brandsäkerhet för kulturbyggnader och museer

Kulturminister Marita Ulvskog

Carl-Erik Hedlund har frågat mig på vilket sätt regeringen förvissar sig om att statens kulturbyggnader och museer har en hög brandsäkerhet.

I frågan konstateras att staten inte försäkrar sin egendom. Det är i princip riktigt. Reglerna om det statliga försäkringssystemet finns i förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Av denna förordning framgår bl.a. att alla statliga myndigheter (inklusive de museer som är myndigheter) ska göra riskanalyser och vidta skadeförebyggande åtgärder. Myndigheterna får enligt förordningen teckna försäkring hos Kammarkollegiet men inte hos enskilda försäkringsbolag. Kammarkollegiet har i uppdrag att driva ett internt försäkringssystem inom staten, med syftet att myndigheterna ska kunna teckna de försäkringar de har behov av och är skyldiga att hålla. Den bärande principen för detta system är att det för staten som helhet är ekonomiskt fördelaktigare att behålla de risker man har finansiell förmåga att bära, än att myndigheterna köper externa försäkringar för dessa risker.

Genom att staten inte försäkrar sin egendom menar Hedlund att det inte finns någon försäkringsgivare som kontinuerligt i eget intresse förvissar sig om brandsäkerheten. Jag känner mig dock förvissad om att de myndigheter som förvaltar såväl kulturbyggnader som museisamlingar har eget intresse av att bevara och trygga dessa från såväl brand som andra olyckor. Risken för brand går dock aldrig att helt eliminera. Frågan om hur skyddet för både brand och stölder kan förbättras följs därför fortlöpande av Kulturdepartementet vad gäller våra myndigheter. Diskussionen om brandsäkerheten i våra kulturbyggnader aktualiseras för övrigt denna vecka genom en konferens som arrangeras av ett europeiskt nätverk, där bl.a. Statens fastighetsverk och Kammarkollegiet ingår.