säker elenergi i f.d. Sovjetunionen

Näringsminister Anders Sundström

Jan Lindholm har frågat miljöministern om hon avser att ompröva det svenska biståndet till energisektorn i länderna i f.d. Sovjetunionen. Frågan har överlämnats till mig.

Riksdagen beslutade den 10 juni 1997 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I beslutet framhålls vikten av ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Det är av stort svenskt intresse att minska riskerna med kärnkraften i Baltikum och Östeuropa samt att utveckla ett energisystem kring Östersjön som är säkert, väl dimensionerat och ekologiskt uthålligt.

Den svenska riksdagen och regeringen har således gett hög prioritet åt energisamarbetet runt Östersjön. Detta samarbete är också en aktuell fråga i det nordiska samarbetet. I ett gemensamt uttalande i Bergen i juni 1997 framhöll de nordiska statsministrarna att de är eniga om att arbeta för att förverkliga visionen om en uthållig energiförsörjning i länderna runt Östersjön.

Ett långsiktigt regionalt samarbete är en förutsättning för att de nuvarande problemen inom energisektorn i Östersjöregionen skall kunna lösas. Länderna runt Östersjön har ett gemensamt intresse av att utveckla energisystemet i regionen så att det kan erbjuda en säker och miljövänlig energitillförsel. Nyckelfrågor är stabilisering av investeringsbetingelserna, förbättrade förutsättningar för gränsöverskridande handel med el och naturgas, större effektivitet i produktion och användning av energi och mindre negativ miljöpåverkan.

Energisamarbetet mellan Sverige och länderna i Baltikum och Östeuropa omfattar dels stöd till kunskapsöverförings- och investeringsprojekt som kanaliseras via Sida, dels klimatpolitiskt betingade insatser som kanaliseras via Statens energimyndighet. Hittills har insatserna huvudsakligen gjorts i de baltiska staterna. Några projekt har inletts i Ryssland. Det statliga svenska stödet inom energiområdet i Baltikum och Östeuropa utvärderas för närvarande.

I samband med president Jeltsins besök i Sverige i december förra året undertecknade förste vice premiärminister Boris Nemtsov och jag ett protokoll om samarbete mellan Sverige och Ryssland på energiområdet. Samarbetet skall enligt protokollet skapa förutsättningar för en säker, effektiv, ekonomiskt balanserad och miljövänlig energiförsörjning under beaktande av det pågående regionala energisamarbetet runt Östersjön. Samarbetet skall vidare främja energieffektivisering, rationell energianvändning och användning av förnybara energislag samt utvecklingen av en infrastruktur för Östersjöregionens försörjning med el och naturgas.

Barentsrådet antog vid sitt möte i Luleå i januari i år en handlingsplan för energisituationen i Barentsregionen. En arbetsgrupp under svenskt ordförandeskap har inrättats för att följa upp arbetet med handlingsplanen.

Sverige medverkar således på många sätt till omställningen av energisystemen i länderna i det tidigare Sovjetunionen. Det finns inte, som Jan Lindholm antyder, någon motsättning mellan dessa insatser och det stöd som ges för att förbättra säkerheten i de befintliga kärnkraftsreaktorerna. Arbetet med att utveckla och förändra energisystemen i Östeuropa är långsiktigt. Om de sämsta reaktorerna i Östeuropa skall kunna stängas måste ekonomiskt bärkraftiga alternativ utvecklas och omfattande effektiviserings- och sparprogram genomföras. Under den övergångstid som behövs för att ställa om energisystemen i Östeuropa kommer tyvärr även många av de sämsta kärnkraftverken att finnas kvar. De svenska insatserna inriktas därför också på att göra dessa kärnkraftsreaktorer säkrare.

Det svenska stödet för kärnsäkerhet och strålskydd kanaliseras genom Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut som prioriterat insatser vid Ignalinaverket i Litauen. För dessa insatser har Sverige hittills avsatt nära 300 miljoner kronor. Det svenska stödet till ryska reaktorer har däremot varit blygsamt. Regeringen har avsatt 11 miljoner kronor för åren 1997 och 1998 för insatser vid de ryska reaktorerna i Leningrad och Kola. Avsikten med samarbetet är att de erfarenheter som vunnits vid samarbetet med Ignalina skall kunna överföras till de ryska reaktorerna.