Till innehåll på sidan

Principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur

Skriftlig fråga 2022/23:347 av Kristoffer Lindberg (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2023-02-14
Överlämnad
2023-02-15
Anmäld
2023-02-16
Svarsdatum
2023-02-22
Sista svarsdatum
2023-02-22
Besvarad
2023-02-22

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)

 

Principen om armlängds avstånd mellan politik och kulturen har under lång tid varit den rådande, och detta har burits upp av en bred politisk enighet i Sverige. Men diskussionen om armlängds avstånd har under de senaste veckorna tagit en motsatt vändning.

Vi har de senaste veckorna kunnat ta del av medierapporteringen om Länsmuseet i Gävleborg där Sverigedemokraterna efter årsskiftet tillförskansat sig ordförandeposten. I anslutning till detta har principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur aktualiserats.

Bakgrunden till detta är att Gävleborg är den enda regionen i Sverige där Sverigedemokraterna sitter i regionledningen, och partiet har givits stor makt över länets kulturinstitutioner, bland annat över Länsmuseet Gävleborg där den nye sverigedemokratiske ordföranden gjort uttalanden om att han som ny ordförande tänker styra över innehållet i museets utställningar. Att det är hans uppgift som politiskt tillsatt ordförande för museet att ha åsikter om museets verksamhet.

Detta väcker frågor såväl hos anställda på museet som hos allmänheten om Sverigedemokraterna planerar att ge sig på och förhindra museets fria, kulturella arbete och innehåll. Detta innebär en inskränkning av den konstnärliga friheten.

Principen om armlängds avstånd innebär att avgörandet av vilken konst som visas i ett museum är ett avgörande som fattas av professionen. Dessa konstnärliga överväganden kan inte avgöras av ett länsmuseums politiskt tillsatta styrelse. Politikens uppgift är att sätta resurser och övergripande mål, och inte att lägga sig i de enskilda konstverken, den konstnärliga friheten, den fria konsten och det oberoende skapandet.

Kultur som är fri möjliggör möten och låter olika erfarenheter och åsikter komma till uttryck. Den är en avgörande faktor för en välfungerande demokratin, i motsats till om kulturen används till att reproducera det som överensstämmer med politikers egna ideologiska övertygelser.

Kulturen ska tillåtas vara ifrågasättande och aldrig en pålitlig bundsförvant till den rådande makten i samhället.

Den aktuelle ordföranden för Länsmuseet Gävleborg är även ledamot av Sveriges riksdag och en del av det regeringsunderlag som möjliggjort för denna regering att tillträda. Regeringen har förhandlat fram sin politik tillsammans med ledamotens parti, Sverigedemokraterna.

Detta väcker frågor om huruvida regeringen delar sitt samarbetspartis syn på principen om armlängds avstånd.

Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:


Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att säkra principen om armlängds avstånd och värna kulturens frihet från politiskt inflytande och styrning?

Svar på skriftlig fråga 2022/23:347 besvarad av Kulturminister Parisa Liljestrand (M)

Ku202 3 / 00 142 Till riksdagen

Svar på fråga 2022/23:347 av Kristoffer Lindberg (S) Principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur

Kristoffer Lindberg har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att säkra principen om armlängds avstånd och värna kulturens frihet från politiskt inflytande och styrning.

Att upprätthålla principen om armlängds avstånd inom kulturpolitiken är centralt för regeringen. Det framgår av både regeringsförklaringen och Tidöavtalet. Politiken formar i viss utsträckning förutsättningarna för att skapa, tillgängliggöra och ta del av kultur, till exempel genom fördelning av budgetmedel. Däremot ska politiken inte forma innehållet i kulturen utifrån till exempel ideologiska intressen. Detta är en förutsättning för att konstnärlig frihet ska råda.

Före regeringsskiftet identifierade Myndigheten för Kulturanalys i rapporten ”Så fri är konsten” (2021) ett antal områden där kulturpolitikens dåvarande utformning och genomförande var bristfällig i relation till idealet om konstnärlig frihet. Som kulturminister välkomnar jag att oppositionen nu har börjat engagera sig i frågan. Att kontinuerligt se över kulturpolitikens utformning i syfte att värna och stärka konstnärlig frihet är ett viktigt sätt att minska sårbarheten för indirekt styrning på systemnivå. Det arbetet tjänar på bred politisk samsyn om behovet av att freda den kreativa integriteten hos kulturutövare.

De nationella kulturpolitiska målen, som beslutats av riksdagen, styr den statliga kulturpolitiken. När målen antogs angavs dock att de ska kunna tjäna som inspiration och vägledning för politiken i kommuner och regioner.

Värt att nämna i sammanhanget är också den översyn av kultursamverkansmodellen som nu pågår (Översyn av kultursamverkansmodellen för kultur i hela landet, Dir. 2022:103). Syftet med översynen är att modellen ska utvecklas så att den i ökad grad kan bidra till kultur i hela landet och till att de nationella kulturpolitiska målen uppfylls. Uppdraget ska redovisas senast den 29 september 2023.

Sedan 2017 har Sverige också en museilag (2017:563) som innehåller bestämmelser om det allmänna museiväsendet. Vilka museer som ingår i det allmänna museiväsendet framgår av lagen. Lagen slår fast att museihuvudmännen ska säkerställa att museer inom det allmänna museiväsendet har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.

Som kulturminister kommer jag att fortsatt arbeta för att upprätthålla principen om armlängds avstånd och för att stärka förutsättningarna för konstnärlig frihet.

Stockholm den 22 februari 2023

Parisa Liljestrand

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.