Fredad zon för de kristna folkgrupperna i Irak
Skriftlig fråga 2014/15:333 av Robert Halef (KD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-03-20
- Överlämnad
- 2015-03-20
- Anmäld
- 2015-03-24
- Svarsdatum
- 2015-04-01
- Sista svarsdatum
- 2015-04-01
- Besvarad
- 2015-04-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Äntligen har EU vaknat till liv. Under förra veckan röstade Europaparlamentet med stor majoritet igenom den resolution som innebär att EU vill se en fredad zon för kristna och andra minoriteter i Nineveområdet i norra Irak. Beslutet är efterlängtat, och förverkligas en fredad zon kommer detta att leda till ökad stabilitet och trygghet i det konfliktdrabbade området där terrorgruppen Isil härjar. Utsatta människor kan då ges möjlighet, under internationellt beskydd, att bo kvar i hemlandet under säkrare förhållanden och inte tvingas på flykt för att söka skydd i grannländerna, EU eller i övriga omvärlden. Beslutet om att stödja införandet av en fredad zon är ett steg i rätt riktning, men nu vilar ett fortsatt stort ansvar på FN att ta ställning och fortsätta agera för fred och trygghet för de utsatta grupperna.
De kristna folkgrupperna i Irak, kaldéer, syrianer, assyrier och mandéer med flera, har sedan 2003 varit på flykt från hemlandet. Kyrkor bombas, biskopar och nunnor mördas, offentliga halshuggningar, våldtäkter och kidnappning av kvinnor och barn samt förstörelse av kulturhistoriska byggnader är numera en förskräcklig vardag i Irak och Syrien. Över 500 000 kristna har tvingats på flykt på grund av deras etniska tillhörighet och kristna tro sedan USA:s invasion i Irak 2003. Under förra året flydde ytterligare ca 250 000 kristna irakier undan Isil till norra Irak till den kurdiska regionen. Uppskattningsvis finns det ca 150 000 kristna invånare från Mellanöstern i Sverige som berörs. Deras släktingar utsätts dagligen för övergrepp och förföljelse. Vi får inte blunda för det som händer och världssamfundet bör agera kraftfullt för att bekämpa dessa terrororganisationer.
Jag har personligen engagerat mig i frågan om de kristna minoriteternas utsatta situation och har sedan 2003 aktivt drivit frågan i såväl Sverige som i internationella sammanhang om införandet av en fredad zon i Nineveområdet där de flesta kristna bor. I personliga samtal med representanter från den kurdiska regeringen i Erbil har de uttryckt sitt stöd för en fredad zon. Jag har varit i kontakt med ett flertal ambassader, däribland den irakiska ambassaden i Stockholm, som visat sig positiva, och diskussionen har förts med representanter från såväl UD som EU:s utrikestjänst. Nu vilar ett stort ansvar på omvärlden att verka för de utsatta människornas frihet och genom politiskt, militärt och humanitärt stöd visa solidaritet med de människor som fruktar för sina liv.
För två månader sedan var jag tillsammans med min partikollega och tillika EU-parlamentarikern Lars Adaktusson på plats i den kurdiska regionen i norra Irak för att träffa regeringsrepresentanter och kristna ledare för att diskutera den allvarliga situationen. Vi besökte även ett flertal flyktinganläggningar och träffade människor som flytt från de Isilockuperade städerna Mosul och Nineve. Där möttes vi av en hopplöshet hos de kristna minoriteterna som uttryckte en uppgivenhet över att regeringen i Bagdad och militären inte agerar tillräckligt handlingskraftigt för att säkra de kristnas existens i hemlandet. Isils ultimatum om konvertering till islam eller döden har lett till att mer än 250 000 kristna invånare har tvingats på flykt. Nu lever de under mycket svåra humanitära förhållanden i hopp om att det internationella samfundet tillsammans med kurdiska peshmergasoldater och den kurdiska regeringen kan återta Mosul och Nineve från Isils våld och återvända hem.
Det pågår just nu en systematisk utrensning av de kristna folkgrupperna och andra folkgrupper som inte delar Isils extremistiska tolkning av islam. Isil skyr inga medel för att förfölja och döda de folkgrupper som inte delar deras religiösa övertygelse. Bara för några veckor sedan attackerade Isil området Khabour i Syrien och mördade ett tjugotal byvakter och kidnappade flera hundra kristna kvinnor och barn. Dessa övergrepp är en omänsklig handling och borde, enligt min mening, erkännas av FN som ett folkmord. Vi skådar just nu ett folkmord, en mänsklig katastrof där FN, EU och Sverige måste agera och ta sitt ansvar för att säkra fred och frihet för de utsatta folkgrupperna i Irak och Syrien.
Med anledning av det som framförts vill jag ställa en fråga till utrikesminister Margot Wallström:
På vilket sätt kommer ministern att via FN verka för en fredad zon i Nineveområdet i norra Irak för de kristna folkgrupperna kaldéer, syrianer, assyrier och mandéer med flera?
Svar på skriftlig fråga 2014/15:333 besvarad av Margot Wallström (S), utrikesminister
Utrikesdepartementet |
Utrikesministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:312 av Sofia Damm (KD) Europaparlamentets resolution om fredade zoner i Irak samt fråga 2014/15:333 av Robert
Halef (KD) Fredad zon för de kristna folkgrupperna i Irak
Sofia Damm har frågat mig huruvida regeringen är beredd att agera för fredade zoner för etnoreligiösa minoriteter i Irak. Robert Halef har frågat mig på vilket sätt Sverige via FN kommer att verka för en fredad zon i Nineveområdet i norra Irak för de kristna folkgrupperna kaldéer, syrianer, assyrier och mandéer med flera. Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.
Situationen i Irak är som Sofia Damm och Robert Halef skriver mycket oroande, särskilt vad gäller de ohyggliga våldsgärningar som ISIL begår. Samstämmiga rapporter visar på grova, systematiska och omfattande övergrepp av de mänskliga rättigheterna och överträdelser av internationell humanitär rätt. Religiösa och etniska minoritetsgrupper samt kvinnor och barn är särskilt utsatta. FN har undersökt ISIL:s massövergrepp i Irak och Syrien och betonar vikten av att alla uppgifter om brott utreds och att förövarna ställs inför rätta. Regeringen har i kraftiga ordalag fördömt ISIL och dess brutala agerande.
På Nineveslätten i norra Irak är situationen mycket svår, precis som frågeställarna skriver. Minoritetsgrupper har drabbats särskilt hårt av ISIL:s övergrepp och är överrepresenterade bland flyktingarna, både inom och utanför landet. Förslag har väckts om s.k. skyddade zoner för kristna och andra minoriteter. Regeringen ser inte att särskilda frizoner för olika utsatta minoriteter skulle lösa de problem som råder i Irak då sådana zoner av erfarenhet är svåra att upprätthålla. Tidigare försök har visat att det är ett vanskligt alternativ med risk att bli en dödsfälla för redan utsatta människor.
Sverige stödjer den internationella koalitionens ansträngningar för att bekämpa ISIL och stabilisera Irak. Det är mot denna bakgrund som regeringen nu, efter noggranna förberedelser, inom kort avser presentera en proposition till riksdagen om ett svenskt bidrag till den militära utbildningsinsats som genomförs av koalitionen mot ISIL i norra Irak, på den irakiska regeringens inbjudan. Samråd med riksdagens partier
sker inom ramen för arbetet med denna proposition.
Ett svenskt militärt bidrag till koalitionens insatser är en del av ett bredare engagemang. Sverige gav under 2014 ett betydande humanitärt stöd om 203 miljoner kronor. Sverige deltar också i den arbetsgrupp för stabiliseringsinsatser som inrättats inom ramen för koalitionen.
På sikt krävs det emellertid en långsiktig politisk lösning på situationen i Irak. De omtvistade områdena som utgör minoriteternas hemvist förblir en av de främsta utestående frågorna som måste lösas av irakierna själva, inom ramen för Iraks författning.
Fredlig samexistens är den väg framåt som eftersträvas av de flesta aktörer. De militära medel som krävs för att långsiktigt skydda utsatta grupper måste vara sprungna ur denna process. Sverige, tillsammans med EU och FN, gör allt för att på olika sätt stödja den.
Stockholm den 30 mars 2015
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.