Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2001

Skrivelse 2001/02:160

Regeringens skrivelse 2001/02:160

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen	Skr.
under 2001	2001/02:160

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 21 februari 2002

Göran Persson

Anna Lindh

(Utrikesdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under 2001 i enlighet med 10 kap. 1 § riksdagsordningen. Skrivelsen be- handlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, polissam- arbete, straffrättsligt samarbete, tullsamarbete samt unionens institution- er.

Innehållsförteckning				Skr. 2001/02:160
Sammanfattning....................................................................................................................				16
DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE UTVECKLINGEN I EUROPEISKA UNIONEN
1	Samarbete i svenskt och europeiskt intresse ..............................................................			25
	1.1	Information till och samråd med riksdagen..............................................		27
2	Europeiska rådet under 2001 .....................................................................................			26
	2.1	Europeiska rådets möte i Stockholm 23–24 mars ....................................		26
	2.2	Europeiska rådets extraordinära möte i Bryssel 21 september.................		27
	2.3	Europeiska rådets informella möte i Gent 19 oktober..............................		28
	2.4	Europeiska rådets möte i Laeken 14–15 december ..................................		28
3	EU:s utvidgning .........................................................................................................			29
	3.1	Övergripande utveckling..........................................................................		29
		3.1.1	Läget i förhandlingarna med kandidatländerna..................	31
		3.1.2	Förmedlemskapsstrategin: Europaavtalen och de
			finansiella instrumenten.....................................................	33
		3.1.3	Den ekonomisk-politiska dialogen med kandidat-
			länderna .............................................................................	34
4	Den ekonomiska och monetära unionen – EMU........................................................			35
	4.1	Den gemensamma valutan, euron.............................................................		35
	4.2	De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken ...........................		35
	4.3	Stabilitets- och tillväxtpakten...................................................................		36
		4.3.1	Det svenska konvergensprogrammet .................................	37
		4.3.2	Förfarandet vid alltför stora underskott .............................	38
	4.4	Cardiff-processen om ekonomiska reformer ............................................		38
	4.5	Åldrande befolkningar .............................................................................		39
	4.6	Sverige och euron.....................................................................................		40
		4.6.1	Information om euron........................................................	40
		4.6.2	Praktiska euroförberedelser i Sverige................................	41
	4.7	Integration av miljö och hållbar utveckling i Ekofin-rådet.......................		41
5	Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa..............................................................			42
	5.1	Genomförande..........................................................................................		42
	5.2	Resultattavla.............................................................................................		42
	5.3	Schengensamarbetet.................................................................................		43
6	Nice-fördraget och regeringskonferensen 2004 .........................................................			45
	6.1	Ratificeringen av Nice-fördraget..............................................................		45
	6.2	Inför nästa regeringskonferens 2004 ........................................................		45
DEL 2 DET EKONOMISKA OCH SOCIALA SAMARBETSOMRÅDET
7	Tillväxt och sysselsättning .........................................................................................			49
	7.1	Prioriterade verksamheter och mål...........................................................		49
	7.2	EU:s sysselsättningsstrategi .....................................................................		50
		7.2.1	Sveriges handlingsplan för sysselsättning 2001.................	50
		7.2.2	EU:s gemensamma sysselsättningsrapport 2001................	50
		7.2.3	Rådets och kommissionens rekommendationer till
			medlemsstaterna ................................................................	51
		7.2.4	Sysselsättningsriktlinjer för 2002 ......................................	52
	7.3	Social ekonomi.........................................................................................		53

7.4Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor,

		Dublin, Irland	...........................................................................................	53
8	Inre marknadens utveckling .......................................................................................			54
	8.1	Kommissionens .................översyn av strategin för den inre marknaden		54
		8.1.1 ..............................	Resultattavlan för den inre marknaden	55
		8.1.2 ......................	Genomförandet av inre marknadsdirektiven	56
		8.1.3 ................................	Principen om ömsesidigt erkännande	56
	8.2	Konsumenterna ........................................................och inre marknaden		56	2
					2

8.3	Effektivisering och regelförenkling..........................................................		57
	8.3.1	Förenklad lagstiftning på den inre marknaden...................	58

8.3.2Företagspaneler – en möjlighet för företagen att granska

			EG:s regler.........................................................................	58
	8.4	Administrativt samarbete .........................................................................		59
	8.5	Dialogen med medborgarna och företagen ...............................................		59
	8.6	Integration av miljö och hållbar utveckling ..............................................		60
	8.7	Offentlig upphandling ..............................................................................		60
	8.8	Bolagsrätt .................................................................................................		61
	8.9	Redovisnings - och revisionsfrågor ...........................................................		62
	8.10	Byggfrågor ...............................................................................................		62
9	Svenska övergångsregler från medlemsskapsförhandlingarna ...................................			64
10	Fri rörlighet för varor.................................................................................................			66
	10.1	Tullunionen ..............................................................................................		66
	10.2	Tekniska handelshinder ............................................................................		67
		10.2.1	Harmonisering ...................................................................	68
		10.2.2	Ömsesidigt erkännande......................................................	69
		10.2.3	Informationsprocedurer .....................................................	69
		10.2.4	Provning, certifiering och avtal med tredjeland.................	70
		10.2.5	Standardisering..................................................................	71
	10.3	Ingripandemekanismen ............................................................................		71
	10.4	Läkemedel (kliniska prövningar) . ............................................................		71
	10.5	Kosmetika ................................................................................................		72
	10.6	Maskindirektivet ......................................................................................		73
11	Fri rörlighet för tjänster och kapital ...........................................................................			73
	11.1	En strategi för tjänster på den inre marknaden .........................................		73
	11.2	Finansiella tjänster ...................................................................................		74
		11.2.1	Handlingsplaner för finansiella tjänster och riskkapital.....	74
		11.2.2	Bank- och kreditväsendet ..................................................	75
		11.2.3	Försäkringsväsendet ..........................................................	77
		11.2.4	Värdepappersmarknaden ...................................................	80
	11.3	Telekommunikationer ..............................................................................		83
	11.4	Post ..........................................................................................................		85
12	Skatter	........................................................................................................................		85
	12.1	Meddelanden från kommissionen på skatteområdet .................................		85
	12.2	Skattepaketet ............................................................................................		86
		12.2.1	Uppförandekoden ..............................................................	86
		12.2.2	Ett direktivförslag om beskattning av sparande.................	87
		12.2.3	Ett direktivförslag om beskattning av ränte- och
	..............................................................		royaltybetalningar	87
	12.3 .........................................................................................	Mervärdesskatt		88
		12.3.1	Nytt direktiv om faktureringsskyldighet på moms-
	..............................................................................		området	88

12.3.2Direktivförslaget och förslaget till förordning om moms

		på elektronisk handel .........................................................	88
	12.3.3	Nytt direktiv om nivån på normalskattesatsen inom EU ....	89
	12.3.4	Sjätte momsdirektivet arbetas om ......................................	89
12.4	Punktskatter	..............................................................................................	90
	12.4.1	Energibeskattningsdirektiv – förslag till beskattning av
		samtliga energiprodukter ...................................................	90
	12.4.2	Förslag till ändrade principer för undantag från skatt
	................................................	enligt mineraloljedirektivet	90
	12.4.3 .............................................................	Biobränsledirektiv	90
	12.4.4 ..........................................................	Tobaksskattedirektiv	91
	12.4.5 ...............................	Datoriserat punktskattekontrollsystem	91
12.5	Övriga skattefrågor ..................................................................................		92
	12.5.1 ......................................	Bekämpning av skattebedrägerier	92
	12.5.2 . ................................................	Indrivningsdirektivet m.m	92
	12.5.3 ...	Administrativt samarbete på mervärdesskattens område	93
	12.5.4 .........................................	Beskattning av tjänstepensioner	93

Skr. 2001/02:160

13	Fri rörlighet för personer samt arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor...................			94
	13.1	Modernisering av den europeiska sociala modellen .................................		94
		13.1.1	Högre kvalitet i arbetet ......................................................	94
		13.1.2	Rollen för arbetsmarknadens parter i förändringsarbetet...	94
		13.1.3	Främjande av en europeisk ram för företagens sociala
			ansvar ................................................................................	95
	13.2	Arbetsrätt .................................................................................................		95
		13.2.1	Arbetstagarinflytande i europabolag m.m..........................	95
		13.2.2	Information och samråd.....................................................	96
		13.2.3	Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens
			(lönegaranti) ......................................................................	96
	13.3	Hälsa och säkerhet i arbetet ......................................................................		97
		13.3.1	Fysikaliska agens (vibrationer)..........................................	97
		13.3.2	Fysikaliska agens, buller....................................................	98
		13.3.3	Säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av
			arbetsutrustning i arbetet, arbetsplatser över mark eller
			golvplan.............................................................................	98
		13.3.4	Säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av
			asbest .................................................................................	99
	13.4	Sociala dialogen .....................................................................................		100
	13.5	Social trygghet och bekämpande av social utslagning ...........................		100
		13.5.1	Samordning av social trygghet för migrerande
			arbetstagare......................................................................	100
		13.5.2	Samarbete om social trygghet..........................................	101
		13.5.3	Pensioner och pensionssystem.........................................	101
		13.5.4	Bekämpande av fattigdom och social utslagning.............	102
		13.5.5	Bostadsfrågor...................................................................	102
	13.6	Kamp mot diskriminering ......................................................................		103
		13.6.1	Integration av flyktingar ..................................................	104
	13.7	Etableringsrätt och erkännande av kompetensbevis ...............................		104
		13.7.1	Nytt direktiv om examenserkännande - ett resultat av
			SLIM-initiativet...............................................................	105
	13.8	Handikappfrågor ....................................................................................		106
14	Jämställdhet..............................................................................................................			106
	14.1	EG - domstolen ........................................................................................		106
	14.2	Ministerkonferenser och möten ..............................................................		107
	14.3	EU:s femte handlingsprogram för jämställdhet ......................................		108
	14.4	Uppföljningen inom EU av FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 .........		109
	14.5	Peking + 5 ..............................................................................................		109
	14.6	Likabehandlingsdirektivet ......................................................................		110
15	Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer .......			110
	15.1	Asyl och migration .................................................................................		110
		15.1.1	Horisontella frågor...........................................................	111
		15.1.2	Skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem ........	112
		15.1.3	Migration.........................................................................	116
		15.1.4	Viseringspolitiken............................................................	119
16	Folkhälsa	..................................................................................................................		121
	16.1	Folkhälsoprogram ..................................................................................		121
	16.2	Tobak .....................................................................................................		122
	16.3 ..................................................................................................	Alkohol		123
	16.4 ...............................................................................................	Narkotika		125
	16.5 ..........................................................................	Smittsamma sjukdomar		125
	16.6 ..........................................................................................	Blodsäkerhet		127
17	Konsumentpolitik.....................................................................................................			127
	17.1 ............................................................	Marknadsföring och information		128
	17.2 .......................................................	Finansiella tjänster till konsumenter		128
		17.2.1	Direktivförslaget om distansförsäljning av finansiella
	..................................................		tjänster till konsumenter	128
	............................................	17.2.2	Konsumenters skuldsättning	129
	17.3 ......................................................................................	Produktsäkerhet		129

Skr. 2001/02:160

		17.3.1	Översyn av produktsäkerhetsdirektivet............................	129
	17.4	Produktansvar ........................................................................................		129
	17.5	Tjänster i allmänhetens intresse .............................................................		130
	17.6	Tvistlösning utanför domstol .................................................................		130
	17.7	Övriga konsumentfrågor ........................................................................		131
18	Ungdomsfrågor och idrott........................................................................................			132
	18.1	Svenska prioriteringar på ungdomsområdet...........................................		132
	18.2	Programmet Ungdom.............................................................................		133
	18.3	EU:s vitbok om ungdomspolitik.............................................................		133
	18.4	Idrott – Idrottsdeklarationen och arbetet mot dopning...........................		133
19	Transporter...............................................................................................................			135
	19.1	Frågor som rör samtliga transportslag....................................................		135
		19.1.1	Vitboken om den europeiska transportpolitiken..............	135
		19.1.2	Galileo - Europas deltagande i en ny generation
			satellitnavigeringstjänster ................................................	135
		19.1.3	Integration av miljöhänsyn och hållbar utveckling..........	136
	19.2	Landtransporter......................................................................................		137
		19.2.1	Vägtrafiksäkerhet.............................................................	137
		19.2.2	Utbildning av yrkesförare................................................	137
		19.2.3	Reglering av arbetstiden för yrkesförare..........................	137
		19.2.4	Enhetliga regler (inkl. s.k. helgförbud) vid interna-
			tionella godstransporter ...................................................	138
		19.2.5	Tredjelandsförare ............................................................	138
		19.2.6	Reglering av transittrafik för tunga transporter genom
			Österrike ..........................................................................	138
		19.2.7	Motorfordonsförsäkring...................................................	139
		19.2.8	Förslag till ny förordning om upphandling av
			kollektivtrafik ..................................................................	139
		19.2.9	Harmonisering av bussars längd ......................................	140
		19.2.10	Antagande av bussdirektivet............................................	140
		19.2.11	Hastighetsbegränsare för lätta lastbilar och bussar..........	141
		19.2.12	Järnvägsfrågor .................................................................	141
	19.3	Sjöfart ....................................................................................................		142

19.3.1Sjösäkerhetsfrågor och säkrare oljetransporter till sjöss..142

	19.3.2	Enhetliga rapporteringsrutiner för fartyg i EU - hamnar ....	143
19.4	Luftfart	...................................................................................................	144
	19.4.1 .................	Luftfartsfrågor med anledning av terrordåden	144
	19.4.2 ....................	Ekonomiska situationen för luftfartssektorn	144
	19.4.3 ....................................................	Åtgärder mot terrorism	144
	19.4.4 ..................................	Skadeståndsansvar vid flygolyckor	145
	19.4.5 ..............................................	Övriga flygsäkerhetsfrågor	145
	19.4.6 ...................................	Ett gemensamt europeiskt luftrum	146
	19.4.7 ..................	Rapportering av händelser inom civil luftfart	146
	19.4.8 ......................	Bildandet av en ny europeisk luftfartsbyrå	147
	19.4.9 ............................................................	Luftfart och buller	147
	19.4.10 .............................................	Förhållandet till tredje land	147
19.5	Transeuropeiska .......................................................nät för transporter		148

19.5.1Kommissionens förslag till ändring av riktlinjer för de transeuropeiska transportnäten TEN-T (nr 1692/96 EG) 148

		19.5.2	Fördelning av stöd för år 2001 ........................................	149
20	Näringspolitik ..........................................................................................................			149
	20.1	Konkurrenskrafts- och småföretagsfrågor ..............................................		150
	20.2	Integration av hållbar utveckling............................................................		152
	20.3	Konkurrensfrågor...................................................................................		153
	20.4	Statsstöd.................................................................................................		154
	20.5	Kol- och stålfrågor .................................................................................		157
	20.6	Branschfrågor.........................................................................................		157
		20.6.1	Varvsindustrin .................................................................	157
		20.6.2	Återvinningsindustrin ......................................................	158
		20.6.3	Skogsnäringen .................................................................	158

Skr. 2001/02:160

21	Turism	......................................................................................................................		159
22	Energi.......................................................................................................................			160
	22.1 ...............................................................	Den inre marknaden för energi		160
	.....................	22.1.1	Den inre marknaden för energi (el och gas)	160
	.....................	22.1.2	Integration av miljö och hållbar utveckling	161
	22.2 ...........................................................................	Förnybara energikällor		161
	22.3 .................................................................................	Andra energifrågor		162
23	Den gemensamma ......................................................................jordbrukspolitiken			164
	23.1 .......................................................	Marknadsordningarna för animalier		165
	..........................................	23.1.1	Nötköttskris till följd av BSE	165
	..............................	23.1.2	Enklare regelverk för får- och getkött	165
	....................................................	23.1.3	Tydligare äggmärkning	165
	23.2 ...................................................	Marknadsordningarna för vegetabilier		166
		23.2.1	Sänkta spannmålspriser och nya möjligheter för
	....................................................		ekologiska producenter	166
	.....................	23.2.2	Ingen reform av marknadsordningen för ris	166
	..........................................	23.2.3	Sockerreform drivs till beslut	166
	.................................................................	23.2.4	Bomullsreform	167
	...	23.2.5	Kommissionsrapport om frukt och grönsaker får kritik	167
	..........................................	23.2.6	Bananer – uppgörelse till slut	167
	............................	23.2.7	Komplicerade märkningsregler för vin	167
	............................................................	23.2.8	Olivolja till beslut	167
	....................	23.2.9	Utsäde – införande av en budgetstabilisator	168
	.......................................................	23.2.10	Humlestödet förlängs	168

23.3Säljfrämjande åtgärder på jordbruksområdet – extra åtgärder för

	nötkött	....................................................................................................	168
23.4	Förenkling ...............................av jordbrukslagstiftningens tillämpning		168
23.5	Förenklad ...................................................................fruktträdsstatistik		169
23.6	Geografiska ...........................beteckningar och ursprungsbeteckningar		169
23.7	Landsbygdsutveckling............................................................................		169
	23.7.1 .............................	Ekologiskt hållbar utveckling främjas	169
	23.7.2 ............	Ekonomiskt och socialt hållbar utveckling likaså	170
23.8	Miljöåtgärder ......................................................................i jordbruket		170
	23.8.1	Integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling förs
	...............................................................................	framåt	170
	23.8.2 ......	Jordbruket med i åtgärdsplan för biologisk mångfald	171
	23.8.3 .............	Ekologiska livsmedel och ekologisk produktion	171
	23.8.4 ..................................................	Kadmium i gödselmedel	171

23.9Internationella fördraget om jordbrukets växtgenetiska resurser

		antaget....................................................................................................		172
	23.10	Fytosanitära frågor .................................................................................		172
	23.11	Djurskydd och djurhälsa ........................................................................		173
		23.11.1	Mul- och klövsjuka..........................................................	173
		23.11.2	Bekämpning av klassisk svinpest.....................................	173
		23.11.3	Utgifter inom veterinärområdet .......................................	174
		23.11.4	Zoonoser..........................................................................	174
		23.11.5	Smittskyddskrav vid resa med sällskapsdjur....................	175
		23.11.6	Skärpta foderbestämmelser..............................................	175
		23.11.7	TSE (Transmissibel Spongiform Encefalopati, inkl.
			BSE, “galna ko-sjukan”)..................................................	176
		23.11.8	Omhändertagande av självdöda djur och slakteriavfall ...	177
		23.11.9	Djurskyddskrav för svin ..................................................	178
		23.11.10	Djurtransporter ................................................................	178
		23.11.11	Djuretik............................................................................	179
24	Livsmedelspolitiken .................................................................................................			180
	24.1	Förenkling av livsmedelsstandarder.......................................................		180
	24.2	Nya livsmedel och genmodifierade livsmedel........................................		181

24.3Ramlag för livsmedel och bildande av europeisk

	livsmedelssäkerhetsmyndighet ...............................................................	181
24.4	Kosttillskott............................................................................................	182
24.5	Gemensamma hygienregler ....................................................................	182

Skr. 2001/02:160

	24.6	Förbättrad märkning av livsmedel..........................................................		183
	24.7	Dioxingränsvärden i livsmedel...............................................................		183
25	Den gemensamma fiskeripolitiken ...........................................................................			183
	25.1	Förvaltning av fiskeresurser ...................................................................		183
		25.1.1	Nordsjösamarbetet...........................................................	184
		25.1.2	Östersjösamarbetet ..........................................................	184
		25.1.3	Multilateralt samarbete....................................................	184
		25.1.4	Kontroll av fisket.............................................................	185
	25.2	Den gemensamma marknadspolitiken....................................................		185
	25.3	Strukturpolitiken ....................................................................................		186
	25.4	Tredjelandsavtalen .................................................................................		186
	25.5	Miljöåtgärder i fisket..............................................................................		187
		25.5.1	Integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling..........	187
		25.5.2	Handlingsplan för biologisk mångfald.............................	187
26	Miljö	........................................................................................................................		188
	26.1	Utvecklingen på de av Sverige prioriterade områdena...........................		188
		26.1.1	Hållbar utveckling och integration av miljö i andra
			politikområden.................................................................	188
		26.1.2	Sjätte miljöhandlingsprogrammet....................................	191
		26.1.3	Försurning och klimatförändringar..................................	192
		26.1.4	Kretsloppsanpassning och resurseffektivitet samt
			integrerad produktpolitik och elektronikavfall ................	195
		26.1.5	Biologisk mångfald..........................................................	196
		26.1.6	Genetiskt modifierade organismer...................................	197
		26.1.7	Kemikalier och bekämpningsmedel.................................	198
	26.2	Miljökvalitet och naturresurser ..............................................................		199
		26.2.1	Fortsatt arbete inom vattenområdet .................................	199
		26.2.2	Bilavgaser och bränslefrågor ...........................................	200
		26.2.3	Omgivningsbuller ............................................................	202
	26.3	Övriga miljöfrågor .................................................................................		202
		26.3.1	EG:s miljöfond Life.........................................................	202
		26.3.2	Stöd till icke-statliga organisationer ................................	203
		26.3.3	Globala miljöfrågor .........................................................	203
		26.3.4	Kärnsäkerhet och strålskydd............................................	209
		26.3.5	Räddningstjänst ...............................................................	209
		26.3.6	Europeisk marin strategi..................................................	210
		26.3.7	Badvattendirektivet..........................................................	210
		26.3.8	Miljöbedömning av planer och program .........................	211

26.3.9Förebyggande åtgärder mot allvarliga kemikalieolyckor.211

27	EG:s regional- och strukturpolitik............................................................................			212
	27.1	Programperioden 2000–2006.................................................................		212
		27.1.1	Mål 1 och 2......................................................................	213
		27.1.2	Mål 3 ...............................................................................	213
		27.1.3	Gemenskapsinitiativ ........................................................	214
		27.1.4	Övriga strukturpolitiska frågor ........................................	216
28	Utbildning ................................................................................................................			216
	28.1	Sokrates II..............................................................................................		216
	28.2	Leonardo da Vinci II..............................................................................		217
	28.3	Övriga utbildningsfrågor........................................................................		217
	28.4	Internationellt samarbete........................................................................		220
29	Forskning .................................................................................................................			220
	29.1	Femte ramprogrammet ....................................................................................		220
	29.2	Mot det sjätte ramprogrammet och ett europeiskt forskningsområde .............		221
	29.3 Internationellt samarbete..................................................................................			223
	29.4	Rymdsamarbete EU – ESA.............................................................................		223
30	Kultur och medier ....................................................................................................			223
	30.1	Kulturramprogrammet Kultur 2000 .......................................................		224
	30.2	Kulturhuvudstäder..................................................................................		225
	30.3	MEDIA-programmet och nationellt stöd till film...................................		225

Skr. 2001/02:160

	30.4	TV-direktivet..........................................................................................		226	Skr. 2001/02:160
	30.5	Barn och ungas mediesituation...............................................................		227
	30.6	Public service-radio och -TV .................................................................		227
	30.7	Samarbetet med kandidatländerna..........................................................		228
	30.8	Övriga kultur- och mediefrågor..............................................................		229
31	Immaterialrätt...........................................................................................................			230
	31.1	Upphovsrätt............................................................................................		230
		31.1.1	Upphovsrätten i informationssamhället ...........................	230
		31.1.2	Ersättning vid vidareförsäljning av konstverk .................	230
	31.2	Patent .....................................................................................................		231
		31.2.1	Förslag till förordning om gemenskapspatent..................	231
		31.2.2	Direktiv om patenterbarheten av datorrelaterade
			uppfinningar ....................................................................	233
	31.3	Bruksmodellskydd..................................................................................		234
	31.4	Varumärken............................................................................................		234
	31.5	Mönsterskydd	.........................................................................................	235
		31.5.1	Direktiv om mönsterskydd...............................................	235
		31.5.2	Förordning om gemenskapsformgivning .........................	235
32	Civilrättsligt samarbete ............................................................................................			236
	32.1	Civilrättskommittén................................................................................		236
	32.2	Bevisupptagningsförordning ..................................................................		236
	32.3	Ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område.........................		237
	32.4	Jurisdiktion och erkännande och verkställighet av domar......................		237
		32.4.1	Samordning inför diplomatkonferensen i Haag om en
			global domskonvention....................................................	238
		32.4.2	Luganokonventionen och Danmark.................................	239
		32.4.3	Konventioner på speciella sakområden ...........................	239
	32.5	Bryssel II a .............................................................................................		240

32.6Ömsesidigt erkännande – en europeisk exekutionstitel för obestridda

	fordringar ...............................................................................................	240
32.7	Meddelande om europeisk avtalsrätt......................................................	241

32.8Rapport om behovet av en tillnärmning av medlemsstaternas

civilrättsliga lagstiftning.........................................................................

241

32.9Ramverk för att underlätta genomförandet av ett europeiskt civil-

		rättsligt område ......................................................................................	242
	32.10	Tillämplig lag för förpliktelser utanför avtalsförhållanden (Rom II) .....	242
33	Informationsteknik och samhället ............................................................................		243
	33.1	e - Europa .................................................................................................	243
	33.2	Informationssäkerhet ..............................................................................	243
	33.3	Rättsinformation .....................................................................................	244
34	Statistik	....................................................................................................................	244
	34.1	Statistik för beslut och uppföljning av EU:s politik ...............................	244
	34.2	Beslut på statistikområdet fattade under 2001 .......................................	245
	34.3 .....................................................	Svenskt agerande på statistikområdet	246
35	EU:s budget..............................................................................................................		247
	35.1 ...................	Budgetens inkomster och Sveriges avgift till EU - budgeten	247
	35.2 ..................................	Budgetens utgifter och budgetarbetet under 2001	249
	35.3 ...................................................................	Återflöde från EU - budgeten	250
36	Åtgärder ............................................................mot fusk och andra oegentligheter		251
	36.1 .....................................	Åtgärder för att stärka kampen mot bedrägerier	251
	36.2 .........................................	Åtgärder för förbättrad styrning och kontroll	252

36.3Beviljande av ansvarsfrihet för kommissionens genomförande av EU-

	budgeten för budgetåret 1999 ................................................................	253
36.4	Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2000....................................	253
DEL 3 DEN EUROPEISKA UNIONENS FÖRBINDELSER MED OMVÄRLDEN
37 Utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP)......................................................................		255
37.1	Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)................	256

37.2	Förenta nationerna – omfattande EU-samarbete ....................................	257
37.3	Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) ......................	258
37.4	Konfliktförebyggande ............................................................................	260
37.5	Den internationella brottmålsdomstolen.................................................	261

37.6EU:s arbete för att främja respekten för mänskliga rättigheter i

		världen ...................................................................................................		262
	37.7	Nedrustning och icke-spridning .............................................................		264
	37.8	Konsulärt samarbete...............................................................................		267
	37.9	Exportkontroll av krigsmateriel och andra strategiska produkter...........		268
	37.10	Försvarsmaterielsamarbete.....................................................................		270
	37.11	Administrativt och protokollärt samarbete.............................................		270
	37.12	Bekämpning av terrorism.......................................................................		271
	37.13	Integrering av miljö i allmänna rådets politikområden...........................		273
	37.14	Integration av rättsliga och inrikes frågor ..............................................		274
38	Den gemensamma handelspolitiken .........................................................................			274
	38.1	Svenska prioriteringar ............................................................................		275
	38.2	Världshandelsorganisationen WTO .......................................................		275
		38.2.1	WTO:s arbete under 2001 ...............................................	275
		38.2.2	Utvecklingsdimensionen..................................................	279
	38.3	Unctad och råvarusamarbetet.................................................................		280
		38.3.1	Unctad .............................................................................	280
		38.3.2	Råvarusamarbetet ............................................................	280
	38.4	GSP-tullförmåner för utvecklingsländerna.............................................		281
		38.4.1	EBA–Everything-but-Arms .............................................	282
	38.5	Exportkrediter ........................................................................................		282
39	Utvecklingssamarbete ..............................................................................................			283
	39.1	EU:s politik för bekämpning av fattigdom i partnerländerna .................		284
		39.1.1	Prioriterade arbetsområden..............................................	285
		39.1.2	Utveckling av samarbetet med civila samhället...............	285
	39.2	Ökad effektivitet genom reformer och nya metoder...............................		285
		39.2.1	Institutionell reform nödvändig .......................................	286
		39.2.2	Samordning för förbättrad samstämmighet......................	286
	39.3	Cotonou-avtalet – samarbete i ny form ..................................................		287
		39.3.1	Regionala ekonomiska partnerskapsavtal ........................	287
		39.3.2	Politisk dialog inom biståndsramen.................................	288
		39.3.3	Icke-statliga aktörer .........................................................	288
	39.4	Humanitärt bistånd.................................................................................		289
	39.5	Livsmedelsbistånd och livsmedelssäkerhet ............................................		289
	39.6	Horisontella frågor både mål och medel ................................................		290
		39.6.1	Mänskliga rättigheter och demokrati centrala teman .......	290
		39.6.2	Integration av miljö och hållbar utveckling .....................	292
		39.6.3	Jämställdhet – en svensk prioritet....................................	293
		39.6.4	Nya tankar om konfliktförebyggande och utveckling......	294
	39.7	Samordning inom ramen för FN.............................................................		295
		39.7.1	FN:s specialsession om hiv/aids ......................................	295
		39.7.2	EU värd för FN:s konferens om de minst utvecklade
			länderna. ..........................................................................	296
		39.7.3	FN:s specialsession om barn uppskjuten .........................	296
		39.7.4	Habitat: Extra möte i FN:s generalförsamling för att
			följa upp den andra världskonferensen om boende,
			bebyggelse och stadsutveckling – Istanbul+5.................	297
		39.7.5	Nya gemensamma grepp för att uppnå Millenniemålen...	298
		39.7.6	FN:s världskonferens mot rasism, rasdiskriminering,
			främlingsfientlighet och relaterad intolerans ...................	298
	39.8	EG:s agerande vad gäller viktiga tvärsektoriella frågor .........................		298
		39.8.1	Utveckling av samarbetet med civila samhället...............	299
		39.8.2	Decentraliserat samarbete................................................	299
		39.8.3	Smittsamma sjukdomar....................................................	300
		39.8.4	Åtgärder mot minor .........................................................	301

39.9EU:s makrofinansiella stöd samt långivning från Europeiska

investeringsbanken till tredje land..........................................................

301

Skr. 2001/02:160

40	EU:s bilaterala och regionala förbindelser...............................................................		302
	40.1	De förhandlande kandidatländerna.........................................................	302
	40.2	Turkiet....................................................................................................	302

40.3Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Europeiska

frihandelssammanslutningen (Efta)........................................................

303

40.4EU:s Nordliga Dimension samt EU:s deltagande i regionalt sam-

		arbete i norra Europa..............................................................................		305
	40.5	Östeuropa och Centralasien....................................................................		308
		40.5.1	Ryssland ..........................................................................	308
		40.5.2	Ukraina ............................................................................	309
		40.5.3	Moldavien ........................................................................	310
		40.5.4	Vitryssland .......................................................................	311
		40.5.5	Södra Kaukasus ...............................................................	312
		40.5.6	Centralasien .....................................................................	312
		40.5.7	Utvecklingssamarbete och biståndsinsatser i regionen ....	312
	40.6	Västra Balkan.........................................................................................		313
		40.6.1	Bosnien - Hercegovina (BiH) ............................................	314
		40.6.2	Kroatien ...........................................................................	314
		40.6.3	Förbundsrepubliken Jugoslavien (exkl. Kosovo) .............	315
		40.6.4	Kosovo ............................................................................	316
		40.6.5	Före detta jugoslaviska republiken Makedonien
			(FYROM) ........................................................................	317
		40.6.6	Albanien ..........................................................................	318
		40.6.7	Biståndsinsatser i regionen ..............................................	319
		40.6.8	Regionalt samarbete ........................................................	319
	40.7	Medelhavsländerna – Mashrek/Maghreb ...............................................		319
	40.8	Mellanöstern	..........................................................................................	322
		40.8.1 .....................................................................	Gulfstaterna	323
		40.8.2 ..................................................................................	Iran	324
	40.9	Afrika .....................................................................................................		324
		40.9.1 ....................................................	Östafrika, Afrikas horn	325
		40.9.2 ....................................................................	Södra Afrika	326
		40.9.3 ....................................................................	Centralafrika	326
		40.9.4 ........................................................................	Västafrika	327
	40.10	Nordamerika ..........................................................................................		328
		40.10.1 .................................................................................	USA	328
		40.10.2 .............................................................................	Kanada	330
	40.11	Latinamerika ..........................................................................................		331
	40.12	Asien ......................................................................................................		333
		40.12.1 .....................................	Afghanistan och övriga Sydasien	334
		40.12.2 .................	Stöd till försoningsprocessen på Koreahalvön	336
		40.12.3 ....................	Fördjupad dialog och samverkan med Kina	338
		40.12.4 ......................................	Fördjupat samarbete med Japan	339
		40.12.5	Burma och övriga Sydostasien (samt ASEAN och
		................................................................................	ARF)	339
		40.12.6	ASEM - forum för politisk, ekonomisk och kulturell
		......................................................	samverkan och dialog	342
DEL 4 RÄTTSLIGT SAMARBETE SAMT POLIS- OCH TULLSAMARBETE
41	Polissamarbete, straffrättsligt .....................................samarbete och tullsamarbete			343
	41.1	Horisontella frågor .................................................................................		343
		41.1.1 .........................................................................	Terrorism	343
		41.1.2 ..................................................	Organiserad brottslighet	344
		41.1.3 .....................................................	Ömsesidig utvärdering	345
		41.1.4 ...............................................	Brottsförebyggande frågor	345
		41.1.5 ..............................................................	Brottsofferfrågor	348
	41.2	Straffrättsligt .........................................................................samarbete		348
		41.2.1 ....................................................................	Rättslig hjälp	348
		41.2.2 ..........................................	Europeiska rättsliga nätverket	350
		41.2.3 ...........................................................................	Eurojust	351
		41.2.4 ........................................................................	Utlämning	352

Skr. 2001/02:160

	41.3	Ömsesidigt erkännande av domar och beslut .........................................		353	Skr. 2001/02:160
		41.3.1	Europeisk arresteringsorder.............................................	353
		41.3.2	Frysning av tillgångar och bevismaterial .........................	354
		41.3.3	Ömsesidigt erkännande av bötesstraff .............................	354
	41.4	Materiell straffrätt ..................................................................................		355
		41.4.1	Penningtvätt och förverkande ..........................................	355
		41.4.2	Bedrägeri och förfalskning ..............................................	355
		41.4.3	Miljöbrott ........................................................................	355
		41.4.4	Människohandel, sexuell exploatering av barn och
			barnpornografi.................................................................	356
		41.4.5	Människosmuggling.........................................................	357
		41.4.6	Rambeslut om terrorism ..................................................	357
		41.4.7	Rambeslut om narkotikahandel........................................	358
	41.5	Polissamarbete .......................................................................................		359
		41.5.1	Europol............................................................................	359
		41.5.2	Annat polissamarbete ......................................................	360
	41.6	Tullsamarbete.........................................................................................		361
DEL 5 EU:S INSTITUTIONER M.M.
42	Institutionernas verksamhet......................................................................................			362
	42.1	Rådet ......................................................................................................		362
	42.2	Europeiska kommissionen......................................................................		362
	42.3	Europaparlamentet .................................................................................		364
	42.4	EG-domstolen ........................................................................................		366
	42.5	Europeiska revisionsrätten .....................................................................		367
	42.6	Ekonomiska och sociala kommittén.......................................................		367
	42.7	Regionkommittén...................................................................................		368
	42.8	Europeiska centralbanken ......................................................................		369
	42.9	Europeiska investeringsbanken stödjer integrationen i Europa..............		369
	42.10	Europeiska investeringsfonden förstärks................................................		370
	42.11	Personalpolitik i EU:s institutioner ........................................................		370
	42.12	Öppenhet och insyn................................................................................		371
	42.13	Gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet..................................		371
	42.14	Överträdelseärenden...............................................................................		372
43	Svenska språket och rekrytering av svenskar ...........................................................			373
	43.1	Svenska språket i EU .............................................................................		373
		43.1.1	Tolkning och översättning till och från svenska ..............	374
		43.1.2	Svensk språkpolicy..........................................................	374
	43.2	Svenskar i EU:s institutioner..................................................................		374

BILAGOR
Bilaga 1: Viktigare förordningar, direktiv och beslut antagna av rådet under 2001...........	376
Bilaga 2: Förslag till viktigare förordningar, direktiv och beslut under 2001 ....................	382
Bilaga 3: Viktigare rekommendationer samt yttranden och meddelanden under 2001
samt grön- och vitböcker som presenterats under 2001 .....................................	387
Bilaga 4: Mål av svenskt intresse vid EG-domstolen och EG:s förstainstansrätt under
2001 ....................................................................................................................	391
Bilaga 5: Viktiga domar meddelade av EG-domstolen under 2001 ...................................	420
Bilaga 6: Viktiga domar meddelade av EG:s förstainstansrätt under 2001 ........................	428
Bilaga 7: Överträdelseärenden ...........................................................................................	432
	11

Bilaga 8: EU-budgeten 2001..............................................................................................	449	Skr. 2001/02:160
Bilaga 9: Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP): gemensamma
ståndpunkter och åtgärder samt uttalanden..................................................	450
Bilaga 10: Viktigare rättsakter m.m. för polis-samarbete och straffrättsligt samarbete......	462
Bilaga 11: Samarbete inom EU- skillnaden mellan EG och EU.........................................	464
Bilaga 12: Förkortningslista...............................................................................................	465
Bilaga 13: Internetadresser.................................................................................................	471

Sammanfattning	Skr. 2001/02:160
Sammanfattning
Ordförandeskapet i Europeiska unionens ministerråd under de första sex
månaderna 2001 präglade i hög utsträckning EU-arbetet under året.
Ordförandeskapsprogrammet innehöll tre huvudprioriteringar; utvidg-
ning, sysselsättning och miljö. Europeiska rådet möttes i Stockholm och
Göteborg. Under andra halvåret påverkades dagordningen i hög grad av
terrordåden i USA. Vid toppmötet i Laeken antogs en förklaring om
unionens framtid.
Utvidgningen
Utvidgningsförhandlingarna var framgångsrika under 2001 och den
fastställda färdplanen kunde hållas. Av de sex kandidatländer som
började förhandla i februari 2000 lyckades fyra (Lettland, Litauen,
Slovakien och Malta) hinna i kapp de kandidatländer som började
förhandla i mars 1998. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg konsta-
terades att utvidgningsprocessen var oåterkallelig och att målsättningen
var att slutföra förhandlingarna före utgången av år 2002 med de
kandidatländer som var redo. Vidare enades man om att dessa länder
skulle kunna delta i valen till Europaparlamentet 2004 som medlemmar.
Vid Europeiska rådets möte i Laeken bekräftades Göteborgsslutsatserna
och mötet godkände även en rapport, i vilken kommissionen ansåg att
med nuvarande takt i framstegen i förhandlingarna och i kandidatländer-
nas reformsträvanden skulle tio länder (Cypern, Estland, Ungern,
Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Tjeckien och Slovenien)
kunna vara redo för medlemskap.
I översynsrapporterna noterade kommissionen betydande framsteg i
kandidatländerna vad gäller anpassning till och tillämpning av EU:s
regelverk, men markerade att en uppbyggnad av den administrativa kapa-
citeten kräver fortsatta ansträngningar. Genom programmen Phare,
Sapard och Ispa får kandidatländerna stöd för sina ansträngningar att
möta de krav som medlemskapet kommer att ställa. Förmedlemskapsstö-
det inriktar sig på institutionsuppbyggnad, jordbruket samt stöd på miljö-
och transportområdena.
EMU
I de tolv medlemsstater som skulle införa sedlar och mynt i euro i januari
2002 pågick ett intensivt förberedelsearbete. Sverige följde noga dessa
förberedelser och genomförde inhemska informationsinsatser. Den tredje
uppdateringen av det svenska konvergensprogrammet antogs av regerin-
gen i november och överlämnades därefter till kommissionen och rådet.
Nicefördraget och regeringskonferensen 2004
Som en del i den irländska ratificeringen hölls en folkomröstning i juni,
resultatet blev ett nej. Vid toppmötet i Göteborg bekräftade stats- och
regeringscheferna sin beslutsamhet att trots detta slutföra ratifikations-	13
	13

processerna. I Sverige godkände riksdagen i december Nicefördraget och Skr. 2001/02:160 regeringen beslöt därefter om ratifikation.

Tillväxt och sysselsättning

Sysselsättningsfrågor diskuterades vid Stockholmstoppmötet. En bas lades för hur den fortsatta moderniseringen av den europeiska modellen skulle drivas vidare. Fyra nya arbetsområden tillkom; Europas demogra- fiska utmaning, bioteknologins betydelse för tillväxt och sysselsättning, miljöaspekter och begreppet hållbar utveckling samt frågan om kandidat- ländernas involvering i Lissabonagendans mål och mekanismer. Begrep- pet kvalitet i arbete lyftes fram.

Sveriges handlingsplan för sysselsättning år 2001 tillställdes kommis- sionen och rådet i maj .

Kommissionens förslag till riktlinjer för år 2002 innehåller inga stora förändringar jämfört med tidigare år eftersom sysselsättningsstrategin för närvarande utvärderas. Nytt för i år är att slutsatserna från Stockholm har inarbetats i de övergripande målen.

Politiska överenskommelser uppnåddes om ”Europabolag”, ett s.k. europeiskt MBL och om ett direktiv som skyddar arbetstagare mot buller. För att förbättra kvinnors ställning i arbetslivet prioriterade det svenska ordförandeskapet arbetet med att modernisera och förstärka likabehand- lingsdirektivet. Under det belgiska ordförandeskapet utarbetades ett förslag till indikatorer för att mäta och jämföra löneskillnader mellan kvinnor och män.

Inre marknaden

Under våren gjordes en andra översyn av strategin för den inre mark- naden. Antalet målinriktade åtgärder reducerades från 130 till färre än 80, kommissionen angav att man genom detta åstadkommit en klarare och tydligare strategi. Ömsesidigt erkännande, standardisering, behovet av stärkt marknadskontroll och genomförande av inremarknadsdirektiven identifierades tillsammans med ekonomiska reformer, utvidgningen och den externa dimensionen som de särskilda teman som lång till grund för de åtgärder som pekades ut i strategin. Rådet antog slutsatser i vilka det lade till ytterligare prioriteringar; gemenskapspatentet, offentlig upphand- ling, en europeisk livsmedelsmyndighet och distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter.

Förslaget om s.k. europabolag antogs efter många års förhandlingar under det svenska ordförandeskapet. I början av juni träffades en över- enskommelse i förlikningskommitté mellan rådet och parlamentet om ett förslag till ett trettonde bolagsrättsligt direktiv om offentliga uppköps- erbjudanden. Förslaget föll sedermera genom att Europaparlamentet för första gången efter Amsterdamfördragets ikraftträdande röstade emot antagandet av en rättsakt som de givit sitt stöd i förlikning.

En kommitté av vise män under ledning av Alexandre Lamfalussy har haft till uppdrag att undersöka förhållandena på värdepappersmarknaden och föreslå åtgärder. Kommittén lämnade sin slutrapport i februari 2001 i

vilken föreslogs ett reformerad lagstiftningsprocess. En resolution till Skr. 2001/02:160 stöd för förslagen antogs av Europeiska rådet i Stockholm.

Telekommunikationer

Vid ministerrådet i december gjordes en politisk överenskommelse om det s.k. telekompaketet (med undantag för kommunikationsdataskydds- direktivet). Paketet utgör grunden för det framtida regelverket för elektronisk kommunikation inom EU. Rådet enades även om att toppdomänen .eu skall förverkligas.

Två rådsresolutioner om informations- och nätsäkerhet antogs under 2001av rådet för inre marknad, konsument och turism respektive tele- kommunikationsrådet. I dessa slås fast att arbetet med informations- och nätsäkerhet måste stärkas både på nationell och på EU-nivå samt vilka de första åtgärderna skall vara.

Post

Rådet antog i december en gemensam ståndpunkt om ändringar i det nu gällande postdirektivet som har till syfte att ytterligare öka konkurrensen på postmarknaden och samtidigt garantera de samhällsomfattande post- tjänsterna.

Sociala frågor

Under våren utarbetade samtliga medlemsstater nationella handlings- planer för att bekämpa fattigdom och social utslagning i enlighet med Niceslutsatserna. I en gemensam rapport har kommissionen och rådet analyserat planerna och överlämnat rapporten till Europeiska rådet i Laeken. I december beslutade rådet att utlysa 2003 till ett europeiskt handikappår.

Folkhälsa

I juni antog rådet en gemensam ståndpunkt om kommissionens folkhälso- program för perioden 2001–2006. Tre huvudprioriteringar föreslås i programmet; förbättrad information för förbättring av hälsan, snabba åtgärder vid hälsorisker och arbete med bestämningsfaktorer för hälsan genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder. Ett direktiv om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror antogs i juni. Dess syfte är att harmonisera nationella begränsningar och regleringar när det gäller varningstexter, innehållsdeklaration och maximinivåer av tjära, nikotin och kolmonoxid.

Konsumentpolitik

Kommissionen har under hösten presenterat en grönbok om konsumentskyddet i EU. Syftet är att skapa ett mer flexibelt regelverk. I

september nåddes en politisk överenskommelse om direktiv om distans- Skr. 2001/02:160 försäljning av finansiella tjänster till konsumenter. Ett direktiv om pro-

duktsäkerhet antogs under hösten. Enligt direktivet får endast säkra konsumentprodukter släppas ut på marknaden.

Ungdomsfrågor och idrott

I november 2001 presenterade kommissionen den första vitboken om ungdomspolitik. Områden som skall prioriteras är inflytande och delak- tighet, information, volontärarbete och bättre kunskap om unga. Vitboken anger ett antal områden där det är av stor vikt att ta hänsyn till de ungas speciella behov, dessa är utbildning, livslångt lärande, rörlighet, arbetsmarknad och social integration, rasism och främlingsfientlighet samt självständighetsfrågor.

Transporter

I september presenterade kommissionen en vitbok om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010. Vitboken tar sin utgångspunkt i den ökande transportvolymen och de miljöproblem som transporter föror- sakar. Med ett antal förslag skall kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och transporttillväxt brytas.

Transportministrarna fattade i april ett beslut som innebär att den tillåtna längden på oledade bussar i trafik inom EU höjs från 12 till 15 meter. Detta är en fråga av stor betydelse för bl.a. de svenska busstill- verkarna. Ett beslut i december innebär vidare att direktivet om hastig- hetsbegränsare kommer att utvidgas till att omfatta även lätta lastbilar och bussar.

Kommissionens järnvägspaket antogs i mars 2001, genom detta öppnas hela järnvägsnätet för internationell godstrafik år 2008.

Efter Erika-olycka i Frankrike lade kommissionen fram två åtgärdspaket för att förbättra sjösäkerheten. Under 2001 har ett antal framsteg gjorts i detta arbete, bl.a. enades ministerrådet om att inrätta ett gemensamt övervaknings- och informationssystem för sjöfarten.

Med anledning av terrordåden den 11 september 2001 hamnade luftfartsskyddet i fokus, och en tillfällig arbetsgrupp tillsattes av minister- rådet. Transportministrarna enades i december om en gemensam ståndpunkt om miniminivåer för säkerhetskontroller på flygplatser. Terrordådens inverkan på flygbranschens ekonomi ledde till att medlems- staterna, med kommissionens goda minne, också på vidtog särskilda åtgärder för försäkringsgarantier.

I Göteborg slogs fast att ett gemensamt europeiskt luftrum skall vara klart före utgången av 2004. Rådet antog under hösten kommissionens förslag om inrättandet av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet.

Näringspolitik

Frågan om moderniseringen av EU:s konkurrensregler är nu högt priori-

terad. Enighet nåddes kring den decentraliserade principen, dvs. att de

nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna kommer att få en Skr. 2001/02:160 större roll i det konkurrensfrämjande arbetet. Effektivare konkurrens-

regler är en förutsättning för en utvidgad inre marknad.

Under 2001 har statsstödsområdet förts högre upp på den politiska agendan. Man fattade även beslut om en minskning av det statliga stödet och en omorientering av stödet till mer övergripande målsättningar av gemenskapsintresse.

Diskussionen om kommissionens förslag till förordning om varvsstöd ledde fram till att rådet inte kunde uppnå kvalificerad majoritet för ett bifall. Medlemsstaterna gav dock sitt stöd till kommissionens förslag om att inleda en WTO-procedur mot Korea.

Energi

Liberaliseringen av el- och gasmarknaderna behandlades vid Europeiska rådets möte i Stockholm. Det finns ett brett stöd bland medlemsstaterna för målet att öppna el- och gasmarknaderna, men man har dock inte kunnat enas om ett slutdatum.

Rådet antog riktlinjer för det fortsatta arbetet med en strategi för försörjningstrygghet för energi inom gemenskapen och gjorde en över- enskommelse om allmänna riktlinjer rörande ett förslag från kommis- sionen om byggnaders energiprestanda.

Jordbruks- livsmedels- och fiskeripolitiken

En helhetssyn på livsmedelskedjan var den övergripande prioriteringen för det svenska ordförandeskapet för jordbruks- livsmedels- och fiskeri- politiken. Debatten om den framtida jordbrukspolitiken var periodvis intensiv. Även den framtida fiskeripolitiken diskuterades med anledning av kommissionens Grönbok inför översynen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Året präglades på jordbruksområdet av utbrotten av BSE och mul- och klövsjuka. Åtgärder för att komma till rätta med dessa sjukdomar har diskuterats och beslut fattats inom alla institutioner och på alla nivåer.

Arbetet med förslaget om att bilda en oberoende europeisk livsmedels- myndighet har varit intensivt under hela året, inför årsskiftet återstod bara det formella beslutet.

Miljö

Vid toppmötet i Göteborg en EU-strategi för hållbar utveckling. Strategin slår bland annat fast principerna för hur miljödimensionen av hållbar utveckling skall följas upp vid vårtoppmötena och att alla nya viktiga förslag skall bedömas med när det gäller på deras ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter. Fyra områden prioriterades; bekämpandet av klimatförändringar, hållbara transporter, hoten mot folkhälsan och förvaltning av naturresurser. Till toppmötet lämnades också rapporter från de olika rådskonstellationer som arbetat med integrering av miljö

och hållbar utveckling i sin sektorspolitik. Miljörådet beslutade bl.a. om

ett nytt miljöhandlingsprogram, riktlinjer för en ny kemikaliepolitik och Skr. 2001/02:160 för en integrerad produktpolitik (IPP). En gemensam ståndpunkt nåddes

om bl.a. om elektronikavfall, buller, miljöfonden LIFE samt om flera direktiv som behandlar utsläppskrav för fordon. Under det belgiska ordförandeskapet fattades bl.a. beslut om direktiv om svavelhalten i fordonsbränslen och om stöd till miljöorganisationer. På det interna- tionella området spelade EU en avgörande roll för att säkerställa en uppgörelse i de internationella förhandlingarna om klimatfrågan inom ramen för Kyotoprotokollet.

Regional och strukturpolitik

Under 2001 presenterade kommissionen den andra rapporten om ekono- misk och social sammanhållning. Rapporten syftar till att stimulera en debatt om de framtida riktlinjerna för sammanhållningspolitiken i en utvidgad union. Med anledning av rapporten genomförde kommissionen ett sammanhållningsforum med deltagare från medlemsstaterna och kandidatländerna.

Utbildning

I februari antogs en rapport beställd av Europeiska rådet om de konkreta framtidsmålen för utbildningssystemen. Som övergripande gemensamma mål anges ökad kvalitet och effektivitet, bred tillgänglighet samt öppen- het mot omvärlden. Arbete inleddes omedelbart efter Stockholms- toppmötet med att utforma det program för uppföljningen av målen som skall lämnas till Europeiska rådet våren 2002. Under det svenska ordför- andeskapet antogs också en rekommendation om rörlighet inom EU för studerande m.fl. samt en bred resolution om de pedagogiska aspekterna på ökad IT-användning i utbildningen. Under året genomförde EU och Europarådet gemensamt kampanjen Europeiska året för språk. Med anledning av språkåret godkände rådet en resolution om språklig mång- fald och språkinlärning.

Forskning

Behandlingen av kommissionens förslag till det sjätte ramprogrammet för forskning var den dominerande frågan under året. I december nådde rådet politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt. Det nya programmet präglas av tematisk koncentration, minskad splittring på småprojekt och förenklad administation samt i viss utsträckning ökad forskarstyrning.

Kultur och medier
På kultur- och audiovisuella området togs under det svenska ordförande-
skapet ett initiativ till en debatt om barn och TV-reklam samt rådsslut-
satser om skydd av barn mot skadligt medieinnehåll. En viktig grund
lades på detta område för den kommande revideringen av TV-direktivet.	18
	18

Under det svenska ordförandeskapet antogs resolutioner om att öka Skr. 2001/02:160 informations- och erfarenhetsutbytet mellan EU och kandidatländerna.

Debatten om statsstöd till film och public service radio och TV fördes aktivt vidare och under hösten presenterade kommissionen meddelanden på båda dessa områden. Under året var Rotterdam och Porto europeiska kulturhuvudstäder.

Immaterialrätt

Ett direktiv om upphovsrätt och närstående rättigheter antogs under våren 2001. I början av hösten antogs efter förlikning med parlamentet ett direktiv som ger konstnärer som skapat ett konstverk rätt till en viss del av försäljningspriser vid vidareförsäljning (följerätt). I Lissabonslutsats- erna angavs att förslaget om ett gemenskapspatent skulle vara antaget vid utgången av år 2001, trots att arbetet varit högt prioriterat har en överens- kommelse inom tidsfristen inte kunnat nås.

EU:s budget

Ett nytt beslut om gemensamma medel antogs 2000. För att beslutet skall bli giltigt krävs nationellt godkännande. Det nya beslutet, som påverkar den svenska avgiften på ett gynnsamt sätt, gäller från 1 januari 2002. Den svenska avgiften för 2001 uppgick enligt utgiftsprognos för statsbudgeten till 21 326 miljoner kronor.

Budgeten omfattade ca 96,2 miljarder euro i s.k. åtagandebemyn- diganden och ca 92,5 miljarder euro i betalningsanslag. Detta innebar en ökning i förhållande till 2000 års budget 3,1 procent för åtaganden och en ökning med 3,5 procent för betalningar. Kommissionens årliga rapport om återflödet till medlemsstaterna visar att det totala återflödet till Sverige från 2000 års budget uppgick till 1 194 miljoner euro, vilket motsvarar ca 11,044 miljarder kronor.

Åtgärder mot fusk och andra oegentligheter

Under våren prioriterade det svenska ordförandeskapet arbetet med för- slaget till en ny budgetförordning. Förslaget har stor betydelse för reformeringen av den finansiella styrningen och kontrollen. Rådet antog slutsatser i juni, arbetet fortsätter under 2002. En del av förslaget är bildandet av en oberoende funktion för intern revision i kommissionen. Denna del lyftes ut ur förslaget och beslutades av rådet redan i mars.

Den europeiska unionens förbindelser med omvärlden

Under den gemensamma utrikes- och säkerhetspoltiken (GUSP) gjordes under året ca 200 gemensamma uttalanden, varav 116 under det svenska ordförandeskapet, De flesta gjordes till följd av en specifik händelse, som exempelvis terroristattackerna i USA, försök till statskupp i Elfenbens- kusten eller vid allvarliga incidenter i Mellanöstern. Gemensamma stånd-

punkter har antagits bl.a. om vapenembargo mot Afghanistan, den inter- nationella brottmålsdomstolen och om Burma/Myanmar.

Inom ramen för den politiska dialogen ledde den svenska utrikes- ministern möten med bl.a. Nya Zeeland, Australien, Ukraina, Japan och Kina. Statsministern ledde politiska dialogmöten med bl.a. USA, Ryss- land och Kanada. På EU:s mandat ledde statsministern under ordförande- skapet en resa till Nord- och Sydkorea, dels en resa tillsammans med höge representanten till Mellanöstern.

Utvecklingen av samarbetet inom EU som rör säkerhets- och försvars- politiken (ESFP) intensifierades. Kommittén för utrikes- och säkerhets- politik (KUSP), Militärkommittén (EUMC) och Militära staben (EUMS) permanentades. Utvecklandet av strukturer och kapaciteter för ESFP har kommit långt. Vid Europeiska rådet i Laeken bekräftade medlemsstaterna att unionen har operativ förmåga att börja genomföra krishanteringsin- satser med såväl civila som militära resurser. Vid Europeiska rådet i Göteborg antogs ett EU-program för förebyggande av väpnade konflikter. Under året fortsatte EU att inom ramen för GUSP aktivt främja mänskliga rättigheter runt om i världen. Under det svenska ordförandeskapet antogs riktlinjer för EU:s agerande mot tortyr. I december antogs riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter med tredjeland.

Händelserna den 11 september har på många sätt påverkat arbetet inom GUSP. Mer tid har ägnats åt omvärldsanalyser ur terrorismsynvinkel och demarcher mot tredjeland om vikten av anslutning till de internationella instrumenten mot terrorism. Allmänna rådet gjorde i december en principöverenskommelse om hur bestämmelserna i FN:s säkerhetsråds resolution 1373 skall tillämpas inom unionen.

På det handelspolitiska området har arbetet präglats av förberedelser inför ministerkonferensen i Doha i november. Grunden för EU:s age- rande var de riktlinjer rådet tog före Seattlemötet. Den överenskomna förhandlingsdagordningen innehåller de flesta frågor som EU och Sverige drev inför mötet.

Förhandlingar med Norge om protokoll 3 (beredda livsmedelsproduk- ter) till EES-avtalet kunde efter många års förhandlingar slutföras.

Utvecklingssamarbetet präglades av arbetet med en kursändring och effektivisering. Kommissionen har inlett en omfattande omorganisation. Rådet har under året uppdragit till kommissionen att undersöka hur och när medlemsstaterna kan uppnå 0,7 procent av BNI i officiellt utveck- lingsbistånd. Cotonouavtalet med AKS-länderna, som ersätter Lomé- avtalet, undertecknades i juni.

Makrofinansiellt stöd som kompletterar IMF-program har nu koncent- rerats till Västra Balkan, under året beslutades om ett exceptionellt stöd till Jugoslavien.

Göteborgstoppmötet slog fast den Nordliga dimensionens roll som en väletablerade del av EU:s interna policy gentemot partnerländerna. Kommissionen har givits och åtagit sig en ledande roll vilket säkrar kontinuitet.

Under våren spelade EU en viktig roll för att avhjälpa den kris som utspelade sig i före detta jugoslaviska republiken Makedonien.

Skr. 2001/02:160

Den politiska situationen i Mellanöstern har under året blivit alltmer Skr. 2001/02:160 instabil, EU har genom sin högste representant Solana och dess särskilde

representant för fredsprocessen i Mellanöstern, Moratinos, varit mycket aktivt.

Ett utrikesministermöte mellan EU och Afrika hölls i oktober, vid mötet antogs bl.a. en gemensam deklaration om terrorism. I juli utsågs kabinettssekreterare Hans Dahlgren till ordförandeskapets särskilde rep- resentant till Mano River-länderna.

EU:s insatser i Afghanistan intensifierades efter terrorattackerna och Klaus-Peter Klaiber utsågs till EU:s särskilde representant.

Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Under året har framsteg gjorts på det kriminalpolitiska området. Rådet har under året nått överenskommelser om en brottsförebyggande strategi, inrättandet av ett brottsförebyggande nätverk och ett finansierings- program för brottsförebyggande frågor. Rådet har även enats om gemen- samma definitioner och kriminalisering av människohandel, terrorism- brott och miljöbrott. Det rättsliga samarbetet för att bekämpa brott har förstärkts genom inrättande av samarbetsorganet Eurojust och överens- kommelse om en europeisk arresteringsorder. Rådet har också enats om lagstiftning som skall förenkla utredningar om ekonomisk brottslighet. Förutsättningarna för att reparera skadorna av brott har förbättrats genom ett rambeslut om brottsoffers rättigheter.

Framsteg har märkts även på det civilrättsliga området. Rådet har enats om en förordning om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning. Rådet har också beslutat att inrätta ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område för att underlätta samarbetet mellan myndigheter i medlemsstaterna och tillhandahålla information om de olika rättsliga systemen för allmänheten.

På det asyl- och migrationspolitiska området pågick under 2001 ett intensivt och omfattande lagstiftningsarbete, trots detta har den fastställda tidsplanen inte fullt ut kunnat hållas. Gemenskapen har antagit direktivet om tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer, direktivet om transportöransvar samt direktivet om ömsesidigt erkännande av avlägsnandebeslut. Vidare har en förordning antagits om upprättande av ett gemensamt fingeravtryckssystem och beslut fattats i ett antal frågor rörande viseringspolitiken. Rådet har också givit kommis- sionen mandat att förhandla om s.k. återtagandeavtal med Hong Kong och Macao.

Den 25 mars 2001 inträdde Sverige och de andra nordiska länderna som operativa medlemmar i Schengensamarbetet.

Institutionerna

Arbetet med att modernisera institutionerna fortsatte under året. Kommissionen publicerade i juli en vitbok om EU:s styrelseform.

Öppenhet och insyn	Skr. 2001/02:160
Under ledning av det svenska ordförandeskapet slutfördes förhand-
lingarna om EU:s nya förordning om handlingsoffentlighet. Förordningen
innebär att allmänhetens rätt att få ta del av Europaparlamentets,
kommissionens och rådets handlingar avsevärt förbättras. Antagandet av
förordningen ökar möjligheterna för medborgarna till insyn och delaktig-
het i beslutsfattandet, vilket är ett viktigt steg i arbetet för en öppen,
modern och effektiv union.

Skr. 2001/02:160

DEL 1 DEN ÖVERGRIPANDE UTVECKLINGEN I

EUROPEISKA UNIONEN

1 Samarbete i svenskt och europeiskt intresse

Ordförandeskapet i Europeiska unionens ministerråd under de första sex månaderna 2001 präglade i hög utsträckning EU-arbetet under året.

Vägledande för arbetet under ordförandeskapsperioden var det arbets- program, som utgjorde det svenska ordförandeskapets policyförklaring. Arbetsprogrammet innehöll följande rubriker:

-en utvidgad union,

-full sysselsättning och hög tillväxt i en konkurrenskraftig union,

-en union för hållbar utveckling,

-en union nära medborgarna,

-ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,

-en solidarisk och internationellt aktiv union,

-en öppen, modern och effektiv union,

Statsministern presenterade ordförandeprogrammet i riksdagen den 14 december 2000 och i Europaparlamentet den 17 januari 2001. Utrikes- ministern informerade samtliga medlemsstater om innehållet i program- met vid de videokonferenser hon höll med företrädare för medlems- staterna inför ordförandeskapet. Programmet översattes och publicerades på unionens elva officiella språk.

Tre huvudprioriteringar pekades ut i arbetsprogrammet; utvidgning, sysselsättning och miljö. Framgångar uppnåddes inom alla dessa tre områden, men ordförandeskapet innebar även framsteg på andra områ- den.

Vid EU-toppmötet i Stockholm den 23–24 mars, diskuterades unionens sysselsättningsfrågor. Mötet var det första uppföljningsmötet inom ramen för den s.k. Lissabonprocessen och unionens målsättning om att bli världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi. Vid mötet i Stockholm lades en bas för hur den fortsatta moder- niseringen av den europeiska modellen skulle drivas vidare. Stats- och regeringscheferna slog bland annat fast att målsättningarna från Lissabon förutsätter dels att unionen och medlemsstaterna binder sig vid målet om full sysselsättning, dels att ett dynamiskt EU måste bestå av aktiva välfärdsstater. De i Lissabon definierade arbetsområdena kompletterades med fyra nya; Europas demografiska utmaning, bioteknologins betydelse för tillväxt och sysselsättning, miljöaspekter och begreppet hållbar utveckling samt frågan om kandidatländernas involvering i Lissabon- agendans mål och mekanismer. Trots intensiva ansträngningar lyckades stats- och regeringscheferna inte i Stockholm uppnå enighet när det gäller öppning av el- och gasmarknaderna inom unionen.

Vid Europeiska rådets möte i Göteborg den 15–16 juni togs avgörande

steg framåt i utvidgningsprocessen. Det konstaterades att utvidgnings-

processen var oåterkallelig och att målsättningen var att slutföra förhand- lingarna före utgången av år 2002 med de kandidatländer som var redo. Vidare enades man om att dessa länder skulle kunna delta som medlemmar i valen till Europaparlamentet 2004. Tillsammans med de framsteg som uppnåddes under förhandlingarna innebar detta ett genom- brott i utvidgningsprocessen.

På miljöområdet antogs i Göteborg strategin för hållbar utveckling, som även integrerades i Lissabonprocessen. En gemensam ståndpunkt om det sjätte miljöhandlingsprogrammet och EU:s miljöarbete för de kommande tio åren uppnåddes.

På det utrikespolitiska området stärktes unionens profil genom ett samfällt och flexibelt agerande på den utrikespolitiska arenan. Unionens roll på den utrikespolitiska scenen manifesterades inte minst genom besöket av president Putin i anslutning till EU-toppmötet i Stockholm och toppmötet med president Bush i Göteborg. Goda framsteg gjordes även när det gäller unionens konfliktförebyggande kapacitet under ordförandeskapsperioden. Vid EU-toppmötet i Göteborg antogs även ett program för konfliktförebyggande. För de minst utvecklade länderna var beslutet under ordförandeskapet om att bevilja tull- och kvotfri import av alla produkter, med undantag för vapen och ammunition, av stor betydelse.

Under ordförandeskapet besökte statsministern den koreanska halvön i syfte att stödja försoningsprocessen. Vid Världshandelsorganisationens fjärde ministermöte nåddes enighet om att inleda en ny bred runda av multilaterala handelsförhandlingar. Kina och Taiwan godkändes för anslutning till organisationen. Vid det återupptagna sjätte partsmötet i Bonn markerade Kyotokonventionens parter sin avsikt att agera även utan USA för ett förbättrat klimat. Bonnuppgörelsen bekräftades sedan genom ett antal beslut som togs vid det sjunde partsmötet i Marrakech.

Beslutet om öppenhetsförordningen innebar ett stort framsteg för den svenska öppenhetssynen när det gäller unionens interna arbete. Överenskommelsen – efter första behandlingen i Europaparlamentet – innebar ett steg framåt mot öppnare arbetsmetoder inom unionen samt medborgarnas tillgång till EU-dokument. Såväl de handlingar som upprättats inom institutionerna som inkommande handlingar omfattades av regleringen, även s.k. känsliga dokumenten, dock med vissa särregler.

Debatten om EU:s framtid lanserades under ordförandeskapsperioden tillsammans med det följande belgiska ordförandeskapet, kommissionen och Europaparlamentet. En ordförandeskapsrapport om debatten lämna- des till Europeiska rådets möte i Göteborg.

Framsteg gjordes under ordförandeskapsperioden även inom ett flertal andra områden. Ett stort antal rättsakter antogs och många lagstiftnings- ärenden fördes fram till gemensam ståndpunkt eller politisk överenskom- melse. Fler medbeslutandeärenden avslutades än under något tidigare ordförandeskap. De svenska ansträngningarna i fråga om ersättning vid vidareförsäljning av konstverk, paketet med ny reglering på telekom- munikationsområdet samt livsmedelslagstiftningen ledde till att enighet med Europaparlamentet nåddes före årets slut.

Ordförandeskapet redovisas i regeringens skrivelse: Redogörelse för Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd (2001/02:150).

Skr. 2001/02:160

Arbetet under det belgiska ordförandeskapet påverkades av terror- Skr. 2001/02:160 attackerna i USA den 11 september. EU och USA lyckades, tillsammans

med världssamfundet i övrigt och med stöd i enhälliga resolutioner i FN:s säkerhetsråd, snabbt utveckla ett omfattande program för att beslutsamt bekämpa terrorism. Med stor snabbhet bereddes inom EU förslag till ramdirektiv mot terrorism, en gemensam arresteringsorder och en omfattande handlingsplan mot terrorism.

Parallellt pågick ett intensivt arbete med förberedelserna inför nästa regeringskonferens. Framtidsdebatten lanserades under det svenska ordförandeskapet och vid toppmötet i Laeken fattades, i en särskild deklaration, beslut om hur förberedelserna skall bedrivas i ett särskilt tillsatt konvent samt om formerna i övrigt för konventets arbete. En utvärdering av arbetet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som initierades vid Tammerforsmötet visade att det, trots kraftfulla insatser under det svenska ordförandeskapet, återstår ytterligare arbete. I Laeken stod det vidare klart att tidsplanen för ett antal enskilda frågor som behandlas inom ramen för Lissabonprocessen inte hålls. Någon överenskommelse om lokaliseringen av vissa nya EU-myndigheter nåddes inte.

Inom kommissionen pågår arbetet med administrativa reformer för att förbättra personalpolitiken, den finansiella styrningen och kontrollen. En vitbok om styrelseformerna inom EU presenterades. Svenskar är fortfarande underrepresenterade på tjänster inom institutionerna, särskilt på högre chefsnivå.

I Sverige togs beslut om ratificering av Nice-fördraget.

1.1Information till och samråd med riksdagen

Riksdagsordningen innehåller föreskrifter om regeringens information till och samråd med riksdagen. Regeringen skall fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU. Regeringen fullgör sin informationsskyldighet på olika sätt.

Regeringen skall fortlöpande informera riksdagen om sin syn på betydelsefulla förslag från kommissionen (RO 10 kap. 2 §). Detta sker bland annat genom att regeringen överlämnar faktapromemorior. Under 2001 överlämnades 161 promemorior. Promemoriorna återfinns på riksdagens webbplats.

Riksdagen skall inom sig för varje valperiod tillsätta en nämnd för samråd med regeringen i frågor som rör EU (RO 10 kap. 4 §). Nämnden skall bestå av udda antal ledamöter, lägst femton. Nämnden består nu av 17 ordinarie ledamöter. Antalet suppleanter är för närvarande 30. Leda- möter och suppleanter i nämnden är samtidigt ledamöter i något av riksdagens utskott.

Regeringen är skyldig att hålla nämnden informerad om frågor som skall behandlas i rådet och samråda med nämnden om den svenska stånd- punkten i betydelsefulla rådsärenden och i andra frågor som nämnden bestämmer. Det räcker att fem ledamöter i nämnden begär samråd i en

fråga för att det skall ske. Nämnden sammanträder vanligtvis på fredagar

och samrådet avser frågor på dagordningarna för rådsmöten under den Skr. 2001/02:160 kommande veckan. Under 2001 ägde samråd rum inför samtliga möten i

rådet och i Europeiska rådet.

Utskotten skall följa arbetet inom EU inom sina respektive områden (RO 10 kap. 3§). Regeringen är skyldig att informera utskotten om arbetet inom utskottens ämnesområde om utskotten begär det (RO 4 kap. 10 §). Information till fackutskotten har under året lämnats fortlöpande av de olika departementen.

2 Europeiska rådet under 2001

Europeiska rådets möten under år 2001 hölls i Stockholm den 23–24 mars, i Göteborg den 15–16 juni samt i Laeken den 14–15 december, (slutsatser se bilaga 13 – Internetadresser).

Med anledning av terrorattackerna i USA hölls ett extraordinärt topp- möte i Bryssel den 21 september. Vidare avhölls ett informellt möte inom ramen för Europeiska rådet i Gent den 19 oktober. Dagordningen domi- nerades av unionens åtgärder i kampen mot terrorism.

2.1Europeiska rådets möte i Stockholm 23–24 mars

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars år 2000 enades stats- och regeringscheferna om ett nytt strategiskt mål för unionen för det kommande decenniet: att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Ett stort antal delmål samt konkreta åtgärder antogs för att uppnå målsättningen.

Europeiska rådets möte i Stockholm utgjorde det första uppföljnings- mötet av besluten i Lissabon. Under mötet i Stockholm lades en bas för hur den fortsatta moderniseringen av den europeiska modellen skulle drivas vidare. Stats- och regeringscheferna slog bland annat fast att målsättningarna från Lissabon förutsätter dels att unionen och medlems- staterna binder sig vid målet om full sysselsättning, dels att ett dynamiskt EU måste bestå av aktiva välfärdsstater.

Dagordningen från Lissabon kompletterades i Stockholm med fyra nya områden:

1. Europas demografiska utmaning diskuterades i Stockholm, för första gången, av stats- och regeringscheferna. Frågan bedömdes som central för unionens långsiktiga arbete, inte minst när det gäller Europas framtida arbetskraftsförsörjning, hållbarheten i de offentliga finanserna samt de sociala trygghetssystemen – i synnerhet pensionssystemen. För att möta unionens demografiska utmaning krävs åtgärder inom dessa områden och diskussionen i Stockholm utgick från dessa perspektiv.

2. Bioteknikens betydelse för den framtida europeiska ekonomin lyftes Skr. 2001/02:160 fram i ett EU-perspektiv. Det beslöts att ett handlingsprogram skulle tas

fram för utvecklingen av bioteknologi. Handlingsprogrammet skall omfatta forskning och industriell utveckling med beaktande av de etiska och moraliska aspekterna.

3.Miljöaspekter och ett hållbarhetsperspektiv lades till agendan, som ett komplement till vårtoppmötenas behandling av sociala och ekono- miska frågor. Den dubbla ansatsen för att uppnå unionens målsättning till år 2010 – att reformera den europeiska ekonomins sätt att fungera samt att modernisera den europeiska sociala modellen – kompletterades i Stockholm med att föra in det allmänna begreppet "hållbar utveckling". Beslutet pekade fram mot den strategi för hållbar utveckling, som skulle antas vid Göteborgstoppmötet. Miljöteknikens betydelse för tillväxt och sysselsättning lyftes även fram.

4.Det fattades också beslut om att aktivt involvera kandidatländerna i Lissabonstrategin.

2.2 Europeiska rådets möte i Göteborg 15–16 juni

Vid Europeiska rådets möte i Göteborg togs avgörande steg framåt när det gäller utvidgningsprocessen. Mötet konstaterade att utvidgnings- processen var oåterkallelig och att målsättningen var att slutföra förhand- lingarna före utgången av år 2002 med de kandidatländer som var redo. Vidare enades man om att dessa länder skall kunna delta som medlemmar i valen till Europaparlamentet 2004.

Stats- och regeringscheferna enades också om att en strategi för hållbar utveckling som innebär att unionens politiska åtagande om ekonomisk och social förnyelse inom ramen för Lissabonprocessen skulle komplet- teras med en miljödimension. Mötet prioriterade följande: bekämpa klimatförändring, verka för en hållbar transportpolitik, bättre folkhälsa samt ett mer ansvarsfullt utnyttjande av naturresurserna. Stats- och regeringscheferna enades även om att ett hållbarhetsperspektiv skulle appliceras på förslag till beslut inom större politikområden kompletteras med en miljödimension. Mötet beslutade att debatten om unionens framtid, inför regeringskonferensen 2004, även skall omfatta möjligheten att skapa ett "öppet forum" för de fortsatta diskussionerna.

2.2Europeiska rådets extraordinära möte i Bryssel 21 september

Mötet sammankallades med kort varsel för att diskutera situationen efter terrorattackerna i USA. Mötet resulterade i ett antal slutsatser och en handlingsplan för unionens fortsatta samarbete med Förenta staterna samt för terroristbekämpning i Europa. Handlingsplanen tog upp behovet av att förstärka det polisiära och rättsliga samarbetet, utveckla internatio- nella rättsliga instrument, stoppa finansiering av terrorismen, förstärka luftfartssäkerheten och samordna unionens globala insatser. Slutsatserna behandlade även de ekonomiska utsikterna.

2.3	Europeiska rådets informella möte i Gent 19 oktober Skr. 2001/02:160

Mötet i Gent var av informell karaktär och några slutsatser antogs således inte. Mötet ägnades huvudsakligen åt ekonomiska frågor och den fortsatta kampen mot terrorism. Toppmötet antog tre deklarationer: en om uppföljning av terroristattackerna, en om den ekonomiska situationen och en om förberedelserna för att införa euron.

2.4Europeiska rådets möte i Laeken 14–15 december

Den viktigaste frågan vid Europeiska rådets möte i Laeken 14–15 december var förberedelserna för nästa regeringskonferens. Toppmötet antog den s.k. Laekenförklaringen om unionens framtid med vissa riktlinjer för den fortsatta processen. I deklarationen konstaterades att unionen måste bli mer demokratisk, öppen och effektiv och ett antal frågor som behöver besvaras för att nå det målet diskuterades. Toppmötet enades om att sammankalla ett konvent som en del av förberedelserna. Valéry Giscard d'Estaing utsågs till ordförande, Giuliano Amato och Jean-Luc Dehaene till vice ordförande.

I Laeken antogs också en rapport om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Unionen är nu i stånd att leda vissa krishanter- ingsoperationer. På utvidgningsområdet bekräftades tidsplanen från Göteborg och det konstaterades att färdplanen från Nice fortfarande var giltig.

Vidare godkändes även en rapport, i vilken kommissionen ansåg att med nuvarande takt i framstegen i förhandlingarna och i kandidat- ländernas reformsträvanden skulle tio länder (Cypern, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Tjeckien och Slovenien) kunna vara redo för medlemskap.

Europeiska rådet åtog sig att delta i ansträngningarna att återupprätta stabilitet i Afghanistan och uppmuntrade utplaceringen av en inter- nationell säkerhetsstyrka. Unionen bekräftade ånyo sitt engagemang för kampen mot terrorism. På det utrikespolitiska området diskuterades västra Balkan, Afrika och Ryssland och en deklaration om situationen i Mellanöstern antogs.

Utvecklingen av de ekonomiska och sociala frågorna samt hållbar utveckling följdes upp. Besluten från toppmötet i Tammerfors, om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, noterade vissa framsteg men ökade ansträngningar ansågs nödvändiga för att driva på arbetet. Europeiska rådet framhöll vikten av att medlemsstaterna genomförde unionens beslut i nationell lagstiftning. I avvaktan på en övergripande överenskommelse om lokaliseringen av livsmedelssäkerhetsmyndigheten och Eurojust beslöts att dessa kan påbörja verksamheten i Bryssel respektive Haag.

3 EU:s utvidgning

På grundval av Europeiska rådets beslut i Luxemburg i december 1997 inleddes konkreta medlemskapsförhandlingar, i form av bilaterala regeringskonferenser, med Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien, Ungern och Cypern i mars 1998. Vidare beslöt man att anslutningsprocessen skulle omfatta tio kandidatländer i Central- och Östeuropa samt Cypern.

I Helsingfors i december 1999 beslutade Europeiska rådet att för- handlingar även skulle inledas med Bulgarien, Lettland, Litauen, Rumänien och Slovakien. Medlemskapsförhandlingar inleddes även med Malta som i september 1998 aktiverat sin medlemskapsansökan. Turkiet beviljades status som kandidatland men inga anslutningsförhandlingar inleddes.

Europeiska rådet bekräftade i Nice i december 2000 kommissionens förslag till färdplan för de fortsatta förhandlingarna, vilken angav prioriteringar för de kommande svenska, belgiska och spanska ord- förandeskapen. Stats- och regeringscheferna enades också om de institu- tionella ramarna för utvidgningen.

3.1Övergripande utveckling

Utvidgningsförhandlingarna gick framåt i snabb takt under 2001. För Sverige hade utvidgningen fortsatt högsta prioritet. Förutom att verka för viktiga förhandlingsprinciper såsom differentiering, framsteg på egna meriter och möjlighet till att komma ikapp länder som inlett förhand- lingar tidigare, framhöll Sverige bland annat vikten av fortsatta framsteg i kandidatländernas anpassning och tillämpning av EU:s regelverk och betydelsen av att följa färdplanen.

Europeiska rådets möte i Göteborg

Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001 kunde bekräfta att färd- planen förverkligats och i vissa när det gällern överträffats under det svenska ordförandeskapet. Man fastställde att utvidgningen är oåterkallelig och att de kandidatländer som är redo bör kunna slutföra förhandlingarna under 2002, med målsättningen att delta i valet till Europaparlamentet 2004 som medlemmar. Därmed lades för första gången en tidtabell fast för förhandlingarna. Europeiska rådet framhöll vidare att den s.k. differentieringsprincipen, dvs. att varje kandidatland förhandlar på egna meriter och i sin egen takt, fortsatt skall tillämpas. Vikten av fortsatta framsteg betonades vad gäller införlivandet och tillämpning av regelverket i kandidatländerna, särskilt på det administrativa och det rättsliga området. För Bulgarien och Rumänien förutses särskilda insatser. Turkiets framsteg noterades samtidigt som förbättringar efterlystes när det gäller mänskliga rättigheter.

Europeiska rådets möte i Laeken	Skr. 2001/02:160
Europeiska rådet i Laeken i december 2001 bekräftade slutsatserna från
Göteborg och differentieringsprincipens fortsatta giltighet. Europeiska
rådet instämde i kommissionens bedömning att tio kandidatländer kan
vara redo för anslutning 2004 om den nuvarande takten i förhandlingarna
och reformerna upprätthålls. Kommissionen skall från och med början av
2002 lägga fram förslag till gemensamma ståndpunkter om kapitlen
jordbruk, regionalpolitik och budgetära frågor baserade på nuvarande
regelverk samt de principer och den finansiella ram som Berlinmötet
beslutade 1999.
Kommissionens rapporter om kandidatländernas framsteg
Sedan 1998 har kommissionen presenterat rapporter över varje
kandidatlands framsteg när det gäller de kriterier för EU-medlemskap
som Europeiska rådet i Köpenhamn fastslog 1993, de s.k. Köpenhamns-
kriterierna. Dessa består av:

–ett politiskt kriterium som innebär att kandidatländerna skall ha uppnått institutionell stabilitet, vilket garanterar demokrati, rättssäker- het, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter,

–ett ekonomiskt kriterium som innebär att kandidatländerna skall vara fungerande marknadsekonomier samt ha förmågan att motstå konkurrens och marknadskrafterna inom unionen,

–ett administrativt kriterium som anger att kandidatländerna har förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskap i EU och ansluta sig till målen för den politiska, ekonomiska och monetära unionen. Detta tredje kriterium avser kandidatländernas förmåga att överta och efterleva EU:s regelverk, vilket är beroende av ländernas administrativa strukturer inom förvaltning och rättsväsende.

Den 13 november presenterade kommissionen årets översynsrapporter samt en strategi för utvidgningen. Kommissionen konstaterade att samtliga kandidatländer utom Turkiet uppfyller de politiska kriterierna. Kommissionen noterade fortsatta framsteg men även fortsatta problem. Förstärkta åtgärder krävs för att stärka den administrativa kapaciteten, i synnerhet inom rättsväsendet där förhållandena i häktena är särskilt bekymmersamma. Därtill påtalade kommissionen bl.a. att avsevärda insatser är nödvändiga för att komma tillrätta med korruption och handel med kvinnor och barn. Ytterligare åtgärder krävs för att motverka diskriminering och främja en ökad jämställdhet. Liksom i tidigare över- synsrapporter uppmärksammade kommissionen behovet av att förbättra situationen för romerna. Turkiet fick kritik för bristande respekt för de mänskliga rättigheterna.

Vad gäller de ekonomiska kriterierna bedömde kommissionen, liksom i förra årets översynsrapporter, att endast Cypern och Malta helt uppfyller de ekonomiska kriterierna. Alla kandidatländer utom Bulgarien, Rumänien och Turkiet bedömdes nu vara fungerande marknads- ekonomier och klara av konkurrensen och marknadskrafterna inom EU på kort sikt. Bulgarien bedömdes i det närmaste vara en fungerande

marknadsekonomi och förväntas kunna motstå konkurrensen och

marknadskrafterna inom EU på medellång sikt. Varken Rumänien eller Skr. 2001/02:160 Turkiet uppfyllde, enligt kommissionen, något av de ekonomiska

kriterierna. Rumänien hade dock gjort vissa framsteg.

Kommissionen noterade betydande framsteg i kandidatländerna vad gäller anpassning till och tillämpning av EU:s regelverk, men markerade att en uppbyggnad av den administrativa kapaciteten kräver fortsatta ansträngningar. Kommissionen föreslog därför en särskild handlingsplan för den förstärkta administrativa kapaciteten. Inför Europeiska rådet i Sevilla i juni 2002 kommer kommissionen att avlägga en rapport om övervakningen av kandidatländernas åtaganden vad gäller anpassningen till EG:s regelverk.

Den fortsatta strategin för utvidgningen

Kommissionen antog den 13 november 2001 även ett dokument om den fortsatta strategin för utvidgningsprocessen för att nå de mål som EU, vid Europeiska rådets möte i Göteborg fastställt beträffande utvidgningen. Kommissionen menar bl.a. att de finansiella ramarna för utvidgningen, vilka fastställts av Europeiska rådet i Berlin i mars 1999, är tillräckliga för en utvidgning år 2004 med upp till tio nya medlemsstater. Kommis- sionen avser att i god tid presentera sin hållning i de budgetrelaterade kapitlen.

På grundval av 2002 års översynsrapporter avser kommissionen lägga fram rekommendationer om vilka kandidatländer som uppfyller anslut- ningskriterierna och därmed är redo för ett EU-medlemskap. Mot bak- grund av framsteg i förhandlingarna under nästa år avser kommissionen uppdatera färdplanen samt revidera den förmedlemskapsstrategi som fastslogs av Europeiska rådet i Essen 1994.

Kommissionen framhåller vikten av offentlig debatt om utvidgningen i såväl kandidatländerna själva som i medlemsländerna. Vidare uppmärk- sammar kommissionen betydelsen av att involvera kandidatländerna i Lissabonprocessen och diskussionen om Europas framtid. Betydelsen av goda grannlandsrelationer i en utvidgad union framhålls.

Europeiska rådet gav vid sitt möte i Laeken stöd till kommissionens fortsatta strategi.

3.1.1 Läget i förhandlingarna med kandidatländerna

Förhandlingsprocessen
Utvidgningsförhandlingarna syftar till att fastställa, genom bilaterala
regeringskonferenser, på vilka villkor ett kandidatland skall anslutas till
EU och hur eventuella övergångslösningar skall utformas. Kandidat-
länderna förutsätts överta och införliva EU:s regelverk med ett minimum
av övergångslösningar.
Vid förhandlingarna går EU:s medlemsstater och kandidatländerna
igenom EU:s regelverk som är uppdelat i 31 förhandlingskapitel. Vid
förhandlingstillfällena beslutar de bilaterala regeringskonferenserna om	31
	31

öppning respektive provisorisk stängning av förhandlingskapitlen. Ett Skr. 2001/02:160 kapitel öppnas när medlemsstaterna fastställt, på förslag av kommis-

sionen, EU:s gemensamma ståndpunkt i förhandlingen. En provisorisk stängning av kapitel sker sedan medlemsstaterna och varje kandidatland har kommit överens om regler för antagande av EU:s lagstiftning inom detta kapitlet. Stängning av ett kapitel är alltid provisorisk, vilket innebär att ingenting är slutligt beslutat förrän förhandlingarna är slutförda.

För att lösa problem som uppstår under förhandlingarnas gång står
kommissionen i nära kontakt med kandidatländerna. Vidare håller
kommissionen och medlemsstaterna Europaparlamentet regelbundet
informerad om framsteg i förhandlingarna. När förhandlingarna slutförts
skall Europaparlamentet ge sitt samtycke till anslutningsfördragen.
Anslutningsfördragen skall även ratificeras av samtliga medlemsstater
samt av kandidatlandet i fråga.
Utvidgningsförhandlingarna under 2001
Förhandlingarna med de tolv förhandlande kandidatländerna fortsatte i
oförminskad takt under 2001. Under året hölls fyra möten på chefsför-
handlarnivå samt två möten på ministernivå.
Under det svenska ordförandeskapet gjordes betydande framsteg i
utvidgningsförhandlingarna. Färdplanen kunde förverkligas och i vissa
när det gällern överträffas. Goda resultat uppnåddes inom kapitlen fri
rörlighet för personer, fri rörlighet för kapital, bolagsrätt och miljö som
kunde stängas med ett flertal kandidatländer. Vidare beredde det svenska
ordförandeskapet vägen för framsteg i förhandlingarna av ett antal av de
kapitel som tilldelats det belgiska ordförandeskapet, t.ex. kapitlen energi,
finansiell kontroll, beskattning, transporter och fiske. Resultaten under
det svenska ordförandeskapet innebar bl.a. att man fastställde övergångs-
lösningar för kandidatländernas antagande av centrala delar av EU:s
regler för den inre marknaden.
Färdplanen visade sig också under det belgiska ordförandeskapet
tillföra utvidgningsprocessen nödvändig dynamik. Ett viktigt genombrott
gjordes i förhandlingarna av kapitlet rättsliga- och inrikes frågor, vilket
kunde stängas med Ungern, Tjeckien, Slovenien och Cypern. Andra
framgångar under det belgiska ordförandeskapet var stängningen av
skattekapitlet med Tjeckien och Slovenien, stängning av konkurrens-
kapitlet med Slovenien, Cypern och de tre baltiska länderna samt stäng-
ning av transportkapitlet med Ungern, Lettland, Litauen, Malta och
Slovenien. Därtill åstadkoms vissa framsteg inom kapitlen energi,
finansiell kontroll, tullunionen och fiske samt inom de "svenska" kapitlen
personers fria rörlighet och miljö, vilka nu stängts provisoriskt med en
majoritet av kandidatländerna. Inom jordbrukskapitlet fortsatte arbetet
med att ta fram EU-ståndpunkter för förhandlingarna för kandidatländ-
ernas antagande av EU:s marknadsordningar och regler för livsmedels-
säkerhet och djurskydd.
Vid årets slut hade de olika kandidatländerna provisoriskt stängt
följande antal kapitel: Cypern (24), Ungern (24), Tjeckien (24), Slo-
venien (26), Slovakien (22), Lettland (23), Litauen (23), Estland (20),
Polen (20), Malta (20), Bulgarien (14) och Rumänien (9).	32
	32

Som ett resultat av betydande framsteg i förhandlingarna med de sex Skr. 2001/02:160 kandidatländer som inledde förhandlingar i februari 2000, framför allt

under det svenska ordförandeskapet, har fyra av dessa länder – Lettland, Litauen, Slovakien och Malta – kommit ikapp vissa av de kandidatländer som inledde förhandlingar två år tidigare. Efter de senaste mötena i utvidgningskonferenserna utgjorde de förhandlande kandidatländerna, med undantag för Bulgarien och Rumänien, en relativt samlad grupp vad gäller antalet stängda kapitel.

Sveriges ståndpunkter i förhandlingarna utgick från att begränsa antalet och omfattningen av övergångslösningar för tillämpning av EU:s regelverk. Sverige betonade också att differentieringsprincipen måste tillämpas utifrån sakliga skäl.

3.1.2Förmedlemskapsstrategin: Europaavtalen och de finansiella instrumenten

Europeiska rådet i Köpenhamn 1993 drog upp riktlinjerna för att erbjuda samtliga associerade länder i Central- och Östeuropa medlemskap i unionen. Europeiska rådet i Essen 1994 antog en strategi för att möjliggöra deras framtida medlemskap – förmedlemskapsstrategin. Beslutet att inleda utvidgningsförhandlingarna föranledde Europeiska rådet i Luxemburg 1997 att utveckla och förstärka denna strategi med en väsentlig ökning av stödet till kandidatländerna.

Den förstärkta förmedlemskapsstrategin har två huvudsyften. Det första är att ge en tydlig ram för de reformer som måste genomföras som ett led i EU-anpassningen. Ett dokument för respektive kandidatland, ett så kallat anslutningspartnerskap, anger vilka områden som bör prioriteras för att landet skall kunna kvalificera sig för EU-medlemskap. Dessa uppdateras årligen och senaste uppdateringen skedde under hösten 2001. På basis av partnerskapet tar varje land sedan fram ett mer detaljerat nationellt åtgärdsprogram (National Plan for the Adoption of the Acquis, NPAA) för anpassning till EU:s regelverk. Turkiet antog en NPAA för första gången under 2001. Det andra huvudsyftet är att introducera kandidatländerna i EU:s arbetssätt, bland annat genom att delta i EU:s gemenskapsprogram och myndigheter. Gemenskapsprogrammen är öppna för samtliga kandidatländer. Avgörande framsteg har gjorts i för- handlingarna om kandidatländernas deltagande i det Europeiska övervak- ningscentret för droger och drogberoende.

Förmedlemskapsstrategins tre nyckelinstrument är Europaavtalen, de ovan nämnda anslutningspartnerskapen och de nationella programmen för antagandet av EU:s regelverk samt det finansiella förmedlems- skapsstödet (Phare, Sapard och ISPA).

Associeringsavtalen mellan EG och dess medlemsländer å ena sidan och de tio kandidatländerna i Central- och Östeuropa å andra sidan kallas Europaavtal. De utgör den legala grunden för relationerna mellan EU och dess kandidatländer och täcker deras politiska och ekonomiska relationer. Avtalens roll är att förse parterna med ett ramverk för kandidatländernas gradvisa integrering i unionen. Avtalen syftar till fri handel för industriprodukter och en gradvis liberalisering av handeln med

jordbruksprodukter, bearbetade och obearbetade samt fiskeprodukter. Skr. 2001/02:160 Förhandlingarna omfattar även avtal om ömsesidigt erkännande på

varuområdet (s.k. PECA-avtal, se också 10.2.4). Sådana avtal med Tjeckien och Ungern trädde i kraft under 2001. Förhandlingar pågår med Estland, Lettland, Litauen, Slovenien och Slovakien. Dessa avtal ökar kandidatländers tillträde till den inre marknaden avsevärt redan under förmedlemskapsperioden. Avtalen stipulerar och styr dessutom EU:s ekonomiska stöd till kandidatländerna. Avtalens efterlevnad följs upp i olika kommittéer och en gång per år sker möte i associeringsrådet på ministernivå. På senare år har vikten av övervakning, utvärdering och uppföljning av kandidatländernas införlivande och tillämpning av EG:s regelverk betonats. Vid Europeiska rådet i Nice 2000 utvidgades Europaavtalsstrukturens uppgifter till att även inkludera en genomgång av ny EU-lagstiftning.

Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997 beslutades att Phareprogrammet (ca 1,6 miljarder euro) skulle inriktas på att stödja kandidatländernas ansträngningar att möta de krav som ställas vid ett EU- medlemskap. Två huvudområden identifierades, dels uppbyggnaden av institutioner med ansvar för genomförandet av det gemensamma regelverket (ca 30 procent), dels stöd till tillhörande investeringar (ca 70 procent). För närvarande ingår även insatser som avser att förbereda kandidatländerna för hanteringen av strukturfondsmedlen.

Från år 2000 kompletterades förmedlemskapsstödet med två nya program. Det ena är ISPA, programmet för stöd till strukturomvandling på miljö- och transportområdet (ca 1 miljard euro). Det andra är Sapard, programmet som gäller insatser på jordbruks- och landsbygdsområdena (ca 0,5 miljarder euro). Genomförandet av båda dessa program påbör- jades under året.

Partnersamverkan (Twinning) är fortfarande det främsta instrumentet för insatser när det gäller institutionsuppbyggnad inom ramen för Phare. Insatserna sker med hjälp av tjänstemän från EU:s medlemsländer som under en begränsad period arbetar i kandidatländerna med att bygga upp relevant förvaltning. Under året har kortare insatser genom partner- samverkan s.k. Twinning-light påbörjats. Möjligheten till expertutbyte inom ramen för TAIEX-programmet kvarstår och väntas ytterligare öka i betydelse allt eftersom förhandlingsprocessen framskrider. Förberedel- serna för en decentralisering av ansvaret för genomförandet till kandidatländerna fortsätter. Avsikten är att på detta sätt förbereda kandidatländerna för hanteringen av EU:s stöd efter anslutningen.

3.1.3Den ekonomisk-politiska dialogen med kandidatländerna

Under det svenska ordförandeskapet inleddes den ekonomisk–politiska dialogen med kandidatländerna. Ett möte mellan finansministrarna och centralbankscheferna från EU och kandidatländerna hölls i anslutning till det informella Ekofinrådet i Malmö i april. Ett möte på statssekreterar- och vice centralbankschefnivå anordnades också i Stockholm i juni. Under ordförandeskapet beslutades dessutom om de fortsatta formerna för dialogen. Fr.o.m. i år kommer ett möte på ministernivå och två möten

på hög nivå att hållas per år. Syftet med dialogen är dels att fokusera på Skr. 2001/02:160 de ekonomiska åtgärder som kandidatländerna behöver vidta för att bli

medlemmar i EU, dels att utveckla deras analytiska och institutionella kapacitet så att de kan integreras i EU:s procedurer för ekonomisk- politisk samordning. I fortsättningen är det viktigt att säkerställa att dialogen successivt utvecklas och fördjupas under perioden fram till att kandidatländerna blir EU-medlemmar.

4Den ekonomiska och monetära unionen – EMU

4.1Den gemensamma valutan, euron

Den 1 januari 2002 introducerades sedlar och mynt i euro i tolv EU- länder. Under 2001 pågick ett intensivt förberedelsearbete i dessa länder. Bland annat genomfördes stora informationskampanjer för att informera allmänheten om euron. Omfattande förberedelser gjordes också inom den offentliga sektorn och inom näringslivet. Förberedelsearbetet följdes noga av Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken samt genom månatliga rapporter som behandlades vid Ekofin-rådets möten.

Skydd av euron mot förfalskningar

Under det svenska ordförandeskapet nåddes en politisk överenskommelse om förordningen om skydd av euron mot förfalskningar. Under ordför- andeskapet godkändes också slutsatser om att ge personer med särskilda behov möjligheter att låna euromynt och provmynt för att bättre kunna bekanta sig med euron.

4.2	De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
	politiken
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken utgör det centrala
instrumentet för samordning av den ekonomiska politiken i EU. Riktlin-
jerna utarbetas årligen och består av en allmän del, som anger övergrip-
ande riktlinjer för den ekonomiska politiken i medlemsstaterna och
gemenskapen, samt specifika rekommendationer till varje enskild med-
lemsstat. De omfattar makroekonomisk politik samt sysselsättnings- och
strukturpolitik. Det innebär att de allmänna riktlinjerna har ett samlat
grepp på de samarbetsprocesser som finns för finanspolitiken (stabilitets-
och tillväxtpakten), sysselsättningspolitiken (Luxemburg-processen) samt
strukturpolitiken (Cardiff-processen).
I arbetet med utformandet av 2001 års allmänna riktlinjer inbjöds andra
rådsformationer att inkomma med synpunkter före januari månads
utgång. Därefter initierade det svenska ordförandeskapet utarbetandet av		35

ett dokument om huvudfrågorna i de allmänna riktlinjerna för den ekono- Skr. 2001/02:160 miska politiken år 2001 (det s.k. Key Issues Paper). Dokumentet om

huvudfrågorna i de allmänna riktlinjerna antogs av Ekofin-rådet i mars och avrapporterades därefter till Europeiska Rådet i Stockholm. Dokumentet utgjorde ett viktigt bakgrundsdokument vid utformningen av 2001 års allmänna riktlinjer. Detta inledande förfarande vid utarbetandet av de allmänna riktlinjerna var nytt för år 2001.

Kommissionen lade därefter fram en rekommendation till de allmänna riktlinjerna den 25 april 2001. Rekommendationen diskuterades vid näst- kommande Ekofinråd, där diskussionen syftade till att ge vägledning inför det fortsatta arbetet med utformandet av 2001 års allmänna riktlinjer i Ekonomiska och finansiella kommittén (EFK) och Kommittén för ekonomisk politik (KEP). Efter avslutad kommittébehandling, under vilken hänsyn även togs till yttranden från andra rådsformationer och Europaparlamentet, antogs ett utkast till 2001 års allmänna riktlinjer av Ekofin-rådet den 5 juni. Ekofin-rådet överlämnade utkastet till riktlinjer till Europeiska rådet i juni för diskussion och antagande av slutsatser. På Ekofin-rådets möte den 16 juni antogs riktlinjerna formellt som en rekommendation.

De allmänna riktlinjerna är ett viktigt instrument för att uppnå det strategiska målet i Lissabonstrategin och bidrar till att förbereda med- lemsstaterna för utmaningar i form av återupprättandet av full syssel- sättning, övergången till en kunskapsbaserad ekonomi, den åldrande befolkningen och förbättrad social sammanhållning. I 2001 års allmänna riktlinjer betonas vikten av en tillväxt- och stabilitetsinriktad makro- ekonomisk politik, förbättrade offentliga finanser, där effekterna på de offentliga finanserna av den åldrande befolkningen har givits större utrymme, samt att gå vidare med reformer av produkt-, kapital- och arbetsmarknaderna. I de länderspecifika rekommendationerna utfärdas rekommendationer för budgetpolitik, liksom för kapital-, produkt- och arbetsmarknader. I 2001 års allmänna riktlinjer gavs ökat utrymme i den allmänna delen åt ekologiskt hållbar utveckling.

Sverige välkomnar det faktum att andra rådsformationer har givits större möjlighet att påverka innehållet i de allmänna riktlinjerna, samt att större utrymme givits till hållbar utveckling och den utmaning som utgörs av den åldrande befolkningen.

Den 12 februari 2001 lämnade Ekofin-rådet en rekommendation till Irland, då den ekonomiska politiken bedömdes oförenlig med rekommen- dationen i 2000 års allmänna ekonomiska riktlinjer om att inrikta finans- politiken på att upprätthålla ekonomisk stabilitet. Rådet fann att den irländska budgeten för år 2001 innebar en alltför expansiv finanspolitik mot bakgrund av den höga tillväxten och ett tilltagande inflationstryck.

4.3Stabilitets- och tillväxtpakten

Syftet med stabilitets- och tillväxtpakten är att förstärka den gemen- samma övervakningen av de offentliga finanserna för att säkerställa en varaktig budgetdisciplin i den tredje etappen av EMU. Pakten består av

två rådsförordningar och en vägledande resolution från Europeiska rådet.

Den ena rådsförordningen ((EG) nr 1466/97) fastställer ett förfarande Skr. 2001/02:160 inriktat på förebyggande åtgärder som tar sikte på att i ett tidigt skede

förhindra uppkomsten av alltför stora underskott i medlemsstaterna (systemet för tidig varning). Den andra rådsförordningen ((EG) nr 1467/97) preciserar förfarandet vid alltför stora underskott enligt artikel 104 i EG-fördraget. I resolutionen finns viktiga politiska åtaganden från medlemsstaterna, rådet och kommissionen om att strikt tillämpa reglerna i fördraget och i rådets förordningar om pakten.

I pakten har länderna åtagit sig att eftersträva ett mål för de offentliga finanserna nära balans eller i överskott, men varje medlemsstat får själv bestämma det exakta budgetmålet. De medlemsstater som deltar i valutaunionen skall utarbeta stabilitetsprogram och länderna utanför valutaunionen skall utarbeta konvergensprogram. Stabilitets- och konver- gensprogrammen skall uppdateras årligen. Prognoshorisonten flyttas fram ett år i uppdateringarna. De årliga uppdateringarna utgör ett viktigt redskap i övervakningen av genomförandet av stabilitets- och konver- gensprogrammen med särskild inriktning på att identifiera faktiska och förväntade avvikelser från det medelfristiga budgetmålet och anpass- ningsbanan mot detta mål. Hittills har gällt att de uppdaterade programmen skall lämnas in före årsskiftet, men från och med 2001 är senaste inlämningsdatum den 1 december. Därefter skall de granskas av Ekonomiska och finansiella kommittén på grundval av en bedömning av kommissionen. Vid behov skall de också granskas av Ekofin-rådet. Flertalet medlemsstater lade fram sina stabilitets- och konvergens- program i slutet av 2000. Dessa behandlades och godkändes sedermera i Ekofin-rådet i slutet av 2000 och början av 2001. I yttrandena över pro- grammen pekar Ekofin-rådet när det gäller några av länderna på att en högre ambitionsnivå vad gäller de offentliga finanserna hade varit önskvärd för att möta oförutsedda händelser och den kommande belast- ning på de offentliga finanserna som den demografiska utvecklingen innebär.

I juli 2001 antogs rådsslutsatser gällande en uppdatering av den uppförandekod som preciserar innehållet och utformningen av stabilitets- och konvergensprogrammen. Uppförandekoden ger även vissa riktlinjer gällande bedömningen av programmen. Uppdateringen syftade bl.a. till att komprimera processen vid den årliga behandlingen och förbättra jämförbarheten mellan programmen. Andra viktiga frågor som revide- ringen berörde avser metoder och kriterier för bedömningen av budget- målen och hur effekterna på de offentliga finanserna av den åldrande befolkningen skall belysas i programmen.

Att åtagandena i stabilitets- och tillväxtpakten efterlevs är av stor vikt för hela unionen. Det skapar trovärdighet för den ekonomiska politiken samt gör det möjligt för medlemsländerna att hantera normala konjunk- tursvängningar utan att riskera alltför stora budgetunderskott.

4.3.1Det svenska konvergensprogrammet

I december 1998 överlämnade Sverige sitt konvergensprogram till kom- missionen och rådet. Det svenska konvergensprogrammet behandlades av

Ekofin-rådet den 8 februari 1999 och fick ett mycket gott omdöme. Så Skr. 2001/02:160 var även fallet då den andra uppdateringen av det svenska programmet

behandlades av Ekofin-rådet i januari 2001. Den tredje uppdateringen av det svenska konvergensprogrammet antogs av regeringen i november 2001 och överlämnades därefter till kommissionen och rådet. Huvud- budskapet i det uppdaterade programmet är att det medelfristiga mål för överskottet i de offentliga finanserna som redovisades i konvergens- programmet 1998 ligger fast och att Sverige, trots det försämrade ekono- miska läget, kan fortsatt uppnå de beslutade budgetpolitiska målen. Programmet kommer att behandlas av Ekofin-rådet i början av 2002.

4.3.2Förfarandet vid alltför stora underskott

I enlighet med reglerna inom förfarandet vid alltför stora underskott rap- porterade medlemsstaterna in data för de offentliga finanserna den 1 mars och 1 september 2001. Denna rapportering visar att inte någon medlems- stat idag har ett alltför stort underskott.

4.4Cardiff-processen om ekonomiska reformer

EU:s samarbete om ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmar- knader, den s.k. Cardiff-processen, syftar till att effektivisera marknader- nas funktionssätt och stärka potentialen för hög tillväxt och sysselsättning i EU. Cardiff-processen bygger på att medlemsländerna skall lära av varandra och utbyta goda erfarenheter. Sverige fäster stor vikt vid Cardiffsamarbetet och driver på i EU för att få till stånd en bättre fungerande inre marknad.

I november 2000 överlämnade Sverige en nationell rapport om ekonomiska reformer på produkt och kapitalmarknaderna till Kommittén för ekonomisk politik, som bland annat följer upp rekommendationerna som riktades till Sverige i de allmänna riktlinjerna för år 2000. I rapport- en konstateras att den svenska prisnivån har sjunkit och närmar sig EU- genomsnittet, men att fortsatta reformer är nödvändiga för att ytterligare sänka prisnivån. Vidare beskrivs de åtgärder som genomförts för att främja konkurrens, förbättra marknadernas funktionssätt och stärka konsumentnyttan. Ett särskilt avsnitt ägnas åt förklaringsfaktorer bakom den starka utvecklingen i den svenska informations- och kommunika- tionsteknologisektorn (IKT). Det betonas också att det krävs fortsatta insatser på olika områden för att Sveriges ledande position inom IKT skall kunna bibehållas.

Medlemsländernas nationella rapporter utgjorde tillsammans med kommissionens s.k. Cardiff-rapport, som behandlar marknadernas funk- tionssätt ur ett gemenskapsperspektiv, underlag till den multilaterala ländergranskningen som genomfördes i Kommittén för ekonomisk politik under januari 2001. Ländergranskningen utmynnade i en rapport från kommittén, den s.k. årliga rapporten om strukturella reformer, som belyser reformansträngningarna i medlemsländerna. Ekofin-rådet ställde sig bakom den årliga rapporten som även överlämnades till Europeiska

rådets möte i Stockholm i mars 2001. Vidare utgjorde den årliga Skr. 2001/02:160 rapporten ett centralt bidrag till de allmänna riktlinjerna för den

ekonomiska politiken 2001.

Under hösten 2001 utarbetades ånyo en nationell rapport om ekono- miska reformer på produkt- och kapitalmarknaderna. I rapporten framhålls att deltagandet på den inre marknaden har genererat positiva samhällsekonomiska konsekvenser i Sverige. Det betonas att omfattande reformer har genomförts, i synnerhet inom de s.k. samhällsnyttiga tjänst- erna, men att konkurrensen fortfarande är bristfällig inom t.ex. livsmedels- och byggsektorerna. Vidare konstateras att Sverige ligger längst fram i utvecklingen mot en kunskapsbaserad ekonomi samt att strukturomvandlingen inom den finansiella sektorn fortsätter. I rapporten beskrivs även vidtagna och planerade åtgärder för att öka konkurrensen och konsumentnyttan, stärka kapitalmarknaderna samt effektivisera de samhällsnyttiga tjänsterna och den offentliga sektorn. Särskilda avsnitt ägnas åt hur ekonomiska styrmedel används i miljöpolitiken samt åtgärder som har genomförts för att garantera ett hållbart pensionssystem. Rapporten överlämnades till Kommittén för ekonomisk politik den 21 november 2001.

4.5Åldrande befolkningar

Åldrandefrågan har successivt vuxit fram som en av de mest centrala ekonomisk-politiska utmaningar som EU:s medlemsländer står inför. Om inte medlemsländerna agerar beslutsamt hotar den demografiska utveck- lingen, med en allt större försörjningsbörda för den arbetande delen av befolkningen, den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna. Arbetet med frågan har därför blivit allt intensivare.

Ett kapitel om åldrandefrågor ingick i rapporten om de offentliga finansernas bidrag till tillväxt och sysselsättning som lades fram gemen- samt av rådet och kommissionen till Europeiska rådets möte i Stockholm den 23–24 mars. På detta möte beslutades att rådet regelbundet skall pröva den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna, med bland annat hänsyn till den demografiska utvecklingen, i stabilitets- och konvergensprogrammen samt i de allmänna riktlinjerna för den ekono- miska politiken.

En gemensam rapport om målen och arbetsmetoderna i fråga om pensioner utarbetades gemensamt av Kommittén för ekonomisk politik (KEP) och Kommittén för social trygghet (KST) och lämnades till Europeiska rådet i Laeken 14–15 december 2001. Rapporten hade till- kommit med anledning av Europeiska rådets slutsatser från Stockholm och Göteborg.

Enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Göteborg 15–16 juni skall en gemensam rapport från KEP och KST för arbetet med hälso- och sjukvård samt äldreomsorg tas fram till toppmötet i Barcelona 2002.

KEP tillsatte 1999 en arbetsgrupp (AWG) som har till uppgift att belysa de offentligfinansiella konsekvenserna av en åldrande befolkning. På Ekofin-rådets möte den 6 november 2001 lade KEP fram en rapport

som utarbetats av AWG. Titeln på rapporten var ”Budgetary challenges

posed by ageing populations: the impact on public spending on pensions, Skr. 2001/02:160 health and long-term care for the elderly and possible indicators of the

long-term sustainability of public finances”. KEP ombads även på mötet att upprepa beräkningar för den åldrande befolkningens effekter på de offentliga finanserna vart tredje till vart femte år.

4.6Sverige och euron

4.6.1Information om euron

I oktober 1998 startades Regeringskansliets information om euron (Euro- informationen). Euroinformationens uppgift är att informera allmänheten och företag om de praktiska konsekvenserna av att tolv länder har infört euron.

Informationsinsatserna genomförs inom ramen för ett samarbetsavtal med Europeiska kommissionen och Europaparlamentet.

Informationsinsatser 2001

Informationsarbetet intensifierades under 2001 på grund av att sedlar och mynt i euro introducerades i de deltagande länderna den 1 januari 2002.

Under början av 2001 var små och medelstora företag den viktigaste gruppen medan informationen vid årsskiftet 2001/2002 mest riktades mot allmänheten.

Euroinformationen genomförde bland annat följande informations- aktiviteter:

–Informationsmaterial: "Årets nya produkter" var en folder med praktiska exempel riktade mot företag. Ett sammanfattande blad av foldern "euron och ditt företag" och en broschyr riktade mot allmänheten med information om de nya sedlarna och mynten i euro spreds också. Sedan starten har sammanlagt en miljon exemplar av skriftligt material distribuerats.

–En frågeservice via telefon och e-post tillhandahölls. Omkring 500 samtal i veckan togs emot hösten 2001.

–Euroinformationens webbplats hade ca 1 800 besökare per vecka.

–Tillsammans med Euro Info Centre genomfördes ett 60-tal möten med små och medelstora företag.

–En annonskampanj riktade mot små och medelstora företag genomfördes.

–För att uppmuntra allmänheten att växla sina gamla nationella sedlar genomfördes en omfattande annonskampanj i fler än 100 tidningar över hela landet.

4.6.2

Praktiska euroförberedelser i Sverige

Skr. 2001/02:160

Ett riksdagsbeslut från 1997 anger att praktiska euroförberedelser skall genomföras så att en eventuell framtida övergång till euron kan ske på ett bra sätt. Som en del av förberedelsearbetet förs, inom ramen för en refe- rensgrupp och en expertgrupp, en dialog mellan olika aktörer i samhället som påverkas av euron. Referensgruppen leds av finansministern.

Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med praktiska eurofrågor sedan hösten 1996. Flera departement deltar i arbetet som samordnas av Finansdepartementet.

Hösten 1999 fick tolv statliga myndigheter, under ledning av Statskontoret, i uppdrag att utföra fördjupade analyser av praktiska frågor inför ett eventuellt införande av euron. I september 2000 fick samma myndigheter ett tilläggsuppdrag att fortsätta analysera eurofrågor. Syftet med analyserna är bland annat att ett eventuellt framtida euroinförande skall kunna ske snabbt och effektivt. De tolv myndigheterna skall också presentera lägesrapporter och en aktuell beredskapsplan för hur myndig- heterna tänker hantera euroinförandet. Myndigheterna lämnade in läges- rapporter i april och en första beredskapsplan i oktober 2001.

Inom den finansiella sektorn finns sedan 1996 ett samarbete om EMU- och eurofrågor som leds av Riksbanken. Finansdepartementet deltar i den styrgrupp som inrättats för samarbetet. Dessutom följer Finansdeparte- mentet de euroförberedelser pågår bland näringslivsorganisationer och företag.

4.7Integration av miljö och hållbar utveckling i Ekofin- rådet

Ekofin-rådet fick av Europeiska rådet i Köln 1999 i uppdrag att leverera en sektorsstrategi för integrering av miljö och hållbar utveckling till Europeiska rådet under 2000. På basis av en rapport från kommissionen utarbetade KEP ett första steg mot en fullständig sektorsstrategi. Sektorsstrategin antogs av Ekofin-rådet 27 november och noterades där- efter av Europeiska rådet i Nice i december 2000.

Under 2001 har strategin börjat tillämpas. Det handlar främst om att integrera miljö och hållbar utveckling i centrala ekonomisk-politiska processer. I de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken har ett avsnitt om att öka den miljömässiga hållbarheten infogats. Avsnittet innehåller fem rekommendationer till medlemsländerna. Vidare beslut- ades det att miljö och hållbar utveckling skall utgöra ett tema i den multilaterala ländergranskningen i KEP för år 2002. Det innebär även att de nationella rapporterna om ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmarknaderna för år 2001 innehåller en miljöbilaga. Slutligen har stora ansträngningar gjorts under året för att komma överens om ett energiskattedirektiv.

Skr. 2001/02:160

5 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

5.1Genomförande

Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor sammanför ansvariga departe- ment och ministerier i Europeiska unionen. Det möjliggör dialog, inbör- des hjälp, gemensamt arbete och samarbete mellan medlemsstaternas polis-, tull- och migrationsmyndigheter och rättsväsende.

Genom Amsterdamfördraget gjordes en ingående reformering av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Frågor om asyl och migration liksom civilrättsligt samarbete fördes från tredje till första pelaren. Målet för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor skall vara att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Frågorna har allt sedan dess stått högt på den politiska dagordningen och utgör för närvarande det tyngsta lagstiftningsområdet. Beslutsprocessen inom rättsliga och inrikes frågor brister dock i effektivitet och arbetet har därför inte gått så fort framåt som varit önskvärt.

Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 beslutade stats- och regeringscheferna att rådet och kommissionen skulle utarbeta en handlingsplan för hur man på bästa sätt skall genomföra de nya bestämmelserna. En sådan handlingsplan godkändes av Europeiska rådet i Wien i december 1998 (Wienhandlingsplanen). Under det finska ordförandeskapet höll Europeiska rådet ett särskilt möte i Tammerfors om de rättsliga och inrikes frågorna. Stats- och regeringscheferna enades om politiska riktlinjer och prioriteringar i 62 punkter som utgår ifrån och vidareutvecklar 1998 års Wienhandlingsplan. Genomförandet av Tam- merforsslutsatserna utvärderades vid Europeiska rådets möte i Laeken i Belgien i december 2001.

Se även kapitel 15 (visering, asyl, invandring, och annan politik som rör fri rörlighet för personer), 32 (civilrättsligt samarbete) och 41 (polis- samarbete, straffrättsligt samarbete och tullsamarbete).

5.2Resultattavla

För att fortlöpande se över framstegen när det gäller att genomföra nödvändiga åtgärder och hålla tidsfristerna i Amsterdamfördraget, Wien- handlingsplanen och Tammerforsslutsatserna fick kommissionen i upp- drag att lägga fram förslag till en lämplig resultattavla. Kommissionen presenterade resultattavlan i ett meddelande för rådet och Europa- parlamentet i mars 2000. Kommissionen åtog sig att uppdatera resultat- tavlan en gång varje ordförandeskapsperiod.

5.3

Schengensamarbetet

Skr. 2001/02:160

Under början av år 2001 fortsatte utvärderingen av de nordiska länderna vad gäller de begränsade områden, flygplatser och hamnar, som inte hade kunnat utvärderas fullt ut under år 2000. Under denna period inspek- terades även funktionen av Schengens informationssystem (SIS) i de nordiska länderna. Utvärderingarna utföll väl vilket medförde att de nordiska länderna från den 25 mars 2001, i enlighet med rådsbeslutet från den 30 november – 1 december 2000, tillämpar Schengenregelverket fullt ut och att den inre gränskontrollen mellan Norden och det övriga Schengenområdet därmed har upphävts. Allmänna rådet noterade den 26 februari 2001 resultatet från utvärderingarna och bekräftade tiden för operativ anslutning till den 25 mars.

Under det svenska ordförandeskapet drevs flera viktiga frågor om Schengens informationssystem framåt. Inom den tekniska delen av SIS kan nämnas det nya kommunikationsnätverket för informationsutbyte mellan Schengenländernas Sirene-kontor (SISNET). På grund av föråldrad teknik sades det ursprungliga kommunikationsnätverkets kont- rakt upp till den 23 augusti varför leverans och installation av det nya nätverket skedde i god tid före denna tidpunkt. Vidare hanterades frågan om andra generationen av SIS. Det nuvarande systemet utformades i början av 1990-talet och kan hantera upp till 18 länder. Med denna begränsning kan inte kandidatländerna som det ser ut idag anslutas operativt till Schengensamarbetet. Valet stod mellan att vidareutveckla det befintliga systemet eller utveckla ett nytt system. Under det svenska ordförandeskapet beslutade Schengenländerna sig för att driva på utvecklingen av ett helt nytt system – SIS II. De tyngst vägande skälen till detta, förutom anslutningen av nya länder, var att möjliggöra en framtida vidareutveckling av systemet med nya funktioner samt att på lång sikt skapa en mer ekonomisk och teknisk fördelaktig lösning. Det svenska ordförandeskapet fokuserade på två huvudområden – att lösa frågan om hur utvecklingen av SIS II skall finansieras samt nya funktioner för SIS II. Rådet för rättsliga och inrikes frågor (RIF-rådet) behandlade den 29 maj 2001 finansieringen av utvecklingen för SIS II för 2002 och framåt. Rådet konstaterade då att det inte fanns enighet bland medlemsstaterna om att finansiera utvecklingen av SIS II över medlemsstaternas budget utan att detta enligt 41 (3) FEU därför skall ske över gemenskapsbudgeten. På grundval av detta konstaterande lade Sverige och Belgien den 13 juni 2001 gemensamt fram två initiativ – en förordning och ett beslut – om finansieringen för utvecklingen av SIS II. RIF-rådet antog den 6–7 december förordningen och beslutet för finan- sieringen av utvecklingen av andra generationen av Schengens informa- tionssystem. I rättsakterna bestämdes den rättsliga grunden för finan- sieringen av SIS II och hur dess utveckling skall administreras. Vidare ges i en till rättsakterna fogad förklaring en inte uttömmande beskrivning av hur arbetet med utvecklingen framöver skall fördelas mellan rådet och kommissionen. Rådet behandlade också vid sitt möte den 6–7 december frågan om nya funktioner för SIS II och slöt en överenskommelse för det fortsatta arbetet på arbetsgruppsnivå. Under 2001 drevs även frågan

framåt om hur Storbritannien skall anslutas till SIS, närmare bestämt de Skr. 2001/02:160 rättsliga och tekniska förutsättningarna för en sådan anslutning.

Övriga frågor som har hanterades inom Schengensamarbetet under 2001 var bland annat Irlands anslutning till Schengensamarbetet. I enlighet med artikel 4 i Schengenprotokollet har Irland begärt att få delta i delar av Schengenregelverket. Detta skedde första gången i juni 2000. Irlands begäran var nära nog identisk med Storbritanniens vars deltag- ande godkändes i maj 2000 genom rådsbeslut (2000/365/EG). Dock skilde sig den irländska begäran från Storbritanniens deltagande genom att man begärde att få avstå från gränsöverskridande övervakning enligt artikel 40 i Schengenkonventionen. Irland har den 1 november 2001 inkommit med en komplettering av sin begäran och godtar nu att generellt anslutas till den framtida utvecklingen av Schengenregelverket. Beslut om Irlands deltagande i vissa delar av Schengenregelverket väntas fattas under början av år 2002.

Vidare har arbetsgruppen för Schengens utvärdering i enlighet med rådets beslut den 28 maj 2001 utarbetat en katalog över rekommen- dationer om korrekt tillämpning av Schengenregelverket och de bästa arbetsmetoderna. Rådet noterade den 6–7 december det arbete som har utförts i arbetsgruppen när det gäller att färdigställa en katalog över rekommendationer och de bästa arbetsmetoderna samt godkände även vissa principer och mål liksom intentionen att inom kort förse kandidat- länderna med en katalog över områdena för gränskontroll, återtagande och avvisning. Under året har också samtal pågått mellan EU och Schweiz om en eventuell framtida anslutning av Schweiz till Schengen- samarbetet.

Under ordförandeskapet lade Sverige i gränskontrollgruppen fram ett initiativ om människohandel. Initiativet innehåller förslag till flera åtgär- der; sammanställning av s.k. bästa metoder, utbildning av personal vid gränskontroll och vid beskickningarnas visumavdelningar samt samman- ställning av nationella kontaktpunkter för informationsutbyte. Utbild- ningen är tänkt att inkludera även kandidatländerna. Som en följd av händelserna den 11 september i USA har gränskontrollfrågorna under senare delen av 2001 kommit alltmer i fokus. Rådet är överens om att förstärka det operativa gränskontrollsamarbetet och den 6–7 december inrättades som en tillfällig lösning ett forum för gränsfrågor där man under varje ordförandeskap skall inbjuda de operativa cheferna för med- lemsstaternas gränskontrollmyndigheter för samråd inom ramen för styrkommittén för frågor som rör invandring, gränser och asyl. Kandidat- länderna kommer att inbjudas till samråd en gång per år.

Skr. 2001/02:160

6Nice-fördraget och regeringskonferensen 2004

6.1Ratificeringen av Nice-fördraget

Syftet med Nice-fördraget är att inför den förestående utvidgningen effektivisera samarbetet i unionen. Fördraget innehåller ändringar av För- draget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem. I regeringens proposition 2001/02:8 redovisas dessa ändringar.

Enligt artikel 12 i Nice-fördraget skall fördraget ratificeras av med- lemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Fördra- get träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den månad då samtliga ratifikationsinstrument har deponerats hos Italienska repu- blikens regering.

Som ett led i den irländska ratificeringen hölls den 7 juni 2001 en folkomröstning på Irland om Nice-fördraget. Utfallet blev ett nej i denna omröstning som fick ett mycket lågt valdeltagande (ca. 33 procent).

Samtliga stats- och regeringscheferna bekräftade vid Europeiska rådets möte i Göteborg sin beslutsamhet att försöka slutföra ratifikationen av Nice-fördraget, utan att öppna upp överenskommelsen från Nice, så att unionen skall kunna välkomna nya medlemmar efter utgången av år 2002. Den irländska regeringen måste ges tid att överväga situationen och därefter återkomma.

Alla medlemsstater, även Irland, är alltså överens om att proceduren för nationellt godkännande i övriga medlemsstater fortsätter under tiden.

Danmark, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Nederländerna, Österrike, Portugal och Sverige har redan godkänt fördraget och deponerat ratifika- tionsinstrumenten hos den italienska regeringen

I proposition 2001/02:8 föreslog regeringen att riksdagen godkänner Nice-fördraget. Med skrivelse den 6 december 2001 (rskr. 2001/02:92) överlämnade riksdagens talman det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets betänkande 2001/02:KUU1 Nice-fördraget och anmälde att riksdagen samma dag godkänt fördraget. Regeringen beslutade den 13 december 2001 att ratificera fördraget och protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget. Ratifikationsinstrumentet deponerades den 8 januari 2002 hos den italienska regeringen.

6.2Inför nästa regeringskonferens 2004

Vid regeringskonferensen under Europeiska rådets möte i Nice i december år 2000 antogs en förklaring (nr 23) om unionens framtid. Regeringskonferensen framhöll att den önskade att en bredare och

djupare diskussion om EU:s framtida utveckling inleds. En ny regerings-

konferens skall sammankallas under år 2004 där bland annat följande Skr. 2001/02:160 frågor skall behandlas:

–Frågan om hur man skall upprätta och därefter upprätthålla en mer exakt avgränsning av Europeiska unionens och medlemsstaternas befogenheter som överensstämmer med subsidiaritetsprincipen.

–Vilken ställning den i Nice proklamerade Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna skall ha, i enlighet med slut- satserna från Europeiska rådet i Köln.

–En förenkling av fördragen för att göra dem tydligare och lättare att förstå, utan att deras innebörd ändras.

–De nationella parlamentens roll i den europeiska strukturen. Regeringskonferensen förklarade att den genom att ta upp dessa frågor erkände behovet av att förbättra och övervaka unionens och dess institu- tioners demokratiska legitimitet och öppenhet för att föra dem närmare medlemsstaternas medborgare. I förklaringen konstaterades också att regeringskonferensen 2004 inte skall utgöra något hinder eller förhands- villkor för utvidgningsprocessen. De kandidatländer som har avslutat anslutningsförhandlingarna med unionen skall dessutom inbjudas att delta i konferensen. De kandidatländer som inte har avslutat sina anslutningsförhandlingar skall inbjudas som observatörer.

De svenska och belgiska ordförandeskapen gavs i uppdrag att i samarbete med kommissionen och med medverkan av Europaparlamentet uppmuntra till omfattande diskussioner med alla berörda parter.

Det svenska ordförandeskapet startade debatten om unionens framtid den 7 mars 2001. Ett inledande uttalande till debatten gjordes då av statsminister Göran Persson och Belgiens premiärminister Guy Verhof- stadt, som företrädare för de svenska och belgiska ordförandeskapen, tillsammans med Europaparlamentets talman Nicole Fontaine och kommissionens ordförande Romano Prodi. I uttalandet framhölls att unionen åtagit sig att skapa en debatt som skall nå ut till alla delar av samhället och ha en större spännvidd än tidigare. En gemensam plats skapades där alla bidrag till debatten kan samlas in och lätt göras tillgängliga för alla intresserade parter. Därför öppnades en särskild webbplats (se Internetadress i bilaga 13).

I slutsatserna från Europeiska rådet i Göteborg i juni 2001 uttalade det svenska ordförandeskapet att den öppna debatten om Europeiska unionens framtida utveckling måste föras aktivt under kommande år och engagera alla delar av samhället. Som en del av förberedelserna inför 2004 års regeringskonferens inbjöds medlemsstater och kandidatländer att sammanfatta den nationella debatten och rapportera till de på varandra följande ordförandeskapen.

Regeringen tillsatte i april 2001 en parlamentarisk kommitté (SB 2001:01, dir. 2001:35) inför regeringskonferensen 2004. Kommittén har i uppdrag att

–stimulera en bred, offentlig debatt om Europeiska unionen (EU), särskilt inför den kommande regeringskonferensen, bidra till att öka kunskaperna hos allmänheten om aktuella frågeställningar kring EU:s utveckling samt ge företrädare för olika åsiktsriktningar utrymme att argumentera för sina uppfattningar,

–skapa kontaktytor mellan den svenska debatten om EU och Skr. 2001/02:160 motsvarande debatt i övriga europeiska länder,

–sammanställa analyser av de frågor som kan komma att behandlas vid regeringskonferensen.

Regeringen betonar i direktiven att kommittén inte har till uppgift att föreslå svenska ståndpunkter i regeringskonferensen. Det är regeringens ansvar att i samråd med riksdagen lägga fast dessa. Detta hindrar inte att kommittén, när så är lämpligt, kan göra bedömningar som är av värde vid beredningen av svenska ståndpunkter.

Metoden för att förbereda nästa regeringskonferens
Kommissionen avgav den 25 april 2001 ett meddelande om vissa
aspekter av debatten om Europeiska unionens framtid (KOM (2001)178
slutlig). Kommissionen erinrar om att den redan uttalat sig för att en
grupp bör tillsättas för att förbereda nästa regeringskonferens enligt
samma modell som i arbetet med EU:s rättighetsstadga.
I sitt tal inför COSAC den 19 maj 2001 betonade statsminister Göran
Persson att det nog blir nödvändigt med en kombination av olika
metoder. Han lyfte fram möjligheten att tidigt starta med ett "konvent"
eller "öppet forum". Det skulle kunna bestå av representanter för de
nationella parlamenten, Europaparlamentet, medlemsstaternas regeringar
och kommissionen. Det skulle kunna arbeta under större delen av 2002
och ha till uppgift att rekommendera en dagordning för konferensen, och
alternativa lösningar i de olika frågorna. Arbetet borde avslutas i god tid
före regeringskonferensen, så att det finns utrymme att förankra rekom-
mendationerna från detta forum i de nationella parlamenten, i det civila
samhället och hos allmänheten.
Europaparlamentet antog den 31 maj 2001 en resolution om Nice-
fördraget och Europeiska unionens framtid. I resolutionen rekommen-
derar Europaparlamentet att ett konvent inrättas med uppdrag att före-
lägga regeringskonferensen ett konstitutionellt förslag till författning
baserat på resultaten av den breda offentliga debatt som bör ligga till
grund för regeringskonferensen. Konventets arbete bör enligt resolu-
tionen inledas i början av år 2002.
Frågan om proceduren för att förbereda nästa regeringskonferens
diskuterades vid flera möten i allmänna rådet (8 september, 29 oktober,
19 november och 10 december) och berördes under Europeiska rådets
informella möte i Gent den 19 oktober 2001.
Vid Europeiska rådets möte i Laeken den 14–15 december 2001 antogs
en förklaring om att sammankalla ett konvent med företrädare för
medlemsstaternas regeringar, de nationella parlamenten, Europaparla-
mentet och Europeiska kommissionen och där även kandidatländerna
kommer att delta fullt ut. Detta konvent kommer att ha som uppgift att
utarbeta alternativ eller rekommendationer som kommer att läggas fram
inför regeringskonferensen 2004.
Konventet kommer att sammankallas i mars 2002 och pågå ett år. Den
svenska regeringen anser att det bör finnas tillräcklig tid för eftertanke
och konsultation mellan konventets avslutning och regeringskonferensens
början, för att de resultat som uppnåtts i konventet skall kunna diskuteras	47
	47

på nationell nivå och svenska ståndpunkter hinna förankras i riksdagen. Skr. 2001/02:160 Den svenska regeringen avser att i en skrivelse till riksdagen redogöra för

konventets organisation och den fortsatta proceduren fram till regeringskonferensen 2004.

Skr. 2001/02:160

DEL 2 DET EKONOMISKA OCH SOCIALA SAM-

ARBETSOMRÅDET

7 Tillväxt och sysselsättning

7.1Prioriterade verksamheter och mål

Sysselsättningsfrågan har fått en alltmer framskjuten plats i EU:s arbete. Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam 1997 enades EU:s stats- och regeringschefer om fördragsändringar som stärker grunden för medlems- staternas samarbete på sysselsättningsområdet. Det extra toppmötet om sysselsättning i Luxemburg 1997 innebar en förtida tillämpning av bestämmelserna och möjliggjorde behandling av frågan vid Europeiska rådets möten i Cardiff och Wien under 1998. I och med att Amsterdam- fördraget trädde i kraft i maj 1999 stärktes sysselsättningssamarbetet ytterligare.

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 underströks behovet av en integrerad och sammanhållen politik för tillväxt och sysselsättning och ett stort antal åtaganden inom flera politikområden gjordes. Man enades även vid mötet om målet ”full sysselsättning” samt ett nytt strategiskt mål för de närmaste 10 åren; ”att göra unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade region, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.”

Under det svenska ordförandeskapet, våren 2001, följdes det första etappmålet i den s.k. Lissabonstrategin upp. Europeiska rådets möte i Stockholm den 23-24 mars handlade om hur ett mer konkurrenskraftigt Europa skall skapas genom fler och bättre arbeten, ekonomiska reformer och modernisering av den europeiska sociala modellen och utnyttjande av ny teknik. Man enades vid toppmötet i Stockholm om att lägga fyra nya områden till Lissabon-dagordningen, bland dessa frågan om den demografiska utmaningen. Europeiska rådet beslutade även om mål på medellång sikt för sysselsättningen; att bland medborgare i EU i ålders- gruppen 55–64 år skall minst 50 procent vara sysselsatta år 2010 samt som ett delmål, att den allmänna sysselsättningsgraden skall vara 67 procent (70 procent 2010) för män och 57 procent (60 procent 2010) för kvinnor år 2005. Kvalitet i arbete lyftes också fram och man enades om att utveckla gemensamma mått för detta. Vidare beslöts, på svenskt initiativ, att en rapport om arbetskraftsutbud skall tas fram till toppmötet i Barcelona 2002.

7.2

EU:s sysselsättningsstrategi

Skr. 2001/02:160

Ett centralt element i den europeiska sysselsättningsstrategin utgörs av det övervaknings- och rapporteringsförfarande som bygger på erfarenhet- erna från den multilaterala övervakningen av den ekonomiska politiken. Samordningen av sysselsättningspolitiken sker på grundval av gemen- amma riktlinjer för sysselsättningen, nationella handlingsplaner, en årlig gemensam rapport från kommissionen och rådet, en möjlighet för rådet att avge rekommendationer till enskilda medlemsstaterna och utbyte av goda erfarenheter mellan medlemsstaterna.

7.2.1Sveriges handlingsplan för sysselsättning 2001

I enlighet med fördragets bestämmelser (artikel 128 § 3) skall varje medlemsstat överlämna en årlig rapport till rådet och kommissionen om de viktigaste åtgärder som vidtagits för att genomföra sysselsättnings- politiken mot bakgrund av de gemensamma sysselsättningsriktlinjerna. Sveriges handlingsplan för sysselsättning år 2001 tillställdes kommis- sionen och rådet den 2 maj 2001.

Medlemsstaternas handlingsplaner granskades under våren och sommaren 2001 i sysselsättningskommittén, vilken är en rådgivande kommitté till rådet enligt artikel 130 i EG-fördraget.

I Sveriges handlingsplan för år 2001 betonades att den effektivaste sysselsättningspolitiken är den som genom att stärka arbetskraftens kompetens och kunskapsnivå stimulerar tillväxt och sysselsättning samt motverkar arbetslöshet. Det handlar bland annat om att ta tillvara de betydande resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs utanför arbetslivet. Särskild vikt fästes vid att återrapportera om åtgärder med anledning av rekommendationerna till Sverige om skatter, om den könssegregerade arbetsmarknaden och incitamentsstrukturerna i skatte- och bidragssystemen. Rekommendationerna antogs av rådet den 19 januari 2001.

Arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll för genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna. Som en del av arbetet med handlingsplanen genomfördes ett antal samråd mellan regeringen och parterna i syfte att stärka parternas deltagande i processen. Nytt för år 2001 var att arbets- marknadens parter bland annat lämnade gemensamma underlag gällande genomförandet av de riktlinjer som särskilt riktar sig till parterna.

Eftersom EU:s sysselsättningsstrategi är flerårig, innehöll handlings- planen utöver redovisning av vidtagna åtgärder också en uppföljning av de åtgärder som presenterades i tidigare handlingsplaner.

7.2.2EU:s gemensamma sysselsättningsrapport 2001

Enligt fördraget (artikel 128 § 5) skall rådet och kommissionen efter en granskning av medlemsstaternas handlingsplaner för sysselsättning upp- rätta en gemensam årsrapport om sysselsättningssituationen i gemenskap- en och om genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna.

Rapporten består av två delar. I en första del granskas sysselsättnings- Skr. 2001/02:160 politiken mot bakgrund av riktlinjernas fyra huvudområden. I en andra

del ingår en länderspecifik granskning av hur medlemsstaterna har genomfört 2001 års sysselsättningsriktlinjer.

Den gemensamma rapporten om sysselsättning är kortare och mer fokuserad på politiska utmaningar än tidigare års mer omfattande rapporter. Kommissionen gör bedömningen att år 2000 har varit det mest framgångsrika året för EU gällande sysselsättning och ekonomisk tillväxt sedan sysselsättningsstrategin initierades. Sverige får överlag goda vitsord i den gemensamma rapporten och Sverige ligger fortfarande jämförelsevis mycket väl till gällande sysselsättningsgraden för både män, kvinnor och äldre. Därutöver skriver kommissionen bl.a.:

–att tecken på flaskhalsar finns, främst i IT-sektorn men också inom hälso- och vårdyrken, dock finns ännu inte något underskott på arbetskraft,

–att den svenska arbetsmarknadspolitiken har lett till färre långtids- arbetslösa,

–att Sverige har en bra och omfattande strategi för livslångt lärande och förbättrad IT-kunskap,

–att näringslivspolitiken ytterligare stimulerat näringslivsklimatet samt att åtgärder vidtas för att få små- och medelstora företag att bättre ta tillvara IT,

–att de regionala tillväxtavtalen hanterar medel på ett mer effektivt sätt,

–att arbetsmarknadens parter tar stor del i arbetet med sysselsättnings- strategin,

–att åtgärder har vidtagits för att minska skattetrycket på arbete i enlighet med rekommendationen förra året,

–att en av de stora utmaningarna för Sverige är att garantera ett tillräckligt arbetskraftsutbud och

–att Sverige har tagit intressanta initiativ på jämställdhetsområdet, Sverige integrerar jämställdhetspolitiken på ett bra sätt och arbetar för att minska könsmässiga löneskillnader.

7.2.3Rådets och kommissionens rekommendationer till medlemsstaterna

Enligt fördraget (artikel 128 § 4) kan rådet med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen avge rekommendationer till medlems- staterna om kommissionen anser det lämpligt mot bakgrund av gransk- ningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Kommissionens rekommendationer behandlas i rådet för sysselsättning och socialpolitik samt i rådet för ekonomiska och finansiella frågor.

Mot bakgrund av granskningen av medlemsstaternas genomförande av sysselsättningsriktlinjerna i nationella handlingsplaner och den gemen- samma sysselsättningsrapporten föreslår kommissionen en rekommenda- tion till rådsrekommendationer till samtliga medlemsstater. Möjligheten för rådet att avge dessa icke-bindande rekommendationer till medlems- staterna utnyttjades för första gången år 1999.

Kommissionen konstaterar att Sverige har en av de högsta sysselsätt- Skr. 2001/02:160 ningsgraderna i EU. Trots detta menar kommissionen att det fortfarande

finns ett antal strukturella problem på arbetsmarknaden. Sverige har vidtagit åtgärder för att minska antalet bidragsmottagare, dock anser kommissionen att skattetrycket på arbete fortfarande är högt och att incitamenten att arbeta kan förbättras ytterligare genom ändringar i skatte- och bidragssystemen. Andelen förvärvsarbetande kvinnor är hög i Sverige och jämställdhetspolitiken är väl utvecklad. När det gäller sysselsättningen inom olika sektorer och yrken är emellertid obalansen mellan könen på den svenska arbetsmarknaden stor. Det finns regionala skillnader i arbetslöshet och arbetsmarknadsläget för etniska minoriteter och migrerande arbetstagare kan förbättras. De aktiva arbetsmarknadsåt- gärder som vidtagits har haft varierande effekt.

Mot denna bakgrund har kommissionen föreslagit tre rekommenda- tioner till Sverige, varav två behandlar samma område som 2000 års rekommendationer, nämligen incitament i skatte- och bidragssystemen och sänka skatten för låginkomsttagare samt att fortsätta ta itu med obalansen mellan kvinnor och män inom yrken och sektorer. Den tredje rekommendationen till Sverige handlar om att säkra de aktiva arbets- marknadsåtgärdernas effektivitet.

7.2.4Sysselsättningsriktlinjer för 2002

Enligt fördraget (artikel 128 § 2) skall kommissionen årligen presentera ett förslag till riktlinjer för sysselsättningen. Sysselsättningsriktlinjerna 2002 skall stå i överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som beslutades av Ekofin-rådet i juli 2001. Be- stämmelserna i fördraget innebär inte att sysselsättningspolitiken skall harmoniseras på gemenskapsnivå. Huvudansvaret för sysselsättnings- politiken kommer även i fortsättningen att ligga hos medlemsländerna.

Kommissionens förslag till riktlinjer för år 2002, som stats- och regeringscheferna enades om vid Europeiska rådets möte i Laeken 14–15 december 2001, innehåller inga stora förändringar eftersom sysselsätt- ningsstrategin för närvarande utvärderas. Resultaten från utvärderingen kommer troligen att leda till förändringar i nästa års sysselsättningspaket. I likhet med föregående år är de 18 detaljerade riktlinjerna för år 2002 sorterade under de fyra pelarna; att förbättra anställbarheten, att utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens och de anställdas anpassnings- förmåga samt att stärka jämställdheten mellan kvinnor och män. Vidare inkluderar riktlinjerna ett antal horisontella mål (sysselsättningsmål, kvalitet i arbetet, strategi för livslångt lärande, arbetsmarknadens parters roll, en balanserad policy-mix samt framtagande av gemensamma indi- katorer).

Nytt för i år är att slutsatserna från Europeiska rådets möte i Stockholm har inarbetats i de övergripande (horisontella) målen. Det mellanliggande målet för sysselsättningsgraden; 67 procent totalt och 57 procent för kvinnor år 2005 och ett sysselsättningsmål för äldre (55-64) på 50 procent år 2010, har inarbetats. Dessutom, och i enlighet med Lissa-

bonslutsatserna, skärps formuleringen att medlemsländerna uppmanas att Skr. 2001/02:160 sätta nationella mål för sysselsättningsgraden (horisontella målet A).

Vidare föreslås ett nytt övergripande mål (horisontella målet B) som innebär att alla fyra pelarna skall bidra till att öka kvaliteten i arbete; dels gällande individens arbetsvillkor, dels gällande arbetsmarknaden i stort.

7.3Social ekonomi

Inom kommissionen är det generaldirektoratet för företagspolitik som ansvarar för frågor om social ekonomi, enklast beskrivet som verksamhet i kooperativ, föreningar, ömsesidiga företag och stiftelser.

Under Sveriges ordförandeskap inleddes regelbundna möten om social ekonomi på tjänstemannanivå mellan trojkaländerna och kommissionen. Sammanlagt sex sådana möten har hållits under 2001, under svenskt respektive belgiskt ordförandeskap. Den 7–9 juni 2001 hölls den sjunde europeiska konferensen om social ekonomi i Gävle, arrangerad av den svenska regeringen i samverkan med kooperativa och ideella organisa- tioner. Under konferensen hölls bland annat ett ministertrojkamöte som sammanfattades skriftligt av det svenska ordförandeskapet. De ansvariga ministrarna från Sverige, Frankrike och Belgien deltog.

Det svenska ordförandeskapet återupptog tillsammans med kommis- sionen arbetet med förordning om så kallade Europakooperativ (se avsnitt 8.8 samt 13.2.1 angående direktiv om arbetstagarinflytande). Kommissionen har också under året arbetat fram ett diskussionspapper om kooperativ (se avsnitt 20.1).

Belgiska ordförandeskapet anordnade en konferens om social ekonomi i Gent den 13–14 november. Under konferensen anordnades ett minister- möte där sju länder inklusive Sverige var representerade. Sverige var också representerat vid ett möte med ansvariga tjänstemän i åtta medlemsländer samt kommissionen.

I några svenska strukturfondsprogram, bland annat mål 3, har förut- sättningarna för projektstöd till den sociala ekonomin förbättrats (se avsnitt 27.1.2). Regeringen har också på prov infört en möjlighet till förskott av projektmedel för att underlätta för små lokala aktörer och små projekt med stor insats av ideellt arbete. I de svenska nationella hand- lingsplanerna för sysselsättning respektive mot fattigdom och social utslagning finns insatser inom den sociala ekonomin särskilt omnämnda (se avsnitt 7.2.1 respektive 13.5.4). Kommissionen publicerade i juli 2001 en grönbok om företagens sociala ansvar, där den sociala ekonomins företagsformer omnämns som särskilt socialt ansvarstagande (se avsnitt 13.1.3).

7.4Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, Dublin, Irland.

2001 har varit första året på fondens fyraåriga program 2001–2004. Under året påbörjades arbetet med det av Europeiska rådet, Europa-

parlamentet och kommissionen stödda projektet "Europeiskt centrum för

övervakning av förändringar". Projektet skall samla information om olika Skr. 2001/02:160 aspekter av ekonomiska och sociala förändringar som ett resultat av

teknikutveckling, nya arbetsorganisations-, produktions- och affärsmo- deller, ny lagstiftning och nya kunskapskrav. Syftet är att bättre kunna förutse och förbereda sig inför framtida förändringar. Andra centrala projekt som initierades under 2001 är t.ex. studier när det gäller företags samhällsansvar (Corporate Social Responsibility), ekonomiskt självbe- stämmande (financial participation) samt ett nära samarbete med det belgiska ordförandeskapet när det gäller kvalitet i arbetet.

I arbetet med kunskapsspridning har det under året genomförts presskonferenser i samtliga medlemsstater där resultaten från fondens tredje europeiska arbetsmiljöundersökning presenterats. Under 2001 initierades även en extern utvärdering av fonden. Resultatet från denna skall redovisas våren 2002.

8 Inre marknadens utveckling

Målsättningarna från toppmötet i Lissabon har varit en utgångspunkt för arbetet med den inre marknaden. Kraven om att inrätta ett system för gemenskapspatent, att i god tid slutföra arbetet med uppdateringen av reglerna för offentlig upphandling och att utarbeta en samlad strategi för enklare inre marknadsbestämmelser har behandlats. Vidare har samtliga åtgärder som syftar till att fullborda den inre marknaden, inte minst arbetet med ekonomiska reformer, varit föremål för diskussioner och framtagande av snabba och effektiva åtgärder. Det svenska ordförande- skapet var det första ordförandeskapet som formellt tillämpade den nya rådskonstellationen (inre marknad, konsument och turism), vilket också beredde konsumentintresset vidgat utrymme i arbetet med att säkerställa den inre marknadens funktion och effektivitet. Miljöfrågorna var som en av svenska ordförandeskapet tre huvudprioriteringar även en viktig fråga på inremarknadsområdet. Detta visade sig inte minst i den strategi för integrering av miljöskydd och hållbar utveckling som överlämnades till Europeiska rådet i Göteborg.

Det svenska ordförandeprogrammet utpekade i princip åtta prioriterade områden på den inre marknaden. Framgång nåddes på de flesta av områdena. I vissa fall har målen uppnåtts över förväntan. Vissa ärenden drabbades dock av förseningar hos andra institutioner än rådet.

8.1Kommissionens översyn av strategin för den inre marknaden

Kommissionen lanserade sin strategi för den inre marknaden i november 1999. Strategin har kommit att få stor betydelse som vägvisare och politiskt påtryckningsmedel vad gäller olika initiativ. Strategin revideras en gång per år. Under våren gjordes en andra översyn av vilka prioriterin-

gar som bör göras i arbetet med inre marknaden framöver. Kommis-

sionens meddelande presenterade en strategi för att förstärka medborg- Skr. 2001/02:160 arnas och företagens förtroende för den inre marknaden genom att

definiera de viktigaste målen och stegen på kort sikt som skall främja den inre marknaden och förbättra dess funktion. Valet av prioriterade mål och åtgärder bygger dels på den agenda som fastlades vid Lissabon-topp- mötet, dels på slutsatserna från Europeiska rådet i Stockholm. Trots att antalet målinriktade åtgärder 2001 reducerades från 130 till färre än 80 stycken angav kommissionen att man genom denna åtstramning åstad- kommit en klarare och tydligare strategi genom att endast omnämna sådana resultatinriktade åtgärder som kan förväntas få en mätbar effekt på den inre marknadens funktion. Ömsesidigt erkännande, standardise- ring, behovet av stärkt marknadskontroll och genomförande av inremark- nadsdirektiven karaktäriserades som "den inre marknadens muttrar och skruvar" och identifierades tillsammans med ekonomiska reformer, utvidgningen och den externa dimensionen som de särskilda teman som låg till grund för de åtgärder som pekades ut i strategin. Dessa låg väl i linje med svenska prioriteringar.

Vid inremarknads-, konsument- och turismrådet (IMCT) den 31 maj antogs slutsatser genom vilka rådet närmare indikerade vilka priori- teringar man önskade göra i förhållande till de förslag som omfattades av kommissionens nu aktuella översyn av strategin. Områden såsom till- skapandet av ett gemenskapspatent, offentlig upphandlingspaketet, en europeisk livsmedelsmyndighet och distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter betonades särskilt.

För att få mer kontinuitet i arbetet initierade Sverige under sitt ordförandeskap att en viss avstämning av läget även skulle ske under varje höst. Det gemensamma arbetsprogrammet för de tre ordförande- skapsländerna Sverige, Belgien och Spanien slog också fast att en kontinuerlig uppföljning av hur det gick med strategin skulle fortsätta under de belgiska och spanska ordförandeskapen. Detta för att trojkans arbetsprogram tillsammans med översynen av strategin skulle utgöra grunden för IMCT:s arbetsplanering/prioriteringar under hela årscykeln, inte enbart under våren då den egentliga översynen av strategin normalt sett sker.

Vid den utvärdering som därför gjordes vid IMCT den 26 november konstaterades att endast 62 procent av de åtgärder som skulle varit genomförda före årets slut kunde förväntas bli klara i tid (= målupp- fyllelse).

8.1.1Resultattavlan för den inre marknaden

Kommissionen presenterar en gång i halvåret en resultattavla över den inre marknadens utveckling, effektivitet och funktion. Hittills har nio resultattavlor givits ut. Till följd av den publicitet som skapas kring resultattavlan uppstår ett incitament för de medlemsstater och institu- tioner som inte lever upp till sina förpliktelser att vidta nödvändiga åtgärder. Detta har visat sig ge bra resultat. Återkommande delar i resul- tattavlan är medlemsstaternas genomförande av inre marknadsdirektiven, överträdelseärenden, utvecklingen inom den europeiska standardiserin-

gen och en genomgång av arbetet under strategin för den inre marknaden Skr. 2001/02:160 respektive handlingsplanen för finansiella tjänster. Därutöver varierar

innehållet i varje resultattavla i syfte att belysa särskilda aspekter av den inre marknadens utveckling och effektivitet. Den senaste resultattavlan från november 2001, redovisar till exempel resultatet av en stor under- sökning av hur företagen i EU upplever lagstiftningens kvalitet och komplexitet.

8.1.2Genomförandet av inre marknadsdirektiven

Att överenskomna inre marknadsdirektiv också genomförs i varje med- lemsstat är en grundläggande förutsättning för att den inre marknaden skall fungera effektivt. Den senaste resultattavlan (se 8.1.1) visar att genomsnittet bland medlemsstaterna för ännu icke genomförda inre marknadsdirektiv har sjunkit till 2,0 procent, vilket visar en positiv utveckling. Fortfarande är det så mycket som 10 procent av alla inre marknadsdirektiv som ännu inte är genomförda i alla medlemsstater. Sverige prioriterar högt att genomföra direktiv i tid och placerade sig i den senaste resultattavlan på tredje plats bland medlemsstaterna, med ett genomförandeunderskott på 0,9 procent. På första plats ligger Finland med 0,7 procent, tätt följt av Danmark på 0,8 procent. Fem medlemsstater uppfyller nu Europeiska rådets krav på 1,5 procent i genomförande- underskott. Sist ligger Grekland och Frankrike på 3 procent.

8.1.3Principen om ömsesidigt erkännande

Ömsesidigt erkännande är en princip i gemenskapslagstiftningen som under det senaste årtiondet kommit att användas alltmer för att åstadkomma fri rörlighet på den inre marknaden. Principens tillämpning förutsätter förtroende medlemsstaterna emellan så att olika typer av godkännanden kan accepteras. För effektivt ömsesidigt erkännande krävs därför att principen är välkänd i medlemsstaternas förvaltningar och att den genomsyrar regelsystemen.

1999 utlovade kommissionen i ett meddelande (KOM (1999) 299 slutlig) om principens tillämpning att rapporteringar om utvecklingen av dess tillämpning på inre marknaden skulle ske med två års intervall. Rapporteringen i juni 2001 har försenats. Kommissionen har emellertid följt upp sitt tidigare meddelande med aktiviteter inom områdena varor, tjänster och personers fria rörlighet.

8.2 Konsumenterna och inre marknaden

Konsumentfrågorna har hamnat mer i fokus i EU-arbetet, inte minst inom
ramen för arbetet med att förverkliga och utveckla den inre marknaden.
Den nya rådskonstellationen med inremarknads- och konsumentfrågor
utgör den politiska plattformen att driva konsumentintressen i EU och har
visat sig vara en stabil grund att stå på. Det svenska arbetsprogrammet för
ordförandeskapet som angav de övergripande målsättningarna för	56
	56

konsumentområdet och för den inre marknaden har varit en bidragande Skr. 2001/02:160 faktor till att konsumentintresset spelat en central roll. Det informella

mötet mellan inre marknads- och konsumentministrarna i Lund om konsumentfrågor på den inre marknaden anses som en milsten på vägen mot ett närmande till Europas medborgare och en tydlig förstärkning av konsumenternas intressen. Utgångspunkten för allt arbete på den inre marknaden är fortsatt att verka för ett brett utbud av säkra varor och tjänster till konkurrenskraftiga priser. Vidare har nya initiativ tagits för att utveckla det administrativa samarbetet och för att skapa nya former för marknadsrättslig reglering. Frågan om prisjämförelser har varit mer aktuell än tidigare och nya omfattande studier har tagits fram som visar på de skillnader som alltjämt föreligger, inte bara mellan medlemsstat- erna utan även i jämförelsen mellan vissa medlemsstater och USA. Den viktiga frågan om parallellimport har tagit en ny vändning i och med att Europaparlamentet begärt en förnyad studie av kommissionen i frågan innan utgången av 2002 och är fortsatt en viktig fråga. (Se även avsnitt 17 Konsumentpolitik)

8.3Effektivisering och regelförenkling

Från svensk sida har regelförenklingen och därmed sammanhängande frågor före, under och efter ordförandeskapet varit en prioriterad fråga. I Lissabon år 2000 uppmanade Europeiska rådet kommissionen, rådet och medlemsstaterna att inom ramen för sina respektive befogenheter "senast 2001 utarbeta en strategi för ytterligare samordnade åtgärder för att förenkla bestämmelser", alltså en strategi för regelförenkling.

EU:s förvaltningsministrar tillsatte i november 2000 en rådgivande högnivågrupp med experter på regelförenkling från samtliga medlems- stater. Gruppen presenterade en initial rapport till Stockholmstoppmötet i mars. Gruppen, som bytte namn till Mandelkerngruppen, lade i november 2001 fram sin slutrapport med en handlingsplan för regelförenkling för den Europeiska Unionen.

Mandelkerngruppens rapport innehåller en handlingsplan med kon- kreta rekommendationer på bl.a. följande områden: konsekvensanalyser, samråd före lagstiftning, förenkling av befintlig lagstiftning, stödjande strukturer, alternativ till lagstiftning, lagstiftningens tillgänglighet (t.ex. begripligt språk och lagstiftning på Internet) och överföring av EG:s lagstiftning till nationell rätt. Rekommendationerna riktar sig till såväl aktörer på EU-nivå (kommissionen, rådet och parlamentet) som till medlemsstaterna.

Kommissionen hade utlovat strategin till Stockholmstoppmötet men presenterade ett meddelande som innehöll en beskrivning av problemen på gemenskapsnivå. Kommissionen, som inlett arbetet med moderni- seringen av styrelseformerna inom EU, valde att länka ihop regelför- enklingen med frågorna om unionens framtid, tankar som presenterades i juli 2001 i vitboken om nya styrelseformer inom EU.

Vid det Europeiska rådet i Stockholm ålades kommissionen att presen- tera sin strategi till slutet av 2001 och att den skulle samarbeta i detta

arbete med Mandelkerngruppen. I november 2001 stod det dock klart att Skr. 2001/02:160 kommissionen inte skulle presentera sin handlingsplan i tid.

Vid det Europeiska rådet i Laeken noterades gruppens rapport. Fram till juni 2002 då kommissionens handlingsplan för regelförenkling skall vara klar, enligt det meddelande som kommissionen presenterade till Laeken, kommer Mandelkernrapporten bli ett viktigt element att följa upp från medlemsstaternas sida.

8.3.1Förenklad lagstiftning på den inre marknaden

Den femte fasen av SLIM (SLIM= Simplified Legislation in the Internal Market) lanserades i april och omfattade transporter av radioaktivt avfall, restnivåer av bekämpningsmedel samt kosmetikadirektivet. Dessa tre sektorer valdes ut efter samråd med medlemsstater, Europaparlamentet och representanter för det europeiska näringslivet. Tre grupper bestående av experter på respektive lagstiftningsområde tillsattes. De två första grupperna (radioaktivt avfall och bekämpningsmedel) har presenterat sina rapporter inklusive rekommendationer på området. På grund av omfattande interinstitutionella förhandlingar om det sjunde tillägget till direktivet under det svenska ordförandeskapet har kosmetikagruppen tyvärr blivit försenad. Gruppen har dock påbörjat sitt arbete och avser presentera sin rapport före utgången av mars år 2002. Rekommendation- erna kommer att utgöra grunden för nya förslag från kommissionen syftande till att kodifiera och förenkla den aktuella lagstiftningen. I de båda förstnämnda gruppernas fall har kommissionen redan aviserat att man avser godta samtliga rekommendationer.

8.3.2 Företagspaneler – en möjlighet för företagen att granska EG:s regler

Företagspanelen är ett sätt att ta tillvara de europeiska företagens syn
tidigt i lagstiftningsprocessen, redan innan det egentligen finns något
färdigt formellt förslag från kommissionen. Företagen tillfrågas t.ex. om
vilka anpassningskostnader och administrativa påföljder ett dylikt förslag
skulle medföra inom ramen för deras verksamhet om det blev verklighet.
Kommissionen utvärderade år 2000 Företagspanelens funktion, vilket
ledde till en rad rekommendationer till förbättringar. Medlemsstaterna
gav sedermera sitt stöd till dessa och det har nu blivit dags att börja
genomföra dem. De övergripande målen med förbättringarna bör enligt
kommissionens syn vara att öka panelens kapacitet, att leverera
representativa och säkra underlag från företagen, att dra nytta av den nya
teknologin och att utveckla interaktiva redskap för att strömlinjeforma
detta samrådsförfarande samt slutligen att öka intresset hos företagen att
delta i förfarandet. Kommissionen arbetar för närvarande på ett mer
konkret förslag beträffande panelens sammansättning. Sverige har ställt
sig positivt till en effektivisering av själva samrådsproceduren, bland
annat med hjälp av ett ökat IT-användande i själva hanteringen av
frågeformulär och svar. Det mest angelägna enligt regeringens mening är
att man ser till så att "rätt", d.v.s. berörda företag, verkligen tillfrågas.	58
	58

Detta för att få ett så bra svarsunderlag som möjligt. En företagspanel kan Skr. 2001/02:160 aldrig ersätta konsekvensanalyser gjorda av kommissionen, men kan

dock utgöra ett bra komplement om träffbilden är rätt. Sverige har också understrukit vikten av att skälig tid avsätts för inhämtande av synpunkter och att hänsyn därmed tas till de omständigheter som gäller för framför allt små och medelstora företag och de resurser dessa förfogar över.

Parallellt med själva översynen genomfördes också en konsultation i månadsskiftet juni/juli som rörde direktivet om elektromagnetisk kom- patibilitet (det s.k. EMC-direktivet). Totalt 566 företag från 10 medlems- stater deltog. Nästan 38 procent av de som tillfrågades framförde att de berördes av de föreslagna förändringarna i EMC-direktivet. Företagen ansåg i allmänhet att de föreslagna förändringarna sannolikt skulle leda till en förenkling av deras egen EMC-relaterade verksamhet. Endast 10 procent ansåg motsatsen. Resultaten av detta samråd visade också att det fortfarande är svårt för företagen att uppskatta eventuella anpassnings- /omställningskostnader och möjliga administrativa lättnader. Företagen hade i allmänhet en positiv syn på Företagspanelen, men skulle gärna se vissa förändringar för att öka dess nytta såsom t.ex. online-distribution av frågeformulären, tydligare frågor, bredare och snabbare utskick av resul- taten samt fler tillfällen till att få lämna synpunkter.

8.4Administrativt samarbete

Administrativt samarbete är ett viktigt instrument för att få den inre marknaden att fungera så smidigt som möjligt. Genom informella kontakter mellan nationella myndigheter kan handelshinder och andra inre marknadsproblem många gånger lösas på ett enkelt sätt. För att öka effektiviteten i problemlösningsarbetet har ett informellt nätverk av myndigheter upprättats. Kommerskollegium är sedan 1997 nationell kontaktpunkt i Sverige. Företag och medborgare kan vända sig dit för att få hjälp med inre marknadsproblem. Myndigheten är samtidigt Sveriges officiella samordningscentral med ansvar för att se till att problem som uppstår på den inre marknaden omhändertas och löses på det mest effektiva sättet. De problem som anmäls till kollegiet bottnar ofta just i nationella myndigheters svårigheter att tillämpa principen om ömsesidigt erkännande, dvs. att förstå och erkänna likvärdiga regler i andra medlemsstater.

8.5Dialogen med medborgarna och företagen

Dialogen med medborgare och företag har till syfte att dels öka människors medvetande om sina rättigheter inom EU och dess inre marknad, dels att etablera en kommunikation med medborgarna för att få kännedom om de eventuella problem som finns vid utövandet av dessa rättigheter. Inom ramen för detta informationsinitiativ har det utarbetats ett antal broschyrer som finns att hämta på Internet (se Internetadress bilaga 13). Dessa broschyrer informerar om att handla, bo, leva, studera,

resa och söka arbete i EU. En särskild broschyr har även publicerats om

skydd för persondata. Dessutom finns ett antal faktablad med fördjupad Skr. 2001/02:160 information tillgänglig på Internet, översatta till samtliga elva officiella

språk. Kommissionen samarbetar med medlemsstaterna för att sprida information om de olika verktyg man använder sig av för att främja dialogen med medborgarna och företagen, som t ex fria telefonnummer, marknadsföringsplatser på Internet och samarbete med euroinfocenter.

8.6Integration av miljö och hållbar utveckling

På grundval av den rapport som lämnades till toppmötet i Helsingfors (se vidare årsboken 1999) togs en samlad strategi om integrering av miljöskydd och hållbar utveckling i politiken för inre marknaden fram under det svenska ordförandeskapet och antogs vid Europeiska rådets möte i Göteborg. Strategin bygger på kommissionens meddelande om inre marknaden och miljön (KOM (1999) 263), kommissionens strategi för den inre marknaden (KOM (2000) 257) och grönboken om integrerad produktpolitik (KOM (2001) 68). Strategin utgår från att det inte behöver uppstå någon konflikt mellan en hög nivå på miljöskyddet och fri rörlighet för varor och tjänster. De föreslagna åtgärderna syftar till att utveckla synergier mellan de två områdena. Strategin innehåller en genomgång av alla de instrument som bör utvecklas och användas för att uppnå en effektiv integrering. Bland de instrument som tas upp kan nämnas genomförande, anmälningsprocedurerna i gemenskapen av tekni- ska föreskrifter, standardisering, offentlig upphandling och användande av EU:s miljömärke. Till varje instrument har så långt möjligt kopplats mål, åtgärder och indikatorer för att underlätta genomförande och uppföljning. I strategin utpekas IPP (Integrerad produktpolitik) som en potentiellt användbar ram som kan utformas för det fortsatta arbetet. Strategin skall ses över av rådet senast i slutet av 2002 och i samråd med förfarandet med den övergripande strategin för hållbar utveckling.

8.7Offentlig upphandling

Kommissionen antog i maj 2000 förslag till ändrade direktiv om offentlig upphandling, dels ett direktiv när det gäller den klassiska sektorn och dels ett direktiv när det gäller försörjningssektorerna (vatten-, energi- och transportsektorerna). Förslagen presenterades för rådsarbetsgruppen i juli samma år och behandlades under år 2001 av gruppen under de svenska och belgiska ordförandeskapen. Arbetet har inte kunnat avslutas under året, eftersom förslagen krävt ytterligare diskussioner i gruppen och Europaparlamentet inte avgett sitt yttrande. Europaparlamentet beräknas rösta om utskottsbetänkandet i början av år 2002.

Arbetsgruppen har enats om en konsolidering av de tre olika direktiven inom den klassiska sektorn till ett. Texterna har strukturerats om så att de logiskt följer upphandlingsproceduren i syfte att göra dem mer användar- vänliga.

I sak har gruppen i princip enats bland annat om att modernisera

processen genom att medge upphandling på elektronisk väg, att reducera

antalet tröskelvärden, att förtydliga reglerna om tekniska specifikationer, Skr. 2001/02:160 att införa regler om ramavtal i den klassiska sektorn, att öka öppenheten i tilldelningsprocessen genom en mer preciserad viktning av tilldelnings-

kriterierna, att undanta telekommunikationssektorn från direktivet för försörjningssektorerna samt att införa en ny mekanism för undantag från direktivet för försörjningssektorerna för verksamhet utsatt för konkur- rens. Vidare har gruppen behandlat ett nytt upphandlingsförfarande för särskilt komplicerade upphandlingar (competitive dialogue) och användningen av elektroniska auktioner i offentlig upphandling.

Från svenska sida har särskilt betydelsen av integration av miljöhänsyn i offentlig upphandling betonats liksom vissa frågor om sociala hänsyn.

8.8Bolagsrätt

Under år 2001 antogs efter många års diskussioner och förhandlingar regler om s.k. europabolag. Reglerna finns dels i en stadga för europabo- lag förordning (EG) 2157/2001, dels i ett särskilt direktiv om arbetstagar- inflytandet i europabolag 2001/86/EG. Förordningen innehåller bestäm- melser om hur ett europabolag bildas och hur det skall vara organiserat. Tanken har varit att skapa en aktiebolagsform som i första hand skall falla direkt under EG-regler och inte en viss nationell lagstiftning. Reglerna om europabolag träder i kraft år 2004.

Som en följd av genombrottet i förhandlingarna om europabolag återupptogs under det svenska ordförandeskapet arbetet med en annan europeisk associationsform, s.k. europakooperativ. Denna associations- form kan sägas utgöra europabolagens motsvarighet för ekonomiska föreningar. Under år 2001 har ett förslag till förordningstext behandlats i rådets arbetsgrupp för bolagsrätt. Utkastet grundar sig på ett förslag som kommissionen lade fram i början av 1990-talet (KOM (91) 273 slutlig). Avsikten är att förordningen skall kompletteras med ett särskilt direktiv om arbetstagarinflytandet i europakooperativen. Behandlingen av för- slagen om europakooperativ förväntas fortsätta under år 2002.

Under det svenska ordförandeskapet var ett förslag till ett trettonde bolagsrättsligt direktiv (KOM (97) 565 slutlig) föremål för ett förlik- ningsförfarande. Förslaget gäller offentliga uppköpserbjudanden. I början av juni 2001 träffades en överenskommelse i förlikningskommittén. För- slaget föll ändå sedermera genom att Europaparlamentet beslutade att inte anta det. Kommissionen har för avsikt att under år 2002 återkomma med ett reviderat förslag. Som ett led i arbetet med att ta fram ett sådant förslag har kommissionen gett en särskild expertgrupp i uppgift att studera vissa utestående frågor.

Under 2001 har diskussionen om förenklingar i de bolagsrättsliga reglerna fortsatt på grundval av de förslag som har tagits fram i det s.k. SLIM-projektet. Diskussionen har i första hand gällt ändringar i det första bolagsrättsliga direktivet (publicitetsdirektivet). Några ändrings- förslag har inte dock inte lagts fram under året.

8.9

Redovisnings- och revisionsfrågor

Skr. 2001/02:160

Under 2001 fortsatte det arbete med inriktning på en internationell harmonisering av redovisningsnormerna som kommissionen inledde år 1995. Redovisningsfrågor, särskilt sådana med anknytning till det arbete som sker inom den internationella redovisningsnormgivaren IASB, diskuterades både i EG:s kontaktkommitté för redovisningsfrågor och i en särskild teknisk kommitté under kontaktkommittén. I kontakt- kommittén diskuterades också frågor med anknytning till kommissionens pågående översyn av de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven.

Kommissionens förslag till ändringar i det fjärde och sjunde bolags- rättsliga direktiven vad gäller nya redovisningsprinciper för finansiella instrument togs upp till förhandling i en arbetsgrupp under ministerrådet. Förslaget överensstämmer med de principer som finns i den internation- ella redovisningsstandarden International Accounting Standard 39, Financial Instruments: Recognition and Measurement. Efter förhandling- ar under det svenska ordförandeskapet kunde förslaget antas av ministerrådet och Europaparlamentet den 31 maj 2001 2001/65/EG.

I syfte att främja utvecklingen av en konkurrenskraftig inre marknad för värdepapper lade kommissionen – i enlighet med det önskemål med- lemsstaterna uttalade vid ett möte med finansministrarna (Ekofin) den 17 juli 2000 – fram ett förslag till en förordning om tillämpning av interna- tionella redovisningsprinciper (KOM (2001) 80 slutlig). Ett antagande av förordningen kommer att innebära att samtliga börsnoterade företag inom EU senast år 2005 skall upprätta sin koncernredovisning enligt de redovisningsstandarder (IAS) som den internationella redovisningsnorm- givaren IASB står bakom. Medlemsstaterna inklusive Sverige är positivt inställda till förslaget. Frågan diskuterades vid finansministrarnas möte (Ekofin) den 13 december 2001.

Sverige deltog under året i två möten med kommissionens kommitté för revisorsfrågor. Vid mötena diskuterades bland annat frågan om hur reglerna om revisorers oberoende skall kunna bli mer lika inom EU. Diskussionen förväntas leda fram till att kommissionen under år 2002 utfärdar en rekommendation om revisorers oberoende vid lagstadgad revision inom EG. Kommittén har dessutom behandlat frågan om hur revisorsorganisationen IFAC:s regler om revision (International Stan- dards on Auditing, ISA) lämpligen bör införas i EG.

8.10Byggfrågor

EU-arbetet har under år 2001 i huvudsak varit fortsatt inriktat på byggproduktdirektivet (89/106/EEG) som syftar till att skapa bättre konkurrenskraft i byggbranschen.

Direktivet omfattar byggnadsverk och syftet är att underlätta fri handel med byggprodukter. Enligt direktivet skall byggnadsverken uppfylla sex väsentliga krav bland annat i fråga om säkerhet, brandskydd, hygien, hälsa och miljö. Kraven är utformade som kvalitativa funktionskrav. Det är därför inte möjligt att bedöma om egenskaperna hos en byggprodukt

tillgodoser kraven på det färdiga byggnadsverket. En tolkning har

utarbetats mellan de väsentliga kraven och byggprodukterna i form av tillämpningsdokument. Huvudsyftet med tillämpningsdokumenten är att få underlag till standardiseringsorganen för att utarbeta harmoniserade europastandarder och att utarbeta riktlinjer för europeiska tekniska godkännanden. Målsättningen är att de byggprodukter som visats över- ensstämma med beslutade tekniska specifikationer får CE-märkas och fritt marknadsföras inom EU. Arbetet med att utforma mandaten slutfördes i huvudsak under år 1998, men nya produkter och produkt- grupper tillförs kontinuerligt. År 2001 inriktades på att skapa fastare förutsättningar för standardiseringsarbetet och för nationellt genom- förande med hjälp av s.k. vägledningsdokument. Sådana dokument utar- betas nu i snabb takt. Arbetsgrupper för att arbeta med Eurokoderna, byggprodukter i kontakt med dricksvatten, samt brandfrågor har gjort ytterligare framsteg. Ett 20-tal harmoniserade standarder, som ger möjlighet till CE-märkning, finns nu tillgängliga. För närvarande finns också ett 40-tal CE-märkta byggprodukter på marknaden grundade på Europeiska tekniska godkännanden (European Technical Approval, ETA).

Som ett led i arbetet att skynda på genomförandet av byggprodukt- direktivet, att främja en europeisk samsyn på byggsektorn samt att skapa förutsättningar för fortsatt utveckling av den inre marknaden, genom- fördes en europeisk bostadsmässa under sommarhalvåret 2001 i Malmö. Den europeiska dimensionen markerades särskilt av en s.k. europeisk by bestående av småhus. 29 europeiska länder inbjöds att delta genom att uppföra ett hus i den europeiska byn. En avsikt med byn var att demon- strera produktionsmetoder, traditioner, arkitektur, material m.m. som används i deltagarländerna.

I slutet av år 1997 presenterade kommissionen en rapport om byggin- dustrins konkurrenskraft (KOM (97)539 slutligt). I rapporten lämnades förslag till ett stort antal åtgärder för att förbättra kvaliteten i byggbranschen, att förbättra lagstiftningen på området, att förbättra utbildningsmöjligheterna samt för att förstärka och ge ny inriktning åt forskning och utveckling. Under 2001 koncentrerades arbetet till IT i byggandet samt området "hållbart byggande" med undergrupperna "miljövänligt byggmaterial", "energieffektivitet" samt "hantering av bygg- och rivningsavfall" anbudsfrågor, utbildning m.m. och sektorns an- seende samt frågor om jämförelser. Rapporter har presenterats och arbetet fortsätter beträffande IT i byggandet samt med livscykelanalyser och livscykelkostnader.

Beträffande hissar har arbete pågått med att göra mindre ändringar av hissdirektivet (95/16/EG) och parallellt av maskindirektivet. Ändringarna syftar bland annat till att åstadkomma en bättre gränsdragning mellan direktiven. De båda direktiven reglerar personlyftande anordningar. Som exempel kan nämnas de s.k. plattformshissarna som ligger i skärnings- punkten mellan de båda direktiven. Plattformshissar är ett betydelsefullt sätt i Sverige för att lösa problem med tillgänglighet i befintliga byggna- der.

Arbetet med det s.k. mätdirektivet där kall- och varmvattenmätare ingår har varit föremål för rådsbehandling under år 2001 liksom arbetet med ett direktiv om energianvändning i byggnader.

Skr. 2001/02:160

9Svenska övergångsregler från medlems- skapsförhandlingarna

Vid anslutningen till EU fick Sverige övergångsregler på ett antal områden. De flesta övergångsperioderna var bestämda till tre eller fyra år och löpte ut vid årsskiftet 1998/99. Nu återstår endast ett fåtal övergångsregler. Beträffande de lösningar som uppnåtts hänvisas till tidigare årsböcker. Nedan redovisas de förändringar som skett under år 2001 samt de övergångsregler som fortfarande är aktuella.

Kemikalier

Sverige hade fram till 31 december 1998 övergångsregler när det gällde begränsningar för fyra ämnen: kadmium, pentaklorfenol, tennorganiska föreningar och arsenik. Endast undantagen för kadmium och tennorgani- ska föreningar kvarstår till utgången av år 2002. Förlängningen av Sveriges undantag när det gäller användningen av tennorganiska fören- ingar som båtbottenfärger kopplades till införandet av en konvention om sådana färger inom internationella marina organisationen (IMO). Under hösten 2001 har en konvention om skadliga antifoulingsystem, inkluder- ande giftiga båtbottenfärger antagits (se även 26.3.3). Konventionen förbjuder användning av tennorganiska föreningar från och med 2003. Det arbete med en översyn av gemenskapens regler som beslutades vid förlängningen av undantaget har påbörjats under året. Denna fråga kommer därför att få sin slutliga lösning under år 2002. Utvärderingen av kadmium inom det existerande ämnesprogrammet har inte slutförts under året, men förväntas bli klar under år 2002.

När det gäller Sveriges undantag för klassificering och märkning av kemiska ämnen och preparat har översynen av EG:s regler i de flesta fall fått en tillfredsställande lösning, som innebär att nya gemensamma regler införts på lägst motsvarande skyddsnivå som i de svenska reglerna. Under år 2001 fattades det formella beslutet som löste frågan i enlighet med svenska önskemål om särskild märkning av vissa cancerframkall- ande ämnen genom att strängare regler än de tidigare svenska införts. Övergångstiden angående frågan om särskild märkning av vissa kemiska produkter med låg akut toxicitet gick ut under året, utan att någon ändring beslutades i EG-reglerna på detta stadium. Sverige driver fortsatt frågan att krav skall ställas på klassificering och märkning av mindre farliga ämnen inom ramen för den globala överenskommelse för klassificering och märkning som är under utarbetande inom FN.

Kadmium i handelsgödsel

I EG:s regelverk finns inga gränsvärden för kadmium i handelsgödsel. Sverige, Finland och Österrike hade sådana regler sedan tidigare och

beviljades därför övergångsregler som löpte ut i december 1998. Över-

gångstiden förlängdes senare t.o.m. den 31 december 2001. Dessförinnan Skr. 2001/02:160 skulle kommissionen i samråd med medlemsstaterna granska behovet av

nya bestämmelser på gemenskapsnivå. Kommissionen har nu presenterat ett förslag till förordning om gödselmedel som även innebär att Sverige, Finland och Österrike får behålla sina särregler t.o.m. den 31 december 2004. Eftersom förslaget inte hann färdigbehandlas innan den nuvarande övergångstiden löpte ut har Sverige till kommissionen lämnat in en anmälan enligt artikel 95.4 i EG-fördraget, den s.k. miljögarantin. (Se även 23.8.4.)

Antibiotika och andra antibakteriella tillsatser i djurfoder

Enligt anslutningsfördraget kunde Sverige till utgången av år 1998 behålla sitt förbud mot användning av antibiotika och liknande substanser som tillsatser i foder. Vid tidpunkten för Sveriges anslutning var ett stort antal antibiotikasubstanser och antibiotikaliknande substanser godkända enligt rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser. Dessa var enligt direktivet godkända som antibiotika, tillväxtbefrämjare eller kocci- diostatika och andra medicinskt verksamma substanser.

Sedan Sveriges anslutning har ett antal fodertillsatser tillhörande de tre grupperna förbjudits inom EU. Sedan juli 1999 kvarstår endast fyra substanser i gruppen antibiotika. Inga substanser är längre godkända i gruppen tillväxtbefrämjare. I december 1998 utlöste Sverige direktivets skyddsklausul för de fyra antibiotikatillsatserna. Det innebär att Sverige i avvaktan på kommissionens beslut kan upprätthålla sitt totalförbud mot användning av antibiotika i andra än veterinärmedicinska syften.

Genom en ändring i foderförordningen anpassades svensk lagstiftning i februari 1999 till direktiv 70/524/EEG om tillsatser i gruppen koccidio- statika och andra medicinskt verksamma substanser. Det innebär att dessa tillsatser får blandas in i foder utan recept från veterinär.

Kommissionen avser att föreslå en plan för utfasningen av de fyra återstående fodertillsatserna i gruppen antibiotika.

Fodermedel

Tio övergångsregler på foderområdet löpte ut vid slutet av 1997. Sverige ansökte om anpassning av EG:s regler i åtta av dessa fall. I tre fall har EG-reglerna nu anpassats till de svenska kraven.

Sverige upprätthåller fortfarande sin nationella lagstiftning för de återstående undantagen. I samtliga fall pågår arbete inom kommissionen som väntas leda till ändrade EG-regler.

Djursjukdomar

Tilläggsgarantier gör det möjligt för en medlemsstat att ställa särskilda krav vid införsel av levande djur för att hindra införsel av djursjukdomar. För att tilläggsgarantier skall beviljas krävs bland annat att medlems- staten kan visa att den aktuella sjukdomen inte finns där eller att man

bedriver ett kontrollprogram. I anslutningsförhandlingarna ansökte

Sverige om tilläggsgarantier för 23 djursjukdomar. I avvaktan på kom- Skr. 2001/02:160 missionens prövning fick Sverige en ettårig övergångsperiod. Kommis-

ionen prövade inte alla ansökningarna under det första året varför en förlängd övergångstid begärdes.

Sverige har sedan anslutningen beviljats tilläggsgarantier för två djursjukdomar. Beträffande de övriga 21 har kommissionen ännu inte lämnat något besked. Under tiden har EG:s regelverk delvis ändrats så att den rättsliga grunden för att söka tilläggsgarantier för sjukdomar på nötkreatur och svin begränsats till fyra sjukdomar inbegripet de två Sverige redan beviljats. Sverige har hävdat att prövningen skall ske enligt de förutsättningar som gällde vid tiden för ansökan. Möten mellan kommissionen och Sverige har hållits i frågan och Sverige har framfört önskemål om att prövningen skall ske snarast.

Fetthalter i mjölk

Inom EG:s jordbruksreglering finns särskilda bestämmelser om fetthalter i mjölk som delvis avviker från Sveriges traditionella mjölksorter. Vid anslutningen fick Sverige därför en treårig övergångstid under vilken traditionella svenska mjölksorter kunde saluföras. Sedan dess har EG- reglerna ändrats så att den svenska lättmjölken blivit tillåten. Undantaget för den 3-procentiga standardmjölken har förlängts flera gånger, senast i juni 1999 då det förlängdes till utgången av 2003.

Alkohol och tobak

Den 30 juni 2000 beslutade rådet att Sverige, i likhet med Danmark och Finland, skall få fortsätta att t.o.m. den 31 december 2003 ha vissa begränsningar i fråga om privatpersoners skattefria införsel av alkool- rycker och tobaksvaror. Ändringen i direktiv 92/12/EEG innebär att de svenska införselkvoterna successivt skall ökas och att allmänna EG- regler för privatinförsel skall gälla från och med den 1 januari 2004. Den successiva ökningen av kvoterna framgår av det ändrade direktivet.

10 Fri rörlighet för varor

10.1Tullunionen

Den ur policysynpunkt viktigaste frågan på tullområdet under året var unionens framtida tullstrategi. Rådet antog den 30–31 maj en resolution som svar på kommissionens meddelande om en strategi för tullunionen. I såväl rådets resolution som i kommissionens meddelande anläggs ett horisontellt anslag, dvs. lagstiftningen och tillämpningen ses som inte- grerade delar av en helhet.

Arbetet med att genomföra åtgärdsprogrammet på tullområdet –"Tull Skr. 2001/02:160 2002"– har fortgått i syfte att bl.a. modernisera tullverksamheten i med-

lemsstaterna och att förbättra och förenkla tillämpningen av tullbestäm- melser och tullförfaranden. Utarbetandet av en bred strategi för IT- användning i tullverksamheten har påbörjats.

Rådet antog en gemensam ståndpunkt som rör fortsatt datorisering inom ramen för Konventionen om gemensam transitering (Efta- och Visegradländerna) och slutsatser som svar på revisionsrättens special- rapport om tullvärde.

Rådet beslutade om förhandlingsdirektiv till kommissionen med sikte på medlemskap för Europeiska gemenskapen i Världstullorganisationen (WCO).

Rådet beslutade om ändring i förordning (EEG) nr 3677/90 om nar- kotikaprekursorer i ljuset av EU:s åtgärdsplan för narkotika 2000–2004. Vidare beslöt rådet om förhandlingsdirektiv till kommissionen syftande till att ingå ett avtal med Turkiet om handeln med narkotikaprekursorer.

Rådet antog ändring av förordning (EEG) nr 3351/83 om ursprungs- deklarationer vid export från gemenskapen, där bl.a. möjlighet ges till exportörer att få tillstånd att utfärda viss ursprungsdokumentation oavsett från vilket medlemsstat varan fysiskt exporteras till tredjeland (gemen- skapstillstånd).

Samordning inför internationella möten och förhandlingar på tullens område har löpande skett i rådsarbetsgruppen för tullunionen. Under svensk ledning genomfördes i Stockholm ett möte mellan tullverks- cheferna inom ramen för ASEM (Asia-Europe Meeting).

10.2Tekniska handelshinder

Alla länder ställer säkerhetskrav på varor för att bland annat skydda medborgarnas liv och hälsa eller miljö. Dessa krav kan avse varors utförande, beskaffenhet eller egenskaper. Om kraven skiljer sig åt mellan länder reses tekniska handelshinder. Sådana hinder kan också resas genom krav på den provning, certifiering eller märkning en vara måste genomgå innan den släpps på marknaden.

För att få en fungerande inre marknad strävar EU efter att eliminera dessa tekniska handelshinder. För detta använder man två olika metoder: harmonisering och ömsesidigt erkännande. Harmonisering innebär att man i EG-lagstiftning fastställer vilka säkerhetskrav som skall gälla. Ömsesidigt erkännande innebär att en vara som kan säljas i en medlems- stat enligt detta lands lagstiftning inte kan stoppas i en annan medlemsstat bara på den grunden att varan inte uppfyller kraven i den senare medlemsstaten – den senare medlemsstaten måste i så fall kunna visa att varan hotar väsentliga samhällsintressen (en princip fastslagen av EG- domstolen i den s.k. Cassis de Dijon-domen).

10.2.1

Harmonisering

Skr. 2001/02:160

Det hittills mest verksamma instrumentet för att eliminera tekniska handelshinder inom unionen är harmonisering av medlemsstaternas lag- stiftning. Harmonisering innebär således normalt att samma krav ställs i hela gemenskapen, en vara som uppfyller de harmoniserade kraven får fritt släppas på marknaden i hela unionen.

Den harmoniserade EG-lagstiftningen är nu i huvudsak på plats. Huvuddelen av den nya lagstiftning som antas innebär skärpning av kraven, modernisering av äldre lagstiftning eller att nya risker beaktas.

Man tillämpar två olika metoder för harmonisering. Den ena metoden innebär att man i direktiv i detalj anger de tekniska krav som skall gälla för en viss vara. Denna metod används främst på livsmedels- och fordonsområdena. I den s.k. nya metoden fastställs endast kortfattat de väsentliga kraven som varorna måste uppfylla. De tekniska detaljkraven utarbetas av de europeiska standardiseringsorganen på kommissionens uppdrag och återfinns i europeisk standard. Dessa standarder är, med undantag för byggproduktdirektivet, frivilliga att tillämpa. Men en vara som uppfyller en europeisk standard som kommissionen hänvisat till i den officiella tidningen (EGT) förutsätts uppfylla de tvingande kraven i direktiv. Tillverkarna kan använda andra lösningar om han kan visa att de väsentliga kraven i direktiven uppfylls, t.ex. genom att låta prova varan hos ett oberoende provorgan.

Totalt antog gemenskapen under året drygt 100 harmoniserings- direktiv. Av dessa berör hälften tekniska handelshinder. Det övervägande flertalet av dessa dryga 50 direktiv innebar en anpassning till den tekniska utvecklingen av existerande direktiv enligt den gamla metoden, företrädesvis på fordons-, livsmedels och kemikalieområdena. Motsvar- ande anpassning av direktiv enligt den nya metoden sker normalt genom att standarderna omarbetas.

Särskild betydelse kan det reviderade produktsäkerhetsdirektivet komma att få (2001/01/EG). Detta direktiv, som antogs den 3 december 2001, avser säkerheten hos alla konsumentprodukter så långt inte andra direktiv berörs. Direktivet fastlägger ett krav på tillverkarna att endast saluföra säkra produkter. Någon precisering av vad som är en säker produkt finns dock inte i direktivet. Här införs genom det reviderade direktivet en viktig nyhet genom en bestämmelse om att produkt som uppfyller europeisk standard som utarbetats på kommissionens uppdrag skall förutsättas uppfylla direktivets krav på säker produkt. Standarder, som förblir frivilliga dokument, kan bli attraktiva att tillämpa för industrin då de öppnar hela gemenskapsmarknaden. Härigenom kan, indirekt, hinder på den inre marknaden undanröjas samtidigt som säker- hetsnivåerna höjs.

Den nya harmoniseringsmetoden innebär att tillverkare, med bistånd av provningsorgan, åläggs ett större ansvar för att deras produkter uppfyller ställda krav. Detta, i kombination med ökat varuflöde såväl inom unionen som till unionen, ställer krav på en förbättrad myndighetstillsyn, marknadskontroll, av att produkter som är släppta på marknaden verkligen uppfyller gällande säkerhetskrav. Kommissionen har under året fortsatt ett utbytesprogram där experter från myndigheter i medlems-

staterna utbyter erfarenheter med varandra. Programmet får anses fram- Skr. 2001/02:160 gångsrikt.

Kommissionen har inlett en översyn över hur den nya harmoni- seringsmetoden fungerar. Marknadskontrollen kommer därvid att ges en särskild behandling.

Förslag kan förväntas komma under år 2002.

10.2.2Ömsesidigt erkännande

Genom resultattavlan för inre marknaden, handelshinderarbetet mellan kontaktpunkter för problem på inre marknaden och företagsunder– sökningar har det framgått att det fortfarande finns stora problem med tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande.

Kommissionen höll i september rundabordssamtal med företag och myndighetsrepresentanter för att belysa problemen inom vissa områden, bland annat inom bygg- och motorfordonsområdet. I den kommande rapporteringen från kommissionen väntas förslag på åtgärder för att minska problemen. Allt viktigare instrument vid sidan om harmonisering synes bli det administrativa samarbetet, kontaktpunkternas funktion samt översyn av regelverken.

När det gäller godtagande av resultat från provnings- och certifierings- organ pågår en diskussion om hur ökat förtroende kan uppnås. Det är en av kärnfrågorna när det gäller fri varurörlighet. Utformningen av klausuler för ömsesidigt erkännande av produkterkännande i nationella regler kommer att påverkas av hur frågan löses.

En konferens om ömsesidigt erkännande anordnades i Stockholm i juni av Utrikesdepartementet, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, European Organisation for Conformity Assessment, European Accredi- tation och kommissionen. Till konferensen samlades många deltagare från Efta- och kandidatländerna.

10.2.3 Informationsprocedurer

Anmälningsförfarandena i direktiv 98/34/EG och beslut 95/3052/EG är
viktiga övervakningsinstrument för fri varurörlighet inom det icke
harmoniserade området. Enligt det senare beslutet måste kommissionen
och andra medlemsstater meddelas om varor som är lagligen satta på
marknaden i en annan medlemsstat stoppas eller måste ändras för tillträde
till den svenska marknaden. Under året gjorde Sverige ingen anmälan,
men fick en produkt stoppad i annat medlemsstat (enligt proceduren). Det
sammanlagda antalet anmälningar från EU under 2001 var cirka 50. Tre
medlemsstater stod för i stort sett samtliga anmälningar – Frankrike,
Tyskland och Grekland. De områden som uppvisade störningar i fri
varurörlighet enligt denna procedur under 2001 var medicinteknik,
läkemedel och livsmedel/kosttillskott.
98/34/EG, utvidgad via 98/48/EG till att inkludera informations-
samhällets tjänster, fungerar preventivt till skillnad från beslut
95/3052/EG. De nationella förslagen meddelas kommissionen och andra
medlemsstater och gör det möjligt för dessa att lämna reaktioner.	69
	69

Reaktionerna i proceduren har under 2001 minskat. I förhållande till Skr. 2001/02:160 Sverige noteras en ökning av avgivna reaktioner samtidigt som antalet

reaktioner på svenska anmälningar minskat. Det totala antalet anmäl- ningar i procedurerna har minskat i förhållande till tidigare år. De viktigaste områdena synes vara livsmedel, jordbruks-, bygg- och trans- portprodukter för EU som helhet. För Sveriges del har anmälningar skett inom framförallt områdena livsmedel, jordbruks- och transportprodukter.

10.2.4Provning, certifiering och avtal med tredjeland

Provning och certifiering

Förutom krav på varors egenskaper och beskaffenhet anges i EG:s har- moniseringsdirektiv också vilken provning och certifiering varorna skall genomgå för att bekräfta överensstämmelse med kraven. Kraven på provning och certifiering ställs härvid i relation till de risker som är förknippade med varorna. Ofta räcker det att tillverkaren själv utför föreskriven provning, i andra fall föreskrivs provning av ett oberoende organ, s.k. tredjepartsprovning.

Den föreskrivna provningen och certifieringen behöver bara utföras en gång, en vara som befunnits uppfylla ställda krav skall kunna säljas i hela unionen utan krav på ny provning. Detta förutsätter att både ansvariga myndigheter och användarna har förtroende för systemet. Särskilt gäller detta de fall då varorna är förknippade med betydande risker och provning hos oberoende organ föreskrivs. Härvid är det av stor vikt att organen har tillräcklig kompetens och integritet särskilt då organen ofta drivs som privata företag i konkurrens med andra på samma område.

I kommissionens översyn av den nya metoden behandlas hur kompe- tensen och integriteten hos de oberoende tredjepartsorganen skall säker- ställas. Förslag till åtgärder kan förväntas under år 2002. Denna fråga är av vikt även för avtalen med tredjeland.

Avtal med tredjeland

För att stärka marknadstillträdet och det regulativa samarbetet ingår EU avtal med tredjeland om ömsesidigt erkännande av produktgodkännanden inom vissa produktsektorer. Avtalen kallas MRA (Mutual Recognition Agreement) och PECA (Protocols on Conformity Assessment and Acceptance of Industrial Products). De senare ingås med kandidatländer och utgör en del av Europaavtalen när de antagits.

Japan är det sista av de viktigare industriländerna som ingått MRA- avtal med EG. Ett avtal undertecknades i april 2001 efter en intensiv slut- förhandling. MRA-avtal med Schweiz, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland har ingåtts under den senaste femårsperioden. Arbetet med genomförandet av avtalen pågår. Det gäller även avtalet med Israel inom området god laboratoriesed.

10.2.5

Standardisering

Skr. 2001/02:160

Standarder är frivilliga, privaträttsliga dokument utarbetade av intressent- erna inom berört område, tillverkare, handel, myndigheter och organisa- tioner. Den nya harmoniseringsmetoden innebär att standarder ges en viktig roll i lagstiftningsarbetet. Ett ökat politiskt intresse riktas därför mot standardiseringsprocessen och de europeiska standardiseringsorga- nen. Av särskild vikt är öppenheten i processen och organens opartiskhet liksom möjligheterna för resurssvaga grupper såsom konsument-, arbets- tagar- och miljöorganisationer att delta i arbetet.

Som svar på resolutioner från rådet och Europaparlamentet 1999 om standardiseringens roll i Europa publicerade kommissionen i september 2001 en rapport om vidtagna åtgärder, (KOM (2001) 527 slutlig). Kommissionen efterfrågar med rapporten rådets och Europaparlamentets riktlinjer för det fortsatta arbetet. Rådsbehandlingen av rapporten har inletts.

10.3Ingripandemekanismen

Under våren presenterade kommissionen en utvärdering av den s.k. jordgubbsförordningen (ingripandemekanismen). Denna mekanism kom till år 1998 som en direkt följd av olika blockader vid den spansk/franska gränsen och en därpå följande rättsprocess, i vilken det uppmärk- sammades att EG-fördraget saknade tillräckliga instrument för att skyndsamt undanröja hinder för den fria rörligheten för varor enligt art. 28-30 i fördraget. I rapporten konstateras nu att förordningen inte fungerar operationellt till följd av att medlemsstaterna är obenägna till samarbete och endast undantagsvis informerar kommissionen i enlighet med förordningens bestämmelser om skyldighet att vidtaga nödvändiga och proportionella åtgärder samt att informera övriga berörda parter. Tidsfristerna för informationsplikten iakttas inte och medlemsstaterna har inte heller infört möjligheter till effektiva skadeståndsprocedurer.

Diskussionen i rådet gav kommissionen stöd att med oförändrade regler försöka förbättra själva tillämpningen av förordningen. Av Inre- marknads-, konsument och turismrådets slutsatser av den 27 september i år följer att detta bland annat kan ske med hjälp av att kommissionen utarbetar en icke-bindande handbok för det i förordningen reglerade förfarandet i händelse av ett dylikt hinder för den fria rörligheten för varor. Vidare kan informationsspridningen underlättas via upprättandet av en webbplats som skulle administreras av kommissionen. Mot bakgrund av den korta tid som förordningen varit i kraft och den därmed ringa erfarenhet som finns är Sveriges uppfattning att förordningen fungerat relativt väl och att det för närvarande inte finns skäl att ändra denna.

10.4 Läkemedel (kliniska prövningar).

EG-reglerna på läkemedelsområdet, med det första direktivet från 1965
(65/65/EEG), syftar till en harmonisering av regler för prövning,	71
	71

godkännande, säkerhetsövervakning, handel m.m. i syfte att värna Skr. 2001/02:160 folkhälsan. Genom rådets förordning (EEG) nr 2309/93 inrättades en

central godkännandeprocedur för läkemedel och en gemensam europeisk läkemedelsmyndighet (The European agency for the evaluation of medicinal products, EMEA). Sverige deltar i EMEA:s styrelse samt i de två vetenskapliga kommittéerna inom myndigheten. EMEA är en samordningsmyndighet och det är medlemsstaterna som ställer vetenskapliga resurser till myndighetens förfogande vid utvärderingen av ansökningar inom den gemensamma proceduren. Kommissionen eller rådet fattar de formella besluten.

Verksamheten och regelverket utvärderades under år 2000. Förslag till förändringar i regelverket (har därefter lagts fram av kommissionen den 26 november 2001. Ändringarna omfattar följande rättsakter:

–Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av, säkerhetsövervak- ning av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet.

–Förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om ändring i direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel.

–Förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om ändring i direktiv 2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veteri- närmedicinska läkemedel.

Kliniska prövningar

Den 4 april 2001 beslutade Europaparlamentet och rådet formellt om direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar som rör tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (KOM (1999) 193 slutlig).

Bakgrunden till direktivet är att finna i direktivet 65/65/EEG angående krav för försäljningstillstånd av läkemedel där de kriterier; kvalitet, säkerhet och effekt, framgår som ger tillgång till marknaden. Bevisningen särskilt vad gäller de två senare kriterierna är beroende av kliniska prövningar på människor.

Direktivet behandlar kliniska prövningar inklusive multicenterpröv- ning på människor av läkemedel enligt definitionen av artikel 1 i direktiv 65/65/EEG men med undantag av observationsstudier. Alla kliniska prövningar inklusive studier av biotillgänglighet och bioekvivalens skall utformas, utföras och inrapporteras enligt normen för god klinisk sed.

10.5 Kosmetika

Direktivet om kosmetiska produkter (76/768/EEG, senast ändrat genom
direktiv 2000/41/EG) har harmoniserat medlemsstaternas lagar om
kosmetiska produkter och har som huvudsyfte att skydda folkhälsan. För
att säkerställa att kosmetiska produkter är ofarliga har toxikologiska
tester utförts på djur. Genom Amsterdamfördraget fogades ett protokoll
till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen där det	72
	72

konstaterades att när gemenskapens politik genomförs skall hänsyn tas Skr. 2001/02:160 till djurens välfärd, särskilt inom den inre marknaden. Det innebär bland

annat att när det finns alternativa metoder som är vetenskapligt tillfredsställande skall de ersätta djurförsök.

För närvarande finns ett beslut om förbud mot marknadsföring av kosmetiska produkter som har testats på djur. Förbudet har skjutits upp två gånger och tidpunkten för ikraftträdande är den 1 juli 2002. Kommissionen har lagt ett förslag (KOM (2000) 189 slutlig) om att marknadsföringsförbudet skall ersättas av ett förbud inom EU mot djurförsök som syftar till att visa att kraven i kosmetikadirektivet är uppfyllda.

Europaparlamentet avslutade sin första behandling av direktivet den 3 april 2001. Europaparlamentet antog bland annat ett förslag om ett mark- nadsföringsförbud så snart alternativa metoder finns, dock senast fem år efter ikraftträdandet av direktivet.

Kosmetikadirektivet fanns därefter upptaget på inre marknadsrådets dagordning i juni, men utan att något beslut om frågan antogs.

Rådet antog en politisk överenskommelse den 26 november 2001. Överenskommelsen innehåller dels ett förbud mot djurförsök inom EU, dels ett marknadsföringsförbud. Förutsättningen för marknadsföringsför- budet är att det finns alternativa tester som validerats, godkänts och publicerats av OECD.

10.6Maskindirektivet

Europeiska kommissionen lade den 26 januari 2001 fram ett förslag till ett nytt inremarknadsdirektiv om maskiner och om en ändring i det befintliga direktivet om hissar (95/16/EG) i enlighet med artikel 95 i EG- fördraget. Det föreslagna direktivet är huvudsakligen en omarbetning av det nu gällande maskindirektivet (98/37/EG) och avses ersätta det direktivet. Förslaget syftar framförallt till att förtydliga direktivtexten i vissa när det gällern och att därmed skapa bättre tydlighet, bland annat i gränsdragningen mot andra direktiv, och effektivitet vid tillämpningen.. Behandlingen av förslaget i rådsarbetet påbörjades under det svenska ordförandeskapet och har fortsatt under det belgiska ordförandeskapet. Sverige har ställt sig positivt till en omarbetning i enlighet med de principer som förslaget bygger på.

11 Fri rörlighet för tjänster och kapital

11.1En strategi för tjänster på den inre marknaden

Kommissionen lanserade ett meddelande om en strategi för fri rörlighet för tjänster på den inre marknaden i december 2000. Bakgrunden till

meddelandet är bland annat att ny teknik gjort det möjligt att i ökad Skr. 2001/02:160 utsträckning handla tjänster över gränserna, och att Europas samhällen i

allt högre grad är tjänstesamhällen. Det blir därför allt viktigare att den inre marknaden för tjänster fungerar. Syftet med strategin är att hitta vägar som gör det lika lätt att erbjuda och motta tjänster över nationella gränser som det är inom en medlemsstat.

I meddelandet ger kommissionen sin bild av det arbete som kommer att krävas för att förbättra den inre marknaden för tjänster. I ett första steg granskar kommissionen hur regler och praxis i de olika medlemsstaterna påverkar den gränsöverskridande tjänstehandeln. Denna granskning, som inleddes under året, sker utifrån sex identifierade steg i en företagsprocess; etablering, utnyttjande av insatser (arbetskraft, startbidrag etc.), marknadsföring, distribution, försäljning samt service och hjälp efter försäljning. Arbetet med att kartlägga hinder för tjänster har försenats av att kommissionen inte kunnat inhämta tillräckligt med information från vare sig företagare eller medlemsstater. Ett första möte i den expertgrupp som omnämns i meddelandet hölls i november, där medlemsstaterna och kommissionen delade erfarenheter och diskuterade tillvägagångssätt. Gruppen kommer att träffas med jämna mellanrum för att föra arbetet med tjänstestrategin framåt.

Parallellt med denna omfattande granskning ser kommissionen också över existerande regler och föreslår nya initiativ, allt för att skapa ett regelverk som kan stimulera ökad tjänstehandel över gränserna. I ett andra steg, baserat på resultatet av granskningen, kommer sedan ett konkret åtgärdspaket att lanseras.

11.2Finansiella tjänster

11.2.1Handlingsplaner för finansiella tjänster och riskkapital

Arbetet med att skapa en inre marknad för finansiella tjänster inom EU har pågått under lång tid. Viktiga steg har tagits för att möjliggöra en effektiv gränsöverskridande handel. Det kan dock konstateras att EU:s finansiella sektor fortfarande i stor utsträckning fungerar som nationella marknader med olika hinder, problem och kostnader förenade med handel över gränserna. En integrerad finansiell marknad inom EU är av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Europa, inte bara för de finansiella instituten utan även för små och medelstora företag samt allmänheten främst i egenskap av arbetstagare, sparare och framtida pensionärer.

För att kunna uppnå en integrerad finansiell marknad lade kommissionen i april 1998 fram en riskkapitalplan och i maj 1999 en handlingsplan för finansiella tjänster. När det gäller den sistnämnda framgår att en integrerad värdepappersmarknad skall vara genomförd 2003 och en integrerad inre marknad för finansiella tjänster 2005. Av handlingsplanen framgår vidare 42 olika åtgärder som måste genomföras för att målen skall kunna uppnås. Under hösten presenterade

kommissionen sin femte lägesrapport där man bland annat redovisade att Skr. 2001/02:160 25 av dessa åtgärder nu är genomförda. Under hösten lade kommissionen

också fram en utvärdering av arbetet att genomföra handlingsplanen för riskkapital. Enligt beslut i Lissabon skall planen vara genomförd 2003. Kommissionen pekade bland annat på behovet att genomföra lagstiftning som leder fram till målet om en integrerad värdepappersmarknad samma år, att fortsätta reformarbetet på skatteområdet samt att besluta om såväl ett kostnadseffektivt gemenskapspatent som ett nytt ramprogram för FoU.

11.2.2	Bank- och kreditväsendet
Distansförsäljning av finansiella tjänster
År 1997 beslutades direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distans-
avtal. Detta direktiv är inte tillämpligt på finansiella tjänster. Den 14
oktober 1998 lade kommissionen fram ett förslag till Europaparlamentets
och rådets direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster till
konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG och direktiv
97/7/EG och 98/27/EG.
Med beaktande av synpunkter som framförts av bland annat rådet och
Europaparlamentet presenterade kommissionen den 23 juli 1999 ett
ändrat direktivförslag (KOM (1999) 385 slutlig). Direktivförslaget syftar
bland annat till att underlätta de finansiella tjänsternas fria rörlighet och
att stärka konsumentskyddet. Det gäller exempelvis vid köp av finansiella
tjänster på telefon, över Internet eller liknande. Förslaget innehåller bland
annat regler om information till och ångerrätt för konsumenten.
Direktivförslaget behandlades vid tre rådsmöten under året, varav två
under Sveriges var ordförandeskap. Bland annat den tidigare omtvistade
frågan om harmoniseringsgrad fick sin lösning under det svenska
ordförandeskapet. I december nådde rådet en gemensam ståndpunkt.
Penningtvätt
Kommissionen lade den 14 juni 1999 fram ett förslag om ändringar och
tillägg till direktivet 91/398/EEG om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för tvättning av pengar (KOM (1999) 352
slutlig). Kommissionens förslag går ut på att skärpa det befintliga
direktivet, främst genom att dels vidga den krets av brott som kan utgöra
s.k. förbrott till penningtvätt till att avse även annan allvarlig brottslighet
än narkotikabrott, dels låta direktivet bli tillämpligt även på vissa icke-
finansiella aktörer såsom t.ex. advokater och revisorer. För en utförligare
beskrivning av förslaget, se avsnitt 10.1.2. i en tidigare årsbok (skr.
1999/2000:60).
I november 2000 antog rådet en gemensam ståndpunkt. Under det
svenska ordförandeskapet gjordes insatser för att underlätta en överens-
kommelse mellan rådet och Europaparlamentet. Parlamentets andra
behandling resulterade i ett femtontal ändringsförslag. Under senare
delen av	det svenska ordförandeskapet påbörjades rådets andra	75

behandling av direktivförslaget och ansträngningarna för att nå en Skr. 2001/02:160 överenskommelse mellan institutionerna intensifierades. I augusti

beslutade rådet att inte godkänna alla Europaparlamentets ändrings- förslag och följaktligen sammankallades förlikningskommittén i enlighet med artikel 251.3. i EG-fördraget. Sedan förlikningskommittén godkänt ett gemensamt utkast godkändes detta av såväl Europaparlamentet som rådet. Innehållet i det sålunda antagna direktivet är i allt väsentligt en skärpning av 1991 års direktiv i linje med kommissionens förslag.

Nya regler om rekonstruktion, likvidation och konkurs av kreditinstitut

Kommissionen lade i december 1985 fram ett förslag till direktiv om rekonstruktion, likvidation och konkurs av kreditinstitut. Förslaget ändrades 1988 (KOM (88) 4 slutlig). (Se även skr. 1999/2000:60 avsnitt 10.1.2. och skr. 2001/02:30 avsnitt 11.2.2). Under 2001 och det svenska ordförandeskapet kunde arbetet med direktivförslaget avslutas efter många års förhandlande. Genom täta kontakter mellan institutionerna och medlemsstaterna undveks en förlikning med Europaparlamentet. Europaparlamentet föreslog ett fåtal ändringar i den gemensamma ståndpunkten i sin andra behandling av förslaget. Rådet kunde acceptera ändringsförslagen. I mars antogs direktivet.

Gränsöverskridande betalningar i euro

Kommissionen lade den 25 juli 2001 fram ett förslag till förordning om gränsöverskridande betalningar i euro, (KOM (2001) 439). Förordningen gäller gränsöverskridande betalningar inom EU på upp till 12 500 euro. Från den 1 januari 2006 höjs beloppet till 50 000 euro. Avgiften för elektroniska betalningar skall fr.o.m. den 1 juli 2002 inte få vara högre än avgiften för betalningar inom landet. För överföringar av pengar gäller en övergångstid som löper ut ett år senare. Förordningen innehåller ett antal bestämmelser som syftar till att underlätta gränsöverskridande betalningar, t.ex. krav på användning av vissa standarder och förbud mot rapporteringskrav. Arbetet i rådsarbetsgruppen inleddes under hösten och rådet nådde en politisk överenskommelse i slutet av november. Rättsakten antogs i december.

Finansiella konglomerat

Kommissionen lade i april fram ett förslag till direktiv om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat, (KOM (2001) 213 slutlig). Med finansiella konglomerat avses en grupp som tillhandahåller finansiella tjänster inom både försäkringssektorn och bank/värdepapperssektorn.

Förslaget syftar till att säkerställa att finansiella konglomerat har en tillfredsställande finansiell stabilitet genom krav på dels ett tillräckligt buffertkapital och dels rapportering och kontroll av interna transaktioner

och riskexponeringar. En samordnande myndighet skall enligt förslaget

utses bland de berörda tillsynsmyndigheterna. Förslaget innehåller vidare Skr. 2001/02:160 vissa följdändringar i gällande direktiv om tillsyn över finansiella företag

och grupper av homogena sådana för att göra regelverken mera enhetliga. Sverige har generellt sett en positiv inställning till kommissionens förslag. En rådsarbetsgrupp har behandlat direktivförslaget vid sju tillfällen under året, varav två möten hölls i juni under det svenska

ordförandeskapet.

11.2.3Försäkringsväsendet

En inre marknad för kompletterande pensionsskydd – särskilt tjänste- pensionsinstituts verksamhet

Under det svenska ordförandeskapet inleddes arbetet i rådsarbetsgrupp med det förslag till direktiv om tjänstepensionsinstituts verksamhet (KOM (2000) 507 slutlig) som kommissionen lade fram i oktober 2000. Ett tjänstepensionsinstitut är förenklat uttryckt ett institut som förvaltar fonderade medel i syfte att tillhandahålla kompletterande pensions- förmåner, dvs. s.k. tjänstepensioner. Direktivet är en av flera åtgärder för att hantera de problem som följer med en åldrande befolkning i Europa. Förslaget syftar till att skydda de försäkrade samtidigt som omotiverade placeringsregler undanröjs. I detta syfte innehåller det minimiregler för tillsynen och verksamheten. Denna harmonisering är kopplad till ett ”single passport”, dvs. en rätt för instituten att erbjuda sina tjänster över gränserna med stöd av registrering och tillsyn i hemlandet. Detta skall ge förutsättningar för ökad konkurrens och en förbättrad riskkapitalmarknad i Europa. En fylligare beskrivning av förslaget återfinns i avsnitt 11.2.3 i årsboken för 2000.

Det svenska ordförandeskapet prioriterade arbetet med direktiv- förslaget högt. Mot bakgrund av att det snabbt visade sig att medlemsstaterna står långt ifrån varandra på väsentliga punkter – främst vad gäller tillämpningsområdet samt regler för tekniska avsättningar och investeringar – försökte Sverige vid Ekofin-rådets möte i maj ena medlemsstaterna om rådsslutsatser med kärnprinciper för det fortsatta arbetet. Enighet kunde emellertid inte uppnås såvitt avser de kontroversiella huvuddragen i direktivet. Arbetet forsatte under de svenska och belgiska ordförandeskapen.

Sverige kritiserade vid Ekofin-rådets möte i oktober ordförandeskapet för bristande prioritering av direktivet. De två möten som det belgiska ordförandeskapet höll mot årsslutet syftade till att ge medlemsstaterna möjlighet att bättre förstå främst varandras system för tillsyn över tjänstepensionsinstitut.

Europaparlamentet, som generellt sett varit positivt inställt till en direktivreglering på området, slutförde sin första behandling av direktivförslaget i juli. Behandlingen resulterade i ett större antal tillägg och ändringar, bland annat i fråga om direktivets tillämpningsområde.

Sverige har generellt sett en positiv inställning till direktivförslaget (se

närmare i avsnitt 11.2.3 i förra årets årsbok).

Många medlemsstater, däribland Sverige, är angelägna om att gräns- Skr. 2001/02:160 överskridande verksamhet i tjänstepensionsinstitut inte skall leda till

förlorade skatteanspråk. Enligt ett meddelande från kommissionen i april 2001 (KOM (2001) 214) förefaller något lagstiftningsförslag om skatteharmonisering på detta område på gemenskapsnivå inte längre vara aktuellt. (Se även 12.5. 4.)

Pensionsforum (med företrädare för medlemsstaterna, arbets- marknadens parter och tjänstepensionsinstitut) formaliserades genom ett beslut i kommissionen i juli månad och möttes vid två tillfällen under året. Diskussionen rörde olika sätt att söka lösningar på problem och hinder när det gäller kompletterande pensioner i samband med arbetstagarnas rörlighet över gränserna.

Försäkringsförmedling

Kommissionen lade i september 2000 fram ett förslag till ett nytt direktiv om försäkringsförmedling (KOM (2000) 511 slutlig). Förslaget bygger till stora delar på kommissionens rekommendation från 1991 och är avsett att ersätta 1976 års direktiv om försäkringsförmedling.

Förslaget syftar dels till att underlätta det fria tillhandahållandet av dessa tjänster, dels till att förbättra konsumentskyddet. Enligt förslaget skall den som förmedlar försäkringar vara registrerad i en medlemsstat. Endast den som är registrerad får bedriva verksamhet i andra medlemsstater med stöd av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.

En förutsättning för registrering är att förmedlaren uppfyller vissa yrkesmässiga krav. Förmedlaren skall ha tillfredsställande kunskaper och kompetens, god vandel, ansvarsförsäkring och tillräckliga ekonomiska resurser. Det finns också bestämmelser om att förmedlaren skall lämna viss information till kunden innan ett försäkringsavtal sluts, t.ex. om han eller hon är knuten till ett visst försäkringsbolag eller arbetar oberoende av försäkringsgivarintressen.

Sverige har generellt sett en positiv inställning till kommissionens förslag.

I november 2001 träffade rådet en politisk överenskommelse om direktivet.

Omarbetning av livförsäkringsdirektiven

I juni 2000 lade kommissionen fram ett förslag (KOM (2000) 398 slutlig) till s.k. omarbetning av de tre centrala direktiven på livförsäkrings- området (79/267/EEG, 90/619/EEG och 92/96/EG). Förslaget är i huvudsak en s.k. kodifiering, dvs. de nu gällande bestämmelserna i de olika direktiven har samlats i ett direktiv. Syftet med dessa ändringar är att rätta till tidigare misstag eller ta bort text som inte längre är relevant. Denna omarbetning kommer att följas av en omarbetning av motsvarande direktiv på skadeförsäkringsområdet. En kodifiering och omarbetning gör regelverket mer överskådligt och begripligt, vilket Sverige stöder.

I juni 2001 träffade rådet en politisk överenskommelse om direktivet. Skr. 2001/02:160 Avsikten var att rådet skulle anta en gemensam ståndpunkt först sedan

direktivet om ändrade solvensmarginalkrav i livförsäkringsföretag hade antagits, så att dessa ändringar skulle kunna arbetas in i det omarbetade livförsäkringsdirektivet.

Solvensmarginalen i försäkringsföretag

Kommissionen lade i oktober år 2000 fram två förslag till direktiv om ändrade solvensmarginalkrav för liv- respektive skadeförsäkringsföretag. Solvensmarginalen är det kapital som försäkringsföretag måste ha som buffert mot oförutsedda händelser. Direktivförslagen har beteckningarna KOM(2000) 617 slutlig (ändring av direktivet 79/267/EEG) respektive KOM(2000) 634 slutlig (ändring av direktivet 73/239/EEG).

Förslagen ingår som en del i Handlingsplanen för finansiella tjänster och syftar till att stärka försäkringstagarnas skydd. Genom förslagen ges tillsynsmyndigheten rätt att i ett enskilt fall närmare pröva solvensen och ingripa tidigt om försäkringstagarnas rätt hotas. Vidare föreslås mera tekniska skärpningar av direktivens solvensregler, bland annat höjda miniminivåer, högre solvenskrav för vissa mera riskfyllda försäkringar och regler för att främja kvaliteten i de tillgångar som skall svara mot solvenskravet. Sverige har en positiv inställning till förslagen.

Under våren 2001 var direktivförslagen föremål för aktivt arbete i rådsarbetsgruppen och i Europaparlamentet i syfte att få till stånd ett antagande efter första behandlingen. Under det belgiska ordförandeskapet har dock arbetet avstannat efter det att några mindre komplikationer av formell karaktär tillstött. Dessa bedöms dock kunna lösas inom kort varefter direktiven förväntas antas i början av 2002.

Nya regler om rekonstruktion, likvidation och konkurs av försäkringsföretag

Kommissionen lade i januari 1987 fram ett förslag till direktiv om samordning av bestämmelserna om likvidation av försäkringsföretag som bedriver direkt försäkringsverksamhet. Kommissionens förslag ändrades 1989 (KOM (89) 394) och har efter ett uppehåll våren 1995 fram till hösten 1997 varit föremål för aktivt arbete i arbetsgruppen. Syftet med direktivförslaget är i huvudsak detsamma som med förslaget till ett direktiv om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut, se avsnitt 11.2.2. Under det svenska ordförandeskapet koncentrerades arbetet till att så snabbt som möjligt få direktivet antaget. Kontakter mellan institutionerna och medlemsstaterna var täta och intensiva. När Europaparlamentet röstade i sin andra behandling av direktivförslaget kunde Europaparlamentet acceptera rådets gemensamma ståndpunkt utan att göra förslag till ändringar. Direktivet antogs i februari 2001.

11.2.4

Värdepappersmarknaden

Skr. 2001/02:160

Lamfalussy-rapporten

För att kunna uppnå en integrerad finansiell marknad har kommissionen i maj 1999 lagt fram en handlingsplan för finansiella tjänster (se 11.2.1). Denna handlingsplan har behandlats på de senaste toppmötena , där stats- och regeringscheferna understrukit vikten av att planen genomförs med högsta prioritet och att den skall vara genomförd senast 2005.

För att kunna möta kravet på genomförandet av handlingsplanen tillsatte EU:s finansministrar i juli 2000 en kommitté av vise män, under ledning av Alexandre Lamfalussy, med uppdrag att undersöka förhållandena på värdepappersmarknaden inom EU och föreslå åtgärder i syfte att förbättra bland annat lagstiftningsfunktionen. Kommittén lämnade en lägesrapport den 9 november 2000 och en slutrapport den 15 februari 2001.

I slutrapporten föreslog kommittén bland annat en reformerad lagstiftningsprocess på värdepappersmarknadsområdet, uppdelad i fyra nivåer. På nivå 1 skall en ny typ av direktiv utvecklas innehållande ramprinciper i enlighet med EG:s normala lagstiftningsprocedur med delegering av detaljprinciper till nivå 2. Exakt vad som skall delegeras till nivå 2 skall för varje enskilt direktiv beslutas gemensamt av rådet och Europaparlamentet på nivå 1. På nivå 2 skall två nya kommittéer inrättas, dels en värdepapperskommitté med kommittologistatus, dels en rådgivande kommitté till kommissionen. Nivå 3 innebär ett utökat och förstärkt samarbete mellan medlemsstaterna beträffande ett konsekvent och likformigt genomförande av lagstiftning på nivåerna 1 och 2. Slutligen nivå 4 innebär att kommissionen skall ta ökat ansvar för kontrollen av att de genomförda reglerna efterlevs i medlemsstaterna.

En resolution innehållande ungefärligen den av kommittén föreslagna reformerade lagstiftningsprocessen fick enhälligt stöd av kommissionen och rådet den 22 mars 2001och antogs därefter av Europeiska rådet vid Stockholmstoppmötet.

Europeiska värdepapperskommittén och Europeiska värdepappers- tillsynskommittén

Sedan antagandet av Stockholmsresolutionen har kommissionen genom beslut 2001/528/EG och 2001/527/EG inrättat de båda kommittéer – Europeiska värdepapperskommittén respektive Europeiska värdepappers- tillsynskommittén – som föreslogs i Lamfalussy-rapporten.

Europeiska värdepapperskommittén består av företrädare på hög nivå utsedda av medlemsstaterna. Kommittén skall ge kommissionen råd i policyfrågor samt om utkast till lagstiftningsförslag som kommissionen kan anta på värdepappersområdet. Kommittén skall även fungera som en föreskrivande kommitté för att bistå kommissionen när den fattar beslut om genomförandebestämmelser när det gäller lagstiftning på värde-

pappersområdet.

Europeiska värdepapperstillsynskommittén består av företrädare på Skr. 2001/02:160 hög nivå för nationella myndigheter med ansvar för värdepappersområdet

(för svenskt vidkommande är det Finansinspektionen). Kommittén har till uppgift att vägleda kommissionen särskilt i fråga om utarbetandet av utkast till genomförandebestämmelser på värdepappersområdet. Kommittén fungerar även som ett samarbetsorgan för de nationella myndigheterna.

Förslagen till direktiv om prospekt respektive marknadsmissbruk är de två första direktivförslagen där den nya lagstiftningsmodellen avses användas. Europeiska värdepapperstillsynskommittén har ännu inte fått någon begäran från kommissionen om att biträda denna vid utarbetandet av utkast till genomförandebestämmelser när det gäller dessa direktivförslag.

Ett nytt direktivförslag om prospekt

Kommissionen presenterade den 30 maj 2001 ett förslag till ett nytt direktiv om spridning av prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad (KOM (2001) 280 slutlig). Det föreslagna direktivet är avsett att ersätta de två befintliga direktiven på området, direktiv 80/390/EEG och 89/298/EEG (det förra numera inarbetat i direktiv 2001/34/EG).

Förslaget syftar till att ytterligare harmonisera reglerna för prospekt som skall offentliggöras dels när värdepapper erbjuds till allmänheten, dels när ansökan görs om att värdepapper skall tas upp till handel på en reglerad marknad, till exempel en börs. En av avsikterna med direktivförslaget är att en ökad harmonisering av reglerna i princip skall innebära att ett prospekt som upprättats och godkänts i en medlemsstat skall kunna användas i andra medlemsstater, vilket skall bidra till inrättandet av en integrerad värdepappersmarknad och underlätta riskkapitalförsörjningen inom EU.

Arbetet i rådsarbetsgruppen påbörjades i juli och fortsatte under resten av året.

Ett direktivförslag om finansiella säkerhetsordningar

Kommissionen överlämnade i slutet av mars ett förslag till direktiv om finansiella säkerhetsordningar, (KOM (2001) 168 slutlig).

Syftet med direktivförslaget är att förenkla hanteringen av säkerheter – finansiella instrument och betalningsmedel som utnyttjas på finansmarknaderna. Aktörer inom EU, som vill använda säkerheter för att minska sina kreditrisker, kan ställas inför femton olika rättsordningar angående kraven på de förfaranden en säkerhetstagare måste följa för att säkerställa att hans rättigheter när det gäller säkerheten kan hävdas mot tredje man. Vidare måste marknadsaktörerna ta hänsyn till effekterna av de olika insolvensordningarna i medlemsstaterna. Allt detta leder till administrativa problem som hindrar EU-marknaden från att integreras och bli kostnadseffektiv. Den rättsliga osäkerheten skapar dessutom

onödiga systemrisker på finansmarknaderna, eftersom säkerhetsställande Skr. 2001/02:160 över nationsgränserna löper större risk än nationella att ogiltigförklaras.

I syfte att undanröja ovan nämnda oklarheter och även nå målet i handlingsplanen för finansiella tjänster har kommissionen lagt fram förslag till direktiv om finansiella säkerhetsordningar. Förslaget innebär att en enhetlig minimiordning skapas för tillhandahållande av finansiella instrument och betalningsmedel som säkerhet genom pantsättning eller äganderättsöverföring.

Det svenska ordförandeskapet inledde arbetet i rådsarbetsgruppen och det belgiska ordförandeskapet har arbetat intensivt med förslaget under hösten. Ordförandeskapet har upprättat ett kompromissförslag innehållande en avvägning mellan samtliga medlemsstaters intressen. Direktivförslaget behandlades vid Ekofin-rådets möte den 13 december 2001 för beslut om gemensam strategi.

Marknadsmissbruk

Kommissionen lade den 30 maj fram ett förslag till direktiv om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), (KOM (2001) 281 slutlig). Direktivförslaget är avsett att ersätta 1989 års direktiv om samordning av föreskrifter om insiderhandel (89/592/EEG) och innebär i huvudsak en utvidgning av insiderregleringen enligt 1989 års direktiv samt en reglering på europeisk nivå av otillbörlig marknadspåverkan.

Syftet med förslaget är att garantera finansmarknadernas integritet i gemenskapen och höja investerarnas förtroende för dem. Detta mål skall uppnås genom en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning angående marknadsmissbruk. Förslaget innehåller bland annat preventiva bestämmelser, regler som skall underlätta upptäckt och utredning av marknadsmissbruk samt ett krav på att medlemsstaterna uppställer vissa sanktioner mot sådant missbruk. Vidare införs ett kommittéförfarande i enlighet med den resolution om en effektivare reglering av värdepappers- marknaden i EU, som Europeiska rådet antog vid Stockholmstoppmötet.

Det första rådsarbetsgruppsmötet hölls i juli. Arbetet med direktivförslaget var redan inledningsvis prioriterat och blev än mer intensivt efter händelserna i USA den 11 september då uppmärk- samheten kom att riktas mot frågan hur finansiering av terrorism skall förhindras. Ordförandeskapet har upprättat ett kompromissförslag där man sökt göra en avvägning mellan delegationernas intressen samt lämnat en rapport till Coreper och Ekofin-rådet. Förslaget behandlades vid Ekofin-rådets möte den 13 december 2001 för beslut om gemensam strategi.

Värdepappersfonder

I juli 1998 presenterade kommissionen två direktivförslag om ändringar i direktivet 85/611/EEG om fondföretag, det s.k. UCITS-direktivet (KOM (1998) 449 och 451 slutlig).

Det första förslaget syftar huvudsakligen till att öka fondföretagens Skr. 2001/02:160 investeringsmöjligheter i olika typer av tillgångar. Det andra förslaget

syftar till att införa harmoniserade regler för förvaltningsbolagen samt regler för förenklade prospekt. Sverige har hela tiden haft en i huvudsak positiv inställning till förslagen.

Ekofin-rådet träffade en politisk överenskommelse om det första direktivförslaget i oktober 2000. Efter ett intensivt arbete under det svenska ordförandeskapet träffades en politisk överenskommelse om det andra direktivförslaget i mars 2001, vilket var helt i enlighet med det mål som hade satts upp av rådet.

Efter granskning av juristlingvisterna antog Ekofin-rådet en gemensam ståndpunkt om de båda förslagen den 5 juni.

Europaparlamentet slutförde sin andra behandling av förslagen i oktober och hade då bara två ändringsförslag, som kunde godtas av rådet. Direktivförslagen antogs därefter av Ekofin-rådet den 4 december 2001.

11.3Telekommunikationer

Arbetet med den översyn av den samlade gemenskapslagstiftningen som kommissionen inledde hösten 1998 har fortsatt under året. Detta är ett viktigt led i arbetet med att skapa förutsättningar för att göra EU till den mest konkurrenskraftiga regionen i världen till år 2010.

År 2000 presenterade kommissionen förslag till ett nytt regelverk för elektronisk kommunikation, det s.k. telekompaketet, bestående av fem direktiv och ett beslut. Förslaget till nytt regelverk har lagts fram mot bakgrund av den snabba tekniska och marknadsmässiga utvecklingen på kommunikationsområdet. Nuvarande reglering bör anpassas till en mer konkurrensutsatt marknad och ta hänsyn till den pågående konvergensen, dvs. sammansmältningen av tele, data och media. Utvecklingen går olika fort på olika områden. Reglerna måste därför vara flexibla och kunna anpassas till en specifik marknadssituation. Det nya regelverket innebär att alla typer av kommunikationsinfrastruktur; telenät, datanät, rundradionät, m.fl. regleras på samma sätt. Regelverket syftar till att vara teknikneutralt.

Europeiska rådets möte i Stockholm uppmanade rådet att anta det s.k. telekompaketet snarast möjligt 2001. Telekompaketet har varit en högt prioriterad fråga under såväl det svenska som belgiska ordförandeskapet och samtliga rättsakter har under året varit föremål för intensiva förhandlingar. Ett informellt ministerrådsmöte hölls i Luleå den 16 februari för att särskilt diskutera några av de centrala aspekterna i det föreslagna regelverket, bland annat definitionen av vad som är att betrakta som betydande marknadsinflytande. Kommissionen publicerade kort därefter förslag till riktlinjer för marknadsanalyser och beräkningar av betydande inflytande på marknaden (KOM (2001) 175).

Vid rådsmötena den 4 april och 27 juni 2001 lyckades det svenska ordförandeskapet i praktiken slutförhandla telekompaketet inom rådet, med undantag för en fråga i kommunikationsdataskyddsdirektivet som

sedermera har kommit att hanteras separat.

I september och oktober kunde formella gemensamma ståndpunkter Skr. 2001/02:160 antas som rör samtliga akter utom kommunikationsdataskyddsdirektivet.

Dessa gemensamma ståndpunkter har sedan överlämnats till Europa- parlamentet för dess andra behandling. Det belgiska ordförandeskapet har fört informella förhandlingar med Europaparlamentets olika rapportörer för att se var man kan finna tänkbara kompromisser. Bland de frågor som varit mest svårlösta finns frågan om, och i så fall i vilken utsträckning, kommissionen skall kunna ha sista ordet när en nationell regleringsmyndighet avser fatta beslut som kan få inverkan på den inre marknaden samt frågan huruvida det skall vara möjligt att kunna överklaga ett beslut i sak och inte endast på formella grunder. Vid rådsmötet den 6 december kunde ministerrådet i stort sett enas kring ett kompromissförslag i denna fråga. Europaparlamentet tillstyrkte förslaget i den avslutande omröstningen i plenum den 12 december 2001.

Vid rådsmötet i december kunde ministerrådet också enas om en politisk överenskommelse som rör kommunikationsdataskyddsdirektivet. Rådet enades bland annat om att det skall krävas samtycke i förväg för att skicka e-postreklam såvida det inte redan finns en etablerad kundrelation. Meningen är alltjämt att alla rättsakter i telekompaketet skall genomföras samtidigt i medlemsstaterna.

I november presenterade kommissionen den sjunde s.k. implemen- teringsrapporten om genomförandet av regelverket för tele- kommunikationer (KOM (2001) 706). I rapporten konstaterar kommissionen att den europeiska marknaden fortsätter att utvecklas positivt: marknaden växer, priserna sjunker och användandet av mobiltelefoni och Internet ökar. Vissa problem kvarstår dock. Kommissionen pekar bland annat på att konkurrensen på marknaden för tillträde till accessnätet alltjämt är otillfredsställande samt att prissättningen för samtal till mobila nät är för hög.

Den 20 mars 2001 presenterade kommissionen sitt meddelande "Införande av tredje generationens system för mobil kommunikation i Europeiska unionen; Lägesrapport och förslag till åtgärder" (KOM (2001) 141). I denna föreslås handlingslinjer för att underlätta övergången från den andra till den tredje generationens mobil kommunikation. Åtgärderna inriktas på att man skall förbättra regelverket, lösa tekniska frågor, främja utvecklingen av innovativa trådlösa tillämpningar, utveckla ett utbud av innehåll samt säkerställa kontinuerliga FoU-insatser inom denna sektor på gemenskapsnivå. Meddelandet diskuterades bland annat vid rådsmötet i april. Likaså har frågor om delad infrastruktur diskuterats vid ett flertal tillfällen på olika nivåer.

Under året har rådet enats om en politisk överenskommelse om förslaget om införande av toppdomänen .eu på Internet. Förslaget presenterades i slutet av 2000 och har i huvudsak förhandlats fram under det svenska ordförandeskapet. Förslaget ligger vid årets slut hos Europaparlamentet för en andra behandling. Förslaget ger företag, privat- personer och organisationer i EU ett nytt alternativ för att registrera domännamn på Internet, varvid .eu blir ett komplement till kända toppdomäner som .com, .org och de nationella toppdomänerna, till t.ex.

.de och .se. Förhoppningen är att förordningen kan träda i kraft i början Skr. 2001/02:160 av 2002.

11.4Post

Transport- och teleministerrådet antog den 6 december 2001 en gemen- sam ståndpunkt om ett av kommissionen framlagt kompromissförslag till ändringar (KOM (2001) 109) i det nu gällande postdirektivet (97/67/EG). Syftet med förslaget är att ytterligare öka konkurrensen på postmarknaden inom EU samtidigt som de samhällsomfattande post- tjänsterna skall garanteras.

Arbetet med kommissionens ursprungliga förslag (KOM (2000) 319) inleddes under det franska ordförandeskapet. Under det svenska ordförandeskapet var avsikten att återuppta arbetet med förslaget, men bedömningen blev att frågan då ännu inte var mogen för beslut. Kommissionen presenterade under våren ett modifierat förslag till ändringar i postdirektivet efter parlamentets första behandling. Under det belgiska ordförandeskapet nåddes slutligen en gemensam ståndpunkt. Europaparlamentet kommer under våren 2002 att ta del av förslaget en andra gång.

Förslaget innebär att gränsen för monopoltjänsterna skall sänkas till 100 gram och 3 x grundpriset den 1 januari 2003 och ytterligare ett steg till 50 gram och 2,5 x grundpriset den 1 januari 2006. Kommissionen skall därefter genomföra en undersökning vars resultat skall ligga till grund för en bedömning av huruvida ytterligare steg kan tas, antingen mot en fullständig liberalisering år 2009 eller av mer begränsad karaktär.

12 Skatter

12.1Meddelanden från kommissionen på skatteområdet

Den 23 maj 2001 beslutade kommissionen om ett skattepolitiskt medde- lande, Skattepolitiken i Europeiska unionen – Prioriteringar för de kom- mande åren, KOM (2001) 260 slutlig. I meddelandet ger kommissionen uttryck för sin syn på EU:s framtida prioriteringar på det skattepolitiska området. Meddelandet innehåller inte några förslag till lagstiftning eller förändringar i existerande regelverk utan utgör snarare ett försök att presentera en modell för hur det framtida arbetet på skatteområdet bör läggas upp för att unionen skall nå sina målsättningar.

Kommissionen har på uppdrag av Ekofin-rådet utfört en studie av företagsbeskattningen i medlemsstaterna. Studien behandlar dels de effektiva skattesatserna, dels i vilken omfattning skatteregler kan utgöra hinder mot gränsöverskridande verksamhet. Kommissionen beslutade den 23 oktober 2001 ett meddelande om strategi för företagsbeskattning på

basis av denna studie, Mot en inre marknad utan skattehinder – En Skr. 2001/02:160 strategi för fastställande av en konsoliderad bolagsskattebas för före-

tagens verksamhet i EU, KOM (2001) 582 slutlig. Av studien har man dragit slutsatsen att väsentliga hinder på företagsbeskattningens område fortfarande försvårar gränsöverskridande ekonomisk verksamhet inom den inre marknaden. De flesta problemen beror enligt kommissionen på att företag måste hantera femton olika regelsystem trots att man ser EU som en enda marknad. Inte heller det här meddelandet innehåller några förslag till lagstiftning eller förändringar i existerande regelverk.

12.2Skattepaketet

Ministerrådet fattade den 1 december 1997 ett beslut om ett skattepaket när det gäller direkt beskattning i syfte att hindra skadlig skattekon- kurrens (EGT C2, 6.1.1998, s.1). Skattepaketet har tre beståndsdelar: en uppförandekod för företagsbeskattning, ett direktiv om minimibeskatt- ning av sparande samt ett direktiv om avskaffande av källskatter på gränsöverskridande ränte- och royaltybetalningar mellan företag. Det har betonats att skattepaketet är en enhet där en överenskommelse måste omfatta samtliga delar.

Vid Europeiska rådets möte i Göteborg den 15 och 16 juni 2001 kon- staterades att framsteg gjorts och att rådet godkänt åtgärder för att säkerställa ett slutligt avgörande före utgången av 2002. Vid Ekofin- rådets möte den 10 juli 2001 fattades beslut om en parallell tidsplan för de olika delarna av skattepaketet för det fortsatta arbetet fram till slutet av 2002.

12.2.1Uppförandekoden

Rådet antog i december 1997 en politiskt bindande uppförandekod för företagsbeskattning. Syftet med koden är att minska de snedvridningar på den inre marknaden som kan bli följden av skadlig skattekonkurrens mellan medlemsstaterna. Koden innehåller därför ett åtagande för medlemsstaterna att avveckla sådana skatteåtgärder som kan anses skadliga samt att inte införa nya skadliga åtgärder. Ett stort antal skatteåtgärder i de olika medlemsstaterna har granskats. Grundläggande för bedömningen av om en skatteåtgärd anses skadlig är om den har eller kan få betydande inverkan på var inom unionen företag lokaliseras. I november 1999 lämnade gruppen en omfattande rapport till Ekofin-rådet om alla åtgärder som gruppen fram till dess hade granskat.

Vid ett möte den 26–27 november 2000 bekräftade Ekofin-rådet att alla skadliga skatteåtgärder skall vara avvecklade före den 1 januari 2003. De företag som fick rätt att åtnjuta förmåner enligt de skadliga systemen före utgången av år 2000 skall emellertid kunna fortsätta med detta till längst utgången av år 2005. Om det föreligger särskilda omstän- digheter kan förmånerna i undantagsfall efter beslut av rådet förlängas efter denna tidpunkt. Företag skall inte kunna träda in i skadliga system efter den 31 december 2001, om inte dessa omfattas av ett kommis-

sionsbeslut om statsstöd som tillåter en längre giltighetsperiod, och får Skr. 2001/02:160 inte omfattas av förmånerna efter utgången av 2002.

Under 2001 fortsatte uppförandekodgruppen sitt arbete med att granska skatteåtgärder och bevaka avvecklingen av skadliga skatteåtgärder. Vidare har gruppen arbetat med frågor kring öppenhet och informations- utbyte i samband med internprissättning. Gruppen har lämnat rapporter om sina framsteg i arbetet till Ekofin-rådets möten den 5 juni och 4 december 2001.

12.2.2Ett direktivförslag om beskattning av sparande

Direktivet behandlar beskattningen av inkomster från sparande som u- tbetalas i en medlemsstat till en person med hemvist i en annan medlems- stat.

Enligt den tidsplan som beslutades av Ekofin-rådet den 10 juli skulle rådet i december nå en politisk överenskommelse om texten till ett framtida direktiv. Den 18 juli presenterade kommissionen ett nytt förslag till direktiv, KOM (2001) 400, på grundval av den politiska överens- kommelse om direktivets huvudsakliga innehåll som träffades av Ekofin- rådet i november 2000. Förslaget har under hösten behandlats i arbets- gruppen för skattefrågor. Vid Ekofin-rådet den 13 december beslutades om en direktivtext som skall ligga till grund för förhandlingarna med tredje land. Vidare beslutades att rådet, på grundval av en rapport om utfallet av förhandlingarna med tredje land, skall besluta om en slutlig text till direktivet senast den 31 december 2002.

Vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000 anmodades ordför- andeskapet och kommissionen att med det snaraste inleda samtal med Förenta staterna och andra tredje länder för att främja antagandet av mot- svarande åtgärder om beskattning av inkomster från sparande. Sverige förde tillsammans med kommissionen diskussioner med samtliga aktuella tredje länder under våren. Diskussionerna avrapporterades vid Ekofin- rådets möte den 5 juni. Ett beslut om ett mandat att förhandla med de aktuella länderna fattades vid Ekofin-rådets möte den 16 oktober. Under året har också medlemsländer med beroende eller associerade territorier lämnat lägesrapporter om diskussionerna med dessa territorier.

Under våren påbörjade det svenska ordförandeskapet arbetet med ett standardformat för informationsutbyte enligt direktivet. Arbetet har fortsatt under det belgiska ordförandeskapet och Ekofin-rådet beslutade vid sitt möte den 13 december om de väsentliga elementen i ett standardi- serat format för informationsutbyte.

12.2.3 Ett direktivförslag om beskattning av ränte- och royaltybetalningar

Kommissionens förslag till ett direktiv om ett gemensamt system för
beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i
olika medlemsstater (KOM (98) 67 slutlig) har bearbetats vidare under
året. De utestående punkter som Ekofin-rådet tidigare enats om har
arbetats in i direktivtexten. Detta direktiv är därmed den del av skatte-	87
	87

paketet som står närmast en slutlig överenskommelse. Avsikten med Skr. 2001/02:160 direktivet är att källskatter som tas ut på gränsöverskridande ränte- och

royaltybetalningar mellan närstående företag skall avskaffas inom unionen.

12.3Mervärdesskatt

12.3.1Nytt direktiv om faktureringsskyldighet på momsområdet

Ekofin-rådet antog den 20 december 2001 ett nytt direktiv om fakture- ringsskyldighet på momsområdet. Det nya direktivet är baserat på kommissionens förslag KOM (2000) 650 och innebär att reglerna om fakturering moderniseras och harmoniseras så att samma krav på fakturans innehåll skall gälla i samtliga medlemsstater. Direktivet innebär också att företagen får rätt att använda elektronisk fakturering vid handel inom EU. De nya reglerna kommer att underlätta för företagen på EG:s inre marknad och bidra till att ge medlemsstaternas skatteförvaltningar ett förbättrat underlag för skattekontroll.

Direktivet skall genomföras i alla medlemsländernas nationella lagstift- ning per den 1 januari 2004.

12.3.2Direktivförslaget och förslaget till förordning om moms på elektronisk handel

Kommissionens förslag om moms och elektronisk handel (KOM (2000) 349) var föremål för ett intensivt arbete under det svenska ordförande- skapet. Ekofin-rådet hade i november 2000 uppdragit åt Coreper och rådsarbetsgruppen att söka en lösning på frågan om registrering av de företag i tredjeland som säljer elektroniska tjänster till privatpersoner i EU och uppmanat arbetsgruppen att lägga fram ett ändrat utkast till direktiv senast den 30 juni 2001. I en slutsats från Europeiska rådets möte i Stockholm i mars 2001 uttalades dessutom att lagstiftning om moms och elektronisk handel skulle vara antagen före årets slut. Under det svenska ordförandeskapets ledning arbetades ett kompromissförslag fram. Förslaget innebär en förenklad beskattningsordning för tredjelands- företagen. Enligt denna skall företagen identifieras hos en kontaktpunkt i en valfri medlemsstat samt sända elektronisk deklaration och betalning av skatten till kontaktpunkten för vidare befordran till de medlemsstater där tjänsterna har konsumerats. Förslaget accepterades av 14 medlemsstater och kommissionen. En medlemsstat motsatte sig emellertid förslaget. Vid Ekofinmötet den 5 juni 2001 lämnades en rapport över det arbete som utförts under det svenska ordförandeskapet och det beslöts att frågan skulle tas upp vid ett senare möte i syfte att nå en lösning. Under det belgiska ordförandeskapet har frågan behandlats vid informella Ekofinmötet i Liège den 21–23 september 2001 varvid uttalades att en arbetsgrupp under kommissionen skulle undersöka hur frågan kunde

drivas vidare. Arbetsgruppen möttes i början av november där den med-

lemsstat som motsatt sig kompromissförslaget fick möjlighet att Skr. 2001/02:160 presentera sina tankegångar, som innebär en annan slags elektronisk lös-

ning. Frågan togs upp igen på Ekofin-rådet den 13 december, varvid en uppgörelse nåddes om en treårig provisorisk lösning som bygger på det svenska ordförandeskapets kompromiss. Därefter skall en långsiktig lösning tas i bruk. Avsikten är att Ekofin-rådet skall besluta om den provisoriska lösningen i februari 2002. Den provisoriska lösningen skall av praktiska skäl kunna förlängas på förslag av kommissionen, genom en enhällig överenskommelse mellan medlemsstaterna.

12.3.3Nytt direktiv om nivån på normalskattesatsen inom EU

Rådet antog den 19 januari 2001 ett direktiv om normalskattesatsen för mervärdesskatt, se rådets direktiv 2001/41/EG. Det nya direktivet, som utgör en ändring av EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv, 77/388/EEG, innebär att medlemsstaterna från och med den 1 januari 2001 t.o.m. den 31 december 2005 skall tillämpa en normalskattesats som uppgår till minst 15 %. Direktivet innebär en förlängning av tidsperioden för den redan existerande normalskattesatsen om minst 15 procent.

Direktivet är ett led i en strävan att harmonisera mervärdesskat- tesatserna inom EG. Det syftar till att undvika att allt större skillnader mellan medlemsstaternas normalskattesatser leder till en strukturell ojämlikhet inom gemenskapen och till snedvridning av konkurrensen mellan vissa näringsgrenar. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av den strategi för förenkling och modernisering av den nu gällande gemen- skapslagstiftningen om mervärdesskatt som kommissionen lade fram förra året.

Den svenska mervärdesskattelagens regler överensstämmer sedan tidigare med bestämmelserna i direktivet.

12.3.4Sjätte momsdirektivet arbetas om

Inom kommissionen har under året påbörjats en omarbetning av det sjätte momsdirektivet. Sjätte momsdirektivet är den rättsakt som reglerar mer- parten av det gemensamma momssystemet inom EG. Sedan direktivet tillkom 1977 har detta dock ändrats och kompletterats genom ett flertal direktiv och regleringen har med tiden blivit mycket svåröverskådlig. Arbetet utgör ett led i kommissionens strategi att förenkla och moder- nisera den EG-rättsliga regleringen på momsområdet. Avsikten är att en ny rättsakt skall tillskapas där merparten av de direktiv som finns inom momsområdet skall inarbetas. För att inte rådets arbete med andra ange- lägna förslag skall påverkas bedrivs omarbetningen i en arbetsgrupp där tjänstemän från kommissionen och medlemsstaterna deltar. Först när om- arbetningen har analyserats i detalj av denna arbetsgrupp kommer kom- missionen att överlämna ett direktivförslag till rådet.

12.4

Punktskatter

Skr. 2001/02:160

12.4.1Energibeskattningsdirektiv – förslag till beskattning av samtliga energiprodukter

Arbete har under nära tio års tid pågått inom EU i syfte att få till stånd gemensamma bestämmelser om energiskatt, utan att enighet har kunnat nås. Kommissionen föreslog 1997 ett nytt energiskattedirektiv som täcker samtliga energiprodukter (KOM (97) 30 slutlig). Sverige har kraftfullt stött detta arbete. Inför det svenska ordförandeskapet var läget sådant att några diskussioner om direktivet i princip inte hade förts sedan våren 1999. Det svenska ordförandeskapet prioriterade frågan och lyckades bryta dödläget och åter få igång diskussionerna i rådets arbetsgrupp för skattefrågor. Utgångspunkten för det svenska upplägget var att i ett första steg diskutera energiskattestrukturen. Det belgiska ordförandeskapet har fortsatt det arbete som Sverige påbörjade. Framsteg har kunnat noteras på vissa viktiga punkter i ärendet. Den politiskt känsliga frågan om minimiskattesatser har dock ännu inte diskuterats. Energiskattedirektivet behandlades vid Ekofin-rådets möte den 13 december 2001, men enighet nåddes inte om fortsatt hantering av frågan.

12.4.2Förslag till ändrade principer för undantag från skatt enligt mineraloljedirektivet

Kommissionen lade sent under år 2000 fram ett förslag till förlängning och omformning av tidigare undantag från skattebestämmelserna i mine- raloljedirektivet (92/81/EEG). Dessa undantag grundar sig på artikel 8.4 i direktivet och antas av rådet genom enhälligt beslut. Rådet enades den 12 mars 2001 om ett beslut i frågan (2001/224/EG). Beslutet innebar att den tidigare automatiska förlängningen av giltighetstiden för vissa undantag slopades och att alla beslut nu gjordes tidsbegränsade. Undantag, som innebar skattelättnader för diesel som används i tunga lastfordon i vissa länder, förlängdes med två år. Övriga undantag förlängdes med sex år.

12.4.3Biobränsledirektiv

Kommissionen lade i november 2001 fram ett förslag (KOM (2001) 547) om främjande av biodrivmedel för transporter. Förslaget består av bl.a. ett direktiv angående ändring av mineraloljedirektivet (92/81/EEG) i fråga om möjlighet att tillämpa nedsatt skattesats för vissa mineraloljor innehållande biodrivmedel samt för biodrivmedel. Detta förslag skall behandlas i rådets arbetsgrupp för skattefrågor. Vidare består förslaget av ett direktiv om främjande av användning av biobränslen inom transport- sektorn, i vilket det bl.a. föreslås tvingande bestämmelser om kvotering av andelen biodrivmedel i bensin och diesel. Det sista direktivförslaget skall behandlas i rådets arbetsgrupp för energifrågor.

12.4.4

Tobaksskattedirektiv

Skr. 2001/02:160

Kommissionen lämnade i mars 2001 en rapport till rådet och Europa- parlamentet angående funktionen av gällande skattestrukturer och skattesatser på tobaksskatteområdet (KOM (2001) 133 slutlig). Vid sin granskning har kommissionen funnit att det inom EU fortfarande föreligger stora skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller priser och punktskatter på tobaksvaror. Med anledning härav har kommissionen föreslagit vissa ändringar av gemenskapens nuvarande lagstiftning om beskattning av tobaksvaror. Förslagen är viktiga inför en utvidgning av EU. En bestämmelse föreslås även införas som medför att Sverige inte längre behöver ha ett undantag från gemenskapens gällande minimi- skattekrav för cigaretter. Sverige har undantag t.o.m. den 31 december 2002 med att uppfylla detta krav. I syfte att ta hänsyn till de invändningar som medlemsstaterna har framfört har kompromissförslag tagits fram av det svenska och det belgiska ordförandeskapet. Ekofin-rådet fattade den 6 november 2001 ett beslut om en politisk överenskommelse om tobaks- skattedirektivet. Europaparlamentet avslog dock den 15 november 2001 kommissionens förslag till ändringar i tobaksskattedirektivet varför något slutligt beslut ännu inte har kunnat fattas.

12.4.5Datoriserat punktskattekontrollsystem

Åtgärder i syfte att komma till rätta med bedrägerier inom punktskatte- området har haft hög prioritet inom EU under de senaste åren. En högnivågrupp som samlar företrädare för tull- och skattemyndigheter i medlemsstaterna under kommissionens ordförandeskap, publicerade under år 1998 en rapport om bedrägerier inom alkohol- och tobaks- området. Det grundläggande kontrollproblemet är att myndigheterna i medlemsstaterna saknar information om de transporter som äger rum vid ett visst givet tillfälle. För att åtgärda detta föreslogs i rapporten ett införande av ett datoriserat transport- och kontrollsystem (EMCS - Excise Movement Control System). Den 19 maj 1998 antog Ekofin-rådet vissa slutsatser med anledning av högnivågruppens rapport. I en av slut- satserna betonade rådet, med förbehåll för resultatet av den kommande genomförbarhetsstudien av projektet, vikten av ett datoriserat kontroll- system som ett mål på lång sikt. Ett franskt konsultföretag har på kommissionens uppdrag under år 1999 gjort en genomförbarhetsstudie när det gäller EMCS. Enligt studien bör det nya systemet kunna vara genomfört under år 2004. Kommissionen har i november 2001 lagt fram ett förslag till beslut om att Europaparlamentet och Ekofin-rådet skall uttala sitt fulla godkännande, såväl legalt som finansiellt, för ett införande av EMCS (KOM (2001) 466 slutlig).

12.5

Övriga skattefrågor

Skr. 2001/02:160

12.5.1Bekämpning av skattebedrägerier

Efter beslut av Coreper tillsattes år 1999 en s.k. ad hoc-grupp på hög nivå för frågor som rör skattebedrägerier. Gruppens arbete utmynnade i en rapport med ett antal rekommendationer om åtgärder som bör vidtas av medlemsstaterna respektive på gemenskapsnivå. Rapporten uppmärk- sammades av Ekofin-rådet den 5 juni 2000. Rådet uppmanade kommis- sionen att snarast möjligt lägga fram förslag i enlighet med de rekom- mendationer där enighet uppnåtts. Det förutsattes att en uppföljning av rapporten skulle ske.

I enlighet med den uppläggning av arbetet som kommissionen redovisat hösten 2000 lades i juni 2001 fram ett förslag till förordning med nya bestämmelser om administrativt samarbete på mervärdesskattens område (se 12.4.3). Arbetet med uppföljning av rapporten bedrivs bl.a. i den ständiga kommittén för administrativt samarbete, SCAC, och i en undergrupp till denna som sysslar med frågor om bedrägeribekämpning. Kommissionen har aviserat att den avser att arbeta på ett liknande sätt vad gäller direkt beskattning. En rapport om hur uppföljningen närmare bestämt skall ske inom detta område skulle ha lagts fram under första halvåret 2001. Så har inte skett, men vid ett möte i kommissionens arbetsgrupp IV - direkt beskattning i september 2001 diskuterades ett antal förslag från kommissionen baserade på vissa av de rekommen- dationer som ad hoc-gruppen lagt fram.

12.5.2Indrivningsdirektivet m.m.

I januari fortsatte behandlingen i Coreper av kommissionens förslag till ändringar i indrivningsdirektivet (76/308/EEG), som lades fram sommar- en 1998, och en politisk uppgörelse nåddes i rådet om ändringsdirektivets innehåll. Ett antal ändringar hade då gjorts i förhållande till det ursprungliga förslaget. Även i den omarbetade versionen ingick dock det från svensk synpunkt viktiga förslaget att utvidga direktivets tillämp- ningsområde till att även omfatta direkt skatt på inkomst och förmögen- het. Sedan Europaparlamentet yttrat sig antogs ändringsdirektivet slutligt av rådet i juni, med ett beslutsförfarande som kräver enhällighet. Kom- missionen, som hade föreslagit beslut med kvalificerad majoritet i rådet och medbeslutande med Europaparlamentet, har därefter väckt talan i domstolen om ogiltigförklaring av ändringsdirektivet men samtidigt yrkat att ändringarna skall träda i kraft och tillämpas på det sätt som rådet beslutat, från den 1 juli 2002, i avvaktan på att ändringarna antas på nytt med vad kommissionen anser vara korrekt rättslig grund och besluts- förfarande.

12.5.3

Administrativt samarbete på mervärdesskattens område

Skr. 2001/02:160

Under sommaren 2001 lade kommissionen fram förslag till en ny förord- ning om administrativt samarbete på mervärdesskattens område. Även i detta fall föreslår kommissionen beslut med kvalificerad majoritet i rådet och medbeslutande med Europaparlamentet (jfr 12.4.1). Förslaget har huvudsakligen tre syften: att genom en enda rättslig ram med tydliga och bindande regler stärka samarbetet mellan medlemsstaterna på mervärdes- skattens område, att ge möjlighet till direkta kontakter mellan myndig- heter och tjänstemän även på de lokala nivåerna samt att möjliggöra ett intensivare och snabbare informationsutbyte. Den nya förordningen skall bl.a. ersätta rådets förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samar- bete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt). För att åstadkomma en enda rättslig ram för samarbetet föreslår kommissionen att mervärdesskatt inte längre skall omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv (77/799/EEG) om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på området direkt och indirekt beskattning. Be- handlingen av förslaget i rådsarbetsgrupp har inte inletts under 2001.

12.5.4 Beskattning av tjänstepensioner

Kommissionen lämnade i april i år ett meddelande om avskaffande av
skattehinder för tillhandahållande av tjänstepensioner över gränserna,
KOM (2001) 214 slutlig. Meddelandet kompletterar det pågående arbetet
med ett pensionsfondsdirektiv och behandlar de skatterättsliga hindren
för en fungerande inre marknad för tjänstepensioner.
Den skattemässiga behandlingen av tjänstepensionspremier och utfall-
ande tjänstepensioner skiftar mellan medlemsstaterna. Bristen på sam-
ordning är negativ för den fria rörligheten för framför allt arbetstagare.
Många medlemsstater har dessutom regler för att säkerställa sambandet
mellan avdragsgilla premier och beskattningen av den senare utfallande
pensionen. Denna typ av regler kan uppfattas som oförenliga med etab-
leringsfriheten och den fria rörligheten för arbetstagare, kapital och
tjänster. Meddelandet presenteras i syfte att avskaffa skattehindren på
detta område och att föreslå åtgärder som hjälper medlemsstaterna att
säkra sina skatteintäkter. Av meddelandet framgår också att kommis-
sionen inte har för avsikt att föreslå lagstiftningsåtgärder för att harmoni-
sera medlemsstaternas system för beskattning av pension utan att
avsikten snarare är att komma fram till ett samordnat förhållningssätt
anpassat till medlemsstaternas regelsystem.
Meddelandet presenterades vid Ekofin-rådets möte i maj. Arbetet med
meddelandet inleddes sedan i rådsarbetsgrupp under det belgiska ordför-
andeskapet. De diskussioner som förevarit har främst gällt frågan om
vilken inriktning arbetet skall ha och vid Ekofin-rådets möte i oktober
antogs också vissa slutsatser i detta syfte.
För närvarande inriktas arbetet i första hand på att uppnå ett förbättrat
informationsutbyte. Det råder stor enighet om att arbetet bör fortsätta
med inriktning på i första hand ett informationsutbyte men också om att
försöka finna metoder för att minska de negativa effekterna av bristerna
på samordning i beskattningen mellan medlemsstaterna.	93
	93

Skr. 2001/02:160

13Fri rörlighet för personer samt arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor

13.1Modernisering av den europeiska sociala modellen

Europeiska rådet i Stockholm enades om att en dynamisk union bör bestå av aktiva välfärdsstater. Väl utformade och väl fungerande välfärdssystem bör ses som produktiva faktorer genom att de erbjuder trygghet vid förändring. Detta kräver en fortlöpande modernisering av den europeiska sociala modellen, som grundar sig på den europeiska sociala agendan som antogs vid Europeiska rådets möte i Nice och som utgör en socialpolitisk ram för de kommande åren.

13.1.1Högre kvalitet i arbetet

Att åter nå upp till full sysselsättning handlar inte bara om en inriktning på fler arbetstillfällen, utan också på bättre kvalitet i arbetet. Under det svenska ordförandeskapet diskuterade arbetsmarknadsministrarna begreppet kvalitet i arbetet vid det informella ministermötet i Luleå. Vid Europeiska rådet i Stockholm lade man fast att kvalitet i arbetet innebär ökade ansträngningar för att främja en bra arbetsmiljö för alla, inbegripet lika möjligheter för funktionshindrade personer, jämställdhet, en bra och flexibel arbetsorganisation som gör det möjligt att bättre förena arbets- och privatliv, livslångt lärande, arbetarskydd, arbetstagarinflytande och mångfald i arbetslivet. Under det belgiska ordförandeskapet har man utarbetat indikatorer för att följa upp insatser för att höja kvaliteten på arbetet.

13.1.2Rollen för arbetsmarknadens parter i förändringsarbetet

Vikten av det bidrag som arbetsmarknadens parter lämnar och deras åtagande underströks vid en diskussion vid ett möte den 22 mars mellan parterna på central EU-nivå och rådet. Det är av väsentlig betydelse att arbetsmarknadens parter deltar aktivt vid genomförandet av den pågående reformen. Europeiska rådet har för att bidra till detta syfte godkänt att man så snart som möjligt inrättar ett europeiskt övervaknings- centrum för förändring av näringslivet som en del av Dublinfonden.

13.1.3	Främjande av en europeisk ram för företagens sociala	Skr. 2001/02:160
	ansvar

I juli presenterade kommissionen ”Grönboken – Främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar”. Den syftar till att starta en bred debatt om hur Europeiska unionen skulle kunna främja företagens sociala ansvarstagande både på europeisk och på nationell nivå. I grönboken behandlar man främst företagens ansvar på det sociala området även om man inser betydelsen av alla aspekterna.

Allt fler europeiska företag främjar strategier för socialt ansvar som svar på en rad sociala, miljömässiga och ekonomiska påtryckningar. Syftet är att sända en signal till de olika intressenter som de samverkar med: anställda, aktieägare, investerare, konsumenter, offentliga myndigheter och icke-statliga organisationer. Det är ett sätt för företagen att investera i sin framtid, och de väntar sig att deras frivilliga engagemang kommer att bidra till att öka företagets lönsamhet.

Grönboken har sänts ut till en vid krets av myndigheter och organisationer för samråd med begäran om skriftliga kommentarer senast den 31 december. De ombeds att komma med åsikter om hur man skall skapa ett partnerskap för utveckling av nya ramar för främjande av företagens sociala ansvarstagande, med beaktande av såväl företagens som intressenternas intressen. Belgiska ordförandeskapet och kommissionen anordnade konferensen ”Corporate Social Responsibility on the European social policy agendan” i november i Bryssel.

Rådet för sysselsättning och socialpolitik beslöt vid rådsmötet den 3 december om ”Rådets resolution om uppföljning av grönboken om företagens sociala ansvar” i vilken man välkomnar kommissionens grönbok samt uppmanar kommissionen att så långt det är möjligt införliva slutsatserna från diskussionerna i medlemsstaterna och från de konferenser som anordnats om detta ämne i sitt nästa meddelande och att exakt utvärdera mervärdet i varje ny åtgärd som föreslås på europeisk nivå. Kommissionen har aviserat att 2002 i ett meddelande presentera förslag om hur man skall kunna åstadkomma en gemensam europeisk ram för företagens sociala ansvar.

13.2Arbetsrätt

13.2.1Arbetstagarinflytande i europabolag m.m.

Under 1995 inledde kommissionen ett arbete som syftar till att genom- föra de sedan tidigare vilande förslagen om olika europeiska associations- former. 1996 tillsatte kommissionen en expertgrupp som fick i uppdrag att lämna förslag om arbetstagarinflytande som skulle kunna leda till att den mångåriga blockeringen av förslagen till europeiska associationsformer hävdes. I maj 1997 lämnade gruppen sin rapport, den s.k. Davignonrapporten.

Härefter inriktades arbetet mot att lösa frågan om arbetstagarinflytande

i europabolag. De övriga förslagen till europeiska associationsformer

(europeiska kooperativ, ömsesidiga bolag och ideella föreningar) fick Skr. 2001/02:160 vila i avvaktan på en lösning vad gäller europabolagen. Det

luxemburgska ordförandeskapet presenterade ett förslag till ändring av kommissionens ursprungliga förslag om ett direktiv om arbets- tagarinflytande i europabolag. En politisk överenskommelse träffades vid rådsmötet den 20 december 2000. Den 8 oktober 2001 antog rådet, efter att ha hört parlamentet, direktivet (2001/86/EG) i enlighet med den politiska överenskommelsen (se även 8.7). Direktivet bygger i stor utsträckning på direktivet om europeiska företagsråd (94/95/EG) och syftar primärt till att säkerställa redan existerande rättigheter till arbetstagarinflytande.

Vid rådsmötet i december 2000 uppmanades det svenska ordförandeskapet att inleda det fortsatta arbetet med de övriga förslagen till europeiska associationsformer, främst de europeiska kooperativen. I samråd med kommissionen inledde det svenska ordförandeskapet ett arbete med att anpassa direktivet om arbetstagarinflytande i europeiska kooperativ till den modell som gäller för europabolagen. Det svenska ordförandeskapet presenterade sitt förslag i april 2001.

13.2.2Information och samråd

Kommissionen presenterade i november 1998 ett direktivförslag om information till och samråd med arbetstagare (KOM (1998) 612). Förslaget presenterades i rådsarbetsgruppen för sysselsättnings- och sociala frågor i juni 2000. Under det svenska ordförandeskapet nåddes en politisk kompromiss. Rådet fattade beslut om en politisk överenskommelse om gemensam ståndpunkt den 11 juni och i juli fattades ett formellt beslut om gemensam ståndpunkt.

Av överenskommelsen följer att direktivet skall vara tillämpligt på företag med minst 50 anställda eller där minst 20 arbetstagare sysselsätts vid en driftsenhet. De anställda skall genom sina representanter informeras om utvecklingen som varit och om vad som förväntas i verksamheten och den ekonomiska situationen. Förhandlingar skall hållas om beslut som kan medföra väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen. Direktivförslaget innehåller även regler om kollektivavtalsreglerad information och samråd, samt regler om tystnadsplikt vad gäller information som kan skada företaget.

I oktober lämnade Europaparlamentet efter sin andra behandling ett antal ändringsförslag som rådet hade att ta ställning till. Den 17 december nåddes en förlikning med Europaparlamentet och direktivet kommer sannolikt att formellt antas i januari 2002.

13.2.3 Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens

(lönegaranti)
I sitt sociala handlingsprogram på medellång sikt (1995–1997) förklarade
kommissionen att den skulle lägga fram en rapport om genomförandet av
lönegarantidirektivet i de femton medlemsstaterna. Kommissionen	96
	96

planerade att på grundval av dessa rapporter och andra undersökningar, Skr. 2001/02:160 besluta om det var lämpligt att se över lönegarantidirektivet, och i så fall i

vilken utsträckning.

År 1997 inrättades en särskild grupp bestående av sakkunniga från myndigheter i de femton medlemsstaterna för att, i samarbete med kommissionens tjänstemän, undersöka de största svårigheterna som konstaterats vid den praktiska tillämpningen av lönegarantidirektivet. Gruppen arbetade fram till april 1999. De resultat som gruppen av sakkunniga kom fram till har enligt kommissionen i stor utsträckning legat till grund för inriktning och utformning av ändringsförslaget.

Kommissionen lade fram förslaget Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens den 15 januari 2001.

Följande ändringar föreslås:

–Precisering av direktivets tillämpningsområde,

–Definitionen av insolvens i direktivets mening förtydligas,

–Förenkling av artikel 3 och 4 som berör garantiinstitutionerna,

–Ny reglering om transnationella situationer.

Behandlingen av kommissionens förslag inleddes sent under det svenska ordförandeskapet och har sedan till största del behandlats under det belgiska ordförandeskapet. Europaparlamentet beslutade efter sin första behandling om ändringsförslag den 29 november. Rådet nådde den 3 december en politisk överenskommelse om gemensam ståndpunkt i avvaktan på ytterligare kommunikation med parlamentet. Ärendet kommer drivas vidare under det spanska ordförandeskapet.

13.3Hälsa och säkerhet i arbetet

13.3.1Fysikaliska agens (vibrationer)

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav för säkerhet och hälsa när arbetstagare utsätts för risker till följd av fysikaliska agens (vibrationer) lades fram 1999 av det tyska ordförandeskapet i samverkan med kommissionen 1993.

Förslaget innehåller särskilda minimikrav för arbetstagare som är utsatta för hand-arm vibrationer eller helkroppsvibrationer. Hand- armvibrationer kan ge upphov till cirkulationsrubbningar och s.k. vita fingrar. Helkroppsvibrationer kan ge ryggskador för förare av t.ex. skogsmaskiner och entreprenadmaskiner. Det finns för vardera slaget av vibrationer dels ett värde för högsta tillåtna genomsnittliga exponering under en åttatimmars arbetsdag (gränsvärde), dels ett lägre värde då särskilda förebyggande åtgärder måste vidtas (insatsvärde). När insatsvärdena överskrids skall arbetsgivaren utarbeta och genomföra ett program med tekniska och/eller organisatoriska åtgärder för att minska riskerna till ett minimum. Gränsvärdet får under inga omständigheter

överskridas. Sker ett oförutsett överskridande skall motåtgärder Skr. 2001/02:160 omedelbart vidtas. När det gäller arbetstagare som är utsatta för risk finns

dels bestämmelser om information och utbildning, dels en skyldighet för medlemsstaterna att införa regler om hälsokontroll. Tidigare EG-regler saknas på området.

Förslaget grundas på artikel 137 i EG-fördraget. Den 25 juni 2001 antog rådet en gemensam ståndpunkt. För antagande av direktivet gäller medbeslutandeproceduren enligt artikel 251 i fördraget. Europaparlamentets ställningstagande i första behandlingen finns beträffande det förslag som framlades av kommissionen 1993. Den 23 oktober avgav Europaparlamentet utlåtande efter sin andra behandling.

13.3.2Fysikaliska agens, buller

Förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav för säkerhet och hälsa när arbetstagare utsätts för risker till följd av fysikaliska agens (buller) lades fram den 18 januari av det svenska ordförandeskapet i ministerrådet i samverkan med kommissionen.

Rådet antog en gemensam ståndpunkt den 11 juni. Förslaget ligger hos Europaparlamentet för andra behandling vid årsskiftet 2001/2002.

Förslaget innehåller bland annat följande. Det fastslås två insatsvärden och ett gränsvärde, till vilka olika åtgärder som skall vidtas av arbetsgivaren är kopplade. När bullret når den lägre insatsvärdet skall arbetsgivaren tillhandahålla individuella hörselskydd samt ge information och utbildning om riskerna. När bullret når det högre insatsvärdet skall arbetsgivaren upprätta ett åtgärdsprogram. Arbetstagarna skall använda individuella hörselskydd och området där det högre insatsvärdet överskrids avgränsas och markeras. Vidare har arbetstagaren rätt till hörselundersökning. Överskrids gränsvärdet skall omedelbara åtgärder vidtas för att få ner bullerexpositionen.

Skillnaden jämfört med det nu gällande bullerdirektivet (86/188/EEG) är främst att det högre insatsvärdet sänkts från 90 dB(A) till 85 dB(A) och att det lägre insatsvärdet sänkts från 85 dB(A) till 80 dB(A) samt att ett gränsvärde införs då omedelbara åtgärder måste vidtas.

13.3.3 Säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet, arbetsplatser över mark eller golvplan

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av
direktiv 89/655/EEG om minimikrav för säkerhet och hälsa vid
arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet. Ändringsförslaget
avser arbetsplatser över mark- eller golvplan och är framlagt av
kommissionen 1998.
Förslaget innehåller särskilda minimikrav för arbetstagare som
använder arbetsutrustning som möjliggör tillträde till och vistelse på
arbetsplatser över mark- eller golvplan. I förslaget anges ett antal
obligatoriska skyddsåtgärder samt principer för valet av lämplig	98
	98

arbetsutrustning. Förslaget innehåller även regler för användningen av Skr. 2001/02:160 stegar, byggnadsställningar och linor. Det innehåller krav på utbildning

för att arbetstagare skall tillåtas genomföra vissa moment såsom montering, demontering eller avsevärd ändring av byggnadsställningar. Tidigare specifika EG-regler i dessa när det gällern saknas.

Förslaget grundas på artikel 137 i EG-fördraget. Kommissionens förslag har behandlats av rådsarbetsgruppen för sociala frågor vid ett tiotal möten under de finska och portugisiska ordförandeskapen Direktivet antogs slutligt av Europaparlamentet i maj 2001.

13.3.4Säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av asbest

Förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 83/477/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet lades fram av kommissionen den 20 juli 2001. Den rättsliga grunden för förslaget är artikel 137.2 i EG-fördraget.

Förslaget syftar bland annat till att anpassa direktivtexten till att nyanvändning och utsläppande på marknaden av asbest blir förbjudet genom kommissionens direktiv 1999/77/EG den 1 januari 2005. Förslaget innebär vidare att förtydliganden görs när det gäller förebyggande och minimerande av exponering för asbest genom åtgärder och införande av lägre gränsvärden. Direktivförslaget är en omarbetning av rådets direktiv 83/477/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet.

Kommissionens dokument innehåller en inledande motivering samt en konsekvensanalys samt ett antal ändringar av olika artiklar i direktivet såsom

–utökat tillämpningsområde genom att sjöfart och luftfart inkluderas,

–förenklade bestämmelser införs vid begränsad exponering,

–mätning av asbesthalten i luften görs genom hänvisning till WHO:s metod i stället för som nu i en bilaga till direktivet,

–de olika asbestgränsvärdena ersätts med ett enda som ligger betydligt lägre (0,1 fibrer/ml) än de nuvarande 0,3 och 0,6 fibrer/ml,

–arbetsgivaren åläggs att kartlägga asbestförekomst i byggnader före rivnings- och reparationsarbete,

–förtydligande om utbildningens innehåll för arbetstagare i asbestarbete,

–förlängd tid för sparande av exponeringsregisteruppgifter och journaler i enlighet med cancerdirektivet 90/394/EEG (från 30 till 40 år),

–modernisering av texten om hälsoundersökningar enligt senaste medicinska rön.

13.4

Sociala dialogen

Skr. 2001/02:160

Sociala dialogen är inom EU samlingsnamnet för de aktiviteter som arbetsmarknadens parter företar i kontakt med varandra, såväl på EU- nivå som i medlemsstaterna, regionalt/lokalt, branschvis eller lokalt i företagen. I och med integreringen av sociala protokollet, och sedermera av Amsterdamfördraget, i fördraget har arbetsmarknadsparternas roll i EU-arbetet förstärkts i flera när det gällern när det gäller utarbetandet och genomförandet av gemenskapsregler på det sociala området. Exempelvis har arbetsmarknadens parter på EU-nivå under året inlett förhandlingar om ett ramavtal om distansarbete.

En del av den sociala dialogen är också de rådgivande kommittéerna med tre parter. Till dessa kommittéer hör bland annat den ständiga kommittén för sysselsättning i Europeiska gemenskapen samt den rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor.

Våren 2001 inrättades på kommissionens initiativ en högnivågrupp. Gruppen har till uppgift att tänka ut nya former för samarbete mellan arbetsmarknadens parter, i syfte att få parterna att delta mer aktivt i ansträngningarna att utveckla den europeiska sociala modellen. Högnivågruppen skall ge rekommendationer både om formerna för umgänget mellan parterna och vilka sakfrågor som de skulle kunna samarbeta om. Den skall också överväga den rättsliga regleringen av relationerna på arbetsmarknaden, inklusive nya sätt att genomföra kollektivavtal. En slutrapport skall lämnas under våren 2002.

13.5Social trygghet och bekämpande av social utslagning

Det svenska ordförandeskapet prioriterade arbetet med de sociala frågorna starkt. Särskilt fokus lades på arbetet med det pågående arbetet att utarbeta hållbara och säkra pensioner på EU-nivå. Som ett utslag för denna prioritering anordnades en debatt vid ministerrådet den 6 mars samt också en pensionskonferens i början av april.

Under det svenska ordförandeskapet anordnades ett informellt ministermöte med jämställdhets- och socialförsäkringsministrar från EU:s medlemsländer och från 13 kandidatländer. Temat för mötet var

”Jämställdhet och socialförsäkringar – en motor för ekonomisk tillväxt”. Frågor som behandlades under mötet var bland annat vikten av att se över marginal- och tröskeleffekter inom socialförsäkrings- och skattesystemen så att dessa inte utgör hinder för kvinnors förvärvsarbete samt möjligheten att förena förvärvsarbete och familjeliv mot bakgrund av den demografiska utvecklingen och antalet födda barn.

13.5.1Samordning av social trygghet för migrerande arbetstagare

För att underlätta den fria rörligheten inom EU för arbetstagare och egenföretagare finns ett regelverk, i huvudsak förordning (EEG) nr 1408/71 om samordning av medlemsstaternas system för social trygghet.

100

Kommissionen lade i december 1998 ett förslag som innehåller en ny Skr. 2001/02:160 version av förordning (EEG) nr 1408/71. Avsikten med förslaget är att samordningsreglerna skall moderniseras och förenklas. Arbetet med detta

förslag inleddes i slutet av det tyska ordförandeskapet och pågår alltjämt i rådets arbetsgrupp för sociala frågor. Europaparlamentet har ännu inte yttrat sig i ärendet.

Stats- och regeringscheferna gav i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Stockholm rådet i uppdrag att före utgången av år 2001 fastställa parametrar för det fortsatta arbetet med förenkling och modernisering av samordningsreglerna för social trygghet. Social- och arbetsmarknadsministerrådet antog den 3 december 2001 parametrar för det fortsatta moderniserings- och förenklingsarbetet. Vid samma tillfälle beslutades att den del av förslaget som avser utvidgningen av förordningens regler till tredjestatsmedborgare skall beslutas med artikel 63.4 i EG-fördraget som rättslig grund.

13.5.2Samarbete om social trygghet

År 2000 inrättades kommittén för social trygghet (se avsnitt 13.5.2 i föregående års skrivelse). Kommittén har till uppgift att främja samarbetet på den sociala trygghetens område på europeisk nivå genom utbyte av information och erfarenheter mellan medlemsländerna. Kommittén samarbetar nära med kommittén för ekonomisk politik och sysselsättningskommittén.

Arbetet har under året inriktats på frågor om pensioner och social utslagning (se nedan). Vid toppmötet i Göteborg fick kommittén för social trygghet tillsammans med kommittén för ekonomisk politik även i uppdrag att förbereda en rapport om hälso- och omvårdnadsfrågor i ett demografiskt perspektiv. Denna förberedande studie skall lämnas till Europeiska rådets möte i Barcelona 2002.

13.5.3Pensioner och pensionssystem

Pensionsfrågan och formerna för EU:s samarbete på detta område aktualiserades vid flera tillfällen under det svenska ordförandeskapet. Bland annat anordnade det svenska ordförandeskapet en konferens på temat säkra och hållbara pensioner. Konferensen hölls i Stockholm i april. Pensionsfrågan var även föremål för en debatt i social- och arbetsmarknadsrådet den 6 mars. Debatten rörde den s.k. öppna metoden för samordning och dess tillämplighet på pensionsområdet.

Kommittén för social trygghet presenterade vid Europeiska rådets möten i Stockholm och i Göteborg rapporter om trygga och säkra pensioner. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg fastställdes tre breda gemensamma principer för pensionssamarbetet på EU-nivå:

–att trygga pensionssystemens förmåga att uppnå de sociala målen,

–att skapa finansiellt hållbara system,

-– att anpassa pensionssystemen till samhällets och enskilda människors förändrade behov.

101

Den 3 juli presenterade kommissionen meddelandet ”Att stödja Skr. 2001/02:160 nationella strategier för trygga och stabila pensioner genom ett integrerat

förhållningssätt” (KOM (2001) 362 slutlig). I meddelandet lämnades förslag till hur samarbetet på pensionsområdet skall utformas enligt den s.k. öppna samordningsmetoden samt generellt formulerade gemensamma mål. Medlemsstaterna och kommissionen har under hösten 2001 i kommittéerna för social trygghet och ekonomisk politik diskuterat och utvecklat metoden och målen för det fortsatta samarbetet på grundval av kommissionens meddelande. Vid social- och arbetsmarknadsrådets möte den 3 december antogs en gemensam rapport från de båda kommittéerna som sedan överlämnades till Europeiska rådets möte i Laeken.

13.5.4Bekämpande av fattigdom och social utslagning

Samtliga medlemsstater har under våren 2001 utarbetat tvååriga nationella handlingsplaner för att bekämpa fattigdom och social utslagning. Bakgrunden är att Europeiska rådet i Nice i december 2000 uppmanande medlemsländerna att i nationella handlingsplaner utveckla sina prioriteringar i förhållande till de fyra mål i kampen mot fattigdom och social utslagning som samtidigt fastställdes. Arbetet har letts av kommittén för social trygghet. Kommissionen och rådet utarbetade under sommaren och hösten en gemensam rapport med beskrivning och analys av medlemsländernas handlingsplaner. Rapporten, som för rådets del antogs den 3 december, fastställdes av Europeiska rådet i Laeken. Socialdepartementet har ansvarat för att utarbeta den svenska handlingsplanen för att bekämpa fattigdom och social utslagning. De åtgärder som redovisas är i huvudsak hämtade från budget- och vårpropositionen 2001.

Ministerrådet beslutade i december också om indikatorer på det sociala området. Förslaget har utarbetats av kommittén för social trygghet. De beslutade indikatorerna är avsedda att underlätta uppföljning och jämförelse mellan medlemsländerna i deras arbete med att bekämpa fattigdom och social utslagning.

Kommissionen presenterade i juni 2000 ett förslag till program för att främja samarbetet mellan medlemsstaterna i att bekämpa fattigdom och social utslagning. Förslaget kunde efter drygt ett års förhandling, och förlikning under det belgiska ordförandeskapet, antas i oktober 2001. Programmet som löper under fem år omfattar 75 miljoner euro.

13.5.5Bostadsfrågor

Bostadsministermöte med temat social integration

Det informella bostadsministermöte hölls 1–2 oktober under det belgiska ordförandeskapet. En central utgångspunkt för diskussionen är

102

Europeiska rådets beslut om handlingsplan mot fattigdom och social Skr. 2001/02:160 utslagning.

Experter från Portugal, Frankrike, Sverige och Belgien underströk gemensamt vikten av att driva en bostadspolitik som främjar social integrering och att en sådan politisk inriktning måste omfatta ett antal grundprinciper som ser till kvalitet, bostadsförsörjning, social blandning, service och fysisk miljö.

Medlemsländerna, kommissionen och tre inbjudna representanter för frivilligorganisationer redogjorde för behoven av att förbättra integrationen på bostadsmarknaden. Sverige lyfte bland annat problemen med regionala obalanser på bostadsmarknaden, en problematik som finns i ett stort antal av övriga medlemsländerna.

Medlemsländerna enades om vikten av att stärka de framtida bostadsministermötena och att öka den politiska betydelsen av dem. Ministrarna enades också om att gemensamt bevaka och ta ställning till EU-gemensamma beslut med inverkan på nationell bostadspolitisk. Samarbetet med kommissionen avses stärkas. De två dagarnas ministersammankomst resulterade i två dokument, en slutkommuniké och en politisk deklaration. Mötet efterfrågar också kommissionens fortsatta medverkan.

Sedan 1989 har EU:s bostadsministrar träffats årligen för informella överläggningar. Ministermötena är främst avsedda att vara ett forum för erfarenhetsutbyte och diskussion. Under tiden för det svenska ordförandeskapet ansvarade Sverige för inbjudan och genomförande av förberedande möte som hölls i Gävle under den årliga Bostadsveckan.

EU och FN ett internationellt inslag under Bostadsveckan i Gävle

Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) anordnar varje år en s.k. Bostadsvecka, där såväl forskare, praktiker och politiker aktiva inom bostadssektorn möts för diskussion och erfarenhetsutbyte. I anslutning till IBF:s arrangemang bjöd Sverige, med anledning av ordförandeskapet i EU, in till tre dagars EU- och Habitat-möten. Ett förberedelsemöte inför kommande bostadsministermöte, två seminarier med experter och forskare från medlemsländerna och möte om bostadsfinansiering inom ramen för Habitat-agendan, med deltagande från alla världsdelar utom Australien genomfördes.

13.6 Kamp mot diskriminering

Ministerrådet antog i november 2000 ett handlingsprogram mot
diskriminering. Programmet, som gäller för perioden 2001–2006, är
avsett att komplettera de två direktiv om likabehandling som rådet antog
tidigare under år 2000. Under året har, inom ramen för programmet,
bidrag lämnats bland annat till europeiska frivilligorganisationer som
arbetar mot diskriminering. Bidrag har också lämnats till projekt, där
aktörer som arbetar mot diskriminering i olika länder och med inriktning
på olika diskrimineringsgrunder gått samman för att lära av varandra och
utveckla nya metoder. Svenska ESF-rådet har på regeringens uppdrag	103
	103

spelat en viktig roll för att bistå svenska frivilligorganisationer som velat Skr. 2001/02:160 ansöka om bidrag enligt programmet.

13.6.1Integration av flyktingar

Frågor med anknytning till integration har fått en ökad betydelse inom EU genom Europeiska rådets möte i Tammerfors i 1999. Där underströk rådet vikten av att tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta behandlas rättvist. Målet bör vara att dessa personer skall omfattas av rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med unionsmedborgarnas. Kommissionen lade mot denna bakgrund i mars 2001 fram ett förslag till direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning. Förhandlingar om förslaget har förts under året och pågår alltjämt.

Den s.k. flyktingfonden inrättades under år 2000. Fonden lämnar bidrag till bland annat integrationsinsatser av kommuner, frivilligorganisationer, folkrörelser och universitet. I Sverige är Migrationsverket ansvarig myndighet gentemot kommissionen och prövar ansökningar om stöd från fonden i samråd med Integrationsverket.

Kommissionen har under året lagt fram ett förslag om en öppen samordningsmetod för gemenskapens invandringspolitik. Enligt förslaget skall rådet anta fleråriga riktlinjer för unionen. Dessa riktlinjer skall sedan överföras till nationell politik genom att särskilda mål fastställs. En av dessa riktlinjer avser integration av tredjelands- medborgare. Förhandlingar om förslaget pågår.

13.7Etableringsrätt och erkännande av kompetensbevis

Inom gemenskapen finns ett antal direktiv som syftar till att uppnå fri rörlighet för arbetstagare, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Huvuddelen av direktiven omfattar särskilda yrkesområden och innebär en harmonisering av lagstiftningen. De senare direktiven är antagna med hänsyn till subsidiaritetsprincipen och är mer generella till sin karaktär.

Syftet med dessa direktiv är att undanröja de hinder för den fria rörlig- heten för personer som medlemsländernas olika krav på kompetensbevis för utövande av en viss yrkesverksamhet utgör. Den form av hinder som dessa personer kan möta är att ett en annan medlemsstat har särskilda restriktioner för ett visst yrke som innebär att yrkesutövaren måste ha ett särskilt nationellt behörighets- eller kompetensbevis.

Som framgår av avsnitt 8.1 om utvecklingen av den inre marknaden har bland annat reglerna kring ömsesidigt erkännande av examensbevis uppmärksammats. Vid Stockholmstoppmötet beslöts att kommissionen skall lägga fram förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkännande av kvalifikationer. Förslaget skall finnas till toppmötet 2002 i Barcelona. För att förbereda detta har kommissionen skickat ut en enkät till en lång rad organisationer och representanter i kommissionens arbetsgrupper som berör området ömsesidigt erkännande av

104

examensbevis och begärt att få synpunkter på erfarenheterna av det Skr. 2001/02:160 nuvarande systemet.

13.7.1Nytt direktiv om examenserkännande - ett resultat av SLIM-initiativet

Den 14 maj antogs efter förlikning Europaparlamentets och rådets direktiv(2001/19/EEG) om ändring av rådets generella direktiv om ömsesidigt erkännande av examensbevis och om ändring av flertalet av de äldre s.k. sektorsdirektiv som omfattar enskilda yrken inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Direktivet är ett resultat av den första fasen av kommissionens initiativ om en förenklad lagstiftning inom inre-marknadsområdet (SLIM).

Av de direktiv som berörs är tolv sådana som omfattar enskilda yrkesgrupper inom främst hälso- och sjukvården och garanterar automatiskt erkännande i ett annat medlemsstat för personer som har ett examensbevis i enlighet med direktivets krav (de s.k. sektorsdirektiven). Två direktiv är mer generella och omfattar de yrkesgrupper som är reglerade i värdlandet.

Ändringarna av de s.k. sektorsdirektiven innebär bland annat att ett förenklat förfarande införs för att uppdatera direktiven i de fall då enskilda medlemsländer genomför ändringar av de nationella reglerna för utbildning eller behörighet för de berörda yrkesgrupperna. Vissa förändringar införs också för personer som har examensbevis från tredjeland i enlighet med EG-domstolens utslag i fallet Haim och som innebär att de behöriga myndigheterna i vissa fall måste beakta sådana kvalifikationer. Vidare fastställs tidsfrister för myndigheternas prövningar av behörighetsbevis till i regel tre månader.

Särskilda bestämmelser införs som gäller läkare. En ny artikel införs i direktiv 93/16/EEG som gäller myndigheternas ansvar för att läkarna får tillgång till kontinuerlig fortbildning inom sitt yrke, i enlighet med det system som gäller i varje medlemsstat. En annan nyhet är att den särskilda utbildning som skall finnas för allmänpraktiserande läkare (artikel 31) skall utökas från två till tre år senast den 1 januari 2006.

Den viktigaste ändringen av de generella direktiven (89/48/EEG och 92/51/EEG) innebär en anpassning till EG-domstolens beslut i fallet Vlassopoulou. De behöriga myndigheterna blir därmed skyldiga att vid en bedömning av en sökandes examensbevis och kvalifikationer också ta hänsyn till den kompetens som har erhållits genom yrkeserfarenhet efter examen. Vidare sker en anpassning av det första generella direktivet till det andra genom att begreppet ”reglerad utbildning” införs, vilket stärker möjligheterna för personer som har en sådan reglerad utbildning, men ej tillhör ett i hemlandet reglerat yrke. Detta gäller t.ex. för ingenjörer som utbildas i Sverige. De kan därmed direkt efter examen söka arbete i ett land som reglerar ingenjörsyrket, och slipper att först kvalificera sig genom två års yrkesarbete. Slutligen stärks den sökandes rättsliga skydd genom att regler införs för hur myndigheterna skall hantera ansökningarna.

105

13.8

Handikappfrågor

Skr. 2001/02:160

Sverige deltar i Europeiska kommissionens högnivågrupp för handikappfrågor. Detta organ är ett forum där medlemsstaterna kan upprätthålla en dialog sinsemellan och gentemot kommissionen i handikappfrågor.

Den viktigaste uppgiften för högnivågruppen är att främja informationsutbytet mellan medlemsländerna. En annan uppgift är att samla in fakta om funktionshindrade personers situation och om handikappolitiken i medlemsstaterna. Högnivågruppen har regelbundna kontakter med Europeiskt handikappforum (EDF).

Ett Europa fritt från hinder

Under Sveriges ordförandeskap arrangerade regeringen ett expertmöte i Linköping 25–26 april. Syftet med mötet var att påskynda den process som påbörjats för att identifiera och undanröja de hinder som bristande tillgänglighet utgör för att personer med funktionshinder skall kunna vara aktiva och delaktiga i samhället. Intentionerna i Meddelandet från kommissionen (maj 2000) För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder, var vägledande för mötet. Expertmötet resulterade i rekommendationer med strategier för hur politiken på området bör drivas vidare. Följande frågor prioriterades med konkreta förslag; informations- och kommunikationsteknologi, tillgänglighet till byggd miljö och begreppet Design för alla.

Europeiskt handikappår 2003

Den tredje december 2001 beslutade ministerrådet anta ett förslag om att utlysa 2003 till ett europeiskt handikappår. Syftet med det europeiska handikappåret är att öka medvetenheten om funktionshindrades rätt till skydd mot diskriminering och att uppmuntra till reflektion och diskussion om vilka åtgärder som krävs för att främja lika möjligheter för funktionshindrade i Europa. Målet är att insatser under året skall främja erfarenhetsutbyte på olika nivåer och stärka samarbetet mellan olika aktörer inklusive frivilligorganisationer.

14 Jämställdhet

14.1 EG-domstolen

Två av de domar som EG-domstolen under året meddelat i könsdiskri-
mineringsmål är av intresse för svenska förhållanden.
EG-domstolens dom den 26 juni 2001 i mål C-381/99, Susanna
Brunnhofer mot Bank der österreichischen Postsparkasse AG, behandlar	106
	106

ett antal för likalönetvister enligt artikel 141 (tidigare 119) i EG-fördraget Skr. 2001/02:160 viktiga rättsfrågor. Susanna Brunnhofer hävdade, att hon blivit utsatt för lönediskriminering på grund av kön då hon fått lägre lön än en manlig

kollega som anställts ett år senare än hon själv. Mannen som avtalsmässigt var placerad i samma tjänstekategori fick till skillnad från henne ett individuellt lönetillägg utöver grundlönen. Susanna Brunnhofer ansåg att deras arbeten var lika eller likvärdiga. Ett av arbetsgivaren anfört skäl för mannens högre lön var att han utförde viktigare uppgifter och att det således var resultatet av hans arbete som motiverade löneskillnaden. EG-domstolen slog fast att det var Brunnhofers sak att visa att arbetena var lika eller likvärdiga. I det när det gällert var det inte tillräckligt att arbetena enligt kollektivavtalet befann sig i samma tjänstekategori utan detta måste avgöras av den nationella domstolen utifrån en noggrann utredning om arbetenas faktiska innehåll. Om arbetena vid en sådan prövning bedöms som likvärdiga ställs stränga krav på arbetsgivarens skäl för att betala olika lön. Den nationella domstolen måste då ta ställning till om arbetsgivarens skäl för löneskillnaden svarar mot ett verkligt behov i verksamheten och dessutom är adekvata och nödvändiga för att uppnå målet. Av särskilt intresse är att EG-domstolens uttalande att omständigheter som blir kända först efter anställningstillfället, såsom prestationer i arbetet, inte kan motivera löneskillnaden vid anställningstillfället.

EG-domstolen meddelade den 4 oktober 2001 dom i mål C-109/00, Tele Danmark A/S mot Handels- og Kontorfunktionaerernas Forbund i Danmark. Målet gällde tolkningen av artikel 5.1 i rådets direktiv (76/207/EEG) av den 9 februari 1976, det s.k. likabehandlingsdirektivet. Tele Danmark hade i den nationella processen gjort gällande att det förbud mot uppsägning av gravid arbetstagare som föreskrivs i gemenskapsrätten inte är tillämpligt på en arbetstagare som anställts för begränsad tid, som redan när anställningsavtalet ingicks visste att hon var gravid men underlät att upplysa arbetsgivaren om detta och, som på grund av rätten till barnledighet inte skulle kunna utföra det arbete som hon hade anställts för under en stor del av anställningstiden. Danmarks Högsta Domstol begärde hos EG-domstolen förhandsavgörande. EG- domstolen uttalade att direktiven skall tolkas så att de utgör hinder för uppsägning av en arbetstagare på grund av graviditet oavsett att det rör sig om en tidsbegränsad anställning. Det tillmäts inte någon betydelse att kvinnan underlåtit att upplysa arbetsgivaren om graviditeten, inte heller att hon på grund av graviditeten inte kommer att kunna arbeta en stor del av anställningstiden. Slutligen uttalade EG-domstolen att företagets storlek inte har någon betydelse för tolkningen av direktivet.

14.2Ministerkonferenser och möten

Det första mötet i Sverige under det svenska ordförandeskapet var ett gemensamt, informellt jämställdhets- och socialförsäkringsministermöte i Norrköping, 21-23 januari. Till mötet hade också motsvarande ministrar från samtliga kandidatländer inbjudits. Samtliga ministrar deltog i ett

gemensamt seminarium på temat ”förena föräldraskap och

107

förvärvsarbete”. Sverige lade fram tre rapporter inför mötet; Skr. 2001/02:160 Socialförsäkringar, Jämställdhet och ekonomisk tillväxt samt Att

synliggöra löneskillnader mellan kvinnor och män.

Det informella ministermötet betonade vikten av jämställdhetsintegrering i socialförsäkringssystemen. Mot den bakgrunden välkomnades en närmare analys av sambandet mellan jämställdhet och socialförsäkringar, av systemens effekter på jämställdheten och möjliga sätt att modernisera socialförsäkringssystemen i syfte att främja jämställdheten. Sambandet mellan kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och härledda respektive individuella skatte- och välfärdssystem borde också analyseras.

Ministrarna lyfte också fram vikten av integrering av jämställdhet i EU:s utvidgningsprocess.

Under det svenska ordförandeskapet arrangerades två expertmöten om jämställdhet.

Den 16 mars träffades experter från samtliga medlemsstater och från kandidatländerna under en dag i Örebro. Temat för expertmötet var Män och jämställdhet. Örebrokonferensen var ett viktigt steg i processen att aktivt involvera män i jämställdhetsarbetet.

Det andra expertmötet ägde rum den 16 maj i Sigtuna då representanter från samtliga medlemsstater och EES-länder samt från kandidatländerna träffades under en dag för att utbyta erfarenheter och diskutera vad jämställdhetsintegrering innebär och hur det kan genomföras. Delegaterna på mötet uttryckte en tydlig uppskattning av att kunna träffas och utbyta erfarenheter och underströk vikten av att möten av detta slag skall fortsätta. Men det uttalades också ett tydligt behov av strukturerade jämförelser av vad som görs i de olika länderna. Det är viktigt att få del av vad som har fungerat bra och vad som inte har fungerat bra. Behovet av könsuppdelad statistik underströks som ett medel att tydliggöra hur olika beslut påverkar kvinnor och män.

Parallellt med expertmötet i Sigtuna genomförde kommissionen ett högnivåmöte för att diskutera styrning och uppföljning av jämställdhetsintegrering. Kommissionens möte var ett resultat av den överenskommelse som träffades under det informella mötet med jämställdhetsministrarna den 23 januari (se punkt 14.5).

Den 8 mars genomförde Sverige ett seminarium om män och jämställdhet i Europaparlamentet.

Under det svenska ordförandeskapet genomfördes 43 nationella och internationella möten om jämställdhet. Av dessa var 24 inom jämställdhetsministerns område och 19 inom övriga statsråds områden.

Över 200 jämställdhetsaktiviteter arrangerades i landet under Sveriges tid som ordförande.

14.3EU:s femte handlingsprogram för jämställdhet

Ministerrådet antog i december 2000 det femte handlingsprogrammet för jämställdhet som har formen av en gemensam ramstrategi för jämställdhet liksom ett stödprogram för åren 2001–2005. Ramstrategin

har det kombinerade arbetssättet att både arbeta med

108

jämställdhetsintegrering i all politik och med särskilda åtgärder för att Skr. 2001/02:160 öka jämställdheten. Programmet startade i januari 2001 och särskilt stöd

har under året beslutats för projekt på temat ”lika lön för lika och likvärdigt arbete”. En programkommitté följer tillämpningen av programmet. I kommittén ingår representanter för medlemsstaternas och EES-ländernas regeringar.

Det belgiska ordförandeskapet inbjöd till ett möte den 13 september, med deltagande från såväl medlemsländer som kandidatländer, på temat ”Gemenskapens ramstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och män 2001–2005”.

Under året har ett danskt konsultföretag på kommissionens uppdrag, gjort en förstudie om inrättandet av ett europeiskt Genderinstitut. En slutlig rapport väntas i januari 2002.

14.4Uppföljningen inom EU av FN:s kvinnokonferens i Peking 1995

I den handlingsplan som antogs på FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 anges tolv områden som skall prioriteras i jämställdhetsarbetet. EU har valt att utveckla indikatorer för att följa, jämföra och effektivisera arbetet inom dessa områden. Tidigare har indikatorer tagits fram och fastställts för området Kvinnor i beslutsprocessen samt för området Kvinnor och ekonomi – särskilt kvinnors och mäns möjligheter att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Under det belgiska ordförandeskapet har området Lönejämställdhet mellan kvinnor och män behandlats. På basis av en forskningsrapport från ett belgiskt universitet och en omfattande enkät till medlemsländerna har nio indikatorer tagits fram kring vilka enighet nåtts genom beslut i rådet den 3 december 2001. Indikatorerna mäter olika aspekter av kvinnors och mäns löner i syfte att synliggöra löneorättvisor. De slutsatser som antogs av rådet betonar vikten av att lönestatistiken förbättras såväl vad gäller täckningsgrad som detaljnivå samt understryker behovet av fortsatt arbete och uppföljning. Nästa område på vilket indikatorer skall utarbetas är Våld mot kvinnor.

14.5Peking + 5

Den 23 januari arrangerade det svenska ordförandeskapet ett kort speciellt möte i Norrköping för EU:s jämställdhetsministrar. Ministrarna ansåg att överenskommelserna från FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 samt den uppföljande sessionen Peking + 5 innebar stora förpliktelser vad gäller främjandet av jämställdhet på EU-nivå. Pekingplattformen lägger stor vikt vid betydelsen av jämställdhetsanalys, tidsangivna mål och riktlinjer. Det arbete som påbörjats med att utveckla indikatorer välkomnades och man var eniga om vikten av att detta arbete skulle fortsätta. Ministrarna underströk vikten av att kommissionen med- verkar i en regelbunden övervakning av utvecklingen av indikatorer med anledning av överenskommelsen i Pekingplattformen och underströk

vikten av en fastare struktur för övervakning och uppföljning av arbetet

109

med jämställhetsintegrering i rådet och samordning av aktiviteter inom Skr. 2001/02:160 EU:s olika institutioner.

Under sin ordförandeskapsperiod tog Frankrike initiativ till att inte- grera ett jämställdhetsperspektiv i rådets arbete. Frankrike började med två rådskonstellationer – utbildning och den inre marknaden. Sverige fortsatte under sitt ordförandeskap med att granska områdena vetenskap och forskning samt biståndsfrågor ur ett könsperspektiv. Under hösten fortsatte Belgien under sitt ordförandeskap att följa två områden; utrikespolitik samt de allmänna ekonomiska riktlinjerna. Vad gäller utrikesrelationer har man satsat på kvinnors situation i Medelhavsregio- nen och när det gäller de ekonomiska riktlinjerna är det tänkt att ett könsperspektiv skall integreras i dem.

14.6Likabehandlingsdirektivet

Förhandlingar inleddes för att revidera likabehandlingsdirektivet från 1976. Ändringsförslaget från kommissionen innehåller bland annat en definition av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Även i övrigt avses direktivet förstärkas. Under det svenska ordförandeskapet uppnåddes en politisk överenskommelse vid rådsmötet den 11 juni.

15Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer

15.1Asyl och migration

Amsterdamfördragets ikraftträdande 1999 medförde att de asyl- och migrationspolitiska frågorna blev en del av gemenskapsrätten samt att Schengenregelverket införlivades i EU. Fördraget listar en lång rad åtgärder som skall genomföras och vid Europeiska rådet i Tammerfors 1999 utvecklades och bekräftades de politiska prioriteringarna och politiska riktlinjer fastslogs för genomförandet. Under 2001 har ett intensivt och omfattande lagstiftningsarbete pågått på det asyl- och migrationspolitiska området.

Ett antal beslut har fattats under året även om lagstiftningsarbetet inte följt den tidsplan som satts upp. Gemenskapen har antagit direktivet om tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer, direktivet om transportöransvar samt direktivet om ömsesidigt erkännande av avlägsnandebeslut. Vidare har en förordning antagits om upprättande av ett gemensamt fingeravtryckssystem och beslut fattats i ett antal frågor som rör viseringspolitiken. Rådet har också givit kommissionen mandat att förhandla om s.k. återtagandeavtal med Hong Kong och Macao.

Ett antal förslag har under året presenterats med syfte att harmonisera

asyl- och migrationspolitiken inom EU. I och med de förslag kommis-

110

sionen lade under 2001 på det asylpolitiska området har nu samtliga de Skr. 2001/02:160 EG-rättsliga dokument presenterats som enligt artikel 63 i EG-fördraget

skall utgöra grunden för det gemensamma europeiska asylsystemet.

Den 25 mars 2001 inträdde Sverige och de andra nordiska länderna som operativa medlemmar i Schengensamarbetet. Samarbetets huvud- syfte är att uppnå fri rörlighet för personer mellan deltagande stater vilket i detta sammanhang avser att ingen personkontroll skall genomföras vid de inre gränserna.

Det pelaröverskridande arbetet i högnivågruppen för asyl och migra- tion har fortsatt för att bygga upp ett samarbete med vissa ursprungs- och transitländer samt internationella organisationer. Under året har gruppen fått en budget och de första projekten inom ramen för gruppens arbete har beviljats stöd.

15.1.1 Horisontella frågor

Fördragets genomförande

Unionens målsättning för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är att utveckla ett område för frihet, säkerhet och rättvisa. Genom Amsterdam- fördraget överfördes frågor om asyl- och migration från den mellanstat- liga tredje pelaren till den överstatliga första pelaren. Enligt fördraget skall fri rörlighet för personer ha genomförts fem år efter ikraftträdandet, dvs. senast 2004. Under denna tidsperiod fattar rådet beslut med enhällighet i nästan samtliga rättsakter på området.

En handlingsplan för genomförandet av bestämmelserna i rättsliga och
inrikes frågor antogs av Europeiska rådet i Wien i december 1998
(Wienhandlingsplanen) (EGT C 19, 23.1. 1999, s. 1). I handlingsplanen
anges vilka bestämmelser i Amsterdamfördraget om fri rörlighet för
personer, asyl, invandring, civilrättsligt samarbete, polisiärt och straff-
rättsligt samarbete, som bör genomföras först och inom vilka tidsramar.
Genomförandetiden för de på detta sätt prioriterade områdena varierar
mellan två och fem år från Amsterdamfördragets ikraftträdande.
Vid Europeiska rådet i Tammerfors i oktober 1999 utvecklades och
bekräftades de politiska prioriteringarna och politiska riktlinjer fastslogs
för genomförandet. För översiktens skull och för att upprätthålla kontinu-
iteten i arbetet sammanställde kommissionen i mars 2000 en resultattavla.
Denna uppdateras vid varje ordförandeskap. Genomförandet av slut-
satserna från Tammerfors var föremål för utvärdering vid Europeiska
rådet i Laeken.
Högnivågruppen för asyl och migration
Högnivågruppen för asyl och migration har till uppgift att skapa en
integrerad och pelaröverskridande gemenskapsstrategi på det asyl- och
migrationspolitiska området. Arbetet skall inriktas på situationen i de
länder som asylsökande och migranter till Europa huvudsakligen kommer
ifrån.	111
	111

Gruppen har utarbetat sådana strategier för sex ursprungs- och Skr. 2001/02:160 transitländer; Afghanistan, Albanien med närliggande områden (Kosovo),

Irak, Marocko, Somalia och Sri Lanka. Planerna har antagits av rådet och de innehåller åtgärder som rör utrikespolitik, utvecklingssamarbete och migrationspolitiskt samarbete. Den pelaröverskridande arbetsmetoden som präglar arbetet i högnivågruppen är helt i linje med helhetssynen i den svenska asyl- och migrationspolitiken och utgör ett värdefullt komplement till övriga instrument för unionen. Sverige lade därför stor kraft på högnivågruppen under ordförandeskapet och betydande framsteg uppnåddes. En omfattande dialog med partnerländerna, intresserade tredjeländer och internationella organisationer pågick för att genomföra handlingsplanerna.

I december 2000 antogs en ny budgetpost för gemensamma åtgärder på området asyl och migration i samarbete med tredjeländer. Från och med 2001 har högnivågruppen alltså en egen budget på 10 miljoner euro. Under hösten pågick budgetarbete och de första projekten inom ramen för högnivågruppen beviljades stöd.

15.1.2Skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem

Vid Europeiska rådets möte i Tammerfors antogs slutsatser om att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem. Ett sådant system skall grundas på en fullständig och absolut tillämpning av 1951 års Génèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning. Systemet bör på kort sikt omfatta en reglering av vilken stat som är ansvarig för prövning av en asylan- sökan, gemensamma normer för ett rättvist och effektivt asylförfarande, gemensamma minimivillkor för mottagande av asylsökande samt viss harmonisering av reglerna för erkännande och innebörd av flyktingstatus. Andra former av skydd, som erbjuder lämplig status för den som behöver sådant skydd, skall också ingå.

Genom de förslag kommissionen lagt under 2001 har samtliga de rättsakter som enligt artikel 63 i EG-fördraget utgör grunden för det gemensamma europeiska asylsystemet nu presenterats.

Tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer

Direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta, är det första direktiv som antagits på asylpolitikens område. Det svenska ordförandeskapet prioriterade arbetet med direktivförslaget och efter intensiva förhand- lingar kunde en politisk överenskommelse nås vid rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor den 28-29 maj.

Syftet med direktivet är att EU skall ta ett gemensamt ansvar för att i en krissituation ge omedelbart tillfälligt skydd till ett stort antal fördrivna personer. Vid eventuella framtida massiva tillströmningar av fördrivna personer av det slag som uppstod till följd av krigen i Bosnien eller

112

Kosovo, skall EU vara bättre förberett. En överbelastning av enskilda Skr. 2001/02:160 medlemsstaters asylsystem skall kunna undvikas.

Personerna som åtnjuter tillfälligt skydd skall garanteras rättigheter på skälig nivå, t.ex. rätten att få arbeta, rätten för kärnfamiljen att återförenas, tillgång till akutsjukvård samt barns rätt till skolgång. Direk- tivet syftar vidare till att bidra till en balans mellan medlemsstaternas insatser samt till att omsätta principen om solidaritet mellan medlems- staterna vid mottagande av fördrivna personer till en praktisk handling. Direktivet garanterar också den individuella rätten att söka asyl.

Regeringen tillsatte den 6 september 2001 en särskild utredare som har till uppgift att ta ställning till hur direktivet skall genomföras i Sverige. Utredaren presenterade sitt betänkande den 31 december.

Asylprocedurer

I september 2000 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv för medlemsstaternas förfarande för att bevilja eller återkalla flyktingstatus (KOM (2000) 578 slutlig). Direktivförslaget föreslås tillämpas på asyl- sökande vid medlemsstaternas gränser och territorium. Det föreskriver ett antal miniminormer för prövningsförfarandet; bland annat rätt till indivi- duell prövning av en asylansökan, rätt till tolk och rättshjälp, rätt till ett motiverat beslut i ett ärende, rätt att överklaga samt regler om utbildning för personalen vid beslutande myndigheter. Frågan om förvar regleras liksom proceduren för prövningar av asylansökningar i sak samt proce- duren vid ett påskyndat förfarande. Vidare finns det förslag till bestämmelser om s.k. säkra tredjeländer, första asylland samt säkra ur- sprungsländer. Frågan om antal överinstanser och ett överklagandes uppskjutande verkan behandlas också.

En behandling av direktivförslaget påbörjades på rådsarbetsgruppsnivå under svenskt ordförandeskap. Under det belgiska ordförandeskapet slut- fördes en första genomgång av förslaget samt av kompromissförslag som utarbetats av ordförandeskapet tillsammans med kommissionen. I september 2001 diskuterade rådet ett antal kärnfrågor i förslaget och i december 2001 antog rådet allmänna slutsatser om direktivets innehåll.

Europaparlamentet behandlade direktivförslaget i en rapport den 20 september 2001 (A5-0291/2001). Bland annat mot bakgrund av de änd- ringar som Europaparlamentet föreslår samt på grund av medlems- staternas många synpunkter på förslaget, skall kommissionen revidera förslaget. Kommissionens avsikt är att återkomma med ett reviderat förslag under spanskt ordförandeskap våren 2002.

Mottagandevillkor för asylsökande i medlemsstaterna

I april 2001 presenterade kommissionen ett förslag till rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM (2001) 181 slutlig). Förslaget bygger till viss del på rådsslutsatser som antogs i december 2000.

Frågorna om direktivets tillämpningsområde samt rätten till arbete och rörelsefrihet för asylsökande, är föremål för omfattande diskussioner. I

113

övrigt omfattar förslaget minimiregler för de asylsökandes rättigheter och Skr. 2001/02:160 skyldigheter. Rättigheterna består huvudsakligen av rätten till dokumen-

tation, familjens enhet, tillgången till vård och psykologiskt stöd, utbild- ning för såväl barn som vuxna, inkvartering samt bidrag. Personer med särskilda behov uppmärksammas genom särskilda bestämmelser.

Förhandlingar om direktivförslaget inleddes under hösten 2001 och kommer att fortsätta under våren 2002.

Internationellt skydd – flyktingar och andra skyddsbehövande

Kommissionen lade i september 2001 fram ett förslag om miniminormer för när medborgare i tredjeland och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning (KOM (2001) 510 slutlig).

Grundtanken är att medlemsstaterna skall tolka 1951 års Génèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning på samma sätt när det gäller att bestämma vem som är flykting. Förslaget bygger på konventionens flyktingdefinition. Det innebär i stora drag att en person från ett land utanför EU eller en statslös person som känner en välgrun- dad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörig- het till viss samhällsgrupp (exempelvis kön eller sexuell läggning) eller politisk åskådning har rätt till skydd som flykting. Enligt förslaget kan skydd som flykting ges oavsett vem som utövar förföljelsen (icke-statlig förföljelse innefattas därför också) och även i de fall då asylskälen uppstår efter att personen i fråga har lämnat hemlandet.

Vidare föreslås gemensamma regler för andra personer än konventions- flyktingar som behöver internationellt skydd. Det handlar främst om personer som riskerar dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning om de skulle avvisas.

Förslaget innehåller också bestämmelser om rättigheter och förmåner för flyktingar och andra personer som behöver internationellt skydd. Här kan nämnas rätten att få arbeta och utbilda sig samt att få vård och social trygghet. Förhandlingar om direktivförslaget inleds tidigast sommaren 2002.

Frågan om vilken medlemsstat som skall pröva en asylansökan – Dublin II

Dublinkonventionen, som trädde i kraft hösten 1997, har till syfte att bestämma i vilken medlemsstat prövningen av en asylansökan skall ske. Konventionen syftar till att garantera den asylsökande att få sin ansökan prövad i någon medlemsstat samt stadfäster den s.k. första asyllands- principen. Enligt artikel 63 (1) (a) i EG-fördraget skall konventionen er- sättas med en förordning.

I december 2000 slutförde kommissionen en utvärdering av konven- tionen (SEK (2001) 756 slutlig). Utvärderingen diskuterades under svenskt ordförandeskap i den strategiska kommittén för invandring, grän- ser och asyl. Det framkom bl. a. att medlemsstaterna ansåg att den fram- tida förordningen skall bygga på Dublinkonventionens ansvarsregler men

114

att bland annat tidsreglerna, familjeåterföreningsreglerna och tillämp- Skr. 2001/02:160 ningsområdet bör åtgärdas.

Kommissionen presenterade i juli 2001 ett förslag till förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har givit in i någon medlemsstat (KOM (2001) 447 slutlig). Förslaget bygger till stor del på samma principer som Dublinkonventionen. De föränd- ringar som föreslås går huvudsakligen ut på att skapa en snabbare och effektivare handläggning av ärenden. Detta kommer bland annat till uttryck genom förslag till förkortade tidsfrister och tydligare regler för att hålla samman familjer.

Förhandlingarna kring förslaget till förordning har inletts under belgiskt ordförandeskap och kommer att fortsätta under våren 2002. De nyheter som introducerats i kommissionens förslag är de frågor medlems- staterna generellt sett ställt sig mest tveksamma till.

Eurodac

Under de fyra år som Dublinkonventionen har varit i kraft har medlemsstaterna kunnat konstatera att avsaknaden av ett fungerande system för utbyte av fingeravtryck gör att konventionen inte kan tilläm- pas med full effektivitet. Mot bakgrund av att de flesta asylsökande saknar pass eller andra identitetshandlingar är det säkraste sättet att konstatera om en person sökt asyl i ett annat land att jämföra fingeravtryck. Det är också den mest praktiska metoden för säker identifikation.

Kommissionen lämnade i juli 1999 ett förslag till förordning om upprättandet av ett gemensamt fingeravtryckssystem – Eurodac – till rådet. Rådets förordning (EG) 2725/2000 om inrättande av Eurodac antogs den 11 december 2000.

Arbetet med rådets förordning om tillämpningsföreskrifterna för hanteringen av personuppgifter har förhandlats under 2001. Förhopp- ningen är att beslut skall kunna fattas så snart som möjligt. Parallellt med detta arbete förbereds i kommissionens regi de tekniska förutsättningarna för systemets ikraftträdande. Flertalet medlemsstater, däribland Sverige, kommer att delta i provkörningarna av systemet som påbörjas i januari och fortsätter under våren 2002. Under hösten 2002 förväntas de nation- ella datafilerna och den gemensamma databasen att fungera och samtliga medlemsstater vara operativt anslutna.

Cirea – informationsutbyte mellan asylexperter

Centrum för information, reflektion, erfarenhetsutbyte och analys i asyl- frågor (Cirea) är en rådsarbetsgrupp bestående av ett nätverk av euro- peiska asylexperter och asyldomare. De svenska representanterna i Cirea kommer från Migrationsverket och Utlänningsnämnden.

I Cirea ligger fokus främst på landinformation. Syftet är att öka kun- skapen om hur förhållandena är i de länder asylsökanden kommer i från. Under 2001 har diskussioner t.ex. förts om den allmänna situationen för

115

kvinnor i Iran, angående frågor om straff för desertering i Turkiet och om Skr. 2001/02:160 förutsättningarna för att bedriva politisk verksamhet på Sri Lanka.

Utgångspunkten för diskussionerna är om förhållandena i det aktuella landet är sådana att det finns skäl att ge dem som söker asyl skydd i Europa.

Cirea håller ca sex tvådagarsmöten per år. Första dagen diskuteras avidentifierade typfall och den andra dagen behandlas mer generella frågor. UNHCR deltar den andra dagen med experter. Två gånger per år deltar också kandidatländerna samt USA och Kanada i mötena. En särskild undergrupp till Cirea är domaravdelningen, som träffas två gånger per år.

Europeiska flyktingfonden

Den europeiska flyktingfonden, som inrättades genom beslut 2000/596/EG av rådet den 28 september 2000, skall huvudsakligen stödja projekt för mottagande av asylsökande, integration och återvändande men medel kan även användas till s.k. akutåtgärder, föreskrivna i direktivet om tillfälligt skydd (se ovan). Bidrag kan bl. a. lämnas till frivilligor- ganisationer, myndigheter, skolor och kommuner. Migrationsverket, i samråd med Integrationsverket, är ansvarig myndighet gentemot kom- missionen. Hösten 2000 genomfördes ett ansökningsförfarande för åren 2000 och 2001. Under hösten 2001 initierades ett nytt ansökningsför- farande.

15.1.3Migration

Migrationspolitiken omfattar dels de bestämmelser som reglerar villkoren för inresa och vistelse (utan koppling till s.k. skyddsfrågor), dels bestäm- melserna som gäller utvisning, återtagande och olaglig invandring. Migrationspolitiken har under året behandlats i migrationsgruppen (inresa och vistelse samt återsändande) och i Centrum för information, reflexion och utbyte i frågor som rör gränspassage och invandring (Cirefi).

Ömsesidigt erkännande av avlägsnandebeslut

I ett område utan inre gränser ökar behovet av samarbete och harmoni- sering. Detta gäller även för beslut om avlägsnande. Under svenskt ordförandeskap antog rådet direktivet 2001/40/EG av den 28 maj 2001 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredjeland.

Direktivet syftar till att möjliggöra erkännande i en medlemsstat av beslut om ut- eller avvisning som fattats av en annan medlemsstat. I direktivet anges närmare förutsättningar som skall uppfyllas för att ett avlägsnandebeslut skall kunna verkställas enligt den tillämpliga lagstiftningen i den medlemsstat där tredjelandsmedborgaren befinner sig.

116

Medlemsstaterna skall ersätta varandra för finansiella obalanser som Skr. 2001/02:160 kan uppstå vid tillämpningen av direktivet. För att åstadkomma detta

skall rådet senare, på förslag av kommissionen, anta kriterier för kost- nadsfördelningen. Kommissionen har ännu inte lagt något förslag om kostnadsfördelningen. Direktivet kan sägas ingå i arbetet med att vidare- utveckla ett gemensamt område utan inre gränser där en avvisad person kan avvika till en annan medlemsstat.

Transportörsansvar

Ministerrådet antog den 28 juni 2001 direktiv 2001/51/EG om komplette- ring av bestämmelser i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985. Direktivet innehåller det s.k. trans- portörsansvaret. Genom direktivet införs harmoniserade ekonomiska sanktioner mot de transportörer som till medlemsstaternas territorium befordrar medborgare i tredjeland som saknar de resehandlingar som krävs för inresa. Den gemensamma ordningen syftar till att stärka flyg- och sjösäkerheten, hantera migrationsströmmar och upprätthålla en reglerad invandring.

Sverige gjorde en stor insats för att direktivet kom att innefatta en humanitär klausul. Denna innebär att medlemsstaterna får undanta tran- sportören från sanktioner om någon efter inresan beviljas asyl eller annat internationellt skydd. Möjligheten finns därmed att skjuta upp sank- tionerna när någon söker asyl.

Det är i stor utsträckning upp till varje medlemsstat att utforma sank- tionerna så att de hamnar på en acceptabel nivå. Införandet av direktivet i svensk rätt bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Familjeåterförening

Under våren bedrevs intensiva förhandlingar om ett direktivförslag från kommissionen som avser rätt till familjeåterförening (KOM (2000) 624 slutlig). Målsättningen för det svenska ordförandeskapet var att nå en politisk överenskommelse i maj. Inför det sista mötet med rådet under svenskt ordförandeskap deklarerade emellertid några medlemsstater att de inte ansåg tiden mogen för ett antagande. Förhandlingarna fortsatte under hösten och en diskussion ägde rum vid rådsmötet i september. Några egentliga framsteg gjordes dock inte och direktivförslaget har därefter inte behandlats.

Flera frågor är fortfarande utestående och det kan konstateras att direktivet riskerar att bli tämligen urvattnad. Direktivet kommer sannolikt inte att avspegla mycket mer än medlemsstaternas minsta gemensamma nämnare. Detta framgår bland annat av rådets ställningstagande att endast kärnfamiljens rätt till familjeåterförening skall regleras i direktivet.

Stadigvarande bosättning av tredjelandsmedborgare

Kommissionens förslag till direktiv om varaktigt bosatta tredjelands-

medborgare (KOM (2001) 127 slutlig) syftar till att ge tredjelandsmed-

117

borgare som vistats i en medlemsstat i fem år ett permanent uppehållstill- Skr. 2001/02:160 stånd. Tillståndet berättigar, under vissa förutsättningar, till bosättning i

en annan medlemsstat.

En första behandling av direktivet påbörjades i slutet av våren och en andra behandling har pågått under hösten. Några egentliga förhandlingar, med kompromissförslag har i princip inte ägt rum. Det kan konstateras att flera medlemsstater anser att förslaget är för långtgående och borde göras mer restriktivt.

Arbetskraftsinvandring

Inom unionen och i enskilda medlemsstater pågår diskussioner om det eventuella behovet av arbetskraftsinvandring. Det belgiska ordförande- skapet anordnade under hösten en migrationskonferens där bland annat behovet av arbetskraftsinvandring diskuterades.

Kommissionen har under året antagit ett förslag till direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva verk- samhet som anställd eller egenföretagare (KOM (2001) 257 slutlig). Direktivet har ännu inte börjat behandlas av rådet.

Återtagandeavtal

Genom Amsterdamfördraget har kompetens tillförts gemenskapen att ingå avtal med tredjeland, s.k. återtagandeavtal. Dessa avtal reglerar villkoren för återtagande av personer som inte har rätt att vistas på den avtalsslutande partens territorium.

Under året har kommissionen inlett förhandlingar om återtagandeavtal med Sri Lanka, Pakistan, Ryssland och Marocko. Dessutom har rådet givit kommissionen mandat att förhandla med Hongkong och Macao.

Cirefi – informationsutbyte beträffande olaglig invandring

Cirefi (Centrum för information, reflexion och utbyte i frågor som rör passerandet av gränser och invandring) har som mål att samla in, utbyta och vidarebefordra information om främst olaglig invandring. Syftet med verksamheten är att underlätta samordningen mellan berörda myndigheter och institutioner samt att verka för harmonisering mellan medlemsstat- erna inom verksamhetsområdet.

I de delar av arbetsgruppens arbete som berör Schengensamarbetet deltar Island och Norge. Arbetsgruppen har under året haft dialoger med kandidatländerna samt med Kanada, Kina, Schweiz och USA. Infor- mation som berör Cirefis verksamhetsområde har utbytts mellan arbets- gruppen och de deltagande länderna. Under det svenska ordförandeskapet upprättades ett nätverk mellan de deltagande staternas migrationssam- bandsmän på Balkan. Cirefi har under året utvecklat sina rutiner för informationsutbyte, speciellt det tidiga varningssystemet.

118

Meddelande om en öppen samordningsmetod Skr. 2001/02:160

Kommissionen presenterade i juli ett meddelande om en öppen samord- ningsmetod för gemenskapens invandringspolitik (KOM (2001) 387 slutlig). Meddelandet började diskuteras under hösten men stötte på relativt kraftig kritik från flera medlemsstater.

Meddelande om olaglig invandring

Kommissionen presenterade i november 2001 ett meddelande som avser olaglig invandring (KOM (2001) 672 slutlig).

Gränskontroll

Frågor kring kontrollen av EU:s yttre gränser fick ökad politisk prioritet efter terrordåden den 11 september. Gränskontrollen kan fungera som ett verktyg i bekämpningen av terrorism men dess främsta funktion är emellertid att förenkla den lagliga passeringen av gränser och förhindra olaglig verksamhet, såsom olaglig invandring och annan brottslighet. Arbetet med att standardisera gränskontrollen av EU:s gränser fortskred under 2001. Vid ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor den 6–7 december beslutades på finskt initiativ att ett forum för gränsfrågor skulle inrättas inom ramen för den strategiska kommittén för frågor som rör invandring, gränser och asyl. I detta europeiska gränskontrollforum skall cheferna för de nationella gränskontrollmyndigheterna sammanträffas en gång per ordförandeskap för att diskutera övergripande strategiska frågor kring gränskontroll. En gång per år skall även kandidatländerna inbjudas till forumets diskussioner. Frågan om samarbetet kring gränskontroll diskuterades även vid Europeiska rådet i Laeken den 14–15 december, där man kom överens om att dels arbeta fram bättre samarbetsformer för gränsmyndigheterna dels undersöka möjligheterna att inrätta en gemensam kontrollfunktion för yttre gränskontroll. Italien har fått i uppdrag att göra en studie om genomförbarheten av en gemensam gränskontrollstyrka inom EU.

15.1.4Viseringspolitiken

Schengeninträdet

Schengensamarbetets huvudsyfte är att uppnå fri rörlighet för personer mellan deltagande stater. Med fri rörlighet avses i detta sammanhang att ingen personkontroll skall genomföras vid de inre gränserna. De nordiska länderna deltar sedan den 25 mars 2001 som operativa medlemmar i Schengensamarbetet.

Genom förordningen (EG) 539/2001 som antogs av rådet den 15 mars 2001 har EU och Schengen nu gemensamma listor över länder vars medborgare är befriade från viseringskrav och över länder för vilka detta

krav fortfarande kommer att gälla. Sverige införde i linje härmed vise-

119

ringsplikt för medborgare i Bahamas, Barbados, Belize, Botswana, Skr. 2001/02:160 Dominica, Grenada, Jamaica, Kiribati, Leshoto, Malawi, Namibia, Saint

Vincent och Grenadinerna, Saint Lucia, Salomonöarna, Seychellerna, Swaziland, Trinidad och Tobago, Tuvalu samt Zimbabwe. Samtidigt be- friades medborgare i Bulgarien, Kroatien, Hong Kong (SAR-pass) och Macao (SAR-pass) från viseringstvånget. Genom beslut av rådet den 7 december 2001 kommer viseringsfrihet att råda även för rumäner från och med den 1 januari 2002.

Medlemsstaternas viseringspolitik har således harmoniserats men däremot har viseringspraxis ännu inte harmoniserats fullt ut. Det är den enskilda medlemsstaten som beslutar vem som skall beviljas ett visum och riktlinjerna är att normalt resande skall underlättas, samtidigt som visering behövs som stöd för en reglerad invandring.

Lokalt konsulärt samarbete

Inom Schengensystemet, och särskilt för den gemensamma viserings- politiken, är det konsulära samarbetet av grundläggande betydelse. Schengenregelverket anger de gemensamma reglerna för behandling av viseringsansökningar, men det ankommer på medlemsstaternas diploma- tiska och konsulära beskickningar att genomföra dessa regler. Fort- farande reglerar nationella bestämmelser delar av viseringsområdet och medlemsstaternas beskickningar agerar utan att konkret rådgöra med beskickningarna från andra medlemsstater.

Under det svenska ordförandeskapet antogs rådsslutsatser om lokalt konsulärt samarbete. Slutsatserna innehåller Schengenrelaterade gemen- samma rekommendationer för hur viseringsansökningar vid Schengenbe- skickningar runt om i världen skall hanteras. Det belgiska ordförande- skapet har fortsatt arbetet och har tagit fram ett dokument som presen- terar slutsatser med huvudlinjer för upprättandet av ett strukturerat och effektivt konsulärt samarbete.

Friare rörlighet samt genomförandebefogenheter

Under svenskt ordförandeskap antog rådet den 28 maj 2001 förordningen (EG) 1091/2001 som syftar till att underlätta den fria rörligheten för innehavare av en nationell långtidsvisering. Tidigare tilläts innehavaren av en sådan endast passera en gång genom de övriga medlemsstaternas territorium. Genom förordningen får innehavarna av långtidsviseringar utökade möjligheter att fritt röra sig mellan medlemsstaterna.

Förordning (EG) 789/2001 antogs den 24 april 2001 och syftar till att skapa en procedur för hur ändringar och uppdateringar skall införas i de gemensamma konsulära anvisningarna med bilagor. Rådet förbehåller sig genom förordningen rätten att med enhällighet, anta, ändra och uppdatera vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden. Detta i avvak- tan på att rådet granskar om det är genomförbart att tilldela kommis- sionen sådana genomförandebefogenheter efter den femåriga övergångs- period som föreskrivs i artikel 67.1 i EG-fördraget.

120

Skr. 2001/02:160

16 Folkhälsa

År 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbetsområde inom EG genom Maastrichtfördraget. Genom ikraftträdandet av Amsterdamsföredraget har frågan om integrering av hälsoskyddsaspekter i all gemenskapspolitik fått ökad tyngd inom folkhälsoområdet. I artikel 152.1 EG-fördraget anges inledningsvis att en hög hälsoskyddsnivå skall säkerställas vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Vidare skall gemenskapens insatser komplettera den nationella politiken och inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa. När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård.

Frågan om integrering av hälsoaspekter i andra politikområden har lyfts fram under de senaste åren. Sverige har aktivt verkat för att hälsoaspekter skall integreras och har i utformningen av den framtida folkhälsopolitiken understrukit att en sådan integrering måste ske på ett tidigt stadium. Många av de viktigaste och mest grundläggande bestämningsfaktorerna för hälsa ligger utanför den traditionella folkhälsopolitiken. Sverige har därför poängterat att arbetet med de sociala bestämningsfaktorerna för folkhälsan måste stärkas och ges ökad tyngd.

Kommissionen fattade i maj 2000 beslut om ett meddelande om den framtida folkhälsostrategin inom den europeiska gemenskapen. Till meddelandet har ett förslag till program för folkhälsa åren 2001–2006 bilagts. Sammantaget beskriver dessa dokument planerna för hela folkhälsoområdet inklusive hur genomförandet av fördragets krav på en hög hälsoskyddsnivå i all gemenskapspolitik kan utvecklas.

Kommissionen har presenterat dels ett meddelande om den framtida folkhälsostrategin i gemenskapen (KOM(2000) 285 slutlig), dels ett förslag till program för folkhälsa åren 2001–2006. I meddelandet om den framtida hälsostrategin inom den europeiska gemenskapen görs en genomgång av bland annat de aktuella trenderna när det gäller befolkningens hälsotillstånd, vilka utmaningar medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem står inför samt vilka effekter som utvidgningen kan komma att medföra. Vidare betonas att gemenskapens samlade befogenheter i frågor som rör människors hälsa skall utnyttjas för att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå i all gemenskapspolitik. Folkhälsoprogrammet utgör därför enbart en del av gemenskapens samlade ambitioner i frågor som rör hälsa.

16.1Folkhälsoprogram

Ett femårigt ramprogram för folkhälsoområdet antogs år 1994. Inom

detta ramprogram pågår åtgärdsprogram inom följande områden: cancer,

121

aids och andra smittsamma sjukdomar, narkotika, hälsoövervakning,	Skr. 2001/02:160
förebyggande av personskador, miljörelaterade sjukdomar och sällsynta

sjukdomar. Utvärderingar av nuvarande program pågår i vissa fall eller kommer att göras, dels efter halva programtiden, dels efter programmens slut. Inom ramen för gemenskapens folkhälsopolitik antogs i juni 1999 dessutom en rekommendation (1999/519/EG) om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz-300 GHz).

Kommissionen presenterade i maj 2000 ett förslag till nytt program för folkhälsoområdet åren 2001–2006. Programmet föreslås löpa över 6 år och få en samlad budget på 300 miljoner Euro. Den nuvarande strukturen med flera separata program föreslås ersättas av ett enda sammanhållet program. Programmet föreslås inriktas på tre övergripande åtgärdsområden;

–förbättrad information för förbättring av hälsan,

–snabba åtgärder vid hälsorisker,

–arbete med bestämningsfaktorer för hälsan genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder.

Den föreslagna inriktningen på förslaget har fått starkt stöd för innehållet och strukturen i förslaget både av rådet och Europaparlamentet. Vid hälsorådet i juni antogs en gemensam ståndpunkt om förslaget. Parlamentets andra läsning avslutades den 11 november. Europaparlamentet antog då cirka 50 ändringsförslag.

16.2Tobak

Direktiv om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror

Under våren år 2001 avslutades en förlikningsförhandling om ett direktiv om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror (direktiv 2001/37/EG). Direktivet antogs slutligen i juni månad år 2001. Direktivet ersätter två befintliga inre marknadsdirektiv som bland annat reglerar tjärhalten i cigaretter, tobak för användning i munnen och märkning av tobaksvaror (direktiv 89/622/EEG i dess lydelse enligt 92/41/EEG och direktiv 90/239/EEG). Direktivet är även en modernisering och förstärkning av den gällande lagstiftningen för produktreglering av tobaksvaror. Syftet är att harmonisera nationella begränsningar och regleringar när det gäller varningstexter, innehållsdeklaration och maximinivåer av tjära, nikotin och kolmonoxid.

WHO:s ramkonvention om tobakskontroll.

I april år 2001 utvidgades kommissionens förhandlingsmandat för den internationella förhandlingen om en ramkonvention för tobakskontroll inom WHO till att omfatta alla de områden som omfattas av gemenskapslagstiftning. Kommissionen hade tidigare givits förhandlingsmandat redan i oktober år 1999, men då endast för vissa politikområden. Förhandlingsmandatet ger kommissionen rätt att föra

122

gemenskapens talan, underlag för förhandlingen utarbetas i nära Skr. 2001/02:160 samarbete med arbetsgruppen för hälsofrågor. Under året har det andra

respektive tredje mellanstatliga förhandlingsmötet om en ramkonvention ägt rum.

Den 5 juni antog hälsorådet en rådsresolution om betydelsen av ett antagande och genomförande av ramkonventionen för tobakskontroll inom WHO.

Direktiv om reklam och sponsring till förmån för tobaksvaror

Under 2001 påbörjades vidare förhandlingar i Europaparlamentet och rådet om ett nytt direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror. I direktivet föreslås bland annat ett förbud mot direkt tobaksreklam i tryckt press, i radiosändningar och via Internet. Vidare föreslås i viss mån förbud mot sponsring. Förslaget omfattar inte indirekt tobaksreklam. Direktivförslaget syftar till att underlätta den inre marknadens genomförande och skall ses mot bakgrund av det tidigare direktivet om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam och sponsring till förmån för tobaksvaror (direktiv 98/43/EG) som ogiltigförklarades av EG-domstolen. Det upphävda direktivet omfattade även indirekt tobaksreklam. Förslaget till direktiv diskuterades på ministerråden den 5 juni och den 15 november.

16.3Alkohol

Sverige hade som ett led i förberedelserna inför ordförandeskapet tagit flera initiativ. Under Sveriges ordförandeskap våren 2001 genomfördes fyra viktiga internationella initiativ på alkoholområdet:

–Sverige stod som värd för WHO:s europeiska ministerkonferens om unga och alkohol den 19-21 februari. Konferensen resulterade i en gemensam deklaration om unga och alkohol.

–En gemensam insats för att minska alkoholkonsumtionen bland unga människor, i form av en rådsrekommendation om unga människor och alkohol.

–Ett initiativ till en alkoholstrategi på folkhälsoområdet inom EU, för att minska de skadliga effekterna av alkohol inom unionen.

–Två länderjämförande alkoholstudier mellan EU:s medlemsländer (exklusive Luxemburg, inklusive Norge). De s.k. ECAS studierna.

WHO-konferensen

Sveriges regering arrangerade WHOs europeiska ministerkonferens om unga och alkohol i Stockholm den 19-21 februari. Konferensen blev en framgång för Sverige och för det alkoholförebyggande arbetet i Europa.

51 europeiska regeringar ställde sig bakom en ovanligt kraftfull deklaration om unga och alkohol. Deklarationen är inriktad på att skydda Europas ungdom från alkoholskador.

123

Konferensen var även en ungdomspolitisk framgång. Ungdomar från Skr. 2001/02:160 hela Europa deltog aktivt i arbetet, vilket gjorde konferensen till ett

utmärkt exempel på hur politik i praktiken kan ta till vara ungdomars engagemang.

I deklarationen visade Europas regeringar att de är eniga, både om att det behövs kraftfulla åtgärder för att skydda ungdomar från alkoholskador och att ungdomarna måste vara med i förberedelser, genomförande och utvärdering för att åtgärderna skall bli framgångsrika.

Såväl kommissionen som samtliga närvarande EU-ministrar uttalade också under konferensen sitt stöd för det svenska ordförandeskapets initiativ om en EU-strategi på alkoholområdet.

Rådsrekommendationen om unga och alkohol

På initiativ av bland annat den dåvarande svenska socialministern Margot Wallström började EU-kommissionen att utarbeta ett förslag till självreglering för producenter av och detaljhandlare för alkohol. Reglerna skulle omfatta försäljning och marknadsföring till barn och ungdom. I de diskussioner som följde mellan kommissionen och experter från medlemsländerna utvidgades kommissionens arbete till att även omfatta en rekommendation till medlemsländerna. I rekommendationen uppmanas medlemsstaterna att initiera eller utveckla sitt hälsofrämjande arbete riktat till unga människor. Vid hälsorådet i juni antogs rekommendationen enhälligt. Rekommendationen om unga och alkohol är ett naturligt första steg i den övergripande alkoholstrategin.

Alkoholstrategi inom EU

Sverige har i flera år fört diskussioner med medlemsländerna och med kommissionen om alkohol och folkhälsa. Utgångspunkten har varit att alkoholfrågan i många delar är en nationell angelägenhet, men att det finns frågor och områden som bäst kan lösas på gemenskapsnivå.

Syftet med Sveriges initiativ har inte varit att harmonisera alkoholpolitiken utan att hitta områden där medlemsstaterna och kommissionen kan, och har nytta av att, samarbeta, utbyta information och enas om. Under perioden för det svenska ordförandeskapet arbetade Sverige fram ett förslag till rådsslutsatser om behovet av en alkoholstrategi. I förslaget uppmanas kommissionen att påbörja arbetet med en strategi för att minska alkoholens skadeverkningar. I förslaget understryks att det är särskilt viktigt att utveckla en gemensam strategi för att:

–ta fram jämförbar och sektorsövergripande information, utveckla forskningen och ett effektivt uppföljningssystem för att följa konsumtions- och skadeutvecklingen och olika åtgärders effekter,

–koordinera aktiviteter på relevanta områden, som forskning, punktskatter och inre marknad, konsumentskydd, transport, marknadsföring, annonsering och sponsring, för att garantera en hög hälsoskyddsnivå,

–stärka samarbetet och erfarenhetsutbytet mellan medlemsstaterna,

124

– ha nära samarbete med andra internationella organisationer, särskilt Skr. 2001/02:160 med WHO.

Förslaget till slutsatser med uppmaningen till kommissionen behandlades under hälsorådets möte den 5 juni. Förslaget antogs enhälligt och flera ministrar uttalade sitt starka stöd för det svenska initiativet. Hälsoministrarna uppmanade kommissionen att återkomma med förslag till en samlad gemenskapsstrategi och en tidplan för hur arbetet skall bedrivas.

Länderjämförande alkoholstudier

Genom EU: s folkhälsoprogram har det varit möjligt att iscensätta två länderjämförande studier (ECAS 1 och 2). Initiativtagare var Sverige och Finland. Den första studien omfattar utvecklingen av alkoholkonsumtion, alkoholskador och alkoholpolitik inom EU mellan åren 1950 – 1995. Den andra studien, som presenteras i december 2001, kommer att ge förslag på gemensamma indikatorer för att bättre kunna jämföra data mellan medlemsstterna.

Resultaten från ECAS 1 har varit ett viktigt vetenskapligt underlag för Sveriges arbete inom EU. En första rapport låg till grund för diskussionerna under WHO: s europeiska ministerkonferens EU session. En andra faktarapport, som delvis byggde på resultaten från ECAS kompletterade med resultat från olika nationella studier, låg till grund för det svenska ordförandeskapets förslag till alkoholstrategi. En särskild faktarapport togs fram till hälsorådets möte i juni 2001 när alkoholstrategin diskuterades.

16.4Narkotika

Vid ett möte i december 1999 godkände Europeiska rådet unionens strategi för narkotikafrågor. Strategin omfattar hela EU:s verksamhet som berör narkotikafrågor under perioden 2000-2004. I juni 2000 godkände rådet en handlingsplan som omvandlar strategin till konkreta handlingar. Handlingsplanen ger en vägledning för Europeiska unionens åtgärder för att följa EU:s strategi för narkotikafrågor som kommissionen har utlovat. Handlingsplanen riktar sig inte bara till Europeiska unionens institutioner och organ utan ger också en övergripande politisk ram till stöd för nationella åtgärder. Under år 2001 har arbetet fortskridit i enlighet med handlingsplanen. Under det svenska ordförandeskapet påbörjades en halvtidsutvärdering av handlingsplanen som skall vara klar under hösten 2002.

16.5Smittsamma sjukdomar

Under 1990-talet har det skett en rad förändringar som påverkat smittskyddssituationen såväl inom EU som globalt. Människors alltmer omfattande resande till främst sydliga och tropiska länder, den ökade

invandringen och handeln med livsmedel är några av de faktorer som har

125

betydelse i sammanhanget. Nya allvarliga infektionssjukdomar har uppträtt eller kunnat identifieras. Samtidigt har redan kända sjukdomar återuppstått, uppträtt i nya regioner eller uppträtt på ett förändrat sätt. En alltför omfattande användning av antibiotika medför att bakterier blir resistenta mot läkemedel. Detta kan leda till att svårbehandlade infektioner sprids inom befolkningen, vilket kan ge upphov till svårt mänskligt lidande och höga sjukvårdskostnader.

Rådet och Europarlamentet fattade år 1999 beslut om att inrätta ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar. Kommissionen presenterade i september 2001 en rapport om utvecklingen av nätverket för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen. I rapporten konstateras att det redan finns flera system för övervakning av smittsamma sjukdomar inom EU. En utvidgning av verksamheten till att omfatta jämförbara system för andra prioriterade smittsamma sjukdomar pågår löpande. System för tidig varning och reaktion har upprättats och kan nu klara av sjukdomsutbrott från vilken källa som helst, även om det är tämligen nytt och behöver vidareutvecklas.

I kommissionens meddelande om hållbar utveckling lyfts åtgärder mot antibiotikaresistens och smittsamma sjukdomar upp som angelägna frågor att utveckla inom EU:s folkhälsosamarbete. I slutsatserna från Europeiska rådets möte understryks vidare behovet av att utveckla en samordnad strategi mot antibiotikaresistens samt att stärka gemenskapens kapacitet att tackla smittsamma sjukdomar.

I juni 2001 presenterade kommissionen ett meddelande om en strategi inom gemenskapen mot antimikrobiell resistens samt ett förslag till en rekommendation om återhållsam användning av antimikrobiella substanser inom humanmedicinen. I meddelandet görs en genomgång av hur gemenskapens insatser inom humanmedicin samt veterinärmedicin och växtskyddsskydd skall kunna bidra till att minska spridningen av antimikrobiellresistens. Förslaget till rekommendation omfattar fyra huvudsakliga verksamhetsområden; övervakning, förebyggande, forskning och produktutveckling samt internationellt samarbete. Rekommendationen antogs vid hälsorådet i november.

Den epidemiologiska situationen när det gäller variant Creutzfeldt- Jakob har fortlöpande varit föremål för diskussion inom hälsorådet under senare år. Vid hälsorådens möten såväl i december 2000 som i juni 2001 antogs slutsatser om den epidemiologiska situationen när det gäller variant Creutzfeldt-Jakobs sjukdom. Vid hälsorådet i juni slogs behovet av en proaktiv strategi fast.

Med anledning av fallen med mjältbrand i USA efter händelserna den 11 september 2001 har uppmärksamheten kring och behovet av beredskap mot terroristangrepp med biologiska smittämnen (”bioterrorism”) ökat. Vid toppmötet i Gent den 19 oktober gav Europeiska rådet ministerrådet och kommissionen i uppdrag att ta fram ett program med målet att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna inom bioterrorismområdet. Kommissionen har därefter utarbetat förslag till program för skydd mot bioterrorism vilket nu diskuteras mellan medlemsstaterna. Kommissionen har även tillsatt en särskild rådgivande

Skr. 2001/02:160

126

kommitté för bioterrorism (Health Security Committee) i vilken samtliga Skr. 2001/02:160 medlemsstater är representerade.

16.6Blodsäkerhet

Den 13 december 2000 tog kommissionen beslut om att presentera ett förslag till direktiv om fastställande av höga kvalitets- och säkerhetsstandarder för insamling, bearbetning, förvaring och distribution av helblod och blodkomponenter (KOM (200) 816 slutlig). Direktivförslaget syftar till att garantera en hög hälsoskyddsnivå för människorna i gemenskapen genom att reglera alla procedurer i blodtransfusionskedjan, från givare till mottagare. Eftersom det redan finns EG-lagstiftning när det gäller läkemedel som innehåller helblod och blodkomponenter så är avsikten med kommissionens förslag även att komplettera redan gällande lagstiftning så att det fortsättningsvis kommer finnas ett heltäckande regelverk för blod och blodprodukter oavsett om de är avsedda för transfusion eller för läkemedelstillverkning.

Förhandlingar kring kommissionens förslag har under året hållits under både det svenska och det belgiska ordförandeskapet i en arbetsgrupp under hälsorådet. Europaparlamentet avslutade sin första behandling i början av september och antog då ett antal ändringsförslag. Hälsoministrarna nådde en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt den 15 november 2001

17 Konsumentpolitik

I det svenska ordförandeskapsprogrammet angavs bland annat att Sverige skulle verka för en effektiv inre marknad i konsumenternas intresse och att konsumenternas rättsliga och ekonomiska intressen skulle främjas och skyddet mot farliga produkter förbättras. Det angavs vidare att Sverige skulle medverka till bättre marknadsföringsregler och en starkare tillsyn.

Frågor som rör konsumenternas rättsliga och ekonomiska intressen samt hälsa och säkerhet fördes framåt under det svenska ordförandeska- pet. För att sätta fokus på konsumenternas intressen på den inre mar- knaden anordnades ett informellt ministermöte mellan inre marknads- och konsumentministrarna i Lund. Mer specifika frågor som behandlades var främst nya former för marknadsrättslig reglering, inklusive god sed i marknadsföringen etc., tillsynsfrågor samt prisstudier och parallellimport. Ministrar från såväl EU- som Eftaländer deltog. I anslutning till det informella ministermötet hölls ett seminarium för europeiska konsument- organisationer under namnet ”Voice of the European Consumer 2001”. Seminariet delfinansierades av Europeiska kommissionen. En

127

representant från seminariet inbjöds att framföra konsumentorganisa- Skr. 2001/02:160 tionernas synpunkter direkt till ministrarna på mötet.

17.1Marknadsföring och information

Kommissionen lade under hösten fram en grönbok angående konsument- skyddet inom Europeiska unionen (KOM (2001) 531 slutlig). Grön- boken, som utlovades under det ovan nämnda informella ministermötet i Lund, är tänkt att utgöra ett diskussionsunderlag angående vilka nya typer av regleringsformer som kan behövas till gagn för konsumenter och företag på den inre marknaden. Syftet är att undersöka möjligheten att skapa ett mer flexibelt regelverk i form av ett ramverk för bland annat marknadsföring, som skall vidareutvecklas i samarbete med konsument- företrädare, näringsliv och andra intressenter på marknaden genom rikt- linjer, branschöverenskommelser etc. Tillsynsmyndigheternas samarbete på det europeiska planet tas också upp. Justitiedepartementet anordnade ett seminarium om grönboken i december.

Kommissionen föreslog under hösten en förordning om säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden (KOM (2001) 546 slutlig). Kommis- sionens förslag syftar till att undanröja förbud och restriktioner i olika medlemsstater som rör kombinationserbjudanden i form av bland annat rabatter, gåvor, säljfrämjande tävlingar och spel i de fall dessa innebär hinder mot gränsöverskridande handel. Förslaget skulle enligt kommis- sionen kunna komplettera idén om rambestämmelser på konsument- området såsom de presenteras i grönboken om konsumentskydd.

17.2Finansiella tjänster till konsumenter

17.2.1Direktivförslaget om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter

Olika förslag på detta område har diskuterats sedan kommissionen i oktober 1998 lämnade sitt första förslag om distansförsäljning och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG. I decem- ber 2001 nådde ministerrådet en gemensam ståndpunkt. Innan direktivet kan antas slutligt ska Europaparlamentet först avsluta sin andra läsning.

Direktivet innehåller bestämmelser om distansförsäljning av finansiel- la tjänster. Med distansförsäljning avses sådan försäljning där köpare och säljare inte fysiskt träffar varandra, exempelvis telefonförsäljning, försälj- ning via brev eller på elektronisk väg (t.ex. Internet). I direktivet finns bland annat bestämmelser om vilken information som skall tillhanda- hållas konsumenten innan distansavtal ingås och vilken ångerrätt som följer olika typer av distansavtal. Dessutom tillkommer bestämmelser om s.k. negativ säljmetod, reklam per fax och e-post samt marknadsföring av finansiella tjänster per telefon.

128

17.2.2

Konsumenters skuldsättning

Skr. 2001/02:160

Frågan om konsumenters skuldsättning har varit uppe till diskussion vid flera tillfällen under en tioårsperiod. Det råder delvis olika uppfattning bland medlemsstaterna om i vilken mån överskuldsättning är en angeläg- enhet som bör behandlas på gemenskapsnivå. Efter initiativ från det belgiska ordförandeskapet beslutade rådet på rådsmötet den 26 november om en resolution om konsumenters skuldsättning som bland annat innebär att ett informationsutbyte om dessa frågor kommer att äga rum inom EU. Informationsutbytet skall i synnerhet gälla nivån på skuldsätt- ningen och faktiska rutiner för hantering av frågor som rör skuldsättning. I resolutionen nämns även revideringen av konsumentkreditdirektivet, som kan komma att omfatta frågor som har betydelse för överskuldsätt- ningsproblematiken.

Regeringen anser att frågan om konsumenters överskuldsättning är viktig även från ett europeiskt perspektiv, men anser att det i detta läge inte är önskvärt att reglera, utan betonar istället utbyte av information mellan medlemsstaterna.

17.3Produktsäkerhet

17.3.1Översyn av produktsäkerhetsdirektivet

En politisk överenskommelse beträffande produktsäkerhetsdirektivet uppnåddes i november 2000. Rådet antog en gemensam ståndpunkt i februari 2001 under det svenska ordförandeskapet. Intensiva kontakter ägde sedan rum med Europaparlamentet och kommissionen. Direktivet kunde slutligt antas under det belgiska ordförandeskapet (2001/95/EG). Direktivet innebär en klar förbättring av konsumentskyddet. Direktivet föreskriver en uttrycklig skyldighet för tillverkare och distributörer att endast släppa ut säkra konsumentprodukter på marknaden. Direktivet ställer vidare upp bestämda krav på medlemsstaternas marknadsbevak- ning. Sanktionerna mot de företag som inte följer kraven är utformade så att de bland annat skall verka avskräckande. Dessutom förstärks möjlig- heten att återkalla farliga varor inom EU. Reglerna innebär även att företagen blir skyldiga att informera tillsynsmyndigheten när de upp- täcker att deras varor inte är säkra. Därutöver skall ett system skapas för ett snabbt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen för att möjliggöra akuta åtgärder när så behövs.

17.4Produktansvar

I juli 1999 lade kommissionen fram en grönbok om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (produktansvar) (KOM (1999) 396) slutlig. Syftet med grönboken var att initiera en översyn av EG:s direktiv om produktansvar (85/374/EEG). Som ett led i denna översyn har kom-

missionen i januari 2001 presenterat en rapport om direktivets tillämp-

129

ning (KOM (2000) 893 slutlig). Europaparlamentet har i mars 2000	Skr. 2001/02:160
utfärdat en resolution i vilken det getts direktiv och rekommendationer

om det fortsatta översynsarbetet. Det är för närvarande oklart om och i så fall när kommissionen kommer att föreslå några ändringar av direktivet.

17.5 Tjänster i allmänhetens intresse

Kommissionen presenterade en rapport om tjänster av allmänt intresse den 17 oktober 2001 (KOM (2001) 598). Rapporten behandlar förhållan- det mellan fördragets bestämmelse om tjänster av allmänt intresse (art. 16) och de regler som behandlar konkurrens-, statsstöds- och inre marknadsfrågor (art. 73, 86 och 87). För att underlätta tillämpningen av de gemensamma reglerna för statligt stöd föreslår kommissionen ett ram- verk som utvärderas för att beslut skall kunna fattas om i vilken mån gruppundantag behövs. Därutöver behandlar kommissionens rapport frågor som rör utvärdering av tjänster av allmänt intresse. Det kan näm- nas att kommissionen år 1996 respektive år 2000 publicerade ett med- delande om tjänster i allmänhetens intresse, som utpekar telekommu- nikationer, post, transporter, elektricitet samt radio och TV som sådana tjänster. Meddelandet framhåller dock att varje medlemsstat bestämmer vad som omfattas av begreppet.

På inre marknads-, konsument- och turismrådet den 26 november be- slutade medlemsstaterna om rådsslutsatser som rör kommissionens rapport. Rådsslutsatserna välkomnar huvuddragen i kommissionens rapport och uppmanar kommissionen att återkomma i frågan vid Europe- iska rådets möte i Köpenhamn 2002.

Enligt den beställning som gjordes vid Europeiska rådets möte i Nice 2000, rapporterade kommissionen och rådet om tjänster av allmänt intresse vid Europeiska rådets möte i Laeken, december 2001. I ordför- andeskapets slutsatser från Laeken noterar Europeiska rådet med tillfredsställelse kommissionens och rådets åtgärder.

Sverige välkomnar kommissionens rapport, och stödjer rådsslutsats- erna. Sveriges övergripande ståndpunkt i frågan är att den pågående liberaliseringen av tjänster av allmänt intresse skall fortsätta eftersom den leder till lägre priser och större valfrihet. Men att det är viktigt att konsumentpolitiken inom unionen utvecklas i samma takt och att tillgång för alla säkras. En fortsatt liberalisering går att förena med dessa intressen.

17.6Tvistlösning utanför domstol

Kommissionen har under år 2001 presenterat en rekommendation (2001/310/EG) som utökar den krets av tvistlösningsorgan som kan vara med i det nätverk som inrättats för att hjälpa konsumenter vid tvistlösning över gränserna utanför domstol, det s.k. EEJ-net (Extra Judicial Network). Rekommendationen ställer krav på organ som reglerar konsumenttvister genom att få parterna att göra upp i godo. Även här

130

ställs krav på opartiskhet, öppenhet, effektivitet och ett rättvist förfar- Skr. 2001/02:160 ande.

FIN-net, ett tvistlösningsnätverk för tvistlösning utanför domstol start- ade den 1 februari. Deltagare i nätverket ät nationella tvistlösningsorgan. För Sveriges del deltar Konsument Europa.

Europaparlamentet antog i juli en resolution (A5-0134/2001) om kommissionens arbetsdokument, vilket ligger till grund för EEJ-net. Av resolutionen framgår bland annat att Europaparlamentet välkomnar initiativet, som ett steg på vägen när det gäller att underlätta snabba och billiga lösningar av gränsöverskridande konsumenttvister. Man efterlyser dock en bättre samordning mellan kommissionens olika generaldirektorat och mellan EEJ-Net och FIN-Net. Europaparlamentet menar att kommis- sionen inte sett komplexiteten i de råd och bedömningar som kontakt- punkterna kommer att ställas inför eftersom arbetsdokumentet saknar krav på att kvalificerade jurister finns anställda hos kontaktpunkterna. Europaparlamentet uppmärksammar även språkfrågorna som ett möjligt problemområde som kommissionen underskattat.

Under 2001 har tre möten ägt rum mellan kommissionen och medlems- staterna där främst arbetsformerna för nätverket har diskuterats. Nätverket invigdes formellt den 16 oktober 2001 med de medlemsstater som då hade hunnit installera kontaktpunkter. Övriga medlemsstater an- sluter så snart de har inrättat sådana. Det första året är ett försöksår, varefter verksamheten skall utvärderas och nödvändiga revideringar i samförståndsavtalet skall ske för att sedan bli bindande för parterna. Sverige tillhörde de medlemsstater som öppnade verksamheten den 16 oktober. Den svenska kontaktpunkten är Konsument Europa, som orga- nisatoriskt tillhör Konsumentverket.

17.7Övriga konsumentfrågor

Under år 2001 har även frågor som rör eurons införande diskuterats. Både under det svenska och det belgiska ordförandeskapet har rådet behandlat frågan. Vikten av att konsumenterna har förtroende för den nya valutan har betonats. Vid inre marknads-, konsument- och turismrådet den 27 september 2001 konstaterade kommissionen att statistik visar att förberedelsearbetet inför euron löpt väl. Det framkom att många med- lemsstater vidtagit åtgärder för att motverka eventuella prishöjningar vid övergången till euron. Särskild utbildning av bland annat bankanställda var något som också lyftes fram som en viktig åtgärd för att underlätta övergången till euron. Åtgärder riktade till grupper med särskilda behov, bland annat äldre, ansågs också absolut nödvändiga. Många medlems- stater hade infört särskilda stödåtgärder riktade till småföretag.

En annan fråga som berörts under året är olyckor i hemmet. Belgien tog upp den frågan på inre marknads-, konsument- och turismrådet i september. Belgien hänvisade till en vitbok från organisationen ECOSA (European Consumer Safety Association), som visar att olyckor i hem- och fritidsmiljö är ett utbrett problem, som också har stora ekonomiska konsekvenser för samhället.

131

Under året har vidare en arbetsplan för gemenskapens miljömärkning Skr. 2001/02:160 tagits fram genom ett beslut från 21 december (2002/18/EG). Arbets-

planen innehåller en strategi för programmets utveckling och omfattar bland annat en förteckning av prioriterade produkttyper samt planer för samordning med andra miljömärkningsprogram i medlemsstaterna.

18 Ungdomsfrågor och idrott

Det svenska ordförandeskapet hade ambitionen att stödja kommissionens förberedelsearbete med en vitbok om ungdomspolitik. En prioriterad fråga var ungdomars inflytande och delaktighet i de beslut som berör dem inom unionen. Vidare ville Sverige uppmärksamma betydelsen av att ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande tas tillvara som en resurs inom olika politikområden.

18.1Svenska prioriteringar på ungdomsområdet

I början av 2000 påbörjade kommissionen ett omfattande konsultations- arbete med ungdomssektorns aktörer med sikte mot en publicering av en vitbok om ungdomspolitik.

Under det svenska ordförandeskapet avslutades samrådsprocessen som pågått i ca 1,5 år med en konferens i Umeå i mars. Konferensen, som samlade ungdomar, forskare, politiker och ungdomsorganisationer från EU, EES/Efta och kandidatländerna, behandlade följande tema; delaktighet, utbildning, sysselsättning, hälsa, europeiska värderingar.

Vid rådsmötet den 28 maj uttryckte ungdomsministrarna enhälligt sitt politiska stöd för en publicering av en meningsfull vitbok samt betonade vikten av att resultatet av samrådsförfarandet beaktas. Vidare fattades beslut om att anta ett uttalande om att bekämpa rasism och främlingsfientlighet på Internet genom en intensifiering av arbetet med ungdomar (2001/C 196/01). Initiativet till ett gemensamt uttalande kan ses som en uppföljning av ett tyskt initiativ från hösten 2000, om att öka insatserna för att bekämpa rasism bland unga. I uttalandet fastslås bland annat vikten av att använda ungdomars initiativförmåga, företagsamhet och solidaritet för att bekämpa anti-demokratiska krafters spridning av främlingsfientligt material på Internet. Dessutom understryks skolors och organisationers betydelse i utvecklingen av demokratiska värderingar samt behovet av erfarenhets- och informationsutbyte mellan medlemsstaterna.

Ungdomsministrarna enades också om att anta en resolution om att främja ungdomars initiativförmåga, företagsamhet och kreativitet inom olika politikområden t.ex. när det gäller att förhindra social, politisk och kulturell utslagning ( 2001/C 196/02). Utgångspunkten är att ungdomar skall tas till vara som en resurs i samhället och i EU:s utveckling mot den mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomin i världen.

132

18.2

Programmet Ungdom

Skr. 2001/02:160

Programmet Ungdom, som antogs den 13 april 2000, har en sammanlagd budget på 520 miljoner euro för åren 2000–2006. Programmet ger huvudsakligen stöd åt ungdomsutbyte och volontärtjänst för ungdomar. Dessutom erbjuder programmet stöd till nyskapande verksamhet och entreprenörskap, projektsamarbete med utbildningsprogrammen Sokrates II och Leonardo da Vinci II samt möjlighet att arbeta med ungdomsinformation och studier kring unga. Sedan 2001 är alla kandidatländerna fullvärdiga programländer tillsammans med medlemsstaterna och EES/Efta. Under 2001 deltog totalt ca 100 000 ungdomar och ungdomsledare i programmet, varav ca 2000 från Sverige.

18.3EU:s vitbok om ungdomspolitik

Den 21 november 2001 publicerade kommissionen den första vitboken om ungdomspolitik ” Nya insatser för Europas ungdom”. Vitboken

(KOM (2002) 681 slutlig) presenterades vid rådsmötet den 29 november och innehåller i korthet följande.

Inom ramen för ett nytt utökat samarbete, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, föreslås användandet av den öppna samordningsmetoden som skall anpassas till ungdomsområdet. De områden som i första hand skall prioriteras är inflytande och delaktighet, information, volontärarbete och bättre kunskap om unga.

Vitboken anger också ett flertal politikområden där det är av stor vikt att man tar hänsyn till de ungas speciella behov. Dessa områden är utbildning, livslångt lärande, rörlighet, arbetsmarknad och social integration, rasism och främlingsfientlighet samt självständighetsfrågor. Ett sektorsövergripande arbetssätt skall introduceras beträffande dessa frågor. Vidare föreslås en arbetsgrupp på hög nivå som skall arbeta med självständighetsfrågor.

Uppföljningen av förslagen i vitboken kommer att påbörjas av det spanska ordförandeskapet våren 2002.

Vid rådsmötet den 29 november fattade ungdomsministrarna beslut om att anta en resolution om mervärdet av ungdomars volontärarbete inom ramen för utvecklingen av gemenskapens insatser i ungdomsfrågor. I resolutionen understryks bland annat betydelsen av att volontärarbete främjar ett aktivt medborgarskap och social delaktighet.

18.4Idrott – Idrottsdeklarationen och arbetet mot dopning

Idrott omfattas inte särskilt av fördraget och härigenom har inte heller någon gemenskapspolitik förutsatts. EG-domstolen har dock genom domar fastställt principen att idrotten bör underkastas gemenskapsrätten i de fall den utgör en ekonomisk aktivitet inom ramen för den inre marknaden. Den senaste domen av stor betydelse på idrottsområdet meddelades i december 1995 i det s.k. Bosman-fallet (mål C-415/93).

133

Domen har för idrotten i Sverige medfört att olika specialidrottsförbund Skr. 2001/02:160 genomfört vissa förändringar i sina tävlingsbestämmelser.

Idrottsdeklarationen

I den s.k. Idrottsdeklarationen som noterades vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000 ges en förklaring av hur medlemsstaterna tillsammans betraktar idrotten och gemenskapen. En viktig uppgift för det svenska ordförandeskapet i EU blev att inleda arbetet med att följa upp denna deklaration. Vid ett informellt trojkaidrottsministermöte i februari i Stockholm där Sverige, Frankrike och Belgien samt ansvarig kommissionär deltog överenskoms att utse en arbetsgrupp för denna uppföljning. Som en del i detta arbete genomförde Sverige en enkät till medlemsstaterna om uppföljning av deklarationen.

En viktig slutsats från enkäten var att samtliga medlemsstater uttryckt en önskan att fortsätta dialogen om uppföljning av deklarationen på mellanstatlig nivå.

Sverige valde i uppföljningen av Idrottsdeklarationen att särskilt lyfta fram betydelsen av dialog med idrottsorganisationerna och idrott för funktionshindrade. Som ett led i detta arbete skickades en enkät även ut till europeiska och internationella idrottsorganisationer för att ge dem möjlighet att ge sina synpunkter och förväntningar på de frågor som Idrottsdeklarationen tar upp. Vidare genomförde det svenska ordförandeskapet två möten varav ett med de europeiska lagidrottsförbunden och ett möte med riksidrottsförbundens och de nationella olympiska kommittéernas europeiska organisationer, ENGSO och EOC. Vid dessa möten behandlades främst idrottsorganisationernas synpunkter på idrotten och EU.

Det belgiska ordförandeskapet har fortsatt arbetet med att följa upp Idrottsdeklarationen. Belgien har i november även genomfört en idrotts- ministerkonferens i Bryssel där Idrottsdeklarationen behandlades.

Vid kommissionens årliga europeiska forum för idrott som genomfördes i oktober behandlades fyra teman varav ett var social ekonomi och frivilligt arbete och ett annat var uppföljningen av Idrottsdeklarationen. Sverige deltog aktivt tillsammans med kommissionen i förberedelserna och behandlingen av dessa teman. Övriga teman var idrott för funktionshindrade och dopning.

Arbetet mot dopning

Kampen mot dopning inom idrotten och behovet av åtgärder för att bidra till att stärka Världsantidopningsbyrån (the World Anti-Doping Agency, WADA) har behandlats intensivt under året. Det svenska ordförandeskapet inleddes med det informella trojkaidrottsministermötet i Stockholm. En viktig fråga under mötet var hur regeringarnas bidrag till WADA:s finansiering skall se ut. Flera andra viktiga sakfrågor har också diskuterats under året och en strategisk plan för de närmsta årens utvecklig av verksamheten i WADA har behandlats. Under det första

134

halvåret 2001 ingick statsrådet Ulrica Messing som styrelseledamot i Skr. 2001/02:160 WADA som representant från medlemsstaterna i EU.

Frågan om regeringarnas och Europas finansiering av WADA har förts framåt under det svenska ordförandeskapet och har behandlats även under Belgiens ordförandeskap. Ett vidgat samarbete inom Europarådet har visat sig lämpligt. Frågan om Europas finansiering av WADA för år 2002 bör nu kunna anses vara nära en lösning.

Den av regeringen beslutade särskilda arbetsgruppen med uppgift att bistå Regeringskansliet i frågor som kunde bidra till att stärka idrottens sociala, kulturella och demokratiutvecklande betydelse inom EU-sam- arbetet har lämnat sin rapport Idrotten i Sverige och EU (Ds 2001:54). Arbetsgruppen med ledamöter främst från svensk idrottsrörelse har under året även bidragit till att biträda Regeringskansliet i genomförandet av det svenska ordförandeskapet i EU. Arbetsgruppens rapport med dess olika förslag remissbehandlas för närvarande.

19 Transporter

19.1Frågor som rör samtliga transportslag

19.1.1Vitboken om den europeiska transportpolitiken

Den 12 september presenterade kommissionen en vitbok med titeln Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval för framtiden (KOM (2001) 370 slutlig)

Vitboken tar sin utgångspunkt i tre grundläggande problemkomplex: Tilltagande trängsel, förväntad trafiktillväxt till följd av unionens utvidg- ning och behovet av att integrera transporterna i målet om en hållbar utveckling. Vitboken utmynnar i ett 60-tal förslag på åtgärder. Kommis- sionen bedömer att det med dessa förslag tillsammans vore möjligt att bryta kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och transporttillväxt, utan att begränsa tillgänglighet och transportkvalitet.

Under det belgiska ordförandeskapet hölls en diskussion om frågan i samband med det gemensamma transport- och miljöministermötet.

19.1.2Galileo - Europas deltagande i en ny generation satellitnavigeringstjänster

Galileoprojektet syftar till att skapa ett europeiskt satellitnavigerings- system. Systemet planeras vara i drift 2008. I november 2000 avrappor- terades den inledande definitionsfasen i projektet. EU:s stats- och rege- ringschefer behandlade frågan vid sitt toppmöte i Stockholm och gav

vägledning för transportministrarna. Den 5 april fattade sedan transport-

135

ministrarna beslut om hur det fortsatta arbetet skall läggas upp. Beslutet Skr. 2001/02:160 innebar att rådet i december senare under året skulle förses med bättre

underlag för att ge klartecken för att gå in i projektets nästa fas. Främst efterfrågades en klarare bild av förutsättningarna för projektets finansiering och hur ett privatoffentligt partnerskap kan läggas upp. Enligt beslutet skulle kommissionen också presentera ett förslag till hur projektet skall ledas.

I juni presenterade kommissionen ett förslag om att inrätta ett Gemensamt Företag (GF) enligt artikel 171 i EG-fördraget för genom- förandet av Galileoprojektets utvecklingsfas. I slutet av november presenterades sedan underlaget i finansieringsfrågan i form av en konsultrapport från Price Waterhouse Coopers. I relation till tidigare presenterat underlag pekar studien på ett offentligt åtagande som innebär en större andel av finansieringen och ett större risktagande. Transport- ministrarna lyckades inte enas vid mötet den 7 december då beslut skulle tas om att anta förordningen för GF samt frisläppa medel för utvecklings- fasen. Många medlemsländer däribland Sverige hävdade att studien måste ges mer tid att analyseras innan slutgiltigt ställningstagande kan tas om att frisläppa medel. Något beslut om GF togs inte heller då förordningen är beroende av finansieringslösning och, som del i denna, näringslivets deltagande. Det svenska kravet har hela tiden varit att en robust och detaljerad finansieringsplan av hela projektet skall finnas innan beslut kan tas om att gå vidare.

19.1.3Integration av miljöhänsyn och hållbar utveckling

Transportrådet antog i oktober 1999 en strategi för att integrera miljö- hänsyn och hållbar utveckling i transportpolitiken. Sverige arbetade som ordförandeland aktivt med den första uppföljningen och översynen av strategin. Uppföljningen resulterade i att transportrådet i april 2001 antog en resolution om integrering av miljö och hållbar utveckling i transportpolitiken.

Genom resolutionen har transportministrarna för första gången enats om en definition av ett hållbart transportsystem. Definitionen lyfter fram de sociala, ekonomiska och ekologiska krav som måste ställas på ett hållbart transportsystem. Transportministrarna betonar också att integra- tionen av miljöhänsyn kan och bör ske på ett sätt som skapar nya affärsmöjligheter, stimulerar ekonomisk tillväxt och bidrar till nya arbetstillfällen. Resolutionen lyfter också fram ett antal prioriteringar för de närmaste årens arbete. Till prioriteringarna hör bland annat att kommissionen uppmanas att analysera målstyrning som ett medel för att uppnå hållbara transporter samt utarbeta en EU-strategi för introduktion av förnybara drivmedel i transportsystemet. Nästa uppföljning av strategin skall ske under det danska ordförandeskapet.

136

19.2

Landtransporter

Skr. 2001/02:160

19.2.1Vägtrafiksäkerhet

Kommissionen antog den 17 januari en rekommendation om högsta tillåtna blodalkoholkoncentration för förare av motorfordon. Europapar- lamentet antog den 18 januari en resolution som svar på kommissionens meddelande från mars 2000 om prioriteringar för vägtrafiksäkerheten i Europeiska unionen. Vid detta tillfälle uttryckte Europaparlamentet sitt stöd för att gemenskapen skall besluta om en högsta tillåtna blodalkohol- koncentration på 0,5 mg/ml.

EU:s transportministrar enades i april 2001 om att anta slutsatser med en rekommendation om att alla medlemsstaterna lagstiftar om högsta tillåtna blodalkoholkoncentration på högst 0.5 mg/ml för förare av alla motorfordon. Medlemsstaterna uppmanas lagstifta om en lägre högsta tillåtna blodalkoholkoncentration på högst 0.2 mg/ml för vissa trafikantgrupper.

Förslaget behandlar även annan verksamhet i medlemsländerna som syftar till att minska alkoholkonsumtion i samband med bilkörning.

19.2.2Utbildning av yrkesförare

Kommissionens överlämnade i februari 2001 till rådet ett förslag till direktiv om utbildning av yrkesförare för gods- och persontransport på väg. Det innehåller gemensamma bestämmelser om grundläggande obligatorisk utbildning för nya yrkesförare, samt regelbundet återkom- mande vidareutbildning för alla yrkesförare. Förslaget omfattar inte bara yrkesförare som är medborgare i EU, utan även tredjelandsförare som anlitas av transportföretag som är etablerade i ett EU-land.

Vid transportministermötet den 7 december 2001 nåddes en gemensam inriktning om ett av ordförandeskapet presenterat kompromissförslag som ger medlemsstaterna möjlighet att välja mellan två alternativ vad gäller den grundläggande utbildningen. Ett alternativ som innebär obligatorisk undervisning med ett bestämt antal timmar som avslutas med ett kunskapsprov, och ett alternativ där det inte är obligatoriskt att delta i undervisning, men väl ställs krav på ett praktiskt och teoretiskt prov.

19.2.3Reglering av arbetstiden för yrkesförare

Vid mötet 20–21 december 2000 beslutade rådet med kvalificerad majoritet om kommissionens förslag om reglering av arbetstiden för yrkesförare (KOM (98) 662 slutlig). Rådet antog sin gemensamma ståndpunkt den 23 mars 2001. Europaparlamentet röstade den 14 juni vid sin andra behandling igenom 20 ändringar av den gemensamma stånd- punkten. Eftersom samtliga ändringar inte kunde godkännas av medlems- staterna inleddes ett förlikningsförfarande under hösten. Ett förslag antogs i förlikningskommittén den 17 december.

137

19.2.4	Enhetliga regler (inkl. s.k. helgförbud) vid internationella	Skr. 2001/02:160
	godstransporter

Kommissionen presenterade i november 2000 ett ändrat, mindre långtgå- ende, förslag om en enhetlig reglering för trafikbegränsningar (inklusive s.k. helgförbud) för tunga lastfordon som utför internationella transporter. Förslaget behandlades därefter i rådsarbetsgruppen. Vid behandlingen av förslaget visade det sig dock att en blockerande minoritet mot förslaget fortfarande finns i rådet. Det kom därför inte att behandlas i sak vid något ministermöte.

19.2.5Tredjelandsförare

Efter att Europaparlamentet i maj 2001 avgett sitt yttrande om förslaget till förordning om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 881/92 och (EEG) nr 3118/93 i syfte att införa ett förartillstånd antog rådet den 23 oktober en gemensam ståndpunkt. Syftet med förslaget är att införa ett enhetligt gemenskapsdokument, ett s.k. förartillstånd, för att ge nationella kontrollorgan möjlighet att effektivt kontrollera anställningsförhål- landena för de fordonsförare som med gemenskapstillstånd utför interna- tionella transporter inom hela gemenskapen. Enligt den gemensamma ståndpunkten är tillämpningsområdet under de två första åren begränsat till förare som är medborgare i tredjeland.

19.2.6Reglering av transittrafik för tunga transporter genom Österrike

Syftet med systemet med miljöpoäng eller ekopunkter är att minska kväveoxidutsläppen från lastbilstrafiken genom Österrike. Systemet infördes i lagstiftningen genom antagandet av protokoll nr 9 till anslut- ningsakten för Österrike, Finland och Sverige.

I april presenterade kommissionen en rapport i rådet om ekopunkt- systemets funktion. Rapporten visade att målet för minskningen av föroreningar ännu inte har uppnåtts och kommissionen rekommenderade att systemet skulle förlängas en sista gång till den 31 december 2003. I rapporten föreslog kommissionen också en revidering av protokoll nr 9 genom att 108 procents regeln tas bort. Denna ”skyddsklausul” innebär att om antalet transittransporter genom Österrike under ett år överstiger referenssiffran för 1991 med mer än 8 procent skall kommissionen vidta lämpliga åtgärder för det efterföljande året. Rådet har ännu inte behandlat rapporten.

År 2000 blev ”skyddsklausulen” tillämplig då transittransporterna genom Österrike år 1999 överskred referenssiffran för år 1991 och en neddragning av antalet ekopunkter gjordes. Även för år 2000 befarades transittransporterna genom Österrike överskrida referenssiffran för år 1991. Dock upptäcktes ett antal brister i det statistiska material som tillhandahållits av de österrikiska myndigheterna och efter diskussioner beslöt därför kommissionen att en neddragning av antalet ekopunkter inte

skulle ske.

138

19.2.7

Motorfordonsförsäkring

Skr. 2001/02:160

Den 16 maj 2000 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon (det s.k. fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring 2000/26 EG). Direktivet syftar till att åstadkomma ett smidigare förfarande för att begära ersättning från en trafikförsäkring för en skada som inträffat i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) än det där den skadelidande har sin stadigvarande bostad.

För att uppnå detta syfte innehåller direktivet bestämmelser om att alla försäkringsbolag som meddelar trafikförsäkring inom EES skall utse en skaderegleringsrepresentant i varje annan stat inom området. Den som råkar ut för en trafikskada i ett annat land inom EES än det där han eller hon har sin stadigvarande bostad skall sedan från hemlandet kunna begära ersättning från försäkringsbolagets skaderegleringsrepresentant där.

Det finns vidare bestämmelser om s.k. skadeersättningsorgan. Ett sådant organ skall kunna träda in i skaderegleringen och betala försäk- ringsersättning i vissa situationer, bland annat om försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant inte har lämnat ett motiverat besked om ersättning inom tre månader efter det att försäkringsfallet anmäldes.

Direktivet innehåller också bestämmelser om informationscentrum. Till ett sådant centrum skall en skadelidande kunna vända sig för att få information som behövs för skaderegleringen, bland annat uppgifter om vilket försäkringsbolag som har meddelat trafikförsäkring för ett visst fordon och vem som är bolagets skaderegleringsrepresentant.

Direktivets bestämmelser skall tillämpas från den 20 januari 2003. En promemoria om hur direktivet bör genomföras i svensk rätt har remit- terats och en proposition planeras till februari 2002.

Inom kommissionen pågår arbete med att ta fram ett förslag till ett femte motorfordonsförsäkringsdirektiv. De frågor som är aktuella i det arbetet är bland annat en utvidgning av kretsen ersättningsberättigade och en utvidgning av delar av det system som omfattas av det fjärde motor- fordonsförsäkringsdirektivet. Sverige deltar här i expertmöten under kommissionens ledning.

19.2.8 Förslag till ny förordning om upphandling av kollektivtrafik

Kommissionen presenterade i juli 2000 ett förslag till en ny rättsakt som
reglerar upphandling av kollektivtrafik. Förslaget till förordning utgår
från att kollektivtrafiken bör vara konkurrensutsatt och grundas på
principen om kontrollerad konkurrens, dvs. att myndigheterna fortfarande
skall ha kontrollen över kollektivtrafiken men att verksamheten utförs av
en eller flera operatörer som vunnit kontrakten i en anbudsupphandling.
Förslaget har behandlats vid olika tillfällen både i trafikutskottet och i
EU-nämnden.
Sverige drev frågan hårt under sitt ordförandeskap och lyckades
principiellt lösa några frågor, bland annat frågan om avtalstider och	139
	139

övergångsperioder. Dock återstår flera av de svåraste frågorna, bland Skr. 2001/02:160 annat om järnvägstrafik och verksamhet som bedrivs i egen regi skall

omfattas av förordningen. I dessa frågor är medlemsstaterna djupt splittrade och mycket arbete återstår innan enighet kan uppnås.

Belgien har inte tagit upp frågan alls under sitt ordförandeskap. Dock har Spanien aviserat att man avser att åter ta upp förslaget till behandling i rådsarbetsgruppen.

Parlamentet har genomfört en första behandling av förordnings- förslaget och föreslagit ett antal justeringar, bland annat att verksamhet i egen regi skall undantas och att skyddet för arbetskraften vid övertagande av verksamhet skall stärkas.

19.2.9Harmonisering av bussars längd

Nuvarande utformning av direktiv 96/53/EG om mått och vikt på tunga fordon begränsar den tillåtna längden på bussar i internationell trafik till 12 meter. De tillåtna busslängderna varierar mycket mellan medlems- länderna. I Sverige har bussar med en längd på 15 meter använts länge och med goda erfarenheter i regional trafik.

Kommissionen presenterade våren 1999 ett förslag till ändring av direktiv 96/53/EG som innebär att den högsta tillåtna längden för bussar i internationell trafik ökar från 12 till 15 meter. Förslaget syftar till att skapa enhetliga regler för bussoperatörerna inom EU. Till grund för förslaget ligger bland annat en rapport om effekterna av att tillåta bussar med en längd av 15 meter inom gemenskapen som kommissionen publicerade i juni 1998. Enligt rapporten fanns såväl ekonomiska som miljömässiga vinster med bussar som är 15 meter jämfört med 12 meter.

EU:s transportministrar beslutade den 5 april 2001 att anta en gemen- sam ståndpunkt om direktivförslaget.

19.2.10 Antagande av bussdirektivet

Kommissionen tog 1993 initiativ till ett typgodkännandedirektiv för bussar. Förslaget som presenterades i juni 1997 (KOM (97) 2276 slutlig) avsåg i första hand att underlätta den fria handeln med bussar över nationsgränserna, men hög passagerarsäkerhet och tillgänglighet har också varit ett starkt önskemål. Under hand har även ambitionen att utarbeta tekniska föreskrifter som i högre grad tillgodoser tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet utvecklats i enlighet med kommis- sionens transport- och socialpolitik. De nya krav som tillfördes förslaget försenade behandlingen eftersom många medlemsländer och även Europaparlamentet till en början ifrågasatte om så långtgående tillgäng- lighetskrav kunde föreskrivas i ett tekniskt produktdirektiv.

Förslaget innehåller grundläggande krav för bussar som bland annat omfattar sidostabilitet, belastningsfördelning, lastningsförutsättningar, skydd mot brandfara, hållfasthet hos karosseristommen, passagerar- utrymme, passagerarantal, på- och avstigningsdörrar, säten, innerbelys- ning och bestämmelser om nödutgångsdörrar, nödutgångsluckor och

takluckor. Typgodkännande kan ske för chassi eller kaross som separata	140

tekniska enheter vilket är en teknisk lösning som särskilt efterfrågats av Skr. 2001/02:160 de svenska busstillverkarna. Kraven på tillgänglighet har specificerats i

en särskild bilaga. Dessa krav är obligatoriska för tätortsbussar t.ex. nigning samt alternativt lift eller ramp. För övriga busstyper kan medlemsstaterna själva välja vilken grad av tillgänglighet som skall gälla nationellt.

Efter förlikning med Europaparlamentet kunde det slutligen antas av rådet i oktober 2001.

19.2.11Hastighetsbegränsare för lätta lastbilar och bussar

Kommissionen redovisade i juni 2001 en rapport om utvidgning av direktivet 92/6/EEG om hastighetsbegränsare till ytterligare fordons- kategorier. Med stöd av rapporten presenterades ett förslag till ändring av direktivet som innebär att kravet på hastighetsbegränsande utrustning skall omfatta lastbilar och bussar med en totalvikt över 3,5 ton.

Kravet har tidigare enbart gällt för lastbilar över 12 ton och bussar över 10 ton. Den högsta tillåtna hastigheten är 90 km/h för lastbilar och 100 km/h för bussar. Avsikten med förslaget är att ge positiva effekter för trafiksäkerheten och miljön men också att skapa lika förutsättningar för aktörerna på området.

Förslaget behandlades i rådsarbetet under hösten 2001 och en gemen- sam ståndpunkt antogs av transportministrarna i december 2001. Den innebär att nya fordon skall installera och använda hastighetsbegränsare senast två år efter direktivets ikraftträdande. För fordon som redan är i bruk gäller att de skall följa dessa krav senast tre till fyra år efter ikraftträdandet beroende på om de går i internationell eller nationell trafik

De medlemsstater som så önskar kan under högst fem år undanta bussar under 5 ton och lastbilar under 7,5 ton från kraven om de enbart går i nationell trafik.

19.2.12 Järnvägsfrågor

Kommissionens 1998 framlagda förslag till ett nytt järnvägspaket antogs
efter förlikning i mars 2001. Resultat av förlikningen blev att år 2008
kommer hela järnvägsnätet att vara öppet för internationell godstrafik.
Det antagna paketet, direktiven 2001/12,13 och 14, kommer att främja
järnvägstransporterna i Europa. Den europeiska järnvägssektorn har
sedan länge lidit av vikande marknadsandelar. Denna trend behöver
ändras för att motverka de trängsel- och miljöproblem som orsakas av
den växande andelen vägtransporter.
Enligt det antagna paketet har en kommitté bildats med syfte att
harmonisera medlemsländernas genomförande av direktiven. Kommittén
har genomfört sitt arbete under året med hjälp av ett antal expertarbets-
grupper där medlemsländerna har varit representerade.
Parallellt med de frågor som rör ökat tillträde till spåret behöver även
tekniska frågor och säkerhetsfrågor lösas. I början av 2001 kunde rådet
och Europaparlamentet enas om ett direktiv om driftskompatibilitet för	141
	141

konventionella tåg, kommissionens förslag (KOM(1999) 617 slutlig). Skr. 2001/02:160 Enligt detta direktiv skall tekniska specifikationer för uppfyllande av

väsentliga säkerhetskrav läggas fast. Dessa tekniska specifikationer skall garantera driftskompatibilitet mellan de olika nationella tekniska systemen. Säkerhetskraven skall harmoniseras genom ett nytt direktiv om säkerhetsfrågor som kommissionen kommer att lägga fram förslag till. Ett andra järnvägspaket med förslag som fokuserar på fortsatt marknads- öppning och säkerhetsfrågor kommer således att ligga på rådets bord i början av år 2002.

19.3Sjöfart

19.3.1Sjösäkerhetsfrågor och säkrare oljetransporter till sjöss

Efter Erika-olyckan i Frankrike lade kommissionen fram två åtgärdspaket för att förbättra sjösäkerheten. Det första Erika-paketet, (KOM (2000) 142 slutlig) innehåller följande förslag:

Direktiv om ändring av direktivet om hamnstatskontroll: Förslaget innebär att en mer omfattande kontroll av riskfartyg i europeiska farvatten införs. Genom att identifiera vilka fartyg som utgör den största risken och särskilt kontrollera dessa, belägga dessa med nyttjandeförbud om de har allvarliga brister och att förbjuda fartyg som dessutom uppvisar en dålig historik att komma tillbaka till hamnar inom EU, förebyggs risken för olyckor och utsläpp ytterligare. Rådet antog i november 2001 en gemensam ståndpunkt.

Direktiv om ändring av direktivet om klassificeringssällskap: Ett klassificeringssällskap är en oberoende organisation som kontrollerar fartygs säkerhet och kvalitet på en myndighets vägnar. Genom förslaget skärps de krav som ställs för att ett sällskap skall godkännas inom EU. Genom att större krav ställs på sällskapens arbete ökar också säkerheten och minskar risken för föroreningar. Rådet antog i november 2001 en gemensam ståndpunkt om förslaget.

Förordning om dubbelskrov: Förslaget går ut på att påskynda utfasningen av oljetankfartyg med enkelt skrov. Oljetankfartyg med dubbelt skrov ger bättre skydd mot utläckage av olja om ett fartyg går på grund eller kolliderar än om fartyget bara har ett enkelt skrov. Rådet kom i oktober 2000 överens om att eftersträva enighet bland medlemsstaterna inom FN-organet för sjöfart, IMO. Detta ledde till att IMO i april 2001 antog en ändring i den internationella miljökonventionen MARPOL 73/78 om att påskynda utfasningen av oljetankfartyg med enkelskrov. Förordningen följer den tidtabell som bestämts inom IMO.

Det andra Erika-paketet (KOM (2000) 802 slutlig) innehåller följande förslag:

Direktiv om övervaknings- och informationssystem för sjötrafik: I förslaget ges medlemsstaterna ökade möjligheter att övervaka fartyg som trafikerar deras vatten, vilket är viktigt inte minst vid transporter av farligt eller förorenat gods. Därmed kan både oavsiktliga och drifts-

142

relaterade utsläpp från fartyg bättre förhindras och möjligheterna att Skr. 2001/02:160 ingripa vid eventuella olyckor förbättras. Rådet har i november antagit en

gemensam ståndpunkt om förslaget, som sedan kommer att överlämnas till Europaparlamentet för en andra behandling.

Förordning om att inrätta en europeisk sjösäkerhetsbyrå: Syftet är att byrån skall ge medlemsstaterna och kommissionen tekniskt och veten- skapligt stöd och tillhandahålla expertis på hög nivå som hjälp för dem att på ett korrekt sätt tillämpa EG-lagstiftningen på området. Byrån skall också utvärdera lagstiftningens effektivitet och föreslå förbättringar. En strikt tillämpning av EG-lagstiftningen inom hela EU bidrar till att höja säkerheten och förhindra föroreningen av hav och kuster. Rådet har i december 2001 antagit en gemensam ståndpunkt om förslaget.

Förordning om upprättandet av en fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja i europeiska vatten och om därmed förbundna åtgärder. Förslaget innebär i korthet att det tillskapas en fond (COPE- fonden) för att betala ersättning till personer som inte har kunnat få full ersättning från det internationella ersättningssystemet för oljeskador på grund av att det tillgängliga ersättningsbeloppet, ca 1,5 miljarder kr, inte räcker till för att ersätta uppkomna skador. Det högsta sammanlagda ersättningsbeloppet som kan betalas enligt det internationella regelverket och enligt COPE-fonden uppgår till 1 miljard euro. COPE-fonden skall finansieras genom avgifter som tas ut av oljemottagare i medlems- staterna. Vid behandling i rådet ansåg de flesta medlemsstaterna att ersättningshöjande åtgärder i första hand borde vidtas inom den Internationella oljeskadefonden och inom den Internationella sjöfarts- organisationen, (IMO) I juni antog transportrådet en gemensam inriktning för medlemsstaternas agerande i dessa organisationer. Målsättningen är att ersättningshöjande åtgärder, i första hand i form av en kompletterande internationell ersättningsfond, skall ha antagits i IMO senast under år 2003.

19.3.2Enhetliga rapporteringsrutiner för fartyg i EU-hamnar

Vid transportministerrådsmötet i december 2001 antogs direktivet om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (KOM (2001) 46 slutlig).

Direktivet syftar till att förenkla rapporteringsförfarandet när fartyg ankommer till eller avgår från hamnar inom gemenskapen genom att införa sex standardiserade ankomst- och avgångsformulär. Formulären är baserade på den internationella sjöfartsorganisationens konvention om förenkling av formaliteter i internationell sjöfart, den s.k. FAL-konven- tionen. I formulären skall det bland annat finnas uppgifter om fartyget, provianten, besättningen och passagerarna.

143

19.4

Luftfart

Skr. 2001/02:160

19.4.1Luftfartsfrågor med anledning av terrordåden

Med anledning av terrordåden den 11 september anmodade Europeiska rådet vid sitt extrainkallade möte den 21 september transportministrarna att vidta åtgärder som täcker:

–klassificering av vapen,

–teknisk träning för besättningar,

–kontroll av bagage,

–skydd av tillträde till cockpit,

–kvalitetskontroll av skyddsåtgärder som tillämpas av medlems- staterna.

Transportministrarna hade redan vid sitt extrainkallade möte den 14 september tillsatt en sektorsövergripande ad hoc-grupp med uppgift att se över alla tänkbara åtgärder för att stärka skyddet inom den civila luftfartssektorn. Gruppen rapporterade till transportministrarnas rådsmöte i december och kommer att fortsätta sin verksamhet åtminstone fram till det rådsmöte som äger rum i slutet av mars 2002.

19.4.2Ekonomiska situationen för luftfartssektorn

Terrorattackerna i USA den 11 september har allvarligt påverkat flyg- branschens ekonomi. Förutom en allmän och kraftig nedgång i trafiken, har branschen drabbats av ökade kostnader för bland annat försäkringar.

Kommissionen avgav i oktober ett meddelande om händelsernas i USA påverkan på luftfarten(KOM (2001) 574 slutlig). Enligt kommissionen finns det anledning att se positivt på vissa tillfälliga åtgärder från medlemsländernas sida som faller inom ramen för statsstödsreglerna. Det handlar bland annat om statliga försäkringsgarantier och om ersättning för de dagar direkt efter attackerna som amerikanskt luftrum var stängt. Kommissionen anser också att vissa ökade kostnader för säkerhetsskydd måste bäras av det allmänna.

Samtliga medlemsländer, med undantag av Luxemburg, har utställt statliga försäkringsgarantier året ut, med en månad i taget. Frågan har diskuterats av både Ekofin och transportministerrådet. Sverige har förordat en snabb och gemensam avveckling av de statliga åtagandena.

19.4.3Åtgärder mot terrorism

Transportministrarna tillsatte vid sitt extra möte den 14 september en särskild grupp med uppgift att diskutera och lägga fram förslag som berör alla aspekter inom den civila luftfartssektorn med anledning av händelserna den 11 september. Gruppen har lämnat en första rapport till transportministrarna vid rådsmötet i december med en arbetsplan för genomförandet av sådana åtgärder, t.ex. säkring av cockpit och använd- ning av videokameror. Ministrarna har inte gjort något särskilt uttalande

144

med anledning av rapporten. Kommissionen kan komma att lägga fram Skr. 2001/02:160 förslag med anledning av den men har inte heller uttalat sig närmare om

detta.

I ljuset av det arbete som gruppen bedrivit lade kommissionen redan i oktober fram förslag om ökade skyddsåtgärder mot brottsliga handlingar inom luftfarten; förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för luftfartsskydd (KOM (2001) 575 slutlig). För- slaget har snabbehandlats av rådet och Europaparlamentet och transport- ministrarna träffade en politisk överenskommelse om innehållet i en gemensam ståndpunkt vid sitt rådsmöte i december 2001. Förslagets regler är EU:s gemensamma uttolkning av den globala luftfartsorganisa- tionen ICAO:s bestämmelser om luftfartsskydd. De bygger på en rekom- mendation om kontroller vid flygplatser som tagits fram av den europeiska luftfartskonferensen, ECAC. Reglerna behandlar kontroll av bagage och passagerare och personer som har tillträde till flygplanen och känsliga områden på flygplatserna. De gäller även kontroll av flygfrakt och postförsändelser.

Beslutet innebär att EU nu fastställer en gemensam basnivå som skall gälla för hela unionen. Utöver denna basnivå får medlemsstaterna själva tillämpa strängare regler. Alla flygplatser omfattas av reglerna, men för mindre flygplatser finns möjlighet att uppnå den givna skyddsnivån genom att vidta andra åtgärder. Sverige arbetade aktivt för att få till stånd en flexibel ordning under nationellt överinseende för de mindre flygplatserna.

19.4.4Skadeståndsansvar vid flygolyckor

Arbetet med förordningen om ändring av rådets förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor inleddes och slutfördes under det svenska ordförandeskapet. Vid transportrådet i juni antogs en gemensam ståndpunkt. Efter att Europaparlamentet avslutat sin andra behandling kan ändringsförordningen antas slutligt. Detta förväntas ske i början av år 2002. Ändringarna sker för att möjliggöra en ratifikation av den s.k. Montrealkonventionen. Den nya förordningen innebär ett förbättrat ersättningsskydd för flygpassagerare. Dessutom förbättras informationen till dem.

19.4.5Övriga flygsäkerhetsfrågor

Under år 2000 började rådet behandla ett förslag till direktiv om säkerhetskrav för kabinbesättningar och ett förslag till förordning om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom civil luftfart. Båda förslagen blockerades i december 2000 och behandlades inte vidare under det svenska ordförandeskapet. Med anledning av terrorattacken den 11 september försökte det belgiska ordförandeskapet att på nytt ta upp förslagen för avgörande av rådet. Detta lyckades inte eftersom en blockerande majoritet medlemsstater anser att förslaget om kabinbesättning inte innebär något mervärde för flygsäkerheten.

145

Förslaget om harmonisering av tekniska krav blockeras fortsatt av Skr. 2001/02:160 Gibraltarfrågan.

19.4.6Ett gemensamt europeiskt luftrum

Rådet gav i december 1999 kommissionen i uppdrag att ta fram en rapport om hur den civila luftfarten skulle kunna effektiviseras. Skälet var den tilltagande trängseln i det europeiska luftrummet. Kommissionen inrättade i januari 2000 en så kallad högnivågrupp med nationella experter inom civil och militär luftfart. Från svensk sida deltog Närings- departementet, Luftfartsverket och Försvarsmakten.

Gruppens arbete resulterade i en rapport om ett gemensamt europeiskt luftrum. Rapporten innehöll förslag till åtgärder för att effektivisera den europeiska flygtrafiktjänsten och presenterades för transportministrarna i december 2000. Vid toppmötet i Stockholm fastställdes att ett gemensamt europeiskt luftrum skall vara genomfört senast vid utgången av 2004.

Kommissionen lade i oktober 2001 fram förslag till förordningar (KOM (2001) 123 slutlig) och (KOM (2001) 564 slutlig) ,vilkas syfte är att möjliggöra genomförandet av det gemensamma europeiska luftrum- met. Förslagen presenterades i rådsarbetsgruppen i december 2001.

19.4.7Rapportering av händelser inom civil luftfart

Kommissionen lade fram ett direktivförslag (KOM (2000) 847 slutlig), som innebär att EU inrättar ett system för utbyte av information om tillbud och olyckor inom den civila luftfarten. Syftet med systemet är att i statistiskt aveende sprida kunskap om olika typer av händelser inom den civila luftfarten samt därmed förbättra flygsäkerheten i Europa.

Direktivförslaget är tänkt att säkerställa att information som är viktig för säkerheten inom den civila luftfarten rapporteras, samlas in, lagras, skyddas och sprids så att analysen samt kontrollen av denna information underlättas. Förslaget syftar till att se till att uppgifterna samlas in och att alla som behöver får tillgång till dem. Det är sedan upp till medlems- staterna att avgöra om man vill analysera uppgifterna och vilken myndighet som skall samla in informationen.

Enligt förslaget skall medlemsstaten utse en behörig myndighet med uppgift att inrätta ett system för att samla in, utvärdera, bearbeta och lagra rapporter om händelser. Rapporter, relevant säkerhetsinformation från störningsrapporter, olyckor och allvarliga tillbud skall lagras i en databas. Medlemsstaterna skall delta i ett ömsesidigt informationsutbyte, där all information i databasen ställs till förfogande för andra medlems- stater. Det gäller bland annat de myndigheter som ålagts att utreda olyckor och tillbud inom den civila luftfarten, så att de kan dra lärdom av den information som finns i databasen.

Rådet behandlar för närvarande förslaget.

146

19.4.8

Bildandet av en ny europeisk luftfartsbyrå

Skr. 2001/02:160

Den viktigaste flygsäkerhetsfrågan under har varit att inrätta en ny europeisk byrå för luftfartssäkerhet, European Aviation Safety Agency (EASA). Kommissionens förslag till förordning om inrättandet av byrån behandlades med prioritet under det svenska ordförandeskapet. Byrån skall ersätta det europeiska organet JAA (Joint Aviation Authorities) som är ett samarbete mellan nationella myndigheter på flygsäkerhetsområdet. JAA arbetar med att ta fram säkerhetsregler för den civila luftfarten. Dessa regler kommer i framtiden att tillämpas under JAA:s överinseende.

Det svenska ordförandeskapet fick erkännande för ett målmedvetet och effektivt arbete med förordningsförslaget. Under hösten 2001 antog rådet en gemensam ståndpunkt och förslaget lämnades därefter till Europa- parlamentet.

19.4.9Luftfart och buller

EU:s transportministrar enades i april under det svenska ordförande- skapets ledning om gemensamma slutsatser vad gäller luftfart och miljö. Dessa slutsatser innehöll riktlinjer för hur medlemsstaterna skulle agera inför och under den generalförsamling som FN-organet för civil luftfart (ICAO) höll i september-oktober 2001.

Miljöfrågorna fick stor uppmärksamhet under ovannämnda general- församling. Den känsligaste frågan gällde vilka bulleråtgärder ICAO skulle acceptera. Medlemsstaterna ville kunna skärpa bulleråtgärderna genom att förbjuda de mest bullrande luftfartyg som i dag tillåts. Generalförsamlingen lyckades enas om en global miljöresolution, i vilken ICAO-länderna accepterar att världens regioner inom vissa ramar tillåter olika bulleråtgärder.

Mot bakgrund av ICAO:s miljöresolution har kommissionen i december 2001 lagt fram ett nytt direktivförslag om att inrätta regler och procedurer för att införa bullerrelaterade driftsbegränsningar vid gemen- skapens flygplatser. Syftet är att genom gemensamma regler underlätta införandet av driftsbegränsningar mot mer bullersamma luftfartyg vid gemenskapens flygplatser. På så sätt kan man undvika att fler medbor- gare utsätts för flygbuller.

Direktivet är också tänkt att ersätta förordning (EG?) nr 925/1999, som förbjuder ljuddämpare på äldre luftfartyg. På så sätt kan EU lösa den så kallade artikel 84-dispyten med USA. Denna tvist handlar om att USA har anmält medlemsstaterna till ICAO:s råd med motiveringen att rådsförordning (EG) nr 925/1999 diskriminerar tredjeland.

19.4.10Förhållandet till tredje land

EU och Central- och Östeuropa samt Cypern.

Kommissionens förhandlingar med tio central- och östeuropeiska stater

samt Cypern om en utvidgning av den inre luftfartsmarknaden är

147

avslutade. Avtalen omfattar dock ej Ungern. Det finns förhoppningar om Skr. 2001/02:160 att avtalen skall kunna skrivas under år 2002.

19.5Transeuropeiska nät för transporter

19.5.1Kommissionens förslag till ändring av riktlinjer för de transeuropeiska transportnäten TEN-T (nr 1692/96 EG)

Upprättandet och utbyggnaden av transeuropeiska nät inom transport- sektorn har som särskilda mål att säkerställa en varaktig framkomlighet för personer och varor under bästa möjliga betingelser i socialt, säker- hetsmässigt och miljömässigt hänseende samt att integrera alla trans- portslag med beaktande av deras komparativa fördelar; skapandet av sysselsättning är en av de möjliga konsekvenserna av det transeuropeiska nätet.

De gällande riktlinjerna för TEN-T antogs 1996 och beskriver mål, prioriteringar och huvudlinjer för transportnätet samt den infrastruktur som omfattas av TEN. 14 större infrastrukturprojekt hade tidigare valts ut som särskilt prioriterade. Nätet skall införas gradvis till 2010.

I oktober 2001 presenterade kommissionen sitt förslag till ändringar av riktlinjerna för TEN-T (KOM (2001) 544 slutlig). Förslaget är det första steget i en planerad tvåstegsrevidering. Det utgår från en begränsad översyn av de gällande riktlinjerna i avvaktan på det förslag om en mer genomgripande revidering som kommissionen avser att lägga fram 2004. Sammanfattningsvis anger kommissionen att man till följd av:

–förseningar i genomförandet av vissa projekt,

–överbelastningen på många huvudförbindelser,

–den gradvisa avregleringen av järnvägsmarknaden,

–den förutsebara trafikutvecklingen,

–krav på ökad miljöhänsyn samt den översyn som redan gjorts av riktlinjerna,

bör sträva efter:

–att eliminera flaskhalsar på det befintliga eller planerade nätet utan att tillfoga några nya sträckningar och

–att man vid detta tillfälle bör uppdatera förteckningen över prioriterade projekt.

Dessutom blir det nödvändigt att revidera riktlinjerna 2004 för att beakta utvidgningen och bättre återge förändrade trafikflöden.

Konkret innebär detta att åtgärder skall vidtas för att bygga ut ett järnvägsnät för godstrafik, för att främja närsjöfart och transporter på inre vattenvägar, för att främja integrering av järnvägs- och lufttransporter samt för effektivare intelligenta transportsystem. Vidare föreslås tekniska anpassningar av planer och program, krav på strategiska miljöbedöm- ningar (enligt direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan) i kommande projekt samt förbättrade förbindel- ser till tredjeland.

148

Kommissionen föreslår även en ändring i finansieringsförordningen Skr. 2001/02:160 (EG) nr 2236/95 för att snabbare eliminera vissa flaskhalsar. Förslaget

innebär att det maximala bidraget höjs från 10 procent till 20 procent av byggkostnader för gränsöverskridande järnvägsprojekt som korsar natur- liga barriärer och inom gränsområden till kandidatländerna.

19.5.2Fördelning av stöd för år 2001

Rådets förordning (EG) nr 2236/95, reviderad genom förordning 1655/99, om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät utgör den rättsliga grunden för det ekonomiska stöd som genom årliga beslut i en finansieringskommitté fördelas till projekt av gemensamt intresse. Europaparlamentets och rådets beslut 1692/96/EG, reviderat i juni 1999, anger i sin tur vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att medel skall kunna utbetalas. Det totala beloppet för stödet under förordningen (dvs. för alla sektorer av de transeuropeiska näten) uppgår till 4 600 miljoner euro för perioden 2000-2006. Av dessa har 3 128 miljoner euro avsatts för ett flerårigt program, det s.k. Multiannual Indicative Programme (MIP), som löper under perioden 2001-2006. Av dessa har 57 miljoner euro avsatts för svenska transportprojekt under perioden.

Kommissionen beslutade den 19 december 2001 om stöd till följande svenska projekt inom ramen för MIP:

–Citytunneln i Malmö (2 miljoner euro).

–Åtgärder på södra och västra stambanorna (varav 2 miljoner euro).

–Väg E6 genom Bohuslän (2 miljoner euro).

Bland de gemensamma projekt där Sverige deltar beviljades VIKING och Galileo stöd.

Kommissionen fattade den 17 december 2001 beslut om fördelning av de delar av stödet som är utöver MIP under 2001:

–Botniabanan, studier och järnvägsplaner (6,5 miljoner euro).

–Rulltrappförbindelse mellan avgångshallen på Arlanda flygplats och Arlandabanans station (1 miljon euro).

Totalt har svenska projekt beviljats 13,5 miljoner euro i bidrag under 2001.

20 Näringspolitik

EU:s näringspolitik skall säkerställa att nödvändiga förutsättningar finns för den europeiska industrins konkurrensförmåga. Unionens insatser skall inriktas på att påskynda industrins anpassning till struktur- förändringar och främja ett gynnsamt näringslivsklimat.

149

20.1

Konkurrenskrafts- och småföretagsfrågor

Skr. 2001/02:160

Inom den europeiska unionen råder stor enighet om små och medelstora företags betydelse för tillväxt, konkurrenskraft, innovation och sysselsättning. Gemenskapens politik och program bidrar till att skapa en dynamisk företagsmiljö i Europa. Under det gångna året har konkurrenskrafts- och småföretagsfrågorna stått i fokus på industrirådets dagordning. Bland de frågor som diskuterats kan nämnas entreprenör- skap, innovationer inkl. informations- och kommunikationsteknologins betydelse för den europeiska industrins konkurrenskraft. Dessutom har frågan om kapitalförsörjning till små och medelstora företag lyfts fram.

Aktiviteter under det svenska ordförandeskapet

Under det svenska ordförandeskapet genomfördes ett antal möten där medlemsländerna diskuterade Europas konkurrenskraft och entreprenörskap:

–informellt industriministermöte i Manchester, Storbritannien den 19– 20 februari,

–SME Forum “Entrepreneurship for the future”, småföretagskonferens i Växjö den 19–20 mars,

–Europeiska rådet i Stockholm den 23–24 mars,

–industrirådet den 14–15 maj.

Vid det informella industriministermötet i Manchester möttes industriministrarna, kommissionärer och fem näringslivsrepresentanter för att diskutera hur medlemsstaterna gemensamt skall stärka Europas konkurrenskraft. Ett antal viktiga områden togs upp, bl.a.:

–ett ramverk på EU-nivå för företagande,

–tillgång till riskkapital och finansiella marknader,

–främjande av forskning och utveckling samt e-handel,

–åtgärder för att överbrygga kompetensklyftan (fokus på entreprenör- skap).

Under småföretagskonferensen i Växjö, som handlade om “entre- prenörskap för framtiden”, träffades representanter från medlemsstaterna, olika organisationer samt representanter från näringslivet för att utbyta erfarenheter om förutsättningarna för entreprenörskap och hur ett mer entreprenöriellt klimat stimuleras. Tre seminarier hölls om nytt/ungt entreprenörskap, immateriella tillgångar samt design i en kunskaps- ekonomi. Vid konferensen deltog ca 400 personer.

Vid industrirådets möte i maj antogs slutsatser om ”Entreprenörskap, IKT och e-business som faktorer för konkurrenskraft” (7924/01). Dessa syftar till att skapa ett bra klimat för e-affärer och entreprenörskap genom bland annat jämförelser av nationella och regionala strategier för att stödja e-affärer, främja kunskapen av att använda sig av e-affärer och stärka IT-kompetensen hos småföretag. Slutsatserna baseras på ett meddelande från kommissionen ”Helping SMEs to Go Digital”, där ett antal undersökningar visar att framförallt småföretag i Europa är sämre på att använda sig av Internet för att göra affärer än småföretag i konkurrentländer, främst USA.

150

Initiativ inom näringspolitikens område	Skr. 2001/02:160
Vid rådets möte i december diskuterades vikten av att hålla högt tempo
när det gäller att främja entreprenörskap och stärka konkurrenskraften
hos små och medelstora företag för att nå målet från Lissabon att Europa
skall vara världens mest konkurrenskraftiga region år 2010. Slutsatserna
om ”implementering av målen antagna i Lissabon inom området
företagspolitik” (14203/01), som antogs av rådet, betonar detta. Slut-
satserna bygger på ett antal rapporter, bl.a. den s.k. konkurrens-
kraftsrapporten, olika resultattavlor och en rapport om den nya
ekonomins inverkan på företag. Vid industrirådet i december antogs även
slutsatserna ”kapitalförsörjning för små och medelstora företag”
(14188/01).
Arbetet med att genomföra den europeiska stadgan för småföretag, som
godkändes under 2000, har påbörjats. Stadgan behandlar tio områden
som bör prioriteras inom företagspolitiken. Områden som tas upp är
bland annat utbildning i entreprenörskap, regelförbättring, förbättrad
tillgång på online-tjänster, ytterligare förbättring av den inre marknaden,
skatte- och finansiella frågor, stärkande av den tekniska kapaciteten hos
småföretag samt förbättrad information till företag. Medlemsstaterna har
under hösten rapporterat olika åtgärder inom stadgans område till
kommissionen. Kommissionen skall i sin tur, varje år till Europeiska
rådets vårmöte, inkomma med en rapport till rådet som redovisar hur
medlemsstaterna har arbetat med de olika frågorna.
Inom ramen för gemenskapens fleråriga program för företag och
företagaranda, särskilt små och medelstora företag (2001 – 2005) har en
rad aktiviteter ägt rum under 2001. Euro Info Centre-nätverket (EIC) har
fortsatt informera små och medelstora företag om EU, den inre
marknaden, EU-program och finansieringsmöjligheter samt förmedlat
affärskontakter mellan svenska och europeiska företag. Dessutom har
nätverket genomfört ett stort antal seminarier på temat hur euron
påverkar små företag. Under året har fyra partnerskapsmässor
(Partenariat, Interprise och IBEX) genomförts där ca 440 svenska företag
deltog.
Under 2001 har ett tiotal s.k. ”BEST procedure projects” startats inom
ramen för det fleråriga programmet för företag och företagaranda.
Projekten syftar i första hand till erfarenhetsutbyte mellan medlems-
länderna om olika insatser för att stimulera entreprenörskap och
småföretag. Områden för jämförelser är exempelvis entreprenörskaps-
utbildning, regler för företagsetableringar, främjande av e-handel och
insatser för att stimulera s.k. företagsänglar.
En rapport om genomförandet av handlingsplanen för att främja
företagaranda och konkurrenskraft har tagits fram av kommissionen.
Rapporten redovisar olika initiativ och åtgärder som medlemsstaterna och
kommissionen genomför inom områden som främjande av entreprenör-
skap, utbildning och kompetensutveckling, regelförenkling, finansiering
och forskning och utveckling.
Kommissionen presenterade under året även ett antal rapporter om
Europas konkurrenskraft, bland annat konkurrenskraftsrapporten, som
ger en sammanfattande bild av konkurrenskraftssituationen inom EU i

151

jämförelse med USA och Japan. Årets rapport hade fokus på innovationer Skr. 2001/02:160 och IT. Kommissionen har också presenterat olika resultattavlor, bland

annat ”Innovation Scoreboard” och "Enterprise Policy Scoreboard”. Sverige uppvisar goda resultat på flera områden i förhållande till andra medlemsstater.

Näringspolitiska frågor diskuteras förutom i rådet även i kommissionens generaldirektörsgrupp (Enterprise Policy Group I). Gruppen träffas regelbundet för att diskutera idéer, förslag och utred- ningsinsatser som underlag för diskussionerna i industrirådet. Under året har gruppen bland annat diskuterat entreprenörskapsfrågor, prestanda- analys, informations- och kommunikationsteknologi, integrering av hållbar utveckling i näringspolitiken samt EU:s olika finansierings- instrument och nätverk. Under året har kommissionen tillsatt en referensgrupp som består av representanter från näringslivet i de olika medlemsstaterna den s.k. ”Enterprise Policy Group II”.

Under 2001 har också ett arbete med kvantitativa mål inom näringspolitiken inletts. Detta har diskuterats vid ett antal tillfällen bland annat vid den informella industriministerkonferensen i Manchester och av industrirådet i maj och december. Kvantitativa mål skall enligt kommissionen vara frivilliga och bygga på initiativ av prestandaanalys och dess resultattavlor. Indikatorerna skall vara få, relevanta och statistiskt säkerställda. Kommissionen vill införa kvantitativa mål inom sju områden: entreprenörskap, regelverk, inre marknadens funktionssätt, tillgång till riskkapital, tillgång till humankapital, tillgång till teknik samt innovationer och kunskap. En expertgrupp har tillsatts av kommissionen för att arbeta vidare med detta. Arbetet med regelförenkling har fortskridit under året med fortsatt hög prioritet, se avsnitt 8.3.

Kommissionens generaldirektorat för företagspolitik har under året arbetat fram ett diskussionspapper om kooperativ, där ett seminarium vid en konferens i Gävle var en avstämningspunkt. Avsikten är att papperet samt de synpunkter som kommer in skall ligga till grund för ett officiellt dokument från kommissionen under 2002.

20.2Integration av hållbar utveckling

För arbetet med integrering av miljö och hållbar utveckling är det väsentligt att utveckla ny teknik som kan bidra både till industrins konkurrenskraft och en hållbar utveckling. En viktig förutsättning för detta är ett bra innovationssystem med goda möjligheter för introduktion av ny teknik på marknaden. Det är också viktigt att stärka dialogen om hållbar utveckling mellan politiska beslutsfattare och marknadens aktörer och att utveckla användningen av incitament som är anpassade till marknadens funktion.

Vid rådets möte i april 1999 antogs slutsatser om hur arbetet med integrering av miljö och hållbar utveckling i industripolitiken skall genomföras. Vid industrirådet i november antogs en rapport som sedan presenterades vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999. Avsikten var att frågan skulle följas upp vid industrirådets möte i maj

152

2001 och att strategin i sin helhet skulle vara klar till toppmötet i Skr. 2001/02:160 Göteborg i juni 2001.

Under förberedelserna drev Sverige frågan bland annat genom att försöka förmå kommissionen att ta fram ett underlag för utarbetande av en strategi för integration av hållbar utveckling. Kommissionen visade sig dock ovillig att ta fram ett sådant dokument. Sverige valde därför att utarbeta ett s.k. non-paper (dvs. ett dokument som klargör Sveriges position och som syftar till att påverka förhandlingsresultatet) rörande en strategi för integration av hållbar utveckling i näringspolitiken. Arbetet med dokumentet påbörjades under hösten 2000 och avslutades i januari 2001. Dokumentet överlämnades till rådet i februari 2001. Industri- ministrarna antog i maj 2001 slutsatser som rörde en strategi för integration av hållbar utveckling i näringspolitiken. I slutsatserna framhåller industriministrarna betydelsen av att alla tre dimensionerna av hållbar utveckling beaktas vid utarbetande av en strategi. Ministrarna pekar också på vilka frågor som är av betydelse inom de tre dimensionerna. Slutsatserna följs nu upp dels inom det fleråriga programmet för företag och företagaranda och dels inom en arbetsgrupp under generaldirektörerna för industri som kommissionen har bildat.

20.3Konkurrensfrågor

Under år 2001 fortsatte arbetet med att modernisera och effektivisera tillämpningen av konkurrensreglerna. Arbetet bedrivs dels i syfte att möjliggöra ökade insatser i fråga om bekämpning av allvarliga överträdelser av förbuden, dels som en förberedelse inför EU:s förestående utvidgning. Kommissionen presenterade i september 2000 ett förslag till ny rådsförordning (KOM (2000) 582 slutlig), som huvudsakligen är baserat på innehållet i den vitbok som kommissionen antog i april 1999 (KOM (1999) 101 slutlig). Förslaget innebär att den gällande ordningen, med prövning av individuella undantag för visst samarbete mellan företag tas bort och ersätts av ett legalundantag. Ingripanden avses i större utsträckning grundas på klagomål. Förslaget innebär också en mer aktiv roll för de nationella konkurrens- myndigheterna och domstolarna i fråga om tillämpningen av EG:s konkurrensregler. Kommissionens förslag har behandlats inom ramen för en rådsarbetsgrupp under hela 2001, varav det första halvåret under svenskt ordförandeskap. Sverige är generellt sett mycket positivt till moderniseringsarbetet därför att det skapar större marknadseffektivitet. Moderniseringen är även en förutsättning för utvidgningen. Till detta kommer att reformen underlättar för företagen.

Nya EG-förordningar om gruppundantag för avtal om forskning och utveckling förordning (EG) nr 2659/2000 respektive för specialiser- ingsavtal förordning (EG) nr 2658/2000 antogs i november 2000 och trädde i kraft den 1 januari 2001. Ett tillkännagivande för principerna för bedömning av horisontella samarbetsavtal, dvs. samarbetsavtal mellan företag som verkar i samma handelsled, presenterades av kommissionen den 6 januari (2001/C 3/02).

153

Kommissionen har under året inlett en översyn av sitt tillkännagivande Skr. 2001/02:160 från 1997 om avtal av mindre betydelse vilka inte omfattas av förbudet i

EG-fördragets artikel 81(1). Under hösten 2001 har vidare ett arbete påbörjats med en översyn av rådets förordning (4064/89/EEG) om kontroll av företagskoncentrationer och kommissionen presenterade i december 2001 en grönbok i frågan. Vidare har ett utkast till utvärderingsrapport över förordning (EG) nr 240/96 om gruppundantag för tekniköverföring behandlats under hösten. Kommissionen lade fram en slutlig utvärderingsrapporti december och har inbjudit tredje parter att reagera på förslaget. Kommissionen har under året också påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt program som rör förutsättningarna för nedsättning av sanktioner (s.k. leniencyprogram). Under året har kommissionen även fortsatt sin översyn av nuvarande förordning (EG) nr 1475/95 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon. Kommissionen presenterade hösten 2000 en utvärderingsrapport rörande detta gruppundantag. En hearing med anledning av rapporten anordnades av kommissionen i februari 2001. Något förslag till framtida ordning hade inte presenterats av kommissionen vid utgången av år 2001.. Sverige har haft möjlighet att framföra synpunkter på kommissionens förslag genom deltagande i de rådgivande kommittéerna.

Kommissionen har en central roll vid tillämpningen av EG:s konkurrensregler. Kommissionen samråder därvid med medlemsstaternas konkurrensmyndigheter. Under år 2001 mottog den svenska konkurrens- myndigheten Konkurrensverket drygt 500 ärenden från kommissionen inom ramen för nämnda samrådsförfarande. Ett stort antal av dessa ärenden rörde företagssamgåenden. Ett uppmärksammat fusionsärende var det planerade samgåendet mellan SEB och Föreningssparbanken. I detta ärende valde parterna att avbryta samgåendet under pågående prövning hos kommissionen. Ärendet har föranlett en debatt om huruvida företag i små medlemsstater diskrimineras vid tillämpningen av EG:s konkurrensregler.

20.4Statsstöd

Möjligheterna att lämna statligt stöd till näringslivet i EU begränsas genom särskilda gemenskapsbestämmelser, de s.k. statsstödsreglerna. Syftet med reglerna är att motverka otillbörligt konkurrenssnedvridande stöd som kan störa den inre marknadens funktion. Kommissionen övervakar medlemsstaterna och skall, med vissa undantag, lämna sitt godkännande innan nya eller ändrade stöd betalas ut.

Under 2001 har statsstödsområdet förts högre upp på den politiska agendan. Vid toppmötet i Stockholm i mars formulerade Europeiska rådet en rad slutsatser inom ramen för Cardiff-processen med sikte på att öka EU:s konkurrenskraft. För att åtgärda de sedan tidigare konstaterade alltför höga nivåerna stöd inom EU fastslogs att medlemsstaterna till 2003 skall påvisa en minskning av det statliga stödet i förhållande till BNP. Rådet pekade också på behovet av en omorientering av stödet till

övergripande målsättningar av gemenskapsintresse, inklusive mål för

154

regional utjämning. Under det belgiska ordförandeskapet har dessa slutsatser följts upp med ytterligare diskussioner vid en informell ministerkonferens i Genval i oktober och genom vissa kompletterande slutsatser i samband med industrirådets möte den 5 december. Som ett led i arbetet har kommissionen under sommaren presenterat en resultattavla för statligt stöd. Denna kommer att presenteras årligen och bl.a. utnyttjas för att följa upp hur volymen stöd inom medlemsstaterna utvecklas över tiden.

Det pågående arbetet för att modernisera statsstödsreglerna har förts vidare under 2001. För att kunna hantera mer rutinartade ärenden på ett enklare sätt publicerades i januari (EGT L 10, 13.1.2001) ett antal förordningar, s.k. gruppundantag, som ger möjlighet för medlemsstaterna att verkställa stöd utan föregående prövning av kommissionen. Gruppundantag har därmed etablerats för stöd till små och medelstora företag, stöd till utbildning samt för stöd av mindre betydelse (i praktiken en kodifiering av tidigare bestämmelser om s.k. försumbart stöd). Under hösten har kommissionen presenterat ett förslag till nytt gruppundantag för stöd till sysselsättning. Ambitionen är att också på detta område kunna införa gruppundantag, vilket kan väntas ske under 2002.

Förutom arbetet med gruppundantag har kommissionen efter samråd med medlemsstaterna beslutat om vissa nya riktlinjer och meddelanden m.m. som anger gränserna för sådant stöd som kan anses förenligt med EG-fördraget. Statligt stöd för att främja riskkapitalförsörjning är ett sådant område. Här innebar tidigare gällande bestämmelser svårigheter att förverkliga mer betydande insatser från medlemsstaterna. I det meddelande om statligt stöd och riskkapital som publicerades i augusti 2001 (EGT C 235, 21.8.2001) har kommissionen banat väg för en mer positiv hållning till sådant statligt stöd. Detta sker dock på vissa villkor. Åtgärder innebärande statligt stöd medges endast för att komma till rätta med marknadsmisslyckanden och om de är fokuserade på de mindre och växande företagens särskilda behov.

Ytterligare exempel på nya bestämmelser gäller kommissionens riktlinjer om stöd till kortfristiga exportkreditförsäkringar (EGT C 217, 2.8.2001). Här har kommissionen beslutat om ett snävare utrymme för statlig inblandning, vilket är en följd av de senaste årens utveckling av möjligheterna att få försäkringar på kommersiella villkor.

Ett område som tilldragit sig särskilt intresse under 2001 berör s.k. tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Som en uppföljning av kommissionens meddelande om dessa tjänster (EGT C 17, 19.1.2001) och slutsatser som fastställts vid toppmötet i Nice, diskuterades med medlemsstaterna i juni 2001 vissa konsekvenser till följd av den utveckling som skett enligt rättspraxis på området. Tolkningar av vissa avgöranden av EG-domstolen och Förstainstansrätten pekade på behovet av att i enlighet med EG-fördragets artikel 88.3 förhandsanmäla till kommissionen samtliga fall av statliga stöd där medlemsstaterna intervenerar för att tillgodose tillgången på dessa tjänster. En ytterligare rapport (KOM(2001) 598 slutlig) har därefter presenterats av kommissionen inför Europeiska rådets möte i Laeken. Vid inre marknads-, konsument- och turismministrarnas möte den 26 november beslutades om vissa slutsatser som betonar behovet av att bland annat

Skr. 2001/02:160

155

klarlägga rättsläget i förhållande till konkurrens- och statsstödsreglerna. Skr. 2001/02:160 En nyligen avkunnad dom i EG-domstolen (mål C-53/00) synes dock

kunna ge stöd för den tidigare tolkning av rättsläget som gällt och därmed att anmälningsskyldighet för statligt stöd inte nödvändiggörs i varje enskilt fall. I ljuset av förda diskussioner och rådets slutsatser om klarlägganden återstår att se hur frågan skall hanteras.

Inom kulturpolitikens område kan nämnas att kommissionen i november tillkännagav principer för hur reglerna om statligt stöd skall tillämpas på radio och TV i allmänhetens tjänst (EGT C 320, 15.11.2001). Principer för hanteringen av statligt stöd till biografsektorn har också berörts i ett meddelande från kommissionen (KOM(2001)534, 26.9.2001). För närmare information om dessa dokument hänvisas till kapitlet 30, Kultur och media.

När det gäller andra sektoriella stöd har under året behandlats ett antal frågor. Till följd av händelserna i USA den 11 september uppkom ett behov av riktade åtgärder inom luftfartssektorn. En särskild grupp för försäkringsfrågor enades i oktober om vissa riktlinjer för tillfälliga statliga garantier i syfte att säkerställa ett skydd för tredje man motsva- rande den nivå som funnits före terrorattackerna.

Den ständigt återkommande frågan om stöd till varvsindustrin har också behandlats under året. För information på denna punkt hänvisas till avsnittet 20.6.2.

Enskilda ärenden med specifik svensk anknytning har under år 2001 bland annat gällt det nya sjöfartsstöd som föreslagits av regeringen (prop. 2000/01:27). Efter prövning av kommissionen kunde stödet godkännas i slutet av oktober 2001. Det förnyade stödet till risktäckande kassaservice genom Posten AB anmäldes under hösten till kommissionen, vilket skedde i ljuset av ovan nämnd diskussion om s.k. tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Andra ärenden som är föremål för kommissionens prövning gäller nedsättningen av CO2-skatt och en stödordning för bidrag till skogsägare till följd av stormfällningar i södra Sverige. Anmälan har också skett när det gäller förlängning till utgången av 2002 för stöd till småskalig elproduktion och miljöbonus för vindkrafts- producerad el.

Inom området regionalt stöd kan nämnas regeringens förslag (prop. 2001/02:4) om en nedsättning av de sociala avgifterna i stödområde A, att gälla fr.o.m. den 1 januari 2002. Utrymmet för denna åtgärd har till följd av statsstödsreglerna begränsats till att utgöra ett stöd av mindre betydelse, eller s.k. försumbart stöd. Då stödbeloppet per företag inte överstiger 100 000 euro per företag under en tid av tre år kan stödet utnyttjas utan föregående prövning av kommissionen (jmf. bestäm- melserna om gruppundantag ovan). Den tidigare nedsättningen av socialavgifterna som utgick i norra Sverige var inte beloppsmässigt begränsad och underkändes av kommissionen i december 2000 då stödet inte ansågs förenligt med EG-fördraget.

156

20.5

Kol- och stålfrågor

Skr. 2001/02:160

Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) har en giltighetstid på 50 år och löper ut den 23 juli 2002, vilket för med sig att hela det juridiska systemet och alla förfaranden som rör EKSG upphör att gälla. Kol- och stålindustrin kommer därefter att omfattas av EG-fördraget och vara underkastad samma regler som andra industrigrenar. När EKSG-fördraget upphör krävs emellertid att någon tar ansvar för fortsatt förvaltning av EKSG:s ännu oavslutade finansiella ärenden och tar över dess tillgångar och skulder.

I den resolution om tillväxt och sysselsättning som Europeiska rådet antog i Amsterdam 16-17 juni 1997, uppmanades kommissionen att inför EKSG-fördragets utgång lämna lämpliga förslag för att säkerställa att inkomsterna från reserverna skulle användas för forskning och utveckling inom kol- och stålområdet. Två rådsresolutioner har angivit att EKSG:s tillgångar och skulder skall övertas av de återstående gemenskaperna, att forskningen inom kol- och stålområdet skall upprätthållas även efter juli 2002 och finansieras genom EKSG:s medel.

För att genomföra rådets intentioner arbetade kommissionen därefter fram tre beslut innehållande finansiella och forskningsmässiga riktlinjer för verksamheten efter EKSG-fördragets utgång. Dessa presenterades för rådet i september 2000. Efter en diskussion om förslagets rättsliga grund arbetade det franska ordförandeskapet fram ett utkast till protokoll som vid regeringskonferensen i Nice antogs som en bilaga till Nice-fördraget. Protokollet gav den rättsliga grund som krävdes för det fortsatta arbetet.

Under det svenska ordförandeskapet förhandlade Sverige framgångs- rikt de tre rättsakterna och nådde en politisk överenskommelse vid rådsmötet i maj. Inget formellt beslut kunde emellertid fattas, eftersom det var villkorat av Europaparlamentets yttrande och ratificeringen av Nice-fördraget.

Eftersom det irländska folket sedermera röstade nej till Nice-fördraget har det belgiska ordförandeskapet därför tvingats hitta en alternativ lösning av problemet med en rättslig grund för besluten. Då Nice- fördraget inte väntas hinna bli ratificerat i tid har ett förslag till mellanstatligt beslut presenterats om att den till Nice-fördraget fogade rättsliga grunden skall tillämpas provisoriskt från den 24 juli 2002. Förslaget behandlas ännu och kan tidigast antas under det spanska ordförandeskapet. Sverige var drivande i denna fråga och ställer sig därför positivt till att en tillfällig lösning tas fram, så att inte kol- och stålindustrins forskning drabbas av avbrott.

20.6Branschfrågor

20.6.1 Varvsindustrin

Kommissionen lämnade den 30 juni ett förslag till en ny tillfällig
stödordning för den europeiska varvsindustrin. Förslaget riktar sig till de
marknadssegment som är särskilt utsatta för konkurrens från den	157
	157

koreanska varvsindustrin. Förslaget har tillkommit efter ett flertal försök Skr. 2001/02:160 från kommissionens sida att genom förhandlingar med Korea komma

överens om ökad öppenhet och tillgänglighet till information som rör den koreanska varvsindustrins handelsvillkor.

Förslaget till stöd till varvsindustrin är begränsat till containerfartyg och produkt- och kemikalietankers och uppgår till maximalt 14 procent av kontraktsvärdet. Stöd över 6 procent måste notifieras och godkännas av kommissionen, och det kommer bara att kunna godkännas om det står helt klart att stödet behövs för att behålla kontraktet inom EU. Kommissionens förslag bygger på marknadsinformation från 1997 till november 2000 vilken har behandlats i en TBR-rapport (Trade Barriers Committee) och som godtagits av medlemsländerna. Denna rapport ligger till grund för valet av stödberättigade fartygskategorier och kommer att uppdateras av kommissionen.

Kommissionen har för avsikt att inleda en WTO-process så snart som förslaget till stödmekanism antagits, medan industrirådet uppmanade kommissionen redan den 14 maj 2001 att initiera en WTO-process så snart som möjligt.

Förslaget behandlades vid industrirådet den 5 december 2001, men kunde inte antas då det inte fanns någon kvalificerad majoritet för förslaget.

20.6.2Återvinningsindustrin

Under år 1999 bildades ett forum för återvinningsindustrin (Recycling Forum). Inom forumet diskuterades vissa förslag till åtgärder som kommissionen lagt fram i ett tidigare meddelande. I forumet deltog en stor bredd av offentliga och privata intressenter. Forumet skall bland annat bedöma om det är möjligt och meningsfullt att inrätta ett permanent organ – ett europeiskt återvinningscentrum. Ett avslutande forum där slutrapporten från forumet diskuterades hölls den 28 januari 2000. Efter det överlämnades slutrapporten till kommissionen. Enligt rapporten skall inledningsvis ett virtuellt återvinningscentrum bildas. Detta arbete har inletts under 2001 och sker framför allt i samarbete mellan branschen och kommissionen. I slutrapporten konstateras vidare att det finns ett behov av att förtydliga avfallslagstiftningen när det gäller definitionen av avfall. Detta arbete har påbörjats inom ramen för TAC-kommittén. Nämnas kan också att forumet konstaterade att kvoter i syfte att främja utnyttjande av återvunnet papper inte är en lämplig metod.

20.6.3 Skogsnäringen

EU har ingen gemensam skogspolitik. Flera förordningar behandlar dock
helt eller delvis frågor av intresse för skogen och skogsnäringen.
Förordning (EG) nr 2158/86 om skydd av gemenskapens skogar mot
skogsbränder och förordning (EG) nr 3258/86 om skydd av gemen-
skapens skogar mot atmosfärisk nedsmutsning förlängdes under det
finska ordförandeskapet t.o.m. 2001. Det svenska EU-ordförandeskapet
hade planerat för en omförhandling av dessa båda förordningar. På grund	158
	158

av förseningar från kommissionens sida med förslag till nya eller en ny Skr. 2001/02:160 förordning har de båda förordningarna förlängts t.o.m. utgången av 2002.

Ett särskilt skogsindustriforum arrangeras årligen av kommissionen och den europeiska skogsindustrin. Skogsindustriforumet som förläggs i ordförandelandet hölls i Stockholm i juni 2001. Forumet är tänkt att skapa former för en dialog mellan skogsindustrin och representanter för såväl kommissionen som medlemsstaterna.

21 Turism

Turism och sysselsättning

Inremarknadsrådet antog slutsatser om turism och sysselsättning den 21 juni 1999. Kommissionens rådgivande kommitté för turism med uppgift att underlätta informationsutbyte, samråd och samarbete i fråga om turism ansågs vara det lämpligaste forumet för att genomföra rådets slutsatser. Kommissionen tillsatte tillsammans med medlemsstaterna fyra arbetsgrupper inom de områden som rådet angivit – information, utbildning, kvalitet och hållbar utveckling. I början av 2001 bildades en arbetsgrupp om IT (ur arbetsgruppen om information). Sverige har deltagit i samtliga arbetsgrupper.

Vid rådet (inre marknad, konsument och turism) den 30 november 2000 presenterade kommissionen en lägesrapport om uppföljningen av rådets slutsatser om turism och sysselsättning (KOM(2000) 696 slutlig). I lägesrapporten redogör kommissionen för de delrapporter med förslag till rekommendationer som presenterats av arbetsgrupperna hösten 2000 och för det fortsatta arbetet.

Arbetsgrupperna lämnade sina slutrapporter i juni 2001. Kommissionären Liikanen redogjorde för arbetet vid ett ministermöte i Brügge den 1 juli 2001. En sammanfattning av arbetsgruppernas förslag presenterades. Kommissionens rådgivande kommitté för turism diskuterade rapporterna vid ett möte den 5-6 september 2001. Vid rådet (inre marknad, konsument och turism) den 27 september 2001 redogjorde ordförandeskapet för sina slutsatser från mötet i Brügge den 1 juli 2001. Vid samma rådsmöte redogjorde ordförandeskapet även för sina slutsatser från en konferens ”Turism för alla” i Brügge den 2 juli 2001.

Vid rådet (inre marknad, konsument och turism) den 26 november 2001 presenterade kommissionen ett meddelande med förslag till det framtida arbetet inom den europeiska turismen grundat på de fem arbetsgruppernas slutrapporter med förslag på åtgärder (KOM(2001) 665 slutlig).

159

Skr. 2001/02:160

22 Energi

EG-fördraget har inte något specifikt avsnitt som behandlar energi. De gemensamma åtgärder som finns på energiområdet har framför allt utvecklats inom ramen för den inre marknaden och som en del av gemenskapens miljöpolitik.

22.1Den inre marknaden för energi

22.1.1 Den inre marknaden för energi (el och gas)

Rådet antog i december 1996 direktivet om gemensamma regler för den
inre marknaden för el (96/92/EG). Enligt direktivet skall medlems-
staterna ha genomfört direktivet i nationell rätt senast den 19 februari
1999. I juni 1998 antog rådet direktivet om gemensamma regler för den
inre marknaden för naturgas. Direktivet skall ha genomförts senast den
10 augusti år 2000. Direktiven bygger på samma principer (tillgång till
nätet, ömsesidighet, subsidiaritet och gradvis öppnande av marknaden),
men beaktar samtidigt de särskilda villkoren för de respektive
marknaderna.
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000
uttalas att liberaliseringen av bland annat energimarknaderna (el och gas)
skall påskyndas. Den 13 mars 2001 presenterade kommissionen Europa-
parlamentets och rådets förslag till ändring av direktiven 96/92 och
98/30/EG om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och
naturgas samt Europaparlamentets och rådets förslag till förordning med
villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (KOM (2001)
226 slutlig). Syftet med ändringarna är att fullfölja genomförandet av en
gemensam marknad för el i enlighet med slutssatserna från rådsmötet i
Lissabon.
Liberaliseringen av el- och gasmarknaderna behandlades vid
Stockholmsmötet med ambitionen att enas om en tidtabell för full
marknadsöppning. Någon sådan kunde man dock inte enas om. Däremot
uttalades ett stöd för målet att öppna upp el- och gasmarknaderna i
slutsatserna. Behovet av att återkomma till tidtabellsfrågan pekades ut
som central för att nå målet att marknaderna inom dessa sektorer skall
öppnas så snart som möjligt. Rådet uppmanades att snarast behandla
kommissionens förslag och kommissionen anmodades att utvärdera
situationen inom dessa sektorer i sin rapport till Europeiska rådets
vårmöte i Barcelona 2002 för att möjliggöra ytterligare åtgärder.
Kommissionens förslag har behandlats i rådsarbetsgruppen under det
svenska och det belgiska ordförandeskapet. Vid ministermötet i december
2001 hölls en debatt om den inre marknaden för el och gas samtidigt som
ordförandeskapet överlämnade en lägesrapport angående arbetet med
kommissionens förslag.	160
	160

Sverige anser att det är angeläget att EU:s arbete med att undanröja Skr. 2001/02:160 hinder för väl fungerande gemensamma el- och gasmarknader genomförs

effektivt och skyndsamt. Sverige är också positivt till flertalet av de ändringar av direktiven som föreslås av kommissionen liksom till den specifika tidplanen för marknadsöppning. När det gäller förordningen om regler för gränsöverskridande handel med el är Sveriges grundinställning positiv, eftersom ett fungerande regelverk inom detta område är en nyckelfråga för att utveckla och integrera den inre marknaden för el i Europa.

22.1.2Integration av miljö och hållbar utveckling

Energiministrarna antog under det svenska ordförandeskapet en resolution för att förstärka 1999 års strategi för hållbar utveckling på energiområdet. I resolutionen uppmanas kommissionen att närmare utveckla flera nya åtgärder. Dessa utgör bland annat:

–Pilotprojekt för internationell handel med gröna certifikat.

–Översyn av medlemsstaters energisubventioner.

–Åtgärder för att främja användning av förnybara energikällor, särskilt sådan som baseras på biomassa.

–Underlätta användningen av Kyotoprotokollets flexibla mekanismer som gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling

samt fortsätta utveckla ett EU-system för handel med utsläppsrätter. Samtidigt beslutades att en uppföljning av strategin skall göras före utgången av år 2002.

22.2Förnybara energikällor

Den 10 maj 2000 beslutade kommissionen, efter en lång process med flera förseningar, om ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av el från förnybara energikällor på den inre marknaden för el (KOM (2000) 279 slutlig). Förslaget presenterades av kommissionen vid rådsmötet den 30 maj 2000. Vid rådsmötet den 5 december 2000 nåddes en politisk överenskommelse om direktivförslaget och den 23 mars 2001 nåddes en gemensam ståndpunkt.

De svåraste frågorna att enas om i rådet gällde nivåerna på de referensvärden för nationella mål som redovisas i en bilaga till direktivet och definitionen av biomassa. Europaparlamentets första behandling ledde till en rapport där bland annat en snävare definition av förnybara energikällor, bindande nationella mål, en tioårsperiod innan ett gemensamt stödsystem trädde i kraft och ursprungsgaranti för all el även el producerad med fossila bränslen och kärnkraft förespråkas.

Under det svenska ordförandeskapet genomfördes den andra behand- lingen i Europaparlamentet och det fördes kontinuerliga diskussioner mellan ordförandeskapet och Europaparlamentet för att nå en överens- kommelse. Den 2 juli 2001 beslutade Europaparlamentet om ändrings- förslag i andra behandlingen och den 27 september 2001 kunde rådet

161

genom ett skriftligt förfarande acceptera parlamentets ändringsförslag. Skr. 2001/02:160 Den 27 oktober 2001 publicerades direktivet (2001/77/EG) i EGT.

Huvudkomponenterna i direktivet är tillämpningsområde, definitioner av förnybara energikällor, nationella mål, framtida förslag om gemensamt stödsystem i EU, ursprungsmärkning, förenkling och harmonisering av administrativa regler samt vissa elnätsfrågor.

För Sverige har det varit viktigt att systemet för att främja el från förnybara energikällor på den inre marknaden av el baseras på konkurrens, flexibilitet och öppenhet. Sverige har därför förespråkat att de nationella målen skall vara indikativa, att ett harmoniserat stödsystem för Europa tas fram och att reglerna i direktivet blir förenliga med en väl fungerande konkurrensutsatt elmarknad.

22.3 Andra energifrågor

Energieffektivisering
Kommissionen beslutade redan i april 2000 om ett meddelande med en
handlingsplan för ökad energieffektivitet i gemenskapen (KOM (2000)
247 slutlig). Såväl vid rådsmötet i maj som i december 2000 antogs
slutsatser. De förstnämnda välkomnade handlingsplanen och angav bland
annat att kommissionen i nära samråd med medlemsstaterna och andra
aktörer bör göra en fortsatt prioritering mellan de åtgärder som föreslagits
i handlingsplanen. Slutsatserna i december behandlade energieffektivi-
sering med horisontella kriterier och instrument för val av åtgärder för
energieffektivisering samt prioriteringar mellan sådana på kort respektive
lång sikt.
Kommissionen presenterade därefter i maj 2001 ett förslag till direktiv
som rör byggnaders energiprestanda (KOM (2001) 226 slutlig). Syftet
med direktivet är att främja en effektivare energianvändning i byggnader
för att nå Kyotomålen och också minska EU:s importberoende i enlighet
med kommissionens grönbok för försörjningstrygghet. Grundstenarna i
direktivet utgörs av att en integrerad metod för beräkning av hur energi-
normer skall användas , att energinormer skall fastställas på medlems-
statsnivå och användas för nya byggnader och vid större renoveringar av
befintliga byggnader, att energicertifikat skall utfärdas samt att
regelbundna inspektioner av pannor och ventilation (kylning) skall göras.
Förslaget prioriterades högt av det belgiska ordförandeskapet och vid
ministermötet i december nåddes en överenskommelse om allmänna
riktlinjer, dvs. en politisk överenskommelse i avvaktan på Europa-
parlamentets yttrande från första behandlingen. Basen för överens-
kommelsen var ett kompromissförslag som i avgörande delar innebar en
ökad flexibilitet i fråga om direktivets genomförande. Förslaget hade
dessförinnan varit utsatt för en omfattande kritik från många
medlemsstater, som framfört invändningar mot bristande flexibilitet,
kostnadseffektivitet och subsidiaritet.
Även Sverige kunde alltså stödja kompromissförslaget som
ordförandeskapet lade fram. Sverige hade emellertid betydande	162
	162

invändningar mot tidigare utkast till direktivförslag, men lyckades Skr. 2001/02:160 påverka förslaget i en mer flexibel riktning, bland annat genom ett mer

kostnadseffektivt genomförande. Sverige hade särskilt invändningar mot omfattningen av inspektion av villapannor, som skulle ha inneburit betydande kostnader utan att motsvarande vinster genom energibesparing kunde nås. Kompromissen innebar ett inslag av frivillighet och att Sverige som ett alternativ till inspektioner kan genomföra informations- och rådgivningsinsatser om alternativa uppvärmningssystem. Vidare berörs nu endast pannor som eldas med icke förnybara bränslen.

Grönbok – mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning

Kommissionen presenterade grönboken om en europeisk strategi för försörjningstrygghet för energi vid industri/energirådet den 5 december 2000 (KOM (2000) 769 slutlig). I grönboken konstateras att medlemsstaterna inom EU blir allt mer beroende av importerad energi för sin försörjning, samtidigt som de internationella energimarknaderna fortsatt bedöms känsliga för störningar. Enligt grönboken ställer arbetet med att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser krav på en ny energipolitik samt mycket stora investeringar inom energiområdet. Inom EU har man hittills inte genomfört någon heltäckande och förut- sättningslös diskussion av försörjningssäkerheten.

Grönboken utmynnar i ett antal frågor där försörjningstryggheten kopplas samman med framförallt pågående arbete med att fullfölja den inre marknaden för energi samt inom klimatområdet. I enlighet med kommissionens ambition har de frågor som tas upp i grönboken varit föremål för bred diskussion med olika intressentgrupper under året.

Under det svenska ordförandeskapet antogs vägledande slutsatser med riktlinjer för det fortsatta arbetet med en strategi för försörjningstrygghet för energi i gemenskapen. Vidare höll rådet en allmän diskussion om försörjningstrygghet. Grönboken har däremot inte behandlats särskilt av det belgiska ordförandeskapet under hösten. På rådsmötet i december presenterade kommissionen en interimsrapport om resultatet från samrådet om grönboken och en kortare diskussion hölls.

Med stöd av resonemangen i nämnda grönbok lade kommissionen den 18 september 2001 fram ett förslag till rådets förordning om statligt stöd till stenkolsindustrin (KOM (2001) 423 slutlig). Förslaget är främst föranlett av att EKSG-fördraget löper ut i juli 2002, men kommissionen hämtar sitt främsta motiv för förslagen i försörjningstrygghets- problematiken.

Förslaget formulerar regler för fortsatt statligt stöd till utvinning av stenkol efter fördragets utgång. Behandlingen har inletts i råds- arbetsgruppen, där majoriteten av medlemsländerna har framfört invändningar mot bristande stramhet i förslaget och mot att en nationell produktionsbas för att nå försörjningstrygghet lagts som främsta grund för förslaget. Även Sverige har framfört att förslaget är tveksamt både ur konkurrens- och miljösynpunkt och att det finns bättre sätt att tillgodose försörjningstrygghet för stenkol. Sverige vill snarare se stödet som ett avtrappande omstruktureringsstöd.

163

Energidialog EU–Ryssland	Skr. 2001/02:160
Den pågående energidialogen mellan EU och Ryssland som inleddes
2000 är central för utvecklingen av den nordliga dimensionen och
omfattar främst förutsättningar för ökade olje- och gasleveranser från
Ryssland till EU. Förbättrade ramvillkor för energiinvesteringar i
Ryssland och stabil tillgång till energi är av avgörande betydelse för den
långsiktiga ekonomiska utvecklingen i Östersjöområdet. Inom ramen för
energidialogen med Ryssland inrättades under våren 2001 fyra arbets-
grupper inriktade på investeringar, energistrategier och energibalanser,
tekniköverföring och infrastruktur samt energieffektivisering och miljö.
Arbetsgruppernas resultat redovisades vid toppmötet mellan EU och
Ryssland i Moskva under våren 2001. Vid toppmötet i Bryssel hösten
2001 antogs en separat deklaration och det beslutades att upprätta en
högnivågrupp för samarbetet inom energiområdet. Högnivågruppen skall
avge sin första rapport till nästa toppmöte våren 2002. EU:s intresse för
utvecklingen av det regionala energisamarbetet skall ses mot bakgrund av
dess betydelse för EU:s försörjningstrygghet som helhet.

23	Den gemensamma jordbrukspolitiken
Regeringens övergripande prioritering för ordförandeskapet i EU:s
ministerråd för såväl jordbruks-, livsmedels- som fiskeripolitiken var
helhetssynen på livsmedelskedjan, dvs. sambandet mellan det sätt på
vilket livsmedelsproduktionen bedrivs och livsmedlens kvalitet. Produk-
tionen skall vara säker, hållbar ur ett såväl miljömässigt, ekonomiskt som
socialt perspektiv samt ske under etiskt acceptabla former. Inför topp-
mötet i Göteborg skulle hållbar utveckling lyftas fram, vilket innebar att
arbetet med en fortsatt integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling
i jordbrukspolitiken, den s.k. Cardiff-processen, prioriterades. De etiska
aspekterna på livsmedelskedjan skulle prioriteras genom att fokusera på
djurskyddsfrågor. Sveriges ambition var också att för de marknadsreg-
leringar, t.ex. socker och olivolja, där kommissionen lade fram förslag
verka för reformer i en marknadsorienterad riktning.
Hösten 2000 förvärrades BSE-krisen (Bovin Spongiform Encefalopati)
och i början av 2001 spred sig mul- och klövsjukan till ett antal
medlemsländer. Hanteringen av främst de veterinära aspekterna, men
även de marknadsrelaterade aspekterna av den uppkomna krisen, blev
därmed högt prioriterade under ordförandeskapet.
Med anledning av ordförandeskapet hölls ett antal konferenser i
Sverige, bland annat en internationell djurskyddskonferens och EU equus
2001 där bland annat hästens betydelse i dagens samhälle diskuterades.
På Food Chain 2001 – safe, sustainable, ethical diskuterades helhetssynen
på livsmedelskedjan. Resultatet av konferensen diskuterades av EU:s
jordbruksministrar och ansvariga kommissionärer på det informella mötet
i Östersund.
Målsättningarna för ordförandeskapet uppnåddes i och med att beslut
fattades och rådsslutsatser antogs i alla frågor som stod på dagordningen.		164

Andra halvåret 2001 fattades beslut bland annat om att förenkla Skr. 2001/02:160 marknadsordningen för får- och getkött och om tydligare äggmärkning. I

november antog FAO:s konferens ett nytt internationellt avtal om jordbrukets växtgenetiska resurser, en process i vilken EU spelat en konstruktiv roll. Vidare fortsatte arbetet med förordningen om animaliska biprodukter livsmedelsmyndigheten och vissa foderfrågor. Mul- och klövsjukan diskuterades vid en konferens i december. De nya förslag som presenterades under hösten handlade bl.a. om märkning och spårbarhet av GMO, märkning av allergena ingredienser och bekämpning och övervakning av zoonoser.

23.1Marknadsordningarna för animalier

23.1.1Nötköttskris till följd av BSE

Genomförandet av Agenda 2000 fortsatte under året och innebar bland annat sänkta interventionspriser och ökat direktstöd som kompensation till lantbrukaren. Till följd av BSE-krisen var marknadssituationen pressad med låga producentpriser som resultat. Konsumtionen var under året cirka 10 procent lägre än föregående år. I syfte att återskapa balans på marknaden beslutade rådet i juni, det sista mötet under svenskt ordförandeskap, om ett åtgärdsprogram för sektorn innebärande höjda maximala kvantiteter för intervention, sänkt djurtäthet och minskade kvoter för antalet stödberättigade djur. Kommissionen fattade beslut om att tillåta intervention av kött från äldre djur och kött från kor i syfte att stabilisera marknaden. Effekterna av rådets och kommissionens beslut tillsammans med utslaktningarna till följd av mul- och klövsjuke- epidemin under våren har medfört att 800 000 ton kött dragits bort från marknaden och att balans därmed har återskapats.

23.1.2Enklare regelverk för får- och getkött

Jordbruksrådet beslutade i december om ett förslag till förenklingar av regelverket för får- och getkött. Förutom förenklingar innebär beslutet också att de tidigare marknadsprisberoende stöden skall ersättas av ett i förväg fastställt stödbelopp per djur. Reformen beslutades i december och innebär en ökad budgetbelastning med ca 100 miljoner euro. Det nya regelverket tillämpas från och med 1 januari 2002.

23.1.3Tydligare äggmärkning

Äggmärkningen skall ange om värphönsen hållits i burar eller varit frigående inom- eller utomhus från den 1 januari 2004. I juli 2001 antogs tillämpningsföreskrifter med mer detaljerade regler om hur märkningen skall se ut, utföras med mera. Från den 1 januari 2002 får endast tre olika beteckningar förekomma vid märkning av ägg med produktionssystem:

165

Ägg från frigående höns utomhus, ägg från frigående höns inomhus samt Skr. 2001/02:160 ägg från burhöns. Därutöver finns den ekologiska märkningen som

regleras i annan ordning.

23.2Marknadsordningarna för vegetabilier

23.2.1Sänkta spannmålspriser och nya möjligheter för ekologiska producenter

Den 1 juli sänktes, enligt Agenda 2000-beslutet, interventionspriset för spannmål med ytterligare 7,5 procent samtidigt som producenterna kom- penserades genom höjd arealersättning. Sänkningen av interventions- priset tillsammans med en stark amerikansk dollar har inneburit att priset på spannmål inom EU legat på världsmarknadsnivå för de flesta spannmålsslagen. Med undantag för råg har därför spannmål under hösten exporterats från EU utan exportbidrag. Det har för de flesta spannmålsslag inte heller förekommit några importtullar under senare delen av hösten

Under det svenska ordförandeskapet beslutade ministerrådet om att tillåta jordbrukare som har en ekologisk produktion att odla foderbalj- växter på den areal som de enligt arealersättningssystemet måste ta ur produktion.

23.2.2Ingen reform av marknadsordningen för ris

Kommissionen lämnade ett reformförslag till rådet under 2000. Detta förslag kritiserades hårt av medlemsländerna och det fanns inte någon möjlighet att nå beslut. Förslaget var därför ”begravt” redan före det svenska ordförandeskapet. Tillfälligt har kommissionen löst situationen genom att skärpa kvalitetskriterierna för det ris som producenterna kan anmäla till intervention. Kommissionen planerar att lämna ett nytt reformförslag i samband med halvtidsöversynen av beslutet om Agenda 2000.

23.2.3Sockerreform drivs till beslut

Efter långa och hårda förhandlingar kunde det svenska ordförandeskapet, till jordbruksrådet i maj, presentera en kompromiss som samtliga medlemsstater ställde sig bakom. Marknadsordningen förlängs med fem år, lagerstöd avskaffas och Italien, Spanien, Portugal samt Finland tillåts lämna visst nationellt stöd. Vidare skall kommissionen göra en studie över marknadssituationen, kvotsystemet, priserna och konkurrenssitua- tionen mot bakgrund av unionens åtaganden mot tredjeland. Rapporten skall presenteras i början av 2003 och skall om nödvändigt följas av lämpliga förslag.

166

23.2.4

Bomullsreform

Skr. 2001/02:160

Efter två års diskussioner fattade jordbruksrådet i april 2001, under det svenska ordförandeskapet, enhälligt beslut om bomullssektorn. Beslutet innebär att budgetkontrollen stärks genom att stödet reduceras mer än tidigare vid produktion över en viss kvantitet. Vidare införs miljöåtgärder i sektorn. Inom EU produceras bomull i Grekland och Spanien.

23.2.5Kommissionsrapport om frukt och grönsaker får kritik

Under det svenska ordförandeskapet i EU presenterade kommissionen en översynsrapport om hur regelverket för frukt och grönsaker har fungerat efter reformen 1996. Rapporten var huvudsakligen deskriptiv i syfte att vara en utgångspunkt inför översynen av sektorn. Många medlemsstater var besvikna över bristen på förändringsförslag och ansåg att utvärde- ringen i rapporten var otillräcklig. Vissa medlemsstater önskade enträget fortsatt stöd till producenter av nötter då tioårsplanen för förbättring av kvalitet och saluföring skulle upphöra. Denna fråga har därefter fortsatt att diskuteras under 2001 och i november lade kommissionen ett förslag om en förlängning med ett år av stödet till nötsektorn.

23.2.6Bananer – uppgörelse till slut

Den reviderade marknadsordningen för bananer som trädde i kraft den 1 januari 1999 befanns vara oförenlig med internationella handelsåtagan- den. Sedan dess har därför förslag till en ny importregim diskuterats bland medlemsländerna och även med berörda handelspartners. I april gjorde gemenskapen upp med främst USA om ett fortsatt kvotsystem för bananer. Systemet skall avvecklas efter fyra år och ersättas med en enhetlig tull. Uppgörelsen innebär att de amerikanska handelsrestriktion- erna mot EU avvecklas. Följdändringar i licensfördelning och regelverk beslutades under resten av året i förvaltningskommittén för bananer samt i jordbruksrådet i december.

23.2.7Komplicerade märkningsregler för vin

Vid jordbruksrådet i december fattades beslut om en mindre ändring av reglerna för omstrukturering av vinodlingar. I förvaltningskommittén för vin, inom kommissionen, har ett mödosamt arbete lagts ned på att utarbeta regler för genomförande av den 1999 beslutade marknadsord- ningen för vin, t.ex. nya märkningsregler för vinprodukter. Diskussionen kommer att fortsätta under 2002.

23.2.8Olivolja till beslut

Det svenska ordförandeskapet lyckades genom ett beslut att reformera marknadsordningen för olivolja så att den kunde träda i kraft senast den 1

november 2001. Reformen innebar förlängning av regelverket för

167

produktionsstöd till den 1 november 2003, inrättande av stöd till s.k. Skr. 2001/02:160 aktörsorganisationer, krav på att alla odlingar fr.o.m. 1 november 2003

skall kunna identifieras och ändringar gällande klassificering och namnbeteckningar.

Vid jordbruksrådet i november röstade Sverige, emot förslag om ändring av förordning (EEG) nr 2262/84 om särskilda bestämmelser för olivolja. Förslaget innebar en treårig förlängning av medlemsstaternas möjlighet att söka medfinansiering från EU för kontrollåtgärder i sektorn. Sverige anser att kontroller skall finansieras med nationella medel.

23.2.9Utsäde – införande av en budgetstabilisator

Jordbruksrådet beslutade i december om stödsystemet för utsäde 2002/03 och 2003/04. Beslutet innebär fortsatt samma stöd per kilo för samtliga arter utom för engelskt rajgräs. För engelskt rajgräs förekom tidigare olika stödnivåer för tre olika kategorier vilka nu förs samman till en. Dessutom införs en budgetstabilisator som i praktiken innebär en kvotering av hur mycket stöd som kan betalas ut i respektive medlems- stat. Sverige förespråkade en mer marknadsanpassad lösning och röstade därför som ensamt land emot förslaget i jordbruksrådet.

23.2.10Humlestödet förlängs

Det svenska ordförandeskapet föreslog en kompromiss som innebar att stödordningen förlängs med tre år med översyn efter två år, vilket samtliga medlemsstater kunde acceptera vid jordbruksrådet i juni.

23.3Säljfrämjande åtgärder på jordbruksområdet – extra åtgärder för nötkött

Under året fortsatte arbetet med att ta fram en tillämpningsförordning för säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden. En specifik förlängning av det nuvarande systemet gjordes för säljfrämjande åtgärder för nötkött beroende på den till följd av BSE-krisen kraftiga konsumtionsnedgången.

23.4Förenkling av jordbrukslagstiftningens tillämpning

Rådet beslutade under året om förenklingar för småbrukare. Ansöknings- förfarandet för småbrukare som beviljas areal- och/eller djurbidrag underlättas. Systemet skall genomföras under en provperiod åren 2002– 2005 och är frivilligt för medlemsstaterna och producenterna att delta i. En tillämpningsförordning arbetades fram under hösten.

En förenkling av tillämpningsförordningen för det integrerade admini- strations- och kontrollsystemet, IAKS, arbetades också fram under hösten. Förenklingarna innebär att systemet blir lättare för myndigheterna att administrera. Även här underlättas producenternas ansökningsför-

farande. Förändringarna träder i kraft 1 januari 2002.

168

23.5

Förenklad fruktträdsstatistik

Skr. 2001/02:160

Under året beslutades om förenkling och ökad flexibilitet vid statistiska undersökningar som skall utföras för att bestämma produktionskapaci- teten för odlingar med vissa slag av fruktträd.

23.6Geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar

Inom ramen för systemet för registrering och skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92 föreslog kommissionen den kommitté som upprättats enligt rådsförordningen att "Bayerisches Bier" skulle registreras som en skyddad geografisk beteckning. Sverige och andra medlemsstater mot- satte sig detta varför kommissionen i kommittén inte fick nödvändig majoritet för sitt förslag. I enlighet med det föreskrivande förfarandet överlämnade därför kommissionen förslaget till rådet. I rådet fick emellertid kommissionen kvalificerad majoritet för sitt förslag varför registreringen bifölls. Sverige röstade även i rådet mot förslaget. Sverige anser att termen "bajerskt öl" är generisk och syftar på en i Sverige mycket vanlig tillverkningsmetod för öl.

23.7Landsbygdsutveckling

En viktig del i beslutet om en reformerad jordbrukspolitik inom Agenda 2000 var antagandet av en ny förordning om stöd till utveckling av landsbygden. I enlighet med den nya landsbygdsförordningen beslutades i september 2000 om ett svenskt miljö- och landsbygdsprogram, LBU- programmet, för perioden 2000–2006.

Det bakomliggande regelverket för programmet har gällt sedan 1 januari 2000 men i praktiken har många av åtgärderna inte börjat tillämpas förrän senare. Programmet, vilket omfattar totalt cirka 23 miljarder kronor, gäller ekologiskt hållbart jordbruk samt ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av landsbygden.

23.7.1Ekologiskt hållbar utveckling främjas

I åtgärderna för ett ekologiskt hållbart jordbruk ingår följande åtgärder: Ersättningar för miljövänligt jordbruk, kompensationsbidrag i mindre gynnade områden, stöd till investeringar i jordbruksföretag och kompe- tensutveckling på miljöområdet. Andra åtgärder är insatser i skogen som syftar till att höja dess ekologiska värde samt projektstöd för restaurering av slåtterängar och betesmarker och för anläggning av våtmarker och småvatten.

169

23.7.2

Ekonomiskt och socialt hållbar utveckling likaså

Skr. 2001/02:160

I åtgärderna för ekonomiskt och socialt hållbar utveckling som syftar till uthållig tillväxt och regional balans, landsbygdsutveckling och ökad sysselsättning ingår följande fem åtgärder: Investeringsstöd, startstöd till unga jordbrukare, förbättrad bearbetning och saluföring, kompetens- utveckling samt projektstöd för utveckling av landsbygden. Till investeringar, startstödet och förbättrad bearbetning och saluföring har ansökningarna om stöd vida överstigit tillgången på medel.

Jordbruksverket har haft i uppdrag att genomföra en översyn av det svenska miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet mot bakgrund av målen och vunna erfarenheter. I uppdraget ingick även att bedöma de sammanlagda effekterna av, och förutsättningarna för, att tillföra ytterligare EU-medel för de åtgärder som eventuellt föreslås genom en tillämpning av modulering, dvs. att överföra generella areal- och djurstöd till riktade stöd för miljö- och landsbygdsutveckling. Uppdraget redo- visades den 31 december 2001.

23.8Miljöåtgärder i jordbruket

23.8.1 Integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling förs framåt

Under det svenska ordförandeskapet antogs ett antal slutsatser om hur integreringen av miljöhänsyn och hållbar utveckling i den gemensamma jordbrukspolitiken skulle följas upp och utvärderas. Viktiga delar i slut- satserna är för det första att kommissionen i samband med halvtids- utvärderingen av Agenda 2000 åren 2002–2003 skall bedöma politikens effekter på miljön och hållbar utveckling. Kommissionen skall även för alla kommande förslag göra en kvalitativ bedömning av dess effekter för miljön och hållbar utveckling. Ytterligare en viktig punkt är att nuvarande strategi skall revideras 2002–2003.

I februari presenterade kommissionen ett arbetspapper om indikatorer för den ekonomiska och sociala dimensionen av hållbart jordbruk och landsbygdsutveckling som ett första viktigt steg för att utveckla verktyg för uppföljning och utvärdering av de ekonomiska och sociala dimen- sionerna. Kommissionen uppmanades av Särskilda jordbrukskommittén (SJK), under svenskt ordförandeskap, att fortsätta sitt arbete med att utveckla indikatorer för alla tre dimensionerna och studera behovet av statistik.

Under det svenska ordförandeskapet presenterade även kommissionen ett meddelande om statistiska uppgifter för indikatorerna när det gäller övervakning av integration av miljöhänsyn i den gemensamma jordbruks- politiken. Meddelandet behandlades därefter under det belgiska ordförandeskapet och kommissionen uppmanades att fortsätta sitt arbete och kontinuerligt avrapportera till SJK.

170

23.8.2

Jordbruket med i åtgärdsplan för biologisk mångfald

Skr. 2001/02:160

I februari 1998 lade kommissionen fram ett meddelande till rådet och Europaparlamentet om en strategi för biologisk mångfald. Strategin fick i juni samma år stöd av både rådet och Europaparlamentet. Av strategin framgår att särskilda åtgärdsplaner för politikområdena jordbruk, fiske, naturresurser samt bistånd och ekonomiskt samarbete skall utarbetas och genomföras. I mars 2001 överlämnade kommissionen dessa åtgärdsplaner till rådet och Europaparlamentet.

Det svenska ordförandeskapet lade fram ett antal slutsatser i jordbruksrådet, där en av de viktigaste är att effekterna för den biologiska mångfalden skall ingå i de rapporteringar som kommer göras när det gäller integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i den gemen- samma jordbrukspolitiken. Slutsatserna innebär också att medlemsstat- erna skall definiera hoten mot den biologiska mångfalden i jordbruket och rapportera dessa senast under 2003. Effekterna för den biologiska mångfalden skall också beaktas när man genomför och utvecklar den gemensamma jordbrukspolitiken. Slutsatserna antogs enhälligt vid jord- bruksrådet i juni 2001.

23.8.3Ekologiska livsmedel och ekologisk produktion

Vid rådets möte (jordbruk) i juni 2001, under svenskt ordförandeskap, fattade medlemsstaternas jordbruksministrar enhälligt beslut om att anta slutsatser om en europeisk aktionsplan för ekologiska livsmedel och ekologisk produktion. I slutsatserna erkänns ekologisk produktion som en väg att uppnå en hållbar utveckling. Medlemsstater, kommissionen och andra intressenter föreslås dela med sig av idéer om hur produktion, förädling, handel och konsumtion av ekologiska produkter skall underlättas. Rådet uppmärksammar även det ökade intresset för ekologiska produkter hos konsumenterna i Europa. Avslutningsvis inbjuds kommissionen att analysera möjligheterna att ta fram en europeisk aktionsplan för att främja ekologiska livsmedel och ekologisk produktion. Kommissionen har nu tagit initiativ till diskussioner om vad medlemsstaterna anser bör ingå i en aktionsplan samt hur och i vilken takt arbetet bör fortskrida.

23.8.4Kadmium i gödselmedel

I september 2001 lade kommissionen fram sitt förslag till förordning om gödselmedel (KOM (2001) 508). Förslaget innebär dels att de generella reglerna i nuvarande direktiv som rör EG-gödselmedel separeras från sådana regler som enbart avser vissa typer av gödselmedel, dels att tekniska specifikationer lyfts ut ur den legala texten och placeras i ett annex.

Förslaget innebär även att Sverige, Finland och Österrike t.o.m. den 31 december 2004 får förbjuda saluföring av gödselmedel som innehåller kadmium i koncentrationer som överstiger de vid anslutningstillfället

gällande nationellt fastställda koncentrationerna dvs. för Sveriges del 100

171

g per ton fosfor. Sverige har även för att säkerhetsställa att de nuvarande Skr. 2001/02:160 svenska reglerna kan tillämpas fram till dess att beslut fattas om den nya

förordningen beslutat att hos kommissionen ansöka om beslut om ett tillfälligt undantag enligt fördragets artikel 95.4. Kommissionens beslut förväntas komma under 2002.

23.9Internationella fördraget om jordbrukets växtgenetiska resurser antaget

Den tredje november antog FAO:s konferens med överväldigande majoritet ett nytt internationellt avtal om jordbrukets växtgenetiska resurser. Därmed var sju års ibland mycket besvärliga förhandlingar till ända.

Avsikten med förhandlingarna var att få till stånd ett legalt bindande internationellt avtal i harmoni med konventionen om biologisk mångfald och att etablera internationella regler som stimulerar till såväl bevarande som hållbart nyttjande av de genetiska resurserna. Förhandlingarna var komplicerade, eftersom det gällde att jämka samman de tekniskt och ekonomiskt starka, men relativt genresursfattiga, industriländernas stånd- punkter med krav och behov hos de genresursrika, men jämförelsevis tekniksvaga, utvecklingsländerna. Genom avtalet kommer ett multi- lateralt system för förenklat tillträde till genetiska resurser och vinstdelning vid deras användning att byggas upp. Därmed kan tids- ödande och komplicerade förhandlingar vid varje enskild transaktion, som innebär att genetiska resurser från ett land överförs till ett annat, undvikas för flertalet viktiga jordbruksgrödor. Detta är av stor betydelse för forskningen och utvecklingen och på sikt för livsmedelssäkerheten, särskilt som inget enskilt land i dag är oberoende av omvärlden i fråga om växtgenetiska resurser. Tyvärr saknas emellertid, trots stora ansträng- ningar från främst EU, flera viktiga grödor som sojaböna, jordnöt, oljepalm och tomat i det multilaterala systemet.

EU har under hela förhandlingsprocessen spelat en konstruktiv och medlande roll. Detta var inte minst fallet under det svenska ordförande- skapet, då förhandlingarna var inne i sitt mest intensiva skede och då mycket av den slutliga framgången grundlades.

Fördraget är nu öppet för signering och ratificering. Ambitionen är att EU och dess medlemsstater skall vara bland de första att ratificera det.

23.10Fytosanitära frågor

Det fytosanitära arbetet under det svenska ordförandeskapet kom att domineras av förberedelsearbetet inför det tredje mötet med interims- kommissionen för fytosanitära åtgärder (ICPM) i Rom i april. I samver- kan med det belgiska jordbruksministeriet tog det svenska ordförande- skapet initiativ till en första gemensam genomgång för EU- och EPPO- medlemsländerna vilket uppskattades och underlättade de följande dis- kussionerna. EPPO är den regionala organisationen för Europa i samband

med växtskyddskonventionen (ICPP) och ICPM och består av 43

172

medlemsländer. Vid ICPM-mötet kunde sedan bland annat fem nya Skr. 2001/02:160 normer antas, frågor kring samverkan mellan växtskyddskonventionen

och konventionen om biologisk diversitet föras vidare, samt procedurer för normarbetet och dispythantering beslutas.

I juni presenterades kommissionens förslag om ändring huvud- direktivet på det fytosanitära området 2000/29/EG. Direktivet harmoni- serar reglerna i medlemsstaterna på växtskyddsområdet och utfärdar bestämmelser om att medlemsstaterna skall vidta vissa åtgärder. För- slaget om ändringar syftar till att öka samordningen ytterligare och behandlar frågor som samverkan mellan tull och växtskyddsmyndigheter, harmonisering av importavgifter, kommissionens kontroller och med- lemsstaternas skyldighet att genomföra kontroller. Förslaget är ännu inte färdigbehandlat utan beslut beräknas fattas under våren 2002.

23.11Djurskydd och djurhälsa

23.11.1Mul- och klövsjuka

Mul- och klövsjuka är en av de mest smittsamma djursjukdomarna och drabbar klövbärande djur som exempelvis nötkreatur, svin, får och getter.

En allvarlig epidemi av mul- och klövsjuka drabbade Storbritannien under året. Det första utbrottet konstaterades den 20 februari och en knapp månad senare bekräftades fall av sjukdomen i Frankrike, Neder- länderna och Irland. Storbritannien har rapporterat om totalt 2030 utbrott, varav det senaste inträffade den 30 september, Frankrike har haft två utbrott, Nederländerna har rapporterat om 26 utbrott, medan Irland bara har haft ett utbrott.

Kommissionens Ständiga veterinärkommitté fattade fortlöpande beslut för att stoppa smittspridningen, bland annat genom långtgående trans- portrestriktioner. I och med att utbrotten har upphört har också restrik- tionerna successivt kunnat släppas.

I december anordnade det belgiska ordförandeskapet en internationell konferens för att ta till vara alla lärdomar i samband med utbrotten och för att utvärdera den efterföljande bekämpningen.

23.11.2 Bekämpning av klassisk svinpest

Klassisk svinpest är en allvarlig sjukdom med hög dödlighet som kan
drabba tamsvin och vildlevande svin. Förekomst av sjukdomen skapar
problem vid handel med svin och svinprodukter inom och mellan länder.
Utbrott av klassisk svinpest har skett i flera medlemsstater under senare
år med omfattande ekonomiska förluster som följd. Sjukdomen förekom-
mer kontinuerligt i vildsvinspopulationer i vissa områden inom EU samt i
kandidatländerna.
Kommissionen presenterade ett förslag till nytt direktiv som
konsoliderar äldre direktiv och inför nya och strängare regler när det
gäller bekämpandet av svinpest. Syftet är att beakta de senaste rönen och	173
	173

erfarenheterna av hur sjukdomen skall utrotas samt att utveckla nya Skr. 2001/02:160 diagnosmetoder och vacciner.

Den nya rättsakten utgår från nu gällande bestämmelser som innehåller regler om t.ex. anmälningsplikt för djurägare och veterinär samt använd- andet av vaccination endast i nödfall. De nya bestämmelserna innehåller dock en hel del kompletteringar och i flera fall skärpningar av det tidigare regelverket. Som exempel på nya regler kan nämnas förbud mot utfodring med matavfall till svin och att det införs bestämmelser om användning av så kallade markörvaccin (inom ramen för den gällande politiken om att endast vaccinera som en nödfallsåtgärd). Förslaget antogs 23 oktober och det nya direktivet 2001/89/EG om gemenskaps- åtgärder för bekämpning av klassisk svinpest trädde i kraft i december.

23.11.3Utgifter inom veterinärområdet

Kommissionen lämnade under året förslag till ändring av rådets beslut 90/424/EEG vilket innebär att ytterligare två djursjukdomar, infektiös laxanemi och bluetongue, fördes upp på listan över ersättningsberättigade djursjukdomar. Sverige hade inget att invända mot att dessa sjukdomar fördes upp på listan men röstade nej till förslaget eftersom ersättning beträffande bluetongue skulle utgå till djurägare, inte bara för djur som myndigheter beslutat skulle avlivas, utan även för självdöda djur. Detta befaras kunna bidra till att djurägare i högre grad underlåter att kontakta veterinär vid misstanke om sjukdom.

23.11.4Zoonoser

I augusti presenterade kommissionen en rapport om åtgärder för att skärpa övervakningen och bekämpningen av zoonoser i EU. Zoonoser är sjukdomar som kan smitta mellan djur och människa och tvärtom, och ofta överförs via livsmedel av animaliskt ursprung. En av de vanligaste zoonoserna är salmonella. Till rapporten är fogat ett förslag, som är uppdelat i ett direktiv om övervakning och en förordning om bekämpning. Direktivförslaget innebär obligatorisk övervakning av nio zoonoser, baserad på medlemsstaternas befintliga system, men kommis- sionen kan också införa gemensamma övervakningsregler på EU-nivå. Om smittskyddsläget i en medlemsstat kräver det kan övervakning av ytterligare ett antal zoonoser bli aktuell.

Förordningsförslaget innehåller regler för när man skall fastställa mål för bekämpningen. Den åtgärd som nämns är avlivning av smittade djur. Sverige anser dock inte att denna åtgärd är tillräckligt långtgående utan förordar dessutom mekanisk rengöring och sanering av djurstallarna. Sverige verkar för att föra ut den svenska synen på salmonellabekäm- pning i hela kedjan i arbetet med de nya EG-bestämmelserna. Under 2001 tog Sverige också initiativ till ett projekt i syfte att kartlägga smitt- vägar för campylobacter.

174

23.11.5

Smittskyddskrav vid resa med sällskapsdjur

Skr. 2001/02:160

I september 2000 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om djurhälsovillkor vid s.k. icke-kommersiella förflyttningar av säll- skapsdjur. Enligt förslaget får sällskapsdjur tillhörande djurgrupperna fåglar, fiskar, insekter, spindeldjur, reptiler och groddjur samt marsvin, hamstrar och kaniner föras in i EU från tredjeland samt flyttas mellan medlemsstaterna utan krav på hälsointyg eller andra djurhälsoåtgärder. För motsvarande förflyttningar av hundar och katter föreslås att djuren skall vara vaccinerade mot rabies samt ID-märkta genom tatuering eller mikrochips. Förslaget medger att Storbritannien, Irland och Sverige också får kontrollera vaccinationseffekten genom att kräva blodprov för kontroll av antikroppar mot rabies före införsel av hundar och katter. I förordningsförslaget anges att medlemsstater som har en särskild sjukdomssituation får ansöka hos kommissionen om tilläggsgarantier för att få ställa ytterligare djurhälsokrav. Kommissionen har förklarat att länder som är fria från rävens dvärgbandmask (en parasit som kan medföra allvarlig sjukdom hos människa) kan ansöka om att få kräva avmaskning före införsel av hundar och katter.

Diskussioner om förslaget påbörjades i en rådsarbetsgrupp under Sveriges ordförandeskap och fortsatte sedan under Belgiens ordförande- skap. Enighet kunde inte nås mellan medlemsstaterna, bland annat ifråga- sätts att så många olika djurslag omfattas. Vidare ifrågasätts de före- slagna reglerna för rabieskontroll. Diskussionerna kommer att fortsätta. De flesta är dock positiva till att gemensamma regler skapas på området.

23.11.6 Skärpta foderbestämmelser

Arbetet med förslag till ny rättsakt beträffande främmande ämnen i foder,
t.ex. mögeltoxiner och tungmetaller, fortsatte under året. I förslaget, som
innebär striktare bestämmelser, ingår bland annat ett förbud mot
utspädning av foderpartier med för högt innehåll av främmande ämnen.
Detta förbud, som Sverige gav sitt stöd, har tidigare inte kunnat
accepteras av vissa medlemsstater vilket medfört en utdragen beredning
och försenat förslagets antagande. Genom att bland annat föreslå en
övergångsperiod beträffande när bestämmelserna skall träda i kraft
lyckades det svenska ordförandeskapet ena medlemsstaterna om en
gemensam ståndpunkt, innebärande bland annat nämnda skärpningar av
bestämmelserna. Förslaget kommer nu att behandlas en andra gång av
Europaparlamentet.
I rådets direktiv 95/53/EG fastställs principerna för hur medlems-
staterna skall organisera den officiella kontrollen på djurfoderområdet.
Mot bakgrund av de händelser som inträffat inom foderområdet, t.ex.
dioxinskandalen i Belgien, har emellertid bestämmelserna i direktivet
bedömts behöva skärpas. En gemensam ståndpunkt om ändringsförslaget
antogs av rådet i februari 2001, innebärande bland annat förslag om
inrättande av nationella beredskaps- och handlingsplaner, införande av en
skyddsklausul samt bestämmelser om system för att informera om
konstaterade risker härrörande från foder. De förslag till smärre ändringar
som framförts av Europaparlamentet kunde accepteras av samtliga	175
	175

medlemsstater samt av kommissionen och en överenskommelse om de Skr. 2001/02:160 nya bestämmelserna kunde fattas vid jordbruksrådet i juni.

För närvarande anges ingående råvaror i foderblandningar i fallande ordning, dvs. den kvantitativt största råvaran anges först varefter övriga råvaror anges gruppvis efter avtagande inblandning, utan angivande av inblandningsprocent. För att öka öppenheten lade kommissionen fram ett förslag om en mer exakt innehållsdeklaration, såväl kvalitativt som kvantitativt. Flertalet medlemsstater, inklusive Sverige, har intagit en mera avvaktande hållning till nödvändigheten av en innehållsdeklaration där den exakta mängden av varje råvara anges, medan detta har varit ett krav från Europaparlamentet. Efter ett förlikningsförfarande beslutades i oktober att mängden ingående råvaror skall anges med en procentsats men med en variationsvidd på +/- 15 procent. Sverige stödde denna kompromiss.

I ett förslag om ändring av rådets direktiv om främmande ämnen och produkter i djurfoder föreslog kommissionen, under sommaren, gräns- värden för dioxin i foder med syftet att därigenom sänka dioxinnivån i livsmedel. Bakgrunden till förslaget var bland annat dioxinkrisen i Belgien 1999. Förslaget fick inte kvalificerad majoritet vid omröstningen den 20 juli i Ständiga foderkommittén. Sverige ansåg bland annat att åtgärdsgränser, i stället för konventionella gränser, skulle införas samt att de föreslagna värdena var för låga. En åtgärdsgräns skulle kunna utgöra en "larmgräns" där orsak till en oväntad förhöjning underströks. Dess- utom framfördes uppfattningen att det vetenskapliga underlaget var otillräckligt och att arbete borde inriktas på åtgärder mot orsakerna till dioxinförekomsten. Sverige fick ingen stöd för sin uppfattning. För att inte vara den enda medlemsstaten som röstade emot valde Sverige att rösta för förslaget på rådsmötet i november. Direktivet träder i kraft den 1 juli 2002.

Kommissionen presenterade i juli sitt förslag till ny förordning om genetiskt modifierade livsmedel och foder. Förslaget innefattar proce- durer för riskbedömning och godkännande av ansökningar. Enligt förslaget skall genetiskt modifierade foder märkas så att det framgår att de är genetiskt modifierade eller att de är framställda från genetiskt modifierat (GM) material. När ett GM-foder inte är likvärdigt med dess konventionella motsvarighet skall även detta framgå av märkningen. Regler föreslås även för tillfällig och tekniskt oundviklig förekomst av ”ytterst ringa spår” av GMO i produkten. Kommissionen räknar med att den nya förordningen kommer att träda i kraft om två år. Sverige välkomnar förslagen.

23.11.7TSE (Transmissibel Spongiform Encefalopati, inkl. BSE, “galna ko-sjukan”)

BSE har varit en stående punkt på agendan vid samtliga jordbruksråd under året, såväl under det svenska som under det belgiska ordförande- skapet. Baserat på bland annat slutsatser från rådsmöten under våren fattades flera beslut i syfte att göra livsmedel säkrare och återskapa konsumenternas förtroende. Bland besluten kan nämnas en utökning av

176

vävnader som innefattas i SRM-begreppet (specificerat riskmaterial) till Skr. 2001/02:160 att omfatta även ryggraden hos nötkreatur, får och getter äldre än 12

månader samt att inga ben från nötkreatur, får och getter får användas vid framställning av maskinurbenat kött. Vidare beslutades under våren bland annat om kompletterande bestämmelser för användningen av bearbetat animaliskt protein, t.ex. fiskmjöl och dikalciumfosfat till livsmedelsproducerande djur. Sverige var generellt positivt till de beslut som fattades men framhöll vikten av att hänsyn skall tas till risksitua- tionen i berörda stater vid fastställandet av bestämmelser.

En politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt beträffande en gemensam TSE-förordning beslutades av jordbruksrådet i december år 2000. Förordningen kunde efter en andra behandling i Europaparlamentet beslutas i maj och trädde i kraft den 1 juli – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001. Flera av bestämmelserna i förordningen utgår från en kategorisering av medlemsstater och tredjeländer i riskklasser när det gäller BSE. Eftersom kategoriseringen, som i huvudsak skall baseras på underlag från staten i fråga och bedömas av kommissionen, då ännu inte fanns, beslutades i juni om övergångs- bestämmelser. En sådan bestämmelse var att förbudet mot användning av kött- och benmjöl till livsmedelsproducerande djur kvarstod i samtliga medlemsstater. Vidare beslutades om ett utökat testprogram på nötkreatur när det gäller BSE, som för svenskt vidkommande innebär att förutom alla s.k. “riskdjur” över 24 månaders ålder, skall även 10 000 nötkreatur äldre än 30 månader årligen testas.

BSE-smittade djur konstaterades under året i samtliga medlemsstater förutom i Sverige

23.11.8Omhändertagande av självdöda djur och slakteriavfall

Förslaget till förordning gällande animaliska biprodukter (ABP) prioriterades under det svenska ordförandeskapet. Målsättningen med förordningen, som innehåller bland annat bestämmelser för hantering och användning av ABP för olika ändamål beroende på kategori av biprodukt, t.ex. SRM (specificerat riskmaterial), kadaver eller bipro- dukter av livsmedelskvalitet från normalslaktade djur, är att ersätta ett 30-tal befintliga regelverk på området. I förordningen anges således att t.ex. SRM skall destrueras genom bränning, medan ABP av livsmedels- kvalitet från slaktade djur skall kunna användas som foder under vissa omständigheter. I förordningen ingår bland annat ett ”förbud mot kannibalism”, vilket t.ex. innebär att grisar inte skall få ges foder innehållande ABP från gris. Sedan den 1 januari 2001 gäller dock tillsvidare ett totalförbud mot utfodring av livsmedelsproducerande djur med t.ex. kött- och benmjöl. En överenskommelse om gemensam stånd- punkt beslutades vid rådsmötet i juni, vilken därefter har överlämnats till Europaparlamentet för en andra behandling. Förordningen beräknas kunna träda i kraft under år 2002. Sverige anser att förordningen är viktig, av främst smittspridningsskäl, och har under dess beredning aktivt arbetet för ett snabbt antagande.

177

23.11.9

Djurskyddskrav för svin

Skr. 2001/02:160

I januari lade kommissionen inför rådet fram ett förslag om ändring av direktiv 91/630/EEG om minimiregler för skydd av svin. En del av förslaget bearbetades i rådsarbetsgrupp under svenskt ordförandeskap och en andra del, bilagan till rådsdirektivet, bearbetades i kommissions- arbetsgrupp. Tack vare en intensiv arbetstakt i rådsarbetsgruppen kunde politisk enighet om förslaget nås under svenskt ordförandeskap den 19 juni efter att Europaparlamentet yttrat sig i frågan den 11 juni.

Genom de nya reglerna kommer de största välfärdsproblemen som identifierats i kommissionens vetenskapliga rapport att åtgärdas. Det kommer att vara förbjudet att stänga in dräktiga suggor och gyltor i trånga, individuella bås eftersom de skall hållas i grupp större delen av tiden. Detta innebär att de bättre kan tillgodose sitt sociala behov. Det kommer även att vara förbjudet att binda upp djuren. I det nya direktivet finns även bestämmelser som förbättrar djurens miljö som minimimått på liggytor och totalytor för suggor och gyltor och krav på ständig tillgång till material att böka i samt grovfoder.

I november antog kommissionen ytterligare bestämmelser om svin då den nya bilagan till ovannämnda rådsdirektiv beslutades efter att enhäl- ligt ha godkänts av den Ständiga veterinärkommittén. I bilagan anges vissa tekniska krav vid svinhållning. Den nya bilagan innehåller förbätt- rade standarder när det gäller krav på ljus- och ljudnivåer i stallar, ständig tillgång till vatten och material att sysselsätta sig med, restriktioner när det gäller stympning (t.ex. kastrering och svansklippning) och lägsta avvänjningsålder för smågrisar. Medlemsstaterna måste tillämpa de nya reglerna senast den 1 januari år 2003.

23.11.10 Djurtransporter
Kommissionen lämnade i december 2000 en rapport om medlems-
staternas erfarenheter efter genomförandet av rådets direktiv om skydd av
djur vid transport. Syftet med rapporten är att analysera hur långt
medlemsstaterna har kommit i genomförandet av gemenskapens lagstift-
ning om djurskydd vid transporter samt att lägga fram förslag till ytter-
ligare åtgärder. Rapporten är inriktad på kritiska områden där situationen
skulle kunna förbättras, särskilt genom ändringar i gemenskapens befint-
liga lagstiftning. Kommissionen framhåller i rapporten att flera stora
områden kräver åtgärder, bland annat att mer resurser krävs för att
medlemsländerna skall kunna genomföra lagstiftningen och att tran-
sporter av hästar från Central- och östeuropa till vissa medlemsländer för
slakt är ett särskilt stort bekymmer. Dessutom framkommer att tekniska
ändringar av rådets direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport
är nödvändiga.
Den svenska uppfattningen är att rapporten är bra och tydlig samt att
det är mycket viktigt att konkreta förslag följer. Det är också viktigt att
rapporteringen till kommissionen fungerar bra. Alla medlemsstater måste
ta sitt ansvar och med högsta prioritet se till att direktivet genomförs i
lagstiftningen samt att tillsynen fungerar och att åtgärder vidtas när
reglerna inte följs. Andra viktiga åtgärder är att begränsa transporttiderna	178
	178

och avskaffa exportbidragen för levande djur. Kommissionen har i Skr. 2001/02:160 rapporten meddelat att den avser att undersöka åtgärder för att främja att

djur slaktas närmare uppfödningsorten, vilket också är av stor betydelse för djurskyddet.

Kommissionen lade under våren fram förslag till ändring av förordning (EG) nr 411/98 om ventilation i vägfordon som används för djurtran- sporter i mer än åtta timmar.

Kommissionen föreslår bland annat att temperaturen inne i fordonet alltid måste hålla sig inom vissa angivna luftfuktighets- och temperatur- intervall oavsett om fordonet rör sig eller är stillastående.

Det svenska ordförandeskapet markerade tydligt att djurskydd bör ges hög prioritet inom det europeiska samarbetet. En särskild rådsresolution om djurtransporter antogs vid rådsmötet i juni. Bakgrunden var bland annat bristerna i tillämpningen av gemensamma transportbestämmelser och de djurhälsokriser som unionen genomgått de senaste åren. Rådet uttalade bland annat att skärpta krav bör införas vid transporter och att nya initiativ bör planeras inom en nära framtid för att förbättra djurskyd- det och djurens välbefinnande under transport. Kommissionen inväntar vetenskapliga kommitténs rapport och förväntas därefter lägga fram förslag till ändringar i rådets direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport i början av 2002.

23.11.11Djuretik

Sverige har under lång tid arbetat intensivt med djurskydd och vill höja förändringstakten inom EU genom att mana till eftertanke inför djurhan- teringen. Initiativet till en öppen debatt i jordbruksrådet om etiska aspekter på djurhållning togs på politisk nivå i inledningen av det svenska ordförandeskapet. Debatten ägde rum den 22 maj. Upprinnelsen var att det kontinuerligt avslöjas stora brister vid djurhållning och djurhantering inom unionen trots att det finns lagstiftning på både gemenskaps- och nationell nivå. Grym djurhantering upprör människor och människans förhållande till djuren är en fråga som diskuteras allt oftare i dagens samhälle. Syftet med debatten i rådet var att lyfta frågan om etiska aspekter på djurhållning till ett principiellt plan och utgångs- punkten var att vi även fortsättningsvis skall ha ett samhälle med djur i människans tjänst.

Den öppna debatten om etiska aspekter på djurhållning följdes upp av en internationell konferens i Stockholm – ”Ethics and Animal Welfare”– den 29–30 maj som samlade 350 deltagare från Sverige och övriga EU- länder. Deltagarna kom från organisationer, ministerier, myndigheter och matproducerande företag med ansvar för djurhållning. Anförandena och diskussionerna betonande hur man på bästa sätt skall tillgodose djurs behov. Konferensen lyckades väl med att sätta fokus på djurs välbefin- nande och vikten av att djur behandlas väl.

179

24 Livsmedelspolitiken

En stor del av livsmedelsområdet är totalharmoniserat, vilket innebär att det inte är tillåtet för de enskilda medlemsstaterna att ha vare sig strängare eller mer liberala bestämmelser. Det pågående arbetet inom gemenskapen innefattar såväl nyreglering som modernisering av det befintliga regelverket på området. Till grund för detta arbete ligger kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet (KOM (1999) 719 slutlig) som presenterades i januari 2000.

Under det svenska ordförandeskapet var frågor på livsmedelsområdet prioriterade. Målet var att driva arbetet framåt i största möjliga utsträckning i de frågor som var aktuella. När det gällde förslaget till allmän livsmedelslag och inrättandet av en europeisk livsmedels- myndighet var det viktigt att hålla tidtabellen som satts av Europeiska rådet. I december 2001 kunde rådet och Europaparlamentet enas. Förslaget kommer formellt att antas av rådet och Europaparlamentet i januari 2002.

Med anledning av ordförandeskapet hölls i mars, i Uppsala, konferensen Food Chain 2001 – safe, sustainable, ethical. På konferensen diskuterade forskare, tjänstemän och företrädare för NGO:s från hela EU hur livsmedelskedjan kan stärkas. Konferensens resultat diskuterades sedan av jordbruksministrarna och ansvariga kommissionärer vid det informella mötet i Östersund i april.

För att påvisa utvidgningens betydelse och samtidigt lyfta fram en av de viktigaste frågorna inom jordbrukspolitiken arrangerades under det svenska ordförandeskapet en konferens tillsammans med kandidat- länderna om lagstiftningen på livsmedelsområdet. Syftet med seminariet var att informera kandidatländerna om EU:s arbete när det gäller livsmedelsfrågor, såsom skärpning av EU:s livsmedelslagstiftning och genomförandet av denna.

24.1Förenkling av livsmedelsstandarder

Under 2001 har arbetet fortsatt med förenkling av vissa livsmedels- standarder. En politisk överenskommelse om förslagen till direktiv om mjölkpulver och kondenserad mjölk, vissa former av socker, fruktjuice och liknande produkter, sylt, marmelad och gelé samt honung nåddes under 2000. Eftersom rådet, sedan Europaparlamentet lämnat sitt yttrande, infört en föreskrivande kommitté i stället för den ursprungliga rådgivande kommittén i alla fem förslagen måste Europaparlamentet få möjlighet att avge ett nytt yttrande. Detta skedde i september 2001. Förslagen antogs i december av rådet och väntar på att publiceras.

180

24.2

Nya livsmedel och genmodifierade livsmedel

Skr. 2001/02:160

Förordning (EG) nr 258/97 om nya livsmedel och livsmedelsingredienser omfattar bland annat genmodifierade livsmedel och fastställer regler och villkor för sådana produkter innan de kan släppas ut på marknaden. Bland annat skall en säkerhetsprövning av produkterna ske. Två procedurer finns: Ett ansökningsförfarande via en medlemsstat samt en förenklad procedur med anmälan till kommissionen. Regler för särskild märkning finns i förordningen. Kommissionen skall vidare anta tillämpningsregler för märkning.

Under 2001 fattade kommissionen beslut (2001/122/EG) om att släppa ut ett dextranpreparat som ny livsmedelsingrediens i bageriprodukter på den europeiska marknaden. Ett beslut (2001/721/EG) fattades även om tillstånd att släppa ut trehalos på marknaden. Trehalos är en källa till glukos. Dessutom har en ny metod för att pastörisera fruktberedningar blivit godkänd inom EU enligt beslut 2001/424/EG.

När det gäller genetiskt modifierade livsmedel, antog kommissionen den 25 juli 2001 ett förslag till en ny förordning om genetiskt modifi- erade livsmedel och foder. Förslaget omfattar en ny godkännande- procedur för livsmedel och foder samt nya märkningsregler. Godkän- nandeproceduren för livsmedel kommer att bygga på den nuvarande förordningen om nya livsmedel och livsmedelsingredienser, men innebär förändringar framför allt beträffande medlemsstaternas roll i riskvär- deringen. Enligt förslaget kommer märkningen att bli mer långtgående än dagens regler. Livsmedel kommer enligt förslaget bland annat att märkas även om man inte kan påvisa förekomsten av DNA och/eller protein i produkten. Den nya förordningen beräknas träda i kraft först om två år.

24.3Ramlag för livsmedel och bildande av europeisk livsmedelssäkerhetsmyndighet

Arbetet med att skapa en allmän livsmedelslag och att bilda en europeisk livsmedelsmyndighet pågick under hela året. Den allmänna livsmedels- lagen omfattar hela livsmedelskedjan. På gemenskapsnivå har det inte funnits någon gemensam ram för lagstiftningen trots att området är harmoniserat. Med den nya livsmedelslagen skapas denna ram. Bland annat införs en definition av livsmedel. Man tydliggör också bland annat att det är aktörerna i livsmedelskedjan som är ansvariga för att livsmedlen är säkra och inför allmänna krav på spårbarhet. Vissa delar av lagen riktar sig till lagstiftarna och där slår man fast vilka principer som skall gälla för lagstiftningen, bland annat vetenskaplig grund och försiktighetsprincipen.

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet kommer att fungera som vetenskapligt och tekniskt stöd till lagstiftarna. Den kommer att vara oberoende och kunna ta egna initiativ och vara proaktiv för att på så sätt kunna påtala problem eller risker innan dessa blir akuta. De vetenskapliga kommittéer som finns på livsmedelsområdet kommer att föras över till myndigheten. Även vetenskapliga frågor inom t.ex.

djurskyddsområdet kommer att hanteras av den nya myndigheten.

181

I juni, alldeles i slutet av det svenska ordförandeskapet, antog rådet en Skr. 2001/02:160 politisk överenskommelse om gemensam ståndpunkt om förslaget. Den

gemensamma ståndpunkten antogs formellt i september. Under hösten har diskussionerna fortsatt mellan rådet och Europaparlamentet. Man kunde enas i december. Arbetet med förslaget har gått rekordsnabbt särskilt med tanke på hur omfattande det var. Beslut om lokalisering av livsmedelssäkerhetsmyndigheten kunde inte tas vid toppmötet i Laeken i december. Myndigheten är tillsvidare placerad i Bryssel.

24.4Kosttillskott

I december 2001 antog rådet med kvalificerad majoritet en gemensam ståndpunkt om Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (12394/2/01 rev 2). Med kosttillskott menas livsmedel som är koncentrerade källor av näringsämnen eller andra ämnen med närings- eller fysiologisk funktion och som säljs i form av kapslar, tabletter och liknande.

Förslagets huvudsakliga innehåll kan mycket kort sammanfattas i två punkter: För vitaminer och mineraler anges vilka substanser som får användas vid tillverkning av kosttillskott, samt dagliga maximi- och minimihalter för dessa ämnen. Vidare innehåller förslaget märknings- regler för kosttillskott. Det primära syftet med direktivet är att ge konsumenterna säkra produkter. För att garantera en hög skyddsnivå för konsumenterna och underlätta deras val måste de produkter som släpps ut på marknaden vara säkra och förses med adekvat och korrekt märkning. Kosttillskott regleras nu av nationella bestämmelser. Dessa bestämmelser kan variera mycket mellan medlemsstaterna. Dessutom saknas bestämmelser i flera medlemsstater, bland annat i Sverige.

Rådets gemensamma ståndpunkt har skickats till Europaparlamentet för en andra behandling i enlighet med medbeslutandeproceduren. Slutligt beslut om reglerna för kosttillskott förväntas under 2002.

24.5Gemensamma hygienregler

I juni 2000 presenterade kommissionen sitt förslag till gemensamma regler om livsmedelshygien. Syftet med förslaget är att samordna, uppdatera och förenkla gällande regelverk som består av ett tjugotal direktiv som antagits under perioden 1964–1993. Förslaget består av fem delar: Allmänna regler som gäller för alla livsmedel inklusive primärproduktion, regler för livsmedel av animaliskt ursprung, regler för offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung, djurhälsoregler samt ett direktiv som upphäver tidigare direktiv på området. Under hösten 2000 och hela 2001 har en rådsarbetsgrupp gått igenom den första delen med allmänna regler och den andra delen med regler för livsmedel av animaliskt ursprung. Arbetet kommer att fortsätta under 2002.

182

24.6

Förbättrad märkning av livsmedel

Skr. 2001/02:160

I vitboken om säkra livsmedel utlovades ett tillägg till märknings- direktivet med förbättrad märkning av sammansatta ingredienser till i november 2000. Förslaget blev försenat och publicerades i september 2001. Kommissionen föreslår vissa ändringar i märkningsdirektivet 2000/13/EG. Dels föreslås en utvidgad märkning av innehållet i samman- satta ingredienser, dels föreslås att allergena ingredienser som redovisas i en lista alltid skall anges. Förslaget innebär att samtliga konsumenter får mera information om vad livsmedlen innehåller. Dessutom förbättras situationen för allergiker väsentligt i och med att det finns krav på att vissa ämnen alltid skall anges.

24.7Dioxingränsvärden i livsmedel

Befogenheten att anta gränsvärden för främmande ämnen i livsmedel t.ex. dioxiner är delegerad till kommissionen. För att kunna fatta beslut måste kommissionen få stöd för sitt förslag hos medlemsstaterna. Stödet för dioxingränsvärden i livsmedel var inte tillräckligt stort. Därför skickade kommissionen sitt förslag till rådet i september. Rådet antog gränsvärdesförslaget i november 2001. I den antagna rättsakten fick Sverige och Finland ett undantag för gränsvärdet för dioxin i fisk t.o.m. 2006. Fisken får endast säljas nationellt i våra länder och konsumenterna måste informeras via kostråd om hur mycket fisk man kan äta utan att riskera att få i sig för mycket dioxin. De nya gränsvärdena för samtliga livsmedel börjar gälla den 1 juli 2002.

25 Den gemensamma fiskeripolitiken

Den gemensamma fiskeripolitiken är en fullt utvecklad gemenskaps- politik med gemensamma bestämmelser för medlemsstaterna. Bestämmelserna omfattar fiskerinäringens alla aspekter och avser såväl resursförvaltningen som utvecklingen av näringens olika sektorer, såsom yrkesfisket, fiskförädlingsindustrin och vattenbruket. En omfattande genomgång av den gemensamma fiskeripolitiken har påbörjats av kommissionen och medlemsstaterna inför den revidering som senast måste beslutas 2002. Den av kommissionen presenterade Grönboken om översynen behandlades ingående första gången under det svenska ordförandeskapet våren 2001.

Diskussionerna fortsatte även under hösten.

25.1	Förvaltning av fiskeresurser
Beslut om nyttjandet av fiskeresurserna fattas såväl internt inom
gemenskapen som inom regionala fiskeriorganisationer där gemenskapen
deltar som part. Dessa beslut har tagit sin utgångspunkt i att genomföra		183

den internationellt stadfästa försiktighetsprincipen. Två av de Skr. 2001/02:160 huvudsakliga instrumenten gemenskapen använder sig av är totalt tillåtna

fångstmängder (TAC) och tekniska förvaltningsåtgärder för fisket. Gemenskapen använder i allt större utsträckning även långsiktiga förvaltningsstrategier för bevarande av fiskbestånden. Att genomföra en mer miljöanpassad resursförvaltning har varit en viktig prioritering för Sverige under ordförandeskapet.

25.1.1Nordsjösamarbetet

Inom Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC), inom Nordatlan- tiska laxorganisationen (NASCO) samt inom ramen för EG:s avtal med Norge fortskrider arbetet med den praktiska tillämpningen av försiktig- hetsprincipen. På basis av vetenskaplig rådgivning från det interna- tionella havsforskningsrådet har högsta tillåtna fångstmängder och kvoter fastställts för de flesta bestånd i Nordsjön. Därutöver har havsforsk- ningsrådets mer långsiktiga råd utgjort grunden för beslut om långsiktiga förvaltningsplaner för de viktigaste bestånden, t.ex. atlantoskandisk sill inom NEAFC och en rad nordsjöbestånd genom avtalet mellan EG och Norge nämligen sill, torsk, kolja, gråsej och rödspätta. Bestånden av torsk och kummel befinner sig i en kritisk situation. För att förbättra bestånds- situationen för dessa arter har EU sänkt de högsta tillåtna fångst- mängderna med ca 40 procent. Under året fullföljdes rådets och kommissionens deklaration om en långsiktig strategi för att återuppbygga bestånden av torsk och kummel. Ett tio veckor långt fiskestopp infördes och tekniska åtgärder infördes i Nordsjön. Vidare samarbetar EU och Norge med att ta fram långsiktiga återhämtningsplaner omfattande ytterligare åtgärder för dessa bestånd.

25.1.2Östersjösamarbetet

Under det gångna året har Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) fattat en rad viktiga beslut för förvaltningen av torskbeståndet i Öster- sjön. Det EU-finansierade projektet BACOMA (Baltic Cod Management) har slutförts, vars uppgift var att utveckla en trålmodell i syfte att uppnå högre selektivitet i trålfisket efter torsk i Östersjön. I mars fattades beslut om att BACOMA-modellen skulle användas fr.o.m. 2002. Under IBSFC:s årsmöte i september kunde strandstaterna runt Östersjön även enas om att införa mer selektiva och beståndsbevarande bestämmelser i garnfisket.

25.1.3Multilateralt samarbete

Inom FN:s fackorgan för internationella fiskerifrågor – FAO – antogs enhälligt den Internationella handlingsplanen mot olagligt, okontrollerat och orapporterat fiske. Inom ramen för FAO hölls även en konferens om ekosystemförvaltning som utmynnade i en resolution som utgör ett

viktigt bidrag till nästa års miljötoppmöte i Johannesburg. I WTO:s

184

ministerdeklaration återfinns frågan om fiskerisubventioner i ett samman- Skr. 2001/02:160 hang som ökar förutsättningarna för framgångsrika förhandlingar om en

reducering av subventioner med skadliga effekter. Inom OECD fortsätter arbetet med bland annat handelsliberalisering på fiskområdet vilket väntas ha betydelse för kommande WTO-förhandlingar.

25.1.4Kontroll av fisket

Under 1998 beslutades förändringen av kontrollförordningen, (EEG) nr 2847/93, bland annat syftade till att skapa en effektivare och säkrare kvotadministration, jämförbar kontroll av medlemsländers fiskefartyg samt striktare kontroll av tredjelandsfartyg och ökad öppenhet. Denna förordning har ännu inte följts upp med erforderliga tillämpnings- förordningar, bland annat återstod översynen av gemenskapens loggboks- bestämmelser. Under 2000 och inledningen av 2001 fördes dessa frågor inte framåt i nämnvärd utsträckning.

Under året genomfördes andra fasen av det satellitbaserade positions- övervakningssystemet för fisket. Detta innebar för svensk del att drygt 60 fartyg utrustades med satellitföljare, vilket innebär att cirka 100 svenska fartyg nu ingår i systemet med satellitövervakning.

Under året har diskussioner förts om hur ansvaret mellan kommis- sionen och medlemsländerna ska fördelas i fråga om genomförande av övervakningsinsatser i regionala fiskeriorganisationer.

I syfte att genomföra gemenskapens åtaganden inom NEAFC under åren 2000 och 2001 deltog de medlemsländer som fiskar i området med nationell kontrollverksamhet. Detta innebar för svensk del att Kustbevakningen deltog under en sexveckorsperiod under år 2000 med att genomföra inspektioner av fiskefartyg från olika länder på det fria havet i Nordostatlanten.

25.2Den gemensamma marknadspolitiken

Den nya förordningen om marknaden för fiskeri- och vattenbruks- produkter trädde i kraft den 1 januari 2001. Kommissionens mål med den nya förordningen är att den gemensamma marknadspolitiken skall bidra till en ansvarsfull förvaltning av resurserna genom att aktörerna får större ansvar för att de nyttjas på bästa sätt. Förordningen innebär vissa förändringar inom handelsområdet.

I artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 104/2000 finns bestämmelser om konsumentinformation. Dessa bestämmelser träder i kraft den 1 januari 2002. Bestämmelserna innebär bland annat att produkter av fisk och skaldjur samt vattenbruksprodukter skall ursprungsmärkas i detaljhandeln och att medlemsstaterna skall upprätta förteckningar över tillåtna handelsbeteckningar.

Den nedåtgående trenden för återtag av fisk från den svenska marknaden har fortsatt även under 2001. Marknadssituationen för sill och strömming för konsumtion har förbättras det senaste året. De svenska återtagen är numera därför endast marginella.

185

25.3

Strukturpolitiken

Skr. 2001/02:160

Strukturpolitiken för fiskerinäringen omfattas av två huvudinstrument – planer för strukturstöd inom fiskerinäringen samt fleråriga utvecklings- planer för fiskeflottan. De svenska program som omfattar strukturstöd till fiskerinäringen godkändes av kommissionen under 2000, dels mål 1- programmen dels ett horisontellt program för hela Sverige utanför mål 1.

Under 2000 och 2001 har genomförandeorganisationen och det nationella regelverket anpassats till de nya förutsättningarna. Regeringen har beslutat om ändringar i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen, och Fiskeriverket har fastställt nya föreskrifter om statligt stöd till fiskerinäringen. Såväl beslut som utbetalningar har påbörjats under 2001 men efterfrågan på stöd inom ramen för de nya programmen har hittills varit lägre än under tidigare program.

Parallellt med att genomförandet av de nya programmen har påbörjats, har Fiskeriverket och länsstyrelserna följt upp beslut fattade under förra programperioden. Stöd inom ramen för de gamla programmen måste utbetalas före den 31 december 2001.

De fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottan är, vid sidan av systemet med TAC, kvoter och tekniska regleringar, ett av huvudinstrumenten för att kunna säkerställa ett långsiktigt hållbart resursutnyttjande. I programmen finns mål för flottans dimensionering. Utvecklingsprogrammet, FUP IV, skulle löpt ut den 31 december 2001. Samtidigt pågick en översyn av den framtida gemensamma fiskeripolitiken (GFP) som skall vara slutförd under 2002. För att inte föregå utfallet av diskussionerna kring den framtida GFP:n har beslut tagits om en förlängning av nuvarande FUP IV med ett år t.o.m. den 31 december 2002.

I enlighet med FUP IV har Sverige f.n. överkapacitet för fartyg som använder trål- eller vadredskap. För att reducera överkapaciteten höjde Fiskeriverket under perioden juni–oktober 2001 de maximala bidragen till åtgärder för anpassning av fiskeansträngningen, bland annat skrotning, för att stimulera till en ökad utförsel av kapacitet från fiskeflottan.

Då gemenskapens fiskeavtal med Marocko upphörde var över 400 fartyg och omkring 4 300 fiskare från Spanien och Portugal tvungna att upphöra med sin verksamhet. Under 2001 har särskilda planer för omstrukturering av fartyg som påverkas av avtalet därför antagits. Planerna innebär att förutom de strukturmedel Spanien och Portugal redan förfogar över kommer ytterligare 197 miljoner euro att tillföras. Åtgärderna syftar till att hantera den överkapacitet som uteblivet fiskeavtal har resulterat i. Medel kan bland annat användas till skrotning, överföring av fartyg till tredjeland samt för investeringar som krävs för att fartygen skall kunna förändra sitt fiske.

25.4Tredjelandsavtalen

Europeiska gemenskapens fiskeavtal med Marocko var tills för några år

sedan EG:s största fiskeavtal med tredjeland. Avtalet sades upp av

186

Marocko och löpte ut den 30 november 1999. I början av året avbröts Skr. 2001/02:160 förhandlingarna mellan gemenskapen och Marocko om ett nytt

fiskeriavtal. Istället tecknades avtal med Mauretanien i mitten av året, vilket nu är gemenskapens största. Därutöver tecknades bland annat avtal med Ekvatorial Guinea, Guinea Bissau och Madagaskar.

För svensk del är det viktigt att vid tecknade av denna typ av avtal bland annat diskutera hur fiskeriundersökningar i fiskeområdena kan främjas, hur kostnaderna bör fördelas mellan EU-budgeten och fiskeföretagen, hur ersättningarna till tredjeland i större utsträckning kan riktas mot utveckling av en hållbar fiskesektor samt hur bättre samordning kan åstadkommas mellan fiskeavtalen och biståndsprogrammen.

25.5Miljöåtgärder i fisket

25.5.1Integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling

Inom ramen för Cardiff-processen, som syftar till att integrera miljöhänsyn i EU:s politikområden, avlämnades en första rapport om integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i fiskeripolitiken. Rapporten var en beskrivning av vilka instrument som kan användas inom fiskeripolitiken för att uppnå integrering av miljöhänsyn. Under våren 2000 lade kommissionen fram ett meddelande i frågan. Under det svenska ordförandeskapet utarbetades omfattande slutsatser som avrapporterades till Europeiska rådet i Göteborg. I slutsatserna konstateras att en minskning av det totala fisketrycket (kapacitet och fiskeansträngning) är den viktigaste förvaltningsåtgärden för att kunna uppnå ett långsiktigt hållbart fiske, att TAC:erna fortfarande är ett nyckelinstrument för att minska fisket samt att en fortsatt utveckling krävs av selektiva fiskeredskap bland annat för att minimera bifångster och att undermålig fisk kastas överbord. Några av de prioriterade frågorna var behovet av mer miljöinriktad forskning, att lämpliga indikatorer bör utvecklas för att mäta biologisk mångfald m.m. samt behov av en förbättrad mer ekosystembaserad fiskeriförvaltning. En viktig slutsats var att en strategi inte kan slutföras förrän revisionen av den gemensamma fiskeripolitiken har beslutats. Slutsatserna antogs enhälligt av rådet i april 2001.

25.5.2 Handlingsplan för biologisk mångfald

I mars 2001 presenterade kommissionen åtgärdsplaner för biologisk
mångfald för politikområdena jordbruk, fiske, naturresurser samt bistånd
och ekonomiskt samarbete. (Se även 26.1.5.)
Ministerrådet (fiske) antog enhälligt planen i juni 2001. Den innehåller
bland annat ett antal åtgärder som syftar till att minska förlusten av arter
och ekosystem, utveckling av selektiva fiskeredskap och fiskemetoder,
vikten av marina skyddsområden, tillämpning av försiktighetsprincipen	187
	187

även för icke målarter, utveckling av indikatorer, användning av miljö- Skr. 2001/02:160 konsekvensbeskrivningar vid beslutsfattande, tillämpning av riskbedöm-

ning före introduktion av främmande arter och genetiskt modifierade organismer samt behovet av förbättrad vetenskaplig forskning och datainsamling.

26 Miljö

EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt samt främja åtgärder på internationell nivå. Amsterdamfördraget trädde i kraft 1 maj 1999 och innebär en viktig utveckling av de grundläggande principerna för skyddet av miljön. Hållbar utveckling slås fast som ett övergripande mål för alla politikområden i EU.

Fyra miljörådsmöten och två informella rådsmöten hölls under 2001. Under det svenska ordförandeskapet antogs vid toppmötet i Göteborg en EU-strategi för hållbar utveckling. Strategin slår bland annat fast principerna för hur miljödimensionen av hållbar utveckling skall följas upp vid vårtoppmötena. Miljörådet beslutade om flera viktiga frågor under det svenska ordförandeskapet. Rådet enades om ett nytt miljöhandlingsprogram för EU och antog riktlinjer för en ny kemikaliepolitik och för en integrerad produktpolitik (IPP). Beslut om en gemensam ståndpunkt togs bl.a. om direktiven om elektronikavfall, buller, miljöfonden LIFE samt om flera direktiv som behandlar utsläppskrav för fordon. Under det belgiska ordförandeskapet fattade miljörådet bland annat beslut om direktiv om svavelhalten i fordonsbränslen och om stöd till miljöorganisationer. Riktlinjer togs fram för framtida arbete med att se över regler för bekämpningsmedel och dioxiner. På det internationella området spelade EU en avgörande roll för att säkerställa en uppgörelse i de internationella förhandlingarna om klimatfrågan inom ramen för Kyotoprotokollet.

26.1Utvecklingen på de av Sverige prioriterade områdena

26.1.1Hållbar utveckling och integration av miljö i andra politikområden

Hållbar utveckling skrevs in i EG- och Unionsfördragen genom Amsterdamfördraget och en förstärkning gjordes av principen om integration av miljö i andra politikområden (artikel 2 i Unionsfördragt resp. artikel 6 i EG-fördraget). Vid Europeiska rådets möten i Luxemburg 1997 och i Cardiff 1998 igångsattes ett arbete inom de olika ministerråden med att ta fram strategier för integration av miljö i syfte att uppnå hållbar utveckling. Beslutet har successivt vidgats till att numera omfatta nio politikområden: transport, energi, jordbruk, utveckling, inre

188

marknad, industri, den externa politiken, fiske samt ekonomiska och Skr. 2001/02:160 finansiella frågor.

Vid Europeiska rådets möten i Helsingfors i december 1999 och Santa
Maria da Feira i juni 2000 beslutades att en EU-strategi för hållbar
utveckling skulle antas på Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001
på grundval av ett förslag från kommissionen. Kommissionen började sitt
arbete med hållbarhetsstrategin under år 2000 och tillsatte en särskild
arbetsgrupp inom generalsekretariatet.
Strategi för hållbar utveckling
Under det svenska ordförandeskapet har arbetet med att utarbeta en EU-
strategi för hållbar utveckling varit en högt prioriterad fråga. Sverige har
haft ett nära samarbete med kommissionen och Europaparlamentet.
Seminarier med intresserade organisationer i EU och Sverige och
deltagande från riksdagen har anordnats under arbetet med
hållbarhetsstrategin. Under maj månad 2001 hölls överläggningar i alla
medlemsstaters huvudstäder vid två tillfällen på hög politisk nivå.
Efter det att ett samråd genomförts om ett konsultationsdokument
antog kommissionen den 15 maj 2001 ett förslag till strategi (Hållbar
utveckling i Europa för en bättre värld: En strategi för hållbar utveckling
I Europeiska unionen – kommissionens förslag till Europeiska rådets
möte i Göteborg). Kommissionens förslag utgick ifrån de ohållbara
trender som identifierats inom EU vad gäller bland annat
klimatförändringar, långsiktiga effekter av farliga kemikalier, försämring
av biologisk mångfald, trafikstockningar, fattigdom och en åldrande
befolkning.
Vid toppmötet i Göteborg enades EU:s stats- och regeringschefer om
en strategi för hållbar utveckling som syftar till att i framtiden kunna
garantera EU:s medborgare ekonomisk stabilitet, social trygghet och en
ren och hälsosam miljö. Strategin är en del av ordförandeskapets
slutsatser (artiklarna 19–32). Alla nya viktiga förslag till beslut inom
större politikområden i EU skall bedömas med när det gäller på deras
ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter. Miljödimensionen läggs
till den s.k. Lissabonstrategin om unionens ekonomiska och sociala
utveckling för hållbar tillväxt och full sysselsättning.
I strategin för hållbar utveckling prioriteras fyra områden: bekämpa
klimatförändringar, säkerställa hållbara transporter, undanröja hot mot
folkhälsan samt förvaltninga naturresurser på ett mer ansvarsfullt sätt. Ett
antal mål och åtgärder fastställs inom varje område. Regeringen har i sin
skrivelse till riksdagen 2001/02:50 Hållbara Sverige närmare redovisat
dessa mål och åtgärder.
EU:s stats- och regeringschefer kommer vid sina årliga vårtoppmöten
att följa upp hur unionens arbete med hållbar utveckling fungerar och går
framåt i samband med översynen av Lissabonprocessen.
Miljörådet har under hösten arbetat med uppföljningen av miljödelen
av hållbarhetsstrategin. I oktober diskuterade rådet (miljö) ett mindre
antal miljörelaterade indikatorer som tillsammans med övriga s.k.
strukturella indikatorer skall ligga till grund för kommissionens
utvärdering inför toppmötet i Barcelona av genomförandet av strategierna	189
	189

från Lissabon och Göteborg. Ytterligare ett antal indikatorer bör Skr. 2001/02:160 utvecklas.

Vid rådets möte den 12 december antogs slutsatser om uppföljningen av hållbarhetsstrategin. En lång rad åtgärder och styrmedel på EU-nivån bör antas inom de prioriterade områdena för att strategins miljömål skall uppnås. Det gäller exempelvis konkreta åtgärder för att följa upp EU:s klimatprogram och energieffektivitet i byggnader och elektriska apparater. Det handlar också om att nya regler om bekämpningsmedel skall få en lika hög skyddsnivå som övriga kemikalier. På transportområdet pekas på att åtgärder för att uppmuntra till mera effektiva och renare former för transport måste antas i överensstämmelse med kommissionens vitbok om transportpolitiken fram till 2010. Behovet av att stärka järnvägarnas roll nämns särskilt. När det gäller att förvalta naturresurserna på ett bättre sätt understryks att kommande översyn av den gemensamma fiskeripolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken måste inkludera hänsyn till natur och biologisk mångfald. Åtgärder bör vidtas för att säkerställa ett långsiktigt hållbart fiske i samband med översynen av fiskeripolitiken under 2002.

EU och medlemsstaterna uppmanas att anta övergripande åtgärder för att vända de negativa trenderna, särskilt inom nyckelområden som transport, energi och jordbruk. Det rör sig bland annat om system för infrastrukturavgifter och att anta direktivet om energiskatter och att stegvis avskaffa subventioner som kan ha en skadlig inverkan på miljön.

Rådet erinrade också om vikten av att anta strategins externa och globala dimensioner och välkomnade det meddelande från kommissionen om unionens bidrag till global hållbar utveckling som bör komma under januari månad 2002. Miljöministrarna betonar särskilt förberedelserna inför världstoppmötet i Johannesburg.

Integration av miljö i andra politikområden

Inom sektorerna för jordbruk, fiske, inre marknad, utvecklingsfrågor, allmänna frågor och utrikespolitik, transport, ekonomiskt och finansiellt samarbete, energi och industri har man under det svenska ordförandeskapet behandlat hur miljöhänsyn skall integreras i verksamheten. Se vidare respektive sektorsavsnitt. Syftet är att bidra till en hållbar utveckling. Därigenom har det arbete som på svenskt initiativ startades vid toppmötena i Luxemburg och Cardiff förts ett avgörande steg framåt. Att integrera miljöhänsyn i sektorspolitiken är ett sätt att arbeta förebyggande och med helhetssyn och det bidrar till en hållbar utveckling.

En sammanfattning av hur långt sektorerna kommit framgår nedan:

Sektor	Före 2001	Våren 2001
Transport	Strategi oktober 1999	Rådsresolution 4-5 april
Energi	Strategi december 1999	Rådsresolution 14-15 maj
Jordbruk	Strategi november 1999	Rådsresolution 24 april
Företag	Rapport november 1999	Rådsresolution 14-15 maj
Inre marknad	Rapport december 1999	Strategi antagen 31 maj	190
			190

Utvecklingssamarbete	-	Strategi antagen 30 maj	Skr. 2001/02:160
Fiske	-	Rådsslutsatser 25 april
ECOFIN	Rapport december 2000	-
Allmänna rådet	-	Rapport 9 april

Sverige sammanställde som ordförande också en syntesrapport med underlag för det fortsatta arbetet. Rapporten behandlades i miljörådet och ingick i underlaget för toppmötet i Göteborg.

På Göteborgstoppmötet konstaterades att sektorsintegreringen måste fortsätta, att samordningen mellan sektorerna måste förbättras och att rådet i sina olika konstellationer skall ta hänsyn till målen i hållbarhetsstrategin och i det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

26.1.2Sjätte miljöhandlingsprogrammet

På rådsmötet i juni 2001 enades EU:s miljöministrar om en gemensam ståndpunkt om ett nytt miljöhandlingsprogram för unionen. Därigenom har de grundläggande besluten för att få riktlinjer för EU:s miljöpolitik under de kommande tio åren fattats under det svenska ordförandeskapet. Programmet blir det sjätte i ordningen och ersätter det femte som gällde för 90-talet. Rådets beslut innebar en rad förstärkningar i förhållande till kommissionens förslag, vilket lades fram i januari 2001, bland annat genom fler mål och tydligare tidtabeller. Europaparlamentet lämnade i maj månad sitt yttrande om kommissionens förslag. I januari 2002 kommer Europaparlamentet att yttra sig en andra gång. Programmet kommer att vara färdigt först när rådet och Europaparlamentet är överens om hur det skall se ut.

Det sjätte miljöhandlingsprogrammet skall bidra till att miljöhänsyn integreras i alla gemenskapens politikområden och bidra till att hållbar utveckling uppnås. I programmet anges fyra prioriterade områden för gemenskapsåtgärder; 1. klimat, 2. natur och biologisk mångfald, 3. miljö, hälsa och livsmiljö samt 4. naturresurser och avfall. För varje område anges mål för vad som skall uppnås inom programperioden. Dessutom skall sju tematiska strategier tas fram av kommissionen för att fastställa ytterligare mål och åtgärder när det gäller luftkvalitet, marin miljö, resursanvändning, bekämpningsmedel, avfallsåtervinning, mark samt stadsmiljö. De tematiska strategierna skall ha presenterats av kommis- sionen senast fyra år efter antagandet av programmet och vara färdiga för genomförande senast efter fem år. I programmet betonas även det globala ansvaret bland annat genom att miljöhänsyn skall integreras i unionens samtliga externa relationer.

Vid beredningen av frågan skedde bland annat ett omfattande samråd med olika intressegrupper m.fl.

191

26.1.3

Försurning och klimatförändringar

Skr. 2001/02:160

Direktiv om nationella utsläppstak

Kommissionen presenterade år 1999 ett förslag till nationella utsläppstak för svaveldioxid, kvävedioxid, VOC (direktivet om flyktiga organiska ämnen) och ammoniak. Rådet enades om en gemensam ståndpunkt för förslaget år 2000 och efter enighet mellan parlament och ministerråd antogs förslaget år 2001.

Syftet med förslaget är att begränsa utsläppen av försurande och eutrofierande samt ozonbildande ämnen. Förslaget bestämmer nivåer för utsläppen men lämnar flexibilitet till medlemsländerna att bestämma hur de skall uppnås.

Ozon i omgivningsluften

Under svenskt ordförandeskap antog rådet den 8 mars 2001 en gemensam ståndpunkt om förslaget till direktiv om riktvärden för halten av ozon i luft. Syftet med direktivförslaget är att fastställa gemensamma långsiktiga mål, målvärden och tröskelvärden för larm i syfte att undvika att ozon får skadliga effekter på människors hälsa och på växtligheten. Därutöver omfattar förslaget gemensamma regler för metoder och kriterier för att bedöma koncentrationerna av ozon samt ozonbildande ämnen i luften.

Efter Europaparlamentets andra behandling kvarstod meningsskiljak- tigheter mellan rådet och Europaparlamentet varför förslaget gick till förlikning. Förlikningen kunde avslutas med att direktivet antogs under hösten 2001.

CAFE - Kommissionens program för ren luft i Europa

Ministerrådet, under svensk ledning, lade i juli 2001 fram sitt förslag till program för ren luft i Europa (CAFE). CAFE skall bli ett femårsprogram och under året har ett sekretariat på kommissionen och en styrgrupp inrättats. Den senare har sammanträtt ett par gånger under året med svenskt deltagande.

Syftet med CAFE är att bekämpa luftföroreningar genom kostnads- effektiva åtgärder och att skydda föroreningarnas effekter på människors hälsa och på miljön. CAFE syftar också till att stödja slutsatserna från Cardiff om ett sektoriellt integrerat miljöarbete i unionen.

Programmet skall utvecklas i nära samarbete med CLRTAP (Konven- tionen om långväga överskridande luftföroreningar).

Det pågår arbete i kommissionen för att ta fram direktiv för tung- metaller i luft (As, Cd, Ni, Hg). Arbetet beräknas vara klart för behand- ling i rådet mot slutet av 2002.

192

År 2001- ett ödesår för det internationella klimatsamarbetet	Skr. 2001/02:160
Under år 2001 har de sista fogarna sammanlänkats i det heltäckande
ramverk som skapats under klimatkonventionen med den samman-
hållande beteckningen Kyotoprotokollet. I början av året var förhand-
lingarna om tillämpningen av Kyotoprotokollet i gungning sedan det
sjätte partsmötet i Haag november år 2000 hade brutit samman. Arbetet
med att försöka finna nya vägar för att ena förhandlingsparterna hade
precis börjat då USA i mars meddelade att man inte avsåg att fortsätta
arbetet med Kyotoprotokollet. Det svenska ordförandeskapet lyckades
ena och leda EU under denna svåra fas och en grund lades för de beslut
som fattades vid partsmötena i Bonn och Marrakech vilka öppnar vägen
för parterna att ratificera Kyotoprotokollet.
Samarbetet inom EU i de internationella förhandlingarna
Alltsedan det tredje partsmötet beslutade om Kyotoprotokollet i slutet av
år 1997 har förhandlingar pågått om utestående frågor i Kyotoprotokollet.
Det har varit frågor om protokollets s.k. flexibla mekanismer, om hur
upptaget av koldioxid i s.k. kolsänkor skall beräknas samt hur stödet till
u-länderna och en påföljdsregim skall utformas. Ambitionen var att fatta
beslut senast under 2000. Parterna misslyckades dock med att nå en
uppgörelse vid det sjätte partsmötet i Haag i november 2000 och trots
beslut om att inte formellt avsluta det sjätte partsmötet rådde vid
ingången av år 2001 en viss osäkerhet om hur förhandlingarna skulle
drivas vidare.
Det svenska ordförandeskapet fick inriktas på att samla den europeiska
unionen och försöka att vidmakthålla och stärka den i dess roll som
positiv drivkraft i de internationella förhandlingarna. Genom det uttalade
rådet gjorde i mars 2001 om EU:s tydliga vilja att gå vidare i arbetet med
att slutföra förhandlingarna om Kyotoprotokollets tillämpning kunde
Sverige som ordförandeland reagera resolut när USA:s president strax
därefter deklarerade att Kyotoprotokollet ”var dött”. Intensiva konsulta-
tioner av partsmötets ordförande pågick under våren och EU bidrog med
diplomatiska ansträngningar under det svenska ordförandeskapets led-
ning. Detta bäddade för de politiska överenskommelserna som sedan
ingicks vid det återupptagna sjätte partsmötet i Bonn (“Bonnupp-
görelsen”) under inledningen av det belgiska ordförandeskapet.
Förutom att ”Bonnuppgörelsen” öppnade vägen för en ratificering av
protokollet kom den att bli en kraftfull politisk markering från konven-
tionens parter som visade att Kyotoprotokollet är livskraftigt och att
världssamfundet kan agera utan USA. Bonnuppgörelsen bekräftades
sedan genom den serie av beslut som fattades vid det sjunde partsmötet i
Marrakech i november 2001. I och med dessa beslut har parterna slutgil-
tigt fastställt hur Kyotoprotokollet skall tillämpas under dess första
åtagandeperiod, vilken infaller åren 2008–2012.

193

Vad besluten i Bonn och Marrakech innebär	Skr. 2001/02:160
Besluten vid det sjätte partsmötets andra del i Bonn och det sjunde
partsmötet i Marrakech om hur Kyotoprotokollet skall tillämpas rör flera
olika områden.
Reglerna om hur parternas efterlevnad av protokollet skall kontrolleras
är centrala. En särskild kommitté med en dömande och en hjälpande gren
etableras och det slås fast vilka överträdelser som skall hanteras av
respektive gren. Grövre överträdelser mot Kyotoprotokollet kan leda till
att parten i fråga kan tvingas minska utsläppen mer. De i många stycken
tekniska och mycket detaljerade reglerna för rapportering och verifiering
av utsläpp som också fastställdes utgör en annan betydelsefull del av
besluten eftersom dessa regler lägger grunden för kontrollen av parternas
efterlevnad.
Frågan om hur parterna skall få tillgodoräkna sig upptag av
växthusgaser i växande skog, i jordar och mark (s.k. kolsänkor) avgjordes
också. På längre sikt (efter den första åtagandeperioden 2008–2012) skall
metoder grundade på fortsatt vetenskapligt arbete användas. För den
första åtagandeperioden, får dock parterna räkna med en viss andel av de
upptag som bedöms ske. På så sätt kan koldioxidupptag som ändå skulle
ha skett, även utan åtgärder till exempel i form av ett uthålligt skogsbruk,
räknas bort. EU tvingades dock acceptera att några länder fick större
möjlighet att räkna med upptag i kolsänkor än andra för att en överens-
kommelse skulle kunna nås.
Beslut om ekonomiskt, institutionellt och tekniskt stöd till u-länderna
inom konventionens ram fattades också. Tre nya fonder skapades och
riktlinjerna för dessa drogs upp. En av fonderna är en speciell klimatfond
under den globala miljöfonden GEF, den andra skapades särskilt för de
minst utvecklade länderna och den tredje bildades för att kunna ge stöd
till anpassning till klimatförändringar.
Reglerna för hur överföring av utsläppsminskningar mellan i-länder
skall få göras genom handel med utsläppsrätter och gemensamt genom-
förande av projekt fastställdes också. Tillsammans med besluten om
mekanismen för ren utveckling som avser projekt i utvecklingsländer,
vilka ännu saknar kvantitativa åtaganden, har därmed grunden lagts för
ett unikt system som med hjälp av marknadsbaserade åtgärder skall
minska de globala utsläppen. Det slogs dock fast att en betydande del av
de utsläppsminskningar som i-länderna gör skall uppnås genom åtgärder
inom landet och att varje land som överlåter utsläppsrätter skall hålla en
reserv av sådana rätter för att motverka risken för att alltför många
utsläppsrätter säljs.
Vad som görs inom EU för att klara EU:s åtagande
EU har i Kyotoprotokollet åtagit sig att gemensamt minska utsläppen av
de sex växthusgaserna som täcks av protokollet med åtta procent. Vid
miljöministermötet i juni 1998, bestämdes i rådsslutsatser hur denna
utsläppsminskning skall fördelas mellan medlemsländerna. Under hösten
har kommissionen presenterat ett förslag till en legalt bindande rättsakt
vilken rådet förväntas fatta beslut om under våren 2002. Eftersom både

194

EG och alla medlemsstater är parter till FN:s klimatkonvention skall Skr. 2001/02:160 också medlemsstaterna ratificera protokollet. Rådet har under hösten

2001 slagit fast att målet är att alla medlemsstater samt EG skall ha ratificerat senast i juni 2002 i syfte att möjliggöra att protokollet kan träda i kraft före världstoppmötet i Johannesburg om hållbar utveckling i september år 2002.

Kommissionen har sedan 1999 arbetat med ett program mot klimatförändringar (ECCP, det europeiska klimatförändrings-program- met), i syfte att identifiera och utveckla gemensamma och koordinerade åtgärder på EU-nivå. Ett antal arbetsgrupper bestående av representanter från kommissionen, medlemsländerna, industrin och ideella organisa- tioner arbetade fram till våren år 2001 med denna uppgift och i juni 2001 lades en slutrapport om arbetet fram. I oktober 2001 presenterade kom- missionen ett meddelande om hur man avser gå vidare med genom- förandet av ECCP de närmaste 24 månaderna.

Ett förslag till direktiv om handel med utsläppsrättigheter presen- terades samtidigt med meddelandet om ECCP i syfte att etablera ett europeiskt system för handel med utsläppsrätter inom ramen för besluten under Kyotoprotokollet om utsläppshandel. Förslaget innebär att systemet skall införas redan under en prövoperiod (mellan 2005–2008) för att sedan fortsätta under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod mellan 2008–2012.

26.1.4Kretsloppsanpassning och resurseffektivitet samt integrerad produktpolitik och elektronikavfall

Fortsatt arbete med en integrerad produktpolitik (IPP)

Vid det svenska ordförandeskapets sista miljörådsmöte den 7 juni enades miljöministrarna om slutsatser med riktlinjer för det fortsatta arbetet med en integrerad produktpolitik (IPP) utifrån kommissionens förslag till grönbok som presenterades i februari 2001. Syftet med IPP är att minska den negativa påverkan på miljön och människors hälsa som orsakas av produkter genom spridning av farliga substanser samt att effektivisera resursanvändningen. Enligt riktlinjerna uppmanas kommissionen att bland annat tydliggöra syftet med IPP i form av helhetssyn och livscykelaspekter, men också genom att presentera mål man vill uppnå, möjliga synergieffekter, koordinering med och komplettering till andra miljöstrategier, integrering i andra politikområden samt samarbete med och mellan en rad aktörer längs en produkts livscykel. Avslutningsvis önskar miljöministrarna att vitboken blir betydligt mer konkret och att den innehåller förslag på lämpliga styrmedel. Kommissionen planerar en vitbok till i mars-april 2002.

195

Direktiv och förordningar på kretslopps- och avfallsområdet		Skr. 2001/02:160
Vid rådsmötet den 7 juni 2001 nådde miljöministrarna en politisk
överenskommelse om en gemensam ståndpunkt rörande förslag till
direktiv om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och
elektroniska produkter (WEEE-direktivet) och förslag till direktiv om
begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och
elektroniska produkter (RoHS-direktivet).
Den snabbt växande mängden elektriskt och elektroniskt avfall samt
förekomsten av farliga ämnen i denna typ av produkter utgör tungt
vägande skäl för gemensamma regler på området. WEEE-direktivet har
till huvudsyfte att skydda mark, vatten och luft från föroreningar som
uppstår genom hanteringen av elektronikavfall. Förslaget omfattar därför
regler om tillverkarnas ansvar, kostnadsfri inlämning, omhändertagande,
hantering och återvinning av uttjänt utrustning. RoHS-direktivet syftar
till att begränsa användningen av bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt
krom och flamskyddsmedlen PBB och PBDE i nytillverkade elektriska
och elektroniska produkter. Europaparlamentet kommer att ta upp för-
slagen till en andra läsning under våren 2002.
Vid rådsmötet den 12 december 2001 presenterade kommissionen ett
förslag till reviderat direktiv om förpackningar och förpackningsavfall
(direktiv 94/62/EG). Förslaget innehåller bland annat förslag på nivåer
för återvinning och materialutnyttjande av förpackningsavfall för åren
2006–2011. Förslaget kommer att behandlas av rådet och Europaparla-
mentet under år 2002.
Kommissionens beslut om avfallskatalogen
Under året har kommissionen, den 16 januari (KOM (2001) 108) och den
22 januari (KOM (2001) 106), och rådet (den 23 juli) beslutat om ändrin-
gar i kommissionens beslut 2000/532/EG om en ny avfallsförteckning.
Besluten innebär att vissa avfallsslag från och med den 1 januari 2002
kommer att klassas som farligt avfall.
26.1.5	Biologisk mångfald
Kommissionen presenterade 1998 sitt förslag till gemensamhetsstrategi
för biologisk mångfald. Strategin inriktas på sektorer med hög grad av
gemensamhetspolitik. Under 1999 påbörjade ansvariga generaldirektorat
arbetet med att utveckla aktionsplaner inom sektorerna naturresurshus-
hållning, jordbruk, fiske och utvecklingssamarbete. Aktionsplanerna
presenterades samlat av kommissionen i mars 2001. Bland annat aktions-
planerna diskuterades under temat biologisk mångfald på det informella
miljöministermötet i Kiruna 30 mars – 1 april 2001. Därefter behandlades
aktionsplanerna i resp. ministerråd, varefter ett samlat beslut om rådets
syn på aktionsplanerna antogs av rådet den 29 oktober 2001.
Som medlem i EU är Sverige förpliktigat att identifiera och redovisa
till kommissionen de naturområden i Sverige som uppfyller vissa kriterier
angivna i direktiv 92/43/EEG (art- och habitatdirektivet) och direktiv
79/409/EEG (fågeldirektivet). Syftet med EG-regelverket är bland annat		196

att kommissionen och medlemsstaterna skall få kännedom om vilka Skr. 2001/02:160 områden som uppfyller de kriterier som anges i direktiven. Vidare syftar

direktiven till att verksamheter (planer och projekt) som vidtas i en medlemsstat skall föregås av en särskild prövning i fråga om vilka konsekvenser verksamheterna kan få för de identifierade naturområdena. Kommissionen har beslutat att vid EG-domstolen väcka talan mot Sverige för att få fastställt att Sverige underlåtit att fullgöra denna förpliktelse. Skälet är att Sverige ännu inte har avslutat det första ledet, dvs. att identifiera och informera om vilka områden som uppfyller direktivens kriterier.

Under åren 1995–2001 har den svenska regeringen till kommissionen redovisat 2 947 svenska land- och vattenområden som naturområden enligt art- och habitatdirektivet och 403 fågelskyddsområden enligt fågeldirektivet. Detta motsvarar en land- och vattenareal om knappt 5,6 miljoner ha (exkl. älvsträckorna). Arbete pågår för närvarande såväl inom Regeringskansliet som hos berörda myndigheter med att komplettera påtalade brister så att det första ledet i genomförandet av direktiven kan avslutas.

26.1.6Genetiskt modifierade organismer

Genetiskt modifierade organismer (GMO) regleras huvudsakligen av två direktiv, dels direktivet 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (nyligen ändrad genom direktiv 98/81/EG), och dels av direktivet 90/220/EEG om avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt modifierade organismer. Under det svenska ordför- andeskapet och efter tre års förhandlingar antogs ett nytt direktiv (2001/18/EG) om avsiktlig utsättning av GMO i miljön. Detta direktiv skall införlivas i nationell lagstiftning före 17 oktober 2002 och ersätter därefter direktiv 90/220/EEG.

Det nya direktivet innebär en mängd förbättringar som Sverige drivit för att få tillstånd. Exempel på sådana förbättringar är att riskbedöm- ningen som krävs för aktiviteter i miljön med GMO nu omfattar såväl direkta och indirekta som omedelbara och fördröjda effekter. Det kommer att krävas ett uppföljningsprogram för de GMO som släpps ut på marknaden för att bekräfta den riskbedömning som gjorts, men också för att så tidigt som möjligt kunna upptäcka eventuella oväntade effekter. Dessutom har gemensamma principer för riskbedömningarna utvecklats för att försöka nå en samsyn vad det avser potentiella risker med GMO. Andra exempel på steg framåt är ett ökat inflytande för allmänheten i beslutsprocessen, ökat utrymme för etiska hänsyn, tidsbegränsade tillstånd (max tio år), försiktighetsprincipen är grundläggande för tillämpningen samt att förbud mot antibiotikaresistensgener blir möjligt. Försiktighetsprincipen innebär i princip att lämpliga åtgärder bör vidtas om möjliga risker anses finnas även om de inte är vetenskapligt belagda.

Under året presenterade även kommissionen ett förslag om märkning och spårbarhet av GMO och produkter framställda av eller med GMO. Dessutom presenterades ett förslag om mer detaljerade krav för genetiskt modifierade livsmedel och foder (se 23.11.6 och 24.2). Förslaget syftar

197

huvudsakligen till att säkerställa ett informationsflöde genom hela Skr. 2001/02:160 hanteringskedjan om att en produkt är GMO eller framställd från en

GMO. Krav ställs på operatörer att vidarebefordra och arkivera sådan information. Sverige har sedan länge understrukit vikten av att ett sådant system upprättas och att det ger alla användare (såväl konsumenter som producenter) möjligheten att kunna välja eller välja bort GMO och GMO-proukter så långt det är möjligt. Förslaget förväntas kunna antas under år 2002.

26.1.7Kemikalier och bekämpningsmedel

Kemikaliestrategin

Under Sveriges sista ordförandeskapsmånad antog rådet slutsatser om den framtida kemikaliepolitiken inom EU. Slutsatserna är ett svar på de förslag som kommissionen presenterade i en vitbok om en framtida kemi- kaliestrategi under våren. Beslutet banar nu vägen för en förändring av synsättet när det gäller kemikalier i EU där syftet är att minska användningen av farliga kemikalier.

Av Europaparlamentets rapport framgår att man i vissa frågor vill gå mindre långt än vad rådet gjort i sina slutsatser, i andra frågor har man dock en strängare inställning.

Kommissionen har under hösten tillsatt åtta arbetsgrupper som skall utarbeta förslag till underlag för den revidering av kemikalielagstiftnin- gen som är nödvändig för att målen skall nås.

Begränsningsdirektivet

En politisk överenskommelse om gemensam ståndpunkt för azoföre- ningar som används i textilier och läder har överenskommits.

Europaparlamentet avviker i sin andra behandling från den gemen- samma ståndpunkten om kortkedjiga klorparaffiner och en förlikning kommer därför att bli nödvändig.

Europaparlamentet föreslår, i sin första behandling, en utvidgning av kommissionens förslag att begränsa bromerade flamskyddsmedel

Bekämpningsmedel

Kommissionen överlämnade i juni 2001 ett meddelande med en lägesbe- skrivning över de senaste tio årens arbete med att bedöma vilka aktiva substanser som kan godkännas enligt direktivet om växtskyddsmedel 91/414/EEC. Kommissionen har aviserat att det finns behov av ändringar av växtskyddsdirektivet men att man inväntar Europaparlamentets och rådets synpunkter på rapporten innan den lägger fram förslag till sådana ändringar under 2002. Med anledning av lägesbeskrivningen antogs vid miljörådet i december rådsslutsatser om det fortsatta arbetet med och en översyn av reglerna för bekämpningsmedel. Sverige fick bl.a. gehör för

198

vikten att samordna detta arbete med den nya kemikaliepolitiken och att Skr. 2001/02:160 kriterier för godkännande av ämnen i bekämpningsmedel skall införas i

direktivet. Dessutom antogs Sveriges förslag att man ska se över hur försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen skall införas och tilläm- pas i direktivet.

Vid behandlingen av sjätte miljöhandlingsprogrammet i rådet förstär- ktes skrivningarna i den gemensamma ståndpunkten för bekämp- ningsmedel, till stor del på svenskt initiativ. I sjätte miljöhandlingspro- grammet ingår också att en tematisk strategi skall utarbetas.

26.2Miljökvalitet och naturresurser

26.2.1Fortsatt arbete inom vattenområdet

Ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) trädde i kraft den 22 december 2000. Under 2001 har arbetet inom gemenskapen med förberedelser för genomförande av direktivet intensifierats. Under det svenska ordförandeskapets antogs en informell gemensam strategi för genomförande av direktivet. Arbetsmodellen är unik och innebär att medlemsländerna tillsammans med kommissionen, sakägar- och miljöorganisationer samt kandidatländer gemensamt utarbetar informella vägledningsdokument för genomförande av olika skyldigheter i direktivet. Totalt elva informella arbetsgrupper har etablerats där kommissionen eller enskilda medlemsländer tagit på sig ansvaret för att leda det gemensamma arbetet. Sverige ansvarar för arbetet med att utforma vägledning för att klassificera vattenkvalitet i sjöar och vattendrag. I det gemensamma informella arbetet ingår också tre expertgrupper som arbetar fram förslag till nya direktiv som kommer att komplettera eller förtydliga delar av det redan antagna ramdirektivet, i enlighet med de skyldigheter som redan finns angivna i detsamma. De tre arbetsgrupperna hanterar frågor som rör miljökvalitetsmål för grundvatten, krav på rapportering enligt flera olika vattendirektiv samt klassificering av, miljökvalitetsnormer för och åtgärder mot utsläpp eller förekomst av s.k. prioriterade ämnen (olika miljögifter). Den informella och öppna arbetsformen har blivit mycket uppskattad, särskilt bland olika organisationer och i kandidatländer.

Vid rådsmötet i juni nåddes en politisk överenskommelse mellan rådet och Europaparlamentet om en lista över prioriterade och farliga ämnen inom vattenområdet (totalt 32 ämnen). Listan utgör i praktiken en bilaga till det redan tidigare antagna ramdirektivet för vatten (se ovan). Vissa ämnen i listan klassificeras som prioriterade farliga ämnen, för vilka målsättningen är att de inte längre skall förekomma i vattenmiljön inom 20 år, medan målsättningen för övriga ämnen är att utsläppen gradvis skall minska. Redan ett år efter listans antagande skall kommissionen lägga fram förslag till revidering av listan, sannolikt med fler föreslagna ämnen. Två år efter antagandet skall kommissionen ha utarbetat förslag till miljökvalitetsnormer för och åtgärder mot utsläpp eller förekomst av

199

dessa ämnen. Den snabba politiska överenskommelsen redan i Skr. 2001/02:160 Europaparlamentets första behandling möjliggjordes av ett mycket gott

samarbete med Europaparlamentet och ett flexibelt miljöråd. Ett gemensamt arbete pågår för närvarande för att utforma dessa förslag (se ovan).

Under hösten antog miljörådet en gemensam ståndpunkt i fråga om förslaget till rekommendation om integrerad kustzonförvaltning. Förslaget är således inte juridiskt bindande för medlemsländerna, men innehåller ett antal rekommenderade strategier och principer som bör beaktas liksom rekommendationer för nationellt genomförande och rapportering. Europaparlamentets andra behandling återstår och därefter en politisk överenskommelse.

26.2.2	Bilavgaser och bränslefrågor
Avgas- och bullerkrav för fordon samt bränslekrav
År 2001 blev ett intensivt år för EU:s arbete med att sänka utsläppen av
avgaser från bilar, arbetsmaskiner och båtar. Fem olika förslag från
kommissionen behandlades av rådet och Europaparlamentet. I samtliga
fall gällde förhandlingarna Europaparlamentets första behandling.
Avgaskrav fordon och arbetsmaskiner
Under det svenska ordförandeskapet antog rådet två gemensamma
ståndpunkter inom detta område. I båda fallen minskar främst
kolväteutsläppen.
För motorcyklar skärps avgaskraven i ett första steg med början 2003
genom ett tillägg till Europaparlamentets och rådets direktiv 97/24/EG av
den 17 juni 1997 om vissa komponenter och karakteristiska egenskaper
hos två- eller trehjuliga motorfordon. Beslutet innebär att utsläppen av
kolväten från nya motorcyklar minskar med mellan 60 och 70 procent.
Avsikten är att dessa avgaskrav skall skärpas med ett ytterligare steg med
början 2006. Europaparlamentet och rådet är efter Europaparlamentets
första behandling oeniga om innehållet i denna kravnivå skall fastläggas
nu eller beslutet skall avvakta utvecklingen av en ny testmetod som tar
bättre hänsyn till hur motorcyklar verkligen körs.
För lätta lastbilar och bussar som drivs med bensin införs särskilda
kallstartskrav från år 2003. Europaparlamentet och rådet har här nått
enighet i sak. Ändringen sker genom ett tillägg till rådets direktiv
70/220/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon.
Under hösten 2001 antog rådet dessutom en gemensam ståndpunkt om
avgaskrav för små bensindrivna arbetsmaskiner. Förslaget är utformat
som ett tillägg till direktiv 97/68/EG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och
partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall
monteras	i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för	200

transporter på väg. Det innebär att avgaskrav införs med början 18 Skr. 2001/02:160 månader efter det att direktivet antagits. Detta steg innebär att utsläppen

av kolväten från nya maskiner minskar med cirka 30 procent. Därefter skärps kraven i ett andra steg fram till 2008. Dessa krav kommer att innebära att utsläppen av kolväten från nya maskiner kommer att minska med ytterligare 60 – 70 procent.

För en grupp tekniskt sett särskilt svåråtgärdade handhållna maskiner har tillverkarna möjlighet att begära att det andra steget senareläggs med upp till fem år. Europaparlamentet vill helt undanta denna grupp av maskiner från avgaskrav. Dessutom ville Europaparlamentet införa regler som kraftigt begränsar rätten att använda ekonomiska incitament. Sedan bland annat Sverige mycket bestämt motsatt sig en sådan reglering enades rådet om att inte acceptera sådana regler.

Bränslen

I december enades rådet om en gemensam ståndpunkt om skärpta kvalitetskrav på bensin och diesel genom en ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG. Den viktigaste ändringen miljömässigt är att svavelfria bränslen föreslås bli standard för lätta och tunga bilar från den 1 januari 2009.

Däremot tillåts arbetsmaskiner använda bränslen med högt svavelinnehåll. Nationellt kan medlemsländerna dock föreskriva att diesel med lägre svavelhalt skall användas även i arbetsmaskiner. Kommissionen uppmanas dock att återkomma med ett förslag till renare diesel för arbetsmaskiner. Detta skall ske i samband med att den lägger ett förslag om skärpta avgaskrav för större dieseldrivna arbetsmaskiner. Sverige accepterade denna kompromiss, men lämnade tillsammans med fyra andra medlemsstater en deklaration om behovet av att införa rena bränslen till arbetsmaskiner.

Sverige fick inte gehör för sin önskan om att höja den högsta tillåtna halten av etanol i bensin från fem till tio procent, vilket skulle innebära att försäljningen av s.k. E10 återigen blir tillåten. Även i detta fall lämnade Sverige en deklaration som tryckte på behovet att eliminera denna typ av hinder för införandet av alternativa bränslen.

Buller och avgaskrav för fritidsbåtar

Rådet enades i oktober 2001 om en gemensam ståndpunkt som innebär att buller- och avgaskrav förs in i fritidsbåtsdirektivet, direktiv 94/25/EG. Beroende på motortyp börjar kraven gälla antingen den 1 januari 2005 eller den 1 januari 2006.

Avgaskraven innebär att utsläppen av kolväten från nya bensinmotordrivna båtar minskar med 90 procent och att de nya dieseldrivna båtarnas utsläpp av kväveoxider och partiklar minskar med cirka 30 procent. Detta leder inte bara till bättre luftkvalitet utan har även en positiv effekt på vattenkvaliteten då avgasröret hos många

201

fritidsbåtsmotorer mynnar i propellern. Det leder till att avgaserna vispas Skr. 2001/02:160 ner i vattnet, men dämpar buller.

En annan detalj som kommer att förbättra vattenkvaliteten lokalt kom till efter ett gemensamt svenskt/finskt initiativ. Rådet enades om att nya fritidsbåtar skall ha kopplingar som innebär att toalettankarna skall kunna tömmas till mottagningsanläggningar i hamn.

Genom förslaget införs även gemensamma regler för vattenskotrar. De kommer nu att omfattas av krav om godkännande som innebär att de skall klara miljö- och säkerhetskraven enligt direktiv 94/25/EG. Eftersom direktivet endast reglerar tillträde till den gemensamma marknaden kommer Sverige inte att tvingas att lindra de restriktiva reglerna om användning i Vattenskoterförordningen (1993:1053).

26.2.3Omgivningsbuller

Sverige lyckades ena rådet i juni 2001 om en gemensam ståndpunkt när det gäller ett förslag till direktiv för att genomföra en kartläggning av bullerexponering i Europeiska unionen. Direktivet innebär att en gemensam ram skapas för kartläggning av exponering för omgivningsbuller.

Förslaget skall utgöra en grund för att utveckla nya och komplettera befintliga åtgärder för att hindra negativa effekter av buller.

Rådet har konstaterat att det inte kan godta Europaparlamentets ändringsförslag och förslaget kommer att vara föremål för förlikning under det spanska ordförandeskapet.

26.3Övriga miljöfrågor

26.3.1 EG:s miljöfond Life

EG:s miljöfond Life kom till genom rådets förordning (EEG) nr 1973/92.
Förordningen reviderades genom Europaparlamentets och Rådets
förordning (EG) nr 1655/2000 om det finansiella instrumentet för miljön.
Life administreras av kommissionens generaldirektorat för miljö. I
Sverige har regeringen utsett Naturvårdsverket att i samråd med NUTEK
vara ansvarig myndighet. Syftet med Life är att bidra till utvecklingen
och genomförandet av EG:s miljöpolitik. Life består av tre delar:
naturvård, miljöskydd och tredjeland (länder som gränsar till Medelhavet
samt ryska Östersjökusten). Life-naturvård medfinansierar projekt som
bidrar till genomförandet av direktivet om skydd av vilda fåglar och
direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, och i
synnerhet av nätverket Natura 2000. Life-miljöskydd medfinansierar
projekt som demonstrerar nya tekniker eller metoder i ett europeiskt
perspektiv.
Förordningen för den tredje etappen av Life (2000–2004) antogs av
Europaparlamentet och rådet i juli 2000. Nyheter i Life III är att
kommissionen vill uppnå en närmare koppling till EU:s miljöpolitik, att	202
	202

budgeten ökar till 640 miljoner Euro för perioden 2000–2004 samt att Skr. 2001/02:160 vissa ansökarländer valt att delta; Estland, Lettland, Ungern, Slovenien

och Rumänien.

För miljöskyddsdelen av Life har kommissionen utarbetat riktlinjer i syfte att vägleda sökande, så att projekten kraftfullare bidrar till genomförandet och utvecklingen av EU:s miljöpolitik. Projekt som demonstrerar innovativa tekniker eller metoder inom följande fem huvudområden kan få ekonomiskt stöd i Life III:

–miljöhänsyn vid markanvändning,

–vattenvård,

–minskad miljöpåverkan från näringslivet,

–avfallshantering,

–miljöanpassad produktpolitik (IPP),

Den första ansökningsomgången för Life III avslutades 30 november 2000. Efter omfattande granskning av ansökningarna av Naturvårdsverket och NUTEK skickades de vidare till kommissionen för slutlig bedömning i konkurrens med övriga medlemsstaters ansökningar. Kommissionen fattade beslut i juli 2001. För Sveriges del beviljades 85 miljoner kronor till tio projekt, vilket är den högsta andelen hittills från Life. Årets utvalda är fem företag, två länsstyrelser, två skogsvårds- styrelser och en kommun som samarbetar med åtta andra kommuner inom EU. Generellt har Sverige varit framgångsrikt i Life och kommissionen har årligen fördelat 5-10 procent av fondens medel till svenska projekt.

26.3.2Stöd till icke-statliga organisationer

En politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt antogs av rådet den 29 oktober om Europaparlamentets och rådets beslut om ett åtgärdsprogram för gemenskapen för att främja icke-statliga organisa- tioner som är aktiva främst inom miljöområdet. Det föreslagna rådsbeslutet föreslås ersätta rådets beslut 97/872/EG om ett åtgärds- program för gemenskapen för att främja icke-statliga organisationer som är aktiva främst inom miljöområdet. Det nya åtgärdsprogrammet föreslås träda ikraft den 1 januari 2002. Den planerade budgeten för femårsperioden 2002–2006 är 32 miljoner euro, något som Europa- parlamentet ställer sig bakom. Det nya beslutet innebär en utvidgning av länderkretsen till att omfatta kandidatländerna och de Balkanländer som ingår i stabiliserings- och associeringsprocessen för länderna i sydöstra Europa.

26.3.3Globala miljöfrågor

Intensifierade förberedelser för världstoppmöte om hållbar utveckling

Det globala miljöarbetet kom under 2001 att alltmer inriktas på förberedelser för världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg

203

år 2002. Under svenskt ordförandeskap verkade EU för att FN måste göra Skr. 2001/02:160 en ordentlig utvärdering av hur handlingsprogrammet för Agenda 21

genomförts på olika nivåer och sedan förbereda ett framåtsyftande toppmöte med konkret innehåll. För EU var det också viktigt att säkra goda möjligheter för icke-statliga organisationer att deltaga. Ambassadör Lars-Göran Engfeldt invaldes i byrån för toppmötet som enda representant från ett EU-land.

Under hösten hölls regionala förberedande konferenser inför världstoppmötet. Vid en alleuropeisk konferens samlades 55 länder kring en deklaration som bland annat anger fattigdomsbekämpning och strävan efter hållbara konsumtions- och produktionsmönster som önskvärda övergripande teman.

Rådsslutsatser om världstoppmötet antogs i mars och juni. Sveriges och EU:s agerande under hösten har baserats på rådsslutsatserna.

Kommissionen för hållbar utveckling var först med att ta helhetsgrepp om energi

FN:s kommission för hållbar utveckling höll sitt nionde möte under våren 2001, med fortsatt dialog och erfarenhetsutbyte kring uppföljningen av Agenda 21. De frågor som behandlades var energi, transporter, atmosfär, information för beslutsfattande samt det internationella miljösamarbetet.

EU fick i förhandlingarna en pådrivande roll. Exempelvis eftersträvade EU en ökad andel förnyelsebar energi, internalisering av miljökostnader i transportpolitiken, tydliga indikatorer för att mäta framsteg mot hållbar utveckling samt höjda biståndsanslag till stöd för u- ländernas arbete för hållbar utveckling.

Trettiofyra beslut antogs vid styrelsemöte i FN:s miljöprogram UNEP

FN:s miljöprogram UNEP höll sitt tjugoförsta styrelsemöte i Nairobi i februari. Arbetsprogram och budget fastställdes för perioden 2002-2003 och 34 beslut fattades.

För första gången arrangerades FN:s globala miljöministerforum (GMEF) parallellt med ett ordinarie styrelsemöte. På EU:s förslag skapades en arbetsgrupp på ministernivå för att stärka den internationella miljöförvaltningen. Arbetsgruppen kommer att lägga fram förslag till UNEP:s extra styrelsemöte i Cartagena, Colombia, i februari 2002.

Miljörådet antog i december 2000 och december 2001 rådsslutsatser om UNEP:s framtid och övriga frågor som hänger samman med den internationella miljöförvaltningen.

FN:s skogsforum inledde sitt arbete

Förenta Nationernas skogsforum (UNFF) inrättades formellt vid ett organisatoriskt möte i New York den 16 februari 2001. I samband med detta möte hölls även informella diskussioner om inriktningen av UNFF:s

204

verksamhet under den kommande femårsperioden. EU som under denna Skr. 2001/02:160 period leddes av Sverige bidrog mycket aktivt till dessa diskussioner.

UNFF:s första substansmöte ägde rum i New York 11–23 juni. Vid
detta möte fattades beslut om UNFF:s fleråriga arbetsprogram, en
handlingsplan för att genomföra IPF/IFF- rekommendationerna samt ett
samarbetsarrangemang – Collaborative Partnership on Forests, CPF –
mellan berörda FN-organisationer, institutioner och legala instrument för
att dels bistå länder vid genomförandet av rekommendationer på nationell
nivå dels samarbeta kring genomförandet av de rekommendationer som
speciellt riktas till den internationella eller globala nivån. En viktig del i
UNFF:s arbete är att främja ett aktivt deltagande från det civila
samhällets sida i genomförandet av IPF/IFF- rekommendationerna.
UNFF: s arbete kommer att utvärderas vid dess 5:e session år 2005 vid
vilken frågan om en global skogskonvention åter kan bli aktuell.
Nya vägar för att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald
FN:s globala konvention om biologisk mångfald är en viktig
utgångspunkt i EU:s arbete med biologisk mångfald. Konventionens
övergripande mål är att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald
samt att rättvist fördela de nyttigheter som uppkommer vid användningen
av genetiska resurser. Ett omfattande samråd sker inom EU unionen inför
konventionens möten och aktiviteter. Sverige prioriterar detta arbete
högt.
Under 2001 har konventionens arbete med skogsekosystemen tagit fart.
Skog har varit en fråga med hög politisk sprängkraft, och det har varit
svårt att komma framåt, men nu finns det ett förslag till framåtsyftande
arbetsprogram som har förutsättningar att föra de globala
skogsdiskussionerna framåt. Arbetsprogrammet kommer att diskuteras
med utgångspunkten att det skall fastställas på konventionens sjätte
partsmöte i april 2002.
Under året har ytterligare tre frågor dominerat agendan. Först
diskuterades ett förslag till riktlinjer för att förhindra skador orsakade av
främmande arter, till exempel vid handel, som förväntas antas vid
kommande partsmöte. Flera möten under året har ägnats åt att diskutera
konventionens strategiska plan, med kopplingar till frågan om global
samordning mellan miljökonventioner och överväganden om nya
riktlinjer för konventionens arbete i anslutning till dess tioårsjubileum i
samband med Världstoppmötet i Johannesburg i september 2002.
Slutligen har ett första förhandlingsmöte i den komplicerade frågan om
tillträde till och rättvis fördelning av vinsterna från genetiska resurser
hållits i Bonn i oktober 2001.
Sverige och EU har fortsatt driva på arbetet med att utveckla och
slutföra det s.k. Cartagenaprotokollet om biosäkerhet som reglerar
gränsöverskridande transporter av GMO. Protokollet faller under
konventionen om biologisk mångfald. Protokollet är ett viktigt
instrument för att bland annat underlätta för utvecklingsländerna att få till
stånd egna interna regelverk för hantering av GMO och för att säkerställa
att information om gränsöverskridande transporter med GMO alltid ges
till det importerande landet.	205
	205

Inom EU har arbetet med att analysera hur protokollet påverkar Skr. 2001/02:160 befintlig GMO-lagstiftning och vad som krävs av Sverige och EU för att

införliva protokollet fortskridit.

Fortsatta ansträngningar att förhindra markförstöring och ökenspridning

Den globala konventionen om förhindrande av ökenspridning syftar till att motverka ökenspridning och lindra effekterna av torka, framför allt i Afrika. Konventionens definition av torra områden är vid och konventionen omfattar förutom de flesta afrikanska länder även torrområden i andra världsdelar inklusive Europa. En grundläggande idé är att bygga på lokalt kunnande och kapacitet. Konventionen berör påtagligt såväl det svenska bilaterala som EU:s utvecklingssamarbete med Afrika, AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stilla havsländerna, dvs. en grupp länder som har ett särskilt avtal med EU om handel och bistånd) samt Asien. Även inom EU:s miljösamarbete kring Medelhavet behandlas torrområdesfrågor med koppling till konventionen.

Inför partsmötet i Genève 2001 utarbetade Sverige ett kort dokument om fattigas rätt till jord, och de osäkra förhållandena därvidlag, samt effekterna härav på jordförstöring och ökenspridning. Inom EU fick Sverige stöd för tanken att man vid partsmötet skulle ha en dialog mellan politiker i syd och nord, med ett sådant dokument som underlag. Politikerdialogen kom till stånd och resulterade i en ordförande- sammanfattning som utgör en av ökenkonventionens viktigaste bidrag till världstoppmötet i Johannesburg, och även identifierar nödvändiga åtgärder på policynivå främst i u-länderna. Vid partsmötet beslöts även om en reformering av den vetenskaplig och tekniska kommittén, (Committee on science and technology, CST) som kan möjliggöra mera effektiv påverkan på praktiska beslut och riktlinjer.

Stockholmskonventionen förbjuder de farligaste kemikalierna

Sverige stod som värd i maj 2001 för den diplomatiska konferensen för undertecknandet av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (POP:s). Totalt 91 länder samt kommissionen undertecknande konventionen och 115 länder skrev under slutakten med resolutionerna som antogs vid konferensen. Sverige var en av initiativtagarna till och en av de mest pådrivande aktörerna bakom den nya Stockholmskonventionen. Världssamfundet har med Stockholmskonventionen skapat ett viktigt skydd mot en mycket farlig kategori kemikalier.

Genom konventionen har överenskommelse nåtts om att förbjuda produktion och användning av inledningsvis tio substanser (aldrin, dieldrin, endrin, DDT, heptaklor, hexaklorbensen (HCB), klordan, mirex, toxafen, PCB) samt att minimera eller där så är möjligt eliminera utsläpp av oavsiktliga bildade biprodukter i form av dioxiner och furaner. Konventionen reglerar även import och export samt avfallshantering av långlivade organiska ämnen. Inom EU fick Sverige stöd för att driva

206

frågan om att en vetenskaplig kommitté skulle upprättas för att arbeta för Skr. 2001/02:160 att lägga till nya kemikalier redan innan konventionen trätt ikraft.

Förslaget fick dock inget stöd från övriga deltagande länder och en kompromiss som kunde lösa frågan innebär att förhandlingskommittén har möjlighet att fatta beslut att inrätta undergrupper som den anser nödvändiga för arbetet med att genomföra konventionen. Detta innebär att EU vid nästa möte med den mellanstatliga förhandlingskommittén har möjlighet att ta upp frågan igen. Ett intensivt arbete pågår inom EU för att ratificera Stockholmskonventionen. Ambitionen är att detta skall vara slutfört före världstoppmötet i september 2002.

Konvention om båtfärger - antifoulingkonventionen

Förenta Nationernas Sjöfartsorganisation (IMO), har sedan 1980-talet drivit förhandlingar för ett globalt förbud mot användning av båtbottenfärger som innehåller extremt giftiga och långlivade tennorganiska föreningar.

Under första veckan i oktober 2001 antogs slutligen en globalt bindande konvention som kommer att reglera ämnen i skadliga båtbottenfärger. De första ämnena som regleras är organiska tennföre- ningarna. Ett förbud att måla fartyg med färger som innehåller dessa föreningar gäller fr.o.m. den 1 januari 2003.

Påtryckningar under det svenska ordförandeskapet i EU resulterade i en förbättrad EU-koordinering under det slutliga förhandlingsmötet i oktober vilket bland annat resulterade i att försiktighetsprincipen kunde föras in i konventionen

De regler som konventionen innefattar om tennorganiska föreningar är mer långtgående jämfört med de regler som Sverige gavs undantag för fram till den 31 december 2002. En anpassning av EU:s regelverk är därför nödvändig. I december påbörjades arbetet och kommissionen har som målsättning att nya regler, i samstämmighet med konventionens, skall gälla inom EU fr.o.m. 1 januari 2003.

Konferens antog rekommendationer för färskvatten

Som ett led i förberedelserna för världstoppmötet i Johannesburg anordnade Tyskland ett internationellt möte om färskvattenfrågor i början av december 2001. Mötet samlade 118 regeringsrepresentanter, varav 46 ministrar, samt dessutom ett stort deltagande av internationella organisationer samt intressegrupper och ideella organisationer. Mötets slutdokument, de s.k. Bonnrekommendationerna, kommer att utgöra ett viktigt underlag för den fortsatta behandlingen av färskvattenfrågorna inför Johannesburg.

Viktiga frågor under mötet var bland annat frågan om den privata sektorns roll för vattenförsörjning, där en minskning av polariseringen mellan olika läger kan skönjas. Den privata sektorn anses nu kunna bidra till en förbättrad vattenförsörjning, under förutsättning att länders regeringar och myndigheter kan anta lämpliga regelverk. Det finansiella underskottet inom vattensektorn i utvecklingsländer, f.n. 100 miljarder

207

USD/år, var också en av huvudfrågorna. En ökad tilldelning av bistånd Skr. 2001/02:160 till vattensektorn var en av de föreslagna åtgärderna.

På initiativ från Sverige och Storbritannien ställde sig mötet bakom ett antal kvantitativa mål för vattenarbetet:

–att halvera andelen av världens befolkning som inte har tillgång till adekvata sanitära förhållanden till 2015 (motsvarande mål finns sedan tidigare för dricksvattenförsörjning),

–att påbörja upprättandet av åtgärdsplaner för flodområden till 2005,

–att upprätta nationella mål och handlingsplaner för ökad effektivitet i

vattenanvändningen (ex. ökad födoproduktion per mängd vatten). Vattenfrågornas organisation och behandling inom FN-systemet är också en av de frågor som kommer att kräva en lösning i den kommande processen.

Havsfrågorna har behandlats vid två tillfällen

Vid FN:s informella process för hav och havsrätt i maj behandlades i år två huvudsakliga frågeställningar, marin forskning samt utveckling och överföring av kompetens och teknik. Dessutom behandlades åtgärder mot sjöröveri. Slutsatserna från mötet har behandlats i generalför- samlingen under hösten. Vad gäller slutsatserna för marin forskning etc. betonades behovet av ytterligare koordinering mellan inblandade aktörer inom FN-systemet i stort. Särskild tonvikt lades på ökat behov av koordinering på den regionala nivån. En ökad samverkan mellan regionala miljöavtal (s.k. Regional Seas), motsvarande regionala konventioner inom fiskeområdet samt IOC:s (Intergovernmental Oceanografic Commission) regionala organisation efterfrågades. Som prioriterade områden inom forskning framhölls kopplingen mellan fiske och miljö samt klimatrelaterade effekter.

UNEP:s Global Programme of Action for the Protection of the marine environment from land based activities (GPA) höll sitt första översynsmöte i Montreal i slutet av november. Endast tre EU-ministrar deltog. Beslutet om ett nytt arbetsprogram för perioden fram till år 2006 prioriterar avloppshantering, förstörelse av livsmiljöer samt övergödning. Det svenska arbetet för ökat engagemang i frågor som rör marint skräp fick positiv uppmärksamhet.

En generell slutsats från mötet var behovet av att koncentrera fortsatta insatser på den regionala nivån. Beslutet från mötet innehåller bland annat ett åtagande att alla regionala program till år 2005 skall ha utarbetat åtgärdsprogram för de miljöproblem som prioriteras i respektive region. Behovet av ett ökat internationellt arbete inom kemikalieområdet lyftes också fram.

Tidtabeller antagna för att avveckla ozonfarliga ämnen

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet är ett protokoll under Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet. Protokollet skall ses som ett åtgärdsprogram för avveckling av ozonnedbrytande ämnen för de anslutande parterna. Montrealprotokollet har gått in i en ny

208

fas med bindande åtaganden för utvecklingsländerna att enligt fastlagda Skr. 2001/02:160 tidtabeller avveckla ozonfarliga ämnen. Under 2001 inleddes

förberedelsen inför påfyllnadsförhandlingar av protokollets multilaterala fond.

Ett omfattande samråd sker inom EU inför protokollets möten. De för Sverige viktigaste sakfrågorna under året har varit att verka för en snabbare procedur för att lägga till nya ämnen i protokollet samt för att en studie görs om snabbare avveckling av klorfluorkolväten (HCFC) i u- länder. EU har också på svenskt initiativ aktivt drivit dessa frågor. Vad gäller en snabbare procedur så togs ett steg i önskad riktning på årets partsmöte. Däremot var parterna för närvarande inte beredda att besluta om en studie om en snabbare avveckling av HCFC.

26.3.4Kärnsäkerhet och strålskydd

I rådsarbetsgruppen för atomfrågor (AQG) hanteras bland annat frågor om kärnsäkerhet och strålskydd. Under det svenska ordförandeskapet var den dominerande frågan kärnsäkerheten i kandidatländerna.

Kärnsäkerhet täcks inte av någon gemensamhetslagstiftning men medlemsstaterna har ändå valt att inkludera denna fråga i utvidgnings- processen med målet att uppnå en hög nivå på kärnsäkerheten i kandidatländerna.

Hösten 2000 gav Coreper, AQG och dess ad hoc arbetsgrupp för kärnsäkerhet (WPNS), i uppdrag att ta fram tekniskt underlag för utvidgningsförhandlingarna. Detta skulle ske genom att utvärdera säkerheten vid kandidatländernas kärnkrafts-reaktorer, lagstiftning, myndigheter m.m. Arbete skedde under det svenska ordförandeskapet och i maj 2001 överlämnades en rapport till Coreper.

Rapporten som innehåller rekommendationer om åtgärder för varje kandidatland har skickats ut till kandidatländerna med en inbjudan om att ge ett svar under hösten 2001. En uppföljning av ländernas redovisade svar kommer att göras under våren 2002.

26.3.5 Räddningstjänst

Den 23 oktober 2001 fattade rådet beslut om att inrätta en gemenskaps-
mekanism för samordning av medlemsstaternas räddningstjänstinsatser
vid allvarliga olyckor (beslut 2001/792/EG, Euratom). Den nya EU-
mekanismen skall underlätta samordning av medlemsstaternas
katastrofbistånd till en annan medlemsstat som drabbats av en allvarlig
olycka. Det kan vara frågan om t.ex. natur- och miljöolyckor, oljeutsläpp
till sjöss samt tekniska och radiologiska olyckor. Beslut om att
genomföra insatser och tillhandahålla resurser kommer dock även i
framtiden att fattas av medlemsstaterna själva. Den nya mekanismen
innebär inrättande av ett centrum för övervakning och information om
olyckor och katastrofer, inventering av medlemsstaternas tillgängliga
resurser för räddningstjänstinsatser, ett utbildningsprogram för att träna
dessa resurser samt ett gemensamt kommunikations- och
informationssystem för nödsituationer. Mekanismen skall även kunna	209
	209

underlätta		samordningen mellan ländernas räddningsinsatser utanför Skr. 2001/02:160
EU:s gränser. De länder som söker medlemskap i EU erbjuds redan nu att
delta i samarbetet.
Europeiska rådet fastställde i juni 2000 i Feira att räddningstjänst är ett
av fyra prioriterade områden för EU:s civila krishantering. Liksom
tidigare gjorts för poliser var målsättningen för det svenska
ordförandeskapet att fastställa politiska målsättningar även för
räddningstjänst inom ramen för krishantering. Vid Europeiska rådet i
Göteborg fastställdes således att det år 2003 på frivillig grund och med
mycket kort varsel skall kunna skickas ut räddningstjänststyrkor på upp
till 2000 personer. Därutöver skall utvärderings- och samordningsgrupper
om tillsammans 100 särskilt utvalda experter omedelbart kunna sändas ut
i en	krissituation. Kompletterande och mer specialiserade
personalresurser skall ha beredskap att inom två till sju dagar kunna
sändas till platsen. Den nya räddningstjänstmekanismen kommer att
kunna spela en viktig roll även inom ramen för civil krishantering, som
ett instrument för att snabbt få kontakt med medlemsstaternas
räddningstjänstmyndigheter.
Den 19 november 2001 antogs en resolution om utökat samarbete när
det gäller utbildning inom räddningstjänsten. Resolutionen uppmuntrar
etableringen av ett förstärkt samarbete i nätverksform mellan befintliga
räddningstjänstskolor och utbildningscentrum. Efter händelserna i USA
den 11 september 2001 har arbete påbörjats på bred front i EU kring
förstärkt samverkan kring följderna av bioterrorism. Diskussionerna har
även vidgats till att omfatta samarbete kring nukleära och kemiska
aspekter av terrorism. Räddningstjänstsamarbetet ingår som en del i detta
större arbete.
26.3.6		Europeisk marin strategi
Arbetet med att ta fram en sektorsövergripande marin strategi inom
Europa påbörjades av kommissionen under hösten 2001 och kommer att
resultera i ett meddelande under 2002. Den marina strategin ingår som en
komponent av det sjätte miljöhandlingsprogrammet som antogs på
rådsmötet i Göteborg under det svenska ordförandeskapet. En integrerad
ansats eftersträvas för att på så vis inlemma miljödimensionen i andra
politikområden med bäring på marina frågor, såsom, fiske, sjöfart,
kemikalier och jordbruk. Det är däremot inte troligt att strategin kommer
att innebära lagstiftningsåtgärder utan tonvikten ligger på att uppnå ett
effektivare genomförande av existerande policy.
26.3.7		Badvattendirektivet
Kommissionen lade under året fram ett meddelande om förslag på
revidering av det nuvarande vattendirektivet. Detta föranleddes delvis av
starka svenska påtryckningar om att anpassa direktivet till de varierande
geografiska förhållanden som råder inom EU. Vid miljöministrarnas
möte	i	mars välkomnade rådet i slutsatser en översyn av

badvattendirektivet och ansåg bland annat att kommissionens förslag	210

måste baseras	på en	sund	vetenskaplig grund. Direktivförslag från	Skr. 2001/02:160
kommissionen	väntas	i juli	2002. Sverige har haft problem med att

uppfylla nuvarande direktiv bland annat på grund av speciella temperaturförhållanden. Under 2001 fälldes Sverige i EG-domstolen för att inte ha uppfyllt kraven i direktivet.

26.3.8Miljöbedömning av planer och program

Ett EG-direktiv om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan trädde i kraft den 21 juli 2001. Direktivet hade diskuterats i fem år och det svenska ordförandeskapet lyckades slutföra en problematisk förlikning mellan Europaparlamentet och rådet. Direktivet ställer krav på miljöbedömning av de planer och program som tas fram och antas av myndigheter och som kan antas ge betydande miljöpåverkan. Meningen är att denna påverkan därigenom skall kunna undvikas eller mildras. Planens eller programmets miljöpåverkan skall beskrivas utförligt och alternativa lösningar skall redovisas. Hänsyn skall tas till miljöbedömningen innan planen eller programmet antas och allmänhetens deltagande garanteras.

Direktivet gäller de planer och program som anger förutsättningarna för projekt som kräver miljökonsekvensbeskrivning enligt direktiv 85/337/EEG och som utarbetas för ett antal viktiga samhällssektorer som exempelvis jord- och skogsbruk, energi, transporter och fysisk planering. Det gäller också de planer och program som kräver en bedömning enligt art- och habitatdirektivet 92/43/EEG. Försvarets planer och program, finansiella planer och nuvarande program för strukturfonder och landsbygdsutveckling är undantagna i direktivet. Medlemsländerna skall inom tre år genomföra direktivet i sin egen lagstiftning.

I Sverige kommer direktivet troligtvis att gälla bland annat kommunernas översiktsplaner och detaljplaner samt de nationella och länsvisa transportinfrastrukturplanerna. Dessa planers miljöpåverkan måste därmed redovisas tydligare och mer utförligt än hittills.

26.3.9Förebyggande åtgärder mot allvarliga kemikalieolyckor

Kommissionen har genom generaldirektoratet för miljö, mot bakgrund av explosionen vid en kemikaliefabrik i Toulouse i september 2001, gjort en översyn av förhållandena inom medlemsstaterna. Översynen omfattar en grundlig inventering av industriella riskanläggningar liknande den i Toulouse med potential till katastrofala effekter på samhället. Kommissionen har vidare i december 2001 presenterat förslag till förändring av Seveso II-direktivet (KOM (2001) 624 slutlig). Förslaget innebär bland annat att industriella riskverksamheter och bebodda områden eller andra platser som ofta besöks av allmänheten skall skiljas åt.

211

Skr. 2001/02:160

27 EG:s regional- och strukturpolitik

Alltsedan EG-fördraget undertecknades 1957 är en utjämning av skillnader i utvecklingsnivå mellan olika regioner ett viktigt mål för EG:s verksamhet.

Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste instrumentet för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan regionerna och på så sätt skapa en högre grad av social och ekonomisk sammanhållning inom unionen. Dessutom är minskade regionala skillnader en nödvändighet om alla regioner inom unionen till fullo skall kunna dra nytta av den inre marknaden och andra tillväxtinriktade åtgärder.

Under året presenterade kommissionen den andra rapporten om ekonomisk och social sammanhållning. Rapporten har karaktären av en grönbok för att stimulera en debatt om de riktlinjer som skall fastställas för sammanhållningspolitiken i en utvidgad union inför nästa programperiod efter 2006. Rapporten saknar förslag till beslut. Den andra sammanhållningsrapporten lyfter fram flera stora förändringar som kommer att ligga till grund för nästa programperiod efter år 2006:

–en betydande ökning av sociala, ekonomiska och regionala skillnader som följer av utvidgningen,

–långtgående effekter av pågående sociala och ekonomiska tendenser som globaliseringen,

–den radikala omformningen av den europeiska ekonomin till kunskapsbaserade aktiviteter samt

–förändringen av ålderssammansättningen hos befolkningen.

En tredje sammanhållningsrapport med förslag till den framtida strukturpolitiken efter 2006 förutses till 2004.

Under året genomförde kommissionen med anledning av rapporten ett sammanhållningsforum med deltagare från medlemsstaterna och kandidatländerna. Sverige höll ett anförande i egenskap av rådets ordförande. Rapporten diskuterades också vid en nationell hearing med representanter från myndigheter, lokala och regionala organ samt organisationer.

Sverige anordnade under sitt ordförandeskap en konferens i Lycksele om regional avfolkning som en utmaning för strukturpolitiken.

Som ett led i ordförandeskapet för Committee on Spatial Development (CSD) och Urban Development Group (UDG) anordnade Sverige vidare en konferens om Urban Regeneration i Norrköping och ett möte mellan EU:s alla medlemsländer och EU:s grannländer om regional utveckling. Det senare hölls i Bryssel och samlade 33 nationer.

27.1Programperioden 2000–2006

EG:s regional- och strukturpolitik kanaliseras via fyra strukturfonder som

är anslagsposter på EG:s budget: regionalfonden, socialfonden,

212

jordbruksfonden och fonden för fiskets utveckling. Innevarande program- Skr. 2001/02:160 period startade år 2000 och pågår till och med år 2006. Under program-

perioden kommer Sverige att ta emot ca 2,2 miljarder euro (1999 års priser) från strukturfonderna, vilket motsvarar ca 19 miljarder kronor.

Den föregående programperioden 1994-1999 avslutas allteftersom programmens åtgärder genomförs. De sista utbetalningarna från EG till Sverige för denna programperiod beräknas ske 2003.

27.1.1Mål 1 och 2

Mål 1

De svenska mål 1- programmen omfattar de fyra nordligaste länen samt delar av Värmlands, Dalarnas och Gävleborgs län. För programperioden 2000 – 2006 har mål 1-området tilldelats 748 miljoner euro, varav 363 miljoner euro för kustområdet. Området är indelat i två programområden, det norra programmet omfattar Norrbottens och Västerbottens län, medan det södra programmet omfattar resterande område.

Programmen är inriktade på insatser för att utveckla infrastrukturen, näringslivsutveckling, kompetensutveckling, utveckling av livsmiljön, landsbygdsutveckling, samt ett samiskt program. Programmen omfattar även mål 3-åtgärder, landsbygdsinsatser och strukturåtgärder inom fisket i mål 1-området. Verksamheten har under året kännetecknats av en hög nivå på antalet beslutade projekt.

Mål 2

De fyra svenska mål 2- programmen omfattar hela eller delar av Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmars, Gotlands, Blekinges, Västra Götalands, Värmlands, Örebros, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län samt öar utan fast landförbindelse längs kusten söder om Västernorrlands län och i de fyra största insjöarna. Totalt har 422 miljoner euro tilldelats de svenska mål 2-programmen. Delar av mål 2- området får stöd under en övergångsperiod.

Programmen omfattar insatser för att utveckla infrastrukturen, näringslivsutveckling, samt utveckling av livsmiljön. Under 2001 har verksamheten kommit igång med en hög beslutstakt.

27.1.2Mål 3

Den övergripande strategin för mål 3 i Sverige är att stärka individens ställning på arbetsmarknaden genom kompetensutveckling av såväl arbetslösa som sysselsatta. Det svenska mål 3-programmet har tilldelats totalt 748 miljoner euro för perioden 2000 - 2006.

Programmet är indelat i fyra insatsområden som är kopplade till den europeiska sysselsättningsstrategin. Insatsområdet ”Kompetensutveckling

för sysselsatta” syftar till att genom verksamhetsrelaterad

213

kompetensutveckling få till stånd processer som bidrar till förnyelse och Skr. 2001/02:160 flexibilitet på arbetsmarknaden. I ett första steg görs en kompetens- och organisationsanalys. I ett andra steg genomförs kompetensutvecklingen.

Insatsområdet ”Ökad anställbarhet och företagaranda” avser aktiva åtgärder med syfte att stärka de grupper som står utanför arbets- marknaden genom hjälp till egen försörjning, utbildning, jobbrotation eller till att starta eget företag. Insatsområdet ”Integration, mångfald och jämställdhet” syftar dels till att integrera personer med utländsk bakgrund, dels till att funktionshindrade personer blir delaktiga i arbetslivet. Jämställdhetsinsatserna kan omfatta både arbetslösa och sysselsatta, män eller kvinnor och syftar bland annat till att minska den segregerade arbetsmarknaden, minska deltidsarbetslösheten och ge kvinnor chans till avancemang. Insatsområdet ”Lokal utveckling” är riktat till regionala och lokala aktörer och har som syfte att utnyttja möjligheterna till att skapa sysselsättning på lokal nivå, bland annat i den sociala ekonomin.

Den 31 december 2001 uppgick antalet personer som hade deltagit eller var deltagare i mål 3-programmet till drygt 420 000 i mer än 16 000 projekt.

27.1.3Gemenskapsinitiativ

Arbetet med Gemenskapsinitiativen initieras av kommissionen och är inriktade på sakområden som är gemensamma för unionen som helhet. Varje initiativ finansieras numera av enbart en fond. Det finns fyra gemenskapsinitiativ; Interreg III, Equal, Leader+ och URBAN II.

Interreg III – gränsöverskridande samarbete

Interreg III som är det finansiellt största gemenskapsinitiativet syftar till att stärka samarbetet över nationsgränser och stimulera den ekonomiska utvecklingen i regionerna. Kommissionen har fördelat 163,7 miljoner euro till Sverige för tre olika inriktningar.

Interreg IIIA (91,3 miljoner euro) som syftar till att stärka det gränsregionala samarbetet. Interreg-samarbete omfattar områdena Sverige-Norge, Nord, Öresund, Skärgården och Kvarken-Mittskandia.

Interreg IIIB (62,6 miljoner euro) avser samarbete inom större transnationella områden och syftar till samarbete inom regional utvecklingsplanering. Sverige deltar i tre Interreg IIIB-program, nämligen Norra Periferin, Nordsjön och Östersjön.

Samtliga nio program har godkänts av kommissionen.

Norra Periferin: Till programområdet hör norra Sverige, Norge, Finland och Skottland samt Färöarna och Grönland. Syftet med programmet är att minska de problem som perifert läge och gles bebyggelse förorsakar i de nordliga regionerna. Programmet fokuserar på erfarenhetsutbyte och försöksverksamhet som rör kommunikationer, företagsutveckling, utnyttjande av naturresurser och samhällsutveckling.

Östersjön: Programmet omfattar Finland, Sverige, Danmark, norra

delarna av Tyskland, Polen, de baltiska länderna, de nordvästra delarna

214

av Ryssland samt delar av Vitryssland. Östersjöprogrammet avser Skr. 2001/02:160 transnationellt samarbete för utveckling av regionala utvecklingsstrategier, regionala strukturer och institutionella

förutsättningar för detta.

Nordsjön: Nordsjöprogrammet omfattar sju länders regioner runt Nordsjön. Storbritannien, Norge, Sverige, Danmark, Tyskland Nederländerna och Belgien deltar. I Sverige omfattas Värmland, Västra Götalands, Hallands, Skåne och Kronobergs län. Insatsområdena avser transnationella utvecklingsstrategier och åtgärder för städer, landsbygd och kustområden, effektiva och uthålliga transporter och kommunikationer samt bättre tillgång till informationssamhället. Uthållig förvaltning och utveckling av miljön, naturresurser och kulturarvet tas också upp liksom vattenförvaltning

Interreg IIIC avser interregionalt samarbete mellan regioner i EU och dess grannländer. Interreg IIIC skall vara en drivkraft för ett strukturerat utbyte av erfarenheter och tips på lämpliga metoder från verksamheter inom mål 1 och mål 2- programmen, Interreg- och Urbanprogrammen samt från de regionala programmen för innovativa åtgärder. EU ser gärna också ett brett deltagande från tredjeländer, särskilt kandidatländer.

EU:s medlemsländer är administrativt indelade i fyra Interreg IIIC- zoner. Sverige tillhör den norra zonen tillsammans med Danmark, Finland och norra Tyskland. Norge deltar med egna medel. Övriga närliggande tredjeländer uppmuntras att deltaga.

Equal – transnationellt samarbete mot diskriminering

Gemenskapsinitiativet Equal syftar till att genom transnationellt samarbete främja nya metoder för att motverka all slags diskriminering och ojämlikhet med anknytning till arbetsmarknaden. Hänsyn skall i programmet även tas till de asylsökandes integration i samhället och yrkeslivet. Equal är en del av den europeiska sysselsättningsstrategin och skall även svara för arbetsmarknadsdelen av en övergripande europeisk strategi för att bekämpa diskriminering och utslagning. Sverige har för gemenskapsinitiativet tilldelats totalt 86,2 miljoner euro från socialfonden.

Efter förhandlingar med Sverige om det svenska programförslaget fastställde kommissionen i mars 2001 ett programdokument för Equal. Utlysningen av den första av totalt två ansökningsomgångar inom programmet ägde rum samma månad. Svenska ESF-rådet har i november 2001 beslutat om ett urval av totalt 51 projekt, s.k. utvecklingspartnerskap.

Leader+	landsbygdsutveckling
Leader+	är	EU:s gemenskapsinitiativ för	landsbygdsutveckling.
Programmet skall utifrån lokala förutsättningar			och initiativ stödja nya

och innovativa metoder som rör landsbygdens utveckling och förnyelse. Målet är att förbättra förutsättningarna för en stärkt ekonomi i området, vilket bidrar till att nya arbetstillfällen kan skapas. Dessutom skall värdet

215

av natur- och kulturarvet öka och de organisatoriska möjligheterna i Skr. 2001/02:160 samhället förbättras. Efter förhandlingar med Sverige om det nationella

programmet fastställde kommissionen den 3 juli 2001 programmet för Leader+. Glesbygdsverket utsåg i egenskap av förvaltningsmyndighet 12 s.k. LAG-grupper (Local action groups) den 4 juli 2001. Programkomplementet godkändes av övervakningskommittén i september 2001.

Urban II - stadsutveckling

Gemenskapsinitiativet Urban II avser stadsutveckling vars insatser syftar till ekonomisk och social förnyelse i städer. I Sverige är det endast delar av Göteborgs stad som deltar i Urban II-programmet. Sverige har för Urban II tilldelats totalt 5,3 miljoner euro från regionalfonden.

27.1.4Övriga strukturpolitiska frågor

Sverige deltar också i de kommissionskommittéer som arbetar med frågor om genomförandet av strukturfondsprogrammen. Omfattningen av arbetet i dessa kommittéer har varit fortsatt hög under år 2001 eftersom det är i början av en ny strukturfondsperiod.

De territoriella och urbana frågorna och deras betydelse för sammanhållningspolitiken behandlas numera i den under året inrättade subkommittén till kommittén för utveckling och omvandling av regioner.

28 Utbildning

28.1Sokrates II

Den andra etappen av Sokratesprogrammet, som syftar till att främja kvalitet och en europeisk dimension i utbildningssystemen, har inrättats för åren 2000–2006. Programmet omfattar alla former av utbildning, från förskola till högskola och vuxenutbildning. Programmet har en total budget om 1850 miljoner euro för de sju åren. Drygt hälften av budgeten används för åtgärder inom delprogrammet Erasmus, som avser högre utbildning. En dryg fjärdedel går till delprogrammet för skolan, Comenius, och ungefär sju procent avsätts för åtgärder inom den nya vuxenutbildningsdelen Grundtvig.

Inom ramen för programmet ges studerande och lärare möjlighet att studera och praktisera i andra europeiska länder och läroanstalter och lärosäten ges stöd för olika former av transnationellt samarbete.

Under år 2001 deltog drygt 250 svenska skolor, 12000 elever och ungefär 1000 lärare i europeiskt samarbete inom ramen för Comenius.

216

Dessutom deltog närmare 200 lärare i fortbildningsinsatser. Antalet Skr. 2001/02:160 ansökningar om fortbildningsstipendier har stabiliserats efter fjolårets

relativt kraftiga nedgång. Sverige arbetar tillsammans med andra medlemsländer och kommissionen för att öka antalet ansökningar inom detta område. Bland annat kan informationen om tillgängliga kurser behöva förstärkas.

Inom Erasmus är det ungefär 2700 svenska studenter som årligen bedriver studier utomlands. Det innebär att de senaste årens minskning fortsätter. Samtidigt är det glädjande att kunna konstatera att lärarmobiliteten i programmet efter flera års minskningar ökade under 2001 till omkring 400 lärare.

Grundtvig har fått en bra start med relativt god medverkan av svenska vuxenutbildningsinstitutioner. Under år 2001 medverkade närmare 50 svenska vuxenutbildningsanordnare i Grundtvig. Komvux, högskolor och folkbildningen har uppvisat hög aktivitet men även organisationer har deltagit.

28.2Leonardo da Vinci II

Leonardoprogrammet gäller liksom Sokrates för åren 2000–2006. Programmet skall genom transnationellt samarbete utveckla kvalitet, innovation och den europeiska dimensionen i yrkesutbildningen. Den första etappen av programmet, som genomfördes 1995-1999, var framgångsrik även om genomförandet kritiserades för komplicerade administrativa rutiner och tungrodd byråkrati. I den nya etappen av programmet har man försökt komma till rätta med dessa problem bland annat genom en långtgående decentralisering av besluten till nationell nivå och genom en systematisk översyn av administrativa rutiner och processer i syfte att åstadkomma förenklingar.

Budgeten för sjuårsperioden uppgår till 1150 miljoner euro. Av beloppet avsätts ungefär tre fjärdedelar till pilotprojekt och mobilitets- åtgärder.

Det är ännu för tidigt att bedöma i vilken grad programmet verkligen har blivit mer användarvänligt. En första indikation kan ges i samband med den rapport om de första årens genomförande av det nya programmet som kommissionen skall lämna senast den 30 juni 2002 till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén. Senast vid utgången av år 2003 skall resp. medlemsstat lämna en rapport till kommissionen om genomförandet av programmet på nationell nivå.

28.3Övriga utbildningsfrågor

I första hand som en följd av den vikt som utbildningsfrågor tillmättes i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon 2000 möttes utbildningsministrarna oftare under det svenska ordförandeskapet än under något tidigare ordförandeskap – två gånger i rådet och informellt vid tre tillfällen.

217

Efter ett intensivt beredningsarbete i början av året antogs vid rådsmötet den 12 februari den rapport som Europeiska rådet beställt till våren 2001 om de konkreta framtidsmålen för utbildningssystemen. I rapporten anges som övergripande, gemensamma mål ökad kvalitet och effektivitet, bred tillgänglighet samt öppenhet mot omvärlden. Rådet konstaterar att genomförandet av dessa mål är medlemsstaternas ansvar men förklarar sin avsikt att följa utvecklingen fram till 2010 och regelbundet återkomma till stats- och regeringscheferna om hur man på utbildningsområdet bidrar till uppnåendet av unionens strategiska mål enligt Lissabonslutsatserna. Rapporten överlämnades till Stockholmstoppmötet, som underströk att rådet och kommissionen våren 2002 skulle lämna en ny, gemensam rapport med ett detaljerat arbetsprogram för uppföljningen.

Till de utmaningar för utbildningssystemen som rådet redovisat för Europeiska rådet hör den demografiska utvecklingen i Europa. Denna fråga bildade utgångspunkten för den informella konferens för utbildnings- och forskningsministrarna som ägde rum i Uppsala den 1–3 mars. Temat för ministrarnas gemensamma diskussion vid konferensen var rekryteringen till naturvetenskap och teknik och utbildningsministrarna diskuterade även en strategi för grundläggande färdigheter för alla, inklusive en strategi för ökad IT-kompetens. Europeiska rådet betonade i Stockholm vikten av insatser på alla de tre områdena och rådet enades därför i slutsatser som godkändes vid rådsmötet den 28 maj om att arbetsprogrammet för uppföljning av framtidsmålen skulle inledas omedelbart på just dessa områden; kommissionen tillsatte under hösten tre expertgrupper för ändamålet. Rådet fastställde den 28 maj även huvudprinciper och tidsplan för det fortsatta uppföljningsarbetet och vid rådsmötet den 29 november antogs slutsatser om ytterligare frågor att beakta i utformningen av rapporten till Europeiska rådet i Barcelona.

Livslångt lärande och IT-frågor är centrala komponenter i uppfölj- ningen på utbildningsområdet av slutsatserna från Lissabontoppmötet. Under 2001 fördes en debatt i både medlemsstaterna och olika organ på europeisk nivå om den promemoria som kommissionen presenterade hösten 2000 om en strategi för livslångt lärande; utbildningsministrarna diskuterade promemorians huvudbudskap vid rådsmötet den 12 februari. På basis av diskussionerna och de många yttranden över promemorian som inkommit till kommissionen lade kommissionen i november fram ett meddelande om inrättande av det europeiska området för livslångt lärande. Kommissionen föreslår där en samlad strategi för åtgärder på europeisk och nationell nivå – i första hand på utbildningsområdet men också på områdena för sysselsättning, social integrering, forskning och ungdomspolitik. Åtgärdsförslagen avser bland annat validering och erkännande av kvalifikationer, studievägledning, finansiering, samverkansformer och pedagogisk utveckling. Meddelandet bereds i rådet våren 2002.

På initiativ av det svenska ordförandeskapet presenterade kom- missionen i mars för Europaparlamentet och rådet sin interna handlingsplan för e-lärande – en konkretisering av ett meddelande från föregående år. Planen omfattar åtgärder inom ramen för befintliga

Skr. 2001/02:160

218

gemenskapsprogram för att under perioden 2001–2004 stödja medlemsländernas egna insatser för e-lärande. Rådet följde upp handlingsplanen i en resolution, som godkändes den 28 maj och som innehåller ett stort antal rekommendationer vad gäller särskilt de pedagogiska aspekterna på ökad IT-användning inom utbildningen. Principerna i resolutionen överensstämmer till stor del med principerna för den svenska satsningen på IT i skolan (ITiS).

Rådet godkände vidare den 28 maj en resolution om utbildningens roll i sysselsättningsrelaterad politik. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas där bland annat att säkerställa att uppföljningen av rapporten om utbildningens framtidsmål, i enlighet med Lissabonslutsatserna, bidrar till Luxemburg- och Cardiffprocesserna samt att utbildningsrådet tar aktiv del i beredningen av kommissionens förslag till riktlinjer för sysselsättningen.

Vid rådsmötet den 12 februari antogs Europaparlamentets och rådets rekommendation om europeiskt samarbete om kvalitetsbedömning inom skolan (2001/166/EG). Rekommendationen syftar framför allt till att stärka informations- och erfarenhetsutbytet mellan medlemsländer om bedömningsarbetet på lokal nivå. Tack vare täta kontakter mellan institutionerna kunde den antas utan omfattande andra beredning med Europaparlamentet och detsamma gällde kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om främjande av rörlighet inom gemenskapen för studerande, personer som genomgår yrkesinriktad utbildning, unga volontärer, lärare och utbildare (2001/613/EG). Denna rekommendation godkändes av rådet den 28 maj och Stockholmstoppmötets önskemål om beslut första halvåret 2001 kunde därmed tillgodoses. Rekommendationen avser undanröjande av administrativa och rättsliga hinder för rörlighet samt erkännande av studie- och praktikperioder som genomförts i annat medlemsstat än hemlandet. Den skall följas upp vartannat år tillsammans med den handlingsplan som godkändes av Nicetoppmötet och som avser rörlighet för samma målgrupper som rekommendationen omfattar.

Av betydelse för den fria rörligheten på utbildningsområdet är också Bolognaprocessen, så kallad efter den förklaring om samarbete inom den högre utbildningen som 31 europeiska ministrar undertecknade i Bologna 1999. Förklaringen är mellanstatlig men följdes upp vid ett ministermöte i Prag i maj 2001 under ledning av det svenska EU-ordförandeskapet. I den kommuniké som antogs där betonas bland annat vikten av ytterligare ansträngningar för att underlätta ömsesidigt erkännande av studieperioder och examina och för att undanröja hinder för rörlighet liksom av ökat samarbete när det gäller kvalitetssäkring och utveckling av europeiska kurser och examina. Ministrarna beslöt också att Bolognaprocessen skall vara öppen för alla länder som deltar i EU-programmen Sokrates, Leonardo da Vinci och Tempus-Cards. Vid rådsmötet den 28 maj enades ministrarna om Bolognaprocessens betydelse för genomförandet av det tredje huvudmålet i rådets rapport om utbildningens framtidsmål: att öppna utbildningssystemen mot omvärlden.

Under året genomfördes den för EU och Europarådet gemensamma kampanjen Europeiska året för språk. Kampanjen inleddes med en konferens som det svenska ordförandeskapet anordnade för omkring 500

Skr. 2001/02:160

219

deltagare i Lund i februari och avslutades av det belgiska Skr. 2001/02:160 ordförandeskapet med en konferens i Bryssel i december. Med anledning

av Europeiska språkåret godkände rådet vid rådsmötet den 29 november en resolution om språklig mångfald och språkinlärning. I resolutionen anges principer för språkundervisningens organisation och innehåll som skall bidra till förverkligande av målen för kampanjen: att öka medvetenheten om värdet av språklig mångfald och flerspråkighet.

28.4Internationellt samarbete

Samarbete på utbildningsområdet mellan gemenskapen och länder utanför EU sker med kandidat- och Efta/EES-länderna i Sokrates- och Leonardoprogrammen, med Tacis-/Cards-länderna i Tempus, med Latinamerika i Alfa samt med USA och Kanada inom ramen för särskilda avtal. Utbildningssamarbete ingår också i generella avtal mellan gemenskapen och tredjeländer. I juli lade kommissionen fram ett meddelande om utökat samarbete med tredjeländer inom den högre utbildningen. Bland åtgärder som kommissionen vill vidta är att utöka antalet nätverk och partnerskap mellan lärosäten i medlemsstaterna och lärosäten i tredjeland samt att öka intresset i tredjeland för studier i och om Europa. Meddelandet diskuterades vid rådsmötet den 29 november och kommissionen fick allmänt stöd för sina planer, som skall genomföras inom befintliga administrativa och ekonomiska ramar. Rådet stödde även kommissionens konkreta förslag vid mötet att utvidga Tempusprogrammet till Medelhavsländerna.

Det årliga, informella mötet mellan medlemsländernas och kandidatländernas utbildningsministrar ägde rum i Riga den 28-30 juni under temat ”e-lärande för livet”. Mötet anordnades av det svenska ordförandeskapet i samarbete med kommissionen och det lettiska utbildningsdepartementet. I mötet deltog också ministrar från Efta-/EES- länderna och de icke-associerade länderna i Sydosteuropa.

29 Forskning

29.1 Femte ramprogrammet

Det femte ramprogrammet genomförde under 2001 det tredje av sina fyra verksamhetsår, och den större delen av programmets medel om samman- lagt närmare 15 miljarder euro var därmed fördelade vid slutet av året. Liksom tidigare medförde verksamheten att kommissionen under året ansvarade för administrationen av ett mycket stort antal – över 20 000 – pågående forskningsprojekt. Det under 2000 påbörjade arbetet med att anpassa redan det löpande ramprogrammet till de grundläggande idéerna för det planerade sjätte, och för ett ”europeiskt forskningsområde”,

220

fortsattes under året. Detta innebar bland annat ett ökat stöd till tematiska Skr. 2001/02:160 nätverk och en successiv ökning av projektstorleken.

29.2 Mot det sjätte ramprogrammet och ett europeiskt forskningsområde

Ramprogrammet

Behandlingen av kommissionens slutliga förslag till ett nytt ramprogram för forskning, det sjätte i ordningen, var den dominerande frågan inom forskningsområdet under 2001. En första diskussion av förslaget, som lades fram den 21 februari, ägde rum redan vid forsknings- och utbildningsministrarnas informella möte i Uppsala den 3 mars. Efter ett tidvis intensivt förhandlingsarbete inom rådet under våren nåddes klarhet om grundläggande frågor rörande programmets struktur, innehåll och arbetssätt vid rådsmöte den 26 juni i form av slutsatser formulerade av det svenska ordförandeskapet. Efter fortsatt diskussion vid rådsmöte den 30 oktober kunde rådet sedan den 10 december nå politisk enighet om en gemensam ståndpunkt beträffande kommissionens förslag.

I förhållande till det nuvarande ramprogrammet kommer det sjätte, enligt vad som står klart vid utgången av 2001, att präglas av tematisk koncentration, minskad splittring på småprojekt och förenklad admini- stration samt i viss utsträckning ökad forskarstyrning. De tematiska prioriteringar som rådet enats om omfattar genomik och bioteknologi för hälsa, informationssamhällets teknik, nanoteknik, intelligenta material och nya produktionsprocesser, flyg- och rymdteknik, livsmedelssäkerhet och hälsorisker, hållbar utveckling och globala förändringar (inklusive energi och transport) samt medborgare och styrelseformer i det europeiska kunskapssamhället. Nästan en fördubbling sker vidare av resurserna för forskarrörlighet.

En av Sveriges främsta prioriteringar i diskussionerna om ramprogrammet har varit att öka utrymmet för grundforskning inom ramprogrammet. Likaså har Sverige drivit på för ett ökat inslag av forskning inom bioteknik, humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning samt skogs-, jordbruks- och energiforskning. I övrigt stämmer de sju prioriterade områdena i sjätte ramprogrammet väl överens med de nationella prioriterade områdena i regeringens forskningspolitiska propo- sition Forskning och förnyelse (2000/01:3). Andra viktiga frågor som Sverige lyft fram i diskussionerna är behovet av att öka forskar- rörligheten, bibehålla det internationella forskningssamarbetet utanför EU:s gränser samt förbättra jämställdheten och forskningens genus- aspekter i kommande ramprogram.

Nära kontakt med parlamentet har under 2001 eftersträvats av båda ordförandeskapen, det svenska och det efterföljande belgiska, vilket bidragit till att arbetet med ramprogrammet kunnat bedrivas i positiv anda mellan institutionerna. Detta har också lett till samförstånd i allt väsentligt om budgetramarna för nästa ramprogram, där rådet accepterat

kommissionens förslag om totalt 17 miljarder euro för programperioden	221

och parlamentet i sin första läsning ligger mycket nära detta belopp, på Skr. 2001/02:160 17,1 miljarder.

Ett europeiskt forskningsområde
”Det europeiska forskningsområdet” (ofta betecknat som ERA efter den
engelska benämningen European Research Area) är det sammanfattande
namnet på det fördjupade och frivilliga forskningssamarbete mellan de
femton medlemsländerna (samt mellan dessa och gemenskapen) som är
på väg att växa fram efter riktlinjer som lades fast av toppmötet i
Lissabon våren 2000. Ett huvudmål för det blivande sjätte
ramprogrammet är att bidra till denna utveckling. Detta planeras ske
genom särskilda resurser för stöd till samordning av olika aktiviteter samt
genom utveckling av möjligheterna till samverkan mellan nationella
forskningsprogram.
Under 2001 har en särskild högnivågrupp med företrädare för
medlemsstaterna vidare bistått kommissionen i arbete med att utveckla en
metodologi för kartläggning av utmärkt forskning och teknisk utveckling
(”excellence”) i alla medlemsländer. Preliminära studier har genomförts,
och mera genomarbetade resultat för tre valda områden –
livsvetenskaper, ekonomi och nanoteknologi – planeras föreligga om-
kring mitten av 2002.
Samma högnivågrupp har under 2001 deltagit i arbetet med att
utveckla indikatorer och metodologi för jämförande studier av fem
områden av central betydelse för gemenskapens och medlemsländernas
forskningsverksamhet. De områden som avses är personella resurser,
offentliga och privata investeringar i forskning, vetenskaplig och tekno-
logisk produktivitet, allmänhetens förståelse av vetenskap samt forsk-
ningens betydelse för ekonomisk konkurrenskraft och sysselsättning.
Preliminära resultat har redovisats under året, och en första fylligare
rapport kommer enligt planerna att vara färdig inför toppmötet i
Barcelona i mars 2002.
En annan högnivågrupp har under 2001 lagt fram en rapport om
forskarrörlighet i Europa och om hindren för en sådan. Rapporten lade
grunden för ett meddelande från kommissionen i juni 2001 om en rörlig-
hetsstrategi för det europeiska forskningsområdet. Detta meddelande
behandlades av rådet den 10 december och utgör också en del av
förberedelserna för Barcelona.
En snabb utveckling av ett europeiskt höghastighetsdatanät för
forskning angavs som en centralt uppgift av Lissabontoppmötet. Stöd för
detta har under 2001 givits från det femte ramprogrammet, och i det
kommande sjätte ramprogrammet har, enligt den gemensamma stånd-
punkt som rådet antagit, upp till 150 miljoner euro beräknats för fortsatt
arbete inom detta område.
På ett mera grundläggande plan har den till rådet och kommissionen
gemensamt rådgivande CREST-kommittén, med företrädare främst för
medlemsstaternas forskningsministerier, under året utarbetat en rapport
om synergier mellan nationella och europeiska forskningsaktiviteter samt
en rapport om ”Vetenskapen, samhället och dess medborgare” rörande
frågor om bland annat forskningens etiska aspekter, forskarnas dialog	222
	222

med allmänheten och rekrytering till högre utbildning och forskning. Skr. 2001/02:160 CREST har även bidragit aktivt till diskussionen om det tematiska

innehållet i det kommande ramprogrammet.

29.3 Internationellt samarbete

Under 2001 ingicks avtal med Malta om association till ramprogrammet, och därmed var samtliga kandidatländer associerade och kunde delta på lika villkor som medlemsländerna. Avtal med Ryssland och Argentina om forskningssamarbete trädde i kraft under året. Förhandlingar påbör- jades med Chile och Indien om samarbetsavtal, som för Indiens del även kunde undertecknas före året slut. Rådet gav i oktober slutligen ett mandat för kommissionen att påbörja förhandlingar med Ukraina.

Det sjätte ramprogrammet kommer att vara öppet – om än på varier- ande villkor – för deltagande av samtliga länder som så önskar.

29.4 Rymdsamarbete EU – ESA

Det under år 2000 påbörjade samarbetet mellan EU och den europeiska rymdorganisationen ESA utvecklades under 2001 vidare. En gemensam ”task force” sattes upp i början av 2001, och senare under året konstituerades en gemensam rådgivande grupp. Samarbetet koncentreras inledningsvis främst kring det europeiska satellitnavigeringssystemet Galileo (se avsnitt 19.1.2 ovan) och förslaget om ett globalt miljö- övervakningssystem GMES. Kommissionen redovisade i ett meddelande den 7 december ett antal konkreta möjligheter till fortsatt arbete samt föreslog att förutsättningarna undersöks för ett ramavtal mellan EU och ESA om rymdsamarbetet, vilket rådet den 10 december ställde sig bakom.

Vad gäller GMES behandlade rådet den 30 oktober ett förslag från kommissionen med ett utkast till handlingsplan för det fortsatta arbetet. Rådet uttalade sig för att arbetet påbörjas på en första definitionsfas av projektet, med sikte på resultat vid utgången av år 2003, samt att en styrgrupp tillsätts med företrädare för bland annat medlemsstaterna, kommissionen, ESA, användarna och industrin.

30 Kultur och medier

Samarbetet på detta område skall bidra till den kulturella utvecklingen i medlemsstaterna. Arbetet med att främja kulturen skall ske med respekt för nationella och regionala intressen samtidigt som det gemensamma kulturarvet framhävs. EU:s insatser skall främja samarbete mellan medlemsstaterna och vid behov stödja verksamhet som syftar till att sprida kunskap om de europeiska folkens kultur och historia, att bevara

223

och skydda kulturarv och att främja icke-kommersiellt kulturarbete och Skr. 2001/02:160 konstnärligt skapande, även inom den audiovisuella sektorn.

Under det svenska ordförandeskapet var målsättningen bland annat att värna mångfalden inom kulturen och på medieområdet. Public service radio och TV, film, barn och ungas situation i det nya medielandskapet och konstnärernas villkor, särskilt i relation till kandidatländerna, hörde till de prioriterade frågorna. Arbetsprogrammet och prioriteringarna har fullföljts med mycket små avvikelser.

Under året hölls två ministerråd om kultur- och audiovisuella frågor: den 21 juni samt den 5 november.

30.1Kulturramprogrammet Kultur 2000

Kultur 2000 är ett ramprogram som omfattar alla konst- och kulturområden utom de audiovisuella medierna film, tv och video. Programmet (rådets beslut 508/2000/EG) löper under perioden 2000- 2004 och den totala budgeten är 167 miljoner euro (ca 1,5 miljarder kronor). Programmets syften är bland annat att främja kulturell dialog och de europeiska folkens kännedom om varandras kultur och historia, att främja kreativitet, kulturens spridning över gränserna samt rörlighet för konstnärer, andra kulturaktörer och yrkesutövare och deras verk. Stor vikt skall läggas vid aktiviteter som riktar sig till ungdomar och socialt missgynnade personer samt vid beaktande av kulturell mångfald. Det finns tre olika former av åtgärder: stöd till särskilda nyskapande och/eller experimentella projekt, stöd till fleråriga strukturerade avtal om gränsöverskridande samarbete samt stöd till särskilda kulturevenemang med en europeisk eller internationell dimension (bidrag till kulturhuvudstäder, kulturarvslaboratoriet, europeiska priser etc.). Insatserna är antingen vertikala (de rör ett kulturområde) eller horisontella (de rör flera kulturområden).

Utlysningsprocessen för år 2001 blev, liksom under programmets första år, försenad. Drygt 500 projektförslag sändes in och av dessa beviljades 186 stöd. Totalt fördelades 29,5 miljoner euro (ca 273 miljoner kronor). Därutöver beviljades drygt 1 miljoner euro (ca 9,25 miljoner kronor) till 2001 och 2002 års europeiska kulturhuvudstäder. Det svenska utfallet kan i stort betecknas som gott. Totalt beviljades nio projekt med svenska huvudarrangörer 1 545 000 euro (ca 14,3 miljoner kronor). Exempelvis har stöd till fleråriga samarbetsprojekt för första gången tilldelats projekt ledda av svenska aktörer (Landskrona kulturförvaltning och CRAC). Svenska institutet i Alexandria deltar som partner i ett samarbetsprojekt med tredje land angående restaurering och bevarande av Alexandrias kulturarv. God utdelning var vidare inom översättningsstödet där sex svenska förlag får stöd för totalt 29 översättningar från europeiska språk. Utländska förlag får stöd för 19 översättningar från svenska. Svenska kulturaktörer deltar även som medarrangörer i 17 projekt, vilket är viktigt att framhålla eftersom programmet förutsätter samarbete mellan olika länder.

Sammanfattningsvis ingick svenska aktörer i 26 av de 186 projekten.

224

Nio kandidatländer (Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Skr. 2001/02:160 Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Ungern) deltog i utlysningen.

Förhandlingar om tillträde till programmet pågår med övriga kandidatländer.

30.2Kulturhuvudstäder

Projektet Europeisk kulturhuvudstad inrättades 1985 (rådets resolution av den 13 juni 1985). Till och med 1999 utsågs en europeisk stad per år och Stockholm var kulturhuvudstad 1998. År 2000 fanns det nio kulturhuvudstäder på grund av millennieskiftets symboliska betydelse. Under perioden 2001–2004 är det vanligtvis två städer som delar på uppdraget varje år och för år 2001 var det Rotterdam och Porto. En ny procedur för utnämnande av kulturhuvudstäder är införd för åren 2005– 2019 (beslut 1419/1999/EG). Varje år skall en stad från en medlemsstat, enligt en uppgjord turordning, nomineras med hjälp av en jury bestående av sju ledande och oberoende personligheter som skall vara experter på kulturområdet. Rådet, Europaparlamentet och kommissionen utser vardera två ledamöter och Regionkommittén en ledamot. Rådets ledamöter föreslås av de två medlemsstater som under året är ordförande i rådet. Det slutliga beslutet fattas av rådet med enkel majoritet. Under år 2001 samlades juryn för första gången för att nominera en irländsk stad. Ordförandeländerna Sverige och Belgien bidrog med namn till den jury som under år 2002 skall nominera en nederländsk stad till kulturhuvudstad år 2006: Camilla Lundberg, musikchef vid Sveriges Television, och Frédéric Flamand, danskoreograf.

30.3MEDIA-programmet och nationellt stöd till film

MEDIA-programmet ger stöd till den europeiska audiovisuella industrin i syfte att stärka dess konkurrenskraft och öka spridningen av europeiska verk. Sverige har deltagit i MEDIA-programmet sedan 1993. Prog- rammets andra omgång, MEDIA II, avslutades den 31 december 2000 och ersattes den 1 januari 2001 av ett nytt femårsprogram, MEDIA Plus (beslut 821/2000/EG samt 163/2001/EG). Programmet har en totalbudget på 400 miljoner euro (ca 3,7 miljarder kronor) och är uppdelat i två större delar: fortbildning av yrkesverksamma samt utveckling, distribution och marknadsföring av europeiska audiovisuella verk.

Under MEDIA Plus-programmets första år har det uppstått förseningar vad gäller färdigställande av riktlinjer, utlysningar av stöd samt redovisning av resultat, vilket försvårar en jämförelse av resultat över tid. Ett flertal utlysningar inom olika områden har ägt rum men endast tre har hittills redovisats; utbildning, marknadsföring och festivaler. Sverige har erhållit stöd inom festivalområdet. Under året har förhandlingar förts med nio kandidatländer (Bulgarien, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovenien, Slovakien, Tjeckien) vilka nu formellt kan bli medlemmar i

MEDIA Plus under 2002.

225

Under det svenska ordförandeskapet, var en av de prioriterade Skr. 2001/02:160 uppgifterna att värna den kulturella mångfalden på det audiovisuella

området. Det var därför viktigt att nära följa frågan om i vilken utsträckning den gemensamma konkurrenslagstiftningen begränsar medlemsstaternas möjligheter att föra en aktiv filmpolitik.

Svenska Filminstitutet arrangerade därför tillsammans med Kulturdepartementet ett seminarium om statsstöd, där representanter från medlemsstaternas ministerier, nationella filmmyndigheter och kommis- sionen deltog. Kommissionen lade dessutom under våren fram ett arbetspapper om rättsliga aspekter inom filmområdet och en offentlig hearing hölls i juni som en del av beredningsprocessen inför utarbetandet av ett meddelande. Meddelandet (KOM (2001) 534 26.9.2001), vars syfte är att avgöra vilka åtgärder som kan vidtas för att öka spridningen av europeiska audiovisuella produkter i Europa, offentliggjordes i september. I samband med detta klargjordes också att statsstödsfrågan numera inte är en av kommissionens prioriterade frågor. Medlemsstaterna är tillsvidare i väsentlig utsträckning fria att själva avgöra vilken nivå man önskar ha på statligt stöd till filmproduktion. Som en uppföljning till meddelandet planerar kommissionen ett antal studier, främst som rör klassificeringsmetoder, finansiella flöden inom den audiovisuella sektorn och bevarande av det audiovisuella arvet (faktapromemoria 2001/02:FPM13).

Meddelandet presenterades och diskuterades på rådsmötet (kultur/- audiovisuella frågor) den 5 november 2001. Sammanfattningsvis kan sägas att medlemsstaterna ställde sig positiva till att meddelandet tagits fram och många medlemsstater välkomnande kommissionens planerade studier och översyner. Sverige, i likhet med flera andra länder, anser dock inte att frågan är avslutad i och med meddelandet. Kommissionens planerade studier och framtida åtgärder måste noga följas och utvärderas. Sverige har markerat att åtgärder som leder till en reglering av nationella stödsystem inte kan accepteras.

30.4TV-direktivet

Direktivet TV utan gränser (rådets direktiv 89/552/EEG ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG) innehåller minimi- regler för TV-sändningar när det gäller europeiskt programinnehåll, reklam och sponsring, skydd av minderåriga och rätten till genmäle.

Inför den stundande revideringen av TV-direktivet är tidsplanen sådan att kommissionen skall lämna förslag till ändringar i slutet av år 2002. Under år 2001 har ett antal konsultrapporter, beställda av kommissionen, presenterats och hearingar har hållits kring resultat och slutsatser. Studierna har rört nya annonseringsmetoder, främjandet av europeiska program samt den audiovisuella sektorns framtid.

Vid förhandlingarna inför den förra revideringen av TV-direktivet år 1997 åtog sig kommissionen att utföra en studie av hur TV-reklam och köp-TV påverkar minderåriga med avsikt att på nytt granska frågan om TV-reklam riktad till barn vid nästa revidering av direktivet. En studie

har presenterats under år 2001. Rapporten rymmer en kartläggning av

226

nationella bestämmelser, dvs. lagstiftning, föreskrifter och självsanerande Skr. 2001/02:160 regler, i Europas stater som rör reklam riktad till barn. Dock förs i

rapporten inga resonemang kring hur reklam påverkar barn, vilket var studiens syfte. Ingen sammanställning av aktuell och relevant påverkansforskning redovisas. Regeringens ser detta som en allvarlig brist, vilket också påpekats för kommissionen. De redovisade rapporterna kommer att bilda underlag för det konsultationsdokument kommissionen skall skicka ut till medlemsstaterna våren 2002 inför revideringsförslagen i slutet av samma år.

30.5Barn och ungas mediesituation

Barn och ungdomars mediesituation var en av profilfrågorna under ordförandeskapshalvåret. Måluppfyllelsen bedöms utifrån den uppställda arbetsplanen ha varit god.

Som ett resultat fortsätter arbetet inom unionen med åtgärder kring skyddet av barn mot skadligt medieinnehåll i enlighet med de rådsslutsatser som antogs vid rådsmötet den 21 juni. Slutsatserna bygger på kommissionens utvärdering av rekommendationen om att stärka skyddet av minderåriga (rekommendationen 98/560/EG). Rådet uppmanar i sitt beslut kommissionen att fortsätta arbetet med att främja rekommendationens tillämpning, att avge en förnyad utvärdering om dess genomförande samt att fortsätta dialogen med berörda parter om möjligheterna att införa tekniska system för föräldrakontroll i den digitala miljön.

Ytterligare ett resultat var att den för Sverige viktiga profilfrågan om barn och TV-reklam tydliggjordes på den politiska agendan inför det kommande arbetet med revideringen av TV-direktivet. Barn- och TV- reklam var föremål för debatt vid det informella kulturministermötet i Falun den 20-22 maj, där ett brett stöd gavs för att barn behöver visas särskild hänsyn när det gäller reklam. Dessförinnan hade frågan diskuterats på expertnivå vid seminariet Barn och unga i det nya medielandskapet i Stockholm den 12-13 februari.

Expertseminariet arrangerades av det svenska ordförandeskapet i samarbete med kommissionen. Mötet samlade drygt 200 företrädare för branscher, intresseorganisationer och myndigheter från hela Europa. Även kandidatländerna var representerade. Utöver frågan om barnreklam tog seminariet ett helhetsgrepp på frågor som rör skyddet av barn från skadligt medieinnehåll i olika medier – TV, datorspel och Internet – mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen, det ökade medieutbudet och mediernas internationalisering.

30.6Public service-radio och -TV

Det svenska ordförandeskapet valde att fortsätta den diskussion om public service-radio och -TV som det franska ordförandeskapet tagit upp.

Bakgrunden är oklarheten om hur kommissionen skulle hantera de

227

klagomål om snedvridande av konkurrensen som inkommit till Skr. 2001/02:160 kommissionen.

Sveriges ambition var att under sitt ordförandeskap skapa en grund för en fortsatt dialog mellan medlemsländerna och kommissionen. Vid det informella kulturministermötet i Falun i maj 2001 togs frågan upp till diskussion. Kommissionen utlovade att ett meddelande om tillämpningen av fördragets regler om statsstöd på radio och TV-företag i allmänhetens tjänst skulle presenteras inom kort.

I oktober presenterade kommissionen sitt meddelande om tillämpningen av fördragets regler om statsstöd på radio- och TV-företag i allmänhetens tjänst. Sammantaget är Sveriges bedömning att meddelandet i princip är acceptabelt och inte utgör några hinder för svensk public service. I realiteten är problemet störst i länder med delvis reklamfinansierade public service-företag. Meddelandet är inte ett automatiskt verkande regelverk, utan ett principdokument. Detta medför att kommissionen kan agera flexibelt och ta hänsyn till enskilda medlemsstater och situationer. Det finns dock kvarvarande oklarheter bland annat vad gäller ansvarsfördelningen mellan kommissionen och medlemsstaterna.

Vid kulturrådet den 5 november 2001 framkom att i princip samtliga medlemsstater generellt välkomnar kommissionens meddelande och de ambitioner som uttrycks i dokumentet något som sågs som ett tydligt steg framåt på detta viktiga område. Flera medlemsstater uttryckte dock att det fortfarande finns oklarheter på några punkter. Det avsåg bland annat hur detaljerade kraven på medlemsstaterna kommer att bli. Det krävs t.ex. en exakt definition av public service-uppdraget, tillräckliga kontroller av uppfyllande av uppdraget samt precisa separationer av olika aktiviteter m.m. Hur hårda dessa krav i praktiken kommer att bli går inte att utläsa av meddelandet och det är en osäkerhet i sig att det enbart är kommissionen som närmare kan bestämma nivån på de krav som framförs.

30.7Samarbetet med kandidatländerna

Det svenska ordförandeskapet tog två initiativ på kultur- och medie- området om informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna och kandidatländerna.

På kulturområdet lade ordförandeskapet fram en resolution angående informations- och erfarenhetsutbyte om yrkeskonstnärers villkor i samband med EU:s utvidgning. Resolutionen utgår ifrån att frågan om konstnärernas villkor har en central betydelse inom kulturområdet och att konstnärernas arbete är viktigt för yttrandefriheten, för stärkande av kulturell mångfald i Europa samt för utvecklingen av internationellt utbyte och kulturella förbindelser. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja informations- och erfarenhetsutbyte mellan med- lemsländerna samt mellan medlemsländerna och kandidatländerna. Kommissionen uppmanas också att se till att relevanta europeiska organisationer som företräder konstnärerna ges tillfälle att lämna sina

synpunkter när åtgärder som rör yrkeskonstnärernas villkor planeras på

228

gemenskapsnivå. Den 30 mars – 1 april hölls ett seminarium i Visby om Skr. 2001/02:160 ”Villkor för skapande konstnärer i Europa” som en del i beredningen av

resolutionen.

På det audiovisuella området gällde initiativet en resolution om förstärkt samarbete mellan EU och dess medlemsstater och kandidatländerna om den audiovisuella politiken. I resolutionen upp- manas kommissionen bland annat att närmare överväga formerna för det vidare samarbetet. Utgångspunkten är att detta skall ske inom befintliga ekonomiska ramar och att man bör utnyttja existerande organ och nätverk, däribland Europarådet. Som ett ytterligare led i att stärka samarbetet med kandidatländerna inbjöds dessa att delta i seminariet ”Barn och unga i det nya medielandskapet” i Stockholm den 12-13 februari 2001.

Vid ett särskilt möte i anslutning till det informella kulturministermötet i Falun den 20–22 maj välkomnade representanter för kandidatländerna ordförandeskapets initiativ. Båda resolutionerna antogs sedan vid ministerrådet i Luxemburg den 21 juni. Resolutionerna överensstämmer väl med intentionerna i de svenska initiativen varför måluppfyllelsen bedöms som mycket god.

30.8Övriga kultur- och mediefrågor

Under 2001 har informations- och erfarenhetsutbytet i arkitekturfrågorna fortsatt under såväl det svenska som belgiska ordförandeskapet. Bland annat genomförde Kulturdepartementet tillsammans med Arkitekturmuseet ett expertmöte kring temat Barn-Identitet-Arkitektur i maj.

Riksarkivet anordnade i april en internationell konferens där utvecklingen inom arkivområdet belystes ur demokrati- och kulturarvs- perspektiv. Vid konferensen, som hölls i Lund, närvarade representanter från såväl medlemsstaterna som kandidatländerna.

En resolution som berör frågor om kulturell utveckling och tillgänglighet samt informationsteknikens roll i detta sammanhang – Kulturen och kunskapssamhället – antogs under det belgiska ordförande- skapet. Vidare antogs resolutioner om kulturens plats i utvecklingen av Europeiska unionen, om utvecklingen av den audiovisuella sektorn samt om export av kulturföremål och återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium.

229

Skr. 2001/02:160

31 Immaterialrätt

31.1Upphovsrätt

31.1.1Upphovsrätten i informationssamhället

Utvecklingen av den digitala tekniken har medfört att text, ljud och bild kan kopieras och spridas på ett helt annat sätt än tidigare. Nya produkter och tjänster har skapats som snabbt och enkelt kan kopieras och spridas mellan olika länder. Mot denna bakgrund lade kommissionen fram ett direktivförslag i december 1997 som syftar till att harmonisera upphovsrätten och närstående rättigheter till informationssamhällets förutsättningar, (KOM (97) 628 slutlig). Efter Europaparlamentets första behandling lade kommissionen fram ett ändrat förslag i maj 1999, (KOM (1999) 950 slutlig). Fortsatta förhandlingar inom rådet ledde därefter fram till rådets beslut om en gemensam ståndpunkt den 28 september 2000 (EGT C 344, 1.12.2000, s. 1). Rättsakten avser både upphovsrätt, t.ex. rättigheter för författare och kompositörer, och till upphovsrätten närstående rättigheter, t.ex. rättigheter för artister, filmproducenter, skivbolag och radio- och tv-bolag. Rättsakten innehåller regler som är av särskild betydelse i informationssamhället, men det är inte begränsade till sådana frågor. Innehållet avser bland annat bestämmelser om digitala kopior, om att göra skyddade verk tillgängliga för allmänheten på t.ex. Internet, om tekniska skyddsåtgärder (t.ex. kryptering och kopieringsspärrar), samt om elektronisk information om rättigheter (s.k. digitala vattenstämplar). Europaparlamentets andra behandling resulterade i att Europaparlamentet den 14 februari 2001 antog nio ändringsförslag till den gemensamma ståndpunkten. Ändringsförslagen accepterades av rådet den 9 april 2001 och direktiv 2001/29/EG kunde därmed antas slutligt under våren. Direktivet skall vara genomfört den 22 december 2002.

31.1.2Ersättning vid vidareförsäljning av konstverk

En majoritet av medlemsstaterna har bestämmelser som ger den konstnär som skapat ett konstverk rätt till en viss del av försäljningspriset när verket säljs vidare (följerätt). I Sverige finns sådana regler sedan den 1 januari 1996. Några medlemsstater saknar helt regler och andra har regler som inte tillämpas. Bland de medlemsstater som har regler om följerätt skiljer sig reglernas innehåll åt bland annat vad gäller ersättningens storlek. Avsaknaden av regler i vissa länder och skillnaderna i reglernas utformning mellan medlemsstaterna medför störningar på den inre

marknaden. Kommissionen lade därför under år 1996 fram ett förslag till

230

direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av Skr. 2001/02:160 originalkonstverk (KOM (96) 97 slutlig). Efter Europaparlamentets första

behandling lade kommissionen fram ett reviderat förslag i början av år 1998, (KOM (98) 78 slutlig). Rättsakten innehåller bestämmelser om vilka konstverk som skall vara föremål för följerättsersättning, vilka överlåtelser som skall omfattas, hur stor ersättningen skall vara m.m. Sverige har bland annat fått gehör för synpunkter vad gäller ersättningens storlek för försäljningar på lägre nivåer och för att brukskonst skall omfattas av följerättsersättningen. Förhandlingarna om rättsakten har präglats av ett starkt motstånd från några medlemsstater. Efter vissa kompromisslösningar bland annat vad gäller genomförandetiden, minimi- beloppet från vilket ersättning skall utgå samt en övergångsregel för tillämpning av följerätt på arvingar till konstnärer, lyckades rådet nå fram till en gemensam ståndpunkt som antogs 2000. Europaparlamentets andra behandling av rättsakten avslutades den 13 december 2000 med att Europaparlamentet antog ett flertal ändringsförslag av rådets gemensamma ståndpunkt. Eftersom ändringsförslagen i flera väsentliga när det gällern gick rakt emot den gemensamma ståndpunkten, kunde dessa inte accepteras av rådet. Rättsakten blev därmed föremål för förlikningsförfarande under år 2001. Trots att utsikterna att nå en uppgörelse om rättsakten var mycket små lyckades det svenska ordförandeskapet efter intensiva förhandlingar uppnå en förlikning. Direktiv 2001/84/EG kunde därmed antas slutligt i början av hösten. Direktivet skall vara genomfört senast den 1 januari 2006.

31.2Patent

31.2.1Förslag till förordning om gemenskapspatent

I Europa finns sedan tidigare det europeiska patentsystemet, grundat på Europeiska patentkonventionen (EPC). Till denna konvention är samtliga medlemsstater anslutna samt ytterligare fem stater: Cypern, Monaco, Liechtenstein, Schweiz och Turkiet. EPC innebär att konventionsstaterna har skapat ett gemensamt ansökningsförfarande för patent (s.k. europeiska patent). Den som vill ha ett patent som gäller i en eller flera av de anslutna staterna kan få det genom att lämna in en ansökan till det Europeiska patentverket (EPO) i München. Sökanden får inte ett enda patent som gäller i samtliga de stater sökanden har valt ut utan skyddet kan i stället närmast beskrivas som ett knippe nationella patent, grundade på en enda ansökan. Systemet har inneburit stora fördelar för patentsökande i Europa, men det har samtidigt vissa brister, främst bestående av höga kostnader och avsaknad av en gemensam domstol för avgörande av mål om intrång i och ogiltighet av europeiska patent.

I augusti 2000 överlämnade kommissionen ett förslag till en förordning om gemenskapspatent (KOM (2000) 412 slutlig). Förslaget är baserat på artikel 308 i EG-fördraget, varför beslut som rör förordningen fattas med enhällighet i ministerrådet. Den föreslagna förordningen innebär att det

231

tillskapas en ny skyddsform på immaterialrättsområdet kallad gemenskapspatent. Syftet är att möjliggöra för den som gjort en uppfinning att genom en enda ansökan få ett patent som gäller i hela gemenskapen. Gemenskapspatentet skall ha en enhetlig och fristående karaktär och således endast kunna meddelas, överlåtas, ogiltigförklaras eller upphöra för hela gemenskapen. Förslaget innebär att EG ansluter sig till EPC. Det blir därmed EPO som kommer att meddela gemenskaps- patent. Denna del av förslaget kräver ändringar i EPC. För att minska de höga kostnader som dagens patentsystem medför för sökandena föreslår kommissionen att ett gemenskapspatent inte skall behöva översättas för att bli giltigt. Det innebär att patentet kommer att finnas på det av EPO:s tre handläggningsspråk (engelska, franska och tyska) som sökanden har valt. Till skydd för tredje mans rättssäkerhet föreslås en regel som begränsar rätten till skadestånd i de fall översättning saknas. Vidare föreslår kommissionen att en ny specialdomstol på EG-nivå skall pröva mål om ogiltighet av och intrång i gemenskapspatent. Genom Nice- fördraget, som undertecknades våren 2001, har det tillkommit en rättslig grund som möjliggör senare beslut om inrättande av en specialdomstol inom ramen för EG-domstolssystemet.

Sverige är generellt sett positivt inställt till förordningsförslaget och anser att ett av de viktigaste inslagen i det föreslagna gemenskaps- patentsystemet är den nya specialdomstolen. Förordningen om gemenskapspatent var en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet. Flera av frågorna inom rättsakten har visat sig svårförhandlade. Detta gäller framför allt frågorna om översättning av patentskrifter respektive om de nationella patentverken skall ges någon roll i arbetet med gemenskapspatent. Vid det första mötet med inremarknads-, konsument- och turismrådet (IMCT) under våren föreslog Sverige att rådet skulle fatta beslut om att begära att den Europeiska patentorganisationen skulle börja förbereda en diplomatkonferens för genomförande av de nödvändiga ändringarna i EPC. Några medlemsstater ansåg emellertid att man måste ha en överenskommelse om den grundläggande strukturen för gemenskapspatentet innan några beslut med anknytning till denna rättsakt kunde fattas. Inför det andra mötet med IMCT lades därför mycket arbete ner på att försöka nå enighet om grunddragen i gemenskapspatentsystemet. De stora ansträngningar Sverige lade ner på denna fråga, såväl inför som under rådsmötet, ledde till resultat. En s.k. gemensam inriktning kunde antas och det fattades även beslut om att be den Europeiska patentorganisationen att börja förbereda en diplomatkonferens. Den gemensamma inriktningen utgjorde en grund för det fortsatta arbetet och behandlade de viktigaste frågorna när det gäller gemenskapspatentet.

Under hösten 2001 var gemenskapspatentet föremål för en lägesrapport under det första mötet med IMCT. Till det andra mötet föreslog det belgiska ordförandeskapet en ny gemensam inriktning som skulle bygga vidare på den gemensamma inriktningen från våren. Någon överenskommelse kunde emellertid inte nås. Några medlemsstater ansåg att den roll som ordförandeskapet hade föreslagit för de nationella patentverken var för stor. Den stora tvistefrågan var emellertid frågan om översättning av patentskrifter. Där ansåg vissa, däribland Sverige, att

Skr. 2001/02:160

232

förslaget,	som innebar att	de	s.k.	patentkraven skulle översättas till	Skr. 2001/02:160
samtliga	EU-språk, skulle	leda	till	alldeles för höga kostnader. Andra

ansåg att detta inte var ett tillräckligt omfattande översättningskrav och förespråkade översättning även av en sammanfattning eller av hela patentskriften.

Med anledning av det nedslående resultatet på höstens andra rådsmöte togs frågan om gemenskapspatent upp till behandling på Europeiska rådets möte i Laeken. Resultatet blev att Europeiska rådet uppmanade IMCT att hålla ett extra möte den 20 december för att nå en överenskommelse i frågan. Inte heller vid det extra inremarknadsrådsmötet kunde dock enighet nås. Även vid detta tillfälle var det främst frågan om översättning som var problematisk.

Europaparlamentet har under året påbörjat sin behandling av förslaget och förväntas yttra sig i början av år 2002. Det uteblivna resultatet under hösten har inneburit att tidtabellen för arbetet med gemenskapspatentet har spruckit. Denna tidtabell lades fast i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 och angav att ett gemenskapspatent skulle finnas tillgängligt vid utgången av år 2001.

31.2.2Direktiv om patenterbarheten av datorrelaterade uppfinningar

Datorrelaterade uppfinningar är enligt den praxis som utvecklats av det Europeiska patentverket och som gäller i Sverige patenterbara om de gängse kraven för patent är uppfyllda. Dessa krav innebär bland annat att uppfinningen skall ha teknisk karaktär, att den är ny och att den väsentligen skiljer sig från vad som tidigare varit känt. Det finns dock oklarheter och en omfattande debatt i många medlemsländer om möjligheterna till patent på detta område. Frågan togs upp i grönboken om gemenskapspatentet och patentsystemet i Europa (KOM (97) 314 slutlig). I ett meddelande den 11 februari 1999 upplyste kommissionen om att man snarast möjligt skulle lägga fram ett direktivförslag för att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning på denna punkt. Med anledning av den pågående offentliga debatten i frågan genomförde kommissionen under hösten 2000 ett brett samrådsförfarande. Till grund för förfarandet låg ett dokument som skisserade en tänkbar inriktning av en harmonisering. Inriktningen var i linje med den praxis som utvecklats vid det Europeiska patentverket. Justitiedepartementet gav berörda kretsar i Sverige tillfälle att komma med synpunkter på de frågor som togs upp i dokumentet. Av de instanser som yttrade sig var flertalet för ett harmoniseringsdirektiv. Flertalet stödde också den inriktning av en harmonisering som hade angetts i kommissionens dokument. På grundval av de synpunkter som kom in sammanställdes ett yttrande till kommissionen (Ju2000/5852/L3). Vid ministerrådsmötet i mars 2001 behandlades frågor från kommissionen om dels det lämpliga i att lägga fram ett förslag till direktiv, dels om rent allmänt det Europeiska patentverkets praxis borde kodifieras genom en harmonisering. Frågorna besvarades överlag positivt. Kommissionen gav en oberoende konsult i uppdrag att sammanställa de synpunkter som inkom i samrådsförfarandet.

233

Konsultrapporten presenterades under sommaren 2001. Något Skr. 2001/02:160 direktivförslag hade i december 2001 ännu inte lagts fram.

31.3Bruksmodellskydd

Alla medlemsstater utom Luxemburg, Storbritannien och Sverige har lagstiftning om bruksmodellskydd. En bruksmodell är en registrerad rättighet som ger rättsinnehavaren ensamrätt till enklare uppfinningar. För att få ett sådant skydd måste uppfinningen bland annat vara ny och ha en viss så kallad uppfinningshöjd. De närmare förutsättningarna för att få bruksmodellskydd varierar mellan de stater som erbjuder sådant skydd. Europeiska kommissionen presenterade 1995 en grönbok om bruksmodellskydd (KOM (95) 370 slutlig). Såväl möjligheten till ett harmoniseringsdirektiv som till en förordning om en gemenskapsrättighet om bruksmodellskydd togs upp i grönboken. I december 1997 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om tillnärmning av de rättsliga ordningarna för bruksmodellskydd för uppfinningar (KOM (97) 691 slutlig). Syftet med direktivförslaget är att de nationella lagstiftningarna skall närma sig varandra så att en enklare uppfinning skall kunna få samma skydd inom hela gemenskapen. De stater som saknar regler om bruksmodellskydd skall införa sådana. Sedan Europaparlamentet hade yttrat sig över förslaget lade kommissionen i juni 1999 fram ett reviderat förslag, (KOM (99) 309 slutlig). Arbetet med direktivförslaget avbröts emellertid under våren 2000. Skälen för detta var att oenighet rådde kring centrala frågor i direktivet (bland annat hur kravet på uppfinningshöjd skall utformas och skyddstidens längd) samt att det framstod som angeläget att prioritera annat arbete på det immaterialrättsliga området. Ministerrådet antog i maj 2001 en gemensam inriktning för det fortsatta arbetet med förslaget till förordning om gemenskapspatent (se 31.2.1). Den gemensamma inriktningen berörde på en punkt frågan om bruksmodellskydd. Rådet välkomnade kommissionens avsikt att ordna ett samråd i syfte att ta fram underlag för ytterligare överväganden om den rättsliga, praktiska och ekonomiska inverkan av en gemenskapsbruksmodell (dvs. av en förordning om en gemenskapsrättighet om bruksmodellskydd). Kommissionen genomförde under hösten 2001 ett sådant samrådsförfarande. Justitiedepartementet gav berörda kretsar i Sverige tillfälle att lämna synpunkter på frågor som togs upp i förfarandet. En majoritet av de remissinstanser som yttrade sig var negativa eller tveksamma till tanken på en förordning om en gemenskapsbruksmodell. En sammanfattning av inkomna synpunkter lämnades till kommissionen (EUJu/2001/2676/L3). Av yttrandet framgick att den svenska regeringen ännu inte hade tagit ställning i frågan.

31.4Varumärken

Regeringen fortsätter att verka för att få till stånd en ändring inom EU så

att parallellimport blir tillåten även från länder utanför EES.

234

Europaparlamentet uppmanade den 3 oktober 2001 kommissionen att Skr. 2001/02:160 göra en ny studie om effekterna av en övergång till en ordning där

parallellimport är tillåten även från länder utanför EES. Studien skall vara klar senast den 31 december 2002.

31.5Mönsterskydd

31.5.1Direktiv om mönsterskydd

Mönsterskydd är ett immaterialrättsligt skydd för varors utseende. Såväl rent funktionell formgivning som utsmyckningar kan skyddas. I början av 1990-talet inledde kommissionen ett arbete för att dels närma medlemsstaternas lagstiftning om mönsterskydd till varandra, dels skapa ett gemensamt registreringssystem. Den 13 oktober 1998 antogs direktiv 98/71/EG om mönsterskydd. Direktivets syfte är tillnärmning av medlemsstaternas lagar om mönsterskydd vad gäller de bestämmelser som har störst inverkan på den inre marknadens funktion. Direktivet skulle ha genomförts den 28 oktober 2001. Mönsterutredningen (Ju 1999:07) lämnade den 1 september 2000 i ett delbetänkande förslag till hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt (SOU:2000:79). Betänkandet har remissbehandlats. Under år 2001 har arbetet med en lagrådsremiss påbörjats inom Regeringskansliet. I lagrådsremissen föreslås de ändringar som behövs för att genomföra direktivet i svensk rätt. En proposition beräknas kunna överlämnas till riksdagen i mars 2002.

31.5.2 Förordning om gemenskapsformgivning

I juni 1999 lämnade kommissionen ett ändrat förslag till en förordning
om gemenskapsmönster (KOM (1999) 310 slutlig). Förordningen
kommer i fortsättningen att benämnas rådets förordning om
gemenskapsformgivning. Förordningen antogs av rådet den 12 december
2001. Genom förordningen inrättas ett gemensamt system för registrering
av formgivning. Genom en enda ansökan till en gemenskapsmyndighet
skall ett formskydd som gäller i samtliga medlemsstater vara möjligt att
få. De nationella systemen för registrering av formgivning skall finnas
kvar även i framtiden, bland annat för dem som önskar få formskydd i
endast en eller vissa medlemsstater. De materiella bestämmelserna i
förordningen som rör registrerad gemenskapsformgivning har samma
innehåll som de materiella bestämmelserna i direktiv 98/71/EG om
mönsterskydd. I förordningen finns dessutom även bestämmelser om
skydd för oregistrerad gemenskapsformgivning, vilka inte har någon
motsvarighet i direktivet. I november 2000 enades medlemsstaterna i
samtliga frågor utom frågan om språkregimen vid registrerings-
myndigheten i Alicante. Denna fråga var föremål för behandling vid två
rådsmöten under det svenska ordförandeskapet. I september 2001 kunde
medlemsstaterna slutligen enas även om den sista återstående frågan.	235
	235

Skr. 2001/02:160

32 Civilrättsligt samarbete

Arbetet på det civilrättsliga området är omfattande. Det mesta och kanske viktigaste civilrättsliga samarbetet sker inte som en del av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor utan görs i stället inom det ekonomiska och sociala samarbetsområdet. Detta samarbete syftar till att harmonisera medlemsstaternas lagar så att den inre marknaden kan upprättas. Olika civilrättsliga regler i medlemsstaterna kan i vissa fall utgöra hinder för den fria rörligheten för t.ex. varor och tjänster och det kan därför finnas skäl att försöka komma fram till mer likartade regler. Samtidigt kan närhetsprincipen göra sig mer gällande här än annars, bland annat eftersom det rör sig om regler som griper in i enskildas förhållanden.

Efter Amsterdamfördragets ikraftträdande finns ytterligare möjligheter till samarbete i civilrättsliga och civilprocessrättsliga frågor. Detta arbete är än så länge i första hand inriktat på den internationella privat- och processrätten, dvs. frågor om lagval, domstolars internationella behörighet och erkännande och verkställighet av utländska domar samt frågor om bevisupptagning. Det arbetet redovisas i det följande.

32.1Civilrättskommittén

Genom Amsterdamfördragets ikraftträdande inrättades en särskild kommitté för det civilrättsliga samarbetet. Kommittén utgörs av en grupp som behandlar allmänna frågor och olika arbetsgrupper i särskilda sammansättningar som behandlar särskilda frågor. Gruppen för allmänna frågor har behandlat en rad pelarövergripande frågor och andra övergripande frågor. I övrigt har Civilrättskommittén sammanträtt i särskilda sammansättningar (Bevisupptagning, Nätverk, Haagsamordning och Bryssel IIa), se 32.2, 32.3, 32.4.1 och 32.5).

32.2Bevisupptagningsförordning

I oktober 2000 presenterade Tyskland ett förslag till en förordning om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Förslaget började förhandlas under hösten 2000 och arbetet fortsatte under det svenska ordförandeskapet. Målsättningen var att se till att förhandlingsarbetet fortskred och om möjligt avslutas under det svenska ordförandeskapet, att arbetet skulle resultera i ett modernt instrument och att möjligheten att använda sig av kommunikationsteknik fick genomslag, bland annat genom användning av telefon och videokonferens. Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 om samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar ifråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur antogs den 28 maj. Förordningen innebär bland annat att medlemsstaternas domstolar skall kommunicera direkt med varandra

236

när det är aktuellt med bevisupptagning		över gränserna. I		syfte att Skr. 2001/02:160
underlätta kommunikationen mellan domstolarna finns ett antal
standardiserade formulär.	Dessa finns	tillgängliga	på	samtliga
medlemsstaters språk, fogade till förordningen. Förordningen innehåller
även bestämmelser som gör	det möjligt	för parter och	deras ombud

liksom för representanter för den ansökande domstolen att närvara vid verkställighet av bevisupptagning som sker i en domstol i en annan medlemsstat. Den antagna förordningen öppnar även möjligheter för medlemsstaternas domstolar att ta upp bevisning direkt i en annan medlemsstat, t.ex. genom att en domstol får hålla ett telefonförhör med någon som befinner sig i en annan medlemsstat. Förordningen trädde i kraft den 1 juli 2001 men har full effekt först från och med den 1 januari 2004. Eftersom förordningen har direkt effekt och tar över nationell lagstiftning på området skall den inte införas i svensk lagstiftning. Däremot fordras vissa kompletterande bestämmelser på nationell nivå.

32.3Ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område

Den 28 maj 2001 antogs rådets beslut (EG) nr 470/2001 om inrättandet av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område.

Nätverkets uppgifter är att mellan medlemsstaternas myndigheter underlätta det rättsliga samarbetet på privaträttens område och också att stegvis inrätta ett informationssystem för allmänheten. Informations- systemet skall dels bestå av information på en gemensam hemsida och dels av olika faktablad om olika ämnen.

Nätverket skall vara sammansatt av särskilt utsedda kontaktpunkter, centralmyndigheter samt andra myndigheter med ansvar för rättsligt samarbete på privaträttens område. Nätverkets medlemmar skall träffas regelbundet för att bland annat diskutera uppkomna problem som rör t.ex. förfarandet vid internationella vårdnadstvister eller den närmare utformningen av faktablad om rättshjälp i de olika medlemsstaterna.

Befintliga samarbetsmekanismer skall inte påverkas utan nätverket skall ses som ett kompletterande instrument, som vid behov kan stödja befintliga mekanismer.

Beslutet skall tillämpas fullt ut från och med den 1 december 2002.

32.4Jurisdiktion och erkännande och verkställighet av domar

Bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av utländska domar på det privaträttsliga området finns i 1968 års Brysselkonvention samt i den parallella och i stort sett likalydande Luganokonventionen från 1988. Brysselkonventionen gäller mellan EU:s medlemsstater, medan Luganokonventionen även gäller i förhållande till Island, Norge, Polen och Schweiz.

Under åren 1997-1999 genomfördes en översyn av Lugano- och

Brysselkonventionerna. I april 1999 uppnåddes enighet i arbetsgruppen

237

om ett antal sakliga och redaktionella ändringar i konventionerna. Skr. 2001/02:160 Arbetsgruppens överenskommelse har bekräftats av rådet (rättsliga och

inrikes frågor).

Den nya möjligheten till samarbete i civilrättsliga frågor har utnyttjats genom antagandet den 22 december 2000 av den s.k. Bryssel I- förordningen (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Bryssel I-förordningen träder i kraft den 1 mars 2002 och ersätter Brysselkonventionen. I förhållandet mellan Danmark och övriga medlemsstater i EU kommer dock Brysselkonventionen att fortsätta att gälla eftersom Danmark, genom sitt undantag, inte omfattas av Bryssel I- förordningen.

Bryssel I-förordningen innebär bland annat att verkställighets- förfarandet blir enklare och snabbare. Vidare införs ett standardiserat förfarande för utfärdande i ursprungsstaten av intyg om domar. I verkställighetsstaten skall det enbart göras en formell prövning av domstolen i det första skedet. Dessutom blir flera av reglerna om domstols behörighet tydligare och enklare att tillämpa.

Genom antagandet av Bryssel I-förordningen har behörighet att ingå internationella avtal övergått från medlemsstaterna i EU till gemenskapen (EG). Detta gäller avtal som innehåller regler om behörig domstol och om erkännande och verkställighet av domar. Enskilda medlemsstater i EU får inte längre på egen hand ingå internationella avtal som påverkar tillämpningen av Bryssel I-förordningen.

32.4.1Samordning inför diplomatkonferensen i Haag om en global domskonvention

Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt har sedan 1997 ett arbete pågått med att förhandla fram en global domsrättskonvention på det privaträttsliga området. En framtida konvention kan få stor betydelse för internationell tvistlösning. Arbetet har gått in i en avgörande fas. En första del av en diplomatkonferens hölls den 6-22 juni 2001.

I och med antagandet av Bryssel I-förordningen tillkommer behörig- heten att förhandla om konventionen gemenskapen, tillsammans med medlemsstaterna. Vid antagandet av Bryssel I-förordningen beslutade rådet tillsammans med kommissionen en särskild arbetsmetod för de fortsatta förhandlingarna. Bland annat bestämdes att gemenskapens talan vid diplomatkonferensen i juni 2001 skulle föras av sittande ordförandeland tillsammans med kommissionen på grundval av förhandlingsdirektiv från rådet.

En särskild arbetsgrupp diskuterade under våren de förhandlings- direktiv som skulle ligga till grund för gemenskapens hållning vid diplomatkonferensen. Förhandlingsdirektiven antogs av rådet vid rådsmötet den 28-29 maj. Under diplomatkonferensen i Haag i juni höll Sverige som ordförandeland dagliga samordningsmöten med övriga medlemsstater och kommissionen. Gemenskapens ståndpunkter vid förhandlingarna i diplomatkonferensen framfördes i första hand av ordförandeskapet. Samordningen och förhandlingsarbetet har från

238

gemenskapssynpunkt bedömts som lyckosamt. Dock försvårades arbetet Skr. 2001/02:160 att föra de stora och viktiga frågorna framåt av medlemsstaternas

inbördes olika ståndpunkter.

Förhandlingsarbetet kommer att fortgå under år 2002.

32.4.2Luganokonventionen och Danmark

Arbetet med att revidera Luganokonventionen (se 32.4) avbröts under arbetet med Bryssel I-förordningen. Medlemsstaterna har vid ett flertal tillfällen under året påtalat vikten av att skyndsamt slutföra arbetet. Kommissionen har aviserat att ett förslag till förhandlingsmandat skall beslutas av kommissionen i början av år 2002. Det råder stor enighet om att den nya texten bör ansluta så nära som möjligt till de bestämmelser som finns i Bryssel I-förordningen. I anslutning till det fortsatta arbetet med Lugano-konventionen kommer frågan om nya staters tillträde till konventionen att aktualiseras. Hittills har Estland, Tjeckien och Ungern ansökt om att få tillträda Luganokonventionen.

Bryssel I-förordningen gäller inte för Danmark. Mellan Danmark och övriga medlemsstater kommer i stället Brysselkonventionen fortsätta att tillämpas. Från materiella utgångspunkter har det ansetts önskvärt att reglera dessa frågor i förhållande till Danmark på samma sätt som för övriga 14 medlemsstater. Diskussioner pågår om vilken utformning en sådan lösning skall ha.

32.4.3 Konventioner på speciella sakområden

Regler om behörig domstol och om erkännande och verkställighet finns i
olika specialkonventioner. Övergången av behörighet till gemenskapen
att ingå internationella avtal som påverkar Bryssel I-förordningen innebär
att det krävs ett samarbete mellan medlemsstaterna i EU och
kommissionen vid förhandlingar om sådana konventioner. En viktig
fråga är hur skillnader beträffande bestämmelser om behörig domstol och
om erkännande och verkställighet mellan den aktuella konventionen och
Bryssel I-förordningen skall hanteras. En annan fråga i detta samman-
hang är att gemenskapen skall kunna ansluta sig till sådana konventioner
som påverkar tillämpningen av Bryssel I-förordningen.
Frågan om behörighet att ingå internationella avtal aktualiseras i
specialkonventioner som kan röra exempelvis patentfrågor, ansvar vid
transport och för miljöpåverkan. Ett exempel på en sådan konvention är
1974 års Atenkonvention om sjöbefordran av passagerare och deras
resgods. Ändringar av dessa bestämmelser är föremål för förhandlingar
mellan konventionsstaterna och innefattar bland annat bestämmelser om
behörig domstol som avviker från reglerna i Bryssel I-förordningen. Ett
annat exempel är 2001 års konvention om ansvarighet och ersättning för
skada genom förorening orsakad av bunkerolja. Konventionen är
färdigförhandlad och frågan om medlemsstaternas möjlighet att ratificera
konventionen aktualiseras nu. Ett tredje exempel är förhandlingar om ett
ändringsprotokoll till 1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar på
atomenergins område och dess tilläggskonvention från 1963.	239
	239

32.5

Bryssel II a

Skr. 2001/02:160

Frankrike tog i juli 2000 initiativ till en förordning om ömsesidig verkställighet av domar i mål om umgängesrätt när det gäller barn. Syftet är att säkerställa att umgänge kan utövas och att barnet efter umgänges- periodens slut återlämnas till vårdnadshavaren. Enligt initiativet skall det s.k. exekvaturförfarandet tas bort. En umgängesdom skall alltså kunna verkställas direkt i andra medlemsstater utan något särskilt förfarande i verkställighetsstaten.

Kommissionen presenterade i september ett förslag till en förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i mål om föräldraansvar (KOM (2001) 505 slutlig). Förslaget gäller civilrättsliga förfaranden om föräldraansvar, dvs. vårdnad om barn, umgänge med barn och barns boende. Det kompletterar de regler som finns i rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn (Bryssel II-förordningen) som trädde i kraft den 1 mars 2001. Till skillnad från Bryssel II-förordningen gäller den nu föreslagna förordningen även barn till ogifta föräldrar. Det franska initiativet och kommissionens förslag diskuteras parallellt i en rådsarbetsgrupp. Avsikten är att de båda förslagen skall sammanföras till en enda förordning om föräldraansvar. Möjligen kommer även hela eller delar av Bryssel II-förordningen att ingå i den nya förordningen.

32.6Ömsesidigt erkännande – en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar

Den 1 december 2000 antog rådet ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område (EGT C 12, 15.1.2001, s. 1).

I åtgärdsprogrammet redovisas olika åtgärder som bör vidtas, såsom tillämpning av förenklade förfaranden för erkännande och verkställighet, åtgärder för att förstärka verkan i den anmodade staten av de beslut som har fattats i ursprungsstaten (preliminär verkställighet och säkerhetsåtgärder). Slutmålet är ett generellt avskaffande av kontroll av utländska domar. Arbetet skall ske i tre etapper utan att det fastställs några exakta datum men med några viktiga riktlinjer. Dessutom föreslås vissa kompletterande åtgärder. Programmet omfattar både familjerätt och förmögenhetsrätt. Som särskilt viktiga områden kan nämnas umgänge med barn och familjens förmögenhetsrätt samt obestridda fordringar, småmål och underhållsbidrag.

Vid det informella ministerrådet för justitie- och inrikesministrar i Stockholm den 8-9 februari enades man om att gå vidare med genomförandet av åtgärdsprogrammet och börja med ett projekt om obestridda fordringar. Ministrarna kom också fram till att det var bäst att gå fram gradvis och börja med ett pilotprojekt, en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar.

Tanken med en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar är

följande. Om man har en fordran på en person eller ett företag i ett annat

240

land och det företaget eller den personen inte bestrider fordringen skall Skr. 2001/02:160 det gå att få en dom eller ett beslut verkställt i varje medlemsstat där

egendom finns utan något kontrollförfarande.

Den europeiska exekutionstiteln har diskuterats vid ett flertal tillfällen i civilrättskommittén under det svenska ordförandeskapet varvid ett antal ordförandeskapsdokument har presenterats.

Kommissionen har för avsikt att i början av 2002 lägga fram ett förslag till förordning om en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar. Förslaget kommer att lägga fast ett antal miniminormer som rör förfarandet i den stat som meddelat domen eller beslutet. Om dessa miniminormer är uppfyllda krävs inget kontrollförfarande i den stat där domen eller beslutet skall verkställas.

Det förslag som kommissionen avser att lägga fram kommer att behöva diskuteras noggrant, sannolikt under flera ordförandeskap.

32.7Meddelande om europeisk avtalsrätt

Kommissionen presenterade den 11 juli ett meddelande till rådet och Europaparlamentet om europeisk avtalsrätt (KOM (2001) 398 slutlig). Syftet med meddelandet är att inleda en öppen, bred och ingående debatt mellan EU-institutionerna och allmänheten (inbegripet företag, konsumentorganisationer, akademiker och praktiserade jurister).

Kommissionen redogör i meddelandet för tänkbara vägar för EG:s framtida insatser på det avtalsrättsliga området: 1) inga gemenskaps- åtgärder, 2) främja en utveckling mot gemensamma avtalsrättsliga principer som leder till ökad konvergens av medlemsstaternas lagregleringar, 3) förbättra kvaliteten på befintlig lagreglering, och 4) anta en ny heltäckande lagreglering på EG-nivå.

Av meddelandet framgår att kommissionen är särskilt intresserad av att få in uppgifter om problem som rör den inre marknadens funktion och som beror på att det finns olika nationella avtalsrättsliga regler i medlemsstaterna. Vidare framgår av meddelandet att kommissionen önskar synpunkter på hur man kan komma till rätta med dessa problem.

Enligt önskemål från kommissionen har Sverige vidarebefordrat meddelandet till ett antal svenska domstolar, myndigheter och organisa- tioner.

Mot bakgrund av de synpunkter som lämnas in kommer kommissionen inom ramen för sin initiativrätt att fatta beslut om eventuella vidare åtgärder.

32.8Rapport om behovet av en tillnärmning av medlemsstaternas civilrättsliga lagstiftning

Den 16 november 2001 antog rådet en rapport om behovet av en tillnärmning av medlemsstaternas civilrättsliga lagstiftning. Rapporten tillkom som en följd av att Europeiska rådet i oktober 1999 hade uppmanat rådet att genomföra en övergripande undersökning om behovet

av en tillnärmning av medlemsstaternas civilrättsliga lagstiftning för att,

241

när detta är nödvändigt, undanröja hinder mot smidigt fungerande Skr. 2001/02:160 civilrättsliga förfaranden.

Rapporten till Europeiska rådet innehåller en beskrivning av vad som hittills har skett för att medlemsstaterna lagregleringar skall närma sig varandra och vilka undersökningar som har påbörjats för att undersöka behovet av en harmonisering av civilrätten. Rapporten innehåller vidare ett antal slutsatser om vad som bör göras i framtiden.

32.9Ramverk för att underlätta genomförandet av ett europeiskt civilrättsligt område

I oktober 1996 antog rådet en gemensam åtgärd om ett stimulans- och utbytesprogram för rättstillämpare (Grotius) (EGT L 287, 8.11.1996, s.3). Grotiusprogrammet riktar sig till rättstillämpare och gör det möjligt att finansiera utbildning, utbytes- och praktikprogram, möten, utredningar och forskning samt informationsförmedling. Programmet omfattade perioden 1996-2000.

I februari 2001 antog rådet en förordning om förlängning av stimulans- och utbytesprogrammet för rättstillämpare på civilrättens område (Grotius – civilrätt) (EGT L 43, 14.2.2001, s.1). Programmets giltighets- tid förlängdes under en ettårig övergångsperiod för att Grotius- programmets civilrättsliga del inte skulle behöva avbrytas och samtidigt ge kommissionen tid att utarbeta ett övergripande förslag om ett nytt program.

I maj lade kommissionen fram ett förslag till rådets förordning om ett övergripande ramverk för gemenskapens insatser för att underlätta genomförandet av ett europeiskt civilrättsligt område (KOM (2001) 221 slutlig).

Avsikten är att projekt av den typ som tidigare fått stöd inom ramen för Grotiusprogrammet och Grotius – civilrätt även fortsättningsvis kan stödjas men det föreslagna ramverket går längre och har en större räckvidd.

Europaparlamentets yttrande antogs i oktober 2001 och målsättningen är att förslaget skall kunna antas under första halvåret 2002.

32.10Tillämplig lag för förpliktelser utanför avtalsförhållanden (Rom II)

1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) var ursprungligen tänkt att omfatta även förpliktelser utanför avtalsförhållanden (framför allt skadeståndstvister). Dessa frågor kom dock att lämnas utanför Rom I. Efter Amsterdamfördragets ikraftträdande är det inte längre aktuellt med att i en konvention mellan EU:s medlemsstater reglera frågan om tillämplig lag för förpliktelser utanför avtalsförhållanden i det fall ett val skall göras mellan olika länders lagar. I stället torde regleringen få formen av en förordning (Rom II). Under år 2002 väntas kommissionen lägga fram ett förslag till förordning.

242

Skr. 2001/02:160

33 Informationsteknik och samhället

33.1e-Europa

Vid toppmötet i Nice i december 2000 gjordes den första uppföljningen av handlingsplanen för e-Europa. Stats- och regeringscheferna ställde sig också bakom förslaget på indikatorer för att mäta IT-utvecklingen i Europa. För det fortsatta arbetet med e-Europa beställdes också en rapport från kommissionen för att redovisa dagsläget och identifiera vissa prioriteringar i handlingsplanen. Rapporten lades fram vid toppmötet i Stockholm. Den redovisar en första mätning av vissa av indikatorerna och pekar på att tillgången till Internet och datorer ökar snabbt men att andelen som utnyttjar IT för t.ex. e-handel och vid kontakter med myndigheter fortfarande är låg. Därför föreslogs vissa prioriteringar. En av dessa är ett snabbt antagande av telekompaketet (se kapitel 11). Två andra delvis nya områden lyftes också fram. Det ena är informations- och nätsäkerhet där behovet av insatser på EU-nivå betonades (se 33.2). Det andra området är behovet av att tydligare föra in den mobila dimensionen i handlingsplanen eftersom mobil kommunikation är ett av Europas styrkeområden.

Vid sidan av rapporten fortsatte arbetet med att ta fram indikatorer. Inom området för elektronisk förvaltning identifierades medborgar- relaterade och företagsrelaterade tjänster som skall utgöra en måttstock över hur långt olika länder har kommit i utvecklingen av den elektroniska förvaltningen. Samtidigt betonades vikten av att det elektroniska nätverket för forskningsändamål, Geant, fullföljs.

33.2Informationssäkerhet

Under det svenska ordförandeskapet lyftes frågor om informationssäkerhet fram som en prioriterad del av e-Europa. Vid toppmötet i Stockholm bad Europeiska rådet att rådet tillsammans med kommissionen skulle utarbeta en gemensam strategi för säkerheten när det gäller elektroniska nätverk tillsammans med praktiska åtgärder för genomförande. Mot denna bakgrund antog rådet (inre marknad) den 30/31 maj en resolution om informations- och nätsäkerhet. I resolutionen hänvisas till beställningen från Stockholmstoppmötet och medlems- staterna åtar sig att se över hur man praktiskt skall kunna genomföra en ökad samordning mellan olika informationssäkerhetspolicier inom unionen. Medlemsstaterna åtog sig vidare att se över ifall detta kräver att nuvarande institutionella strukturer och processer stärks genom t.ex. att det etableras någon form av organisation för informationssäkerhet.

Kommissionen presenterade den 8 juni ett meddelande (KOM (2001) 298 slutlig) Nät- och informationssäkerhet – förslag till en europeisk

243

strategi. Meddelandet beskriver de hot som finns mot elektroniska Skr. 2001/02:160 nätverk och informationssystem. I meddelandet föreslås en rad åtgärder

för hur medlemsstaterna och kommissionen skall kunna hjälpa till för att komma tillrätta med dessa problem.

Som en fortsättning på kommissionens meddelande antogs vid rådet (transport och telekommunikation) den 6 december ytterligare en resolution om nät- och informationssäkerhet. Denna resolution innehåller en rad åtgärder som medlemsstaterna respektive kommissionen åtar sig att genomföra med syfte att stärka nät- och informationssäkerheten i Europa.

33.3Rättsinformation

Under 1999 beslutade kommissionen om en grönbok, ”Information från den offentliga sektorn: En värdefull resurs för Europa” (KOM (98) 585). Grönboken tar upp ett antal olika frågeställningar som rör innehållet i grundläggande rättskällor (rättsinformation). Av den grundläggande offentliga informationen har rättsinformationen en särställning. Inom EU arbetas det med att ta fram en integrerad tjänst för åtkomsten till juridiska dokument. Publikationsbyrån har arbetat fram en portal som ger användaren tillgång till rättsdatabaserna inom EU. Portalen öppnades i november 2000 för gemenskapsinstitutionerna. Den 21 juni 2001 öppnades portalen för allmänheten och är nu i full funktion (se Internetadress i bilaga 13).

34 Statistik

34.1Statistik för beslut och uppföljning av EU:s politik

Statistik har blivit ett allt viktigare underlag för EU:s politik. Redan när Sverige blev medlem i EU hade statistiken en central roll när det gäller beslut om gemenskapens budget och dess fördelning. Därefter har statistikens betydelse ökat. I och med införandet av den gemensamma valutan är statistiska uppgifter om inflation och offentliga finanser viktiga kriterier på hur medlemsländerna klarar sina åtaganden. Statistiska uppgifter krävs också för att upprätta en betalningsbalans för euroområdet. Andra politiska beslut som ställer krav på de statistiska underlagen är sysselsättnings- och miljömålen.

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 kom stats- och regeringscheferna överens om en ny strategi som inom ett decennium skall göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi. På en högsta nivå används ett begränsat antal strukturella indikatorer för att följa framstegen i att nå det strategiska målet. På lägre nivåer diskuteras en stor mängd indikatorer för att följa

244

upp bland annat de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken Skr. 2001/02:160 och enskilda politikområden. I slutsatserna från Europeiska rådet i såväl

Stockholm som Göteborg har beställningar lagts på utveckling av nya

strukturella indikatorer. För		att få jämförbara siffror mellan
medlemsländerna	förväntas	indikatorarbetet ställa nya krav på

harmonisering av statistiken.

Arbetet under året har framför allt präglats av insatser för att genomföra redan beslutade ramförordningar och att slutföra förhandlingsarbetet kring kommissionens tidigare lämnade förslag. I vissa medbeslutandeärenden kan förhandlingsarbetet pågå under en lång tid. Ett exempel på detta är att arbetet med att ta fram en ny förordning om avfallsstatistik har pågått sedan 1999 och fortfarande inte avslutats.

Ekofinrådets krav på uppsnabbning av EMU-statistiken har också haft stor påverkan på harmoniseringsarbetet. Uppföljning av hur medlems- länderna klarar kraven görs regelbundet och diskuteras i Ekofinrådet. I den fjärde och senaste uppföljningsrapporten framgår att stora framsteg gjorts, men att det fortfarande återstår mycket arbete. Under 2001 har kommissionen lämnat två nya förslag till förordningar som har betydelse för att klara statistikkraven för EMU:s behov. Det ena avser en förordning om arbetskostnadsindex och det andra en förordning om kvartalsvisa konton för icke-finansiella transaktioner för den offentliga sektorn. Kommissionen har meddelat att ytterligare förslag håller på att utarbetas.

Under året har kommissionen lagt fram förslag till rådet och Europaparlamentet om en förordning om statistiska regionala enheter (NUTS), en ny arbetskraftsundersökning, produktion och utveckling av gemenskapsstatistik om vetenskap och teknologi samt ett nytt femårsprogram för statistikområdet.

Kommissionen redovisar i särskilda rapporter hur förordningarna genomförs. Bland annat redogörs för i en särskild rapport (KOM (2000) 895 slutlig) hur medlemsländerna genomfört förordning (EG) 577/98 om årliga arbetskraftsundersökningar. Här konstateras att flera medlemsländer med betydande del av sysselsättningen ännu inte övergått till en kontinuerlig undersökning trots att det gått lång tid sedan förordningen antogs. Vidare konstateras brister i aktualitet och i innehåll. Kommissionen understryker att de brister som finns behöver åtgärdas snarast och att detta blivit ännu viktigare efter Lissabon-mötet och kravet på årsrapporter om hur sysselsättningsriktlinjerna följs.

34.2Beslut på statistikområdet fattade under 2001

Under år 2001 har endast två beslut tagits av det tiotal rättsakter som bereds på statistikområdet.

Beslut har tagits dels om en ändring av förordningen om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ESA 95) om omklassificeringar av betalningar som grundar sig på swapkontrakt och framtida räntesäkringsavtal, dels om åtgärder gällande det transeuropeiska nätet för insamling, produktion och spridning av statistik

över varuhandeln mellan medlemsländerna.

245

Beslutsprocessen på statistikområdet sker emellertid i stor utsträckning Skr. 2001/02:160 inom ramen för kommissionens genomförandebefogenheter (beslut

99/468/EG). Kommissionen har således med stöd av kommittéväsendet och inom ramen för olika rambeslut under 2001 beslutat om detaljföreskrifter för bland annat harmoniserade konsumentprisindex, statistisk information om industri och marknader inom audiovisuella och närliggande sektorer och statistik om transporter av varor och passagerare till sjöss.

34.3Svenskt agerande på statistikområdet

Samarbetet på statistikområdet sker huvudsakligen mellan kommissionens statistikkontor (Eurostat) och statistikansvariga myndigheter i medlemsländerna. Det är i Eurostats kommittéer och arbetsgrupper som huvuddelen av det statistiska utvecklingsarbetet sker. Arbetet styrs av prioriteringar inom löpande femårsprogram. Sverige har mycket aktivt arbetat för att få till stånd tydliga prioriteringar och för att förbättra kvaliteten i statististikproduktionen. Ett led i detta är det arbete Sverige initierat i Eurostat för att öka inslag av systematiskt kvalitetsarbete. Arbetet resulterade i en internationell konferens om kvalitet i officiell statistik i Stockholm under det svenska ordförandeskapet.

Andra områden där Sverige varit aktivt under 2001 gäller arbetet med förbättringar när det gäller den kortperiodiska ekonomiska statistiken och behoven av statistik för EMU. Sverige har tillsammans med Eurostat lett ett projekt för att jämföra den ekonomiska statistiken i EU med den i USA. Arbetet har resulterat i ett antal rekommendationer och inneburit att i Ekofin-rådets slutsatser från den 6 november om EMU-statistiken ställs krav på att den ekonomiska statistiken i EU inom fem år skall komma nära USA:s standard när det gäller tillgänglighet och aktualitet.

Förbättrad statistik och gemensam analys om asyl- och migrations- frågor var en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet. En harmonisering av asyl- och migrationspolitiken behöver stöd i gemensam och jämförbar statistik som även bör vara tillgänglig för allmänheten. Vid rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor (RIF-rådet) den 28–29 maj antogs gemensamma rådsslutsatser om ökat samarbete om asyl- och migrationsstatistik. Som ett resultat av ett svenskt initiativ (ett särskilt statistikmöte på hög nivå den 4 april i ordförandeskapets regi) kommer EU att offentliggöra årliga rapporter om asylsökande och invandring.

Under det svenska ordförandeskapet sammanställdes en bok innefattande analys och statistiska uppgifter som rör migrationen i Sverige –”Sweden in 2000 – A Country of Migration, past, present, future”. Boken har delats ut till medlemsstaternas rätts- och inrikesministrar.

Under 2001 präglades det svenska agerandet på statistikområdet till stor del av det svenska ordförandeskapets prioriteringar. För statistikområdet innebar det förutom att ta över förhandlingsarbete i rådet på statistikområdet också att agera för att utveckla den statistik som

Sverige prioriterat. Som ett led i detta stöttade Statistiska centralbyrån

246

(SCB) tillsammans med andra statistikansvariga myndigheter aktivt Skr. 2001/02:160 arbetet i Regeringskansliet och tog fram statistik som underlag och

bakgrund till olika ministermöten och konferenser. Arbetet presenterades dels i särskilda rapporter, men också på en särskild ordförandeskapssida på SCB:s webbplats. Syftet var att lyfta fram statistiken som informationskälla och visa på dess användbarhet. Målgruppen var allmänheten och svenska och utländska journalister. Här kan exempelvis nämnas teman om jämställdhet, arbetsmiljö och sysselsättning, befolkning och fruktsamhet, IT och utbildning samt indikatorer för hållbar utveckling.

35 EU:s budget

EU:s budget omfattar den europeiska unionens samtliga förväntade inkomster och utgifter. EU:s gemensamma budgetpolitik utgör ett instrument för dess politiska verksamhet.

35.1Budgetens inkomster och Sveriges avgift till EU- budgeten

EU-budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsstaterna. Övriga inkomster ger bidrag till finansieringen och utgörs av eventuellt överskott från föregående år, diverse gemenskapsskatter, räntor på böter, EES-ländernas bidrag och diverse övriga inkomster. Denna ordning regleras i fördragets artikel 269 som också anger att bestämmelser om egna medel skall fastställas i särskilt rådsbeslut.

Det nu gällande beslutet om egna medel fattades 1994, rådets beslut om systemet för gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euratom). I detta beslut fastställs vad som skall innefattas i egna medel. Den sammanlagda avgiften från medlemsstaterna till gemenskapsbudgeten består som en följd av detta av tullar, särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad avgift samt en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. I egna medelsbeslutet ges också Storbritannien en budgetreduktion, vilken finansieras av övriga medlemsstater.

Inkomsterna från den gemensamma tulltaxan utgör egna medel för Europeiska gemenskapen och tillfaller därför gemenskapsbudgeten. Medlemsstaterna får dock behålla tio procent av uppburna medel för att täcka administrativa kostnader i samband med uppbörden.

Särskilda tullar på jordbruksprodukter och de särskilda avgifterna på sockerproduktionen vilka tas ut i enlighet med EG:s regelverk utgör i likhet med tullarna enligt den gemensamma tulltaxan gemenskapsbudgetens egna medel. Även för dessa avgifter gäller att medlemsstatet får behålla tio procent av uppbörden för att täcka administrativa kostnader kopplade till uppbörden.

247

Den mervärdesskattebaserade komponenten i avgiften till EU:s budget beräknas som en procentuell andel av en prognos av medlemsstaters mervärdesskattebas för det år budgeten avser. Den nationella skattebasen korrigeras härvid för (godkända) avvikelser från och variationer inom EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv så att en enhetlig skattebas erhålles. Uttaget var för 2001 högst satt till 1,00 procent av momsbasen. Det faktiska uttaget påverkas av den brittiska budgetreduktionen och dess finansiering och fastställs i EU-budgeten för respektive år. Efter avslutat budgetår beräknas avgiften på momsbasen enligt utfall, och korrigerande betalningar görs vid behov.

Avgiften baserad på bruttonationalinkomsten (BNI-avgiften) beräknas på en prognos av medlemsstatens BNI till marknadspriser för budgeteringsåret. Uttaget beräknas som en procentuell andel av gemenskapens samlade BNI mot bakgrund av återstående finansieringsbehov sedan övriga medelsslag beräknats. BNI-avgiften korrigeras i efterhand med hänsyn till utfall på samma sätt som momsbasavgiften.

Vid Europeiska rådets möte i Berlin 1999 träffades en överenskommelse om gemenskapsbudgetens utveckling och finansiering under perioden 2000–2006. Överenskommelsen har därefter formaliserats i en budgetplan, s.k. finansiellt perspektiv och ett nytt rådsbeslut om gemenskapernas egna medel. Det finansiella perspektivet reglerar det totala utgiftsutrymmet för de årliga budgetarna under perioden. Det nya beslutet om systemet för gemenskapernas egna medel (2000/597/EG, Euratom) fattades den 29 september 2000. För att beslutet skall bli giltigt krävs enligt fördraget nationellt godkännande. Denna process har försenats något men förväntas bli klar under 2002. Beslutet kommer att gälla retroaktivt från den 1 januari 2002. För Sveriges vidkommande godkände riksdagen det nya rådsbeslutet den 8 mars 2001.

Beslutet innehåller fyra viktiga komponenter som påverkar den svenska avgiften. För det första ökar den andel medlemsstaterna får behålla av tulluppbörden från 10 procent till 25 procent, samtidigt som den mervärdesskattebaserade avgiften minskar, dels som en följd av sänkt uttagsprocent, dels som en följd av metoden för finansiering av Storbritanniens budgetreduktion. Dessa förändringar innebär att en större del av EU-budgetens finansiering tas ut via BNI-avgiften. För det andra modifieras taket för uttag av egna medel totalt från 1,27 procent av BNI enligt nationalräkenskapssystemet ENS 79 till motsvarande belopp uttryckt i procent av BNI enligt det nya nationalräkenskapssystemet ENS 95. Syftet med modifieringen av taket är att övergången till nytt nationalräkenskapssystem inte skall leda till ökade resurser för EU- budgeten. För det tredje införs en reducering av finansieringsansvaret för den brittiska budgetreduktionen till 25 procent av nuvarande andel för Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike. För det fjärde justeras den brittiska budgetreduktionen med anledning av de ovan beskrivna ändringarna vad gäller tullavgifter och mervärdesskattebaserad avgift samt för effekter med anledning av kommande utvidgning av unionen. Det nya beslutet gäller fr.o.m. 2002 och träder ikraft 1 månad efter det att samtliga medlemsstater godkänt beslutet.

Skr. 2001/02:160

248

Avgiften för 2001 uppgick enligt utgiftsprognos för statsbudgeten till Skr. 2001/02:160 21 326 miljoner kronor.

35.2Budgetens utgifter och budgetarbetet under 2001

EU:s budget omfattade år 2001 ca 96,2 miljarder euro i s.k. åtagandebemyndiganden (ca 890 miljarder kronor, årsgenomsnittet för eurokursen 2001 är 9,25kr) och ca 92,5 miljarder euro (ca 856 miljarder kronor) i betalningsanslag. Detta innebär en ökning i förhållande till 2000 års budget med 3,1 procent för åtaganden och en ökning med 3,5 procent för betalningar.

Knappt hälften av utgifterna går till jordbruksstöd under utgiftskategori 1 och omkring en tredjedel till olika former av strukturstöd såsom regional- och arbetsmarknadsstöd under utgiftskategori 2. EU-budgeten omfattar dessutom, inom ramen för utgiftskategori 3, olika områden med flerårig eller ettårig tilldelning såsom forskning, miljöåtgärder, kulturstöd och investeringar i infrastruktur. Vidare finansieras utrikespolitiska åtgärder, främst i form av bistånd, inom ramen för utgiftskategori 4. Administrativa utgifter för EU:s olika institutioner tar finansieras genom utgiftskategori 5. Dessa tre utgiftskategorier tar ca 5 procent vardera av den totala budgeten i anspråk.

EU-budgetens inriktning och nivå bestäms av tre faktorer. För det första har långtidsbudgeten, det finansiella perspektivet, en avgörande betydelse genom att den anger ramar för varje enskild utgiftskategori samt ramen för de totala utgifterna. För det andra bestäms inriktningen i stor utsträckning av nivån på utgifterna inom ramen för EU:s ordinarie lagstiftningsprocess. För det tredje spelar EU:s egen årliga budgetprocess en viktig roll för att slutligt avgöra nivån på utgifterna.

Budgetmakten delas mellan rådet och Europaparlamentet där parlamentet har sista ordet om de flesta utgifter, dock inte jordbruksutgifterna (CAP, fiskeavtal och andra avtalsbundna utgifter, s.k. obligatoriska utgifter). Den årliga budgetprocessen inleds med att kommissionen i maj presenterar sitt preliminära budgetförslag för kommande år. Rådet upprättar, med detta som grund, budgetförslaget som sedan föreläggs parlamentet. Europaparlamentet granskar budgetförslaget vid två behandlingar, med en mellanliggande ny prövning av rådet, och fastställer budgeten i dess slutliga form. När budgeten har fastställts genomförs den av kommissionen. Revisionsrätten kontrollerar budgetens genomförande och beslutar om den ekonomiska förvaltningen har varit sund.

Som ordförande har Sverige lett arbetet inom rådet med EU:s budget under våren 2001. Vid Ekofin-rådet fördes för första gången en orienteringsdebatt om rådets budgetpolitiska prioriteringar. Efter att kommissionen presenterade sitt förslag till preliminär budget för 2002 behandlas förslaget i rådets budgetkommitté. Budgetkommittén kunde under det svenska ordförandeskapet enas om ett kompromissförslag som

249

beslutades. Rådets formella behandling av budgeten på ministernivå har Skr. 2001/02:160 därefter skett under belgiskt ordförandeskap i juli och november.

Budgeten för 2002 är den andra årsbudgeten under det finansiella perspektiv som fastställts för perioden 2000–2006 och som utgör en integrerad del av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999.

Sverige har under året verkat för att nå en EU-budget som är så restriktiv som möjligt, detta är något som Sverige driver generellt inom EU. Förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s medel är en prioriterad fråga för Sverige. Sverige önskar på sikt att genomföra mer strukturellt inriktade besparingar och då framför allt genom förändringar av jordbruks- och strukturfondspolitiken.

35.3Återflöde från EU-budgeten

Med återflöde brukar normalt avses de utgifter på EU:s budget som riktar sig mot en särskild medlemsstat. Det är inte möjligt att beskriva hela EU- budgeten i sådana termer. Redovisningen av EU-budgeten är inte heller upplagd på ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt avläsbart. Återflödet är intressant bland annat som ett uttryck för hur man använder de resurser som medlemsstaterna genom sina betalningar till budgeten ställer till EU:s förfogande.

I enlighet med gällande beslut om gemenskapens egna medel lämnar kommissionen årligen till medlemsstaterna en redovisning av fördelningen av utgifterna per medlemsstat. Redovisningen för utfallet 2000 lämnades i september 2001. I rapporten återges s.k. fördelningsbara utgifter, exklusive utgifter för administration.

Kommissionens årliga rapport över återflödet till medlemsstaterna visar att det totala återflödet till Sverige från 2000 års EU-budget uppgick till 1 194 miljoner euro, vilket vid kursen 9,25 kr/euro motsvarar 11,044 miljarder kronor. Detta är en ökning i förhållande till 1999 års EU-budget med 48 miljoner euro, vilket motsvarar 444 miljoner kronor. Det bör noteras att utgifter för administration, bistånd samt vissa utgifter som ej gått att hänföra till ett enskilt land inte ingår i återflödesberäkningarna.

Det svenska återflödet fördelade sig enligt följande, uttryckt i miljoner euro: jordbruksstöd 798, Strukturfonder 232 och Inre åtgärder 164. I den sistnämnda ingick Forskning och utveckling 105, Utbildning, ungdom och kultur 21, Konsument, Inre marknad, Transeuropeiska nätverk 29, Energi och miljö 6 och Övrigt 2. Totalt uppgick återflödet till 1 194 miljoner euro.

Fördelningen innehåller inga administrativa utgifter. Utrikespolitiska åtgärder, programsamarbete med tredjeland liksom betalningar till Europeiska investeringsfonden har inte heller tagits med i kommissionens redovisning per medlemsstat.

Det svenska nettobidraget uppgick enligt den definition som används i rapporten till – 1 177 miljoner euro (9 945 miljarder kronor), eller -0,50 procent av BNI.

På statsbudgeten bruttoredovisas det återflöde som administreras av

svenska myndigheter, dvs. betalningarna från kommissionen redovisas

250

mot inkomsttitel, medan de utbetalningar svenska myndigheter gör på Skr. 2001/02:160 kommissionens vägnar redovisas mot anslag på statsbudgetens

utgiftssida. På så sätt ges en öppen redovisning av de EU-relaterade inkomsterna och utgifterna. Alla betalningar från kommissionen av detta slag till svenska myndigheter redovisas under inkomsttitel 6000. Man kan alltså där få en uppfattning om storleksordningen på den del av återflödet som administreras av svenska myndigheter ett visst år beskrivet i termer av kommissionens utbetalningar. Det är dock viktigt att påpeka att svenska myndigheter inte administrerar samtliga utgifter på EU-budgeten vilka riktar sig mot Sverige. Exempel på återflöde som inte tas upp i statsbudgeten är forskningsstöd inom ramprogrammet för forskning. Utfallet för inkomsttitel 6000 Bidrag m.m. från EU för år 2001 uppskattades i utfallsprognosen till 9,4 miljarder kronor. Utfallet uppskattas till något högre än för föregående.

36 Åtgärder mot fusk och andra oegentligheter

Kommissionen har det övergripande ansvaret för att medlen i EU:s budget används korrekt och effektivt. Samtidigt har medlemsstaterna ett motsvarande ansvar inför kommissionen för de medel som medlemsstaternas myndigheter förvaltar. Medlemsstaterna har också huvudansvaret för att bekämpa bedrägerier och andra oegentligheter i medlemsstaterna som riktas mot unionens finansiella intressen. Medlemsstaternas myndigheter och kommissionen, genom sitt bedrägeribekämpningsorgan OLAF, samarbetar för att upptäcka och åtgärda misstänkta bedrägerier. Revisionsrätten har i sin tur till uppgift att granska både kommissionens och medlemsstaternas sätt att administrera och kontrollera EU:s medel.

Även 2001 har präglats av reformeringen av den finansiella styrningen och kontrollen av EU-medlen som den nya kommissionen annonserade strax efter sitt tillträde.

36.1Åtgärder för att stärka kampen mot bedrägerier

Under år 2001 har inga nya förslag behandlats i rådet som rör det administrativa skyddet av gemenskapernas finansiella intressen. Däremot har kommissionen presenterat två förslag som rör det straffrättsliga skyddet av gemenskapernas finansiella intressen. I juni presenterade kommissionen ett förslag till direktiv som inkorporerar de viktigaste bestämmelserna i konventionen om skyddet av gemenskapernas finansiella intressen som rådet antog 1995. Åtgärden följer av att flera medlemsstater ännu inte ratificerat konventionen, trots att rådet upprepade gånger uppmanat berörda medlemsstater att snarast göra det. Beredningen av direktivförslaget i rådet har ännu inte inletts i avvaktan på Europaparlamentets och revisionsrättens yttranden.

251

I december 2001 presenterade kommmissionen dessutom en grönbok Skr. 2001/02:160 om inrättande av en europeisk åklagare för straffrättsligt skydd av

gemenskapernas finansiella intressen. Med grönboken vill kommissionen inleda en öppen debatt inför det att kommissionen lägger ett konkret förslag senast i början av 2003 i förhoppningen att en rättslig grund för förslaget inkluderas i fördraget vid nästa regeringskonferens.

Vid Ekofin-rådet den 15 juni antog rådet slutsatser som rör kommissionens årsrapport om bedrägeribekämpning för år 2000 samt handlingsplan för 2001–2003 efter det att en politisk enighet konstaterats vid Ekofin-rådet den 5 juni. Rådet välkomnade i allt väsentligt de båda dokumenten och den inriktning som presenterats för OLAF:s verksamhet. Rådet underströk bland annat vikten av ett nära samarbete med medlemsstaterna och uppmanade OLAF att i sin rapportering göra en bättre åtskillnad mellan bedrägerier och andra oegentligheter som upp- täckts. OLAF uppmanades även att utveckla sina analyser av de fall som upptäcks och kommunicera resultatet till medlemsstaternas myndigheter. Rådet uppmanade ånyo de medlemsstater som ännu inte ratificerat konventionen om skydd av gemenskapernas finansiella intressen att göra det.

Avslutningsvis bör nämnas att OLAF i enlighet med Ekofin-rådetss uppmaning har utökat samarbetet med medlemsstaterna inom ramen för den rådgivande arbetsgruppen COCOLAF. OLAF har också bildat en grupp med experter från medlemsstaterna som förberett COCOLAF:s möten genom att bland annat arbeta fram en handledning för vilka typer av oegentligheter som bör rapporteras som misstänkta bedrägerier.

36.2Åtgärder för förbättrad styrning och kontroll

Den särskilda referensgruppen av personliga representanter för EU:s finansministrar, den så kallade PRG-gruppen, har fortsatt att sammanträda under ledning av budgetkommissionär Michaele Schreyer. Gruppen följer upp och ger råd till kommissionen om hur den finansiella styrningen och kontrollen kan utvecklas. En lägesrapport överlämnades till Ekofin-rådet i februari 2001 när det gäller gruppens verksamhet år 2000.

Våren 2001 präglades av rådsbehandlingen av kommissionens förslag till en ny budgetförordning som presenterades i oktober 2000. Förslaget är avgörande för reformeringen av den finansiella styrningen och kontrollen som bland annat syftar till effektivisera genomförandet av de EU-finansierade programmen. Normalt sett inleder inte rådet behandlingen av budgetförordningsförslag förrän Europaparlamentet och revisionsrätten avgivit sina yttranden. I ljuset av att ärendet prioriterades av det svenska ordförandeskapet inleddes förhandlingarna i rådet i januari vilket resulterade i slutsatser antagna av Ekofin–rådet den 5 juni om de viktigaste reforminslagen i kommissionens förslag. Genom detta arbete bör rådsbehandlingen av kommissionens reviderade förslag till förordning, vilket överlämnades till rådet först i december på grund av att

Europaparlamentet inte antog sitt yttrande förrän den 29 november,

252

kunna genomföras snabbare än normalt så att förordningen kan antas före Skr. 2001/02:160 utgången av 2002 i enlighet med uppmaningen från Europeiska rådet i

Göteborg.

Ett inslag i reformerna av den finansiella styrningen och kontrollen är bildandet av en oberoende funktion för intern revision i kommissionen, separerad från direktoratet för ekonomistyrning. Då kommissionen bedömde att denna del av reformerna borde införas med förtur, lyftes detta förslag ur förslaget till en helt ny förordning och presenterades istället för rådet som ett tillägg till den nu gällande budgetförordningen. Denna ändring antogs av Ekofin-rådet i mars efter att medling ägt rum med Europaparlamentet.

36.3Beviljande av ansvarsfrihet för kommissionens genomförande av EU-budgeten för budgetåret 1999

Europaparlamentet skall, på rekommendation av rådet, besluta om ansvarsfrihet för kommissionen för berört budgetår. Beslutet baseras på redovisningen mot budgeten och revisionsrättens rapporter.

Ekofin-rådet beslutade den 12 mars 2001 att rekommendera Europaparlamentet att bevilja komissionen ansvarsfrihet för budgetåret 1999. Samtliga medlemsstater stod bakom den rekommendation som det svenska ordförandeskapet presenterade för Europaparlamentet. Rådets rekommendation kompletterades med kommentarer till de viktigaste iakttagelserna i revisionsrättens rapporter och krav på åtgärder från kommissionens sida för att överkomma de brister som rätten uppdagat. Den 4 april 2001 beslutade Europaparlamentet, i enlighet med rekommendationen, att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetåret 1999.

Regeringen informerade riksdagen i budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/2002:1) om innehållet i revisionsrättens årsrapport för 1999. Här lämnades även närmare information om rådets behandling av revisionsrättens rapport och regeringens syn på de iakttagelser som rätten gjort i Sverige.

36.4Revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2000

Den 13 november offentliggjorde revisionsrätten sin årsrapport om kommissionens genomförande av EU:s budget för budgetåret 2000. Rapporten presenterades den 4 december för Ekofin-rådet.

I årsrapporten för budgetåret 2000 konstaterar revisionsrätten att det fortfarande finns brister i kommissionens och medlemsstaternas kontroll av gemenskapsåtgärder när det gäller program som kommissionen och medlemsstaterna förvaltar tillsammans. I sammanhanget pekar rätten på den betydelse medlemsstaternas kontrollförfaranden har när det gäller att säkerställa att EU-medel utnyttjas korrekt. Förordningarnas komplexitet har enligt revisionsrätten, trots förenklingar, lett till olämpliga och inkonsekventa åtgärder inom EU:s olika program varför rätten

253

konstaterar att det är nödvändigt med ytterligare förenkling och Skr. 2001/02:160 harmonisering av bestämmelserna.

Några av de resultat revisionsrätten har funnit har varit positiva. På jordbruksområdet har det reformerade systemet för avslutande av räkenskaper och det integrerade administrations- och kontrollsystemet bidragit till förbättrad förvaltning av EU-medel. På strukturområdet har gemenskapsinitiativet Urban underlättat genomförandet av utvecklings- projekt för stadsområden, och även gjort det möjligt för lokala myndigheter att få tillgång till EU-medel. När det gäller externa åtgärder har det arbete som utförts av byrån för återuppbyggnad av Kosovo varit både effektivt och ekonomiskt

I revisionsförklaringen anser revisionsrätten att redovisning i allt väsentligt är rättvisande och att de underliggande transaktionerna för inkomsterna i budgeten, utnyttjade åtagandeanslag samt de administrativa utgifterna i allt väsentligt varit lagliga och korrekta. Rätten anser dock att de underliggande transaktionerna som är knutna till de betalningar som gjorts från budgeten varit behäftade med en för stor omfattning fel för att en positiv förklaring skall kunna ges.

Beredningen av årsrapporten inleds i rådet i januari 2002 och ligger till grund för Ekofin–rådets rekommendation till Europaparlamentet i mars 2002 om kommissionen borde beviljas ansvarsfrihet för budgetåret 2000.

254

Skr. 2001/02:160

DEL 3 DEN EUROPEISKA UNIONENS FÖRBINDEL-

SER MED OMVÄRLDEN

37 Utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP)

Samarbetet inom EU:s andra pelare benämns den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GUSP. Syftet med GUSP är att uppnå en koordi- nerad utrikes- och säkerhetspolitik. Samarbetet är mellanstatligt till ka- raktären och samtliga beslut fattas i princip med enhällighet.

Utrikesministrarna möts månatligen i allmänna rådet för att främst diskutera utrikespolitiska frågor. På tjänstemannanivå förbereds frågorna inom Coreper, Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP) samt därunder inom 26 olika GUSP-arbetsgrupper. KUSP blev den 22 januari 2001 permanent genom beslut i allmänna rådet. Kommittén, som sköter den löpande verksamheten, har två ordinarie möten per vecka men sammankallas utöver detta med kort varsel vid ärenden av brådskande natur.

En rad olika instrument finns tillgängliga för att verkställa GUSP. De främsta är gemensamma uttalanden, gemensamma ståndpunkter, gemen- samma åtgärder och gemensamma strategier. En förteckning över hur dessa instrument har använts under året finns i bilaga 9.

Under året har medlemsstaterna gjort ungefär 200 gemensamma uttal- anden, av dessa gjordes 116 under det svenska ordförandeskapshalvåret. De flesta har gjorts som en följd av en specifik händelse, som exempelvis efter terroristattackerna i New York den 11 september, vid försök till statskupp i Elfenbenskusten eller vid allvarliga incidenter i konflikten i Mellanöstern.

Gemensamma ståndpunkter på grundval av artikel 15 i Unionsför- draget anger unionens inställning till en särskild fråga av geografisk eller tematisk karaktär. Varje medlemsstat förbinder sig att se till att dess nationella politik överensstämmer med innehållet i ståndpunkten. Under året har gemensamma ståndpunkter antagits bland annat om vapenem- bargo mot Afghanistan, den internationella brottmålsdomstolen och om Burma/Myanmar.

Gemensamma strategier beslutas på grundval av artikel 13 i fördraget. Gemensamma strategier tydliggör unionens övergripande inriktning och prioriteringar på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Under år 2001 har Europeiska rådet inte antagit några nya strategier. Sedan tidigare finns gemensamma strategier för Ryssland, Ukraina och Medelhavsområdet.

Gemensamma åtgärder på grundval av artikel 14 i fördraget beslutas i specifika situationer där operativa insatser från unionens sida anses nödvändiga. De finansiella medel som behövs för GUSP-ändamål tas från ett särskilt anslag i EG:s budget (36 miljoner euro under år 2001).

Stora delar av anslaget för år 2001 har bland annat gått till en tillfällig

255

multinationell säkerhetsnärvaro i Burundi, EU:s monitorer på Balkan och Skr. 2001/02:160 till fredsprocessen i Mellanöstern. Dessutom har EU i form av gemen-

samma åtgärder bland annat beslutat om en för EU särskild representant för Afghanistan samt om inrättandet av EU:s satellitcenter och säkerhets- institut.

EU har avtal och överenskommelser med i stort sett alla världens länder och ländergrupper i syfte att föra en regelbunden dialog om frågor av gemensamt intresse. En betydande del utgörs av frågor inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området, den s.k. politiska dialogen. Dia- logen äger rum på regerings- och statschefsnivå, utrikesministernivå och tjänstemannanivå. I egenskap av ordförande i rådet ledde Sverige en rad politiska dialogmöten, ofta i s.k. trojkaformat (ordförandeskapet, inkom- mande ordförandeskap, rådets generalsekreterare/höge representant och kommissionen) under våren 2001. Den svenska utrikesministern ledde således ett flertal politiska dialogmöten bland annat med Nya Zeeland, Australien, Ukraina, Japan och Kina. Statsministern ledde politiska dia- logmöten med bland annat USA, Ryssland och Kanada.

På EU:s mandat ledde statsministern under Sveriges ordförandeskap, härutöver, dels en uppmärksammad resa till Nord- och Sydkorea, dels en resa tillsammans med höge representanten till Mellanöstern.

37.1Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)

EU är en viktig politisk aktör inom organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). EU-samordningen inom OSSE är långt utvecklad och unionens ställningstaganden har kommit att få ett allt tydligare genomslag i OSSE:s medlemskrets om 55 länder. Under ordförandeskapshalvåret höll Sverige ett sjuttiotal samordnade EU-anför- anden i OSSE:s ständiga råd i Wien. Dessa anföranden publicerades genomgående på ordförandeskapets hemsida. Under det svenska ordfö- andeskapet utvecklades även EU-samordningen inom säkerhetsforum (OSSE:s forum för militärpolitiska frågor).

Det svenska arbetet inom OSSE under 2001 präglades av EU-ord- förandeskapet. Inför ordförandeskapet hade tre prioriteringar definierats: 1) att stärka EU som aktör i OSSE, 2) att stärka OSSE samt 3) att ge aktivt EU-stöd åt det rumänska OSSE-ordförandeskapet i de regionala frågorna. Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP) inom EU antog i mars riktlinjer för samarbete mellan EU och OSSE vad gäller krishantering och konfliktförebyggande. För att stärka OSSE vidtogs under våren flera åtgärder, bland annat sjösattes OSSE:s civila snabbin- satsberedskap (REACT). Under det svenska ordförandeskapet utvecklade EU ett nära samarbete med det rumänska OSSE-ordförandeskapet och OSSE-frågor figurerade i detta syfte högt vid EU:s politiska dialogmöten, inklusive vid högnivåmöten.

De prioriteringar som gällde under ordförandeskapet har fortsatt att vara vägledande för det svenska agerandet i OSSE även under hösten 2001. Sveriges arbete för att öka samarbetet mellan EU och OSSE såväl

256

vad gäller former för praktisk samverkan som vid aktuella geografiska Skr. 2001/02:160 situationer kommer att vara prioriterat även under år 2002.

Årets ministermöte hölls i Bukarest den 3–4 december. Utrikesminister Anna Lindh deltog. En av huvudpunkterna vid mötet var antagandet av en handlingsplan för bekämpning av terrorism.

I september 2001 överlämnade regeringen till riksdagen en skrivelse med redogörelse för verksamheten inom OSSE under år 2000 och första halvåret 2001 (2001/02:13).

37.2Förenta nationerna – omfattande EU-samarbete

Generella aspekter

EU-medlemsstaterna har ett mycket omfattande och stadigt växande samarbete i FN-frågor. Unionen, som regel företrädd av ordförandelandet eller trojkan, har efter hand blivit en allt viktigare aktör i FN och dess ställningstaganden har kommit att få betydande genomslag i den breda medlemskretsen.

Genom konsultationer i rådsarbetsgrupperna i Bryssel, främst arbets- gruppen för FN-frågor (CONUN), men i synnerhet mellan medlems- staternas representationer i FN-städerna New York, Genève, Nairobi, Rom och Wien förbereds och samordnas under ordförandeskapets led- ning gemensamma ställningstaganden, riktlinjer och anföranden i prak- tiskt taget alla ärenden på generalförsamlingens dagordning. Inför varje generalförsamling identifieras för EU särskilt prioriterade frågor, och gemensamma ståndpunkter utarbetas. Samordning sker också löpande under generalförsamlingen. Ett EU-anförande hålls av ordförandelandets utrikesminister i generalförsamlingens allmänna debatt, och gemensam- ma anföranden hålls av ordförandeskapet även under generalförsam- lingens förhandlingar. Som exempel kan nämnas att Sveriges FN-repre- sentation i New York under våren 2001 koordinerade 674 interna EU- möten samt talade å EU:s vägnar 81 gånger, varav 25 i öppna möten i FN:s säkerhetsråd. I merparten av fallen anslöt sig de 13 kandidat- länderna samt Island, Liechtenstein och Norge till EU:s ställningstag- anden.

Vid FN-konferenser behandlas ett stort antal ämnen och flera rådsarbetsgrupper kan beröras av förberedelserna. Merparten av EU- samordningen inför FN-konferenser sker i New York och på de orter där konferenserna äger rum. New York utgör även huvudforum för EU- samordningen i ECOSOC och de funktionella kommissionerna. Viss EU- samordning förekommer i FN:s fackorgan, dock inte i de frivilligt finan- sierade fonderna och programmen som t. ex. UNDP och UNICEF.

257

Viktigare frågor under 2001 Skr. 2001/02:160

EU tog under året viktiga steg mot att förbereda kandidatländers inträde i unionen och stärkte därmed ytterligare sin roll på världsarenan, något som inte minst avspeglades i arbetet inom Förenta Nationerna.

Under det svenska ordförandeskapet initierades en dialog mellan EU och FN med syfte att uppnå ett utvidgat och mer systematiskt samarbete på områdena krishantering och konfliktförebyggande. Bland annat inne- bar initiativet en ambition att söka koppla EU:s framväxande militära och civila krishanteringskapacitet som en möjlig resurs för FN (se vidare avsnitt 37.3). Initiativet låg i linje med generalsekreterarens önskan att stärka FN:s kopplingar till regionala organisationer. EU intog även en mycket aktiv roll i ansträngningarna att reformera och stärka FN:s fredsoperationer. En viktig strävan var att söka bidra till att bättre integrera de olika FN-organen i samband med internationella insatser.

Generalförsamlingen år 2001 kom av förklarliga skäl att präglas av terrordåden den 11 september. Den allmänna debatten senarelades och komprimerades kraftigt. Kampen mot terrorism sattes i förgrunden och enigheten bland FN:s medlemsstater var i det närmaste total. Förutom att vara tongivande och drivande i terrorismfrågan påminde EU emellertid också om vikten att inte låta kampen mot terrorism överskugga de långt- gående målsättningar som millennieförsamlingen år 2000 lade fast, bland annat som rör främjande av demokrati och mänskliga rättigheter samt bekämpande av fattigdom.

37.3 Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP)

Den fortsatta utvecklingen av säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) inom EU har skett på grundval av de principer för ESFP-processen som har lagts fast vid Europeiska rådets möten i Köln, Helsingfors, Santa Maria da Feira och Nice. Under de svenska och belgiska ordförande- skapen har utvecklingen av ESFP intensifierats mot bakgrund av den gemensamma förklaring om ESFP som lämnades av medlemsstaterna vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. I förklaringen bekräftade medlemsstaterna att det är unionens mål att politiken på området för ESFP snabbt skall bli operativ och att ett beslut i det när det gällert skulle fattas senast vid Europeiska rådets möte i Laeken år 2001.

En central uppgift för det svenska ordförandeskapet var att genomföra besluten från Europeiska rådet i Nice och det mandat som gavs där för det fortsatta arbetet inom ESFP. En prioritering för den svenska rege- ringen var att stärka EU:s förmåga att bättre kunna hantera kriser och förebygga konflikter. Såvitt gällde krishantering var det viktigt att driva arbetet framåt för att göra EU operativt, inte minst inom den civila delen av ESFP. Sverige prioriterade också samarbetet med FN och OSSE samt med länder utanför EU i krishanteringen.

Inrättandet av de permanenta strukturerna stod högt på dagordningen under det svenska ordförandeskapet. De tre organ som inrättades provi- soriskt under år 2000, nämligen Kommittén för utrikes- och säkerhets-

258

politik (KUSP), Militärkommittén (EUMC) och Militära staben (EUMS) inrättades permanent genom rådsbeslut den 22 januari 2001. En särskild kommitté för de civila aspekterna av krishantering (CIVKOM) inrättades permanent redan under år 2000.

Framsteg har gjorts under året vad gäller att utveckla de civila kapaciteter för att förebygga och hantera kriser som identifierades av Europeiska rådet i Santa Maria da Feira. EU:s medlemsstater åtog sig då att genom frivilligt samarbete senast år 2003 kunna bidra med upp till 5000 poliser för internationella uppdrag i form av olika operationer för konfliktförebyggande insatser och krishantering, varav 1000 poliser skall kunna sättas in inom 30 dagar. Därutöver identifierades ytterligare sär- skilda områden för mobilisering av nationella resurser, nämligen stär- kande av rättsstaten, civil förvaltning och räddningstjänst.

Under året har medlemsstaterna redovisat vilka polisiära resurser de kan bidra med i framtida krishanteringsinsatser. Sverige har anmält ett bidrag om upp till 170 poliser, varav upp till 50 poliser skall kunna vara på plats i ett krisområde inom 30 dagar. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg antogs en handlingsplan för det fortsatta arbetet på polisområdet för kommande ordförandeskap.

Vid toppmötet i Göteborg identifierades även kapacitetsmål för de tre övriga områdena inom den civila krishanteringen.

EU:s medlemsstater har åtagit sig att förbättra EU:s förmåga att stärka rättsstaten i krisområden genom att allmänt utveckla sin kapacitet att tillhandahålla domare, åklagare och andra tjänstemän inom rättsväsendet för internationella uppdrag men även icke-statliga aktörer nödvändiga i en rättsstat är av intresse. Inom denna allmänna målsättning har ett särskilt numerärt kapacitetsmål satts upp för att i första hand göra det möjligt att komplettera exekutiva polisinsatser med en fungerande rättskipning. Genom frivilligt samarbete skall medlemsstaterna i detta syfte år 2003 kunna bidra med upp till 200 domare, åklagare och andra behövliga tjänstemän inom sina rättsväsenden.

När det gäller civil förvaltning har EU åtagit sig att år 2003 inrätta en reserv av experter som kan åta sig uppdrag inom den civila förvaltningen i samband med krishanteringsoperationer och som vid behov kan placeras ut med kort varsel. Ett arbete med detta har inletts under året.

Vad gäller räddningstjänst har medlemsstaterna, på frivillig grund, åtagit sig att år 2003 kunna med mycket kort varsel skicka ut utvär- derings- och samordningsgrupper om tillsammans 100 särskilt utvalda experter. Räddningstjänststyrkor på upp till 2000 personer skall kunna skickas ut med kort varsel. Kompletterande och ytterligare specialiserade personalresurser skall kunna skickas ut inom två till sju dagar.

När det gäller utvecklingen av den militära krishanteringskapaciteten har arbetet fortsatt med att uppnå det övergripande militära kapacitetsmål som beslutades av Europeiska rådet i Helsingfors. Medlemsstaterna har redovisat sina åtaganden om ytterligare bidrag i syfte att åtgärda de brister som har konstaterats vid en jämförelse av de identifierade behoven och de bidrag som tidigare har gjorts.

Vid rådets möte den 14 maj 2001 antogs EU:s övningspolicy och övningsprogram. Övningspolicyn utgör ett ramverk som beskriver öv- ningarnas övergripande syfte och förklarar hur de skall genomföras för

Skr. 2001/02:160

259

att uppnå de operativa och politiska målsättningar som man inom EU har Skr. 2001/02:160 beslutat om.

Den 18–19 april 2001 genomförde det svenska ordförandeskapet ett seminarium i Ystad om civilmilitär samverkan inom ramen för EU:s krishantering. Seminariet lade en god grund för det fortsatta arbetet.

Den 10 november 2000 fattade rådet en principöverenskommelse om överförandet till EU av vissa relevanta funktioner i två organ inom Västeuropeiska unionen. Den 20 juli 2001 beslutade rådet dels om inrättande av EU:s institut för säkerhetsstudier, dels om inrättande av EU:s satellitcentrum.

Genom en stärkt gemensam förmåga kan EU bättre svara på de ökande behov som finns inom FN. Under det svenska ordförandeskapet har Sverige arbetat för ett närmare samarbete och en förbättrad samordning mellan EU och FN. Detta arbete har givit konkreta resultat bl.a. i form av slutsatser om samarbete mellan EU och FN som antogs av rådet den 11 juni 2001. Fyra samarbetsområden identifierades, nämligen konflikt- förebyggande, civil respektive militär krishantering och regionala kriser. Arbetet med att stärka bandet mellan EU och FN fortsätter.

Det gjordes också framsteg under året när det gäller att fastställa förbindelserna mellan EU och Nato på krishanteringsområdet, och arrangemangen för samråd och samarbete mellan EU och Nato har börjat att tillämpas. Även arrangemangen för konsultationer mellan EU och tredjeland om krishantering började tillämpas under det svenska ordför- andeskapet. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg antogs riktlinjer för tredjelandsdeltagande i polisinsatser inom ramen för ESFP. Möten genomfördes under år 2001 på olika nivåer enligt överenskomna arrange- mang. Flera möten genomfördes i formaten EU+15 (EU:s kandidatländer och de europeiska Natoländerna som inte är medlemmar i EU) och EU+6 (de europeiska Natoländerna som inte är medlemmar i EU). Möten genomfördes även med Ryssland, Ukraina och Kanada.

Vid Europeiska rådets möte i Laeken den 14–15 december 2001 bekräftade medlemsstaterna att unionen har operativ förmåga att genom- föra krishanteringsinsatser med såväl civila som militära resurser. I den s.k. ESFP-rapporten som antogs vid toppmötet anges att utvecklingen av unionens krishanteringskapacitet möjliggör för unionen att gradvis åta sig alltmer sammansatta insatser.

Utvecklingen inom ramen för ESFP har fortlöpande redovisats av regeringen till riksdagen.

37.4Konfliktförebyggande

Vid Europeiska rådet i Göteborg den 15–16 juni 2001 antog medlems- staterna ett EU-program för förebyggande av väpnade konflikter. Pro- grammet innehåller konkreta åtgärder för hur EU skall förbättra sin förmåga att på ett mer effektivt och sammanhållet sätt förhindra att samhällsmotsättningar tar sig väpnade uttryck. I detta syfte skall med- lemsstaternas utrikesministrar i början av varje ordförandeskap göra en systematisk genomgång av potentiella riskområden och vid behov

utarbeta förebyggande strategier för regioner och stater. Unionens

260

förebyggande instrument skall förbättras genom att bland annat använda Skr. 2001/02:160 den politiska dialogen på ett bättre sätt och utarbeta rekommendationer

för hur diplomatiska instrument och resurser för krishantering kan användas för konfliktförebyggande. Därtill skall samarbetet med andra internationella, regionala och icke-statliga aktörer intensifieras. FN- systemet är en särskilt viktig samarbetspart för EU. Dessutom skall samarbetet med Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet, liksom med andra regionala och enskilda organisationer stärkas. Informationsutbyte, samverkan i fält och gemen- samma utbildningar utgör områden av särskilt intresse.

Konfliktförebyggande är en integrerad del av ESFP, men innefattar därutöver också andra delar av unionens yttre förbindelser. En EU-politik för konfliktförebyggande berör därför i hög grad också områden som den politiska dialogen, utvecklingssamarbetet och handelspolitiken.

Antagandet av programmet föregicks av omfattande förberedelser. På initiativ av Sverige samlades bland annat medlemsstaterna och kommis- sionen den 2–3 april 2001 till ett seminarium i Simrishamn, vars syfte var att diskutera konkreta förslag till detta program. EU-institutionerna lämnade viktiga bidrag till programmet.

Genomförandet av konfliktförebyggandeprogrammet inleddes under det belgiska ordförandeskapet. Vid rådets möte i juli 2001 hölls, såsom föreskrivs i EU-programmet, en genomgång av potentiella konflik- områden. Arbetet med att knyta FN och EU närmare varandra inom området konfliktförebyggande drivs vidare, liksom intensifieringen av EU:s kontakter med OSSE. En första utvärdering av EU-programmet skall genomföras vid Europeiska rådets möte i Sevilla i juni 2002.

Programmet har också påverkat det praktiska genomförandet av EU:s yttre förbindelser. Internationella samfundets insatser för att förhindra återuppblossande våldsamheter i den f.d. jugoslaviska republiken Make- donien utgör ett exempel. EU har där samarbetat nära med FN, OSSE och Nato, liksom med den makedonska regeringen.

37.5Den internationella brottmålsdomstolen

Den 11 juni 2001 antog allmänna rådet en gemensam ståndpunkt om den internationella brottmålsdomstolen. I denna ståndpunkt stadgas bland annat att EU och dess medlemsstater i sina politiska dialoger med andra stater skall ta upp frågan om ratifikation och genomförande av stadgan för den internationella brottmålsdomstolen. Vidare skall EU och dess medlemsstater bistå andra stater med expertis och annat stöd vad gäller genomförandet av stadgan samt stödja det effektiva etablerandet av domstolen. Slutligen anges i den gemensamma ståndpunkten att rådet skall samordna åtgärderna inom EU.

261

37.6	EU:s arbete för att främja respekten för mänskliga	Skr. 2001/02:160
	rättigheter i världen

Under året 2001 fortsatte EU genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att aktivt främja respekten för de mänskliga rättig- heterna runtom i världen. Det svenska ordförandeskapet innebar en möjlighet att ytterligare lyfta fram dessa frågor i den gemensamma poli- tiken. Bland annat bör nämnas de riktlinjer för EU:s agerande mot tortyr som antogs under det svenska ordförandeskapet.

Vidare antogs i december riktlinjer för dialoger om mänskliga rättig- heter med tredjeland. Dessa riktlinjer utarbetades som följd av rådsslut- satser om "Unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredjeland". Rådslutsatserna utgör ett viktigt bidrag till att stärka sammanhållningen och enhetligheten i unionens politik när det gäller mänskliga rättigheter

EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna

Den tredje årsrapporten om de mänskliga rättigheterna publicerades under 2001 och i denna rapport redogörs för EU:s viktigaste ståndpunkter och åtgärder det senaste året. Innehållet i rapporten koncentreras huvud- sakligen på EU:s yttre verksamhet och dess roll på den internationella scenen men behandlar även mänskliga rättigheter inom unionen.

Forum för mänskliga rättigheter

Under året arrangerade EU ett forum för diskussion om mänskliga rättigheter där företrädare från EU:s medlemsstater, frivilligorganisa- tioner och den akademiska världen deltog. Detta forum ägde rum i Bryssel den 21–22 november och behandlade frågor om staters och icke- statliga aktörers roller och ansvar vad gäller mänskliga rättigheter, genomförandet av EU:s politik om mänskliga rättigheter, dialoger om mänskliga rättigheter med tredjeland samt EU:s rapport om mänskliga rättigheter.

Vidare genomfördes under det svenska ordförandeskapet en konferens om vikten av mänskliga rättigheter och demokratisering i konfliktföre- byggande och konfliktlösning. Konferensen genomfördes i samarbete mellan det svenska ordförandeskapet, kommissionen och International IDEA.

EU:s bi- och multilaterala agerande vad gäller mänskliga rättigheter

Respekten för mänskliga rättigheter är ett viktigt mål i EU:s bilaterala förbindelser med tredjeland och inom multilaterala organ såsom FN, OSSE samt Europarådet. I bilaterala relationer med tredjeland kom frågor om mänskliga rättigheter till uttryck genom bland annat grund- läggande klausuler i avtal, genom démarcher (skriftligt eller muntligt påpekande till en annan stats regering ofta innehållande en uppmaning att

vidta en viss åtgärd), och offentliga avsiktsförklaringar.

262

Frågan om mänskliga rättigheter behandlas också regelbundet inom Skr. 2001/02:160 ramen för olika politiska dialoger som hålls med enskilda länder eller

grupper av länder såsom Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), AKS-länd- erna och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC). Ett exempel på hur mänskliga rättigheter lyfts fram är kraven på respekt för mänskliga rättigheter i Cotonouavtalet ( se avsnitt 38.3).

Utöver den nämnda allmänna politiska dialogen har EU en särskild
dialog om mänskliga rättigheter med Kina. Under 2001 träffades EU-
trojkan och företrädare för den kinesiska regeringen två gånger till möte
inom ramen för dialogen. Därtill arrangerades seminarier med döds-
straffet (under det svenska ordförandeskapet) respektive tortyr som
huvudämnen och med ett brett deltagande som inbegrep experter från
universitetsvärlden och frivilligorganisationer. Under det svenska ordför-
andeskapet togs även initiativ till ett möte med nordkoreanska regerings-
tjänstemän om mänskliga rättigheter.
I FN är EU en aktiv aktör inom de olika organ som framförallt behand-
lar mänskliga rättigheter. För svensk del präglades årets session av FN:s
kommission för mänskliga rättigheter av det svenska ordförandeskapet.
Vid denna session tog EU gemensamt initiativ om situationen för de
mänskliga rättigheterna i Colombia, Demokratiska republiken Kongo,
Myanmar/Burma, Irak, Iran, Sudan, den ryska delrepubliken Tjetjenien,
Indonesien och när det gäller de israeliska bosättningarna på ockuperat
område. Vidare tog EU initiativ till resolutionerna om barnets rättigheter
och dödsstraffet. EU höll också ett antal anföranden om olika tematiska
frågor, såsom rasism och alla former av diskriminering, kvinnors
mänskliga rättigheter, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt
medborgerliga och politiska rättigheter. Utöver dessa tematiska frågor
hölls ett anförande om situationen i olika delar av världen som EU fann
särskilt viktigt att uppmärksamma.
EU höll en fortsatt hög profil vid behandlingen av resolutionsförslag
under FN:s generalförsamling kring frågor om mänskliga rättigheter.
Inför sessionerna i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och FN:s
generalförsamling förde EU en särskild dialog om mänskliga rättigheter
med vissa länder som USA, Kanada, EU:s kandidatländer och – för första
gången – Japan.
EU:s arbete mot dödsstraff och tortyr
I enlighet med de under 1998 antagna riktlinjerna för arbetet mot döds-
straffet genomförde EU närmare 60 uppvaktningar i bilaterala kontakter
med bl.a. Japan, Kina, Iran, Indonesien, Demokratiska republiken Kongo,
den palestinska myndigheten, Libanon, Saudi Arabien, Indien, Malaysia,
Thailand, Zimbabwe, Burkina Faso, Botswana. Ett flertal uppvaktningar
gjordes i USA, liksom inlagor till USA:s Högsta domstol, i samband med
dödsstraffets tillämpning vad gäller personer med utvecklingsstörning.
Vidare antogs under det svenska ordförandeskapet riktlinjer med syfte
att intensifiera insatserna för att förhindra och utrota alla former av tortyr
och annan grym eller förnedrande behandling. Riktlinjerna avses utgöra
grunden för EU:s ställningstagande i olika sammanhang mot tortyr.
Under det svenska ordförandeskapet användes riktlinjerna för första	263
	263

gången som utgångspunkt för uppvaktning hos det kinesiska utrikes- Skr. 2001/02:160 ministeriet mot den omfattande förekomsten av tortyr i Kina.

37.7Nedrustning och icke-spridning

Under året fördjupades samarbetet mellan EU:s medlemmar i frågor som rörde nedrustning och icke-spridning. I FN:s generalförsamlings första utskott, där nedrustningsfrågor behandlas, antogs 60 resolutioner och beslut. I 13 av de 20 resolutioner eller beslut som hänvisades till omröst- ning röstade EU:s medlemsstater med gemensam hållning. Några reso- lutioner i vilka medlemsstaterna intog skiljaktig hållning förtjänar särskild uppmärksamhet. Den första rörde kärnvapennedrustning och presenterades av Japan. Huvudförslagsställaren Japan hade i år genomfört ett antal förändringar i texten vilket föranledde Sverige och Irland att tillsammans med sina partners inom den s.k. ny-agenda-koalitionen gå från en ja-röst till att avstå. Samtidigt ändrade Frankrike sin röst till en ja- röst. Anledningen var att det oåterkalleliga åtagande om fullständig kärnvapennedrustning som de fem kärnvapenstaterna gjorde vid NPT granskningskonferensen år 2000 flyttats från den preambulära delen till den operativa vilket implicerade att åtagandet ännu inte gjorts. En annan resolution avsåg ABM-avtalet (avtalet om begränsat missilförsvar mot missilangrepp) och hade lagts fram av Kina, Ryssland och Vitryssland med anledning av USA:s planer på ett nationellt missilförsvar. Frankrike valde i år att sälla sig till övriga EU-medlemskretsen avstående på resoutionstexten vilket lämnade Irland ensam som EU-land att rösta för resolutionen.

Insatser mot terrorism

Under hösten har EU utarbetat en fokuserad plan för att hindra spridning av massförstörelsevapen till terroristorganisationer. Rådsslutsatser antogs i december och en konkret handlingsplan är under utarbetande som fokuserar på fyra huvudområden: granska och stärka relevanta multi- laterala instrument genom att verka för dess universialitet och effektivt genomförande, stärka exportkontrollsamarbetet för att hindra spridning av ingångsmaterial för massförstörelsevapen, utveckla det internationella samarbetet bland annat genom utökat bistånd till förstöring av exister- ande vapen och till skydd mot kemiska och biologiska vapen samt att stärka nedrustnings- och icke-spridningsdialogen med tredjeländer.

UNDC och CD

Nära EU-samråd skedde även inom ramen för FN:s nedrustnings- kommission (UNDC) där EU lade fram ett flertal förslag om nedrustning av kärnvapen och behovet av förtroendeskapande åtgärder för konven- tionella vapen. På nedrustningskonferensen i Genève (CD) fortsatte tyvärr den blockering av arbetet som pågått under flera år. EU agerade aktivt för att försöka få till stånd en överenskommelse om arbetspro-

264

grammet och gav sitt stöd bland annat till att inleda omedelbara förhand- Skr. 2001/02:160 lingar om ett förbud mot produktion av klyvbart material för vapenbruk

(FMCT).

Biologiska och kemiska vapen

EU har under 2001 varit drivande och ledande när det gäller de internationella förhandlingarna om att förstärka B-vapenkonventionen med ett rättsligt bindande protokoll för att säkerställa efterlevnaden av konventionen. Tyvärr avbröts förhandlingarna i juli 2001 då USA klargjorde att de inte kunde acceptera det verifikationsprotokoll som framförhandlats, något som starkt beklagades av EU. Arbetet inriktades därefter på att nå ett tillfredsställande resultat när det gäller bland annat konventionens kontrollmekanismer vid B-vapenkonventionens femte översynskonferens i november-december 2001. Parterna till konven- tionen kunde dock inte enas och konferensen ajournerades till november 2002. EU avser nu verka för ett stärkande av konventionen vid kon- ferensens slutförande samt att även ett framåtblickande multilateralt arbete då initieras.

EU-samarbetet när det gäller genomförandet av konventionen mot kemiska vapen har fördjupats under året vid C-vapenorganisationen i Haag. Vid den sjätte konferensen med parterna till konventionen mot kemiska vapen hölls ett gemensamt anförande vari betonades bland annat vikten av att inkomma med deklarationer, vikten av god finansiell ordning inom C-vapenorganisationen, behovet av att öka anslutningen till konventionen och då i synnerhet i regioner som Mellanöstern, samt frågan om förstöring av lagrade ryska kemiska vapen. Frågan om universalitet var föremål för omfattande EU demarcher under det svenska ordförandeskapet till alla de stater som inte var parter till C-vapen- konventionen och även beträffande frågan om Rysslands förstöring av sina kemiska vapen genomfördes en EU demarch i Moskva.

Lätta vapen

EU:s uppfattning är att problem förknippade med spridning och använd- ning av lätta vapen måste behandlas inom ramen för en långsiktig process som syftar till att minska tillgängligheten och användningen av lätta vapen i konfliktområden eller potentiella konfliktområden, genom att bland annat främja strikt exportkontroll och säker förstöring av över- skottsvapen, begränsa efterfrågan på lätta vapen i konfliktområden, samt hjälpa drabbade länder att hantera alla aspekter av lätta vapenproble- matiken, t.ex. genom avväpning, demobilisering och reintegration av före detta kombattanter.

För att åstadkomma detta har EU utarbetat fyra instrument: ett program mot illegal handel med lätta vapen (1997); en uppförandekod för export av konventionella vapen (1998); en gemensam åtgärd (1998) och en rådsresolution (1999) när det gäller lätta vapen. Med den gemensamma åtgärden som grund bidrog EU under år 2001 till genomförandet av särskilda lätta vapenprojekt i bland annat Kambodja, Moçambique och

265

Sydossetien, samt i Latinamerika genom FN:s regionala center i Lima, Skr. 2001/02:160 Peru. Den gemensamma åtgärden lade också grunden för EU:s samfällda

agerande i förhandlingar i internationella organ. EU var under året starkt engagerat i förberedelserna för och genomförandet av den FN-konferens om illegal handel med lätta vapen som ägde rum i juli. EU spelade även en aktiv roll i förhandlingarna om tilläggsprotokollet om handeldvapen till FN:s konvention mot gränsöverskridande brottslighet, som antogs av FN:s generalförsamling i maj 2001.

Särskilt inhumana konventionella vapen

Under året har EU arbetat för att den andra översynskonferensen till Konventionen om särskilt inhumana konventionella vapen (CCW) skall ge ett mandat till en expertgrupp att börja arbeta med frågan om explosiva lämningar av krig (ELAK). Det är en humanitär problematik som uppstår då granater och bomber inte exploderar på det sätt som är avsett utan istället blir liggande kvar och utgör en fara för människor. Ett bekant exempel är sk klusterbomber som innehåller ett stort antal mindre substridsdelar. EU:s arbete kröntes med framgång under översynskon- ferensen när ett sådant mandat för en expertgrupp inrättades. Förutom detta beslutade konferensen även att utvidga konventionen och dess protokoll att även gälla i interna väpnade konflikter samt att vidare studera problemen med minor andra än antipersonella minor, frågan om efterlevnad samt ammunitionseffekten av vapen med liten kaliber.

Provstoppsavtalet (CTBT)

Den andra konferensen enligt provstoppsavtalets (CTBT) artikel XIV ägde rum i New York den 11–13 november med stort deltagande på utrikesministernivå. Syftet med konferensen var att främja provstopps- avtalets ikraftträdande och att utöva påtryckning på de stater som ännu inte anslutit sig till avtalet – särskilt de återstående 13 stater vars ratifi- ceringar erfordras för avtalets ikraftträdande. Uppseendeväckande var att USA – som har undertecknat men inte ratificerat avtalet – inte ens deltog i konferensen. Vid konferensen hölls ett gemensamt EU-anförande. Därutöver höll utrikesminister Anna Lindh ett uppmärksammat svenskt anförande i vilket bland annat de 13 utestående länderna vars ratifice- ringar är avgörande särskilt uppmanades att snarast ansluta sig till provstoppsavtalet.

Missilspridning

Exportkontrollregimen för missilteknik – MTCR – etablerades år 1987 och har som syfte att förhindra spridning av massförstörelsevapen genom att kontrollera leveranssystem av massförstörelsevapen, framförallt ballistiska missiler. Inom MTCR har ett utkast till en uppförandekod mot spridning av ballistiska missiler utarbetats som syftar till att bidra till bekämpningen av spridningen av ballistiska missiler på ett sätt som inte

ifrågasätter MTCR:s arbete. Vid EU-toppmötet i Göteborg i juni fast-

266

slogs i slutdeklarationen att EU skulle öka sitt engagemang i arbetet med Skr. 2001/02:160 att förhindra spridningen av ballistiska missiler. Mot den bakgrunden

antogs i juli en gemensam ståndpunkt inför den årliga plenarsessionen i MTCR. Genom denna lyckades EU på ett effektivt sätt göra sig gällande i förhandlingarna och resultatet blev tillfredsställande. Beslut fattades om att uppförandekoden formellt skall lämna MTCR och genomgå en multi- lateraliseringsprocess som är öppen för alla intresserade stater. En internationell konferens skall anordnas senast år 2002, vid vilken koden formellt skall lanseras.

Icke-spridning i Ryssland – kemiska och nukleära vapen

Inom ramen för den gemensamma åtgärden för samarbete med Ryssland inom området ickespridning och nedrustning beslutades under juni 2001 att EU skulle bidra till ett projekt vid destruktionsanläggningen i Sjtjutje, där nervgaser lagras. EU skulle även bidra med organisatoriskt stöd till den ryska krigsmaterielmyndigheten som ansvarar för förstöringen av de ryska kemiska vapnen. EU beslutade även i juni 2001 om ett antal projekt när det gäller hantering av ryskt vapenplutonium.

37.8Konsulärt samarbete

Hjälp åt nödställda unionsmedborgare i tredjeland

EU:s konsulära samarbete är inriktat på att hjälpa och bistå medlems- staternas medborgare vid nödställd belägenhet under tillfällig vistelse utanför Europeiska unionen, dvs. i tredjeland. Det konsulära samarbetet bereds i rådsarbetsgruppen Cocon. Riktlinjer för konsulärt bistånd i tredjeland antogs i november 1995 och riktlinjer för en gemensam strategi för samarbete mellan medlemsstaternas beskickningar och kon- takterna med tredjeland antogs i februari 2000.

Krisberedskap för unionsmedborgare i tredjeland

Under det svenska ordförandeskapet antogs i mars riktlinjer för konsulärt bistånd till Europeiska unionens medborgare vid kriser i tredjeland. Riktlinjerna är tillämpliga på sådana situationer av politiska kriser eller naturkatastrofer i tredjeland som kan föranleda en säkerhetsrisk för med- lemsstaternas medborgare.

Samtliga svenska utlandsmyndigheter informerades om dessa riktlinjer i maj. I länder där det bedöms motiverat anmodades utlandsmyndig- heterna informera om riktlinjerna vid påföljande lokala EU-möten. Detta för att i beredskapssyfte utarbeta dokument som kan ligga till grund för kontakter och informationsutbyte mellan medlemsstaternas diplomatiska och konsulära representationer. Särskilda pilotstudier genomfördes i Indonesien och Zimbabwe.

267

Mandat för konsulära frågor inom Europeiska unionen	Skr. 2001/02:160
För att även kunna behandla konsulära frågor inom Europeiska unionen
antogs under det svenska ordförandeskapet ett utvidgat mandat för
rådsarbetsgruppen Cocon. Det innebär inte någon behörighet i konsulära
frågor på den inre marknaden, men Cocon kan härefter behandla konsu-
lära eller konsulärt relaterade frågor i konsulärt samarbete mellan med-
lemsstaterna inom Europeiska unionen och lämna förslag till andra
arbetsgrupper.
Europeiska unionens första konferens om internationella olovliga
bortföranden av barn
Rådsarbetsgruppen Cocon behandlar bland annat också konsulära
aspekter på olovliga bortföranden av barn till icke-konventionsländer
utanför Europeiska unionen, dvs. till länder som inte är anslutna till
Haagkonventionen 1980 om de civila aspekterna på internationella bort-
föranden av barn.
Under det svenska ordförandeskapet anordnade EU sin första
konferens om konsulära aspekter på internationella olovliga bortföranden
av barn till icke-konventionsländer.
I konferensen deltog representanter för samtliga medlemsstater,
Europaparlamentet, kommissionen, rådssekretariatet, den brittiska frivil-
liga organisationen för återförande av internationellt bortförda barn
(Reunite), den internationella frivilliga organisationen för sammanlänk-
ning av socialtjänsten mellan världens länder (the International Social
Service – ISS), den internationella databasen om bortförda barn (the
International Child-Abduction Data Base – Incadat) och Haagkonfe-
rensen för internationell privaträtt. Konferensen blev en framgångsrik
start på EU-konsulärt samarbete om olovliga bortföranden av barn. Bland
annat skall ett nätverk bildas för diskussion och delgivning av bilaterala
avtal och frågeformulär upprättas för att etablera en dialog med icke-
konventionsländer.

37.9Exportkontroll av krigsmateriel och andra strategiska produkter

Samarbetet mellan medlemsstaterna i frågor som rör export av krigs- materiel sker i rådsarbetsgruppen för kontroll av vapenexport, COARM. Grunden för samarbetet utgörs av EU:s uppförandekod för vapenexport som antogs 1998. Uppförandekoden bygger på gemensamma kriterier för vapenexport och en mekanism för informationsutbyte och samråd. Målsättningen är att uppnå en hög standard för medlemsstaternas politik när det gäller export av krigsmateriel. I koden föreskrivs ett årligt rapporteringsförfarande. Den tredje årliga rapporten antogs och offentlig- gjordes av rådet i december 2001. Av rapporten framgår, i likhet med tidigare årsrapporter, hur samarbetet i COARM har utvecklats. Rapporten innehåller bland annat de riktlinjer som har antagits för att förbättra

tillämpningen av koden, prioriteringar för framtida samordnade åtgärder

268

och statistik över medlemsstaternas export av konventionella vapen. Under år 2001 förstärktes det informationsutbyte mellan medlemsstaterna som skall ske i enlighet med koden ytterligare.

Dialogen mellan EU och länder utanför unionen som anslutit sig till kodens principer fördjupades även den under året. Detta gäller i synner- het dialogen med kandidatländerna, vilken stärktes under det svenska ordförandeskapet i syfte att främja framväxten av en gemensam export- kontrollkultur, bland annat påbörjades en serie seminarier i kandidat- länderna. Samarbetet inom EU omfattade vidare fortsatta diskussioner om kontroll av mellanhänder i vapenhandeln och en samsyn nåddes om behovet av en gemensam lagstiftning på området. Arbetet syftande till att öka öppenheten kring frågor om exportkontroll och krigsmaterielexport fortskred under året, bland annat genom att steg togs mot en harmoni- sering av den offentliga årsrapportens statistikdel för att göra de respek- tive ländernas statistiska uppgifter jämförbara. Under det svenska ordför- andeskapet kom medlemsstaterna överens om att ha en mer generös syn på export av materiel för humanitära insatser såsom minröjning och ammunitionsdestruktion.

Medlemsstaterna fortsatte under året att utveckla samordningen av de respektive nationella ståndpunkterna inom olika multilaterala fora som behandlar frågor om kontroll av vapenexport. Under ordförandeskapet i EU verkade Sverige aktivt för en hög grad av samordning i förberedelse- arbetet inför FN:s konferens om olaglig handel med lätta vapen i New York den 9–20 juli 2001, och vid konferensen utgjorde EU den enda grupp av stater som lade fram en global handlingsplan.

Det svenska ordförandeskapet påverkade även arbetet med den första revideringen av den nya EG-förordningen för kontroll av export av varor med dubbla användningsområden. Den nya förordningen antogs den 22 juni 2000 och trädde i kraft den 28 september samma år. Revideringen hade lett till en förbättring och effektivisering av kontrollen av export av varor med dubbla användningsområden till länder utanför EU. Samtidigt förenklades handeln mellan de olika medlemsstaterna Under 2001 skulle en första revidering göras av de bilagor som uppställer vilka varor som skall kontrolleras. Liknande revideringar har gjorts tidigare, då det är brukligt att lyfta in förändringar som görs i de olika regimernas produkt- listor. Med anledning av att beslut om förändringar av bilagorna genom den nya förordningen nu fattas inom ramen för den första pelaren försenades den första revideringen av praktiska skäl. Det var först i december som revideringen slutligen kunde föreslås för medlemsstaterna. Troligtvis kommer denna barnsjukdom inte att kvarstå i framtiden. I ljuset av det fortsatta harmoniseringsarbetet med dessa frågor inom EU försökte Sverige under ordförandeskapet att driva ett flertal frågor till beslut inom den arbetsgrupp som arbetar med förordningen. Beslut kunde fattas bland annat om s.k. kemiska blandningar.

EU:s roll i övriga internationella organ på exportkontrollområdet förtydligades under 2001. Under våren spelade Sverige även en aktiv roll som samordnande EU-ordförande i arbetet med att internationalisera det utkast till internationell uppförandekod som utarbetats inom exportkon- trollregimen för missilteknologi (MTCR). Både under det svenska ord- förandeskapet samt under hösten höll EU anföranden vid möten inom alla

Skr. 2001/02:160

269

de fyra exportkontrollarrangemang som söker begränsa spridningen av Skr. 2001/02:160 produkter som kan användas för att tillverka massförstörelsevapen och

missiler, dvs. Australiengruppen, MTCR, Nuclear Suppliers Group (NSG) samt Wassenaararrangemanget. En nyhet under hösten var att EU fick en alltmer framträdande roll inom Wassenaararrangemanget. Detta har saknats tidigare, men EU kunde under höstens Wassenaarplenar lägga fram ett gemensamt dokument för första gången.

37.10Försvarsmaterielsamarbete

Försvarsmaterielsamarbete inom unionen syftar till att pröva förutsätt- ningarna för och föreslå åtgärder som kan leda till ökat samarbete mellan medlemsstaterna på detta område samt underlätta försvarsindustrins omstrukturering. Utgångspunkten för arbetet är den begränsning som följer av fördragets artikel 296, som ger varje medlemsstat rätt att undan- ta tillverkning av och handel med försvarsmateriel från den inre mark- nadens regler när detta anses nödvändigt för att skydda medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen.

Under hösten 2001 har försvarsmaterielfrågor varit föremål för diskus- sioner med syftet att finna former för materielsamarbete och bristtäckning inom ramen för EU:s krishanteringsförmåga. Som en följd av detta avslutades EU:s kapacitetskonferens den 19 november 2001 med en förklaring innehållande bland annat en överenskommelse om en euro- peisk handlingsplan för att förbättra existerande militära resurser och för att utveckla nya. Överenskommelsen beaktar bland annat att Sverige under hösten betonat vikten av principen om frivillighet.

37.11Administrativt och protokollärt samarbete

Samarbetet inom andra pelaren omfattar även administrativa frågor. Det innebär att man gemensamt belyser frågor som rör medlemsstaternas ut- rikesförvaltningar ur ett organisatoriskt, resursmässigt och administrativt perspektiv. Inom ramen för andra pelaren diskuteras även protokoll, dvs. frågor som rör folkrättsliga och ceremoniella regler för umgänget mellan stater, i synnerhet tolkning och tillämpning av 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser. Dessa två frågor behandlas sedan mitten av år 2000 i en gemensam arbetsgrupp.

Arbetet inom det administrativa området har under året ägnats frågan om revidering av riktlinjer från år 1984 vad gäller samarbetet mellan utlandsmyndigheter och kommissionen i tredjeland. Vidare har genom- förts bland annat en jämförande studie över jämställdhetsarbetet i respektive utrikesförvaltning, över utlandsvillkor och befordringsgångar samt villkor för medföljande till UD-tjänstemän och deras möjlighet till arbete i den mottagande staten. En fortsatt diskussion sker också om olika samlokaliseringsprojekt när det gäller utlandsmyndigheter i tredjeland.

Under hösten 2000/våren 2001 genomfördes det första utbildnings- programmet för unga diplomater från medlemsstaterna, rådssekretariatet

och kommissionen (European Diplomatic Programme, EDP). Program-

270

met syftar till att fördjupa kunskaperna om den gemensamma utrikes- och Skr. 2001/02:160 säkerhetspolitiken och höja medvetandet om den specifika europeiska

diplomatiska dimensionen samt att bygga ett nätverk mellan deltagarna. Sverige uppdrogs att nära följa och utvärdera det första programmet. Utvärderingen rekommenderade en fortsättning av EDP, i nära överensstämmelse med det tidigare programmet. EDP II inleddes i Bryssel i september 2001. Från svensk sida deltar tre personer och totalt ingår 29 deltagare i EDP II.

På det protokollära området innebar arbetet under 2001 framförallt jämförelser av praxis på immunitets- och privilegieområdet syftande till harmonisering där sådan är möjlig och lämplig, samt bevakning av utvecklingen i icke-medlemsländer som misstänks bryta mot Wienkon- ventionen. Bland annat diskuterades frågorna om samordning av åtgärder mot missbruk av immunitet och privilegier av diplomater från tredjeland samt när och under vilka förutsättningar utländska beskickningsmedlem- mar kunde bli stadigvarande bosatta i Wienkonventionens mening och helt eller delvis förlora privilegier och immunitet. Medlemsstaterna har vidare utbytt information om praxis vad gäller trafikbrott begångna av utländska diplomater. Frågan har tagits upp i samband med ett fall i Kanada där en stationerad diplomat dödade två personer när han körde bil i berusat tillstånd. En slutsats som kunde dras av enkäten om trafikbrott var att alla EU-länderna i princip ansåg att det var möjligt att hindra en person som misstänks för alkoholpåverkan från att köra vidare.

37.12Bekämpning av terrorism

Frågor om bekämpning av terrorism behandlas inom den europeiska unionen huvudsakligen inom andra och tredje pelaren. Inom ramen för GUSP hanteras internationella aspekter.

FN-frågor

Under vårt ordförandeskap fortsatte samordningen inom EU inför behandlingen av olika FN-frågor relaterade till kampen mot terrorismen. Främst gällde det att arbeta för en gemensam hållning inför förhand- lingarna om en internationell allmän konvention mot terrorism och möjligheten att påverka mandatet och verksamheten för det i Wien baserade FN-organet Terrorism Prevention Branch under Office of Drug Control and Crime Prevention. I samråd med tredje pelarens arbetsgrupp om terrorism antogs praktiska råd om hanteringen av vissa allvarligare terroristdåd.

Dialogen med tredjeland och vissa andra frågor

Ett viktigt element i andra pelarens verksamhet är dialogen om terrorism med tredjeland på expertnivå. Dialogen omfattar Medelhavsparterna inom Barcelonaprocessen, USA, Ryssland och de associerade europeiska staterna. Under vårt ordförandeskap inleddes en motsvarande dialog

271

också med Indien. Under Sveriges ordförandeskap togs också det första Skr. 2001/02:160 steget att diskutera frågor om IT-relaterad terrorism.

Konsekvenserna av terroristdåden i USA
Terroristdåden i USA den 11 september 2001 var av en aldrig tidigare
skådad omfattning och konsekvenserna av dem är ännu svåra att
överblicka. Den f.d. saudiske medborgaren Usama bin Ladin har av USA
utpekats som anstiftare. Händelserna föranledde givetvis en kraftigt
förhöjd aktivitet mot terrorism även inom EU, för att solidarisera sig med
USA och stabilisera den transatlantiska förbindelsen, men även för att i
praktisk handling öka ansträngningarna att komma tillrätta med
terrorismen. Med utgångspunkt från Europeiska rådets möte den 21
september har ett flertal ministerråd engagerats (allmänna rådet, rådet för
rättsliga och inrikes frågor, Ekofin-rådet, transportrådet). Det har gällt att
förstärka det polisiära och rättsliga samarbetet, att utveckla de inter-
nationella rättsliga instrumenten, att göra en kraftfull insats mot finansi-
eringen av terrorism och att förstärka luftfartssäkerheten. Det har
dessutom gällt	att samordna unionens globala insatser och bland annat
analysera unionens omvärldsrelationer från ett terrorismperspektiv, att
fördjupa dialogen med länder och regioner i världen där terrorismen
utvecklas samt att överväga anpassning av EU:s politik för icke-sprid-
ning, nedrustning och vapenkontroll med hänsyn till terrorism. Samtidigt
avvisade Europeiska rådet varje ansats till att likställa terrorism med
arabvärlden och den muslimska världen.
Inom andra pelaren har efter den 11 september mer tid fått ägnas åt
omvärldsanalyser ur terrorismsynvinkel och ett stort antal diplomatiska
démarcher har verkställts i tredjeland		(utom USA och de associerade
staterna) angående vikten av anslutning till de internationella instru-
menten mot terrorism. Trots aktiva insatser från EU och det belgiska
ordförandeskapet lyckades det dock inte att under höstens FN-förhand-
lingar att avsluta arbetet på den allmänna internationella konventionen
mot terrorism på grund av oenighet om klausulen om undantag för
militära styrkor och de islamiska staternas krav på undantag också för
kamp mot utländsk ockupation.
Olika aspekter av åtgärder mot terrorism har efter den 11 september
kommit att påverka dagordningen för flera arbetsgrupper inom ramen för
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilka normalt inte
befattar sig med saken.
FN:s säkerhetsråds resolution 1373 (2001) om hot mot internationell
fred och säkerhet orsakad av terroristhandlingar innehåller bland annat
krav på att spärra ekonomiska tillgångar samt förbud mot att
tillhandahålla sådana eller finansiella tjänster för personer som begår,
försöker begå eller medverkar till terroristhandlingar. Allmänna rådet
träffade den 10 december 2001 en principöverenskommelse om en meka-
nism för hur dessa bestämmelser i resolutionen skall tillämpas inom uni-
onen. Formellt beslut fattades av ministerrådet den 27 december. Redan
den 6 mars 2001 beslutade ministerrådet i en rådsförordning att spärra
tillgångar hos fysiska eller juridiska		personer som utpekats av	sank-
tionskommittén	upprättad under FN:s säkerhetsråds resolution		1267	272

(1999) när det gäller talibaner. Sanktionskommitténs mandat omfattar Skr. 2001/02:160 även FN:s säkerhetsråds resolution 1333 (2000) om spärrande av till-

gångar tillhörande Usama bin Ladin samt personer och organisationer kopplade antingen till honom eller till al-Qaida. På bemyndigande av rådet har kommissionen därefter vid flera tillfällen kompletterat rådsför- ordningen med nya namn på grundval av beslut av sanktionskommitén.

Under loppet av år 2001 har nu samtliga EU:s medlemmar under- tecknat 1999-års internationella konvention om bekämpande av finansi- ering av terrorism.

Biståndsprogrammet till palestinska myndigheten

Under år 2001 har verksamheten till en början mycket kretsat kring möjligheterna att, trots det besvärliga läget i fredsprocessen i Mellan- östern, fortsätta det utbildningsprogram för den palestinska myndigheten som ministerrådet den 13 april 2000 beslöt att förlänga med tre år. Avsikten är att genom utbildning och tekniska insatser stödja den pale- stinska myndigheten i hanteringen av terrorism, som utgår från terri- torium under dess kontroll under iakttagande av mänskliga rättigheter och principerna för en rättsstat. Programmet syftar till förbättringar på såväl det organisatoriska som operativa planet liksom vid hanteringen efter ett terroristdåd, för att t.ex. säkra teknisk bevisning såsom element i en rättvis rättegång. Sverige svarar bland annat för utbildningen i mänsk- liga rättigheter genom Raoul Wallenberginstitutet. Verksamheten skall ses som ett bidrag till fredsprocessen men har sedan drygt ett år tillbaka endast kunnat bedrivas i den begränsade utsträckning som säkerhetsläget medgivit. Samordningen sköts alltjämt av svensken Nils Eriksson från ett kontor i Ramallah. Under det svenska ordförandeskapet uppnåddes enig- het om en modell för programmets överlevnad, utan att säkerheten för berörd personal riskeras. Förberedelser påbörjades inför ett läge som medger att verksamheten åter kan gå in i en högre aktivitetsnivå.

37.13Integrering av miljö i allmänna rådets politikområden

Allmänna rådet antog den 9 april 2001 en rapport om integrering av miljöaspekter i allmänna rådets politikområden. Rapporten överlämnades senare till Europeiska rådets möte i Göteborg som svar på ett uppdrag från Europeiska rådet i Köln.

Rapporten innehåller en beskrivning av i vilken utsträckning miljöhän- syn nu är integrerat i allmänna rådets politikområden, målsättningar för framtida arbete samt åtgärder för att uppnå dessa. Kommissionen fick i uppdrag att i slutet av år 2001 lämna förslag till en vidareutvecklad strategi, inklusive indikatorer för att mäta framsteg. Vidare överenskoms att strategin skall ses över regelbundet, nästa översyn skall göras före år 2003.

273

Huvuddragen i rapporten	Skr. 2001/02:160
Miljöförstöring kan vara både orsak till och resultat av konflikter. EU bör
försöka att i förväg identifiera miljö- och naturresursproblem som kan
leda till konflikter eller massflykt.
Miljöhänsyn skall betonas starkare i multilateralt samarbete. EU skall
fortsatt vara ledande i klimatförhandlingarna.
Miljöhänsyn bör ges ökad tyngd i handelsavtal med tredjeländer, t. ex.
genom miljökonsekvensbedömningar av olika sektorer som ingår i
avtalen. Handelsavtal och miljöavtal bör göras ömsesidigt stödjande. EU
bör ge ökat stöd till kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer.
Miljösamarbete, med fokus på klimatfrågan, bör vara en stående punkt
på dagordningen för den transatlantiska dialogen.
Rapporten baserades på ett svenskt ordförandeskapsdokument. Under
förhandlingens gång presenterade kommissionen ett omfattande doku-
ment som utgjorde bakgrund till diskussionerna.

37.14 Integration av rättsliga och inrikes frågor

De rättsliga och inrikes frågorna har fått en alltmer central betydelse i EU:s förbindelser med omvärlden. I samband med att Europeiska rådet i Tammerfors definierade konkreta åtgärder för utvecklingen av EU till ett område för frihet, säkerhet och rättvisa uppmärksammades att rättsliga och inrikes frågor måste integreras i definitionen och genomförandet av unionens övriga politikområden och verksamheter. Europeiska rådet i Feira godkände prioriteringar för EU:s externa insatser på området för rättsliga och inrikes frågor. Ramen för EU:s externa åtaganden fick däri- genom fastare ramar och tydligare riktlinjer.

Med denna utgångspunkt utarbetade det svenska ordförandeskapet ett arbetsprogram för yttre förbindelser på området för rättsliga och inrikes frågor. De belgiska och spanska ordförandeskapen ställde sig bakom pro- grammet som nu gäller för perioden januari 2001 – juni 2002 och som främjar kontinuitet samt samarbete mellan sittande och inkommande ord- förandeskap för att utveckla programmet efter hand. Programmets mål- sättningar omfattar främst EU:s utvidgning, stabilitetspakten för Balkan, de gemensamma strategierna för Ryssland, Ukraina och Medelhavsom- rådet. Även andra geografiska områden och internationella organisationer omfattas av programmet.

Uppföljning av arbetet skedde av Europeiska rådet i Laeken.

38 Den gemensamma handelspolitiken

EG:s handelsrelationer med länder utanför EU, liksom EG:s agerande i världshandelsorganisationen WTO, hanteras inom ramen för den gemensamma handelspolitiken. Kommissionen för EG:s talan i dessa sammanhang. Detta fastläggs i fördragets art. 133.

274

38.1

Svenska prioriteringar

Skr. 2001/02:160

Som ett litet och utrikeshandelsberoende land behöver Sverige ett öppet och väl fungerande internationellt handelssystem. Sverige verkar för att EG både i sina bilaterala och regionala handelsrelationer, liksom i WTO, skall agera på ett sätt som bidrar till att förbättra förutsättningarna för handel både inom och utanför EG.

38.2Världshandelsorganisationen WTO

WTO bildades 1995 och efterträdde GATT som huvudorganisation för den multilaterala handelspolitiken. WTO administrerar därmed bland annat avtalen om varor (GATT), tjänster (GATS), handel och immaterialrätt (TRIPS) jordbruksavtalet (AoA) samt avtalet för att lösa handelstvister. WTO hade vid halvårsskiftet 142 medlemsländer, och 30 förhandlade om medlemskap. Under året upptogs Kina som medlem efter 15 år av förhandlingar. Bland de länder som ännu står utanför organisationen märks Ryssland, vissa av de tidigare sovjetrepublikerna och några ytterligare länder som t.ex. Saudiarabien.

38.2.1WTO:s arbete under 2001

i) Arbetet och förutsättningarna inför Doha

WTO:s arbete kom under under året att präglas av förberedelserna inför ministerkonferensen i Doha den 9–14 november. Vis av lärdomarna från misslyckandet i Seattle påbörjades direkt efter Seattle-mötet ett förtroendeskapande arbete i WTO. Särskild uppmärksamhet ägnades åt u- ländernas problem med att genomföra tidigare ingångna avtal. Stor möda lades också på att göra förberedelsearbetet mer inklusivt än tidigare. Grunden för EU:s agerande inför och i Doha var de riktlinjer som EU:s ministerråd antog före Seattle-mötet. En viktig komponent i förberedelseprocessen var ett ökat samarbete mellan EU och USA.

ii) Ministerkonferensen i Doha

WTO:s fjärde ministermöte ägde rum i Qatars huvudstad Doha den 9–14 november. Vid mötet nåddes enighet om att sätta igång en ny bred runda av multilaterala handelsförhandlingar i WTO. Mötet präglades av en konstruktiv anda och kompromissvilja till skillnad från ministermötet i Seattle. Till den positiva stämningen bidrog att WTO-länderna godkände avsteg från regelverkets stadganden för EU:s preferensavtal med 77 länder i Afrika, Karibien och Stilla Havet (de s.k. AKS-länderna f.d. AVS-länderna), en så kallad "waiver". U-länderna agerade mer aktivt och samfällt än tidigare, vilket bidrog till att förhandlingsdagordningen fick en tydlig utvecklingsprofil. Av särskild betydelse för u-länderna var

deklarationen om TRIPS och hälsa och paketet om genomförandet av

275

tidigare ingångna WTO-avtal. In i det sista var det dock osäkert om mötet Skr. 2001/02:160 skulle kunna fatta beslut om en ny runda. Först efter att mötet förlängts

nästan ett dygn kunde Indien som sista land ansluta sig till konsensus om innehållet i ministerdeklarationen. Under konferensen godkändes Kinas och Taiwans anslutning till WTO.

iii) Resultatet av ministerkonferensen

Utfallet av ministerkonferensen är överlag positivt från ett svenskt perspektiv. Den överenskomna förhandlingsdagordningen innehåller de flesta frågor som EU och Sverige drev inför mötet. Ministerdeklarationen återspeglar flera av de krav som kan ställas på en dagordning som svarar mot u-ländernas behov. Utmaningen blir att omsätta detta i ett konkret förhandlingsresultat. Många u-länder betonade att dagordningen kräver ökade insatser för kapacitetsuppbyggande och tekniskt bistånd.

Jordbruk

I deklarationstexten fastställs ambitionerna för nästa jordbruksavtal i WTO: betydande förbättringar i marknadstillträde; neddragning av, med målet att fasa ut, alla former av exportstöd; betydande neddragningar av handelsstörande internstöd; särskild och differentierad behandling skall vara en integrerad del av samtliga förhandlingsområden; hänsyn skall tas till så kallade "non-trade concerns" (t.ex. livsmedelssäkerhet, landsbygds- utveckling, miljöförbättrande åtgärder, djurskydd och säkra livsmedel).

Sverige arbetar för att u-ländernas intressen fortsatt skall ha en
framskjuten ställning i denna jordbruksförhandling. En ramöverens-
kommelse till slutligt förhandlingsresultat skall finnas senast 31 mars
2003.
Tjänster
Inom ramen för WTO:s s.k. inbyggda agenda, och i enlighet med det
Allmänna Tjänstehandelsavtalet (General Agreement on Trade in
Services, GATS), inleddes i början av år 2000 nya heltäckande
tjänstehandelsförhandlingar. I mars antog tjänstehandelsrådet riktlinjer
för förhandlingarna. De hittillsvarande diskussionerna om liberaliseringar
i olika sektorer har visat att det fortsatt råder tämligen stor enighet inom
såväl EG som i WTO, även om prioriteringarna naturligt nog skiljer sig
åt mellan olika medlemsländer. Senast den 30 juni 2002 skall
medlemsländerna lämna in sina första kravlistor till varandra och senast
den 31 mars skall de första erbjudandena lämnas.
Marknadstillträde för industrivaror
Från svensk sida ses förbättrat marknadstillträde för industriprodukter
som ett centralt element i arbetsprogrammet.
Enligt ministerdeklarationen skall förhandlingar ske om reducering
eller eliminering av tullar med fokus inriktad på tulltoppar, höga tullar i	276
	276

övrigt samt tulleskalering. Inga varor skall undantas och särskild hänsyn Skr. 2001/02:160 tas till produkter av intresse för u-länderna. Icke-tariffära handelshinder

skall också uppmärksammas.

TRIPS-avtalet

I deklarationen fastställs att förhandlingar skall hållas om upprättandet av ett multilateralt system för skydd för geografiska ursprungsbeteckningar för vin och sprit. Detta föreskrivs redan i TRIPS-avtalet och frågan drevs främst av EU med stöd av bland annat en grupp u-länder. Förhandlingarna skall vara avslutade till den femte ministerkonferensen år 2003.

Skrivningarna i deklarationstexten innebär att relationen mellan TRIPS-avtalet och konventionen om biologisk mångfald, skydd för traditionell kunskap och folklore liksom andra relevanta förändringar skall inkluderas i TRIPS-rådets arbetsprogram. Dessa frågor skall även beaktas under de pågående översynerna av relevanta artiklar och särskild vikt skall läggas vid u-länders eventuella svårigheter att genomföra TRIPS-avtalet.

Investeringar

Ministerdeklarationen slår fast att förhandlingar om ett multilateralt ramverk för handel och investeringar skall inledas efter den femte ministerkonferensen. WTO:s medlemmar skall gemensamt besluta om formerna för förhandlingarna.

Arbetet i fråga om investeringar skall fokusera på: öppenhet, icke- diskriminering, formerna för åtagande i den inledande etableringsfasen baserad på GATS-modellen med en positiv lista, utvecklingsbestämmel- ser, säkerhetsåtgärder vad gäller undantag och betalningsbalanser samt konsultation och tvistlösning mellan medlemmar. I arbetet skall utveck- lingsländer och minst utvecklade länders särskilda behov integreras genom att ge medlemmar möjlighet att göra åtaganden och underkasta sig skyldigheter utifrån individuella förutsättningar och behov.

Konkurrens

Enligt ministerdeklarationen skall förhandlingar inledas efter femte ministerkonferensen om multilaterala ramverk för handel och konkurrenspolitik. WTO:s medlemmar skall gemensamt besluta om formerna för förhandlingarna. Arbetet i fråga om konkurrens under perioden fram till den femte ministerkonferensen kommer att koncen- treras på klargörande av grundläggande principer, inklusive öppenhet; ickediskriminering och rättssäkerhet; regler om mycket allvarliga kon- kurrensbegränsningar; formerna för frivilligt samarbete; stöd till förstär- kning av konkurrensmyndigheter i utvecklingsländer genom kapacitets- uppbyggnad. I detta arbete skall full hänsyn tas till utvecklingsländers och minst utvecklade länders behov samt att lämplig flexibilitet visas

gentemot dessa länder.

277

Offentlig upphandling	Skr. 2001/02:160
Förhandlingarna om ett avtal om öppenhet i offentlig upphandling
kommer att inledas efter femte ministerkonferensen. WTO:s medlemmar
skall gemensamt besluta om formerna för förhandlingarna.
Endast öppenhetsaspekter kommer att bli föremål för förhandling och
därmed inte frågan om ökat marknadstillträde. Utvecklingsaspekter
liksom behov av tekniskt bistånd skall beaktas i arbetet och då särskilt de
minst utvecklade ländernas behov.
Handelsprocedurer
Enligt ministerdeklarationen skall förhandlingar inledas efter femte
ministerkonferensen om förenkling av handelsprocedurer. WTO:s med-
lemmar skall gemensamt besluta om formerna för förhandlingarna.
Komplicerade procedurer i samband med import eller export av varor är
kostsamma för både företag och myndigheter. Det är ett internationellt
intresse att så långt möjligt förenkla dessa procedurer. En förhandling i
WTO skall därför genomföras med detta syfte. Här kommer man särskilt
att ta hänsyn till det behov av tekniskt bistånd som utvecklingsländer kan
behöva för ett genomföra sådana förenklingar.
Miljö
Deklarationstexten om miljö innebär ett steg framåt för miljöfrågorna och
målet om hållbar utveckling. Miljöfrågor kommer för första gången
konkret att förhandlas inom WTO i den stundande rundan. Förhand-
lingarna skall dels leda till minskade handelshinder för miljöprodukter
och miljötjänster, dels klargöra förhållande mellan internationella miljö-
avtal (Multilateral Environment Agreements, MEA) och WTO:s
regelverk. Dessutom skall procedurer för ett förbättrat utbyte av informa-
tion mellan WTO- och MEA-sekretariaten förhandlas. Utöver detta slår
texten fast att WTO inom ramen för kommande förhandlingar skall
arbeta för att göra handel och miljö ömsesidigt stödjande och bidra till
processen inför mötet i Johannesburg 2002 om hållbar utveckling.
Regler
Det visserligen begränsade mandatet för förhandlingar om avtalen om
antidumping och om subventioner och utjämningsåtgärder bör ses som en
framgång. Det såg länge ut som om dessa avtal inte skulle kunna ändras
utan endast ”klarläggas” under den nya förhandlingsrundan.
Export från EU och dess medlemsländer är den främsta måltavlan för
de antidumpningåtgärder som vidtas av andra WTO-länder. Det är alltså
ett betydande intresse för unionen att få till stånd striktare regler om
dumpningundersökningar och åtgärder.

278

Handel och arbetsvillkor		Skr. 2001/02:160
Frågan om handel och mänskliga rättigheter i arbetslivet, och framförallt
en institutionell koppling mellan WTO och ILO (International Labour
Organisation), var högt prioriterat för Sverige vid ministermötet. Ett litet
steg på vägen togs genom att det positiva arbete som drivs i ILO
noterades i ministerdeklarationen. Som ett resultat av starkt motstånd från
u-landshåll var EU tvunget att acceptera en svagare formulering än
målsättningarna i EU:s rådsslutsatser.
38.2.2	Utvecklingsdimensionen
Ministerdeklarationen beaktar tydligt utvecklingssituationen i u-länder
och reflekterar i flertalet delar de intressen som u-länder krävt skall
inkluderas i texten. Sverige välkomnar den uttalade utvecklings-
inriktningen och anser att detta var en grundförutsättning för WTO:s
fortsatta	legitimitet, för u-ländernas vilja att påbörja förhandlingar och

förmåga att utnyttja handeln som ett utvecklingsinstrument.

Genomförande av ingångna avtal

Framsteg gjordes inför Doha och under ministerkonferensen på det för u- länder viktiga området genomförande av tidigare ingångna WTO-avtal. Ett separat beslut kunde fattas i Doha som omfattar ungefär hälften av de ca 100 genomförandefrågor som identifierats i förberedelseprocessen.

Tekniskt bistånd

WTO-sekretariatet instrueras att samarbeta med andra organisationer i syfte att stärka u-länders inhemska initiativ att göra handel till en del av sina utvecklingsplaner och strategier för att bekämpa fattigdom. WTO:s tekniska bistånd skall inriktas på att assistera u-länder i deras strävanden att dra nytta av WTO-medlemskapet, anpassa sig till WTO-reglerna och genomföra sina åtaganden. Prioritet skall ges till små, utsatta ekonomier, transitionsekonomier och stater utan representation i Génève.

I syfte att säkra en långsiktig och förutsägbar finansiering av det tekniska biståndet ges WTO:s budgetkommitté i uppgift att ta fram en plan över hur en sådan finansiering skall ske.

Deklarationen om TRIPS-avtalet och hälsa

Den politiskt viktiga deklarationen om TRIPS och hälsa var viktigt inför beslutet att inleda en ny förhandlingsrunda. Deklarationen visar att WTO- systemet är flexibelt och kan möta de krav som en hälsokris som hiv/aids- epidemin innebär. Deklarationen bidrar till att bringa klarhet i hur avtalets bestämmelser med betydelse för tillgång till läkemedel skall tillämpas. Deklarationen innebär inte att immaterialrättsskyddet urholkas. Det viktiga patentskyddet för att stimulera forskning och utveckling av

nya läkemedel kvarstår intakt.

279

De minst utvecklade länderna ges förlängda övergångstider till 2016	Skr. 2001/02:160
för att genomföra TRIPS-avtalets bestämmelser om patentskydd. Vad
gäller tvångslicenser i länder utan egen produktionskapacitet skall en
lösning på detta problem utarbetas i WTO:s TRIPS-råd.

38.3Unctad och råvarusamarbetet

38.3.1Unctad

Verksamheten i Unctad år 2001 skall ses i ljuset av det omfattande arbete som lades ner i samband med FN:s tionde konferens om handel och utveckling i Bangkok i februari 2000. Vid denna gjordes en uppföljning av förberedelserna inför FN:s tredje konferens för de minst utvecklade länderna i maj 2001 i Bryssel, vid vilken Unctad hade rollen som konfe- renssekretariat. Det mellanstatliga arbetet i Unctad präglades under året i övrigt av en lång rad sammankomster i form av expertmöten, kommis- sionsmöten och möten i Unctad:s styrelse Trade and Development Board (TDB).

Under perioden juni–november hölls ett tiotal expertmöten med inriktning på följande teman: teknologiöverföring; konkurrenslagstiftning och konkurrenspolitik; främjande av u-länders kapacitet för produktion och export av jordbruksbaserade produkter; energi och handel; bokför- ingsstandarder; elektronisk handel och internationella transporter; konsu- mentfrågor och konkurrens; främjande av små företags konkurrenskraft i u-länder; effekter av utländska direktinvesteringar på industrialisering och entreprenörskap i u-länder; jämlikhetsaspekter på handel och företag- ande.

Utöver nämnda expertmöten hölls även möten med kommissionen för vetenskap och teknologi för utveckling, ett styrelsemöte i TDB i juli, ett särskilt möte om kustlösa u-länder, ett möte i program- och budget- kommittén och ett nytt styrelsemöte i TDB i oktober. Sistnämnda möte hade fyra huvudfrågor på sin agenda: internationella finansiella frågor; stöd till de minst utvecklade u-länderna (MUL); Unctad:s bidrag till FN:s aktionsprogram för Afrika; genomgång av Unctad:s program för tekniskt bistånd. Därutöver behandlades även bistånd till Palestina och stöd till kustlösa u-länder.

38.3.2	Råvarusamarbetet
Sverige har fortsatt att aktivt delta i det internationella råvarusamarbetet,
även om den tidigare höga profilen under 1990-talet har ersatts av en
lägre aktivitetsnivå på grund av ändrade politiska och ekonomiska
förutsättningar.
Tron på regleringstänkande i det internationella råvarusamarbetet fick
under senare delen av 1990-talet successivt ge vika för marknadsanpas-
sade lösningar på råvarusektorns problem. Under det senaste året har
detta	bland annat märkts på att den privata sektorn getts en mer	280

integrerad och aktiv roll i det internationella råvarusamarbetet. Särskilt Skr. 2001/02:160 tydligt är detta i de nya avtalen när det gäller kaffe och kakao, där den

privata sektorn ges en klart specificerad och tydlig roll.

I den mån internationella råvaruavtal har en utformning och innehåll som gör dem till en del av den gemensamma handelspolitiken, så har EG exklusiv kompetens och kommissionen talar ensam för medlemsländerna. Detta gäller numera kaffe, olivolja, spannmål och socker. För andra råvaruavtal gäller delad kompetens. Avtal med delad kompetens mellan medlemsländerna och EG gäller råvaror som t.ex. tropiskt timmer. Medlemsländerna och kommissionen eftersträvar genom ett löpande och aktivt samrådsförfarande i rådsarbetsgruppen för råvaror, den s.k. PROBA-gruppen, att enas om gemensamma ståndpunkter och att alltid uppträda gemensamt på hela råvarufältet.

38.4GSP-tullförmåner för utvecklingsländerna

Det allmänna preferenssystemet (Generalized System of Preferences, GSP) är en del av den gemensamma handelspolitiken inom gemen- skapen.

Genom GSP-systemet beviljas utvecklingsländer tullsänkningar eller tullfrihet på ett stort antal produkter. Ytterligare tullsänkningar kan fås om förmånslandet förbinder sig att antingen följa de grundläggande rättigheterna för arbetstagare eller att skydda miljön genom hållbar förvaltning av tropiska skogar. Moldavien har beviljats förmåner på arbetsrättens område och Ryssland har ansökt men ännu inte beviljats denna särskilda ordning. Ukraina och Georgien har också anmält sitt intresse för denna särskilda förmån.

Allmänna rådet antog den 10 december den nya GSP-förordningen som gäller för perioden 1 januari 2002–2004. De viktigaste förändring- arna är att systemet har blivit betydligt lättare att använda och att det finns en större förutsägbarhet för de länder som blir anslutna eller uteslutna ur systemet. Fr o m den 1 januari kan en vara klassificeras som känslig eller icke-känslig. De känsliga produkterna får en tullnedsättning på 3,5 procentenheter (värdetull) eller 30 procent tullnedsättning av den specifika tullen, (t.ex. kr/kg).

Om ett förmånsland antagit och korrekt tillämpar de åtta ILO- konventionerna om mänskliga rättigheter för arbetstagare erhåller det ytterligare 5 procents tullavdrag. Samma sak gäller om landet i sin nationella lagstiftning har antagit och tillämpar internationellt erkända normer och riktlinjer för hållbar förvaltning av tropiska skogar. Ett u-land kan ansöka om båda förmånerna, vilket i den maximala situationen innebär en tullnedsättning med totalt 13,5 procent (3,5 procent + 5 procent + 5 procent = 13,5 procent).

I den nya GSP-förordningen finns också strängare krav på förmånsländerna vad gäller deras tillämpning av de grundläggande åtta ILO-konventionerna. Om ett förmånsland allvarligt och systematisk kränker föreningsfriheten, den kollektiva förhandlingsrätten eller princi- pen om ickediskriminering vid anställning och i yrkeslivet samt vid

281

barnarbete kan det uteslutas temporärt ur GSP-systemet efter en viss tids Skr. 2001/02:160 undersökning och dialog med förmånsländerna.

Pakistan har införlivats i GSP-förordningens drogregim och erbjuds nu tillsammans med de tidigare elva länderna från Centralamerika och Andinerna tullfrihet för ett stort antal varor. Detta skall ge dem incita- ment att ersätta sin narkotikahandel med produktion och export av andra varor. I den nya förordningen har kravet på anpassning till ILO- konventionerna och miljön införts som nya ingredienser.

38.4.1EBA–Everything-but-Arms

Handelspolitiskt inleddes det svenska ordförandeskapet med diskussioner om att de minst utvecklade länderna i världen – f.n. 49 stycken – skulle kunna erbjudas tull- och kvotfrihet för alla varor utom vapen och ammunition. Kommissionen hade under hösten 2000 presenterat sitt förslag under arbetsnamnet EBA (Everything-but-Arms) och denna fråga blev föremål för omfattande diskussioner. Slutligen kunde beslut fattas av allmänna rådet den 26 februari efter en dramatisk och lyckosam slutför- handling under handelsministerns ledning. Beslutet, som fick mycket uppmärksamhet i media, bland u-länder och lobbyingorganisationer samt beröm från FN, innebar att samtliga varor blev tullfria med omedelbar verkan med undantag för de tre känsliga produkterna socker, ris och bananer. För dessa beslutades om övergångsperioder och kvotsystem som innebär att bananer blir helt kvot- och tullfria år 2006 och ris och socker år 2009.

EBA-beslutet (EG) 416/2001 har helt inarbetats i den nya GSP-förord- ningen som allmänna rådet antog den 10 december 2001.

38.5Exportkrediter

Arbetet i EU:s rådsarbetsgrupp har, som normalt, även under år 2001 präglats av förberedelse inför och uppföljning av förhandlingar om statsstödd exportfinansiering i den ekonomiska samarbetsorganisationen Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD). Framsteg har gjorts främst på områdena miljöhänsyn, anpassning av OECD:s regelverk till världshandelsorganisationen WTO:s regelverk, hänsyn till skuldbördan vid exportfinansiering till de fattigaste länderna och gemensam tillämpning inom EU för statsstödda exportkrediter.

Miljöhänsyn vid statsstödd exportfinansiering

I november 2001 enades 24 av OECD:s 26 medlemsstater (undantag USA och Turkiet) att genomföra gemensamma riktlinjer om miljöhänsyn vid statsstödd exportfinansiering. På nationell nivå skall länderna den 1 januari 2002 påbörja genomförandet av överenskommelsen. Riktlinjerna är viktiga dels för att skapa skärpta miljökrav, dels för att skapa lika villkor för ländernas exportföretag.

282

Enligt riktlinjerna skall varje land ta hänsyn till miljö inklusive folk- Skr. 2001/02:160 omflyttningar och hänsyn till minoriteter.

Anpassning av OECD:s regelverk till WTO, jordbrukskrediter och fartygskrediter

Under året som gått har förhandlingarna i OECD om högsta tillåtna kredittider för jordbrukskrediter resulterat i att alla länder utom Kanada har accepterat det slutgiltiga förslaget. Då Kanada vidhåller sin inställ- ning kommer frågan troligen förhandlas vidare parallellt i OECD och WTO.

Slutförhandlingar i OECD förs i frågan om fartygskrediter. En över- enskommelse mellan de länder som har stor varvsindustri inklusive hela EU bör kunna vara inom räckhåll. USA har klargjort att de inte kommer att delta i denna överenskommelse.

Hänsyn till skuldbördan vid exportfinansiering till de fattigaste länderna

För att minska skuldbördan hos de fattigaste länderna, de s.k HIPC- länderna, Heavily Indepted Poor Countries (HIPC), antogs i OECD en principöverenskommelse om att undvika improduktiva utgifter. Informa- tion om vilken finansiering medlemsländerna givit HIPC-länder skall i framtiden lämnas till OECD och delvis till allmänheten.

Gemensam tillämpning inom EU för statsstödda exportkrediter

Under det svenska ordförandeskapet enades EU:s medlemsländer om hur de skall minska flexibiliteten vid erbjudande av de statsstödda exportkrediterna. Överenskommelsen trädde i kraft den 1 juli 2001.

39 Utvecklingssamarbete

EU har i och med Amsterdamfördragets ikraftträdande fått ett ökat antal mål och instrument för förbindelserna med omvärlden. Dessa omspänner säkerhetspolitik, handelspolitik, utvecklingssamarbete, migrationsfrågor, globala miljöfrågor och allmänna diplomatiska förbindelser med enskilda länder och regioner. Det som i ökande grad blivit tydligt under 2000 och ännu mer under 2001 är de starka samband som finns mellan dessa ämnesområden av de yttre förbindelserna. Den konferens som Sverige anordnade i december 2001 om EU:s externa förbindelser i den framtida globaliseringen visade bl.a. hur handelsvillkor påverkar tillväxt och välfärd i fattiga länder, hur fattigdom och hopplöshet kan främja våld- samma konflikter och terrorism samt att demokrati och respekt för mänskliga rättigheter kan påverka säkerhetsläget i en region. EU har i princip de flesta av de instrument som krävs för att i förbindelserna med omvärlden främja fred, utveckling och säkerhet. En viktig förutsättning

283

för detta är dock att samstämmigheten mellan olika instrument å ena Skr. 2001/02:160 sidan och mellan EU:s och medlemsstaternas egna åtgärder å andra sidan

förbättras avsevärt.

År 2001 präglades av arbetet med kursändring och effektivisering av EG:s utvecklingssamarbete. Den nya utvecklingspolitik som fastställts av rådet och Europaparlamentet under 2000 har börjat genomföras. Detta har skett dels genom en tillämpning av nya riktlinjer för landstrategier, dels genom att en koncentration av kommissionens ämnesmässiga samar- betsområden skett. Parallellt med detta har kommissionen börjat genom- föra den omfattande omorganisation som beslutades 2000. Genomföran- det av landprogram har anförtrotts det nybildade kontoret för europeiskt bistånd, Europe Aid Cooperation Office, som i sin tur ansvarar för utlokalisering av ansvar och personal till kommissionens delegationer.

På policyområdet har rådet under de svenska och belgiska ordförande- skapen berett och beslutat bland annat om nya former för samordning och samfinansiering av EG:s och FN:s verksamheter i partnerländerna, en ny form för rapportering till rådet av kommissionens fortgående reformarbete. Under det svenska ordförandeskapet beslutades att kom- missionen varje år skall ge en rapport till rådet över hur gemenskapens utvecklingspolitik genomförs och vilka resultat som uppnåtts under året. I oktober kom den första årsrapporten, som fick blandade reaktioner då den inte motsvarat alla förväntningar. Den utgjorde dock ett steg i rätt riktning och det viktiga arbetet med att utvärdera gemenskapens verk- samhet i dess partnerländer har tagit form.

Andra frågor som behandlats av rådet är två nya förordningar om stöd till minröjning, riktlinjer för anpassning av samarbetet till att förebygga konflikter, riktlinjer för stöd till fiskeriutveckling, handlingsprogram för att integrera jämställdhet mellan kvinnor och män, åtgärder för att uppnå målet för EG:s utvecklingspolitik att minska fattigdomen samt uppdrag till kommissionen att undersöka hur och när medlemsstaterna kan uppnå 0,7 procent av BNI i officiellt utvecklingsbistånd.

I detta avsnitt beskrivs i huvudsak de tvärgående aspekterna av EG:s utvecklingssamarbete, inklusive Cotonou-avtalet. För mer detaljerad be- skrivning av stödprogram se även respektive geografiskt avsnitt.

39.1EU:s politik för bekämpning av fattigdom i partnerländerna

Bekämpningen av fattigdom kräver att utvecklingssamarbetet orienteras mot att främja hållbar ekonomisk, social och ekologisk utveckling, demokratisering, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning, ökad jämställdhet mellan kvinnor och män samt integrering av utvecklings- länderna i världsekonomin. Kommissionen har i samarbete med experter från medlemsstaterna sökt ta fram riktlinjer för hur fattigdomsbekämp- ningen effektivt skall kunna bli en integrerad del av utvecklingssamar- bete och partnerskap. Rådet fick ta del av ett internt riktlinjedokument och uppmanade i november kommissionen att vidareutveckla metoderna i den årsrapport som skall underställas rådet i september/oktober varje år.

284

Sverige har sedan tidigare efterfrågat en ökad fattigdomsinriktning i Skr. 2001/02:160 biståndet. I förhandlingarna om den nya policyn lyfte Sverige särskilt

fram vikten av det flerdimensionella fattigdomsperspektivet. Vi lade särskilt fokus på den politiska dimensionen, dvs. betydelsen av att stödja demokratisering och folkligt deltagandet för att minska fattigdomen. På bland annat svenskt initiativ riktades också speciell uppmärksamhet mot de minst utvecklade och andra låginkomstländer samt på betydelsen av nationellt utarbetade fattigdomsstrategier. Sveriges prioriteringar åter- speglas således tydligt i deklarationen i enlighet med den internationella konsensus som mer och mer råder gällande fattigdomsbekämpning.

39.1.1Prioriterade arbetsområden

Kommissionen och rådet har vidare identifierat sex centrala arbetsom- råden som EG:s bistånd skall inriktas på. Dessa är handelspolitik i relation till utveckling, regional integration och samarbete, makroeko- nomiska reformer och rättvis tillgång till social service, transporter, livs- medelssäkerhet och hållbar landsbygdsutveckling, samt institutionell kapacitetsuppbyggnad. Sektorerna skall ses som medel för fattigdoms- bekämpning, snarare än som mål i sig. Valet av sektorer baseras dels på EG:s komparativa fördelar, vilket innebär en strävan att maximera utvecklingssamarbetets genomslag, dels på hänsyn till kommissionens personalresurser.

Utöver dessa sektorer beslutades också att ett antal s.k. horisontella aspekter skall genomsyra gemenskapens bistånd. Dessa är respekt för och främjande av mänskliga rättigheter, inklusive barnets rättigheter, jämlikhet mellan män och kvinnor samt en miljömässigt hållbar utveckling. Konfliktförebyggande och krishantering, hiv/aids samt IT/den digitala klyftan skall tas under systematiskt beaktande.

39.1.2Utveckling av samarbetet med civila samhället

I EU:s policydeklaration, från november 2000, understryks betydelsen av ett förstärkt partnerskap med det civila samhället i utvecklingssamarbetet. Sverige har aktivt verkat för denna förändring i synsätt; från en i stor utsträckning ensidig inriktning på enskilda organisationer som kanaler för att genomföra gemenskapens prioriteringar till en större förståelse för det civila samhällets organisationer som självständiga aktörer med betydelsefulla, kompletterande erfarenheter.

39.2 Ökad effektivitet genom reformer och nya metoder

Under 2000 satte kommissionen i gång en omfattande reform som svar
dels på upprepade krav från olika aktörer, inklusive svenska regeringen,
dels på en ohållbar intern situation på kommissionen. Under 2001
fortsatte arbetet med reformerna och med att förbättra samordningen i
fält. I oktober presenterade kommissionen för första gången en samlad
sammanställning över det yttre stödet, dvs. biståndet.	285
	285

39.2.1

Institutionell reform nödvändig

Skr. 2001/02:160

I samband med en övergripande utvärdering av EG:s utvecklingssam- arbete 1999 gav rådet kommissionen i uppdrag att utarbeta ett åtgärds- paket för dessa problem och andra missförhållanden. Kommissionen svarade våren 2000 genom att dels presentera ett specialprogram för reformering av det externa stödet och dels genom förslag om en ny utvecklingspolitik.

Det institutionella reformpaketet innehåller följande grundstenar:

–ökad inriktning mot resultat som del av en övergripande reformering av kommissionen,

–stärkande av programmering baserat på det ramverk för landstrategier som togs fram år 2000,

–sammanslagen projekthantering vid nytt kontor, Europe Aid Coopera- tion Office,

–organisatoriska och administrativa förenklingar, bland annat genom revidering av budgetförordningen,

–överföring av beslutskompetens och resurser till delegationerna i fält,

–stärkt utvärderingsfunktion under Europe Aid Cooperation Office,

–ny inriktning av kommittéarbetet till strategiska frågor.

EuropeAid Co-operation Office etablerades i början av 2001 samtidigt som man gick vidare med att integrera de uppgifter i kommissionens verksamheter som externa byråer tidigare hade skött. Förberedelser skedde för en första omgång av delegering till fält med början 2002. Kommissionen satte också i gång med att utarbeta nya eller reviderade strategier för i princip samtliga berörda länder. Efter granskning av kommissionens nya interna kvalitetssäkringsgrupp presenterades de första strategierna för medlemsstaterna under hösten 2001.

Sverige har varit en av de ivrigaste förespråkarna för reformerna. Vid rådets (utveckling) möte i maj 2001 fokuserade därför det svenska ordförandeskapet på hur biståndet skall effektiviseras. Rådet beslutade om närmare samarbete mellan EG och FN, bland annat genom mer flexibla finansieringsformer. Dessutom fattades beslut om den handlings- plan och den rapport som kommissionen varje år skall ställa samman om genomförandet av utvecklingspolitiken.

I oktober presenterade kommissionen så den första årsrapporten om genomförandet av det yttre stödet. Vid rådsmötet i november ansåg ut- vecklingsministrarna att det var ett stort framsteg att kommissionen nu för första gången har tagit fram en sammanställning över hela bistånds- verksamheten. Dock var kommissionen och medlemsstaterna överens om att rapporten behövde förbättras vad gäller t.ex. resultatanalys av genom- förandet av utvecklingspolitiken, inklusive samstämmighetsfrågorna.

39.2.2 Samordning för förbättrad samstämmighet

Diskussionen om behovet av samordning dels internt inom EU, dels
externt med andra aktörer tog ökad fart under 2000. Detta ledde till att
allmänna rådet antog nya riktlinjer för EU-samordning i fält vid sin
orienteringsdebatt om de externa åtgärderna i januari 2001. En av huvud-
punkterna i riktlinjerna är att EU-samordning skall vara en del av den	286
	286

övergripande lokala samordningen av utvecklingsinsatser, vilken skall Skr. 2001/02:160 ske med samarbetslandet i ledande roll. Specifik EU-samordning skall

därför endast genomföras i sådan utsträckning att det ger mervärde för samarbetslandet.

39.3Cotonou-avtalet – samarbete i ny form

Cotonou-avtalet är det nya partnerskapsavtalet mellan gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och 77 länder i Afrika, Karibien och Stilla havet, å andra sidan (de s.k. AKS-länderna, f.d. AVS-länderna). Avtalet, som undertecknades den 23 juni 2001, ersätter den gamla Lomé- konventionen som styrt samarbetet mellan EU och AVS-länderna under de senaste 25 åren. Det nya avtalet innehåller flera olika dimensioner: politik, handel och utvecklingssamarbete.

39.3.1Regionala ekonomiska partnerskapsavtal

I Cotonou-avtalet anges att EU och AKS-länderna senast i september 2002 skall inleda förhandlingar om en ny handelsordning byggd på eko- nomiska partnersavtal som också innefattar regionala sammanslutningar inom AKS-gruppen. För att stödja regional integration har ett regionalt stödprogram påbörjats. Detta har som mål att:

–utveckla och stärka kapacitet hos institutioner, regeringar och lagstift- ande församlingar,

–främja politiskt och ekonomiskt samarbete och integration,

–främja hållbar social och ekonomisk utveckling.

Under året har EG gett stöd till den Västafrikanska ekonomiska och monetära unionen (UEMOA) och den Västafrikanska ekonomiska gemenskapen (ECOWAS) som delvis omfattar samma ländergrupp i Västafrika. UEMOU har redan en fungerande monetär union omfattande åtta länder och en tullunion.

Visst stöd har också lämnats till regional integration i Centralafrika. Den gemensamma marknaden för östra och södra Afrika (COMESA)

stöds i sitt arbete med att omvandla sitt frihandelsavtal till en tullunion. Den mellanstatliga myndigheten för utveckling (IGAD) och den Östafri- kanska gemenskapen (EAC), som båda samarbetar med COMESA har också fått stöd under året. En annan viktig sammanslutning är Gemen- skapen för utveckling i södra Afrika (SADC), som fått stöd för institutio- nell uppbyggnad på en rad handelsområden.

I Karibien och Stilla havsområdet samarbetar man med bland annat AKS-forum för Karibien (CARIFORUM) och Karibiska gemenskapen (CARICOM). Vidare understöds Forum för södra Stilla havets sekretar- iat.

Ovan uppräknade verksamheter har som syfte att underlätta bildandet av de nya samarbetsformerna mellan EU och AKS-staterna på handelns område.

287

39.3.2

Politisk dialog inom biståndsramen

Skr. 2001/02:160

Cotonou-avtalet vilar på en gemensam värdegrund baserad på respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättsstaten och god sam- hällsstyrning. Dessa värden skall främjas av samarbetet.

Cotonou-avtalet innehåller flera artiklar som anger ramarna för den politiska dialogen mellan de olika AKS-länderna och EU och dess med- lemsländer. Artikel 8 heter Politisk dialog och anger ämnen och former för den politiska dialogen. Artikel 9, Grundsatser och grundelement, slår fast grundprinciper om bl.a. mänskliga rättigheter. Artikel 11, Fredskap- ande åtgärder, konfliktförebyggande och konfliktlösning, vidgar samar- betets omfattning på det politiska planet. Artikel 96, Avtalets grundsat- ser: samrådsförfarande och respekt för mänskliga rättigheter, demokra- tiska principer och rättsstatsprincipen möjliggör en formaliserad dialog där biståndets fortsatta genomförande kan ifrågasättas och avbrytas om grundsatserna i avtalet inte följs.

Det nya regelverket på detta område har utnyttjats för en fördjupad dialog med länder som Haiti, Fidji, Togo, Elfenbenskusten och Zimba- bwe.

39.3.3Icke-statliga aktörer

Icke-statliga aktörer, dvs. näringslivet, arbetsmarknadens organisationer, inklusive fackföreningar, och det civila samhället, ges en framträdande roll i Cotonouavtalet.

Enligt avtalet skall de icke-statliga aktörerna, när så är lämpligt, underrättas om och inbegripas i samråd om riktlinjer och strategier för samarbete, prioriteringar samt om den politiska dialogen. För att möjlig- göra detta skall de icke-statliga aktörerna engageras i genomförande och ges stöd för kapacitetsuppbyggnad så att deras kompetens kan stärkas.

Ett omfattande arbete har inletts inom kommissionen för att genomföra avtalets intentioner i detta när det gäller. Detta innebär bland annat ett närmare samarbete med organisationerna i samarbetsländerna i syfte att främja deras deltagande i processen. Riktlinjer har tagits fram av GD Utveckling för att vägleda kommissionens representationer i samarbets- länderna, och särskilda medel avsätts i kommissionens landramar för att stödja organisationernas deltagande i processen.

Under hösten 2001 har det belgiska ordförandeskapet beträffande AKS-länderna lyft upp det civila samhällets i roll i genomförandet av Cotonou-avtalet och procedurslutsatser i frågan antogs vid utvecklings- rådets möte i november.

Det meddelande från kommissionen om det civila samhällets roll enligt Cotonou-avtalet som aviserats till hösten 2001 har under det gångna året åter igen givits förändrad inriktning och ett meddelande med en bredare ansats har nu aviserats till våren 2002. Meddelandet väntas täcka det civila samhällets roll i utvecklingsprocessen som helhet.

288

39.4

Humanitärt bistånd

Skr. 2001/02:160

Kommissionens humanitära kontor ECHO förfogade 2001 över en budget på 520 miljoner euro, vilket gör gemenskapen till en av världens största givare av humanitärt bistånd. Under 2001 togs flera beslut som var av stor vikt för kommissionens arbete med humanitära frågor. Dessa rörde bland annat ECHO:s samarbete med andra organisationer, framför allt FN, och ECHO:s arbete med kopplingen mellan katastrofinsatser och mer långsiktigt utvecklingssamarbete. Vidare beslutade ECHO under året att det fokus man haft för sitt arbete under 2001, dvs. ett särskilt fokus på "bortglömda kriser", skulle vara gällande även under 2002.

Sverige har aktivt förespråkat ett närmare samarbete mellan ECHO och humanitära FN-organ, framförallt UNHCR, FN:s livsmedelsprogram (WFP) och OCHA. En viktig del i ett mer strategiskt partnerskap mellan kommissionen och FN är former för finansiering, inklusive behovet av förutsägbarhet och flexibilitet samt upprättandet av en kontinuerlig dialog med FN om prioriteringar och strategiska frågor. Främjandet av ett bättre partnerskap mellan EG och FN var också en viktig fråga under det svenska ordförandeskapet. Efter att kommissionen lagt sitt förslag kunde rådet anta slutsatser i frågan i maj. I slutsatserna etablerades att samarbetet mellan EG och FN skulle ske på basis av komparativa fördelar men att FN hade ett globalt mandat och vissa operativa fördelar, att projektfinansiering av humanitära FN-organ inte var en bra lösning på längre sikt utan att man måste sträva efter mer programinriktat samarbete. Slutsatserna sade även att kommissionen skulle genomföra en utvärde- ring av sitt samarbete med de olika FN-organen och sedan återkomma med ett förslag över vilka delar av FN-systemet man önskade upprätta detta mer långsiktiga programinriktade samarbete. Detta arbete pågår inom kommissionen och förväntas rapporteras till rådet under första halvan av 2002.

Ökad effektivitet i kommissionens utvecklingssamarbete är en över- gripande svensk prioritering. Som en del av detta ingår även en mer effektiv samordning av katastrofinsatser, rehabilitering och utvecklings- insatser. Under 2001 behandlades kommissionens strategi för kopplingen mellan katastrofinsatser, rehabilitering och utveckling. Rådet antog slut- satser om kommissionens strategi i vilka man beslutade att kommissionen skulle etablera bättre interna samordningsmekanismer, att kommissionen skulle delta mer aktivt i internationella samordningsinitiativ samt att kommissionen, vid händelse av kris i ett specifikt land, skulle utveckla ett addendum till sin landstrategi för landet i fråga. Detta för att ytterligare främja koordinering av alla relevanta instrument.

Sverige kommer även i kommittén för humanitärt bistånd att fortsatt verka för effektivare samordning mellan ECHO och andra delar inom kommissionen, inklusive kommissionens fältrepresentation.

39.5Livsmedelsbistånd och livsmedelssäkerhet

Kommissionen strävar efter att integrera livsmedelssäkerhet i det bredare

perspektivet av fattigdomsbekämpning och jordbruksutveckling. Livs-

289

medelssäkerhet har fastställts som ett av sex prioriterade områden för Skr. 2001/02:160 EU:s deklaration om utvecklingspolitik (november 2000).

EG:s program för livsmedelsbistånd och livsmedelssäkerhet syftar till att främja livsmedelsförsörjningen i de fattigaste länderna. Budgeten för 2001 motsvarade ca 450 miljoner euro. Programmet omfattar 34 priori- terade låginkomst- och icke självförsörjande länder. Länderna delas upp i två kategorier: länder som har strukturella försörjningsproblem till exempel Bangladesh, Etiopien, Haiti och Mozambique och krisdrabbade länder, till exempel Angola, Nordkorea, Palestina, Somalia och Rwanda. Hälften av programmets budget kanaliseras direkt till mottagarländerna, ca 20 procent ges multilateralt genom FN:s livsmedelsprogram (WFP) och ca 18 procent via enskilda organisationer.

Programmet syftar till att stödja partnerländerna i utformning av strategier för långsiktig livsmedelssäkerhet, främja landsbygds- och jordbruksutveckling samt hjälpa länder i krissituationer. EG:s åtagande till konventionen för livsmedelsbistånd finansieras under programmet. Kommissionen och medlemsstaterna är efter USA den näst största givaren till konventionen för livsmedelsbistånd.

En utvärdering av programmet gjordes år 2000. Utvärderingen visade att programmets insatser för livsmedelssäkerhet utgör ett viktigt instru- ment för fattigdomsbekämpning och kan vara en viktig länk från rehabiliteringsinsatser till mer långsiktig utveckling. Utvärderingen pekade på vikten att integrera programmets insatser inom ramen för övergripande landsstrategier. Behovet av att utveckla indikatorer för att kunna mäta resultat påpekades. Kommissionen har i september 2001 pre- senterat ett meddelande om den framtida inriktningen för programmet. Rådet har ännu inte tagit ställning till meddelandet.

39.6Horisontella frågor både mål och medel

Horisontella frågor som mänskliga rättigheter, miljöhänsyn, jämställdhet, konfliktförebyggande, osv. är i stor utsträckning en avspegling av inter- nationella konventioner eller slutdokument från FN:s världskonferenser. För flera av dem finns det också målsättningar uttryckta i de internatio- nella utvecklingsmålen, vilka bekräftades genom FN:s milleniedek- laration. Detta gör att frågorna ingår i målformuleringar i ett ökat antal projekt och program som får EG-finansiering. Men de horisontella frågorna är också viktiga att utnyttja som medel för att uppnå andra mål, som minskad fattigdom, ökad demokrati, ökad tillväxt och integration i världsmarknaden. Det handlar alltså om att integrera de horisontella aspekterna varhelst det är relevant för ökad effektivitet i insatserna.

39.6.1Mänskliga rättigheter och demokrati centrala teman

Demokrati och mänskliga rättigheter är centrala teman för EU:s förbin- delser med omvärlden, inklusive för utvecklingssamarbetet. För ända- målet finns ett särskilt anslag – EIDHR (European Initiative for Democracy and Human Rights). Det uppgick under året till ca 100

290

miljoner euro. Användningen styrs av kommissionens förordningar 975 och 976/1999. Dessa gäller för perioden 1999–2004. Genomförande- kommittén för demokrati och mänskliga rättigheter inrättades i juli 1999 i enlighet med förordningarna.

Insatserna ligger under år 2001 under kapitel B7-7 med fem budgetlinjer: mänskliga rättigheter, demokratisering, konfliktförebygg- ande, valstöd samt internationella brottmålsdomstolar.

För år 2001 gäller följande elva övergripande tematiska prioriteringar: stöd till tortyroffer, utbildning i frågor om mänskliga rättigheter, kampen mot främlingsfientlighet och rasism inklusive stöd till urbefolkningar, främjande av medborgerliga och politiska rättigheter (särskilt åsikts- och yttrandefrihet inklusive rätten att använda sitt eget språk), barnets rättigheter, stärkande av rättsstaten inklusive kamp mot dödsstraffet, främjande av pluralism inklusive fria media, stöd till valprocesser, god samhällsstyrning (bland annat antikorruptionsåtgärder), folkligt del- tagande samt konfliktförebyggande (inkl.stöd till den internationella brottsmålsdomstolen och de internationella tribunalerna). Stor omsorg läggs vid samstämmighet mellan EU:s ståndpunkter i FN och med unionens övriga politiska prioriteringar.

Genomförandekommitténs möten under år 2001 präglades av kommis- sionens omorganisation och inrättandet av EuropeAid. Arbetsfördelning- en mellan direktoraten skall vara sådan att RELEX utarbetar policydirek- tiven och EuropeAid ansvarar för den övriga projektcykeln, inklusive identifikation av projekt, ingående av avtal, genomförande och uppfölj- ning. EuropeAids enhet F3 hade under året inte full bemanning för dessa frågor.

I revisionsrättens särskilda rapport 12/2000 kritiserades kommissionen bland annat för stora eftersläpningar som rör insatser på området demokrati och mänskliga rättigheter, bristande policy- och administrativ styrning och uppföljning samt dålig synlighet. Eftersläpningarna betades i huvudsak av i början av året.

Anslaget används i huvudsak i tre former: förslagsinbjudan till europa- baserade enskilda organisationer, delegerade medel till ett antal av komissionen delegationer i fält samt till riktade insatser. I februari 2001 verkställdes en förslagsinbjudan till enskilda organisationer via en annons i EGT. Kommissionen mottog drygt 1400 förslag. Dessa delades in i fyra grupper för bedömning av en granskningskommitté: antagna projekt uppgick slutligen till ca 58 miljoner euro. Ett mindre antal projekt har lagts på väntelista för finansiering över 2002 års budget. Kommissionen kunde konstatera att processen kunnat hanteras med att det hade engagerat 22 personer på heltid under sex månader. Arbetssättet är mycket personalkrävande och arbetsintensivt. Det är tveksamt om det finns kapacitet att upprätthålla denna arbetsform varje verksamhetsår. Till detta kommer att det också från de sökande organisationernas sida krävs omfattande arbetsinsatser för att utarbeta förslagen. Beslut har under årets fattas om delegerade medel för EIDHR-projekt till ca 30 delegationer i fält.

Under våren 2001 antogs rådslutsatser om EG:s stöd till val och valobservationer samt rådsslutsatser om mänskliga rättigheter och demo- kratisering i tredjeland. I samarbete mellan kommissionen, det svenska

Skr. 2001/02:160

291

ordförandeskapet och International IDEA genomfördes en konferens på Skr. 2001/02:160 temat demokrati och mänskliga rättigheter i konfliktförebyggande.

Sverige har också i kommittén, på inbjudan av kommissionen, gjort en särskild redovisning av svenska erfarenheter av demokrati och mänskliga rättighet som tvärgående frågor i andra biståndsprogram.

Den svenska linjen har sedan kommittén inrättades varit att efterlysa policy och prioriteringsdiskussioner. Arbetet i kommittén utvecklas också tydligt åt detta håll. Det planeringsdokument som kommissionen arbetar fram för 2002 års prioriteringar har ingående diskuterats vid två tillfällen i kommittén. Inrättandet av EuropeAid har också tydliggjort kopplingarna mellan policy och verkställighet och de tydliga begräns- ningar som kommissionen har i administrativa resurser och personal.

39.6.2Integration av miljö och hållbar utveckling

Under det svenska ordförandeskapet kunde en strategi för integrering av miljöhänsyn för att främja hållbar utveckling antas av utvecklingsrådet. Strategin bygger på det arbetsdokument kommissionen redovisade i april 2001. Strategin presenterar hur miljöhänsyn kan bidra till fattigdoms- bekämpning och hur EU bäst kan stödja utvecklingsländerna att själva verka för en hållbar utveckling.

Miljöhänsyn skall i linje med strategin integreras i alla instrument och program, i synnerhet landstrategierna och i de sex prioriterade områdena inom den nya utvecklingspolitiken. Centralt är att systematiskt göra stra- tegiska miljöanalyser när insatser görs för att integrera miljöfrågorna i landstrategierna. Vidare understryks vikten av att stödja utvecklings- länderna genom ökad samstämmighet mellan EU:s olika politikområden, t.ex. handel, fiske och jordbruk. Genomförandet av strategin kommer rapporteras årligen i kommissionens samlade årsrapport för EG-biståndet. Strategin skall också revideras regelbundet med början 2004. För uppföljning och översyn skall relevanta indikatorer användas. Viktigare insatser under 2002 är att nationella miljöprofiler och integrering av miljö genomförs i alla landprogram för AKS-länderna och att miljökon- sekvensbedömningar görs för alla relevanta biståndsprojekt. Inom kom- missionen pågår också interna utvecklingsinsatser och utbildningar för att samla rätt kompetens för genomförande av strategin.

Sverige verkar aktivt – särskilt i genomförandekommittéerna – för att strategin genomförs på alla nivåer av EG:s utvecklingssamarbete.

Inom EG-biståndet har särskilda medel, totalt 93 miljoner euro avsatts för budget perioden 2000–2006 för att främja integrering av miljöhänsyn. Under år 2000 har ca 13 miljoner EURO tagits i anspråk, vilket volym- mässigt är ett bra resultat. 2004 skall kommissionen presentera en utvär- dering av insatser som finansierats med dessa medel 2000–03. Stödet till utvecklingsländerna kan ges för att de skall utarbeta och genomföra politiska åtgärder, strategier, investeringar och teknik för att främja en hållbar utveckling. Särskilt skall sådana aktiviteter främjas som bidrar till att utrota fattigdom. Vidare är stöd för genomförandet av internationella miljöavtal väsentligt. På grund av den begränsade budgeten, och då den grundläggande principen bör vara att kostnaderna för att integrera

292

miljöaspekter skall täckas inom respektive program för utvecklingssam- Skr. 2001/02:160 arbete, bör aktiviteter finansierade med hjälp av denna förordning fram-

för allt ha en katalytisk funktion.

Genombrott i klimatförhandlingar

I de förhandlingar som under året skett inom ramen för klimatförhand- lingarna har EU varit drivande, vilket bland annat bidragit till inrättandet av nya fonder för att kanalisera stöd dels till u-länderna generellt och dels specifikt till de minst utvecklade länderna. Fonderna kommer att inordnas under den globala miljöfonden GEF.

Vid utvecklingsrådets möte i november redogjorde kommissionen för sin uppföljning av effekterna från Kyoto-protokollet på EG:s utvecklings- politik. Kommissionen avser att presentera ett meddelande i ärendet under det danska ordförandeskapet.

39.6.3Jämställdhet – en svensk prioritet

Under år 2001 var den viktigaste frågan vad gäller jämställdhet i utveck- lingssamarbetet att få beslut om ett nytt handlingsprogram för integrering av jämställdhetsperspektivet och framför allt att säkra resurser för planens genomförande

På våren presenterade kommissionen utkast till en ny mer ambitiös handlingsplan för jämställdhet i utvecklingssamarbetet. Planen innehöll bl.a. förslag om att tydligare uppmärksamma gender och jämställdhet i kommissionens prioriterade arbete bland annat fattigdomsbekämpning, och erforderlig tilldelning av resurser för att de ambitioner som anges i programmet skall kunna omsättas i praktisk handling.

Sverige deltog under hösten aktivt i arbetet med att utforma starka rådsslutsatser för att stödja det förslag kommissionen utarbetat, särskilt som rör resurser så att programmet kan realiseras. Rådsslutsatserna antogs av rådet i november.

Beslutet innebär bland annat att kommissionen och medlemsländerna föreslås upprätta klara mål och strategier i syfte att få ett ökat genomslag för jämställdhet i utvecklingssamarbetet. Ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i alla förordningar och riktlinjer som styr utvecklings- samarbetet i kommissionen och medlemsländerna, dvs. i policy- och pro- jektarbete och dialoger, i planering, översyner och utvärdering, i landstra- tegier och på sektornivå.

I arbetet mot fattigdom skall särskilda satsningar göras på att identi- fiera strategier som angriper grundorsakerna till att flertalet av världens fattiga är kvinnor.

Programmet omfattar utbildning av alla tjänstemän inom EU:s bi- ståndsadministrationer, såväl centralt som i fält, i syfte att höja kompe- tensen i arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i biståndet.

Medlemsländerna och kommissionen skall utbyta erfarenheter om arbetet med att stärka ett jämställdhetsperspektiv i utvecklingssamarbetet och bland annat delge varandra och partnerländer goda exempel och

strategiska arbetsmetoder. Särskilda satsningar skall göras för att stärka

293

samarbetsländernas kapacitet att arbeta med dessa frågor. Såväl Skr. 2001/02:160 medlemsländerna som kommissionen skall regelbundet rapportera om

åtgärder som vidtagits.

Sverige välkomnar förslaget som stärker och kompletterar svenska regler och det jämställdhetsmål i utvecklingssamarbetet, som slogs fast av riksdagen våren 1996. Sverige har redan börjat genomföra flera av de satsningar som ingår i slutsatserna från utvecklingsrådet genom om- fattande satsningar på att utveckla strategier för att stärka jämställd- hetsperspektivet och kompetensen i utvecklingssamarbetet.

39.6.4Nya tankar om konfliktförebyggande och utveckling

I november 2000 fastlade rådet och kommissionen gemensamt i en deklaration om gemenskapens utvecklingspolitik, att särskild hänsyn skall tas till konfliktförebyggande i programmering av bistånd. Detta har beaktats i allt större grad och fått allt större genomslag under 2001. Fram- förallt har det manifesterats i en rad referenser i olika beslut där det viktigaste beslutet under året var antagandet av ett EU-program för förebyggande av väpnade konflikter vid toppmötet i juni. Programmet fastslog bland annat att kommissionen skall förstärka de konflikt- förebyggande delarna, framförallt vad gäller utvecklingssamarbetet men även det mer kortsiktiga humanitära samarbetet. Därtill betonas behovet av att se konfliktförebyggande arbetet i ett brett perspektiv, dvs. för att lyckas med arbetet krävs det att de instrument som står till förfogande (utvecklingssamarbete, handel, politisk dialog etc) används effektivt genom att samtliga instrument riktar in sig på grundorsakerna till kon- flikter, som t.ex. fattigdom, avsaknaden av god samhällsstyrning, ojämn fördelning av resurser i samhället och avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter. Det konfliktförebyggande programmet var i sin tur baserat på ett kommissionsmeddelande som presenterades våren 2001. Tonvikten i kommissionens meddelande var fokuserad på hur EG:s utvecklings- samarbete skulle kunna integrera konfliktförebyggande-tänkandet inom olika områden samt hur samstämmigheten och samverkan kunde stärkas.

Utvecklingssamarbetet ses således numera som ett av de viktigaste instrumenten för s.k. strukturellt konfliktförebyggande, där tonvikten ligger på långsiktighet och partnerskap. Konkret innebär detta att det bland annat att konfliktförebyggande perspektivet skall beaktas i ana- lyserna i samtliga fall där kommissionen upprättar nationella strategier (Country Strategy Papers) för samarbete med tredjeland.

Sverige har under året arbetat vidare med att dessa beslut skall få allt större genomslag i bland annat de nationella strategier som upprättas av kommissionen men även i övrigt inom EU:s utrikespolitik. De senaste årens tydliga svenska prioritering av konfliktförebyggande har varit avgörande för utvecklingen inom både EU:s utrikes- och utvecklings- politik.

294

39.7

Samordning inom ramen för FN

Skr. 2001/02:160

EU:s medlemsstater och kommissionen samordnar sitt agerande i FN vad gäller flertalet frågor som rör utvecklingssamarbete, inklusive det nor- mativa arbetet i fackorganen. Däremot förekommer ingen EU samord- ning av arbetet i FN:s fonder och program, som t.ex. UNDP och WFP, där enskilda medlemsstater ger egna bidrag och deltar i styrelsearbetet utifrån en nationell ståndpunkt.

Samordningen är mycket omfattande inför t.ex. FN:s specialsessioner, i generalförsamlingen, i det ekonomiska och sociala rådet ECOSOC och i funktionella kommissioner. Samordningen under 2001 innebar att med- lemsstaterna utarbetade förslag till gemensamma förhandlingsståndpunk- ter, anföranden och resolutionsutkast om t.ex. hiv/aids, hållbar utveckling och barn.

Samordningen sker till viss del i Bryssel, men merparten äger rum i form av regelbundna möten i bland annat New York, Wien och Rom mellan medlemsländernas FN-delegater.

Under 2001 genomfördes stora FN-möten om de minst utvecklade länderna, om boende och bebyggelsefrågor och om hiv/aids. Därutöver pågick förberedelser inför de specialsessioner och världskonferenser som FN planerade för 2002 om barn, om utvecklingsfinansiering, om hållbar utveckling, om äldre och inför uppföljningen av Världslivsmedelstopp- mötet 1996.

39.7.1FN:s specialsession om hiv/aids

2001 ägnade EU mycket tid åt att förebereda och delta i den special- session som arrangerades i New York under sommaren om hiv/aids. Syftet med FN-konferensen var att komma överens om ett åtgärds- program för hur Hiv kan förebyggas och hur följderna av Hiv/aids kan mildras samt mobilisera politiskt engagemang i frågan.

Förberedelserna i Sverige innebar bland annat ett intensivt utbyte av åsikter med frivilligorganisationer kring vad som borde ingå i slutdoku- mentet. Under våren anordnades tre särskilda möten där riksdagsleda- möter, myndigheter och frivilligorganisationer informerades om förhand- lingsläget och möjlighet att komma till tals.

Förhandlingarna, som EU under svenskt ordförandeskap tog en mycket aktiv del i, resulterade i en politisk deklaration som bland annat slår fast åtaganden som regeringar uppmanas omsätta i praktisk handling. Doku- mentet betonade vikten av politiskt ledarskap för att bemöta epidemins orsaker och dess följder för såväl enskilda individer som för samhällen.

De frågor som var av särskild vikt för EU i diskussionerna var öppen- het kring sexualitet, jämställdhetsaspekter och att de förebyggande aktivi- teterna måste utgöra huvudspåret. Ifråga om behandling och vård underströk EU behovet att stärka primärsjukvården och hela hälsosystem, inte minst för att bidra till att läkemedel får de avsedda effekterna. EU betonade också vikten av det civila samhällets roll för att bemästra hiv/aids.

295

Tillfredsställande resultat nåddes vad gällde respekten för mänskliga Skr. 2001/02:160 rättigheter, om kvinnors rätt att bestämma över sin egen sexualitet, kul-

turella aspekters hämmande inverkan på förebyggande Hiv-insatser. Däremot tvingades mötet kompromissa om den lista över särskilt sårbara grupper som var föreslagen i deklarationen. De grupper som var mest kontroversiella var män som har sex med andra män, prostituerade och sprutnarkomaner. Specialsessionen får trots vissa kompromisser betraktas som framgångsrik, inte minst eftersom frågor som sällan behandlas av generalförsamlingen och som är kopplade till religiösa och kulturella värderingar diskuterades av regeringar.

Deklarationen har bidragit till att uppmärksamma ett av de största problemen som världen står inför. Det faktum att det nu finns tidsbe- stämda målsättningar och en global handlingsplan är i sig en framgång. Sessionen har också resulterat i att många länder förbundit sig att öka sina insatser för att bekämpa hiv/aids.

39.7.2EU värd för FN:s konferens om de minst utvecklade länderna.

I maj stod EU för första gången värd för en FN-konferens, FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna (MUL III). Statsminister Göran Persson var ordförande under öppningsceremonin och handels- minister Leif Pagrotsky under resten av konferensen.

Under konferensen och förberedelseprocessen var EU drivande i utarbetandet av en politisk deklaration samt ett nytt handlingsprogram för perioden 2001–2010 med syfte att bättre integrera MUL i världsekono- min och minska fattigdomen. Programmet antogs med det övergripande målet att möta Millenniedeklarationens mål att halvera fattigdomen till år 2015, ett mål som antogs av FN:s generalförsamling hösten 2000.

Viktiga frågor som Sverige drev i förhandlingarna å EU:s vägnar var vikten av god samhällsstyrning och fred för att främja utveckling, ökat tillträde till Europas marknad, fortsatta skuldlättnader, ökad effektivitet i biståndet genom bland annat avbindning, ökade investeringar i MUL och samordning av insatser från FN, Världsbanken och WTO.

I arbetet inför MUL III beslöt EU att ta ett initiativ som befriar de minst utvecklade länderna från tullar och kvoter på all export till EU, förutom vapen, det s.k. Everything But Arms (EBA).

39.7.3 FN:s specialsession om barn uppskjuten

Barntoppmötet år 1990 antog en deklaration och en handlingsplan som
rör barns överlevnad, skydd och utveckling (minskad barna- och mödra-
dödlighet, minskad undernäring bland barn under fem år, förbättrad
tillgång till rent vatten, goda sanitära förhållanden och grundutbildning
samt förbättrat skydd för särskilt utsatta barn). I september 2001 skulle
FN:s generalförsamling genomföra en specialsession kring uppföljningen
av barntoppmötet. Med anledning av de tragiska händelserna i New York
och Washington den 11 september beslutade dock generalförsamlingen
att skjuta upp mötet till i maj 2002. Vid vårens förberedande möten hade	296
	296

Sverige ansvaret för att koordinera och framföra EU:s ståndpunkter. EU Skr. 2001/02:160 framhöll bland annat att FN:s konvention om barnets rättigheter bör vara

utgångspunkt för åtgärder inom alla områden. EU betonade vidare betydelsen av barns deltagande, åtgärder mot diskriminering och våld i alla dess former samt positiva åtgärder för barn med funktionshinder. Viktiga frågor för EU som mötte motstånd under förhandlingarna var främst referenser till barnkonventionen och reproduktiv hälsa.

39.7.4Habitat: Extra möte i FN:s generalförsamling för att följa upp den andra världskonferensen om boende, bebyggelse och stadsutveckling – Istanbul+5

Boende, bebyggelse och stadsutveckling är viktiga element i FN:s arbete med miljö- och utvecklingsfrågor. Efter den första FN-konferensen med fokus på boendefrågor 1976 inrättades United Nations Centre for Human Settlements, UNCHS, vanligen kallat Habitat Centre, med säte i Nairobi. Habitat arbetar för att förbättra boendevillkor och livsmiljön med sikte på hållbar stads- och bebyggelseplanering. Den andra världskonferensen, Habitat II, ägde rum i Istanbul 1996. I förgrunden stod två teman: En rimlig bostad för alla samt en hållbar utveckling av människors boplatser i en värld med växande städer. Vid konferensen antogs Istanbuldeklara- tionen och Habitatagendan. En uppföljning och utvärdering av slutsats- erna och hur de tillämpats skulle ske fem år senare. I juni 2001 samlades man därför till ett extra möte, Istanbul + 5, med FN:s generalförsamling (UNGASS 25) i New York.

Under hela förberedelseprocessen inför den extra generalförsamlingen samarbetade EU:s medlemsländer mycket nära, bland annat i form av ett tiotal samordningsmöten i en informell rådsarbetsgrupp. I egenskap av ordförande i EU under första halvåret 2001 kunde Sverige aktivt bidra till utarbetandet av underlag för ett gemensamt och kraftfullt agerande. Ett konkret resultat av de gemensamma förberedelserna blev även en skrift "Implementing the Habitat Agenda – the European Union Experience", som sammanfattar medlemsländernas erfarenheter av hur dagordningen för Habitat genomförts i olika medlemsstater.

Den deklaration som antogs i New York har det officiella namnet ”Deklaration om städer och andra samhällen i det nya millenniet”. Deklarationen omfattar 68 paragrafer som innehåller frågeställningar av stort intresse för det fortsatta arbetet, inte minst inför världstoppmötet i Johannesburg 2002 med uppföljning av 1992 års världskonferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro. Det gäller i synnerhet frågor om fattigdom, demokrati och jämställdhet, men också behovet av att inte- grera bebyggelsefrågorna med arbetet på miljöområdet inom ramen för Agenda 21, och att i den fortsatta urbaniseringen beakta kommunernas, de ideella organisationernas och näringslivets olika roller för en hållbar utveckling.

297

39.7.5

Nya gemensamma grepp för att uppnå Millenniemålen

Skr. 2001/02:160

Under våren 2001 intensifierades de fortsatta förberedelserna inför den internationella konferensen om finansiering för utveckling ("the International Conference on Financing for Development", FfD) som äger rum i Monterrey, Mexiko 18–22 mars 2002. Konferensen kommer att äga rum i FNs regi på högsta politiska nivå, inklusive toppmöte. Syftet är att diskutera hur olika finansieringskällor – inhemska och internationella, privata och offentliga – tillsammans kan verka för att uppnå de mål och åtaganden som uppställs i Millenniedeklarationen. Processen är unik eftersom det är första gången som FN, Världsbanken, IMF och WTO gemensamt förbereder ett FN-initierat högnivåmöte och låter finansie- ringsfrågorna stå i centrum. Ett flertal förberedande möten arrangerades under det svenska ordförandeskapet i Stockholm, Bryssel, och New York. Sverige och övriga medlemsstater är mycket engagerade i de pågående förberedelserna. Under det svenska ordförandeskapet lyckades medlemsstaterna uppnå gemensamma ståndpunkter om frågor som man särskilt vill prioritera. Det belgiska ordförandeskapet har sedan byggt vidare på detta arbete i de fortsatta förhandlingarna i Bryssel och New York. Sverige innehar en av de två ordförandeposterna i FfD-byrån med 15 personer som upprättats i FN i New York för att leda den för- beredande kommitténs arbete. Även Danmark ingår i byrån.

39.7.6FN:s världskonferens mot rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans

Under första delen av år 2001 pågick intensiva förberedelser och för- handlingar vad gäller FN:s världskonferens mot rasism, rasdiskri- minering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans, som hölls i början av september i Durban, Sydafrika. Förhandlingarna, som EU och Sverige tog en mycket aktiv del i, utmynnade i en deklaration och ett handlings- program, som bland annat innehåller praktiska förslag och rekommen- dationer till åtgärder för att bekämpa dagens former av rasism, rasdiskri- minering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans. Åtgärder inom områdena utbildning, information samt medias och Internets roll betonas. Vidare uppmuntras stater att anta nationella handlingsprogram för att bekämpa rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans.

39.8EG:s agerande vad gäller viktiga tvärsektoriella frågor

Utöver de tematiska områden som täckts in ovan är EG aktivt på ett flertal områden som framför allt berör utvecklingssamarbete. Några av de som bör nämnas för 2001 är samfinansiering med enskilda organisa- tioner, smittsamma sjukdomar, åtgärder mot landminor samt makro- finansiellt stöd och utlåning via Europeiska investeringsbanken.

298

39.8.1

Utveckling av samarbetet med civila samhället

Skr. 2001/02:160

De enskilda organisationerna, och i vidare bemärkelse det civila sam- hället, spelar en stor roll i det europeiska utvecklingssamarbetet. Kom- missionen kanaliserar från olika budgetposter över en miljard euro varje år till enskilda organisationer.

Samarbetet med enskilda organisationer kan dels ske genom att de kontrakteras för att genomföra EG-finansierade projekt, dels genom att EG kan erbjuda samfinansiering av insatser som initierats av organisa- tionerna själva.

Den särskilda budgetposten för samfinansiering med europeiska enskilda organisationer uppgick år 2000 till ca 200 miljoner euro. För att kvalificera för samfinansiering skall organisationerna vara icke-statliga, självständiga, ideella, ha sitt säte i en medlemsstat och huvuddelen av deras ekonomiska resurser härröra från Europa. Bidragsgrundande är att insatserna genomförs i samarbete med organisationer i utvecklingslän- derna i syfte att bekämpa fattigdom eller att de utgör informationsinsatser om utvecklingssamarbete i Europa.

En ökning har under den senaste 10-årsperioden skett av detta stöd, vilket lett till problem för kommissionen att hantera det stora antalet ansökningar. Samfinansieringsstödet har lidit av samma byråkratiska tröghet som andra delar av EG:s utvecklingssamarbete, bland annat på grund av komplicerade procedurer och regelverk, liten eller ingen öppenhet i beslutsfattandet samt stora förseningar vad gäller avtal och betalningar. Till detta kommer upprepade omorganisationer och förändrat regelverk. Detta har lett till att svenska organisationer i vissa fall valt att inte söka samfinansieringsmedel från kommissionen. Den förbättring i rutiner och handläggningstider som kunde märkas under senare delen av 2000, har dock åter igen bromsats då hanteringen av budgetlinjen gick över till nya personer på Europe Aid Cooperation Office.

Den utvärdering som gjordes under år 2000 av samfinansieringsstödet med de enskilda organisationerna har blivit liggande under året, och togs upp till behandling av kommissionen först i november 2001 efter enträgna påstötningar från medlemsstaterna. Huruvida kommissionen avser att genomföra en större översyn av budgetposten, och därmed en revidering av förordningen om samfinansiering med europeiska enskilda organisationer återstår att se.

I början av det svenska ordförandeskapet växte en förtroendekris sig allt starkare mellan kommissionen och de europeiska enskilda organisa- tionerna inom utvecklingssamarbetet. Flera medlemsstater reagerade kraftigt och den svenska regeringen agerade energiskt för att undvika en öppen konflikt genom att hålla löpande kontakt med parterna och uppmana dem att gemensamt finna en lösning på problemet, vilket också lyckades.

39.8.2 Decentraliserat samarbete

I slutet av året presenterade kommissionen ett meddelande om förläng-
ning av förordningen om decentraliserat samarbete, vilken gällde t.o.m.
31 december 2001. Till förordningen finns knuten en budget om ca 3	299
	299

miljoner euro årligen. Den utvärdering av budgetposten som gjordes år Skr. 2001/02:160 2000 rekommenderade att budgeten successivt skulle fasas ut och

verksamheten efter hand integreras i de geografiska budgetlinjerna, med start i de länder som är parter till Cotonou-avtalet. Budgetlinjen borde fortsättningsvis inriktas på att agera katalysator i länder och områden där det fortfarande är svårt för lokala aktörer i olika länder att samarbeta.

Kommissionen har föreslagit att förordningen förlängs i två år för att ge tid till omfattande diskussioner med alla berörda parter, samt att den relevanta genomförandekommitténs mandat begränsas. I en förklarande text lägger kommissionen vikt vid betydelsen av decentraliserat samar- bete för att främja folkligt deltagande. I denna form av decentraliserat samarbete som täcks av förordningen inkluderas såväl lokala myndig- heter och kommuner som enskilda organisationer i olika former samt utbildnings- och forskningsinstitut. Såväl aktörer från utvecklingsländer- na som från EU kan ansöka om att få medel.

Då kommissionen inkommit med meddelandet först i slutet av november synes inte något svar från rådet eller Europaparlamentet vara att vänta före årsskiftet.

39.8.3Smittsamma sjukdomar

Under året presenterade kommissionen sin handlingsplan för agerande mot de smittsamma sjukdomarna hiv/aids, malaria och tuberkulos. Hand- lingsplanen behandlades av ministerrådet och slutsatser antogs den 14 maj, under det svenska ordförandeskapet.

I slutsatserna betonade rådet att kampen mot de smittsamma sjukdom- arna var relaterad till kampen mot fattigdom i utvecklingsländerna. Vidare välkomnade rådet det flersektoriella angreppssätt som kommis- sionen valt. För att förbättra genomslaget av agerandet mot de smitt- samma sjukdomarna menade rådet att det var av yttersta vikt att kommissionens stöd skulle ges inom ramarna för bland annat nationella strategier för fattigdomsbekämpning.

I slutsatserna uttalade rådet att det inte rådde någon tvekan om att tillgång till medicin var ett stort problem, framför allt i utvecklings- länderna. Rådet manade därför alla inblandade aktörer, nationella såväl som internationella, privata såväl som offentliga, att göra sitt yttersta för att säkerställa att behövande människor även i de fattigaste länderna skulle få tillgång till nödvändig medicin.

Slutsatserna uppmanade kommissionen att säkerställa att tillräcklig kapacitet fanns tillgänglig för att genomföra den antagna handlingsplanen under de följande åren. Rådet instruerade även kommissionen att inkom- ma med rapporter om genomförandet av den nya handlingsplanen till rådet. Dessa rapporter skulle lämpligen kunna göras inom ramarna för årsrapporten om kommissionens utvecklingssamarbete med början år 2001.

300

39.8.4

Åtgärder mot minor

Skr. 2001/02:160

I maj 2000 lade kommissionen ett förslag om en ny förordning om åtgärder mot antipersonella minor (truppminor). Förslaget lade fast om- fattning och syfte för gemenskapens insatser på minområdet världen över.

Då förordningen förhandlades inom rådet framkom att man av juridiska skäl inte kunde anta endast en förordning. För att göra förord- ningen geografiskt heltäckande tvingades man anta en förordning för utvecklingsländer och en för övriga länder. Den förstnämnda av dessa antogs under det svenska ordförandeskapet.

Förordningarnas syfte är att förstärka komplementariteten i gemen- skapens åtgärder på minområdet och förbättra den totala effekten av dessa åtgärder. Förordningarna syftar närmare till att bidra till minre- laterade insatser i humanitära situationer, bygga upp nationell kapacitet i mottagarländerna och assistera drabbade länder i deras försök att uppfylla sina åtaganden enligt Ottawa-konventionen, vilken totalförbjuder truppminor.

39.9EU:s makrofinansiella stöd samt långivning från Europeiska investeringsbanken till tredje land

Makrofinansiellt stöd som kompletterar ekonomiska anpassningsprogram som stöds av Internationella valutafonden (IMF) har hittills utgått i första hand till reformländer i Central- och Östeuropa. Behoven bland dem har dock minskat i takt med att den makroekonomiska balansen har förbät- trats. Stödet är nu koncentrerat till länderna i västra Balkan. Under året fattades beslut om exceptionellt finansiellt stöd till förbundsrepubliken Jugoslavien om 225 miljoner euro i form av lån och 75 miljoner euro i gåvobistånd. Beslut fattades också om additionellt makrofinansiellt stöd till Förbundsrepubiken Jugoslavien om 45 miljoner euro och till Make- donien om 18 miljoner euro i form av gåvobistånd har. Beslut om addi- tionellt makrofinansiellt stöd om 18 miljoner euro i lån till Ukraina väntas i början av 2002.

En övergripande översyn av det makroekonomiska stödet pågår för närvarande. Den beräknas slutföras under första hälften av 2002.

Europeiska investeringsbanken, EIB, deltar i Stabilitetspakten för sydöstra Europa med finansiering av projekt i det s.k. snabbspåret. Totalt går ca 150 miljoner euro till regionen varje år. Under 2001 har EIB fått mandat att återuppta långivning till Jugoslavien. Cotonouavtalet, eller partnerskapsavtalet mellan gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och AKS-länderna å den andra, gäller fram till år 2005. Bankens övriga externa lånemandat omfattar Öst- och Centraleuropa, Medelhavs- länder, Asien och Latinamerika samt Sydafrika och sträcker sig fram till 2007, med en halvtidsöversyn 2003. Vid sidan av dessa mandat, erhöll EIB under 2001 ett särskilt mandat för långivning till särskilda miljö- projekt i Ryssland.

EIB finansierar projekt utanför EU för ca 4 miljarder euro per år. Projekt finansieras med bankens egna medel och i viss mån med stöd från EU:s budget. Över hälften av lånen går till projekt i Öst- och central-

301

europa. Bättre kommunikationer, vatten- och avloppsrening samt utveck- Skr. 2001/02:160 ling av industrin är prioriterade områden. Medelhavsregionen tar årligen

emot lån för ca 1 miljard euro. Resten går till projekt i AKS-länderna, Sydafrika, ALA-länderna (asiatiska och latinamerikanska länder) samt på Balkan.

Det finns särskild långivning till de tretton kandidatländerna som sker helt utan stöd från EU. Den utgör ungefär hälften av långivningen till Öst- och centraleuropa och har samma inriktning som denna. Syftet med långivningen är att förbereda länderna för det kommande medlemskapet. Banken har slagit ihop låneavdelningarna för medlemsländer respektive kandidatländer för att kunna jämställa långivningen till de två länder- grupperna på sikt.

40 EU:s bilaterala och regionala förbindelser

40.1De förhandlande kandidatländerna

Samtliga förhandlande kandidatländer uppfyller det politiska Köpen- hamnskriteriet, vilket innebär att de har stabila politiska institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, respekt för de mänskliga rättig- heterna och minoritetsskydd. Cypern och Malta uppfyller även de ekonomiska Köpenhamnskriterierna.

Sverige har under året fortsatt ge stöd till de centraleuropeiska kandidatländernas EU-anpassning inom ramen för det program som antogs av riksdagen för perioden 1999–2001 (Prop. 1997/98:70). Stödet har inriktats på östersjöstaterna Estland, Lettland, Litauen och Polen, men insatser genomförs även i de övriga kandidatländerna. Fortsatta ansträngningar krävs dock då inget av kandidatländerna idag uppfyller samtliga kriterier för medlemskap. Sverige verkar för att kandidat- länderna, i takt med att medlemskapet rycker närmare, skall finansiera en ökande andel av reformarbetet via EU.

40.2Turkiet

Under 2001 kom EU överens om ett partnerskap för anslutning som anger de åtgärder på kort och lång sikt som Turkiet bör prioritera för att uppfylla EU:s medlemskapskriterier. Åtgärderna beträffande de politiska Köpenhamnskriterierna berör områden som yttrandefrihet, kamp mot tortyr, avskaffande av dödsstraff, TV/radiosändningar på andra språk än turkiska, kulturella rättigheter, det nationella säkerhetsrådets roll och Cypernfrågan. Partnerskapet innehåller även åtgärder vad gäller ekono- miska kriterier, anpassning till övriga delar av EG:s regelverk och administrativ förmåga att tillämpa regelverket.

Den turkiska regeringen antog den första versionen av sitt nationella program för antagande av regelverket.

302

I kommissionens årliga översynsrapport välkomnas de turkiska Skr. 2001/02:160 ansträngningarna för att uppfylla Köpenhamnskriterierna, särskilt de kon-

stitutionella reformerna, men framhålls samtidigt att dessa inte är tillräckliga. Turkiet uppfyller fortfarande inte Köpenhamnskriterierna. I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Laeken konstateras likaså att Turkiet har gjort framsteg när det gäller att iaktta de politiska kriterier som har fastställts för anslutningen. Turkiet uppmanas att fortsätta med framstegen när det gäller att uppfylla de ekonomiska såväl som politiska kriterierna, särskilt i fråga om de mänskliga rättigheterna.

Möten i underkommittérna fortskred under året i enlighet med Europeiska rådets slutsatser från Helsingfors. Den förstärkta politiska dialogen fortsatte med betoning på de mänskliga rättigheterna.

En förordning om ekonomiskt stöd till Turkiet antogs inför anslut- ningen. Stödet inriktas på de prioriteringar som följer av partnerskapet. Det kommer huvudsakligen avse institutionell uppbyggnad och inves- teringar för att främja iakttagandet av gemenskapens regelverk. Särskilda åtgärder skall vidtas för att främja utvecklingen av det civila samhället i Turkiet.

40.3Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta)

Medlemmar i Efta är Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein. Norge, Island och Liechtenstein deltar även i EES-samarbetet och de benämns EES/Efta-staterna. För Sveriges förbindelser med Norge och Island, vilka tillsammans svarar för en betydande del av våra yttre ekonomiska förbindelser och som nordiska länder står oss nära, utgör EES-avtalet ett viktigt ramverk.

EES-avtalet innebär att väsentliga delar av regelverket för EU:s inre marknad även gäller i och gentemot Norge, Island och Liechtenstein. Dessutom innefattas i EES-samarbetet ett antal så kallade angränsande politikområden, t.ex. forskning, utbildning och statistik, samt även en utrikespolitisk dialog. Frågor som inte omfattas av EES-avtalet är jordbruk och fiske. På dessa områden finns särskilda bilaterala protokoll och överenskommelser med Efta-staterna.

Ny relevant EG-lagstiftning för den inre marknaden skall i princip alltid föras över till EES-avtalet. Detta sker genom beslut i gemensamma EES-kommittén, som möts månatligen. EES-kommittén är också ett viktigt forum för ömsesidigt informationsutbyte. Mycket av det löpande arbetet sker i övrigt i olika undergrupper.

Som EU-medlem är Sverige en avtalspart i EES-avtalet. Sedan inträdet i EU företräds dock Sverige – liksom övriga EU-medlemsstater – huvud- sakligen av kommissionen i det löpande arbetet.

EES-rådet är det övergripande politiska organ som styr EES-sam- arbetet. EES-rådet möts på ministernivå två gånger per år i anslutning till allmänna rådets möten.

Vid årets möten kunde EES-rådet notera att EES-samarbetet fungerar väl, att fortsatta framsteg gjorts i fråga om införlivande av gemenskaps-

lagstiftning i EES-avtalet och att takten i beslutsfattandet ökat påtagligt.

303

Ämnen som diskuterades var bland annat EU-utvidgningen, uppföljnin- Skr. 2001/02:160 gen av Stockholmstoppmötet samt Eftaländernas bidrag till Lissabonpro-

cessen. Inom ramen för den så kallade utrikespolitiska dialogen diskuterades Ryssland