Regeringens skrivelse
1998/99:61

Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför
2000-talet.

Skr.

1998/99:61

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 4 mars 1999.

Göran Persson

Anna Lindh

(Utrikesdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringen presenterar i denna skrivelse en svensk Asienstrategi inför
2000-talet. Utgångspunkten är Sveriges intressen och ansvarstaganden
som de kommer till uttryck i vårt internationella agerande, önskan att
främja vår välfärd genom sysselsättning och tillväxt samt de asiatiska
ländernas egna mål och behov. Målsättningen är att skapa varaktiga, för-
djupade och ömsesidiga förbindelser.

Skrivelsen redovisar regeringens Asienpolitik inom ett antal viktiga
områden som demokrati och mänskliga rättigheter, handel och direkt-
investeringar, utvecklingssamarbete, miljö, forskning och utbildning,
folkrörelser och gränsöverskridande nätverk samt kultur, information och
Sverigefrämjande. Olika handlingsmöjligheter presenteras - på multi-
lateral nivå, EU-nivå och bilateral nivå.

1 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 61

Innehållsförteckning Skr 1998/9961

1 Inledning...........................................................................................3

1.1 Förarbete för en svensk Asienstrategi.................................3

1.2 Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-

talet.....................................................................................3

1.3 Asiennätverk.......................................................................4

2 Sammanfattning................................................................................4

2.1 Att bygga ömsesidiga och hållbara relationer.....................4

2.2 Utgångspunkter för en svensk Asienstrategi.......................6

2.3 Sverige och Asien i det internationella förändringsarbetet. 7

2.4 Huvudelement i strategin....................................................7

2.5 Handlingsutrymme bilateralt, inom EU och multilateralt... 9

2.6 Fördjupade bilaterala relationer..........................................9

2.7 Landvisa strategier............................................................12

3 Perspektiv på Asien.........................................................................12

3.1 Europa och Asien - återvunnen j ämbördighet...................12

3.2 Asien i den internationella ekonomin...............................12

3.3 Fattigdom och maktlöshet.................................................19

3.4 Miljö och naturresurser.....................................................23

3.5 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet...........26

3.6 Säkerhet och integration...................................................33

3.7 Komplexitet och mångfald................................................37

4 Asien år 2010..................................................................................38

4.1 Globaliseringens krafter och det internationella

samfundet..........................................................................38

4.2 En möjlig utveckling.........................................................41

4.3 Asiens växande roll...........................................................45

4.4 De goda vägvalen.............................................................46

5 En svensk Asienstrategi inför 2000-talet.........................................46

5.1 Asien i Sveriges relationer med omvärlden......................46

5.2 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet...........57

5.3 Handel och direktinvesteringar - en dynamisk faktor.......60

5.4 Fattigdomsbekämpning och ömsesidighet -

utvecklingssamarbetets framtida roll i Asien....................74

5.5 Miljö - ödesfråga...............................................................82

5.6 Forskning och högre utbildning........................................86

5.7 Folkrörelser och gränsöverskridande nätverk...................96

5.8 Kultursamarbete, informationsverksamhet och

Sverigefrämjande............................................................101

6 Sveriges bilaterala relationer med länder och ekonomier i Asien . 105

6.1 En historisk återblick......................................................105

6.2 Östasien..........................................................................108

6.3 Sydostasien.....................................................................118

6.4 Sydasien..........................................................................129

Förkortningar.........................................................................................135

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999.......... 138

1 Inledning skr 1998/99:61

1.1 Förarbete för en svensk Asienstrategi

Regeringen tillsatte våren 1997 en arbetsgrupp med uppgift att lämna
förslag till en strategi för att "intensifiera Sveriges relationer med Asien".
Målsättningen med arbetet var att "med perspektiv på år 2010, ge en
insiktsfull och nyanserad bild av Asien och konsekvenserna av regionens
omvandling". Förslag skulle utarbetas till en integrerad svensk strategi
gentemot länderna i Asien för politiska relationer, säkerhetspolitik,
handel, ekonomiskt samarbete, utvecklingssamarbete, miljösamarbete,
besöksutbyte, forskning, information och kultur. Studien skulle omfatta de
asiatiska länderna från Pakistan och österut, dvs. Sydasien, Sydostasien
och Östasien. Projektledare var ambassadör Börje Ljunggren och
sakkunnig fil.dr Lisbeth Hellvin. Till arbetsgruppen knöts en referens-
grupp med representanter från näringslivet, fackföreningsrörelsen,
enskilda organisationer, forskarvärlden, Utrikesdepartementet, Sida,
Kommerskollegium och Exportkreditnämnden samt, som ordföranden,
statssekreterarna Mats Karlsson och Yvonne Gustafsson.

Uppdraget gavs stor bredd med fokus på fem huvudteman:

~ Asien i den internationella ekonomin,

- fattigdom och livskvalitet,

_ miljö och hållbart utnyttjande av naturresurser,

- demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet,

- den asiatiska säkerhetssituationen.

Arbetsgruppen fick resurser för att lägga ut uppdrag på bakgrundsstudier
och for att hålla hearings. Studierna publicerades i två volymer, som
behandlar Sveriges relationer med länderna i Asien respektive utveck-
lingen i Asien (Sverige i Asien Ds 1998:33 och Asiatiska vägval Ds
1998:34).

Arbetsgruppen redovisade uppdraget den 30 november 1998 i
rapporten Framtid med Asien. Förslag till en svensk Asienstrategi. (Ds
1998:61). Rapporten har remitterats. De femtiotal remissvar som kommit
in är överlag mycket positiva till rapporten. Remissvaren finns tillgängliga
i form av en sammanställning, som kan erhållas genom Utrikes-
departementets enhet för Asien och Oceanien.

Analyser och förslag i rapporten ligger till grund för denna skrivelse om

Asien och Sveriges relationer med regionen.

1.2 Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför

2000-talet

Regeringen redogör i skrivelsen för hur Sveriges relationer med länderna
och ekonomierna i Asien kan breddas och fördjupas. I två inledande
kapitel (3 och 4) analyseras kortfattat utvecklingen i Asien med utblick
mot år 2010. I kapitel 5 presenteras en svensk Asienstrategi inför 2000-
talet med tyngdpunkt på åtta centrala områden:

- demokrati, mänskliga rättigheter och j ämställdhet,

- handel och direktinvesteringar, Skr. 1998/99:61

~ fattigdomsbekämpning och fördjupade relationer genom utvecklings-

samarbete,

- miljö,

- forskning och utbildning,

- folkrörelser och gränsöverskridande nätverk,

- kultur,

- informationsverksamhet och Sverigefrämjande.

Huvudsyftet med skrivelsen är att ange en färdriktning. Genomförandet
kommer att konkretiseras ytterligare i en handlingsplan.

En strategi måste utvecklas på flera nivåer, såväl i förhållande till Asien
som helhet och dess huvudregioner som i förhållande till varje enskilt
land. Asienstrategier som tagits fram av andra länder vittnar om riskerna
med generella strategier som omfattar hela Asien. Naturligt i arbetet med
en svensk Asienstrategi har varit att som viktiga element utforma
strategier för de enskilda länderna. Hur kan de ofta redan omfattande
bilaterala relationerna utvecklas? Föreliggande Asienstrategi innehåller
följaktligen både generella inslag och landspecifika strategier i vilka såväl
politiska och andra förhållanden av betydelse som möjligheterna att
fördjupa relationerna på olika områden behandlas. Förutsättningarna
växlar kraftigt från land till land. Sverige kan inte prioritera allt i alla
länder i Asien. I inget fall torde dock relationen till ett enskilt land helt
sakna långsiktiga utvecklingsmöjligheter. De landspecifika strategierna
återfinns i kapitel 6.

1.3 Asiennätverk

I samband med förarbetet för en svensk Asienstrategi har den stora
referensgruppen spelat en central roll som idégivare och dialogpartner.
Genom detta arbetssätt har nära relationer utvecklats mellan
regeringskansliet, och då i synnerhet Utrikesdepartementets enhet för
Asien och Oceanien, och ett brett spektrum av Asienkunnande. Ett
nätverk har byggts för strategiskt orienterad omvärldsanalys som kommer
att vårdas och utvecklas. Goda möjligheter har skapats för att i framtiden
vidareutveckla det arbete som därmed påbörjats.

2 Sammanfattning

2.1 Att bygga ömsesidiga och hållbara relationer

Världens utveckling under det kommande seklet är nära förbunden med
utvecklingen i Asien. Det gäller grundläggande internationella för-
hållanden som fred och säkerhet, klimatet på jorden, demokrati och
respekten för mänskliga rättigheter, ekonomisk och social utveckling och
stabiliteten i världsekonomin. Det gäller också våra möjligheter att
gemensamt bekämpa narkotikahandel och terrorism och våra möjligheter
att tillsammans, genom FN och andra multilaterala institutioner, hantera

gemensamma utmaningar i syfte att åstadkomma globalt hållbar Skr. 1998/99:61
utveckling. Allt detta är centrala frågor för Sverige och för
förutsättningarna att utveckla vår välfärd. Utan ökad asiatisk medverkan
kan de inte lösas. Det är tillsammans med länderna i Asien som världen
kan göras säkrare och bättre.

Till för inte så länge sedan betraktade Europa denna del av världen med
en kolonialhistoriskt präglad referensram, som är oförenlig med dagens
verklighet och de asiatiska ländernas syn på sig själva och sin roll i en
framtida värld. Under efterkrigstiden har också detta synsätt successivt
ändrats. Relationerna mellan Europa och Asien håller efter en drygt två
hundra år lång parentes på att återfå den mera jämbördiga karaktär som
bestod före den europeiska expansionens tidevarv. Ett nytt synsätt är en
förutsättning för att ett genuint närmande skall kunna ske mellan ett Asien
statt i snabb förändring och ett Europa med långt mindre utvecklade
relationer till Asien än vad framtiden kräver.

Ytterst är det en fråga om vår föreställningsvärld och vår upplevelse-
förmåga. Det gäller att se länderna i Asien och deras kulturer på ett nytt
sätt, se Asien på ett annat sätt än det som hittills ofta präglat och präglar
våra föreställningar, se Asien med dess vitt skilda länder och folk som det
ser ut i dag, se kraften i förändringarna i riktning mot större variation,
mångfald, se vad som åstadkommits, se med ökad empati på dagens kris
och se utvecklingspotentialen bortom krisen.

Asien har under de senaste decennierna utvecklats dramatiskt.
Fattigdomen har minskat på ett sätt som saknar motstycke. Tre ijärdedelar
av världens fattiga, de som lever på under en dollar om dagen, finns dock
fortfarande i Asien. Skillnaderna inom Asien - mellan t. ex. Japan och
Bangladesh - är större än inom någon annan världsdel. Varje försök att
beskriva det typiskt asiatiska resulterar följaktligen i en schablon.
Variationerna är väsentligt större än inom Europa, och så är de
förändringar som länderna genomgår. Detta bör vara utgångspunkten för
varje närmande.

Vad betyder då Asienkrisen? Krisen är till sin karaktär inte unikt
“asiatisk” och det kan inte heller lösningarna vara. Enskilda länder har
inte utvecklat de institutioner - i form av öppenhet, rollfördelning mellan
stat och näringsliv, fungerande lagstiftning, bankväsende, sociala
skyddsnät - som krävs för att tillvarata globaliseringens stora möjligheter
och hantera dess betydande risker.

Det finns klara likheter mellan vår svenska finanskris 1992-93 och de
problem som de värst drabbade länderna i Asien står inför. Problemen i
Asien är emellertid väsentligt mera djupliggande, men på intet sätt
specifikt “asiatiska”. Länder världen över står i olika omfattningar inför
problem av det slag som länderna i Asien nu genomlever. Därigenom
finns en grundval för en fördjupad dialog om utvecklingens och
välfärdens förutsättningar. Krisen har skapat en ny insikt om den
sårbarhet som följer av beroendet av kortfristigt internationellt kapital
Vad viktigare är, krisen har på ett dramatiskt sätt visat hur ett lands
långsiktiga stabilitet är intimt beroende av dess institutionella tillstånd -
dess bankväsende, dess rättsväsende, dess förmåga att genom insyn och
lagar bekämpa korruption, dess utbildningsväsende, dess forsknings- och

utvecklingskapacitet, dess fackföreningsrörelse, dess respekt för Skr. 1998/99:61
grundläggande fri- och rättigheter. Nya krav ställs på utvecklingen av
såväl de nationella systemen som det internationella systemet - på
bankinspektion och öppenhet i det enskilda landet och på
spekulationsdämpande reformer på det globala planet. Ytterst är det en
fråga om att internationellt och nationellt bygga öppna, demokratiskt
legitima och effektiva institutioner. Den rådande krisens positiva sida
ligger i de möjligheter den skapat för en ny internationell intresse-
gemenskap på grundval av en sådan institutionellt orienterad dagordning.

Intresset i Asien för dessa frågor är stort. Sverige kan spela en
brobyggande roll.

Det ligger i hög grad i vårt intresse att vi som nation i en alltmer
integrerad värld aktivt söker bredda och fördjupa våra kontakter med
länderna i Asien och människorna där. Det är av strategisk betydelse för
såväl den globala utvecklingen som för tillväxten och sysselsättningen i
vårt land.

Sverige bör på grundval av de relationer som under efterkrigstiden
byggts upp med länderna i Asien utveckla väsentligt mer mångfasetterade
förbindelser än de som finns idag. Basen för en svensk Asienstrategi är
Asiens fortsatt växande ekonomiska roll i en alltmer integrerad,
ömsesidigt beroende värld. Långsiktigt förblir handel och investeringar
starkt dynamiska faktorer i våra relationer. De ekonomiska relationerna
bör samtidigt ses som en komponent av något väsentligt större.

Målet bör vara att på grundval av växande ömsesidigt beroende och
växande ömsesidiga intressen utveckla och fördjupa relationerna inte bara
med stat och näringsliv i respektive land utan också med dess samhällen
och kulturer, att se länderna i all deras komplexitet och att göra vårt eget
land och det svenska samhället bättre känt i länderna i Asien.
Förutsättningarna varierar starkt från land till land.

En väv av relationer bör utvecklas med ökad bredd och djup. Detta kan
bara uppnås genom ett utvidgat långsiktigt besöksutbyte, växande handel
och direktinvesteringar, utvecklingssamarbete, ett nätverk av
folkrörelsekontakter, forsknings- och utbildningssamarbete, kulturutbyte
och turism. Utbildningsväsende, forskarvärld, kultur- och näringsliv,
fackföreningsrörelse samt folkrörelser har nyckelroller i utvecklingen av
sådana fördjupade relationer.

2.2 Utgångspunkter för en svensk Asienstrategi

Utgångspunkter för en svensk Asienstrategi är Sveriges intressen och
ansvarstaganden som de kommer till uttryck i vårt internationella
agerande. Grundelement i detta är:

• att främja utveckling mot demokrati och ökad respekt för mänskliga
rättigheter samt jämställdhet mellan kvinnor och män,

• att verka för fred och säkerhet genom utveckling av de internationella
instrumenten för att förebygga och hantera konflikter och för
nedrustning,

• att verka för ökad tillämpning och utveckling av det internationella Skr. 1998/99:61
normsystemet och de organisationer som bär upp systemet,

• att verka för ekonomisk utveckling genom frihandel genom att
medverka till att stärka det multilaterala regelverket för handel och
investeringar inom ramen för världshandelsorganisationen WTO och
stödja vidgat medlemskap i denna, och genom fortsatt aktiv dialog med
de asiatiska länderna, t. ex. inom ramen för ASEM (Asia-Europe
Meeting),

• att verka för att höja de fattiga folkens levnadsnivå genom att bidra till
att lösa utvecklingsproblem som orsakar eller orsakas av fattigdom och
flyktingssituationer som föranletts av konflikter,

• att främja framväxten av öppna och effektiva institutioner och
livskraftiga civila samhällen,

• att verka för förbättrad miljö och naturresurshushållning.

Utifrån såväl dessa övergripande mål för samhällsutveckling som utifrån
målet att främja vår välfärd genom sysselsättning och tillväxt ligger det i
hög grad i Sveriges intresse att på jämbördiga grundvalar utveckla
ömsesidiga och fördjupade relationer med Asien.

2.3 Sverige och Asien i det internationella
förändringsarbetet

Den snabba globaliseringen har medfört att behovet av internationell
samverkan som engagerar länderna i Asien på ett nytt sätt har ökat
dramatiskt inom alla dessa områden. Den globala säkerheten, världs-
ekonomins utveckling, den globala miljön, fattigdomen i världen och
respekten för mänskliga rättigheter beror i hög grad på utvecklingen i
Asien. Flera områden har på kort tid fått en ny angelägenhetsgrad. Det
gäller HIV/aids, internationell terrorism, barnarbete, sexuellt utnyttjande
av barn och kvinnohandel. Till de frågor som i en mer globaliserad värld
kommer att kräva större uppmärksamhet hör också frågan om migration. I
alla dessa frågor krävs en aktiv medverkan från viktiga asiatiska länders
sida för att få till stånd internationella motåtgärder. Narkotikahandeln är
ett område inom vilket några länder i Asien svarar för stora delar av
världens samlade utbud, medan andra utnyttjas för transitering. Utan
förändringar i dessa länder kan bekämpningen inte bli framgångsrik.

På flera av dessa områden kan och bör Sverige spela en aktiv roll, som
initiativtagare, pådrivare och förmedlare, och därmed bidra till att
länderna i Asien ges en större delaktighet i utformningen av det
gemensamma internationella systemet. Det ligger i hög grad i Sveriges
intresse att så sker.

2.4 Huvudelement i strategin

Strategins huvudelement är:

• Fortsatta ansträngningar för att främja demokrati, mänskliga rättig-
heter, jämställdhet mellan kvinnor och män och barnens rättigheter.

• Fortsatta ansträngningar för att främja framväxten av öppna och Skr. 1998/99:61
effektiva institutioner och civila samhällen.

• Fortsatta ansträngningar för att främja fred och säkerhet genom insatser
för konfliktförebyggande och förtroendeskapande åtgärder inom
regionen, kärnvapennedrustning och fullständigt provstopp savtal och
stöd till uppbyggnaden av en regional säkerhetsordning i Asien.

• En samlad långsiktig satsning på miljö och naturresurshushållning i
Asien som engagerar regeringskansli, näringsliv, myndigheter, forskar-
samhälle och miljöorganisationer. Genom ett utökat samarbete på
miljöområdet med länderna i Asien gagnar vi också miljöarbetet och
miljöutvecklingen i Sverige.

• Ökad handel med Asien genom aktivt agerande inom EU och WTO för
förbättrat ömsesidigt marknadstillträde och genom fortsatta
ansträngningar för att utveckla en slagkraftigare svensk organisation
och effektivare instrument för att främja handel och direktinvesteringar
i båda riktningarna.

• Initiativ som bidrar till utveckling mot strategiskt miljöanpassad
produktion.

• Konkreta insatser för att arbetsvillkor, fackligt arbete och avskaffande
av barnarbete prioriteras i det internationella arbetet.

• Initiativ inom ASEM på områden av långsiktigt svenskt intresse såsom
handelspolitik, miljö, forskning och utbildning, kultursamarbete samt
samarbete i frågor rörande demokrati och mänskliga rättigheter.

• Fördjupning av utvecklingssamarbetet med länderna i Asien i syfte att
bidra till att minska fattigdomen och fördjupa de bilaterala relationerna.
Tonvikten bör ligga på tre områden : stöd till reformer och kapacitets-
och institutionsbyggnad som syftar till att utveckla de grundläggande
förutsättningarna för demokrati, marknadsekonomi och socialt och
ekologiskt hållbar utveckling, miljösamarbete samt uppbyggnad av
bredare ömsesidiga kontakter med länderna i Asien på utbildningens,
forskningens, folkrörelsernas, kulturens och näringslivets områden.

• Fördjupning och breddning av Asienkunnandet i Sverige genom
förstärkt akademisk kompetensuppbyggnad med inriktning på Asien
och utbyggt forskningssamarbete mellan svenska universitet och
högskolor och akademiska institutioner i Asien.

• Förstärkning av möjligheterna för svenska studenter att studera i Asien
och för svenska högskolor och andra institutioner att erbjuda asiatiska
studenter vidareutbildning i Sverige.

• Utveckling av kontakterna mellan folkrörelser och enskilda
organisationer i Sverige och Asien.

• Utveckling av kulturutbyte och kultursamarbete mellan institutioner
och människor i Sverige och Asien.

• Ökade informationssatsningar om Sverige i Asien genom de svenska
utlandsmyndigheterna.

2.5

Handlingsutrymme bilateralt, inom EU och
multilateralt

Skr. 1998/99:61

Inom alla dessa områden finns ett handlingsutrymme för svenskt agerande
multilateralt, genom EU eller bilateralt. Avgörande är ofta hur frågan förs
fram, hur olika kanaler utnyttjas och hur allianser med likasinnade länder
byggs upp. I denna strategi anges konkreta åtgärder inom olika områden
och landvis. Medlemskapet i EU innebär ofta nya möjligheter att utöva
inflytande och verka för gemensamt agerande men också - som den
gemensamma handelspolitiken visar - restriktioner som endast kan
övervinnas genom långsiktigt arbete inom unionen. I frågor av central
internationell betydelse, som att medverka i Kinas öppning mot
omvärlden, kan EU genom ett sammanhållet långsiktigt agerande spela en
strategisk roll.

På det interregionala planet - Europa-Asien - har en ny grundval för
jämbördiga relationer skapats genom tillkomsten 1996 av ASEM (Asia-
Europe Meeting), ett samarbetsforum mellan EU:s medlemsländer och tio
länder i Asien (Brunei, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore,
Thailand, Vietnam, Japan, Kina, Sydkorea). Som EU-medlem deltar
Sverige i arbetet på ett på jämbördighet grundat närmande mellan de båda
världsdelarna.

Genom ASEM kan relationerna mellan Europa och Asien utvecklas,
relationer som idag är långt mindre utvecklade än de mellan USA och
Asien. En rad initiativ har redan tagits. Politisk dialog och finansiella,
ekonomiska och handelspolitiska frågor dominerar, men samarbete har
också inletts inom miljö- och kulturområdena samt forskning och
akademiskt utbyte. Sverige har gemensamt med Frankrike tagit initiativ
till en dialog om mänskliga rättigheter i vilken ASEM:s samtliga
medlemsländer deltar. Utrymme finns för ytterligare initiativ och Sverige
har här goda förutsättningar att bidra.

2.6 Fördjupade bilaterala relationer

Sveriges bilaterala relationer med länderna i Asien är redan vitt-
förgrenade. Historiskt går de tillbaka väsentligt längre än vi vanligtvis
föreställer oss och under efterkrigstiden har de utvecklats påtagligt
politiskt, kommersiellt, kulturellt och inte minst genom Sveriges
omfattande utvecklingssamarbete. Turism, massmedia och invandring har
fort länderna i Asien och deras kulturer väsentligt närmare oss. En god
grund finns sålunda för en fördjupning och breddning av våra bilaterala
relationer till länderna och samhällena i Asien. För att kunna förverkliga
en sådan ambition krävs en genomtänkt långsiktig ansats som omfattar
följande:

Politiska relationer och dialog i multilaterala och bilaterala frågor

De politiska relationerna måste prioriteras för att förbindelserna med
länderna i Asien skall kunna fördjupas. Regering, regeringskansli,

myndigheter, riksdag, partier och centrala intresseorganisationer bör se Skr. 1998/99:61
som ett viktigt mål att närmare lära känna länderna i Asien och utveckla
personkontakter i dessa. Ett utbyggt besöksutbyte framstår som en
förutsättning för ett förtroendefullt samarbete och ökade insikter på ömse
håll. Genom ett sådant utbyte har vi möjlighet att föra en dialog om såväl
de frågor som bedöms viktigast i ett internationellt perspektiv som
bilaterala frågor av betydelse för en fördjupning av relationerna.

Handel och direktinvesteringar

Handel och direktinvesteringar i båda riktningarna är områden av stor vikt
för våra framtida relationer med länderna i Asien. Det ligger i hög grad i
vårt intresse att dessa spelar en starkt dynamisk roll i våra relationer. Ett
frihandelsvänligare Asien statt i tillväxt betyder mycket för vår långsiktiga
välfärd och Sverige kommer att inom EU och multilateralt aktivt verka för
handelsliberaliseringar i båda riktningarna. Utvecklingen vad gäller
handel och företagande kräver en effektiv främjandeorganisation.

Utvecklingssamarbete

Utvecklingssamarbetet utgör en betydelsefull dimension av våra samlade
relationer med Asien och bör så göra också i framtiden. För det talar såväl
det faktum att det är i Asien som den stora majoriteten av världens fattiga
finns som möjligheterna att åstadkomma viktiga resultat vad gäller
fattigdomsbekämpning och långsiktig utveckling. Ett utbyggt samarbete
bör i högre grad än tidigare präglas av ömsidiga intressen..

Institutionsbyggande för demokrati och utveckling

Ett närmande till Asien förutsätter ett brett institutionsbyggande
förhållningssätt till frågor om demokrati, mänskliga rättigheter och
reformprocesser. Att reagera mot brott mot de mänskliga rättigheterna är
en central del av en sådan strategi. Tyngdpunkten ligger samtidigt på att
proaktivt tillvarata möjligheter till dialog och samarbete som kan
medverka till framväxten av öppnare och socialt rättvisare samhällen.

Miljösamarbete

Den kanske allvarligaste dimensionen av det som sker i Asien, och den
som långsiktigt berör oss mest direkt, är utvecklingen på miljöområdet.
Regeringen kommer att ta initiativ till en samlad satsning på
miljösamarbete med Asien, som engagerar regeringskansli, myndigheter,
forskarsamhälle, miljöorganisationer och näringsliv, särskilt genom
export av miljökunnande och miljöteknologi. Ett sådant initiativ utgöra
också ett viktigt komplement till våra egna ansträngningar att utveckla
Sverige till ett miljömässigt hållbart samhälle.

Forskning och utbildning

Skr. 1998/99:61

Av stor vikt för våra framtida relationer med länderna i Asien är kraftigt
utbyggda kontakter på utbildningens och forskningens grund, med
regionens ledande länder såväl som med länder för vilka forskning och
utbildning är av avgörande betydelse för ländernas framtida utvecklings-
möjligheter. Närmare tjugo tusen svenska studenter studerar årligen
utomlands, men bara en procent söker sig till Asien. Målet måste vara att
som ett led i Sveriges internationalisering flerfaldiga antalet studenter som
söker sig till Asien och att kraftigt bygga ut studentutbytet i båda
riktningarna på i första hand högskolenivå.

Folkrörelsekontakter

Folkrörelserna och de enskilda organisationerna har en mycket viktig roll
i breddningen och fördjupningen av våra kontakter med samhällena i
Asien. Omfattande relationer har över åren byggts upp på bl.a. det
fackliga området. Stöd genom Sida har spelat en stor roll. Genom
utvecklingen i Asien växer utrymmet för mera omfattande folkrörelse-
baserade kontakter. Globaliseringen ställer nya krav också på det civila
samhället. Kontakter mellan folkrörelser, intresseorganisationer, skolor,
kommuner etc. kan bli en vital del av relationerna också med regionens
mest utvecklade länder.

Kultursamarbete

Kärnan i ett närmande till Asien är att förstå en annan kultur, att se den
inifrån. Ett närmande förutsätter aktiv medverkan av kulturarbetare i bred
bemärkelse och omprioriteringar och nya initiativ från såväl stat som
näringsliv. Fördjupade relationer på kulturområdet kan skapas genom
initiativ inom Svenska institutet och Sida. I båda fallen fordras större
resurser för Asien. En möjlighet som bör prövas är att skapa ett särskilt
"fönster" för kulturutbyte med Asien från vilket projekt - små och stora -
inom olika kulturområden kunde ges stöd. Det väsentliga är att finna
former för mer mångsidiga och decentraliserade kulturkontakter än de
som finns idag.

Information och Sverigefrämjande

Ett närmande till länderna i Asien förutsätter att resurser skapas för
fördjupning av intresset för Sverige, för vårt samhälle och vår kultur, för
våra produkter, för Sverige som turistmål. Därigenom kan de frågor som
Sverige betraktar som viktiga främjas. Landspecifika planer kommer att
göras för ett antal länder som ett led i en markant ökning av
informationsverksamheten i länder i Asien av betydande långsiktigt
intresse för Sverige.

2.7 Landvisa strategier Skr. 1998/99:61

En central del av denna strategi är det kapitel, som behandlar vart och ett
av regionens länder. Hur kan de ofta redan omfattande bilaterala
relationerna fördjupas? Förutsättningarna växlar kraftigt från land till
land. Dessa landspecifika strategier beskriver våra bilaterala relationer
och redogör för hur de kan utvecklas i varje enskilt fall.

3 Perspektiv på Asien

3.1 Europa och Asien - återvunnen jämbördighet

Historiskt utgör Europa och Asien två civilisatoriska kraftcentra. Det
finns belägg för att den romerske kejsaren Marcus Aurelius under andra
århundradet e.Kr. skickade emissarier till sin kinesiske kollega. Handel
mellan Europa och Asien i någon form har förekommit åtminstone sedan
romartiden. Siden och kryddor dominerade denna handel som förband
Europa och Asien såväl med hjälp av monsunvinden som genom en kedja
av centralasiatiska mellanhänder. Marco Polos Världsbeskrivning (1293)
ersatte myterna med faktiska observationer från en högt utvecklad
civilisation, Mittens rike. En ny era inleddes i och med Vasco da Gamas
upptäckt av sjövägen till Indien. 1498 steg han iland i Calicut på Indiens
västkust. Det skulle dröja ytterligare drygt ett par hundra år innan
föreställningen om en ödesbestämd europeisk expansion i Asien tog form
i Europas huvudstäder, men genom sjöfararna var idén om en värld att
erövra född.

Européerna rörde sig till en början endast i Asiens periferi. Deras syfte
var att tjäna pengar genom handel. Vetenskapliga och teknologiska
genombrott i Europa skulle förändra detta. Handeln övergick i europeisk
kolonisering och dominans med överlägsna militära maktmedel. Det är
först i våra dagar som jämvikten börjat återställas genom koloniernas
frigörelse, teknologins utveckling och spridning och Asiens nya roll i en
allt mera integrerad världsekonomi. Det ömsesidiga behovet att söka
gemensamma lösningar på globala problem har skapat nya naturliga
förutsättningar för jämbördighet mellan Europa och Asien. Det nyligen
inledda samarbetet inom ramen för ASEM - Asia-Europe Meeting - är
den återvunna jämbördighetens logiska uttryck.

3.2 Asien i den internationella ekonomin

För tre - fyra decennier sedan skulle varje diskussion om Asien primärt
handlat om oerhörd fattigdom, om de hundratals miljoner människor i
länder som Indien och Pakistan som levde under fattigdomsstrecket. Om
det hot som överbefolkningen utgjorde. Japan var visserligen på väg att
komma ikapp västvärlden, men Japan ansågs inte vara representativt för
egentliga Asien. Detsamma gällde kronkolonin Hongkong. Föreställ-

ningen om det egentliga Asien omfattade utvecklingsländer jämte Maos Skr. 1998/99:61
Kina. Sydkoreas inkomst per capita var vid mitten av 1960-talet bara nio
procent av USA:s (och mindre än Thailands). Singapores var något högre,
16 procent av USA:s, men någon grund fanns ännu inte för att tala om
exportorienterade tigerekonomier.

Under de år som gått sedan 1965 har vi sett ett växande antal länder ta
sig över den klyfta som skiljer världens mest utvecklade ekonomier från
dem som ligger långt efter. Japan har spelat en central roll och har liknats
vid ledargåsen i ett fågelstreck bestående av Hongkong, Singapore,
Sydkorea och Taiwan. Men det som skett kan inte härledas till en enskild
faktor. Inte heller är det ett oförklarligt mirakel. En rad exempel hade
visat att det var möjligt för ekonomier i Öst- och Sydostasien att under en
lång period generera en tillväxt som var avsevärt högre än den som gick
att uppnå i länder som redan befann sig på en hög utvecklingsnivå. Det
gick att komma ikapp som nation och region. Asien fick en helt ny roll i
världsekonomin - och i världens öde.

Världsekonomin domineras inte längre helt av industriländerna i
Västeuropa och Nordamerika. Öst- och Sydöstasiens ekonomiska fram-
gångar har resulterat i en allt större vikt for dessa regioner i den globala
ekonomin. Sedan 1970 har Asiens andel av världens bruttonational-
produkt (BNP) nästan tredubblats. 1980 svarade Asien för 16 procent av
världens BNP. Femton år senare hade andelen stigit till 27 procent. Detta
motsvarar nästan samma andelar som NAFTA-ländema (28 procent) och
EU-ländema (30 procent). Trots att den ekonomiska utvecklingen i Asien
kraftigt har överstigit tillväxttakten i andra regioner under de senaste 25
åren är emellertid variationerna stora mellan olika länder och olika
tidsperioder.

Den japanska utvecklingen under efterkrigstiden är anmärkningsvärd,
inte bara pga. hög tillväxt utan även med tanke på den långa period som
den varade - från 1950 och fram till första oljekrisen. Under två decennier
växte den japanska ekonomin med cirka 10 procent per år. Japans
inkomstutveckling har sedan sjunkit till följd av strukturella problem och
har under 1990-talet legat på cirka en procent per år, dvs. långt under
OECD:s genomsnitt, och föll under 1998. Den japanska ekonomin är den
näst största i världen efter USA:s, och svarade 1995 för omkring 18
procent av världsproduktionen, mätt i nominella termer. Om hänsyn tas
till köpkraften i landet sjunker Japans andel från 18 procent till 8,3
procent.

Kinas höga tillväxt under 1980- och 90-talen har sin grund i den "öppna
dörrens politik" med omfattande ekonomiska reformer, som infördes 1978
av Deng Xiaoping. Från att ha varit i det närmaste helt stängt från utlandet
har Kina öppnats upp stegvis för utrikeshandel och dragit till sig en stor
mängd utländska direktinvesteringar. Tillväxten i Kina uppnådde under
både 1980- och 90-talen tvåsiffriga nivåer. Kina framstår som mer eller
mindre betydelsefullt för världsekonomin beroende på vilken
beräkningsmetod som används. En direkt konvertering av den officiella
växelkursen visar att Kina idag representerar tre procent av världs-
ekonomin. Med hänsyn tagen till köpkraft däremot stiger Kinas BNP till
11,3 procent, vilket skulle göra Kina till världens näst största ekonomi.

Sydkorea, Taiwan, Singapore och Hongkong har uppvisat hög tillväxt Skr. 1998/99:61
ända sedan 1960-talet. Även tre av ASEAN-ländema - Malaysia, Thailand
och Indonesien - utmärkte sig fram till 1997 som tillväxtekonomier.
Vietnam har under 1990-talet uppvisat hög, men sedan 1998 försvagad
tillväxt. Filippinerna avviker från framgångarna bland övriga ASEAN-
länder med en tillväxt som även i jämförelse med Sydasiens varit låg.

Sydasien svarar trots sin stora befolkning - en dryg femtedel av världens
folkmängd - för endast 1,5 procent av världsproduktionen mätt med
gängse BNP-mått. Indien inledde 1991 ett reformprogram av den in-
hemska ekonomin som öppnade för ökad inhemsk konkurrens och
liberalisering av utrikeshandeln och utländska direktinvesteringar. Till-
växten nådde i mitten på 1990-talet upp i nästan 7 procent men den
instabila inrikespolitiska situationen sedan 1996 har medfört att takten i
reformverksamheten och därmed tillväxten saktat av.

Handel

Världshandelns geografiska mönster har kommit att förändras som en
följd av de asiatiska ekonomiernas höga tillväxt och exportinriktade
utvecklingsmodell. Den ekonomiska utvecklingen har varit exportledd
och ekonomierna är starkt handelsorienterade. Export och import utgör en
stor andel av BNP. 1980 härrörde drygt 15 procent av världens export
från Asien. Femton år senare var Asiens andel av världens export 28
procent, vilket kan jämföras med NAFTA som svarar för 16 procent och
EU som svarar för 39 procent av världsexporten. Japan är världens tredje
största exportnation, med 8 procent av världsexporten. Hongkong,
Sydkorea, Taiwan och Singapore har alla större export än Sverige. Kinas
export har ökat mycket kraftigt under perioden, från 0,9 procent av
världsexporten 1980 till närmare tre procent 1995.

Den första generationens s.k. tigerekonomier (Singapore, Sydkorea,
Taiwan och Hongkong) inledde övergången till en exportorienterad
utvecklingsstrategi redan på 1960-talet. Kina följde efter i slutet av 1970-
talet, de sydöstasiatiska länderna i mitten av 1980-talet, medan Indiens
liberaliseringar och reformer inleddes först i början av 1990-talet. Det är
samtidigt viktigt att betona att de länder som på 1960-talet övergick till en
handelsorienterad utvecklingsstrategi inte släppte den statliga kontrollen
över utrikeshandeln. Marknadsingreppen var dock av betydligt mer
begränsad omfattning än vad som var fallet i ekonomier med handels-
begränsande politik.

De asiatiska ekonomierna har också utvecklats till betydande import-
nationer. Inkomster från exporten möjliggjorde import av kapitalvaror och
utländsk teknologi som sedan spreds till den övriga ekonomin. Asiens
andel av världens totala varuimport ökade från 15 procent 1980 till en
fjärdedel femton år senare. I flertalet ekonomier har utrikeshandeln ökat
markant som en konsekvens av övergången från importsubstitutions-
politik med höga tullmurar och icke-tariffara handelshinder, kontroll av
växelkurser och reglering av utländska direktinvesteringar till en mer
exportorienterad och marknadsorienterad regim.

I åtskilliga fall har handelsliberaliseringen dock gått mycket långsamt. Skr. 1998/99:61
Den inhemska produktionen skyddas ofta bakom olika former av handels-
hinder. Tullnivån har i regel sänkts betydligt på de flesta av marknaderna i
regionen, medan flera former av icke-tariffara handelshinder kvarstår.
Några ekonomier i Asien har dessutom etablerat exportzoner eller andra
exempel på zoner inom ett land som erbjuder speciellt förmånliga regler
för utrikeshandel, skatter, lån, utländskt ägande, medan den övriga
ekonomin skyddas av handelshinder. En ökning av utrikeshandeln
behöver därför inte nödvändigtvis betyda att den inhemska ekonomin är
utsatt for utländsk konkurrens. Kina, som uppvisar en mycket snabb
ökning av utrikeshandeln, är i många avseenden en skyddad marknad och
en stor andel av den kinesiska importen utgörs av insatsvaror framför allt
avsedda för utländska företag.

Direktinvesteringar

Flödet av direktinvesteringar till snabbt växande ekonomier har ökat
kraftigt under 1990-talet. Från att tidigare ha varit koncentrerat till
framför allt industrialiserade länder i Europa och Nordamerika har en stor
del av direktinvesteringarna gått till Asien. Genom utländska direkt-
investeringar får länderna tillgång till inte bara finansiella resurser som
möjliggör ökad produktion, utan också teknologiöverföring, kunskaps-
utveckling, ökad handel, marknadsutvidgning, ökad konkurrens och fler
arbetstillfällen, vilket påverkar den ekonomiska utvecklingen positivt.

Inflödet av direktinvesteringar till Kina var relativt blygsamt fram till
1983, då en markant ökning skedde som resulterat i att Kina nu är
världens näst största mottagare av utländska direktinvesteringar efter
USA. 1996 fick Kina omkring 33 procent av flödet av utländska direkt-
investeringar till u-länder. Siffror för Kina skall dock tolkas med stor
försiktighet då en del av investeringarna i Kina som klassificeras som
utländska direktinvesteringar i själva verket har sitt ursprung i Kina men
kanaliseras via Hongkong för att utnyttja de förmåner utländska
investeringar erbjuds. En stor del av de utländska investeringarna i Kina
kommer från kineser bosatta i Hongkong, Singapore och Taiwan där det
finns en välbärgad och kapitalstark kinesisk befolkning som i många fall
har släktband i Kina eller på annat sätt har goda kontakter i landet.

Trots den japanska marknadens storlek är inflödet av utländska
investeringar i Japan relativt litet. Inflödet mellan 1988-95 uppgick till 5,3
miljarder dollar totalt medan det totala utflödet var 228 miljarder dollar.
Europeiska multinationella företag utgör de största investerarna på den
japanska marknaden. Tyskland är den enskilde största investeraren.
Hongkong var 1996 den näst största investeraren. Inflödet sjönk efter
1992 till följd av låg ekonomisk tillväxt i kombination med
apprecieringen av yenen. En viktig förklaring till det låga inflödet i för-
hållande till utflödet av direktinvesteringar är de höga kostnaderna i
landet, speciellt för arbetskraft, fastigheter och distribution.

Ekonomierna i Sydostasien - framförallt Singapore, Malaysia, Thailand
och Indonesien - har varit mycket framgångsrika med att locka till sig
utländska investeringar. Direktinvesteringar var särskilt viktiga i ASEAN-

området mellan 1987 och 1993 och har därefter minskat till förmån för Skr. 1998/99:61
Kina.

Utländska direktinvesteringar i Sydasien har däremot varit marginella
beroende på faktorer som inflexibel arbetsmarknad, låg läskunnighet och
bristfällig fysisk infrastruktur i transport, hamnar, energi och kommunika-
tioner. I Sri Lanka och i viss mån även Bangladesh utgör politisk
instabilitet och institutionella svagheter fortfarande ett hinder.

En stor andel av direktinvesteringarna i Asien kommer från andra
länder i regionen. De asiatiska ekonomierna har också under det senaste
decenniet utvecklats till betydande investerare utanför Asien. Bland dem
dominerar Japan och Hongkong. Under 1990-talet har även exempelvis
Sydkorea och Taiwan börjat investera i stor skala utanför Asien.

Forskning och utveckling

Den snabba utvecklingen på forskningsproduktionens och patenteringens
områden är en föga uppmärksammad aspekt av Asiens transformering.
Utvecklingen har varit särskilt dramatisk inom områdena tele, datorer/
databehandling och bioteknologi/mikrobiologi. Inte heller här är det dock
fråga om någon uniform process. Spännvidden mellan länderna är mycket
stor. Tätpositionerna intas av Japan. Det är dock i Taiwan, Hongkong,
Singapore och framför allt Sydkorea som den snabbaste utvecklingen
skett på senare tid.

Asienkrisen

Så sent som våren 1997 var det få som kunde förutsäga att flera av Asiens
tillväxtekonomier före årets slut skulle förknippas med kris snarare än
med mirakel. Bara några månader innan krisen bröt ut i Thailand
sommaren samma år talade många bedömare om fortsatt hög ekonomisk
tillväxt i regionen. När krisen väl var ett faktum var det knappast någon
som trodde att den skulle bli så djup, spridas till så många asiatiska
länder, och att den skulle komma att påverka hela världsekonomin. Krisen
har avslöjat många av de strukturella problem som den snabba
expansionen dragit med sig: gradvis försämrad konkurrenskraft,
spekulativa investeringar, svaga finansiella system och politisk oförmåga
att handla i tid, bl.a. till följd av symbios mellan regering och ekonomiska
intressen.

En viktig förklaring till krisen är just bristen på insyn - i banker, i
balansräkningar som inte på ett korrekt sätt redovisar värdelösa
fordringar, i korruptionens inflytande över beslut om lån, i avsaknaden av
fungerande bankinspektioner, i bolagens bristfälliga information till aktie-
ägarna, i symbiosen mellan olika intressen, i avsaknaden av konkurs-
institut som möjliggör omstrukturering av olönsamma företag, i bristen på
fria media som kan blottlägga missförhållanden, kort sagt i avsaknaden av
insyn och möjlighet att utkräva ansvar. Kombinationen av ekonomier med
sådana brister och den globaliserade ekonomins lättrörliga kapital medför
risker som reformarbetet måste angripa.

Hårdast har krisen drabbat fem länder, med sammanlagt cirka 400 Skr. 1998/99:61
miljoner invånare - Thailand, Malaysia, Indonesien, Sydkorea och
Filippinerna. Där har nedgången i produktion och sysselsättning varit
dramatisk. Av dessa länder har Indonesien, med 200 miljoner invånare,
lidit störst skada. Världsbanken konstaterar i en rapport till världens
finansministrar att vad som började som en finansiell kris har utvecklats
till en omfattande politisk och social kris.

Problemen i Japan skiljer sig avsevärt från problemen i de sydöst-
asiatiska ekonomierna. Det är snart tio sedan bubblan på den japanska
finansmarknaden sprack och resultatet är den bankkris vi ser idag.
Effekterna av rasen på börs- och fastighetsmarknaderna blev förödande
för bankväsendet som plötsligt stod med osäkra fordringar av en omfatt-
ning som vida överträffade dem som uppstod efter den svenska kraschen.
Japan befinner sig sedan hösten 1997 i något av en psykologisk kris.
Denna är skapad av oförmågan hos det japanska politiska systemet att
lösa problem, osäkerhet bland enskilda japaner om hur regeringen avser
att hantera de ökande kostnaderna för den allt äldre befolkningen,
stigande arbetslöshet och ökande osäkerhet om anställningstrygghet mot
bakgrund av att japanska företag nu långsamt börjar ändra sin
anställningspolitik. Den psykologiska krisen gör det svårt för regeringen
att bryta de negativa förväntningarna om framtiden hos konsumenterna
trots stimulanspaket av historisk storlek. Med en ökad oro om framtiden
ökar hushållen sitt sparande. En konsekvens är att Japans import fallit
dramatiskt, vilket lett till att landets handelsbalansöverskott, trots fallande
export, vuxit till aldrig tidigare erfaren nivå.

Den kinesiska ekonomin lämnas inte opåverkad av händelse-
utvecklingen i regionen. Det är få som tror att Kina under de kommande
åren skall kunna upprätthålla samma tillväxttakt som under 1980- och 90-
talen. Även en mer modest tillväxt kan visa sig svår att uppnå om man
inte lyckas lösa de mest akuta problemen. I Kinas fall torde den
outvecklade finansiella sektorn med de skuldtyngda bankerna på kort sikt
utgöra det allvarligaste hotet mot den kinesiska ekonomin.

Flera av hindren för en fortsatt hög ekonomisk tillväxt i Kina har sitt
ursprung i problemet med de förlustbringande statliga företagen. Dessa
utgjorde under lång tid själva basen för den kinesiska planekonomin. I
och med reformerna har den icke-statliga sektorn kommit att utsätta den
statliga sektom för hård konkurrens och dominerar numera ekonomin.
Fortfarande återfinns dock en majoritet av den urbana arbetskraften inom
de statliga företagen. För att Kinas ekonomi på lång sikt skall kunna
fortsätta att utvecklas krävs att landet fördjupar reformerna och förmår att
ta sig an de stora utmaningar som man står inför i form av arbetslöshet,
befolkningsökning, miljöförstöring, outvecklat socialt skyddsnät och
inkomstklyftor. Hur Kina hanterar de sociala konflikter som oundvikligen
kommer att uppstå ur dessa problem är av stor betydelse för landets
fortsatta sociala och ekonomiska utveckling.

Krisens sociala konsekvenser

Den ekonomiska krisen har blottlagt stora befolkningsgruppers sårbarhet.
Det sociala kapitalet och det civila samhällets skyddsnät har i många
länder varit svagt under åren av snabb modernisering, urbanisering och
omstrukturering. Denna svaghet kunde lättare döljas så länge den
ekonomiska tillväxten var hög, men får förödande konsekvenser i
kristider.

De offentliga sociala skyddsnäten har varit rudimentära även i de
relativt sett rika länderna. Krisen slår därför hårt mot det stora antalet
"nyfattiga". De långsiktiga följderna av krisen kan ännu inte överblickas.
Klart är att kvinnor och barn tillhör dem som drabbas hårdast när de
offentliga utgifterna skärs ned, barnen i form av försämrad närings-
standard och försummad skolgång. Fler unga flickor än pojkar tvingas
sluta skolan för att spara familjeutgifter och hjälpa till med familjens
försörjning, men både pojkar och flickor är utsatta. Exempelvis har mer
än en miljon indonesiska barn nödgats avbryta sin skolgång. Många
kvinnor och barn tvingas till tiggeri och prostitution.

Till de drabbade grupperna hör också de migrantarbetare från
Indonesien, Bangladesh, Burma och Kambodja som mer eller mindre
legalt uppehållit sig i länder som Malaysia och Thailand. I spåren av
krisen följer tvångsawisningar av utländska gästarbetare, och i flera av
länderna förstärks en fientlighet mot utlänningar och även mot etniska
minoriteter.

Möjlig återhämtning

De krisdrabbade länderna står inför tre utmaningar för att tillväxten åter
skall ta fart i regionen:

• att genomföra strukturella reformer,

• att få de internationella kapitalflödena att återvända

• att skydda låginkomstgrupper och försäkra att dessa är delaktiga i
återhämtningen.

Reformbehoven är stora och inte bara strikt ekonomiska. Krisen har
skapat en ny insikt om betydelsen av öppnare ekonomier och demokra-
tiska politiska system och av en finanspolitik som stimulerar syssel-
sättning och uppbyggnad av sociala skyddsnät. Legitima institutioner
utgör en förutsättning för långsiktig stabilitet. Däri ligger krisens positiva
sida. Den visar med stor konkretion på den institutionella utvecklingens
centrala betydelse nationellt och internationellt.

Återhämtningen kommer att ta tid och regionens länder kommer att
lyckas olika väl med de utmaningar de står inför. Inget talar dock för att
krisen skulle förvandla framgångarna i Asien till historia. De grund-
läggande förutsättningarna för förnyad tillväxt finns. Förutsatt att de
genomgripande politiska, ekonomiska och sociala reformer som inletts
verkligen genomförs kommer regionens ekonomier utan tvivel åter att
spela en växande roll i den globala ekonomin.

Även om insikten om de sociala effekterna av krisen ökat finns det
stora brister i kunskapen om deras omfattning. Statistiken är ofta brist-

Skr. 1998/99:61

fallig och siffrorna skiljer sig i regel mellan olika källor. Detta försvårar Skr. 1998/99:61
utformningen av riktade åtgärder. Utan mekanismer för övervakning och
lokalisering av de mest akuta problemen finns det risk för att knappa
resurser inte används effektivt och där de behövs mest. Det är nödvändigt
att ha tillgång till tillförlitliga data för att förstå och kunna utforma
lämpliga åtgärder för att skydda utsatta grupper.

Fortsatt dialog och utbyte av kunskaper, information och erfarenheter
mellan berörda länder, biståndsgivare, det civila samhället och inter-
nationella och regionala organisationer är nödvändig för lösa de växande
sociala problemen. De sociala utmaningarna är inte nya, flera av
problemen fanns redan före krisen, även om de blivit betydligt allvarligare
och mer omfattande det senaste året. Genom krisen kan dessa frågor
komma högre upp på ländernas dagordningar.

Även om de kortsiktiga åtgärderna för att mildra effekterna av
Asienkrisen är viktiga har de långsiktiga åtgärderna stor betydelse. En
viktig målsättning är att vidta sociala åtgärder som skyddar de fattiga på
kort sikt och att utveckla ett välfärdssystem som innebär social tillväxt och
stabilitet på lång sikt.

Av avgörande betydelse för återhämtningen i regionen är hur den
japanska ekonomin utvecklas. Om Japan lyckas att sanera bank- och
finanssektorn, öka den inhemska efterfrågan och avreglera den inhemska
marknaden för att göra den mer tillgänglig för utländska producenter
kommer förutsättningarna för en återhämtning i regionen att vara ljusare.

En central fråga är hur man skall återställa förtroendet för den japanska
ekonomin. Många bedömare menar att den viktigaste komponenten för att
öka förtroendet för ekonomin är att på ett övertygande sätt visa att en
lösning på krisen i finanssektom är inom räckhåll. Ökat förtroende för
ekonomin är en nödvändig förutsättning för att den inhemska efterfrågan
skall kunna öka. De flesta bedömare är ense om att det finns en betydande
mängd strukturella hinder som kommer att motverka högre tillväxtnivåer
även efter det att Japan väl har tagit sig ur den mest akuta krisen. Japan
har dragits med en ihållande låg tillväxt under hela 1990-talet och om
tillväxten skall öka krävs reformer på en rad områden. Behovet av
reformer har diskuterats länge i Japan, men genomförandet går mycket
långsamt. För att få igång tillväxten på längre sikt behövs omfattande
avregleringar.

3.3 Fattigdom och maktlöshet

Närmare en miljard av Asiens befolkning - en tredjedel - lever på mindre
än motsvarande en dollar per dag. De lever i absolut fattigdom. Närmare
tre fjärdedelar av världens fattiga återfinns därmed, trots de senaste
decenniernas stora förändringar, i Asien. I några länder/ekonomier -
Hongkong, Singapore, Taiwan - existerar inte längre någon absolut fattig-
dom, och i Sydkorea och Malaysia var den 1995, innan den ekonomiska
krisen inträffade, på väg att elimineras. I Kina har såväl andelen som
antalet fattiga minskat dramatiskt. 1993 var andelen som levde på under
en dollar om dagen 29 procent. 29 procent betyder dock över 300

miljoner. Kina hade därmed fler fattiga än hela Afrika söder om Sahara. Skr. 1998/99:61
Den stora skillnaden är att Kinas andel minskat påtagligt, medan Afrikas
förblivit konstant (39 procent). Majoriteten av Asiens fattiga - 520
miljoner - finns i Sydasien, där 43 procent fortfarande lever i absolut
fattigdom.

Att sårbarheten i ett enskilt land är stor illustreras av utvecklingen i
Indonesien under det senaste året. 1970 levde 60 procent på mindre än en
dollar per dag, 1990 var andelen 15 procent och 1997 bara 7 procent. Mer
än halva befolkningen tvingades dock klara sig på mindre än två dollar
om dagen. Idag förändras den bilden. Många som kommit upp över en
dollar om dagen faller tillbaka under fattigdomsstrecket. Enligt
Världsbanken tredubblas sannolikt siffran, vilket skulle betyda att antalet
människor under fattigdomsstrecket skulle öka från ca 15 till 40 miljoner.
Andra uppskattningar pekar på ännu mera dramatiska försämringar.

Vi har i det föregående konstaterat att den ekonomiska tillväxten har
varit snabb i stora delar av Asien från 1960 fram till krisen 1997. De
senaste decennierna har präglats av en förbättring av levnadsförhållan-
dena i en takt och omfattning som torde sakna motstycke tidigare i
världshistorien. På några få årtionden har Asien bevittnat framväxten av
vad man skulle kunna kalla en gigantisk lägre medelklass. Men fram-
gången har varit olika stor i olika regioner. För trettio år sedan var den
materiella levnadsstandarden ungefär lika hög i Sydasien som i Östasien.
Men tack vare den spektakulära utvecklingen i Östasien var i mitten av
1990-talet den köpkraftsjusterade per capita-inkomsten där (med undan-
tag för i Kina) mångdubbelt högre än den i Sydasien. Den tredje stora
regionen, Sydostasien, intar en mellanposition.

Som helhet är inkomstfördelningen inom länderna i Asien betydligt
jämnare än i t.ex. Afrika eller Latinamerika. Orsakerna kan bl.a. sökas i
en jämnare jordfördelning och omfattande satsningar på utbildning. Det
förefaller dock som om utvecklingen i vissa länder - såsom Kina och
Thailand - gått i riktning mot växande inkomstskillnader, inte minst
regionalt. I andra länder, såsom Malaysia och Indonesien, tycks klyftorna
snarare ha minskat. Inkomstfördelningen i Malaysia tillhör dock de
ojämnaste i Asien. I de stora sydasiatiska länderna - Indien, Bangladesh
och Pakistan - förefaller inkomstskillnaderna under vissa perioder ha
vuxit, under andra minskat.

Var i länderna och ländernas ekonomier finns då de fattiga?
Skillnaderna mellan städer och landsbygd och mellan etniska grupper och
kön är slående. Fattigdomen finns huvudsakligen på landsbygden, i vissa
regioner och bland minoriteter, och bland maktlösa människor i starka
beroendeförhållanden. Bristen på tillgång till utbildning och hälsovård
förstärker skillnaderna.

Kvinnornas situation

I alla länder i Asien råder en stor brist på jämlikhet mellan män och
kvinnor. I Asien - liksom i världen i stort - har männen högre utbildning
och inkomster än kvinnor. Diskrimineringen av kvinnor när det gäller
tillgång till utbildning och hälsovård är betydligt mindre i Öst- och

Sydostasien än i u-länder som helhet. Det motsatta förhållandet gäller Skr. 1998/99:61
dock Sydasien, där kvinnorna tillhör de minst jämställda i världen. Ett
extremt uttryck för kvinnoförtrycket i Sydasien är att dödligheten för
flickor är högre än för pojkar (detta gäller även på fosterstadiet). Medan
det finns 106 kvinnor per 100 män i övriga världen finns det bara 94
kvinnor per 100 män i Sydasien. Ända från födseln är kvinnor i Sydasien
missgynnade vad gäller grundläggande rättigheter såsom rätten till föda,
hälsovård och utbildning.

Även i Kina diskrimineras flickor, främst i form av selektiva aborter av
flickebarnsfoster. Enligt uppgifter från 1994 föddes 116 pojkar på 100
flickor. Motsvarande siffra på en global nivå var 106 pojkar på 100
flickor.

Arbetsförhållanden och barnarbete

Fortfarande är flertalet människor i Asien bosatta på landsbygden och
sysselsatta inom jordbruk eller jordbruksrelaterade näringar. Men
ökningen av sysselsättningen inom tillverkningsindustri och tjänstesektorn
har varit snabb i flertalet länder. Ett speciellt problem utgör barnarbetet
som i flera länder i regionen, i huvudsak i delar av Sydasien, är både
omfattande och extremt. Skuldslaveri, hälsovådligt arbete och prostitution
går långt ner i åldrarna. Störst uppmärksamhet har barnarbete inom
exporttillverkningen fått (textilindustri, mattknytning, sportredskap). Mest
omfattande är emellertid barnarbetet inom den lokala ekonomin (i synner-
het inom jordbruket och den informella sektorn).

Migration

De stora migrationsvågorna i dagens Asien äger rum inom länderna, från
landsbygd till stad, och från små städer till större. De mest gigantiska
folkförflyttningarna på 1990-talet torde ha ägt rum i Kina, där hundratals
miljoner säsongarbetare söker sig från de förhållandevis fattiga provins-
erna i inlandet till de ekonomiskt dynamiska kustregionerna och stor-
städerna. Även om majoriteten av Asiens befolkning fortfarande återfinns
på landsbygden pekar alla prognoser på att urbaniseringsgraden kommer
att överstiga 50 procent före år 2025. Liksom den interna migrationen
varit betydande under de senaste decennierna har också migrationen till
andra länder inom regionen och i Mellanöstern stor omfattning. Migrant-
emas remitteringar innebär ett viktigt valutatillskott för många asiatiska
länder.

Utbildning

I Östasien - liksom i Sverige på 1800-talet - kom en massiv satsning på
läs- och skrivkunnighet för alla att föregå industrialisering och snabb
ekonomisk tillväxt. Redan 1960, då Sydkoreas krigsdrabbade ekonomi
ännu låg i spillror, gick omkring 95 procent av alla barn i primärskola.
Under senare decennier kan vi se hur utbildning och ekonomisk utveck-

ling går hand i hand. Satsning på utbildning ökar tillväxten, och de Skr. 1998/99:61
ökande resurserna möjliggör att det satsas mer och mer per elev. Liksom i
många andra sammanhang avviker Sydasien vad gäller utbildningsnivå
från det östasiatiska mönstret. I början av 1990-talet var läskunnigheten
hos vuxna nära 80 procent i Öst- och Sydostasien. I Sydasien, däremot,
var 51 procent av de vuxna fortfarande analfabeter, vilket t. ex. kan
jämföras med 43 procent vuxna analfabeter i Afrika söder om Sahara.

Andelen vuxna som är analfabeter i Sydasien har sjunkit, men
långsammare än i någon annan region i världen. Lärartätheten i Sydasien
är den i särklass lägsta i världen. I genomsnitt går det 60 elever per lärare
i Sydasiens primärskolor. Andelen som slutar skolan utan att ha fullföljt
primärskolan är också högst i världen: 41 procent av eleverna fullföljer
aldrig sin skolgång. Även vad gäller högre utbildning sackar Sydasien
efter. Andelen ungdomar i varje årskurs som går vidare till postgymnasial
utbildning är en tredje- eller ijärdedel av den i t.ex. Sydostasien. Inte
minst slående är diskrimineringen av kvinnor i Sydasiens utbildnings-
system. Över 40 procent av världens kvinnliga analfabeter bor i Sydasien.
Endast 33 procent av Sydasiens flickor börjar sekundärskolan, mot 52
procent för pojkarna. Klyftan ökar ytterligare vid högre utbildning. I
Pakistan är bara var fjärde kvinna läskunnig.

Hälsa

Den ökning med cirka tjugo år i medellivslängd som har registrerats i
Asien sedan 1960 är i stor utsträckning en följd av den dramatiska
nedgång i spädbarnsdödlighet som har ägt rum i alla regioner. Över-
dödligheten i högre åldrar har sjunkit betydligt långsammare. Skillnaderna
är dock mycket stora. Den förväntade medellivslängden i Asien varierar
mellan under 55 år (Bhutan, Kambodja, Laos, Nepal) och över 79 år
(Japan och Hongkong). I Japan, Singapore, Sydkorea, Malaysia, Sri
Lanka och Hongkong understiger spädbarnsdödligheten 15 per 1.000
födda barn (genomsnittet för i-länder är 13), under det att motsvarande
siffror i länder som Kambodja, Laos, Pakistan och Bangladesh överstiger
90. Den diskriminering av kvinnor som präglar samtliga länder i Asien
(och i världen), men som är speciellt markant i Sydasien, har negativa
effekter också för barnens omvårdnad och överlevnad. Som exempel på
de positiva bieffekterna av att utbilda kvinnor kan nämnas att dödligheten
hos barn under fem år till kvinnor med mindre än sju års utbildning är mer
än dubbelt så hög som hos mödrar med utbildning. Inom hälso- och
jämställdhetsarbetet är reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter av
stor betydelse.

Den snabbt försämrade miljösituationen med t.ex. ökande luftföro-
reningar och brist på rent vatten är ett växande hälsoproblem i hela
regionen.

HIV/aids

Av de drygt 30 miljoner människor i världen som uppskattas vara
HIV/aids-positiva bor nära en fjärdedel i Asien. Indien är det land som

beräknas ha det största antalet HIV-infekterade i världen. Landets storlek Skr. 1998/99:61
gör att även om bara en halv procent av befolkningen i dag antas vara
smittad kan antalet smittade individer uppgå till omkring fem miljoner.
HIV/aids-epidemin nådde Asien senare än Afrika, som är den kontinent
med den högsta andelen infekterade i världen. En mycket liten andel av
befolkningen i Asien har testats för HIV, och osäkerheten är stor om
epidemins utbredning. Flera studier pekar dock på att spridningen i vissa
regioner och grupper i Asien i dag går mycket snabbt. Som exempel kan
nämnas injicerande sprutnarkomaner i Kina, samt prostituerade i bl.a.

Indien, Kambodja, Burma och Kina. Alla prognoser pekar på att HIV/aids
kommer att utvecklas till ett mycket omfattande hälsoproblem i många
länder i Asien. Det finns också ljuspunkter. I Thailand, där medveten-
heten om HlV/aids-epidemms spridningsvägar och farlighet tidigt var hög
har antalet nya fall sjunkit under de senaste åren. Gratisutdelning av
kondomer och massiva informationskampanjer riktade till befolkningen i
allmänhet, och till speciellt utsatta riskgrupper (prostituerade, värnpliktiga
och andra) i synnerhet, har givit mycket positiva resultat och Thailand
framhålls i dag ofta som ett föredöme i den globala kampen mot smittan.

Sverige är en av de största bidragsgivarna till UNAIDS, som arbetar
mycket med Asienproblematiken.

3.4 Miljö och naturresurser

I skuggan av den höga ekonomiska tillväxten de senaste decennierna har
de miljö- och naturresursrelaterade problemen i Asien vuxit snabbt.
Samtidigt som inkomsterna stigit och andelen fattiga sjunkit har Asien
utvecklats till en av världens mest förorenade regioner även om stora
regionala skillnader förekommer. Miljöförstöringen har nått sådan om-
fattning att den har fått globala effekter. Det som gör miljöfrågan så
angelägen är att försämringen av miljön gått så snabbt och att det inte
finns några påtagliga tecken på förbättring. Miljöproblemen är i många
länder lågprioriterade trots att de redan idag, men än mer i framtiden,
kommer att innebära höga kostnader för samhället i form av
produktivitetsförluster, hälsoproblem, förlorad biologisk mångfald och
ökad känslighet för naturkatastrofer.

Ekonomisk utveckling är inte hållbar om inte miljön också beaktas.
Sambandet mellan ekonomiska, sociala och ekologiska hänsyn, dvs.
hållbar utveckling, måste lyftas fram i utvecklingsländernas politik.
Uppskattningar av Asiatiska utvecklingsbanken visar att kostnaderna
varierar från en till nio procent av BNP årligen for länderna i Asien. Om
inte åtgärder sätts in snabbt kommer kostnaderna att bli mycket höga och
skadorna på miljön i många fall irreparabla.

Dagsläget

Miljöproblemen skiljer sig mellan olika delar av Asien, både vad gäller
problemens karaktär och omfattning, beroende på länders geografiska
läge, befolkningsmängd, utvecklingsgrad och tillgångar på naturresurser.

Generellt kan sex grundläggande faktorer urskiljas som utmärker flertalet Skr. 1998/99:61
länder i Asien och som bidragit till att miljösituationen blivit så allvarlig:

• snabb ekonomisk tillväxt,

• hög befolkningstillväxt och befolkningstäthet,

• bristande lagstiftning, miljöpolitik och institutionell kapacitet,

• misshushållning av resurser,

• fattigdom och

• urbanisering.

Allvarligast är situationen i Sydöst- och Sydasien samt i städerna i östra
Kina. Men många av miljöproblemen känner inga nationella gränser.
Genom vatten- och luftbuma föroreningar sprids problemen inom
regionen. Japan påverkas exempelvis av de växande miljöproblemen på
fastlandet, trots att landet lyckats minska de egna utsläppen från tidigare
mycket höga nivåer. Sydkorea och Taiwan påverkas genom stora mängder
surt regn från kolkonsumtionen i Kina.

Enligt en studie av Asiatiska utvecklingsbanken anser regionens
beslutsfattare de allvarligaste miljöproblemen vara: vattenföroreningar
och minskad tillgång på färskvatten; luftföroreningar och avskogning;
hantering av fast avfall; markerosion. Detta stämmer i stora drag med den
miljötillståndsbedömning som FN:s miljöprogram UNEP gör: mark-
förstöring; skogsavverkning; minskad tillgång på färskvatten och
vattenföroreningar; försämring av marina och kustnära områden.

Luftföroreningar skapar allvarliga hälsoproblem. I tio av Asiens elva
megastäder överstiger partikelföroreningar WE10:s gränsvärde. Kol-
användningen bidrar i hög grad till luftföroreningarna. Regionen svarar
för 40 procent av världens kolförbrukning. Kolkraftverken är framförallt
ett stort problem i Kina och Indien där kol svarar för över 70 procent av
energiförbrukningen. Enligt uppskattningar av Världsbanken dör 66.000
personer varje år till följd av luftföroreningar i Kina.

Utsläpp av växthusgaser utgör ett allvarligt hot mot såväl det lokala
som det globala klimatet.

Vattenföroreningar är ett av de mest akuta miljöproblemen. En betydligt
mindre andel av Asiens befolkning har tillgång till acceptabelt dricks-
vatten än i andra regioner, med undantag av Afrika. Allvarligast är
situationen i Sydöst- och Sydasien.

Den marina vattenkvaliteten och det marina produktionsunderlaget
försämras snabbt. Denna ekosystemsförstörelse innebär att grunden för
nyttjande av fisk och andra marina resurser försvinner.

Skogsavverkning är ett allvarligt problem i stora delar av Asien. På
grund av laglig och olaglig skogsavverkning, uttag av brännved, damm-
och vägbyggande och skogsbränder har Asiens skog halverats de senaste
30 åren. Med nuvarande avverkning skulle återstående skogsresurser
endast räcka ytterligare 35 år.

Asien har den lägsta andelen odlingsbar jord per invånare i världen.
Markförstöringen minskar den redan knappa tillgången på odlingsbar
jord.

I Asien finns omkring 40 procent av världens djur- och växtarter och
2/3 av världens korallrev. Många asiatiska länder har förlorat 70-90
procent av sina naturmiljöer till följd av skogsskövling, markförstöring

och vattenföroreningar. Många djurarter har försvunnit eller hotas av Skr. 1998/99:61
utrotning.

Stora dammbyggen får ofta miljömässiga och sociala konsekvenser.

Tillväxten av urbana områden är mycket hög i Asien i jämförelse med
andra regioner. År 2020 beräknas mer än hälften av Asiens befolkning
leva i urbana områden, jämfört med 35 procent 1995. Tretton av världens
femton mest förorenade städer finns i Asien.

Miljöskyddsarbetet genom t.ex. lagstiftning, teknikutveckling och
informationsarbete har inte hunnit med den snabba ekonomiska utveck-
lingstakten. Samtidigt kännetecknas Asien av hög befolkningstäthet med
de påfrestningar det innebär. I många länder har strategin varit "tillväxt
nu, miljöskydd senare".

Hur bryta den negativa trenden?

Medvetandet om miljöproblemen har ökat i många länder i Asien. Vissa
insatser har gjorts de senaste 15 åren för att hantera olika miljöproblem
(miljöstyrning, lagstiftning och specifika åtgärdsprogram) och för att följa
upp rekommendationerna och överenskommelserna från Riokonferensen
om miljö och utveckling 1992. Miljöministerier har inrättats i flera länder,
även om många av dem har en svag ställning. Specifika åtgärdsprogram
har utvecklats, bl. a. för att minska luftföroreningarna, öka vattenkvaliteten
och vattenförsörjningen, skydda den biologiska mångfalden och minska
avskogningen och markförstöringen. Mycket har uträttats på papperet
genom lagstiftning och miljöprogram medan det brister i genomförandet,
bl.a. eftersom den politiska viljan saknas. Regeringarna är fortfarande
långsamma att föra upp miljö på den politiska dagordningen. Det finns
inget som tyder på någon märkbar förbättring.

Avgörande för utvecklingen av miljösituationen är hur de under-
liggande orsakerna angrips. Svaga institutioner utgör ett av huvud-
problemen. En förutsättning för att trenden skall vända är att institution-
erna stärks. I många fall där en miljölagstiftning införts har den varit
ineffektiv och bristfälligt genomförd. Institutionell kapacitet för att
genomdriva miljölagstiftningen har saknats. Det är också nödvändigt att
komplettera en effektivare miljölagstiftning med att öka användningen av
ekonomiska styrmedel som styr mot ren och resurssnål produktion.
Genom att prissätta de negativa effekterna på miljön leds konsumtion och
produktion bort från teknologier och produkter som skadar miljön.
Ägarförhållanden måste också definieras bättre. Bristfälligt definierade
ägarförhållanden för naturtillgångar är i många fall en avgörande orsak till
kortsiktigt tänkande och misshushållning med resurser.

Reformer i form av institutionella forbättringar, ökad insyn och
minskad korruption är nödvändiga för att effektivt kunna driva miljö-
politik. Mer demokratiska system och öppenhet innebär också ökade
möjligheter för lokala opinionen att göra sig hörd.

Enskilda organisationer och regionalt samarbete

Skr. 1998/99:61

Miljörörelsen i Asien har en växande betydelse för opinionsbildningen.
Enskilda organisationer har vuxit fram framförallt sedan mitten av 1970-
talet. I många länder finns nu ett brett spektrum av grupper, både sådana
som arbetar med regionala miljöfrågor och sådana som är fokuserade på
lokala problem. De arbetar med undersökande journalistik, politisk
lobbyism, kampanjer och vetenskaplig forskning. De har en viktig uppgift
att fylla genom att väcka opinion.

Eftersom många av miljöproblemen inte känner några nationella
gränser är det regionala samarbetet viktigt. Gemensamma ansträngningar
är nödvändiga. Under 1990-talet har det regionala samarbetet i miljö-
frågor ökat. Regionala initiativ, nätverk och program har utvecklats med
inriktning på speciella miljöproblem, som bl.a. markförstöring, skog,
biologisk mångfald, utbildning, informationsutbyte och klimat-
förändringar.

ASEAN utfärdade 1994 en deklaration som skall utgöra basen för
framtida samarbete på miljöområdet inom regionen. Flera gemensamma
miljöprogram har genomförts och regelbundna möten hålls mellan miljö-
ministrar och på tjänstemannanivå.

3.5 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet

Demokratiutvecklingen i Asien

Demokratin erövrades i Europa i början av århundradet och överlevde
nazismen, fascismen och kommunismen. Efter andra världskriget vann de
europeiska kolonierna sin självständighet. En intensiv period av politisk
utveckling med både demokratiska framsteg och allvarliga bakslag
inleddes. En "tredje våg" av demokratisering kan kanske sägas ha inletts i
mitten på 1970-talet med de tre sydeuropeiska fascistdiktaturernas fall.
Den accelererade på 1980-talet med så gott som hela Latinamerikas
demokratisering, kulminerade med Sovjetväldets fall från 1989 och har
också påverkat Asien. Även om demokratiutvecklingen i Kina dröjer
råder det ingen tvekan om att de senaste tio åren har sett betydande
framsteg för öppenhet, mänskliga rättigheter och demokrati i Asien.
Demokratins konsolidering i länder som Filippinerna, Sydkorea och
Thailand, demokratiseringen av Taiwan, liksom utvecklingen i Indonesien
efter Suhartos fall är viktiga uttryck härför.

En fundamental fråga är vad som krävs vad gäller utveckling av normer
och institutioner för att förstärka och konsolidera den tredje vågen så att
risken för en motvåg, som skulle kunna bli mer omfattande än ett enstaka
bakslag, kan undvikas. Frågan blir särskilt viktig då man betänker att ett
stort antal av det hundratal länder som idag i någon mening kan betecknas
som demokratier är ytterst sköra med föga utvecklad demokratisk kultur
och regeringar med svag legitimitet och begränsade förutsättningar att
åstadkomma påtagliga förbättringar av människors materiella villkor.
Insiktsfulla bedömare har med fog varnat för förväntningarna på snabba

resultat i unga demokratier. Demokrati kräver tid för att utveckla Skr. 1998/99:61
värdegemenskap och institutioner.

Asien är i grunden alltför omfattande och heterogent för att det skall
vara rimligt att generalisera om demokratins tillstånd. Historiskt finns
högst olika politiska kulturer och kolonialtiden lämnade efter sig vitt
skilda avtryck på den indiska subkontinenten, i Indokina, i Indonesien, på
Filippinerna och i Hongkong. Demokratiutvecklingen i Asien de senaste
decennierna har beskrivits som långsammare än i resten av världen med
undantag för Mellanöstern. Den "mjukt auktoritära utvecklingsstaten" av
Sydkoreas typ dominerade bilden. Den bedömningen underskattar dock
betydelsen av de förändringar som inträtt sedan slutet av 1980-talet.
Samtidigt är det felaktigt att reducera demokratiutvecklingen i Asien till
vad skett de senaste åren.

Av stor historisk betydelse har varit att Indien och Sri Lanka förblivit
demokratier med konkurrens om den politiska makten i fria val, för-
hållandevis fria media och organisationsfrihet trots påfrestningar i form av
undantagstillstånd, regionala motsättningar och inbördeskrig. Utveck-
lingen i Pakistan blev en annan, med långa perioder av militärt makt-
innehav. Idag är också Pakistan en rudimentär demokrati, men en
demokrati i kris. Under det kommande decenniet kommer den sannolikt
att utsättas för mycket stora påfrestningar. Bangladesh, som år 1971
föddes ur Östpakistan, inledde den demokratiseringsperiod i vilken landet
nu befinner sig i och med 1991 års val. 1996 följdes det av vad som
bedöms vara det friaste valet i landets historia. Ett djupt dilemma är att
Sydasien utgör den mest demokratiserade delen av Asien, men samtidigt
den ojämförligt svagaste vad gäller jämställdhet och förverkligandet av
sociala och ekonomiska rättigheter. Efter ett halvt sekels självständighet
är Sydasien världens mest illitterata region. I det förhållandet finns en
viktig faktor i den onda cirkel som måste brytas för att länderna skall
kunna förverkliga sina utvecklingsmöjligheter och fördjupa demokratin.
Sri Lanka, vars läskunnighet är mycket hög, kunde visat vägen men de
etniska motsättningarna och motsättningarna inom den singalesiska eliten
har hittills visat sig oöverstigliga.

Av stor betydelse för utvecklingen i Asien har varit att ett demokratiskt
Japan - om än under decennier behärskat av ett enda parti - kunde byggas
upp på ruinerna av den militaristiska makt, som under det andra världs-
kriget gjorde gemensam sak med den europeiska fascismen.

Flertalet av de länder i Öst- och Sydostasien som vann sin
självständighet under perioden efter andra världskriget - Sydkorea,
Filippinerna, Indonesien, Burma, Singapore och Malaysia - inledde
självständigheten med demokratiska experiment. Inget av länderna
utvecklades vid denna tid till en väl fungerande demokrati.

Vändpunkten inträdde i mitten av 1980-talet. Först kom Filippinernas
återgång till demokrati genom president Marcos fall 1986. Sydkoreas
andra, och framgångsrika demokratiseringsperiod inleddes 1987 då ett
växande civilt motstånd tvingade militärregeringen att inleda en över-
gångsprocess i form av konstitutionella förändringar och direkt val av
president. 1992 vann en tidigare regimkritiker presidentvalet, och i
december 1997 valdes oppositionskandidaten Kim Dae-Jung till president

i ett val som måste betecknas som en bekräftelse på att demokratin idag Skr. 1998/99:61
fått fotfäste i Sydkorea. Thailands utveckling mot en konsoliderad
demokrati inleddes i och med 1988 års val. Processen avbröts 1991 av en
militärkupp, men redan året därpå återkom en demokratiskt vald regering.
Samtidigt som landet befann sig i den djupa ekonomiska kris som utlöstes
i juli 1997, antog Thailand en ny författning vilken var resultatet av en
öppen process i vilken det civila samhället spelade en central roll. Taiwan
inledde sin demokratisering år 1986 efter decennier av anti-
kommunistiskt men auktoritärt styre. Malaysias och Singapores politiska
system har utvecklats i en delvis annan riktning. I båda länderna finns de
institutionella förutsättningarna för utvecklad demokrati. De facto råder
emellertid begränsningar vad gäller möjligheterna till konkurrens om den
politiska makten. Samtidigt som Indonesien genomgår regionens
ojämförligt djupaste ekonomiska och sociala kris befinner sig landet i ett
dynamiskt skede av organisationsformering och öppen debatt. 1999 skall
val hållas och det finns reella möjligheter att Indonesien, världens fjärde
folkrikaste land, går mot demokrati. Osäkerhetsfaktorerna är samtidigt
många.

Mongoliet har efter Sovjetväldets fall övergått till ett demokratiskt
system om än i behov av institutionell utveckling.

Burma tycktes under en period vara på väg mot demokrati. Aung San
Suu Kyi och hennes front The National League for Democracy (NLD)
förnekades dock rätten att överta regeringsmakten efter segern i
parlamentsvalet 1990. I stället har vi fått bevittna ett decennium av
militärstyre med fortsatt allvarliga kränkningar av grundläggande fri- och
rättigheter. Det senaste halvseklet av Kambodjas historia rymmer alltför
många unika inslag for att det skall vara möjligt att inordna landet i de
mönster som diskuterats ovan. Då landet 1993 gick till val organiserade
av UNTAC i FN:s största enskilda operation någonsin hade landet ingen
tidigare erfarenhet av demokratiska val. Att valen, som bojkottades och
saboterades av röda khmererna, kunde genomföras var i sig en framgång.
1998 ägde ett andra val rum, denna gång i landets egen regi. Instabiliteten
inför valet var betydande men valet resulterade trots detta i en förnyad
koalition. Huvudfrågan är nu om den nya regeringen förmår ta till vara
tillfallet att bygga demokratiska institutioner.

Kina är kanske det land i världen i vilket människors levnadsvillkor
förändrats mest radikalt under den gångna 20-årsperioden. Ur
kulturrevolutionens kollektivistiska kaos har sedan reformprocessen
inleddes 1978 en nation vuxit fram som med marknadens, den privata
sektorns och utländska direktinvesteringars hjälp eftersträvar hög
ekonomisk tillväxt. Delvis samma utveckling har ägt rum i Vietnam och
Laos, som redan 1979 såg sig nödsakade att experimentera med nya
incitament i ekonomin och i mitten av 1980-talet lanserade reformer som
lett till planekonomins avveckling.

Det speciella med dessa tre inbördes mycket olika länder är att de
omfattande reformerna har genomförts av kommunistpartier, som
samtidigt är fast beslutna att också i fortsättningen leda landets
utveckling. Endast de kan, hävdar partierna, garantera den stabilitet som
krävs för landets modernisering. Partierna är samtidigt medvetna om att

vissa politiska reformer är nödvändiga. Reformprocessen har, Skr. 1998/99:61
understryker man, också en politisk dimension.

Sker då trots allt en viss demokratisering i dessa tre länder? På ett
institutionellt plan utvecklas förvaltning, lagstiftning, bankväsende,
media, och organisationsväsende, och samhällena blir öppnare. Ständigt
nya spänningar uppstår mellan partiet och samhällsförändringarnas
inneboende dynamik. För att bevara kontrollen måste partiet medge större
utrymme för de krafter som växer fram, annars stiger det inre politiska
trycket. Av det faktum att länderna är beredda att inom vissa områden
genomföra liberaliseringar utan att samtidigt ha demokratisering som mål
följer dock att den fortsatta utvecklingen inte kan förväntas få karaktären
av en kontinuerlig process. Krav på demokratisering kommer från tid till
annan att följas av systembevarande ingrepp. Långsiktigt formulerar för-
ändringsprocessen dock sina egna krav på fortsatta reformer.

Nordkorea har förblivit ett slutet totalitärt samhälle.

Mänskliga rättigheter

Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats i Asien under den
senaste tioårsperioden. Mycket återstår dock innan alla människor i de
asiatiska länderna har tillgång till ens de mest grundläggande
rättigheterna. Situationen varierar mycket mellan olika länder. En rad
länder har kommit långt på flera områden, medan situationen i andra
länder - i synnerhet Burma och Nordkorea - är mycket allvarlig och utan
tecken på förbättringar. Flera asiatiska länder visar ett växande intresse
för att i en dialog med Sverige och övriga EU-länder diskutera frågor om
mänskliga rättigheter.

Ratificeringsläget i Asien vad gäller FN:s sex större konventioner om
mänskliga rättigheter är relativt svagt, med undantag för konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som i stort sett alla
länder som behandlas i denna skrivelse ratificerat och konventionen om
barnets rättigheter har ratificerats av samtliga länder. Endast ca hälften av
länderna är anslutna till 1966 års konventioner om ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter respektive medborgerliga och politiska
rättigheter. Två tredjedelar har ratificerat konventionen om avskaffande av
alla former av rasdiskriminering, medan enbart en tredjedel har ratificerat
konventionen mot tortyr.

Framväxten av ett starkt civilt samhälle har visat sig vara av stor
betydelse för förbättrad respekt för de mänskliga rättigheterna. I många
länder i regionen finns idag enskilda organisationer och samhällsaktiva
akademiker, som för denna process framåt. Regionala nätverk av enskilda
organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter har också börjat växa
fram. Behovet av starka, folkligt baserade organisationer är stort.

Några asiatiska ledare har tidvis framhållit begreppet "asiatiska
värderingar", vilket hotat att undergräva de mänskliga rättigheternas
allmängiltighet. Tendenserna till en asiatisk position har dock försvagats
påtagligt under de senaste åren, bl.a. till följd av den asiatiska ekonomiska
krisen som visat på den hävdade asiatiska modellens inneboende

svagheter. Rättigheternas universalitet erkänns samtidigt som vissa länder Skr. 1998/99:61
betonar den kulturella särarten.

Utvecklingen i spåren av Asienkrisen synes ha lett till en fördjupad
diskussion i regionen om betydelsen av öppenhet och trovärdiga
institutioner för varaktig ekonomisk och social utveckling. Däri ligger en
utveckling som erbjuder nya möjligheter till dialog i reformfrågor av
betydelse för demokrati och mänskliga rättigheter.

Den aktuella situationen i Asien

Rätten till liv och förbud mot tortyr

Övergrepp i form av utomrättsliga, summariska eller godtyckliga
avrättningar och försvinnanden förekommer i flera länder, ofta i samband
med väpnad konflikt.

Dödsstraff existerar och tillämpas i de flesta asiatiska länder, t.ex. Kina,
Vietnam, Japan, Singapore, Nordkorea och Burma. I Kina, där antalet
dödsdomar överstiger 3.000 per år, har den rättsliga processen visat på
stora brister, bl.a. vad gäller möjligheten att överklaga en dödsdom till
högre instans.

Något generellt förbud mot dödsstraffet finns inte, men internationell
rätt anger tydliga begränsningar för dess tillämpning, liksom krav på
rättsgarantier. Ännu har inte något asiatiskt land ratificerat det andra
tilläggsprotokollet till konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter om förbud mot dödsstraff.

Förekomsten av tortyr har rapporterats från flera länder, däribland
Nordkorea, Pakistan, Kina och Kambodja. Förbudet mot tortyr anses
allmänt utgöra juridiskt bindande (jus cogens) folkrätt och få länder
erkänner idag öppet bruket av tortyr. Likväl har endast sju av regionens
länder ratificerat FN:s konvention mot tortyr.

Rättssystem

I flera asiatiska länder finns betydande brister vad gäller ett fungerande
rättssystem med garantier för rättssäkerhet i form av fungerande
domstolar, opartiska domare, oberoende advokater och humant fängelse-
väsende. Människor grips och håll fängslade utan rättegång och dom,
fängelseförhållanden är ofta mycket svåra, övergrepp, misshandel och
tortyr förekommer mot personer som hålls fängslade. Ett stort problem i
flertalet länder är korruptionen inom polis- och domstolsväsendet, vilken
fått till följd att även på papperet fungerande rättssystem, med
välutbildade domare och väl formulerade lagar, inte tillämpas i praktiken.
Nära kopplad till korruptionen är det utbredda bruket av strafflöshet
(impunity) genom vilket lokala och nationella myndigheter nonchalerar
anmälningar om övergrepp och kränkningar av de mänskliga
rättigheterna, och väljer att inte utreda påstådda brott. Ett fungerande
rättssystem utgör en garanti för de mänskliga rättigheternas för-
verkligande genom människors möjlighet att anmäla övergrepp och att
genom domslut få tillgång till sina rättigheter.

I flera asiatiska länder är klyftorna stora mellan den formella rätten och Skr. 1998/99:61
människors faktiska möjligheter att hävda sin rätt. Den marginaliserade
indiska bonden har ofta svårt få sitt fall prövat i en konflikt med
inflytelserika och ekonomiskt starka intressen. Utvecklingen under hösten
1998 har visat på bristema i det malaysiska rättsväsendet. Också en
demokrati som Japan har kritiserats för svåra fängelseförhållanden och
framtvingande av bekännelser genom fysisk och psykisk påverkan.

Rättigheter som stärker demokratin

Rättigheter som stärker demokratin, däribland yttrandefrihet, förenings-
frihet och allmän rösträtt, har grundlagsfästs i de flesta länders
författningar. Trots detta finns stora brister i flera länder. En i
författningen garanterad yttrandefrihet, med fria och oberoende media,
och med möjlighet för politiska partier och andra politiskt aktiva samman-
slutningar att verka fritt, bildar en viktig kontrollinstans mot makt-
missbruk och korruption i olika former. Utbredningen av religiös
fundamentalism kan här komma att leda till begränsningar i yttrandefrihet,
såväl vad gäller det religiösa budskapet, som kritik mot eller hädelse av
religionen. Den pakistanska regeringens förslag om att införa sharia-lagar
har väckt sådana farhågor.

Arbetsrättsliga garantier

Diskussionen om arbetsvillkor och barnarbete berör i hög grad Asien.
Arbetsvillkoren är i många länder betydligt sämre än vad ILO:s standard
medger med långa arbetstider, utnyttjande av barn i industriellt arbete och
begränsningar i fackföreningars verksamhet. De fackliga organisationerna
har en viktig funktion att fylla i försvaret av arbetarnas rättigheter. Det är
därför allvarligt att den fackliga organisationsgraden är låg på många håll.
Arbetsrättsliga garantier har i många länder varit mycket svaga. Genom
den finansiella krisen har situationen försämrats också i länder som
tidigare respekterat grundläggande arbetsrätt och föreningsfrihet.
Fackföreningars möjligheter att verka har inskränkts i flera länder, vilket
bl.a. uppmärksammats av internationella arbetstagarorganisationer och
ILO. Många fattiga arbetare lever under svåra förhållanden, ofta beroende
av och därmed utlämnade till arbetsgivaren.

Arbetsförhållandena i multinationella företags fabriker har i flera fall
uppmärksammats under senare år. Konsumentbojkotter har lett till vissa
förbättringar. Samma eller svårare förhållanden råder i inhemska fabriker,
där situationen förändrats mycket lite. Situationen för kvinnor och flickor
som arbetar i hem är också mycket utsatt, med flera rapporter om
övergrepp. Lagstiftning till skydd för dessa grupper ur de lägsta och
fattigaste socialgrupperna saknas de facto i de flesta länder i regionen.
Under senare tid har olika enskilda organisationer liksom såväl FN som
ILO särskilt uppmärksammat den omfattande förekomsten av tvångs-
arbete i Burma.

Rätten till utbildning

Rätten till utbildning efterlevs i varierande utsträckning i de asiatiska
länderna. Medan läskunnigheten är närmare 100 procent i Japan och
Sydkorea är den under hälften i Pakistan och Bangladesh. Staten har ett
ansvar att gradvis förverkliga rätten till utbildning genom att till fullo
utnyttja sina tillgängliga resurser. Avsaknad av ett fullständigt
förverkligande av rätten till utbildning kan till viss del förklaras med
bristande resurser, men är ofta en fråga om politiska prioriteringar.
Resurser läggs på andra sektorer, som t.ex. på försvaret. Ett betydande
problem i alla tre regionerna är diskrimineringen av flickor och av olika
minoritetsgrupper.

Kvinnors möjlighet att åtnjuta de mänskliga rättigheterna

För att förverkliga jämställdhet mellan kvinnor och män antog FN:s
medlemsländer 1979 en särskild konvention om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor (kvinnokonventionen, CEDAW). Alla länder,
som omfattas av denna strategi utom Brunei och Nordkorea är anslutna
till konventionen. Många länder har dock gjort så långtgående
reservationer till konventionen att andra länder invänt och hävdat att dessa
reservationer strider mot syftet och andan i konventionen.
Kvinnokommittén, med mandat att granska staternas efterlevnad av
konventionen, har vid flera tillfällen uppmanat staterna att ta tillbaka
reservationerna. Ett exempel på bristen på respekt för de mänskliga
rättigheterna är oviljan eller oförmågan hos vissa länders myndigheter att
ta itu med den omfattande handeln med flickor och unga kvinnor.

Barnens rättigheter

Samtliga länder i regionen är anslutna till konventionen om barnets
rättigheter. Barnkonventionen innehåller såväl ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter som medborgerliga och politiska. Satt i relation till
den låga ratificeringsnivån av FN:s två huvudkonventioner från 1966,
innebär detta att barnen i Asien - i teorin - har ett betydligt bättre skydd
än de vuxna. Så är dock inte fallet i praktiken. Konventionen innehåller
åtaganden om t.ex. barns deltagande, rätt att göra sin röst hörd och träna
demokratiskt tänkande i skolan (art. 12). Samtidigt som de flesta mått på
barns och ungdomars hälsa och utbildning visar tydliga förbättringar
under de senaste årtiondena förefaller det som om barnarbetet i Asien har
ökat i omfattning. Inte minst i länder som Pakistan, Nepal och Indien har
barnarbete antagit stora proportioner. Endast en mycket liten del av allt
barnarbete utförs dock inom exportindustrin, även om det är detta som
blivit mest uppmärksammat internationellt. Merparten av barnarbetet
försiggår inom jordbruket, i hushåll och i den informella sektorn.

Ett viktigt internationellt arbete pågår för att eliminera kommersiell
sexuell exploatering av barn. Sverige var 1996 värd för Världskongressen
mot kommersiell sexuell exploatering av barn, som därefter följts upp i
internationella fora, bl.a. ASEM.

Skr. 1998/99:61

Etniska och religiösa minoriteter

Också skyddet för etniska och religiösa minoriteter är åsidosatt i många
asiatiska länder. Förföljelsen av minoritetsgrupper i bl.a. Bangladesh,
Bhutan, Burma och Kina har lett till omfattande flyktingströmmar.
Möjligheterna till religionsutövning har förbättrats i Kina och Vietnam
men religionsfrihet råder inte. Den ekonomiska krisen kan förvärra latenta
etniska motsättningar, så som skett i Indonesien.

3.6 Säkerhet och integration

Konflikterna i Öst- och Sydostasien har dominerat efterkrigstidens
säkerhetspolitiska bild av Asien. I och med det kalla kriget gick Öst- och
Sydostasien in i en period av sönderslitande inre motsättningar. Några av
det kalla krigets djupaste skiljelinjer kom att gå genom Asien.
Koreakriget 1950-53, utlöst av Nordkoreas försök att ta kontrollen över
hela koreanska halvön, satte scenen och ledde till det amerikanska
engagemang i regionen som därefter präglat USA:s Asienpolitik.
Hörnstenarna i den efterföljande amerikanska närvaron blev
säkerhetsavtalet med Japan, landets omfattande militära närvaro i
Sydkorea, försvar av Taiwan och nära band med flera andra länder i
regionen. 1964 sände USA stridande trupper till Vietnam - 2,5 miljoner
innan uttåget var ett faktum ett decennium senare. På sin sida i kriget i
Indokina engagerade amerikanerna trupp från allierade i regionen
(Filippinerna, Sydkorea, Taiwan, Thailand samt Australien). Sydostasien
stod delat. I och med Vietnams intåg i Kambodja vid årsskiftet 1978-79
skapades en ny djup motsättning som skulle prägla regionens
säkerhetspolitiska situation under ett drygt decennium. I Sydasien uppstod
vid delningen 1947 av det brittiska Indien en låsning kring Kashmir som
lett till tre krig, det senaste 1971.

Den säkerhetspolitiska bilden förändrades med början under 1980-talets
senare hälft, då normaliseringen av förbindelserna mellan Sovjetunionen
och Kina inleddes, och då tidigare strukturer präglade av den globala öst-
västkonflikten började luckras upp. 1989 tog Vietnam hem sina trupper
från Kambodja och efter Sovjetunionens upplösning förvandlades
Vietnam inom loppet av några år från COMECON-medlem till ASEAN-
medlem. Thailands premiärminister lanserade idén att omvandla Indokina
"från ett slagfält till en marknadsplats". Drömmarna om snabb ekonomisk
tillväxt förenade länderna i regionen. Nordkorea fann sig alltmer isolerat.
Ryssland och Kina prioriterade utvecklingen av relationer med det
kommersiellt viktiga Sydkorea. Öst- och Sydöstasiens säkerhetssituation
undergick påtagliga förbättringar.

I Sydasien fördjupades Kashmirkonflikten som en följd av den
gerillaverksamhet som tog sin början 1989. Konflikten mellan Indien och
Pakistan har i mångt och mycket satt sin prägel på regionen.

Den för framtiden kritiska frågan är hur regionens tunga säkerhets-
politiska aktörer - USA, Kina, Japan och Ryssland - förmår utveckla sina
säkerhetspolitiska roller. En viktig ny faktor är kärnvapenutvecklingen i
Sydasien och Indiens växande anspråk på säkerhetspolitiskt erkännande.

Skr. 1998/99:61

2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 61

Säkerhetsbalansen i regionen förblir uppbyggd kring Förenta Staternas Skr. 1998/99:61
närvaro och förväntningarna om landets fortsatta engagemang för
regionen. I ett längre perspektiv torde utvecklingen av förbindelserna
mellan Kina och Japan vara regionens viktigaste säkerhetspolitiska fråga.

Rysslands nya "östpolitik", med förbättrade relationer till såväl Kina som
Japan, har bidragit till att öka regionens stabilitet.

Den säkerhetspolitiska osäkerheten i regionen har bidragit till
moderniseringar av krigsmakterna under 1990-talet. Länderna strävar
efter att bibehålla en balans gentemot de länder som initierar en militär
upprustning och modernisering, t.ex. Kina. Det visar sig dock att denna
process är beroende av en god ekonomisk tillväxt. Länder som Thailand
har därför som en följd av krisen tvingats till drastiska omprioriteringar.
Kina är det land i regionen vars försvarsmakt genomgår de snabbaste
förändringarna, dock utan att den militärteknologiska klyftan till Förenta
Staterna nämnvärt minskar. Nordkoreas uppskjutning av en ny
medeldistansraket i augusti 1998 illustrerar osäkerheten i varje
militärstrategisk bedömning. Uppskjutningen har skapat en ny strategisk
spänning i västra Stilla havet.

Illustrativt för regionens säkerhetspolitiska situation är att embryot till
en regional säkerhetspolitisk mekanism formades så sent som 1994. Då
bildades ASEAN Regional Forum (ARF). Organisationen, regionens
första försök att skapa ett instrument for regional säkerhet, räknar idag
drygt 20 länder samt EU, inklusive regionens viktigaste säkerhetspolitiska
aktörer USA, Kina och Japan. Också Ryssland och Indien är medlemmar.
Vissa resultat har redan uppnåtts inom ARF på det förtroendeskapande
dialogplanet. Osäkerheten om den framtida säkerhetspolitiska balansen i
regionen efter det kalla kriget var huvudanledningen till att ARF kom till.
Ett viktigt mål för ASEAN-länderna har varit att engagera Kina i en
säkerhetspolitisk dialog om regionens framtida säkerhet. Den ambitionen
var en viktig faktor bakom bildandet av ARF.

Fortsatt integration av ekonomierna kan förväntas höja tröskeln för
konflikter. Det faktum att regionen befinner sig i en djup förändrings-
process, och kris, betyder samtidigt att maktförhållanden kommer att
förändras. I det finns osäkerhetsmoment. Utvecklingen av kärnvapen i
Sydasien kan inte sägas ha kommit som någon fullständig överraskning.
Men den visar på risken för negativa vändningar också i en tid då så
mycket står att vinna på utbyggt samarbete och integration.

Det kalla krigets slut har haft olika effekter på den säkerhetspolitiska
balansen i Öst-, Syd- och Sydostasien. Den har bl.a. varit avhängig av hur
stor närvaron respektive konfrontationen mellan supermakterna varit, och
på förhållandet mellan de regionala stormakterna i respektive område.

Sydostasien

I Sydostasien har perioden efter det kalla kriget bl.a. inneburit en påtagligt
minskad rysk närvaro. När Förenta Staterna i början av 1990-talet tvangs
lämna baserna Clark och Subic Bay i Filippinerna, minskade också den
amerikanska närvaron i området. Förenta Staternas militära engagemang i
regionen fortsätter dock i Sydkorea, i Japan, och genom nya militära

faciliteter i Singapore. Under 1988 ingicks också ett nytt samarbetsavtal Skr. 1998/99:61
med Filippinerna. USA:s säkerhetspolitiska inflytande och betydelse för
regionen förblir stort. Kinas tilltagande ekonomiska och militära styrka
har påverkat säkerhetssituationen och maktbalansen. Generellt eftersträvar
länderna i regionen goda relationer med ett ekonomiskt och militärt
växande Kina.

Det mellanstatliga samarbetet i Sydostasien har i vissa hänseenden
stärkts under 1990-talet genom utökningen av medlemskapet i och
samarbetet inom ASEAN samt bildandet av ARF, vilket bidragit till den
säkerhetspolitiska stabiliteten i denna region. Den asiatiska ekonomiska
krisen har samtidigt bidragit till att bringa till ytan en del av regionens
olösta frågor.

Konflikten om Spratly-öama, där sex av regionens länder - Brunei,
Filippinerna, Kina, Malaysia, Vietnam och Taiwan - rest krav på
överhögheten över hela eller delar av denna möjligen oljerika ögrupp i
Sydkinesiska sjön, utgör regionens allvarligaste konflikt. Parterna har
framhållit sin vilja att lösa den genom fredliga medel, men incidenter
inträffar och ingen lösning kan skönjas, i synnerhet som Kina vidhåller
kraven på bilaterala förhandlingar.

Östasien

I Östasien bibehåller Förenta Staterna en militär närvaro i Japan och i
Sydkorea samt till havs. Det sistnämnda demonstrerades under krisen
mellan Kina och Taiwan under 1996 i samband med det första direkta
presidentvalet på Taiwan, som för Kina aktualiserade den känsliga frågan
om Taiwans framtida ställning.

Kinas relationer med Förenta Staterna har överlag förbättrats under
president Clintons andra mandatperiod och är idag bättre än någonsin
sedan massakern i samband med demonstrationerna på Himmelska
fridens torg 1989. Två frågor har orsakat spänning, nämligen krisen
mellan Kina och Taiwan 1996, vilken föranledde Förenta Staterna att
sända den sjunde flottan till området, och de nya riktlinjer för säkerhet
som Förenta Staterna avtalade med Japan år 1997. För Kina är USA:s
militära närvaro och tyngd i regionen en källa till latent missnöje.
Långsiktigt förblir relationen mellan de båda länderna svårförutsägbar.

Östasien skiljer sig från Sydostasien i det avseendet att viktiga
relationer fortfarande präglas av djupa motsättningar. Det gäller
relationerna mellan Kina och Taiwan, även om de funnit former för ett
visst samspel som medger både betydande taiwanesiska investeringar i
Kina och informella kontakter på mycket hög nivå. Det gäller i hög grad
situationen på den koreanska halvön där förhållandena i Nordkorea ger
fortsatt anledning till betydande oro både när det gäller försörjnings-
situationen för befolkningen och när det gäller landets agerande gentemot
omvärlden och då i synnerhet gentemot Sydkorea, Förenta Staterna och
Japan. Det nordkoreanska missil- och kärnvapenprogrammet bekräftar att
den koreanska halvön utgör ett av Asiens allvarligaste säkerhetspolitiska
problem. Det s.k. KEDO-programmet för att förhindra nordkoreansk
kärnspridning och skapa fred och stabilitet på den koreanska halvön och

de fyrpartssamtal som inletts mellan USA, Kina samt Syd- och Nordkorea Skr. 1998/99:61
utgör viktiga ansträngningar för att dämpa osäkerheten i regionen.

Mellan Kina och Japan och mellan Japan och Sydkorea har omtvistade
gränser periodvis orsakat viss spänning. Omtvistade gränser förblir också
ett spänningsmoment mellan Kina och de stater som gränsar till
Sydkinesiska sjön.

I ett längre perspektiv gäller osäkerheten främst Kinas framtida
agerande i takt med att ekonomin växer och försvarsmakten moderniseras,
USA:s framtida närvaro samt Japans framtida säkerhetspolitik. USA:s
närvaro har en återhållande effekt på Japans behov av ett utbyggt försvar.

Sydasien

I Sydasien har det kalla krigets slut inte påverkat den säkerhetspolitiska
situationen i lika hög grad som i de övriga regionerna, trots att Pakistan
var lierat med Förenta Staterna under det kalla kriget och Indien hade en
stark koppling till Sovjetunionen. Dessa nära relationer har luckrats upp.
USA prioriterar idag relationen med Indien framför relationen till
Pakistan. Relationerna mellan Indian och Pakistan har inte förbättrats, då
motsättningarna mellan länderna till sin natur är djupt lokalt och internt
rotade. Incidenter förekommer kring det starkt omtvistade Kashmir och
spänningen är periodvis mycket hög mellan de två länderna. Kashmir-
konflikten fick en allvarligare dimension under 1998 då ömsesidig
nukleär avskräckning infördes som grundelement i den bilaterala
relationen. Situationen har emellertid i början av 1999 successivt
förbättrats i och med att den politiska dialogen på högsta nivå åter-
upptagits och de mellanfolkliga kontakterna stärkts. Även om de båda
länderna undertecknar provstoppsavtalet CTBT och därmed förbinder sig
att inte genomföra några flera kämsprängningar finns dock ett reellt hot
om användande av kärnvapen i en konflikt som vid tre tillfallen lett till
krig. Samtalen mellan de båda ländernas premiärministrar i februari 1999
i Lahore visar på en ny vilja till dialog i skuggan av kärnvapen-
utvecklingen, men inga tecken finns ännu på en utveckling som kan leda
till att Kashmirfrågan löses.

Betydelsen av förbättrade relationer mellan Indien och Pakistan är stor.
Hela Sydasiens ekonomiska och politiska utveckling har hållits tillbaka av
motsättningarna mellan Indien och Pakistan. Regionala initiativ som
SAARC (South Asian Association for Regional Cooperation) har hamnat
i dess slagskugga.

Indiens förhållande till Kina, vilket förbättrades under 1990-talet, har
som en följd av kärnvapenutvecklingen åter försämrats. I samband med
provsprängningarna gjorde den indiska regeringen hänvisningar till Kina
som huvudfaktorn i utformningen av indisk säkerhetspolitik

Förändrade konfliktmönster

Sammantaget finns ca 140 olösta konflikter av olika slag i Asien, varav
hälften är mellanstatliga och hälften interna. Åttioåtta av konflikterna har
dock karaktären av "dispyter". Ett stort antal av dem utgörs av oreglerade

gränsfrågor. Ett tjugotal kan betecknas som "större", varav flertalet är Skr. 1998/99:61
interna. Ett växande antal är s.k. "identitetskonflikter" som har sin grund i
en viss grupps anspråk på autonomi eller motsvarande. Det totala antalet
under 1990-talet - 140 - är nästan identiskt med antalet under de båda
närmast föregående decennierna. På 1970-talet var dock antalet "större"
konflikter 60, dvs. tre gånger så stort som idag.

En ny trend i konfliktmönstret i Stillahavsasien är att de stora
militariserade mellanstatliga konflikterna gradvis har minskat under 1990-
talet jämfört med föregående decennier. En liknande tendens kan noteras
när det gäller interna konflikter i länderna i detta område, även om det är
mindre markant. I Sydasien är bilden inte lika hoppingivande, eftersom
stridigheter fortsätter mellan Indien och Pakistan, inbördeskriget i Sri
Lanka fortgår utan någon lösning i sikte och detsamma gäller de interna
konflikterna i Indien och Pakistan.

När det gäller att bedöma hur den övergripande konfliktsituationen kan
komma att utvecklas måste man ta i beaktande att många konflikter består
och många dispyter t.ex. över territorium kvarstår att lösa även om direkta
stridigheter inte pågår för närvarande. Det finns således en potentiell risk
för att stridigheter kan komma att blossa upp. Behovet är stort av att
vidareutveckla de embryonala mekanismer för förtroendeskapande och
konflikthantering som vuxit fram inom ARF och att ansträngningar görs
att etablera sådana mekanismer i de delar av Asien där de saknas.

3.7 Komplexitet och mångfald

Område efter område visar på komplexiteten och mångfalden i det vi
kallar Asien. På rikedomen i kultur och verklighetsuppfattningar. På
förändringstakten. På vitaliteten i de senaste decenniernas utveckling, och
svagheterna i den institutionella basen. På de oerhörda skillnaderna i
levnadsstandard, utbildningsstandard och forskningsnivå. På det nya
välståndet och den bestående fattigdomen. Något enhetligt Asien finns
inte och sannolikheten för att de asiatiska länderna kan enas om några
specifika asiatiska värderingar framstår som liten. Skillnaderna är för
stora.

Den ekonomiska integrationen och utvecklingen av regionala
organisationer som ASEAN kommer samtidigt att fortsätta. ASEAN är en
naturlig gruppering och det finns skäl att förvänta att den, trots de
svårigheter organisationen idag går igenom, kommer att växa sig starkare.
Asien och dess subregioner är i stort behov av organisationer för ökad
samverkan. Att ASEAN:s säkerhetspolitiska samarbetsforum ARF
utvecklas till ett verkligt instrument för regional säkerhet är av globalt
intresse. Av stor betydelse är också att Sydasien en dag förmår ge sin
regionala gruppering - SAARC - ett verkligt innehåll.

Skiljelinjerna inom regionen kommer samtidigt att i växande grad stå
att finna inom Asien och inom länder med konkurrerande idéströmningar.
Däri ligger en betydande vitalitet av ett slag som kommer att bidra till en
asiatisk renässans. Anwar Ibrahim, Malaysias fängslade f.d. vice
premiärminister och en av Asiens ledande yngre politiker, utvecklar i sin

bok The Asian Renaissance (1996) sina idéer om Asiens framtid. Han Skr. 1998/99:61
pekar på Asiens komplexitet och mångfald och konstaterar att Asien
saknar en gemensam fond av idéer. Det nya är, betonar han, att Asien
börjat upptäcka sig själv. Den framtida världen ser han som pluralistisk
och mångkulturell. En stor skillnad är enligt Anwar att västvärldens
moderna historia är sekulariserad medan de olika asiatiska kulturerna i
hög grad vilar på en religiös grund. För honom förutsätter sann humanism
förankring i en religion. Det Anwar främst kräver är dock en ökad respekt
från västvärldens sida för sin egen och andra asiatiska kulturtraditioner.

Väst saknar, konstaterar han med ett citat från nobelpristagaren Octavio
Paz, inte goda intentioner, men lider av en brist på ödmjukhet.

Utgångspunkten för Europas och Asiens närmande är det ömsesidiga
behovet av fördjupade och jämbördiga relationer. Globaliseringen, med
dess möjligheter och risker, är den gemensamma grundvalen. Det var Öst-
och Sydöstasiens förmåga att ta tillvara dess möjligheter som ledde till
Asiens upptäckt av sig självt och det är på globaliseringens komplexa
premisser som Asien nu bygger sitt välstånd. Det är i en sådan värld som
Europa och Asien kommer att bygga en mångfald av relationer.

4 Asien år 2010

4.1 Globaliseringens krafter och det internationella
samfundet

Hur kommer Asien att se ut år 2010, det år som är riktmärke för denna
strategi? Den ofrånkomliga utgångspunkten måste vara att fråga hur den
värld kan tänkas se ut som länderna i Asien - och Sverige - då kommer att
ingå i. Om vi blickar tillbaka lika många år, till 1986-87 ser vi hur
vansklig varje prognos är. Knappast någon förutsåg vid den tiden
Sovjetsamhällets snara fall, och ingen förutsåg den Asienkris som många
idag beskriver som något som var närmast oundvikligt. Vad man kan göra
är att resonera kring ett antal huvudfaktorer och huvudfrågor. En möjlig
utveckling, som sannolikt kommer att visa sig väl optimistisk på flera
punkter men förhoppningsvis också väl pessimistisk på några, avtecknar
sig.

Frågan är särskilt relevant i en tid präglad av globaliseringen. Dessa
förändringsprocesser kommer att starkt påverka hur såväl de asiatiska
samhällena som vårt eget samhälle ser ut 2010. Många bedömare
beskriver globaliseringen på ett närmast deterministiskt sätt, som en
okontrollerbar kraft. Att det inte är så enkelt framgår klart då man ser
tillbaka på det gångna seklet. Globalisering har präglat seklet som helhet,
men inte som en kontinuerlig eller entydig process utan som en serie
komplexa processer med de politiska förutsättningarna som en central
underliggande variabel. En analys av de uppgifter som världen står inför
visar, liksom Asienkrisen, att det idag råder ett kritiskt underskott på
globalt ledarskap. Globalt hållbar utveckling förutsätter ledarskap som ser
till den globala helheten, utvecklade internationella institutioner och ökad

samstämmighet mellan politiken på olika centrala områden. Den kris som Skr. 1998/99:61
Öst- och Sydostasien genomgår kan inte reduceras till en rent asiatisk
kris. Krisen är institutionell och en följd av bristerna i ländernas nationella
institutioner i kombination med de institutionella bristerna i det
internationella systemet. Hur världen ser ut år 2010 beror i hög grad på
vilken karaktär globaliseringen då kommer att ha, på hur det
internationella normverket utvecklas och hur konventioner respekteras, på
huruvida FN:s roll stärkts, på hur det internationella finansiella systemet
utvecklats, på hur Agenda 21 genomförts. Av avgörande betydelse är hur
länderna i Asien - varav de åtta största redan representerar halva
mänskligheten - inkluderas, på deras möjligheter att öva inflytande och ta
ansvar för den globala helheten.

Vad driver globaliseringen?

Vad driver då globaliseringen? Den snabba teknologiska utvecklingen är
en huvudfaktor. Den har t.ex. revolutionerat våra telekommunikationer. I
centrum för den utvecklingen står de multinationella företagen, som
svarar för närmare två tredjedelar av världshandeln och huvuddelen av
världens samlade utländska direktinvesteringar. Att förutsäga den
teknologiska utvecklingen på 10-15 års sikt är, i synnerhet med dagens
utvecklings- och spridningstakt, en omöjlighet. Ändå ter det sig
förhållandevis lätt att föreställa sig hur spridningen på ett centralt område
som telekommunikationer kan fortgå. 1990 hade Vietnam med 75
miljoner invånare bara 100.000 telefoner. År 2000 kommer man att ha ca
3 miljoner linjer och en halv miljon mobiltelefoner och år 2010
åtminstone en telefon på var tionde invånare. En sådan utveckling har
effekter på hela samhället, i synnerhet som ett internationellt samtal i
framtiden inte behöver kosta mer än ett lokalsamtal. I Bangladesh har
utvecklingen av den nya teletekniken utnyttjats på ett kreativt sätt av
Grameen Bank, de fattigas bank. Fattiga kvinnor på Bangladeshs
landsbygd tjänar idag med hjälp av lån från denna de fattigas bank sitt
uppehälle på att, som ett slags vandrande telefonkiosker, förmedla
mobiltelefonsamtal. Internet utvecklas redan mycket snabbt i en rad
länder i Asien. Idag finns ca 600.000 användare i Kina och 80.000 i
Indien, men redan om några få år kommer Kina att ha flera miljoner
användare och Indien 1-2 miljoner. År 2010 kommer en utveckling som
denna att på många sätt ha förändrat vår relation till det geografiskt
avlägsna.

De utländska direktinvesteringama spelar idag ofta en avgörande roll
vad gäller att föra in ny teknologi i ett land. Det har de sedan mitten av
1980-talet gjort i t.ex. Thailand och Malaysia och det gör de i Kinas och
Vietnams modernisering. Med undantag för Singapore och Hongkong har
Kina i högre grad än andra länder byggt sin utveckling på utländska
direktinvesteringar, varav en stor del asiatiska. I Indien har
direktinvesteringarna inte blivit av betydelse förrän under 1990-talet, och
svarar fortfarande bara för någon procent av de samlade investeringarna. I
föreningen av Indiens betydande tillgång på forskare och ingenjörer,
illustrerad av resultaten på IT-området, och ett större utrymme för

utländska direktinvesteringar ligger stora möjligheter för landet att Skr. 1998/99:61
tillvarata den internationella teknologiska utvecklingen.

Ny teknologi sprids i allt snabbare takt. Det är dock inte bara frågan om
en spridning från några få globala centra i västvärlden utan om en
utveckling baserad på allt mer komplexa mönster av forskning och
utveckling. Flera länder i Asien kommer år 2010 att vara betydligt
tydligare delar av de globala forskningsstrukturerna än idag. Världen
kommer att vara närmare sammanlänkad än idag i kvalificerade nätverk
av forskare från olika kulturer. Skillnaderna mellan olika länder i Asien
kommer samtidigt att växa ytterligare.

Handeln är en central drivkraft, vars betydelse ökat ytterligare genom
efterkrigstidens handelsliberaliseringar. Ett viktigt karaktärsdrag hos det
stora flertalet, men långt ifrån alla, asiatiska ekonomier är att de är
handelsinriktade. De saknar förvisso inte tullmurar och icke-tariffåra
handelshinder, men utrikeshandel - export och import- har spelat och
spelar en central roll i deras utveckling. Inte mindre än sex av världens
största export- och importekonomier finns idag i Öst- och Sydostasien
(Japan, Kina, Sydkorea, Singapore, samt Taiwan och Hongkong). De
flesta är medlemmar av WTO, andra - bl.a. Kina, Taiwan och Vietnam -
förhandlar om medlemskap. De är också medlemmar av regionala
sammanslutningar som Stillahavsasiens ekonomiska samarbetsorgan
APEC och ASEAN-ländemas planerade frihandelsområde AFTA.
Viktigast är emellertid WTO och att det så förblir är av avgörande
betydelse för hur världen kommer att se ut år 2010. Knappast något har
större inverkan än huruvida utvecklingen går mot integrering eller
fragmentering. Innan Asienkrisen svarade de delar av Asien som denna
skrivelse behandlar för ca 28 procent av världshandeln. Är 2010 kommer
andelen med stor sannolikhet att vara klart större än idag.

Det radikalt nya är dock vare sig den teknologiska utvecklingen eller
handeln och direktinvesteringarnas expansion. Det kvalitativt nya som
starkt påverkar utvecklingen i Asien - och världen - är de kortfristiga
internationella kapitalrörelsernas expansion och inflytande över
skeendena. Asienkrisen illustrerar riskerna med denna utveckling. På
mindre än ett år har över 100 miljarder dollar netto av inhemskt och
internationellt kapital lämnat Öst- och Sydostasien.

Nya krav ställs på utvecklingen av såväl de nationella systemen som det
internationella systemet - på bankinspektion och öppenhet i det enskilda
landet och på vidareutveckling av de internationella finansiella
institutionerna och deras roller på det globala planet. I förlängningen
ligger helt nya krav på insyn i bankers faktiska tillstånd. Däri ligger
krisens positiva sida. Den visar med stor konkretion på den institutionella
utvecklingens centrala betydelse nationellt och internationellt. Krisen har
också skapat en ny medvetenhet om betydelsen av insyn i ekonomier och
av demokratiska politiska system, liksom om vad en jämnare
inkomstfördelning och möjligheter till utbildning betyder för styrkan i ett
samhälles sociala väv. Det öppnare och mera “inklusiva” samhället har
visat sig vara ett starkare samhälle. Av avgörande betydelse för hur
världen ser ut år 2010 är hur dessa insikter tillvaratas. Till sin karaktär är
krisen i Asien på intet sätt unikt asiatisk. Det finns paralleller mellan vår

svenska finanskris 1992-93 och de problem som de värst drabbade Skr. 1998/99:61
länderna i Asien står infor. Asienkrisens spridningseffekter visar samtidigt
otvetydigt på det ohållbara i globalisering av kapitalet utan motsvarande
utveckling av de finansiella systemen. I de insikter som det framtvingar
finns en grundval för en fördjupad dialog om utvecklingens och
välfärdens förutsättningar nationellt och internationellt.

En för framtiden avgörande fråga är huruvida det internationella
samfundet förmår att rätt utnyttja den dynamik, som globaliseringen ger,
för att skapa hållbar utveckling. Ansvaret vilar tungt på västvärlden, och
då i synnerhet på USA vars koldioxidutsläpp sannolikt utgör ett allvarligt
hot mot den globala miljön. Men, varaktiga resultat förutsätter viktiga
asiatiska länders aktiva medverkan. Möjligheterna till framgång står och
faller bokstavligen med länder som Kina och Indien. Kina svarar redan
för en tiondel av världens koldioxidutsläpp och med nuvarande utveckling
kommer Kina inom relativt fa år sannolikt att ha världens största
koldioxidutsläpp. Kronisk vattenbrist är ett annat hot som inte minst Kina
står inför. Regionala ekologiska kriser av ännu värre slag än de
indonesiska skogsbränderna ter sig fullt möjliga. Situationen i Asien
förvärras snabbt vad gäller själva grunden för människors existens - luft
och vatten.

4.2 En möjlig utveckling

Under de gångna decennierna har andelen människor i djup fattigdom
minskat i samtliga av de mest folkrika länderna i Asien. Den utvecklingen
kommer med stor sannolikhet att fortsätta, även om det kan ta ett
decennium innan Indonesien nått tillbaka till 1997 års per capita inkomst.
Krisen i delar av Asien till trots kommer regionen år 2010 sannolikt att ha
något hundratal miljoner människor med en högre materiell standard än
idag - stora grupper kommer att få tillgång till el, skaffa sig kylskåp, bättre
bostad, telefon, något slags enkelt fordon etc. Asien kommer att ha en
medelklass på flera hundra miljoner människor. Taiwan och Korea
kommer att vara på god väg mot OECD-ländernas inkomstnivåer och
närma sig gruppen Japan, Hongkong och Singapore med deras höga
levnadsstandard.

Störst kommer med stor sannolikt förändringarna att vara i Kina, även
om landets utveckling tidvis kommer att kantas av näst intill oöverstigliga
problem. Kina av år 2010 kommer att se mycket annorlunda ut än dagens
Kina. Landets ekonomi kommer att vara väsentligt större än idag. Men
Kina kommer knappast, som en del bedömare förespår, att vara världens
största ekonomi mätt i reell köpkraft (PPP) om ett tjugotal år. Japan, som
efter ett förlorat decennium om några år rimligen åter skall vara en
ekonomi med tillväxt, om än låg, förblir trots djupa problem av både
ekonomisk och politisk art för överskådlig tid Asiens klart dominerande
ekonomi.

Återhämtningen från den rådande krisen i Öst- och Sydostasien
kommer att ta tid. Inget talar dock för att krisen skulle förvandla
framgångarna i Asien till historia, på det sätt som för några decennier

sedan inträffade i Latinamerika De grundläggande förutsättningarna i de Skr. 1998/99:61
asiatiska ekonomierna är helt andra än de som vid den tiden gällde för de
latinamerikanska ekonomierna och den rimliga utgångspunkten måste
vara att länderna i regionen, om än med starkt varierande framgång,
genom strukturella reformer förmår bygga vidare på de förutsättningar
som gjort de senaste decenniernas stora framgångar möjliga. Hittills har
krisländema lyckats med den första fasen av återhämtningen,
stabiliseringen, men bara inlett den andra, reformeringen av den
finansiella sektorn och andra institutioner, och den tredje, reformeringen
av tillverkningsindustri och andra näringar. Vissa länder kommer att
lyckas därmed, andra vara mindre framgångsrika. En avgörande fråga blir
i vilken utsträckning länderna i Öst- och Sydostasien åter skall förmå
attrahera det internationella finansiella kapitalet och då i synnerhet de
långsiktiga investeringarna.

Klyftorna mellan länderna i Asien är idag större än i någon annan
världsdel. I studien Emerging Asia, Asiatiska utvecklingsbankens vision
för utvecklingen fram till år 2025, som publicerades våren 1997 strax
innan Asienkrisen bröt ut, var närmande mellan ländernas inkomstnivåer
en huvudtes. Den byggde på antagandet att klyftan mellan fattiga och rika
länder skulle minska genom att de fattigaste länderna med hjälp av
förbättrad utvecklingspolitik tillvaratog möjligheterna att komma ikapp.
Samtidigt som det förblir rimligt att förvänta sig att fattigdomen år 2010
kommer att ha minskat i många länder i Asien och minskat högst påtagligt
i åtminstone några, är det troligt att en majoritet av världens fattiga
fortfarande lever i Asien, främst i Sydasien men också i delar av
Sydostasien och på det östasiatiska fastlandet. Asien kommer år 2010 att
ha en befolkning på ca 3,8 miljarder varav kanske en halv miljard i djup
fattigdom. Huruvida antalet under fattigdomsstrecket blir högre eller lägre
än denna uppskattning beror ytterst på kvaliteten på den utvecklings-
politik som de enskilda länderna kommer att föra.

Klyftorna inom länderna kommer samtidigt att med stor sannolikhet
växa i åtminstone några fall. Vid en internationell jämförelse är klyftorna
inte stora i Asien. Fördelningen är förhållandevis jämn i länder som
Bangladesh, Indien och Indonesien men betydligt skevare i Thailand och
Malaysia. De rikas makt över de fattigas liv återspeglas inte i sådana
siffror. Bilden skulle då varit en annan för i synnerhet länderna i Sydasien.
Det dramatiskt nya vad gäller inkomstfördelning i Asien är att inkomst-
fördelningen i Kina som helhet idag är väsentligt mera skev än i t.ex.
Indien. En stor del av förklaringen ligger i de stora regionala skillnaderna
i Kina. På sikt kan tendensen i Kina brytas, men knappast så länge
arbetskraftsöverskottet i inlandets jordbruksprovinser, illustrerat av minst
100 miljoner migrantarbetare, förblir stort.

Fortsatt hög tillväxt är av avgörande betydelse för ett lands möjligheter
att minska fattigdomen, men så är också politikens inriktning. Satsning på
utbildning är det mest grundläggande måttet på i vilken utsträckning ett
lands tillväxt omfattar det stora flertalet människor. Många länder i Asien
har lyckats väl med sin utbildning men i Sydasien är bara hälften av
männen och en tredjedel av kvinnorna läskunniga. Det måste betraktas
som ett stort politiskt misslyckande ur såväl utvecklings- som fördelnings-

och, särskilt, jämställdhetssynpunkt. Idag börjar i Sydasien en mycket Skr. 1998/99:61
större del av en årskull skolan än för 10 år sedan, vilket innebär att
andelen icke-läskunniga sjunker. År 2010 kommer läskunnigheten i
Sydasien att vara påtagligt högre än idag. Förändringstakten förblir dock
alldeles för långsam, särskilt för flickor

Sydasien är också den del av Asien där diskrimineringen av kvinnor är
störst. Som exempel kan nämnas bristen på tillgång till hälsovård, vars
extrema uttryck är de 80-100 miljoner kvinnor som till följd av abortering
av flickfoster och otillräcklig omsorg saknas i Sydasien och Kina. Ytterst
är det fråga om makten över det egna livet och möjligheterna till politiskt
inflytande.

Kvinnors inflytande är, liksom i resten av världen, genomgående sämre
än männens. Det gäller också utvecklade samhällen som Japan och
Sydkorea. I båda fallen är mindre än tio procent av medlemmarna av
parlamenten kvinnor. Huvudintrycket är dock att de senaste decenniernas
ekonomiska utveckling skapat nya möjligheter för kvinnors frigörelse.
Krisen har motsatt effekt. Långsiktigt förblir huvudtendensen positiv,
förutsatt ekonomisk återhämtning. År 2010 kan kvinnans ställning för-
väntas ha förbättras i en rad länder vad gäller i synnerhet tillgången på
utbildning.

Demografiskt kommer vi under perioden att bevittna en förändrings-
process som leder till växande andelar äldre i befolkningen. Redan ser vi
hur andelen av befolkningen under 15 år sjunker i Japan och Kina. Den
klassiska “befolkningsfrågan” blir som en följd mindre central. I centrum
kommer människors sociala och ekonomiska villkor, jämställdhet, barns
utbildning, utvecklingen av trygghetssystem, åldringsvård etc. De
frågorna kommer år 2010 att i en rad länder vara de mest betydelsefulla.
Japan med dess minskande befolkning går mot ett omvänt befolknings-
problem. Andelen barn och personer över 65 kommer redan före år 2010
att passera 50 per hundra i produktiv ålder för att år 2025 ligga på ca
65/100. Folkmängden kommer att sjunka och andelen pensionärer att vara
större än i något annat land. Befolkningstillväxten kommer dock inte att
stanna av. Enligt FN:s beräkningar är det bara ett fåtal länder i vilka
folkökningen upphör före år 2050. Den sammantagna folkmängden i Öst-
, Sydöst- och Sydasien förväntas då uppgå till ca 4,9 miljarder, en dryg
miljard mer än år 2010. Laos, Nepal och Pakistan är de länder som idag
har den högsta tillväxten.

Asiens miljö har försämrats avsevärt. Kostnaderna för försummelserna
växer med tiden. Tiden är inte på politikernas sida. Den mycket snabba
urbaniseringen ökar behovet av nytänkande. År 2020 kommer hälften av
Asiens befolkning att leva i städer. Mycket stora krav kommer att ställas
på utveckling av renare energikällor, tillgång till tjänligt vatten, sanitet
och förbättrade metoder för kontroll av utsläpp. Redan idag har några av
de asiatiska megastädema direkt hälsovådliga miljöförhållanden och
risken att förhållandena kommer att förvärras är uppenbar. Insikterna om
problemen har vuxit inte minst i Kina, men inte tillräckligt för att bryta
trenderna. Med nuvarande utveckling kommer miljön i Asien att vara
väsentligt sämre år 2010 än idag.

Asien har ofta, och med fog, beskrivits som en världsdel präglad av Skr. 1998/99:61
auktoritära styresformer. Den bilden har aldrig varit helt rättvisande då
Asien länge haft några av världens största demokratier. Idag är den direkt
missvisande då flera länder under de senaste tio åren utvecklats till relativt
väl konsoliderade demokratier. I andra - som Kina, Vietnam och Laos -
upplever individen en ny personlig frihet i de ekonomiska reformernas
spår. De politiska fri- och rättigheterna förblir starkt kringskurna men
individens privata sfär har vuxit. Kina kommer knappast att vara en
demokrati år 2010, men de inhemska kraven på demokrati kommer med
stor sannolikhet att ha vuxit i styrka. Förutsättningar finns också för att
grundläggande fri- och rättigheter, som yttrande- och organisationsfrihet,
kommer att ha vunnit mark. Rättsväsendet kommer fortfarande att ha
stora brister, men lagar och domstolar kommer att ha en annan roll än
idag. Rättssäkerhet kan aldrig uppnås i en enpartistat.

Utvecklingen mot ökad öppenhet i Asien kommer inte att vara entydig.
Klara risker finns att något land som idag är en rudimentär demokrati inte
kommer att vara det då. Fattiga länder och länder i kris kan undergå
förändringar i populistisk, chauvinistisk eller fundamentalistisk riktning
som allvarligt drabbar den individuella friheten, eller utsatta grupper.
Fördjupas fattigdomen och krisen kan det leda till frustration i
marginaliserade grupper av ett slag som svagt utvecklade demokratiska
system inte förmår hantera.

Hur säkerhetssituationen kommer att se ut i Asien om ett drygt tiotal år
är svårt att sia om. Ett antal scenarier, varav några klart oroande, kan
skisseras. Störst är osäkerheten vad gäller utvecklingen på den koreanska
halvön. Allvarligast är den indiska och pakistanska utvecklingen av
kärnvapen. Trots allvarliga olösta konflikthärdar - som Kashmir,
koreanska halvön, Taiwan, Sydkinesiska sjön - hade regionen före de
indiska och pakistanska provsprängningarna i maj 1998 utvecklats mot ett
ökat mått av förtroende länderna emellan. Antalet konflikter i regionen
har förblivit konstant, men det stora flertalet har lägre intensitet än
tidigare och de hanteras till övervägande del med politiska och
diplomatiska medel. Däri ligger en positiv utveckling. Oron har främst
gällt vilken roll ett ekonomiskt väsentligt starkare Kina med tiden skulle
komma att spela; hur ett sådant Kina skulle “projicera” sin nyvunna styrka
inom regionen, och hur maktbalansen skulle påverkas därav. Idag och för
överskådlig framtid utgör USA:s närvaro en viktig stabiliserande faktor.
Utan denna närvaro skulle Japan, vars säkerhet baseras på försvars-
samarbetet med USA, sannolikt se sig nödsakat att bygga ut sin
försvarsmakt, och utan den skulle stabiliteten på den koreanska halvön
liksom i relationerna mellan Kina och Taiwan gå förlorad. Stora krav
ställs på USAs agerande Behovet är stort av ett ansvarsfullt agerande som
bidrar till att långsiktigt stärka de regionala säkerhetsmekanismerna.

En framtida fredlig utveckling kräver en väsentlig utveckling av
regionens säkerhetspolitiska system och någon sådan är inte inom synhåll.
Det förutsätter regionala säkerhetsmekanismer av det slag ASEAN
Regional Forum (ARF) embryonalt representerar. Bildandet av och
utvecklingen inom ARF utgör tillsammans med den bilaterala “strategiska
allians” (inte att förväxla med en militär allians) som vi sett växa fram

mellan Kina och Ryssland och de förbättrade relationerna mellan Kina Skr. 1998/99:61
och USA samt mellan Ryssland och Japan de mest positiva inslagen i den
regionala säkerhetsbilden. Indiens och Pakistans kämsprängningar
representerar det motsatta. ARF:s mål idag är förtroendeskapande. Steget
till konflikthantering är långt. Under den period vi här diskuterar kan de
första stegen dock mycket väl komma att tas.

4.3 Asiens växande roll

Någon utvecklad idé om Asien som en sammanhållen enhet i annat än
geografisk mening finns inte, annat än i vissa frågor vid vissa tidpunkter.
Lika litet som idag kommer det att finnas ett Asien att tala till, en asiatisk
ståndpunkt i annat än enstaka frågor, en given uppsättning asiatiska
värderingar, en asiatisk ekonomisk modell. Men de asiatiska rösterna
kommer sannolikt att spela en ännu större roll än idag, och då inte minst
de röster som härrör från de asiatiska demokratierna och deras civila
samhällen. I detta finns en vitalitet av stor betydelse för de nationella
kulturerna, och för omvärlden. Media kommer att vara mer
kommersialiserade men också frispråkigare, och tillgången till
information kommer som en följd av den teknologiska utvecklingen, de
snabbt växande kunskaperna i främmande språk, och den ökade
tillgången till utländska media, att vara väsentligt större än idag. De
enskilda organisationerna kommer att vara långt flera än idag, och
pådrivande i viktiga frågor som miljö, mänskliga rättigheter, jämställdhet
och barns villkor. De enskilda organisationerna i Asien kommer också att
ha utvecklat helt andra, och mer frekventa relationer än de som existerar
idag med andra delar av det internationella civila samhället, det samhället
kan förväntas ha svarat på globaliseringens utmaningar genom att verka
globalt på ett annat sätt än idag. Bland de röster som kan bli tydligare
under kommande år märks också de som tillhör etniska minoriteter vilka
inom befintliga strukturer förnekas den identitet de eftersträvar.

Vissa länders och regionala organisationers röster kommer att spela en
större roll år 2010 än idag i de internationella politiska och ekonomiska
fora i vilka för världen viktiga frågor hanteras. Det gäller i synnerhet Kina
men också Indien, två länder som tillsammans representerar mer än en
tredjedel av mänskligheten. Japan kommer samtidigt att för lång tid
framöver förbli världens näst största ekonomi, efter USA, med legitima
anspråk på en större internationell roll. Dessa länder tillhör huvud-
kandidaterna till ett utvidgat säkerhetsråd och en gruppering som G 7 kan
vid det laget mycket väl ha utvidgats med länder som Kina och Indien
eller kompletterats med nya strukturer i vilken några av nyckelländerna i
Asien har givna platser. Idag är målet i den internationella politiken att
engagera Kina. 2010 kommer Kina, som då kan förmodas ha varit WTO-
medlem under ett knappt decennium, att vara engagerat på ett helt annat
sätt än idag. Att så sker är av avgörande betydelse för den internationella
stabilitet som är förutsättningen för framväxten av funktionsdugligare och
effektivare globalt ledarskap. Bland de regionala organisationerna
framstår ASEAN, som i och med Kambodjas inträde kommer att omfatta

Sydöstasiens samtliga tio länder, som den som har de bästa Skr. 1998/99:61
förutsättningarna att utvecklas institutionellt. Huruvida Sydasiens mot-
svarighet, SAARC, år 2010 blivit en organisation av betydelse ter sig
betydligt mera osäkert. Vilken roll Stillahavsasiens ekonomiska sam-
arbetsorgan APEC kommer att spela beror på hur WTO lyckas med sin
uppgift. APEC är idag anhängare av “öppen regionalism” och att så
förblir fallet är av stor vikt för världsekonomins utveckling. Ett mindre
protektionistiskt EU kan bidra därtill.

4.4 De goda vägvalen

Ovan har några dimensioner av en möjlig utveckling skisserats. Slutsatsen
är att Asien är och förblir statt i snabb förändring. Länderna och
människorna i Asien kommer att prägla det kommande seklet på ett helt
annat sätt än de präglat det gångna, inte genom att skaka världen utan
genom att med fortsatt ekonomisk utveckling och växande öppenhet bli
mera delaktiga, och mera självmedvetna internationella aktörer. Ytterst är
det fråga om en serie vägval som olika länder i regionen - och vi själva -
har att göra. Möjligheterna och riskmomenten är många. Krisen har visat
på den svaga institutionella grunden för de senaste decenniernas snabba
utveckling. Uteblir reformerna försämras utsikterna påtagligt. Krisen har
också visat på de växande internationella beroendeförhållandena. I den
utvecklingen finns mycket som är positivt för länderna, men också
oerhörda utmaningar. Marknaden, som inte kan förväntas ta något socialt
ansvar, spelar en allt större roll. Staten förväntas möta växande behov och
förväntningar samtidigt som dess makt försvagas.

Det är i ökad samverkan som de gemensamma möjligheterna finns.
Miljöproblemen kan inte lösas nationellt. Utslagningen, narkotikahandeln,
det sexuella utnyttjandet av kvinnor och barn och andra växande sociala
problem kan bara lösas genom gemensamma ansträngningar. Fortsatt
nedrustning kan bara uppnås i en värld för vars öde länder som Indien och
Kina känner sig fullt medansvariga. Integrationsprocesserna har drivits av
teknologi, handel och investeringar, som allt mindre ser till nationella
gränser, men utmaningen ligger ytterst på ett djupare kulturellt och
politiskt plan. Vår tids stora utmaning är att medverka till en utveckling i
Asien som ökar sannolikheten för de globalt hållbara vägvalen, de som
leder till ökad förståelse, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter,
minskad fattigdom, en bättre miljö, och ett internationellt system som
bidrar till framväxten av en sådan värld.

En svensk Asienstrategi inför 2000-talet

5.1

Asien i Sveriges relationer med omvärlden

Den svenska utrikespolitiken uppvisar både ett regionalt och ett globalt
perspektiv. Av historiska skäl, och av hänsyn till våra direkt påtagliga
säkerhetspolitiska intressen, har situationen i närområdet upptagit mycket

av uppmärksamheten. Det nordiska samarbetet, omsorgen om utveck- Skr. 1998/99:61
lingen i Baltikum liksom en fredlig utveckling i Europa i övrigt är
naturligen av hög prioritet vid utformandet av svensk utrikespolitik.

Sverige har samtidigt fast stor vikt vid det globala samarbetet, och framför
allt då ansvaret som en aktiv medlem i FN, en stark förespråkare för
frihandel i WTO och en engagerad partner i internationellt utvecklings-
samarbete. I 1999 års utrikesdeklaration understryks Sveriges vilja att
stärka samarbetet för demokrati, säkerhet och utveckling i vårt närområde,
i hela Europa och globalt. Svensk utrikespolitik, stödd på en bred folklig
opinion, präglas således av en stark medvetenhet om att ytterst vilar vårt
lands säkerhet och vårt folks trygghet och välfärd på den vidare, globala
utvecklingen.

Asien uppvisar många av de möjligheter, utmaningar och problem som
brukar framhävas som särskilt prioriterade i svensk utrikespolitik på det
globala faltet. Sverige har relationer med Asien, som en del av EU. Det
ger vissa begränsningar men viktigare är att det kan förstärka effekten av
vårt agerande politiskt, handelsfrämjande och på biståndsområdet.

Demokratin är på frammarsch på många håll i Asien och öppenheten
för impulser från omvärlden ökar närmast explosionsartat i informations-
teknologins spår. Traditionella samhällen stöps om och livaktiga frivillig-
organisationer växer fram på bred front. Ändå består en rad auktoritära
regimer i Asien, där rättssamhället och respekten för mänskliga rättigheter
åsidosätts på det mest flagranta sätt. Sverige har i olika internationella
sammanhang och fora bidragit till att belysa dessa missförhållanden.
Samtidigt har ansträngningar gjorts att engagera de auktoritärt styrda
länderna i Asien, däribland Kina, i en internationell dialog om mänskliga
rättigheter med syftet att försöka bidra till en bättre förståelse och respekt
för den internationella rättens krav, och en vidgad anslutning till FN:s
legala instrument på området.

Frihandeln har under de senaste decennierna skapat förutsättningar för
ekonomisk utveckling, ökad välfärd och en jämnare fördelning av resurser
i många asiatiska länder. Samtidigt har den senaste ekonomiska krisen
visat på behovet av starka internationella institutioner och regelverk som
stöd för länder i utveckling. I nuvarande situation blir det ett särskilt
angeläget svenskt intresse att motverka att protektioni smen växer fram i
krisens spår, samt att engagera sig i arbetet att få Kina och andra asiatiska
ekonomier som idag står utanför WTO att nå överenskommelse om
inträde i världshandelsorganisationen.

Trots en framgångsrik tillväxt under de senaste decennierna för en rad
ekonomier, där Japan i första hand men även Sydkorea, Hongkong,
Taiwan och Singapore nått ledande positioner bland världens industri-
nationer och flertalet ASEAN-länder och Kina uppnått imponerande
resultat, bottnar mycket av Asiens problem i den bestående fattigdomen i
breda befolkningslager, på sina håll nu ytterligare förvärrad genom den
ekonomiska krisen. Den asiatiska fattigdomen är i själva verket ett av de
största hoten mot en hållbar global utveckling. Djup misär binder en
miljard människor i strukturer där fundamentala mänskliga rättigheter
förnekas. Jämställdhet och barnens rätt till utbildning är inte perifera
frågor utan avgörande för Asiens vägval, för karaktären på de samhällen

och ekonomier som växer fram, liksom för förutsättningarna för den Skr. 1998/99:61
internationella integrationen. Sveriges engagemang för internationellt
utvecklingssamarbete syftar i hög grad till att tidigt nästa århundrade nå
ett genombrott för de fattigas rätt. Det kräver att de grundläggande
fattigdomsproblemen i form av ojämlikhet, klasskillnader och marginal-
isering angrips. Exploatering av kvinnor och barn, bristande jämställdhet,
droghantering och människohandel är problem som tyvärr återfinns alltför
ofta i många asiatiska länder.

Den snabba ekonomiska utvecklingen och urbaniseringen i många
asiatiska länder har lett till svåröverskådliga påfrestningar på miljön, som
hotar själva grundvalen för framtida välfärd i Asien och som också får
allvarliga återverkningar på våra egna förhållanden. Med den kunskap
Sverige besitter på miljöområdet, och det mångåriga svenska arbetet för
internationellt miljösamarbete, finns här en särskild roll att spela för
Sverige.

I Asien återfinns några av världens mest allvarliga krishärdar, grundade
på djupgående etniska och religiösa motsättningar samt historiskt
betingad, rent maktpolitisk fiendskap. Svenska FN-insatser i Korea och
Kashmir under många år, stöd till en fredlig utveckling i Kambodja,
insatser för den demokratiska oppositionen i Burma samt det humanitärt
grundade engagemanget för en lösning på Östtimor-konflikten, allt detta
är exempel på vad Sverige gjort och gör för fred och säkerhet i Asien. På
många håll i regionen utför svenska frivilligorganisationer - ofta med stöd
från Sida - utomordentligt viktiga insatser.

Trots internationella framgångar på nedrustningsområdet under senare
år har hotet om spridning av kärnvapen fått ny och skrämmande aktualitet
med Indiens och Pakistans provsprängningar, liksom Nordkoreas
demonstrerade missilkapacitet. Denna senaste utveckling visar på det
angelägna i att Sverige fortsätter sitt långvariga arbete för kärnvapen-
nedrustning och för ett fullständigt provstoppsavtal. Embryon till konflikt-
förebyggande finns, framför allt i ASEAN Regional Forum (ARF), men i
stort sett saknar Asien en säkerhetsarkitektur av det slag som vuxit fram i
Europa under senare år.. Europeiska erfarenheter av förtroendeskapande
åtgärder - till exempel arbetet inom Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) - kan på sikt få en tillämpning inom den
asiatiska säkerhetspolitiken.

De förhållanden som här nämnts gör ett svenskt utrikespolitiskt
engagemang i den asiatiska utvecklingen självklart och nödvändigt.
Säkerhet, också för vårt eget land, skapas genom samarbete. De för
svensk utrikespolitik prioriterade uppgifterna - däribland att främja
demokrati och mänskliga rättigheter, att hindra kärnvapenspridning och
verka för nedrustning, att söka utveckla instrument för konfliktföre-
byggande, att förnya det globala utvecklingssamarbetet - allt detta har
direkt anknytning till förhållandena i Asien. Asienkrisen har på ett tydligt
sätt demonstrerat det starka ömsesidiga beroendet mellan länder och folk,
och hur vår gemensamma välfärd påverkas. Dagens öppna ekonomier
kräver ett gemensamt internationellt ledarskap, som kan förebygga och
snabbt svara på kriser. De asiatiska länderna kommer i allt högre grad att
inta sina platser i det internationella samarbetet under de närmaste åren.

Japan är redan en ekonomisk supermakt och en ledande utrikespolitisk Skr. 1998/99:61
aktör på många områden. Kina och Indien får en allt större tyngd i olika
internationella fora. ASEAN-ländema har etablerat sig som ledande
aktörer i regionen genom att gemensamt ta initiativ till en utrikes- och
säkerhetspolitisk dialog med de stormakter som har ett engagemang i

Asien. För svensk utrikespolitik ligger utmaningen i att engagera sig i ett
konstruktivt samarbete med dessa aktörer. Detta kan ske - och sker redan

- bilateralt, som medlem av EU, som partner i den euroasiatiska ASEM-
dialogen, samt på det bredare multilaterala planet, i FN och andra
organisationer.

Prioriteringar:

Utgångspunkter för en svensk Asienstrategi är Sveriges intressen och
ansvarstaganden som de kommer till uttryck i vårt internationella
agerande. Grundelement i detta är:

• att främja utveckling mot demokrati och ökad respekt för mänskliga
rättigheter samt jämställdhet mellan kvinnor och män,

• att verka för fred och säkerhet genom utveckling av de internationella
instrumenten för att förebygga och hantera konflikter och för
nedrustning,

• att verka för ökad tillämpning och utveckling av det internationella
normsystemet och de organisationer som bär upp systemet,

• att verka för att höja de fattiga folkens levnadsnivå genom att bidra till
att lösa utvecklingsproblem som orsakar eller orsakas av fattigdom och
flyktingssituationer, som föranletts av konflikter,

• att främja framväxten av öppna och effektiva institutioner och
livskraftiga civila samhällen,

• att verka för förbättrad miljö och naturresurshushållning.

Sverige i EU och EU i Asien

Sveriges medlemskap i EU har inneburit förändringar - och vidgade
möjligheter - för den svenska Asienpolitiken. Som medlem kan Sverige
delta i gemensamma aktioner och beslut av betydande internationell
tyngd. Samtidigt ställs krav på ett aktivt svenskt deltagande i utform-
ningen av EU:s politik inom olika områden visavi länderna i Asien, i syfte
att få gehör för våra nationella prioriteringar.

Samarbetet inom Europeiska unionen (EU) brukar beskrivas som ett Skr. 1998/99:61
samarbete inom tre pelare. Det traditionella gemenskapssamarbetet inom
Europeiska gemenskapen (EG) återfinns i den första pelaren. Bl.a. hör
samarbetet i handelspolitiska frågor hemma i första pelaren. Samarbetet i
den första pelaren skiljer sig från sedvanligt internationellt samarbete
genom att medlemsstaterna har överlåtit vissa beslutsbefogenheter till
gemenskapsinstitutionerna. Det gäller bl.a. befogenheten att ingå inter-
nationella överenskommelser inom exempelvis det handelspolitiska
området. Samarbetet inom den andra och den tredje pelaren rör den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt inrikes- och rättsliga
frågor. Här har inga beslutsbefogenheter förts över från medlemsstaterna
till EU.

EU:s övergripande Asienstrategi från 1994 har lagt fast fyra huvudmål
som syftar till att stärka EU:s ekonomiska närvaro i Asien: främja
internationellt samarbete och förståelse, bidra till fattigdomsbekämpning
och hållbar tillväxt samt till att befästa demokrati och respekten för
mänskliga rättigheter i Asien. Samråd sker ofta även i frågor som rör
medlemsländernas bilaterala agerande i olika länder i Asien. Gemen-
skapen bedriver genom kommissionen ett betydande utvecklingssam-
arbete med Asien, som ett komplement till medlemsländernas bistånds-
politik. På samma sätt bedriver kommissionen ett arbete för att främja
handel och investeringar mellan Europa och Asien. Sverige anser att rent
exportfrämjande är en nationell angelägenhet. Ett undantag är den
tidsbegränsade verksamhet som kommissionen bedriver i Japan.
Kommissionen har också en särskild strategi för miljösamarbete med
Asien. EU har härutöver utformat särskilda strategier för att utveckla
relationerna med särskilt betydande partners i Asien. Dit hör i första hand
Japan, Kina, Sydkorea, ASEAN samt Indien.

Generellt sett har Sveriges medlemskap i EU medfört ett förändrat
arbetssätt för den svenska utrikesrepresentationen, och givit Sverige
väsentligt förbättrad tillgång på information, bredare kontaktytor och
större möjligheter till inflytande i tredjeland, som i detta fall Asien. EU-
samråd på platsen ligger ofta till grund för beslut som fattas av medlems-
staterna i Bryssel.

EU erbjuder således Sverige möjligheter att agera effektivt på en rad
områden som är prioriterade i svensk utrikespolitik och har särskild
relevans i våra relationer med Asien. På flera områden har Sverige dess-
utom en kompetens av värde i EU-kretsen. Sålunda har Sverige ett
långvarigt säkerhetspolitiskt engagemang i Asien, t.ex. genom deltagandet
i de neutrala staternas övervakningskommission (NNSC) i Panmunjom,
vid stilleståndslinjen mellan Nord- och Sydkorea. Sverige har dessutom
som enda EU-land diplomatisk representation i Pyongyang, i Nordkorea.
Sverige deltar också sedan många år i fredsbevarande operationer bl. a. i
Kashmir.

Inom andra områden, som t.ex. utvecklingssamarbetet, har Sverige en
lång tradition när det gäller metodik och val av samarbetsformer,
implementering och utvärdering av projekt. Sådana erfarenheter har
särskilt intresse för kommissionens arbete i länder som Indien, Sri Lanka,
Bangladesh, Vietnam och Laos, där svenskt utvecklingssamarbete bedrivs

sedan lång tid tillbaka. På det handelspolitiska området tillämpar EG Skr. 1998/99:61
antidumpingåtgärder och tekobegränsningar i en utsträckning som står i
konflikt med svensk frihandelspolitik. Sveriges inträde har medfört att
frihandelsföreträdarna inom unionen stärkts, och därmed utsikterna för en
mer liberal handelspolitik från EG:s sida, inte minst i förhållande till
länderna i Asien.

På samma sätt är det angeläget att Sverige understödjer arbetet för att
integrera de asiatiska ekonomierna i världshandelssystemet och under-
lättar medlemskap i WTO för dem som fortfarande står utanför organisa-
tionen och som uppfyller dess kriterier för anslutning.

Prioriteringar:

• Sverige bör fortsatt aktivt engagera sig i EU:s arbete med Asienfrågor
och strävar efter att agera konstruktivt i samråd med övriga medlems-
stater och kommissionen. Detta är inte minst betydelsefullt inför det
svenska ordförandeskapet i EU under första halvåret 2001.

• Genom ett fortsatt svenskt frihandelsengagemang inom EG kan
Sverige bidra till att unionen får en öppnare handelspolitisk hållning
gentemot Asien, vilket inte minst är viktigt för att motverka att
Asienkrisen leder till ökad protektionism.

• EG:s agerande för att förbättra marknadstillträdet i Asien tillhör de
områden som Sverige och svenska företag kan ha mest praktisk nytta
av. Det är således viktigt att genomgående bevaka svenska företags
intressen och föra en aktiv dialog med företagen för att få reda på vad
som utgör problem på de asiatiska marknaderna. Här har såväl myndig-
heterna i Sverige som utlandsmyndigheterna en betydelsefull roll att
spela. Genom WTO verkar Sverige även för ökat marknadstillträde i
EU.

• Sveriges historiska engagemang i säkerhetspolitiska frågor i Asien - till
exempel genom våra olika FN-uppdrag - ger oss möjlighet att spela en
konstruktiv roll också vad gäller EU:s agerande. Sveriges ambassad i
Nordkorea kan utgöra en samordningspunkt för EU:s kontakter med
detta land.

• Sverige kommer fortsatt ha en aktiv profil inom EU vad gäller
utvecklingsfrågorna i Asien. Detta gäller inte minst arbetet med land-
strategier för de asiatiska länderna som nu genomförs i EG:s bistånds-
kommitté för Asien och Latinamerika (ALA-kommittén). En förut-
sättning är att vi systematiskt följer hur kommissionen planerar och
genomför bistånd i Asien.

• EU:s politik för de mänskliga rättigheterna har blivit alltmer sam-
ordnad under de senaste åren. Med vårt stora och i folkrörelser väl
förankrade engagemang kan Sverige fortsatt spela en aktiv roll. En
målsättning är att kommissionen i ökad omfattning engagerar sig i
rättsutveckling och annat MR-relaterat institutionsbyggande i t.ex.
Kina.

• EU:s miljöstrategi för Asien visar på det stora engagemang som finns
inom EU i allmänhet och kommissionen i synnerhet för miljöfrågorna i
Asien. Miljö är ett prioriterat område också i Sveriges Asienpolitik,

och det finns anledning att försöka samarbeta med kommissionen vad
gäller miljöinriktade strategier och projekt i Asien. Framför allt Kina,
Indien och Thailand är länder där miljösamarbete kommer att bli allt
viktigare framöver.

• Sverige ger hög prioritet åt EU:s handelspolitiska och politiska dialog
med Japan. Sverige understödjer även aktivt en fortsatt sammanhållen
syn för EU:s arbete gentemot Kina, där såväl frågor rörande mänskliga
rättigheter som miljö- och handelspolitik inkluderas. Den utökade
dialogen EU-Indien tillhör också de områden som Sverige finner
särskilt angelägna att utveckla.

Sverige i ASEM

ASEM (Asia-Europe Meeting) är ett forum för politisk, ekonomisk och
kulturell samverkan och dialog mellan tjugofem länder i Europa och
Asien. Det bildades våren 1996 vid ett toppmöte i Bangkok, där stats- och
regeringschefer från EU:s medlemsländer, de dåvarande sju ASEAN-
ländema, Japan, Kina och Sydkorea, samt EU-kommissionens ordförande
deltog. Det andra toppmötet hölls i London våren 1998 och det tredje äger
rum i Seoul år 2000.

ASEM-dialogen syftar till att stärka banden mellan Europa och Asien,
och kan ses som ett svar på ett redan väl etablerat samarbete i Stilla
havsregionen (Asia-Pacific Economic Cooperation, APEC). Till huvud-
uppgifterna hör att på jämbördig basis främja politisk dialog, ekonomiskt
och handelspolitiskt samarbete samt utbyte på en rad andra områden t.ex.
kulturella, akademiska, tekniskt-vetenskapliga. Utrikes-, handels- och
finansministrarna träffas regelbundet och en ministerkonferens om
vetenskapligt och teknologiskt samarbete planeras äga rum i Kina hösten
1999. En rad möten på tjänstemanna- och expertnivå bidrar till att
utveckla erfarenhetsutbytet mellan Europa och Asien. Goda resultat har
redan uppnåtts. På det handelspolitiska området har handlingsplaner för
att förenkla handelsprocedurer och främja investeringar antagits. För att
stimulera kontakter och nätverksbygge mellan näringslivsföreträdare
anordnas årligen ASEM Business Forum. Det hittills viktigaste initiativet
på det intellektuella, kulturella och mellanfolkliga området är bildandet
1997 av Asia-Europe Foundation (ASEF) med säte i Singapore. Ett nytt
inslag i ASEM-samarbetet är inrättandet av miljöinstitutet Asia-Europe
Environmental Technology Center (AEETC) i Bangkok våren 1999.

Genom samarbetet inom ramen för ASEM har Sverige fått nya
möjligheter att bredda och fördjupa kontakterna med de deltagande
asiatiska länderna. Områden, där Sverige har ett speciellt intresse att delta
aktivt är handelspolitik, demokrati och mänskliga rättigheter, miljö,
akademiskt, vetenskapligt och kulturellt samarbete och folkrörelse-
kontakter. Sverige har tillsammans med Frankrike tagit initiativ till en
serie seminarier om mänskliga rättigheter och rättstaten i ASEM-kretsen.
Det första seminariet ägde rum i Lund 1997 och det andra hålls i Peking
sommaren 1999. Inom miljöområdet kommer Sverige att tillsammans
med Thailand arrangera ett seminarium om kemikalier och miljö i
Thailand hösten 1999. Det finns på svensk sida intresse av att ta på sig

Skr. 1998/99:61

värdskapet för en konferens inom forskarnätverket PEARL, som förenar Skr. 1998/99:61
europeiska och asiatiska universitet, och av att medverka till att bygga ut
kontakterna mellan europeiska och asiatiska museer med samma typ av
samlingar.

Asienkrisen har medfört att EU:s medlemsstater har riktat uppmärksam-
heten på hur de bäst kan bistå de drabbade asiatiska länderna. Sverige har
bidragit till den ASEM Trust Fund, som inrättats i Världsbanken med
uppgift att finansiera experthjälp inom de sociala och finansiella
områdena.

Vid toppmötet i London tillsattes en fristående expertgrupp, ASEM
Vision Group, med uppgift att utarbeta förslag för hur samarbetet kan
utvecklas. Gruppens rapport, som ska behandlas vid toppmötet i Seoul år
2000, blev klar våren 1999. Rapporten fokuserar på åtgärder inom
handels- och investeringsområdet och på miljöpolitiskt, säkerhetspolitiskt,
akademiskt och mellanfolkligt samarbete. Gruppen föreslår bl.a. att
frihandel för varor och tjänster infors före år 2025, att ett globalt regelverk
for elektronisk handel utarbetas, att det vetenskapliga och teknologiska
samarbetet intensifieras, att närmare relationer mellan Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och ASEAN Regional Forum
(ARF) utvecklas samt att ett akademiskt ASEM-stipendieprogram införs.
Gruppen understryker vidare vikten av att dialogen om mänskliga
rättigheter och gott samhällsstyre fortsätter inom ramen för ASEM.

Prioriteringar:

• Genom tillkomsten av ASEM har ett betydelsefullt forum skapats för
att stärka banden mellan Europa och Asien. I ASEM-samarbetet lägger
Sverige tyngdpunkten vid frågor rörande handel och investeringar,
miljö, demokrati och mänskliga rättigheter, utbildning och kultur samt
kontakter mellan enskilda organisationer. Sverige kommer att ta nedan-
stående konkreta initiativ:

• miljösamarbete. Sverige arrangerar tillsammans med Thailand ett
seminarium om kemikalier och miljö i Bangkok hösten 1999.

• akademiskt och kulturellt samarbete'. Sverige planerar att stå som värd
för en konferens mom forskarnätverket PEARL och avser att medverka
till att förstärka kontakterna mellan europeiska och asiatiska museer
med likartade samlingar.

• mänskliga rättigheter. Sverige stödjer fortsatt aktivt dialogen om
mänskliga rättigheter och rättsstaten, som Sverige tillsammans med
Frankrike tagit initiativ till.

Sverige i FN och FN i Asien

Engagemanget i FN utgör en hörnpelare i svensk utrikespolitik, och
svensk Asienpolitik har också en tydlig FN-dimension. I denna politik
uppmärksammas såväl enskilda allvarliga konflikter i Asien som ned-
rustningsfrågor, mänskliga rättighetsproblem, humanitära kriser och en
rad andra ekonomiska och sociala problemområden. Under de två år

Sverige var medlem av säkerhetsrådet har kriser och konflikter i Skr. 1998/99:61
Kambodja och Nordkorea tagits upp, fredsprocessen i Bougainville
(Papua Nya Guinea) behandlats, samt de indiska och pakistanska
kärnvapensprängningarna uppmärksammats, det sistnämnda fallet på
svenskt initiativ i samarbete med Japan. Sedan många år leder FN:s
generalsekreterare ansträngningarna att i samråd med Portugal och
Indonesien finna en lösning på konflikten kring Östtimor.

Sverige är ett av de länder som mest aktivt varit engagerat i FN:s
fredsbevarande operationer. I Asien märks framför allt den långvariga
svenska närvaron - sedan 1953 - i Panmunjom vid stilleståndslinjen
mellan Nord- och Sydkorea som en av de ursprungligen fyra staterna i
NNSC (Neutral Nations’ Supervisory Commission). Sverige har också
länge deltagit i övervakningsstyrkan UNMOGIP (United Nations Military
Observer Group in India and Pakistan) vid skiljelinjen - den sk. Line of
Control - i Kashmir.

FN:s Kommission för de mänskliga rättigheterna, som sammanträder
varje år i Geneve, behandlar MR-situationen i enskilda länder, däribland
vissa länder i Asien, såsom t.ex. Burma, och har även uppmärksammat
förhållandena på Östtimor. Under flera år försökte förgäves ett antal
medlemmar, däribland EU, Sverige och USA, att fa till stånd en
resolutionsbehandling om situationen för de mänskliga rättigheterna i
Kina. Dessa ansträngningar ledde till att en regelbunden och fördjupad
dialog kunde upprättas mellan Kina och EU. Sverige har tagit initiativet
till och samordnat arbetet vid FN:s generalförsamling för att få till stånd
en resolution som uppmärksammar situationen för de mänskliga rättig-
heterna i Burma. MR-kommissionen har även en särskild rapportör för
Burma. Thomas Hammarberg är av FN:s generalsekreterare utsedd till
dennes särskilde representant för att övervaka situationen för de
mänskliga rättigheterna i Kambodja.

UNDP, FN:s utvecklingsprogram, och UNICEF, barnfonden, liksom
UNHCR, flyktingkommissariatet, är alla djupt engagerade i angelägna
program i Asien och med ett betydande svenskt stöd. Ungefar 14 procent
av Sveriges totala budget för utvecklingssamarbete går direkt till olika
FN-organ. Härtill kommer omfattande av Sverige finansierade insatser
genom olika FN-organ inom en rad områden (landsbygdsutveckling,
minröjning, miljöprojekt, dricksvattensprojekt, hälso- och spädbarnsvård,
narkotikabekämpning, insatser för flyktingar, valbistånd, osv).

Sveriges aktiva roll i FN är en fundamental dimension av Sveriges
internationella relationer. En förutsättning för att FN ska kunna erbjuda
det ledarskap som världens tillstånd och globaliseringen kräver är, att att
FN tillerkänns samma centrala roll av allt fler länder i Asien. Sverige bör i
FN och i sina bilaterala relationer med länderna i Asien aktivt verka för
att de ger FN och det internationella normsystemet ett växande stöd.
Möjligheterna till samarbete i konkreta frågor bör tillvaratas i växande
omfattning. I Asien finns några av huvudkandidaterna till platser i ett
utvidgat säkerhetsråd.

Prioriteringar:

Skr. 1998/99:61

• Engagemanget i FN utgör en hörnpelare i svensk utrikespolitik.
Sverige verkar i FN för att förebygga konflikter och främja nedrust-
ning. Detta är inte minst viktigt vad gäller länderna i Asien. Genom
deltagande i fredsbevarande operationer bidrar Sverige på ett konkret
sätt till att bevara freden inom flera områden i Asien.

• Sverige skall fortsatt verka för att länderna i Asien tillmäter FN och det
nationella normsystemet en central roll i sin utrikespolitik.

• I FN:s kommission för mänskliga rättigheter verkar Sverige aktivt för
att uppmärksamma brott mot de mänskliga rättigheterna. Sverige driver
bl.a. frågor rörande jämställdhet mellan kvinnor och män, barnets
rättigheter, rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska,
språkliga eller religiösa minoriteter och urbefolkningar, rättigheter för
personer med funktionshinder och åtgärder mot dödsstraffet, utom-
rättsliga avrättningar, ofrivilliga försvinnanden och tortyr.

• Via FN:s biståndsorganisationer stödjer Sverige insatser för att genom
reformer och institutionell utveckling motverka fattigdom, förbättra
barns hälsa och tillgång till utbildning, skapa hållbara lösningar på
flyktingproblematiken, främja demokratisk utveckling och söka
förbättra den globala miljön.

• En målsättning är att inom FN i ökad omfattning uppnå samverkan
med likasinnade länder i Asien.

De internationella finansiella institutionerna

Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och Asiatiska utveck-
lingsbanken (ADB) är djupt engagerade i Asien. Mot bakgrund av
Asienkrisen ökade IMF:s totala kreditgivning 1997-98 fyra gånger jämfört
med året dessförinnan. Asiatiska utvecklingsbanken har ökat sin utlåning
under krisen så kraftigt att man sannolikt tvingas tidigarelägga kapital-
påfyllningen av både det hårda och mjuka kapitalet. Av Världsbankens
totala utlåning under 1990-talet har ca 40 procent gått till Asien. Det
utlånade beloppet till Östasien, inklusive utlåningen till Sydkorea på
marknadsvillkor, fördubblades mellan 1997 och 1998. ADB ger bl.a. lån
till utvecklingsprojekt i regionen och teknisk assistans. Man har länge
strävat efter att utveckla en självständig roll i regionen mot en mer ren-
odlad utvecklingsbank. Vägen mot en utvecklingsbank är dock fort-
farande lång.

IMF fick en central roll i krishanteringen. Första prioritet var att återge
de krisdrabbade länderna marknadens och omvärldens förtroende. Om-
fattande finansiella stödpaket blev nödvändiga eftersom länderna inte
längre kunde utverka lån på sedvanliga kommersiella villkor. IMF:s
sammanlagda del i dessa blev 36 miljarder dollar (av vilka cirka tre
fjärdedelar har betalats ut). Världsbanken och den Asiatiska utvecklings-
banken bidrog tillsammans med 27 miljarder dollar. Bilaterala bidrag
uppgick till 55 miljarder dollar. Lånevillkoren inbegrep en återhållsam
finanspolitik, en stram penningpolitik och introduktion av ekonomiska
reformprogram. Svagheter i de finansiella systemen, inklusive bristen på

öppenhet, skulle ses över. Avregleringar och omfattande strukturreformer Skr. 1998/99:61
skall introduceras. Världsbanken har bidragit med sitt kunnande inom
berörda ekonomiska områden, t.ex. omstrukturering av banker och
företag. Banken uppmärksammar också krisens sociala konsekvenser.

Arbetslöshet och undersysselsättning har kraftigt ökat i omfattning och
miljontals människor drivs in i fattigdom med sämre hälsa och utbildning
som följd. Den Asiatiska utvecklingsbanken har bidragit med regional
kompetens.

IMF:s ledande roll var på grund av krisens art och omfattning given.
Men fondens roll har också ifrågasatts. Debatt har t.ex. uppstått om stöd-
paketens initialt stränga krav på restriktiv finans- och penningpolitik.
Kritiken har bl.a. gått ut på att tillräcklig hänsyn inte tagits till den roll
som den privata sektorns omfattande kortfristiga upplåning spelade i de
asiatiska ländernas fall. Politiken riskerade att medföra att en redan
negativ ekonomisk utveckling förstärkes. Kritik finns också mot att
stödpaketen givits en omfattning och inriktning som gått utöver IMF:s
traditionella arbetsfält, att fonden underskattat de politiska svårigheterna
med att få igenom stipulerade reformer och att den privata sektorn inte har
behövt bära sin andel av kostnaderna för krishanteringen. Kritik har också
riktats mot att denna typ av stödpaket kan tänkas uppmuntra investerare
och långivare till oförsiktighet då de kan förvänta sig stöd från IMF i
krislägen.

Krisprogrammen har med tiden modifierats och en självkritisk
diskussion i dessa frågor förs nu även internt inom Valutafonden - t.ex.
börjar man att ta på sig ett större ansvar för att inte i tid ha sett krisens
annalkande. Men perspektivet är framförallt framåtblickande. På basis av
gjorda lärdomar är ambitionen att bidra till att stärka det internationella
finansiella systemet i syfte att minska risken for liknande störningar i
framtiden. På agendan står bättre rutiner för övervakning, stärkta
nationella banksektorer, kontrollerad stegvis liberalisering av kapital-
rörelserna, strävan till bättre öppenhet och insyn och utveckling av mera
effektiva strukturer för skuldsanering. Världsbanken har dragit liknande
slutsatser och ser också vikten av att ett bättre socialt skydd finns på plats
redan innan ekonomiska störningar av detta slag uppstår. Asienkrisen har
pekat på otillfredsställande arbetsmarknadsvillkor och bristen på socialt
skyddsnät.

De finansiella institutionerna deltar i den gryende diskussionen om ett
nytt och bättre internationellt finansiellt system. Det sätt varpå Asien-
krisen uppstod och det sätt varpå dessa institutioner tillsammans med
bilaterala givare angripit problemen, har givit näring åt denna diskussion
och fört den in i en ny fas. Under Världsbankens/IMF:s årsmöte 1998
fördes liksom vid 1998 års East Asia Economic Forum en mängd forslag
fram om hur den "internationella finansiella arkitekturen" borde se ut i
framtiden. Krisen blir således även i detta hänseende en milstolpe i den
internationella ekonomiska utvecklingen. Den visar på de institutionella
bristerna överlag i de nationella systemen, liksom i det internationella
systemet, och klargör tydligt betydelsen av väl fungerande institutioner
nationellt och internationellt. Diskussionen om en ny arkitektur får inte
undanskymma det faktum att det förblir helt centralt att i varje enskilt land

utveckla rättsväsende, ett effektivt bankväsende med god insyn, bank- Skr. 1998/99:61
inspektion, god insyn i bolagens finansiella situation, kompetenta
revisionsfirmor med integritet, fungerande marknader för riskkapital etc.
på grundval av ett system med demokratisk legitimitet. Utan trovärdiga
institutioner kan ett land inte dra långsiktig nytta av globaliseringens
möjligheter.

Prioriteringar:

• Krisen har visat på det stora inflytande som de internationella
finansiella institutionerna, i synnerhet Internationella valutafonden,
utövar. Deras insatser har varit nödvändiga, men långt ifrån invänd-
ningsfria. Det är mot denna bakgrund viktigare än någonsin att Sverige
fortsatt aktivt medverkar i de multilaterala fora, som Valutafonden,
Världsbanken och den Asiatiska utvecklingsbanken, vilka dominerar
dialogen med mottagarländerna och ofta svarar för huvuddelen av de
finansiella flödena. Det måste dock i detta sammanhang beaktas att
Sverige verkar inom ramen för valkretsar, vilket kan utgöra en
restriktion på möjligheten att driva en egen linje.

• Finanskrisen i Sydöst- och Östasien har ytterligare understrukit behovet
av intensifierad samverkan mellan olika delar av regeringskansliet och
Riksbanken, bl.a. i syfte att medverka till att Sverige talar med en röst i
olika internationella fora. Sådan samordning ter sig särskilt viktig i det
skede av utveckling av de internationella finansiella institutionerna
som vi nu går in i. Sverige kan spela en viktig roll i detta för de
kommande decenniernas globala ekonomiska utveckling mycket
betydelsefulla reformarbete.

• Det gångna årets krishantering har visat på behovet av att framgent i
ännu större utsträckning än hittills involvera de asiatiska staterna i
diskussionerna och att visa ett större intresse för deras aktiva del-
tagande i det internationella reformarbetet.

5.2 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet

Långsiktiga och bestående förändringar i ett samhälle har oftast sitt
ursprung i interna processer. Som utomstående kan Sverige, tillsammans
med andra, söka påverka interna processer, men sällan skapa för-
ändringar. Erfarenheten visar att det civila samhället spelar en avgörande
roll för utvecklingen mot ökad respekt för mänskliga rättigheter och
demokrati. Sverige kommer därför fortsätta att uppmuntra och stödja
utvecklingen av det civila samhället i Asien bl.a. genom stöd till enskilda
organisationer och akademiska institutioner. Sverige kommer likaså
fortsätta att stödja den institutionella utvecklingen, bl.a. utveckling av
rättssystem och lagstiftning, vilken behövs för att främja och förstärka
respekten för de mänskliga rättigheterna. Utvecklingssamarbetet kommer
att i ökad omfattning inriktas på denna uppgift. Detta innebär också ett
fortsatt stöd för att främja öppenhet och insyn, bl.a. genom att underlätta

oberoende mediers möjlighet att rapportera och granska myndigheter. Skr. 1998/99:61
Insatserna är finansiellt små men strategiska.

Arbetet för de mänskliga rättigheterna tar sin utgångspunkt i det
internationella regelverket på området, vilket skapat en legitim grund för
att mellan länder behandla frågor om läget för de mänskliga rättigheterna
på olika håll. De överenskommelser som träffats i form av konventioner
om mänskliga rättigheter utgör en viktig utgångspunkt i kontakter med ett
enskilt land. Konventionerna fastställer staters förpliktelser men ger också
utrymme för internationellt samarbete liksom for kritisk granskning av
staters efterlevnad av åtagandena.

Sverige hävdar bestämt normen att varje medlem av FN genom FN-
stadgan har ett ansvar att främja respekten för de mänskliga rättigheterna,
och avvisar propåer om att situationen för de mänskliga rättigheterna är en
strikt intem angelägenhet för varje land.

Vår målsättning är att främja respekten för de mänskliga rättigheterna.
Metoderna för detta varierar beroende på vad som i varje enskilt fall
bedöms leda till önskat resultat. Detta är i sin tur beroende av land,
tidpunkt och situation. Diskussioner fors löpande med landets myndig-
heter genom ambassaden på plats eller genom Sveriges delegationer vid
FN i New York eller Geneve. Frågor om mänskliga rättigheter tas också
upp löpande i bilaterala samtal och ges stöd inom utvecklingssamarbetet.

Många av Sveriges kontakter angående respekten för mänskliga
rättigheter förs nu inom ramen för EU, och resulterar i gemensamma
uttalanden eller gemensamma kontakter av EU-trojkan, när detta bedöms
nå effekt. Denna metod används främst i akuta eller särskilt allvarliga
situationer. Genom EU deltar Sverige också i löpande dialoger om
mänskliga rättigheter, bl.a. med Kina. Sådana dialogrundor öppnar
möjligheten till kontakter på olika nivåer, och därmed till en större
ömsesidig förståelse. Frågor som diskuterats i EU-Kina dialogen rör bl.a.
besök av FN:s specialrapportörer och arbetsgrupper, rättsväsendet,
dödsstraffet samt minoriteters rättigheter. Arbetet inom EU erbjuder en
viktig möjlighet till ökad genomslagskraft i MR-arbetet. Störst är
möjligheterna om MR-dialogen inriktas på ett lands behov av strukturella
och institutionella förbättringar vad gäller rättsväsende, förhållanden i
fängelser etc. och behov av stöd i sådana reformansträngningar. Dialogen
kan ges konkretion genom insatser inom utvecklingssamarbetet.

Om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är grova, omfattande
eller systematiska och situationen inte går att påverka på annat vis, kan
Sverige delta i beslut om sanktioner. Sådana sanktioner, gemensamma för
EU, finns idag mot regimen i Burma, bl.a. i form av visumrestriktioner.

Institutionsbyggande och utveckling

I mars 1998 framlade regeringen nya riktlinjer för riksdagen för
mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik samt för hur Sverige i
utvecklingssamarbetet skall främja demokrati och mänskliga rättigheter
(Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik skr. 1997/98:89 och
Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete
skr. 1997/98:76). I skrivelserna anläggs ett brett angreppssätt med

tonvikten på långsiktiga främjandeinsatser av betydelse för uppbyggandet Skr. 1998/99:61
av det demokratiska samhällets institutioner. Angreppssättet spänner över
såväl demokratins grundläggande institutioner som de institutioner som
krävs för en god samhällsstyrning, “good govemance”. Såväl de
medborgerliga och politiska rättigheterna som de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna, betonas. Omständigheterna i det konkreta fallet
bestämmer var tyngdpunkten i samarbetet läggs. Riktlinjerna är ett
naturligt uttryck för demokratifrågornas växande betydelse. De innebär
samtidigt en angelägen fördjupning av diskussionen om demokratins
institutionella förutsättningar.

I formuleringen av en svensk Asienstrategi är det naturligt att ge hög
prioritet åt ett sådant brett institutionsbyggande förhållningssätt. Att
reagera mot brott mot de mänskliga rättigheterna förblir en central del av
denna strategi. Tyngdpunkten ligger samtidigt på att proaktivt tillvarata
möjligheter till insatser som kan leda till framväxten av öppnare och
socialt rättvisare samhällen. Det kan gälla rättsväsendet, folkrörelsernas
och de enskilda organisationernas möjligheter att verka, parlamentens
informations- och dokumentationssystem, stöd till organisationer för
rättshjälp till jordlösa och etniska minoriteter, uppbyggnad av en bank-
inspektion eller stöd till ett lands budgetprocess, MR-utbildning, kvinnors
möjligheter till utbildning och makt över sina egna liv, eller utbyggnaden
av primärskolan. Tonvikten ligger på såväl de medborgerliga som de
ekonomiska, sociala och kulturella dimensionerna av rättigheter. I den
kombinationen skapas förutsättningar för dialog.

Den rådande krisen i Asien har en viktig del av sin förklaring i bristen
på insyn och fungerande institutioner. Ekonomier med sådana brister i
kombination med den globaliserade ekonomins lättrörliga och lokalt ofta
ansvarslösa kapital skapas en instabilitet som dagens och morgondagens
reformarbete måste tackla. Såväl det multilaterala som det svenska
biståndet har här sina kanske viktigaste roller. Frågorna är centrala för
biståndets huvuduppgift - “att höja de fattiga folkens levnadsnivå” - och
den effektivaste vägen till utvecklingen av öppna samhällen som av egen
kraft förmår generera de resurser som krävs för att åstadkomma hållbar
utveckling.

Prioriteringar:

• Att främja demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna
utgör ett centralt mål i svensk utrikespolitik. Regeringar skall påverkas
att underteckna och respektera grundläggande konventioner. Länder
som ratificerat konventionerna antas ha för avsikt att följa dem.

• Sverige ser som en viktig uppgift att i det multilaterala samarbetet,
inom EU och bilateralt, i dialog och samarbete medverka till
utveckling mot demokrati och i lag skyddade grundläggande fri- och
rättigheter.

• I fall av kränkningar reagerar Sverige genom olika kanaler - bilateralt,
tillsammans med övriga EU-länder och genom multilaterala fora. Det
är viktigt att söka samarbeta med en större krets likasinnade länder för
att budskapet ska få effekt.

• Sverige driver, i samarbete med EU-länder och andra likasinnade Skr. 1998/99:61
stater, en rad frågor som syftar till att uppmärksamma kvinnors

situation och diskriminering. Sverige kommer fortsatt att ta upp frågan
om kvinnors och flickors rättigheter i den utvecklingspolitiska
dialogen, liksom i diskussioner med regeringsföreträdare i multilaterala
sammanhang.

• Utvecklingssamarbetet rymmer betydelsefulla möjligheter att lång-
siktigt medverka till uppbyggnaden av de institutioner och det civila
samhälle som bär upp demokratisk kultur och rättssamhälle. I det
arbetet kan statliga institutioner såväl som folkrörelser, enskilda
organisationer och universitet spela viktiga roller. Utvecklingen av
marknadsekonomier kan ge positiva effekter i riktning mot öppnare
samhällen. Också här har utvecklingssamarbetet en viktig roll.

5.3 Handel och direktinvesteringar - en dynamisk faktor

Det ligger i hög grad i Sveriges intresse att handel och investeringar
fortsatt spelar en dynamisk roll i våra relationer med ekonomierna i Asien.
Ett frihandelsvänligare Asien statt i tillväxt betyder mycket för vår
långsiktiga välfärd.

Utvecklingen i Asien de senaste decennierna med hög tillväxttakt och
övergångar till exportorienterade handel sregimer har resulterat i en
kraftigt ökad handel mellan Sverige och Asien. Investeringarna i båda
riktningar växte likaså, även om ett land - Japan - dominerade de
utländska direktinvesteringarna i Sverige. 1997 var exporten till Asien
större än exporten till Nordamerika. Nio av våra 30 största
exportmarknader fanns då i Asien. I jämförelse med andra europeiska
länder har Sverige en hög andel av exporten till Asien, medan regionen
står för en mindre andel av svensk import än vad den gör för många andra
länder. Bilden av handelsutvecklingen har emellertid förändrats under
1998 till följd av Asienkrisen. Asiens andel av vår samlade export har
fallit för första gången på många år. Under 1998 sjönk exporten till Asien
med omkring 25 procent medan importen ökade med omkring 7 procent.

Vårt långsiktiga mål som starkt handelsorienterad nation är att
väsentligt öka utbytet med regionen. Det bör gälla för såväl export som
import och direktinvesteringar i båda riktningarna. För att en sådan
målsättning skall vara realistisk krävs dels att de krisdrabbade länderna i
Asien återhämtar sig, dels att regionen går mot ökad öppenhet. Knappast
någon bedömare betvivlar att bådadera kommer att ske.

De framtida möjligheterna för utländska företag i Asien kommer att
avgöras dels av hur efterfrågan utvecklas, dels av hur möjligheterna för
utländska företag att ta sig in på marknaderna i regionen utvecklas, dvs.
hur avregleringar av handels- och investeringsflöden fortskrider. Även om
utsikterna på kort sikt är mindre lovande bedöms möjligheterna i ett
längre perspektiv som goda för hög ekonomisk tillväxt. Både handeln och
volymen på direktinvesteringarna bör under det kommande decenniet
kunna öka påtagligt i båda riktningarna. För det talar de avregleringar
som följer i krisens spår och ländernas långsiktiga tillväxtutsikter. Det

återstår i flertalet asiatiska ekonomier fortfarande flera former av Skr. 1998/99:61
handelshinder. Om dessa gradvis tas bort blir inhemska marknader mer
tillgängliga för utländska företag. Genom den ekonomiska krisen har
reformprocessen och avregleringarna påskyndats vilket ökar möjlig-
heterna för marknadstillträde och en långsiktigt hållbar ekonomisk
tillväxt.

WTO och marknadstillträde

De flesta ekonomier i Asien är medlemmar i WTO - Bangladesh, Brunei,
Filippinerna, Hongkong, Indien, Indonesien, Japan, Macau, Malaysia,
Maldiverna, Mongoliet, Burma, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Sydkorea
och Thailand. Samtidigt finns det flera ekonomier i Asien som ännu inte
är WTO-medlemmar. Taiwan, Kina, Vietnam, Laos, Nepal och
Kambodja har ansökt om WTO-medlemskap. Bland dessa har Kina och
Taiwan störst vikt handelsmässigt med sammanlagt 2,2 procent av vår
export 1997. EG behandlar i sin yttre handelspolitik alla länder enligt
mest-gynnad-nationsprincipen oavsett medlemskap i WTO eller ej. Det är
dock viktigt att säkerställa att så många ekonomier som möjligt ansluter
sig till WTO och därigenom uppfyller organisationens krav. Ett
medlemskap avlägsnar otillåtna handelshinder, ökar marknadstillträdet
samt skapar större öppenhet, förutsägbarhet och en trygghet för handels-
partners.

Sverige verkar genom EG för att de asiatiska ekonomier som står
utanför WTO lever upp till de krav som ställs för WTO-medlemskap och
så snart som möjligt ansluts. EG:s och vårt bilaterala utvecklings-
samarbete kan medverka genom att hjälpa berörda länder att vidta nöd-
vändiga reformer och anpassningar.

Sverige verkar också inom EG aktivt för fortsatta handels-
liberaliseringar i båda riktningarna. Bland de instrument som står oss till
buds för att påverka de asiatiska länderna och tillträdet till dessa för våra
varor och tjänster är den kommande WTO-förhandlingen sannolikt det
mest verkningsfulla. Den nya WTO-rundan kan komma att bidra till ökat
marknadstillträde i såväl Asien som i Sverige/EU. WTO-rundan skulle
kunna medföra öppnare asiatiska marknader genom exempelvis mer
transparenta och förutsebara handelsregler, lägre industritullar, minskade
hinder för tjänsteexport och utländska investeringar. Dessutom torde en
runda även vara central för att förbättra tillträdet, för såväl asiater som för
andra, till EU:s marknader. EG:s mål i den nya rundan är av relevans för
de asiatiska ekonomierna. EG vill bl.a. uppnå sänkta varutullar och
förbättrade villkor för teko och skor samt jordbruksprodukter.
Gemenskapen önskar även reformera WTO-reglerna bl.a. på anti-
dumpingens område, där EG och de asiatiska ekonomierna är inne på
samma linje. Andra frågor som EG fäster stor vikt vid är tjänstesektorn
och offentlig upphandling.

Bilaterala förhandlingar pågår mellan bl.a. EG och Japan om avtal om
ömsesidigt erkännande av certifieringar, s.k. MRA-avtal. MRA-avtalen är
viktiga för marknadstillträde inom berörda produktområden.

Arbetsvillkor och fackligt arbete

Skr. 1998/99:61

Diskussionen om arbetsvillkor och barnarbete berör i hög grad Asien.
Arbetsvillkoren är i många länder betydligt sämre än vad ILO:s standard
medger, med långa arbetstider, utnyttjande av barn i industriellt arbete,
begränsningar i fackföreningarnas verksamhet, etc. De fackliga
organisationerna har en viktig uppgift att fylla i försvaret av arbetarnas
rättigheter. Det är därför allvarligt att den fackliga organisationsgraden är
låg på många håll. Under fem procent av de anställda är anslutna till
fackföreningar i länder som Thailand, Bangladesh och Pakistan, omkring
tio procent i Indonesien, Sydkorea, Filippinerna, Malaysia och Indien.
Endast Japan når upp till OECD-nivåer (omkring 30 procent). Situationen
är ännu värre i de ekonomiska frizoner som många tillväxtekonomier
etablerat i syfte att locka till sig utländskt kapital och teknologi. Zonerna
är i regel undantagna från arbetslagstiftningen i övriga landet.

Frågan om arbetsvillkor har två dimensioner: dels intresset av
konkurrens på lika villkor, dels omsorgen om de mänskliga rättigheterna
inom arbetslivet. Kränkningen av de mänskliga rättigheterna bör utgöra
utgångspunkten.

Den internationella fackliga rörelsen har föreslagit att en socialklausul
skall införas i stadgarna för världshandelsorganisationen WTO för att
komma till rätta med problemet. Utvecklingsländerna har motsatt sig att
frågan tas upp i WTO och menar att protektionistiska motiv ligger bakom.
Frågan har därmed fått en nord-sydprägel. Utvecklingsländerna menar att
frågan hör i hemma i ILO snarare än i WTO.

ILO:s svaghet är att utvecklingsländer i stor utsträckning avstått från att
ratificera viktiga konventioner med argumentet att de inte har råd att
garantera sina arbetare samma rättigheter som industriländerna. En
möjlighet som bör prövas är att få till stånd en särskild kommitté inom
ILO för att granska relationen mellan arbetsvillkor, ekonomisk utveckling
och konkurrenskraft.

Barnarbete

I Asien finns omkring en tredjedel av världens förvärvsaktiva barn.
Situationen skiljer sig mellan länderna. Barnarbete har störst utbredning i
Sydasien. Värst är situationen i Bangladesh med en förvärvsintensitet i
åldrarna 10-14 år beräknad till 28 procent. Därefter följer Pakistan, Indien
och Thailand med 12-15 procent av barnen i åldersgruppen
förvärvsaktiva. Samtliga länder uppvisar dock en fallande trend. För att
minska förekomsten av barnarbete krävs en skärpt bevakning av att
konventioner och lagar efterlevs. Det är emellertid inte tillräckligt.
Ansträngningar måste göras för att fler barn skall kunna gå i skolan. I
Sydasien, där problemet är störst, krävs ökade resurser till skolsystemet.
För att nå resultat krävs också grundläggande attitydförändringar. I
Sydasien spelar den sociala skiktningen en betydande roll. I vissa kaster
och folkgrupper börjar barn av tradition att arbeta tidigt. Flickor
diskrimineras. Folkrörelser kan spela en viktig roll som pådrivare och
opinionsbildare. Samtidigt bör den allmänna ekonomiska utvecklingens

roll betonas. Genom ekonomisk tillväxt skapas arbetstillfällen och
möjligheter till skäliga inkomster för föräldrarna som gör det möjligt att
försörja familjen utan barnens hjälp.

Den svenska fackföreningsrörelsen samarbetar sedan länge med
fackliga organisationer i Asien med betydande finansiellt stöd från
biståndsanslaget. De sydkoreanska arbetarnas kamp för organisations- och
arbetsrätt stöds av FFI och yrkessekretariaten samt av LO/TCOs bistånds-
nämnd och flera svenska medlemsförbund. Stöd ges till facklig utbildning
i många länder genom LO/TCO:s biståndsnämnd.

Rädda barnen har i sitt arbete för barns rättigheter särskilt uppmärk-
sammat barnarbete. Behovet av utökade insatser är stort.

Sverige verkar för att frågor om arbetsvillkor, fackligt arbete och
barnarbete fortsätter att behandlas i ILO och att ILO stärks genom att
konventioner ratificeras också av de asiatiska utvecklingsländerna. Stödet
till fackligt samarbete bör öka liksom, i utökad omfattning, stödet till
insatser för att eliminera barnarbete.

Hur kan Sveriges kommersiella relationer med Asien främjas?

Asienkrisen får inte leda till att vi förlorar det långa perspektivet. Det är
nu vi måste lägga grunden för att kunna tillvarata de möjligheter som
ligger i Asiens utveckling under de kommande decennierna.

På det mest grundläggande planet bestäms våra möjligheter av hur vår
egen konkurrensförmåga utvecklas. Viktigast av allt är liksom på andra
marknader att vi ständigt utvecklar vår kapacitet att ta fram nya
konkurrenskraftiga produkter, vilket i sin tur förutsätter att vi nationellt
vidmakthåller en hög utbildnings- och forskningsstandard och goda
villkor för långsiktigt företagande.

För att Sverige skall bli en attraktiv marknad för utländska investerare
krävs samma förutsättningar som för att svenska företag skall vara
konkurrenskraftiga utomlands - att förutsättningarna för produktion och
produktutveckling i vidaste mening är lika goda eller bättre än i
konkurrentländerna, öppna marknader, ett klimat som uppmuntrar till
innovationer och forskning och utveckling, kvaliteten på utbildning, etc.

De finansiella institutionerna, som affärsbanker, Exportkreditnämnden
och Svensk Exportkredit, spelar en viktig roll Men det primära ansvaret
vilar naturligtvis på de enskilda företagen. Företag fattar sina egna beslut
baserade på marknadsmässiga bedömningar. Samtidigt är det viktigt att
bidra till att information görs mer tillgänglig för att underlätta för företag
att se framtida möjligheter och risker och utifrån detta fatta rationella
beslut. Viktigt är därför informationsspridning om hur man gör affärer på
olika asiatiska marknader, om kulturella skillnader och om rådande
regelverk. Behovet av information är speciellt stort för handel med länder
med ett omfattande regelverk och där reglerna är utsatta för frekventa
förändringar. Detta är speciellt viktigt på marknader som är svåra att
överblicka, bl.a. av anledningar som informella handelshinder, språk-
problem och svårgenomtränglig byråkrati. De asiatiska marknaderna är
ofta svårbearbetade och det krävs tålamod, stark finansiell bas och stor
kapacitet för att få fram information och bygga upp kontakter. Detta ger

Skr. 1998/99:61

större foretag en fördel. I den svenska exporten till Asien dominerar Skr. 1998/99:61
storföretagen. Över hälften av vår export till Kina genereras av ett enda
företag, Ericsson. En central fråga är därför vad som kan göras för att
stödja små och medelstora företag.

Affärsförhållandena i bl. a. Asien understryker vikten av bra ramvillkor
för handeln, t.ex. öppenhet och stabila spelregler. Den kommande
förhandlingsrundan i WTO kommer att vara central för tillskapandet av
sådana villkor.

Strategisk kunskap

Asienkrisen visar på behovet av fördjupad kunskap om regionen och dess
marknader. Inte minst viktig är denna fråga utifrån de små och medelstora
företagens perspektiv, företag med begränsad marknadskunskap och låg
riskbenägenhet. I Sverige finns sådan kompetens på flera håll, men inte
samlad på något slagkraftigt sätt. Den finns inom regeringskansliet,
Kommerskollegium, Exportkreditnämnden, Exportrådet, Svensk handel
och andra näringslivsorganisationer, Sida, på utlandsmyndigheter och
givetvis inom de större företagen, affärsbanker och akademiska
institutioner. Som ett sätt att utveckla sådan kunskap har det inom
Utrikesdepartementets enhet för Asien och Oceanien skapats kapacitet för
bearbetning av analyser av den makroekonomiska utvecklingen i Asien
samt bedömningar av for svenskt näringsliv viktiga marknader.

Sveriges beskickningar

Ambassaderna, konsulaten och handelskontoren har centrala roller i
handels- och investeringsfrämjandet. Dessa roller bör stärkas. På vissa
utlandsmyndigheter förutsätter detta en ökning av antalet utsända, men
förstärkningen skall primärt ske genom ett mera utvecklat samarbete med
hemmaorganisationen och företag på plats och ett bättre utnyttjande av
informationsteknologins möjligheter.

Personal inom utlandsrepresentationen skall ges ytterligare möjligheter
till utbildning i export- och importfrågor samt kunskapsuppbyggnad om
svenskt näringsliv för att bättre kunna bevaka export- och import-
utvecklingen och framtida affärsmöjligheter.

Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken står i flertalet av
utvecklingsländerna i Asien för en betydande del biståndsfinansieringen.
Till ambassadernas uppgifter hör att bygga upp informationssystem som
gör det möjligt att på ett tidigt stadium göra svenska företag
uppmärksamma på intressanta affärsmöjligheter.

I syfte att stärka hemmaorganisationen har Utrikesdepartementet tillsatt
ett antal främjartjänster, varav en för Asien, med uppgift att i samverkan
med näringsliv, ambassader och konsulat ta långsiktiga initiativ som kan
stärka Sveriges exportansträngningar.

På marknader där Exportrådet inte har kontor men där det finns ett
intresse från svenskt näringsliv utför ambassaderna uppdrag åt företag
mot debitering. Detta förutsätter kvalificerad lokalanställd personal och

god kunskap om såväl svenskt näringsliv som var kompetensen i landet Skr. 1998/99:61
finns.

En målsättning är att i likhet med andra jämförbara länder öppna
generalkonsulat i Guangzhou (Kanton) i södra Kina, för främjande-
verksamhet. På kort sikt har handelskontoret i Hongkong tillförts resurser
för att stärka bevakningen av södra Kina. Förutsättningarna för att öppna
ett svenskt - eller nordiskt - generalkonsulat i Osaka, Japans näst största
stad, främst inriktat på främjande, undersöks för närvarande med tanke på
den stora potential som området erbjuder.

Ökad samverkan

Sverige har en väl utbyggd struktur för exportfrämjande. Exportrådet har
till uppgift att som centralt organ planera, samordna, marknadsföra och
genomföra åtgärder för att främja Sveriges export. Fältorganisationen
omfattar handelskontor, de handelskammare med vilka Exportrådet slutit
samarbetsavtal, samt, beträffande den exportfrämjande verksamheten,
även ambassader och konsulat. För närvarande finns Exportrådet
representerat på sju marknader i Asien (Kina, Hongkong, Taiwan,
Sydkorea, Japan, Vietnam och Indien). Ytterligare en etablering, i
Singapore, övervägs. På övriga marknader samarbetar man med
ambassader och konsulat.

ALMI Företagspartner arbetar på uppdrag av stat, länsstyrelser och
vissa kommuner med att främja utvecklingen och tillkomsten av mindre
företag med tillväxtmöjligheter. ALMI finns i varje län och arbetar genom
affarsstrategisk rådgivning, kompetensutveckling och finansiering.
Exportrådet, ALMI och lokala handelskammare samarbetar på regional
nivå inom ramen för s.k. exportcentra. Syftet är att tillgodose små och
medelstora företags behov av stöd vad gäller export och
internationaliseringsarbete.

Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, STATT,
arbetar med att bevaka och fånga upp teknikutvecklingen i omvärlden och
föra hem information till Sverige. I Asien har STATT endast kontor i
Tokyo.

Delegationen för utländska investeringar i Sverige, Invest in Sweden
Agency (ISA), utgör den centrala myndigheten för investeringsfrämjande
åtgärder. ISA har till uppgift att medverka till att utländska företag i olika
former investerar eller samverkar med svenska företag för att få till stånd
nyetableringar och nyinvesteringar i Sverige. Delegationen arbetar genom
informationsspridning, analyser, hjälp till företagsbesök, bearbetning av
media, etc. I Asien arbetar man framförallt med att försöka attrahera
investeringar från Japan, Sydkorea, Hongkong och Taiwan. På
ambassaden i Tokyo finns ett ISA-kontor och i Sydkorea, Taiwan och
Hongkong arbetar ISA genom representationsavtal med svenska
ambassaden respektive Exportrådet.

För att främjandet skall bli slagkraftigt krävs ett aktivt nätverks-
byggande mellan aktörer på hemmaplan. I en strategi som skall främja
svenskt näringsliv är det viktigt att se till export och import liksom till
direktinvesteringar i båda riktningarna. Utgångspunkten måste vara att

3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 61

export och import är nära relaterade. Detsamma gäller handel och direkt- Skr. 1998/99:61
investeringar, liksom in- och utflöde av utländska direktinvesteringar.

Arbetet bedrivs av olika aktörer. Exportrådet arbetar med export-
främjande, Svensk handel bevakar importfrågor, ISA arbetar med inflödet
av direktinvesteringar, STATT med bevakningen av FoU-utvecklingen
och Sida med en rad verksamheter av betydelse för handel och
investeringar i utvecklingsländerna. Mot bakgrund av hur handel och
investeringar utvecklas globalt finns behov av bättre samverkan i Sverige
och mellan hemma- och fältorganisationen. Framgångar på de ofta svår-
bearbetade asiatiska marknaderna kräver en slagkraftig samverkande
organisationsstruktur för att främja handel och direktinvesteringar.
Genom att samla de olika aktörerna för en årlig Asienkonferens, Forum
Asien, kommer erfarenheter av och möjligheter till ett utökat samarbete
att analyseras och diskuteras.

En rådgivande grupp med ett femtontal representanter från stat,
näringsliv och näringslivets organisationer har knutits till
Utrikesdepartementets enhet för Asien och Oceanien för att regelbundet
diskutera utvecklingen på asiatiska marknader, nya affärsmöjligheter och
främjandeverksamhetens inriktning.

Importen

Handelsfrämjande innebär sålunda inte bara exportfrämjande. Importen är
lika nödvändig som exporten för vår välfärd. Möjligheten till import av
komponenter, insatsvaror och maskiner är en viktig faktor för svenska
näringslivets konkurrenskraft. Konsumenterna får med import tillgång till
ett större antal produkter och produktvarianter till lägre priser.

Bland de asiatiska länderna är det framförallt japanska företag som
konkurrerar med svensk industri medan industriproduktionen i de övriga
länderna skiljer sig från den svenska och istället utgör ett komplement.
Import från Asien konkurrerar därmed med vår import från andra länder,
bl. a. Östeuropa, snarare än med svenska producenter. Konkurrensen från
Central- och Östeuropa har skärpts genom EG:s associationsavtal och kan
komma att skärpas ytterligare vid EU:s utvidgning. Genom att se till att
import från Asien inte försvåras genom handelshinder minskar vi riskerna
för en handelsomfördelning som innebär förluster för såväl Sverige som
de asiatiska länderna.

En öppnare syn på värdet av handel i båda riktningarna måste genom-
syra främjandet i större utsträckning. För att ambassadpersonal skall
kunna bevaka importfrågor krävs ökade kunskaper om svenskt näringsliv
och dess relationer med underleverantörer.

Projektexport och internationell upphandling

Projektexport berör flera företag samtidigt, dvs. en gemensam order för
ett helt system eller anläggning där många olika aktörer medverkar.
Denna typ av export erbjuder möjligheter för grupper av svenska företag,
inklusive små och medelstora företag. Projekten kan antingen vara sådana
som tagits fram för multilateral finansiering eller projekt som växer fram

bilateralt. Regeringskansliets projektexportsekretariat (PES-EIM) utgör Skr. 1998/99:61
ett komplement till övriga statliga insatser på det exportfrämjande
området med inriktning på svensk projektexport och internationell
upphandling. Sekretariatet med placering inom Utrikesdepartementet har
fått vidgat mandat och ökade personalresurser.

Marknaden för projektexport är redan idag stor och kommer att växa i
betydelse under de kommande decennierna. Stora infrastruktur-
investeringar kommer att behöva göras i Asien. Transportsektorn och
energiförsörjningen behöver byggas ut. Hälsovården behöver utvecklas
med nya sjukhus, etc.

Det befintliga nätverket utgörs av utlandsmyndigheterna, Exportrådet,
Utrikesdepartementet och direktkontakter. Ett informellt nätverk, Svensk
Projektexport, har bildats av ett antal exportföretag och företrädare för
regeringskansliet, Exportrådet och Sida.

Sverige har haft svårigheter att uppnå en for vårt näringsliv rimlig
marknadsandel av den multilaterala upphandlingen och av multilateralt
finansierade projekt. Regeringen har mot denna bakgrund utökat
resurserna för bevakningen av internationella projekt av intresse för
svenska företag. Ytterligare projektbevakartjänster har inrättats under
1998 och sådana finns nu i Washington, New York, Bryssel, Manila och
London med uppgift att bevaka projekt inom Världsbanken och
Interamerikanska utvecklingsbanken, FN, EU, Europeiska utveck-
lingsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Av grundläggande
betydelse för att svenskt näringsliv skall lyckas bättre på upphandlings-
marknaden är att företagen förstår de internationella organisationernas sätt
att fungera, hur projekt initieras och följs upp, samspelet mellan
institutionerna och låntagar-/mottagarländema samt inser att det
internationella systemet på detta område är under snabb förvandling med
decentralisering av verksamheten, med nya samordningsstrukturer framför
allt på fältet och med en ökad vikt vid miljö- kultur- och fattigdoms-
aspekter. God kunskap om dessa förändringar och vad de betyder i
operationella upphandlingstermer ger stora konkurrensfördelar. Projekt
inom utvecklingsbankerna utgör emellertid bara en del av den totala
projektexportmarknaden. En växande andel kommer att finnas inom den
privata sektorn i Asien. Dessa möjligheter måste också bevakas i större
utsträckning än idag.

Några av de för svensk industri viktigaste större projekten i
utvecklingsländerna har kommit till stånd med stöd av Sida i form av u-
krediter. Vattenkraftverket Uri i Indien är ett just avslutat framgångsrikt
exempel. Det av stiftelsen Swecare initierade hälso- och sjukvårds-
projektet i Thailand är ett annat exempel, som lett till betydande affärer
för ett trettiotal svenska små och medelstora företag. Med hänsyn till de
stora investeringsbehoven i Asien är det en målsättning att svenska
företag på detta sätt medverkar i ytterligare projekt.

En nödvändig förutsättning är att få tidig information om projekt.
Likaså att utlandsmyndigheterna väl känner till den svenska resursbasen
för att tidigt kunna identifiera projekt av intresse för svenska företag.
Tillgång till exportkrediter som garanteras via EKN är ofta av avgörande
betydelse. Svensk Exportkredit, som till hälften ägs av staten, kan

tillhandahålla såväl statsstödda som marknadsbaserade exportkrediter. Skr. 1998/99:61
Bankerna har dessutom en nyckelroll i sådana satsningar. I utvecklings-
länder kan u- och biståndskrediter liksom garantier genom Sida vara av
avgörande betydelse. För vissa projekt kan de nordiska finansierings-
institutionerna, främst NIB (Nordiska investeringsbanken), vara av
betydelse. Projektexport innehåller ofta en utbildningskomponent.
Kompletterande utbildningsinsatser skulle oftare än hittills kunna
erbjudas inom ramen för utvecklingssamarbetet. Sådana insatser kan höja
projektets utvecklingseffekt och livslängd samt stärka det svenska
företagets position i värdlandet.

Regeringen prövar möjligheterna att utveckla nya stödformer för att
främja projektexportorienterade företags/företagsgrupperingars ansträng-
ningar att i ett tidigt skede identifiera, utveckla och presentera förslag till
projekt som kan bedömas bärkraftiga och ha förutsättningar för inter-
nationell eller svensk finansiering. Sådant stöd borde särskilt inriktas på
projekt där små och medelstora företag kan medverka och främst avse
sektorer som stämmer väl överens med den svenska resursbasen.

Miljökunnande som exportvara

Omfattningen och den snabba ökningen av miljöproblemen i Asien gör
det nödvändigt att satsa mer resurser på miljön där under de kommande
decennierna. Behovet är enormt och efterfrågan på miljöteknik och
miljötjänster förväntas stiga kraftigt. Utvecklingen av en skärpt miljö-
lagstiftning innebär nya affärsmöjligheter för miljöteknikföretag.

Sverige har utvecklat ett stort institutionellt och teknologiskt kunnande
på miljöområdet. Vår kunskap och erfarenhet finns inom flera områden
med miljöanknytning. Den svenska industrin ses ofta som ledande inom
miljöskydd och miljöteknik. Avfallshanteringen är väl utvecklad,
framförallt hantering av miljöfarligt avfall, soptippar och förbrännings-
anläggningar. Erfarenheterna från återanvändning ökar snabbt. Vi har väl
utvecklad lagstiftning och regelverk för utsläpp från industrier och trafik,
liksom instrument för övervakning. Kunnandet om vattenförorenings-
problem är väl utvecklat, bl.a. kunskaper om kommunalt avlopp, industri-
avlopp, yt- och grundvattenföroreningar, övervakning och påverkan på
kustområden. Vår kunskap inom naturresurshantering omfattar fysisk
planering, både för städer och landsbygd, inom jord- och skogsbruk, fiske
och gruvor. På energiområdet har vi lång erfarenhet av vattenkraft-
utbyggnad, kraftöverföring, bioenergi, alternativ energi samt betydande
kompetens inom energibesparing för både hushåll och industri.

Svenska företag skulle kunna utnyttja sin kompetens bättre på den
internationella marknaden. En ökad närvaro på utländska marknader
genom handel och investeringar innebär inte bara tillgång till större
marknader utan också att företag utvecklar sitt kunnande och utsätts för
ökad konkurrens. Den asiatiska marknaden erbjuder en möjlighet till
detta.

Den svenska resursbasen utgörs av ett antal storföretag, ett begränsat
antal medelstora och många små företag. De senare är framförallt
inriktade på hemmamarknaden och har i regel begränsade förutsättningar

för en exportsatsning. Detta gäller i synnerhet exportsatsningar till Asien Skr. 1998/99:61
som är en avlägsen marknad med många svårigheter. För att den svenska
resursbasen bättre skall utnyttjas krävs ett ökat strategiskt samarbete
mellan regeringskansliet och bl.a. Naturvårdsverket, Sida, Exportrådet,
STATT, forskarsamhället och exportindustrin för ökad export av
miljökunnande och miljöteknologi. Genom ett ökat samarbete kan miljö
och hållbar utveckling ges högre prioritet. En samlad svensk
miljösatsning i Asien behandlas i avsnitt 5.5.

Turism och affärsresande

Turistströmmama från Asien är växande och utgör en stor potential för
framtiden. Sverige noterade 130.000 japanska gästnätter och 13.000
sydkoreanska gästnätter 1997 och 1998 visar på en ökning. Turismen är i
stor utsträckning en integrerad del av många av samhällets sektorer,
särskilt om man beaktar att turismen definitionsmässigt inte omfattar
enbart fritidsturismen utan också affarsresandet inberäknat kongresser och
incentiveresor. Turismen gör Sverige synligt i omvärlden på flera sätt -
indirekt genom marknadsföring och direkt via de faktiska besök som
genereras. Marknadsföringen skapar i stor utsträckning också en bild av
Sverige i utlandet - kulturellt, ekonomiskt och samhälleligt.

Biståndsfinansiering

Utvecklingssamarbetet har, inom ramen för sin övergripande målsättning,
på flera sätt bidragit till svenska företags engagemang i Asien.
Utvecklingssamarbetet har inneburit en långsiktig närvaro genom vilken
kontakter kunnat byggas upp mellan företag, konsultföretag och
institutioner i Sverige och Asien. Genom det kontraktsfinansierade
tekniska samarbetet (KTS) genom Sida har samarbete som involverar den
svenska resursbasen kunnat utvecklas också med andra länder än de
traditionella programländerna. Under senare år har näringslivsbistånd och
utveckling av den finansiella sektorn blivit allt viktigare delar av Sidas
utbud.

Det svenska biståndet har fått en allt klarare inriktning på att utveckla
förutsättningarna för ekonomisk verksamhet i u-länder, på att skapa ett
gynnsamt klimat som främjar företagande. Därmed skapas också bättre
förutsättningar för handel med och investeringar i landet. Svenska
institutioner och företag engageras ofta i detta arbete.

Därutöver förfogar Sida över en rad biståndsformer av direkt intresse
för svenska företags satsningar på u-landsmarknader. Bistånd i form av
krediter utgör ett viktigt komplement till gåvobiståndet. Kreditformerna
utgörs av u-krediter, biståndskrediter och kompletteras med garantier. För
närvarande dominerar u-krediterna. Finansiering sker genom upplåning
på kapitalmarknaden kombinerat med bistånd. I Helsingforsavtalet som
slöts 1991 av OECD-ländema och trädde i kraft 1992 begränsas
möjligheterna att använda bundna krediter på förmånliga villkor. Syftet är
att undvika snedvridningar genom subventionering av exportkrediter med
biståndsmedel för projekt som bedöms vara företagsekonomiskt

lönsamma. U-krediter kommer därför i större utsträckning i fråga för Skr. 1998/99:61
investeringar inom t. ex. sociala sektorer, på miljöområdet, och till de
minst utvecklade länderna som är undantagna från avtalet. För u-krediter
krävs att låntagarlandet bedöms som kreditvärdigt, att landets priori-
teringar överensstämmer med svenska biståndsmässiga bedömningar av
projekt och att upphandling sker i internationell konkurrens. En stor del
går till Asien, omkring 60 procent. Kina och Indien dominerar med 26
respektive 28 procent av totalvolymen. Andra asiatiska länder som fatt
svenska u-krediter är Filippinerna, Malaysia, Maldivema, Pakistan,
Thailand och Vietnam. Krediter har tidigare framförallt gått till infra-
struktur som energi och telekommunikationer.

Biståndskrediter, som funnits sedan 1994/95, är avsedda för
projektfinansiering och med 80 procent gåvoandel liknar de en ren gåva.
De är normalt obundna, men lämnas ofta till sektorer inom vilka svenskt
näringsliv är konkurrenskraftigt. Intäktsgenererande och tillväxtfrämjande
projekt i mindre kreditvärdiga länder dominerar. Det är naturligt att tänka
sig att denna form, som inte berörs av Helsingforsavtalet, bör komma till
ökad användning i Asien.

Regeringen har fattat beslut om ett nytt garantisystem. I det nya
systemet finns en utökad och mer flexibel användning av garanti-
instrument. Garantier föreslås kunna ges utan någon koppling till u-kredit.
Fristående garantier kan mobilisera kommersiella resurser som inte annars
är tillgängliga för prioriterade projekt. Initiativ som detta ter sig viktiga
för att främja både utveckling och svenska affärsmöjligheter i Asien.

I ett flertal utvecklingsländer i Asien finns goda förutsättningar för
användning av krediter och garantier, i synnerhet inom infrastruktur-
området men också inom områden som miljöteknik, som ges ökad
prioritet. Krediter kan också ingå som en del av finansieringen av större
projekt. Sida utvecklar tillsammans med EKN mer detaljerade riktlinjer
för framtida projektfinansiering.

Utvecklingssamarbete och näringsliv - institutionsbyggande och
finansieringsformer

Sidas verksamhet vad gäller näringslivsutveckling syftar till att skapa
gynnsamma förutsättningar för livskraftiga företag som med hållbara
produktionsmetoder ger en god försörjning av varor och tjänster, samt till
att underlätta tillträde till den internationella marknaden. Ett ökat utbyte
med omvärlden är en viktig förutsättning för ekonomisk utveckling.
Utmaningen består i att skapa en miljö som främjar framväxten av ett
konkurrenskraftigt näringsliv och som också attraherar utländska direkt-
investeringar.

Sidas arbete med näringslivsutveckling sker inom flera områden.
Utveckling av det institutionella ramverket genom stöd till lagstiftning,
uppbyggnad av effektiva finansiella system, förvaltning och näringslivets
organisationer är ett viktigt sådant. För att investeringar skall komma till
stånd krävs en viss grad av säkerhet och att man kan förutse framtiden för
planering och anpassning.

Reformeringen av samhällsägda företag, privatisering och förändring av Skr. 1998/99:61
ägarstruktur är ett annat område. Ytterligare ett är tillhandahållandet av
expertis och policyråd till de minst utvecklade länderna och de länder som
nyligen övergått från centralplanering till marknadsekonomi.

Genom kontraktsfinansierat tekniskt samarbete (KTS) överförs
kunnande från svenska institutioner och företag till institutioner i
utvecklingsländer. Denna form, som bygger på väl definierad intresse-
gemenskap mellan de samarbetande parterna, har visat sig mycket lämplig
för ett decentraliserat engagemang av svensk kompetens för institutions-
byggande och kapacitetsutveckling i utvecklingssamarbete med länder
som Kina, Filippinerna, Thailand och Indonesien.

Swedfund International, ett statligt helägt aktiebolag, medverkar till
överföring av svenskt näringslivskunnande till bl.a. utvecklingsländer i
Asien för att främja den industriella och ekonomiska utvecklingen i
länderna. Stöd sker i form av aktiekapital och lån för utveckling av
bärkraftiga samriskföretag. Förutsättningar torde finnas för ett växande
engagemang i Asien.

StartAsien

Behovet av produktiva investeringar i utvecklingsländerna är stort. Sida-
programmet StartSyd erbjuder finansieringsmöjligheter för svenska
småföretag för affärssamarbete i Asien, Afrika och Latinamerika. Tanken
bakom programmet är att bidra till en effektiv överföring av kunskap och
kompetens till de länder där Sida har näringslivsprogram. Svenska små
och medelstora företag som vill satsa kan behöva hjälp att bära de
kostnader som krävs för långsiktig lönsamhet. StartSyd-programmet
innefattar avskrivnings- och villkorslån. Avskrivningslån ges för utbild-
ningsinsatser i det lokala företaget, och uppgår till högst 500.000 kr per
projekt. Villkorslån kan beviljas för andra nödvändiga investeringar.
StartSyd omfattar 22 länder varav fem finns i Asien: Indien, Bangladesh,
Sri Lanka, Vietnam och Filippinerna.

Sida har i sitt remissvar ställt sig positiv till att pröva möjligheterna att
utveckla programmet till ett slagkraftigt StartAsien, baserat på erfaren-
heterna av StartÖst och StartSyd. Detta skulle på sikt kunna betyda
mycket för små och medelstora företag. Fördelen med ett skräddarsytt
StartAsien skulle vara att programmet fick en egen profil och att
förutsättningar skapades för en utvidgning av programmet till väsentligt
fler länder i Asien än det fåtal som StartSyd för närvarande omfattar.

Prioriteringar:

• Det ligger i hög grad i Sveriges intresse att handel och direkt-
investeringar spelar en starkt dynamisk roll i Sveriges framtida
relationer med länderna i Asien. Vårt långsiktiga mål, som starkt
handelsorienterad nation måste vara att väsentligt öka utbytet med
regionen. Det bör gälla för såväl export som import och
direktinvesteringar i båda riktningarna.

Av grundläggande betydelse är att de handelspolitiska Skr. 1998/99:61

förutsättningarna förbättras:

• Genom vårt EU-medlemskap har vi möjlighet att påverka gemen-
skapens handelspolitik gentemot Asien. Sverige är pådrivande i WTO
och EG för avregleringar inom de områden där asiatiska länder har en
stor export, bl. a. teko varor och jordbruksprodukter. Sverige verkar
även för en restriktivare användning av antidumpingåtgärder.

• Sverige verkar genom EU och WTO för att de asiatiska länderna
avreglerar sina ekonomier.

• Sverige verkar genom EU för att de asiatiska ekonomier som står
utanför WTO, bl.a. Kina och Vietnam, lever upp till de krav som ställs
för WTO-medlemskap och så snart som möjligt ansluts. Sverige verkar
också för att de asiatiska länder som anslutit sig till WTO lever upp till
de åtaganden medlemskapet innebär.

För att tillvarata möjligheterna till ökat utbyte med Asien krävs att
främjandeverksamheten utvecklas:

• Utvecklingen vad gäller handel och företagande kräver en effektiv
främjandeorganisation. För att den skall bli slagkraftig krävs ett aktivt
nätverksbyggande mellan aktörer i Sverige centralt och regionalt samt
ökad samverkan mellan hemma- och fältorganisationen och lokalt på
fältet.

• Tillkomsten av främjandetjänstema inom Utrikesdepartementet har
skapat nya möjligheter. En rådgivande grupp med ett femtontal
representanter från stat, näringsliv och näringslivets organisationer har
knutits till Utrikesdepartementets enhet för Asien och Oceanien för att
regelbundet diskutera utvecklingen på asiatiska marknader, nya
affärsmöjligheter och främjandeverksamhetens inriktning.

• Som ett sätt att utveckla kunskap om regionens ekonomier och
marknader har Utrikesdepartementets enhet för Asien och Oceanien
skapat kapacitet för bearbetning av analyser av den makroekonomiska
utvecklingen i Asien samt bedömningar av för svenskt näringsliv
viktiga marknader. Detta skall ses som ett komplement till den
analyskapacitet avseende utvecklingen i regionen som redan har byggts
upp inom regeringskansliet.

• Ambassadernas, konsulatens och handelskontorens centrala roll i
handels- och investeringsfrämjandet kommer att stärkas. På marknader
där Exportrådet inte har kontor men där det finns ett intresse från
svenskt näringsliv utför ambassaderna mot debitering uppdrag åt
företag. Arvodena återförs till utlandsmyndigheter för främjande-
insatser. Dessa tjänster är en prioriterad del av ambassadernas
verksamhet. Personal inom utlandsrepresentationen kommer dessutom
att ges ytterligare möjligheter till utbildning i export- och importfrågor
samt kunskapsuppbyggnad om svenskt näringsliv för att bättre kunna
bevaka export- och importutvecklingen och framtida affärsmöjligheter.

• Långsiktiga satsningar, med insatser som sträcker sig över flera år och
som utarbetas i nära samarbete med landet, kommer att göras på

enskilda länder i Asien. Sydkorea är det första landet för en sådan Skr. 1998/99:61
satsning.

• Projektexport erbjuder viktiga affärsmöjligheter för grupper av svenska
företag, inklusive små och medelstora företag. Regeringen prövar
möjligheterna att utveckla nya stödformer för att främja projekt-
exportorienterade företags/företagsgrupperingars ansträngningar att i
ett tidigt skede identifiera, utveckla och presentera förslag till projekt
som kan bedömas bärkraftiga. Ett sådant stöd för förstudier borde
särskilt inriktas på projekt där små och medelstora företag kan
medverka och främst avse sektorer som stämmer väl överens med den
svenska resursbasen.

• Möjligheterna att i likhet med andra jämförbara länder öppna
generalkonsulat i Guangzhou (Kanton) för bevakning av södra Kina
kommer att prövas. På kort sikt har handelskontoret i Hongkong
tillförts resurser för att kunna stärka bevakningen av södra Kina.

• Förutsättningarna för att öppna ett svenskt - eller nordiskt - general-
konsulat i Osaka, främst inriktat på främjande, undersöks med tanke på
den stora potential som området erbjuder.

• En offensiv satsning kommer att göras för att lansera svensk
miljöteknik. För att bättre utnyttja den svenska resursbasen är det
nödvändigt att samarbetet mellan olika aktörer på svensk sida förstärks
genom ett ökat samarbete mellan regeringskansliet, Naturvårdsverket,
Sida, STATT och Exportrådet. Regeringskansliet och Sida undersöker
nu gemensamt hur man på bästa sätt ska gå vidare. (Se avsnitt 5.5.)

Utvecklingssamarbetet kan i ökad omfattning främja handel och
investeringar:

• Utvecklingssamarbetet har som en central uppgift att skapa bättre
förutsättningar i utvecklingsländerna för långsiktig tillväxt genom stöd
till makroekonomiska och institutionella reformer, lagstiftning,
utveckling av den finansiella sektorn och stöd till t. ex. uppbyggnaden
av näringslivsorganisationer som handelskammare.

• Utvecklingssamarbetet har spelat och kan spela en viktig roll genom att
utveckla kontakterna mellan olika svenska aktörer, däribland svenskt
näringsliv och dess institutioner i Asien. Samarbete som fyller detta
syfte bör uppmuntras.

• I ett flertal utvecklingsländer i Asien finns goda förutsättningar för
ökad projektfinansiering med användning av krediter och garantier, i
synnerhet inom infrastrukturområdet men också inom nya områden
som miljöteknik och tjänster.

• Sida kommer att utreda möjligheterna att inrätta ett separat StartAsien,
byggt på erfarenheterna av StartÖst och StartSyd.

• Projektexport innehåller ofta utbildningsbehov för vilka finansiering
inom ramen för utvecklingssamarbetet kan övervägas.

Arbetsvillkor är ett område där Sverige kommer att fortsätta att verka Skr 1998/99:61
aktivt:

• Sverige verkar för att frågor om arbetsvillkor, fackligt arbete och
barnarbete prioriteras i ILO. Det är samtidigt viktigt att ILO stärks
genom att konventioner ratificeras också av de asiatiska utvecklings-
länderna. Stödet till fackligt samarbete bör öka. Likaså bör stödet till
insatser för att eliminera barnarbete förstärkas.

5.4 Fattigdomsbekämpning och ömsesidighet -
utvecklingssamarbetets framtida roll i Asien

Utvecklingssamarbetet utgör en betydelsefull dimension av våra relationer
med Asien, och bör så göra också i framtiden. För det talar det faktum att
det är i Asien som den stora majoriteten av världens fattiga finns liksom
möjligheterna att åstadkomma viktiga resultat vad gäller fattigdoms-
bekämpning och långsiktigt hållbar utveckling. Utvecklingssamarbete
innebär också betydande möjligheter att bygga fördjupade ömsesidiga och
jämbördiga relationer.

Närmare tre fjärdedelar av världens fattiga - en miljard människor -
lever i Asien. Det är i sig skäl nog för ett fortsatt omfattande utvecklings-
samarbete med länderna i Asien. Ansvaret för att häva Sydasiens utbredda
och djupa fattigdom vilar primärt på länderna själva, men bistånd kan
spela en väsentlig roll. Även länder med förhållandevis god egen förmåga
behöver både finansiella resurser och - kanske framför allt - ny kunskap
för utveckling av institutioner och metoder för att åstadkomma långsiktigt
varaktig utveckling i en värld präglad av stora utmaningar. Den rådande
krisen visar på sårbarheten i det som uppnåtts under de gångna
decennierna.

Under decennierna av samarbete har ett vittförgrenat nät av kontakter
byggts upp. Idag uppgår biståndet till Öst-, Sydöst- och Sydasien till ca

1.5 miljarder kronor per år, ca 17 procent av det samlade bilaterala
biståndet. För ett 20-tal år sedan var andelen den dubbla. Detta trots att
Asien är den del av världen som hyser den stora majoriteten av världens
fattiga och trots att förutsättningarna för att uppfylla utvecklings-
samarbetets övergripande mål, att minska fattigdomen i världen, har visat
sig bättre i Asien än i andra delar av världen.

För att det av OECD-länderna överenskomna målet för biståndet om en
halvering till år 2015 av antalet fattiga i världen skall uppfyllas krävs en
ökad satsning på Asien.

Samtidigt som det svenska biståndet minskat i real volym har kretsen av
länder med vilka Sverige bedriver någon form av bilateralt samarbete
finansierat över anslaget för utvecklingssamarbete successivt utökats och
omfattar idag 18 av de 25 länder och områden som innefattas i denna
strategi. Med fattiga utvecklingsländer som Bangladesh och Vietnam
bedrivs ett långsiktigt utvecklingssamarbete, med ett mera utvecklat land
som Malaysia består samarbetet i att malaysier inbjuds att delta i Sidas
internationella kurser. Årligen kommer på det sättet flera hundra mycket
kvalificerade asiater till Sverige för utbildning.

Med dess mångfald av biståndsformer och stora flexibilitet har Skr. 1998/99:61
utvecklingssamarbetet en central roll i en svensk Asienstrategi. Nya
utmaningar - som globaliseringen med dess svårhanterliga konsekvenser
för svaga stater - kräver att utvecklingssamarbetets former och innehåll
ständigt vidareutvecklas. Uppgiften att bidra till utvecklingen av
bärkraftiga ömsesidiga relationer mellan Sverige och länderna i Asien
framstår som särskilt viktig. Det övergripande målet förblir att, på
grundval av den kunskap vi idag har om vad som krävs för varaktig
utveckling, bidra till att höja de fattiga folkens levnadsnivå.

För Sveriges utvecklingssamarbete innebär det stora utmaningar och att
medverka till att på ett bestående sätt höja livskvaliteten hos den miljard
människor i Asien som lever under fattigdomsstrecket. Utvecklings-
samarbetet bidrar till att främja demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter, att göra utbildning och hälsovård tillgänglig för alla och bryta
tendenserna mot vidgade klyftor, att bygga ny infrastruktur, att inleda
rehabiliteringen av miljön och att förhindra ytterligare miljöförstöring, att
förverkliga kvinnors rätt till makt och resurser, att lindra nöden för dem
som lever på flykt och strävar efter att genomföra dessa genomgripande
förändringar med aktivt folkligt deltagande.

Sverige lämnar också viktiga bidrag till FN:s, de internationella
finansiella institutionernas och EG:s bistånd till Asien. I synnerhet de
finansiella institutionerna, Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken
har kommit att spela en allt mer central roll i det stora flertalet länder. I de
flesta länder är vårt bilaterala bistånd av relativt ringa omfattning i
jämförelse med i synnerhet det omfattande bistånd som utgår från
Världsbanken och den Asiatiska utvecklingsbanken. Vi har samtidigt ofta
en betydande kunskap om det enskilda landet och dess institutioner.
Utifrån dessa förutsättningar ter det sig angeläget att eftersträva en
närmare samordning mellan vårt internationella agerande och utform-
ningen av vårt bilaterala bistånd.

Nyckelområden för utvecklingssamarbetet i en svensk Asienstrategi

Det svenska utvecklingssamarbetet skall, enligt de riktlinjer som regering
och riksdag vidareutvecklat, syfta till att åstadkomma en höjd levnadsnivå
och rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor, för att deras
grundläggande behov skall bli tillfredsställda och för att de skall bli
engagerade i de politiska beslut som styr samhällsutvecklingen genom att
främja:

- resurstillväxt,

_ ekonomisk och social utjämning,

~ ekonomisk och politisk självständighet,

- demokratisk utveckling,

- framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön,

- jämställdhet mellan män och kvinnor.

Dessa mål, så som de utvecklats över åren, motsvarar väl de behov som
länderna i Asien står inför. Förutsättningarna för att bedriva utvecklings-
samarbete har förbättrats i takt med att det kalla krigets djupt polariserade
debatt sjunkit undan. Allmer förs diskussionen om utvecklingens mål och

medel på grundval av konkreta resultat. Även idealiseringen av Skr. 1998/99:61
marknadens roll som många menar vara lärdomen från de asiatiska
framgångarna, har lämnat plats åt en djupare förståelse för institutionella,
sociala och miljömässiga dimensioner. Inget land undgår globaliseringens
svårbemästrade utmaningar. Behoven av strukturförändringar och
reformer är stora. Den ökade sårbarheten har gjort institutionell
utveckling och demokratisk legitimitet till huvudfrågor. Djupgående
förändringar i makt- och resursfördelning på lokal nivå är i många
samhällen avgörande för de fattiga. Regeringen har utvecklat dessa
perspektiv i de båda skrivelserna De fattigas rätt (skr. 1996/97:169) samt
Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete

(skr. 1997/98:76), den sistnämnda behandlad i avsnitt 5.2.

Något specifikt “asiatiskt” bistånd finns inte, och bör inte heller
eftersträvas då förutsättningarna skiljer sig radikalt åt mellan länder och
grupper av länder. Utvecklingssamarbetet med Asien ser mycket
annorlunda ut idag än det gjorde för ett tiotal år sedan.

Biståndet har fått en väsentligt starkare inriktning på reformer och
institutionsbyggande baserat på en ny medvetenhet om statens och
marknadens roller. Insatsen inkluderar de institutioner som krävs för
framväxten av demokrati och ett väl fungerande näringsliv. Finansiering
av rena valutagap utan koppling till reformprogram förekommer inte
längre. Det starkt reforminriktade svenska biståndet till Vietnam har t.ex.
av Världsbanken framhållits som ett mönster för andra givare.

Sedan slutet av 1980-talet har insatser för att främja demokrati och
respekt för mänskliga rättigheter vuxit fram som en allt viktigare del av
biståndet till samtliga länder med vilka Sverige har ett mera omfattande
samarbete.

Insatser för att förbättra miljön och bidra till en hållbar utveckling har
introducerats med en helt annan bredd än tidigare. Betydligt strängare
miljökrav än tidigare ställs på infrastrukturella insatser.

Utbildningsinsatser på primärskolenivå har vuxit fram som ett centralt
inslag i biståndet till såväl länder i Sydasien som till Kambodja.

Jämställdhet har utvecklats från att vara ett komplement i form av
någon enstaka mindre insats till att vara en central frågeställning i val och
beredning av alla insatser.

Konfliktförebyggande och konfliktlösning är idag ett huvudtema i
samarbetet med Kambodja och Sri Lanka. Olösta konflikter är i flera
länder och områden (Kambodja, Burma, Sri Lanka, Östtimor och
Kashmir) det främsta utvecklingshindret och orsakar ofta stora
flyktingströmmar med ekonomiska, sociala och säkerhetsmässiga
konsekvenser.

I det enskilda landet är samarbetet koncentrerat till ett fåtal områden.

Hur samarbetet skall se ut bestäms for de länder med vilka ett mera
omfattande långsiktigt samarbete bedrivs i de landstrategier som ca vart
tredje år beslutas av regeringen. Syftet med landstrategier är att utifrån de
biståndspolitiska målsättningarna fokusera utvecklingssamarbetet på
viktiga problem i landet och på områden där Sverige kan spela en
väsentlig roll. Utvecklingssamarbetet med länderna i Asien domineras
följaktligen inte av någon enskild biståndsform eller sektor.

Målet för utvecklingssamarbetet är fattigdomsbekämpning. Hur sedan Skr. 1998/99:61
fattigdomen skall bekämpas beror på situationen i det enskilda landet. Ett
centralt drag i samarbetet i Asien är institutionsuppbyggnads- och
reformperspektivet. En erfarenhet från krisen i Öst- och Sydostasien är att
det behövs fortsatta reformer inte minst när det gäller den finansiella
sektorn, skattesystem och skatteförvaltning, skuldhantering, spelregler för
den privata sektorn och rättsfrågor, men också skolpolitik, hälsopolitik,
markvårdspolitik och forskningspolitik. Sverige bygger i likhet med andra
givare upp en kapacitet för att medverka i reformer och
institutionsbyggande inom alla dessa områden. Vi har redan arbetat i t.ex.
Vietnam med uppbyggnad av rättssektom och banksektorn, men ökade
insatser behövs, inte minst i förebyggande syfte i länder som inte drabbats
hårt av krisen. I de fattiga länderna behövs reformer inom utbildning och
hälsa så att de fattiga, inte minst kvinnor, kan nås till rimlig kostnad och
ges möjligheter att delta i utvecklingen. I länder som Kina, Vietnam, Laos
och Mongoliet krävs breda reformer av hela samhället, från den tidigare
centralstyrda modellen till mera öppna socialt medvetna marknads-
ekonomier. I medelinkomstländerna i Öst- och Sydostasien är fortsatta
reformer nyckeln till förnyelse. På miljöområdet är behoven i många
länder mycket stora.

Varför satsa på insatser inom den finansiella sektorn eller
skatteväsendet om målet är att bistå de fattiga? Svaret är att utveckling
kräver långsiktig mobilisering av inhemska resurser för lärarlöner, nya
primärvårdskliniker, utbyggnad av landsbygdens infrastruktur etc. Att
med bistånd betala lärarlöner, nya kliniker eller nya vägar utan förankring
i landets statsfinansiella kapacitet, utan att landet "äger" projekten, leder
inte till utveckling. Det är först när landet byggt upp sin egen kapacitet att
utveckla skolan eller vården som resultaten kan bli bestående. Därav
följer att särskilt viktigt bistånd är det som bidrar till att sådan
institutionell kapacitet byggs upp för utveckling av prioriterade områden.

Även utifrån ett reformperspektiv är stöd till demokrati och mänskliga
rättigheter ett centralt tema. De länder i Sydostasien som har haft mer
demokratiska styresformer har visat sig hantera den ekonomiska krisen
bäst. Frågan om rättssamhälle gäller mycket mer än att en ekonomi
fungerar bättre med klara rättsregler. Ytterst är det en fråga om individens
grundläggande fri- och rättigheter och vikten av att bygga upp ett
samhälle som är öppet och där ansvar kan utkrävas av makthavarna. En
viktig del av utvecklingssamarbetet i Asien riktas därför på uppbyggande
av demokratiska samhällen där individens rättigheter respekteras. Ett sätt
att stödja en sådan utveckling är att medverka i uppbyggnaden av
rättsväsende och andra institutioner, ett annat är stöd till svenska enskilda
organisationer och lokala enskilda organisationer i uppbyggnad av ett
fungerande civilt samhälle. Särskild vikt läggs vid kvinnors och barns
grundläggande rättigheter. I de länder som eftersatt skolans utveckling bör
det av demokratiskäl vara ett prioriterat område.

Beredskap måste alltid finnas att medverka med humanitärt stöd vid
t.ex. flykting- och naturkatastrofer. Så sker i första hand genom FN-
systemet och enskilda organisationer som Röda korset. Det är samtidigt
nödvändigt att i ökande grad lägga tonvikten på bakomliggande faktorer.

De allvarliga naturkatastrofer som vi idag bevittnar i Asien har t.ex. ett Skr. 1998/99:61
klart samband med miljöförstöringen i regionen. Stöd till
konfliktförebyggande åtgärder och till insatser som stärker
konfliktlösning och uppbyggnad av politiskt hållbara lösningar är en
annan väg. Genom sådana insatser kan bistånd bidra till att nya
förutsättningar för långsiktigt hållbar utveckling skapas. Biståndet till
Kambodja har sedan länge haft en sådan inriktning, bl.a. i form av
minröjning, och i det nya samarbetsprogrammet med Sri Lanka som
avtalades 1998 har konfliktlösning införts som ett prioriterat mål för
samarbetet.

Även i utvecklingssamarbetet inom de sociala sektorerna finns ett
tydligt reformperspektiv. Svenskt stöd till de stora utbildnings- och
hälsoprogrammen i Indien och Bangladesh har inriktats på kvalitetsfrågor
och nya institutionella lösningar. I Kambodja finansierar Sverige genom
UNICEF ett stort program för primärskolans utveckling baserat på en för
landet radikalt ny syn på barnens möjligheter till inflytande över
skolarbetet. Utbredd analfabetism är helt oacceptabelt i IT-samhällets
tidevarv. Kvinnors rätt och möjligheter att delta i den ekonomiska
utvecklingen behöver stärkas. Stödet till de sociala sektorerna är också ett
sätt att stödja ekonomisk utveckling för fattiga grupper. Ett reforminriktat
engagemang inom de sociala sektorerna bör ges hög prioritet i samarbetet
med ett större antal länder i Asien.

Miljö är redan ett viktigt samarbetsområde med ett flertal länder i
Asien. Det gäller såväl institutionsuppbyggnad och regelverk som insatser
för ett hållbart utnyttjande av produktiva naturresurser och för att
förhindra negativa miljöeffekter som vatten- och luftföroreningar. Stöd till
den moderna sektorns miljö ökar. Utökade regionala insatser är en annan
viktig möjlighet. I Sverige finns ett institutionellt och teknologiskt
miljökunnande som utgör en viktig resurs i våra framtida relationer med
länderna i Asien.

Ett exempel på nya behov av institutionell utveckling som också skapar
nya investeringstillfallen för bl.a. svenska företag är privatiseringen av
tidigare offentliga monopol inom t.ex. tele och energi. Länderna behöver
bistånd för att genomföra reformer som dessa och utbyggnaden kräver
projektfinansiering med olika kombinationer av privat och offentlig
finansiering. Regeringen har på förslag av Sida fattat beslut om en ny
form av garantier som syftar till att avlasta vissa risker i sådana långsiktiga
engagemang. Avvecklingen av olönsamma statsföretag är en annan stor
uppgift som många länder står inför. Målet är att frigöra resurser för
angelägna insatser inom områden som utbildning och hälsovård där staten
snarare än marknaden har ett givet ansvar.

Asien saknar utbyggda regionala organisationer, mellanstatliga såväl
som enskilda. Sverige lämnar sedan lång tid genom Sida stöd till
Mekongkommissionen och Asian Institute of Technology (AIT), i båda
fallen med tyngdpunkten på miljöfrågor. Stöd lämnas också till några
regionala miljöorganisationer, regionala enskilda organisationer som
arbetar med mänskliga rättigheter samt initiativ knutna till det
framväxande samarbetet mellan Europa och Asien inom ramen för
ASEM-processen. EU ger stöd till ASEAN/AFTA. Under 1997-98

gjordes på uppdrag av Sida en översyn av det regionala samarbetet. Miljö Skr. 1998/99:61
och mänskliga rättigheter bör förbli centrala områden. Ökad regional
samverkan bör samtidigt kunna stödjas inom en rad andra områden där
förutsättningarna bedöms goda inklusive initiativ inom ASEM/ASEF som
Sverige finner angelägna. Samtidigt bör Sverige verka för att EU ger hög
prioritet åt samarbete med regionala organisationer. Även Nordiska rådet
har viktiga erfarenheter som bör tas tillvara.

En huvudfråga är hur Sverige kan bredda och fördjupa relationerna
med Asien. Som framgått tidigare finns det många aspekter av
utvecklingssamarbetet som stödjer en utveckling mot utbyggda relationer.
I Sveriges nya Afrikapolitik (skr. 1997/98:122) har begreppet partnerskap
getts en central roll. Partnerskap syftar till mer jämlika relationer inom ett
bredare område. Det bygger på ömsesidiga intressen och öppet redovisade
mål. Utgångspunkten är en gemensam värdegrund förankrad i de
gemensamt undertecknade konventionerna. Också i samarbetet med
länderna i Asien bör sådana fördjupade relationer eftersträvas. Därmed
kan också en grund skapas for framtida relationer präglade av större
ömsesidighet och ökad jämbördighet.

Forskningssamarbete är ett område som ter sig centralt ur ett sådant
perspektiv. Forskningsproduktionen har utvecklats snabbt i ett antal
länder i Asien och behovet av att bygga upp forskningskapacitet uppfattas
alltmer som en central utvecklingsstrategisk fråga. I utvecklings-
samarbetet med Asien ingår forskningssamarbete med Indien, Vietnam
och Sri Lanka. Nu diskuteras utökningar av samarbetet med Vietnam och
Sri Lanka och eventuellt samarbete med nya länder som Kina, Indonesien
och Thailand. Sida har föreslagit en fördubbling av det totala
forskningssamarbetet inom tre år.

När det gäller näringslivsutveckling och investeringar i infrastruktur
finns det ett tydligt svenskt intresse av att svenska företag och svensk
utrustning skall nyttiggöras i utvecklingssamarbetet. Ett område med
tillväxtpotential är miljöområdet. Genom ökade satsningar på den privata
sektorns utveckling i Asien och nya former för projektfinansiering kan
denna form av ömsesidighet förstärkas. Det särskilda StartAsien-program
som berörts i avsnitt 5.3 skulle kunna ge möjligheter för flera mindre och
medelstora företag att utvecklas i Asien.

För svenska konsultföretag finns ett stort utrymme att i det s.k.
kontraktsfinansierade tekniska samarbetet (KTS) få kontakt med nya
kunder och marknader i Asien. Detta gäller främst medelinkomstländer,
där det inom ramen för de utvecklingsbehov som prioriterats i
landstrategier och motsvarande finns möjlighet att etablera många nya
kontakter. Även här har miljöområdet växande betydelse, men man kan
också förutse insatser på nya områden som socialförsäkring och
pensionssystem.

En ökning av handeln mellan Sverige och länderna i Asien är av
ömsesidigt intresse. För utveckling av svensk export finns ett relativt
betydande svenskt statligt stöd utanför utvecklingssamarbetet.
Utvecklingssamarbetet har också direkta positiva effekter på den svenska
exporten. Handelsfrämjande insatser finns med i Sidas arsenal och Sida
har gjort en utredning om handel och miljö som innehåller nya idéer.

Möjligheterna att utveckla området bör undersökas, också som ett led i att Skr. 1998/99:61
främja samstämmighet i Sveriges och EU:s agerande gentemot Asien.

Ökade kontakter mellan Exportrådet och Sida vad gäller export av
miljöteknologi är en annan viktig möjlighet.

Ett viktigt och ökande område i utvecklingssamarbetet är insatser för att
lägga grunden för utbyggda relationer. Genom utvecklingssamarbetet
kan ett nät av mångfaldiga kontakter främjas. Sida föreslår nu att ökat
stöd lämnas för att främja sådana relationer. I detta ingår exempelvis
utökade kontakter mellan gymnasieungdomar i Sverige och i andra
länder, ett utökat studentutbyte och större möjligheter för svenska
studenter att läsa och skriva uppsatser i länder i Asien. Unga människor
skall också få ökade möjligheter att arbeta som volontärer och biträdande
experter. Genom initiativ som dessa skapas nya förutsättningar för
intensifierade relationer. Idag söker sig bara tre procent av de svenska
studenter som studerar utomlands till länder i Asien, Afrika och
Latinamerika. Siffrorna bekräftar behovet av nya initiativ till
internationalisering. I budgetunderlaget för 1999 har Sida föreslagit ett
särskilt program, Linnaeus, inspirerat av det framgångsrika
Erasmusprogrammet och i Högskoleverkets utredning Utbildning och
forskning för strategisk internationalisering (1998) återkommer idén som
ett centralt förslag. Globaliseringen ställer nya krav på internationalisering
och de förslag som framlagts är av grundläggande betydelse för
möjligheterna till en djupare förståelse av andra samhällen och kulturer.
Den kompetens som sådana erfarenheter ger kommer att vara av oerhört
stor betydelse i framtiden.

Också på forskningens område finns behov att samarbete med ökad
geografisk bredd. För att det skall vara möjligt krävs att stödet i växande
omfattning utgår till forskarinitierat samarbete mellan institutioner i
Sverige och utvecklingsländerna. (Se vidare avsnitt 5.6.)

På mer professionell nivå finns i de internationella kurserna ett mycket
värdefullt sätt att exponera människor i aktivt yrkesliv i Asien för Sverige
och svenska erfarenheter. 1997 deltog ca 600 asiater från 16 länder. Den
av Sida föreslagna ökningen framstår som angelägen, likaså möjligheten
att arrangera kurser regionalt samt, då behoven är stora, för ett enskilt
land. Det av Svenska institutet administrerade expertutbytet mellan
länderna i Asien och Sverige förtjänar på samma sätt hög prioritet. Idag är
antalet inbjudna per år mycket litet. Hösten 1998 ingick Sida och SI en
övenskommelse om ökade bidrag från Sida till denna del av institutets
verksamhet.

Kulturutbyte ger tillfälle till kontakter som präglas av jämbördighet och
ömsesidighet. Idag är utvecklingssamarbetet i Asien inom kulturområden
mycket begränsat. Kultursamarbete av nämnvärd omfattning bedrivs bara
med ett enda land i Asien (Vietnam). En ny grund skulle kunna läggas
genom ett utökat kultursamarbete genom Sida och ett särskilt program för
kulturutbyte med Asien genom Svenska institutet. För att önskvärd bredd
skall kunna uppnås krävs möjlighet att stödja projekt av vitt skilda slag i
ett stort antal länder. Idéerna måste komma från olika delar av
kulturvärlden och utformas i samarbete mellan kulturarbetare och
kulturinstitutioner i Sverige och Asien.

Utvecklingen i världen och regionen ställer samtidigt ständigt nya krav Skr. 1998/99:61
på länderna och därmed på utvecklingssamarbetets innehåll. Global-
iseringen ställer nya krav på det internationella systemet. Globaliseringen
är en kraft som varje land måste försöka hantera i syfte att tillvarata dess
möjligheter och dämpa dess oönskade effekter. För länderna i Asien med
de snabba förändringar som de genomgår ställs mycket stora krav på
utveckling av institutioner och kapacitet på samhällets alla politik-
områden, inklusive på utvecklingen av mera representativa politiska
institutioner. Häri, snarare än i de finansiella flödena per se, ligger kärnan
i det framtida utvecklingssamarbetet med länderna i Asien. Fattigdoms-
bekämpning, utvecklingssamarbetets övergripande mål, förutsätter upp-
byggnaden av funktionsdugliga institutioner för vilka människor hyser
förtroende.

Prioriteringar:

• Det finns tre starka skäl att bedriva ett fortsatt utvecklingssamarbete på
åtminstone dagens nivå med Asien: huvuddelen av världens fattiga
finns i Asien, möjligheterna att nå resultat i utvecklingssamarbetet och
vårt eget långsiktiga intresse av fördjupade relationer med ett Asien
statt i utveckling. En målsättning måste av dessa skäl vara att öka det
svenska biståndet till Asien.

• Genom utvecklingssamarbetet kan vi aktivt fördjupa och bredda de
bilaterala relationerna till det stora flertal länder i Asien som fort-
farande är utvecklingsländer. Långt mer omfattande nätverk än vi
vanligen föreställer oss har byggts upp genom utvecklingssamarbetet
och utrymmet för nya initiativ är stort.

• Inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet stämmer väl
överens med de områden som framstår som angelägna i en svensk
Asienstrategi. Tre uppgifter bör ges högsta prioritet:

- att åstadkomma en klarare fokusering på reformprocesser och
institutionsuppbyggnad som syftar till att utveckla de grundläggande
förutsättningarna för demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter, marknadsekonomi, minskad fattigdom, förbättrad skola
och hälsa, och ekologiskt hållbar utveckling,

- att målmedvetet bygga upp en långsiktig satsning på ett utbyggt
miljösamarbete, och

- att bygga mera jämbördiga och mera ömsesidiga relationer. Det
skall ses som ett viktigt mål i sig.

• Utvecklingssamarbete måste vara långsiktigt. Samtidigt ställs stora
krav på flexibilitet, helhetssyn, samordning och partnerskap:

- utvecklingssamarbetet kräver koncentration på länder och sektorer
i enskilda länder. Det långsiktiga programlandssamarbetet måste
kombineras med en kapacitet att bistå ett land som befinner sig i
ett kritiskt skede. Flexibilitet är också nödvändig i meningen att
samarbetet också fortsatt bör ha stor bredd och inkludera ett brett
spektrum av länder. Genom denna bredd lämnar utvecklings-
samarbetet viktiga bidrag till utvecklingen av våra samlade
relationer till ett stort antal länder i regionen.

-Världsbanken, Valutafonden och Asiatiska utvecklingsbanken Skr. 1998/99:61
spelar idag dominerande roller i det internationella utvecklings-
samarbetet med länderna i Asien. Det innebär att vårt eget
agerande i förhållande till dessa institutioner, i styrelser och i fora
för biståndskoordinering, blir av stor betydelse. Även EG:s bistånd
bör ägnas ökad uppmärksamhet i en sådan samlad bedömning. För
Sveriges del är det angeläget att se till denna helhet i utformningen
och genomförandet av en Asienstrategi.

- för att vara framgångsrikt förutsätter utvecklingssamarbete ett
partnerskap byggt på ömsesidiga intressen och öppet redovisade
mål. Utgångspunkten är den gemensamma värdegrund som
kommer till uttryck i gemensamt undertecknade konventioner. En
för utvecklingssamarbetet långsiktig målsättning är att bygga
ömsesidiga och jämbördiga relationer baserade på denna grundval.

• Särskilt viktiga för utvecklingen av fördjupade ömsesidiga relationer
är:

- forskning, ett område där också utvecklingen i Asien skapar nya
förutsättningar för gemensamma initiativ.

- utbyggda möjligheter till utbildning i Asien för svenska studenter

och i Sverige för asiatiska studenter.

- utbyggt kultursamarbete och kulturutbyte. Här finns behov av ett
samlat initiativ för en väsentlig breddning av kontaktytorna.

- en utbyggd samverkan mellan enskilda organisationer i Sverige och
Asien. Särskilt viktigt är det arbete som syftar till att utveckla en
organisations kapacitet att verka inom ett viktigt samhällsområde.

- en utveckling av vårt näringslivs engagemang i Asien genom ett nytt
StartAsien, projektexport, miljöteknikexport, insatser som kan
främja handeln med u-länderna och andra initiativ som gör det
möjligt att åstadkomma en ny bredd och en ny långsiktighet i våra
kommersiella relationer.

5.5 Miljö - ödesfråga

Den kanske allvarligaste dimensionen av det som sker i Asien, och den
som långsiktigt berör oss mest direkt, är utvecklingen på miljöområdet.
Miljöproblemen är framförallt ett hot mot Asien, men många av
problemen har allvarliga globala effekter. Det som gör miljöfrågan så
angelägen är att försämringen av miljön gått så snabbt och att det inte
finns några påtagliga tecken på förbättring. Miljöproblemen är i många
länder lågpnoriterade. Detta trots att de nu har nått nivåer som innebär
höga kostnader för samhället i form av produktivitetsförluster,
hälsoproblem, förlorad biologisk mångfald och ökad känslighet för
naturkatastrofer.

Vi vet att ett lands vilja att angripa problemen normalt ökar då landet
nått en viss inkomstnivå. Problemen är dock så allvarliga att det inte går
att vänta på att alla skall nå dit. Dessutom är det som regel både enklare
och samhällsekonomiskt mer fördelaktigt att angripa problemen i ett så

tidigt skede som möjligt. Stora framsteg har gjorts i det internationella Skr. 1998/99:61
samarbetet men i ljuset av försämringstakten är de helt otillräckliga.
Kunskapen och teknologin finns i stor utsträckning, men inte viljan att
prioritera, att skapa system som förändrar beteenden, att stimulera
resurssnål och ren teknik och att sätta av resurser. Sverige kan spela en
viktig roll i multilaterala fora, genom EU och bilateralt.

Behovet av internationellt samarbete är stort. Eftersom Asien svarar för
en växande andel av de globala miljöproblemen bör miljösamarbetet med
Asien också av detta skäl ges hög prioritet.

Vad kan Sverige göra? Vilka frågor bör prioriteras och i vilka former
bör det ske för att bäst medverka till att naturresurser utnyttjas så att det
kan gagna kommande generationer? Viktigast förblir det internationella
arbetet på att förverkliga Agenda 21 både globalt och lokalt, särskilt
genom institutioner som den globala miljöfonden GEF, Världsbanken,
Asiatiska utvecklingsbanken och EU

I det bilaterala utvecklingssamarbetet har miljösamarbete redan en
central roll. Den kommer att utvecklas ytterligare. Kommersiellt finns
också betydande möjligheter. På forskningsområdet har en rad kontakter
byggts upp. Regeringen kommer att ta initiativ till en samlad långsiktig
satsning på miljö och naturresurshushållning i Asien som engagerar
regeringskansli, näringsliv, myndigheter, forskarsamhälle och
miljöorganisationer. Ett sådant initiativ kommer att utgöra ett viktigt
komplement till våra egna ansträngningar att utveckla Sverige till ett
hållbart samhälle. Dialogen inom ASEM erbjuder en ny plattform för
svenskt agerande på miljöområdet i Asien.

Global miljöpolitik och miljöpolitiskt samarbete

Sverige har traditionellt ett starkt miljöengagemang, både nationellt och
internationellt (se regeringens skrivelse 1996/1997:2, Sveriges
internationella samarbete för hållbar utveckling och 1998 års miljö-
proposition). Sverige har varit pådrivande i flera och spelar en mycket
aktiv roll i arbetet inom FN:s miljöprogram, UNEP, som arbetar med att
underlätta och samordna det globala miljösamarbetet och att ta fram
kunskapsunderlag för policybeslut på nationell och internationell nivå.

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling, Riokonferensen 1992,
enades världens länder om det övergripande målet hållbar utveckling.
Dagens behov skulle tillfredsställas utan att kommande generationers
möjligheter att tillgodose sina behov äventyrades. Miljöproblemen
kopplades tydligt samman med utvecklingsfrågor. Vid konferensen antogs
Riodeklarationen (med principer för en hållbar utveckling), Agenda 21
(ett handlingsprogram för hållbar utveckling) och Skogsprinciperna
(riktlinjer för ett hållbart skogsbruk). Efter Riokonferensen bildades FN:s
kommission för hållbar utveckling med årliga möten där åtagandena i
Agenda 21 följs upp och vidareutvecklas.

Framsteg har gjorts i det internationella samarbetet men det är tydligt att
de med hänsyn till försämringstakten är helt otillräckliga. Trots
överenskommelserna fortsätter miljöproblemen att förvärras.
Avfallsvolymerna växer och utsläppen av giftiga och försurande ämnen

och växthusgaser ökar. De förnybara resurserna överutnyttjas och den Skr. 1998/99:61
biologiska mångfalden minskar.

Sverige bör stödja de asiatiska ländernas ansträngningar att uppfylla
villkoren i internationella överenskommelser och miljökonventioner. Det
är viktigt att intensifiera arbetet med att se till att intentioner och
rekommendationer omsätts i konkreta åtgärder. Det bilaterala utvecklings-
samarbetet spelar en viktig roll. Men det finns fler kanaler. Regeringen
kommer att ta initiativ till att även andra myndigheter än Sida spelar en
aktiv roll i miljösamarbetet med Asien. Miljödepartementet har besökt
några länder i Asien och skall ta fram ett arbetsprogram med utgångs-
punkt från de riktlinjer, som anges i denna skrivelse. Arbetsprogrammet
skall omfatta bl. a. kemikalier, luftföroreningar i tätorter samt vatten-
rening. Det bilaterala samarbetet kommer att fokusera på Kina, Thailand
och Vietnam. En bättre samordning av svenska miljöaktiviteter i Asien är
också nödvändig. Ambassader kan också ta en större del i utvecklingen på
miljöområdet med bevakning av hur länder uppfyller sina åtaganden.
Miljöfrågor kommer även fortsättningsvis att stå som en punkt på
dagordningen vid högmvåbesök.

Det är viktigt att intensifiera arbetet med att se till att intentioner och
rekommendationer omsätts i konkreta åtgärder. Sverige bör fortsatt verka
för stöd till de asiatiska ländernas ansträngningar att uppfylla villkoren i
internationella överenskommelser och miljökonventioner.

Bilateralt utvecklingssamarbete och miljö

Miljösamarbete har en central roll i det bilaterala utvecklingssamarbetet. I
det femte biståndsmålet, som antogs av riksdagen 1988, anges att
biståndet skall bidra till framsynt hushållning med naturresurserna och
omsorg om miljön. Miljöproblemen skall inte ses som ett isolerat problem
utan i ett vidare perspektiv och kopplas samman med begreppet hållbar
utveckling. Fattigdom och miljöproblem är relaterade till varandra i båda
riktningarna. Det går därför inte att enkelt särskilja det utvecklings-
samarbete som är miljörelaterat.

De institutionella bristerna utgör ett av de största hindren för
möjligheterna att förbättra miljösituationen i Asien. Det är därför av stor
vikt att främja institutionell utveckling och kapacitetsutbyggnad i det
nationella miljöarbetet. Sverige har kunskaper och kan bidraga till att
bygga upp institutioner, lagstiftning, regelverk och kontrollsystem.
Kunskapsutveckling och kunskapsöverföring är andra områden som bör
prioriteras. Utbildning är avgörande för att främja en hållbar utveckling
och människors förmåga att lösa utvecklings- och miljöproblem. Genom
stöd till undervisning, utbildning och forskning på miljöområdet kan
mottagarlandets egen förmåga att hantera miljöproblemen byggas upp. Ett
tredje viktigt område är stöd till folkrörelser. Utrymmet för folkrörelser att
göra sig gällande är begränsat i flera länder. Genom stöd till miljörörelser
kan kraven från det civila samhället för åtgärder för en bättre miljö
komma att öka.

Handel och miljö

Skr. 1998/99:61

Förhållandet mellan handels- och miljöpolitik finns på nordiskt initiativ
på den handelspolitiska dagordningen sedan slutet av 1980-talet. Arbetet
bedrivs i WTO, OECD, UNCTAD och UNEP. Syftet är att göra handels-
och miljöpolitiken ömsesidigt stödjande. En utgångspunkt för arbetet är
också att motverka protektionism och unilaterala handelsåtgärder och
säkerställa stabila förutsättningar i handelssystemet.

U-länderna är till övervägande delen kritiska och ser risker för
protektionistiskt missbruk av miljöpolitiken. Arbetet i GATT mellan 1991
och 1994 bidrog till att öka förståelsen och minska u-ländernas motstånd
mot att diskutera handel och miljö. Till detta har också Riodeklarationen
bidragit. I deklarationen har länderna enats om målet att göra handels-
och miljöpolitiken ömsesidigt stödjande.

Vid WTO:s bildande inrättades en kommitté för handel och miljö, CTE,
med mandat att komma med förslag på rekommendationer om eventuella
modifieringar av regelsystemen. Kommittén rapporterade till WTO:s
första ministermöte i december 1996 där det också fattades beslut om att
kommittén skulle fortsätta sitt arbete med oförändrat mandat och
arbetsprogram.

Inom ramen för CTE:s breda arbetsprogram diskuteras bl.a. frågor som
rör kopplingen mellan miljöåtgärder och marknadstillträde, inte minst för
u-länder, och frågor som rör miljömärkning och andra miljörelaterade
produktkrav.

Exportindustrin är en källa till miljöproblem i flera asiatiska länder.
Samtidigt har tillverkare som inte uppfyller miljökrav nu svårare att
komma in på industriländernas marknader. Miljölagstiftning och frivilliga
överenskommelser om miljöstandards kan innebära problem för
utvecklingsländer. Utvecklingsländer har svårt att anpassa sig till de krav
som ställs av flera skäl, bl.a. på grund av bristande kunskap om
miljömärkningssystem och bristen på likformighet kring standarder,
procedurer och krav mellan industriländer. Marknaden för miljömärkta
varor domineras av industriländer. Endast en mycket liten andel kommer
från utvecklingsländer (främst ekologiskt odlade produkter som kaffe och
te.).

Krav från konsumenterna kan ha en stor betydelse för övergång till
milj ovänligare produkter och produktion. Utländska importföretag har
möjlighet att påverka genom att ställa krav. Ofta finns miljökrav på
leverantörer med i inköpsvillkoren. Miljökrav i industriländerna kan på så
sätt, genom att ställa krav på exportindustrin, spridas till utvecklings-
länder.

Utvecklingen mot en miljöanpassad produktion i de asiatiska
utvecklingsländerna bör stödjas för att påskynda övergången till en
hållbar utveckling och för att öka utvecklingsländernas konkurrenskraft
på industriländernas marknader. Genom ökade krav från konsumenter,
bl.a. genom konsumentorganisationer och importörer, finns incitament för
en milj ovänligare produktion. Utvecklingsbistånd kan t.ex. stödja upp-
byggnaden av infrastruktur för certifiering och utbildning om miljö-
anpassning.

Prioriteringar:

Skr. 1998/99:61

• Miljö och hållbar utveckling kommer i framtiden att inta en mer central
plats i vårt internationella arbete. Områdena utgör redan ett viktigt
inslag i våra relationer med Asien. Detta skall ytterligare förstärkas.

• En samlad svensk satsning skall innefatta:

- Ett stärkt engagemang i miljösamarbetet med Asien i regerings-
kansli och myndigheter. För att åstadkomma en samlad ansats krävs
att samarbetet mellan olika aktörer på svensk sida förstärks genom
ökad samverkan mellan regeringskansliet, Naturvårdsverket, Sida
och Exportrådet, företag och forskning. Regeringen kommer att ta
initiativ härtill.

- Sverige kommer att ge miljö och hållbar utveckling hög prioritet i
utvecklingssamarbetet med Asien. Institutionsbyggande, miljö-
lagstiftning, utbildning och forskning om miljöfrågor och stöd till
folkrörelser är av stor vikt. (Se avsnitt 5.7.)

- En offensiv satsning kommer att göras på att lansera svensk
miljöteknik.

• Sverige kommer fortsatt aktivt verka för att de asiatiska länderna
undertecknar de internationella konventionerna om miljö och hållbar
utveckling och uppfyller villkoren i överenskommelser och konven-
tioner. Den politiska dialogen kommer i ökad omfattning att prioritera
miljöproblemen.

• Miljöbevakningen i Asien kommer att förstärkas. Ambassadernas
bevakning skall förstärkas som ett led i arbetet på att utveckla nya
nätverk mellan miljökunnandet i Sverige och stationeringslandet.
Personal inom utlandsrepresentationen i Asien skall ges tillfälle till
utbildning i miljöfrågor.

• Utvecklingen mot en miljöanpassad produktion i de asiatiska
utvecklingsländerna måste stödjas för att påskynda övergången till en
hållbar utveckling och för att förbättra de asiatiska utvecklings-
ländernas tillträde på den europeiska marknaden. Utvecklingsbistånd
kan stödja uppbyggnaden av infrastruktur för certifiering och utbild-
ning om miljöanpassning.

5.6 Forskning och högre utbildning

Utbildning och forskning har en strategisk roll i fördjupningen av
relationerna mellan länder och kulturer. Det är viktigt att understryka att
det rör ett utbyte i båda riktningarna, som bygger på ömsesidighet och
jämbördighet. Detta gäller generellt för den internationalisering som
Sverige står inför och måste prägla vårt sätt att utforma de framtida
relationerna med Asien. Inför en snabbt förändrad omvärld spelar
utbildningsväsendet och särskilt universitet och högskolor en viktig roll
genom att medverka till att skapa inte bara fördjupade relationer med
andra länder utan även en ökad internationell kompetens.

Redan idag finns ett relativt rikt nätverk av relationer. Svenska
universitet har under de senaste decennierna upprättat kontakter med ett
stort antal universitet i Asien, särskilt i Japan och Kina, men också i viss

utsträckning i några av ASEAN-ländema. Forskare i Sverige och Asien är Skr. 1998/99:61
engagerade i gemensamma forskningsprojekt. Drygt hundra svenska
högskolestuderande beger sig årligen till Asien för sitt uppsatsarbete med
finansiellt stöd från Sidas program för s.k. minor field studies (MFS), och
många av dem söker sig efter sin utbildning till arbetsuppgifter med
internationell inriktning. De svenska universiteten har också förstärkts
under 1990-talet både vad gäller utbildning och forskning om Asien.

Svenska regeringen har i januari 1999 tecknat ett avtal med Japan om
forskningssamarbete.

Strömmen från Asien till Sverige är inte heller obetydlig. Omkring
1.000 högskolestuderande från Asien studerar f.n. vid svenska universitet,
varav 600 kineser. 90 procent av de asiatiska gäststudenterna är
forskarstuderande. Inom ramen för Svenska institutets program tillbringar
årligen ett antal asiatiska forskare en period vid svenska universitet. Ett
växande antal kommer till Sverige för utbildning i svenska företags regi.
Omkring 600 asiater kommer årligen till Sverige på Sidas internationella
kurser, och ytterligare ett hundratal för studiebesök inom ramen för
utvecklingssamarbetet.

Den snabba utvecklingen av forskningsproduktion och patent i ett antal
länder i regionen gör att nya möjligheter håller på att växa fram.

Allt detta är dock marginellt i jämförelse med vad som sker på
utbildningens och forskningens område i våra relationer med Europa och
Nordamerika. Att det är så är naturligt, historiskt sett, men inte ur ett
framtidsperspektiv. Det kan t.ex. inte vara rimligt att bara en procent av
de svenskar som studerar vid utländska universitet studerar i Asien.

Då ASEM bildades 1996 var ett huvudtema att en grundläggande
förändring i relationerna mellan Europa och Asien måste baseras på ett
långsiktigt närmande även på utbildningens, forskningens och kulturens
områden. Mot den bakgrunden inrättade ASEM:s tjugofem
medlemsländer 1997 stiftelsen ASEF (Asia-Europe Foundation) i
Singapore, som bl.a. stödjer samarbete mellan universitet i Europa och
Asien.

Asienkunnandet i Sverige

Utbildning och forskning relaterad till Asien har ökat under 1990-talet vid
Sveriges universitet och högskolor. Centra för Öst- och Sydöst-
asienstudier finns vid tre av de stora universiteten samt vid NIAS
(Nordiska Institutet för Asienstudier) i Köpenhamn. Asienverksamheten
vid de små och medelstora högskolorna är begränsad. Inter-
nationaliseringsambitionerna har hittills varit inriktade på EU. Men det
finns ett ökat intresse för Asien och flera högskolor har ingått avtal med
läroanstalter i regionen.

Vid Stockholms universitet finns sedan 1984 Centrum för stillahavs-
asienstudier, CPAS (Center for Pacific Asia Studies), knutet till
institutionen för orientaliska språk. Vid Göteborgs universitet finns ett
Centrum för Öst- och Sydöstasienstudier. Mandatet utvidgades 1997 till
att också inkludera Sydasien. Centrum för Öst- och Sydöstasienstudier vid
Lunds universitet fick finansiellt stöd från regeringen i forsknings-

propositionen hösten 1996 för att utvidga centret och samordna den Skr. 1998/99:61
Asienverksamhet som bedrivs vid universitetets olika institutioner.

Centret har även givits ett nationellt samordningsansvar. European
Institute of Japanese Studies (EIJS) vid Handelshögskolan i Stockholm
fokuserar på Japans och Östasiens ekonomier och samhällen. Vid sidan
av dessa centra finns ett Asienkunnande spritt på olika universitet och
högskolor i landet. Universitetet i Linköping har en fyraårig
civilingenjörsutbildning med japansk inriktning. Lärosätet erbjuder även
en Östasienutbildning för ingenjörer och företagsanställda. SWETECH
(Swedish Technology in Foreign Countries) är inriktad på att ge praktisk
kompetens att arbeta i Asien. I Uppsala är det bl.a. Institutionen för freds-
och konfliktforskning som bedriver Asienstudier.

Sverige har en nordisk resurs i NIAS i Köpenhamn, som ligger under
Nordiska ministerrådet. Institutet är ett viktigt centrum för nordiska och
internationella forskare, framförallt inom samhällsvetenskap. Sedan 1998
har institutet ett stödprogram för forskarutbildning om Öst-, Sydöst och
Sydasien. Institutet har en strategisk allians med systerinstitutionen
International Institute for Asian Studies (IIAS) i Leiden i Nederländerna.

Basen för akademisk kompetensuppbyggnad om Sydasien är svag.
Betydelsefull forskning bedrivs vid flera institutioner, bl.a. vid Lunds
universitet och Uppsala universitet, men inte i samlad form. Indien har en
utvecklad akademisk tradition med många universitet som Sveriges
akademier hittills alltför mycket förbigått. Det ligger i Sveriges
långsiktiga intresse att förändra detta. Idag saknas en institutionell bas för
akademisk kompetensuppbyggnad och tematiskt samarbete om det
samtida Indien och övriga Sydasien. Sida konstaterar i sitt remissvar till
Asienutredningen att en inventering av befintlig kompetens på detta
område bör göras i syfte att identifiera en lämplig centrumbildning för en
sådan satsning.

Möjligheter till områdesstudier är fortfarande begränsade. Sverige
kommer att behöva fler personer som kombinerar ett Asienkunnande med
yrkeskunskaper. Program av detta slag har börjat sättas upp vid några av
de svenska universiteten. Intressanta initiativ har tagits de senaste åren,
bl.a. av Linköpings universitet med SWETECH samt den nystartade
mastersutbildningen vid Centrum för Sydöst- och Östasienstudier i Lund.
Mälardalens högskola har planer på en Asienutbildning syftande till att ge
högskoleingenjörer och ekonomer en påbyggnad med Asienkunskap upp
till magisterexamen.

Asienforskning och Asienkompetens

En grundförutsättning för ett konstruktivt svenskt Asienengagemang är att
våra kunskaper om Asien förbättras. Intresset för forskarutbildning om
Asien har ökat under 1990-talet. Men disputationsfrekvensen är liten.
Tillgängliga siffror indikerar att ett tiotal avhandlingar läggs fram per år.

Ett mått på Asienverksamhetens position vid universitet och högskolor
är dess andel av de forskningsanslag som fördelas av landets forsknings-
råd, forskningsstiftelser och andra offentliga forskningsfinansiärer. En
kartläggning av fördelningen av de samlade forskningsanslagen under

1997/1998 visar att av de samlade anslagen på drygt 6.500 miljoner Skr. 1998/99:61
kronor gick 2,5 procent till u-landsforskning. Endast 0,8 procent av
Sveriges samlade forskningsrådsfmansiering går enligt studien till projekt
som specifikt fokuserar på Asien.

Samverkan mellan institutioner vid universitet och högskolor

För att underbygga en förstärkt svensk Asieninsats i framtiden fordras ett
utökat samarbete mellan de forskarutbildande institutionerna kring
handledningsresurser och forskarkurser. Asienforskning och utbildning
om Asien är utspridd på många olika institutioner vid vilka Asienrelaterad
forskning och undervisning utgör endast en liten del. När begränsade
resurser sprids alltför mycket riskerar resultaten bli marginella. Det råder
en stor brist på samordning mellan lärosätena. Ett ökat samarbete mellan
högskolorna, såväl regionalt som mellan ledande institutioner på nationell
nivå, skulle ge stora synergieffekter.

Det finns flera områden där det skulle finnas gemensamma intressen för
samverkan. Ett sådant är samverkan kring samarbetsavtal med större
universitet i Asien tillsammans med etablerandet av permanenta svenska
akademiska baser vid ledande universitet i betydelsefulla länder. Även om
de Asienrelaterade verksamheterna ännu är av ringa omfattning jämfört
med dem relaterade till Europa och USA, har de internationellt mest
orienterade lärosätena de senaste åren börjat uppgradera regionen i sin
strategiska planering.

Ett annat område är samverkan och arbetsfördelning när det gäller
fortsatt utbyggnad av språkutbildningar och områdesstudieprogram med
olika profiler. Samverkan bör även öka då det gäller gemensamt
utnyttjande av Asienspecifik handledningskompetens och gemensamma
doktorandkurser och seminarier.

Asienkompetensen vid olika lärosäten skulle kunna sammanföras i
större utsträckning än idag. Ett första steg skulle kunna vara att anordna
en konferens med ledande representanter för olika högskolor och större
Asienprogram inom dessa för att inventera behov, möjligheter och
tänkbara former för förstärkt samverkan.

Samverkan mellan universitet/högskolor, stat och näringsliv

I framtiden behövs också ett större mått av samverkan mellan högskolor,
politiska och diplomatiska aktörer, utvecklingssamarbete, näringsliv,
folkrörelser och media. Detta inte bara för att högskolorna skall kunna
skapa mer ändamålsenliga utbildningsprogram, som kan tillgodose olika
intressenters behov, utan också för att dra ömsesidig nytta av de olika
parternas speciella profiler och kontaktytor i Asien.

Forskare är ofta en resurs som hittills inte tagits till vara i syfte att höja
Sveriges profil i Asien, t.ex. i anslutning till större uppvaktningar,
delegationsresor eller stats- och ministerbesök. Akademisk verksamhet
har generellt sett mycket hög status i Asien där det också förekommer
betydligt tätare relationer mellan universitetsinstitutioner och regeringar,
ministerier och näringsliv än vi är vana vid i Sverige och Europa.

För näringslivet finns ett stort område för samverkan med de tekniska Skr. 1998/99:61
högskolorna relaterad till tillämpad naturvetenskaplig forskning och
teknologiutveckling i Asien. Sveriges tekniska högskolor håller på att
etablera ett fastare samarbete med asiatiska systerinstitutioner, vilka är
under stark utveckling i många länder. Här skulle ökad samverkan ge
svenska företag, i synnerhet inom högteknologiområdet, nya rekryterings-
kanaler och bättre tillgång till lokal spetskompetens och lokala
forskningsresurser i Asien.

Det fordras ett större mått av samverkan för att uppnå synergieffekter
som bidrar till att öka Sveriges synlighet i Asien. Riktlinjerna för ett
sådant framtida samarbete skulle kunna dras upp vid en konferens med
aktörer från olika samhällssektorer. Utrikesdepartementet kommer även
fortsättningsvis att tillsammans med olika institutioner och organisationer
regelbundet anordna seminarier med svenska och internationella
analytiker om samtida frågor i Asien. Det är viktigt att de kontakter och
det nätverk mellan företrädare för olika delar av samhället som etablerats i
anslutning till Asienutredningen vidmakthålls och utvidgas.

Språkstudier

Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har i den
s.k. småämnesutredningen, som överlämnades till regeringen i maj 1997,
föreslagit att språkutbildningen vid universiteten i bl. a. asiatiska språk
utökas. Utredningen har konstaterat att det ökade behovet av kunskaper i
kinesiska, japanska och koreanska, men även indonesiska och thai,
hänger nära samman med Östasiens tilltagande ekonomiska och politiska
betydelse i världen. Det rikskinesiska språket, mandarin, håller på att inta
positionen som det viktigaste språket vid sidan om modersmålet och
engelskan i Asien. Kanaler som gör det möjligt för svenska studenter att
läsa mindre asiatiska språk vid de stora språkinstitutionerna i London,
Paris, Leiden och Berlin finns genom studentutbytesavtalen inom EU.

Ökat studentutbyte

Studentutbyte är en viktig komponent i Sveriges relationer med länderna i
Asien. Det bidrar till ett förstärkt asiatiskt perspektiv i utbildningen och
skapar nya nätverk med betydelse inte bara för svensk forskning och
utbildning utan även för andra sektorer i samhället.

Sverige tar med nödvändighet emot färre asiatiska studenter än större
europeiska länder, men uppvisar en positiv utveckling det senaste
decenniet, då antalet studenter från Kina sjufaldigats, antalet studenter
från Japan femfaldigats och antalet studenter från resten av regionen
fyrfaldigats. Detta är en avspegling av de initiativ som universitet och
högskolor tagit, vilka de senaste tre åren gjort de asiatiska studenterna till
den största gruppen vid våra lärosäten från världen utanför EU. Sverige
var 1995 det sjätte största mottagarlandet i Europa.

Obalansen mellan antalet asiatiska gäststudenter och antalet egna
studenter i Asien kännetecknar alla europeiska länder. Tyskland,

Frankrike och Storbritannien har emellertid kommit längre än de mindre Skr. 1998/99:61
länderna att biyta bristen på balans.

Av de 17.000 svenska studenter som läsåret 1996/97 tog möjligheten att
studera utomlands på egen hand reste 62 procent till andra länder i
Europa, 31 procent till Nordamerika och endast en procent till Asien,
främst till Kina, Japan, Sydkorea och Filippinerna.

Hur kan andelen svenska studenter vid asiatiska lärosäten ökas? Det är
svårt att motivera svenska studenter att vistas längre tid vid universitet i
Asien. Det anses besvärligt, kostsamt och inte särskilt meriterande. Så
länge det måste ske med stöd av enbart studiemedel är det bara en liten
grupp entusiaster som vågar ta steget.

Svenska studenter i Asien

I utredningen Utbildning och forskning för strategisk internationalisering
föreslår Högskoleverket och Sida gemensamt inrättandet av ett nytt
högskoleprogram, Linnaeus, inriktat på länder utanför Europa och
Nordamerika. Det ekonomiska ansvaret för programmet skulle Sida ha.
Programmet är utformat efter mönster av det etablerade Erasmus-
programmet för Europa. Syftet är att stärka den svenska högskole-
utbildningens samarbete med och kunskap om länder i Afrika, Asien och
Latinamerika.

Svenska studenter skall ges möjlighet att tillbringa en eller två terminer
vid en högskola utanför OECD-området. Programmet är tänkt att också
möjliggöra för svenska lärare att verka i ett annat språk- och kulturområde
än det han/hon är van vid. Samtidigt skall svenska studenter ges tillfälle
att få undervisning av utländska lärare från någon av dessa regioner.

Målsättningen är att till år 2001 antalet studenter som läser i länder
utanför OECD-området skall fördubblas från dagens 600 till 1.200.
Programmet skulle innebära ökade möjligheter för svenska studenter att
fördjupa sina kunskaper om bl. a. Asien. Det är samtidigt viktigt att
möjligheten till studiemedel vid studier i Asien finns kvar.

Sidas s.k. minor field studies-program (MFS) är det största externa
programmet för studier i länder utanför Europa och Nordamerika. Årligen
ges omkring 400 studenter möjlighet till cirka tre månaders fältarbete i
länder utanför Europa och Nordamerika, främst i anslutning till
examensarbeten på C- eller D-nivå. En stor andel reser till Asien, främst
till de länder som ingår i Sveriges biståndsprogram. Diskussioner pågår
om att bredda programmet till fler länder då antalet MFS-studenter blivit
så stort att de prioriterade länderna får svårigheter att ta emot dem.

Det finns flera statliga och privata fonder som varje år delar ut anslag
för studier och forskning utomlands. Svensk-japanska stiftelsen främjar
utbyte i båda riktningarna. Stiftelsens modell skulle kunna utvecklas även
för andra länder, t.ex. Kina och Sydkorea.

EU:s program för Japan visar ett intressant alternativ på kombinationen
studier och praktiktjänstgöring. Denna form av samverkan mellan
näringsliv och stat skulle kunna användas för att göra Asien intressantare
för studenter med en ämneskunskap. Studier i Asien skulle kunna

kombineras med några månaders praktiktjänstgöring på ett svenskt Skr. 1998/99:61
företag eller en svensk myndighet i regionen.

Asiatiska studenter och forskarstuderande i Sverige

Hur kan Sverige öka antalet asiatiska studenter i Sverige?

Det ovan nämnda Linnaeusprogrammet för student- och lärarutbyte
skall stimulera student- och lärarutbyte i båda riktningarna. Studenter från
länder utanför Europa och Nordamerika skall ges tillfälle att studera en
eller två terminer i Sverige.

Regeringsuppdraget till Sida att lämna förslag till ett program för
Palmestipendier kan också leda till ökade möjligheter för asiater att
studera i Sverige. Programmet skall bidra till kapacitetsuppbyggnad i
Afrika, Asien och Latinamerika, bidra till att skapa långsiktiga relationer
mellan Sverige, svenskar och svensk erfarenhet och personer i Afrika,
Asien och Latinamerika, samt indirekt stödja Sveriges international-
isering. Ämnen skall väljas där Sverige har komparativa fördelar som kan
utnyttjas inom programmet och förväntas vara efterfrågade av stipendiater
från utvecklingsländer. Man skall särskilt beakta kvinnors och eftersatta
gruppers behov.

Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning
(STINT) inrättades 1994 för att främja internationalisering av svensk
högre utbildning och forskning. Stödet till utbyte med Nordamerika och
Europa dominerar, men vissa program är framförallt inriktade mot s.k.
dynamiska ekonomier i Asien, Latinamerika och Sydafrika. STINT
beviljar stöd till unga akademiker för studier på mastersnivå i Sverige.
Sådana stipendier finns för Sydkorea, Taiwan, Kina, Hongkong,
Filippinerna, Thailand, Singapore, Malaysia och Indonesien. För 1999 har
STINT avsatt särskilda medel för att främja kunskapsutbyte med
universitet och högskolor i Sydkorea, Taiwan, Hongkong och Indonesien.
STINT ger stöd till långsiktigt bilateralt samarbete mellan svenska och
utländska forskargrupper genom STINT Fellowship Programme. STINT
har 1998/99 50 pågående projekt av vilka 12 är med länder i Asien
(Indien, Indonesien, Japan, Kina, Sydkorea, Malaysia och Thailand).

Svenska institutet har ett gäststipendieprogram för studenter från länder
utanför Europa och Nordamerika, framförallt biståndsfinansierat. Svenska
universitet och högskolor kan söka SI:s internationella forskarstipendier
för att inbjuda utländska forskare för forskningsvistelse i Sverige. Syftet
är att ge svenska högskoleinstitutioner möjlighet att knyta till sig
utländska kvalificerade forskare. Programmet för expertutbyte med
utvecklingsländer vänder sig till högre befattningshavare, experter och
personer av betydelse för kunskapsuppbyggnad inom samhällsliv och
forskning. Syftet är att stödja kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan
Sverige och utvecklingsländer inom områden som efterfrågas av
utvecklingsländer och där Sverige anses ha särskild kompetens. Initiativ
inom programmet skall komma från en svensk organisation, således även
enskilda organisationer och svenska utlandsmyndigheter. Programmet kan
utnyttjas med kort varsel och kan användas för expertbesök i båda
riktningarna. Kina och Indien dominerar bland länderna i Asien, men

även Vietnam, Thailand, Pakistan och Indonesien är väl företrädda bland Skr. 1998/99:61
beviljade ärenden. Genom stöd från Sida utvidgades expertutbytes-
programmet kraftigt under 1998.

Utbyggt forskningssamarbete

En snabb ökning har skett det senaste årtiondet i kontakterna mellan
svenska och asiatiska universitet och många nya samarbetsavtal har
undertecknats. Trots detta gick mindre än en procent av landets samlade
forskningsråds- och forskningsstiftelsefinansiering till kompetens-
uppbyggnad om Asien 1997. Målet bör vara att avsätta väsentligt större
resurser för Asienrelaterad forskning.

Ett omfattande samarbete har under de senaste decennierna byggts upp
med länder i Asien inom ramen för utvecklingssamarbetet. En markant
utvidgning ter sig naturlig då Sida (SAREC) nu expanderar denna del av
sin verksamhet. För att en expansion till flera länder skall vara möjlig
krävs att stödet i växande omfattning utgår till ett decentraliserat,
forskarinitierat samarbete mellan institutioner i Sverige och i utvecklings-
länderna.

Stöd till asiatisk forskning inom utvecklingssamarbetet

Utbildning och forskning utgör viktiga inslag i det svenska utvecklings-
samarbetet som alltmera betonar institutions- och kapacitetsuppbyggnad.
På utbildningsområdet har tonvikten traditionellt legat på primärskola,
yrkesutbildning och specialutbildning, men idag omfattar den också olika
former av högre utbildning.

På den högre utbildningens område har Sida under 1990-talet bl. a. stött
ett regionalt masters-program i ekonomi i Vietnam och ett i Kambodja.
Utbildning på masters-nivå ingår vidare som en del av flera av Sidas
insatser for stöd till forskning. På forskningens område utgår huvuddelen
av Sidas stöd via forskningssamarbete med tre länder: Indien, Sri Lanka
och Vietnam. Med Indien har Sverige sedan länge haft ett
forskningssamarbete. I Sri Lanka ligger fokus på naturvetenskap och
teknik, bl.a. bioteknik, elteknik, marin miljö samt förnybar energi. En
ökad satsning på samhällsvetenskap har dock inletts liksom stöd till IT-
utveckling vid landets universitet. I Vietnam omfattar samarbetet bl.a.
hälsa, naturresurshushållning, teknik samt forskning avseende
ekonomiska och sociala reformer. Forskningssamarbetet med Indien
omfattar bl.a. livsmedelsteknik och förnybar energi. I samtliga
landsamarbeten deltar svenska forskningsinstitutioner. Under 1997-98
genomfördes ett omfattande planeringsarbete i Indien i syfte att utvidga
forskningssamarbetet genom ett forskningsprogram som syftade till ett
projektsamarbete inom teknikområden av ömsesidigt intresse mellan
indiska och svenska forskare. Som ett nytt element i det
biståndsfinansierade forskningssamarbetet skulle ett av de svenska
forskningsråden, teknikforskningsrådet (TFR), handlägga programmet.
Beredningen av Indienprogrammet vilar dock nu som en följd av att
Sverige avbröt beredning av nya insatser i utvecklingssamarbetet med

Indien efter landets kärnvapenprov 1998. Vid sidan av det bilaterala Skr. 1998/99:61
forskningssamarbetet finns några regionala forskningsinsatser, bl.a.
avseende förnybar energi, marin ekologi och miljöekonomi. Svenskt
forskningssamarbete med Asien stöds också via Sidas särskilda program
för svensk u-landsforskning (Sidas u-landsforskningsråd), vilket f.n
omfattar ca 65 miljoner kronor . Vidare utgår stöd till ett flertal projekt för
forskningssamarbete inom demokrati och mänskliga rättigheter

Asien intar dock inte någon framskjuten plats i Sidas totala
forskningsstöd. 26 miljoner kronor av totalt 65 miljoner kronor gick 1997
till projekt som helt eller delvis fokuserade på Asien (drygt 100 projekt).
Ett program för forskarinitierade projektsamarbeten mellan institutioner i
Sverige och utvecklingsländer inom områden av ömsesidigt intresse och
bred utvecklingsrelevans torde kunna öka omfattningen av det bistånds-
finansierade forskningssamarbetet med Asien och utvidga det till fler
länder.

Sidas internationella kurser

Omkring 600 personer från Asien deltar varje år i Sidas internationella
kurser. Syftet är att främja kompetensutveckling i låg- och medel-
inkomstländer genom att förmedla kunskap som är av strategisk betydelse
för samarbetsländernas utveckling. För närvarande ges omkring 70
kurser. Flertalet kurser sträcker sig över 2-4 veckor. Normalt arrangeras
kurserna i Sverige, ibland med uppföljningsseminarier i deltagarnas
hemländer. Kursprogrammet omfattar områden där Sverige har kunskaper
som är av strategisk betydelse för utvecklingen i utvecklingsekonomier,
t.ex. telekommunikation, energi, miljö, demokrati och mänskliga
rättigheter. Kurserna skapar på ett värdefullt sätt bredare kontaktytor
mellan Sverige och bl.a. asiatiska länder. Regeringen anser därför att
kurserna skall byggas ut ytterligare. Möjligheten att hålla kurser som bara
anknyter till en specifik region kommer att prövas liksom möjligheten att
förlägga kurser i regionen. I samarbete med näringslivet och
främjandeorgan skulle kursdeltagarna kunna ges information om Sverige
och svenskt näringsliv.

Samverkan Europa-Asien och behovet av långsiktiga
forskningsprogram

Det finns ett antal små institutioner och forskningsmiljöer utspridda i
olika länder i Europa som arbetar med Asien. EU har de senaste åren
planlagt en rad nya asiatisk-europeiska samarbetsprogram på det
akademiska området. Ett annat steg togs 1994 av European Science
Foundation (ESF), som är de europeiska forskningsrådens sam-
organisation, genom upprättande av en Asienkommitté med
representanter för ledande institutioner på området från nio europeiska
länder. ASEM-processen förväntas bli katalysator för ett kraftigt förstärkt
samarbete mellan Asien och Europa i framtiden på det akademiska och
intellektuella området. Ett nätverk, Council for Asia-Europe Cooperation
(CAEC), bildades efter ASEM:s första toppmöte 1996 i Bangkok för att

sammanföra institutioner i Asien och Europa sysselsatta med strategiska Skr. 1998/99:61
studier och forskning kring internationell politik. Syftet är bl.a. att
utveckla en plattform för informell dialog mellan Europa och Asien kring
säkerhetspolitiska frågor. I CAEC-nätverket ingår Centrum för
stillahavsasienstudier i Stockholm. Ett annat program är Programme for
Europé-Asia Research Linkages (PEARL) initierat av forskningsinstituten
i Köpenhamn och Leiden, som i samarbete med ASEF anordnar
symposier för samarbete på det samhällsvetenskapliga området. Sverige
skall förbereda sig på att ta aktiv del i denna nya typ av interkontinentalt
akademiskt samarbete genom att ta initiativ på områden där det finns
möjlighet för vårt lands forskare att spela en framträdande roll.

Prioriteringar:

• Att utveckla relationerna till Asien på utbildningens och forskningens
områden är av central betydelse för breddningen och fördjupningen av
Sveriges relationer till Asien.

• Det är i Sveriges intresse att ett växande antal svenska studenter genom
utbildning och forskning kommer i kontakt med Asien och att
väsentligt fler asiater ges möjlighet till utbildning och forsknings-
kontakter med Sverige. Under hösten 1999 kommer ett program för
utbyggt studentutbyte, Linnaeus, att framläggas av Sida.

• Utvecklingen i Asien skapar nya möjligheter på forskningens område
till ömsesidigt fruktbart samarbete. Behovet av stöd är samtidigt stort i
många länder. Genom ett utbyggt forskningssamarbete delvis inom
utvecklingssamarbetets ram skulle nödvändig bredd uppnås. I fram-
tiden bör det biståndsfinansierade samarbetet utsträckas till fler länder
genom forskarinitierat samarbete mellan institutioner i Sverige och
länderna i Asien.

• Idag finns fyra institutioner för Öst- och Sydöstasienstudier i Sverige
medan det saknas en institutionell bas för akademisk kompetens-
uppbyggnad om det samtida Sydasien. Något av universiteten bör
utgöra bas för framtida utbildning och forskning om Sydasien. En
inventering av befintlig kompetens på detta område kommer att göras
av Sida i syfte att identifiera en lämplig centrumbildning för en sådan
satsning.

• För att underbygga ett förstärkt svenskt Asienkunnande i framtiden,
fordras ett utökat samarbete mellan de forskarutbildande institutionerna
kring handledningsresurser och forskarkurser. Ett första steg kunde
vara att anordna en konferens med ledande representanter för olika
högskolor och större Asienprogram inom dessa för att inventera behov,
möjligheter och tänkbara former för förstärkt samverkan.

• Språkutbildning vid universiteten i de stora asiatiska språken behöver
förstärkas. Regeringskansliet kommer i sin dialog med lärosätena att
verka för att genom en tydligare ansvarsfördelning uppnå ett utökat
samlat utbud av språkutbildning.

• Utbyte med Asien förekommer inom ramen för såväl det reguljära
utbildningsväsendet som i näringslivets regi. Möjligheterna till sam-
verkan mellan stat och näringsliv måste tas till vara. I detta syfte

kommer en konferens att arrangeras med representanter för regerings- Skr. 1998/99:61
kansli, berörda myndigheter, universitet och högskolor samt närings-
livet.

5.7 Folkrörelser och gränsöverskridande nätverk

Folkrörelserna har spelat en central roll i det svenska samhällets
utveckling under det gångna seklet. Knappast något annat samhälle i
världen är så rikt på enskilda organisationer som Sverige. Idag uppgår det
totala antalet till mer än 200.000, från fackliga organisationer med
hundratusentals medlemmar till små organisationer i ett enda samhälle
eller aktionsgrupper i en enda fråga.

Folkrörelser och enskilda organisationer har också spelat en huvudroll i
internationaliseringen av Sverige, allt ifrån missionen som redan under
1800-talets senare hälft upprättade förbindelser mellan församlingar i
Sverige och samhällen i Afrika och Asien, till det internationella fackliga
arbetet och det u-landsengagemang som i början på 1950-talet ledde till
framväxten av Sverige hjälper-insamlingar och det statliga biståndet. En
bärande idé bakom biståndets framväxt var att rättvisa hemma och ute i
världen var två oskiljaktiga uttryck för samma solidaritetstanke. Idag är
över 300 organisationer engagerade i ett hundratal länder genom närmare
2.000 projekt.

Kontakterna mellan svenska folkrörelser och enskilda organisationer
och organisationer i Asien är vittförgrenade. Landavsnitten i skrivelsen
ger en idé om de nätverk som redan existerar. Kontakter i någon form
förekommer med praktiskt taget samtliga länder i Asien. De avser såväl
Japan, med vilket bl.a. fackföreningsrörelsen sedan länge har omfattande
kontakter, som utvecklingsländerna i Asien.

Huvuddelen av det arbete som svenska organisationer bedriver i Asien
bedrivs med stöd av Sida. År 1997 gick 21 procent - ca 168 miljoner
kronor - av Sidas anslag för enskilda organisationer till verksamheter i
Asien, jämfört med 37 procent för Afrika och 19 procent för
Latinamerika. De överlägset största mottagarländerna i Asien var
Bangladesh och Indien som tillsammans mottog en tredjedel (55 miljoner
kronor ) av de totala utbetalningarna över detta anslag. Därefter kom
Vietnam, som idag är Rädda barnens största enskilda samarbetsland i
Asien. Samarbete i någon form förekom med 14 länder jämte Hongkong i
Öst-, Sydöst- och Sydasien.

Fattigdomsfrågoma har varit centrala i organisationernas arbete, ofta
med mobilisering av målgruppen för insatsen som en viktig arbetsmetod.
Rättighetsfrågor och organisationsutveckling har under senare år vuxit
fram som bärande teman. Så har alltid varit fallet i det fackliga sam-
arbetet. Tyngdpunkten har därmed förskjutits mot insatser som syftar till
att på olika sätt driva på lagstiftnings- och opinionsbildningsarbetet inom
områden av vital betydelse. Sådant arbete förutsätter framväxten av starka
organisationer i det enskilda landet och stöd till organisationsutveckling i
sig har följaktligen fått en alltmera framskjuten plats i arbetet. Sedan 1996
finns också särskilda medel för stöd genom svenska politiska partier för

utvecklingsinsatser i Öst- och Centraleuropa och utvecklingsländer. En Skr. 1998/99:61
växande del av organisationernas insatser är inriktade på att stärka
respekten för mänskliga rättigheter. Inom ramen för Sidas insatser för att
främja demokrati och mänskliga rättigheter utgår också ett betydande
direktstöd till enskilda organisationer i mottagarländerna som arbetar för
detta mål. Att medverka i utvecklingen av det civila samhället har blivit
ett huvudmål i organisationernas arbete. I Sidas nya riktlinjer för bistånd
genom enskilda organisationer ges denna uppgift högsta prioritet.

Fackföreningsrörelse, folkrörelser och enskilda organisationer

Folkrörelserna och de enskilda organisationerna har en mycket viktig roll
i breddningen och fördjupningen av våra kontakter med samhällena i
Asien.

Genom utvecklingen i Asien växer utrymmet för mera omfattande
folkrörelsebaserade kontakter. Globaliseringen ställer nya krav på det
globala civila samhället. Några områden synes särskilt viktiga då man
betraktar Asien. Det är angeläget med en utveckling på den fackliga sidan
som kan balansera de starka ekonomiska krafterna. Mycket görs redan i
form av internationellt fackligt samarbete, mer skulle kunna göras på detta
område, som är av central betydelse också för demokratiutvecklingen.
Barnens situation och särskilt barnens rättigheter är ett annat område som
förtjänar hög prioritet. Miljön är ett tredje. Utvecklingen i Asien kan inte
vändas utan aktiva inhemska miljöorganisationer som spelar en roll
liknande den som sådana organisationer spelade i Sverige då miljö-
medvetandet på allvar väcktes. Kvinnors situation och jämställdhet är ett
ljärde, de handikappades rätt ett femte. På samtliga dessa områden finns i
Sverige en stark bas att bygga på. Med anledning av utredningens förslag
avser Sida att tillsammans med de svenska folkrörelserna under år 2001
arrangera en konferens med företrädare för svenska och asiatiska
organisationer på temat "de enskilda organisationernas roll i samhällen i
förändring".

En viktig fråga är samtidigt hur kontakter mellan folkrörelser,
intresseorganisationer och skolor, kan bli en vital del av relationerna
också till regionens mest utvecklade länder, länder som Japan och
Sydkorea. Av stort värde vore t.ex. kontakter mellan lärarförbund och
enskilda skolor i vårt land och dessa länder.

Folkrörelser och enskilda organisationer i de asiatiska samhällena

Länderna i Asien uppvisar mycket stora variationer vad gäller utrymmet
för och förekomsten av folkrörelser och enskilda organisationer.
Relationen mellan stat och organisationer skiljer sig mycket åt, likaså de
roller som organisationer spelar i samhällena. En sak har dock flertalet
länder i Asien gemensamt - att enskilda organisationer är en faktor av
växande betydelse.

I vid mening består det civila samhället av de institutioner av icke-
kommersiell karaktär som existerar mellan familj och stat. I den meningen
har varje samhälle någon form av civilt samhälle i form av religiösa

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 61

sammanslutningar, skrån, byråd eller liknande. Kastsammanslutningama i Skr. 1998/99:61
Indien och de islamiska s.k. madrassahskolorna i Pakistan är två exempel.

Inte heller folkrörelser och enskilda organisationer är något nytt i Asien. I
Indien har t.ex. den fackliga rörelsen under decennier spelat en själv-
ständig, om än starkt politiserad, roll och många organisationer växte på
ett tidigt stadium fram i den gandhianska traditionen. I Sri Lanka har
sarvodaya-rörelsen en lång tradition. Det nya är att utrymmet i många
länder ökar genom en dynamisk utveckling som resulterat i ny lagstiftning
som definierar organisationernas rättigheter och skyldigheter. Såväl
antalet organisationer som verksamhetsområdena har ökat kraftigt. Och,
vilket i detta sammanhang är det viktigaste, det gäller också antalet
självständiga organisationer med fokus på samhällets behov och problem.
Det är huvudsakligen fråga om enskilda organisationer snarare än
folkrörelser med bred bas i och djup förankring i samhällena. Vår egen
starka folkrörelsetradition har få motsvarigheter. Legitimiteten är ofta
svag, och beroendet av bistånd ofta sådant att verksamheten skulle
upphöra om biståndet upphörde. Uppbyggnaden är inte hållbar.

Filippinerna och Bangladesh med 95.000 respektive drygt 20.000
registrerade organisationer representerar den ena polen. Här är utrymmet
för organisationsbildning stort och restriktionerna få. Huvudproblemet är
snarast organisationernas svaga medlems- och finansieringsbas. Många av
dem är mycket små och tillskapade av någon enskild person som, ofta
med hjälp av bistånd, velat göra en social insats. Resultaten är, liksom
organisationernas livslängd, högst varierande. En del är mycket effektiva.
Ett stort dilemma för den utomstående givaren är hur insatsen skall kunna
avslutas, då beroendet av bistånd är permanent.

Enpartistater som Kina har traditionellt utgjort den andra ytterligheten
och gör fortfarande så i viktiga hänseenden. Idag finns dock i Kina över
200.000 registrerade organisationer och ett stort antal “illegala”. Stat och
parti spelar fortfarande en reglerande och kontrollerande roll som gör att
knappast några organisationer kan betecknas som helt fristående från
staten. De är att beteckna som halvstatliga eller halvfrivilliga. Deras
möjligheter att verka opinionsbildande är också begränsade. Sociala
organisationer har dock möjlighet att ta emot utländskt bistånd och gör så
i växande omfattning. Sammantaget innebär denna utveckling att ett civilt
samhälle - trots statens starkt kluvna inställning - successivt växer fram.
En liknade bild kan tecknas i Vietnam. Ambivalensen från partiets och
statens sida illustreras av att arbetet på en lag som reglerar enskilda
organisationers verksamhet pågått i flera år. Viljan att i lag skapa ett
större utrymme bryts mot ambitionen att fortsatt kontrollera organisations-
utvecklingen. Traditionellt har organisationerna, med de till partiet knutna
massorganisationerna i spetsen, inordnats under Faderlandsfronten, en
paraplyorganisation under partiets kontroll. Under senare år har dock
organisationer för gatubarn, miljöorganisationer m.fl. vuxit fram i vad
som av forskare betecknats som en krypande pluralism.

Japan och Sydkorea kan sägas utgöra en tredje kategori. De är exempel
på konfucianskt präglade samhällen i vilka folkrörelser och enskilda
organisationer traditionellt inte spelat någon nämnvärd roll. En symbiotisk
struktur bestående av det styrande partiet (och militären i Koreas fall),

staten, byråkratin och näringslivet har dominerat samhällsutvecklingen Skr. 1998/99:61
medan det civila samhället förblivit av begränsad betydelse. Andra
faktorer har bidragit till den sociala sammanhållning som gjort ländernas
dramatiska ekonomiska utveckling möjlig. Fackföreningsrörelsen och
studentaktivism har utgjort viktiga exempel på alternativa strukturer. I
Japans fall är antikärnvapenrörelsen ytterligare ett exempel. Under senare
år har i båda länderna en utveckling mot större pluralism inletts i vilken
framväxten av enskilda organisationer spelar en viktig roll. I Japan har
antalet sociala och medborgerliga organisationer ökat dramatiskt. Ett
exempel är de initiativ som växte fram från det civila samhällets sida efter
jordbävningen 1995 i Kobe. Organisationer är under framväxt på en
mängd områden. Många organisationer har en inriktning på internationellt
utvecklingssamarbete, ett område där enskilda organisationer hittills inte
alls spelat den roll som de gjort och gör i Sverige. Utvecklingen i
Sydkorea är likartad. Landet befinner sig i ett viktigt skede av fördjupning
av demokratin. För att så skall ske krävs dels att partiväsendet, som
traditionellt varit starkt knutet till personer, fraktioner, regioner och
ekonomiska intressen, utvecklas och dels att det civila samhället utvecklas
på såväl bredden som på djupet. Idag finns t. ex. miljöorganisationer och
MR-organisationer som med hjälp av media driver olika frågor. Närvaron
på basplanet är liksom i Japan föga utvecklad.

I förlängningen växer det fram nätverk av organisationer inom Asien,
mellan länderna i Asien och andra delar av världen och globalt. Redan
finns viktiga exempel på nätverk i Asien. Ett sådant är Forum Asia, en
regional sammanslutning av ett tjugotal MR-organisationer som med stöd
från Sida bl.a. arbetar med MR-utbildning och rättshjälp.

Helt nya möjligheter skapas genom denna utveckling för fördjupade
relationer mellan de asiatiska samhällena och vårt eget land.

Folkrörelser och enskilda organisationer som brobyggare mellan
samhällen och kulturer

En viktig målsättning i en svensk Asienstrategi är att bygga fördjupade
relationer med länderna och samhällena i Asien. Folkrörelser och enskilda
organisationer har här en central roll. I Sverige utgör de en återspegling
av hela vår samhällsstruktur med dess starka internationella orientering,
och i Asien är de under stark framväxt. Häri finns en ovärderlig grundval
för utbyggda relationer mellan samhällena och kulturerna på vitala
områden. Förutsättningen för sådant samarbete måste vara att organisa-
tionerna själva har ett genuint intresse av att upprätta kontakter och
samarbeta i någon form. Möjligheterna är många med såväl
organisationer i utvecklingsländer som organisationer i utvecklade
asiatiska länder. Fackliga kontakter är av stor betydelse i båda fallen.
Utbyggda kontakter mellan organisationer med likartad inriktning har ett
värde i sig. De är samtidigt av direkt betydelse inom ramen för en
Asienstrategi som syftar till att bygga ömsesidiga och varaktiga relationer.
Svenska folkrörelser och enskilda organisationer kan lämna viktiga bidrag
till förverkligandet av centrala målsättningar för Sveriges internationella
agerande. Genom organisationernas aktiva engagemang ökar möjlig-

heterna att verka för fred och säkerhet, demokrati, mänskliga rättigheter Skr. 1998/99:61
och jämställdhet, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

I Filippinerna och Sri Lanka har Diakonia engagerat sig genom insatser
för fred och försoning i konfliktländer. Genom fackligt samarbete, arbete
med barns rättigheter och insatser för gatubarn, jämställdhetsinsatser,
insatser för lokal mobilisering, stöd till flyktingar och insatser för
handikappade gör ett flertal organisationer insatser som främjar demokrati
och mänskliga rättigheter. Ett stort antal insatser inom i synnerhet
hälsovårds- och utbildningssektorerna samt ett par stora projekt för
integrerad landsbygdsutveckling har fattigdomsbekämpning som huvud-
mål.

Prioriteringar:

• Svenska folkrörelser och enskilda organisationer lämnar viktiga bidrag
till förverkligandet av centrala målsättningar för Sveriges inter-
nationella agerande. Genom organisationernas aktiva engagemang ökar
möjligheterna att verka för fred och säkerhet, demokrati, mänskliga
rättigheter och jämställdhet, fattigdomsbekämpning och hållbar
utveckling.

• Utvecklingen av de civila samhällena i Asien innebär möjligheter till
utbyggt samarbete mellan svenska folkrörelser och enskilda organisa-
tioner och organisationer i Asien.

• En stor utmaning i samarbetet mellan svenska och asiatiska
organisationer är att utveckla demokratiskt uppbyggda organisationer
som kan ingå i ett livskraftigt civilsamhälle. Att stödja organisationerna
i detta arbete är en för utvecklingssamarbetet central uppgift.

• En viktig möjlighet är att stödja regionala enskilda organisationer vilka

i sin tur kan stödja och utveckla inhemska organisationer. En sådan
två-stegsmodell ökar förutsättningarna för långsiktigt hållbar organisa-
tionsutveckling.

• Områden som framstår som särskilt viktiga att stödja är:

_ demokrati och mänskliga rättigheter,

- facklig utveckling,

- barnens rättigheter,

- jämställdhet,

- handikappades rättigheter,

- hållbar utveckling/miljöförbättringar,

- insatser som syftar till att bygga kapacitet för fattigdomsbekämpning
samt

- konfliktförebyggande/konfliktlösning.

• Stöd genom svenska politiska partier och dem närstående organ
förekommer idag knappast i Asien. Sådant stöd skulle kunna vara av
stor betydelse i den kritiska utvecklingsfas som många partier i
Asien idag befinner sig i.

• Målet är att utveckla ömsesidiga relationer mellan enskilda
organisationer som inte förutsätter bistånd. Viktigt är också att
utveckla sådana relationer med regionens mera utvecklade länder
och territorier, i första hand Japan, Sydkorea, Singapore, Hongkong

100

och Taiwan, mellan yrkessammanslutningar, miljöorganisationer, Skr. 1998/99:61
skolor, idrottsföreningar, pensionärsföreningar, konstföreningar och

Amnestyorganisationer.

• För att skapa ökade kontaktytor mellan vårt samhälle och länderna i
Asien kommer Sida att tillsammans med de svenska folkrörelserna
att arrangera en konferens på temat "de enskilda organisationernas
roll i samhällen i förändring" under Sveriges ordförandeskap i EU
våren 2001.

5.8 Kultursamarbete, informationsverksamhet och

Sverigefrämj ande

En fördjupning av relationerna till länderna och samhällena i Asien skulle
främjas av ett väsentligt utbyggt kulturutbyte och kultursamarbete i
samspel mellan staten och dess institutioner och dem som arbetar med
kultur.

Den svenska statens medverkan förekommer huvudsakligen i tre
former. Huvudkällan för statligt stöd till bl.a. kulturutbyte med andra
länder är Svenska institutet. 1997 togs dock endast ca 8 miljoner kronor
av dess samlade anslag på 195 miljoner kronor i anspråk för verksamheter
i Asien. Högst prioritet hade Öst- och Centraleuropa.

Utrikesdepartementet har ett anslag för informationsverksamhet
inklusive kultursatsningar som i huvudsak fördelas på ambassaderna i
världen. 1998 uppgick detta anslag till 8 miljoner kronor , varav 10
procent avsattes för Asien.

Sida är engagerat i kultursamarbete i något mindre än tio länder varav
ett i Asien (Vietnam). Budgeten för 1997 uppgick till 100 miljoner kronor
varav 21 miljoner kronor för Vietnam.

En långsiktig satsning på kultursamarbete med länderna i Asien skulle
förutsätta att en större andel av tillgängliga medel avsätts för insatser i
Asien.

Kulturutbyte

Ovan har vikten av att relationerna breddas och fördjupas genom utbyggt
studentutbyte, forskarsamarbete och folkrörelsekontakter betonats.
Kärnan i detta är att förstå en annan kultur, att se den inifrån. Ingenting
kan vara viktigare för ömsesidig förståelse och respekt än kulturmöten
och kultursamarbete. Många kulturer är idag närvarande i vår egen
vardag. Möjligheterna är många för dem i vårt land som vill lära känna en
annan kultur. Det globala kulturutbudet domineras samtidigt av
kommersiell amerikansk kultur. Asien har begränsat utrymme i våra
media utom i krisögonblick. Obalanserna är stora. Möjligheterna att i
Asien lära känna svensk kultur är ännu mycket begränsade. Ett närmande
förutsätter omprioriteringar och nya initiativ från såväl stat som näringsliv.
Att en central institution som Svenska institutet idag endast använder fyra
procent av sin budget för insatser i Asien beror främst på att andra
områden prioriteras men också på att institutets verksamhet är

101

5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 61

efterfrågestyrd och initiativen från de svenska ambassaderna i Asien med Skr. 1998/99:61
några undantag (främst Tokyo och Peking) hittills varit jämförelsevis fa. I
det kultursamarbete som genom Sida bedrivs inom ramen för
utvecklingssamarbetet prioriteras bara ett land i Asien - Vietnam.

I detta sammanhang bör vikten av ett vidare kulturbegrepp framhållas.
Detta har redan uppmärksammats av bl.a. FN, Unesco och Världsbanken.
Kultursamarbete är även en viktig del i demokratiseringsprocessen.

Genom att skapa ett särskilt fönster för kulturutbyte med Asien kan
projekt - små och stora - inom olika kulturområden ges stöd. Det
väsentliga är att finna former för väsentligt mera mångfasetterade och
decentraliserade kulturkontakter än de som finns idag.

Svenska kulturinstitutioner och kulturutövare med projekt med
inriktning på Asien skulle kunna söka stöd. Stöd skulle kunna utgå till
exempelvis en konstnärlig högskola som skulle vilja samarbeta under en
tid med motsvarande skola i ett land i Asien eller till teatrar som ville
samarbeta. Stöd skulle också kunna gå till s.k. "writers in residence"-
program mellan Svenska författarförbundet och förbund i ett land i Asien.
Det skulle också kunna utgå stöd till enskilda kulturutövare som i
samarbete med en institution eller en kulturutövare i Asien utvecklat ett
projekt som krävde finansiering. Det är viktigt att fa till stånd projekt som
engagerar unga människor.

Samarbetsprojekt med en part i Sverige och en i Asien bör prioriteras.
Initiativet till projektet bör kunna komma från såväl Sverige som Asien.
Projekt med långsiktiga och institutionella effekter bör ges företräde, men
också mer avgränsade projekt, som en gemensam utställning på ett
intressant tema, bör kunna komma ifråga. Ett nytt fönster skulle öppnas
för idéer av vitt skilda slag. Två viktiga effekter skulle sålunda uppnås:
ökad decentralisering och ökad ömsesidighet.

Målet är att få till stånd ett decentraliserat kultursamarbete med Asien.
Resurser och former bör skapas för ett helt nytt skede i kultursamarbetet
med Asien. Det är viktigt att kultursektorn i Sverige såväl som i länderna i
Asien ser att en väsentlig ny möjlighet har skapats.

Huvuddelen av medlen skulle komma från biståndsbudgeten. "Fönstret"
bör dock inte avse endast u-länder utan vara öppet för samtliga länder i
Öst-, Sydöst och Sydasien. Bl.a. av detta skäl bör det tillskapas i
samarbete mellan Sida, Statens kulturråd och Svenska institutet.

Information och Sverigefrämjande

De svenska utlandsmyndigheterna utgör regeringens främsta instrument
för att i enskilda länder skapa goodwill och förtroende för Sverige som
internationell samarbetspartner och därmed främja svenska intressen och
bidra till tillväxt och sysselsättning. Kraven och förväntningarna på
utlandsmyndigheterna att på olika vägar medverka till att genomföra
regeringens tillväxt- och sysselsättningsmål har ökat markant under de
senaste två åren. Detta ställer nya och förändrade krav på resurser och
kapacitet hos utlandsmyndigheterna för att ge främjandeinsatserna den
inriktning som krävs från land till land för att uppnå effekt med
långsiktiga framgångar inom export, turism och investeringar.

102

Vid en internationell jämförelse kan konstateras att främjandefrågorna i Skr. 1998/99:61
bred bemärkelse har fått en väsentligt ökad roll inom många
utrikesförvaltningar. Allt fler länder, inte minst de övriga EU-länderna,
inser också den betydelse i olika dimensioner som pressverksamhet och
informations- och kultursatsningar har för att presentera landet liksom för
att nå mer definierade mål. Sådana aktiviteter kan, utöver att fungera som
export- och kulturfrämjare, ha en funktion som mötesplats för att skapa
nätverk och bidra till opinionsbildning.

Regeringens engagemang för Sverigefrämjandet är i dag mycket tydligt.
Ett samlat tänkande och planerande har vuxit fram som innebär att
politisk, kommersiell och kulturell information kan närma sig varandra
och samverka på ett nytt sätt. Press-, informations- och kultur-
utbytesverksamhet i kombination med export- och andra Sverige-
främjande aktiviteter har som en följd av detta blivit allt viktigare för att
presentera och skapa uppmärksamhet för Sverige. Det breda Sverige-
främjandet i utlandsmyndigheternas regi utgör en mycket värdefull
grundval och plattform för den direkt affärsinriktade främjande-
verksamheten för export, investeringar och turism som Exportrådet,
Invest in Sweden Agency (ISA), TuristRådet och utlandsmyndigheterna
bedriver.

På de svenska utlandsmyndigheterna i Asien finns en hög ambitions-
nivå när det gäller främjandefrågorna inklusive press-, informations- och
kulturaktiviteter i ett bredare främjandeperspektiv. Den största
restriktionen för ett mera offensivt arbetssätt är, som framgått av
redovisningen ovan, de mycket begränsade resurser som står till buds.

Ett huvudtema i detta förslag till en svensk Asienstrategi är att det är i
Sveriges intresse att väsentligt fördjupa relationerna till länder som under
kommande decennier kommer att spela viktiga roller i Asien och världen
politiskt, ekonomiskt och kulturellt. För att det skall vara möjligt krävs
ökade finansiella resurser, i synnerhet som kunskaperna om Sverige idag
är begränsade och avstånden stora. Utgångspunkten är att jämställa
Peking och Tokyo med de viktigaste huvudstäderna i Europa, i synnerhet
som relationerna till de västeuropeiska samhällena är väl utbyggda och
kontaktytorna redan mångfasetterade.

Det är samtidigt klart att Sverigefrämjandet kräver en speciell
utformning och inriktning i olika länder beroende på en mängd faktorer:
landets och marknadens karaktär och storlek, exportpotentialen, varje
lands särskilda kultur, utlandsmyndighetens resurser och den totala
svenska främjandeorganisationen i respektive land. Utlandsmyndigheterna
har den bästa samlade kunskapen om vad som från svensk
intressesynpunkt krävs i ett helhetsperspektiv för att stödja främjande-
ansträngningarna på plats i fråga om Sverigeinformation och Sverige-
manifestationer. Av den anledningen uppdrog Asienstrategin i samråd
med Utrikesdepartementets press- och informationsenhet och Svenska
institutet åt två specialister på Kina, kinesisk samhällsdebatt och kinesisk
kultur, att göra en särskild studie i syfte att visa hur en mera ambitiös
satsning på Kina skulle kunna se ut. Uppdraget handlade om att
undersöka möjligheterna för en utbyggd strategiskt inriktad verksamhet.
Syftet var att genom en fördjupad studie med fokus på Kina med konkreta

103

förslag visa vad som skulle kunna åstadkommas inom vidgade men Skr. 1998/99:61
alltjämt måttliga ramar.

Förslagen spänner över ett vitt fält från seminarier om jämställdhet,
rättsligt utbyte och miljö till film, översättning av svensk skönlitteratur,
turistinformation och akademiskt utbyte. Ett huvudtema är fokusering på
frågor och målgrupper av relevans i dagens, och morgondagens Kina,
som vi har anledning bygga fördjupning kring, i flera fall nyckelfrågor i
den kinesiska samtidsdebatten av betydelse ur ett demokratiperspektiv.
Studier av samma slag - landspecifika planer - skulle vara till stor nytta i
de ökade satsningar på nyckelländer i Asien som bör göras under
kommande år. Det skulle skapa möjligheter för ordentligare satsningar i
länder som Kina, Japan, Indien och Sydkorea av det slag som
utvecklingen av relationerna till länderna förutsätter.
Utrikesdepartementet kommer att göra en översyn av denna verksamhet i
syfte att klarare definiera behov och prioriteringar.

Ett närmande till länder i Asien förutsätter att resurser skapas för
fördjupning av intresset för Sverige, för vårt samhälle och vår kultur, för
våra produkter, och för Sverige som turistmål. Därigenom kan de frågor
som Sverige betraktar som viktiga främjas.

Prioriteringar:

• En fördjupning av relationerna med länderna och samhällena i Asien
förutsätter en utbyggnad av kultursamarbete och informations-
verksamhet. Det är i hög grad i Sveriges intresse att kultur- och
informationsutbytet utvecklas, i synnerhet med länder som är eller kan
förväntas bli viktiga marknader för Sverige och därmed för tillväxt och
jobb i Sverige. En större andel av tillängliga resurser skall avsättas för
Asien. Målet är att om några år ha ett decentraliserat kultursamarbete
med väsentligt fler länder och en påtagligt större och bättre målinriktad
informationsverksamhet än idag. Det skall ske genom:

* att förutsättningar skapas för ett väsentligt utbyggt kultursamarbete
mellan svenska kulturinstitutioner och kulturarbetare och deras
motsvarigheter i Asien. Grunden för detta finns i Svenska institutet
och Sida. Det som nu behövs är ett tydligt "fönster" genom vilket
väl genomtänka samarbetsprojekt, små såväl som stora, kan få stöd.

~ att ett urval ambassader i Asien ges förbättrade finansiella
möjligheter att bedriva informationsverksamhet. Målet måste vara
att på sikt väsentligt höja informationsbudgetarna för ambassaderna
i Tokyo, Peking och New Delhi och höja budgeterna för andra
prioriterade länder.

■ att i syfte att uppnå en klarare inriktning av informations-
verksamheten i varje enskilt land för några av de större länderna
utveckla landspecifika strategier som omfattar såväl den över
Utrikesdepartementets informationsbudget finansierade verksam-
heten som verksamhet inom Svenska institutets ansvarsområde.
Sverigefrämjande bör vara ett centralt tema i dessa strategier och
sponsring ses som en viktig finansieringsmöjlighet.

104

• Vidare föreslås att Sverige inom ASEM:s ram tar initiativ till ett Skr. 1998/99:61
projekt som syftar till att utveckla kultursamarbetet mellan Europa och

Asien.

6 Sveriges bilaterala relationer med länder och
ekonomier i Asien

6.1 En historisk återblick

Sveriges kontakter med länderna i Asien sträcker sig längre tillbaka i
tiden och över fler samhällsområden än många föreställer sig. Det
svenska intresset för Asien blev markant vid mitten av 1700-talet, då två
huvudlinjer kan urskiljas. En hade Carl von Linné som centralgestalt, en
annan växte fram med handelns expansion. 1731 grundades Svenska
Ostindiska Kompaniet och 1739 bildades Kungliga Svenska Vetenskaps-
akademin med Linné som en av dess främsta medlemmar. På 1740-talet
inledde Linné, Vetenskapsakademin och Ostindiska Kompaniet ett sam-
arbete varigenom skeppsprästen eller någon annan ombord på kompaniets
fartyg blev amatörbotanist i Linnés eller Vetenskapsakademins tjänst. Ett
tiotal år senare började vetenskapligt utbildade Linné-lärjungar att ge sig
ut på långa forskningsresor. De viktigaste bidragen gjorde Carl Peter
Thunberg. I och med hans berömda reseskildring Resa uti Europa, Africa,
Asia, förrättad åren 1770-1779, kom kunskap om Japan att vinna mer
allmänt insteg i Sverige.

Ekonomiska relationer

Ostindiska Kompaniet fick stor betydelse inte minst för Göteborgs
utveckling. I dåtidens Asienbild intog Kina en central plats och blev på
många sätt stilbildande. Även efter att Kompaniet formellt upplösts 1813
fortsatte kontakterna mellan Sverige och Kina och ett handelsavtal under-
tecknades 1847. Under 1800-talet bildades en rad handelshus (tidigast var
Ekmans), som såg till att svenska varor nådde Asien.

Under mellankrigstiden minskade Asiens ekonomiska betydelse för
Sverige även om sjöfarten fortfarande var viktig, och vid andra
världskrigets slut var Asiens roll marginell.

Den snabba ekonomiska utvecklingen i Öst- och Sydostasien främst
under 1990-talet har resulterat i ett snabbt ökande handelsutbyte och 1997
var Sveriges handel med Asien större än den med Nordamerika. Under
1998 förändrades den bilden. Asienkrisen ledde till att Asiens andel av
Sveriges samlade export föll för första gången på många år medan
däremot importen från Asien fortsatte att öka.

Politiska relationer

De politiska relationerna mellan Sverige och länderna i Asien började
utvecklas först under efterkrigstiden, i flera fall som en direkt följd av att

105

forna kolonier blev självständiga. Sverige har där det varit möjligt sökt Skr. 1998/99:61
spela en aktiv och konstruktiv roll, vilket ibland renderat svenska politiska
ställningstaganden betydande internationell uppmärksamhet och respekt.

Med Indien inleddes diplomatiska relationer redan 1948 och god
personlig kontakt etablerades tidigt mellan ledande svenska och indiska
politiker.

Sverige var det första västland, som etablerade diplomatiska relationer
med Folkrepubliken Kina. Så skedde redan 1950.

Knappast någon annan utrikespolitisk fråga har skapat så mycket
internationell uppmärksamhet kring Sverige som vår Vietnampolitik
under 1960-talet. Den svenska regeringens och det svenska samhällets
protester etablerade Sverige som en engagerad partner i den inter-
nationella solidaritetens tecken. Sverige fick betydande goodwill, inte
minst i tredje världen.

Utvecklingssamarbete

När det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet inleddes 1952 tillhörde
Pakistan de första mottagarländerna, tätt följt av Indien och Sri Lanka.
Det svenska biståndet var till en början av liten omfattning. Inrättandet av
Sida 1965 ledde till ett mer målinriktat och snabbt ökande bistånd.
Sverige bedriver idag bilateralt utvecklingssamarbete i någon form med
18 länder i Asien. Dessutom kanaliseras stöd till asiatiska länder via FN,
EU, Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Åtta länder
dominerar det bilaterala svenska utvecklingssamarbetet med Asien -
Bangladesh, Filippinerna, Indien, Kambodja, Kina, Laos, Sri Lanka och
Vietnam. Den bredaste täckningen har de internationella kurserna och
biståndet genom enskilda organisationer.

Kyrkosamfundet

De svenska kyrkornas kontakter med Asien går tillbaka till andra hälften
av 1800-talet och gällde då i första hand Kina och Indien. I Indien har
såväl Svenska kyrkans som frikyrkornas insatser främst varit lokaliserade
till Sydindien (Tamilkyrkan). Med kolonialväldenas upplösning följde en
självständighetsrörelse också på missionsfälten, som ledde till att
autonoma kyrkor bildades. De omvälvande händelserna i Kina 1948/49
medförde att missionärerna tvingades fly landet eller i en del fall bragtes
om livet. De svenska trossamfundens missionsverksamhet och sociala
insatser kanaliseras idag i stor utsträckning genom nya multilaterala organ
såsom Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet. För frikyrkans
del har Diakonia tagit över som samordnande biståndsorgan och för den
katolska kyrkan Caritas.

Partikontakter, fackliga kontakter, kooperation

Av de politiska partierna har socialdemokraterna det mest utvecklade
kontaktnätet i Asien, i många fall genom medlemskapet i Socialist-

106

internationalen. Därutöver har personliga och informella kontakter med
politiska ledare i Asien spelat stor roll. Genom Olof Palmes
Internationella Centrum ges stöd i olika länder för att stimulera
uppbyggnaden av fria och demokratiska organisationer.

Fackföreningsrörelsens kontakter var fram till 1970-talets mitt till
största delen begränsade till multilaterala förbindelser via Fackförenings-
intemationalen (ICFTU) och yrkesinternationalerna. Därefter kom multi-
lateralt bistånd till asiatiska fackorganisationer att spela en allt större roll.
Det senaste decenniet har de bilaterala kontakterna ökat kraftigt.

Svenska kooperativa förbundet anordnade 1957 en kongress i
Stockholm på temat "Utan gränser" där kooperativt engagemang för u-
ländema på olika sätt initierades. Detta ledde till en stor insamling vars
avkastning huvudsakligen gick till samarbete med kooperationen i Indien.
När sedermera SCC (Swedish Cooperative Center) bildades förlädes
tyngdpunkten i arbetet i Asien till Sri Lanka. En annan del av KF:s
internationella kontakter sköts av det kommersiella Project Center med
viktigaste verksamhet i Singapore och Thailand.

Skr. 1998/99:61

Akademiska kontakter, kulturutbyte

Svenska akademikers intresse för Asien gällde tidigare i första hand de
asiatiska språken. Kinesiska har traditionellt haft en stark ställning vid de
svenska universiteten tack vare flera internationellt framstående svenska
sinologer. Studierna bedrevs i stor utsträckning i Sverige. På senare tid
har universitetens inriktning breddats till att omfatta även t.ex. samhälls-
och naturvetenskap och det har blivit alltmer vanligt att både forskare och
studenter förlägger en del av arbetet till Asien.

Det officiella svenska kulturutbytet med Asien har hittills varit relativt
begränsat. Det främsta undantaget är Japan, där genom svenska
ambassadens försorg ett brett utbud av svensk kultur erbjuds. Många
svenska författare har översatts till japanska. Under det senaste året rör
det sig om ett 15-tal boktitlar enbart på barnboksområdet. Trots att en
indisk och två japanska författare tilldelats Nobelpriset i litteratur är det
svenska intresset för modem asiatisk litteratur relativt ringa. Antalet
nutida asiatiska författare som föreligger i svensk översättning är ett 20-tal
för vardera Indien och Kina, för Japan 10-15 och för övriga länder 4-5. På
senare år har svensk musik skördat framgångar i Asien medan asiatiska
filmer tilldragit sig ökat intresse i Sverige.

Migration

Invandringen från Asien är förhållandevis liten. 1994 uppskattades antalet
invånare i Sverige som var födda i Asien till 70.000, av vilka cirka 10.000
kommit som adoptivbarn från Indien och 8.500 från Sydkorea. Därutöver
är de största asiatiska invandrargrupperna i Sverige idag vietnameser,
thailändare, kineser och sri lankeser.

107

6.2 Östasien

Skr. 1998/99:61

Japan

Japan är idag världens näst största ekonomi och Asiens ojämförligt största
ekonomi. Även på det utrikespolitiska området har Japan blivit alltmer
betydelsefullt. Landet är sedan flera år tillbaka världens största enskilda
biståndsgivare.

Den ekonomiska kris som Japan just nu befinner sig i är den djupaste
landet upplevt sedan kriget. Problemen är djupliggande och återhämt-
ningen torde komma att ta tid. Under förutsättning av en effektiv
förändringsprocess är det sannolikt att, på några års sikt, ett öppnare
Japan kommer att träda fram, med bibehållen ställning som ekonomisk
supermakt och en än starkare ställning inom det internationella sam-
fundet.

Följaktligen är Sveriges relationer med Japan av särskild betydelse.
Relationerna är också mycket goda. På det utrikespolitiska området har
våra båda länder ofta en likartad syn i viktiga frågor, som t.ex. vad gäller
FN och nedrustning. Sverige har en regelbunden dialog med Japan i
internationella frågor, även kring handelspolitiken, finanspolitiken och det
internationella utvecklingssamarbetet.

Handelsutbytet har utvecklats positivt på senare år. Japan är Sveriges
största exportmarknad utanför Västeuropa och Nordamerika. 1998 föll vår
export dock med 20-30 procent. Betydande svenska investeringar har
gjorts i Japan och ett stort antal företag är representerade där. Likaledes
finns ett relativt betydande antal japanska företag i Sverige. Inom EU
deltar Sverige aktivt i arbetet att åstadkomma avregleringar på den
japanska marknaden och därmed förbättra marknadstillträdet.

Samarbetet med Japan är förhållandevis omfattande även på
forskningsområdet och Sverige och Japan har nyligen undertecknat ett
samarbetsavtal på detta område. Många svenska universitet har utbytes-
program med japanska universitet. I Japan har folkrörelser traditionellt
inte spelat någon framträdande roll, men en förändring är på väg. Särskilt
inom miljö- och biståndsområdena växer nu fram en stor mängd enskilda
organisationer, och intresse finns i Japan för svenska folkrörelser. Kultur-
utbytet är betydande och det finns även flera vänortsarrangemang mellan
svenska och japanska städer. Den japanska turismen till de nordiska
länderna är viktig. Ett intressant inslag härvidlag har varit studiebesök
inriktade på specialområden som t.ex. handikapp- och äldrevård.

EU:s relationer med Japan ges stor vikt och konkretiserades 1991 i en
gemensam deklaration. Samarbetets formella ram utgörs av årliga
toppmöten, ministermöten samt löpande konsultationer på tjänstemanna-
nivå.

Sveriges relationer med Japan bör kunna utvecklas ytterligare. Sverige
har ett gott namn i landet, och många japaner ser Sverige som ett
föregångsland på områden som social välfärd, bistånd, miljö och jäm-
likhet. Svenska foretag är framgångsrika och deras produkter anses hålla
hög standard. Potentialen för ett bredare samarbete är således stor, och de
enda egentliga begränsningarna är kapaciteten på svensk sida, t.ex. att

108

satsa mer på den japanska marknaden och ta emot fler japanska besökare Skr. 1998/99:61
på bästa sätt.

För att Sverige skall kunna tillvarata den stora potential som finns för
att utveckla relationerna med Japan är det av största betydelse att Sverige
visar Japan ett ökat intresse. Besök på hög nivå är ett av de viktigaste
sätten för Sverige att få mer uppmärksamhet i Japan. Ett tätare officiellt
utbyte, framför allt på statsrådsnivå, eftersträvas därför. Även andra
officiella kontakter, t.ex. på myndighetsnivå, är värdefulla. Utbytet bör
planeras strategiskt, och ägna särskild uppmärksamhet åt samhällssektorer
inom vilka Sverige har särskilda kunskaper och erfarenheter och där det
därmed finns en tydlig potential för vidgat utbyte.

Den samsyn som råder på många områden inom den internationella
politiken mellan Sverige och Japan motiverar en fördjupad dialog och
samarbete kring t.ex. utbildning inför fredsbevarande operationer.
Samarbetet på biståndsområdet skulle kunna föras vidare och omfatta
personalutbyte mellan biståndsförvaltningama. Dialog kring miljöpolitik
samt välfärds- och arbetsmarknadspolitik skulle kunna vidareutvecklas.
Kontakterna på forskningsområdet bör kunna vidgas ytterligare. Fler
stipendier för studier och forskning i Japan, även för en längre tids
vistelse, skulle främja utbytet. En utredning om Sveriges framtida FoU-
samarbete med Japan bör komma till stånd. Ansträngningar bör också
göras för att underlätta svenska företags kontakter med japanska organisa-
tioner inom FoU.

Utbyggda kontakter mellan svenska och japanska enskilda organisa-
tioner, folkrörelser, skolor osv. skulle bidra till en fördjupning av
samarbetet mellan de båda länderna och bör uppmuntras.

Medlemskapet i EU ger Sverige ytterligare möjligheter att utveckla
relationerna med Japan med hjälp av de olika kontaktytor som etablerats
mellan EU och Japan.

De långsiktiga förutsättningarna för ett utökat handelsutbyte mellan
Sverige och Japan är goda. Under det närmaste decenniet bör den
japanska marknaden kunna utvecklas till en av våra 10 största, under
förutsättning att svensk industri lyckas utnyttja sina komparativa fördelar
inom produktområden av särskilt intresse samt följa upp med innovativ
produktutveckling. Sjukvårds- och handikappsektorn, byggnadssektorn
samt IT-sektorn har visat sig ha god potential på denna marknad.

Fortsatta ansträngningar bör göras för att attrahera japanska
investeringar till Sverige. Vårt lands centrala position i Östersjöregionen
kan bidra till ett ökat intresse från japansk sida.

För att främja den japanska turismen till Sverige är det angeläget att ge
resenärerna god information. Det skandinaviska turistkontoret i Tokyo bör
t.ex. ha tillräckliga resurser för att hantera de förfrågningar som kommer
in, och i Sverige behövs mer japanskspråkigt material och fler
japanskspråkiga guider.

Den svenska ambassaden i Tokyo, i en centralt belägen och utom-
ordentligt attraktiv fastighet med utställningshall och konferenslokaler,
har blivit centrum för en rad företagsinriktade aktiviteter och kultur-
evenemang och tjänar därmed ett utomordentligt viktigt syfte. I Kansai-
området kring Japans näst största stad Osaka, saknas däremot svensk

109

6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 61

representation. Regionen, vars BNP är nästan lika stor som Skr. 1998/99:61
Storbritanniens, svarar för en betydande andel av Japans industriella
verksamhet och samtliga större EU-länder finns representerade där.
Förutsättningarna för att där öppna ett svenskt - eller nordiskt - general-
konsulat undersöks.

Kina

Kina är världens mest folkrika stat och en växande stormakt, vars
politiska och ekonomiska betydelse under de senaste decennierna ökat på
ett sätt som har få motstycken. Sedan reformpolitiken inleddes för 20 år
sedan har Kina uppvisat den högsta ekonomiska tillväxten i världen och
nått betydande resultat som markerar övergången från plan- till
marknadsekonomi. Kinas export motsvarar redan 4 procent av världs-
handeln och utgör 20 procent av landets BNP. Den privata sektorn svarar
för en betydande och växande andel av ekonomin. Kinas omställning av
sin ekonomi har således i många hänseenden varit framgångsrik, men den
är långt ifrån genomförd, och landet står inför en rad mycket stora
omstruktureringsproblem som bl.a. berör bank- och finanssektorn, de
olönsamma statsföretagen och sysselsättningen. Fortsatt tillväxt förutsätter
fortsatt integrering i världsekonomin. Kina förhandlar sedan 1987 om
medlemskap i WTO (tidigare GATT). Landets ekonomi blir som en följd
av medlemsskap alltmer konkurrensutsatt och alltmer beroende av
svängningarna i världskonjunkturen.

Effekterna på miljön av överbefolkning, fattigdom och ohämmat
tillväxttänkande är utomordentligt allvarliga. Inkomstfördelningen är idag
mycket skev, vilket förklaras av de stora skillnaderna i utveckling mellan
olika regioner och mellan stad och landsbygd.

De kinesiska reformerna har också en politisk dimension. Hög prioritet
ges åt lagstiftning och administrativa reformer. Stora insatser har gjorts
för att reformera lagstiftningen, främst på det ekonomiska och
civilrättsliga området men även inom straff- och processrätt. För individen
har förändringarna under de senaste två decennierna inneburit ett vidgat
personligt handlingsutrymme med ökade valmöjligheter vad gäller arbete,
bostad, konsumtionsmönster och kultur samt begynnande rättssäkerhet
och minskad politisk kontroll över den dagliga tillvaron. En faktor av stor
betydelse är den ökade tillgången till litteratur och tidskrifter och till
information via nya media. De växande kunskaperna i det engelska
språket bland de välutbildade lägger en ny grund för informationsutbytet
med omvärlden. Rättssäkerhet råder inte och kan inte uppnås under
enpartisystemet. En klar skiljelinje går vid möjligheterna till politisk
verksamhet. Yttrande- och organisationsfrihet är fortfarande starkt
beskurna. Offentlig systemkritik, spontan eller organiserad, kan leda till
stränga straff. I detta förhållande ligger en växande spänning som bara
kan motverkas genom fördjupade politiska och medborgerliga reformer.

Kina undertecknade 1998 de båda centrala FN-konventionerna om
mänskliga rättigheter, konventionen om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter samt konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter. Genom att utlova ratificering av dessa konventioner har Kina

110

iklätt sig vissa skyldigheter, och en ny grundval skapats för dialog och Skr. 1998/99:61
samarbete med Kina på detta centrala område.

Sverige var det första västland som upprättade diplomatiska för-
bindelser med Folkrepubliken Kina. Våra kontakter går tillbaka till
Ostindiska Kompaniets dagar. Alltsedan dess finns ett starkt Kinaintresse
i Sverige som en grund för det breda utbyte som utvecklats över åren, inte
minst på kultursidan. Kina, exklusive Hongkong, är Sveriges näst största
handelspartner i Asien. 1998 ökade exporten, som domineras av
telesektorn, med närmare 30 procent. Antalet svensk-kinesiska samrisk-
företag har också stadigt ökat. Även erfarenheter av mindre lyckade
satsningar har gjorts, vilket visar på behovet av kunskap om den kinesiska
marknaden och de krav som ställs på företag för att med framgång
engagera sig där. Kina framstår på sikt som en betydande leverantör både
av traditionella konsumentprodukter och av varor och komponenter med
högt teknikinnehåll.

Sveriges utvecklingssamarbete med Kina är inriktat på projekt till stöd
för miljö, rättsutveckling, demokrati och jämställdhet. Under de senaste
åren har krediter lämnats på miljöområdet. Forskningssamarbete och
studentutbyte expanderar. Kontakter mellan enskilda organisationer
begränsas av att Kina inte tillåter fristående sådana att verka. Kontakter
med befintliga organisationer förekommer dock, och kan ofta vara
värdefulla kanaler för att förmedla svenska erfarenheter på områden av
gemensamt intresse.

EU:s Kinapolitik är en viktig dimension av Sveriges relationer med
landet. Dokumentet “Building a comprehensive partnership with China”,
som antogs 1998, anger ett antal målsättningar för EU:s samarbete med
Kina som syftar till att stödja landets fortsatta integrering i det
internationella samfundet, ekonomiskt och politiskt.

Relationerna till Kina är ett centralt inslag i Sveriges utrikespolitik.
Kinas betydelse, i dagsläget och i ännu högre grad i framtiden, är en
central faktor i bedömningen av hur det kommande seklet kommer att
formas. Det framstår i det ljuset som alltmer angeläget att omvärlden
verkar för att Kina inkorporerar internationella normer och som
ansvarstagande part engageras i det globala arbetet för fred och säkerhet,
respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och frihandel. En politisk
dialog med Kina på regeringsnivå är ett viktigt medel att främja denna
integrering. En sådan dialog sker i olika sammanhang, inom FN-systemet
och i andra internationella fora liksom inom ramen för EU:s formaliserade
dialogtillfällen med Kina och i bilaterala regeringskontakter. Av betydelse
är att EU fullföljer sin långsiktiga Kinapolitik, och att Sverige aktivt
bidrar till denna. Mänskliga rättigheter utgör en viktig del av dialogen.
Sverige ser allvarligt på de brott mot de mänskliga rättigheterna som
begås i Kina och framför regelbundet synpunkter och kritik, såväl i
internationella fora som i de bilaterala kontakterna.

Sverige kan bidra till att Kina integreras i världssamfundet genom att
aktivt möta och ytterligare stimulera det intresse för Sverige och svenska
erfarenheter som man visar på kinesiskt håll. Det ligger i Sveriges intresse
att medvetet bidra till ett sådant utbyte med tonvikt på centrala områden
som den kinesiska reformprocessen och miljöpolitik. En förutsättning för

111

att åstadkomma en konstruktiv dialog och ett reellt utbyte är att vi väl Skr. 1998/99:61
förvaltar och utvecklar den kunskap om Kina som förvärvats, inte minst
språkkunskaper.

Kina är en viktig handelsnation, och Sveriges industristruktur är väl
lämpad för att motsvara den utveckling som Kina genomgår. Erfarenheten
är att svensk industri är välkommen och kan etablera sig väl på den
kinesiska marknaden. En stor potential finns för ytterligare svenska
etableringar och nya samarbetsprojekt. Kontakter och besöksutbyte på
hög politisk nivå är av central betydelse för svenska företags verksamhet i
Kina. Exportfrämjande är en prioriterad uppgift för den svenska
representationen i Kina. Förutsättningarna för en officiell svensk närvaro i
Guangzhou (Kanton) i det för svenskt näringsliv så viktiga södra Kina
kommer att prövas. Kunskap om landet och villkoren för att arbeta på den
kinesiska marknaden är givna förutsättningar för att företagen skall lyckas
i sina ansträngningar.

Utvecklingssamarbetet bör förbli ett viktigt inslag i de bilaterala
relationerna med huvudmålet att bidra till Kinas reformer och öppning
mot omvärlden. Stöd till miljö, mänskliga rättigheter och demokrati samt
jämställdhet svarar väl mot målsättningen och främjas bl.a. genom fortsatt
rättsstöd, kontraktsfinansierat tekniskt samarbete och krediter på
miljöområdet. Beträffande miljösamarbete finns goda möjligheter till
samverkan med näringslivet. Satsningar i samverkan mellan Sida och
Exportrådet bör övervägas. Forskningssamarbetet med Kina bör
utvecklas. Genom Sveriges erfarenheter av samarbete kring
rättsutveckling med Kina finns även en viktig uppgift för Sverige att inom
EU-dialogen och i ASEM-sammanhang bistå med kunnande på detta
område. Målsättningen är att långsiktigt bidra till ökad respekt för
grundläggande fri- och rättigheter och ökad rättssäkerhet.

Kultur- och informationsutbyte med Kina är av stort ömsesidigt
intresse. Efterfrågan på informationsmaterial kommer att öka på kinesisk
sida vartefter som kontakterna ökar genom bl.a. de samarbetsformer som
vänortsarrangemangen möjliggör. Informationsverksamheten om Sverige
bör vidareutvecklas för att möta en växande efterfrågan. Det är väsentligt
att aktuellt informationsmaterial om Sverige i kinesisk översättning finns
att tillgå. Dessutom bör resurser finnas för att fortlöpande kunna
framställa kinesiskspråkigt material i samband med konkreta evenemang
och besök. Inom ramen för arbetet med Asienstrategin har en särskild
studie gjorts i syfte att forma en strategi för informationsverksamhet och
kultursamarbete som kan bidra till fördjupade relationer, breddad dialog i
samhällsfrågor och ökat intresse för Sverige och svenskt näringsliv.

Utbyggda kontakter mellan enskilda organisationer och yrkessamman-
slutmngar är ett gemensamt intresse. För att kinesiska enskilda
organisationer skall kunna spela en växande roll inom det kinesiska civila
samhället är det viktigt att de kan upprätthålla och utveckla kontakter med
omvärlden.

Språkkunskaper är en viktig grund för att öka våra kunskaper om Kina
och Kinas utveckling. Idag är möjligheterna för språkkunniga ungdomar
att använda och vidareutveckla sina kunskaper efter studier i Kina
begränsade. Fler möjligheter till praktikant- och projektanställning skulle

112

innebära att värdefull kompetens togs bättre till vara. Påbyggnads- Skr. 1998/99:61
utbildning i kinesiska för yrkesgrupper som ekonomer och ingenjörer kan
ge ökade möjligheter till långsiktiga framgångar på Kinas växande
marknader.

Kapaciteten för att ta emot gästande kinesiska handels- och studie-
delegationer och att ordna program för dem i Sverige bör utvecklas. Med
växande välstånd i Kina kommer på sikt även privatturismen till Sverige
att öka. Gemensamma nordiska turistsatsningar vore önskvärda.

Hongkong

Hongkong är sedan den 1 juli 1997 en Särskild Administrativ Region
(HKSAR) i Folkrepubliken Kina. De dokument som reglerar Hongkongs
autonoma status garanterar även att dess fri- och rättigheter skall bestå,
och att Hongkongs politiska, ekonomiska, sociala, kulturella, lagstiftande
och juridiska system skall förbli åtskilda från resten av Kina. Utrikes- och
säkerhetspolitiken ankommer däremot på centralregeringen i Peking.

Många farhågor uttrycktes inför Hongkongs överlämnande. Efter de
första 18 månaderna kan de inte sägas ha besannats. Området har
förutsättningar att förbli en framgångsrik, dynamisk ekonomi med en väl
fungerande förvaltning och ett opartiskt rättsväsende. Press- och åsikts-
friheten liksom organisationsrätten har hittills förblivit intakta, även om
en ökad tendens till självcensur och minskad transparens kan ses som
orosmoln för framtiden. Den långsiktiga utvecklingen förblir svår-
bedömbar.

Hongkongs BNP per capita är i samma storleksordning som Sveriges.
Med sitt strategiska läge som inkörsport till Kina blev Hongkong 1997
världens sjunde största handelspartner. Därefter har den asiatiska finans-
krisen drabbat även Hongkong med sjunkande BNP och stort börsfall
som resultat.

Sveriges handel med Hongkong har ökat markant under senare år, och
Hongkong är en av Sveriges 20 största marknader. 1998 noteras dock, för
första gången på många år en nedgång i exporten. En betydande del av
handeln med Kina går genom Hongkong. Ett stort antal svenska företag
finns representerade i området. Ett visst kulturutbyte och akademiskt
samarbete förekommer. Svensk fackföreningsrörelse har ett samarbete
med sin motsvarighet i Hongkong.

Sverige deltar aktivt i EU:s samarbete med Hongkong, som är viktigt
inte minst som ett stöd för den fortsatta demokratiprocessen efter
suveränitetsskiftet. I EU:s politiska dialog med Kina understryks vikten av
att Kina respekterar åtagandet om Hongkongs autonomi.

Hongkong är och förblir viktigt för Sverige av flera skäl. Världs-
samfundet har en skyldighet att värna Hongkongs internationellt erkända
autonomi och detta arbete bör vi från svensk sida delta i, bl.a. genom att
fullt ut respektera Hongkongs myndigheters och domstolars kompetens.
Ett utbyggt bilateralt samarbete och vidgade EU-kontakter med
Hongkong kan bidra till att värna autonomin. På samma sätt bör Sverige
och EU verka för att Macaus autonomi befästs när området överlämnas
till Kina i slutet av detta år

113

Hongkong förblir viktigt ur kommersiell synpunkt för Sverige, inte Skr. 1998/99:61
minst som inkörsport till det för svenskt näringsliv så viktiga södra Kina.
Miljösektom kan framhållas som en av de särskilt intressanta för svensk
export till Hongkong. Möjligheterna att på sikt attrahera investeringar från
Hongkong till Sverige får bedömas som goda.

Hongkongs önskemål om gynnsam viseringsbehandling, inklusive
möjligheter till viseringsfrihet för innehavare av HKSAR-pass, bör noga
övervägas på svensk sida och prövas i positiv anda i samråd med övriga
berörda EU-medlemmar. En ökad satsning på Sverigeinformation
inklusive personutbyte inom media, forskning och utbildning skulle kunna
bidra till att öka intresset i Hongkong för samarbete med Sverige.

Taiwan

Taiwan har utvecklats till en av de mest betydande ekonomierna i Asien,
med en BNP som är större än Sveriges. Taiwan intar 14:e plats i
världshandelsstatistiken och står på tröskeln till inträde i WTO. Taiwan
har påverkats av finanskrisen, men valutareserven förblir en av de största i
världen även sedan den minskat med 20 procent. Den taiwanesiska
ekonomin bedöms allmänt ha en sund struktur. Även Taiwans finans-
sektor är dock i behov av reformer. Ett omfattande kommersiellt utbyte
äger rum med det kinesiska fastlandet. Taiwanesiska företag svarar för en
betydande andel av de utländska investeringarna i Kina.

Taiwan har sedan slutet av 1980-talet genomgått en gradvis och nära
nog fullständig utveckling mot demokrati med ett genuint skydd för de
mänskliga rättigheterna. En demokratisk kultur är under framväxt.

Taiwans internationella status påverkas i hög grad av det faktum att
Taiwan, som officiellt kallar sig Republic of China, inte erkänns som
självständig stat utom av ett tjugotal av FN:s medlemsstater, vilka därmed
har diplomatiska förbindelser med regeringen i Taipei. Makedonien är ett
aktuellt exempel på ett sådant land. Omvärlden är hänvisad till att föra en
s.k. ett-Kina-politik, som utesluter diplomatiska förbindelser med Peking
och Taipei samtidigt. Taiwans regering förespråkar en återförening på sikt
med fastlandet men har förklarat att en sådan inte är tänkbar så länge som
Kina har kvar sitt kommunistiska samhällssystem och befinner sig på en
betydligt lägre ekonomisk utvecklingsnivå. För Peking är en återförening
med Taiwan ett högprioriterat mål. Oenigheten i återföreningsfrågan
utgör ett av de största konflikthoten i regionen. Dock förekommer
kontakter på hög nivå, vilket vittnar om det ömsesidiga intresset för en
direkt dialog.

Taiwan har med ökad ekonomisk betydelse, demokratins införande och
en större öppenhet gentemot Kina vunnit respekt i omvärlden. Styrkan i
Taiwans ekonomi gör ön till en betydande internationell handelspartner,
trots att frånvaron av diplomatiskt erkännande och Kinas inställning
försvårar för Taiwan att spela en mer aktiv roll i det internationella
samfundet, t.ex. som biståndsgivare genom FN. Taiwans förutsättningar
att förbli en betydelsefull internationell handelspartner är dock goda, och
även på andra områden kommer kontakterna att fortsätta att utvecklas. På
det politiska området är det mest sannolika perspektivet att Taiwan

114

bibehåller sin nuvarande status, med de svårigheter det innebär för Skr. 1998/99:61
umgänget med andra länder, så att en öppen kontrovers med Kina i den
känsliga frågan om återförening kan undvikas.

Sveriges upprätthåller diplomatiska förbindelser med Peking och
sålunda ej med Taipei. Frånvaron av diplomatiska förbindelser hindrar
mte att kontakter utvecklas på en rad områden, förutom handeln även
utbyte på akademisk och parlamentarisk nivå, kulturutbyte, turism etc.
Centralt för Sveriges förhållande till Taiwan är att substansen i samarbetet
kommer i fokus, medan bestämda gränser gäller för allt formellt umgänge
på mellanstatlig nivå. Inofficiella kontakter på fackministemivå före-
kommer då det bedöms vara ömsesidigt konkret intresse.

Det svenska handelsutbytet med Taiwan har ökat kraftigt. Den
taiwanesiska marknaden utgör den fjärde viktigaste i regionen och
Taiwan är en av Sveriges 30 viktigaste exportmarknader. Många svenska
företag är representerade i Taiwan med egna dotterföretag. Från
taiwanesisk sida finns intresse för Sverige som bas för investeringar i
norra Europa och Östersjöområdet. Taiwanesisk turism till Sverige är
förhållandevis omfattande.

I Taiwan finns ett stort intresse för Sverige, för svenska ekonomiska
och sociala lösningar, för ökat handelsutbyte och ökade kommersiella
kontakter, svenska innovationer och produkter, svenska företag och
svensk teknologi, högre utbildning, forskning och utveckling.

Genom de ökade allmänna kontakterna har även kulturutbytet ökat. En
rad svenska universitet och högskolor har etablerat akademiskt samarbete
och utbyte med motparter i Taiwan. Det finns goda förutsättningar att
bygga vidare på de kontakter som redan etablerats för att vidga och
intensifiera utbytet på en rad områden. Stort behov finns av att öka
Sverigeinformationen på kinesiska.

Möjligheterna att utöka handel och investeringar är goda. Av betydelse
för den fortsatta handeln är dock att ett arrangemang kan komma till stånd
mellan Sverige och Taiwan som gör det möjligt att komma till rätta med
problem som dubbelbeskattning och kapitalflykt. Sverige kan som
investeringsland tilldra sig ökad uppmärksamhet och attrahera mer
taiwanesiskt riskkapital till svenska företag och industriprojekt. Företags-
samarbete i tredje land, i första hand Kina och Östersjöområdet, kan
också utvecklas. Fortsatt turistfrämjande ger möjlighet till ökad turism, i
synnerhet om direkta flygförbindelser på sikt blir möjliga. Förutsättningar
finns också för utbyggt forskningssamarbete, teknologiskt utvecklings-
samarbete och ökade akademiska kontakter på områden där både svensk
och taiwanesisk forskning är framstående eller komplementära, såsom
elektronik, tele, IT, medicin och bioteknik. Samarbete på miljöområdet är
också av stort intresse för båda parter.

Restriktionerna för umgänget med Taiwan är väl kända. Den praxis
som utvecklats visar dock att breda kontakter och utbyte i substans kan
äga rum, till nytta för alla parter, inom ramen för Sveriges officiella
Kinapolitik. Ett väl utbyggt kontaktnät mellan omvärlden och Taiwan
stärker dess förutsättningar att stå som ett demokratiskt exempel i
regionen och utgör därmed det bästa stöd Sverige kan ge till det
demokratiska Taiwan.

115

Sydkorea

Skr. 1998/99:61

Sydkorea har på 35 år utvecklats från u-land till världens till storleken
11 :e ekonomi och 12:e handelsnation och under det senaste decenniet
från militärdiktatur till demokrati. Landet har drabbats hårt av finans-
krisen i Asien. Sedan IMF ställt det största stödpaketet i fondens historia
till förfogande har Sydkorea lyckats stabilisera ekonomin genom skuld-
sanering, avregleringar och reformer av bl.a. arbetslagstiflningen. Mycket
arbete återstår vad gäller i synnerhet reformer av finansväsende och
industrikonglomerat och krisen har lämnat djupa spår i samhället, inte
minst i form av hög arbetslöshet. Vidtagna reformer har redan börjat
resultera i ökad insyn, större effektivitet och bättre villkor för utländska
investerare. Sannolikheten talar för att Sydkorea kommer att gå stärkt ur
krisen.

Avgörande för både Syd- och Nordkoreas framtid är säkerhetsläget på
Koreahalvön, som fortfarande är mycket spänt. Nordkoreas akuta behov
av stöd kan leda till att nya kontaktytor skapas, och möjligen kan
fyrpartssamtalen och den sydkoreanske presidenten Kim Dae-Jungs s.k.
solskenspolitik bidra till en ökad avspänning. Sverige har sedan
Koreakriget ett engagemang i NNSC (Neutral Nations Supervisory
Commission) i Panmunjom.

Sverigebiiden i Sydkorea är positiv men otydlig. Den bilaterala handeln
har ökat stadigt under senare år, fram till krisen 1997. Ett förhållandevis
stort antal svenska företag är etablerade i landet, men investeringarna har
hittills varit få. Visst universitetssamarbete förekommer, och den svenska
fackföreningsrörelsen har kontakter med sin koreanska motsvarighet.

Sydkorea har potential att spela en viktig roll i regionen och strävar
politiskt efter att fungera som en länk mellan öst och väst. Landet är
medlem i de flesta internationella organisationer och är angeläget om att
utöva inflytande där. I internationella och regionala fora sammanfaller
ofta Sydkoreas och Sveriges intressen vad gäller exempelvis internationell
säkerhet, förtroendeskapande åtgärder och fredsbevarande insatser,
liberalisering av handel och investeringar, miljösamarbete och främjande
av demokrati och mänskliga rättigheter.

Sydkorea är både politiskt och ekonomiskt en mycket intressant
samarbetspartner för Sverige i Asien och Sverige bör flytta fram sina
positioner i landet. Förutsättningen för att utveckla ett for båda sidor
givande partnerskap är att kontaktytorna breddas. Regelbundna möten på
politisk och tjänstemannanivå inom utvalda sektorer behöver vidare-
utvecklas och fördjupas. Områden med långsiktiga utvecklingsmöjlig-
heter är handel och investeringar i båda riktningarna, politisk dialog och
vetenskapligt samarbete. För 1999-2000 planeras en större svensk
satsning med fokus på handels- och investeringsområdet äga rum.
Satsningen inleds med ett besök i Sydkorea i april 1999 av den svenske
handelsministern och omfattar förutom ett intensifierat besöksutbyte
också kultur och sportutbyte. En sådan satsning synes långsiktigt väl-
grundad.

Det koreanska samhället befinner sig i snabb förändring och vissa
svenska socialpolitiska lösningar, t.ex. på arbetsmarknadspolitikens och
äldreomsorgens område är väl ägnade för en dialog liksom miljöfrågor.

116

Den koreanska marknaden kommer på sikt att bli intressant för företag Skr. 1998/99:61
som kan erbjuda energisnål och miljövänlig teknik. De två viktigaste
sektorerna är fordonsindustrin och varvsindustrin, där Sverige haft en
stark ställning och även i framtiden ser stora möjligheter. Sverige
profilerar sig allt starkare i Sydkorea på IT- och telekommunikations-
området, inom sjuk- och hälsovårdssektom och beträffande samfårds-
medel och byggnadsmaterial. Sektorn konsumentprodukter kommer snart
att bli intressant, då distributionsstrukturen idag förändras genom att stora
utländska företag etablerar sig och därmed öppnar kanaler för importerade
produkter, som tidigare varit utestängda. Svenska företag har under det
senaste åren visat en mer aktiv attityd till investeringar i Sydkorea. Landet
har blivit en strategiskt intressant bas för produktion och marknads-
bearbetning i Östasien eftersom villkoren för utländskt ägande väsentligt
förbättrats till följd av krisen. Före krisen var Sydkorea en växande
investerare i Europa och det är angeläget att följa upp det arbete på att dra
koreanska investeringar till Sverige som påbörjats.

Det akademiska samarbetet bör fortsatt stödjas och uppmuntras.
Koreansk forskning och utveckling har nått en betydande nivå och det
ligger i svenskt intresse att bygga upp långsiktiga samarbetsformer.

Den svenska fackföreningsrörelsen bedriver sedan flera år utbildnings-
verksamhet i Korea, som kan tjäna som inspiration även för andra typer
av samarbete mellan organisationer. Miljö- och kvinnofrågor och social
rättvisa är områden där svenska och koreanska organisationer skulle
kunna ha ett för båda sidor givande erfarenhetsutbyte. Sådant utbyte
skulle vara av stort värde i en fördjupning av de bilaterala relationerna.

Nordkorea

Nordkorea befinner sig i en djup kris. Det tidigare beroendet av Kina och
det forna Sovjetunionen har ersatts av ett beroende av världssamfundet för
landets försörjning, främst med olja och livsmedel. BNP uppges under
1990-talet ha minskat med ca 5 procent per år. Redan innan hjälpen från
Moskva avbröts utvecklades Nordkoreas ekonomi negativt till följd av ett
ohållbart system och stora utgifter för den militära upprustningen. De
senaste tre årens ogynnsamma skördeklimat har tärt ytterligare på det
jordbruksberoende nordkoreanska folkets försörjningsmöjligheter och
utbredd svår svält rapporteras.

Det delade Korea är ett av Asiens allvarligaste säkerhetspolitiska
problem. Nordkorea utgör ett direkt säkerhetshot i regionen genom sin
militära rustningsnivå, som inkluderar missiler, kemiska vapen och
eventuellt även kärnvapen. Grundläggande politiska fri- och rättigheter
erkänns inte. Ekonomiska reformer, ökad öppenhet och stegvis integra-
tion i det internationella samfundet är av avgörande betydelse för landets
försörjningsförmåga liksom för en avspänning på den koreanska halvön.

Sverige har en diplomatisk representation i Pyongyang, primärt med
uppgift att fullgöra skyddsmaktsuppdrag för Förenta Staterna, Tyskland,
Australien och Canada. Myndigheten har under det senaste året också fått
viktiga rapporterings- och bevakningsuppdrag. Sverige är det enda EU-
land som är representerat i Nordkorea. FN har sedan 1995 lanserat fem

117

appeller om humanitärt bistånd, som Sverige och EU bidragit till. FN- Skr. 1998/99:61
organ och enskilda organisationer från bl.a. Sverige har som en följd
härav börjat spela en roll i landet.

Det nordkoreanska systemet kännetecknas av slutenhet. De möjligheter
till kontakter med Nordkorea som Sverige kan ha, bl.a. med sin närvaro i
Pyongyang, bör utnyttjas för att söka bidra med erfarenheter till stöd för
eventuella tendenser i riktning mot en reformprocess. De erfarenheter som
Sverige och övriga länder i NNSC förvärvat under åren bör likaså
utnyttjas, exempelvis vid genomförandet av förtroendeskapande åtgärder
när parterna så önskar. Multilaterala institutioner som UNDP,
Världsbanken och IMF har börjat spela en viss roll för att överföra
kunskaper och reformtänkande. Svenskt stöd till dessa ansträngningar kan
bli aktuellt.

Mongoliet

Efter Sovjetunionens sammanbrott har Mongoliet genomgått en snabb
omvandling till demokrati. Ekonomin har stora strukturella svårigheter
och beroendet är stort av internationella biståndsgivare. Huruvida
Mongoliet skall lyckas med sin reformprocess beror till stor del på
omvärldens stöd. Mongoliska regeringsföreträdare är öppna för att få
impulser utifrån i arbetet att fördjupa demokratin och utveckla områden
som förvaltning, utbildning, sjukvård och arbetsmarknad.

Utvecklingssamarbete har inletts mellan Sverige och Mongoliet.
Mongoliet befinner sig i ett skede då breddade kontakter och erfarenhets-
utbyte är av stor betydelse. Potential finns att utöka kontakterna på många
fält, varvid utvecklingssamarbetet inom överskådlig tid torde bli det
dominerande. Utökade kontakter kan också bidra till ökad handel och
investeringar inom vissa sektorer.

6.3 Sydostasien

Filippinerna

I jämförelse med grannländernas tidigare uppseendeväckande tillväxt
beskrevs Filippinerna länge som Asiens "sjuke man". Marcosregimens
fall 1986 innebar dock slutet för decennier av politiskt vanstyre, och en
återgång till demokrati. I och med de avregleringar, liberaliseringar och
privatiseringar som genomfördes under 1990-talets första hälft, har
tillväxten tagit fart. Den filippinska ekonomin anses idag vara en av de
öppnaste i regionen, med låga tullar och konkurrenskraftiga villkor för
utländska investeringar. Ekonomin är starkt påverkad av Asienkrisen,
men landet tillhör inte de värst drabbade.

Den sociala strukturen är ett arv från kolonialtiden. De regionala
olikheterna är stora. Fattigdomen utgör jämte svaga institutioner och
brister i lagstiftning och regelverk fortsatt problem för landet. Det återstår
att se om den regering som tillträdde 1998 i sin praktiska politik kommer
att betona fattigdomsbekämpning starkare än sin föregångare. 1996
undertecknades, efter 30 år av krig, ett fredsavtal mellan regeringen och

118

den största muslimska separatiströrelsen på ön Mindanao, Moro National Skr. 1998/99:61
Liberation Front (MNLF). Avtalet utgör grunden för den pågående
fredsprocessen, och medger visst självstyre för öns muslimska delar.
Fredsprocessen åtnjuter brett internationellt stöd, också från Sverige.
Filippinerna är en aktiv medlem i ASEAN-kretsen och i det multilaterala
samarbetet mellan de asiatiska länderna och Europa (ASEM) och över
Stilla havet (APEC). På senare år har det också funnits en tendens att söka
balansera dessa förbindelser med tätare bilaterala kontakter med Europa.
Landet reser liksom flera andra länder i regionen anspråk på öar i Spratly-
området.

Förbindelserna mellan Sverige och Filippinerna är goda. Handeln har
under 1990-talet tredubblats, och uppgick 1997 till 2,1 miljarder kronor.
Preliminär statistik talar om ett kraftigt fall i exporten under 1998 som
följd av den asiatiska ekonomiska krisen. Exporten domineras av
verkstadsprodukter, varav telekommunikationer står för hälften. Vår
direktimport uppgick samma år till 295 miljoner kronor, vilket var en
nedgång från föregående år, och består främst av elektronik, livsmedel,
skor och sportartiklar. Ett trettiotal svenska företag är etablerade i Manila.

Regeringen fastställde 1997 en landstrategi för Sveriges utvecklings-
samarbete med Filippinerna. I denna prioriteras samarbete som "genom
överförandet av kunskap stödjer processer och institutioner som är
väsentliga för en fortsatt positiv ekonomisk och social utveckling".
Verksamhet på Mindanao skall särskilt uppmärksammas. Ökat stöd på
miljöområdet eftersträvas. Samarbetet skall utformas så att det bidrar till
att vidga utbytet på ekonomiska och andra områden mellan länderna.

Filippinerna är i egenskap av en av Asiens demokratier och en livaktig
medlem av ASEAN-samarbetet, en intressant samarbetspartner för
Sverige och för svenskt näringsliv. Vi har ett intresse för att öka
meningsutbytet med Filippinerna på en rad områden: om den eko-
nomiska, politiska och säkerhetspolitiska utvecklingen i Asien, på miljöns
område, liksom ifråga om handelsutbytet. Dialogen om demokrati och
mänskliga rättigheter, där Filippinerna spelar en aktiv roll i ASEAN, bör
ingå som en del i samarbetet. Högnivåutbyte är ett viktigt instrument för
att vidga och fördjupa kontakterna.

Handelsfrämjande förblir en central uppgift för utrikesförvaltningen,
med sikte på att bredda de bilaterala handelsförbindelserna, och samtidigt
för att bättre utnyttja de möjligheter som Asiatiska utvecklingsbankens
placering i Manila erbjuder. Kommersiellt kommer de största möjlig-
heterna för svensk export sannolikt även de närmaste åren domineras av
infrastruktur (tele, transporter, energi m.m.). På sikt bör landet även bli en
intressant marknad för svenskt hälsovårdskunnande och miljöteknik.
Moderniseringen av det filippinska försvaret ger svensk försvarsmateriel-
industri möjligheter att erbjuda teknik och kunnande på såväl det marina
området som på flygsidan. De motköpsaffärer som eventuella materiel-
order skulle generera, kan ge impulser till ökat ekonomiskt samarbete,
och vidgade kontaktytor under kommande år.

Utvecklingssamarbetet bör kunna utvecklas ytterligare. De miljöinsatser
som idag finansieras genom KTS och krediter är en utmärkt grund för ett

119

vidgat samarbete på miljöområdet till att också omfatta kommersiell Skr. 1998/99:61
verksamhet, forsknings- och institutionssamarbete.

Indonesien

Indonesiens djupgående ekonomiska kris kommer att prägla landets
utveckling under en rad år framöver. Landets betydande tillväxt och
välfärdsökning under många år har ersatts av en kris vars omfattning och
djup få kunnat ana, och som nu drabbar Indonesiens 200 miljoner
invånare hårt. Landet har samtidigt tagit viktiga steg mot reform, och
grunden har lagts för de allmänna val som skall hållas i juni 1999.
Regeringens uttalande i januari om beredvillighet att ge Östtimor
självständighet, om östtimoreserna inte godtar Indonesiens erbjudande om
en långtgående autonomi, kan betyda att en lösning är på väg.
Utvecklingen i Indonesien kantas fortsatt av betydande osäkerhet och
risker. Etniska och religiösa motsättningar och allmän social oro som
konsekvens av krisen riskerar att kasta det indonesiska samhället in i
alltmer omfattande våldsamheter. Även i de mest positiva scenarier
förestår en mödosam process på flera år innan demokratin fått verkligt
fäste och ekonomin kommit på fötter.

Genom sitt strategiska läge inte minst för sjöfarten får utvecklingen i
denna världens fjärde mest folkrika stat betydelse både regionalt och
internationellt. Säkerheten i Sydostasien är i hög grad beroende av en
stabil utveckling i Indonesien. Landet har länge spelat en framträdande
roll inom ASEAN och i dess säkerhetspolitiska forum med omvärlden,
ASEAN Regional Forum (ARF).

Sveriges relationer med Indonesien är goda, även om de under många
år också präglats av en kritisk svensk syn på respekten för mänskliga
rättigheter i Indonesien och då särskilt situationen i Östtimor. Delvis av
dessa skäl har också kontakterna med Indonesien varit glesare än vad som
annars vore motiverat. Mest utvecklade är relationerna på det ekonomiska
området och i synnerhet svensk export har utvecklats mycket gynnsamt.
Krisen har emellertid påverkat handelsutbytet högst avsevärt. Ett stort
antal svenskanknutna företag är etablerade i landet, och trots krisen tyder
mycket på att det svenska näringslivets intresse för den indonesiska
marknaden består. Utvecklingssamarbetet har varit begränsat, men stöd
har lämnats inom nyckelområden som skog, miljö och mänskliga
rättigheter. Ett visst akademiskt samarbete har också växt fram under
senare år.

Sverige eftersträvar ökad bredd och djup i förbindelserna med
Indonesien. Genom sin storlek och ekonomiska betydelse, och sin roll
som aktör av vikt i regionen och internationellt, är Indonesien ett land
med vilken Sverige har intresse av att utveckla breda förbindelser. Den nu
inledda förändringsprocessen skapar också en jordmån för de svensk-
indonesiska förbindelserna.

Sverige bör även framöver ställa sig berett att bidra till ansträng-
ningarna att finna en fredlig lösning på den långa konflikten om Östtimor
och vara berett, när en uppgörelse uppnåtts, att ge ett fortsatt bidrag till
utvecklingen i Östtimor.

120

De internationella finansiella institutionernas roll är central i den Skr. 1998/99:61
kritiska situation Indonesien idag befinner sig i. Särskild uppmärksamhet
måste ägnas frågan om hur reformprocessen kan främjas och krisens
sociala konsekvenser lindras.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet bör också spela en ökad roll för att
främja reformprocessen och för att medverka till att lindra krisens sociala
konsekvenser. Ökat institutionellt samarbete bör eftersträvas på områden
som kan bidra till den politiska och ekonomiska reformprocessen,
exempelvis inom rättsväsendets område. På miljöområdet bör Sverige
satsa ytterligare på att stödja Indonesien tekniskt och organisatoriskt. På
kulturens område finns jordmån för vidgade kontakter, bl.a. genom ökat
samarbete mellan svenska och indonesiska museer.

Svensk industri bör ha goda utsikter att på sikt göra sig gällande på
områden som prioriteras av Indonesien då landet åter får resurser att
investera i landets utveckling, exempelvis inom sektorer som miljö, skog,
kommunikationer och annan infrastruktur samt hälsovård.

Handelsfrämjandet bör fortsätta att spela en central roll också framöver
då Indonesien förblir en långsiktigt intressant marknad för svensk
industri. På sikt bör möjligheterna undersökas att skapa ett forum för
kontakter mellan svenskt och indonesiskt näringsliv i syfte att stimulera
ett ökat utbyte.

Breddade personkontakter med enskilda organisationer bör främjas.

Idag finns livaktiga indonesiska intresseorganisationer på bl.a. miljö- och
konsumentområdena, inom kvinnorörelsen liksom på den fackliga sidan.
Här finns en möjlighet för Sverige att bidra till att stärka livskraften hos
dessa organisationer och institutioner, och därigenom till utvecklingen av
det civila samhället i Indonesien.

Sverige bör också söka förbättra förutsättningarna för ett vidgat
akademiskt utbyte, såväl mellan institutioner som mellan studenter.
Samarbete av detta slag bidrar både till ökade bilaterala kontaktytor, och
till att stärka svensk akademisk kompetens om Asien.

Med en strategi för ett bredare och fördjupat samarbete på dessa och
andra områden bör Sverige kunna verksamt bidra till Indonesiens
ambitioner att utveckla landet i demokratisk riktning, med en öppen,
reformerad ekonomi.

Den betydande osäkerheten gör det angeläget att noggrant följa den
fortsatta utvecklingen i landet.

Kambodja

Efter valet sommaren 1998 har en ny regering bildats i Kambodja. Med
nyvunnen politisk stabilitet kan återuppbyggnadsarbetet av denna svårt
härjade nation ånyo ta vid. Under de senaste åren har försök till
planekonomi och statsföretagande ersatts av en rudimentär marknads-
ekonomi med betydande inslag av korruption. Kambodja förblir ett av
Asiens fattigaste länder, med svaga institutioner. Landets ekonomiska
läge har efter några år av förhållandevis god tillväxt försämrats. Landets
betydande skogs- och mineraltillgångar är utsatta för rovdrift. Kambodjas
framtid är under dessa förhållanden svårbedömbar. Landet saknar

121

demokratiska traditioner och allvarliga kränkningar av mänskliga Skr. 1998/99:61
rättigheter förekommer. Valprocessen 1998, om än framgångsrik, var
också behäftad med allvarliga problem orsakade av brister i den politiska
kulturen i landet. Politiska institutioner och administrativa strukturer
måste nu byggas upp. Den nya regeringen måste bidra till FN:s arbete för
att ställa dem som är skyldiga till de röda khmerernas terror inför rätta. De
röda khmerernas marginalisering gör det möjligt att inleda demobilisering
och ökade satsningar på landets sociala utveckling. Det förestående
medlemskapet i ASEAN kommer sannolikt att gynnsamt påverka landets
utveckling.

Landet har inte på decennier haft bättre förutsättningar för långsiktig
utveckling än de som nu föreligger. Det återstår att se om de kommer att
tillvaratas. Förbättrad samordning och integrering av det internationella
biståndet med Kambodjas egna utvecklingsansträngningar utgör en viktig
förutsättning. Idag riskerar det internationella biståndet att fördjupa
landets biståndsberoende. Givarsamfundet ställer med rätta ökade krav på
landets ansträngningar att höja det inhemska sparandet och få bukt med
den mycket omfattande illegala skogsavverkningen.

Sverige inledde redan 1979 ett humanitärt motiverat bistånd för
återuppbyggnad. Idag utgör utvecklingssamarbetet det helt dominerande
inslaget i de bilaterala förbindelserna. Insatser görs för landsbygds-
utveckling, primärutbildning, minröjning samt främjande av mänskliga
rättigheter. Biståndet kanaliseras huvudsakligen via FN-organ. Sverige
stödde även på olika sätt valet 1998. Ett par svenska frivillig-
organisationer är aktiva i Kambodja. Handeln med Kambodja är
obetydlig.

Utvecklingssamarbete kommer även fortsättningsvis att utgöra grunden
för de bilaterala relationerna mellan Sverige och Kambodja. En
förutsättning för samarbetet är att den demokratiska processen fortsätter.
Omedelbart fattigdomsinriktade åtgärder på det lokala planet, som
landsbygdsutveckling, undervisning och vägar är även i framtiden viktiga
inslag i det svenska biståndet. Minröjning förblir ett angeläget område
liksom insatser för att främja respekten för mänskliga rättigheter. Varje
insats bör som ett viktigt mål ha att utveckla landets institutionella
kapacitet.

Genom utvecklingssamarbetet kan de bilaterala relationerna breddas.

Det finns potentiellt intressanta områden för svenskt näringsliv vad
gäller handel och investeringar i Kambodja. Svenskt näringsliv kan också
engageras genom deltagande i upphandlingar genom Asiatiska utveck-
lingsbanken, Världsbanken och FN. Ökad kommersiell aktivitet kräver
dock att situationen i Kambodja blir mer stabil och utvecklas i positiv
riktning både vad gäller ekonomi och politik.

Laos

Laos hör till världens fattigaste länder. Efter några inledande år av
långtgående socialistiska experiment modifierade kommunistpartiet sin
politik, och sedan mitten av 1980-talet har reformer och marknads-
anpassning fått genomslag i en högre tillväxt. Idag är Laos en rudimentär

122

marknadsekonomi. Det tidigare stängda landet har öppnats mot Skr. 1998/99:61
omvärlden. 1997 blev Laos medlem i ASEAN. Relationerna med om-
världen är goda. Landet erhåller ett omfattande internationellt bistånd.

Politiskt är Laos fortsatt en enpartistat. Individens privata sfar har
vidgats påtagligt, nationalförsamlingen spelar en växande roll och rätts-
systemet är under utveckling, men landet visar få tecken på politisk
liberalisering. Landet har ännu inte undertecknat FN:s båda grund-
läggande konventioner om mänskliga rättigheter. Korruptionen är ett
växande problem.

Sverige är en av Laos största biståndsgivare. Målet för det svenska
biståndet är att bidra till att minska fattigdomen på landsbygden och att
främja demokrati och mänskliga rättigheter. Handelsutbytet är mycket
begränsat.

Sveriges relationer med Laos kommer under överskådlig tid att
domineras av utvecklingssamarbetet. Genom dialog och utvecklings-
samarbete söker Sverige bidra till ökad öppenhet och en stärkt reform-
process i Laos. I samarbete med övriga i landet verksamma EU-stater
skall frågan om Laos undertecknande av centrala MR-konventioner ges
hög prioritet. Förutsättningar för ett mer omfattande ekonomiskt utbyte är
begränsade. Möjligheter finns dock på bl.a. energiområdet.

Malaysia

Sedan 1970-talet har Malaysia successivt utvecklats från råvaruproducent
till en exportinriktad industrination. Tillväxten har varit imponerande och
har lett till en allmän välfardsökning, även om inkomstfördelningen
förblivit relativt ojämn. Den asiatiska finanskrisen har slagit hårt mot
Malaysia, som emellertid inte sökt stöd hos IMF utan valt att införa
valutaregleringar. Dessa kan komma att få negativa effekter på utländska
direktinvesteringar. Hur snart Malaysia åter kommer att vara en ekonomi
med god tillväxt är det svårt att uttala sig om. En återhämtning ställer krav
på genomgripande reformer av framför allt den finansiella sektorn.

Landet har ett parlamentariskt system, där det sedan självständigheten
dominerande partiet UMNO vunnit majoritet i väsentligen korrekta val.
Yttrande-, förenings- och andra politiska friheter är dock inskränkta. De
auktoritära dragen i maktutövningen har på senare tid påtagligt
demonstrerats. Krav på ökad rättssäkerhet har vuxit fram som en följd av
krisen.

För Sverige förblir Malaysia en viktig - och potentiellt än viktigare -
handelspartner. Huvudmålsättningen bör fortsatt vara att främja de
ekonomiska relationerna. Den positiva bild som finns av Sverige, svenskt
näringsliv, svenskt tekniskt kunnande, svensk kultur och utbildnings-
väsende bör befastas och vidmakthållas.

Exporten har ökat kraftigt till Malaysia under 1990-talet, och flera
svenska företag har gjort större direktinvesteringar i landet. År 1994
ingicks ett avtal om visst försvarssamarbete, som ännu inte kunnat
fördjupas. Utvecklingssamarbetet är som följd av landets relativt höga
utvecklingsnivå begränsat. Ett betydande antal malaysier deltar årligen i
Sidas internationella kurser. Universitetssamarbetet har expanderat.

123

Sverige bör fördjupa och följa upp de kontakter som redan etablerats, Skr. 1998/99:61
de officiella liksom hos näringsliv, forskning, fackföreningsrörelse och
miljöorganisationer. Våra båda länders aktiva medverkan i FN:s freds-
bevarande insatser utgör en viktig beröringspunkt.

De svenska små och medelstora företagen borde i högre grad kunna
utnyttja den goodwill som de svenska storföretagen byggt upp i Malaysia.
Inom områden, som miljö, sjukvård, kommunikationer och trafiksäkerhet,
men även IT-sektorn, torde det finnas ett intresse för svenska idéer som på
sikt kan leda till avsättning för svenska produkter. Satsningar på export-
främjande förblir angeläget.

Förutsättningar torde också finnas för ett utökat samarbete inom
forskning och universitetsutbildning. Malaysier bör fortsatt inbjudas att
delta i Sidas internationella kurser.

Samarbetet på miljöområdet, där den ekonomiska tillväxten har
resulterat i allvarliga försämringar i Malaysia, bör kunna utvecklas.
Malaysias höga ekonomiska och institutionella nivå ökar förutsätt-
ningarna för ett gott resultat. En ny grundval kan skapas genom att
dialogen mellan företrädare för de båda regeringarna följs upp med en
överenskommelse om långsiktigt kunskaps- och erfarenhetsutbyte inom
områden som kemikaliekontroll, avfallshantering, kunnande om luft- och
vattenföroreningar samt teknologiöverföring. Flera av Malaysias aktiva
miljöorganisationer har redan svenska kontakter.

Sverigebilden bör kunna befästas och fördjupas genom fler kultur-
insatser och mer kontakter med malaysiska media. Turistsamarbetet är i
sammanhanget viktigt och möjligheterna för nordisk samverkan vad
gäller främjande av turism från Malaysia bör prövas.

Singapore

Sedan slutet av 1960-talet har Singapore med hjälp av en slagkraftig
exportinriktad politik åstadkommit en imponerande ekonomisk tillväxt.
Republikens drygt 3 miljoner invånare åtnjuter idag en av världens högsta
BNP per capita. Singapore är en parlamentarisk demokrati som emellertid
genom sitt valsystem och sätt att fungera ger en stark överrepresentation
för regeringspartiet, People’s Action Party. Landet är en rättsstat men
personlig och politisk frihet är inskränkt och yttrandefriheten begränsad.
Oppositionspolitik är förbunden med svårigheter. Singapore har vant en
av tillskyndarna till ASEAN och har satsat på ett starkt försvar.

Sverige har goda relationer med Singapore. Det kommersiella utbytet
utgör grundvalen för relationerna, och den svenska exporten gör
Singapore till Sveriges ijärde största exportmarknad i Asien. 170 svenska
företag är etablerade i landet och många har sina regionala huvudkontor
där, ett tiotal har tillverkning. Ett betydande militärt samarbete före-
kommer mellan Sverige och Singapore, både kommersiellt och fack-
mässigt, inte minst inom den marina sektorn. Kulturutbyte förekommer
också, om än begränsat, liksom ett tämligen omfattande utbyte på forskar-
och studentnivå.

Singapores ringa yta och folkmängd får inte skymma betydelsen av den
roll som Singapore spelar i regionen ekonomiskt och politiskt. Landet för

124

en aktiv utrikespolitik. Det är en av de tongivande staterna inom ASEAN Skr. 1998/99:61
och var en av initiativtagarna till ASEM-dialogen. Sverige och Singapore
har en likasinnad frihandelsinriktning och har därför kunnat samarbeta väl
i t.ex. WTO-sammanhang. Det betydande handelsutbytet är den ojäm-
förligt mest betydelsefulla delen av de svensk-singaporianska för-
bindelserna, och kommer naturligen att så förbli. Singapore faster
emellertid stor vikt vid att relationer inte bara består av handel och det
finns skäl att utveckla de politiska kontakterna. Seminarier skulle kunna
ordnas i Singapore på teman som både berör de statliga och privata
sektorerna såsom krisen i den finansiella sektorn, forskning och
utveckling samt miljösamarbete.

Befolkningen i Singapore, till fyra femtedelar kinesisk, utgör en möjlig
ingång till samarbete med de omfattande och vittförgrenade kinesiska
affärsnätverk som finns i Öst- och Sydostasien.

Utbytet på det akademiska området är ett viktigt inslag i arbetet med att
knyta närmare band mellan Sverige och Singapore. En möjlig vidare-
utveckling av detta skulle kunna vara att få till stånd ett program med
praktiktjänstgöring i respektive land för studenter.

Försvarsmaterielområdet förblir ett mycket viktigt samarbetsområde
mellan Sverige och Singapore. Nya betydande samarbetsprojekt kan
komma till stånd under de närmaste åren.

Aktiviteter för att föra singaporianska turister till Sverige (och Norden)
bör fortsatt prövats genom Scandinavian Tourism Promotion Centre.

Singapore har som ett uttalat mål att i sin region bli en kulturens
huvudstad. Den mottaglighet och det intresse för utländsk kultur som nu
uppmuntras borde inspirera till ökade svenska ansträngningar på detta
område.

Thailand

Efter flera decennier av stark, exportledd tillväxt blev Thailand sommaren
1997 det land i Sydostasien som utlöste den finansiella krisen. Landet
ingick en uppgörelse med IMF och vidtog en rad av fonden rekommen-
derade åtgärder. Ekonomin kunde därmed stabiliseras och en successiv
förbättring av flera makroekonomiska indikatorer har kunnat avläsas, men
återhämtningen låter vänta på sig. Ännu återstår för Thailand att fullfölja
det reformarbete som krävs för att återställa förtroendet för den
thailändska ekonomin.

De senaste decenniernas snabba ekonomiska utveckling har generellt
höjt levnadsstandarden för de flesta thailändare, även om inkomst-
fördelningen är mera skev än i flertalet länder i Asien. Krisens sociala
konsekvenser blir nu allt tydligare.

Thailand är idag, efter ett kort militärstyre i början av 1990-talet, en
livaktig demokrati med stor yttrandefrihet och en ny författning med
betoning av de mänskliga rättigheterna. Det faktum att landet idag står på
en demokratisk grund har visat sig vara en styrka i arbetet för en
ekonomisk återhämtning.

125

I sin utrikespolitik artikulerar Thailand i växande omfattning Skr. 1998/99:61
demokratiska värderingar. Inom ASEAN har det framtvingat en
diskussion om de etablerade principerna för icke-inblandning.

De bilaterala förbindelserna mellan Sverige och Thailand är av hävd
goda, och går långt tillbaka i tiden. Diplomatiska relationer upprättades
redan 1883. Tyngdpunkten i samarbetet ligger på det ekonomiska
området, med väl utvecklade handelsrelationer. Ett långvarigt försvars-
samarbete har omfattat såväl försvarsmaterielexport som utbildnings-
insatser, främst på det marina området. Ett flertal svenska företag finns
etablerade i Thailand.

Utvecklingssamarbete har främst skett inom områden som miljö och
energi. Samarbete på miljöområdet, där problemen tilltagit hastigt i
Thailand, sker även mellan de båda ländernas universitets- och
forskningsinstitutioner.

Genom sin ställning som en av Sydöstasiens ledande demokratier, och
genom sin kommersiella betydelse, utgör Thailand en naturlig och värde-
full partner för såväl det officiella Sverige som för svenskt näringsliv.

För svenskt vidkommande bör den uppenbara potentialen för närmare
samarbete och dialog främjas och utvecklas på områden av ömsesidigt
intresse inom utrikes- och handelspolitiken liksom på områden som miljö
och sociala frågor.

Den pågående thailändska processen att bygga upp och stärka
demokratin och rättssamhället skapar potential för ett ökat utbyte,
parlamentariskt och mellan folkrörelser, fackföreningar och andra
intresseorganisationer. Sverige bör därigenom kunna bidra verksamt till
den fortsatta reform- och moderniseringsprocessen.

Det finns intressanta gemensamma utrikespolitiska nämnare mellan
Sverige och Thailand. Vi har t.ex. ofta en likartad syn i FN-frågor liksom
inom sakområden som narkotikafrågor, kampen mot sexuell exploatering
av barn och på MR-området.

Sverige bör söka att ytterligare tillvarata de möjligheter som finns till
ökat långsiktigt ekonomiskt samarbete med Thailand. Under 1999
utarbetas en ny strategi för utvecklingssamarbetet med Thailand. Under
landets återhämtningsperiod bör utvecklingssamarbetet och särskilt
kontraktsfinansierat tekniskt samarbete (KTS) spela en växande roll till
stöd för landets reformansträngningar. Miljö förblir ett område av stort
ömsesidigt intresse. Fortsatt bevakning av infrastruktur (bl.a. energi, tele,
transport) är av långsiktigt intresse för svenskt näringsliv, liksom
moderniseringen och effektiviseringen av det thailändska försvaret. Inom
ramen för en ökad satsning på export av miljöteknik bör särskilda
ansträngningar göras för att öka sådan export till Thailand. Utvecklings-
samarbete, forskningsutbyte och handel kan här samverka.

Vietnam

Efter att under 1980-talet, i skuggan av Kambodjakonfhkten, ha blivit ett
starkt isolerat land i djup konflikt med grannarna inom ASEAN är
Vietnam idag en integrerad medlem av den sydöstasiatiska samman-
slutningen. Relationerna till omvärlden har normaliserats och utvecklats.

126

Sedan ett tiotal år bedriver det statsbärande kommunistpartiet en reform- Skr. 1998/99:61
politik, doi moi, som inte minst tack vare en snabbt växande utrikeshandel
och omfattande utländska investeringar givit en betydande ekonomisk
tillväxt.

Reformprocessen har också en politisk dimension, men har tydligt
underställts kraven på en bibehållen enpartistat. De ekonomiska fram-
stegen och liberaliseringarna av ekonomin har medfört att människors
privata sfar har vuxit påtagligt och att de, bl.a. till följd av korruptionen,
utvecklat en mera kritisk hållning mot stat och parti. MR-situationen har
förbättrats men de grundläggande fri- och rättigheterna skyddas inte. Den
asiatiska krisen har accentuerat reformbehoven, i synnerhet som både
utrikeshandel och utländska investeringar avmattats. Utvecklingsbehoven
är fortfarande stora, i synnerhet på den av utvecklingen eftersatta
landsbygden. Landets sociala indikatorer, särskilt läskunnighet och
förväntad livslängd, förblir väsentligt bättre än vad inkomstnivån ger
anledning förvänta.

Sverige har nära och goda förbindelser med Vietnam. Det långvariga
svenska stödet till Vietnam, politiskt såväl som i form av bistånd, har
medfört att Sverige idag åtnjuter en avsevärd “goodwill” i landet. Intresset
för svenska erfarenheter är stort när Vietnam granskar den egna
reformprocessen. Vietnam är ett av Sveriges större mottagarländer för
bistånd. Målen för samarbetet är att genom att bidra till att utveckla
institutioner och kapacitet stödja övergången till marknadsekonomi och
främja demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och hållbar
utveckling. Syftet med samarbetet på kultur- och mediaområdet är att
främja ett öppnare samhälle. Även forskningssamarbetet genom SAREC
är relativt betydande. Utvecklingssamarbetet har påtagligt bidragit till att
skapa de många och nära band som idag existerar mellan svenska och
vietnamesiska organisationer, myndigheter och enskilda personer inom en
rad samhällssektorer.

Handeln mellan Sverige och Vietnam har ökat under 1990-talet men är
fortfarande liten. Ett 30-tal svenska företag finns på plats, men få
investeringar har gjorts. Rädda barnen och ytterligare några enskilda
organisationer, fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska kvinno-
förbundet är verksamma i Vietnam.

Sverige har ett gott utgångsläge i arbetet med att fördjupa för-
bindelserna med Vietnam. Kontaktytorna är betydande och likaså
förtroendet för Sverige och svenskt kunnande.

Samarbetet bör under det närmaste decenniet utvecklas från att vara
mestadels biståndsfinansierat till att innehålla en allt större del av
ömsesidigt utbyte inom handel, teknologi och vetenskap samt kultur.
Fördjupade kontakter bör eftersträvas inte minst inom områden som har
att göra med demokratisk samhällsutveckling och miljö och natur-
resurshushållning. Inom utvecklingssamarbetet har institutionellt sam-
arbete byggts upp inom en rad områden.

Ett stort intresse finns i Vietnam for ett utvidgat samarbete mellan
forsknings- och utbildningsinstitutioner. Bistånd utgör nu en förut-
sättning, men målsättningen bör vara att finna områden av långsiktigt
ömsesidigt intresse.

127

Vietnam kan inom överskådlig tid inte bli en stor marknad för svensk Skr. 1998/99:61
export. Vietnams inkomstnivå och importstruktur sätter gränser. Ett stort
antal svenska företag har dock visat ett långsiktigt intresse för den
potentiellt relativt stora marknaden i en region som inom ett antal år åter
förväntas vara inne i ett mera dynamiskt skede. Biståndet innehåller en
rad projekt med miljöanknytning. Sektorn bör prioriteras såväl i
utvecklingssamarbetet som kommersiellt. Intresset för svenska
investeringar är stort. Konsulatet i Ho Chi Minh City är ett exempel på
svensk vilja att vidga kontaktytorna på det ekonomiska området.

Folkrörelsekontakter och kontakter mellan olika yrkesgrupper eller
enskilda organisationer bör där det är möjligt befrämjas. De fackliga
kontakter som nu är under utveckling kan spela en viktig roll i den
vietnamesiska reformprocessen.

Burma

Burma är ett land med rika naturtillgångar vars ekonomi körts i botten
genom decennier av vanstyre. Från att ha varit ett av regionens mer
utvecklade länder under 1940- och 50-talen har Burma - eller Myanmar
som landet kallas av nuvarande regim - stadigt halkat efter. Det tillhör
idag världens minst utvecklade länder.

Det militära styret i Burma är starkt auktoritärt och repressivt. Den
demokratiska oppositionen utsätts för systematiskt och omfattande
förtryck. Burma är ett av världens ledande centra för handel med och
produktion av narkotika. Landets internationella anseende har lidit starkt
av att den styrande militärregimen år 1990 ej överlämnade makten till det
oppositionsparti under ledning av Aung San Suu Kyi som vann de
demokratiska valen. Burmas relationer med sina grannar präglas av de
många väpnade konflikter som av hävd förekommit mellan central-
regeringen och landets olika etniska grupper. Landet gränsar också mot
Kina, och de ekonomiska förbindelserna med Kina är av stor betydelse.
På det militära området är kontakterna med Kina också omfattande.

Landets inträde i ASEAN 1997 har bidragit till en starkare exponering
utåt. Också inom ASEAN-kretsen har irritationen börjat bli tydligare mot
regimens omfattande överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Det
faktum att Burma är medlem av ASEAN utgör en allvarlig belastning på
samarbetet mellan EU och ASEAN.

Sverige har diplomatiska förbindelser med Burma men endast ett
minimum av officiella kontakter. Handelsförbindelserna är marginella,
och få svenska företag torde under rådande förhållanden vara benägna att
handla med Burma. Tillsammans med övriga EU-länder intar Sverige en
mycket kritisk hållning gentemot regimen. EU har antagit en gemensam
ståndpunkt som omfattar en rad åtgärder för att begränsa kontaktytorna
med Burma. Sverige har inget utvecklingssamarbete med Burma men ger
humanitärt stöd till burmesiska flyktingar i Thailand, samt stöd till
organisationer som verkar för återupprättandet av demokratin i Burma.

Sverige kommer fortsatt att i EU-kretsen och i olika internationella fora
- FN i första hand - verka för bredast möjliga opinion för en återgång till
demokrati i Burma. Sverige har under flera år samordnat en MR-

128

resolution om Burma i FN:s generalförsamling. Stöd till demokrati- Skr. 1998/99:61
rörelsen är fortsatt angeläget, liksom bistånd till burmesiska flyktingar.

Sverige stödjer internationella ansträngningar att motverka den
burmesiska droghandeln.

Brunei

Brunei, ett sultanat och tidigare brittisk koloni, blev självständigt 1984.
Tack vare sin olja och gas är Brunei ett mycket rikt land, vars rikedomar
genom en generös välfärdspolitik kommit stora delar av befolkningen till
del.

Sveriges relationer med Brunei är blygsamma och handeln outvecklad.
En del svenska företag är emellertid verksamma där. Viss potential finns
för ett vidgat ekonomiskt samarbete, bl.a. i form av svenska försvars-
materielleveranser.

6.4 Sydasien

Bangladesh

Under åren 1947 till självständigheten 1971 utgjorde dagens Bangladesh
den fattigare och mest eftersatta delen av Pakistan. Den politiska
utvecklingen har därefter stundtals varit våldsam med flera blodiga
kupper. Under 1990-talet har emellertid den politiska situationen
karaktäriserats av fria val och en demokratisk utveckling. Bangladesh har
förblivit ett av världens fattigaste länder med hög om än dämpad
befolkningstillväxt, ofta drabbat av torka och översvämningar. Bistånds-
beroendet, mätt som biståndets andel av landets bruttonationalprodukt,
har trots detta inte fördjupats utan snarare sjunkit, och är idag långt
mindre än för flertalet fattiga länder i Afrika. Biståndet inbringar mindre
valuta än de bangladeshiska migrantemas återsända inkomster från
Mellanöstern. Spädbarnsdödligheten är hög, men den förväntade
livslängden har stigit betydligt. Läskunnigheten bland kvinnor är låg.

Investeringsnivån har förblivit väsentligt lägre än vad som fordras för
snabb tillväxt, men Bangladeshs ekonomiska situation har förbättrats
under senare år. Exporten domineras av tekoprodukter.

Bangladesh har en fri och kritisk press, där tillkortakommanden vad
gäller demokratin och problem rörande mänskliga rättigheter uppmärk-
sammas. Maktmissbruk och brott mot mänskliga rättigheter förekommer,
och möjligheterna för fattiga människor att få rättvisa är i praktiken
mycket begränsade. Speciellt utsatta är kvinnor, som dock getts möjlighet
till direktval i de senaste lokalvalen.

De bilaterala relationerna mellan Sverige och Bangladesh har alltsedan
självständigheten främst präglats av ett relativt omfattande utvecklings-
samarbete. Det svenska biståndet är inriktat på undervisning, landsbygds-
utveckling och hälsovård, samt insatser för att främja demokrati och
mänskliga rättigheter. Att stärka kvinnans ställning är ett genomgående
tema i samarbetet.

129

Under senare år har intresset för ett vidgat handelsutbyte och direkt- Skr. 1998/99:61
investeringar tilltagit. Handeln har utvecklats positivt och flera svenska
företag har större projekt i Bangladesh.

Fattigdomen är djup och utvecklingsbehoven förblir mycket stora. Av
avgörande betydelse är att landets samhällsinstitutioner stärks, och
utvecklingssamarbetet kan här spela en kompletterande roll. Sveriges
relationer med Bangladesh bör samtidigt inte inskränkas till bistånd.
Bangladesh är potentiellt en intressant handelspartner som också erbjuder
investeringsmöjligheter för svenskt näringsliv inom t.ex. infrastruktur,
energi, miljö, telekommunikationer och IT.

Indien

Politiskt och militärt strävar Indien efter att spela rollen av regional och,
på sikt, global stormakt i rang med Kina, något som understryks av
landets kärnvapenprov våren 1998. Ekonomiskt betraktas Indien numera
ofta som en av de potentiellt viktigaste aktörerna under nästa århundrade.
Dit är vägen dock lång. Indiens export är mindre än hälften av Sveriges.
Även om en modern industri som förfogar över avancerad teknologi och
forskningskompetens etablerats under de senaste åren använder sig
majoriteten av de indiska företagen fortfarande av en föråldrad teknologi.
Tillväxten har tidigare hållits tillbaka av en ineffektiv och starkt reglerad
utvecklingspolitik. En ekonomisk reformpolitik under 1990-talets början
resulterade i en ökad tillväxt. Dessa reformer har emellertid stött på
betydande politiskt motstånd. Det finns en växande medel- och överklass,
men fattigdomen består som landets huvudproblem. De sociala sektorerna
är kraftigt försummade liksom infrastrukturen och miljön.

Betydelsen för världen av att Indien med en sjättedel av världens
befolkning valde demokratins väg kan knappast överskattas. Trots
fattigdom, religiösa, sociala och kulturella motsättningar och omfattande
korruption har landet förblivit en livskraftig demokrati. Det finns
emellertid stora brister i tillämpningen av mänskliga rättigheter, inte minst
vad gäller kvinnors situation. Om Indien genomför fortsatta ekonomiska
reformer och samordnar åtgärder för social utveckling och förbättrad
miljö skulle sannolikt förutsättningar skapas för att landet i början av
nästa sekel kunde inta en plats i det internationella samfundet som stod i
proportion till dess storlek och kapacitet.

Indiens konflikt med Pakistan om Kashmir fortsätter att utgöra en
säkerhetspolitisk risk i regionen. De båda ländernas kärnvapenutveckling
har gett konflikten en allvarligare innebörd.

De bilaterala förbindelserna mellan Sverige och Indien är av tradition
omfattande och mycket goda. Diplomatiska relationer upprättades redan
1948 och god personlig kontakt etablerades tidigt mellan ledande svenska
och indiska politiker. Indien var en av de äldsta och största mottagarna av
svenskt bistånd. Sveriges export till Indien tredubblades under de första
åren på 1990-talet, och svenska investeringar har ökat under de allra
senaste åren. Kontakterna mellan svenska och indiska universitet och
forskningsinstitutioner har hittills varit sparsamma. Ett visst kulturutbyte,
bl.a. i form av kontakter mellan svenska och indiska författare, sker.

130

Sveriges långa och goda förbindelser med Indien utgör ett väsentligt Skr. 1998/99:61
inslag i Sveriges relationer med landet. Att fortsatt utveckla dessa
relationer förblir en viktig målsättning. Också fortsättningsvis bör Sverige
ha en konstruktiv roll att spela som politisk dialogpartner. Det är en
svensk strävan att Indien snarast och villkorslöst, som förutskickats under
hösten 1999, skall ansluta sig till avtalet om stopp för kärnvapenprov
(CTBT). Sverige verkar också för att Indien skall ansluta sig till icke-
spridningsavtalet (NPT). Den mer öppna och marknadsekonomiska
politik som inleddes i början av 1990-talet har inneburit att handel och
ekonomiskt samarbete blivit alltmer dynamiska element i de bilaterala
relationerna. Även med den nuvarande långsammare takten i
liberaliseringarna har Indien förutsättningar att på 5-10 års sikt bli en
betydande marknad för svenskt näringsliv.

Potentialen i de svensk-indiska ekonomiska förbindelserna är inte på
något sätt fullt utnyttjad. Sveriges ekonomiska relationer med Indien bör
fortsatt ges hög prioritet. För att ytterligare bredda och fördjupa de
bilaterala politiska och ekonomiska relationerna är det angeläget att
upprätthålla en dialog på regeringsnivå och att sträva efter ett fortsatt
frekvent besöksutbyte. När det gäller handelsrelaterade spörsmål bör även
delstatsregeringarnas ökade ambitioner uppmärksammas.

Under pågående ekonomiska uppbyggnadsskede i Indien är system-
och projektexport inom områden som infrastruktur, telekommunikation,
verkstadsindustri samt IT, miljöteknik och hälsovårdsutrustning av
särskilt intresse. Goda lokala affärskontakter och långsiktighet krävs för
varje form av etablering på den indiska marknaden. Det nyinrättade
handelskontoret i Delhi utgör ett viktigt tillskott. Det är av vikt att detta
allokeras tillräckliga resurser för kontaktskapande verksamhet. Men också
här hemma fordras en starkare uppbackning, som på ett verkningsfullt sätt
kan skapa intresse för och förmedla kunskap om den indiska marknaden,
särskilt hos mindre och medelstora företag utan tidigare erfarenheter från
Sydasien.

De indiska kärnvapenproven resulterade i att det treåriga avtalet om
utvecklingssamarbete sades upp. Utvecklingssamarbete i de former, och
med den volym, som hittills gällt omöjliggjordes. Ett visst samarbete
fortsätter emellertid. I slutet av 1998 fattade regeringen beslut om fortsatt
stöd på utbildningsområdet. Samtidigt gavs Sida möjlighet att bereda nya
mindre insatser via enskilda organisationer samt inom områdena närings-
liv, forskning och miljö. Målsättningen bör vara att också i framtiden
bedriva ett utvecklingssamarbete med Indien med inriktning på såväl
fattigdomsbekämpning och insatser ämnade att stärka fattiga människors
mänskliga rättigheter som områden av ömsesidigt intresse såsom miljö,
utbildning/forskning och ekonomiskt samarbete.

Kultur- och informationsutbytet, såväl som de akademiska relationerna,
med Indien bör byggas ut.

EU:s relationer med Indien har fått en starkare betoning genom det s.k.
meddelande om stärkt partnerskap som utfärdades 1996, som en del av
unionens Asienstrategi. Det ligger i Sveriges intresse att aktivt medverka i
denna strategi för att stärka partnerskapet med Indien. EU-länderna
utnyttjar ofta den uppmärksamhet, som kommer dem till del under

131

ordförandeskapet, till att genomföra större informationssatsningar. Detta Skr. 1998/99:61
är värt att överväga för svensk del.

Nepal

Nepal är sedan 1990 en konstitutionell monarki med ett demokratiskt
parlamentariskt system. Det är ett av världens fattigaste länder med bl.a.
omfattande analfabetism och miljöförstöring. Den bristande respekten för
mänskliga rättigheter har länge utgjort ett problem i Nepal.

Den nepalesiska ekonomin är starkt beroende av Indien. Energiområdet
har stor ekonomisk potential med en av världens största ännu outbyggda
vattenkraftreserver. Finansieringsbehoven är emellertid mycket stora, och
den internationella miljöopinionen har ifrågasatt utbyggnadsplanerna med
hänsyn till de ekologiska konsekvenserna. Turistnäringen är också av stor
ekonomisk betydelse för Nepal.

Sveriges samarbete med Nepal består främst av ett begränsat
utvecklingssamarbete och visst handelsutbyte. Möjligheter till u-krediter
är av stor betydelse för att utöka det kommersiella intresset för Nepal hos
svenska företag. Den knappa mottagarkapaciteten och det stora antalet
verksamma givarländer bör dock beaktas. Nepals allvarliga miljöproblem
bör uppmärksammas såväl i form av kommersiella insatser som i det
fortsatta utvecklingssamarbetet. Samtidigt är det viktigt att den
demokratiska utvecklingen i landet understöds.

Pakistan

Pakistans historia sedan självständigheten 1947 har präglats av det spända
förhållandet till Indien. Motsättningarna mellan de båda staterna har
resulterat i tre krig. Militären har tillsammans med det muslimska
prästerskapet, den feodala jordägarklassen och byråkratin traditionellt haft
ett stort inflytande i Pakistan. Landet är idag en svag demokrati, och har
under långa perioder styrts direkt av militären. Demokratin hotas av bl.a.
försvagade civila strukturer, omfattande korruption, regionala mot-
sättningar samt en alltmer extrem islamisering av samhällslivet.
Situationen vad det gäller mänskliga rättigheter är allvarlig. Den
inrikespolitiska situationen är således instabil och den fortsatta utveck-
lingen svårförutsägbar. Den höga skuldsättningen till utlandet riskerar
vidare att få allvarliga konsekvenser för hela samhällsekonomin.
Omvärldens skarpa reaktion på kärnvapenproven i maj 1998 bidrog till att
den ekonomiska situationen i landet ytterligare förvärrades. Fattigdomen
och de sociala problemen i landet är omfattande, och förstärks av en
mycket hög befolkningstillväxt. Endast var fjärde kvinna är läskunnig.

Pakistan är involverat i två allvarliga regionala konflikter, Kashmir och
Afghanistan, vilka starkt präglar landets relationer med omvärlden.
Pakistans kärnvapenprov har skapat nya spänningar i relationerna med
grannländerna och omvärlden.

Sveriges relationer med Pakistan är goda men inte särskilt omfattande.
Landet var en av de första mottagarna av svenskt bistånd, men
utvecklingssamarbetet är numera begränsat. Kärnvapenproven har inne-

132

burit nya restriktioner på utvecklingssamarbetet. Exporten till Pakistan har Skr. 1998/99:61
vuxit påtagligt under 1990-talet, men halverades under 1998. Större
svenska företag är representerade i landet. Ett visst forskningsutbyte
pågår.

För att Pakistans potential skall kunna utvecklas krävs att den
inrikespolitiska situationen stabiliseras, Kashmirkonflikten löses och
utvecklingen i Afghanistan blir fredlig. Sverige stödjer aktivt FN:s
ansträngningar för att bidra till en sådan utveckling i Afghanistan. Fred i
området skulle möjliggöra en exploatering av de rika gas- och olje-
fyndigheterna i Centralasien och byggandet av en pipeline genom
Afghanistan ned till Karachi, och därmed ökad ekonomisk aktivitet i
Pakistan. Ett fredligare förhållande till Indien skulle ge möjligheter till ett
för båda parter gynnsamt handelsutbyte, något som idag knappast
existerar.

En svensk prioritering bör vara att fortsatt söka bidra till att stärka de
demokratiska institutionerna i Pakistan. Framtida biståndsinsatser bör
inriktas på institutionsuppbyggnad och insatser till stöd för demokrati och
mänskliga rättigheter, samt bistånd genom enskilda organisationer och
deltagande i Sidas internationella kurser.

Sri Lanka

Sri Lanka har efter Maldiverna högst BNP per capita i Sydasien.
Inkomstfördelningen är relativt god, och läskunnighet och andra sociala
indikatorer är höga vid en regional jämförelse. Landet är en demokrati.
Den allt överskuggande politiska frågan i Sri Lanka är den väpnade
konflikten mellan den lankesiska regeringen och den tamilska LTTE-
gerillan. Det finns i dagsläget ingen fredlig lösning i sikte på denna
förödande konflikt, som sedan början av 1980-talet skördat över 50 000
dödsoffer. I krigets spår följer överträdelser av de mänskliga rättigheterna.
Kriget har också orsakat kraftigt ökade försvarsutgifter på bekostnad av
satsning på utbildning och andra samhällsfrämjande sektorer. Trots
konflikten med LTTE har Sri Lanka haft en gynnsam ekonomisk
utveckling på senare tid.

Sveriges relationer med Sri Lanka är goda. Länderna har ofta
samarbetat i internationella fora. Utvecklingssamarbete har pågått sedan
1950-talet då ett framgångsrikt samarbete på familjeplaneringens område
inleddes. Utbildningsinsatser, forskning, landsbygdsutveckling och
energiförsörjning är andra områden som erhållit svenskt bistånd.

Handelsutbytet är begränsat men expanderar, liksom investeringarna.
Sammanlagt har ett tiotal företag med svensk anknytning investerat i
tillverkningsindustrin, med inriktning på export.

Sri Lankas framtida utvecklingsmöjligheter hänger till stora delar
samman med hur konflikten med LTTE utvecklas. Landet har en relativt
väl utbyggd infrastruktur, en marknadsanpassad ekonomi, god
utbildningsnivå och ett fördelaktigt geografiskt läge, varför landet får
anses vara en intressant marknad och samarbetspartner för Sverige i
framtiden.

133

Utvecklingssamarbetet förblir en viktig del i våra relationer. De Skr. 1998/99:61
kommande åren inriktas utvecklingssamarbetet dels på fredsfrämjande
insatser, dels på åtgärder för att stödja den ekonomiska utvecklingen,
institutionsuppbyggnad samt forskning. Samarbetet på forskningens och
utbildningens område bör bli en viktig del av Sveriges framtida och
förhoppningsvis bredare relationer med Sri Lanka.

Bhutan

Bhutan, ett litet land med begränsade ekonomiska resurser beläget mellan
de regionala stormakterna Indien och Kina. Landet har länge styrts av en
suverän monark. Under 1998 har vissa reformer inletts som ger
parlamentet större makt. Sedan början av 1990-talet finns ca 90.000
bhutanesiska flyktingar (hinduiska etniska nepaleser) i läger i östra Nepal.
Trots bilaterala förhandlingar mellan Bhutan och Nepal har de inte kunnat
återvända. Eftersom Bhutan inte har någon skriven författning är
mänskliga rättigheter inte grundlagsskyddade. Landet har dock ratificerat
FN:s barnkonvention samt förbudet mot diskriminering av kvinnor.

På miljöområdet har Bhutan kommit relativt långt. För svensk del bör
visst utvecklingssamarbete även fortsättningsvis eftersträvas inom
områden som miljö, institutionsuppbyggnad och demokratiutveckling
samt som bhutanesiskt deltagande i Sidas internationella kurser.

Maldiverna

Maldiverna är det minsta landet i Asien, både till yta och befolkning.
Fiske och turism utgör huvudnäringarna. Ett visst utvecklingssamarbete
förekommer mellan Sverige och Maldiverna, främst genom Sidas
internationella kurser. Miljö är ett möjligt område för utökat samarbete.

134

Förkortningar

Skr. 1998/99:61

ADB Asian Development Bank (Asiatiska utvecklingsbanken)

AFTA ASEAN Free Trade Area

APEC	Asia-Pacific Economic Co-operation. Handelspolitiskt samarbetsorgan med f.n. 21 medlemmar, huvudsakligen i Stillahavsregionen, bl.a. ASEAN-länderna, Kina, Japan, Sydkorea, USA, Canada, Australien, Nya Zeeland och Ryssland
ARF	ASEAN Regional Forum. Säkerhetspolitiskt forum. Medlemmar: ASEAN länderna och tolv dialogpartners: EU, Japan, USA, Kina, Australien, Canada, Sydkorea, Nya Zeeland, Indien, Kambodja, Ryssland och Papua Nya Guinea
ASEAN	Association of South-East Asian Nations. Medlemmar: Brunei, Burma, Indonesien, Laos, Malaysia, Filippinerna, Singapore, Thailand och Vietnam
ASEF	Asia-Europe Foundation. Stiftelse för intellektuellt, kulturellt och mellanfolkligt samarbete för ASEM:s medlemsländer (se nedan)
ASEM	Asia-Europe Meeting. Forum för dialog och samarbete. Medlemmar: EU:s medlemsländer och Brunei, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore, Thailand, Vietnam, Japan, Kina och Sydkorea
CPAS	Center for Pacific Asia Studies (Centrum för stillahavs- asienstudier) vid Stockholms universitet
CTBT	Comprehensive Nuclear Test-Ban Treaty. Fördraget om fullständigt förbud mot provsprängningar med kärnvapen
EIJS	European Institute of Japanese Studies (Japaninstitutet) vid Handelshögskolan i Stockholm
EKN	Exportkreditnämnden
GATT	General Agreement on Tariffs and Trade (Allmänna tull- och handelsavtalet)
ILO	International Labour Organization (Internationella arbets- organisationen)

135

IMF	International Monetary Fund (Internationella valuta- Skr. 1998/99:61 fonden)
ISA	Invest in Sweden Agency
KEDO	Korean Peninsula Energy Development Organization. Ett internationellt konsortium som ska ersätta Nordkoreas kämkraftsprogram med lättvattenreaktorer
KTS	Kontraktsfinansierat tekniskt samarbete
MR	Mänskliga rättigheter
NAFTA	North American Free Trade Agreement. Handelsavtal mellan USA, Canada och Mexico
NIAS	Nordic Institute of Asian Studies i Köpenhamn
NNSC	Neutral Nations' Supervisory Commission (de neutrala staternas övervakningskommission i Panmunjom på gränsen mellan Syd- och Nordkorea)
NPT	Non Proliferation Treaty. Ickespridningsfördraget
OECD	Organisation for Economic Co-operation and Development
SAARC	South Asian Association for Regional Cooperation Medlemmar: Bangladesh, Bhutan, Indien, Maldiverna, Nepal, Pakistan, Sri Lanka
SEK	Svensk exportkredit AB
STATT	Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
UNCED	United Nations Conference on Environment and Development (FN:s konferens om miljö och utveckling)
UNCTAD	United Nations Conference on Trade and Development (FN:s konferens om handel och utveckling)
UNDP	United Nations Development Programme (FN:s utvecklingsprogram)
UNEP	United Nations Environment Programme (FN:s miljö- program)
UNHCR	United Nations High Commissioner for Refugees (FN:s flyktingkommissariat)

	Skr. 1998/99:61
UNICEF	United Nations Children's Fund. (FN:s barnfond)
UNMOGIP	United Nations Military Observer Group in India and Pakistan (FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan)
UNTAC	United Nations Transitional Authority in Cambodia
WHO	World Health Organization (Världshälsoorganisationen)

WTO

World Trade Organisation (Världshandelsorganisationen)

137

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,

Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren,

Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén

Föredragande: statsrådet Lindh

Skr. 1998/99:61

Regeringen beslutar skrivelse 1998/99:61 Framtid med Asien. En svensk
Asienstrategi inför 2000-talet.

138

Eländers Gotab 57728, Stockholm 1999

Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet.

Regeringens skrivelse1998/99:61

Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför2000-talet.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning Skr 1998/9961

1.1 Förarbete för en svensk Asienstrategi

1.2 Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför

2000-talet

1.3 Asiennätverk

2 Sammanfattning

2.1 Att bygga ömsesidiga och hållbara relationer

2.2 Utgångspunkter för en svensk Asienstrategi

2.3 Sverige och Asien i det internationellaförändringsarbetet

2.4 Huvudelement i strategin

Handlingsutrymme bilateralt, inom EU ochmultilateralt

2.6 Fördjupade bilaterala relationer

2.7 Landvisa strategier Skr. 1998/99:61

3 Perspektiv på Asien

3.1 Europa och Asien - återvunnen jämbördighet

3.2 Asien i den internationella ekonomin

Handel

Direktinvesteringar

Forskning och utveckling

Asienkrisen

Krisens sociala konsekvenser

Möjlig återhämtning

3.3 Fattigdom och maktlöshet

Kvinnornas situation

Arbetsförhållanden och barnarbete

Migration

Utbildning

Hälsa

HIV/aids

3.4 Miljö och naturresurser

Dagsläget

Hur bryta den negativa trenden?

Enskilda organisationer och regionalt samarbete

3.5 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet

Demokratiutvecklingen i Asien

Mänskliga rättigheter

Den aktuella situationen i Asien

3.6 Säkerhet och integration

Sydostasien

Östasien

Sydasien

Förändrade konfliktmönster

3.7 Komplexitet och mångfald

4 Asien år 2010

4.1 Globaliseringens krafter och det internationellasamfundet

Vad driver globaliseringen?

4.2 En möjlig utveckling

4.3 Asiens växande roll

4.4 De goda vägvalen

En svensk Asienstrategi inför 2000-talet

Asien i Sveriges relationer med omvärlden

Prioriteringar:

Sverige i EU och EU i Asien

Prioriteringar:

Sverige i ASEM

Prioriteringar:

Sverige i FN och FN i Asien

Prioriteringar:

De internationella finansiella institutionerna

Prioriteringar:

5.2 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet

Institutionsbyggande och utveckling

Prioriteringar:

5.3 Handel och direktinvesteringar - en dynamisk faktor

WTO och marknadstillträde

Arbetsvillkor och fackligt arbete

Hur kan Sveriges kommersiella relationer med Asien främjas?

Biståndsfinansiering

Prioriteringar:

För att tillvarata möjligheterna till ökat utbyte med Asien krävs attfrämjandeverksamheten utvecklas:

Utvecklingssamarbetet kan i ökad omfattning främja handel ochinvesteringar:

Arbetsvillkor är ett område där Sverige kommer att fortsätta att verka Skr 1998/99:61aktivt:

5.4 Fattigdomsbekämpning och ömsesidighet -utvecklingssamarbetets framtida roll i Asien

Nyckelområden för utvecklingssamarbetet i en svensk Asienstrategi

Prioriteringar:

5.5 Miljö - ödesfråga

Regeringens skrivelse
1998/99:61

Framtid med Asien. En svensk Asienstrategi inför
2000-talet.

2.3 Sverige och Asien i det internationella
förändringsarbetet

Handlingsutrymme bilateralt, inom EU och
multilateralt

4.1 Globaliseringens krafter och det internationella
samfundet

För att tillvarata möjligheterna till ökat utbyte med Asien krävs att
främjandeverksamheten utvecklas:

Utvecklingssamarbetet kan i ökad omfattning främja handel och
investeringar:

Arbetsvillkor är ett område där Sverige kommer att fortsätta att verka Skr 1998/99:61
aktivt:

5.4 Fattigdomsbekämpning och ömsesidighet -
utvecklingssamarbetets framtida roll i Asien

Samverkan Europa-Asien och behovet av långsiktiga
forskningsprogram

Folkrörelser och enskilda organisationer som brobyggare mellan
samhällen och kulturer

6 Sveriges bilaterala relationer med länder och
ekonomier i Asien