Sekretess mellan myndigheter
Skriftlig fråga 2014/15:488 av Phia Andersson (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-04-29
- Överlämnad
- 2015-05-04
- Anmäld
- 2015-05-05
- Svarsdatum
- 2015-05-13
- Sista svarsdatum
- 2015-05-13
- Besvarad
- 2015-05-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
För några veckor sedan genomfördes ett seminarium i riksdagen som hette Organiserad alkoholinförsel och smuggling – ett växande nordiskt problem. På seminariet medverkade representanter från skattemyndigheten, Tullverket och Polisen. För att stävja den grova ekonomiska brottsligheten som alkoholsmuggling medför framkom sekretessen mellan myndigheter som ett problem. Det innebär att skattemyndigheten kan få in ett tips som rör ekonomisk brottslighet, men tipset ska till en annan myndighet. Skatteverket å sin sida kan inte överlämna uppgifterna till rätt myndighet på grund av den rådande sekretesslagstiftningen, utan måste i sin tur be personen att höra av sig till rätt myndighet.
Om lagstiftningen ändrades till att myndigheterna i stället har en skyldighet att föra informationen vidare, skulle fler fall av till exempel ekonomisk brottslighet kunna klaras upp.
Min fråga till justitie- och migrationsministern Morgan Johansson lyder:
Avser ministern att ta initiativ till en ändring av sekretessreglerna, så att myndigheterna blir skyldiga att lämna över uppgifter till berörd myndighet för att stävja till exempel ekonomisk brottslighet?
Svar på skriftlig fråga 2014/15:488 besvarad av Morgan Johansson (S), justitie- och migrationsminister
Ju2015/3941/Statssekr | ||
Justitiedepartementet |
Inrikesministern |
Till Riksdagen
Svar på fråga 2014/15:488 av Phia Andersson (S) Sekretess mellan myndigheter
Phia Andersson har frågat justitie- och migrationsministern om han avser att ta initiativ till en ändring av sekretessreglerna så att myndigheterna blir skyldiga att lämna över uppgifter till berörd myndighet för att stävja till exempel ekonomisk brottslighet. Frågan har överlämnats till mig att besvara.
Samarbete mellan myndigheter har blivit allt viktigare i det brottsbekämpande arbetet och det är av stor vikt att myndigheter då kan utbyta information. Frågan om i vilken utsträckning myndigheter ska kunna utbyta information är dock principiellt viktig och kräver noggranna avvägningar mellan olika intressen.
I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser som gör det möjligt för myndigheter att i vissa fall lämna uppgifter om misstanke om brott till Polismyndigheten eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet trots att uppgiften omfattas av sekretess. Dessa bestämmelser innebär att uppgifter får lämnas till en annan myndighet under vissa förutsättningar. Bestämmelserna innebär alltså ingen skyldighet för en myndighet att lämna uppgifter.
Ett förslag som innebär en uppgiftsskyldighet för myndigheter när vissa förutsättningar är uppfyllda har utarbetats inom Regeringskansliet. Förslaget innebär att myndigheter som samverkar för att förebygga, förhindra och upptäcka grov organiserad brottslighet ska lämna uppgifter till en annan samverkande myndighet om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan brottslighet. En intresseavvägning ska dock göras av den utlämnande myndigheten, och en uppgift ska inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. En uppgift ska inte heller lämnas ut om det finns särskilda skäl med hänsyn till myndighetens uppdrag eller verksamhet. Utgångspunkten för förslaget har varit att åstadkomma sekretesslättnader samtidigt som en balans mellan verksamhets- och integritetsskyddsintressen upprätthålls. Förslaget har remitterats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Stockholm den 13 maj 2015
Anders Ygeman
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.