YH-utbildningar

Skriftlig fråga 2016/17:1143 av Laila Naraghi (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-03-29
Överlämnad
2017-03-29
Anmäld
2017-03-30
Svarsdatum
2017-04-05
Sista svarsdatum
2017-04-05
Besvarad
2017-04-05

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Anna Ekström (S)

 

Sveriges välstånd är byggt på innovativa och framgångsrika exportföretag som gång på gång klarat av att förnya och ställa om produktion och produkter i takt med att marknaderna förändrats. Den svenska industrin – dess företag och anställda – är avgörande för Sverige.

Under flera år behandlades svensk industri som en historisk kvarleva på väg bort. Före detta statsminister Reinfeldt (M) sa 2013 på toppmötet World Economic Forum i Davos We used to have people in the industry, but they are basically gone (Vi brukade ha människor i industrin, men de har i princip försvunnit) – detta trots att långt mer än 500 000 svenskar då arbetade i tillverkningsindustrin.

Denna inställning från regeringen Reinfeldt slog hårt mot landet och vår industri. Den politiska kursändring som skedde efter valet 2014 och som genomfördes med statsminister Löfven (S) i spetsen var därför efterlängtad och välbehövlig. Regeringens nyindustrialiseringsstrategi som presenterades i januari 2016 är viktig i vårt arbete för att fortsätta vara en världsledande industri- och välfärdsnation.

I regeringens nyindustrialiseringsstrategi pekas kunskapslyft inom industrin ut som ett prioriterat område samt att kompetensförsörjningssystemet ska möta industrins behov och främja dess långsiktiga utveckling. Inom detta fokusområde anges att genomförandet av detta därför måste inriktas mot att förbättra matchningen mellan industrins arbetskraftsbehov och utbildningssystemet på alla utbildningsnivåer.

I Kalmar län finns flera för Sverige viktiga industrier, till exempel Scania Oskarshamn och Södra Cell Mönsterås, som satsar och behöver rekrytera ny personal. Flera företag är tillsammans med utbildningsanordnare involverade i YH-utbildningar, som står för en betydande del av företagens rekrytering. Det är viktigt för företagen, för de många personer som får jobb och för hela bygden.

Därför var beslutet från Myndigheten för yrkeshögskolan om årets utbildningar ett hårt slag: Endast 1 av 22 ansökta utbildningar beviljades. (Det motsvarar 4,5 procent av de sökta utbildningarna, att jämföra med den totala andelen beviljade i riket som uppgår till 26,8 procent.) Beskedet från myndigheten leder till försvårad rekrytering och ett försämrat kompetensförsörjningssystem, inte minst inom industrin, vilket försvårar matchningen på arbetsmarknaden.

Beskedet kom dessutom i ett kritiskt läge när det sker stora neddragningar inom kärnkraftsindustrin i Kalmar län som leder till att många arbetstillfällen försvinner från regionen.

Samtidigt har Myndigheten för yrkeshögskolan meddelat att de inte har något geografiskt uppdrag. Myndigheten tittar alltså inte på hur deras beslut fördelas över landet och därmed riskerar att slå mot ett län, dess befolkning och företag.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Anna Ekström:

 

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att försäkra dels att kompetensförsörjningssystemet, där YH-utbildningar enligt företagen själva är av betydande vikt, möter industrins behov i enlighet med vad som prioriteras i regeringens nyindustrialiseringsstrategi, dels att YH-utbildningar finns i hela landet och att Myndigheten för yrkeshögskolan också ska ha ett geografiskt/regionalt perspektiv när de fullföljer sitt uppdrag?

Svar på skriftlig fråga 2016/17:1143 besvarad av Statsrådet Anna Ekström (S)

Dnr U2017/01495/GV

Utbildningsdepartementet

Gymnasie- och kunskapslyftsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:1143 av Laila Naraghi (S) YH-utbildningar

Laila Naraghi har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att försäkra dels att kompetensförsörjningssystemet möter industrins behov i enlighet med vad som prioriteras i regeringens nyindustrialiseringsstrategi, dels att yrkeshögskoleutbildningar finns i hela landet och att Myndigheten för yrkeshögskolan också ska ha ett geografiskt eller regionalt perspektiv när den fullföljer sitt uppdrag.

Yrkeshögskolan har kommit att spela en viktig roll för kompetensförsörjningen på svensk arbetsmarknad och visar på goda resultat. Riksdagen har också på regeringens förslag avsatt medel för att utöka antalet platser så att fler personer ska ges möjlighet till kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial nivå som arbetslivet efterfrågar.

Myndigheten för yrkeshögskolan tar ställning till vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan och det är arbetslivets efterfrågan som är styrande för myndighetens beslut. Myndigheten ska vid sin fördelning av statsbidrag och särskilda medel särskilt ta hänsyn till i vilken grad en utbildning i kvalitativt och kvantitativt hänseende svarar mot arbetslivets behov av kvalificerad arbetskraft eller medverkar till att utveckla eller bevara kvalificerat yrkeskunnande inom ett smalt yrkesområde som är av betydelse för individen och samhället. Myndigheten ska också ta hänsyn till i vilken grad en utbildning finansieras av arbetslivet och har en utifrån arbetslivets behov lämplig regional eller nationell placering.

Antalet ansökningar om att bedriva utbildning inom yrkeshögskolan är fler än vad som täcks av de tillgängliga medlen. Det innebär att även utbildningar där det finns en efterfrågan kan få avslag om andra utbildningar bedöms vara mer angelägna. Det är med andra ord endast de utbildningar där behovet är som allra störst som har kunnat beviljas. Det är myndighetens uppgift att med stöd av analyser och kontakter med branscher göra denna avvägning och jag har stor tilltro till att den utför uppgiften på ett ändamålsenligt sätt.


Jag kommer att hålla mig informerad om behovet av platser inom yrkeshögskolan framöver.

Stockholm den 4 april 2017

Anna Ekström

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.