skattebefria utdelningsinkomsterna, framstår JIK-modellen som prin-
cipiellt riktig och tycks ha betydande förtjänster.

Den allvarligaste invändningen mot att införa JIK-modellen är utan
tvekan att den i praktiken ökar lönsamheten och underlättar s.k. skatte-
arbitrage. Visserligen kan man, åtminstone teoretiskt, redan inom de
nyligen beslutade reglerna uppnå den maximala arbitrage-effekten mellan
ränteutgifter (skatteavdrag 30 %) och utdelningsinkomster (skatte-
befriade). Men i praktiken underlättas denna typ av skatteplanering
påtagligt om nu även reavinster motsvarande kvarhållen vinst blir
skattebefriade. Det grundläggande felet ligger dock inte i själva JIK-
modellen utan självfallet i att man nu valt att ha kraftiga skillnader i
beskattningen av olika kapitalinkomster och kapitalutgifter. Det faktum
att det finns en betydande osäkerhet om de nuvarande skattereglerna även
kommer att gälla för 1995 torde dock ha en viss avskräckande effekt på
denna typ av skatteplanering (för övrigt den enda positiva effekt jag kan
se av osäkerhet inom skatteområdet).

Frågan om aktieägarna vid reavinstberäkning ska få göra avräkning
även för gamla kvarhållna vinster (före 1994) har behandlats av
utredningen. Härvid har det inte kunnat presenterats ett enda rationellt
ekonomiskt skäl för att medge någon sådan avräkning. Till yttermera
visso skulle ett sådant förfarande kräva ett betydande administrativt
merarbete.

Inte ens näringslivets företrädare i utredningen har försökt hävda att
skattebefrielse av gamla upparbetade vinster skulle kunna få några
positiva effekter på företagande, investeringar eller sysselsättning.
Utredningen anför också att principiella skäl talar mot att tillåta en sådan
avräkning men avstår trots detta från att ta ställning i frågan.

Skulle Regering och Riksdag ändå besluta om sådan avräkning kommer
det att utgöra det hittills mest oblyga exemplet på hur en riksdags-
majoritet kan utnyttja sin maktposition till att berika en närstående krets
på statens bekostnad.

Med tanke dels på att JIK-modellen nu enbart kommer att omfatta
onoterade bolag dels den osäkerhet som finns beträffande den framtida
beskattningen är det nödvändigt att för 1994 införa en spärr mot
omotiverat höga utdelningar. Annars kommer vi sannolikt att få bevittna
en skattebetingad dränering av riskkapital från många svenska företag.

Min sammanfattande slutsats blir att, under förutsättning att ingen JIK-
avräkning för gamla vinster tillåts och att en rimlig utdelningsspärr
införs, fördelarna med att införa JIK-modellen överväger nackdelarna.

20

Särskilt yttrande av experten Roland Armholt

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:3

Mot bakgrund av att riksdagen fattat beslut att utdelningsinkomster skall
helt undantas från beskattning delar jag utredningens redovisade upp-
fattning rörande JIK-frågan.

Utredningen har däremot avstått från att ta ställning i frågan om något
alternativt anskaffningsvärde bör få användas i stället för det faktiska
anskaffningsvärdet. Med anledning av utredningens förslag i avsnitt 2,
Alternativregeln i 3 § 12 mom. SIL m.m., har jag funnit skäl att uttala
följande rörande neutraliteten i förhållande till enskild näringsverksamhet.
Det som anförs är naturligtvis också min uppfattning i frågan om ett
alternativt anskaffningsvärde för aktier.

Efter mer än tio års utredning har riksdagen nu antagit skatteregler som
syftar till att enskild näringsidkare och dennes näringsverksamhet skall
beskattas på ett sätt som är jämförbart med det som gäller för aktieägare
och aktiebolaget. Genom den lydelse som reglerna har erhållit enligt rskr.
1993/94:108 kommer emellertid beskattningen av enskild näringsverk-
samhet också fortsättningsvis att i väsentliga delar avvika från det som
gäller för fåmansföretagen. En del av olikbehandlingen har sin grund i
att reformeringen av den enskilde näringsidkarens beskattning har dröjt.
Detta har fått till följd att de enskilda näringsidkarna under väntetiden fått
sin sparandemöjlighet begränsad genom en för hög beskattning med
årligen runt 2 miljarder kr. Andra delar av olikbehandlingen beror mer
direkt på reglernas utformning, varvid en del enligt den motivering som
redovisats i lagstiftningsärendet har sin grund i statsfinansiella skäl. Med
det motivet har reglerna för beräkning av fördelningsunderlaget och
storleken på räntesatsen för räntefördelningen bestämts. För de övriga
punkter där olikbehandling sker genom reglernas utformning har det inte
lämnats någon redovisning för detta.

Enligt min mening bör det grundläggande målet med den nu ändrade
beskattningen av enskild näringsverksamhet att uppnå neutralitet
jämfört med aktiebolagsbeskattningen upprätthållas. Det kvarstår
viktiga förändringar för att målet skall uppnås. Eventuellt statsfinansiellt
utrymme för förändringar i företagsbeskattningen bör i första hand
användas för att genomföra de förändringar rörande beskattningen av
enskild näringsverksamhet som förhindrats just med detta motiv. När nu
beskattningen av denna verksamhetsform äntligen har reformerats är det
dessutom naturligt, att i de sammanhang där beskattning av fåmansföretag
och dess aktieägare behandlas, också utreda i vad mån reglerna för
enskild näringsverksamhet bör ändras. De begränsningsregler som utred-
ningen föreslår för fåmansföretagens skattefria utdelning innebär att de
enskilda näringsidkamas räntefördelningsmöjligheter framstår som än mer
otillräckligajämfört med förslaget i proposition 1993/94:50. Med det mål
som räntefördelningen syftar till bör likställdheten mellan beskattningen
av enskild näringsverksamhet och fåmansföretagen vara naturlig och
oeftergivlig.

21

Särskilt yttrande av experten Niclas Virin

Utredningen har haft att utgå från de förutsättningar som skattesystemet
innehåller efter genomförandet av reformen enligt rskr. 1993/94:108 och
110. De problem som detta kan medföra synes kunna bemästras på ett
teoretiskt adekvat sätt med den föreslagna lösningen.

Utredningen föreslår därför att JIK-modellen införs fr.o.m. den 1
januari 1994 men begränsar förslaget till onoterade aktier. Det finns i och
för sig förutsättningar för att modellen kan fungera för sådana aktier,
bl.a. därför att omsättningshastigheten är låg. Men utredningen antar att
systemet skall kunna gälla generellt och alltså senare tillämpas även för
noterade aktier.

För noterade aktier är det nödvändigt att beskattningsreglerna är
överskådliga och begripliga för allmänheten. Skattereglerna bör inte
motverka ett långsiktigt sparande i aktier. Därför måste reglerna också
vara stabila och inte ändras med täta intervall. De regler som nyligen
införts skulle kanske redan efter ett år ändras på nytt.

Även om företagen i eget intresse skulle informera marknaden om
utvecklingen av JIK-underlagen, kommer prissättningen på aktier att
påverkas av osäkerheten om underlaget för beloppen och dettas storlek.
Varje tillkommande osäkerhetsmoment har en negativ inverkan på
aktiemarknaden.

Även aktiefondsmarknaden påverkas. En teknik måste skapas för att
fonddelägarna skall kunna erhålla sin andel av fondens JIK-belopp. För
att värdepappersfonderna skall kunna hantera JIK-beloppen måste en
omfattande och dyrbar systemutveckling ske. Detta kommer att öka
förvaltningskostnaderna för fondema vilket drabbar fondspararna.

I stora, noterade bolag kan stora tillämpningssvårigheter förutses. I
synnerhet gäller detta i koncerner; särskilt i dem med utländska
dotterbolag.

Införs JIK-metoden från och med 1994 för onoterade bolag, kan
effekten bli att reavinstbeskattningssystemet kompliceras genom att vi får
olika regler för noterade och onoterade bolag.

Skr. 1993/94:132

Bilaga 1:4

22

Finansdepartementet

Skr. 1993/94:132

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1993.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Regeringen beslutar skrivelse 1993/94:132 med meddelande om
kommande förslag om vissa ändringar i kapitalbeskattningen.

23