Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962 (Regeringens skrivelse 1962:166)

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Nr 166

Kungl. Maj.ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation; given
Stockholm den 27 april 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementets ärenden för denna dag, lämna
riksdagen redogörelse för Nordiska rådets tionde session i Helsingfors den
17—23 mars 1962.

GUSTAF ADOLF

Sven af Geijerstam

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 166

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet i Stockholm den
27 april 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför t. f.
chefen för utrikesdepartementet, statsrådet af Geijerstam följande.

Nordiska rådets tionde session ägde rum i Helsingfors den 17—23 mars
1962. Vid denna session antog rådet 33 rekommendationer, riktade till regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd
skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 25 april 1962, med redogörelse för
rådets tionde session. Denna redogörelse torde såsom bilaga få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte delgiva riksdagen den sålunda
avgivna redogörelsen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
skrivelse, av den lydelse bilaga 1 till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hans Olwseus

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets tionde session i Helsingfors den 17—23 mars 1962 jämte
en bilaga.

Stockholm den 25 april 1962

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation
BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

’ in

/ ''i;< v :i / < ;i >!,•]''

*;tj:;i B3l«ao78 -1 liiih ii/b.ibi<;V’ -tgl b:>ön:ilf

'' -iifi ;>H i fu-ii?;vj(> ‘jbiiibi .-(»Jifii

.ivauiid na

V‘K‘I ;iiqVi <’.L rnb

tf O- t,>Ud>rf? *]''.>bu i t- 4>ri5u>''/I r<

ii njHii

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets tionde session
i Helsingfors den 17—23 mars 1962

I. Organisation in. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:

statsminister Tage Erlander,
statsrådet Ulla Lindström,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson,
statsrådet Sven af Geijerstam,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Erik Holmqvist

och följande valda medlemmar:
redaktör Birger Andersson,
bibliotekarie Ebon Andersson,
lantbrukare, jur. kand. Leif Cassel,
ombudsman Sigrid Ekendahl,
lantbrukare Lars Eliasson i Sundborn,
chefredaktör Anselm Gillström,
metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,

advokat Ingrid Gärde Widemar (19—23 mars 1962 såsom ersättare för herr
Helén),

docent Gunnar Helén (17—18 mars 1962),

chefredaktör Allan Hernelius (22 mars 1962 såsom ersättare för herr Ohlin
och 23 mars 1962 såsom ersättare för herr Sandler),
redaktör Birger Lundström,
förste kontorist Sven Mellqvist,
professor Bertil Ohlin (17—21 mars 1962),
professor emeritus Hugo Osvald (17—21 och 23 mars 1962),
f. d. landshövding Rickard Sandler (17—22 mars 1962),
journalist Ingrid Segerstedt Wiberg (22 mars 1962 såsom ersättare för herr
Osvald och 23 mars 1962 såsom ersättare för herr Ohlin),
förste vice talman Axel Strand,
lantbrukare Sven Sundin,
talman Fridolf Thapper.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Till rådets president vid sessionen valdes generaldirektör Karl-August
Fagerliolm, Finland, och till vice presidenter förutvarande statsminister
Erik Eriksen, Danmark, direktör Gfsli Jönsson, Island, lagtingspresident
Nils Hpnsvald, Norge, och professor Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet (13 medlemmar),
kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),
trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar.

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

herrar Helén,

Mellqvist,

Sandler,

herrar Gillström,

Osvald,

Thapper,

herr Birger Andersson,
fru Ekendahl,
herr Sundin,

herrar Cassel,

Gustafsson i Stockholm (vice förman),
Lundström,

fröken Ebon Andersson,
herrar Eliasson i Sundborn,

Ohlin,

Strand (förman).

Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltogo i juridiska utskottet statsråden Kling, Skoglund och Holmqvist,
i kulturutskottet statsrådet Edenman, i socialpolitiska utskottet statsråden
Johansson och af Geijerstam, i trafikutskottet statsråden Kling, Skoglund
och Johansson samt i ekonomiska utskottet statsråden Lindström,
Lange och Holmqvist.

Juridiska utskottet:

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologin i rådets arbetsordning benämnas ärendena
saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på saklistan
i fyra olika grupper, avseende en av medlemmar väckta förslag —
såväl till tidigare session väckta men uppskjutna som till tionde sessionen
väckta — (s. k. A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser
(s. k. C-saker) och en meddelanden från regeringarna jämlikt 11 § stad -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

gan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare
beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session
kvarstodo 13 uppskjutna A-saker. Till tionde sessionen hade väckts 22 nya
medlemsförslag. Regeringsförslagen voro fyra till antalet. Sammanlagt nio
berättelser överlämnades av regeringarna till rådet, däribland sådana avgivna
av Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska kommittén,
Nordiska samfärdselkommittén och Nordiska ministerkommittén för
ekonomiskt samarbete. Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i anledning
av tidigare rekommendationer hade givit upphov till 86 D-saker.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.
Rapporten utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sesssionens
början, den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning
III nedan. Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna.
Vidare hade rådets ekonomiska, juridiska och socialpolitiska niomannakommittéer
avgivit rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en rapport
från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt. Också dessa fyra rapportei
lades till handlingarna, den sistnämnda dock först efter utskottsbehandling.

Två A-saker och 26 D-saker beslöt rådet företaga till avgörande utan utskottsbehandling.
Den ena av de två nämnda A-sakerna, som avsåg av presidiet
föreslagna ändringar i Nordiska rådets arbetsordning, biföll rådet,
medan den andra uppsköts till nästa ordinarie session. D-sakerna lades till
handlingarna, varvid rådet beträffande fyra saker förklarade sig anse spörsmålen
för rådets del slutbehandlade (se härom närmare nedan under F),
medan för övrigas vidkommande rådet förklarade sig vänta nya meddelanden
till nästa ordinarie session. I samband därmed uppsköt rådet två
tilläggsförslag till nästa ordinarie session.

Vid sessionen antogos 33 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa bar fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Endast beträffande
två rekommendationer avgåvos nejröster. Vad angår ytterligare
11 rekommendationer förekom att i omröstningen deltagande avstodo frän
att rösta. Övriga rekommendationer antogos enhälligt. Av tidigare rekommendationer
avskrevos i allt 23 helt och en såsom delvis slutbehandlade
för rådets del.

Behandlingen av sammanlagt 15 förslag uppsköts till nästa ordinarie
session.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

I. Norden och rättsligt europeiskt samarbete

Till sessionen hade uppskjutits ett vid sjätte sessionen år 1958 av bl. a.
numera landshövdingen Olov Rylander väckt medlemsförslag om gemensamt
rådgivande domstolsorgan, vari hemställes om en undersökning av
möjligheterna att inrätta ett rådgivande domstolsorgan med uppgift att
medverka vid tolkningen i rättstillämpningen av gemensam nordisk lag -

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

stiftning. På förslag av juridiska utskottet uppsköt rådet vid sjätte sessionen
sakens behandling till senare session för närmare utredning; frågan
har sedan dess icke blivit föremål för realbehandling i rådet. Enligt rådets
juridiska niomannakommitté, som till sessionen avgivit utlåtande i saken,
måste tanken på upprättandet av ett egentligt domstolsorgan, även ett sådant
med enbart rådgivande funktion, betraktas som för närvarande ogenomförbar.
För att utröna, om behov i stället förelåge av att inrätta ett sakkunnigorgan,
som skulle konsulteras av domstolarna rörande spörsmål om
tolkning av gemensam nordisk lagstiftning, hade niomannakommittén föranstaltat
om omfattande undersökningar rörande hittillsvarande rättspraxis
vid tolkningen av gemensam nordisk lagstiftning (se Nordisk Udredningsserie
1961; 6). Då rättspraxis visat sig vara i stort sett likartad, kunde det
enligt juridiska niomannakommitténs mening icke heller sägas föreligga
något behov av ett dylikt sakkunnigorgan. Juridiska utskottet anslöt sig
till denna mening. På utskottets förslag beslöt rådet också att ej företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget.

I anslutning till medlemsförslaget om ett rådgivande domstolsorgan hade
till sessionen väckts ett ändringsförslag, vari hemställes, att rådet måtte
rekommendera regeringarna att gemensamt överväga huru den nordiska
i ättsgemenskapen bäst skall kunna bevaras och utvecklas inom ramen för
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). I juridiska utskottet meddelade
de där tillstädesvarande justitieministrarna, att de i hög grad hade
sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål och att de övervägde att tillsatta
en studiegrupp för att närmare undersöka vilka åtgärder som kunde
vidtagas i saken. På förslag av juridiska utskottet antog rådet enhälligt en
iekommendation (nr 1), vari hemställes till regeringarna att överväga på
vilket satt den nordiska rättsgemenskapen bäst kan bevaras och utvecklas,
såvida ett eller flera av de nordiska länderna ansluta sig till EEG.

Även i annat sammanhang hade rådet vid denna session anledning syssla
med en domstolsangelägenliet. Till sessionen hade nämligen uppskjutits
ett vid åttonde sessionen år 1960 av bl. a. herr Rylander väckt medlemslörslag,
i vilket hemställes att rådet måtte rekommendera Norges och Svei
iges regeringar att erkänna Europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna
jurisdiktion. Både vid åttonde sessionen och vid den nionde beslöt
rådet att uppskjuta den vidare behandlingen av förslaget till nästa
ordinarie session. I sitt utlåtande över medlemsförslaget till denna session
föreslog rådets juridiska niomannakommitté, att medlemsförslaget skulle
bifallas. Enligt dess uppfattning borde Norge och Sverige, sedan nu tre år
förflutit efter det att domstolen upprättats, erkänna dennas behörighet.
Mot detta förslag hade herr Ahlkvist reserverat sig i niomannakommittén
och förordat fortsatt uppskov.

\ id juridiska utskottets behandling av saken uttalade den norske och
den svenske justitieministern att enligt deras mening frågan om norskt
resp. svenskt erkännande av domstolen borde anstå i avvaktan på ytterli -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

gare erfarenheter av domstolens verksamhet. Under sådana omständigheter
fann utskottet att rådet icke nu borde taga ställning till förslaget utan
föreslog rådet att uppskjuta den vidare behandlingen av detta till nästa
ordinarie session. Häremot reserverade sig fru Gärde Widemar, som hemställde
att rådet — i enlighet med niomannakommitténs förslag — borde
rekommendera regeringarna i Norge och Sverige att avgiva förklaring om
erkännande av Europarådsdomstolen enligt artikel 46 i Europarådets konvention
angående de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Rådet beslöt bifalla utskottets uppskovsförslag med 30 röster mot 7, som
avgåvos för att rådet skulle upptaga saken till avgörande. För uppskov röstade
samtliga i omröstningen deltagande svenska rådsmedlemmar utom
fru Gärde Widemar, som röstade för omedelbart avgörande, och fröken
Andersson och herrar Lundström och Ohlin, vilka avstodo från att rösta.

2. Gemensamma institutioner

Rådets juridiska niomannakoinmitté hade förberett behandlingen av regeringarnas
meddelanden i anledning av rekommendation nr 7/1958 angående
riktlinjer för administrationen av gemensamma institutioner. Det betänkande,
som avgivits rörande denna fråga (se Nordisk Udredningsserie
1960: 2), hade kommittén i ett utlåtande av den 10 oktober 1961 funnit
bristfälligt och förordade ny utredning av bl. a. frågorna om personalens
ställning och om kostnadernas fördelning. Till sessionen hade i saken väckts
ett tilläggsförslag, vari hemställes, att rådet måtte taga niomannakommitténs
i dess nyss nämnda utlåtande framförda synpunkter under övervägande
och i samband därmed uttryckligen uttala att de hos gemensamma
nordiska institutioner anställda icke borde komma i åtnjutande av särskilda
skatteförmåner. Juridiska utskottet biträdde tilläggsförslaget och
på dess förslag antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 31) till regeringarna,
vari hemställes, att dessa i samarbete med rådet skola låta företaga
vissa kompletterande undersökningar rörande administrationen av
gemensamma nordiska institutioner och att de skola söka utforma skattelagstiftningen
så, att de vid dessa institutioner anställda ej erhålla särskilda
skatteförmåner.

.“t. Skadeståndsrätt

Ett av bl. a. herr Rylander till åttonde sessionen år 1960 i Reykjavik väckt
förslag om lagstiftning rörande det allmännas skadeståndsskyldighet hade
uppskjutits till sessionen. I förslaget hemställes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att genomföra en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar
för felaktiga åtgärder i enlighet med vissa av förslagsställarna
angivna grundsatser. Stat och kommun borde i högre grad än enligt
de i ämnet föreliggande kommittéförslagen ansvara för skada föranledd av

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

uppenbart felaktiga beslut, oavsett om s. k. culpa kunde visas ligga tjänsteman
till last. I sitt utlåtande till sessionen rörande denna sak föreslog
juridiska niomannakommittén, som ansåg att saken nu borde färdigbehandlas
av rådet, att detta skulle rekommendera regeringarna att verka
för att — så snart det läte sig göra — en i möjligaste mån likartad lagstiftning
om det allmännas ansvar för skada i offentlig verksamhet antoges i de
nordiska länderna. Kommittén hade därvid utgått från att samtliga länder
hade för avsikt att bygga vidare på de nyssnämnda kommittéförslagen, vilka
efter gemensamt utredningsarbete avgåvos åren 1958—1959 och som utgingo
från att skadeståndsskyldighet för det allmänna i princip skulle inträda,
då skada vållats av företrädare för det allmänna under tjänsteutövning.

Under arbetet i juridiska utskottet visade det sig emellertid att denna
förutsättning icke längre vore för handen. Den svenske justitieministern
upplyste nämligen i utskottet, att i Sverige en ny utredning tillkallats rörande
den administrativa rättsskipningen, vars uppdrag berörde bl. a. frågan
om det allmännas skadeståndsskyldighet i administrativa sammanhang.
Mot den bakgrunden kunde svensk medverkan i nuvarande läge
icke påräknas beträffande förevarande lagstiftningsspörsmål. Under sådana
omständigheter föreslog utskottet rådet att icke företaga sig något i saken.
Rådet beslöt i enlighet härmed.

4. Kommissionslagstiftningen

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om revision av den gemensamma
lagstiftningen om kommission, handelsagentur och handelsresande,
i vilket hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna
att gemensamt taga upp frågan om en revision av nämnda lagstiftning.
Förslagsställarna underströko betydelsen av att den samnordiska
lagstiftningen på detta område även i framtiden såvitt möjligt förbleve
enhetlig. En revision av ländernas lagar i ämnet borde därför företagas i
nordiskt samarbete. I samarbetet borde lämpligen även Finland och Island
deltaga, vilka ännu icke hade någon lagstiftning på detta fält. I Finland
tillsattes redan i november 1961 en kommitté med uppdrag att utarbeta en
lag om kommission m. m. I anslutning härtill hade de nordiska justitieministrarna
vid sitt möte i Oslo den 19 januari 1962 beslutat att låta representanter
från övriga nordiska länder följa arbetet i den finländska kommittén
med uppgift bl. a. att —- med hänsyn till vad som framkomme under
arbetet i denna — överväga eventuella ändringar i det egna landets kommissionslagstiftning.

Inom juridiska utskottet rådde enighet om att den i medlemsförslaget
åsyftade revisionen av de gällande lagarna i Danmark, Norge och Sverige
borde verkställas i nu angivna former. På förslag av utskottet antog rådet
enhälligt en rekommendation (nr 32) till regeringarna om en revision av
den ifrågavarande lagstiftningen.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1062

5. Näringsrätt m. m.

De ekonomiskt betonade lagstiftningsfrågorna, som behandlades vid sessionen,
visade sig äga nära samband med den aktuella situationen beträffande
marknadsförhandlingarna. På grund av dessas ovissa läge var del
vanskligt för rådet att taga positiv ställning till de vid sessionen föreliggande
förslagen.

Ett vid nionde sessionen år 1961 framlagt tilläggsförslag om nordisk
etableringsfrihet för enskilda företagare hade uppskjutits till sessionen.
Förslagsställaren önskade, att rådet skulle rekommendera regeringarna att
envar för sitt lands vidkommande öppna möjlighet för enskilda personer
att fritt etablera sig på samma villkor som landets egna medborgare inom
handel och hantverk. Juridiska niomannakommittén hade ägnat frågan ingående
uppmärksamhet och sammanbragt ett omfattande material. I första
hand berörde saken avskaffandet av kraven på inhemskt medborgarskap
och längre tids vistelse i landet som villkor för att enskilda personer skola
få tillstånd att utöva näring inom handel och hantverk. Även andra faktiska
hinder aktualiserades av förslaget, t. ex. krav om särskild utbildning eller
examina och krav om ställande av säkerhet för skatt. Niomannakommittén
hade i sitt utlåtande principiellt anslutit sig till tanken på en internordisk
etableringsfrihet på ifrågavarande område, men med hänsyn till frågans
nära samband med marknadsförhandlingarna fann sig kommittén icke i
stånd att framlägga något förslag i saken till sessionen.

Juridiska utskottet delade uppfattningen att nordiska medborgares möjligheter
att driva näring i annat nordiskt land böra underlättas i största
möjliga utsträckning. I likhet med niomannakommittén ansåg emellertid
utskottet det vara betänkligt, om rådet nu antoge en rekommendation i ämnet
med hänsyn till rådande oklarhet om i vilken utsträckning de nordiska
länderna komme att ansluta sig till EEG. Rådet beslöt också på utskottets
förslag att icke företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget.

Icke utan betydelse var att juridiska utskottet vid behandlingen av
regeringarnas meddelanden om rekommendationen nr 12/1961 angående
likartad lagstiftning om aktiebolag m. m. erhöll upplysning om att de sakkunniga,
som enligt erhållna direktiv hittills övervägt möjligheterna att
införa likartade regler på vissa begränsade områden av aktiebolagsrätlen,
nu gjort framställning om att deras uppdrag måtte utvidgas att avse hela
aktiebolagslagstiftningen. I ett utlåtande i saken hade juridiska niomannakommittén
erinrat om att enligt planerna inom EEG utredningsarbetet avseende
en ny europeisk aktiebolagslagstiftning skulle slutföras redan 1962.

Den vid föregående session livligt diskuterade frågan om likställighet i
fråga om förvärv av fast egendom stod även i år på juridiska utskottets
dagordning i anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendationen
nr 3/1958 angående likställighet i fråga om förvärv av fast egendom

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

och erhållande av lån för hostadsändamål. Juridiska utskottet kunde konstatera
att några större framsteg inom ramen för denna rekommendation
icke gjorts sedan senaste sessionen. Utskottet uttalade emellertid som sitt
önskemål, att den studiegrupp, som justitieministrarna hade för avsikt att
tillsätta för att undersöka i vad mån den nordiska rättsgemenskapen påverkades
vid ett eller flera länders anslutning till EEG, skulle låta sill arbete
omfatta även detta spörsmål.

6. Straff rättsligt samarbete

Svenska regeringen hade i ett av de fyra regeringsförslag, som väckts
till sessionen, lag! fram spörsmålet om samarbete i fråga om verkställighet
av straffdomar. I förslaget hemställdes om rådets yttrande beträffande principerna
i de lagförslag om samarbete mellan de nordiska länderna rörande
verkställighet av straffdomar, som utarbetats gemensamt av de nordiska
ländernas regeringar under ett flerårigt omfattande förberedelsearbete. Utskottet,
som uttalade sin anslutning till de principer, som kommo till uttryck
i dessa lagförslag, tillstyrkte ett genomförande snarast möjligt av
denna lagstiftning. Enligt utskottet vore här fråga om ett osedvanligt stort
1 ramsteg inom det nordiska lagstiftningssamarbetet. I själva verket gällde
det bär, konstaterade utskottet, en lagstiftning som vore enastående i heia
världen. På juridiska utskottets förslag tillstyrkte rådet i en enhälligt antagen
rekommendation (nr 25) till regeringarna genomförandet av en lagstiftning
i överensstämmelse med de principer, som framlagts i regeringsförslaget.

Ett särskilt område inom straffrätten hade upptagits i ett till årets session
väckt medlemsförslag om likartade bestämmelser i luftfartslagstiftningen
rörande alkoholmissbruk. I medlemsförslaget erinrade förslagsställarna
om att under senare år Danmark, Norge och Sverige genomfört luftfartslagar,
som vore likartade med undantag för några områden. Ett sådant
område gällde reglerna om straff för missbruk av alkohol i samband med
luftfart. Förslagsställarna föreslogo, att rådet skulle rekommendera regeringarna
att gemensamt söka genomföra likartade och fullt betryggande
bestämmelser på området. Juridiska utskottet anslöt sig till medlemsförslaget
och föreslog rådet antaga en rekommendation i enlighet med förslagställarnas
hemställan. Rådet antog också en sådan rekommendation
(nr 8), därvid en medlem avstod från att rösta.

7. Radioutsändning i strid med internationella radioreglementet

Närmast straffrättslig karaktär hade också det medlemsförslag, som

väckts till årets session och som rönte livlig uppmärksamhet, om åtgärder
mot radioutsändning i strid mot internationella radioreglementet. I förslaget,
som i realiteten syftade till att förhindra de s. k. piratradiosändarnas
verksamhet, hemställdes om att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna
att gemensamt vidtaga åtgärder för att säkra upprätthållandet av

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

det av alla de nordiska länderna godkända internationella radioreglementet
i vad anginge radioutsändningar i strid med delta reglemente, vilka
vore avsedda för mottagning i något av de nordiska länderna. I ett av bl. a.
fru Gärde Widemar och herr Osvald väckt ändringsförslag hemställdes, att
rådet icke måtte företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Juridiska utskottet fann att länderna vore skyldiga att medverka till
upprätthållande av internationella radioreglementet, enligt vilket radioutsändningar
från bl. a. fartyg utanför nationellt territorium äro förbjudna.
Den omständigheten, att s. k. piratsändarverksamhet pågått i flera år i
strid med internationella radioreglementet borde enligt utskottets uppfattning
icke avhålla länderna från att snarast ingripa. Även om de existerande
piratradiosändarnas verksamhet baserades på reklamsändningar och
det därför kunde hävdas att grundvalen skulle avlägsnas för dem, om reklam
tillätes i den statliga radion, var det enligt utskottets mening icke
anledning att vid behandlingen av denna sak komma in på överväganden
rörande införande av reklam i radio och television. Detta spörsmål hade
för övrigt varit före i rådet redan vid 1959 års session, varvid rådet beslutat
att icke företaga sig något i anledning av ett framlagt förslag om att
låta gemensamt utreda frågan om reklam i radio och television. Utskottet
underströk även att ensidiga åtgärder mot piratsändarna från ett av de
nordiska ländernas sida icke skulle ha önskad effekt. På nu angivna grunder
fann sig utskottet böra föreslå rådet antagandet av den i medlemsförslaget
förordade rekommendationen till regeringarna.

Utskottets förslag var ej enhälligt. I en längre reservation hemställde fru
Gärde Widemar, att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av
medlemsförslaget. Fru Gärde Widemar menade, att de långtgående ingrepp,
som vore erforderliga för att förhindra piratradiosändningarna, icke skulle
få stöd i det allmänna rättsmedvetandet, vilket icke uppfattat dessa radiostationers
verksamhet såsom brottslig, än mindre den annonsering som
skedde genom dem. Enligt reservantens uppfattning borde man i stället
överväga att upphäva förbudet mot kommersiell radio och television.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en livlig debatt. Efter omröstning
antog rådet en rekommendation (nr 10), vari regeringarna rekommenderades
att gemensamt vidtaga åtgärder för att säkra upprätthållandet
av internationella radioreglementet i vad avser radiosändningar i strid med
detta, som äro avsedda för mottagning i något av de nordiska länderna. För
rekommendationen röstade 48 medlemmar, medan 7 medlemmar röstade
emot och 5 avstodo från att rösta. Mot rekommendationen röstade fruarna
Gärde Widemar och Segerstedt Wiberg, medan fröken Andersson och herr
Eliasson i Sundborn avstodo från att rösta. Övriga i omröstningen deltagande
svenska medlemmar röstade för rekommendationen.

14 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

8. Skatterättsliga frågor

Till sessionen hade herr Lundström och fru Segerstedt Wiberg väckt ett
medlemsförslag om skattefrihet för stiftelser och föreningar med ändamål
att främja nordiskt samarbete. De hemställde, att rådet — i syfte att skapa
enhetliga regler i Norden med hänsyn till beskattningen av stiftelser och
föreningar med huvudändamål att främja nordiskt samarbete — skulle
rekommendera svenska regeringen att verka för sådana ändringar i ifrågavarande
regler i den svenska skattelagstiftningen, att denna komme att
överensstämma med vad som gällde i övriga nordiska länder. I sitt utlåtande
i denna sak tillstyrkte rådets juridiska niomannakommitté den av förslagsställarna
förordade rekommendationen, dock med den modifikationen
att ändamålsbestämmelsen borde utformas något mindre vidsträckt än som
föreslagits. För att utesluta mera perifera samarbetsuppgifter borde enligt
niomannakommittén endast stiftelser m. fl., som stödja nordiskt samarbete
i samverkan med statlig eller kommunal myndighet eller med godkännande
av en statlig instans, kunna komma i fråga för skattefrihet.

Vid sakens behandling i juridiska utskottet upplyste den svenske justitieministern
att svenska regeringen vore beredd att överväga åtgärder för att
tillgodose syftet med medlemsförslaget. Under sådana omständigheter föreslog
utskottet rådet att i avvaktan på svenska regeringens åtgärder uppskjuta
den vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie
session. Detta blev också rådets beslut.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendationen nr
11/1961 angående samordning av vissa avdragsregler vid inkomstbeskattning
m. m. hade väckts ett tilläggsförslag om multilaterala dubbelbeskattningsavtal.
Förslagsställaren hemställde, att rådet skulle rekommendera
Finlands och Sveriges regeringar alt, vid behandlingen av de med punkt 4 i
rekommendation nr 11/1961 angående avdragsregler vid beskattningen av
fysiska personer förbundna problemen, överväga möjligheterna att ingå
multilaterala nordiska dubbelbeskattningsavtal såsom ett alternativ eller
ett komplement till interna lagstiftningsåtgärder. Juridiska utskottet ansåg
sig icke ha tillräckligt material för att kunna taga ställning till tilläggsförslaget
utan förordade, att sakens behandling skulle uppskjutas till nästa
ordinarie session. Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

9. Samefrågor

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 20/1956 angående
samverkan på renskötselns område med tilläggsförslag nr 1 om ny renbeteskonvention
mellan Norge och Sverige och tilläggsförslag nr 2 om gemensamt
organ för renskötselfrågor och deras meddelanden om rekommendation
nr 5/1959 angående förbättring av samernas levnadsförhållanden med
tilläggsförslag om samarbete för lösning av samebefolkningens gemensamma
problem behandlades av juridiska utskottet i ett sammanhang. I nyss nämnda
tilläggsförslag nr 1, som väckts av herr Osvald, föreslogs rådet alt re -

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

kommendera regeringarna i Norge och Sverige alt i samråd med samernas
organisationer ingå en ny renbeteskonvention. Hemställan i tilläggsförslag
nr 2 går ut på en rekommendation till regeringarna i Finland, Norge och Sverige
att inrätta ett nordiskt organ för renskötselfrågor. I det återstående
tilläggsförslaget, också det väckt av herr Osvald, begäres en rekommendation
till regeringarna i Finland, Norge och Sverige om upprättande av nödiga
samarbetsorgan för lösning av samebefolkningens problem.

Juridiska utskottet fann att något egentligt nordiskt samarbete icke hade
kommit till stånd på det officiella planet med avseende å samefrågorna i
allmänhet, ej heller beträffande de mera speciella renskötselspörsmålen. Enligt
utskottets mening sammanhängde förutsättningarna för samekulturens
fortsatta bestånd och utveckling nära med renskötselnäringens vidare utbyggnad.
Det tedde sig från dessa synpunkter naturligt för utskottet att behandla
renskötsel- och samespörsmålen gemensamt. Utskottet ansåg det
för sin del angeläget att ett permanent samarbetsorgan kom till stånd mellan
regeringarna med behörighet att syssla med alla slag av same- och renskötselspörsmål.
Det erfordrades med andra ord på det officiella planet en
motsvarighet till Nordiska samerådet (samarbetsorganet mellan samernas
egna sammanslutningar). Utskottet ansåg sig därför böra tillstyrka såväl
tilläggsförslag nr 2 om gemensamt organ för renskötselfrågor som tilläggsförförslaget
om samarbete för lösning av samebefolkningens gemensamma
problem.

Vad angår tilläggsförslaget nr 1 om ingående av en ny norsk-svensk renbeteskonvention
— den nu gällande utlöper med innevarande års utgång -—
upplystes i utskottet från regeringshåll att man vore beredd att inom kort
återupptaga förhandlingarna mellan länderna i fråga. Då det därtill meddelades
i utskottet, att man å norsk sida vore beredd att under den tid
förhandlingarna pågå temporärt förlänga den nu gällande konventionen, ansåg
utskottet någon rådets rekommendation icke för närvarande vara erforderlig.
Tilläggsförslaget kunde därför i avvaktan på förhandlingarnas
vidare utveckling uppskjutas till en senare session.

I enlighet med utskottets förslag beslöt rådet bl. a. att uppskjuta till1
äggsförslag nr 1 om en ny renbeteskonvention mellan Norge och Sverige
till en senare session samt att i anledning av övriga båda tilläggsförslag
antaga en rekommendation (nr 13) till regeringarna i Finland, Norge och
Sverige med hemställan till dessa att snarast tillsätta ett nordiskt organ
för behandling av gemensamma samespörsmål och renskötselfrågor. Tre
danska medlemmar avstodo från att rösta om denna rekommendation.

10. Övriga saker

I anledning av meddelandena om rekommendationen nr 7/1953 angående
nordiska medborgares rättsställning i annat nordiskt land hade väckts ett
tilläggsförslag om samverkan i fråga om verkställighet av administrativ
myndighets beslut, vari hemställes att Nordiska rådet måtte rekommendera
regeringarna alt på de områden, där praktiskt behov därför föreligger, un -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

dersöka förutsättningarna för verkställande av beslut fattat av administrativ
myndighet i annat nordiskt land. Rådets juridiska niomannakommitté
hade tillstyrkt tilläggsförslaget.

Även juridiska utskottet fann rimligt att tillmötesgå förslagsställarnas
önskemål om en undersökning av denna sak och erinrade om att det i utkastet
till den nordiska samarbetsöverenskommelsen i artikel 7 funnes en
bestämmelse om att parterna borde verka för genomförande av sådana bestämmelser,
att beslut av domstol eller annan myndighet i annat nordiskt
land kunde verkställas jämväl inom eget område. Utskottet föreslog därför
rådet att antaga en rekommendation till regeringarna om att, på de områden
där det tunnes praktiska behov därav, undersöka förutsättningarna
för verkställande av beslut av administrativ myndighet i annat nordiskt
land. Rådet beslöt enhälligt antaga en rekommendation (nr 18) i enlighet
med utskottets förslag. Därmed kunde också rekommendationen nr 7/1953
avskrivas såsom för rådets del slutbehandlad.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 5/
1954 angående internordiska flyttningsbetyg hade väckts ett tilläggsförslag,
i vilket hemställdes att rådet skulle rekommendera regeringarna att
genomföra ett av tillkallade regeringsexperter framlagt förslag om internordiska
flyttningsbetyg. Den i anledning av rekommendationen år 1956
tillsatta nordiska expertgruppen hade nämligen under år 1961 avlämnat sitt
betänkande (se Nordisk Udredningsserie 1961:4). Däri föreslogs ingåendet
av ett avtal mellan Danmark, Island, Norge och Sverige om internordiska
flyttningsbetyg. Expertgruppen underströk önskvärdheten av att även Finland
kunde ansluta sig till ett sådant avtal så snart som möjligt trots svårigheterna
att samordna folkregistreringen i Finland med övriga länders
folkregistrering. På förslag av juridiska utskottet beslöt rådet uppskjuta
tilläggsförslaget till nästa ordinarie session.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 1/1958 angående
samordnade fridlysnings- och jakttider för vissa djurarter framgick, att
något samarbete i enlighet med rekommendationens syfte ännu icke kommit
till stånd. Av den svenske jordbruksministern erhöll utskottet emellertid
upplysning om att Sverige, som är koordinerande land för rekommendationen,
nu tagit initiativ till samnordiska överläggningar, som torde komma
att äga rum inom kort.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Den viktigaste och samtidigt även mest tidskrävande sak, som kulturutskottet
hade att behandla under sessionen, var frågan om samarbetet i
fråga om högre utbildning och forskning. Utgångspunkten var därvid den
rapport, som utarbetats på uppdrag av de nordiska undervisningsminist -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

rarna och som överlämnades i anslutning till regeringarnas meddelanden
om rekommendationen nr 10/1961 angående samarbete i fråga om högre
utbildning och forskning. I anslutning till denna sak hade väckts ej mindre
än fem tilläggsförslag, nämligen två om upprättande av samarbetscentrum
för jordbruket (nr 1 och 2), ett om nordiskt institut för konfliktforskning
(nr 3), ett om inrättande av en gemensam institution för sinologi (nr 4)
och ett om inrättande av en institution för forskning rörande massmedia
(nr 5). I tilläggsförslagen nr 1 och 2, av vilka det första väckts av bl. a.
herr Osvald, hemställes om utredning av frågan om upprättande av ett jordbrukskooperativt
centrum. Tilläggsförslaget nr 3 framfördes av danska regeringen,
som önskade få en rekommendation om en undersökning av möjligheterna
att upprätta ett nordiskt institut för konfliktforskning. Av de
återstående tilläggsförslagen, båda väckta av herr Helén och fru Segerstedt
Wiberg tillsammans, gällde nr 4 att i en nordisk forskningsplan medtaga
inrättande av en institution för sinologi och nr 5 att i en sådan plan medtaga
inrättande av en institution för forskning rörade massmedia samt för
högre utbildning på området.

Den vid rådets nionde session antagna rekommendationen nr 10/1961
om samarbete i fråga om högre utbildning och forskning innehåller en
uppmaning till regeringarna att låta utarbeta dels en plan för utbyggnaden
av samarbetet i fråga om högre undervisning och forskning i de nordiska
länderna under de närmaste tre åren med förslag till prioritering av de
olika samarbetsåtgärderna, dels ock förslag till inrättande av permanenta
planläggningsorgan.

1 ovannämnda rapport, som utarbetats på grundval av översikter och
material i de enskilda länderna, lämnas en summarisk översikt över det
samarbete som kommit till stånd genom förmedling av Nordiska kulturkommissionens
verksamhet (NKK). Det påpekas att kulturkommissionens
verksamhet lett till ett samarbete av varaktigt värde. Vidare innehåller
rapporten bl. a. en översikt över befolkningsutvecklingen och antalet studerande
i de nordiska länderna år 1960 jämte beräknade siffror för antalet
år 1970. Det insamlade översiktsmaterialet har analyserats i undervisningsministerierna
i syfte att finna ämnen och ämnesområden, beträffande vilka
frågan om gemensamma nordiska åtgärder har aktualitet.

Under sakens behandling i kulturutskottet påpekades att rådet icke —
såsom rekommenderats — fått sig förelagt, vare sig en treårsplan med
prioritering av möjliga samarbetsåtgärder eller förslag till ett planläggningsorgan.
Vad angår rekommendationens andra led om det permanenta
nordiska planläggningsorganet anförde undervisningsministrarna i kulturutskottet,
att den arbetsform, som tillämpats vid utarbetandet av ovannämnda
rapport, visat sig vara ändamålsenlig, i vart fall i nuvarande
skede. Enligt ministrarna rörde det sig här om samarbete av så central
betydelse för dem, att de själva måste taga ansvaret för planernas utformning.
Vidare underströks, att ett mycket omfattande kartläggningsarbcte
utförts och att regeringarna nu hade eu god grundval på vilken det fort 2

Ilihang till riksdagens protokoll 1:162. 1 samt. Nr 16(1

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

satta arbetet med saken kunde bygga. Slutligen erinrade regeringsrepresentantema
om att undervisningsdepartementen och ministerierna hade elt
nära samarbete med NKK, som vid behov kunde intensifieras.

Kulturutskottet fann att undersökningarna rörande ett utvidgat nordiskt
samarbete om högre utbildning och forskning visserligen kommit väl i
gång men att det måste föras vidare. Rådet väntade sig nya konkreta förslag
från regeringarna vid nästa ordinarie session. I plenardebatten underströks
frågans vikt ytterligare av ett flertal talare.

Bakgrunden till de två tilläggsförslagen om upprättande av ett samarbetscentrum
för jordbrukskooperation erhålles i en promemoria utarbetad
av Nordiska jordbruksforskares förening, där det närmare syftet med
ett dylikt samarbetscenlrum utvecklas. Detta centrum skulle brukas av
fackmän och av studerande, som sökte vidareutbildning på olika fackområden,
och borde inrättas i anslutning till en lantbruksvetenskaplig miljö
i Norden. Kulturutskottet föreslog rådet att antaga en rekommendation om
närmare utredning av ett dylikt centrum.

Vid tilläggsförslaget om ett institut för konfliktforskning fanns fogad en
promemoria, vari tanken bakom förslaget närmare utvecklas. Institutet,
som skulle ägna sig åt studium av det internationella samfundet av stater,
med tonvikten lagd på forskning rörande konflikter mellan staterna, tänktes
upprättat i anslutning till ett bestående universitet. I promemorian
framhålles, att det gällde en ny forskningsgren som vore av stort vetenskapligt
värde och dessutom av betydelse för de nordiska ländernas regeringar.
Inom kulturutskottet gåvo flera medlemmar uttryck åt tveksamhet beträffande
möjligheterna att lösa de i tilläggsförslaget skisserade forskningsuppgifterna.
Utskottet fann emellertid, att saken förtjänade närmare undersökas,
och föreslog rådet att antaga en rekommendation härom. Slutlig ståndpunkt
borde enligt utskottets mening tagas först när denna utredning förelåge.

Under behandlingen av tilläggsförslaget om upprättande av ett gemensamt
institut för sinologi underströk utskottet, att nordiska forskare tidigare
gjort värdefulla insatser inom sinologin men att för närvarande undervisning
och forskning i kinesiska språket och östasiatisk kultur vore på tillbakagång
i Norden. Kinesiskan, som är ett av Förenta Nationernas fem
officiella språk, kan väntas i framtiden komma att få ökad betydelse. Utskottet,
som fann detta förslag stå i god överensstämmelse med principen om
nordisk arbetsfördelning, tillstyrkte också på denna punkt antagandet även
rekommendation.

Vad angår tilläggsförslaget om upprättande av ett institut för forskning
beträffande massmedia hänvisar kulturutskottet till de framställningar,
som under senare tid gjorts för att få till stånd en nordisk utbildnings- och
forskningsinstitution för ämnesgrupperna film, radio och television, bl. a.
av olika studentorganisationer, konferensen Film och Författare samt Nordiska
film- och televisionsunionen. Då detta forsknings- och utbildningsspörsmål
tagits upp i undervisningsministrarnas rapport och en utred -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

ning genom fackliga experter är att vänta, föreslog utskottet, att rådet icke
skulle företaga sig något i denna del.

I enlighet med utskottets förslag beslöt sålunda rådet, vilket avsåg att
följa samarbetet inom högre utbildning och forskning genom nya regeringsmeddelanden
till nästa session om rekommendationen nr 10/1961, att
antaga tre rekommendationer, en (nr 14) i vilken regeringarna rckommederas
att företaga en närmare utredning av frågan om ett nordiskt jordbrukskooperativt
centrum, en (nr 15) vari regeringarna rekommenderas
att undersöka om det finns underlag för och behov av ett nordiskt institut
för konfliktforskning, samt en (nr 16) vari regeringarna rekommenderas
att tillse, att vid utarbetandet av en nordisk plan för fördelning av nya institutioner
för utbildning och forskning det överväges att upprätta en institution
för sinologi samt att utreda frågan om upprättandet av en dylik
institution. Rekommendationen nr 14 antogs enhälligt, medan vid omröstningen
om rekommendationen nr 15 fem medlemmar — däribland herr
Gustafsson i Stockholm —- och vid omröstningen om rekommendationen
nr 16 två medlemmar avstodo från att rösta. Tillika beslöt rådet att icke
företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget om ett institut för forskning
rörande massmedia.

Vad beträffar samarbetet i fråga om högre teknisk utbildning framgick
vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 21/1959 angående
detta samarbete, att de nordiska undervisningsministrarna vid sitt
möte i Helsingfors i mars 1961 tillstyrkt de konkreta förslag om samarbete
mellan de tekniska högskolorna i Norden, som avsåges med denna rekommendation.
Emellertid hade det fortsatta arbetet inom NKK:s expertutskott
rörande saken blivit försenat. Utskottet betonade betydelsen av att utredningsarbetet
verkligen slutfördes — såsom förulskickats — under första
hälften av 1962.

I detta sammanhang är också att beakta ett till sessionen av bl. a. herr
Gustafsson i Skellefteå väckt medlemsförslag rörande samverkan vid utbildning
av stads- och rcgionplanerare. I förslaget hemställes, att rådet
måtte rekommendera regeringarna att söka få till stånd en nordisk lösning
av frågan om utbildningen av stads- och regionplanerare och en närmare
koordinering av nordisk forskning om stadsplanering. I medlemsförslaget
uttalas, att utveckligen har skapat behov av utbildning av ett betydligt
ökat antal specialister på detta område. Kulturutskottet fann också ett
nordiskt samarbete ligga väl till på detta område och föreslog rådet att antaga
en rekommendation i enlighet med medlemsförslaget. Rådet beslöt enhälligt
att antaga den föreslagna rekommendationen (nr 33).

Redan vid rådets sjätte session i Oslo 1958 antogs rekommendationen nr
31/1958 angående gemensam högre utbildning i trädgårdskonst. Denna
rekommendation, som avsåg upprättandet av en nordisk högskola i träd -

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

gårdskonst i överensstämmelse med ett av NKK framlagt förslag, har ännu
icke kunnat förverkligas. Detaljplaner för ett nordiskt institut för trädgårdskonst,
under en försöksperiod av fem år förlagt till konstakademin
i Köpenhamn, ha redan 1960 utarbetats av denna akademi i form av förslag
till statuter, verksamhetsplan samt budgetförslag. Ehuru dessa handlingar
av danska undervisningsministeriet förelagts vederbörande fackdepartement
i de övriga nordiska länderna och trots att visst intresse för saken
försports, ha några överläggningar ej kommit till stånd. Kulturutskottet
underströk att regeringarna före nästa session borde ha fattat beslut i saken
i den ena eller andra riktningen.

I fråga om det planerade institutet för arktisk medicin i Uleåborg gav
kulturutskottet vid behandling av meddelandena om rekommendation nr
11/1960 angående forskning i arktisk medicin uttryck för sitt intresse för
att konkreta resultat skulle nås på detta område.

2. Jordbruksforskning

Rådet har vid tidigare tillfällen ägnat jordbruksforskningen betydande
intresse. Vid denna session hade kulturutskottet bl. a. till behandling regeringarnas
meddelanden om rekommendation nr 21/1957 angående förbättrat
samarbete på jordbruksforskningens område. Därav kunde utläsas att
i Danmark, Norge och Sverige ganska betydande medel ställts till förfogande
för Nordiska jordbruksf or skares förening för nordisk kontaktverksamhet,
i Danmark 35 000 danska kronor, i Norge 30 000 norska kronor och i Sverige
30 000 svenska kronor. Vidare framgick av meddelandena, att man från
norsk sida kunde påräkna anslag från Norges lantbruksvitenskapelige forskningsråd
till konkreta nordiska forskningsuppgifter och att i Sverige jordbrukets
forskningsråd för andra året komme att tilldelas 100 000 svenska
kronor för främjande av jordbruksforskning med nordiska aspekter. Utskottet
ansåg därför nya meddelanden i saken från Danmark, Norge och
Sverige ej behövliga.

Vid rådets nionde session i Köpenhamn år 1961 hade herr Osvald väckt
ett tilläggsförslag om nordisk potatisförädlingsanstalt. I förslaget hemställdes,
att rådet skulle rekommendera regeringarna att snarast undersöka
möjligheterna för upprättande av en nordisk potatisförädlingsanstalt. Sedan
saken uppskjutits till årets session, hade yttranden inhämtats över tilläggsförslaget
från en rad sakkunniga instanser i de nordiska länderna. Ätta av
dessa instanser kunde sägas vara övervägande negativa till förslaget, åtta
funno saken förtjäna närmare utredas och två tillstyrkte förslaget. Med
hänsyn till den i åtskilliga yttranden kritiska inställningen till förslaget
ansåg sig utskottet icke böra förorda antagandet av en rekommendation i
ämnet utan förutsatte, att de existerande samarbetsorganen på jordbruksforskningens
område vidtoge nödiga åtgärder för att få till stånd det önskade
samarbetet på detta område. På förslag av utskottet beslöt rådet därför
att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

3. Nordiskt institut i Reykjavik

Upprätthållandet av Islands folkliga och kulturella förbindelser med övriga
nordiska länder erbjuder på grund av de långa avstånden och de därmed
förbundna dryga resekostnaderna en rad problem. Kontakterna med
Island är en fråga, som Nordiska rådet i flera tidigare rekommendationer
ägnat uppmärksamhet. Vid årets session förelåg ett av bl. a. herr Helén
väckt medlemsförslag rörande ett ursprungligen inom föreningarna Norden
utarbetat förslag att inrätta ett nordiskt institut i Reykjavik. Ett sådant
institut skulle tjäna som samlingspunkt för kulturell upplysning om övriga
nordiska länder i Island. Utredningsarbetet hade redan förts så långt att det
till sessionen förelåg en preliminär rapport från ett expertutskott, som tillsatts
av NKIv för utredning av frågan. Kulturutskottet menade för sin del,
att denna rapport tydligt utvisade att planen på ett nordiskt institut i Reykjavik
förtjänade att förverkligas. Utskottet, som uttalade vissa synpunkter
rörande institutets utformning, hoppades, att regeringarna så snart som
möjligt skulle anvisa erforderliga medel.

På förslag av utskottet antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 27)
med hemställan till regeringarna att med utgångspunkt från förslagen av
föreningarna Norden och NKK upprätta ett nordiskt institut i Reykjavik
med uppgift att verka som ett centrum för upplysning i Island om övriga
nordiska länder.

i. Nordisk folkakademi

Vid sin behandling av meddelanden om rekommendation nr 9/1961 angående
nordisk folkakademi kunde kulturutskottet med tillfredsställelse konstatera,
att en konkret plan nu förelåge för denna akademis tillskapande.
Av meddelandena framgick nämligen, att undervisningsministrarna vid ett
möte i Kungälv i juni 1961 beslutat, att en nordisk folkakademi skulle upprättas
i denna stad under en försöksperiod av fem år i lokaler, som skulle
byggas för den nordiska folkhögskolan i staden. Utgifterna för akademin
skulle bestridas genom att de nordiska länderna på närmare angivna villkor
täckte investeringskostnaderna för den del av nybygget, som förutsättes
bliva taget i anspråk av folkakademin. Då medel till folkakademin ännu icke
beviljats i några länder, såg sig kulturutskottet föranlåtet att starkt understryka
betydelsen av alt anslag för ändamålet snarast ställdes till förfogande.

5. Stipendier, studieresor och kursverksamhet

I anledning av rådets rekommendation nr 10/1958 angående statsunderstöd
till studieutbytesresor mellan nordiska skolor hade enligt rådet til 1-handakomna meddelanden samtliga länder med undantag för Island ställt
vissa medel till förfogande för sådana resor, i Danmark med 15 000 danska
kronor, i Finland med 2 000 000 mark, i Norge med 7 000 norska kronor
och i Sverige med ett icke bestämt belopp. Då rekommendationens syfte
därmed finge anses i huvudsak uppnått, beslöt rådet att anse denna såsom
för dess del slutbehandlad.

Kangl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Av meddelandena om rekommendation nr 10/1960 angående årliga studieresor
till Island för studerande i nordiska språk från övriga nordiska
länder kunde utläsas, att i Danmark, Finland, Norge och Sverige begränsade
medel funnes till förfogande för studenters studieresor också till Island.
Vid sakens behandling i kulturutskottet upplystes vidare, att norska
kirke- og undervisningsdepartementet uppdragit åt NKK:s sektion I att
framlägga förslag till en praktisk ordning för studenternas Islands-resor
på antingen nationell eller gemensam nordisk grundval. Frågan komrne
att behandlas inom sektionen i samband med andra förslag avseende en
intensifiering av kursverksamheten vad angår nordiska språk. Under sådana
omständigheter fann kulturutskottet ytterligare åtgärder från rådets
sida icke behövliga. Rådet beslöt på utskottets förslag att anse frågan som
slutbehandlad för rådets del.

För bibehållande av den nordiska språkgemenskapen erfordras en förbättrad
lärarutbildning vad avser grannländernas språk. I medvetande härom
hade till sessionen väckts ett medlemsförslag om kurser för språklärare,
på svensk sida biträtt av herrar Alemyr och Birger Andersson. Förslagsställarna
önskade, att rådet skulle uppmana regeringarna att i tillräcklig
omfattning arrangera språkkurser för lärare, hemmahörande i ett
nordiskt land, vilka undervisa i något av grannländernas språk. Av inkomna
yttranden framgick, att en rad sakkunniga instanser i de olika länderna
hade en positiv inställning till betydelsen av språkkurser för lärare.
Kulturutskottet anslöt sig till denna uppfattning. Utskottet erinrade emellertid
om att NKK icke är ett verkställande organ och att kommissionen
därför icke bör åläggas att arrangera kurser av denna typ, något som antytts
i medlemsförslaget. Däremot syntes det utskottet naturligt, om NKK
finge sig anförtrott att företaga en närmare utredning syftande till att få
till stånd en samlad plan för den ifrågavarande kursverksamheten.

I enlighet med utskottets förslag beslöt rådet enhälligt antaga en rekommendation
(nr 28), vari regeringarna rekommenderas att i tillräcklig omfattning
arrangera kurser i grannländernas språk för lärare, som undervisa
i dessa språk.

6. Nordiskt litteraturpris och nordiska kulturfonder

Med tillfredsställelse kunde kulturutskottet konstatera, att frågan om ett
nordiskt litteraturpris lösts i överensstämmelse med hemställan i rådets rekommendation
nr 1/1961. Sedan regeringarna fastställt statuter iör priset,
utnämnt en bedömningskommitté och anvisat medel, kunde det första
priset utdelas vid en festlighet under sessionen. En av bedömningskommittén
föreslagen ändring av statuterna tillstyrktes av kulturutskottet. På utskottets
förslag beslöt rådet anse saken vara för dess del slutbehandlad.

Kulturutskottet förehade vidare regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 22/1959 angående beviljande av medel för gemensamma kul -

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

turella ändamål m. m. I sitt förslag i saken uttalade utskottet att det vore
ändamålsenligt om samtliga länder kunde övergå till den systematiska uppställning
av redogörelsen för nordiska kulturanslag, som på hemställan
av rådet tillämpas i Danmark och Norge. Utskottet ansåg sig kunna konstatera
att allmänna, icke bundna anslag för nordiska kulturella ändamål
ännu icke anvisats i samtliga länder. Ej heller funnes annat än i Danmark
medel särskilt avsedda för bilateralt samarbete med Island.

7. Radio- och televisionssamarbete; gemensam bokmarknad

Ett uppmärksammat medlemsförslag om plan för vidgat radio- och televisionssamarbete
hade väckts av herrar Eliasson i Sundborn och Sundin.

I förslaget uppmanades rådet rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder
för att få till stånd en plan för ett utvidgat nordiskt utbyte och samarbete
i fråga om radio- och televisionsverksamhet i överensstämmelse med
förslaget. Förslagsställarna framhöllo den betydelsefulla roll, som radiooch
televisionsprogrammen spela för det nordiska samarbetet. Ehuru för
närvarande samverkan förekommer i betydande omfattning mellan radiooch
televisionsföretagen, kunde likväl möjligheterna till nordiskt samarbete
inom ifrågavarande område ännu icke anses uttömda. Ett vidgat
nordiskt samarbete inom. radio och television borde enligt förslagsställarna
inriktas ej blott på programmens utformning utan även på förbättrade
tekniska möjligheter att i ett land taga del av sändningarna från annat
nordiskt land och på gemensamma regionala program t. ex. för Nordkalott-området
och öresunds-området.

Kulturutskottet ansåg för sin del att den föreslagna samarbetsplanen,
som reste en råd problem av juridisk, teknisk och praktisk natur, finge
ses på myckel lång sikt. Emellertid vore det enligt utskottet av intresse
att få dessa spörsmål närmare utredda. Utskottet föreslog därför, att de
nordiska ländernas radio- och televisionsmyndigheter skulle ombedjas alt
lägga fram konkreta upplysningar om aktuella möjligheter för ett samarbete
i de hänseenden som beröras i medlemsförslaget.

På förslag av kulturutskottet antog rådet enhälligt en rekommendation
(nr 6), vari regeringarna rekommenderas att från sina radio- och televisionsföretag
införskaffa material till utredning av de frågor som tagits
upp i medlemsförslaget.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 30/1958 angående
gemensam bokmarknad m. in. — liksom av NKK:s berättelse — framgår
att NKK på grundval av en expertutredning (publicerad i Nordisk IJdredningsserie
1962:4) sysslar med en rad åtgärder för att främja och utveckla
en gemensam nordisk bokmarknad. Icke minst viktigt är upprättandet i
föreningarna Nordens regi av permanenta bokkommittéer i varje land, bestående
av representanter för olika intressenter inom bokmarknaden: förläggare,
bokhandlare, författare och biblioteksfolk. Mot tanken på alt

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

arrangera en större nordisk litteraturkonferens hade NKK mött en viss
skepsis hos bokmarknadens viktigaste parter, förläggarna och bokhandlarna.
Med hänsyn till de med en sådan konferens förknippade kostnaderna
borde den ej anordnas förrän ett gott resultat kunde väntas. NKK hade
därför beslutat att i denna del se tiden an.

8. Gemensam arbetsmarknad för lärare

Vid sessionen förelåg ett av bl. a. herrar Gillström och Osvald väckt
medlemsförslag om gemensam arbetsmarknad för lärare, i vilket regeringarna
rekommenderas att få till stånd en sådan arbetsmarknad på vissa i
törslaget angivna villkor. Förslaget syftar till en precisering av rådets rekommendation
nr 16/1959 om genomförande av en gemensam arbetsmarknad
för intellektuella yrken. Därvid bör enligt förslaget såvitt angår lärarna
tillgå så, att det i de olika ländernas föreskrifter om behörighet för lärartjänst
direkt stadgas att nordiska sökande med samma kompetens skola
vara likställda. Nationalitetskravet bör sålunda icke längre få stå hindrande
i vägen; däremot måste givetvis krav uppställas på sådana språkliga insikter,
att lärarna kunna fullgöra sina lärarfunktioner tillfredsställande.
Förslaget hade utsänts för yttrande gemensamt med en av NKK verkställd
utredning om kvalifikationskrav för lärartjänster (se Nordisk Udredningsserie
1961:8). Skolmyndigheterna liksom andra sakkunniga instanser
hade intagit en välvillig hållning till förslaget och funnit en ordning önskvärd,
som möjliggjorde för lärare att taga tjänst i annat nordiskt land än
det egna.

Kulturutskottet ansåg det för sin del vara ur skilda synpunkter betydelsefullt,
att de nordiska länderna på detta viktiga område skapade en gemensam
arbetsmarknad. Utskottet var emellertid samtidigt medvetet om att
den relativt stora skillnaden beträffande lärarnas lönenivå i de olika länderna
kunde föranleda svårigheter, vilka emellertid borde kunna övervinnas.
På angivna skäl föreslog utskottet rådet att rekommendera regeringarna
att upprätta en gemensam arbetsmarknad för lärare genom att vederbörande
skolmyndigheter i nära samarbete med varandra utarbeta erforderliga
föreskrifter. Rådet beslöt enhälligt antaga en rekommendation
(nr 9) i enlighet med utskottets förslag.

9. övriga saker

I anledning av den årliga berättelsen från NKK hade kulturutskottet en
principdiskussion om kommissionens ställning mot bakgrund av den kritik
av kommissionen, som från flera håll framkommit i rådet. Utskottet
fann icke denna kritik berättigad. Om kommissionens insatser icke alltid
ledde till önskat resultat, återföll ansvaret härför i första hand på regeringarna.
Kommissionen var nämligen ett utredande och rådgivande organ,
icke ett verkställande. Under diskussionen i utskottet framkom, att kommissionen
själv hade för avsikt att taga upp sin organisationsfråga till prin -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

cipdebatt vid sitt plenarmöte hösten 1962. I anledning av denna upplysning
uttalade sig utskottet för att resultaten av denna diskussion lades fram för
rådet. I utskottets förslag i saken hänvisas till åtskilliga uttalanden i kulturutskottet,
i vilka en närmare anknytning mellan kommissionen och vederbörande
departement och ministerier förordas.

I anledning av berättelsen om de nordiska språknämndernas verksamhet
uttalade kulturutskottet sin tillfredsställelse med att även den isländska
nämnden nyligen förklarat sig intresserad av att deltaga i detta samarbete.

Av meddelanden om rekommendation nr 3/1955 angående nordisk paviljonganläggning
på Biennalen i Venedig framgick att Finlands, Norges och
Sveriges regeringar nu beviljat de medel, som erfordrades för uppförande
av en gemensam utställningspaviljong på Biennalens område vid sidan av
den existerande danska paviljongen. Under hösten 1961 hade tecknats kontrakt
mellan de tre ländernas regeringar och staden Venedig om byggande
av en sådan paviljong. Paviljongen skulle vara färdig till den förestående
Biennalen i juni 1962, så att de tre ländernas utställningar då kunde
arrangeras i den nya byggnaden. Då denna sak sålunda genomförts helt i
enlighet med rådets rekommendation, beslöt rådet att betrakta spörsmålet
som färdigbehandlat för dess del.

Den diskussion, som sedan en längre tid förts om tidskriften Nordisk
Kontakt, dess fortbestånd och utformning, kan nu betraktas som avslutad.
I en av redaktionskommittén för tidskriften utförd utredning hade förordats
att tidskriften skulle utges på i huvudsak samma sätt som för närvarande.
Självfallet var kommittén inställd på att därvid genomföra den rationalisering
och de besparingar som vore möjliga. Rapporten från kommittén
hade hänvisats till kulturutskottet, som anslöt sig till de synpunkter
vilka framlagts i rapporten. Därjämte underströk utskottet vikten av att
redaktionskommittén uppmärksammade möjligheterna till fortsatt förbättring
och större spridning av tidskriften. I rådet restes ingen gensaga
mot utskottets förslag.

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Såsom vanligt hade socialpolitiska utskottet att vid sessionen behandla
en rad arbetsmarknadsfrågor. En av dessa var av mera generell natur —
frågan om 40-tiinmars arbetsvecka •— övriga avsågo särskilda yrkesgrupper.

Det från finländskt håll väckta medlemsförslaget om införande av 40-timmars
arbetsvecka föranledde en längre diskussion i utskottet och i rådet. Förslagsställarna
önskade, att regeringarna skulle rekommenderas att införa eu
sådan arbetstid lagstiftningsvägen utan att arbetsförtjänsten minskades.
Samtliga remissinstanser hade ställt sig avvisande till förslaget.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Socialpolitiska utskottet fann sig helt kunna dela den av förslagsställarna
framförda åsikten att en ytterligare begränsning av arbetstiden i och för
sig framstode som synnerligen önskvärd och eftersträvansvärd. Å andra sidan
kunde enligt utskottet allvarliga erinringar riktas mot förslaget såtillvida,
som det innebure ett ställningstagande såväl till frågan om hur en förkortning
av arbetstiden lämpligen skulle utnyttjas, som till frågan vilken
väg man skulle gå för att uppnå ett sådant resultat. Enligt utskottet måste
frågan om en förkortning av arbetstiden betraktas i ett större sammanhang.
Det kunde nämligen ifrågakomma att utnyttja en möjlighet till förkortning
av arbetstiden även genom att exempelvis införa längre semester eller förkortad
arbetsvecka under del av året, eu åsikt som framförts i ett flertal
remissyttranden. Utskottet ansåg icke heller för närvarande lämpligt att lagstiftningsvägen
genomföra en förkortning av arbetstiden. Detta spörsmål
borde i stället i första hand få lösas av arbetsmarknadens parter. Utskottet
erinrade slutligen om att spörsmålet om arbetstidens längd avsågs skola behandlas
vid 1962 års internationella arbetskonferens, vid vilket tillfälle de
nordiska ländernas regeringar komme att få taga ställning till frågan. Utskottet
avstyrkte med denna motivering medlemsförslaget. För att få tillfälle
till fortsatta överväganden i saken föreslogo två utskottsmedlemmar i en
reservation, att rådet skulle uppskjuta vidare behandling av medlemsförslaget
til! nästa ordinarie session.

I rådet ställdes först uppskovsyrkandet under omröstning. Med 47 röster
— däribland samtliga i omröstningen deltagande svenska medlemmars —
mot 7 för uppskov beslöt rådet upptaga frågan till omedelbar behandling.
Rådet beslöt därefter i enlighet med utskottets förslag att inte företaga sig
något i anledning av medlemsförslaget.

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1961 angående gemensam
arbetsmarknad för sjöfolk, vilken fråga var socialpolitiska utskottets
viktigaste vid föregående session, utvisade att åtskilligt arbete nedlagts
på denna sak. I utskottet lämnade de där närvarande sakkunniga fullständiga
redogörelser för frågans aktuella läge. Därav framgick, att regeringarna
under det fortsatta arbetet kommit till den uppfattningen, att det system
med tilläggsutbildning som föreslagits i rekommendationen skulle vara svårt
att genomföra och att det därför syntes tveksamt huruvida några praktiska
resultat stode att vinna på denna väg. Det borde brukas endast i de fall, då det
visat sig svårt att åvägabringa ett direkt internordiskt godkännande av certifikat
för sjöbefäl. För att få till stånd sådana godkännanden och tillskapa
en gemensam arbetsmarknad för sjöbefäl hade man inom regeringarna arbetat
med att företaga direkta jämförelser mellan de i Danmark, Finland,
Norge och Sverige gällande befälscertifikaten. De därvid framkomna resultaten
hade sammanfattats i en rapport med bilagor, som tillställts bl. a. redare-
och befälsorganisationerna i de berörda länderna för yttrande. Avsikten
var att därefter pröva huruvida ett lands certifikat, vilket bedömdes
såsom likvärdigt med certifikat i annat land, kunde generellt godkännas som

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

behörighetsbevis i det senare landet. I ett senare skede skulle även undersökas
i vad mån förutsättningar för godkännande med eller utan tilläggsutbildning
kunde föreligga även beträffande andra certifikat än de certifikat,
som omedelbart befunnits kunna godtagas såsom likvärdiga. Utskottet
kunde för sin del helt ansluta sig till de riktlinjer, som enligt vad
ovan nämnts regeringarna uppdragit för sitt fortsatta arbete med saken.

Finlands regering hade i detta sammanhang aktualiserat ett annat spörsmål
av betydelse för att få till stånd största möjliga likvärdighet med hänsyn
till däcks- och maskinbefälets utbildning, nämligen utbildningen av sjöbefälsskolelärare.
Det ifrågasattes, huruvida icke gemensamma utbildningskurser
skulle kunna ordnas för denna grupp. Enligt utskottet borde det
vara möjligt att under det fortsatta arbetet jämväl undersöka förutsättningarna
för anordnandet av dylika utbildningskurser.

En annan viktig arbetsmarknadsfråga behandlas i meddelandena av rekommendation
nr 2/1960 angående gemensam läkarmarknad jämte ett i anslutning
till dessa väckt tilläggsförslag om enhetliga regler om specialistbehörighet
för läkare. I tilläggsförslaget, som väckts av herr Birger Andersson,
hemställde denne, att rådet ville rekommendera regeringarna att söka
genomföra enhetliga regler rörande specialistbehörighet för läkare.

I rekommendationen nr 2/1960 hade rådet förordat genomförandet av det
av en nordisk kommitté framlagda förslaget till överenskommelse om gemensam
arbetsmarknad för läkare. I motsats till vad som är fallet i Danmark
och Sverige ha Finland och Norge ännu ej genomfört de författningsändringar,
som äro behövliga för att dessa båda länder skola kunna godkänna
detta avtal. Socialpolitiska utskottet underströk vikten av att föreliggande
hinder snarast undanröjdes, så att avtalet kunde undertecknas och godkännas
och den gemensamma nordiska arbetsmarknaden för läkare på så sätt
bliva en realitet. Vissa svårigheter hade föranletts av att särskilt från norskt
håll önskemål framkommit om en utvidgning av de kategorier läkare, för
vilka den gemensamma arbetsmarknaden skulle gälla, till även sådana läkare,
som äro nordiska medborgare och som vunnit auktorisation i nordiskt
land men vilka utbildats i icke-nordiskt land. Utskottet förutsatte, att även
denna fråga skulle kunna lösas t. ex. genom upprättande av ett tilläggsavtal
eller genom jämkningar i det föreliggande avtalsförslaget.

Då nordiska läkare få rätt att utöva läkaryrket inom hela det nordiska
området, aktualiseras också frågan om deras behörighet att vara verksamma
såsom specialister. Sådan behörighet äger för närvarande i Norden endast
nationell giltighet. Den vinnes i Danmark, Finland och Sverige genom
statlig auktorisation, i Norge däremot efter en läkarsammanslutnings bestämmande.
Indelningen i specialiteter och kompetenskraven för specialistbehörighet
uppvisa åtskilliga skillnader de olika länderna emellan. Då det
syntes utskottet medföra väsentliga fördelar såväl för läkarna som för del
allmänna, t. ex. vid utnyttjande av de i Norden tillgängliga utbildnings -

Kimgl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

plalserna för specialister, om enhetlighet kunde åvägabringas på detta område,
föreslog utskottet rådet att rekommendera regeringarna att söka genomföra
enhetliga regler rörande specialistbehörighet för läkare. Rådet beslöt
också enhälligt att antaga en sådan rekommendation (nr 26) i enlighet
med utskottets förslag.

I anledning av meddelandena om rekommendation nr 19/1958 angående
gemensam arbetsmarknad för veterinärer uttalade utskottet en förhoppning
om att det inledda arbetet för åstadkommande av en utjämning av olikheterna
i veterinärutbildningen i de nordiska länderna skulle skyndsamt föras
vidare.

Vad angår det område, som beröres av rekommendation nr 15/1958 angående
gemensam arbetsmarknad för sjuksköterskor, tog socialpolitiska utskottet
med intresse del av ett inom norska socialdepartementet efter nordiskt
samarbete utarbetat förslag till överenskommelse mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för sjuksköterskor.
I utskottet upplystes, att förslaget kunde väntas bliva genomfört
med i stort sett oförändrad lydelse. Därmed skulle rekommendationens
syfte vara uppnått. Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr
16/1958 angående gemensam arbetsmarknad för hälsosystrar framgick däremot,
att regeringarna icke ansett möjligt att för närvarande träffa överenskommelse
om gemensam nordisk arbetsmarknad för denna grupp eller
om särskild tilläggsutbildning för dessa. Emellertid förelåg enighet mellan
de nordiska länderna om att en sjuksköterska, som är godkänd såsom sådan
i ett land, bör vara berättigad att genomgå hälsosysterutbildning i annat
nordiskt land. En bestämmelse därom hade införts i det ovannämnda
förslaget till överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad för
sjuksköterskor.

Beträffande rekommendation nr 17/1958 angående gemensam arbetsmarknad
för barnmorskor upplystes utskottet om att det med hänsyn till
de väsentliga olikheter i utbildningen av barnmorskor som förelågo de olika
länderna emellan med starkt varierande utbildningstid, det ej heller för
denna arbetstagarkategori visat sig möjligt att träffa överenskommelse
om gemensam arbetsmarknad. Ehuru denna rekommendation visat sig icke
kunna för närvarande genomföras, ansåg utskottet dock, att frågan borde
tas upp till förnyat övervägande, när det pågående reformarbetet i Danmark
beträffande barnmorskeutbildningen slutförts.

På socialpolitiska utskottets förslag beslöt rådet att betrakta de sist
nämnda tre rekommendationerna såsom slutbehandlade för rådets del.

2. Nordiska sjömäns sociala rättigheter

I ett till åttonde sessionen väckt medlemsförslag, från svensk sida biträtt
av herr Birger Andersson, hemställdes om regeringarnas medverkan
tör att skapa likställighet beträffande sjöfolkets sociala förmåner. Sålunda

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

borde regeringarna i samråd med vederbörande sjöfolks- och redareorganisationer
låta utarbeta utkast till internordiska överenskommelser om att nordiska
sjömän skola likställas som yrkesutövare och komma i åtnjutande
av nationell behandling. Åtgärder borde sålunda vidtagas i lagstiftning och
vad angår administrativa föreskrifter så att nordiska sjömän, anställda
ombord å ett nordiskt fartyg, såvitt möjligt erhölle samma sociala förmåner
som fartygets hemland tillförsäkrat sina egna medborgare som ombordanställda.
Förslaget berörde vidare vissa organisatoriska spörsmål, såväl
i vad gäller de organ, vilka utomlands bistå sjömännen, som den centrala
sjömansadministrationen i varje land. Medlemsförslaget uppsköts vid rådets
åttonde och nionde sessioner till nästa session. Under mellantiden har
rådets socialpolitiska niomannakommitté föranstaltat om ingående undersökningar
och i ett utlåtande till tionde sessionen redovisat resultatet av
sitt arbete med saken. Kommittén har där lagt fram förslag till eu omfattande
rekommendation.

Rådet har tidigare på begränsade områden tagit initiativ i syfte att åstadkomma
likställighet mellan nordiska sjömän på nordiska fartyg såsom ett
led i sitt arbete för att fullt ut genomföra en nordisk arbetsmarknad för
sjöfolk. Här kan erinras om rekommendation nr 32/1958 angående gemensam
hälsotjänst för sjöfolk m. m. som föranlett ett omfattande utredningsarbete
på ämbetsmannaplanet avseende delar av sjömanslagarna och
viss socialförsäkringslagstiftning. Till fullföljande av det sålunda redan
pågående arbetet framstod det enligt socialpolitiska utskottet såsom synnerligen
angeläget att ett utredningsarbete på bred grund upptoges rörande
alla förekommande nationella särbestämmelser av betydelse för sjömännen.
Enligt utskottets mening utgjorde den bristande likställigheten mellan
nordiska sjömän, som förelåg inom viktiga områden av lagstiftningen rörande
sjöfolkets sociala rättigheter, ett allvarligt hinder för genomförandet
av en nordisk arbetsmarknad för sjöfolk.

På förslag av socialpolitiska utskottet antog rådet enhälligt en rekommendation
(nr 2), vari regeringarna uppmanas dels att i samråd med vederbörande
sjöfolks- och redareorganisationer företaga en undersökning av
förutsättningarna för att tillerkänna nordiska sjömän tjänstgörande ombord
på fartyg från annat nordiskt land samma sociala förmåner, som fartygets
hemland ger landets egna medborgare, dels att utreda möjligheterna
att i lämplig omfattning utvidga den egna konsulära verksamheten beträffande
sjöfolkets angelägenheter till att avse icke blott ombordanställda
från det egna landet utan även ombordanställda från övriga nordiska
länder, dels ock att sträva till att, i framtida lagstiftning av betydelse för
sjömannens sociala rättigheter i hans egenskap av yrkesutövare, ombordanställda
från annat nordiskt land tillförsäkras samma förmåner som det
egna landets medborgare.

Här kunna vidare nämnas regeringarnas meddelanden angående rekommendation
nr 32/1958 angående gemensam hälsotjänst för sjömän. Frågan

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

om likställighet för nordiska sjömän i fråga om vissa sociala förmåner
enligt de nordiska sjömanslagarna hade kommit i ett delvis nytt läge, sedan
i Sverige en utredning föreslagit likställighet i berörda avsenden för
alla ombordanställda utländska sjömän. Utskottet förväntade sig dock att
arbetet på ett nordiskt plan snart skulle kunna återupptagas och bedrivas
med största möjliga skyndsamhet. Vad anginge frågan om gemensam hälsotjänst
för nordiska sjömän kunde utskottet med tillfredsställelse konstatera,
att en av de tre tillsatta expertkommittéerna nu framlagt ett första
betänkande rörande hälsotjänsten (se Nordisk Udredningsserie 1962: 1).
Utskottet förväntade sig att arbetet inom de båda övriga kommittéerna på
det medicinska området påskyndades och slutfördes.

3. Pensionslagstiftning

Till rådets nionde session i Köpenhamn 1961 väcktes ett tilläggsförslag
om samordning av änkepensionen. Däri hemställdes, att rådet måtte uppmana
regeringarna att undersöka möjligheterna för att en person, som erhållit
änkepension i ett land, ej gick miste om denna pension vid flyttning
till annat nordiskt land, förrän berörda person blivit berättigad till änkepension
eller folkpension i inflyttningslandet. Rådet beslöt då att uppskjuta
vidare behandling av förslaget till nästa session. Socialpolitiska
niomannakommittén hade därefter utrett frågan och föreslog i sitt utlåtande
till tionde sessionen, att rådet skulle antaga en rekommendation i
huvudsaklig överensstämmelse med tilläggsförslaget.

Till årets session hade väckts ett nytt medlemsförslag om samordning
av invalidpensionerna, vilket behandlade samma frågeställning för en annan
grupp. I detta uppmanades sålunda regeringarna att undersöka möjligheterna
för åvägabringande av en ordning, varigenom den som i ett noTdiskt
land erhållit invalidpension får bibehålla denna vid flyttning till annat
nordiskt land, intill dess han där uppfyller villkoren med hänsyn till
uppehållstid för erhållandet av pensionsrält. Även detta förslag hade förberetts
av socialpolitiska niomannakommittén, som införskaffat ett flertal
yttranden över förslaget.

I socialpolitiska utskottet, som upptog de båda förslagen till samtidig
behandling, upplystes det, att det utredningsarbete, som åsyftades med de
båda förslagen, redan igångsatts inom ramen för Nordiska socialpolitiska
kommitténs underutskott för pensionsfrågor (Nordiska pensionsutskottet).
Socialpolitiska utskottet uttryckte en förhoppning om att det sålunda påbörjade
arbetet skulle leda till en snar lösning av de i förslagen väckta
betydelsefulla frågorna. I anledning av de båda förslagen hemställlde utskottet
till rådet att antaga en rekommendation till regeringarna om att
fortsätta och skyndsamt slutföra det inledda utredningsarbetet angående
samordning av änke- och invalidpensioneringen. En rekommendation (nr
19) med denna lydelse antogs också av rådet. I omröstningen om rekommendationen
avstod en medlem från att rösta.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962 31

4. Medicinsk kontroll av livsmedel, läkemedel och odontologisk materiel

Rådet hade vid tionde sessionen att behandla ett flertal frågor rörande
samordning av materielkontroll av olika slag. De nationella föreskrifterna
på detta område verka i viss grad hindrande på ett fritt varuutbyte. Socialpolitiska
utskottet hade tre sådana frågor att behandla, där saken gällde
främst medicinskt betingade kontrollföreskrifter, nämligen kontrollen
av livsmedel, av läkemedel och av odontologisk materiel.

I det medlemsförslag, som gällde samarbete i fråga om medicinsk livsmedelskontroll,
föreslås att regeringarna uppmanas att genomföra en likartad
hälsovårdslagstiftning och en gemensam medicinsk kontroll beträffande
livsmedel. Frågan hade förberetts av rådets socialpolitiska niornannakommitté,
som avgivit ett utlåtande, vari en utredning om möjligheterna
att genomföra den önskade lagstiftningen och kontrollen förordades.

Då rådets tidigare initiativ i fråga om samarbete på livsmedelskontrollens
område ej lett till något påtagligt resultat, var det med tillfredsställelse
som socialpolitiska utskottet kunde konstatera, att medlemsförslaget
bedömts positivt av remissinstanserna. Enligt utskottet rymde det emellertid
en mångfald problem av skiftande beskaffenhet och berörde många
skilda områden, varför ett genomförande av medlemsförslaget torde komma
att visa sig komplicerat. Med hänsyn härtill ansåg utskottet -— liksom
tidigare socialpolitiska niomannakommittén — det motiverat på detta stadium
begränsa rekommendationen i ämnet till att avse endast en utredning
av möjligheterna att genomföra en likartad livsmedelslagstiftning och
en gemensam medicinsk kontroll i fråga om livsmedel. På utskottets förslag
antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 11), vari regeringarna rekommenderas
att utreda möjligheterna att genomföra en likartad livsmedelslagstiftning
och en gemensam medicinsk kontroll i fråga om livsmedel.

Redan till rådets nionde session år 1961 hade väckts ett förslag, i vilket
rådet uppmanades rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder, genom
vilka den officiella kontroll av läkemedels kvalitet, vilken utföres i ett
nordiskt land, skulle förklaras äga giltighet i samtliga nordiska länder.
Rådet uppsköt då den vidare behandling av förslaget till nästa session. Sedan
nionde sessionen hade förslaget beretts av rådets socialpolitiska niomannakommitté,
som bearbetat det omfattande remissmaterialet. Enligt
kommitténs mening borde frågan om gemensam nordisk kontroll av läkemedel
ses i samband med ett av norska socialdepartementet under sakens
gång framkastad tanke om inrättande av ett gemensamt nordiskt institut
för forskning och upplysning beträffande läkemedels verkningar och biverkningar
samt rörande deras rätta användning. Enligt kommitténs mening
kunde stora fördelar vinnas om de nordiska ländernas resurser på
detta område samordnades och utnyttjades gemensamt. Niomannakommittén
fann det därför angeläget, att det norska förslaget gjordes till föremål för
en gemensam nordisk utredning. Vid eu dylik utredning kunde hänsyn ta -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

gas också till ändrade förhållanden i samband med ett eller flera nordiska
länders anslutning till EEG. Socialpolitiska niomannakommittén tillstyrkte
medlemsförslaget och framlade förslag till en rekommendation i ämnet.

Socialpolitiska utskottet underströk för sin del endast önskvärdheten av
att ett vidgat nordiskt samarbete beträffande forskning och upplysning i
fråga om läkemedel kommer till stånd och att det av det norska socialdepartementet
väckta förslaget om inrättande av ett gemensamt nordiskt
institut för sådan verksamhet genomföres. I övrigt anslöt sig utskottet till
vad som anfördes i niomannakommitténs utlåtande. Rådet beslöt — i enlighet
med niomannakommitténs och utskottets förslag — att rekommendera
regeringarna att gemensamt låta utreda spörsmålet om upptagande av
ett nordiskt samarbete beträffande forskning och upplysning i fråga om
läkemedel samt om en vidareutveckling av samarbetet beträffande kontrollen
av farmaceutiska specialiteter. Rekommendationen (nr 12) antogs
enhälligt.

I ett till rådets åttonde session väckt medlemsförslag, från svensk sida
biträtt av fru Ekendahl och f. d. riksgäldsfullmäktige Anders Pettersson i
Dal, hemställde förslagsställarna att regeringarna skulle rekommenderas
att vidtaga de åtgärder, som må finnas erforderliga för att få till stånd ett
samarbete mellan de nordiska länderna i fråga om odontologisk materialprovning
och forskning i samband därmed. Sedan regeringarna under våren
1960 tillsatt en nordisk kommitté med uppgift bl. a. att utarbeta förslag om
upprättande av en gemensam nordisk institution för provning av dentalmaterial,
hade förslaget uppskjutits vid åttonde och nionde sessionerna till
nästföljande session. Nämnda kommitté hade nu framlagt sitt betänkande
med förslag om upprättande av en gemensam nordisk institution för provning
av dentalmaterial (se Nordisk Udredningsserie 1961:7).

Vid behandlingen av denna sak hade socialpolitiska utskottet tillgång
även till de yttranden över kommittébetänkandet, som avgivits i Finland,
Noige och Sverige. På grundval av det föreliggande utredningsmaterialet
ansåg utskottet uppenbart att upprättandet av en gemensam nordisk institution
för odontologisk materialprovning skulle vara till avsevärt gagn.
I och för sig hade utskottet gärna önskat taga slutlig ståndpunkt till det i
betänkandet framlagda förslaget, men då saken rymde en mängd problem
av väsentlig betydelse och då allt material ej kommit utskottet tillhanda
— i vart fall icke före sessionen — såg sig utskottet nödsakat att föreslå
rådet att uppskjuta sakens vidare behandling till nästa ordinarie session.
Rådet beslöt i enlighet härmed.

5. Sommartid

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 6/1958 angående
införande av sommartid efter enhetliga regler, framgick att den i Sverige
av medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt
utförda utredningen angående förutsättningarna för införande av sommar -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

lid i Sverige numera avslutats. I anledning härav hade fru Ekendahl samt
herrar Hernelius och Lundström i ett tilläggsförslag hemställt, att rådet
ville rekommendera regeringarna att uttala sig för sommartidens genomförande
i de nordiska länderna.

Med hänsyn till att den svenska utredningen skulle sändas på remiss
till ett stort antal av förslaget berörda myndigheter och institutioner samt
enskilda organisationer i Sverige och då för närvarande någon enighet om
genomförande av sommartid inte kunde förväntas föreligga i rådet, ansåg
utskottet, att den slutliga behandlingen av tilläggsförslaget lämpligen borde
uppskjutas i avvaktan på den fortsatta utvecklingen i Sverige. På utskottets
förslag beslöt också rådet i enlighet härmed.

6. Övriga saker

Till socialpolitiska utskottet hade hänskjutits ett av svenska regeringen
väckt förslag om vidgat samarbete på sjukvårdsplaneringens område, i vilket
hemställdes, att rådet måtte överväga förutsättningarna och formerna för
ett vidgat samarbete mellan de nordiska länderna på sjukvårdsplaneringens
område. Förslaget hade tillkommit som ett resultat av överläggningar mellan
representanter för fackmyndigheterna för sjukhusplanering i Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Väsentliga fördelar ansåges kunna rinnas, om
utrednings- och forskningsarbetet på sjukvårdsplaneringens område i Norden
kunde i viss omfattning samordnas.

Utskottet fann det synnerligen önskvärt att ett vidgat nordiskt samarbete
snarast komme till stånd beträffande sådana uppgifter, som lämpade sig för
samarbete mellan de olika länderna, och föreslog i anledning härav rådet
att antaga en rekommendation i enlighet med regeringsförslagets lydelse.
Enhälligt antog rådet också en sådan rekommendation (nr 29).

Av meddelandena om rekommendation nr 13/1958 angående gemensam
hälsovårdsutbildning framgick, att hälsovårdsministrarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige vid möte i Göteborg och 21 september 1961 godkänt
ett avtal rörande organisationen av en gemensam nordisk hälsovårdshögskola.
Därmed hade syftet med denna rekommendation uppnåtts, och
rådet kunde följaktligen besluta att anse spörsmålet såsom för dess del färdigbehandlat.

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 17/1959 angående
samarbete i fråga om skydd mot radioaktiv strålning tog utskottet
med intresse del av eu promemoria rörande risker för strålskador för befolkningen
i de nordiska länderna, vilken upprättats av sakkunniga från institutioner
i Danmark, Finland, Norge och Sverige efter ett möte i Stockholm
den 28—29 september 1961, sammankallat för diskussion av den situation
som uppstått med anledning av de vid Novaja Zemlja företagna kärnvapenproven.
Av meddelandena framgick också att nordiska strålhygieniska experter
sammanträffat i Köpenhamn den 9—11 januari 1962 för att ytterli il

llihang till riksdagens protokoll 1962. i samt. Nr 166

Kungl. Maj:ts skrivelse vr 166 år 1962

gare dryfta spörsmålen i samband med radioaktivt nedfall. Eftersom rekommendationen
hade genomförts, beslöt rådet att anse spörsmålet såsom
för dess del färdigbehandlat.

D. Saker behandlade av trafikutskottet

1. Tullsamarbetet

Vid behandlingen av regeringarnas meddelanden om den vid föregående
session antagna rekommendationen nr 4/1961 angående resandes tullfria
införsel av vin, sprit och tobaksvaror framgick det, att för Danmarks, Finlands,
Norges och Sveriges del enighet nåtts i vad angår i europeiskt land
hemmahörande resandes rätt att tull- och avgiftsfritt med sitt handbagage
införa cigarretter, andra tobaksvaror och vin. Vad beträffar rätten att införa
spritvaror gäller däremot för närvarande, att Finland och Norge tillåta en
avgiftsfri införsel av 1 liter sprit, medan Danmark och Sverige endast medgiva
tull- och avgiftsfri införsel av 3/8 liter. Om Finlands regering i överensstämmelse
med förslag från Finlands tullstyrelse godtager samma regel
som gäller i Danmark och Sverige, skulle överensstämmelse råda mellan
ländernas regler bortsett från nyssnämnda norska undantag. I Norge torde
man för närvarande icke överväga en nedskärning av den kvantitet sprit,
som sedan gammalt kunnat införas till Norge. Nordiska samfärdselskommittén
har dock i sin berättelse för verksamhetsåret 1961 vädjat till norska
regeringen att på nytt taga upp frågan till övervägande, såvida Danmarks,
Finlands och Sveriges regler bliva enhetliga.

Trafikutskottet kunde, bl. a. med hänvisning till att restiden mellan de
nordiska länderna på många leder nu förkortats avsevärt, ansluta sig till
samfärdselkommitténs ståndpunkt. Då frågan kan förutsättas bliva föremål
för fortsatt behandling i Nordiska samfärdselkommittén, ansåg sig utskottet
kunna föreslå rådet att anse frågan för rådets del såsom färdigbehandlad.
Detta blev också rådets beslut.

2. Pass- och reselättnader

En av de viktigaste frågorna, som trafikutskottet hade att behandla under
sessionen, gällde det från åttonde sessionen uppskjutna medlemsförslaget
om ytterligare pass- och reselättnader. I medlemsförslaget hemställde
förslagsställarna — däribland byråsekreterare Folke Nihlfors — bl. a., att
rådet skulle rekommendera regeringarna att ansluta sig till den europeiska
konventionen av den 13 december 1957 om bestämmelser för persontrafik
mellan Europarådets medlemsstater. Denna konvention går i huvudsak ut
på att medborgare i Europarådets medlemsstater skola kunna resa till och
från en medlemsstats område för besök i upp till tre månader över godkänt
gränsövergångsställe genom uppvisande av ett av de dokument, som förtecknats
i bilagan till konventionen. Av bilagan framgår att t. ex. identitetskort
i sådant hänseende är att likställa med vanligt pass. Medlemsförslaget

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962 35

hade i nu förevarande del uppskjutits först till nionde och därpå till tionde
sessionen.

För att undersöka de närmare konsekvenserna av ländernas eventuella
anslutning till nämnda Europarådskonvention om persontrafik hade regeringarna
under våren 1961 tillsatt en nordisk expertgrupp med representanter
från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Denna expertgrupp hade
kort före sessionen slutfört sitt arbete. Dess betänkande ingick i det utredningsmaterial,
som stod till trafikutskottets förfogande.

De nordiska staternas liberalisering av gränsformaliteterna gentemot ickenordiska
europeiska stater har hittills cj berört kravet att inresande skola ha
en ur alla synpunkter fullgod reselegitimation. Intresset av att lättnader i
gränsformaliteterna och i utlänningskontrollen i övrigt ej utnyttjas obehörigt
har härvid ansetts väga tungt. Emellertid måste å andra sidan särskild betydelse
tillmätas intresset av att gränsformaliteterna ej verka hämmande på
turisttrafiken till Norden. Det syntes trafikutskottet angeläget att en sådan
följd av gränskontrollen så långt möjligt motverkades. Om andra identitetshandlingar
än pass skulle godtagas, måste detta ske i samma utsträckning
i alla de nordiska länderna, därest det gemensamma passkontrollområdet
skall kunna bevaras. Härvid måste förutsättas, att jämväl möjligheten
att avlägsna icke önskvärda utlänningar under den uppehållstillståndsfria
tiden i huvudsak vore desamma i alla berörda nordiska länders utlänningslagar.
I nuvarande läge ansåg utskottet, att det borde anstå med eu
nordisk anslutning till nämnda Europarådskonvention, men fann dock att
reselivets intressen borde kunna tillgodoses i något större utsträckning än
hittills skett. I anledning härav föreslog utskottet rådet att rekommendera
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige dels att — med bibehållandet
av det nordiska passkontrollavtalels principer om enhetliga regler
för reselegitimation och om fri rörlighet inom det nordiska området — genom
nationella bestämmelser av enhetligt innehåll genomföra en sådan ordning,
att identitetskort ävensom pass, vilkas giltighetstid utlöpt inom fem
år, i lämplig utsträckning kunna godtagas för inresa i och vistelse under
tre månader inom det nordiska passkontrollområdet, dels ock att i samband
därmed reglera möjligheterna att avlägsna icke önskvärda utlänningar från
detta område i huvudsak enhetligt i de berörda nordiska ländernas utlänningslagar.
Rådet antog en rekommendation (nr 17) i enlighet med detta
utskottets förslag. Vid omröstningen avstod en medlem från att rösta.

Trafikutskottet behandlade också ett av herr Rirger Andersson till sessionen
väckt medlemsförslag om gemensam utlänningsmyndighet. I förslaget
hemställes, att regeringarna skulle rekommenderas att i samband med
pågående överväganden till undersökning upptaga frågan om inrättandet av
ett gemensamt organ för ombesörjande av vissa administrativa uppgifter
inom den nordiska utlänningskontrollen, över förslaget hade yttranden inhämtats
från myndigheter och organisationer. Dessa hade i huvudsak uttalat
sig i avstyrkande riktning.

Kiingl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

Efter förslagets väckande hade i Sverige sakkunniga tillkallats för att
utreda den svenska utlänningskontrollens utformning. Det hade föreskrivits,
att denna utredning skulle bedrivas under hänsynstagande till den
nordiska palsskontrollöverenskommelsen, som förutsätter ett långtgående
samarbete mellan de nordiska ländernas utlänningsmyndigheter. Vidare
skulle under utredningen kontakt i erforderlig utsträckning tagas med vederbörande
myndigheter i övriga nordiska länderna. Med hänsyn härtill och
då frågan om uppgifterna för en eventuell gemensam nordisk utlänningsmyndighet
belysts i de ovannämnda yttrandena, som sakkunniga myndigheter
avgivit över medlemsförslaget, ansåg utskottet det icke för närvarande
löreligga behov av en sådan särskild rekommendation till regeringarna, som
angavs i medlemsförslaget. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke
töretaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Ytterligare en passfråga berördes under sessionen. I Nordiska samfärdselkommitténs
berättelse omnämndes förslaget om rätt för resande att passera
de internordiska landgränserna på valfri plats. För närvarande är nämligen
gränsöverskridande endast tillåtet vid gränskonlrollställena. Trafikutskottet
underströk nu det önskvärda i att det relativt stora antal gränspasseringar
utanför gränskontrollställena, som faktiskt äga rum, bliva legaliserade
och att nämnda förslag realiseras.

3. Internordisk giltighet för körkort

I elt till sessionen väckt medlemsförslag uppmärksammades, att i ett
nordiskt land utfärdat körkort ger sin innehavare rätt att framföra motorfordon
vid tillfälligt besök i annat nordiskt land men att denna rätt bort1
aller så snart vederbörande tager fast hemvist i landet. Förslagsställarna
hemställde därför, att rådet ville rekommendera regeringarna att snarast
undersöka möjligheterna för att låta nordiska medborgares nationella körkort
gälla även vid bosättning i annat nordiskt land än det där körkortet
utfärdats. Utskottet fann det uppenbart, att man borde kunna finna en
lösning på det i förslaget berörda spörsmålet. Utskottet utgick från att
regeringarna komme att uppdraga åt Nordiska vägtrafikkommittén att till
behandling taga upp även körkortsfrågan. Även Nordiska samfärdselkommittén
kan väntas behålla frågan om gemensamma nordiska regler för
utfärdande, förnyande och indragning av körkort på sin dagsordning. Vid
ett senare tillfälle kunde de båda kommittéerna gemensamt överlägga om
detta spörsmål. I anledning härav ansåg sig utskottet ej böra föreslå rådet
att företaga sig något i anledning av medlemsförslaget, vilket också blev
rådets beslut.

f. Förbindelserna i norra Skandinavien

Även vid denna session voro trafikförbindelserna i nordligaste delarna
av Finland, Norge och Sverige föremål för rådets intresse.

Regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation nr 14/1959

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 106 år 1962

angående utbyggnad av flyg- och turisttrafiken inom Nordkalotten utvisade
att utbyggnaden av flygplatser fortsätter planenligt. I utskottet upplystes
vidare, att ett privat företag i samarbete med Finnair upptagit linjeflygning
mellan Ivalo och Kirkenes med tre turer i veckan. Utskottet ansåg
därför, att rekommendationen kunde betraktas såsom färdigbehandlad
för rådets del i vad den angick flygtrafiken.

I anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 13/
1959 angående vägförbindelse mellan Nordland fylke och Sverige hade eu
norsk rådsmedlem väckt ett tilläggsförslag om norsk-svenska mellanriksvägar.
I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera Norges och
Sveriges regeringar att snarast påbörja byggandet av en mellanriksväg över
Graddis. Denna väg, den s. k. Graddis-vägen, som är upptagen i den svenska
vägplanen, skall enligt denna börja byggas år 1965. Svenska riksdagens
statsutskott har dock uttalat, att vägen borde planläggas på sådant sätt, att
byggandet kunde tidigareläggas i den mån sysselsättningssituationen så
krävde. För egen del framhöll trafikutskottet, att Graddis-vägen erhållit ökad
näringspolitisk betydelse genom uppförandet av en spånplattefabrik i Saltdalen
i Norge, hos vilken trävaror från stora områden i Sverige kunde finna
avsättning.

I anledning av tilläggsförslaget beslöt rådet på trafikutskottets förslag
att antaga en rekommendation (nr 20), i vilken regeringarna i Norge och
Sverige rekommenderas att samordna byggandet av Graddis-vägen så att
gränsen nås samtidigt. Vid omröstningen avstodo fyra medlemmar från att
rösta.

5. Färjförbindelser Finland—Sverige

Till sessionen hade bl. a. fru Ekendahl och herr Gustafsson i Stockholm
väckt ett medlemsförslag om reguljär bilfärjeförbindelse mellan Finland och
Sverige. I förslaget lämnades en relativt detaljerad redogörelse för de i förhållande
till trafikbehovet, särskilt för Ålands del, bristfälliga överfartsmöjligheterna
mellan de två länderna. Förslagsställarna hemställde, att rådet
ville rekommendera regeringarna i Finland och Sverige att samordna
arbetet med anordnande av ändamålsenliga reguljära färjförbindelser mellan
Finland och Sverige via Åland. För egen del fann utskottet en samordning
önskvärd av nybyggnader och utvidgningar av färjhamnar och tillfartsvägar,
som ha till ändamål att betjäna biltrafiken mellan Finland och
Sverige.

På utskottets förslag beslöt rådet alt antaga en rekommendation (nr 22)
till regeringarna i Finland och Sverige i enlighet med förslagsställarnas
hemställan. En medlem avstod från att rösta vid omröstningen om rekommendationen.

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

6. Öresunds-regionens planering

En före sessionen livligt uppmärksammad fråga gällde det av bl. a. herrar
Braconier och Lundström väckta medlemsförslaget om gemensam dansksvensk
planering av öresunds-regionen. En mycket betydande samordning
av de stora stadssamhällenas fortsatta utbyggnad på ömse sidor av Öresund
ansågo förslagsställarna som nödvändig. De påpekade vidare, att de i
iörslaget berörda problemen aktualiserades av att utredningen om en fast
förbindelse i Öresund snart beräknades föreligga färdig samt av att bildandet
av en europeisk stormarknad med all sannolikhet komme att bidraga
till att göra öresunds-regionen till ett centralt område i Nordeuropa såväl
trafikmässigt som ekonomiskt och befolkningsmässigt.

Utskottet ansåg sig för sin del böra understryka betydelsen av att planläggningsarbetet
påbörjades snarast och fann det önskvärt, att regeringarna
tillsatte en gemensam förberedande kommitté på sätt som föreslagits av
landsplansudvalget i Danmark och länsstyrelsen i Malmöhus län. En sådan
kommitté kunde till en början få till uppgift att kartlägga alla frågeställningarna
beträffande öresunds-regionens utveckling och att genomgå de
konkreta problem som krävde närmare undersökningar.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 5),
riktad till regeringarna i Danmark och Sverige, vari dessa uppmanas att
inleda ett nära samarbete beträffande planläggningen av öresunds-regionens
utbyggnad. Tre medlemmar avstodo från att rösta om rekommendationen.

7. Turist- och resebyråsamarbete

I ett till sessionen väckt medlemsförslag om samarbete mellan resebyråer
i utlandet önskade herr Osvald, att regeringarna snarast skulle undersöka
möjligheterna att samordna den statliga eller statsunderstödda resebyråverksamheten
i utlandet i syfte att härigenom uppnå en rationalisering
och besparingar för det allmänna. Av medlemsförslaget framgick, att visst
samarbete redan förekommer mellan de nordiska stathga järnvägsföretagens
resebyråer på olika håll i utlandet. I likhet med förslagsställaren ansåg
trafikutskottet att man borde undersöka möjligheterna att vidga detta samarbete
ej minst med hänsyn till det gemensamma intresset att i utlandet
sprida upplysning om hela Norden och ej blott om de enstaka länderna.
En undersökning av samarbetsmöjligheterna på detta område borde emellertid
enligt utskottet vara inriktad på att öka verksamhetens samlade effektivitet
i minst lika hög grad som på att åstadkomma besparingar för
det allmänna. Dessutom borde undersökningen omfatta ej endast den statliga
eller statsunderstödda resebyråverksamheten i utlandet utan även
statliga turistkontor och andra organ med liknande uppgifter. Utskottet
föreslog rådet att rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna
att samordna den verksamhet, som i utlandet bedrives av statliga
eller statsunderstödda resebyråer och turistkontor samt andra organ med

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

sammanfallande intresse, i syfte att härigenom åstadkomma dels högre
effektivitet, dels rationalisering och besparingar för det allmänna. Rådet
beslöt också antaga en sådan rekommendation (nr 21). Herr Hernelius avstod
från att rösta om denna rekommendation.

Rekommendation nr 5/1960 angående Islands deltagande i turistupplysningssamarbetet
ansåg sig rådet kunna betrakta såsom färdigbehandlad,
enär det av rådet tillhandakomna meddelanden framgick att Island nu
deltoge i det nordiska turistupplysningssamarbetet i utlandet i överensstämmelse
med vad som förordats i rekommendationen.

Turistsamarbetet beröres också i den redan förut behandlade rekommendationen
nr 14/1959 angående utbyggnad av flyg- och turisttrafiken
inom Nordkalotten. Antalet turister i Nordkalott-området har under senare
år tillvuxit kraftigt och ökningen kan förväntas fortsätta i rask takt.
Trafikutskottet gav i samband härmed sitt erkännande åt den turistupplysningsverksamhet
i Nordkalott-området, som bedrivits gemensamt av de
tre berörda länderna, och fann detta samarbete kunna fortsättas och ytterligare
utvidgas. Ehuru kapaciteten i fråga om hotellrum och turiststationer
ökat, ville utskottet likväl framhålla betydelsen av att man forsatte
att arbeta på en ökning av övernattningsmöjligheterna. Det skulle vara
ändamålsenligt, om man därvid till bruk för resebyåer och turistkontor
in. fl. utarbetade en översikt över samtliga hotell, turiststationer, motell,
pensionat, vandrarhem och campingplatser i hela Nordkalott-området.

S. Övriga saker

Trafikutskottet kunde giva uttryck för tillfredsställelse över att ett utkast
till överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
nu förelåg rörande enhetliga regler för utprickning av farvatten på sätt
föreslagits i rådets rekommendation nr 1/1959 angående enhetliga regler
för utprickning av farvatten. Detta avtalsutkast, som preliminärt godkänts
av regeringarna i de fyra länderna, väntades bliva underskrivet före den
1 juli 1962, vid vilken tidpunkt överenskommelsen skulle träda i kraft. Det
i avtalsutkastet föreskrivna utprickningssystemet, som skulle ha genomförts
senast den 1 juli 1965, skulle ge fullständig enhetlighet såvitt angår utprickningen
av de yttre farvattnen och därvid främja säkerheten till sjöss
i den del av de nordiska farvattnen, som har störst betydelse för den internationella
sjöfarten. Även för de inre farvattnen föreskrevs viss enhetlighet
med hänsyn till sjömärkenas utseende; det upplystes dock i utskottet att
förutsättningar för ytterligare förenhetligande av utprickningen i de inre
farvattnen för närvarande ej äro tillstädes. Trafikutskottet uttalade emellertid
i detta sammanhang den förhoppningen, att regeringarna skulle vara
uppmärksamma på möjligheterna att skapa fullständig enhetlighet även
beträffande utprickningen av de inre farvattnen.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Arbetet med rekommendation nr 2/1959 angående samverkan vid isbrytning
hade sedan föregående session fortskridit så långt, att en överenskommelse
mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om isbrytarsamarbete
undertecknats i Helsingfors den 20 december 1961 och trätt i kraft
samma dag. I anledning härav beslöt rådet anse denna fråga såsom slutbehandlad
för sin del.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 11/1959 angående
förenklat upptagande av passageraravgiften i lufttrafik framgick, att
utkrävandet av passageraravgiften nu i stor utsträckning skedde samtidigt
med utfärdandet av biljett. Trafikutskottet fann därför, att rådet kunde
betrakta frågan såsom färdigbehandlad för sin del. Rådet beslöt också i enlighet
härmed.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Allmän nordisk samarbetsöverenskommelse

Som huvudirågan vid rådets tionde session framstod otvivelaktigt förslagen
om ingående av en allmän nordisk samarbetsöverenskommelse. Tanken
på en sådan hade uppkommit i samband med de europeiska marknadsförhandlingarnas
förändrade läge efter Storbritanniens ansökan om medlemskap
i EEG. I denna situation var det av olika synpunkter angeläget att
de nordiska ländernas traditionellt formlösa samarbete kodifierades. Med
bl. a. denna motivering väcktes i augusti 1961 av bl. a. herr Ohlin ett medlemsförslag
om allmän samarbetsöverenskommelse. Sedan rådets sekretariat
utarbetat utkast till en sådan, åtogo sig regeringarna att försöka få till
stånd ett mera definitivt konventionsförslag. Efter det att arbetet härmed
slutförts, föreläde alla fem regeringarna dessa förslag rådet för yttrande
genom ett av dem väckt regeringsförslag. I anslutning till regeringsförslaget
väckte rådspresidiets medlemmar, däribland herr Ohlin, ett ändringsförslag
som syftade till tydligare framhävande i samarbetsöverenskommelsen av rådets
centrala ställning i det nordiska samarbetet.

Förslagen hänvisades till ekonomiska utskottet, som emellertid ålades
alt införskaffa yttranden över förslagen jämväl från de övriga utskotten
Så skedde också. Utskotten, som gjorde åtskilliga kritiska uttalanden ettvart
rörande sitt avsnitt av överenskommelsen, förordade dock blott ett fåtal
andringar i regeringarnas konventionsförslag. Juridiska utskottet hade övervägt
en bestämmelse om samverkan för att främja enhetlighet i rättslilllampningen
vad angår gemensam lagstiftning men avstått från att förorda
en sådan regel. Kulturutskottet fann de kulturella avsnitten i överenskommelsen
väl generellt utformade. I övrigt föreslog utskottet endast eu ändring
nämligen en precisering av artikeln om utbytet inom de fria kulturområdena.
Socialpolitiska utskottet riktade uppmärksamheten på sakliga skiljaktiglieter
vad avser regeln om nykterhetsvården i överenskommelsens olika
språkliga versioner. Även trafikutskottet hade önskat en precisering av av -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

talstexten på ilera punkter. Bl. a. hade utskottet velat få infört regler om
samordning av taxorna på vissa trafikområden. Ekonomiska utskottet tillstyrkte
för sin del ändringsförslaget, som innebar den nyheten att rådet
skulle höras rörande samarbetsfrågor av större principiell betydelse utom i
fall av tidsnöd.

Innan ekonomiska utskottet avgav sitt sammanfattande förslag till rådet,
behandlades saken av en för ändamålet särskilt tillsatt förhandlingsdelegation.
Vid sammanträde med denna förhandlingsdelegation, vari förutom
rådets presidium och representanter för de nationella rådsdelegationerna
även regeringsrepresentanter för varje land ingingo, enades man om att
godtaga de av utskotten föreslagna ändringarna i vissa artiklar i regeringarnas
förslag till samarbelsöverenskommelse.

I sitt härefter avgivna förslag till rådet sade sig ekonomiska utskottet
finna det synnerligen önskvärt, att en överenskommelse av i huvudsak det
slag som förelåg nu ingicks mellan de nordiska länderna. Det var utskottets
förhoppning att trots överenskommelsens allmänna avfattning länderna
skulle med kraft och intresse söka förverkliga överenskommelsens målsättning
på alla områden. Vid en granskning av enskildheterna i överenskommelseförslaget
fann utskottet sig kunna ansluta sig till vad de övriga
utskotten uttalat, ettvart beträffande sitt ämnesområde. De i avsnittet om
ekonomiskt samarbete ingående bestämmelserna ansåg utskottet vara utformade
på sådant sätt, att de borde kunna utgöra ett gott underlag för ett
framtida framgångsrikt nordiskt samarbete på det ekonomiska området.
Utskottet kunde därför tillstyrka deras antagande i föreslaget skick. Som redan
nämnts anslöt sig utskottet vad angick formerna för det nordiska samarbetets
bedrivande till den uppfattning, som kommit till uttryck i det av
rådspresidiets medlemmar väckta ändringsförslaget. Genom att en regel intogs
i överenskommelsen om rådets hörande i samarbetsfrågor av principiell
betydelse löstes en fråga, vilken under längre tid diskuterats mellan statsministrarna
och rådets presidium, senast i november 1961. Ekonomiska
utskottet förordade slutligen i sitt förslag, att samarbetsöverenskommelsen
om möjligt undertecknades omedelbart efter det att rådet beslutat sitt yttrande,
och uttryckte tillika en förhoppning om att ratifikationsproceduren i
enlighet med regeringarnas utfästelser skulle kunna genomföras före sommarferierna.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda uttalat hemställdes, att rådet
i anledning av medlemsförslaget, regeringsförslaget och ändringsförslaget
skulle antaga eu rekommendation till regeringarna om att ingå en överenskommelse
om nordiskt samarbete i enlighet med det förslag sopi fanns fogat
till regeringsförslaget med vissa i rekommendationen angivna ändringar i
några artiklar. Mot utskottets förslag reserverade sig en ntskottsledamot,
som föreslog att rådet skulle rekommendera regeringarna att ingå en samarbetsöverenskommclse
med vissa ändringar i det ekonomiska avsnittet i den
föreliggande texten i stället för de, vilka utskottet förordat.

Vid sakens behandling i rådet segrade vid de förberedande omröstningar

4 /tillang till riksdagens protokoll IUO‘2. 1 samt. AV 106

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

na utskottets förslag med 54 röster mot 5 röster för viss del av reservationen
och mot 6 röster för en annan del av denna. Rådet antog därefter rekommendationen
(nr 24) i den av utskottet föreslagna lydelsen med 56
röster mot 4. De svenska medlemmarna tillhörde vid samtliga omröstningar
majoriteten.

Samarbetsöverenskommelsen undertecknades vid en ceremoni fredagen
den 23 mars 1962 kl. 11 i rikssalen i Finlands riksdagshus i en paus i rådets
förhandlingar.

2. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Grundvalen för ekonomiska utskottets behandling av frågan om det nordiska
ekonomiska samarbetet utgjordes dels av meddelandena om rekommendation
nr 12/1959 om ekonomiskt samarbete och ett i anslutning därtill
väckt tilläggsförslag om samarbete under marknadsförhandlingarna,
dels ock av berättelsen från Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt
samarbete. I tilläggsförslaget, som väckts av herr Gustafsson i Stockholm,
uppmanades rådet att rekommendera regeringarna att under de pågående
och förestående marknadsförhandlingarna samverka på sådana punkter,
där förutsättningar härför funnes.

I samarbetsministrarnas berättelse med därvid fogade handlingar redovisades
åtskilliga positiva resultat av det nordiska samarbetet på handelspolitikens
område. Särskilt glädjande fann utskottet det samråd vara, som
utvecklats mellan de nordiska länderna rörande frågor, som mötte inom olika
internationella organisationer i vilka länderna deltogo. Utskottet förväntade
sig att, i den mån möjligheter och förutsättningar härför yppades,
samarbetet på det handelspolitiska området skulle ytterligare fördjupas.
Särskilt intresse påkallade i dagens situation samarbetet mellan länderna
under marknadsförhandlingarna. Ekonomiska niomannakommittén hade
under året tagit flera initiativ i syfte att få till stånd en samfälld nordisk
förhandlingslinje på sådana punkter, där de nordiska länderna kunde förväntas
ha gemensamma eller likartade intressen. Tilläggsförslaget var att
se mot bakgrund av dessa strävanden från niomannakommitténs sida.

Också enligt ekonomiska utskottets mening var det av största betydelse
att alla möjligheter till samarbete under marknadsförhandlingarna tillvaratoges.
Vad som erfordrades var framför allt samnordiska utredningar och
samråd under förhandlingarnas gång. Arbetsmarknadsproblemen och socialpolitiken
kunde nämnas såsom exempel på sådana ämnen, som borde
utredas på gemensam nordisk basis. Icke minst värdefullt syntes det vara
aii erfarenheter utbyttes mellan de länder, som redan befunne sig i förhandlingsskedet,
och de, som stode i begrepp att inleda förhandlingar. Det syntes
emellertid utskottet i rådande läge icke påkallat att mera konkret angiva
vilka förhandlingspunkter som borde ägnas särskild uppmärksamhet
ur nordisk synpunkt.

På ekonomiska utskottets förslag antog rådet i anledning av tilläggsförslaget
en rekommendation (nr 7), vari regeringarna uppmanas att under

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

de pågående och förestående marknadsförhandlingarna samverka på sådana
punkter, där förutsättningar därför finnas. Sex medlemmar avstodo från
att rösta rörande denna rekommendation.

Vid behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 7/
1961 angående industriellt samarbete utspann sig i rådet en kortare debatt
kring den s. k. Kvarntorp-frågan.

Den av rådet år 1958 antagna rekommendationen nr 5/1958 angående ömsesidig
konsultation i gränshandelsfrågor innebar, att regeringarna vid lagstiftning
om eller i administrativ handläggning av gränshandelsspörsmål
skulle rådföra sig med berörda nordiska grannland innan beslut fattades.
Utskottet kunde nu med tillfredsställelse konstatera, att samtliga regeringar
förklarat sig ha för avsikt att handla i enlighet med rekommendationen,
vars syfte därmed finge anses tillgodosett. I anslutning till rekommendationen
hade väckts ett tilläggsförslag, vari hemställdes att rådet efter vederbörlig
utredning av saken skulle rekommendera regeringarna att, i den
mån det vore möjligt, ytterligare uppmjuka gränshandelsbeslämmelserna.
Då utskottet förutsatte att regeringarna vid sina ömsesidiga konsultationer
i gränshandelsfrågor skulle beakta intresset av att gränshandeln bedreves
under så fria förhållanden som möjligt, syntes något nytt initiativ från
rådets sida icke påkallat i anledning av detta förslag. På utskottets hemställan
beslöt rådet därför att icke företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget
samt att anse 1958 års rekommendation om ömsesidig konsultation
i gränshandelsfrågor såsom för rådets del slutbehandlad.

3. Elkraftsamarbete

Meddelandena om rekommendation nr 22/1958 angående utvidgat samarbete
vid utnyttjandet av vattenkrafttillgångarna och om rekommendation
nr 23/1959 angående samarbete i fråga om produktion och utbyte av
elkraft jämte ett i anledning av sistnämnda meddelanden väckt tilläggsförslag
angående tillsättande av en nordisk elkraftkommitté behandlades
av ekonomiska utskottet i ett sammanhang. I tilläggsförslaget hemställdes,
att rådet ville rekommendera Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar
att tillsätta ett gemensamt organ för behandling av frågan om produklion
och utbyte av elkraft.

De i rekommendationen nr 22/1958 behandlade spörsmålen hade närmare
utretts i Nordiska vattenkraftkommitténs slutrapport om möjligheten att
bygga ut vattenkraften i Torne och Kalix älvar (se Nordisk Udredningsscrie
1962: 3). Den hade den 9 decemher 1961 överlämnats till Finlands,
Norges och Sveriges regeringar. I rapporten framhåller valtenkraftkommittén,
alt den konstaterat att utbyggnad vore möjlig enligt tre skilda alternativ.
Det första av dessa var det mest konventionella och innebar utbyggnad
med sammanlagt 37 stationer i båda älvarna. Det andra gick ut på
överledning av vatten från Kalix till Torne älv och byggande av färre men

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

större stationer. Det tredje alternativet gick ut på överledning av vatten
från Torne älv och Kalix älv till Torne träsk och vidare till Atlanten. Mellan
Torne älv och Atlanten skulle vattnet utnyttjas i en stor anläggning med
betydande fallhöjd. Vattenkraftkonunittén förordade att intresserade parter i
fortsättningen inriktade sig på att närmare undersöka de praktiska utbyggnadsmöjligheterna
i anslutning till de två förstnämnda alternativen med
de modifikationer som kunde finnas lämpliga, bl. a. med hänsyn till att
behovet av utbyggnad bedömdes göra sig gällande tidigare i Finland än i
Sverige. Det s. k. Atlantprojektet, som mycket uppmärksammats, hade därmed
avförts från dagordningen.

Vad beträffar rekommendationen nr 23/1959 om samarbete i fråga om
produktion och utbyte av elkraft är att anteckna att, då yttranden över
tilläggsförslaget om tillsättande av en nordisk elkraftkommitté ännu ej inkommit
till utskottet, detta föreslog att tilläggsförslaget skulle uppskjutas
till nästa session. Rådet beslöt i enlighet härmed.

4. Samarbete rörande byggnadsforskning och materielkontroll

De ekonomiska förbindelserna mellan länderna hindras delvis av kontrollbestämmelser,
som försvåra ett fritt utbyte av varor mellan länderna.
Rådet har vid denna session ägnat dessa frågor ökad uppmärksamhet.

Redan till nionde sessionen hade bl. a. f. d. direktören Knut Ewerlöf väckt
ett förslag om att regeringarna skulle rekommenderas att tillse, att organen
för nordiskt samarbete inom byggnadsforskningen erhölle erforderligt
bistånd i sitt arbete för att förbilliga kostnaderna för hus- och vägbyggandet
i de nordiska länderna, samt att verka för förenhetligande av de bestämmelser,
som normera själva byggnadsverksamheten. År 1961 beslöt rådet
att uppskjuta vidare behandlling av detta förslag till nästa ordinarie
session. Under tiden efter föregående session hade saken utretts av rådets
ekonomiska niomannakommitté, som i sitt utlåtande föreslog att rådet
skulle rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder för en förstärkning
av del nordiska samarbetet inom byggnadsforskningen i enlighet med förslagsställarnas
önskemål.

Ekonomiska utskottet framhöll att en omfattande forskning erfordrades
inom byggnadsverksamheten, för att de talrika nya byggnadsmetoderna och
de nya byggnadsmaterialsorterna skulle kunna nyttiggöras på ett ekonomiskt
riktigt sätt. Vunna erfarenheter pekade på att nordiskt samarbete
på ifrågavarande områden skulle vara till stort gagn för byggnadsproduktionens
rationalisering och effektivisering i länderna. Utskottet kunde därför
skänka sin odelade anslutning till niomannakommitténs förslag.

På utskottets förslag antog rådet också enhälligt en rekommendation (nr
3) till regeringarna, vari dessa rekommenderades att vidtaga åtgärder för
förstärkning av det nordiska samarbetet inom byggnadsforskningen såväl i
vad avser samverkan mellan byggnadsforskningsinstitutioner som vad gäller
arbetet på att förenhetliga normerna inom byggnadsverksamheten.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1662

EU annat näraliggande ämne behandlades i det av herr Gillström väckta
medlemsförslaget om utvidgat samarbete mellan de statliga provningsanstallerna.
I detta förslag uppmanades rådet att rekommendera regeringarna att
undersöka möjligheterna för statliga nordiska provningsanstalter av olika
slag att hredda och intensifiera samarbetet mellan de nordiska länderna i
fråga om den av dessa anstalter bedrivna provningsverksamheten. Utskottet
anslöt sig till de synpunkter, som ekonomiska niomannakommittén
framfört i sitt utlåtande beträffande de fördelar, som stode att vinna genom
en utökad samverkan mellan provningsanstalterna i de nordiska länderna,
och föreslog rådet att antaga eu rekommendation om ytterligare utveckling
av samarbetet mellan såväl statliga som enskilda provningsanstalter i de
nordiska länderna. Detta förslag godtogs av rådet, som enhälligt beslöt antaga
den föreslagna rekommendationen (nr 4).

I ett till sessionen av bl. a. herr Eliasson i Sundborn väckt medlemsförslag
om samordning av kontrollbestämmelser rörande ehnateriel hemställdes,
att rådet ville rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att föranstalta
om ett förenhetligande av elmaterielkontrollen i Norden. Förslaget
syftade i främsta rummet till en ytterligare effektivisering av redan förefintlig
samverkan på detta område i Norden. Målet borde enligt förslagsställarna
vara att en provning i ett land finge omedelbar giltighet i övriga
nordiska länder. Med hänsyn härtill borde de nuvarande nationella kontrollföreskrifterna
sammanarbetas och förenhetligas, över medlemsförslaget
hade yttranden inhämtats från olika myndigheter och organisationer.
1 yttrandena hade delade meningar uttryckts om förslagets ändamålsenlighet
i olika avseenden. Utskottet fann det därför svårt att vid sessionen taga
slutlig ståndpunkt till detta. Den fortsatta beredningen av saken borde lämpligen
anförtros ekonomiska niomannakommittén. Särskild uppmärksamhet
fann ekonomiska utskottet därvid böra ägnas de avgiftsfrågor, som vore
förknippade med provningsverksamheten. Mot denna bakgrund föreslog
ekonomiska utskottet rådet att uppskjuta vidare behandling av saken till
nästa ordinarie session, vilket också blev rådets beslut.

5. Sknttesamurbete

I ett av bl. a. herr Gustafsson i Stockholm till nionde sessionen väckt medlemsförslag
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att
undersöka möjligheterna för ett samarbete beträffande utformningen av de
nationella beskattningssystemen. Förslagsställarna menade, att nuvarande
beskattningssystem i de nordiska länderna utgingo från de ekonomiska
förutsättningar, vilka rådde under ett nu passerat utvecklingsskede, och
följaktligen därför tedde sig i många stycken inkongruenla och olämpliga.
I förslaget upplogos bl. a. följande huvudproblem, frågan om avvägningen
mellan direkt och indirekt beskattning, frågan om direkt beskattning av
fysiska personer och i samband därmed förhållandet mellan proportionell

Kungl. Maj:is skrivelse nr 166 år 1962

och progressiv skatt, frågan om företagsbeskattningen och dess anpassning
till de ändrade ekonomiska förutsättningarna, som bl. a. tillkomsten
av de nya stora marknadsområdena, den ökade internationella handeln och
de skärpta konkurrensförhållandena skulle medföra. Även om man ej kunde
komma så långt som att enas om vissa gemensamma huvudprinciper för
beskattningens framtida utformning, borde enligt förslaget i vart fall de
utredningar, som nu äro i verksamhet i de olika länderna, kunna samråda
med varandra och undersöka möjligheterna för en fortsatt samverkan.

Detta medlemsförslag hade blivit föremål för ett omfattande förarbete
inom ekonomiska niomannakommittén. Beträffande företagsbeskattningen
erinrade niomannakommittén i sitt utlåtande om sin skrivelse till Nordiska
ministerkommittén för ekonomiskt samarbete, i vilken hemställdes om ministerkommitténs
bistånd för utarbetande av en komparativ framställning
av företagsbeskattning i de fem nordiska länderna. En sådan undersökning
borde enligt niomannakommitténs mening omfatta ej endast de egentliga
skattereglerna utan även inbegripa de sociala förpliktelser av olika slag,
som åvilade företagen och påverkade deras inbördes konkurrenskraft. Då det
ej syntes niomannakommittén ändamålsenligt att realitetsbehandla denna
fråga i rådet, innan den begärda utredningen förelåge, föreslog niomannakommittén
att medlemsförslaget i vad gällde företagsbeskattningen skulle
uppskjutas till en senare session. — Vad angick den individuella beskattningen
hade niomannakommittén inhämtat, att vissa enskilda organisationer
i de nordiska länderna vore sysselsatta med att gemensamt genomföra en
sådan komparativ undersökning av beskattningsförhållandena. I avsikt att
undvika dubbelarbete hade kommittén ansett det riktigast att avvakta dessa
undersökningar för att se, huruvida dessas resultat kunde läggas till grund
för det vidare arbetet inom rådet. Under sådana omständigheter såg sig kommittén
nödsakad föreslå rådet att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget
till en senare session även i vad avser den individuella beskattningen.

Vad slutligen beträffar den tredje i medlemsförslaget upptagna punkten,
samarbete mellan de organ i länderna som bedriva utredningsarbete på beskattningsområdet,
fann niomannakommittén det med hänsyn till vidden
och betydelsen av utredningsuppgifterna på beskattningens område angeläget,
att tillgängliga resurser samordnades i möjligaste mån. Niomannakommittén
föreslog därför rådet att antaga en rekommendation för att på så
sätt snarast få till stånd önskad samverkan.

Ekonomiska utskottet biträdde niomannakommitténs förslag. I enlighet
härmed beslöt rådet att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget såvitt
avsåge företagsbeskattningen och den individuella beskattningen till nästa
ordinarie session samt att i en enhälligt antagen rekommendation (nr 30)
hemställa till regeringarna att etablera nära samråd mellan de myndigheter,
kommittéer och sakkunniga som syssla med utredningar om skatteregler,
vilka kunna vara av gemensamt nordiskt intresse.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

6. Fiskefrågor

Till sessionen hade Danmarks regering väckt ett regeringsförslag om inrättande
av ett nordiskt kontaktorgan för fiskerispörsmål. I förslaget hemställdes,
att rådet skulle antaga en rekommendation till regeringarna om att
upprätta ett permanent nordiskt kontaktorgan för fiskerispörsmål. Organel
skulle enligt förslaget ha till uppgift att följa utvecklingen inom fiskeriområdet
och att till behandling upptaga såväl konkreta problem rörande själva
fisket i de nordiska länderna som avsättningsproblemen länderna emellan
och gentemot tredje land, ävensom att dryfta andra problem av gemensamt
intresse. Organet skulle bestå av representanter för regeringar och myndigheter
i de nordiska länderna och ett motsvarande antal representanter för fiskeriorganisationerna.

Ekonomiska utskottet erinrade om att det visserligen vartannat år avhölles
nordiska fiskerikonferenser, vid vilka skilda spörsmål av gemensamt intresse
för det nordiska fisket avhandlades, men menade att det likväl skulle vara
av värde att ett permanent nordiskt organ under perioderna mellan konferenserna
förberedde dessa och fortlöpande behandlade aktuella spörsmål. Utskottet
föreslog rådet att rekommendera regeringarna att upprätta ett permanent
nordiskt kontaktorgan för fiskerispörsmål i enlighet med regeringsförsiaget.
Enhälligt antogs en sådan rekommendation (nr 23) av rådet.

I ett till åttonde sessionen väckt medlemsförslag hade bl. a. herr Ohlin
hemställt, att rådet måtte rekommendera Danmarks, Finlands, Norges och
Sveriges regeringar att undersöka möjligheterna för en gemensam lösning
av fiskerigränsfrågan för dessa länders del samt att, i den mån det läte
sig göra, överenskomma om likställighet för nordiska medborgare eller särskilda
grupper av sådana vad angick fisket inom speciella områden. Förslaget
hade av rådet både vid åttonde och vid nionde sessionen uppskjutits till
nästa ordinarie session.

Frågan hade nu beretts av ekonomiska niomannakommittén, som funnit
att något initiativ från rådets sida i nuvarande läge — särskilt med tanke
på spörsmålets samband med de europeiska marknadsfrågorna - knappast
kunde bidraga till lösning av de problem, som äro förknippade med fiskerigränsernas
utformning. Niomannakommittén förordade därför ett nytt uppskov.
På förslag av ekonomiska utskottet, som anslöt sig till niomannakommitténs
uppfattning, uppsköt rådet också behandlingen av medlemsförslaget
till nästa ordinarie session.

Rekommendationen nr 5/1961 angående samverkan beträffande fiskeriproblem,
som särskilt tog sikte på samarbete i fråga om fiskeri- och handelspolitiken
utåt, fann ekonomiska utskottet ha i huvudsak blivit realiserad.
Emellertid ansåg utskottet det värdefullt att få del av ytterligare ett års erfarenheter
rörande de nordiska ländernas samverkan om fiskerispörsmål
inom GATT.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Vid behandlingen av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr
22/1957 om nordiskt samarbete för skydd av laxbeståndet i Östersjön kunde
utskottet konstatera afl det ännu ej lyckats att skapa enighet om en konvention
i ifrågavarande ämne omfattande samtliga östersjö-stater. Förhandlingar
ha dock tidigare ägt rum beträffande detta spörsmål mellan östersjöländerna,
varvid principiell enighet vunnits om vissa åtgärder till skydd för
laxbeståndet. Utredningar påginge nu i Sverige rörande betydelsen av vissa
tridlysningstider för laxen. Avsikten vore att, sedan denna utredning slutförts,
förhandlingar skulle från svensk sida upptagas med i första hand
Danmark om en avtalsmässig reglering av denna och andra hithörande frågor.

7. Samarbete beträffande utrikestjänsten

Rådet har sedan flera år ägnat uppmärksamhet åt möjligheterna att öka
samarbetet mellan länderna vad angår utrikestjänstens olika grenar.

Vid denna session hade rådet att bl. a. behandla regeringarnas meddelanden
om rekommendation nr 8/1959 angående samverkan i fråga om specialattachéposter
och meddelanden om rekommendation nr 6/1960 angående
samarbete beträffande utrikestjänsten ävensom ett tilläggsförslag om uppförande
av ett Scandinavia House i New York. I tilläggsförslaget hemställdes,
att rådet — när de olika omständigheterna rörande ett eventuellt uppförande
av ett Scandinavia House i New York blivit klarlagda och rådet fått
resultatet av utredningen sig förelagt ■—- rekommenderade regeringarna att
söka få tanken på en sådan byggnad förverkligad.

Den promemoria angående samarbetet beträffande utrikestjänsten, som
på rådets initiativ utarbetats av administrationscheferna i de nordiska ländernas
utrikesministerier, hade i mars 1961 överlämnats till rådet och där
genomgåtts av rådets ekonomiska niomannakommitté. I sitt utlåtande till
i ådet hade niomannakommittén funnit de allmänna principer, som redovisas
i promemorian, godtagbara ur rådets synpunkt. Också ekonomiska utskottet
ansåg de riktlinjer rörande samarbetet beträffande utrikestjänsten,
om vilka enighet numera uppnåtts, vara ändamålsenliga. Åtskilliga praktiska
tillämpningsfrågor vore emellertid ännu icke helt lösta, varför rådet
borde alltfort följa saken. Frågan om samarbete beträffande specialattachéer
tinge numera anses innesluten i den större frågan om samarbete på utrikestjänstens
område. Rekommendationen nr 8/1959 om specialattachéer kunde
rådet därför besluta avskriva såsom för rådets del färdigbehandlad.

Vad angår projektet om ett gemensamt Scandinavia House i New York
tinns redan åtskilligt utredningsmaterial tillgängligt, bl. a. rörande dess praktiska
och ekonomiska konsekvenser. Det syntes utskottet angeläget att rådets
ekonomiska niomannakommitté finge taga del därav. Först sedan kommittén
berett saken, kunde rådet taga ståndpunkt till tilläggsförslaget, vilket
rådet beslöt uppskjuta till nästa ordinarie session.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

8. Hjälpen till utvecklingsländerna

Utlandshjälpen, som vid föregående session var eu huvudfråga, tilldrog

sig även denna gång betydande uppmärksamhet. I form av meddelanden till
rekommendation nr 3/1961 angående samordning av hjälpen till utvecklingsländerna
och till rekommendationen nr 9/1960 angående specialutbildning
av experter för underutvecklade länder hade regeringarna ställt ett fylligt
material till rådets förfogande. Ekonomiska utskottet kunde också konstatera,
alt samarbetet kommit väl i gång. Av de redogörelser, som lämnats för
arbetet inom den på rådets initiativ tillsatta nordiska ministerkommittén
för samordning av hjälpen till utvecklingsländerna, inhämtades, att grunden
lagts till en betydelsefull samnordisk insats. Särskilt gällde detta omdöme
de planer, som förelåge rörande ett samnordiskt projekt i Tanganyika. Det
låg ett betydande värde i ett gemensamt nordiskt uppträdande för ett sådant
projekts förverkligande. Ekonomiska utskottet ville därför uttrycka sin tillfredsställelse
med vad som hittills åstadkommits av ministerkommittén och
samtidigt understryka vikten av att samarbetet beträffande hjälpen till utvecklingsländerna
stärktes och utvidgades så långt det vore praktiskt möjligt.
Beträffande den inom utskottet framförda synpunkten att vidga utvecklingshjälpen
till mer än ett land och att eventuellt överväga även samgående
i något franskspråkigt land i Afrika framhöll utskottet, att dylika
tankar icke borde vara främmande under den fortsatta planeringen men alt
man i närvarande stund borde koncentrera krafterna på ett förverkligande
av den insats som redan påbörjats, så att denna snarast kommer i gång.

Utskottet underströk vidare vikten av att möjligheterna att skapa en gemensam
nordisk expertmarknad tillvaratoges. Ej blott användningen avexperterna
utan även deras utbildning vore angelägenheter väl ägnade för
nordisk samverkan. Betydande fördelar stode att vinna, om denna expertmarknad
ställdes till förfogande icke blott för multilaterala utan även för bilaterala
projekt. Härigenom skulle de bilaterala projekten kunna givas en nordisk
prägel. Enligt utskottets mening borde representanter för de övriga
nordiska länderna beredas tillfälle att deltaga i möten med de nationella
organen för hjälp till utvecklingsländerna och därvid givas en ställning, som
så nära som möjligt överensstämde med den som landets egna medlemmar
intoge.

Spörsmålet om specialutbildning av experter för underutvecklade länder
ingick numera som ett led i den större frågan om samordning av hjälpen till
utvecklingsländerna. Då den ej längre krävde någon särbehandling, beslöt
rådet att betrakta rekommendationen nr 9/1960 såsom slutbehandlad för
rådets del.

9. Övriga saker

Rekommendation nr 6/1961 angående nordiskt kontaktorgan för jordbruksspörsinål
kunde rådet betrakta såsom slutbehandlad, sedan rådet erhållit
meddelande om att ett sådant kontaktorgan upprättats i enlighet med
rekommendationen.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

I anledning av rekommendationen nr 4/1958 angående utgivande av en gemensam
statistisk skrift hade regeringarna i flera år undersökt möjligheterna
att få till stånd en statistisk skrift på engelska med uppgifter om de nordiska
länderna. Då denna undersökning ej lett till resultat, hade ekonomiska
niomannakommittén på rådets uppdrag under tiden sedan föregående session
lagit upp saken och med tillhjälp av en tillkallad expert låtit utarbeta ett
förslag till en sådan skrift, som skulle utgivas i rådets egen regi. Förslag
härom förelåge nu i anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendationen
i ett av ekonomiska niomannakommittén avgivet utlåtande.

Ekonomiska utskottet anslöt sig till niomannakommitténs förslag under
framhållande av att en statistisk skrift av förordad art borde kunna bliva av
stort värde som upplysningskälla icke blott inom Norden utan även och
framför allt i andra länder. I det avseendet vore utgivandet av en gemensam
statistisk skrift att se som ett led i strävandena att utanför Norden sprida
upplysning om förhållandena i de nordiska länderna. På utskottets förslag
beslöt rådet uppdraga åt rådets presidium att på prov under 1962 utgiva en
statistisk skrift i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget
samt att betrakta rekommendationen som för rådets del slutbehandlad.

Sedan flera år tillbaka har rådet intresserat sig för ett ekonomiskt samarbete
mellan Finland, Norge och Sverige inom Nordkalotten. Denna fråga
aktualiserades vid sessionen av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och
Sveriges nordligaste områden. Det mellan Finlands och Norges regeringar
på sommaren 1960 träffade avtalet angående ekonomiskt samarbete mellan
Finland och Norge i Enare- och Kirkenes-områdena gällde framför allt uppförandet
av en gemensamt ägd kraftpappersfabrik i Kirkenes. Ägare skulle
vara ett särskilt aktiebolag, i vilket bägge staterna skulle teckna aktier till
samma belopp. Sedermera hade dock i Finland viss tveksamhet uppstått om
huruvida trävarutillgången i Enare-området var tillräcklig med beaktande
av det pågående och planerade utbyggnadsprogrammet för den inhemska
träförädlingsindustrien. I Finland påginge undersökningar härom. Ekonomiska
utskottet ville för sin del blott framhålla angelägenheten av att detta
utredningsarbete snarast slutfördes, så att klarhet kunde vinnas om huruvida
ifrågavarande stora projekt skulle kunna förverkligas eller ej.

F. Rekommendationer avskrivna utan utskottsbehandling

Inledningsvis har nämnts, att rådet utan utskottsbehandling beslöt att betrakta
vissa rekommendationer såsom för rådets del slutbehandlade. De rekommendationer
eller delar av rekommendationer, som därvid avsågos, voro
följande:

rekommendation nr 16/1954 angående samarbete i fråga om forskning
och laboratorieundersökning m. m. på hälso- och sjukvårdens område,

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

rekommendation nr 26/1957 angående rättslig likställdhet för nordiska
medborgare i fråga om kustfart,

rekommendation nr 3/1959 angående nordiskt kriminologiskt forskningsråd
samt

rekommendation nr 9/1959 angående nordiskt sjörätlsinstitut.

De i de angivna rekommendationerna uttryckta önskemålen torde i huvudsak
ha realiserats, vad angår kustfartsfrågan dock med den reservationen,
alt den kvarstår olöst för Finlands del.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets
rapport, deltogo vid årets session 28 olika talare med sammanlagt
29 inlägg. Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten,
som pågick under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander och
statsrådet Ulla Lindström. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från
svensk sida av herrar Cassel, Helén, Strand och Sundin.

Huvudämne under generaldebatten blev den allmänna samarbetsöverenskommelsen,
som berördes av praktiskt taget samtliga talare. Olika i denna
avhandlade samarbetsområden behandlades mer eller mindre ingående.
Åtskilliga talare, däribland statsrådet Lindström, dröjde vid frågan om hjälpen
till utvecklingsländerna. Men även samarbetet rörande högre utbildning
och forskning och behovet av ökad samverkan inom radio och television
togs upp. Sistnämnda spörsmål behandlades av herr Sundin.

I anledning av rådets tioårsjubileum betygsatte åtskilliga talare Nordiska
rådets hittillsvarande verksamhet, som de i huvudsak bedömde positivt.
Vad angår rådets arbetsformer framkom dock viss kritik. Bl. a. ägnade
statsminister Erlander huvuddelen av sitt anförande åt en tillbakablick
och granskning av samarbetet inom Nordiska rådet. Han fann därvid,
att det nordiska samarbetet på många områden nått långt. Till bemötande
av herr Helén, som i sitt anförande pläderat för att rådsmedlemmarna i
högre grad än hittills varit fallet borde agera såsom företrädare för en viss
politisk åskådning än som nationella representanter, framhöll statsminister
Erlander, att han ej trodde det skulle vara till fördel, om man förde över
de partipolitiska diskussionsmetoderna till rådet. Däremot ansåg han det
ligga i linje med herr Heléns uppslag att i rådet taga upp stora frågor, även
om de vore partiskiljande.

Samarbetsöverenskommelsens framläggande fann flertalet vara ett uttryck
för det goda samarbetet mellan Nordiska rådet och de nordiska ländernas
regeringar. Det påpekades emellertid samtidigt att samaibetsöveienskommelsen
mera vore en programförklaring för nordiskt samarbete än
en juridiskt bindande traktat med bestående förpliktelser. Kritik riktades
också mot samarbetsöverenskommelsens avfattning, i det den i sin föreliggande
utformning ansågs i allt för hög grad sakna nödiga preciseringar av

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

de uppnådda samarbetsresultaten och ett uppdragande av riktlinjer för det
tramtida samarbetet. Herr Strand hävdade i denna del en delvis annan mening.

I fråga om det ekonomiska samarbetet märktes bl. a. ett inlägg av Danmarks
utrikesminister J. O. Krag, som gav en översikt över de frågeställningar
med hänsyn till det nordiska samarbetet, som de danska förhandlarna
mött vid sina överläggningar i Bryssel med EEG:s experter. Från dansk
sida hade man därvid särskilt framhållit de problem, som framkallades av
den gemensamma nordiska arbetsmarknaden, och av det förhållandet att
sociallagstiftningen i gemenskapens länder är principiellt annorlunda uppbyggd
än i de nordiska länderna. Herr Cassel ställde frågan om regeringarna
hölle en fortlöpande och nära kontakt med varandra rörande förhandlingarna
med gemenskapens organ. Herr Strand belyste i sitt inlägg bl. a. Kvarntorp-frågan.

IV. Val Til. TTl.

Vid sessionen utsåg rådet tre niomannakommittéer med uppgift att till
nästa Session förbereda rådets behandling av saker tillhörande respektive
juridiska, socialpolitiska och ekonomiska utskottens ämnesområden. Som
svenska representanter invaldes i den juridiska niomannakommittén herr
Ahlkvist (omval) och fru Gärde Widemar (nyval), i den socialpolitiska
herrar Birger Andersson och Sundin (omval) samt i den ekonomiska fröken
Ebon Andersson (nyval) och herr Strand (omval) med herrar Ohlin
och Eliasson i Sundborn som suppleanter (omval).

Till svenska medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt nyvaldes
herr Birger Andersson och fru Ingrid Segerstedt Wiberg. Till revisorer
för tidskriften utsåg rådet herrar Leif Cassel (omval) och Anselm
Gillström (nyval).

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Oslo till lämplig tidpunkt
under januari—februari 1963.

Det kan antecknas att rådet vid en särskild festlighet den 23 mars 1962
firade sitt tioårs-jubileum. Härunder utdelades för första gången Nordiska
rådets litteraturpris.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets tionde session i Helsingfors
antagna rekommendationerna]

Rek. nr 1.

Rek. nr 2.

Rek. nr 3.

Rek. nr 4.

Rek. nr 5.

Rek. nr 6.

Rek. nr 7.

Rek. nr S.

Rek. nr 9.

Nordisk Råd rekonimanderer regeringerne i faellesskab åt overveje,
hvorledes det nordiske retsfaellesskab bedst kan bevares
og udvikles, såfremt ét eller flere af de nordiske lande tilslutter
sig Det europaeiske 0konomiske Faellesskab, og åt traeffe de
efter regeringernes opfattelse i så henseende fornpdne foranstaltninger.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att i samråd med vederbörande sjöfolks- och redareorganisationer
företaga en undersökning av förutsättningarna
för att tillerkänna nordiska sjömän tjänstgörande ombord på
fartyg från annat nordiskt land samma sociala förmåner som
fartygets hemland ger landets egna medborgare,

2. att utreda möjligheterna att i lämplig omfattning utvidga
den egna konsulära verksamheten beträffande sjöfolkets angelägenheter
till att avse icke blott ombordanställda från det
egna landet utan även ombordanställda från alla övriga nordiska
länder, samt

3. att sträva till att i framtida lagstiftning av betydelse för
sjömannens sociala rättigheter i hans egenskap av yrkesutövare
ombordanställda från annat nordiskt land tillförsäkras
samma förmåner som det egna landets medborgare.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för förstärkning av det nordiska samarbetet inom
byggnadsforskningen såväl i vad avser samverkan mellan
byggnadsforskningsinstitutioner som vad gäller arbetet på att
förenhetliga normerna inom byggnadsverksamheten.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ytterligare utveckla
samarbetet mellan såväl statliga som enskilda provningsanstalter
i de nordiska länderna.

Nordisk Råd henstillcr til regeringerne i Danmark og Sverige
åt indlede et nsert samarbejde om planlaegning af udbygningen
i 0resunds-regionen.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å fremskaffe redegjprelser
fra landenes radio- og fjernsynsinstitusjoner med sikte
på eu naermere utredning av de spörsmål som er reist i medlemsforslaget
Sak A 34.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att under de pågående
och förestående marknadsförhandlingarna samverka
på sådana punkter, där förutsättningar därför finnes.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i faellesskab åt s0ge
genneinf0rt ensartede og fuldt betryggende bestemmelser i de
nordiske lufIfartslove angående misbrug af alkohol.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å etablere et felles arbeidsmarked
for laerere ved åt skolemyndighetene i de enkelte

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Rek. nr 10.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Rek. nr lå.

Rek. nr 15.

Rek. nr 16.

Rek. nr 17.

Rek. nr 18.

Rek. nr 19.

Rek. nr 20.

Rek. nr 21.

land utarbeider forskrifter i dette 0yemed, i naert samarbeid
med de tilsvarende myndigheter i de andre nordiske land.
Nordisk Råd henstiller til regeringerne, åt de i faellesskab
traffer foranstallninger for åt sikre gennemf0relsen af det
af dem alle tiltrådte internationale radioreglement, for så vidt
angår radiospredning i strid med dette og bestemt til modtagning
på et nordisk lands område.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda möjligheterna
att genomföra en likartad livsmedelslagstiftning och
en gemensam medicinsk kontroll i fråga om livsmedel.
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt
låta utreda spörsmålet om upptagande av ett nordiskt samarbete
beträffande forskning och upplysning i fråga om läkemedel
samt om en vidareutveckling av samarbetet beträffande
kontrollen av farmaceutiska specialiteter.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att snarast tillsätta ett nordiskt organ för behandling
av gemensamma samespörsmål och renskötselfrågor.
Nordisk Råd anbefaler regjeringene å företa en naermere
utredning av spprsmålet om et nordisk samvirkesenter för
landbruket.

Nordisk Råd anbefaler regjeringene å underspke om det er
grunnlag og behov for å opprette et nordisk institutt för konfliktforskning.

Nordisk Råd anbefaler regjeringene å påse åt det ved utarbeidelsen
av en nordisk plan for fordeling av nye institusjoner
for utdannelse og forskning blir overveiet å opprette en
institusjon for sinologi, samt å ta de npdvendige skritt for å
få utredet spprsmålet om å opprette en sådan institusjon.
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att — med bibehållande av det nordiska
passkontrollavtalets principer om enhetliga regler för
reselegitimation och om fri rörlighet inom det nordiska området
— genom nationella bestämmelser av enhetligt innehåll
genomföra en sådan ordning, att identitetskort ävensom pass,
vilkas giltighetstid utlöpt inom fem år, i lämplig utsträckning,
kan godtagas för inresa i och vistelse under tre månader
inom det nordiska passkontrollområdet, samt att i samband
därmed reglera möjligheterna att under samma tid avlägsna
icke önskvärda utlänningar från detta område i huvudsak
enhetligt i de berörda nordiska ländernas utlänningslagar.
Nordisk Råd henstiller til regeringerne på de områder, hvor
der måtte vsere praktisk behov derfor, att underspge forudsmtningerne
for ivaerksmttelse af beslutninger truffet af administrativ
myndighed i andet nordisk land.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att fortsätta och
skyndsamt slutföra det inledda utredningsarbetet angående
samordning av änke- och invalidpensioneringen.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Norge og Sverige å
samordne byggingen av vegen over Graddis, således åt man
når frem til grensen samtidig.

Nordiska rådet hemställer till regeringarna att undersöka
möjligheterna att samordna den verksamhet, som i utlandet
bedrives av statliga eller statsunderstödda resebyråer och tu -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

ristkontor samt andra organ med sammanfallande intressen, i
syfte att härigenom åstadkomma dels högre effektivitet, dels
rationalisering och besparingar för det allmänna.

Rek. nr 22. Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland og Sverige
åt underspge mulighederne og behovet för åt samordne arbejdet
med oprettelse af hensigtsmsessige regukere fa;rgeforbindelser
for automobiltrafikken mellem Finland og Sverige,
herunder förbindelser over Åland.

Rek. nr 23. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att upprätta ett
permanent nordiskt kontaktorgan för fiskerispörsmal enligt
följande:

Organet skall ha till uppgift att följa utvecklingen och att
till behandling upptaga konkreta problem såväl rörande själva
fisket i de nordiska länderna som avsättningsproblem länderna
emellan och gentemot tredje land. Härutöver skall organet
kunna dryfta andra problem av gemensamt intresse som kan
uppstå.

Organet skall bestå av representanter för regenngsmyndigheterna
i de nordiska länderna och ett motsvarande antal
representanter för fiskeriorganisationerna.

Organet skall sammanträda, när framställning härom göres av
representanterna från regeringsmyndigheterna eller näringsorganisationerna
i ett av länderna.

Rek. nr 2i. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ingå en överenskommelse
om nordiskt samarbete i enlighet med det förslag,
som finnes fogat vid sak B 3, ehuru med följande ändringar
:

Artikel 13

Artikeln ges i den svenska texten följande lydelse (motsvarande lydelse i
övriga texter):

I syfte att stödja och stärka den kulturella utvecklingen skall det fria
nordiska folkbildningsarbetet och utbytet inom litteratur, konst, musik,
teater, film och övriga kulturområden främjas, varvid böra tillvaratagas
bland annat de möjligheter som radio och television erbjuda.

Artikel 16

I den norska texten utbytes ordet »edruelighetsarbeidet» mot ordet »alkoholistbehandling».

Artikel 35

Artikeln ges i den svenska texten följande lydelse (motsvarande lydelse i
övriga texter):

För att uppnå de syften, som angivas i denna överenskommelse bora de
fördragsslutande parterna fortlöpande samråda och vid behov vidtaga samordnande
åtgärder.

Detta samarbete skall liksom hittills äga rum på ministermöten, inom ramen
för Nordiska rådet och dess organ enligt de riktlinjer, som äro uppdragna
i stadgan för rådet, inom särskilda samarbetsorgan eller mellan vederbörande
myndigheter.

Artikel 36

Artikeln ges i den svenska texten följande lydelse (motsvarande lydelse
i övriga texter):

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Nordiska rådet bör beredas tillfälle att yttra sig om nordiska samarbets frågor

av principiell bärvidd, då detta av tidsskäl icke är ogörligt.

Rek. nr 25. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt antage en lovgivning
om samarbejde mellem de nordiske lande angående fuldbyrdelse
af straf m.v. i overensstemmelse med de principper,
der er anf0rt i det for rådet fremlagte regeringsforslag tSag
B 2).

Rek. nr 26. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att söka genomföra
enhetliga regler rörande specialistbehörighet för läkare.

Rek. nr 27. Nordisk Råd henstiller til regjeringene, på grunnlag av et
förslag utarbeidet av foreningene Norden og etter innstilling
fra Nordisk Kulturkommisjon, å opprette et nordisk institutt
i Reykjavik, som kan virke som et sentrum for opplysning i
Island om de andre nordiske land.

Rek. nr 28. Nordisk Råd anbefaler regjeringene i tilstrekkelig omfång å
sprge for åt det arrangeres kurser i nabolandenes sprog för
laerere som underviser i vedkommende sprog.

Rek. nr 29. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att överväga förutsättningarna
och formerna för ett vidgat samarbete mellan
de nordiska länderna på sjukvårdsplaneringens område.

Rek. nr 30. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att etablera nära
samråd mellan de myndigheter, kommittéer och sakkunniga,
som sysslar med utredning av skatteregler, som kan vara
av gemensamt nordiskt intresse.

Rek. nr 31. Nordisk Råd henstiller til regeringerne

1. i samarbejde med rådet åt lade foretage supplerende underspgelser
af den i den juridiske nimandskomités udtalelse af

10. oktober 1961 fremdragne sp0rgsmål vedr0rende administration,
af faellesnordiske institutioner, samt

2. åt s0ge udformet skattelovgivning m.v. således, åt der
ikke tilstås personer ansatte ved faellesnordiske institutioner
saerlige skattemaessige fordele i kraft af dette ansaettelsesforhold.

Rek. nr 32. Nordisk Råd henstiller til regeringerne i faellesskab åt optage
spprgsmålet om en revision af lovgivningen om kommission,
handelsagentur og handelsrejsende.

Rek. nr 33. Nordisk Råd anbefaler en utredning av mulighetene for å gjennomf0re
en lpsning på nordisk plan for utdannelsen av by- og
regionplanleggere og en naermere koordinering av den nordiske
byplanforskning.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

620579