Äganderätt för mark- och skogsägare på Kålland
Skriftlig fråga 2017/18:770 av Cecilia Widegren (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2018-02-12
- Överlämnad
- 2018-02-12
- Anmäld
- 2018-02-13
- Sista svarsdatum
- 2018-02-21
- Svarsdatum
- 2018-02-28
- Besvarad
- 2018-02-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Länsstyrelsen är statens förlängda arm ute i landet. Länsstyrelsen har bland annat ansvar för att skydda värdefull natur, men det vilar också ett ansvar på enskilda mark- och skogsägare. Länsstyrelsen föreslår och fattar beslut som kan begränsa markägarens rätt att använda marken. Det kan handla om möjligheter att bedriva skogsbruk, att bygga, att stängsla eller att jaga och fiska. För en del kan staten betala ut ersättning.
Regeringen upprättar för myndigheten länsstyrelsen regleringsbrev och styr därmed länsstyrelsernas arbete.
Runt om i landet påverkas mark- och skogsägare av länsstyrelsernas beslut. Mark och skog som i generationer förvaltats och utvecklats av familjer ska plötsligt förvandlas till naturreservat. Det är problematiskt eftersom de inkomster som kommer från marken eller skogen som brukats av ägaren är det som gör att markägaren kan bekosta byggnader, vidareutveckling av mark och skog samt underhåll.
Vid ett beslut från en länsstyrelse där man avser att göra skyddsvärd mark statlig, eller till exempel göra naturreservat av marken med bestämmelser som påverkar markägaren, finns det många exempel där oron hos mark- och skogsägare är stor. Förutom att generationers band klipps får det effekter för mark- och skogsägare. Äganderätten sätts åt sidan.
Exempel på mark- och skogsägare som råkat ut för bristande kommunikation under länsstyrelsens process för att förbereda bildandet av naturreservat, förundrade över processen och dess brist på transparens och möjlighet till delaktighet, är bland annat flera familjer som haft Lindholmen på Kålland i sin ägo under flera generationer.
De fick en chock när det visade sig att länsstyrelsen kommit väldigt långt i planerna på bildandet av naturreservat på deras mark. Detta hanterande är inte acceptabelt och riskerar att medföra att mark- och skogsägare utsätts för en icke rättssäker process. Regeringen bär ytterst ansvar för detta.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:
På vilket sätt avser statsrådet att till exempel via regleringsbrev förhindra och följa upp att fler upplever överraskningar och dåligt respektfulla processer som mark- och skogsägare råkat ut för i samband med länsstyrelsers agerande, och avser statsrådet att garantera att mark- och skogsägare får en rättssäker och transparent process när det gäller bildande av naturreservat på mark och skog som ägts av flera familjer i generationer?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:770 besvarad av Miljöminister Karolina Skog (MP)
Svar på fråga 2017/18:770 av Cecilia Widegren (M)
Äganderätt för mark- och skogsägare på Kålland
Cecilia Widegren har frågat statsrådet Ardalan Shekarabi på vilket sätt han avser att agera för att säkerställa en rättssäker och transparent process i samband med länsstyrelsers inrättande av naturreservat. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna.
Inledningsvis vill jag framhålla att skydd av värdefulla naturområden är en viktig del i uppfyllandet av flera av Sveriges miljömål. Skyddade naturområden är av mycket stor betydelse för att bibehålla landets biologiska mångfald och en mycket värdefull tillgång för friluftsliv och turism.
Markägare som är intresserade av att skydda delar av sin mark kan ta eget initiativ genom att kontakta Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen i det län marken finns. Arbetssättet kallas ”Nya Komet” och gör det möjligt för skogsägare att själva välja ut och föreslå skogsområden med höga naturvärden att bevara. Både länsstyrelser och kommuner kan inrätta naturreservat, och de följer samma lagar och samma formella process vid inrättandet. Den grundläggande principen vid inrättande av naturreservat är att överenskommelser sker på frivillig väg. Naturvårdsverket har tagit fram vägledningar för processen vid inrättande av skydd och har i flera omgångar ordnat utbildningar för myndigheternas handläggare för att dialogen med markägare ska bli så bra som möjligt. Det finns alltså redan bra stöd och riktlinjer för genomförandet, men det är också angeläget att länsstyrelser och kommuner anstränger sig för att ha en god dialog med markägare så att processen vid skydd av natur blir så bra som möjligt.
Om inrättandet av ett naturreservat innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras har markägaren rätt till ersättning. Vid förhandlingar inför planerat reservatsskydd av ett naturområde anlitar länsstyrelsen en fristående värderingskonsult. Konsulten gör en värdering av marknadsvärdet för en berörd fastighet och hur värdet påverkas av de begränsningar i pågående markanvändning som föreskrifterna för naturreservatet medför. Länsstyrelsen eller kommunen förhandlar sedan, oftast med hjälp av en extern förhandlare, om att antingen ersätta fastighetsägaren för det intrång som reservatet innebär eller också köpa den del av marken som ska ingå i reservatet. Markägaren kan välja att sälja marken till marknadsvärdet eller behålla marken och få ersättning för intrång i pågående markanvändning. Intrångsersättningen ska motsvara marknadsvärdet på marken plus ytterligare 25 % av värdet, enligt expropriationslagen.
Skydd av natur är alltså viktigt för uppfyllandet av flera miljömål och ingår i länsstyrelsernas ordinarie verksamhet. Processen för genomförandet styrs både av gällande lagstiftning och av de vägledningar som finns. Det är därför min uppfattning att det redan finns goda möjligheter till en bra dialog med markägare när skydd av naturområden planeras och att de formella verktyg som finns ger en bra grund för en transparent och tydlig process.
Stockholm den 28 februari 2018
Karolina Skog
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.