Riksdagens skrivelse Nr 8 A (Riksdagsskrivelse 1924:8a)

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Nr 8 A.

Godkänd av första kammaren den 6 maj 1924.
Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels vissa utav
Kungl. Maj.t i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar, dels ock åtskilliga
beträffande samma huvudtitel väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 8.)

Till Konungen.

Arkiv, bibliotek och museer.

l:o) I den till riksdagen den 2 januari 1924 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1924—1925 har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, i avseende å åttonde
huvudtiteln (punkt 1) föreslagit riksdagen att till fortsatt utgivande genom
riksarkivet av sådana handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets historia,
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 4,500 kronor.

Anslag för ifrågavarande ändamål utgick för vart och ett av åren 1912
—1916 med 4,500 kronor och för vart och ett av åren 1917—1922'' med
6,000 kronor ävensom för förra halvåret 1923 med 3,000 kronor. För budgetåret
1923—1924 upptogs icke något anslag för ändamålet i riksstaten, eu

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 8 A. '' 1

Arkiv,

bibliotek och
museer.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

anordning, som av dåvarande departementschefen angavs vara av tillfällig
art. Eders Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär ett återupptagande
av ifrågavarande anslag med det belopp, varmed det före år 1917 utgick.

Riksdagen, som icke har något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
får anmäla, att riksdagen till fortsatt utgivande genom riksarkivet av sådana
handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets historia, för budgetåret 1924
—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 4,500 kronor.

2:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 2)
har riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 11,900 kronor att utgå till
arvode åt en amanuens vid landsarkivet i Uppsala med högst 2,500 kronor
och åt en amanuens vid vart och ett av landsarkiven i Vadstena och Göteborg
med högst 1,800 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t, vad angår
vart och ett av dessa belopp, att, om särskilda förhållanden skulle därtill
föranleda, bestämma om medlens användande till ersättning åt flera extra
biträden vid landsarkivet i fråga, samt till ersättning åt extra biträden vid
landsarkivet i Uppsala med högst 2,000 kronor, vid landsarkivet i Lund
med högst 2,200 kronor, vid landsarkivet i Göteborg med högst 1,000 kronor
och vid landsarkivet i Vadstena med högst 600 kronor.

3:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen att dels öka
den i staten för kungl. biblioteket uppförda anslagsposten till avlöningar åt
icke-ordinarie befattningshavare, nu för år 46,132 kronor, med 1,068 kronor
till 47,200 kronor, dels ock vid bifall härtill i riksstaten öka det ordinarie
förslagsanslaget till kungl. biblioteket, nu 215,432 kronor för år räknat, med
1,068 kronor till 216,500 kronor.

Den begärda anslagsförhöjningen avser att bereda medel till den löneförhöjning,
som amanuenserna vid kungl. biblioteket bliva berättigade att åtnjuta
under budgetåret 1924—1925.

Riksdagen, som icke har något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
får anmäla, att riksdagen

dels ökat den i staten för kungl. biblioteket uppförda anslagsposten till
avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare, nu för år 46,132 kronor, med
1,068 kronor till 47,200 kronor;

dels ock med anledning härav i riksstaten ökat det ordinarie förslagsanslaget
till kungl. biblioteket, nu 215,432 kronor för år räknat, med 1,068 kronor
till 216,500 kronor.

4:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum, till katalogiseringsarbeten
inom kungl. biblioteket, enligt av Eders Kungl. Maj:t meddelade

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 3

bestämmelser, för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag å 19,000
kronor.

5:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 5) föreslagit riksdagen att dels till
slutförande av redigeringen av den för Sveriges offentliga bibliotek gemensamma
accessionskatalogens 38:e årgång, omfattande år 1923, samt för påbörjande
av redigeringen för accessionskatalogens 39:e årgång, omfattande
år 1924, för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag å 5,000 kronor,
att användas enligt av Eders Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, dels oclc
till påbörjande av redigering av ett tioårsregister till nämnda accessionskatalogs
31 :a—40:e årgångar, omfattande åren 1916—1925, bevilja ett extra anslag
av 2,000 kronor.

Anslaget å 5,000 kronor till redigering av accessionskatalogen är föreslaget
till samma belopp, med vilket det för innevarande budgetår utgår. Till tioårsregister
till katalogen har riksdagen tidigare beviljat erforderliga medel,
senast till register för årgångarna 1906—1915.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag och får
alltså anmäla, att riksdagen

dels till slutförande av redigeringen av den för Sveriges offentliga bibliotek
gemensamma accessionskatalogens 38:e årgång, omfattande år 1923, samt
för påbörjande av redigeringen för accessionskatalogens 39:e årgång, omfattande
år 1924, för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag å 5,000
kronor, att användas enligt av Eders Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter;

dels ock till påbörjande av redigering av ett tioårsregister till nämnda accessionskatalogs
31:a—40:e årgångar, omfattande åren 1916—1925, beviljat ett
extra anslag av 2,000 kronor.

6:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till bokinköp och bokbindning
för kungl. biblioteket för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra
reservationsanslag av 20,000 kronor.

7:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom (punkt 7) gjorda framställning
har riksdagen, i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum,
till arvodesökning åt bibliotekarien vid stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping
och till arvode åt vaktmästaren vid samma bibliotek anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 2,600 kronor, att utgå enligt de närmare
bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

8:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att såsom bidrag
till uppehållande av pedagogiska bibliotekets verksamhet anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 11,000 kronor, att utgå under de villkor,
Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

För budgetåret 1923—1924 har för ändamålet anvisats ett belopp av 12,900
kronor. Riksdagen får anmäla, att riksdagen såsom bidrag till uppehållande
av pedagogiska bibliotekets verksamhet anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 11,000 kronor, att utgå under de villkor, Eders Kung],
Maj:t kan finna gott föreskriva.

9:°) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9) har riksdagen,
i likhet med vad för löpande budgetår äger rum, såsom bidrag till avlöningåt
en skandinavisk bibliotekarie vid nordiska avdelningen av S:te Geneviévebiblioteket
i Paris för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av
1,500 kronor, att utgå enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj.t
kan finna gott meddela.

10:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 10) föreslagit riksdagen att

dels godkänna följande stat för nationalmuseum att tillämpas från och

med den 1 juli 1924:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 101,000: —

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................ » 2,700: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.. . » 38,800: —

Kostnad för tjänstedräkter för expeditionsvakter...... » 1.400: —

Nattlig bevakning av nationalmuseibyggnaden....... » 9,600: —

Förslagsanslag kronor 153,500: —

dels ock höja det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till nationalmuseum,
nu 151,100 kronor, med 2,400 kronor till 153,500 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär dels en höjning av anslaget till vikariatsersättning
från 2,100 till 2,700 kronor för beredande av avlöning åt vikarier
för expeditionsvakter under semester, dels ock en höjning av anslaget till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. från 37,000 till 38,800 kronor för gäldande
av ersättningar till vissa expeditionsvakter och övereldaren vid museet
för bestyr utom tjänsten.

Riksdagen, som ej har något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
får anmäla, att riksdagen

dels godkänt följande stat för nationalmuseum att tilllämpas från och med

den 1 juli 1924:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 101,000: —

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................ » 2,700:_

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m.. . » 38,800: —

Kostnad för tjänstedräkter för expeditionsvakter...... » 1,400: —

Nattlig bevakning av nationalmuseibyggnaden....... » 9,600: —

Förslagsanslag kronor 153,500: —

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

dels ock höjt det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till nationalmuseum,
nu 151,100 kronor, med 2,400 kronor till 153,500 kronor.

ll:o) I eu inom riksdagen väckt motion (11:92) har hemställts, att riksdagen
måtte å extra stat för budgetåret 1924—1925 bevilja dels ett reservationsanslag
av 3,000 kronor till bestridande av kostnader, som äro förenade med
genom nationalmuseums försorg anordnade vandringsutställningar, föreläsningar
och konstpropaganda, dels ock ett reservationsanslag av 1,200 kronor
för beredande av skrivhjälp åt den vid nationalmuseum anställde depositionsoch
reseintendenten.

Till stöd för detta yrkande har anförts följande:

»Överintendenten och chefen för nationalmuseum har inskränkt sig till det
minsta möjliga vid framställandet av sina behov för museet.

Det storartade uppsving, som nationalmuseum erhållit såsom konstnärligt
och kulturellt folkuppfostrande institution genom den förre museichefens
Richard Berghs omorganisation och omdaning av museet och dess verksamhet,
nitiskt och målmedvetet fullföljd av den nuvarande chefen, har med
nödvändighet medfört icke så få behov och önskemål, som från museumssynpunkt
måste betraktas som viktiga, om icke det så vackert började verket
skall stanna i växten och omintetgöras.

Överintendenten Folcker har under sin nu femåriga tjänstetid årligen för
Kungl. Maj:t framlagt några av dessa museets önskemål.

Bland dem ha till ingen åtgärd föranlett sådana sedan många år trängande
behov som: anskaffande av en referenssamling av fotografier, fotografering av
målningssamlingen, ordnande av tidningsurklippsamlingen, etiketteringen av
konstverkssamlingen samt flera framställningar om ökade inköpsanslag.

Avskräckt av dessa motgångar har museichefen nu tills vidare avstått från
att återkomma till dessa önskningar, hur angelägna han än måste anse dem
vara, och inskränkt sig till äskande av sådana anslag som i själva verket
utgöra fortsättningar av redan förut beviljade årsanslag samt ett par som
han ansett icke kunna ställas på framtiden.

Dessa senare, vilka icke blivit i statsverkspropositionen intagna, men om
vilka jag förskaffat mig kännedom, synas mig vara av den vikt och betydelse
att de böra göras till föremål för motion, då deras uteblivande skulle
äventyra fortsättandet av en i hög grad betydelsefull del av nationalmusei
verksamhet: den konstnärliga och kulturella propagandan framförallt
bland de bredare samhällslagren i landets från huvudstaden avlägsnare
bygder.

Denna verksamhet, som närmast omhänderhaves av en för ändamålet för
några år sedan särskilt tillsatt tjänsteman, museets depositions- och reseintendent,
har redan nu utvecklats i en omfattning, som på det mest otvetydiga,
mest glädjande sätt vittnar om Richard Berghs framsynthet även i
denna del av hans omorganisation av museet.

Utvecklingen har emellertid naturligt nog medfört behov både av penningmedel
och av ökad arbetskraft.

Museichefen har också för ändamålet begärt dels ett årsanslag av 3,000
kronor, dels arbetsbiträde åt reseintendenten.

Efter att ha erinrat att han redan föregående år resultatlöst anhållit om

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

anslag till av nationalmuseum anordnade vandringsutställningar och föreläsningar
i landsorten yttrade museichefen i sina petita till 1924 års riksdag;,

''Då jag ånyo går att hos Eders Kungi. Maj:t i underdånighet hemställa om
äskande av dylikt anslag, är det i medvetande av det sällsynt lyckliga resultatet
av museets verksamhet i landsorten under det senaste året samt den
stora betydelsen av att en dylik verksamhet icke får avstanna.

Museets norrländska vandringsutställning, som pågick under tiden 24 juni
1922 till 21 maj 1923 och därunder exponerades i Umeå, Luleå, Härnösand,
Sundsvall och Gävle, gav ett resultat, som fullt motsvarade de stora förväntningar,
som ställts på denna utställning. Överallt mottogs den med det
livligaste intresse såväl från det allmännas som från enskildas sida, något
som med all önskvärd tydlighet framgår av besökandesiffrorna, vilka i de
båda största städerna, Gävle och Sundsvall, uppgingo till respektive 2,526 och
4,398. Då museet emellertid saknar varje anslag för dessa viktiga konstbildmngsorgan,
ha dylika utställningar måst bekostas av de olika samhällena.
Just på grund därav ha de praktiska svårigheterna vid anordningarna blivit
mycket kännbara därigenom, att handkassa saknats till och med för de enklaste
porto- och emballagekostnadernas bestridande samt att depositionsintendenten
ensam haft att bestrida även det rent mekaniska arbetet vid handläggningen
av dessa ärenden.

För att eu vidare utställningsverksamhet skall bli möjlig fordras ett om
också ringa anslag för vissa löpande utgifters täckande samt tryckning avkataloger
och smärre vägledningar till utställningarna.

Särskilt har erfarenheten från vandringsutställningarna visat behovet avlätt
tillgänglig vägledning. Då museets inskränkta personalförhållanden ej
tillåta lämplig tjänsteman att hela tiden medfölja vandringsutställningarna
och i samband med dessa hålla så täta visningar som vore önskvärt, anser
jag nödvändigt att genom tryckta, populärt framställda vägledningar giva
allmänheten det stöd, den tydligen behöver för att fullt kunna utnyttja
vandringsutställningarna som bildningstillfälle.

Museets fjärde kulturmässa, som hölls i Västerås den 16—23 sistlidne
juni, var anordnad på liknande sätt som de föregående med utställningar
av dels svensk 1700-talskonst, dels svenskt historiemåleri från mitten av 1800-talet. Den visade sig fylla sitt ändamål på ett utmärkt sätt, särskilt genom
det samarbete med de frivilliga folkorganisationerna som i och med denna
kulturmässa inletts och som lät mässan bli helt tillgänglig för en stor bygds
befolkning.

För bestridande av de kostnader, som varit förenade med hittills hållna kulturmässor,
har Eders Kungl. Maj:t på av mig vid varje särskilt tillfälle därom
gjord underdånig framställning anvisat erforderliga belopp, ett förfarande
som synes mig fortfarande böra följas med hänsyn till att kulturmässorna
dels icke äro årligen regelbundet återkommande företag, dels kräva högst
varierande summor.

De övriga grenarna av museets folkbildningsarbete, vandringsutställningar,
föreläsningar etc. hava däremot formen av en mera fortlöpande verksamhet,
som torde vara bäst betjänt av årliga anslag.

_ Med stöd av det anförda får jag i underdånighet hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes hos nästkommande års riksdag äska ett anslag av
3,000 kronor för budgetåret 1924—1925 till bestridande av med vandringsutställningar,
föreläsningar och annan konstpcdagogisk verksamhet förenade
kostnader.''

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. •

Rörande behovet av ökad arbetskraft för verksamhetens bedrivande yttrar
museichefen, efter att ha erinrat om att även denna anhållan redan föregående
år lämnats utan avseende, följande:

''Genom inrättandet av nationalmusei avdelning för slottssamlingar och
depositioner upptogs i museets program eu stor modern bildningstanke —
aktiv konstpropaganda, konstglädjens och konstbildningens spridande ut till
folkets breda lager. Då riksdagen beviljade medel för denna tankes förverkligande
begränsade den sitt anslag enbart till intendentslönen. För de
första åren — experiment- och prövningsåren — torde säkerligen hava varit
klokt och lämpligt att ej inrätta en kostbar organisation, som kanske en
lång tid ej kunnat effektivt utnyttjas.

De fem år som nu gått, sedan platsen tillsattes, kunna minst av allt betecknas
som ofruktbara för avdelningens vidkommande. Depositionsarbetet
har fortgått genom ordnandet av estetiskt vårdad miljö i offentliga lokaler,
exempelvis beskickningshusen i London och Helsingfors, statsrådsberedningen,
utrikesdepartementet, utrikesministerhotellet samt ett flertal landshövdingsresidens.

Verksamheten har även tagit sig uttryck i anordnandet av vandringsutställningar
och kulturmässor ävensom genom propaganda i pressen och småskrifter.
Ö Täta inspextionsresor till depositionsorterna ha företagits.. I samband med
dessa resor ha hållits föredrag och visningar. Hjälp i råd och dåd har
lämnats konstmuseerna i landsorten. Av dessa har konstavdelningen i Östergötlands
museum i Linköping ordnats personligen av depositionsintendenten.

Moderna katalogsystem ha påbörjats vid slottssamlingarna, där även nyordningsarbeten
ha företagits. För allt detta, vartill även kommer skötseln
av löpande ärenden och korrespondens, har avdelningsföreståndaren ej kunnat
påräkna ordinarie hjälp. Då verksamheten inom avdelningen sålunda nu
utvecklats till denna punkt, ‘är ett ytterligare framskridande i denna riktning
otänkbart utan ökad arbetskraft. Dessutom kunna ej heller avdelningens
båda huvudområden — slottssamlingarna och depositionsverksamheten
längre hållas på nuvarande nivå utan regelbunden hjälp. Slottssamlingarna
ha i samband med de löpande ärendena hittills kunnat förvaltas utan andra
krav än övervakandets; nu då arbetet med dessa samlingars konservering
påbörjats, kräva samlingarna ständigt ökad uppmärksamhet och i vissa fall
förnyad vetenskaplig bearbetning, varigenom allt större del av avdelningsföreståndarens
tid åtgår till forskning i arkiv och samtida konsthistoriskt
material.

Skulle Eders Kungl. Maj:t på grund av det nuvarande ekonomiska läget
anse sig icke kunna hos riksdagen äska anslag för behövlig hjälp åt depositionsintendenten,
tvingas jag att avsevärt inskränka Nationalmusei verksamhet
inom denna avdelning. Att slottssamlingarnas vård ej får på minsta
vis åsidosättas anser jag självfallet. Således bleve det depositionsverksamheten,
innefattande vandringsutställningar, konstupplysning och konstpropaganda,
som måste reduceras.

Det vore synnerligen beklagligt, om detta skulle behöva bli fallet vid en
tidpunkt, då intresset börjat vakna runt om i landet, och man blivit förvissad
om att denna gren av museets verksamhet svarar mot ett verkligt behov.
Vida kretsar av vårt folk ha kommit till medvetande om att konsten icke
blott är till stundens glädje utan ett medel till personlig och nationell bildning.
Nationalmuseum har hittills sökt tillgodose detta växande behov med
all kraft och med alla de medel, som dess samlingar samt dess tjänstemäns

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

kapacitet och personliga intresse tillåtit. Betydelsefulla resultat ha redan
åstadkommits på detta område. Dessa resultat utgöra dock blott en början,
och för verksamhetens fortsättande kräves, såsom jag i det föregående sökt
påvisa, ökad personal vid avdelningen.

1 ör att sålunda effektivt lätta arbetsbördan för avdelningens föreståndare
och möjliggöra eu fortsatt verksamhet enligt de linjer som hittills följts,
synes mig vara erforderligt att en amanuens och ett kvinnligt skrivbiträde
anställas vid avdelningen. Härvid är det av vikt, att amanuensen bestrider
daglig tjänstgöring. . Enbart depositionsintendentens täta tjänsteresor, under
vilka denne är förhindrad att sköta avdelningens löpande göromål, hänvisa
till nödvändigheten av, att amanuensen erhåller daglig tjänstgöring. Ett skrivbiträde
synes mig erforderligt med hänsyn till det omfattande arbete av
mindre kvalificerad art, som är nödvändigt för varje företag, såväl vanliga
depositioner som anordnandet av kulturmässa, vandringsutställningar etc.

Med stöd av det anförda får jag i underdånighet hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes hos nästkommande års riksdag äska anslag till arvode
åt en amanuens med daglig tjänstgöring samt ett kvinnligt biträde, att anställas
vid museets avdelning för depositioner och slottssamlingar. ’

Båda dessa museichefens framställningar synas mig på det tydligaste giva
vid handen att här gäller eu ytterst viktig sak och har jag ansett mig böra
i form av motion framlägga densamma inför riksdagen.

Museichefens begäran om ett anslag av 3,000 kronor till bestridande av med
vandringsutställningar, föreläsningar och annan konstpedagogisk verksamhet
förenade kostnader anser jag mig kunna upptaga obeskuret; vad beträffar
önskemålet av en ny amanuensplats och ett skrivbiträde synes mig saken tills
vidare kunna så ordnas att ett extra anslag till skrivhjälp åt ifrågavarande
intendent beviljas, och föreställer jag mig att en summa av 1,200 kronor
för budgetåret 1924—1925 skulle avhjälpa åtminstone de mest trängande
behoven. Anslagen torde i år lämpligen höra föreslås å extra stat, börande,
därest de nu beviljas, vid ett kommande års budgetreglering tagas under
omprövning, i vad mån de böra föranleda ändring i museets ordinarie stat.»

Vid 1917 års riksdag framlade Eders Kungl. Maj:t förslag om inrättande av
eu ny intendentsbefattning vid nationalmuseum. Den då föreslagne intendentens
åligganden angåvos bliva i huvudsak följande: att efter överintendentens
närmare bestämmande omhänderhava den samtliga statens samlingar
omfattande depositionsverksamheten från nationalmuseet; att biträda överintendenten
vid ordnandet och vården av statens konstsamlingar å de kungl.
slotten; att vid förefallande tillfällen ordna såväl utställningar inom nationalmuseet,
däribland även låneutställningar med föremål från olika delar av
landet, som även, när tillfälle gåves, från nationalmuseet utgående, i landsorten
cirkulerande utställningar; att i Stockholm och landsorten hålla offentliga
föreläsningar och förevisningar rörande nationalmuseets samlingar, pågående
utställningar eller andra lämpliga ämnen; att i ovannämnda syften företaga
nödiga tjänsteresor enligt överintendentens bestämmande; att deltaga i redigeringen
av skrifter, utgivna av nationalmuseet till främjande av ett allmännare
konstintresse; samt att i övrigt i tillämpliga stycken vara underkastad
samma bestämmelser, som gällde för hittillsvarande intendenter vid
nationalmuseet.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen biföll Eders Kungi. Maj:ts förslag under framhållande, att riksdagen
fann den begärda nya intendentsbefattningen välbehövlig för angivna
ändamål.

Sedan denna befattning inrättades, har nu ett antal år förflutit, varunder
de yttre formerna för museets depositionsverksamhet och konstpropaganda
vunnit viss stadga, och man kan numera ganska tydligt skönja de riktlinjer,
efter vilka denna verksamhet målmedvetet bedrives. Att densamma varit
och är av stor betydelse för spridandet i vida kretsar av kunskap om och
förståelse för konsten, därom råder enligt riksdagens mening intet tvivel.
Det arbete, som i detta hänseende nedlagts från nationalmuseets sida, är att
betrakta såsom en viktig faktor i folkupplysningens och den allmänna folkbildningens
tjänst, och det synes riksdagen genom vad i motionen anförts
ådagalagt, att denna verksamhet icke kan undvara stödet av varje som helst
anslag för de med upplysningsarbetet förenade särskilda kostnader. Då de
i motionen framlagda äskandena sålunda icke avse anslag för några nya
ändamål utan fastmer äro att betrakta såsom nödvändiga för upprätthållandet
av eu organisation och verksamhet, som redan vunnit riksdagens godkännande,
och då anslagskraven synas vara tilltagna med tillbörlig varsamhet
i fråga om beloppens storlek, har riksdagen ansett sig böra bifalla motionen.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med bifall till ovanberörda motion,
såsom extra reservationsanslag för budgetåret 1924—1925 anvisat

dels ett belopp av 3,000 kronor till bestridande av kostnader, som äro
förenade med genom nationalmuseets försorg anordnade vandringsutställningar,
föreläsningar och konstpropaganda;

dels och ett belopp av 1,200 kronor för beredande av skrivhjälp åt den
vid nationalmuseum anställde depositions- och reseintendenten.

12:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 11) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum, till försäkring och
transport av konstföremål, som äro eller varda deponerade hos nationalmuseum,
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av
2,500 kronor.

13:o) I enlighet med Eders Kungl. Majds därom gjorda framställning
(punkt 12) har riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt
rum, till konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar inom nationalmuseum
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av
2,500 kronor.

14:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 13) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till konserveringsarbeten
för statens tavelsamling å Gripsholms slott för budgetåret 1924—1925 anvisat
ett extra reservationsanslag av 12,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

15:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 14) har riksdagen, i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt
rum, till underhåll och vård av livrustkammarens samlingar m. m. anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 17,500 kronor, att utgå med
den fördelning, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes.

16:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att, med uteslutande
ur utgiftsstaten för naturhistoriska riksmuseet av där nu uppförd anslagspost
å 2,000 kronor till tjänsteresor för intendenter och assistenter, i
riksstaten uppföra dels det ordinarie anslaget tih naturhistoriska riksmuseum,
avlöningar in. m., nu 196,112 kronor, med ett med 2,000 kronor tih
194,112 kronor nedsatt belopp, dels ock för samma museum ett ordinarie
reservationsanslag å 2,000 kronor till tjänsteresor åt intendenter och assistenter
vid museet.

Riksdagen som icke bär något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
får anmäla, att riksdagen, med uteslutande ur utgiftsstaten för naturhistoriska
riksmuseet av där nu uppförd anslagspost å 2,000 kronor till tjänsteresor
för intendenter och assistenter, i riksstaten uppfört dels det ordinarie
anslaget till naturhistoriska riksmuseum, avlöningar m. m., nu 196,112 kronor,
med ett med 2,000 kronor till 194,112 kronor nedsatt belopp, dels ock för
samma museum ett ordinarie reservationsanslag å 2,000 kronor till tjänsteresor
åt intendenter och assistenter vid museet.

17:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, för budgetåret 1924—-1925 anvisat

dels till beredande under tiden 1 juli 1924—30 juni 1.925 av ett personligt
arvodestillägg åt assistenten vid naturhistoriska riksmuseets botaniska
avdelning G. A. H. Dahlstedt ett extra anslag av 500 kronor;

dels till arbetsbiträde vid naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning
ett extra anslag av 2,000 kronor;

dels till beredande av tillfällig avlöningsförbättring under tiden 1 juli
1924—30 juni 1925 med ett belopp av högst 500 kronor åt en var av
preparatorerna vid naturhistoriska riksmuseet C. G. Swedén, A. Karlsson
och J. E. G. Eriksson, utan rätt för dem att å denna avlöningsförbättring
åtnjuta dyrtidstillägg, ett extra anslag av 1,500 kronor;

dels ock till uppvärmning, belysning, städning m. m. av de lokaler i kvarteret
Grönlandet norra i Stockholm, vilka ställts till förfogande för naturhistoriska
riksmuseets etnografiska avdelning, ett extra anslag av 1,750
kronor.

18:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 18) föreslagit riksdagen att till inköp
av instrument för naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 11

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, får
anmäla, att riksdagen till inköp av instrument för naturhistoriska riksmuseets
mineralogiska avdelning för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra
reservationsanslag av 3,000 kronor.

19:o) Eders Kungl. Maj:t bar (punkt 19) föreslagit riksdagen att till täckande
av motsedd brist dels i anslaget till expenser för naturhistoriska riksmuseets
avdelningar vid Frescati, dels ock i anslaget till expenser samt
vård, underhåll och förkovran av museets etnografiska avdelning anvisa för
budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 23,000 kronor att utgå med den
fördelning, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes.

För budgetåret 1923—1924 beviljade riksdagen 21,700 kronor för täckande
av den brist i nu förevarande anslag, som beräknades uppkomma under
första halvåret 1923 och föreligga vid slutet av nämnda halvår. Det nu
äskade beloppet avser täckande av motsedd brist för budgetåret 1923—-1924,
sådan denna brist beräknas föreligga vid slutet av detta budgetår. Riksdagen,
som anser önskligt, att de verkliga kostnaderna falla på den budgettermin,
de avse, och att följaktligen förstärkningsanslag för det löpande budgetåret
böra ersätta anslag till täckande av brister från föregående budgettermin,
har under framhållande härav ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts
förslag.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till täckande av motsedd brist dels
i anslaget till expenser för naturhistoriska riksmuseets avdelningar vid
Frescati, dels ock i anslaget till expenser samt vård, underhåll och förkovran
av museets etnografiska avdelning anvisat för, budgetåret 1924—1925 ett
extra anslag av 23,000 kronor, att utgå med den fördelning, som av
Eders Kungl. Maj:t bestämmes.

20:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 20) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till nordiska museet
anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 126,550 kronor att,
under villkor att en ledamot i museets nämnd är av Eders Kungl. Maj:t
förordnad, ävensom på de övriga villkor, Eders Kungl. Maj:t må föreskriva,
utgå till nämnden för att enligt dess bestämmande användas till museets
ändamål.

21:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för beredande
för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 av tillfälliga lönetillägg åt vissa
vaktmästare m. fl. vid nordiska museet samt vid livrustkammaren med i
statsrådsprotokollet angivna belopp anvisa för budgetåret 1924—1925 ett
extra anslag av 5,000 kronor.

För budgetåret 1923—1924 utgår anslaget för ändamålet med ett belopp
av 4,700 kronor. Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär beredande av tillfälligt
lönetillägg till ytterligare en eldare vid museet.

* “ Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen bär ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag och får
följaktligen anmäla, att riksdagen för beredande för tiden 1 juli 1924—30
juni 1925 av tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare m. fl. vid nordiska
museet samt vid livrustkammaren med i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 3 januari 1924 angivna belopp anvisat för budgetåret
1924 1925 ett extra anslag av 5,000 kronor.

22:o) Eders Kungl. Maj: t har (punkt 24) föreslagit riksdagen att för vidtagande
av brandsäkerhetsanordningar i nordiska museets byggnad å Djurgården
föi budgetåret 1924 1925 anvisa ett extra reservationsanslag av

26,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser, som av Eders Kund. Makt
meddelas.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, får
anmäla, att riksdagen för vidtagande av brandsäkerhetsanordningar i nordiska
museets byggnad å Djurgården för budgetåret 1924—1925 anvisat ett
extra reservationsanslag av 26,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser,
som av Eders Kungl. Maj:t meddelas.

23:o) I enlighet med Eders Kungl. Majrts förslag (punkt 25) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923— 1924 ägt rum, till kulturhistoriska
museet i Lund anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 25,000
kronor, att under de villkor, Eders Kungl. Maj.t kan finna skäl föreskriva,
utgå till styrelsen för kulturhistoriska föreningen för södra Sverige för att
användas för museets förvaltningsomkostnader och i främsta rummet till
avlöning åt två vetenskapligt och fackmässigt utbildade biträden vid museet.

24;o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen att till Norrlands
kulturhistoriska museum i Härnösand för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett extra anslag av 4,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser,
Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva, utgå till de undersökningar
rörande lapskt folkliv och lapskt språk, som anordnas genom museets
försorg.

För budgetåret 1923—1924 utgår ett extra anslag av 5,000 kronor till
arvode åt eu vid museet anställd amanuens. Eders Kungl. Maj:ts förslag
innebär nu, att anslaget ej för framtiden skall utgå till en vid ifrågavarande
museum fast anställd amanuens utan ställas till museets förfogande
för utförande genom dettas försorg av forskningar i lapskt folkliv och lapskt
språk.

Riksdagen, som ej har något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
får anmäla, att riksdagen till Norrlands kulturhistoriska museum i Härnösand
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 4,000 kronor,
att enligt de närmaste bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva, utgå till de undersökningar rörande lapskt folkliv och lapskt
språk, som anordnas genom museets försorg.

Riksdagens skrivelse Nr H A. 13

25:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt ruin, till musikhistoriska
museet för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 4,000 kronor,
att pa de villkor och under de förbehåll, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäl
föreskriva, utgå till museets ändamål.

26:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 28) föreslagit riksdagen att till
svenska skolmuseet anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av

7,000 kronor, att på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott bestämma,
utgå till cenralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening för museets
ändamål.

Anslaget utgår för budgetåret 1923—1924 med ett belopp av 10,000 kronor.
Nu föreslås för nästkommande budgetår ett till 7,000 kronor nedsatt belopp.
Departementschefen har uttalat, att det förefölle honom, som om under nuvarande
förhållanden de beräknade utgifterna för vissa museets ändamål
skulle kunna något nedbringas. I såväl den förslagsstat, som förelädes 1923
års riksdag, som i den nu för budgetåret 1924—1925 föreslagna staten vore
upptagna rätt avsevärda belopp till skolkinematografiska förevisningar.
Det borde med avseende härå uppmärksammas, att Eders Kungl. Maj:t i
annan ordning för just detta ändamål beviljat avsevärda belopp. Så hade
Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juli 1922 anvisat åt centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening såsom bidrag för anordnande
genom svenska skolmuseet av skolkinematografiska förevisningar ett belopp
av 4,000 kronor och genom beslut den 24 augusti 1923 ett belopp av 9,000
kronor för samma ändamål. Sagda belopp hade av Eders Kungl. Maj:t anvisats
från statens biografbyrås överskottsmedel, och ansåge departementschefen
dylikt tillskott även för framtiden kunna beredas från nämnda överskottsmedel,
därest desamma därtill lämnade tillgång.

Riksdagen, som fäst sig vid den utväg, departementschefen sålunda anvisat
för tillgodoseende av museets behov, vill uttala sin anslutning härtill.
Riksdagen, som alltså ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag,
får anmäla, att riksdagen till svenska skolmuseet anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 7,000 kronor, att på de villkor, Eders
Kungl. Maj:t kan finna gott bestämma, utgå till centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening för museets ändamål.

Kyrkliga ändamål.

27:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 29) föreslagit riksdagen att höja
det ordinarie förslagsanslaget till kleresistaten, nu 90,000 kronor, med 60,000
kronor till 150,000 kronor.

Kyrkli

ändatn

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Den av Eders Kung! Maj:t föreslagna höjningen är föranledd av att
anslaget under de senare åren på grund av de höga markegångsprisen
blivit i ansenlig mån överskridet.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Majrts förslag och får
alltså anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget till kleresistaten,
nu 90,000 kronor, med 60,000 kronor till 150,000 kronor.

28:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 30) föreslagit riksdagen att höja det
ordinarie förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde, nu 4,377,500
kronor, med 86,600 kronor till 4,464,100 kronor.

Ifrågavarande ersättning kommer jämlikt grunderna för lagen om indragning
till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning
därför den 9 december 1910 att årligen stegras intill år 1944, då
den slutligen skall fixeras. Anslaget för ändamålet motsvaras till viss del
av de till statsverket från församlingarna ingående tiondeavgifterna, vilka
å riksstatens inkomstsida upptagas under titel »Prästerskapets till statsverket
indragna tionde». Nämnda avgifter hava i 1924 års statsverksproposition
upptagits med ett från 2,577,000 kronor till 2,646,500 kronor förhöjt belopp.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget
till ersättning för prästerskapets tionde, nu 4,377,500 kronor, med 86,600
kronor till 4,464,100 kronor.

29:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att till avlöning
åt pastorn vid svenska Olaus Petri-församlingen i Hälsingfors anvisa
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 6,000 kronor.

. Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning synes riksdagen närmast vara
föranledd av behovet för de i Finland vistande svenska undersåtar att äga en
av svenska staten erkänd och officiellt understödd religiös och kulturell
samlingspunkt. Visserligen stå i Finland en del av våra landsmän så till
vida i en bättre ställning än i andra länder, att de ofta hava tillfälle att
åhöra gudstjänst på svenska, men en sammanhållning mellan rikssvenskarna
i Finland förmedelst en svensk församlings bildning och en av svenska
staten avlönad svensk pastor är av stor nationell och jämväl social betydelse
samt ägnad att i sin mån bidraga till en samverkan mellan Sverige och
Finland på det kyrkliga och andligt kulturella området.

Riksdagen, som alltså finner goda skäl tala för ett bifall till Eders Kungl.
Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen till avlöning åt pastorn vid svenska
Olaus Petri-församlingen i Hälsingfors anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 6,000 kronor.

30:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 33) föreslagit riksdagen att av det utav
1923 års riksdag beviljade extra anslaget till tre stipendier för utbildande
vid universitet av präster, förtrogna med finska språket, för budgetåret 1924

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

—1925 anvisa ett belopp av .3,600 kronor, med rätt för Eders Kungl. Magt att
meddela de närmare bestämmelser, som må erfordras rörande do sålunda
anvisade medlens användande.

Riksdagen bär år 1923 av det utav 1920 års riksdag beviljade extra
anslaget till tre stipendier för utbildande vid universitet av präster, förtrogna
med finska språket, för budgetåret 1923—1924 anvisat återstoden, 2,250
kronor, ävensom för enahanda ändamål beviljat ytterligare ett extra anslag
av 8,550 kronor samt därav för budgetåret 1923—1924 anvisat ett belopp
av 1,350 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som kunde erfordras rörande de sålunda anvisade medlens
användande.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen av det utav 1923 års riksdag beviljade
extra anslaget till tre stipendier för utbildande vid universitet av präster,
förtrogna med finska språket, för budgetåret 1924—1925 anvisat ett belopp
av 3,600 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande de sålunda anvisade medlens användande.

3Ro) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 34) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum, såsom bidrag till avlönande
av svenska sjömanspräster i vissa utländska hamnstäder anvisat för
budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 41,500 kronor.

32:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 36) föreslagit riksdagen att för flyttning
av kyrkan och prästgården i Muonionalusta kapellförsamling till Muodoslombolo
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslagav
30,600 kronor.

En under byggnad varande väg från Pajala genom kapellförsamlingens
största byar, vilken tidigare påbörjats av väghållningsdistriktet med statsbidrag,
utföres från och med år 1919 helt och hållet pa statens bekostnad.
Enligt fastställd plan skulle denna väg gå fram till Muodoslombolo, beläget
omkring 8 kilometer väster om Muonionalusta, varefter den skulle fortsätta
norrut. Från Muodoslombolo skulle biväg dragas till Muonionalusta. I
samband med bestämmandet av vägens sistberörda sträckning har fråga
uppkommit om förflyttning av kapellförsamlingens kyrka och prästgård från
Muonionalusta till Muodoslombolo. Den senare byn har alltmera blivit
kapellförsamlingens centralpunkt. Genom den under utförande varande
vägen kommer Muodoslombolo ännu mera att bliva eu knutpunkt. Enär
en flyttning av kyrka och prästgård på föreslaget sätt skulle medföra, att
den nya vägen mellan nämnda bägge orter skulle kunna utföras på ett
enklare sätt än avsett, igångsattes en utredning angående kostnaden för eu
förflyttning av kyrka och prästgård till lämplig tomt i Muodoslombolo.

Denna kostnad hade uppskattats till 34,000 kronor. De åtaganden, som

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

gjorts av församlingsmedlemmar, kunde uppskattas till ett värde av 2,000
kronor. Därest vägen Muodoslombolo—Muonionalusta utfördes på ett enklare
sätt, d. v. s. såsom ödebygdsväg, beräknades kostnadsminskningen uppgå
till 23,100 kronor, varvid till grund för beräkningen legat priserna i november
1922. Denna besparing skulle helt komma statsverket till godo. Under
förutsättning att en dylik förenkling kunde komma till stånd och den därigenom
gjorda besparingen finge disponeras för flyttning av kyrka och prästgård,
skulle det direkta statsanslag, som behövde ifrågasättas, stanna vid ett
relativt ringa belopp. Hela kostnaden för berörda flyttning beräknades till

32,000 kronor. På sätt framgår av statsrådsprotokollet har departementschefen
till 30,600 kronor reducerat det belopp, som han ansett nu böra
äskas hos riksdagen.

På grund av de utav departementschefen till stöd för förslaget anförda
skälen har riksdagen ansett sig böra bifalla den föreliggande framställningen
och får förty anmäla, att riksdagen för flyttning av kyrkan och prästgården
i Muonionalusta kapellförsamling till Muodoslombolo för budgetåret 1924—
1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 30,600 kronor.

33:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 37) föreslagit riksdagen att till ökade
arbetskrafter vid domkapitlens expeditioner anvisa för budgetåret 1924—
1925 ett extra anslag av 30,490 kronor.

För innevarande budgetår utgår ifrågavarande anslag med 29,490 kronor.
Den nu äskade förhöjningen av anslaget avser att bereda något ökade arvoden
åt extra biträden vid domkapitlen i Uppsala, Karlstad och Luleå.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen till ökade arbetskrafter vid domkapitlens
expeditioner anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av
30,490 kronor.

34:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 38) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum,

A) medgivit, att provisorisk lönereglering enligt följande grunder må under
tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 gälla i fråga om notarier och amanuenser
vid de ecklesiastika konsistorierna, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder
må befinnas erforderliga:

1) Det provisoriska avlöningstillägget utgår med följande belopp för hela
året räknat:

a) till notarie vid domkapitel med 2,500 kronor, dock att avlöningstillägget
icke må utgå med högre belopp än att detsamma jämte den inkomst,
som under närmast föregående räkenskapsår å vederbörande tjänst
uppburits av sådana avlöningsbidrag och sportler, som jämlikt cirkuläret
den 13 juni 1902 angående fastställande av avlöningsstat för tjänste -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

männen vid de ecklesiastika konsistorierna fortfarande må utgå till konsistorienotarie,
uppgår till: beträffande notarien vid Visby domkapitel sammanlagt
högst 2,500 kronor och beträffande notarie vid annat domkapitel sammanlagt
högst 2,700 kronor;

b) till notarien vid Stockholms stads konsistorium med 1,800 kronor;

c) till amanuens vid domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1,700 kronor,
vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö och Lund med 1,500
kronor samt vid domkapitlen i Västerås, Göteborg, Karlstad och Härnösand
med 1,000 kronor.

2) Av det provisoriska avlöningstillägget till notarie utgöra två tredjedelar
lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar. För amanuens utgår avlöningstillägget
i samma ordning som arvodet;

B) till bestridande av kostnaderna för omförmälda provisoriska lönereglering
anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 42,000
kronor, av vilket anslag högst 883 kronor 33 öre må enligt av Eders Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifter användas till höjande av ersättningen för vikariat
under konsistorienotaries semester.

35:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 39) föreslagit riksdagen att höja det
i riksstaten under rubriken: Kyrkors underhåll upptagna ordinarie förslagsanslaget:
ersättningar, nu 160,400 kronor, med 105,600 kronor till 275,000
kronor.

Den ifrågasatta höjningen är föranledd därav, att på grund av de höjda
markegångsprisen anslaget under de senare åren överskridits med avsevärda
belopp.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen höjt det i riksstaten under rubriken:
Kyrkors underhåll upptagna ordinarie förslagsanslaget: ersättningar, nu
169,400 kronor, med 105,600 kronor till 275,000 kronor.

Akademier m. m.

36:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 40) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, för bestridande av de
på Sverige ankommande årsavgifterna för år 1924 till den internationella
unionen för geodesi och geofysik för budgetåret 1923—1924 anvisat ett
extra anslag av 1,300 kronor.

37:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 41) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till utarbetande av en
katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur för budgetåret 1924—1925
anvisat ett extra anslag av 2,500 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. Nr 8 A.

Akademier
m. m.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

38:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 42) föreslagit riksdagen att såsom bidrag
till underhåll av det vetenskapsakademien tillhöriga, i dess fastighet i Djursholm
förvarade och av styrelsen för makarna Mittag-Lefflers matematiska
stiftelse förvaltade matematiska biblioteket för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett extra anslag av 15,000 kronor, att utgå enligt de grunder, som Eders
Kungl. Maj:t bestämmer.

Eders Kungl. Maj :ts förslag avser beredande av bidrag från statens sida för
underhåll av det till vetenskapsakademien av professorn G. Mittag-Leffler och
hans maka skänkta, i sitt slag nästan enastående och utomordentligt dyrbara
matematiska bibliotek.

Riksdagen har genom besök, som ledamöter av riksdagens vederbörande
utskott å ort och ställe gjort, bildat sig en uppfattning om omfattningen
och värdet av den gjorda donationen och finner synnerligen goda skäl tala
för det av Eders Kungl. Maj.t nu framlagda förslaget.

Riksdagen får förty anmäla, att riksdagen såsom bidrag till underhåll av
det vetenskapsakademien tillhöriga, i dess fastighet vid Djursholm förvarade
och av styrelsen för makarna Mittag-Lefflers matematiska stiftelse förvaltade
matematiska biblioteket för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag
av 15,000 kronor, att utgå enligt de grunder, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer.

39:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 43) föreslagit riksdagen att minska det i
riksstaten under rubriken vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien uppförda
ordinarie reservationsanslaget till tryckningskostnader samt utgivande
av planschverk över fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens
historiska museum m. m., nu 18,000 kronor, med 4,000 kronor till 14,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen minskat det i riksstaten under rubriken
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien uppförda ordidinarie reservationsanslaget
till tryckningskostnader samt utgivande av planschverk över
fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m.m.,
nu 18,000 kronor, med 4,000 kronor till 14,000 kronor.

40:o) Eders Kungl. Maj:t har i förslaget till riksstat upptagit det under rubriken
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien uppförda ordinarie reservationsanslaget
till underhåll och fortsättning av inredningen i statens historiska
museum och myntkabinettet med oförändrat belopp, 2,000 kronor.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 93) har hemställts, bland annat,
att riksdagen måtte höja det ordinarie reservationsanslaget till underhåll och
fortsättning av inredningen i statens historiska museum och myntkabinettet,
nu 2,000 kronor, med 2,000 kronor till 4,000 kronor.

Till stöd för detta förslag har i motionen anförts följande:

»Fornminnesvårdens omorganisation och den därmed sammanhängande
frågan om nybyggnad för statens historiska museum — som för närvarande

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

är inrymt inom synnerligen otillfredsställande lokaler inom nationalmuseet
— är som bekant sedan åtskilliga år tillbaka under utredning. I avvaktan
härpå har beklagligen de kulturella intressen, varom här är fråga, icke på de
senaste åren kunnat tillgodoses såsom vederbort. Detta förhållande, vilket
torde vara väl bekant inom sakkunniga kretsar, är desto beklagligare med
hänsyn till Sveriges ställning som eu gammal kulturnation och den framskjutna
plats som fornforskningen inom vårt land sedan gammalt intagit.

Under sådana förhållanden är det ägnat att väcka förvåning, att de
ytterst blygsamma anslag, som vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
för nästkommande budgetår begärt, än ytterligare i statsverkspropositionen
beskurits. Jag vill erinra, att ny riksantikvarie nyligen utnämnts,
vid vilkens knytande till institutionen allmänt fästats stora förhoppningar.
Särskilt med hänsyn härtill borde det varit angeläget undvika dylika ytterliga
inknappningar, varigenom den nye chefens möjligheter till välbehövliga
initiativ ytterligare kringskurits.

I sin skrivelse i ämnet den 4 september 1923 hade akademien föreslagit
en höjning av den hittillsvarande ordinarie anslagsposten till underhåll och
fortsättning av inredningen i statens historiska museum från 2,000 kronor
till 4,000 kronor. Det är, såsom akademien också själv framhållit, visserligen
sant, att detta innebär en fördubbling av det hittillsvarande anslaget,
men det bör å andra sidan ihågkommas, att även en summa av 4,000 kronor
för här ifrågavarande ändamål under alla omständigheter, och i all synnerhet
vid jämförelse med förhållandena inom motsvarande museer inom- och
utomlands, måste anses vara synnerligen blygsamt tilltagen. Ett dylikt
belopp lärer knappast göra det möjligt att mer än nödtorftigt upprätthålla
museivården, men kan däremot ingalunda möjliggöra de större omordningar
i museet, som på grund av den alltjämt undanskjutna frågan om anskaffande
av nya lokaler för statens historiska museum dock måste utföras, om
museet skall kunna på ett någorlunda tillfredsställande sätt fylla de anspråk
på dess anordning, som man måste ha rätt kräva av en dylik institution.
Man måste dock ihågkomma, att det i detta fall gäller en institution, som
sedan gammalt ansetts intaga en rangplats bland övriga liknande museer i
världen. Det torde givetvis också vara önskligt, att statens historiska museum
såsom ett centralmuseum med avseende på sin anordning icke skall
behöva stå alltför mycket tillbaka för andra liknande institutioner, åtminstone
icke för dem, som förefinnas inom vårt eget land.

Då under sådana förhållanden det av akademien begärda beloppet av

4,000 kronor lärer vara ett ofrånkomligt minimum, såvida icke museets ledande
krafter skola dömas till fullständig overksamhet med avseende på
sina försök att även inom de nuvarande otillfredsställande lokalerna finna
eu modus vivendi för de växande samlingarnas ordnande, anser jag det
synnerligen olyckligt, att Kungl. Maj:t icke tillmötesgått akademiens anslagskrav
på denna punkt.»

Det i motionen framlagda förslaget åsyftar att möjliggöra ett bättre utnyttjande
av de lokaler, i vilka statens historiska museum för närvarande
är inrymt. Otillräckligheten av dessa lokaler har med tiden kommit att
göra sig allt mer kännbar, och museets trångboddhet har medfört stora svårigheter
såväl i avseende å samlingarnas ordnande som beträffande deras
vetenskapliga bearbetande. Riksdagen, som väl inser behovet för museet
att kunna så långt sig göra låter, utnyttja till buds stående lokalutrymmen,

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

har i betraktande härav funnit kravet på ökade medel för detta ändamål
vara av beskaffenhet att ej kunna undanskjutas, därest museet över huvud
skall vara i stånd att fylla de anspråk, som ställas på detsamma. Då riksdagen
sålunda funnit starka skäl tala för ett bifall till det motionsvis nu
framställda yrkandet, har riksdagen med bifall till förenämnda motion i dess
ovan angivna del, höjt det under rubriken vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
uppförda ordinarie reservationsanslaget till underhåll och fortsättning
av inredningen i statens historiska museum och myntkabinettet, nu

2.000 kronor, med 2,000 kronor till 4,000 kronor.

41:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 44) föreslagit riksdagen
dels att, med uteslutande av det i riksstaten under rubriken vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien uppförda ordinarie reservationsanslaget till
Visby ruiners vård och underhåll, under samma rubrik uppföra ett ordinarie
reservationsanslag till vård och underhåll av Visby ruiner och andra byggnadsminnesmärken
med ett belopp av 5,000 kronor,

dels och att till omedelbara iståndsättningsåtgärder å vissa byggnadsminnesmärken
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag av

8.000 kronor.

Riksdagen anser goda skäl vara förebragta för Eders Kungl. Maj:ts förslag
och får alltså anmäla, att riksdagen

dels med uteslutande av det i riksstaten under rubriken vitterhets-, historieoch
antikvitetsakademien uppförda ordinarie reservationsanslaget till Visby
ruiners vård och underhåll, under samma rubrik uppfört ett ordinarie reservationsanslag
till vård och underhåll av Visby ruiner och andra byggnadsminnesmärken
med ett belopp av 5,000 kronor,

dels ock till omedelbara iståndsättningsåtgärder å vissa byggnadsminnesmärken
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av

8,000 kronor.

42:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 45) föreslagit riksdagen att för beredande
av ökade medel för de ändamål, som avses med de å ordinarie stat för vitterhetsakademien
uppförda reservationsanslagen till rese- och transportkostnader,
fornlämningars vård, lyshållning m. m. samt till undersökning och
beskrivning av fäderneslandets fornlämningar m. m., för budgetåret 1924—
1925 anvisa ett extra reservationsanslag å 13,000 kronor, att användas huvudsakligen
för akademiens utgifter för resekostnader för fornminnesvården.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (II: 93), däri, bland annat, hemställts, att riksdagen måtte upptaga
det i Eders Kungl. Maj:ts förslag till riksstat angivna extra reservationsanslaget
å 13,000 kronor för beredande av ökade medel för de ändamål, som
avses med de å ordinarie stat för akademien uppförda reservationsanslagen
till rese- och transportkostnader, fornlämningars vård, lyshållning m. m., samt

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 21

till undersökning och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar m. in.
med 15,000 kronor.

Till stöd för berörda yrkande har i motionen anförts följande:

»Det sedan flera år tillbaka upptagna fyllnadsanslaget för bestridande av
''vissa utgifter för fornminnesvården’ som år 1922 utgick med 18,000 kronor,
förra halvåret 1923 med 9,000 kronor men som för budgetåret 1923—1924
sänktes till 15,000 kronor hade uti akademiens anslagsberäkning för nästkommande
budgetår upptagits med samma sänkta belopp som det nuvarande,
eller 15,000 kronor. Kungl. Maj:t har emellertid föreslagit en ytterligare
nedsättning till 13,000 kronor. Ifrågavarande anslag är avsett såsom
fyllnad till de båda ordinarie anslagen: 1) till rese- och transportkostnader,
fornlämningars vård, lyshållning in. in. å 7,000 kronor samt 2) till undersökning
och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar in. in. å 6,000
kronor. Trots den vidsträckta ram, som satts för dessa tre anslags användning,
hava dock desamma i verkligheten måst användas så gott som uteslutande
till expensutgifter, konserveringsarbeten samt oundvikliga tjänsteresor,
påkallade av ärenden, som det åligger akademien att avgöra, eller sådana,
rörande vilka akademien anbefallts eller på annat sätt anmodats att avgiva
yttranden, t. ex. framställningar om att på grund av planerade odlingseller
byggnadsföretag få borttaga en fast fornlämning eller förslag till restaurering
av äldre byggnadsminnesmärken o. s. v. De ifrågavarande tjänsteresorna
hava på senare tid måst göras i allt större utsträckning med hänsyn
till den ökade betydelse man numera tillmäter fornminnena landet runt.
Tillbörlig hänsyn till allmänhetens berättigade krav på skyndsamhet vid avgörandet
av författningsenliga ansökningar hava också gjort det nödvändigt
att göra undersökningsresor och dylikt allt tätare genom även avlägsna
bygder. De övriga ändamål, som avsetts att gagnas med dessa anslag, hava
däremot trots deras behj ärtans värda karaktär måst så gott som helt stå tillbaka.
Anslagens otillräcklighet för de med dem avsedda ändamålen belysas
för övrigt därav, att det visat sig nödvändigt för Kungl. Maj/t att vid flera
tillfällen bereda akademien fyllnad från allmänna expensanslaget eller andra
till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel. Under sådana förhållanden
måste den vidtagna sänkningen av det redan förut avknappade anslaget betraktas
som obefogad.

Även i vissa andra avseenden har Kungl. Maj:t vidtagit nedprutningar i
akademiens anslag. Emellertid anser jag mig härutinnan icke böra hemställa
om ändring, även om mycket goda skäl otvivelaktigt härför kunna anföras.
Jag har nämligen velat inskränka mig till de punkter, där rättelse
synts mig vara alldeles ofrånkomlig.»

Ifrågavarande anslag utgick för år 1922 med 18,000 kronor och för förra
halvåret 1923 med 9,000 kronor samt är för budgetåret 1923—1924 bestämt
till 15,000 kronor.

Den av Eders Kungl. Maj:t nu ifrågasatta ytterligare sänkningen av anslaget
torde komma att än mer beskära akademien i dess möjligheter att fullgöra
sina uppgifter i avseende å fornminnesvården i landet. Riksdagen vill erinra
om den utveckling, som för närvarande kännetecknar den allmänna kulturminnesvården,
och om den ökade omfattning, arbetena i fornminnesvårdens
tjänst numera tagit. Därest den från såväl den vetenskapliga forskningens

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

som det allmänna kulturintressets synpunkt betydelsefulla faktor, som ligger
i en rationellt bedriven förn- och kulturminnesvård, skall kunna behörigen
upprätthållas, är det enligt riksdagens mening oundgängligt, att akademien
förfogar över erforderliga medel för nu ifrågavarande ändamål. Enligt vad
riksdagen inhämtat, har redan den beskäring av ifrågavarande anslag, som
ägde rum vid 1923 års riksdag, vållat akademien stora svårigheter, och den
nu av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ytterligare nedsättningen synes vara
ägnad att till bristningsgränsen skärpa desamma — ett förhållande, som den
ifrågasatta besparingens obetydliga omfattning knappast synes rättfärdiga.
Riksdagen, som sålunda funnit övertygande skäl tala för ett bifall till det
motionsvis nu framställda kravet, får anmäla, att riksdagen, i anledning av
Eders Kungl. Maj:ts förslag samt ifrågavarande motion i nu berörda del, för beredande
av ökade medel för de ändamål, som avses med de å ordinarie stat
för vitterhetsakademien uppförda reservationsanslagen till rese- och transportkostnader,
fornlämningars vård, lyshållning in. m. samt till undersökning
och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar m. m. för budgetåret 1924
—-1925 anvisat ett extra reservationsanslag å 15,000 kronor, att användas
huvudsakligen för akademiens utgifter för resekostnader för fornminnesvården.

43:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 46) föreslagit riksdagen att till beredande
av ökade medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare vid vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett extra anslag av 31,250 kronor.

För innevarande budgetår har riksdagen för ändamålet anvisat ett extra
anslag av 25,200 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, förutom anslag till redan befintlig extra
ordinarie personal, beredande av medel för anställande av en administrativ
tjänsteman såsom biträde åt riksantikvarien. Riksdagen finner behovet i förevarande
hänseende väl styrkt. Departementschefen har i detta hänseende
räknat med ett arvodesbelopp, motsvarande avlöning till en tjänsteman i
16:e löneklassen av avlöningsreglementets löneplan för ordinarie befattningshavare.
Från akademiens sida har härutinnan uttalats såsom önskligt, att
såväl med hänsyn till de förekommande göromålens art som ock angelägenheten
av att kunna för befattningen påräkna fullt kvalificerad innehavare
avlöningen för denne finge beräknas efter 19:e löneklassen. Då, efter vad
riksdagen inhämtat, ifrågavarande befattningshavare beräknas komma att
vissa månader av året icke behöva tagas fullt i anspråk och i anledning
härav hans sammanlagda avlöning enligt 19:e löneklassen skulle i stort sett
motsvara vad departementschefen tänkt sig för full tjänstgöring året om
enligt 16:e löneklassen, har riksdagen ej velat motsätta sig detta från akademien
framkomna önskemål.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till beredande av ökade medel

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare vid vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av
31,250 kronor.

44:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 47) föreslagit riksdagen att

dels vidtaga sådan ändring i den ordinarie staten för akademien för de
fria konsterna, att den under avdelningen Betjäning för 1 andre vaktmästare
upptagna förmånen av »bostad av akademien» för denne uteslutes och i
stället tillägges den i samma avdelning uppförde eldaren, samt att, med bibehållande
av gällande bestämmelser om ålderstillägg, avlöningen för andre
vaktmästaren höjes från dess nuvarande belopp 1,275 kronor till 1,600 kronor,
därav lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstillägg
150 kronor, och den kontanta avlöningen för eldaren sänkes från dess nuvarande
belopp 1,900 kronor, till 1,575 kronor, därav lön 925 kronor och
tjänstgöringspenningar 650 kronor,

dels och i riksstaten upptaga det ordinarie anslaget till avlöningar m. m.
vid akademien för de fria konsterna med oförändrat belopp, 75,525 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen

dels vidtagit sådan ändring i den ordinarie staten för akademien för de
fria konsterna, att den under avdelningen Betjäning för 1 andre vaktmästare
upptagna förmånen av »bostad av akademien» för denne uteslutes och i stället
tillägges den i samma avdelning uppförde eldaren, samt att, med bibehållande
av gällande bestämmelser om ålderstillägg, avlöningen för andre
vaktmästaren höjes från dess nuvarande belopp 1,275 kronor till 1,600 kronor,
därav lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstilllägg
150 kronor, och den kontanta avlöningen för eldaren sänkes från dess
nuvarande belopp 1,900 kronor, till 1,575 kronor, därav lön 925 kronor och
tjänstgöringspenningar 650 kronor,

dels och i riksstaten upptagit det ordinarie anslaget till avlöningar m. m.
vid akademien för de fria konsterna med oförändrat belopp, 75,525 kronor.

45:o) På grund av Eders Kungl. Maj ds förslag (punkt 48) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till beredande av ökade
medel till vissa i staten för akademien för de fria konsterna uppförda ändamål,
nämligen: till belysning, undervisningsmateriell m. m., till samlingarnas
ökande och underhåll, till städning, renhållning samt betjäningens beklädnad
ävensom till elevernas studieresor anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra
anslag av 11,300 kronor.

46:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj ds förslag (punkt 49) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, såsom bidrag till uppehållande
av verksamheten vid den vid konsthögskolan anordnade skolan för

Universiteten,
den
medicinska
undervisningen
m. m.

24 Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

dekorativ konst för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 14,000
kronor.

47:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Majrts förslag (punkt 50) har
riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till beredande
av ökade medel för följande i musikaliska akademiens stat upptagna ändamål
anvisat för budgetåret 1924—1925 såsom extra anslag:

dels beträffande anslaget till arvoden åt biträdande lärare och andra utgifter
för undervisningen ett belopp av 5,000 kronor;

dels i fråga om anslaget för biblioteket ett belopp av 1,500 kronor;

dels ock vad angår anslaget till expenser m. fl. dylika utgifter, däribland
instrumenters vård och underhåll, ett belopp av 6,000 kronor.

48:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 51) föreslagit riksdagen att till gäldande
av årspremier för brandförsäkring av operabyggnaden och dramatiska teaterns
byggnad samt av viss, staten tillhörig, huvudsakligen i nämnda byggnader
förvarad lösegendom ävensom av en av departementschefen i statsrådsprotokollet
omnämnd förrådsbyggnad och där förvarad lösegendom för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 53,047 kronor, att utgå
med den fördelning, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes.

För ifrågavarande ändamål har riksdagen för innevarande budgetår anvisat
ett belopp av 52,910 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får förty anmäla, att riksdagen till gäldande av årspremier för brandförsäkring
av operabyggnaden och dramatiska teaterns byggnad samt av viss,
staten tillhörig, huvudsakligen i nämnda byggnader förvarad lösegendom
ävensom av en av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 2 januari 1924 omnämnd förrådsbyggnad och där förvarad lösegendom
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 53,047 kronor,
att utgå med den fördelning, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes.

Universiteten, den medicinska undervisningen m. m.

49:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 53) föreslagit riksdagen att till upprätthållande
av verksamheten vid rasbiologiska institutet för budgetåret 1924—
1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 55,000 kronor, att utgå från
statsverkets fond av rusdrycksmedel och disponeras enligt av Eders Kungl.
Maj:t fastställda grunder.

Alltsedan år 1921 har riksdagen beviljat anslag å extra stat till uppehållande
av rasbiologiska institutets i Uppsala verksamhet. För år 1922
utgick anslaget med 60,000 kronor, för förra halvåret 1923 med 30,000
kronor och för budgetåret 1923—1924 utgår detsamma med 55,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 25

Vid beviljande av anslag för ändamålet för förra halvåret 1923 yttrade
riksdagen bland annat:

»I avseende å den av Kungl. Maj:t för år 1922 fastställda staten för
ifrågavarande institut, vilken stat slutar å ett belopp av 60,000 kronor, har
riksdagen fäst sig vid en till reseersättning med 18,000 kronor upptagen
anslagspost. Med hänsyn till numera nedsatta resekostnader torde kunna
ifrågasättas, huruvida icke någon jämkning härutinnan kan vara påkallad.
Då emellertid institutet nyligen börjat sin verksamhet och någon erfarenhet
vare sig i avseende å densammas bedrivande eller beträffande beräkningen
av övriga anslagsposter ej kan föreligga, har riksdagen ej nu velat uttala
sig för några ändrade beräkningsgrunder beträffande institutets stat.»

Med hänsyn bland annat till detta riksdagens uttalande framlade Eders
Kungl. Maj:t för 1923 års riksdag förslag om beviljande för ändamålet av
ett till 55,000 kronor nedsatt anslagsbelopp. Anslagsposten till reseersättningar
bär i den av Eders Kungl. Maj:t för budgetåret 1923—1924 fastställda
staten fixerats till 14,500 kronor, då däremot i förhållande till 1922
års stat vissa avlöningsposter förete ökningar.

Riksdagen har till upprätthållande av verksamheten vid rasbiologiska institutet
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 55,000
kronor, att utgå från statsverkets fond av rusdrycksmedel och disponeras
enligt av Eders Kungl. Maj:t fastställda grunder.

50:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 54) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, för beredande av
avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m. vid universitetet i Uppsala anvisat för budgetåret 1924—1925 ett
extra anslag av 58,810 kronor, att med iakttagande av de för vissa fall av
departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 2
januari 1924 angivna grunder med särskilda belopp av Eders Kungl. Maj:t
användas för av departementschefen i samma statsrådsprotokoll omförmälda
ändamål; skolande de belopp, som ur berörda anslag anordnas till anställande
av en lektor i danska språket och litteraturen samt lektorer i tyska, franska
och engelska språken ävensom till arvode åt en assistent vid fysiska institutionen,
anses utgå ur vederbörande av 1921, 1919 och 1923 års riksdagar
för dessa ändamål beviljade anslag.

51:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 55) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till materiell för vissa
institutioner m. m. vid universitetet i Uppsala anvisat för budgetåret 1924—
1925 ett extra reservationsanslag av 113,050 kronor, att av Eders Kungl.
Maj:t användas för de av departementschefen i statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden den 2 januari 1924 omförmälda ändamål.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

52:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 56) föreslagit riksdagen att

dels i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala, avdelningen A) avlöningar
m. in., e) Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. under rubriken »kirurgiska kliniken» — med uteslutande av
vad där förekommer angående en amanuens, tillika underkirurg — i stället
uppföra en underkirurg, tillika biträdande överläkare, med ett arvode av

3,000 kronor jämte hyresbidrag av 750 kronor att utgå till gift innehavare
av befattningen, med anmärkning därjämte, att sagda belopp skola utgå
under villkor, att motsvarande anslagsbelopp uppföras för befattningen å
akademiska sjukhusets stat;

dels och för berörda ändamål höja det ordinarie anslaget till universitetet,
universitetsstaten, med 2,500 kronor.

Det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget torde vara att betrakta
såsom en konsekvens av de utav riksdagen beslutade nybyggnadsanordningarna
vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Riksdagen har ej funnit anledning till erinran mot förslaget i annat hänseende
än att benämningen biträdande överläkare lämpligen torde utbytas
mot förste underläkare. Desslikes förutsätter riksdagen, att ifrågavarande
befattning efter ansökan i vederbörlig ordning tillsättes av universitetskanslern.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen

dels i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala, avdelningen A) avlöningar
in. m., e) Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. under rubriken »kirurgiska kliniken» — med uteslutande av
vad där förekommer angående en amanuens, tillika underkirurg — i stället
uppfört en underkirurg, tillika förste underläkare, med ett arvode av 3,000
kronor jämte hyresbidrag av 750 kronor att utgå till gift innehavare av
befattningen, med anmärkning därjämte, att sagda belopp skola utgå under
villkor, att motsvarande anslagsbelopp uppföras för befattningen å akademiska
sjukhusets stat;

dels och; för berörda ändamål höjt det ordinarie anslaget till universitetet,
universitetsstaten, med 2,500 kronor.

53:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 57) föreslagit riksdagen att

dels i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala, avdelningen A) avlöningar
m. m., c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. under rubrik »pediatriska kliniken» uppföra 1,000 kronor såsom
arvode åt eu amanuens, tillika amanuens vid pediatriska polikliniken,
med anmärkning därjämte, att sagda arvodesbelopp skall utgå till amanuensen
under villkor, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska
sjukhusets stat;

dels ock för berörda ändamål höja det ordinarie anslaget till universitetet,
universitetsstaten, med nämnda belopp, 1,000 kronor.

Jämväl detta förslag torde vara att betrakta såsom en följd av de nya

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

sjukhusbyggnaderna i Uppsala. Riksdagen, som ansett sig böra bifalla detsamma,
får anmäla, att riksdagen

dels i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala, avdelningen A) avlöningar
m. m., c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. under rubrik »pediatriska kliniken» uppfört 1,000 kronor såsom
arvode åt eu amanuens, tillika amanuens vid pediatriska polikliniken,
med anmärkning därjämte, att sagda arvodesbelopp skall utgå till amanuensen
under villkor, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska
sjukhusets stat;

dels ock för berörda ändamål höjt det ordinarie anslaget till universitetet,
universitetsstaten, med nämnda belopp, 1,000 kronor.

Med anledning av vad riksdagen ovan under punkterna 52 och 53 beslutit
har det ordinarie anslaget till Uppsala universitet, universitetsstaten, nu

l, 098,127 kronor, ökats med 3,500 kronor till 1,101,627 kronor.

54:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 58) föreslagit riksdagen att till arvode åt
lärarbiträde vid de praktiska språkövningarna i ryska vid universitetet i Uppsala
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor.

För närvarande utgår för ändamålet ett anslag av 500 kronor. Riksdagen,
som finner övertygande skäl vara förebragta för den av Eders Kungl. Maj:t
ifrågasatta höjningen av anslaget, får anmäla, att riksdagen till arvode åt
lärarbiträde vid de praktiska språkövningarna i ryska vid universitetet i
Uppsala för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 1,000 kronor.

55:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 59) har
riksdagen, i enlighet med vad som alltsedan höstterminen 1914 på grund
av riksdagens upprepade gånger lämnade medgivande ägt rum, medgivit,
att av det med ritmästarbefattningen vid universitetet i Uppsala förenade
arvode å 800 kronor ett belopp av 300 kronor för år räknat må tills vidare
utgå till arvode åt en amanuens vid universitetets konstmuseum samt att
återstoden av ritmästararvodet, eller 500 kronor för år, må tills vidare användas
till arvode åt en lärare, som i enlighet med särskilda, av det större akademiska
konsistoriet givna bestämmelser skall meddela undervisning i utförande
av ritningar för vetenskapligt ändamål.

56:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 60) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, för beredande av avlöningsförmåner
för vissa extra ordinarie lärare, amanuenser och tjänstemän

m. in. vid universitetet i Lund anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra
anslag av 73,625 kronor, att med iakttagande av de för vissa fall av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 2 januari
1924 angivna grunder med särskilda belopp av Eders Kungl. Maj:t användas
för av departementschefen i samma statsrådsprotokoll omförmälda ändamål,

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

skolande de belopp, som ur berörda extra anslag anordnas till anställande av
lektorer i tyska, franska och engelska språken, anses utgå ur det av 1919
års riksdag för detta ändamål beviljade anslag.

57:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 61) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till materiell för vissa
institutioner vid universitetet i Lund m. m. anvisat för budgetåret 1924—
1925 ett extra reservationsanslag av 65,025 kronor, att av Eders Kungl.
Maj:t användas för av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 2 januari 1924 omförmälda ändamål.

58:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 62) föreslagit riksdagen att såsom bidrag
till täckande av de kostnader, Malmöhus läns landsting fått vidkännas för
driften vid länets sjukvårdsinrättningar i Lund under år 1923, anvisa för
budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 150,000 kronor.

Vid 1921 års riksdag föreslog Eders Kungl. Maj:t riksdagen att såsom bidrag
till täckande av ifrågavarande merkostnader under år 1920 anvisa ett anslag
av 500,000 kronor. Riksdagen beviljade för ändamålet ett belopp av allenast
300,000 kronor. Såsom bidrag till täckande av 1921 års merkostnader
föreslog Eders Kungl. Maj:t 1922 års riksdag anvisa ett anslag av 300,000 kronor,
vilket jämväl av riksdagen beviljades. Beträffande 1922 års merkostnader
äskade Eders Kungl. Maj:t av 1923 års riksdag ett bidrag av 250,000 kronor, vilket
emellertid av riksdagen nedsattes till 200,000 kronor. Nu har för 1923
års merkostnader av universitetskanslern ifrågasatts ett statsbidrag av 250,000
kronor. Departementschefen åter har ansett sig böra begränsa kravet till

150,000 kronor.

Det anslag, varom här är fråga, har sin upprinnelse i de av lasarettets
egenskap av klinisk undervisningsanstalt betingade merkostnader, vilka föranletts
av de under de senare åren ökade driftkostnaderna. Anslaget har
följaktligen, såsom departementschefen framhåller, karaktären av kristidsanslag,
vilket jämväl bestyrkes av de successivt sjunkande belopp, varmed
det utgått och nu föreslås utgå. Då den hastighet för anslagets avveckling,
som får anses inrymd i Eders Kungl. Maj ds förslag, synes lämpligt avvägd, får
riksdagen anmäla, att riksdagen såsom bidrag till täckande av de kostnader,
Malmöhus läns landsting fått vidkännas för driften vid länets sjukvårdsinrättningar
i Lund under år 1923, anvisat för budgetåret 1924—1925 ett
extra anslag av 150,000 kronor.

59:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 63) föreslagit riksdagen att

dels för beredande av höjning till 6,000 kronor av det i utgiftsstaten för
universitetet i Lund, avdelningen B) Till materiell m. m., under rubriken
patologisk-anatomiska institutionen upptagna anslagsbeloppet å 3,750 kronor,
öka det ordinarie anslaget till nämnda universitet, universitetsstaten, med
2,250 kronor;

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

dels ock till förstärkning av patologisk anatomiska institutionens anslag till
materiell m. m. för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 2,000
kronor.

Det föreliggande förslaget är föranlett av den genom riksdagens medverkan
åvägabragta utvidgningen av patologiska institutionen. Riksdagen, som
ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen

dels för beredande av höjning till 6,000 kronor av det i utgiftsstaten
för universitetet i Lund, avdelningen B) Till materiell m. m., under rubriken
patologisk-anatomiska institutionen upptagna anslagsbeloppet å 3,750 kronor,
ökat det ordinarie anslaget till nämnda universitet, universitetsstaten, med
2,250 kronor;

dels ock till förstärkning av patologisk-anatomiska institutionens anslag till
materiell m. m. för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 2,000
kronor.

60:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 64) föreslagit riksdagen att till arvode åt
lärarbiträde vid praktiska språkövningar i ryska vid universitetet i Lund för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor.

I likhet med vad riksdagen beslutit i motsvarande hänseende beträffande
Uppsala universitet (punkt 54 här ovan) har riksdagen till arvode åt lärarbiträde
vid praktiska språkövningar i ryska vid universitetet i Lund för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra anslag av 1,000 kronor.

Med anledning av riksdagens dels här ovan under punkten 59 dels ock
i särskild skrivelse nr 106 anmälda beslut har det ordinarie anslaget till
Lunds universitet, universitetsstaten, nu 947,928 kronor, ökats med 8,200
kronor till 956,128 kronor.

61 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 65) föreslagit riksdagen att till materiell
ro. m. för geografiska institutionen vid universitetet i Lund anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra reservationsanslag av 3,000 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj ds förslag och får förty anmäla,
att riksdagen till materiell m. m. för geografiska institutionen vid universitetet
i Lund anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 3,000 kronor.|

62:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 66) föreslagit riksdagen att till inköp av
instrument för den kemiska institutionen vid universitetet i Lund för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra anslag av 4,000 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj ds
förslag, får anmäla, att riksdagen till inköp av instrument för den kemiska
institutionen vid universitetet i Lund för budgetåret 1924—1925 anvisat ett
extra reservationsanslag av 4,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

G3:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 67) föreslagit riksdagen att för beredande
av ytterligare medel till materiell m. m. för de av departementschefen under
punkt 67 i statsrådsprotokollet angivna institutionerna och inrättningarna vid
universitetet i Lund för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.

För innevarande budgetår har riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag av

75,000 kronor. Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen för beredande av ytterligare medel till
materiell m. m. för de av departementschefen under punkt 67 av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 2 januari 1924 angivna institutionerna
och inrättningarna vid universitetet i Lund för budgetåret 1924—
1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

64:o) I eu inom riksdagen väckt motion (11:94) har hemställts, att riksdagen
måtte bevilja ett extra reservationsanslag av 18,000 kronor för utförandet
och publicerandet av zonobservationer vid Lunds observatorium samt
därav för budgetåret 1924—1925 anvisa 4,500 kronor.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts följande:

»Bland de riksdagspetita från Lunds universitet, som icke upptagits i årets
statsverksproposition, är det särskilt ett — såsom jag redan i remissdebatten
anförde — som synes mig synnerligen behj ärtans värt och som jag därför
motionsvis dristar mig bringa under riksdagens prövning. Jag avser
därmed det ärende, som beröres i följande inlaga till större akademiska
konsistoriet i Lund från professorn i astronomi C. V. L. Charlier:

''Genom beslut av 1879 och 1884 års riksdag har till Lunds observatorium
anslagits en summa av 16,500 kronor för deltagande i ett internationellt
astronomiskt arbete för katalogiserande av alla stjärnor på himlen till den
9:de storleken samt för tryckning av de vid Lunds observatorium erhållna
resultaten. Detta arbete är ock för länge sedan avslutat och resultaten
såväl från Lund som från övriga deltagande observator^ av trycket utgivet.
I planen ingick, att ej blott stjärnornas orter för en bestämd tid skulle bestämmas,
utan att även deras rörelse genom observationer skulle härledas.
Härföre är det nödvändigt, att observationerna efter viss tid (cirka 30 ä 40
år) skulle återupprepas helst med samma instrument, som första gången
kommit till användning.

Oaktat de nuvarande tryckta internationella förhållandena, som försvåra
samarbetet mellan vetenskapsmännen inom olika länder, har också ett dylikt
arbete på flera ställen redan planerats (ett observatorium är redan färdigt med
arbetet) och vid Lunds observatorium har observator Gyllenberg med stor
framgång börjat nyobserverandet av de 11,450 stjärnor, som ingå i »Lundazonen».
Om vederbörligt ekonomiskt bistånd erhålles, torde redan om 3 år
dessa observationer vara avslutade och till trycket färdiga. Det anslag, som
härför erfordras, hava vi med största möjliga reduktion av kostnaderna beräknat
till 18,000 kronor, häri inberäknat tryckningskostnader.

Observator Gyllenberg utför gratis såväl de egentliga observationerna som
en stor del av reduktionerna. Anslaget skulle användas uteslutande till sådant
arbete, som av honom ej kan utföras, nämligen avläsning av mikroskop och
ur samt observationsremsor, korrektioner för instrumentfel (som så långt som
möjligt utföres av observator^, reduktioner för refraktion och procession

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

in. in., särskilt vidlyftiga räkningar, som ej utan astronomisk räknehjälp
kunna utföras. Därtill tryckning av resultaten, som, om den skulle bestridas
av anslaget till lärda verks utgivande, skulle på ett betänkligt sätt minska
möjligheten att därmed understödja andra förtjänta vetenskapsidkare, såsom
ock av K. Maj:t anfördes vid hemställandet om 1884 års anslag.

Oaktat den prisförhöjning, som ägt rum sedan år 1879, torde arbetet inclusive
tryckningen nu kunna utföras för 18.000 kronor eller ungefär samma
kostnad som för 40 år sedan. Detta har delvis möjliggjorts därigenom att
ej så fullständig del av observationsresultaten nu skulle publiceras som vid
de första observationerna.

Jag anhåller därföre vördsamt, att konsistoriet ville hos K. Maj:t och
riksdag göra hemställan om ett anslag å 18,000 kronor för utförandet och
publicerandet av zonobservationer vid Lunds observatorium. Anslaget skulle
utgå antingen med hela beloppet på en gång eller proportionellt fördelat på
3 eller eventuellt på 4 år.’

Detta av universitetsmyndigheterna tillstyrkta anslagskrav har, som ovan
nämnts, ej föranlett någon framställning till riksdagen. Det synes mig
emellertid ur flera synpunkter beklagligt, om denna framställning bleve
lämnad obeaktad. Ifrågavarande observations- och forskningsarbete, som på
sin tid utfördes under samarbete mellan 15 observatorier i Europa och
Förenta staterna, utgör eu av grundvalarna för den moderna astronomiska
forskningen. Vart och ett av de i samarbetet deltagande observatorierna
anskaffade ett för ändamålet avsett specialinstrument, en s. k. meridiancirkel
av fastställd storlek, och övertog var sin zon av norra stjärnhimmeln, inom
vilken zon läget å varje i instrumentet synlig stjärna fastställdes. Av
svenska observatorier deltog Lunds observatorium i samarbete — på enskild
väg anskaffades medel till meridiancirkeln, och riksdagen anslog i övrigt
erforderliga medel för arbetets utförande. Om man tager hänsyn till dåvarande
penningvärde och de då som nu tryckta tiderna, torde den på sin
tid beviljade summan av 16,500 kronor få anses utgöra ett talande bevis
för det höga vetenskapliga värde man tillmätte detta samarbete — en värdesättning,
vars riktighet också av erfarenheten blivit till fullo bestyrkt.

Under sådana förhållanden vore det högeligen att beklaga, om Sverige
nu skulle undandraga sig arbetets fullföljande. Lundaobservatoriet har,
icke minst genom den nuvarande föreståndarens vetenskapliga gärning, världsrykte.
Vårt land har också skonats från den ödeläggelse av vetenskapligt
forskningsarbete, som gått fram över stora delar av vår världsdel. Det synes
mig vara en hederssak för vårt land, att vi bereda Lundaobservatoriet möjlighet
att göra de förnyade observationer, som ingå i den ursprungliga planen,
och att publicera de viktigaste resultaten av de nya undersökningarna.

Då det gäller en kostnadssumma, som, väsentligen genom vederbörandes
oegennyttiga och oavlönade arbete, bragts ned till det nu begärda beloppet,
synas icke ens de nuvarande tiderna kunna rättfärdiga ett avslag. Anslagssumman,
18,000 kronor, torde, på sätt Charlier jämväl ansett möjligt,
kunna fördelas på fyra år.»

Redan vid ett tidigare tillfälle har riksdagen behjärtat det ändamål, som
i motionen beröres, och genom beviljande av anslag möjliggjort de vetenskapliga
undersökningar, som i detta avseende bedrivits från Lunds observatorium.
Det gäller nu ett fullföljande av dessa arbeten, ett fullföljande,
som förutsattes, då anslag för ändamålet första gången beviljades, och som

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

vårt land icke synes böra undandraga sig. Med hänsyn dessutom till att
dessa arbeten torde böra bedrivas, medan ännu professor Charlier är i tillfälle
att leda desamma, och i betraktande av önskvärdheten av att vårt land
ej undandrager sig fullföljandet och slutförandet av sin andel i ett internationellt
vetenskapligt samarbete, har riksdagen ansett sig böra bifalla den

1 ämnet väckta motionen.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till ovanberörda
motion, för utförande och publicerande av zonobservationer vid Lunds
observatorium beviljat ett belopp av 18,000 kronor samt därav såsom extra
reservationsanslag anvisat för budgetåret 1924—1925 en summa av 4,500 kronor.

65:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 68) föreslagit riksdagen att för beredande
av avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare och amanuenser m. m.
vid karolinska medikokirurgiska institutet anvisa för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 93,005 kronor, att med särskilda belopp av Eders Kungl.
Maj:t användas för av departementschefen i statsrådsprotokollet omförmälda
ändamål.

Av utredningen i ärendet (statsrådsprotokollet sid. 178—180) framgår, att
det nu föreslagna anslaget företer en minskning med 5,000 kronor i förhållande
till vad under innevarande budgetår för motsvarande ändamål
utgår.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen för beredande av avlöningsförmåner
för vissa extra ordinarie lärare och amanuenser m. m. vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag
av 93,005 kronor, att med särskilda belopp av Eders Kungl. Maj:t användas
för av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den

2 januari 1924 omförmälda ändamål.

66:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 69) har riksdagen
till materiell m. m. för vissa institutioner vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag av
17,800 kronor, att av Eders Kungl. Maj:t användas för av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 2 januari 1924
omförmälda ändamål.

67:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 70) föreslagit riksdagen att å ordinarie stat
för karolinska mediko-kirurgiska institutet uppföra ett kvinnligt tekniskt biträde
vid allmänna barnbördshusets obstetriska klinik med en avlöning av

2,000 kronor, därav 1,300 kronor lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor ortstillägg, samt med rätt till tre ålderstillägg å 200 kronor
efter respektive 5, 10 och 15 år, skolande av varje ålderstillägg 100 kronor
anse» utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar; ävensom för detta
ändamål höja det ordinarie anslaget till avlöningar m. m. vid institutet med

2,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen har funnit goda skäl vara anförda till förmån för Eders Kungl.
Maj:ts förslag och får förty anmäla, att riksdagen å ordinarie stat för
karolinska mediko-kirurgiska institutet uppfört ett kvinnligt tekniskt biträde
vid allmänna barnbördshusets obstetriska klinik med en avlöning av 2,000
kronor, därav 1,300 kronor lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar och 200
kronor ortstillägg, samt med rätt till tre ålderstillägg å 200 kronor efter
respektive 5, 10 och 15 år, skolande av varje ålderstillägg 100 kronor anses
utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar; ävensom för detta ändamål
höjt det ordinarie anslaget till avlöningar m. m. vid institutet med

2,000 kronor; kommande riksdagen, att framdeles anmäla sitt beslut i fråga
om beloppet av sistnämnda anslag.

68:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 72) föreslagit riksdagen att för förberedande
av ett anslag å 500 kronor till materiell in. m. för karolinska institutets
klinik och poliklinik för öron-, näs- och halssjukdomar öka institutets
ordinarie reservationsanslag till materiell in. m. för vissa institutioner och
kliniker med sagda belopp, 500 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Majds
förslag, får anmäla, att riksdagen för beredande av ett anslag å 500 kronor
till materiell m. m. för karolinska mediko-kirurgiska institutets klinik
och poliklinik för öron-, näs- och halssjukdomar ökat institutets ordinarie
reservationsanslag till materiell m. in. för vissa institutioner och kliniker
med sagda belopp, 500 kronor.

69:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 73) föreslagit riksdagen att till materiell
m. m. för karolinska mediko-kirurgiska institutets pediatriska klinik å kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett extra reservationsanslag av 500 kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj ds förslag, får
anmäla, att riksdagen till materiell m. m. för karolinska mediko-kirurgiska
institutets pediatriska klinik å kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka
barn för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 500
kronor.

70:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 74) föreslagit riksdagen att för beredande
av höjning av anslaget till materiell in. in. för karolinska mediko-kirurgiska
institutets hygieniska institution från 2,600 kronor med 1,400 till 4,000 kronor
öka institutets ordinarie reservationsanslag till materiell m. m. för vissa
institutioner och kliniker med sagda belopp, 1,400 kronor.

Riksdagen har ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj ds
förslag och får fördenskull anmäla, att riksdagen för beredande av höjning
av anslaget till materiell in. m. för karolinska mediko-kirurgiska institutets
hygieniska institution från 2,600 kronor med 1,400 till 4,000 kronor ökat
institutets ordinarie reservationsanslag till materiell m. m. för vissa institutioner
och kliniker med sagda belopp, 1,400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 8 A.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

71:o) Eders Kungl. Maj:thar (punkt 75) föreslagit riksdagen att för beredande
av höjning av anslaget till materiell m. m. för rättsmedicinska institutionen
med 600 kronor från nuvarande belopp 1,800 kronor till 2,400 kronor öka
karolinska mediko-kirurgiska institutets ordinarie reservationsanslag till materiell
m. m. för vissa institutioner och kliniker med sagda belopp, 600
kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag och får förty anmäla,
att riksdagen för beredande av höjning av anslaget till materiell m. m.
för karolinska mediko-kirurgiska institutets rättsmedicinska institution med
600 kronor från nuvarande belopp 1,800 kronor till 2,400 kronor ökat institutets
ordinarie reservationsanslag till materiell m. m. för vissa institutioner
och kliniker med sagda belopp, 600 kronor.

I anledning av riksdagens ovan under punkterna 68, 70 och 71 anmälda
beslut har det ordinarie reservationsanslaget till materiell m. m. för vissa
institutioner och kliniker vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu 69,600
kronor, ökats med 2,500 kronor till 72,100 kronor.

72:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 76) föreslagit riksdagen att

dels till materiell m. m. för patologisk-anatomiska institutionen för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor;

dels ock till täckande av för tiden 1 januari 1923—30 juni 1924 beräknade
brister i anslaget till samma institution för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett extra anslag av 10,500 kronor.

För budgetåret 1923—1924 har riksdagen beviljat ett anslag av 7,000 kronor
för täckande av för år 1922 beräknad brist i materiellanslaget för ifrågavarande
institution. Det nu begärda anslaget å 10,500 kronor avser täckande
av brist för såväl första halvåret 1923 som budgetåret 1923—1924.

Riksdagen som ej funnit något att erinra mot vare sig sistnämnda anslag
å 10,500 kronor eller det ifrågasatta förstärkningsanslaget för budgetåret
1924—1925, får förty anmäla, att riksdagen

dels till materiell in. m. för karolinska mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska
institution för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra
anslag av 3,000 kronor;

dels ock till täckande av för tiden 1 januari 1923—30 juni 1924 beräknade
brister i anslaget till samma institution för budgetåret 1924—1925 anvisat
ett extra anslag av 10,500 kronor.

73:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 77) föreslagit riksdagen att till inköp av 5
mikroskop för undervisningen i bakteriologi vid karolinska institutet för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 2,000 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag och får förty anmäla,
att riksdagen till inköp av 5 mikroskop för undervisningen i bakteriologi

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret 1924—1925 anvisat
ett extra reservationsanslag av 2,000 kronor.

74:o) Eders Kungl. Maj:thar (punkt 78) föreslagit riksdagen att för beredande
av ökade medel till materiell i allmänhet vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 28,000 kronor.

För ändamålet utgår för innevarande budgetår ett extra anslag av 40,000
kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen för beredande av ökade medel till
materiell i allmänhet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisat för
budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 28,000 kronor.

75:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 79) har riksdagen
medgivit, att av den i det ordinarie reservationsanslaget till materiell in. in.
för vissa institutioner och kliniker vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
ingående posten till underhåll och förökande av biblioteket må från
och med den 1 juli 1924 tills vidare användas högst 1,000 kronor årligen
till katalogisering och därmed jämförligt arbete vid biblioteket.

76:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 80) föreslagit riksdagen att
dels till ytterligare lärarkrafter vid tandläkarinstitutet för budgetåret 1924
—1925 anvisa ett extra anslag av 14,400 kronor att av Eders Kungl. Maj:t
fördelas enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet framställt förslag;

dels och medgiva, att under tiden intill den 1 juli 1925 inflytande elevavgifter
vid tandläkarinstitutet må, i den mån Eders Kungl. Maj:t prövar
sådant vara av oavvisligt behov påkallat, användas till uppvärmning och belysning
m. m. av institutets lokaler samt till materiell.

Till ytterligare lärarkrafter vid tandläkarinstitutet har riksdagen för innevarande
budgetår beviljat ett extra anslag av 11,400 kronor. Den ifrågasatta
ökningen står i överensstämmelse med en för riksdagen i samband med institutets
utvidgning förelagd plan och är att betrakta som en konsekvens av
denna utvidgning. Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot
Eders Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen

dels till ytterligare lärarkrafter vid tandläkarinstitutet för budgetåret 1924
—1925 anvisat ett extra anslag av 14,400 kronor att av Eders Kungl.
Maj-.t fördelas enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 2 januari 1924 framställt förslag;

dels ock medgivit, att under tiden intill den 1 juli 1925 inflytande elevavgifter
vid tandläkarinstitutet må, i den mån Eders Kungl. Maj:t prövar
sådant vara av oavvisligt behov påkallat, användas till uppvärmning och
belysning m. m. av institutets lokaler samt till materiell.

11:6) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 81) föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att den till ett belopp av 84,283 kronor uppgående bespa -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

ringen å anslaget på tilläggsstat för år 1922 till täckande av brist i serafimerlasarettets
räkenskaper för sistnämnda år må användas till täckande av
motsedd brist i samma räkenskaper för budgetåret 1924—1925;

dels ock för budgetåret 1924—1925 till beredande av ökade medel till
uppehållande av serafimerlasarettets verksamhet under tiden 1 juli 1924—
30 juni 1925 anvisa ett extra anslag av 50,000 kronor.

För innevarande budgetår har riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag
av 150,000 kronor. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit, tiar riksdagen
dels medgivit, att den till ett belopp av 84,283 kronor uppgående besparingen
å anslaget på tilläggsstat för år 1922 till täckande av brist i serafimerlasarettets
räkenskaper för sistnämnda år må användas till täckande av
motsedd brist i samma räkenskaper för budgetåret 1924—1925;

dels ock för budgetåret 1924—1925 till beredande av ökade medel till
uppehållande av serafimerlasarettets verksamhet under tiden 1 juli 1924—
30 juni 1925 anvisat ett extra anslag av 50,000 kronor.

78:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 82) föreslagit riksdagen att till uppehållande
av verksamheten vid allmänna barnbördsbuset i Stockholm för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 117,000 kronor.

För ändamålet har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett anslag
av 75,000 kronor. Den nu ifrågasatta anslagsökningen är föranledd av de
utvidgningar av barnbördshuset, som med Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens
medgivande vidtagits.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till uppehållande av verksamheten
vid allmänna barnbördshuset i Stockholm för budgetåret 1924—1925
anvisat ett extra anslag av 117,000 kronor.

79:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 83) bar riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till anordnande vid
epidemisjukhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala av klinisk undervisning
i epidemiologi åt medicine kandidater anvisat för budgetåret 1924
•—1925 ett extra anslag å 9,400 kronor, att användas enligt av vederbörande
departementschef till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den
9 januari 1919 angivna grunder samt av Eders Kungl. Maj:t i övrigt meddelade
bestämmelser.

80:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 84) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, för budgetåret 1924—
1925 anvisat såsom särskilda extra reservationsanslag att utgå enligt av
Eders Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,

dels såsom bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet ett belopp
av 30,000 kronor,

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

dels ock såsom bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar vid högskolorna
i Stockholm och Göteborg ett belopp av 6,000 kronor.

81:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 85) bar
riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till arvoden
å 100 kronor åt biträdande läkare samt till kostnader för materiell m. m.,
25 kronor, vid en var av två kurser i skyddskoppympning vid vartdera av
universiteten i Uppsala och Lund samt vid en var av fyra dylika kurser
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra reservationsanslag av 1,000 kronor.

82:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 86) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till ersättning för opposition
å disputationsavhandling åt person, som icke tillhör vederbörande
universitets eller karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkår, för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra anslag av 1,500 kronor.

83:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 87) föreslagit riksdagen att som bidrag
till uppehållande av verksamheten vid Institut d’études scandinaves vid
Paris universitet för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 2,000
kronor att utgå på de villkor, Eders Kungl. Maj:t må finna gott bestämma.

Såsom framgår av utredningen i ärendet, skulle det anslag, som nu ifrågasattes,
i främsta rummet hava till syftemål upprätthållandet och stärkandet
av de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Frankrike. Detta skulle
ske företrädesvis dels genom anordnande vid universitetet i Paris av föreläsningar
av svenska vetenskapsmän över Sverige och svensk kultur samt
svenska förhållanden i övrigt, dels genom inköp av läroböcker, avsedda för
den svenske lektorns undervisning, dels ock genom en upplysningsbyrå till
tjänst för svenska lärare och studenter. Institutet skulle bliva en medelpunkt
för svenska vetenskapsidkare och studerande, som bedriva studier i
Paris.

Riksdagen har på de av departementschefen anförda skälen bifallit det
framlagda förslaget och får anmäla, att riksdagen som bidrag till uppehållande
av verksamheten vid Institut d’études scandinaves vid Paris universitet för
budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 2,000 kronor att utgå på
de villkor, Eders Kungl. Maj:t må finna gott bestämma.

84:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 88) föreslagit riksdagen att minska
det ordinarie anslaget till farmaceutiska institutet, nu 58,400 kronor, med
7,500 kronor till 50,900 kronor.

Anslagsminskningen är föranledd därav, att ur staten för institutet uteslutits
en där befintlig för lokalhyra avsedd anslagspost, vilken genom institutets
förflyttning till nya lokaler blivit överflödig.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Tekniska

högskolan.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen minskat det ordinarie anslaget till
farmaceutiska institutet, nu 58,400 kronor, med 7,500 kronor till 50,900
kronor.

85:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 89) föreslagit riksdagen att för beredande
av ökade medel under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 för vissa i
farmaceutiska institutets stat upptagna ändamål, nämligen till materialier
m. m., till uppvärmning in. in. och till egendomens underhåll m. m. anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag å 14,000 kronor.

För innevarande budgetår har riksdagen för samma ändamål anvisat ett
anslag av 15,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen för beredande av ökade medel under
tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 för vissa i farmaceutiska institutets stat
upptagna ändamål, nämligen till materialier m. in., till uppvärmning m. m.
och till egendomens underhåll m. m. anvisat för budgetåret 1924—1925 ett
extra anslag å 14,000 kronor.

Tekniska högskolan m. m.

86:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 90) föreslagit riksdagen att
dels besluta sådan ändring i staten för tekniska högskolan, att i stället
för en speciallärarbefattning i jäsningsteknik med ett arvode av 1,200 kronor
från och med den 1 juli 1924 där uppföres en speciallärarbefattning i jäsningslära
med enahanda arvode,

dels i riksstaten upptaga det ordinarie anslaget till tekniska högskolan:
Avlöningar med oförändrat belopp, 362,750 kronor,

dels ock minska det för tekniska högskolan uppförda ordinarie reservationsanslaget
till vissa omkostnader för upprätthållande av högskolans verksamhet,
nu 64,000 kronor, med 4,500 kronor till 59,500 kronor.

Det belopp å 4,500 kronor, varmed berörda ordinarie reservationsanslag
skulle minskas, avser stipendier åt lärare vid högskolan för utrikes studieresor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen

dels beslutit sådan ändring i staten för tekniska högskolan, att i stället för
en speciallärarbefattning i jäsningsteknik med ett arvode av 1,200 kronor
från och med den 1 juli 1924 där uppföres en speciallärarbefattning i jäsningslära
med enahanda arvode,

dels i riksstaten upptagit det ordinarie anslaget till tekniska högskolan:
Avlöningar med oförändrat belopp, 362,750 kronor,

dels ock minskat det för tekniska högskolan uppförda ordinarie reservationsanslaget
till vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet,
nu 64,000 kronor, med 4,500 kronor till 59,500 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

87::o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 91) har riksdagen,

1 likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 27,450 kronor att, i överensstämmelse med
vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den

2 januari 1924 angivits, utgå såsom arvoden åt speciallärare i samma ämnen
och med enahanda belopp som under budgetåret 1923—1924.

88:o) Eders Kungl. Maj.t har (punkt 92) föreslagit riksdagen att till de
av departementschefen i statsrådsprotokollet omförmälda fyllnadsarvoden samt
till avlöning åt av departementschefen angiven vaktbetjäning m. m. vid tekniska
högskolan anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av

22,000 kronor.

För budgetåret 1923—1924 har anvisats ett extra anslag av 20,690 kronor,
därav 18,690 kronor till vissa fyllnadsarvoden och avlöning åt viss vaktbetjäning
samt 2,000 kronor till bestridande av ökade bokbindningskostnader
vid högskolans bibliotek. Den nu ifrågasatta anslagshöjningen avser dels
att bereda högskolan tillfälle att övertaga ett antal exemplar av ingenjörsvetenskapsakademiens
publikationer att användas som bytesobjekt med inoch
utländska lärda institutioner och sällskap, dels ock att möjligöra en
mindre höjning av anslagsposten till bokbindningskostnader.

Riksdagen, som bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen
till de av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 2 januari 1924 omförmälda fyllnadsarvoden samt till avlöning
åt av departementschefen i samma statsrådsprotokoll angiven vaktbetjäning
m. m. vid tekniska högskolan anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra
anslag av 22,000 kronor.

89ro) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 93) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till tillfälliga lärarbiträden
och assistenter vid tekniska högskolan anvisat för budgetåret 1924
1925 ett extra anslag av 25,000 kronor.

90:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 94) föreslagit riksdagen att till samlingar
och laborationer vid tekniska högskolan anvisa för budgetåret 1924
—1925 ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor att av Eders Kungl.
Maj:t fördelas på de olika avdelningarna vid högskolan, på sätt Eders Kungl.
Maj:t finner skäligt bestämma.

För nu löpande budgetår har riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisat
ett anslag av 100,000 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen till samlingar och laborationer vid tekniska
högskolan anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 150,000 kronor att av Eders Kungl. Maj:t fördelas på de olika
avdelningarna vid högskolan, på sätt Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma.

Skolöver styrelsen.

40 Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

91 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 95) föreslagit riksdagen att till beredande
av ökade medel för tekniska högskolan till diverse utgifter för bränsle,
lyshållning in. m. anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av

180.000 kronor.

Under en följd av år har riksdagen på extra stat anvisat ökade medel
för här ifrågavarande ändamål samt även vid flera tillfällen beviljat anslag
på tilläggsstat till förstärkande av förevarande ordinarie anslag. Sålunda
hava för ändamålet anvisats extra anslag: för år 1922 av 250,000 kronor,
för förra halvåret 1923 av 75,000 kronor och för budgetåret 1923—1924 av

130.000 kronor. Härjämte har av 1923 års riksdag beviljats ytterligare ett
extra anslag å 40,000 kronor till täckande av motsedda brister för år 1922
och förra halvåret 1923 å anslaget ifråga.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till beredande av ökade medel för
tekniska högskolan till diverse utgifter för bränsle, lyshållning m. m. anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 180,000 kronor.

92:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 97) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1924—1925 anvisa såsom särskilda extra anslag

dels till uppvärmning, belysning och diverse utgifter vid Chalmers tekniska
institut ett belopp av 34,000 kronor,

dels ock till bibliotek, samlingar och laboratorier vid samma institut ett
belopp av 16,000 kronor.

För innevarande budgetår har riksdagen till uppvärmning, belysning och
diverse utgifter vid institutet anvisat ett anslag av 40,000 kronor. Anslaget
till bibbotek, samlingar och laboratorier är föreslaget till samma belopp, varmed
det för löpande budgetår utgår. Riksdagen, som ej funnit anledning
till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen för
budgetåret 1924—1925 anvisat såsom särskilda extra anslag

dels till uppvärmning, belysning och diverse utgifter vid Chalmers tekniska
institut ett belopp av 34,000 kronor,

dels ock till bibliotek, samlingar och laboratorier vid samma institut ett
belopp av 16,000 kronor.

Skolöverstyrelsen.

93:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 99) föreslagit riksdagen att för inspektion
och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 9,000 kronor.

Anslaget för nu ifrågavarande ändamål, vilket för år 1922 utgjorde 28,000
kronor och för förra halvåret 1923 14,000 kronor, sänktes för budgetåret 1923
—1924 till 16,000 kronor. Då anslaget för sistnämnda budgettermin av Eders
Kungl. Maj:t ställdes till vederbörandes förfogande, förordnades, att arvoden

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

skulle till fyra inspektörer och konsulenter utgå med sammanlagt 7,500
kronor, därav 2,500 kronor till eu konsulent för nykterhctsundervisningen.
Återstoden av anslaget skulle skolöverstyrelsen äga rätt använda till tillfälliga
utgifter för med anslaget avsedda ändamål. Detta Eders Kungl. Maj:ts beslut
innebar eu indragning från och med den 1 juli 1923 av sex inspektörs- och
konsulentbefattningar, till vilka arvoden förut utgått från ifrågavarande anslag
Departementschefen har nu, vid övervägande, huruvida en ytterligare nedsättning
av anslaget skulle kunna äga rum, uttalat den uppfattningen, att man
borde kunna åtminstone i viss grad fortgå på den genom 1923 års riksdagsbeslut
inslagna vägen att ersätta årsavlönade inspektörs- och konsulentbefattningar
med mera tillfälligt anställda biträden. En sådan anordning
syntes så mycket hellre böra tillgripas, som därigenom borde kunna vinnas
besparing. Med hänsyn härtill har nu anslaget föreslagits för budgetåret
1924—1925 utgå med ett till 9,000 kronor begränsat belopp.

I det av Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta beloppet torde jämväl ingå ett
arvode av 2,500 kronor till en konsulent för nykterhetsundervisningen. Då,
på sätt framgår av riksdagens i punkt 148 här nedan anmälda beslut, detta
arvode bör utgå från statsverkets fond av rusdrycksmedel, har det nu föreslagna
beloppet, 9,000 kronor, ansetts böra minskas med berörda arvodessumman
2,500 kronor till 6,500 kronor.

Riksdagen har alltså för inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen
anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 6,500
kronor.

94:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 100) föreslagit riksdagen att till arvode
åt byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 4,800 kronor.

Sedan ett flertal år har hos skolöverstyrelsen varit anställt ett byggnadssakkunnigt
biträde. Arvodet åt detta biträde utgår för budgetåret 1923—
1924 med 4,800 kronor eller samma belopp, som nu ifrågasättes för nästkommande
budgettermin.

Riksdagen har till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen
anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 4,800 kronor.

95:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 101) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, för bestridande
av expeditionsvaktsgöromål hos skolöverstyrelsen anvisat för budgetåret 1924
—1925 ett extra anslag av 1,800 kronor.

96:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 102) föreslagit riksdagen att till förhyrande
av ämbetslokaler åt skolöverstyrelsen för tiden 1 oktober 1924—
30 september 1925 anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av
57,300 kronor.

De allmänna
läroverken
in. in.

42 Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

För innevarande budgetår utgår för ändamålet ett anslag av 57,800 kronor.
Den nu ifrågasatta minskningen med 500 kronor är föranledd därav, att
överstyrelsen kunnat frånträda ett utav de rum, som överstyrelsen förhyrt
i Auditoriebyggnaden.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till förhyrande av ämbetslokaler åt
skolöverstyrelsen för tiden 1 oktober 1924—30 september 1925 anvisat för
budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 57,300 kronor.

De allmänna läroverken m. m.

97:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 103) föreslagit riksdagen dels medgiva,

ej mindre att under förra halvåret 1924 samt under vart och ett av budgetåren
1924—1925, 1925—1926 och 1926—1927 må ur de vid statens normalskola
för flickor inflytande inskrivnings- och terminsavgifter till expenser
för högre lärarinneseminariet uttagas ett belopp av högst 17,000 kronor för
helt år räknat,

än även att vaktmästaren samt eldaren vid högre lärarinneseminariet må
för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring
till belopp av 400 kronor för vaktmästaren samt 250 kronor för
eldaren;

dels ock till diverse behov vid högre lärarinneseminariet anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 58,860 kronor.

För tillgodoseende av vissa behov vid högre lärarinneseminariet och den
därmed förenade normalskolan för flickor anvisade riksdagen för budgetåret
1923—-1924 ett anslag av 63,610 kronor. Det nu ifrågasatta anslagsbeloppet
uppvisar i förhållande härtill en minskning med 4,750 kronor.
Härav belöpa sig 1,600 kronor på ett för närvarande obehövligt hyresanslag
och 1,200 kronor på nedsatt anslag till hushållsskolan, medan återstående
1,950 kronor utgöra det belopp, som av 1923 års riksdag beviljats för täckande
av brist i hushållsskolans hyresanslag.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj ds
förslag, får anmäla, att riksdagen

dels medgivit,

ej mindre att under förra halvåret 1924 samt under vart och ett av budgetåren
1924—1925, 1925—1926 och 1926—1927 må ur de vid statens
normalskola för flickor inflytande inskrivnings- och terminsavgifter till expenser
för högre lärarinneseminariet uttagas ett belopp av högst 17,000 kronor
för helt år räknat,

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

dels ock till diverse behov vid högre lärarinneseminariet anvisat för hudgetåret
1924—1925 ett extra anslag å 58,860 kronor.

98:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 104)
har riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till arvoden
åt timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 21,000 kronor.

99:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 105) föreslagit riksdagen att för hud.
getåret 1924—1925 såsom särskilda extra anslag anvisa

dels till täckande av brist å det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet
för förra halvåret 1923 ett belopp av 707 kronor,

dels ock till täckande av brist å anslaget till arvoden åt timlärare och vikarier
för samma halvår ett belopp av 1,084 kronor.

Riksdagen, som bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen
för budgetåret 1924—1925 såsom särskilda extra anslag anvisat
dels till täckande av brist å det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet
för förra halvåret 1923 ett belopp av 707 kronor,

dels ock till täckande av brist å anslaget till arvoden åt timlärare och
vikarier för samma halvår ett belopp av 1,084 kronor.

100:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 107) föreslagit riksdagen att till
arvoden åt extra och vikarierande lärare vid de allmänna läroverken anvisa
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 200,000 kronor.

För budgetåret 1923—1924 är för ändamålet uppfört ett anslag av 530,400
kronor. I sin utredning och sitt förslag för budgetåret 1924—1925 har
skolöverstyrelsen ifrågasatt en ökning av antalet extra lärare med 12 utöver
det antal, som kunde bekostas med de för budgetåret 1923—1924 tillgängliga
medlen, samt i anledning härav föreslagit eu ökning av anslaget för
kommande budgettermin med 39,600 kronor till 570,000 kronor. Departementschefen
har förklarat sig icke kunna avvisa skolöverstyrelsens framställning
om beredande av ökade medel för ifrågavarande ändamål, men har
ansett kostnadsökningen kunna begränsas till 31,400 kronor. Det extra
anslaget skulle enligt departementschefens beräkning sålunda uppgå till
561,800 kronor. Emellertid har departementschefen ansett, att av reservationerna
å reservationsanslaget till de allmänna läroverken skulle för nu
ifrågavarande ändamål kunna tagas i anspråk ett belopp av 361,800 kronor,
varigenom den på riksstaten uppförda anvisningen skulle kunna begränsas
till 200,000 kronor.

Vid anmälan om sitt beslut om anslag för nu ifrågavarande ändamål för
budgetåret 1923—1924 yttrade riksdagen, att riksdagen, utan att ingå på spörsmålet,
huruvida de av skolöverstyrelsen uppgjorda och av departementschefen
godtagna beräkningsgrunderna i avseende å läroverkslärarnas tjänst -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

göringstid vore de riktiga, dock av vad i ärendet förebragts funno tillräckliga
skäl föreligga att bifalla Eders Kungl. Maj:ts då framlagda förslag.

I anslutning till vad riksdagen sålunda anfört och med vidhållande av
den uppfattning, varåt riksdagen upprepade gånger givit uttryck beträffande
läroverkslärarnas tjänstgöringstid, har riksdagen icke velat motsätta sig bifall
till Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till arvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken anvisat för budgetåret 1924
—1925 ett extra anslag av 200,000 kronor.

101:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 108) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till extra arvoden
åt teckningslärare vid de allmänna läroverken anvisat för budgetåret 1924
—1925 ett extra anslag av 64,400 kronor.

102:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 109)
har riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till extra
arvoden åt gymnastiklärare vid de allmänna läroverken anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 13,500 kronor.

103:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 110) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till extra arvoden åt
musiklärare vid de allmänna läroverken anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 3,265 kronor.

104:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 111) föreslagit riksdagen att

dels minska det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i slöjd vid de
allmänna läroverken från dess nuvarande belopp, 42,500 kronor, med 21,500
kronor till 21,000 kronor;

dels ock medgiva, att såsom bidrag till arvode åt manlig lärare i manlig
slöjd vid de allmänna läroverken må från och med den 1 juli 1924 från
nämnda anslag utgå 42 kronor 50 öre för veckotimme, under villkor att
vederbörande kommun för ändamålet tillskjuter minst samma belopp.

För budgetåret 1923—1924 är för ändamålet anvisat ett anslag av 42,500
kronor. Ifrågavarande undervisning är avsedd för manliga lärjungar vid de
allmänna läroverken och är frivillig. Arvodet utgår nu till lärare med 85 kronor
för veckotimme och bestrides helt av statsmedel. Det av Eders Kungl.
Maj:t nu framlagda förslaget innebär en ändrad anordning, varigenom för
vinnande av begränsning i statens utgifter för slöjdundervisningen vederbörande
kommuners ekonomiska medverkan påkallas. Kommunalt bidrag
har uppställts såsom förutsättning för utgående av statsunderstöd, och skall
enligt förslaget stat och kommun bidraga med halva det belopp, som hittills
utgått. Genom denna åtgärd har en nedsättning kunnat vidtagas i anslaget
med hälften eller alltså till i runt tal 21,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Enligt riksdagens mening förefinnas goda skäl för ett bifall till Eders
Kungl. Majhs förslag. Då i stort sett städerna kunna sägas vara i förhållande
till landsbygden särdeles gynnade i avseende å undervisningsanstalter,
har riksdagen ej kunnat finna annat än billigt och rättvist, att kommun, på
sätt föreslås, lämnar bidrag till ett frivilligt övningsämne vid ett läroverk.
Något principiellt oriktigt i en dylik anordning har riksdagen icke kunnat
finna, och då härjämte det bidrag, som från kommunerna ifrågasättes,
uppgår till relativt blygsamt belopp, har riksdagen ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen

dels minskat det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i slöjd vid de
allmänna läroverken från dess nuvarande belopp, 42,500 kronor, med 21,500
kronor till 21,000 kronor;

dels ock medgivit, att såsom bidrag till arvode åt manlig lärare i manlig
slöjd vid de allmänna läroverken må från och med den 1 juli 1924 från
nämnda anslag utgå 42 kronor 50 öre för veckotimme, under villkor att
vederbörande kommun för ändamålet tillskjuter minst samma belopp.

105:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 112) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till extra arvoden
åt lärarinnor i kvinnligt handarbete vid statens samskolor anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 3,300 kronor.

106:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 113) föreslagit riksdagen att till
arvoden åt skolläkare vid de allmänna läroverken anvisa för budgetåret 1924
—1925 ett extra förslagsanslag å 59,000 kronor.

För innevarande budgetår utgår ifrågavarande anslag med 58,000 kronor.
Anslagets storlek står i direkt proportion till antalet under höstterminen
närvarande lärjungar vid de allmänna läroverken, och är den nu ifrågasatta
höjningen beroende av den för höstterminen 1924 beräknade ökningen i lärjungeantalet.

Riksdagen, som bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen
till arvoden åt skolläkare vid de allmänna läroverken anvisat för
budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag å 59,000 kronor.

107:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 114) att för upprätthållande
under läsåret 1924—1925 vid ett högre läroverk i Göteborg av
provårskurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 15,500 kronor.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, som innebär ett upptagande för budgetåret
1924—1925 av anslag för ändamålet till enahanda belopp, som
utgår för innevarande budgetår, har riksdagen intet att erinra.

I detta sammanhang har riksdagen ansett sig böra framhålla följande.

Riksdagens skrivelse AV 8 A.

Under erinran, hurusom enligt då gällande författningsbestämmelser i ämnet
rektor vid provårsläroverk skulle, därest han tjänstgjorde såsom föreståndare
för provårskursen, utöver honom tillkommande ordinarie avlöningsförmåner
åtnjuta särskilt arvode av högst 1,500 kronor för år, påpekade riksdagens
år 1922 församlade revisorer, att till rektorer vid provårsläroverk utöver
sagda arvode av 1,500 kronor utbetalats ersättning för handledning av provårskandidater,
och uttalade revisorerna såsom anmärkningsvärt befunnet, att
skolöverstyrelsen oaktat bestämmelserna i ämnet ansett sig kunna tillerkänna
ifrågavarande rektorer gottgörelse i nämnda hänseende.

Vid ärendets behandling inom statsutskottet framhöll utskottet, att gällande
författningsbestämmelser i ämnet samt den till grund för densamma liggande
utredningen och motiveringen syntes böra så tolkas, att arvodet till
rektor vid provårsläroverk skulle utgå med högst angivna belopp av 1,500
kronor, och uttalade utskottet sin anslutning till den uppfattning, som revisorerna
i detta hänseende gjort gällande. Härjämte uttalade utskottet sin
förväntan, att någon ytterligare ersättning för handledning av provårskandidater
utöver berörda arvodesbelopp framdeles icke bleve till vederbörande
utbetald. I anledning härav utfärdade Eders Kungl. Maj:t vissa bestämmelser,
enligt vilka bland annat föreskrevs, att rektor, som tillika tjänstgör såsom
föreståndare för provårskurs och på grund därav äger uppbära särskilt arvode
å högst 1,500 kronor, ej må utöver berörda arvode undfå ersättning för arbete,
som står i samband med provårskursen. I det yttrande av skolöverstyrelsen,
som föreligger under nu ifrågavarande punkt, gör överstyrelsen gällande,
att de sålunda utfärdade ändrade bestämmelserna kunde tänkas innebära
vissa konsekvenser ifråga om ersättning för de s. k. rektorskonferenserna.
Då emellertid, framhåller överstyrelsen, enligt gällande provårsstadga § 10
mom. 1 dessa konferenser med dithörande föreläsningar icke ovillkorligen
ålåge vederbörande rektorer utan kunde, under viss förutsättning, komma
att uppdragas åt annan lämplig person, syntes det överstyrelsen uppenbart,
att ersättning även för dessa konferenser och föreläsningar fortfarande måste
ingå i här ifrågavarande anslag.

Den av överstyrelsen åberopade bestämmelsen i gällande provårsstadga är
av följande lydelse:

»Därest ej annorlunda föreskrivits, skola av föreståndaren för provåret
eller, om hinder för honom möter, av annan lämplig person varje termin
under ett erforderligt antal timmar hållas sammanträden med lärarkandidaterna
för behandling, i form av föredrag, referat eller diskussion, av viktigare
frågor rörande den allmänna uppfostrings- och undervisningslärans tillämpning
på de särskilda uppgifter, som tillkomma i främsta rummet de allmänna
läroverken men även övriga läroanstalter, vilka provårsutbildningen
avser, samtliga dessa läroanstalters allmänna anordning och den för dem
gällande lagstiftningen samt, där så lämpligen kan ske, viktigare delar av
det svenska undervisningsväsendets historia och nuvarande organisation.»

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen har i anledning av skolöverstyrelsens yttrande velat uttala den
uppfattningen, att det bör åligga vederbörande provårsföreståndare att mot
åtnjutande av det honom såsom sådan tillerkända arvodet och utan särskild
ersättning därutöver hålla dessa s. k. rektorskonferenser och föreläsningar,
börande, för den händelse sistnämnda uppgift överlämnas åt annan person,
det följaktligen ankomma på vederbörande föreståndare att av eget arvode
bestrida härmed förenade särskilda kostnader. Lämnar ovanberörda bestämmelse
i provårsstadgan rum för tvekan härutinnan, bör skyldigheten i
angivna hänseende genom en ändrad och förtydligande formulering mera
exakt framhållas.

Under uttalande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen för upprätthållande
under läsåret 1924—1925 vid ett högre läroverk i Göteborg av
provårskurs för blivande lärare vid de allmänna läroverken anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 15,500 kronor.

108:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 115)
har riksdagen, i likhet vad för innevarande budgetår ägt rum, för anordnande
genom infödda lärare av undervisning i tyska och engelska vid de
allmänna läroverken med flera läroanstalter anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 5,000 kronor.

109:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 116) föreslagit riksdagen att såsom
bidrag till täckande efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande av utgifter, som
skola bestridas av ljus- och vedkassan vid allmänt läroverk, anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra reservationsanslag av 3,500 kronor.

För innevarande budgetår utgår för ändamålet ett anslag av 10,000
kronor.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, får
anmäla, att riksdagen såsom bidrag till täckande, efter Eders Kungl. Maj:ts
beprövande, av utgifter, som skola bestridas av ljus- och vedkassan vid
allmänt läroverk, anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 3,500 kronor.

110:o) Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag angående det ordinarie förslagsanslaget
till kommunala mellan skolor kommer riksdagen framdeles anmäla
sitt beslut.

lll:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 118) föreslagit riksdagen att höja det
ordinarie förslagsanslaget till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt
handarbete vid kommunala mellanskolor från dess nuvarande belopp, 17,000
kronor, med 3,000 kronor till 20,000 kronor.

Anslagets höjning, som ytterst beror på det ökade antalet kommunala
mellanskolor, har beräknats med hänsyn till det belopp, som under läsåret

1922—1923 verkligen tagits i anspråk för ifrågavarande ändamål.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen, som bifallit Eders Kung! Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen
höjt det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i manlig och
kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor från dess nuvarande
belopp, 17,000 kronor, med 3,000 kronor till 20,000 kronor.

112:o) Eders Kungi. Maj:t har (punkt 119) föreslagit riksdagen, att
dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1924—30
juni 1925 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor med följande
belopp:

till ordinarie manlig ämneslärare med 500 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 400 kronor; samt
till extra ordinarie ämneslärare, övningslärare och timlärare med belopp,
som Eders Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende
nu gällande grander bestämmer;

dels ock för berörda ändamål anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra
förslagsanslag av 250,000 kronor.

För innevarande budgetår utgår ifrågavarande anslag med 200,000 kronor.
På grand av ökningen av de kommunala mellanskolornas antal har anslagets
belopp visat sig otillräckligt. Den nu ifrågasatta anslagssumman är
beräknad dels med hänsyn till de verkliga utgifterna för ändamålet under
år 1922, dels ock under förutsättning av bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag
angående ändrade grunder för statsunderstöd åt kommunala mellanskolor.

Riksdagen har intet att erinra mot den nu föreliggande framställningen
och har förty dels medgivit, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1
juli 1924—30 juni 1925 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
med följande belopp:

dels ock för berörda ändamål anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra
förslagsanslag av 250,000 kronor.

113:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 120) föreslagit riksdagen att minska
det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken, nu 751,000 kronor,
med 76,000 kronor, till 675,000 kronor samt i riksstaten för budgetåret
1924—1925 uppföra de i nämnda anslag ingående anslagsposterna
med följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor...........................kronor 18,225: —

högre flickskolor.............................. » 422,550: —

högre goss- och samskolor....................... » 208,575: —

enskilda lärarinneseminarier...................... » 25,650: —

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 49

utt utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt 675,000
kronor.

Under riksstatens åttonde huvudtitel finnes sedan åtskilliga år tillbaka
uppfört ett ordinarie reservationsanslag till privatläroverk, från vilket utgår
understöd åt ett flertal enskilda läroanstalter. Anslaget omfattar fyra olika
anslagsposter, avsedda för enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre
goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier. Under de senare
åren har anslaget utgått med ett belopp av 751,000 kronor, däri de nämnda
anslagsposterna ingått med respektive 20,000 kronor, 470,000 kronor, 232,500
kronor och 28,500 kronor.

Departementschefen har nu erinrat, att under årens lopp reservationer
uppstått å anslaget, enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning vid slutet
av år 1922 uppgående till 103,187 kronor. Det har därför synts departementschefen
möjligt att nu taga i anspråk en del av nämnda besparingar
och därigenom i någon mån bidraga till budgetens lättande. Departementschefen
har i sådant hänseende tänkt sig ett belopp av 76,000 kronor, varigenom
förevarande anslag, nu 751,000 kronor, skulle nedbringas till 675,000
kronor. Den nedsättning av anslaget, som på nu angivet sätt skulle åvägabringas,
borde proportionellt fördelas på de olika i anslaget ingående anslagsposterna
samt vad som erfordras för utfyllnad till de nu utgående beloppen,
eller sammanlagt 76,000 kronor, tagas från besparingarna å anslaget.

Riksdagen har intet att erinra mot den nu ifrågasatta anordningen, och
har riksdagen alltså minskat det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverken,
nu 751,000 kronor, med 76,000 kronor till 675,000 kronor samt
i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört de i nämnda anslag ingående
anslagsposterna med följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor.........................kronor 18,225: —

högre flickskolor.............................. » 422,550: —

högre goss- och samskolor....................... » 208,575: —

enskilda lärarinneseminarier...................... » 25,650: —

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt 675,000
kronor.

114:o) Beträffande vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om det ordinarie
förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter, kommer riksdagen att framdeles anmäla sitt beslut.

115:o) I överensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 123)
har riksdagen, i enlighet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 75,000 kronor.

116:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 124) har riksdagen,
i enlighet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till understöd åt

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 8 A. 4

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Folkunder visningen.

utbildningskur ser för lärarinnor i hushållsgöromål anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 16,000 kronor, att under de villkor, Eders
Kungl. Maj:t må finna lämpligt föreskriva, utgå till styrelsen för aktiebolaget
Ateneum för flickor i Stockholm och till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse
med högst 8,000 kronor till vardera.

117:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 125) har riksdagen,
i överensstämmelse med vad för innevarande budgetår ägt rum, till
understöd enligt de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,
åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor i handarbete anvisat för
budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 27,100 kronor, att med den
fördelning, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes, utgå till Maria Nordenfelts
högre handarbetslärarinneseminarium i Göteborg, föreningen Handarbetets
vänners och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm
samt Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm.

Folkundervisningen.

118:o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 126) föreslagit riksdagen att
dels bestämma, att från och med den 1 juli 1924 läraren i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminariet i Umeå skall åtnjuta avlöning enligt samma
grunder som övriga lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier;

dels ock minska den i det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna, nu 1,880,480
kronor, med 80 kronor till 1,880,400 kronor.

Den föreslagna löneregleringen för trädgårdsläraren vid seminariet i Umeå
beräknas föranleda en merutgift från reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
å 2,200 kronor. Någon ökning av nu ifrågavarande anslag har
emellertid av denna anledning icke ansetts erforderlig.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, får förty anmäla, att riksdagen

dels bestämt, att från och med den 1 juli 1924 läraren i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminariet i Umeå skall åtnjuta avlöning enligt samma
grunder som övriga lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier;

dels ock minskat den i det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna, nu 1,880,480
kronor, med 80 kronor till 1,880,400 kronor.

119:o) I enligt med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 127) har riksdagen
uppfört den i det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
ingående posten: stipendier för elever vid folkskoleseminarier
med oförändrat belopp, 198,225 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 51

120:o) Eders Kungl. Maj:t hur (punkt 129) föreslagit riksdagen att till
anordnande av studentkurser vid folkskoleseminarierna i Strängnäs, Växjö,
Stockholm och Kalmar, av parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna
i Linköping, Skara, Landskrona, Umeå, Karlstad och Luleå samt av preparandkurs
vid folkskoleseminariet i Luleå anvisa för budgetåret 1924—
1925 ett extra reservationsanslag av 240,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft

dels två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 36 och II: 106),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte, med avslag å Eders Kungl. Maj:ts
förslag om indragning av första parallellavdelningen vid Skara seminarium,
för anordnande av sådan avdelning anvisa ett belopp av 10,500 kronor utöver
det anslag å 240,000 kronor, som av Eders Kungl. Maj:t begärts under
punkt 129 av åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen;

dels och eu inom riksdagen väckt motion (I: 57), däri hemställts, att riksdagen
ville besluta, att från och med läsåret 1926—1927 vid folkskoleseminariet
i Skara skall anordnas en tvåårig utbildningskurs för småskollärarinnor
för förvärvande av kompetens till lärarbefattning vid egentlig folkskola.

Till studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
har riksdagen anvisat för budgetåret 1923—1924 ett extra reservationsanslagav
376,700 kronor. I anledning av den konstaterade nedgången i lärarbristen
hava åtgärder vidtagits till minskning av lärarutbildningen, i det att
studentkurserna vid folkskoleseminarierna i Uppsala och Lund med läsåret

1923—1924 nedlagts; härigenom besparades av sistberörda anslag ett belopp
av 35,300 kronor. För vidtagande av en ytterligare inskränkning av lärarproduktionen
har nu skolöverstyrelsen föreslagit indragning av första klassen
av parallellavdelningen vid seminariet i Landskrona ävensom första klassen
av motsvarande avdelning vid seminariet i Skara, detta sista dock under
förutsättning, att i stället för parallellavdelningen vid Skaraseminariet, vilken
avdelning skulle successivt upphöra, skulle från och med läsåret 1926—1927
inrättas en särskild utbildningskurs för småskollärarinnor till vinnande av
folkskollärarkompetens. Departementschefen har anslutit sig till överstyrelsens
uppfattning, i vad angår indragning av berörda parallellavdelningar,
men beträffande den av överstyrelsen i fråga om Skaraseminariet uppställda
förutsättningen förklarat sig hysa mycken tvekan om lämpligheten av att
ersätta parallellavdelningen vid sistnämnda seminarium med den ifrågasatta
utbildningskursen för småskollärarinnor, då härigenom syftemålet med berörda
inskränkningsåtgärder delvis skulle förfelas. Dock har departementschefen
icke ansett sig nu behöva definitivt taga ställning till denna fråga,
utan ansett densamma böra bliva beroende på en framtida förnyad undersökning
av förhållandena på detta område. I övrigt beräknar departementschefen
anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1924—1925
till 330,000 kronor. Med hänsyn till en å anslagstiteln från en föregående

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

budgettermin förefintlig reservation å omkring 96,000 kronor, har anslaget
nu ansetts kunna bestämmas till 240,000 kronor.

I ovanberörda motioner, I: 36 och II: 106, har framhållits önskvärdheten
av att riksdagen för nästkommande budgetår beviljade medel till en parallellavdelning
vid Skara seminarium i avvaktan på att skolöverstyrelsen framlägger
fullständiga förslag till anordnande av omförmälda utbildningskurser
för småskollärarinnor. I motionen I: 57 åter har betonats vikten av att vid
Skaraseminariet en dylik utbildningskurs komme till stånd redan från och
med läsåret 1926—1927.

I avseende å de av departementschefen föreslagna inskränkningsåtgärderna
har riksdagen icke funnit anledning till erinran, och har riksdagen förty
icke funnit skäl bifalla motionerna I: 36 och II: 106. Skulle en ytterligare
nedgång i lärarbristen visa sig och till följd därav anordningar för en
ytterligare begränsning av lärarproduktionen vara av nöden, förutsätter
riksdagen, att de regleringsåtgärder, som i så fall bliva behövliga, i första
hand drabba de enskilda folkskoleseminarier, till vilka, enligt vad av det
följande framgår, Eders Kungl. Maj:t äskat och riksdagen jämväl beviljat
särskilt anslag. Dock lära härvid från Eders Kungl. Maj:ts sida vederbörliga
dispositioner böra vidtagas i så god tid, att ifrågavarande seminarier icke
ställas inför onödiga svårigheter i avseende å ordnande av sin undervisning.

Det i motion I: 57 framlagda yrkandet finner riksdagen värt allt beaktande,
ej minst med hänsyn till den uppfattning, varåt 1922 års riksdag
i en särskild skrivelse givit uttryck, då riksdagen anhållit om skyndsam utredning
angående inrättande av utbildningskurser för småskollärarinnor för
vinnande av folkskollärarkompetens. Riksdagen är med motionären ense
därom, att en dylik kurs lämpligen bör anordnas vid Skaraseminariet redan
från och med läsåret 1926—1927. Något beslut av riksdagen i detta hänseende
lärer nu icke erfordras, men förväntar riksdagen att förberedande åtgärder
varda av vederbörande vidtagna, så att framställning i ämnet kan
vara att förvänta i så pass god tid, att ett realiserande av detta önskemål
varder möjliggjort.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen till anordnande av studentkurser
vid folkskoleseminarierna i Strängnäs, Växjö, Stockholm och Kalmar, av
parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara, Landskrona,
Umeå, Karlstad och Luleå samt av preparandkurs vid folkskoleseminariet i
Luleå anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag av
240,000 kronor.

121:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 130) föreslagit riksdagen att till bestridande
av hyresersättning till rektorerna vid folkskoleseminarierna i Linköping,
Skara, Kalmar, Lund, Karlstad och Umeå, utan rätt för sagda rektorer
att å hyresersättningen åtnjuta dyrtidstillägg, anvisa för budgetåret
1924 -1925 ett extra anslag av 12,500 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

För innevarande budgetår utgår för ändamålet ett extra anslag av enahanda
belopp, som nu föreslås. I avseende å beräkningen av anslaget föreligger
nu allenast en mindre jämkning, föranledd av en förhöjning av hyresersättningen
till rektorn vid seminariet i Umeå.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen till bestridande av hyresersättning till
rektorerna vid fokskoleseminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Lund,
Karlstad och Umeå, utan rätt för sagda rektorer att å hyresersättningen
åtnjuta dyrtidstillägg, anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av
12,500 kronor.

122:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 131) har riksdagen,
i enlighet med vad för innevarande budgetår ägt rum, för beredande av
hyresbidrag till lärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg,
utan rätt för vederbörande lärare att å ifrågavarande hyresbidrag åtnjuta
dyrtidstillägg, anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av
12,000 kronor.

123:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 132) har riksdagen,
i överensstämmelse med vad för innevarande budgetår ägt rum, till
förhyrande av vissa lokaler för folkskoleseminariet i Göteborg samt till dessa
lokalers uppvärmning, belysning och städning m. m. anvisat för budgetåret

1924—1925 ett extra reservationsanslag av 2,675 kronor.

124:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 133) föreslagit riksdagen att för
utförande av vissa ändringsarbeten å gymnastikhuset vid folkskoleseminariet
i Göteborg anvisa för budgetåret 1924—1925 såsom extra reservationsanslag
ett belopp av 25,000 kronor.

De ifrågasatta ändringsarbetena avse dels en ändamålsenligare anordning
av avklädningsrummen, lärarrummet och duschrummet, dels ock en omläggning
av uppvärmningssystemet i gymnastikhuset genom kokskaminernas ersättande
med centraluppvärmning. Totalkostnaderna beräknas till 45,000
kronor, varav för budgetåret 1924—1925 nu äskas ett belopp av 25,000 kronor.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, får
anmäla, att riksdagen för utförande av vissa ändringsarbeten å gymnastikhuset
vid folkskoleseminariet i Göteborg anvisat för budgetåret 1924—1925
såsom extra reservationsanslag ett belopp av 25,000 kronor.

125:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 135) föreslagit riksdagen att till
understöd åt Ateneums folkskoleseminarium och Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium
anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 16,000
kronor, att utgå på de villkor och med det belopp till vartdera seminariet,
som av Eders Kungl. Maj:t bestämmas.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

För innevarande budgetår utgår ifrågavarande anslag med 20,000 kr. Departementschefen
har framhållit, att därest en ytterligare begränsning av
lärarutbildningen vid ettdera eller båda seminarierna skulle visa sig av behovet
påkallad, det borde tagas under omprövning, huruvida en dylik begränsning
bör medföra jämkning i de belopp, som komma att tilldelas
vederbörande seminarium. Med anslutning till vad departementschefen
sålunda anfört vill riksdagen allenast erinra om vad riksdagen i samma
hänseende här, ovan under punkt 120 uttalat. Riksdagen, som i övrigt ej
funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla,
att riksdagen till understöd åt Ateneums folkskoleseminarium och Göteborgs
kvinnliga folkskoleseminarium anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra
anslag av 16,000 kronor, att utgå på de villkor och med det belopp till vartdera
seminariet, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes.

126:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 136) föreslagit riksdagen att
dels bestämma, l:o) att extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare vid
statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek skola, i likhet med vikarierande
ämnes- och övningsskollärare vid samma seminarier, äga åtnjuta
avlöning till belopp av 2,800 kronor för år för manlig lärare och 2,400
kronor för år för kvinnlig lärare; 2:o) att extra ordinarie lärare och vikarie
å tillfälligtvis ledig befattning vid nämnda seminarier skola under tjänstledighet
för styrkt sjukdom äga åtnjuta dem eljest tillkommande arvode med
avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den på ledighetstiden belöpande
delen av arvodet samt 3:o) att extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare
vid ifrågavarande seminarier skola äga uppbära, utöver läraren
eljest tillkommande arvode, ett särskilt lönetillägg av 200 kronor för år,
dels och minska det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier,
nu 138,475 kronor, med 8,475 kronor till 130,000 kronor.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag angående införande av vissa bestämmelser
rörande avlöning åt extra ordinarie och vikarierande lärare vid ifrågavarande
seminarier har riksdagen icke funnit anledning till erinran. Det ordinarie
reservationsanslaget till statens småskoleseminarier är i riksstaten för innevarande
budgetår uppfört med 138,475 kronor. Den ifrågasatta sänkningen
har möjliggjorts genom att en del av en å anslagstiteln förefintlig reservation
tages i anspråk.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen

dels bestämt, l:o) att extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare vid
statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek skola, i likhet med
vikarierande ämnes- och övningsskollärare vid samma seminarier, äga åtnjuta
avlöning till belopp av 2,800 kronor för år för manlig lärare och 2,400
kronor för år för kvinnlig lärare; 2:o) att extra ordinarie lärare och vikarie
å tillfälligtvis ledig befattning vid nämnda seminarier skola under tjänstledighet
för styrkt sjukdom äga åtnjuta dem eljest tillkommande arvode

Riksdagens skrivelse Nr kl A. 55

med avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den på ledighetstiden
belöpande delen av arvodet samt 3:o) att extra ordinarie ämnes- och
övningsskollärare vid ifrågavarande seminarier skola äga uppbära, utöver
läraren eljest tillkommande arvode, ett särskilt lönetillägg av 200 kronor för år,
dels ock minskat det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier,
nu 138,475 kronor, med 8,475 kronor till 130,000 kronor.

127:o) Eders Kungl. Maj:t bar (punkt 137) föreslagit riksdagen att för
budgetåret 1924—1925 såsom extra reservationsanslag anvisa:

dels för uppehållande av verksamheten vid statens småskoleseminarier i
Lycksele och Hagaström ett belopp av 96,600 kronor,

dels för anskaffning av undervisningsmateriell och böcker vid småskoleseminariet
i Lycksele ett belopp av 13,000 kronor,

dels ock för anskaffning av böcker och inventarier vid småskoleseminariet
i Hagaström ett belopp av 2,100 kronor.

För uppehållande av verksamheten vid de under denna punkt omnämnda
småskoleseminarierna har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett
extra anslag av 89,430 kronor. Den nu ifrågasatta ökningen av nämnda
anslag är närmast föranledd av fullföljandet av Lycksele-seminariets organisation
i enlighet med vid 1920 års riksdag bestämda planen.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen för budgetåret 1924—1925 såsom extra
reservationsanslag anvisat:

dels för uppehållande av verksamheten vid statens småskoleseminarier i
Lycksele och Hagaström ett belopp av 96,600 kronor,

dels för anskaffning av undervisningsmateriell och böcker vid småskoleseminariet
i Lycksele ett belopp av 13,000 kronor,

dels ock för anskaffning av böcker och inventarier vid småskoleseminariet
i Hagaström ett belopp av 2,100 kronor.

128:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 138) föreslagit riksdagen att minska
det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier,
nu 381,000 kronor, med 51,000 kronor till 330,000 kronor.

Den föreslagna sänkningen av anslaget grundar sig på uppgifter från riksräkenskapsverket
rörande utgifterna under år 1922.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen minskat det i riksstaten upptagna
ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier, nu 381,000
kronor, med 51,000 kronor till 330,000 kronor.

129:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 139) föreslagit riksdagen att
dels besluta, att tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,
som inrättats av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall för
budgetåret 1924—1925 utgå med SA av det belopp, som må tillkomma mot -

56 Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

svarande lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier; dels

ock för sådant ändamål anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra
förslagsanslag av 30,000 kronor.

För ändamålet utgår för innevarande budgetår ett anslag av 22,500 kronor.
Som detta anslag för år 1922 väsentligt överskridits, ifrågasättes nu
en höjning av anslagsbeloppet.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen

dels beslutat, att tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,
som inrättats av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall för
budgetåret 1924 1925 utgå med 8/4 av det belopp, som må tillkomma mot svarande

lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier
;

dels ock för sådant ändamål anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra
förslagsanslag av 30,000 kronor.

130:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 140) föreslagit riksdagen att

dels bestämma, att folkskolinspektör skall från och med den 1 juli 1924
äga uppbära tilläggsersättning för expenser med ett till 200 kronor sänkt
belopp,

dels ock till bestridande av tilläggsersättning för expenser åt folkskolinspektörer
anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 10,400 kronor.

För innevarande budgetår utgår för ändamålet ett extra anslag av 13,000
kronor, därvid tilläggsersättningen beräknats till 250 kronor för varje inspektör.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Majds
förslag, får anmäla, att riksdagen

dels bestämt, att folkskolinspektör skall från och med den 1 juli 1924 äga
uppbära tilläggsersättning för expenser med ett till 200 kronor för år sänkt
belopp,

dels ock till bestridande av tilläggsersättning för expenser åt folkskolinspektörer
anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 10,400 kronor.

131:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 141) föreslagit riksdagen att — med uteslutande
ur riksstaten av det ordinarie förslagsanslaget till resekostnadsersättning
åt folkskolinspektörer, nu 300,000 kronor — därstädes i stället för
samma ändamål uppföra ett ordinarie reservationsanslag å 250,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en motion
(11:108), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att i riksstaten bibehålla
ett ordinarie förslagsanslag till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer
samt uppföra detsamma med ett belopp av 250,000 kronor.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts följande:

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

»I bilaga till 1924 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, upptages
under punkt 141 anslag till resekostnadsersättning åt folkskol inspektörer,
och har Kung!. Maj:t föreslagit dels nedsättning av det för budgetåret 1923
—1924 bestämda anslaget å 300,000 kronor med 50,000 kronor till 250,000
kronor, dels ändring av förslagets natur från förslagsanslag till reservationsanslag
samt av grunderna för förslagets utgående.

Ändringarna motiveras huvudsakligen med att genom dem skulle en besparing
i statens utgifter vinnas. Visserligen anser även jag, att åtgärder
för begränsning av statens utgifter böra vidtagas överallt, där de kunna
anses befogade. Det synes mig dock ägnat att väcka förvåning, att strävandet
i den angivna riktningen skall gå ut på en begränsning av folkskolinspektörernas
resor. I den nu gällande, den 15 december 1914 utfärdade
instruktionen för folkskolinspektörer, kontrasignerad av dåvarande ecklesiastikministern
K. G. Westman, framhäves, att den tillsyn över skolväsendet,
som åligger inspektör, har han att i främsta rummet utöva genom besök i
de olika skoldistrikten och där befintliga skolor. En folkskolinspektör eftersträvar
därför helt naturligt att göra inspektionsbesöken till huvudsak i sin
verksamhet. Det går tydligen stick i stäv mot instruktionens mening och
mot den hittillsvarande utvecklingen, om statsmakterna skulle vidtaga åtgärder,
som egentligen innebure, att den inspektör bäst fyllde sin plikt mot
sin arbetsgivare, staten, som reste så litet som möjligt.

Folkskolinspektörernas verksamhet är huvudsakligen dels kontrollerande,
dels rådgivande. Det är inspektörerna, som å statens vägnar närmast skola
tillse, att de anslag, som staten lämnar åt folkundervisningen, bliva
använda enligt gällande föreskrifter och på ett sätt, som motsvarar folkundervisningens
viktiga uppgift för det uppväxande släktets bildning och
fostran. De anslagsbelopp, som det här gäller, äro avsevärda. I årets statsverksproposition
upptages sålunda för folkskolor, fortsättningsskolor och
högre folkskolor avsedda anslag, vilka skola stå under folkskolinspektörernas
kontroll, till ett sammanlagt belopp av omkring 53,600,000 kronor. Det är
givetvis ett statsintresse av största vikt, att dessa medel bliva använda på
ett sätt, som motsvarar de med anslagen avsedda ändamålen, men det står
i ringa överensstämmelse härmed att begränsa den verksamhet, som i särskild
grad är ämnad att befordra en sådan användning av medlen. Vid
sin kontrollerande verksamhet hava inspektörerna givetvis att tillse, att de
för anslagens åtnjutande gällande villkoren blivit av skoldistrikten uppfyllda.
Framför allt hava de dock att kontrollera lärarnas verksamhet och vaka
över att denna verkligen giver bästa möjliga resultat i fråga om barnens
undervisning och uppfostran. Men skall en sådan kontroll kunna utövas,
måste inspektörerna tydligen ej alltför sällan besöka de särskilda lärarna i
deras skolor, varför de i stor utsträckning måste ägna sin tid åt resor.

Ej mindre viktig än den nu nämnda verksamheten är den, som avser
att stödja det vid skolorna bedrivna arbetet. En inspektör blir kanske i
främsta rummet en rådgivare. Han måste stå lärarpersonalen till tjänst
med råd och anvisningar angående skolarbetets ändamålsenliga bedrivande.
Särskilt gäller detta i vår tid, då i många avseenden en nydaning på undervisningsområdet
gör sig gällande, Han skall emellertid också städse vara
beredd att stå skolråd och skolstyrelser till hjälp med råd och upplysningar.
Det kan gälla olika sidor av det egentliga skolarbetet men också skolväsendets
lämpliga anordning samt ett ändamålsenligt och ekonomiskt tillgodoseende
av skolornas byggnadsbehov m in.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Av det nu anförda torde med tydlighet framgå, att en folkskolinspektör
icke kan på förhand uppgöra en bindande plan för sina resor. Naturligtvis
skall han, såsom ock instruktionen föreskriver, så långt som möjligt i förväg
planlägga resorna. Men det kommer alltid för honom oförutsedda resor,
som nödvändiggöra avvikelser från den ursprunliga planen. Det är därför
icke möjligt, att inspektörernas resor alltid ske efter en på förhand av överordnad
myndighet godkänd plan, utan något utrymme måste finnas för
resor av mera tillfällig natur.

För ett ändamålsenligt tillgodoseende av de nu nämnda olika behoven
skulle den av departementschefen i statsverkspropositionen förordade ordningen
för planläggande av inspektörernas resor och fördelning av medel
för dessa lägga mycket stora hinder i vägen. Enligt denna ordning skulle
för varje inspektör av skolöverstyrelsen ett visst maximibelopp till resor för
år bestämmas. Dessutom skulle skolöverstyrelsen tillse, att av reservationsanslaget
ett visst belopp skulle stå till buds, därest för någon inspektör det
bestämda beloppet ej skulle räcka till de för honom nödvändiga resorna, i
vilket fall han på särskild framställning skulle kunna få ytterligare anslag.

Det är tydligt, att en sådan ordning skulle bliva icke blott hinderlig utan
också tung och byråkratisk. Man torde kunna utgå ifrån att överstyrelsen
för att främja det ändamål, för vilket folkskolinspektionen är till, vid sin
första fördelning av anslaget ville tilldela varje inspektör så stort belopp
som möjligt. Men härigenom kunde lätt den situationen uppstå, att vid
slutet av budgetåret några medel till resor icke voro tillgängliga. Det skulle
då kunna inträffa, att ett skolråd, som tillkallat inspektören för eu viktig
angelägenhet, finge till svar, att staten icke tilläte inspektören att resa. Det
vore ej förvånande, om man ute i skoldistrikten skulle hava svårt att förstå
en dylik ordning. Om överstyrelsen till undvikande av sådana situationer
som den nämnda ansåge sig nödsakad att reservera ett mera avsevärt belopp
för sådana oförutsedda behov, bleve följden tydligen den, att de belopp,
som kunde lämnas till de regelbundna resorna, bleve så begränsade, att
huvudändamålet med folkskolinspektionen kunde äventyras. För övrigt föreligger
med den föreslagna ordningen också den faran, att ett brådskande
besök icke skulle kunna komma till stånd, därför att det nödvändiga medgivandet
från överstyrelsen icke hunne inhämtas.

Av det sagda framgår, att den ordning i förevarande hänseende, som
departementschefen förordat, enligt min mening skulle bliva till skada för
vårt folkskoleväsen och kunna leda till åsidosättande av viktiga statsintressen
samt stå i strid mot folkskolinspektionens i instruktionen fastställda uppgift,
Med det sagda har jag dock icke velat förneka, att icke större planmässighet
i fråga om folkskolinspektörernas resor bör eftersträvas. Det synes
mig därför lämpligt, att mera ingående föreskrifter angående inspektörernas
resor lämnas av skolöverstyrelsen och att därvid tillses, att resplanerna uppgöras
med största hänsyn till nödig sparsamhet samt, i den utsträckning så
är lämpligt, efter enhetliga grunder för hela landet. Sker detta, torde anslaget
till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, då detta, såsom av
departementschefen framhålles, av vissa skäl under alla omständigheter kan
väntas nedgå, kunna hållas ungefär vid det belopp, som i statsverkspropositionen
upptagits, utan att anslaget göres till reservationsanslag, och det ur
budgetssynpunkt eftersträvade syftet alltså vinnas. Om anslaget får behålla
karaktär av förslagsanslag, undvikas emellertid de olägenheter, som i det
föregående angivits.»

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Departementschefen har till en början påpekat, att en minskning av kostnaderna
för inspektörernas resor utan vidare syntes komma att inträda därigenom,
att en hel del arbetsuppgifter med besök å ort och ställe ej längre
förelåge, ävensom genom på sina håll vidtagna sänkningar av skjutstaxorna.
Rådande förhållanden påkallade emellertid enligt departementschefens mening
eu sådan ordning, att statsverkets utgifter för nu ifrågavarande ändamål
måsto i förväg överblickas och trygghet vinnas för utgifternas hållande inom
vederbörlig ram. För detta ändamål föreslås, att anslagets natur ändras från
förslagsanslag till reservationsanslag. I samband med granskningen av folkskolinspektörernas
förslag till resplaner skulle skolöverstyrelsen för varje
inspektör fastställa det belopp, vartill kostnaderna för inspektionsresor inom
hans inspektionsområde under budgetåret högst finge uppgå. Anslaget har
med hänsyn härtill ansetts kunna sänkas till 250,000 kronor.

Riksdagen är i så måtto ense med departementschefen, att statens utgifter
för nu ifrågavarande ändamål böra hållas inom eu ram, som endast lämnar
rum för sådana kostnader, vilka äro föranledda av ett verkligt behov. Då
det emellertid gäller att anlägga en strängare hushållningssynpunkt på utgifterna
för det ändamål, varom nu är fråga, är riksdagen tveksam, huruvida
de av departementschefen anvisade utvägarna äro att förorda och huruvida
de ekonomiska fördelar för statskassan, som till äventyrs härigenom
skulle vinnas, icke komma att uppvägas av de olägenheter och praktiska
svårigheter för skolväsendet, som skulle följa av ett bifall till departementschefens
uppfattning.

Genom beskärning av möjligheten för folkskolinspektörerna att förmedelst
resor och inspektioner skaffa sig kännedom om skolväsendets ställning inom
sina respektive inspektionsområden är att befara, att inspektörsbefattningarna
komma att övergå till av expeditionsgöromål mer eller mindre tyngda administrativa
tjänster. En dylik utveckling står icke i överensstämmelse med
andan i gällande inspektörsinstruktion och skulle otvivelaktigt leda till förfång
för skolväsendet och skoldistrikten. Då i avseende å det praktiska realiserandet
av den utav departementschefen tänkta anordningen vissa belopp
för år skulle av skolöverstyrelsen utmätas för bestridande av kostnaderna
för inspektionsresor inom de olika distrikten, har departementschefen visserligen
ansett, att hänsyn jämväl bör tagas till behovet av tillfälliga inspektionsbesök,
men huru och i vilken utsträckning detta sistnämnda behov
lämpligast bör eller kan tillgodoses, har icke angivits, och riksdagen föreställer
sig, att stora praktiska svårigheter skola i detta hänseende yppa sig.
Riksdagen har fördenskull icke funnit sig böra bifalla förslaget om ändrad
natur å ifrågavarande anslag.

Såsom nyss antytts, behjärtar riksdagen till fullo departementschefens strävan
att söka hålla kostnaderna för inspektionsresorna inom vederbörlig anslagsram.
Detta syftemål anser riksdagen lika väl kunna nås därigenom att skolöverstyrelsen
övervakar, att inspektionsresorna varda planlagda på det mest

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

ändamålsenliga och för statsverket billigaste sätt, och därigenom att överstyrelsen
noga tillser, att kostnaderna hålla sig inom ramen för det anvisade
anslaget. Riksdagen har under denna förutsättning ansett beloppet av anslaget
kunna bestämmas till vad Eders Kungl. Maj:t i detta hänseende
föreslagit.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förslag och ovanberörda motion, minskat det i riksstaten upptagna
ordinarie förslagsanslaget till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, nu

300.000 kronor, med 50,000 kronor till 250,000 kronor.

132:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 142) föreslagit riksdagen att höja
det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor, nu

43.300.000 kronor, med 3,300,000 kronor till 46,600,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft bland annat
följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen

dels en motion (1:2), däri hemställts, att riksdagen ville vid beviljande av
anslag till statsbidrag för avlönande av lärarepersonal vid folk- och småskolor
fästa det villkor, att genom Eders Kungl. Maj:ts försorg utredning
verkställes och åtgärder vidtagas för åstadkommande av sådan ändring i
gällande bestämmelser rörande anställning av lärare vid småskolor och utbetalande
av löner och statsbidrag till dessa, att för tjänsten vid småskolan
icke må utgå lön eller statsbidrag efter annan grund än den för småskollärare
i allmänhet gällande;

dels ock två likalydande motioner (1:161 och 11:228), i vilka motioner
hemställts, att riksdagen måtte vid fattandet av beslut rörande anslag till
folkskoleväsendet i motiveringen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder för att omarbeta för folkskoleundervisningen gällande författningar
i syfte att bereda kommunerna skälig trygghet mot att för folkskoleundervisningens
utveckling åläggas alltför tryckande ekonomiska bördor genom
administrativa myndigheters åtgärder och därvid särskilt beakta,

a) att med hänsyn till såväl ekonomiska som principiella skäl villkoren
för erhållande av statsbidrag till folkskollärares avlöning böra återföras till
den av riksdagen fastställda lydelsen samt

b) att det enligt riksdagens mening är önskvärt, att de föreskrifter, vilka
meddelas i folkskolestadgan och i särskild boställsordning för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor rörande kommuns skyldighet att tillhandahålla
lärarbostäder, efter omarbetande med tillgodogörande av vunnen praktisk erfarenhet,
måtte föreläggas riksdagen till godkännande.

Vad särskilt beträffar det i sistnämnda motioner gjorda yrkandet, är detsamma
formellt knutet vid »anslag till folkskoleväsendet». Något anslag
med denna rubrik är icke uppfört i förslaget till riksstat för budgetåret 1924
—1925. Riksdagen har emellertid ansett sig böra till saklig behandling upp -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Öl

taga sagda yrkande i samband med sitt utlåtande angående förslagsanslaget
till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Vad Eders Kungl. Maj.t i fråga om förevarande anslag föreslagit har ej
givit riksdagen anledning till erinran.

Vad så beträffar de ovanberörda motionsvis framställda yrkandena, vill
riksdagen först yttra sig om ovannämnda motion 1:2.

Till stöd för det där framställda yrkandet har anförts följande:

»Enligt folkskolestadgan den 26 september 1921 § 1 skall den allmänna
barnundervisningen i riket meddelas i folkskolan, som innefattar dels småskola
(= klasserna 1—2), dels egentlig folkskola (= klasserna 3—6). För
lärarkompetens till den egentliga folkskolan erfordras folkskollärarexamen,
för kompetens till småskolan är nog med småskollärarexamen (§ 18). Ett
vid § 18 fogat övergångsstadgande utvisar, att enligt tidigare författningar
icke ens småskollärarexamen erfordras för behörighet att undervisa i småskolan,
utan endast prövning inför folkskoleinspektör, stundom icke ens detta.
Innan småskoleseminarierna inrättades, anställdes nämligen i stor utsträckning
i småskolan lärarkrafter utan officiellt intygad lärarekompetens. Denna
omständighet har gjort, att i folkskolestadgan sedan gammalt funnits ett
stadgande, motsvarande det i nuvarande folkskolestadga i § 2 mom. 3 intagna
stadgandet, om rätt för vederbörande att i småskolan anställa fullt utbildad
folkskollärare, trots de ökade kostnader, icke blott för kommunen
utan även för staten, som därmed följa. I den särskilda folkskolestadgan
för Stockholm av den 22 juni 1923 (förut 8 november 1901) finnes till och
med stadgad en skyldighet för huvudstaden att där anställa folkskollärare,
varför i Stockholms folkskolor icke finnas anställda några småskollärare eller
småskollärarinnor. Denna bestämmelse, liksom bestämmelsen i den allmänna
folkskolestadgans § 2 mom. 3, är att betrakta närmast såsom en kvarleva
från den tid, då några särskilda kompetensfordringar icke gällde för anställandet
av lärare i småskolan och man därför var angelägen om att i huvudstadens
skolor och i de andra skolor, där man så önskade, alltid fullt kompetenta
lärarkrafter skulle vara att påräkna. Men sedan numera vid småskoleseminarierna
en fullt tillfredsställande utbildning av lärarkrafter för
småskolorna meddelas och avgångsexamen därifrån är en ovillkorlig kompetensfordran
för anställning vid småskolan, finnes ingen anledning att vidhålla
ett system, som tillför småskolan i betydande utsträckning överkvalificerade
lärarkrafter och åsamkar stat och kommun onödiga utgifter till högst
avsevärda belopp.

Skillnaden i löneförmåner framgår av efterföljande tablå, som dock endast
upptager kontanta minimilöner:

		Lone	grad
	1	2	3	4
Folkskollärare: manlig...........	. 2,100	2,400	2,700	3,000
därav statsbidrag . .	. 1,910	2,210	2,510	2,810
kvinnlig..........	. 1,900	2,100	2,300	2,500
därav statsbidrag . .	. 1,710	1,910	2,110	2,310
Småskollärare: manlig...........	. 1,400	1,550	1,700	1,850
därav statsbidrag . .	. 1,280	1,430	1,580	1,730
kvinnlig..........	. 1,200	1,350	1,500	1,650

Till dessa minimilöner komma sedan, utom stadgade naturaförmåner, kom
munala lönetillskott, dyrtidstillägg, övertidsersättningar m. m., m. m., så att

62 Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

lönerna i de flesta fall äro väsentligen högre än vad ovanstående tabell utvisar.

Av tabellen framgår emellertid redan, vilket slöseri med skattebetalares
medel, som ligger uti den nämnda anordningen. Den är lika avvita, som
om man ville i de högre läroverkens nedersta klasser anställa lektorer med
deras för ett helt annat ändamål avsedda högre kompetens och därmed följande
högre avlöning.

Enligt gällande grunder för statsbidrags utgående till avlönande av lärare
vid folk- och småskolor utgår statsbidrag efter examenskompetensen (folkskollärarexamen,
respektive småskollärarexamen), men är icke beroende av
huruvida lärarens tjänstgöring omfattar folkskole- eller småskolestadiet. Härav
följer, att Stockholms stad och de övriga orter, som infört samma anordning,
äga att för de å småskolestadiet undervisande examinerade folkskollärarna
och folkskollärarinnorna uppbära det för lärare med folkskolekompetens
utgående större statsbidraget.

Eu omläggning så, att statsbidraget skulle utgå icke efter examenskompetens
utan efter anställningens beskaffenhet, skulle, så vitt man nu kan
bedöma, enbart å statsbidraget till Stockholms stad medföra en inbesparing
av omkring 200,000 (tvåhundratusen) kronor, dyrtidstilläggen oberäknade.
Stockholms folkskoledirektion har visserligen i ett yttrande över en liknande
motion vid förra årets riksdag beräknat, att nettobesparingen för statsverket
skulle uppgå till endast omkring 90,000 (nittiotusen) kronor, dyrtidstilläggen
oberäknade. Men därvid är att märka, bland annat, att skoldirektionen, såsom
de vid dess yttrande fogade tabellerna utvisade, vid sina beräkningar
endast tagit hänsyn till lönebeloppen i första lönegraden. Hade de verkligen
åtnjutna lönegraderna medtagits, hade resultatet blivit ett helt annat. Att
en övergång från det ena systemet till det andra kan medföra någon tidsutdräkt
är naturligt; men säkerligen behöver övergångstiden icke bliva särdeles
lång, då givetvis måste förutsättas, att de lärare eller lärarinnor med
folkskollärarkompetens, som undervisa i småskola, förflyttas vid uppkommande
ledigheter till lärareplatser i den egentliga folkskolan. (Jämför folkskolestadgan
§ 22 mom. 4—5.)

För hela riket är antalet folkskollärare (respektive lärarinnor), som uteslutande
undervisa i småskolan, för närvarande 322, därav i Stockholm 277.»

Såsom framgår av motionen, åsyftas närmast folkskoleväsendet i Stockholm.
Enligt den för folkundervisningen i Stockholm numera gällande
stadgan av den 22 juni 1923 fordras för anställning vid Stockholms folkskolor
såsom ordinarie eller extra ordinarie lärare, bland annat, att hava i
föreskriven ordning avlagt folkskollärarexamen eller, då fråga är om anställning
för undervisning å småskolestadiet, antingen folkskollärarexamen eller småskollärarexamen.
Det förefinnes följaktligen icke, såsom i motionen påstås, en skyldighet
för Stockholms stad att för småskolestadiet anställa folkskollärare utan
en rättighet att å detta stadium välja mellan folkskollärare eller småskollärare.
Denna rättighet tillkommer emellertid även varje skoldistrikt i riket. I folkskolestadgan
2 § mom. 3 heter det nämligen: »För uppehållande av undervisningen
i småskola må, där kyrkostämman så beslutar, användas ordinarie
eller extra ordinarie folkskollärare, tillsatt i den ordning, som i §§ 19—21
eller i § 24 sägs». Flera skoldistrikt, särskilt stadssamhällen, hava begagnat

Riksdagens skrivelse Kr ti A.

(53

sig av den kommunala självbestämningsrätten i förevarande hänseende ocli
i större eller mindre utsträckning anställt folkskollärarinnor i småskolan.
Enligt gällande grunder för statsbidrags utgående till avlönande av lärare
vid folk- och småskolor utgår statsbidraget efter examenskompetensen och
är sålunda icke beroende av, huruvida lärarens tjänstgöring omfattar folkskole-
eller småskolestadiet. De skoldistrikt, vilka för småskolestadiet anställt
examinerade lärarinnor, äga sålunda att för dem uppbära det för lärare med
folkskollärarkompetens utgående högre statsbidraget. Motionen åsyftar nu
en ändring härutinnan i så måtto, att för lärarbefattning å småskolestadiet icke
skall utgå lön eller statsbidrag efter annan grund än den för småskollärarinna
i allmänhet gällande.

Riksdagen vill erinra därom, att en motion med motsvarande syfte väcktes
vid 1923 års riksdag; denna motion, som allenast tog sikte på förhållandena
i Stockholm, avstyrktes av första kammarens första tillfälliga utskott och
blev av första kammaren avslagen.

Det syfte, motionen vill ernå, nämligen att avlöning och statsbidrag skall
utgå närmast med hänsyn till det stadium i folkskolan, på vilket läraren är
anställd och har sin tjänstgöring — d. v. s. småskollärarlön på småskolestadiet
och folkskollärarlön på folkskolestadiet — måste givetvis leda till en
uppdelning av lärarkrafterna på folkundervisningens båda huvudområden,
småskolan och den egentliga folkskolan; detta innebär, att för småskolestadiet
skulle anställas endast småskollärarinnor och för det egentliga folkskolestadiet
endast folkskollärare. Riksdagen har ej kunnat undgå att finna,
hurusom en dylik åskådning principiellt sett torde äga fog för sig. Då numera
efter småskoleseminariernas senaste omorganisation småskollärarutbildningen
kan anses hava blivit betydligt stärkt och förbättrad, kan från kompetensens
synpunkt intet skäl anföras, varför icke de vid de nuvarande småskoleseminarierna
utbildade lärarna böra över hela riket undervisa å det stadium av
skolan, för vilket de äro avsedda. Det torde jämväl kunna sägas, att eu
anordning med undervisning av folkskollärare å småskolestadiet innebär i
viss mån ett anlitande av överkvalificerad arbetskraft, vilket förhållande lika
litet inom skolväsendet som på andra områden är att förorda. I motionen
beröras de ekonomiska konsekvenserna av ett bifall till yrkandet. I detta
hänseende torde vara vanskligt att i brist på exakta uppgifter göra några
mera bestämda beräkningar. Oavsett emellertid den ekonomisxa sidan av
saken hyser riksdagen den uppfattningen, att den i motionen ifrågasatta anordningen
förtjänar att från principiellt skolorganisatorisk och pedagogisk
synpunkt tagas under närmare övervägande och bliva föremål för vederbörlig
utredning av sakkunnig myndighet. Denna utredning bör uppenbarligen
taga sikte på en lösning av de svårigheter, som äro förbundna med den
ifrågasatta anordningens realiserande och vilka icke synas hava blivit i
motionen tillfullo beaktade.

Den ifrågasatta omläggningen kan givetvis ej med ens genomföras

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

utan gör en successiv avveckling av rådande förhållanden nödvändig
Först i den mån sådana nuvarande folkskollärarinnor, vilka undervisa
å småskolestadiet, avgå från sina befattningar, kunna småskollärarinnetjänster
i stället upprättas. Avvecklingen kan följaktligen taga en avsevärd
tid i anspråk och även medföra för undervisningens vidkommande
åtskilliga olägenheter. Men även efter genomförandet av en omläggning
av angivna beskaffenhet kunna svårigheter i ett eller annat, avseende
tänkas uppstå, på vilka riksdagen nu saknar anledning att närmare ingå,
men vilka riksdagen förutsätter böra bliva föremål för närmare beaktande.

Riksdagen har följaktligen intet att invända mot att en utredning i berörda
hänseende kommer till stånd, men hyser riksdagen den bestämda upp-,
fattningen, att en dylik utredning icke bör knytas såsom villkor vid utgående
av ett å riksstaten uppfört anslag, utan bör såsom en fullt fristående fråga
behandlas och avgöras. Riksdagen, som alltså avslagit det i förevarande
motion framställda yrkandet, i vad det avser fästandet vid ifrågavarande
anslag av villkor om sagda utredning, har ansett sig böra anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande ändring i gällande
bestämmelser, i syfte att avlöning och statsbidrag till lärare på småskolestadiet
må utgå allenast efter de grunder, som i detta hänseende gälla för
småskollärare i allmänhet, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
sagda utredning må kunna giva anledning.

I avseende å det i ovanberörda motioner (I: 161 och II: 228) framförda
yrkandet vill riksdagen framhålla följande:

I motionen göres gällande, att Eders Kungl. Maj:t i kungörelsen angående avlöning
åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning
infört nya villkor för åtnjutande av statsbidrag till folkskollärares avlöning
utöver dem, som fastställts av riksdagen. De åsyftade villkoren, vilka återfinnas
i § 18 av samma kungörelse äro av följande lydelse:
a) att skolan är anordnad i enlighet med gällande föreskrifter;

c) att skoldistriktet för undervisningen tillhandahåller lämpliga lokaler
samt ändamålsenliga skolmöbler och erforderlig undervisningsmateriell.

I motionerna framhålles, att Eders Kungl. Maj:t »härigenom förklarat, att såsom
villkor för erhållande av statsbidrag skola gälla ej blott av riksdagen fastställda
villkor utan därutöver alla de, som Kungl. Maj:t eller underordnade
myndigheter kunna finna lämpligt att föreskriva i administrativ väg».

Såsom i motionerna erinras, återfinnas nyssberörda villkor icke bland dem,
vilka riksdagen, på sätt framgår av dess skrivelse nr 394/1918, uppställt
för erhållande av statsbidrag. Emellertid har riksdagen i samband med
fastställande av vederbörliga villkor för statsbidrags erhållande medgivit,
att i fråga om tillämpningen av de av riksdagen godkända grunderna i berörda
hänseende Eders Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare föreskrifter,
som i detta avseende kunde befinnas erforderliga. I detta åt Eders Kungl. Maj:t
lämnade medgivande inbegripes enligt riksdagens mening en rätt för Eders

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Kungl. Maj:t att utfärda villkor av den art, som i motionerna påtalas. Det torde
också förefinnas så mycket mindre anledning att här tala om villkor, vilka
föreskrivits utöver de av riksdagen fastställda, och därigenom tillskriva
Eders Kungl. Maj:t ett åsidosättande av riksdagens beslut, som dels dessa av
Eders Kungl. Maj:t ensamt utfärdade villkor innebära en kodifiering av en
mångårig praxis, dels ock staten uppenbarligen måste tillförsäkra sig nödig
kontroll i avseende å användningen av de betydande belopp, som anvisas
för folkundervisningen i landet. Riksdagen har följaktligen icke kunnat dela
den i motionerna hävdade uppfattningen i denna del.

I motionerna beröres vidare tillkomsten av gällande boställsordning för
lärarpersonalen vid folk- och småskolan och påpekas, hurusom »den av
Kungl. Maj:t utfärdade boställsordningen på flera viktiga punkter företer
avvikelser från lärarlönenämndens och löneregleringskommitténs förslag,
vilket riksdagen gjort till sitt». En i motionerna nu framförd anmärkning
har riksdagen ansett sig böra i detta sammanhang upptaga till skärskådande.

I lärarlönenämndens förslag till grunder rörande lärarpersonalens bostadsförmån
fanns en bestämmelse av följande innehåll: »Där lärarbostad icke

innehåller det sålunda stadgade antalet rum, skall läraren enligt hyrespriserna
å orten erhålla stadgad kontant ersättning för vad i sådant avseende brister,
dock att ogift manlig ordinarie folkskollärare, vars bostad innehåller två
rum och kök, icke äger rätt till särskild ersättning. Därest lärare icke åtnjuter
bostad in natura, skall han enligt priserna å orten erhålla hyresersättning:
ordinarie manlig folkskollärare, som är gift eller åtnjuter familjetillägg,
ävensom kvinnlig folkskollärare, som åtnjuter familjetillägg, för tre
rum och kök; ordinarie manlig folkskollärare, som är ogift, ävensom ordinarie
kvinnlig folkskollärare, som icke åtnjuter familj etillägg, för två rum
och kök; samt annan lärare för ett rum och kök; ävensom ersättning för
bränsle». I motionerna anmärkes nu, att Eders Kungl. Maj:t, såsom framgår av
§ 12 mom. 1 och 2 i kungörelsen den 18 september 1918 angående ifrågavarande
boställsordning, »utan vidare uteslutit dessa särskiljande bestämmelser
av gifta och ogifta lärare».

I motionerna har här förbisetts en av de väsentligaste grunderna för lärarlönenämndens
löneförslag och den avvikelse, som Eders Kungl. Maj:t och
riksdagen i detta hänseende vidtog. Lärarlönenämnden grundade nämligen
i avseende å de kommunalt anställda lärarna sina löneregleringsförslag på
den s. k. behovsprincipen, vars innebörd är, att befattningshavare, som är
familjeförsörjare, skall åtnjuta högre avlöning än befattningshavare, som
icke är familjeförsörjare. Denna princip tillämpade lärarlönenämnden beträffande
den kontanta lönen genom att föreslå särskilda lönetillägg till
familjeförsörjare och ifråga om bostadsförmånen genom att för familjeförsörjare
förorda ett större rumsantal. Behovsprincipen underkändes av löneregleringskommittén,
och ej heller Eders Kungl. Maj :t eller riksdagen ansågo sig

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 8 A. 5

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

böra godtaga densamma. För lärarpersonalen vid folkskolorna kom sålunda
i realiteten att föreligga endast två löneplan, ett för manliga och ett för kvinnliga
folkskollärare. Uppenbarligen hade Eders Kungl. Maj:t att taga hänsyn
härtill vid utfärdande av förenämnda kungörelse angående boställsordning.
Skulle nu till ogift manlig lärare lämnas ersättning för två rum och till
gift lärare ersättning för tre rum, komme i verkligheten för manliga lärare
två olika löneplan efter behovsprincipens förutsättningar att införas, något
som riksdagen genom underkännande av denna princip icke avsett.

Även om riksdagen måste fasthålla vid den uppfattningen, att, såsom ock
vid lönefrågans behandling förutsattes, boställsordningen bör betraktas såsom
ett lönespörsmål och bostaden såsom en ren löneförmån, finner dock riksdagen,
att av praktiska skäl en jämkning i nu förevarande avseende kan äga fog
för sig. Därest nämligen en ogift ordinarie manlig folkskollärare allenast
är i åtnjutande av två rum och kök, synes han icke böra under alla förhållanden
tillerkännas ersättning för det bristande tredje rummet. Riksdagen
tänker därvid särskilt på de lärarbostäder, som uppförts eller påbörjats före
den 1 januari 1919 och som enligt boställsordningen skola, därest de i
övrigt äro tjänliga, även efter sagda tidpunkt anses som lagliga. I dessa
fall synes den ordningen böra kunna tillämpas, att ogift ordinarie manlig
folkskollärare, som bebor tjänstebostad av två rum och kök, vilken uppförts
eller påbörjats före den 1 januari 1919, icke äger rätt till ersättning för
bristande utrymme, därest tjänstebostaden i övrigt fyller de för bostad av
nyssnämnda storlek föreskrivna bestämmelser.

Riksdagen förbiser icke, att en ändring av denna innebörd står i principiell
motsättning till grunderna för 1918 års lönereglering, men anser dock praktiska
skäl tala för densamma. Därvid vill emellertid riksdagen betona, att
denna avvikelse från gällande bestämmelser icke må tagas till intäkt för
rubbning i övrigt av de föreskrifter, som i detta hänseende äro i boställsordningen
givna; där full ersättning utgår, bör denna utgå med samma belopp
för ogift som för gift manlig lärare, d. v. s. för minst tre rum och kök.

I motionerna har uttalats, att de föreskrifter, som i boställsordningen meddelas
rörande kommuns skyldighet att tillhandahålla lärarbostäder, böra efter
omarbetande föreläggas riksdagen till godkännande. Riksdagen hyser den
uppfattningen, att, i den mån befogade krav på förbättringar framkomma,
man genom partiella ändringar och jämkningar, på sätt redan i några fall
skett, bör kunna vinna samma mål, motionerna åsyfta. Härav följer, att
riksdagen icke heller i denna del funnit sig böra biträda förslaget.

Riksdagen får alltså

dels anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget till avlöning
åt lärare vid folkskolor, nu 43,300,000 kronor, med 3,300,000 kronor till

46,600,000 kronor;

dels och i anledning av förenämnda motion I: 2, anhålla, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes verkställa utredning rörande ändring i de i ämnet gällande

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 67

bestämmelser i syfte att avlöning och statsbidrag till lärare på småskolestadiet
icke må utgå efter annan grund än den för småskollärare i allmänhet
gällande, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill sagda utredning
må kunna giva anledning.

133:o) Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag, att med uteslutande av det
nu i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen
bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar, uppföra
ett ordinarie förslagsanslag till folkundervisningens befrämjande i rikets
nordligaste gränsorter, kommer riksdagen att framdeles anmäla sitt beslut.

134:o) Eders Kungl. Maj:t bar (punkt 144) föreslagit riksdagen att minska
det ordinarie förslagsanslaget till lappmarks ocklesiastikverk, folkbildningsändamål,
nu 185,000 kronor, med 25,000 kronor till 160,000 kronor.

Det nu föreslagna anslagsbeloppet är beräknat med hänsyn till utgifterna
för läsåret 1923—1924.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen minskat det ordinarie förslagsanslaget till
lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål, nu 185,000 kronor, med

25.000 kronor till 160,000 kronor.

135:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 145) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till beredande
av möjlighet till skolgång för fattiga, på längre avstånd från skola boende
skolpliktiga barn inom Hotagens och Frostvikens församlingar anvisat för
budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 3,000 kronor att användas enligt
de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.

136:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 146) föreslagit riksdagen att till avlönande
av lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier intagna barn i
skolåldern anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av

23.000 kronor.

För innevarande budgetår utgår för ändamålet ett anslag av 20,000 kronor.
Med hänsyn till eu enligt budgetredovisningen uppkommen merutgift för
år 1922 har nu anslaget föreslagits utgå med ett till 23,000 kronor förhöjt
belopp.

Riksdagen, som bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen
till avlönande av lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier intagna
barn i skolåldern anvisat för budgetåret 1924 1925 ett extra förslags anslag

av 23,000 kronor.

137:o) Eders Kungl. Maj:ts har (punkt 147) föreslagit riksdagen att

dels godkänna sådan ändring i grunderna för utgående av statsbidrag för
undervisning i hushållsgöromål vid folkskola, att hinder för utbekommande

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

av sådant statsbidrag ej skall möta därav, att undervisningen i ämnet varit
inställd å de för vederbörande skola i distriktets reglemente såsom lovdagar
angivna dagarna, under förutsättning dock att det sålunda avkortade antalet
undervisningsdagar icke understiger 30;

dels oclc i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till anordnande
av undervisning i hushållsgöromål i egentlig folkskola med oförändrat belopp,
267,000 kronor.

Den föreliggande utredningen giver vid handen, att en lucka förefinnes
i gällande bestämmelser om ifrågavarande statsbidrags utgående nämligen
därutinnan, att — i motsats mot vad fallet är beträffande statsbidrag för
undervisning i hushållsgöromål vid högre folkskolor — stadgande saknas
därom, att i undervisningstiden må inräknas de i vederbörande skoldistrikts
reglemente såsom lovdagar angivna dagarna. Kravet på en sådan ändring
av förevarande bestämmelser, som möjliggör ett dylikt inräknande, har departementschefen
funnit fullt befogat, varvid han emellertid i likhet med
skolöverstyrelsen ansett fordran på en minimitid av 30 undervisningsdagar
under alla förhållanden böra upprätthållas. Någon ändring av beloppet å
det nu i riksstaten till 267,000 kronor upptagna ordinarie förslagsanslaget
till anordnande av undervisning i hushållsgöromål i egentlig folkskola har
icke ansetts erforderlig.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen

dels godkänt sådan ändring i grunderna för utgående av statsbidrag för
undervisning i hushållsgöromål vid folkskola, att hinder för utbekommande
av sådant statsbidrag ej skall möta därav, att undervisningen i ämnet varit
inställd å de för vederbörande skola i distriktets reglemente såsom lovdagar
angivna dagarna, under förutsättning dock att det sålunda avkortade antalet
undervisningsdagar icke understiger 30;

dels ock i riksstaten upptagit det ordinarie förslagsanslaget till anordnande
av undervisning i hushållsgöromål i egentlig folkskola med oförändrat belopp,

267,000 kronor.

138:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 148) har riksdagen
i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört det ordinarie reservationsanslaget
till undervisningsmateriell in. m. för folkskolor med oförändrat
belopp, 5,000 kronor.

139:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 149) föreslagit riksdagen att minska
det ordinarie förslagsanslaget till understödjande av folkskolebarns ferieresor,
nu 125,000 kronor, med 10,000 kronor, till 115,000 kronor.

Under en lång följd av år har riksdagen beviljat anslag till understödjande
av folkskolebarns ferie- och studieresor, senast för år 1922 ett belopp
av 175,000 kronor. För första halvåret 1923 anvisades emellertid, i enlighet

6<J

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

med Eders Kung! Maj:ts därom framställda förslag, blott ett anslag av

125,000 kronor till understödjande av folkskolebarns ferieresor. Till studieresor
beviljades alltså inga medel, och så skedde ej heller för budgetåret

1923— 1924, utan upptogs anslaget för sistnämnda år till samma belopp,

125,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har gjort framställning om anslag för budgetåret

1924— 1925 ej blott för ferieresor utan även för studieresor. För ferieresorna
beräknade överstyrelsen en kostnad av 125,000 kronor. Sammanlagt
begärdes för båda de ifrågavarande ändamålen ett anslag av 375,000 kronor.

För understödjande av folkskolebarns ferieresor tillstyrker departementschefen,
att anslag för budgetåret 1924—1925 beviljas med ett av järnvägsstyrelsen
såsom erforderligt beräknat belopp, 115,000 kronor, vilket innebär
en sänkning i förhållande till innevarande budgetårs anslag med 10,000
kronor. Yad studieresorna beträffar har departementschefen icke ansett
sig kunna förorda, att medel till detta ändamål begäres hos 1924 års riksdag.

Eders Kungl. Maj:ts till 1922 års riksdag avlåtna förslag i ämnet innebar ett
inställande tills vidare av de förutvarande studieresorna. Detta var betingat
av den rådande depressionen. Riksdagen förklarade då — under livligt
behjärtande av betydelsen utav dessa resor, vare sig de vore ferie- eller
studieresor — att enligt riksdagens mening under dåvarande ekonomiska
situation det av Eders Kungl. Maj:t då framlagda förslaget erbjöde en väl
anpassad interimsanordning. Emellertid betonade dock riksdagen vikten av
att den verksamhet, som här avsåges, i sina förutvarande former kunde
återupptagas, så snart tidsläget sådant medgåve.

Riksdagen hyser fortfarande den uppfattning, åt vilken riksdagen sålunda
givit uttryck. Under framhållande av önskvärdheten av att omständigheterna
snart måtte medgiva anslagets uppförande i dess förutvarande omfattning,
har riksdagen ansett den ekonomiska ställningen mana till försiktighet
i avseende å alltför starka höjningar å de av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna anslagsbeloppen.

I detta sammanhang har riksdagen ansett sig böra fästa uppmärksamheten
å ett förhållande, däri en rättelse synes utskottet önskvärd. Skolöverstyrelsen
har i ett den 10 oktober 1922 i förevarande ämne avgivet utlåtande
påpekat vissa omständigheter, som synas giva vid handen, att det allmännas
verkliga kostnader för ifrågavarande resor icke uppgå till de belopp,
som från statsverket levereras till statens järnvägar såsom täckning av prisskillnaden
mellan den av barnen erlagda biljettavgiften och biljettens normala
pris. Då statens järnvägar erhåller fulla biljettpriset för alla studieresande
skolbarn, måste studieresorna medföra ett tillskott i järnvägarnas
driftresultat. Till jämförelse har överstyrelsen meddelat, att flertalet enskilda
järnvägar i landet kunnat lämna lika stor nedsättning i biljettpriset vid folkskolebarns
ferie- och studieresor som statens järnvägar, utan att dessa enskilda
järnvägar dock äro berättigade till eller komma i åtnjutande av någon

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

som helst ersättning härför från det allmänna. Då syftet med den verksamhet,
varom nu är fråga, enligt riksdagens uppfattning är av sådan allmän
samhällelig betydelse, att i förevarande fall ersättning icke bör påkallas
utöver statsbanornas självkostnader, synes riksdagen giltiga skäl föreligga för
att åtgärder vidtagas för nedbringande av barnens biljettavgifter till belopp, som
kunna anses överensstämma med järnvägsdriftens självkostnader. Riksdagen
har ansett sig böra anhålla om att bestämmelser utfärdas i berörda hänseende.

Riksdagen får alltså,

dels anmäla, att riksdagen minskat det ordinarie förslagsanslaget till understödjande
av folkskolebams ferieresor, nu 125,000 kronor, med 10,000
kronor till 115,000 kronor;

dels ock anhålla, det Eders Kung! Maj:t måtte utfärda bestämmelser beträffande
folkskolebams ferie- och studieresor i syfte att barnens biljettavgifter
bringas ned till belopp, som stå i överensstämmelse med statsbanornas
självkostnader.

140:o) I överensstämmelse med Eders Kungl, Maj:ts förslag (punkt 150)
har riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, beviljat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 10,400 kronor, att utgå till
upprätthållande under läsåret 1924—1925 av svensk undervisning åt svenska
barn: i Berlin med högst 2,200 kronor, i London med högst 6,000 kronor
och i Hamburg med högst 2,200 kronor, samtliga beloppen enligt de bestämmelser,
Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt fastställa.

141:o) I eu inom riksdagen väckt motion (11:117) har hemställts, att ett
statsunderstöd av 7,000 kronor måtte beviljas svenska skolan i Kina att
under budgetåret 1924—1925 utgå under de villkor och enligt de bestämmelser
Eders Kungl. Maj:ts regering finner lämpligt fastställa.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts följande:

»Genom Kungl. Maj:ts resolution av 24 november 1923 har den till Kikungshan,
provinsen Honan, förlagda svenska skolan i Kina på av skolans
föreståndare filosofie licentiat David Olsson gjord och av kungl. skolöverstyrelsen
tillstyrkt framställning tillerkänts realskoleexamensrätt under en
tid av tre år, räknad från och med läsåret 1923—1924.

Denna skola, som äges av en i Sverige grundad förening, kallad Andelsföreningen
svenska skolan i Kina, vars styrelse utse medlemmarna, nio till
antalet, av skolans styrelse i Kina, är sålunda genom denna resolution ställd
på i huvudsak samma plan som en del enskilda läroanstalter i Sverige.

I nära anslutning till den gjorda framställningen om medgivande av
realskoleexamensrätt för svenska skolan i Kina har nämnda andelsförening
i skrivelse av den 12 sistlidne november till regeringen ingivit ansökan om
ett statsbidrag till denna numera av staten erkända läroanstalt beräknat till

7,000 kronor per år i och för bedrivande av skolans verksamhet.

Skolstyrelsen har i utlåtande av den 3 december 1923 efter eu särdeles
välvillig motivering hemställt att under budgetåret 1924—1925 måtte svenska
skolan i Kina beredas ett statsunderstöd av sagda belopp att utgå under de

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 71

villkor och enligt de bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
att fastställa.

Då i detta ärende jämväl infordrat utlåtande från statskontoret först
kunnat inkomma under innevarande år vid en tidpunkt, då arbetet å statsverkspropositionen
redan förelåg avslutat, och då denna i och för sig icke
särdeles stora anslagsfråga torde ur vägande synpunkter finnas förtjänt av
beaktande, lärer det ej kunna anses obefogat att i motionsväg bringa densamma
under riksdagens prövning.

Såsom av ovanberörda handlingar framgår, har kungl. skolöverstyrelsen,
förutom på de till densamma ingivna skolredogörelserna, i väsentliga delar
byggt sin värdesättning av skolan, dess arbete och förutsättningarna för
detta arbetes bedrivande på yttrande av professor Knut B. Westman, vilken
på anmodan av skolöverstyrelsen under 12—16 maj 1923 verkställt inspektion
vid svenska skolan i Kina, och av minister David Bergström, vilken
jämväl besökt skolan och under åren 1920—1922 på skolstyrelsens anhållan
fungerat som skolans inspektor.

I den utförliga inspektionsberättelsen, som av professor Westman avgivits,
lämnas ingående redogörelse för skolan, dess förläggning och uppgift,
dess lokaler, dess lärare och undervisning, dess skolhem, arbete för karaktärsfostran
in. in.

Professor Westmans den 28 maj 1923 dagtecknade inspektionsberättelse
slutar med följande ord:

Inom andelsföreningen svenska skolan i Kina förberedes för närvarande
en ansökan om statsunderstöd till skolan. Det synes mig, att en sådan ansökan
kan tillstyrkas, då den kan väl motiveras såväl genom skolans betydelsefulla
uppgift som genom dess redan ådagalagda förmåga att fylla densamma.

Förvisso befinner sig skolan ännu på ett begynnelsestadium. Men förvärvandet
av den nu befintliga lärarestaben ävensom det nu beslutade bygget
beteckna två viktiga steg framåt till höjande och konsoliderande av dess
arbete. Vinnes under den närmaste tiden rätten att förrätta realskoleexamen
och eventuellt också statsunderstöd, blir detta eu mycket avsevärd faktor i
skolans vidare utveckling. Och man torde då med tillförsikt kunna betrakta
dess framtida ställning och möjlighet att fylla sin betydelsefulla uppgift som
betryggad.

I det yttrande av den 14 augusti 1923, som minister Bergström på anmodan
ingivit till skolöverstyrelsen, har denne, jämte sitt vitsordande av det
nitiska, goda och förtjänstfulla arbete, som skolans styrelse och dess lärarekår
i sitt kall nedlagt, särskilt understrukit betydelsen av att elever från
denna skola kunna beräknas bliva Sverige och svenska intressen till icke
ringa gagn på grund av den kunskap och färdighet de från barnsben äga
i kinesiska språket och vilken kunskap och färdighet de genom den svenska
skolans försorg kunna få ytterligare befästad och utvecklad.

Det är nämligen så att i denna skola, där undervisningsspråket är svenska
och där engelska är det först inträdande främmande språket på undervisningsschemat,
såsom andra främmande språk ingår tyska eller kinesiska,
ettdera språket obligatoriskt med början i 4:e klassen. Härigenom öppnar
sig bland annat utsikt för svensk handel och industri att vid fortsatt arbete
på Kina kunna för detta arbete vinna och tillvarataga lämpliga unga svenskar,
utgångna från denna skola, vilka äga det stora företrädet som en tidigt för -

72 Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

värvad kunskap i kinesiska språket och förtrogenhet med de kinesiska förhållandena
skänka.

Till vad som nu framhållits i avseende å själva skolan och dess undervisning
bör fogas, att den andelsförening, som äger skolan och genom skolans
styrelse och lärarkår hedriver dess verksamhet, hittills ensam bestritt
alla därmed förenade kostnader såsom lärarelöner, uppförande och reparation
av byggnader samt i övrigt allt vad till undervisningen och dess skötsel
hör. Föräldrarna bekosta barnens resor och deras direkta underhåll i skolhemmet.
Terminsavgifter i skolan ha endast betalats av ett fåtal elever.
Nybyggnaderna för skolan och skolhemmet, vilka planlagts av andelsföreningen,
hava krävt och komma att kräva betydande kostnader.

Med hänsyn härtill och då denna för svenska barn avsedda skola och den
vid densamma bedrivna undervisningen från behörigt sakkunnigt håll erkänts
vara förtjänt av ekonomiskt understöd från statens sida, lärer det få anses
lämpligt, att ett skäligt statsanslag nu beviljas för detta ändamål från och
med det år, varunder den realskolexamensrätt som blivit skolan tillerkänd
inträder.

Såsom kung! skolöverstyrelsen i sitt utlåtande i ämnet framhållit, åtnjuta
redan vissa läroanstalter i utlandet understöd från svenska statens sida i
form av anslag till särskild svensk undervisning åt svenska barn. För svenska
skolan i Kina, vilken, på grund av den stora svårigheten att icke säga ogörligheten
för barnens föräldrar att från ett så avlägset land och på det tidiga
skolstadium som nu är i fråga sända dem för skolgång till Sverige, fått till
uppgift att fullt och helt föra sina lärjungar fram från den första förberedande
klassen till realskoleexamen, lärer sålunda fullt fog få anses föreligga
för en framställning i syfte att främja detta undervisningsbehov, och bör för
skolans understödjande ett skäligt anslag från statens sida beviljas.»

Den skola, för vilken anslag av statsmedel nu ifrågasättes, har till syfte
att i Kina giva svenska barn en svensk utbildning, motsvarande den, som
i hemlandets skolor leder upp till realskolexamen. Skolan räknar för närvarande
över 50 lärjungar, till största delen barn av svenska missionärer,
och är att betrakta som ett led i strävandena att bevara den svenska kulturen
hos de i främmande land boende svenskar. Med hänsyn till de kostnader,
skolans verksamhet medfört, har framställning gjorts om beredande
av ett anslag av 7,000 kronor såsom bidrag för uppehållande av nämnda
verksamhet. Denna framställning har blivit tillstyrkt av skolöverstyrelsen,
som vitsordat, att skolan av allt att döma på ett i det hela tillfredsställande
sätt fyllt sin uppgift. Jämväl statskontoret har i infordrat yttrande förklarat
omständigheterna tala för utverkande hos riksdagen av något understöd till
skolan. Då emellertid i ärendet icke förebragts någon utredning beträffande
skolans ekonomi, ansåg statskontoret det kunna ifrågasättas, att anslaget bestämdes
till ett lägre belopp än vad som begärts, exempelvis 5,000 kronor.
Statskontorets yttrande inkom emellertid till vederbörande statsdepartement
så sent, att hänsyn till berörda framställning icke kunde tagas vid statsverkspropositionens
utarbetande.

Riksdagen, vars vederbörande utskott tagit del av samtliga till detta ärende
hörande handlingar, har funnit goda skäl föreligga för att ifrågavarande

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

skola beredes ett understöd från svenska- statens sida. Skolan fyller utan
tvivel en betydelsefull uppgift, och de yttre förutsättningarna för dess verksamhet
samt dess organisation i övrigt synes lämna full garanti för att
skolan i stort sett kan vinna det mål, den satt sig före.

I fråga om storleken av det bidrag från statens sida, som ifrågasättes,
har, såsom nämnts, statskontoret föreslagit 5,000 kronor, därvid statskontoret
åberopat, att någon utredning rörande skolans ekonomi icke vore i ärendet
förebragt. Riksdagen, vars förenämnda utskott fått till sig överlämnad eu
redogörelse för skolverksamhetens ekonomiska ställning för år 1923, har
funnit densamma lämna stöd för beviljande av det högre beloppet, 7,000
kronor. För åtnjutande av ett sålunda tillmätt statsbidrag torde utöver de
villkor, som uppställts för utövande av den skolan medgivna realskolexamensrätten,
i tillämpliga delar böra föreskrivas villkor av samma art som
de, vilka fastställts för statsunderstöd till andra svenska skolor i utlandet.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till ovanberörda
motion, för budgetåret 1924—1925 beviljat ett extra anslag av 7,000 kronor
såsom understöd under sagda budgetår åt svenska skolan i Kina, att utgå
under de villkor och bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt fastställa.

142:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 151) föreslagit riksdagen att minska
det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskolor,
nu 3,000,000 kronor, med 575,000 kronor, till 2,425,000
kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft åtskilliga inom
riksdagen väckta motioner, i vilka yrkanden gjorts, som rikta sig dels mot
fortsättningsskolans karaktär av obligatorisk skola dels mot omfattningen
av fortsättningsskolans lärotid.

Eders Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framlagda förslag har icke
givit utskottet anledning till erinran.

I anledning av de motionsvis gjorda yrkandena, vilka riksdagen avslagit,
har riksdagen emellertid ansett sig böra framhålla följande.

Att svårigheter förefinnas för skoldistrikten vid övergången till den genom
1918 års skolreform införda nya ordningen är riksdagen villig erkänna.
Detta har ock av riksdagen förutsetts, och riksdagen har förklarat, att
skoldistrikt efter medgivande av Eders Kungl. Maj:t må, där förhållandena
sådant påkalla, kunna även efter utgången av år 1926 under viss tid
i större eller mindre mån vinna befrielse från vad eljest åligger distriktet.
Denna bestämmelse inrymmer följaktligen eu befogenhet för Eders Kungl.
Maj:t att i skälig utsträckning dispensera från vederbörande föreskrifter,
och föreställer sig riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t därvid särskilt tager
hänsyn till de svårigheter, som kunna möta i avlägsna och glest befolkade
delar av landet, framför allt i Norrland.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen minskat det ordinarie förslagsanslaget
till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskolor, nu
•3,000,000 kronor, med 575,000 kronor till 2,425,000 kronor;

143:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 152) föreslagit riksdagen att till utbildningskurser
för lärare vid fortsättningsskolor anvisa för budgetåret 1924
—1925 ett extra reservationsanslag av 130,000 kronor, att utgå enligt Eders
Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (II: 100), däri hemställts, att i riksdagens beslut angående
anslag till utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor för budgetåret
1924—1925 måtte inrymmas medgivande av i motionen närmare
angiven innebörd.

Till stöd för detta förslag har i motionen anförts följande:

»Då det gäller förverkligandet av 1918 års riksdags beslut om fortsättningsskolan,
är, såsom redan i framställningen till riksdagen i detta ämne betonades,
frågan om anskaffande av lämpliga lärare en av de mest betydelsefulla
och svårlösta. För utbildande av lärare för denna skola hava såsom
bekant med anlitande av för ändamålet utav riksdagen beviljade anslag från
och med år 1919 anordnats särskilda utbildningskurser. Jämväl i årets
statsverksproposition är anslag för detta ändamål upptaget. Den utbildning,
som hittills anordnats, har dock enbart avsett ett av fortsättningsskolans
läroämnen, nämligen arbetskunskap, och framför allt tagit sikte på den
yrkesbestämda fortsättningsskolan i anslutning till jordbruk med binäringar.

Emellertid har behov alltmer gjort sig kännbart att också kunna anordna
särskild utbildning för lärare i ett annat av fortsättningsskolans läroämnen,
nämligen medborgarkunskap. Detta behov har vid upprepade tillfällen framförts
av skolöverstyrelsen. Senast i sin framställning om anslagsäskanden
hos innevarande års riksdag har överstyrelsen upptagit denna fråga och betonat
behovet av att tillfälle beredes till utbildning för undervisning i medborgarkunskap,
vilket torde kunna sägas vara fortsättningsskolans i vissa
avseenden viktigaste ämne och som också ställer större fordringar på lärarens
personlighet och hans intresse för samt hans insikt i och erfarenhet
från samhällslivet än något av de övriga.

Det arbete jag under de senare åren personligen nedlagt för främjande
av undervisningen i detta ämne — dels som föreläsare, dels som författare —
har övertygat mig om så väl det enastående livliga intresse, som förefinnes
för ifrågavarande undervisning, som också om det behov av råd och ledning
vid undervisningsarbetets bedrivande, som mången gång är av nöden.
Det synes mig uppenbart, att det för erhållandet av impulser och vägledning
för en riktig behandling av det ifrågavarande svåra och i många hänseenden
krävande ämnet skulle vara av synnerligt värde, om tillfälle kunde
beredas lärare vid fortsättningsskolor att deltaga i särskilda för ändamålet
anordnade kurser. Vid dylika kurser skulle kunna mottagas ett betydligt
större antal deltagare än vid kurserna i arbetskunskap, och de kunde göras
avsevärt kortare än dessa. En eller annan kurs årligen skulle säkerligen
bliva av stort gagn.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 75

.lag anser därför önskvärt, att åtminstone ott försök ma komma till stånd
och att i detta syfte medgivande lämnas, att av det anslag för budgetåret
1924—1925 till utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor, som riksdagen
må komma att bevilja, erforderlig del får användas till anordnande
av en utbildningskurs i medborgarkunskap.»

Av 1923 års riksdag beviljades för ändamålet ett belopp av 150,000 kronor
att jämte ett på anslaget beräknat överskott å 90,000 kronor användas
under budgetåret 1923—1924. Ifrågavarande anslag är avsett att bereda
medel för utbildning av lärare i ämnet arbetskunskap inom de nya obligatoriska
fortsättningsskolorna av 1918 års typ. Anslaget är för budgetåret
1924—1925 av statsfinansiella skäl nedsatt till 130,000 kronor.

I ovanberörda motion har påpekats önskvärdheten, att erforderlig del av
det ifrågasatta anslaget måtte få användas till en försöksvis anordnad utbildningskurs
i ämnet medborgarkunskap. Riksdagen finner de av motionären
anförda synpunkterna värda allt beaktande, och förväntar, att vid anslagets
fördelning med behörigt hänsynstagande härtill en utbildningskurs i
sagda ämne varder vederbörligen anordnad.

Riksdagen, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj ds förslag, får anmäla, att riksdagen till utbildningskurser för lärare vid
fortsättningsskolor anvisat för budgetåret 1924 192o ett extra reservations anslag

av 130,000 kronor, att utgå enligt Eders Kungl. Maj ds bestämmande
och på de villkor, Eders Kungl. Majd kan finna gott föreskriva.

144:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 153) föreslagit riksdagen att dels besluta
sådan ändring, att gälla från och med den 1 juli 1924, i de av 1918
års lagtima riksdag fastställda grunder och villkor för utgående av statsbidrag
till parallellavdelning av årsklass vid högre folkskola (riksdagens skrivelser
den 24 maj 1918, nr 248 sid. 80 f., B. mom. 2, och den 19 juni 1918, nr
394 sid. 78, I, första stycket, och II, första stycket), att för parallellavdelning
av årsklass må, efter prövning i den ordning Eders Kungl. Maj d bestämmer,
utgå statsbidrag med 2,400 kronor till skola med en mer allmän läggning
av sin praktiska undervisning och med 2,650 kronor till skola, där
undervisningen enligt beslut av Eders Kungl. Majd är inriktad på visst
yrke eller yrkesgrupp;

dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor,
nu 912,000 kronor, med 37,000 kronor till 875,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (II; 99), däri hemställts, att riksdagen matte besluta att
— med avslag å Eders Kungl. Maj ds förslag om ändrade grunder och villkor
för utgående av statsbidrag till parallellavdelning av årsklass vid högre
folkskola — höja det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor,
nu 912,000 kronor, med 14,000 kronor till 926,000 kronor.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts följande:

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

»Det betydelsefulla beslutet angående upprättande av praktiska ungdomsskolor,
som fattades av 1918 års lagtima riksdag, omfattade jämväl den
högre folkskolan, i det att grundläggande bestämmelser för denna skolas
organisation genom sagda beslut fastställdes. Därigenom skapades förutsättningar
för den högre folkskolans framtida utveckling. Särskilt är att märka,
att för denna skola upptogos två olika typer, nämligen en allmän och en
yrkesbestämd. Även om skolor enligt, förstnämnda typ skola så långt som
möjligt hava en praktisk läggning, är det dock framför allt de yrkesbestämda
skolorna, som äro ägnade att tillgodose en direkt på olika sidor av
det praktiska livet inriktad utbildning. I och med den yrkesbestämda högre
folkskolan har skapats en skolform, som, på samma gång den lämnar ökad
allmänt medborgerlig bildning, direkt förbereder lärjungarna för olika grenar
av arbetslivet, såsom jordbruk, industri, handel och husligt arbete, och såsom
en med realskolan och den kommunala mellanskolan sidoställd skola
med daglig undervisning i hög grad är ägnad att motverka en icke önskvärd
alltför stark tillströmning till de båda nyssnämnda mera teoretiska
skolarterna.

Den yrkesbestämda högre folkskolan har också under den korta tid, den
funnits till, haft att uppvisa en jämförelsevis stark utveckling. Efter fem
år finnas nämligen 22 högre folkskolor av denna typ. Dessa utgöra ungefär
tredjedelen av hela antalet, som uppgår till 67. Den angivna siffran
för de yrkesbestämda skolornas antal ger dock icke en riktig uppfattning
av deras utveckling. De yrkesbestämda skolorna äro nämligen i regel större
än de allmänna. Detta framgår bland annat därav, att deras klasser i större
utsträckning äro uppdelade på parallellavdelningar. Under det att av de
45 allmänna högre folkskolorna blott 10 hava någon klass uppdelad på
parallellavdelningar, förekommer sådan uppdelning inom 17 av de 22 yrkesbestämda
skolorna. Dessutom är att märka, att det endast är bland de
senare, som skolor med något större antal parallellavdelningar förefinnas.

Den begränsning av anslagsmöjligheterna till högre folkskolor, som föreslås
i punkt 153 under åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition,
kommer därför att huvudsakligen gå ut över de yrkesbestämda högre folkskolorna.
Enligt sagda förslag skulle Kungl. Maj:t för varje år bestämma,
huru stort belopp av förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor som
finge utgå till parallellavdelningar, vilket belopp sedan skulle fördelas av
skolöverstyrelsen.

Om nämnda förslag må först sägas, att dess antagande skulle innebära
eu makt för Kungl. Maj:t, som icke torde gälla beträffande andra förslagsanslag
under åttonde huvudtiteln. Då det eljest ansetts lämpligt, att för
anslag till ett visst ändamål fastställes ett bestämt maximibelopp, har riksdagen
plägat besluta i detta hänseende. Riksdagen skulle i förevarande fall
egentligen överlämna sin rätt i en anslagsfråga till Kungl. Maj:t och sedan
ej kunna öva något inflytande på det sätt, varpå det ifrågavarande behovet
bleve tillgodosett. En sådan ordning är enligt min mening så mycket betänkligare,
som det tydligen är avsikten, att Kungl. Maj:t skulle använda
den sålunda erhållna makten till att i ett viktigt avseende hämma den utveckling
på det praktiska bildningsarbetets område, som 1918 års riksdags
beslut om praktiska ungdomsskolor var ämnat att åstadkomma. Den rätt
Kungl. Maj:t skulle erhålla komme nämligen, såsom framgår av departementschefens
yttrande, att användas för att i hög grad minska möjligheterna
till erhållande av anslag åt parallellavdelningar vid högre folkskolor. I stats -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

verkspropositioneu räknas med att eu nedsättning med 51,000 kronor i det
av skolöverstyrelsen beräknade anslagsbehovet skulle kunna vidtagas. Detta
innebär, att omkring 20 av de nuvarande parallellavdelningarna skull*'' indragas
och några möjligheter till anslag åt nya avdelningar icke finnas.

Den jämförelse, som göres med de allmänna läroverken, synes icke hållbar.
Visserligen är för dessa läroanstalter möjligheten till anslag för parallellavdelningar
begränsad. Detta sammanhänger med att anslagen åt de all
manna läroverken alltid varit reservationsanslag. Men det är riksdagen,
som bestämmer anslagens storlek, och särskilt vid fastställande lör värjo ai
av anslaget till extralärarc avväger behovet av ökat antal parallellavdelningar.
Det är att märka, att Kungl. Maj:t hos årets riksdag äskat anslag,
som skulle möjliggöra ökning av extralärarnas antal med 10, varigenom eu
motsvarande ökning i antalet parallellavdelningar vid de allmänna läroverken
skulle möjliggöras, under det att som sagt eu indragning av avdelningar
vid de högre folkskolorna ställes i utsikt.

Även i ett annat avseende är emellertid jämförelsen med de allmänna
läroverken missvisande. Dessa läroanstalter hava tydligen nått en helt annan
stabilitet än de yrkesbestämda högre folkskolorna, vilka i själva verket befinna
sig i sin tillkomstperiod. Det är därför mycket lättare att föi de löna
på förhand beräkna det behövliga antalet parallellavdelningar än föi de
senare. Många av de högre folkskolorna äro ännu icke färdiga med alla
sina klasser. Skola de kunna normalt utvecklas, maste de. fa tillfälle att
växa uppåt genom tillfogande av nya klasser med erforderligt antal klassavdelningar.
Eljest kan följden bliva den, att lärjungar, som kommit in i
skolan för att genomgå en fullständig kurs, måste avvisas till följ dav biist
på anslag till parallellavdelningar. Det är också tydligt, att en så pass nj
skolform, som det här gäller, icke från början kan vara känd. Alltefteisom
den å en ort vinner förtroende, ökas givetvis tillströmningen av lärjungar,
och behovet av uppdelning på parallellavdelningar framträder. Det synes
vara ett tydligt statsintresse att tillmötesgå ett sådant behov och sålunda
befrämja ungdomens utrustning för ett framgångsrikt deltagande i det praktiska
arbetet. Åtgärder i motsatt riktning stå uppenbarligen i bestämd strid
mot de principer, som lågo till grund för det enhälliga beslutet om praktika
ungdomsskolor. .

Den ifrågasatta besparingen skulle emellertid till väsentlig de! vinnas,
därigenom att det normala medelantalet elever i en klass eller avdelning
för rätt till anordnande eller bibehållande av parallellavdelning skulle för
de vrkesbestämda högre folkskolorna höjas från 30 till 35 eller till samma
antal som i förevarande hänseende gäller för de allmänna högre folkskolorna
Den olikhet på detta område mellan de båda typerna av högre folkskolor,
som nu gäller, fastställdes genom 1918 års riksdagsbeslut i ämnet.
Olikheten motiverades därmed, att i de yrkesbestämda högre folkskolorna i
synnerlig grad individuell undervisning är nödvändig. Undervisningen måste
nämligen där i väsentlig mån upptaga laborationer och andra praktiska övningar,
vilka icke kunna bedrivas med alltför stora avdelningar. Den vurma
erfarenheten har ådagalagt, att den begränsning av avdelningarnas storlek,
som sålunda vidtogs, varit erforderlig för undervisningens framgångsrika
bedrivande Den utökning av antalet lärjungar i avdelningarna, som nu
ifrågasattes, skulle därför komma att verka i liög grad hinderlig på arbetet
i de yrkesbestämda skolorna och i själva verket äventyra det med dem avsedda
resultatet. Det må också framhållas, att ett antal av 35 skulle passa

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

illa samman med det för de särskilda bidragen till undervisning i slöjd eller
i hushållsgöromål fastställda lärjungeantalet. Till undervisning i slöjd utgår
bidrag om varje avdelning innehåller minst 10 lärjungar, till undervisning
i hushållsgöromål för avdelning om minst 8, högst 16 lärjungar.

Då de båda föreslagna ändringarna enligt min mening stå i strid mot
de grunder, som vunno riksdagens enhälliga godkännande vid fattande av
beslutet om upprättande av praktiska ungdomsskolor och skulle i hög
grad verka hindrande för den lovande utvecklingen av de yrkesbestämda
högre folkskolorna, anser jag, att det ifrågavarande förslaget icke bör vinna
riksdagens bifall utan att de nu gällande grunderna för understöd åt högre
folkskolor fortfarande böra tillämpas. Sker detta, synes det för sådant understöd
avsedda förslagsanslaget böra fastställas till det av skolöverstyrelsen
beräknade beloppet 926,000 kronor.»

Med hänsyn till väntad ökning av antalet parallellavdelningar har skolöverstyrelsen
beräknat förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor till

926,000 kronor.

I likhet med vad som föreslagits ifråga om de kommunala mellanskolorna
har departementschefen ansett sig böra tillstyrka en sådan ändring
i gällande bestämmelser, att behovet av nya parallellavdelningar blir för
varje särskilt fall underkastat prövning av skolöverstyrelsen, på det att en
regulator måtte erhållas med avseende å de på statsbidragssumman för närvarande
automatiskt verkande stadgandena om klassuppdelning. En dylik
anordning har förordats såväl med hänsyn till den likformighet, som råder
mellan dessa båda skoltyper inbördes, som även ur kostnadssynpunkt. I
likhet med vad departementschefen förordat i fråga om kommunala mellanskolor,
skulle följaktligen även beträffande yrkesbestämda högre folkskolor
det normala medelantalet elever i en klass för rätt till anordnande eller
bibehållande av parallellavdelning höjas från 30 till 35.

Sistnämnda siffra gäller redan nu ifråga om de allmänna högre folkskolorna.
Med hänsyn till den föreslagna ändringen i grunderna har departementschefen
för budgetåret 1924-—1925 räknat med ett till 875,000 kronor
nedsatt anslagsbelopp.

De yrkesbestämda högre folkskolorna, beträffande vilkas understödjande
ändrade grunder nu ifrågasättas, äro i förevarande hänseende icke jämförliga
med vare sig de kommunala mellanskolorna eller de allmänna högre
folkskolorna. Medan man för den teoretiska undervisning, som sistnämnda
två skolformer närmast åsyfta att bibringa, väl kan räkna med ett elevtal
av högst 35 för varje klass, låter en dylik beräkning sig ej tillämpa i avseende
å de för den praktiska utbildningen avsedda yrkesbestämda högre
folkskolorna, därest man åt sistnämnda skolform över huvud vill bereda
utvecklingsmöjligheter och dymedelst främja ungdomens utrustning för ett
framgångsrikt deltagande i det praktiska arbetet. Riksdagen har ej kunnat
undgå att finna de synpunkter, som i detta hänseende kommit till uttryck
i förberörda motion, vara värda allt beaktande, och har riksdagen förty icke
funnit sig kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 79

Emellertid har riksdagen övervägt, huruvida på alunit sätt eu besparing i
det allmännas kostnader för de högre folkskolorna kan åvägabringas. Riksdagen
har då uppmärksammat, hurusom tjänstgöringstiden för lärare med
full tjänstgöring i yrkesbestämd högre folkskola omfattar 22 till 26 timmar
i veckan. För motsvarande lärare i allmän högre folkskola och i kommual
mellanskola utgör timtalet 24 till 28 timmar i veckan. Denna skillnad mellan
å ena sidan de yrkesbestämda högre folkskolorna och å den andra de
allmänna högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna finner riksdagen
ej längre vara av förhållandena motiverad, och förutsätter riksdagen,
att genom ändring i vederbörande stadga timtalet för den yrkesbestämda
högre folkskolans lärare varder bestämt till vad som gäller i detta hänseende
för lärare i den allmänna högre folkskolan.

Med hänsyn till sistnämnda förhållande och då riksdagen funnit det av
överstyrelsen beräknade beloppet vara i vissa hänseenden väl högt tillmätt,
har riksdagen ansett kostnaderna böra kunna hållas inom ramen för anslagets
nuvarande belopp, 912,000 kronor.

Riksdagen får alltså anmäla,

dels att riksdagen, med bifall till ovanberörda motion, avslagit Eders
Kungl. Maj:ts förslag om ändrade grunder och villkor för utgående av statsbidrag
till parallellavdelning av årsklass vid högre folkskola;

dels oclc att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj ds förslag och
ovanberörda motion, i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört det ordinarie
förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor med oförändrat
belopp, 912,000 kronor.

145:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 154) föreslagit riksdagen att öka
det ordinarie förslagsanslaget till anordnande av slöjd i högre folkskolor, nu

35,000 kronor, med 25,000 kronor till 60,000 kronor.

Den ifrågasatta anslagshöjningen är beräknad efter de enligt riksräkenskapsverkets
budgetredovisning för år 1922 utgående direkta utgifterna å
anslaget.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen ökat det ordinarie förslagsanslaget till
anordnande av slöjd i högre folkskolor, nu 35,000 kronor, med 25,000 kronor
till 60,000 kronor.

146:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 155) föreslagit riksdagen att ur riksstaten
utesluta det under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å
7,570 kronor till sällskapets för folkundervisningens befrämjande högre
folkskola.

Eders Kungl. Maj ds förslag är föranlett därav, att, ifrågavarande högre
folkskola med utgången av läsåret 1922—1923 blivit nedlagd.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen ur riksstaten uteslutit det under

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å 7,570 kronor till
sällskapets för folkundervisningens befrämjande högre folkskola.

147:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 156) föreslagit riksdagen att minska det
ordinarie förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor, nu 830,000 kronor
med 30,000 kronor till 800,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (II: 44), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,

a) dels att nu gällande bestämmelser för statsbidrag till folkhögskolor
måtte oförändrat bibehållas, dels ock för budgetåret 1924—1925 uppföra
det ordinarie förslagsanslaget till understöd av folkhögskolor med oförändrat
belopp 830,000 kronor,

b) för budgetåret 1924—1925 bevilja eu förhöjning av de ordinarie understöden
till folkhögskolor, att utgå med högst tio procent, samt för sagda
ändamål anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag av 75,000
kronor.

Till stöd för ifrågavarande förslag har i motionen anförts följande:

»I statsverkspropositionen har under åttonde huvudtiteln, punkt 156, föreslagits
en nedsättning i anslaget till understöd åt folkhögskolor, som synes
medföra otillbörligt försämrade villkor för dessa skolor.

Kungl. Maj:t har dels ansett det under de senaste åren utgående anslaget
till ökat understöd kunna såsom obehövligt utgå, dels ställt i utsikt en skärpning
av fordringarna för understöd i allmänhet, varigenom det ordinarie
förslagsanslaget skulle kunna nedbringas från förutvarande 830,000 kronor
till 800,000 kronor.

Vad först beträffar det extra understödet har detta från och med 1919
utgått såsom en procentuell förhöjning av det ordinarie statsbidraget för att
bereda skolorna någon lättnad i de av den allmänna prishöjningen föranledda
svårigheterna. Senaste riksdagen beviljade för ändamålet 75,000 kronor, vilket
skulle medföra en förhöjning av det ordinarie understödet med 10 procent.

Enligt vårt förmenande är det ännu för tidigt att helt borttaga detta extra
understöd. Den allmänna prisnivåns faktiska läge, särskilt kostnaderna för
byggnadsunderhåll m. in., gör underhållskostnaderna för skolorna alltjämt så
dryga, att eu förstärkning av understödet i många fall måste anses behövlig.
Härtill kommer, efter vad som kan inhämtas av skolöverstyrelsens yttrande
i ärendet, att folkhögskolorna haft och hava ganska betungande utgifter på
grund av den i författningen bestämda skyldigheten att tillhandahålla lärarna
bostäder, vilken medför stora hyres- eller byggnadskostnader. På grund av
den omständigheten, att skolorna numera i långt högre utsträckning än förr
få mottaga obemedlade elever, ha i allmänhet inkomsterna genom undervisningsavgifter
nedgått och därmed behovet av understöd från det allmänna
ökats.

Folkhögskolornas ekonomiska ställning är visserligen ganska olika. Ett
mindre antal skolor, som ägas och underhållas av landsting, torde genom de
understöd de erhålla av landstinget vara tryggade för brist i sin budget.
Men i flertalet fall, då skolorna ägas av föreningar och bidragen från ortsmyndigheter
äro mera knappt tillmätta, hava de förvisso rätt brydsamt att
få täckning för sina nödvändiga utgifter.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Det synes oss därför behövligt, att detta förstärkningsanslag fortfarande
får utgå men givetvis endast för att tilldelas de skolor, som därav visa sig
vara i verkligt behov.

I fråga om den inskränkning i folkhögskolornas rätt till delaktighet i
understöd av det ordinarie anslaget, som departementschefen ställt i utsikt,
kunna vi ej underlåta att ge uttryck åt starka betänkligheter. Indragningen
skulle, synes det, särskilt kunna gå ut över understöden för parallellundervisning.
Härmed vilja vi påpeka, att folkhögskolorna på grund därav
att de icke kräva några bestämda förkunskaper av sina elever — åtminstone
icke för första årskursen — i förevarande fall ej kunna jämnställas
med t. ex. kommunala mellanskolor. Eleverna äro ofta vid inträdet med
hänsyn till sin underbyggnad ytterst ojämna, varav följer, att parallellundervisning
ofta måste anordnas, även då sådan under andra omständigheter ej
skulle vara erforderlig på grund av klassens storlek. Under den korta tid,
dessa skolor hava sina elever om hand, måste undervisningen göras mycket
intensiv, om eleverna skola vinna någon verklig förkovran, särskilt när det
t. ex. gäller ett sådant läroämne som modersmålet.

Enligt nu gällande bestämmelser rörande statsbidrag förutsättes redan en
särskild prövning för understöd till parallellundervisning, och vi kunna icke
föreställa oss, att en ytterligare åtstramning, som skulle kunna medföra en
skadlig inskränkning av lärarkrafterna och därmed följande försämring av
undervisningsresultatet, kunde leda till något gagn för folkhögskolornas elever.

Det synes oss därför icke rådligt, att riksdagen genom bifall till den i
och för sig obetydliga nedsättningen av anslagsbeloppet giver anledning till
sämre villkor för folkhögskolornas möjligheter att erhålla statsbidrag, än
som kunna vara med deras viktiga uppgift förenliga».

Utöver de ordinarie understöden till folkhögskolorna har från och med
år 1919 enligt beslut av riksdagen utgått extra understöd. För detta ändamål
är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört ett extra förslagsanslag
av 75,000 kronor.

Vad beträffar detta tilläggsanslag, som ursprungligen motiverats av de
ekonomiska svårigheter, vari folkhögskolorna råkat genom den abnorma
prisstegringen under krisåren, har departementschefen ansett detsamma, på
grund av den numera inträdda förbättringen i penningens köpkraft och
även med hänsyn till kravet på sparsamhet med statsutgifterna, böra bortfalla
med budgetåret 1924—1925. Förslag om anslagets fortsatta utgående
föreligger emellertid i ovanberörda motion.

Jämväl ifråga om de ordinarie understöden har departementschefen ifrågasatt
en inskränkning av statsverkets kostnader. Departementschefen har
ansett särskild uppmärksamhet böra ägnas framställda äskanden om understöd
till anordnande av parallellundervisning, i fråga om vilken enligt författningen
i ämnet gäller, att understöd därtill må utgå, då parallellundervisning
med hänsyn till elevernas olika förkunskaper eller behovet av uppdelning
i skilda arbetslag prövas nödvändig. Genom någon skärpning av
de fordringar, som i tillämpningen pläga uppställas för att förutsättningar
för parallellundervisnings anordnande skola anses föreligga, har departementschefen
ansett möjligt att något nedbringa utgifterna från anslaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. Nr 8 A. 6

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Under angivna förutsättning anser departementschefen, att det nuvarande
ordinarie förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor bör kunna sänkas
från 830,000 kronor till 800,000 kronor för budgetåret 1924—1925. Även i
detta hänseende har i motionen yrkats på ett bibehållande av nuvarande
förhållanden.

I fråga om den av departementschefen i utsikt ställda skärpningen för
delaktighet i det ordinarie anslaget har riksdagen ej kunnat undgå hysa
starka betänkligheter. Det gives i statsrådsprotokollet icke någon antydan
om de grunder, efter vilka en dylik skärpning eventuellt skulle komma att
tillämpas. Även om en viss varsamhet bör iakttagas i avseende å anordnande
av parallellavdelningar, kan riksdagen icke för sin del medverka till
åtgärder, vilka tilläventyrs skulle kunna leda till att denna skolforms legitima
utveckling bleve till skada för framför allt landsbygdens ungdom trädd
för nära. Riksdagen har sålunda ansett, att det ordinarie anslaget bör bibehållas
vid sitt hittillsvarande belopp, 830,000 kronor.

Folkhögskolorna kämpa i de flesta fall med ekonomiska svårigheter, och
ett borttagande av nu utgående tilläggsanslag skulle än mer öka nämnda
svårigheter. Då den verksamhet, som dessa skolor utöva, är av utomordentlig
betydelse för särskilt landsbygdens ungdom och en nedskärning av
de ekonomiska förutsättningarna för denna verksamhets bedrivande skulle
för skolorna vara till stor skada, anser riksdagen starka skäl tala för bibehållande
av det nu utgående tilläggsanslaget.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen

dels i anledning av ovanberörda motion och med avslag å Eders Kungl.
Maj :ts förslag om minskning av det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt folkhögskolor, i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört nämnda
anslag med oförändrat belopp, 830,000 kronor;

dels och, i anledning av ovanberörda motion, för beredande av ökat understöd
åt folkhögskolor anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra förslagsanslag
av 75,000 kronor.

148:o) I enlighet med Eders Kungl. Majds förslag (punkt 157) har riksdagen
i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört det ordinarie reservationsanslaget
till stipendier åt elever vid folkhögskolor med oförändrat belopp,

140,000 kronor.

149:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 158) föreslagit riksdagen att till förstärkande
av det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor
anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 50,000
kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft

ej mindre eu inom riksdagen väckt motion (11:43), däri hemställts, att
riksdagen måtte besluta

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

dels att nu gällande bestämmelser angående stipendier åt obemedlade
och mindre bemedlade elever vid folkhögskolor måtte oförändrat bibehållas,

dels höja anslaget till förstärkandet av det ordinarie reservationsanslaget
till stipendier åt elever vid folkhögskolor för budgetåret 1924—1925 från i
propositionen begärda 50,000 kronor med 30,000 kronor till 80,000 kronor,

än även två inom riksdagen väckta likalydande motioner, (1:165 och 11:243),
vari hemställts, att riksdagen ville besluta höja det av Eders Kungl. Maj:t
under punkt 158 begärda anslaget till höjda stipendier åt obemedlade och
mindre bemedlade elever vid folkhögskolor från 50,000 till 80,000 kr. och
att stipendierna skola utgå under samma villkor, som under budgetåret
1923—1924 varit gällande.

Till stöd för det i motionen II: 43 framförda yrkandet har anförts följande:

»I statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln, punkterna 157 och 158,
har det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt folkhögskoleelever
uppförts till samma belopp som föregående år eller 140,000 kronor, medan
det extra anslaget för beredande av höjda stipendier till dessa elever nedsatts
från förutvarande 80,000 kronor till 50,000 kronor, i samband varmed
stipendiebeloppen skulle sänkas för obemedlade elever från högst 30 till högst
25 kronor per månad, under det månadsbeloppen för mindre bemedlade
elever fortfarande skulle få utgå med högst 15 kronor.

Nedsättningen av dessa stipendier synes hava gått med en mindre välbetänkt
fart, som alls icke svarar mot den verkliga nedgången i kostnaden
för en elevs vistelse vid folkhögskola, och torde, om den genomföres så som
nu är föreslaget, i hög grad försvåra tillträdet till folkhögskolorna för obemedlad
ungdom.

De framställningar och yttranden, från folkhögskolans lärarförening, folkhögskoleinspektören
och skolöverstyrelsen, vartill departementschefen hänvisar,
synes tydligt giva vid handen, att redan den av förra riksdagen vidtagna
nedsättningen av stipendiebeloppen för obemedlade elever från förutvarande
35 till 30 kronor per månad gått längre än skäligt, ehuru skolöverstyrelsen
för sin del av statsfinansiella skäl ej anser sig kunna förorda en höjning.

Enligt styrelsens för lärarföreningen uppgift torde inackorderingsavgifterna
för eleverna vid folkhögskolorna i allmänhet uppgå till 70 å 75 kronor i
månaden, vilket skulle utgöra en höjning av förkrigspriserna med omkring
75 procent. Styrelsens uttalande, att den sänkning av understöden, som verkställdes
av riksdagen 1923, »skulle för många ekonomiskt mindre välsituerade
stänga vägen till folkhögskolorna», synes tyvärr också bliva besannat.
Enligt vad vi inhämtat, visar elevantalet vid folkhögskolornas nu pågående
huvudklasser en nedgång av över 300 i jämförelse med elevantalet vid motsvarande
klasser under närmast föregående läsår.

Skulle en återgång till de understödsnormer, som gällde före kriget och
som förövrigt bestämdes av riksdagen redan 1912, nu verkställas, har man
all anledning frukta ett ännu svårare bakslag i fråga om anslutningen till
folkhögskolorna. Det synes oss också påfallande, att den nu föreslagna nedsättningen
skall gå ut över de obemedlade eleverna.

Det är bekant, att folkhögskolorna under de senare åren, i långt högre
grad än förut var fallet, fått mottaga elever från den egentliga kroppsarbetareklassen
eller från småbrukarhem. Denna företeelse kan väl icke anses
annat än glädjande, men om den så påbegynta utvecklingen ej skall avbry -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

tas, om fattiga bildningssökande unga män och kvinnor ej skola förmenas
att begagna de utbildningsmöjligheter, som folkhögskolorna erbjuda, är det
nödvändigt att staten icke tillmäter sin hjälp alltför njuggt. Det synes oss
därför av största behov påkallat, att icke någon sänkning i de redan förut
alltför låga understödsbeloppen äger rum, utan att stipendierna även för
nästa år må få utgå med högst BO kronor för obemedlade och högst 15
kronor för mindre bemedlade elever per månad, och att på grund härav det
förutnämnda förstärkningsanslaget beviljas med oförändrat belopp.»

■ I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag anvisade riksdagen för beredande
av höjda stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid folkhögskolor
under läsåret 1922—1923 på extra stat för förra halvåret 1923
ett förslagsanslag, högst 43,000 kronor. Till samma ändamål hade riksdagen
anvisat på extra stat för vartdera av åren 1920 och 1921 ett förslagsanslag
av 70,000 kronor och för år 1922 ett förslagsanslag av 132,000 kronor.
Anslagen voro så beräknade, att stipendium skulle kunna utgå för läsåren
1919—1920 och 1920—1921 med högst 35 kronor i månaden till obemedlad
och med högst 20 kronor i månaden till mindre bemedlad elev. Anslagets
höjning för år 1922 avsåg en höjning av nyssnämnda maximibelopp till
respektive 45 och 25 kronor för läsåret 1921—1922, Vid bestämmandet av
anslagsbeloppet för förra halvåret 1923 beräknades, att omförmälda maximibelopp
skulle åter nedgå till respektive 35 och 20 kronor.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag föreslogs en ytterligare sänkning
av dessa maximibelopp tih respektive 30 och 15 kronor, vilket skulle
medföra att nu förevarande anslag kunde sänkas till 40,000 kronor. I anslutning
till en inom riksdagen väckt motion bestämdes anslaget av riksdagen
för budgetåret 1923—1924 till 80,000 kronor.

Departementschefen har nu i likhet med vad han föreslagit beträffande
stipendier åt elever vid folkskoleseminarierna, förordat, att stipendierna för
elever vid folkhögskolorna för budgetåret 1924—1925 skola utgå efter samma
grunder, som gällde år 1918, det vill säga med högst 25 kronor per månad
för obemedlad och högst 15 kronor per månad för mindre bemedlad elev.
Till följd härav har ifrågavarande extra anslag ansetts kunna minskas med

30,000 kronor till 50,000 kronor. I ovanberörda motioner har yrkats på
bibehållande av nu gällande bestämmelser angående ifrågavarande stipendier,
d. v. s. högst 30 kronor per månad för obemedlad och högst 15 kronor per
månad för mindre bemedlad elev.

Proportionen mellan stipendiebeloppen och omkostnaderna för bevistande
av kurserna ställer sig för eleverna ogynnsammare nu än förhållandet var
före de av kristiden förorsakade prisförhöjningarna. En sänkning av stipendiebeloppen
skulle enligt riksdagens mening hårt drabba just de elever, vilkas
vistelse vid folkhögskolorna det bör ligga i det allmännas intresse att i stället
främja. Då riksdagen anser, att en om ock mindre höjning av stipendiebeloppen,
på sätt i motionerna förutsättes, kan vara ägnad till att bidraga
att jämna vägen till dessa skolor för många ekonomiskt mindre välsituerade,

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

och då dessutom i övrigt övertygande skäl synas riksdagen vara ant orda för
det i motionerna framlagda kravet, har riksdagen för att möjliggöra den av
motionärerna förutsatta stipendiehöjningen funnit sig höra bifalla förslaget
om höjning av förevarande anslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förslag samt ovanberörda i ämnet väckta motioner, till förstärkande
av det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor
anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 80,000 kronor.

150:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 159) föreslagit riksdagen att till
understöd åt den svenska folkhögskolan i Birkas inom republiken Estland
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag å 4,000 kronor att utgå
på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskriva.

Såsom understöd åt ifrågavarande skola har riksdagen för innevarande
budgetår anvisat ett belopp av 2,000 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen till understöd åt den svenska folkhögskolan
i Birkas inom republiken Estland för budgetåret 1924—1925
anvisat ett extra anslag å 4,000 kronor att utgå på de villkor, Eders Kungl.
Maj:t kan finna skäligt föreskriva.

151 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 160) föreslagit riksdagen att minska det
i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen,
nu 200,000 kronor, med 35,000 kronor till 165,000
kronor.

Den föreslagna anslagsminskningen är föranledd därav, att ifrågavarande
anslag sedan flera år tillbaka icke behövt i sin helhet tagas i anspråk.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen minskat det i riksstaten uppförda
ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen, nu

200,000 kronor, med 35,000 kronor till 165,000 kronor.

152:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 161) har riksdagen, i
likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till understöd för utgivande
av Tidning för dövstumma anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag
å 1,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan
finna skäl meddela.

153:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 162) föreslagit riksdagen att till understöd
åt Tysta skolan å Lidingön anvisa för budgetåret 1924—1925 ett
extra anslag av 20,000 kronor att utgå under de villkor, Eders Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva.

För ifrågavarande ändamål utgår för budgetåret 1923—1924 ett extra anslag
av 30,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till understöd åt Tysta skolan å Lidingön
anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 20,000 kronor,
att utgå under de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

154:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 163) föreslagit riksdagen att till
förstärkande av det ordinarie anslaget till institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 50,000
kronor.

För ändamålet har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett anslag
av 65,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till förstärkande av det ordinarie anslaget
till institutet och förskolan för blinda å Tomteboda för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra anslag av 50,000 kronor.

155:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 164) föreslagit riksdagen att till
förstärkande av det ordinarie anslaget till förskolan för blinda i Växjö för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 8,000 kronor.

Riksdagen har för ändamålet för innevarande budgetår anvisat ett anslag
av 12,450 kronor.

På grund av utredningen i ärendet har riksdagen till förstärkande av det
ordinarie anslaget till förskolan för blinda i Växjö för budgetåret 1924—
1925 anvisat ett extra anslag av 8,000 kronor.

156:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 165) föreslagit riksdagen att till
förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget till hantverksskolan i Kristinehamn
för blinda för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av
10,500 kronor, att utgå enligt de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna
gott meddela.

För ifrågavarande ändamål utgår för budgetåret 1923—1924 ett extra anslag
av 17,025 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget
till hantverksskolan i Kristinehamn för blinda för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra anslag av 10,500 kronor, att utgå enligt de
bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.

157:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 166) föreslagit riksdagen att till uppehållande
vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda av ytterligare en korgmak
eriavdelning anvisa för budgetåret 1924—-1925 ett extra reservationsanslag
av 11,900 kronor.

För innevarande budgetår har riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag
av 6,600 kronor. Den begärda anslagsökningen, 5,300 kronor, har betingats
därav, att avdelningens elever beräknades komma att efter treårig kurs avgå
och då i likhet med skolans övriga lärjungar borde åtnjuta ett utrustningsbidrag
av 350 kronor per person.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen till uppehållande vid hantverksskolan i
Kristinehamn för blinda av ytterligare eu korgmakeriavdelning anvisat för
budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag av 11,900 kronor.

158:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 167) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, såsom bidrag
till beredande av fria frakter för arbetsmaterialier, som från hantverksskolans
i Kristinehamn för blinda materialdepå sändas blinda hantverkare, anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 7,500 kronor.

159:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 168) har riksdagen
i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört det ordinarie anslaget
till vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte med oförändrat
belopp, 128,400 kronor.

160:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 169) föreslagit riksdagen att till avlöning
av extra ordinarie lärarpersonal och vaktmästare vid vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte för budgetåret 1924—1925 anvisa
ett extra anslag av 15,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till avlöning av extra ordinarie lärarpersonal
och vaktmästare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 15,000 kronor.

161 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 170) föreslagit riksdagen att till förstärkande
av de i staten för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte under »övriga utgifter» upptagna utgiftsposterna med undantag för »läkare
och sjukvård» samt »vårdar- och ekonomipersonal» anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 7,000 kronor.

För ifrågavarande ändamål har riksdagen för budgetåret 1923—1924 anvisat
ett extra anslag av 9,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till beredande av ökade medel för de
i staten för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte under »övriga
utgifter» upptagna utgiftsposterna med undantag för »läkare och sjukvård»
samt »vårdar- och ekonomipersonal» anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 7,000 kronor.

162:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 171) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till understöd åt
hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor anvisat för budgetåret 1924
—1925 ett extra anslag av 20,000 kronor, att utgå i enlighet med de närmare
bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva.

163:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 172) föreslagit riksdagen

dels medgiva, att jämväl resor av skyddslingarna vid statens vårdanstalt

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

i Lund för blinda med komplicerat lyte må enligt samma grunder, som
gälla för resor av elever vid blindanstalterna å Tomteboda och i Växjö,
bekostas av det ordinarie förslagsanslaget till järnvägsresor för blindskolelever
jämte åtföljande vårdare;

dels ock vid bifall härtill höja ifrågavarande ordinarie förslagsanslag, nu

4,000 kronor, med 1,000 kronor till 5,000 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungi. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen

dels medgivit, att jämväl resor av skyddslingarna vid statens vårdanstalt
i Lund för blinda med komplicerat lyte må enligt samma grunder, som gälla
för resor av elever vid blindanstalterna å Tomteboda och i Växjö, bekostas
av det ordinarie förslagsanslaget till järnvägsresor för blindskolelever jämte
åtföljande vårdare;

dels ock på grund härav höjt ifrågavarande ordinarie förslagsanslag, nu

4.000 kronor, med 1,000 kronor till 5,000 kronor.

164:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 173) föreslagit riksdagen att till understöd
åt blindlärarelever anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 1,800 kronor.

För ändamålet är för innevarande budgetår anvisat ett anslag av 1,200
kronor. Detta innebär en sänkning av anslaget från 2,400 kronor föregående
år, vilken sänkning betingades av en å anslaget förefintlig reservation
å 1,200 kronor. Då någon besparing å anslaget icke nu finnes, har en höjning
av detsamma ansetts erforderlig.

Riksdagen, som bifallit Edert Kungl. Maj:ts förslag, får anmäla, att riksdagen
till understöd åt blindlärarelever anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra reservationsanslag av 1,800 kronor.

165:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 174) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till tryckning
av blindskrifter anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 7,000 kronor.

166:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 175) föreslagit riksdagen att till
understöd åt de blindas förening anvisa för budgetåret 1924—1925 ett
extra anslag av 100,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser, Eders
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.

För budgetåret 1923—1924 utgår till de blindas förening ett anslag av

100.000 kronor. Dessutom åtnjuter sagda förening sedan flera år tillbaka
ett särskilt statsunderstöd för utgivande av eu tidskrift, benämnd De blindas
veckoblad. Understödet uppgick för budgetåret 1923—1924 till 3,600 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär, att dessa båda, till
de blindas förening utgående anslagen å respektive 100,000 kronor och 3,600

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

kronor sammanslås till ett anslag å 100,000 kronor, varvid de blindas förening
skulle förpliktas att, jämto annat, på samma sätt som hittills sörja
för utgivandet av De blindas veckoblad.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kung!. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen till understöd åt de blindas förening anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 100,000 kronor, att
utgå enligt de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.

167:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 176) föreslagit riksdagen att höja
det ordinarie förslagsanslaget till uppfostringsanstalter för vanartade och i
sedligt avseende försummade barn, nu 184,000 kronor, med 66,000 kronor
till 250,000 kronor.

Den ifrågasatta anslagshöjningen är föranledd av anslagets enligt riksräkenskapsverkets
budgetsredovisningar uppvisade otillräcklighet.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget
till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade
barn, nu 184,000 kronor, med 66,000 kronor till 250,000 kronor.

Yrkesundervisningen.

168:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 177) föreslagit riksdagen att
dels minska det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk, nu
513,850 kronor, med 23,850 kronor till 490,000 kronor att fördelas mellan
de olika läroverken på sätt framgår av en av departementschefen i statsrådsprotokollet
återgiven tablå;

dels till uppehållande i viss omfattning av en fjärde parallellavdelning vid
tekniska gymnasiet i Örebro anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra
anslag av 16,000 kronor;

dels och till uppehållande av parallellavdelningar vid tekniska fackskolan
för maskinindustri i Eskilstuna anvisa för nämnda budgetår ett extra anslag
av 14,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft
ej mindre två inom riksdagen väckta likalydande motioner, (I: 54 och II:
113) däri hemställts, att riksdagen måtte på extra stat för budgetåret 1924
—1925 bevilja

dels till fortsatt uppehållande vid tekniska gymnasiet i Örebro av en
fjärde parallellavdelning i gymnasiets alla tre årsklasser utöver av Eders
Kungl. Maj:t äskade 16,000 kronor ytterligare 8,000 kronor eller sammanlagt

24.000 kronor;

dels till ytterligare utrustning av samma läroverks maskinlaboratorium

15.000 kronor; samt att riksdagen även för nästa budgetår måtte fastställa

Yrkesunder visningen.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

den ordinarie staten för tekniska gymnasiet i Örebro till samma belopp som
för innevarande år eller till 125,325 kronor;

än även eu inom riksdagen väckt motion (II: 125), däri hemställts, det
riksdagen behagade besluta att inrätta ytterligare en ordinarie lektorsbefattning
vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna och för ändamålet
höja det ordinarie anslaget till samma skola med 5,850 kronor samt
minska detsamma med arvodet till extralärare för 22 veckotimmar ä 175
kronor med 3,850 kronor, eller en ökning av anslaget med 1,950 kronor.

Till stöd för motionerna i: 54 och II: 113 har anförts följande:

Av bilaga till årets statsverksproposition 8:e huvudtiteln (177) sid. 383
framgår, att kungl. skolöverstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om utverkande vid innevarande års riksdag av förhöjda anslag till tekniska
gymnasiet i Örebro, dels å ordinarie stat till två nya lektor stjänster, dels
ock i extra stat för nästa budgetår av 15,000 kronor till ytterligare utrustning
av gymnasiets maskinlaboratorium samt av 24,000 kronor för fortsatt uppehållande
vid gymnasiet av en fjärde parallellavdelning.

Under hänvisning till nu rådande ekonomiska förhållanden och nödvändigheten
av besparingar har emellertid Kungl. Maj:t helt och hållet avböjt
framställningarna om anslag till nya lektorsttjänster och till ytterligare utrustning
av gymnasiets maskinlaboratorium. Med avseende på anslaget till
den fjärde parallellavdelningen har Kungl. Maj:t ansett, att denna avdelning
på grund av det minskade tilloppet av inträdessökande vid de tekniska läroverken
numera vore obehövlig och därför borde så småningom indragas.
För nästa budgetår har därför Kungl. Maj:t äskat anslag endast till de fjärde
parallellavdelningarna i gymnasiets andra och tredje årskurser med ett belopp
av 16,000 kronor. Därtill har Kungl. Maj:t utan angivande av särskilda
skäl föreslagit, att den ordinarie staten för tekniska gymnasiet i Örebro skulle
nedsättas med 5,325 kronor eller ifrån nu utgående 125,325 till 120,000
kronor.

Att de tekniska läroverken, i likhet med många andra statsinstitutioner,
som inrättades eller omorganiserades under den högkonjunktur, som rådde
under krigsåren, blevo »överorganiserade» till den grad, att inskränkningar
nu måste göras, torde vara otvivelaktigt. Därvid synes man dock icke böra
gå allt för summariskt till väga, utan tillse, att endast det som påtagligen
är överflödigt och onödigt, beskäres och bortrensas, men att det, som är
berättigat och livsdugligt, bibehålies och ytterligare utvecklas.

Redan 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande,
vars utlåtande av den 11 juni 1912 åtminstone i vissa delar utgjort utgångspunkten
för den 1918 genomförda omorganisationen av vårt lägre
tekniska undervisningsväsende, framhöll i sitt betänkande (I sid. 81) det
olämpliga och oekonomiska i att de dåvarande fem tekniska elementarskolorna
hade en likartad organisation, i det att de allesammans hade tre fackavdelningar
för samma tekniska områden, nämligen en mekanisk teknisk,
en kemisk teknisk och en byggnadsteknisk avdelning. Om samtliga dessa
skolor skulle förses med en fullt tidsenlig utrustning med lärare, laboratorier,
bibliotek och annan undervisningsmateriell, skulle, framhåller kommittén,
därför i själva verket fordras i det närmaste samma utrustning som för fem
maskintekniska, fem byggnadstekniska och fem kemiskt tekniska fackskolor
i utlandet. Och ändock skulle genom en sådan organisation flera viktigare

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

industriområden, som under do senaste årtiondena vunnit i betydelse, icke
kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Särskilt framhåller kommittén, att det måste betecknas som ett onödigt
slöseri med statens medel att vid de tekniska elementarskolorna uppehålla
fem kemiskt tekniska fackavdelningar med för dem erforderliga lärarkrafter
och laboratorier, då sammanlagda antalet lärjungar i alla fem skolornas
kemiskt tekniska fackavdelningar under 1 O-årsperioden 1900 Öl—1909/10
varit högst 35 och lägst 23 eller 30 i medeltal per år.

Under hänvisning till erfarenheten från utlandet och även från vårt eget
land, särskilt med avseende på bergsskolorna i Filipstad och Falun, framhåller
kommittén, att enda möjligheten att för en kostnad, som stode i rimligt
förhållande till våra ekonomiska tillgångar och en ändamålsenlig hushållning
med statens medel, ordna det elementära tekniska undervisningsväsendet,
så att vår industris mångskiftande behov på ett tillfredsställande
sätt tillgodosåges, läge däri, att de tekniska elementarskolorna omvandlades
till eller ersattes med verkliga fackskolor, vilka var för sig tinge till uppgift
att tjäna sitt särskilda industriområde.

Genom de tekniska elementarskolornas omorganisation och mindre jämkningar
i redan befintliga fackskolors organisation samt genom inrättandet
av helt och hållet nya skolor i de fall, då detta kunde anses nödvändigt,
borde sålunda, enligt kommittén, till en början en eller i vissa fall två eller
tre speciella fackskolor bringas till stånd för var och en av våra förnämsta
industrigrenar, maskinindustri, elektroteknik, byggnadsteknik, kemiskt teknisk
industri o. s. v.

Vid genomförandet av den lägre tekniska undervisningens omorganisation
1918 och därpå följande år hava dessa synpunkter föga beaktats.

Kommerskollegium, som hade att yttra sig över kommittéförslaget under
hänsynstagande till den kritik, som riktats mot detsamma, biträdde förslaget
om inrättandet av tekniska fackskolor, men föreslog i anslutning till från
industrihåll framställda yrkanden, att ett par av de tekniska elementarskolorna,
förslagsvis de i Örebro och Härnösand, skulle bibehållas såsom
läroanstalter för en mera allmän teknisk bildning vid sidan av de tekniska
fackskolorna med deras till ett visst tekniskt område specialiserade undervisning.

Departementssakkunniga av 1916 ställde sig i stort sett på samma ståndpunkt,
men påyrkade att, utom de två av kommerskollegium föreslagna
allmänna tekniska läroanstalterna, vilka av de sakkunniga tingo namnet
tekniska gymnasier, en tredje sådan läroanstalt skulle inrättas i Malmö.
Departementssakkunnigas plan för den tekniska undervisningens ordnande
vann i huvudsak Kungl. Maj:ts och riksdagens gillande 1918.

Sedermera har Kungl. Maj.t på skolöverstyrelsens framställning föreslagit,
att även de tekniska elementarskolorna i Norrköping och Borås skulle omorganiseras
till tekniska gymnasier. Dessa förslag blevo dock av riksdagen
avslagna under hänvisning till, att de icke stodo i överensstämmelse med de
1918 fastställda allmänna grunderna för den lägre tekniska undervisningens
organisation.

Vid genomförandet av den 1918 fastställda planen för den tekniska
undervisningens nyorganisering har kungl. skolöverstyrelsen i regel sökt
kombinera de tekniska gymnasierna och de tekniska fackskolorna med
varandra.

Sålunda har till tekniska gymnasiet i Malmö anknutits icke mindre än

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

tre tekniska fackskolor, en för maskinindustri, en för husbyggnad och eu
för kemisk industri. Med tekniska gymnasiet i Härnösand.har förenats en
teknisk fackskola för träindustri. Tekniska gymnasiet i Örebro är visserligen
icke direkt förenat med eu teknisk fackskola, men en sådan är förlagd
i närheten av Örebro, nämligen tekniska fackskolan för elektroteknik i Västerås.
I skolöverstyrelsens förslag om de tekniska elementarskolornas i
Norrköping och Borås omorganisation till tekniska gymnasier ingick även,
att med dessa gymnasier skulle förenas tekniska fackskolor, en för väg- och
vattenbyggnad i Norrköping och en för textilindustri i Borås. Tekniska
skolan i Eskilstuna, vars omorganisation till teknisk fackskola för maskinindustri
under förra året genomfördes, är däremot en fullt fristående teknisk
fackskola.

Med avseende på tekniska läroverket i Örebro må framhållas, att detta
läroverk på grund av det starka tilloppet av inträdessökande 1901 utvidgades
med en andra, 1916 med eu tredje och 1920 med en fjärde parallellavdelning.
I likhet med de övriga tekniska elementarskolorna hade det sedan
början av 1900-talet tre fackavdelningar, en mekaniskt teknisk, en byggnadsteknisk
och en kemiskt teknisk. På initiativ av skolans styrelse inrättades
vid läroverket 1916 en elektroteknisk fackavdelning, den första elementära
tekniska läroanstalten för elektroteknik i vårt land. När läroverket vid
den 1918 genomförda reformeringen av det lägre tekniska undervisningsväsendet
blev tekniskt gymnasium, fick detta gymnasium såtillvida en särställning
i förhållande till de övriga tekniska gymnasierna, att undervisningen
i detsamma skulle differentieras på tre linjer, en mekanisk teknisk, en elektroteknisk
och en kemiskt teknisk linje. I samband med gymnasiets utvidgning
med den fjärde parallellavdelningen inrättades vid gymnasiet en fjärde
linje för merkantilt teknisk bildning, i likhet med den elektrotekniska
avdelningen den första i sitt slag och allt fortfarande den enda i sitt slag
i vårt land.

Av den redogörelse, som här lämnats för den lägre tekniska undervisningens
utveckling efter 1918 (varvid hänsyn icke tagits till tekniska skolan
i Stockholm, de båda bergsskolorna i Filipstad och Falun samt vävskolan i
Borås, vilka stå på ett plan för sig) framgår, att vi för närvarande ha ett
avsevärt antal olikartade elementära tekniska läroanstalter. Vi ha de båda
tekniska elementarskolorna i Norrköping och Borås, vardera med tre fackavdelningar,
en mekaniskt tekniskt, en byggnadsteknisk och en kemiskt teknisk;
vi ha de båda tekniska gymnasierna i Malmö och Härnösand med för
alla lärjungar likartad undervisning, omfattande samtliga tekniska och merkantila
huvudområden; vi ha tekniska gymnasiet i Örebro, med undervisningen
differentierad på fyra speciallinjer, en maskinteknisk, en elektro teknisk, en
kemiskt teknisk och en merkantilt teknisk; och slutligen de tekniska fackskolorna
för maskinindustri, husbyggnad och kemisk industri i Malmö, för
elektroteknik i Västerås, för träindustri i Härnösand och för maskinindustri
i Eskilstuna.

Flera av dessa skolor och skolavdelningar hava, till och med då de äro
belägna i samma stad eller i närheten av varandra, i stort sett samma ändamål
och likartad undervisning. De tre fackskolorna för maskinindustri,
husbyggnad och kemisk industri i Malmö meddela undervisning på samma
tekniska områden som äro företrädda vid tekniska gymnasiet i samma stad.
Fackskolan för kemisk industri i Malmö är ungefär jämställd med de kemiskt
tekniska fackavdelningarna vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

och Borås och den kemiskt tekniska speciallinjen vid tekniska gymnasiet i
Örebro. Tekniska fackskolan för elektroteknik i Västerås meddelar i det
närmaste samma undervisning som den elektrotekniska linjen vid det närbelägna
tekniska gymnasiet i Örebro.

Vår lägre tekniska undervisning bar blivit splittrad på ett stort antal till
sin organisation visserligen olikartade, men med hänsyn till undervisningens
mål varandra närstående och med varandra konkurrerande skolor och skolavdelningar.

Utvecklingen har i själva verket gått i rakt motsatt riktning mot det av
1907 års kommitté framställda yrkandet om den tekniska undervisningens
koncentrering på en, två eller högst tre läroanstalter för vart och ett av
våra viktigaste tekniska huvudområden.

I stället för de av 1907 års kommitté föreslagna två (2) tekniska fackskolorna
för maskinindustri (maskinyrkesskolan i Stockholm oberäknad) ha
vi fått

5 st. läroanstalter för maskinindustri: tekniska fackskolorna för maskindustri
i Malmö och Eskilstuna, den maskintekniska linjen vid tekniska gymnasiet
i Örebro och de mekaniskt tekniska fackavdelningarna vid de tekniska
elementarskolorna i Norrköping och Borås.

I stället för av 1907 års kommitté föreslagna två (2) tekniska fackskolorna
för byggnadsindustri (byggnadsyrkesskolan i Stockholm oberäknad) ha vi fått
3 st. läroanstalter för byggnadsteknik-, tekniska fackskolan för husbyggnad i
Malmö och de byggnadstekniska fackavdelningarna vid de tekniska elemenskolorna
i Norrköping och Borås.

I stället för av 1907 års kommitté föreslagna två (2) tekniska fackskolor
för kemisk industri (den ena speciellt avsedd för trämasse-cellulosa och pappersindustri)
ha vi fått

5 st. läroanstalter för kemisk industri: tekniska fackskolan för kemisk industri
i Malmö, tekniska fackskolan för träindustri i Härnösand, den kemiskt
tekniska linjen vid tekniska gymnasiet i Örebro och de kemiskt
tekniska fackavdelningarna vid tekniska elementarskolorna i Norrköping
och Borås.

I stället för den enda av 1907 års kommitté föreslagna tekniska fackskolan
för elektroteknik ha vi fått

2 st. läroanstalter för elektroteknik: tekniska fackskolan för elektroteknik i
Västerås och den elektrotekniska linjen vid tekniska gymnasiet i Örebro.
Därtill hava vi

1 st. läroanstalt för merkantil teknisk bildning: den merkantilt tekniska
linjen vid tekniska gymnasiet i Örebro, samt

2 st. tekniska gymnasier i Malmö och Härnösand, vilka icke såsom tekniska
gymnasiet i Örebro hava undervisningen differentierad på skilda linjer,
utan i en för alla lärjungar gemensam lärokurs meddela en undervisning,
som omfattar samtliga tekniska och merkantila huvudområden.

Följden av denna splittring av vår lägre tekniska undervisning på ett

stort antal med varandra konkurrerande, likartade eller i det närmaste likartade
skolformer har helt naturligt blivit den, att ett stort antal skolor och
skolavdelningar äro ytterst svagt besatta med lärjungar. Alldeles särskilt
är detta (se bil. 1) förhållandet med de byggnadstekniska och framför allt
med de kemiskt tekniska avdelningarna. De byggnadstekniska avdelningarna
i Malmö, Norrköping och Borås ha under innevarande år 2 till högst 9
lärjungar i varje klass. Av de kemiskt tekniska avdelningarna är endast

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

den i Örebro väl besatt med 15 lärjungar i andra och 13 lärjungar i tredje
klassen eller i det närmaste det högsta antal lärjungar, som under de praktiska
övningarna på laboratoriet kunna handledas av en lärare. Övriga
kemiskt tekniska avdelningar hava under innevarande läsår 0 till 4 lärjungar
i varje klass.

Detta förhållande är, så som framgår av bil. 1 icke någon kristidsföreteelse
utan framträdde och påtalades redan av 1907 års kommitté för den
lägre tekniska undervisningen och utgjorde då dess förnämsta skäl för
yrkandet på en koncentrering av den tekniska undervisningen. Förhållandet
ändrades knappast under högkonjunkturen och kommer med all säkerhet
att fortfara, till dess man beslutar sig för en radikal beskärning av .avdelningarnas
antal.

Därigenom att de nya tekniska fackskolorna i regel anknutits till tekniska
gymnasier, ha de redan från sin första tillkomst utsatts för konkurrens med
skolformer, som visserligen gå under ett nytt namn, men till sin art föga
skilja sig från de äldre tekniska elementarskolorna. Denna konkurrens har
visat sig ödesdiger för de nya skolorna, dels därför att de äldre haft stödet
av gammal traditon, dels, och kanske främst därför, att de tekniska gymnasierna
genom väsentligt lägre inträdesfordringar äro lättare tillgängliga
än de tekniska fackskolorna, dels ock därför att de tekniska gymnasierna,
som icke ha skilda linjer differentierad undervisning, enligt tillämpade studieplaner
ha till uppgift att på grundvalen av realskolans kunskapsmått
under en treårig lärokurs meddela en för praktisk verksamhet avsedd teknisk
bildning inom samtliga tekniska huvudområden, under det att utbildningen
vid de tekniska fackskolorna är begränsad till ett visst tekniskt
område.

Det torde vara uppenbart, att vår lägre tekniska undervisning genom här
skildrade förhållanden blivit onödigt komplicerad och dyrbar, och att inskränkningar
äro icke blott befogade, utan rent av nödvändiga. Man torde
dock icke med fog kunna förevita oss, representanter för Örebro stad och
län, inskränkta lokalpatriotiska synpunkter, om vi anse, att inskränkningarna
icke i första rummet böra gå ut över tekniska läroverket i Örebro.
En fullt objektiv granskning av här skildrade förhållanden torde tillräckligt
tydligt hänvisa på en indragning i första hand av ett flertal kemiskt tekniska
och en eller annan byggnadsteknisk avdelning vid de andra tekniska
läroverken.

Även i de fall, då avdelningarna, såsom förhållandet i regel är med de
maskintekniska, äro väl besatta med lärjungar, är en koncentrering till ett
färre antal skolor, eventuellt under inrättande av parallellavdelningar vid
samma skola, värt att taga i övervägande. Ju större ett läroverk blir inom
en viss gräns, desto billigare bli förvaltningskostnaderna och dess bättre utnyttjas
laboratorier och undervisningsmateriell.

Tekniska gymnasiet i Örebro är sedan lång tid tillbaka det största av de
tekniska läroverken. Det hade vid början av läsåret 1922—1923 310 och
vid början av innevarande läsår 297 lärjungar eller mer än dubbelt så
många som det näst största eller tekniska läroverket i Malmö, som under
samma år hade 145 och 129 lärjungar. Statens kostnader pr lärjunge och
år (om dyrtidstillägg och tillfälliga löneförbättringar icke medräknas, se bil. 2)
uppgå enligt fastställda stater vid tekniska gymnasiet i Örebro under innevarande
år till 503 kronor. I Malmö är kostnaden 1,002 kronor eller dubbelt
så hög och i Härnösand 1,543 kronor och Västerås 1,800 kronor eller

Riksdagens skrivelse Nr H A.

9f>

3 ä 4 gånger så hög. Dessa siffror häntyda på lämpligheten av att koncentrera
den tekniska undervisningen till några få större skolor i stället för
att splittra den på flera mindre. T varje fall höra indragningarna icke i
främsta rummet ske vid de läroverk, där undervisningen ställer sig billigast.

Såsom skäl för indragningen av den fjärde parallellavdelningen och den
därmed förbundna merkantilt tekniska linjen vid tekniska gymnasiet i Örebro
har anförts, att antalet inträdessökande under de sista åren nedgått,
och att den merkantilt tekniska linjen hade så få lärjungar, »att något större
behov av dylik utbildning icke syntes föreligga i orten».

Tekniska gymnasiet i Örebro har dock mindre än de andra tekniska läroverken
haft känning av kristiden. Samtliga klasser och avdelningar vid
detta läroverk äro i år bättre besatta med lärjungar än vid alla de andra
läroverken. Dess första klass hade vid läsårets början 109 lärjungar, som
med ett antal av 30, 30, 26 och 23 fördelades på de fyra parallellavdelningarna
i denna klass. Den tekniskt merkantila linjen, som endast upptager
en del av fjärde parallellklassens lärjungar — de övriga fördelas på
gymnasiets övriga linjer — har visserligen ännu icke vunnit någon större
anslutning, helt naturligt, då den så kort tid varit i verksamhet, att varken
läroverkets lärjungar eller deras målsmän ännu fått några hållpunkter på
bedömandet av de möjligheter till utkomst, som avgångsbetyg från denna
linje kan medföra. Ännu har endast en årsklass utexaminerats från denna
linje. För närvarande har den 7 lärjungar i andra och 7 lärjungar i tredje
årsklassen. Att döma av lärjungeantalet har den således, trots sin korta
tillvaro, visat sig utgöra ett vida större behov än ett flertal avdelningar vid
andra skolor, som ägt bestånd sedan årtionden tillbaka utan att dock hava
lyckats uppbringa lärjungeantalet till mer än två ä tre stycken i varje klass.

Förslag om. inrättandet av den merkantilt tekniska linjen vid tekniska
läroverket i Örebro i samband med läroverkets utvidgning med en fjärde
parallellavdelning väcktes av några av undertecknarna av denna motion
efter samråd med gymnasiets styrelse genom motion vid 1919 års riksdag.

Denna linje avser att utbilda tekniskt och merkantilt skolade hjälpkrafter
för den industriella förvaltningen och utgör ett första försök att i vårt land
lösa en teknisk undervisningsfråga, som under de senare årtiondena tilldragit
sig mycken uppmärksamhet i utlandet, särskilt i Amerikas förenta
stater, där den lett till inrättandet vid flere av de förnämsta tekniska läroverken
av särskilda linjer för Commercial engineering, Business administration,
Industrial engineering, Engineering administration o. s. v.

Lärjungarna på denna linje deltaga under första årskursen i den för alla
lärjungar gemensamma, grundläggande undervisningen i matematik, fysik,
kemi, projektionslära och projektionsritning, samt i språk och handelslära.
Under andra och tredje årskurserna deltaga de i de för samtliga lärjungar
gemensamma lärokurserna i de tekniska läroämnena maskinlära med ritning,
byggnadslära med ritning, elektroteknik och mekanisk teknologi in. m. med
ett relativt begränsat antal timmar för varje läroämne. Den tid, som under
andra och tredje årskurserna ägnas åt de särskilda linjernas specialämnen
(f. n. 9 timmar i veckan i andra och 17 timmar i veckan i tredje årskursen),
få den merkantilt tekniska linjens lärjungar ägna åt en fördjupad utbildning
i språk och merkantila läroämnen, handelsteknik, handelsgeografi,
nationalekonomi och författningslära.

De få på detta sätt en god realbildning och en god språkbildning, den
senare huvudsakligen inriktad på utländsk affärskorrespondens. Deras tek -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

niska bildning bör giva dem förmåga att förstå tekniska ritningar och konstruktioner.
Deras merkantila bildning bör kunna bli fullt jämbördig med,
men, därigenom att den inriktas på industriella spörsmål, i viss mån av
annan art än den, som meddelas i de för den allmänna köpmannabildningen
avsedda handelsläroverken.

De, som genomgått denna linje, borde därför bli av nytta för industriens
räkenskaps- och affärskontor såsom bokhållare, korrespondenter, offertingenjörer
m. m. samt för viktiga grenar av kommunal- och statsförvaltningen,
såsom kontors- och förvaltningspersonal vid kommuners och statens tekniska
verk, järnvägar, telegraf, tull, intendentur m. in. eller i allmänhet för sådana
platser, som jämte merkantil bildning fordra insikt i och förmåga att bedöma
tekniska och industriella frågor.

Med anledning av motionen vitsordade riksdagen! skrivelse till Kungl.
Maj:t (1920 nr 8 A) att den tekniska läroanstalten i Örebro »i sällsynt grad
vunnit industriens och de praktiska intressenas sympatier och att en mera
fri och av allt för snäva former obunden utveckling av skolan utan tvivel
torde lända till fromma för just de system, denna skola hade att fylla».
Då den särställning, Örebro-skolan genom undervisningens differentiering på
skilda linjer fått, innebure, att skolan i den nya organisationen skulle erhålla
en från de andra tekniska gymnasierna avvikande form, kunde riksdagen i
den föreliggande motionen icke se ett frångående av sitt förut fattade beslut
angående ifrågavarande läroanstalt, »utan snarare ett steg i riktningen att
föra läroanstalten framåt till undervisningens och det allmännas båtnad».
Riksdagen ansåg sig dock icke böra intaga en bestämd ståndpunkt till det
väckta förslaget, men då riksdagen vore »övertygad, att en fortsatt utveckling
av ifrågavarande läroanstalt måste lända till stort gagn för den tekniska
utbildningen och därigenom ock för den svenska industrien samt för övrigt
torde nödvändiggöras av det stora antalet inträdessökande», anhöll riksdagen,
att »Kungl. Maj:t i samband med den pågående utredningen beträffande det
tekniska undervisningsväsendets fortsatta ombildning och utveckling, ville
särskilt taga i övervägande, på vad sätt det tekniska gymnasiet i Örebro
lämpligast bör, vare sig i av motionärerna föreslagen riktning eller på annan
väg ytterligare utbyggas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan giva anledning».

Sedan riksdagen år 1920 på Kungl. Majds förslag efter förnyad framställning
från läroverkets styrelse beviljat anslag till läroverkets utvidgning
med en fjärde parallellavdelning, kom hösten 1921 den merkantilt tekniska
linjen till stånd, och de första lärjungarna utexaminerades från denna linje
vid slutet av läsåret 1922—1923.

Att den merkantilt tekniska linjen omfattas med intresse av industriens
målsmän framgår av det kraftiga stöd, som framställningen om dess inrättande
vann från industriens målsmän. Därom vittna ock de uttalanden,
som kommit läroverkets styrelse till del i anledning av ifrågasatt revision
av gymnasiets undervisningsplan.

Vi anse det därför beklagligt, om det nya och helt visst betydelsefulla
initiativet till den tekniska undervisningens utveckling, som tagits genom
inrättandet av den tekniskt merkantila linjen vid tekniska gymnasiets i
Örebro skulle stäckas, innan denna linje haft tillfälle att visa, vartill den
duger, och att det omfattande och intresserade arbete, som nedlagts på organiserandet
av denna undervisning, kastas över bord i samma ögonblick, som
det bragts till fullbordan.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 97

Då den tekniskt merkantila linjen vid tekniska gymnasiet i Örebro är
den enda i sitt slag i Sverige och trots sin korta tillvaro har ett större antal
lärjungar än ett flertal tekniska speciallinjer vid andra tekniska läroverk och
då den fjärde parallellavdelningen icke blott har betydelse för denna linje,
utan även tillför gymnasiets övriga linjer ett ökat lärjungeantal, våga vi
hoppas, att riksdagen icke undandrager tekniska gymnasiet i Örebro det
jämförelsevis ringa belopp, som erfordras för fortsatt uppehållande vid gymnasiet
av dess fjärde parallellavdelning och den därmed förbundna merkantilt
tekniska linjen.

Att nu vidhålla skolöverstyrelsens förslag om förhöjda anslag till nya
ordinarie lektor stjänster vid tekniska gymnasiet i Örebro torde icke vara
lämpligt, ehuru eu förstärkning av de ordinarie lärarkrafterna vid gymnasiet
är synnerligen behövlig. För närvarande är vid gymnasiet anställda, förutom
rektor och 12 ordinarie lektorer, 9 extralärare med full sysselsättning
och dessutom 3, därav 2 gymnastiklärare, med ett mindre antal undervisningstimmar.
Mer än 46 procent av samtliga undervisningstimmar bestridas
av extralärare.

Då emellertid 2 lektorsbefattningar vid de tekniska läroverken, en i
Härnösand och en i Malmö, visat sig obehövliga vid dessa läroverk, och
lektorerna enligt gällande författningar äro skyldiga att underkasta sig förflyttning
från ett läroverk till ett annat, torde en reglering av behovet av
lärarkrafter vid de tekniska läroverken kunna ske utan förhöjning i statsanslagen
till dessa läroverk.

Med avseende på den föreslagna nedsättningen i den ordinarie staten för
tekniska gymnasiet i Örebro tillåta vi oss erinra därom, att, såsom framgår
av bilaga till 1922 års statsverksproposition (8:de huvudtiteln (213) sid. 468),
läroverkets styrelse under hänvisning till läroverkets stora lärjungea.ntal och
omfattande organisation gjort framställning om förhöjda anslag, dels till nya
lektorstjänster, dels till förstärkning av vissa arvodesbelopp samt ett flertal
andra anslagsposter. Denna framställning förnyades sedan i mera begränsad
omfattning följande år och vann då liksom i år understöd av kungl. skolöverstyrelsen.

Dessa framställningar hava dock icke blivit föremål för riksdagens prövning.

Däremot har läroverket såväl 1921 som 1922 och 1923 erhållit bidrag
från anslagsposten »ytterligare medel till expenser, bränsle m. m. för tekniska
läroverken», 1921 med 8,000 kronor, 1922 med 6,000 kronor och för
första halvåret 1923 med 2,000 kronor. Även för innevarande år torde en
liknande förstärkning av staten bli erforderlig. Härav framgår, att staten
för tekniska gymnasiet i Örebro icke är för högt beräknad. Ehuru tekniska
gymnasiet i Örebro har mer än dubbelt så många lärjungar som tekniska
läroverket i Malmö och med avseende på sin organisation är fullt lika
omfattande som sistnämnda läroverk, har tekniska gymnasiet i Örebro sedan
flera år haft en med flere tusen kronor lägre ordinarie stat än tekniska
gymnasiet i Malmö. Nu har Kungl. Maj:t föreslagit, att båda de nämnda
läroverkens ordinarie stater skulle beräknas till samma belopp eller 120,000
kronor för vartdera. Då den av undervisningsrådet N. Fredriksson uppgjorda
promemoria, som ligger till grund för nedsättningen av det ordinarie
statsanslaget till de tekniska läroverken, icke publicerats, är det icke möjligt
att bedöma, hur de föreslagna nedsättningarna skulle komma att verka i
detalj, men om i nedsättningen av anslaget till läroverket i Malmö ingår

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 8 A. 7

Riksdagms skrivelse Nr 8 A .

indragning av en lektorstjänst, som visat sig obehövlig för detta läroverk,
skulle anslagen till andra utgifter än till ordinarie befattningshavare fortfarande
utgå med 5,800 kronor lägre belopp till tekniska gymnasiet i Örebro
än till tekniska läroverket i Malmö.

Då emellertid det förra läroverket har ett vida större antal lärjungar och
en fullt lika, om ej mera omfattande organisation än det senare, synes det
icke obilligt, att staten för det förra också sättes något högre än för det
senare, och då erfarenheten visat, att staten för tekniska läroverket i Örebro
hittills icke varit till fyllest, utan årligen måst förstärkas med avsevärda belopp,
och då slutligen undervisningen vid tekniska gymnasiet i Örebro är
avsevärt billigare per år och lärjunge än vid de andra tekniska läroverken,
ha vi ansett oss ha göda skäl för ett yrkande, att den ordinarie staten för
tekniska gymnasiet i Örebro icke bör nedsättas, utan bibehållas vid oförändrat
belopp av 125,325 kronor.

Det av kung! skolöverstyrelsen på framställning av gymnasiets styrelse
äskade anslaget å 15,000 kronor till ytterligare utrustning av maskinlaboratoriet
vid tekniska gymnasiet i Örebro kan naturligtvis uppskjutas ett eller
annat år, om tvingade skäl därtill föreligga. Ett sådant uppskov är dock
med hänsyn till undervisningen vid gymnasiet synnerligen ogynnsamt.

Till ''påbörjande av utrustningen av gymnasiets maskinlaboratorium beviljade
riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag 1920 ett förslagsanslag av 20,000
kronor. För detta anslag har anskaffats en provturbinanläggning, en kompressoranläggning,
en råolje-, en gas- och en bensinmotor samt ett antal

apparater och instrument för materialprovning. Den hittills anskaffade utrustningen
har genom tillmötesgående från industriellt håll erhållits till mycket
förmånliga priser och i väsentliga delar även som gåva. Ännu saknar
dock laboratoriet en så viktig detalj i sin utrustning som en ånganläggning,
och så länge en sådan icke finnes att tillgå måste lärjungarnas laboratorieövningar
bliva ofullständiga i ett för deras kommande verksamhet mycket
betydelsefullt hänseende.

Då vi med hänsyn till det stora antalet lärjungar, som tekniska gymnasiet
har, och de dugande lärarkrafter, varöver det förfogar, äro övertygade
om att det äskade anslaget till läroverkets maskinlaboratorium skulle komma

att få den bästa användning till undervisningens främjande, och då det i

alla händelser icke kan vara fråga om annat än ett uppskov med anslagets
beviljande ett eller annat år, ha vi ansett, att denna anslagsfråga icke borde
få förfalla, utan att den blivit föremål för riksdagens prövning.

På grund av vad sålunda anförts, och då riksdagen, i skrivelse till Kungl.
Maj:t själv vitsordat, att den tekniska läroanstalten i Örebro »i sällsynt grad
vunnit industriens och de praktiska intressenas sympatier» och tillika framhållit,
»att en fortsatt utveckling av ifrågavarande läroanstalt måste lända
till stort gagn för den tekniska utbildningen och därigenom ock för den
svenska industrien» och då tekniska gymnasiet trots kristiden har alla fyra
parallellklassema bättre besatta med lärjungar och ger en för statsverket
väsentligt billigare utbildning än andra tekniska läroverk, våga vi, under
fullt erkännande av det påtagliga behovet av besparingar i statsförvaltningen,
härmed föreslå,---- -—- — —.»

I fråga om fördelningen av det ordinarie reservationsanslaget mellan de
olika läroverken hänvisar departementschefen till följande tablå:

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

	Anvisat	Föreslaget
	anslagsbelopp	anslagsbelopp
	för budgetåret	för budgetåret
	1923—1924	1924-1925
	Kronor	Kronor
Tekniska läroverket i Örebro...........	125,325: —	120,000: —
» » i Malmö............	129,200: —	120,000: —
Elektrotekniska fackskolan i Västerås......	39,600: —	39,000: —
Tekniska elementarskolan i Norrköping.....	47,800: —	46,500: —
» »i Borås.........	47,300: —	46,500: —
» läroverket i Härnösand..........	75,600: —	62,950: —
» fackskolan för maskinindustri i Eskils-
tuna......................	33,350: ——	33,350: —
Arvoden åt extra lärare och vikarier samt för
oförutsedda behov...................	15,675: —	21,700: —
Summa	513,850: —	490,000: —

De poster i staterna, som skulle bliva föremål för nedsättning, avse huvudsakligen
dels extra lärare, dels böcker, samlingar och under visningsmateriell,
dels materialier m. m. till laborationer, dels ock uppvärmning,
belysning, renhållning m. m. De föreslagna nedsättningarna i staterna förutsätta,
att det i reservationsanslaget ingående beloppet för arvoden åt extra
lärare och vikarier samt för oförutsedda utgifter något ökas, förslagsvis till
21,700 kronor.

Yad angår det extra anslaget till tekniska gymnasiet i Örebro, har läroverket
därstädes sedan år 1920 varit i åtnjutande av ett dylikt anslag till
uppehållande av en fjärde parallellavdelning vid gymnasiet, vilket anslag
för budgetåret 1923—1924 uppgår till 24,000 kronor. Genom detta anslag
har möjliggjorts inrättande av en merkantil-teknisk linje. Elevantalet vid
denna linje är emellertid, enligt vad departementschefen meddelat, så lågt
— under läsåret 1922—1923 funnos endast 7 elever i andra klassen och 4
elever i den tredje — att något större behov av dylik utbildning icke synes
föreligga i orten. Departementschefen har därför ansett, att den fjärde
parallellavdelningen bör så småningom indragas. Under förutsättning att
läroverkets första klass hösten 1924 endast uppdelas på tre avdelningar, har
det för budgetåret 1924—1925 utgående anslaget till den fjärde parallellavdelningen
ansetts kunna minskas från 24,000 kronor till 16,000 kronor.

Beträffande den tekniska fackskolan i Eskilstuna utgår för fortsatt uppehållande
av parallellavdelningar vid skolan för budgetåret 1923—1924 ett
extra anslag av 13,125 kronor. Detta anslag föreslås nu för nästkommande
budgetår utgå med ett till 14,000 kronor förhöjt belopp, betingat av behovet
av ökat antal extra lärare.

Vidkommande det motionsvis gjorda yrkandet om anvisande av erforderliga
medel till fortsatt uppehållande av en fjärde parallellavdelning i alla tre
årsklasserna vid tekniska gymnasiet i Örebro vill riksdagen erinra därom,

100

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

att enligt den av 1918 års lagtima riksdag beslutade omorganisationen ay
den lägre tekniska undervisningen den tekniska elementarskolan i Örebro
skulle ombildas till ett tekniskt gymnasium. Med hänsyn till det stora antalet
elever vid gymnasiet medgav riksdagen behövligheten av en uppdelning
i parallellavdelningar samt en viss differentiering av den mera allmänt
lagda tekniska undervisningen vid gymnasiet. Undervisningen skulle differentieras
på tre linjer, en mekanisk-teknisk, en kemisk-teknisk och en elektroteknisk.
En fjärde parallellavdelning i form av en teknisk-merkantil
linje tillkom i enlighet med riksdagens år 1919 därom fattade beslut, och
hava medel av riksdagen årligen anvisats till uppehållande av en dylik parallellavdelning.
Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär en på grund av det låga
elevantalet motiverad indragning av denna parallellavdelnings första klass,
medan åter motionärerna yrka på parallellavdelningens fortbestånd i dess
helhet. Utan att godtaga åtskilliga av de uttalanden och skäl, som i motionen
anförts till förmån för däri framställda yrkanden, har riksdagen dock
icke funnit sig nu utan närmare utredning kunna medverka till en avveckling
av den teknisk-merkantila linjen vid Örebro-gymnasiet, vilken riksdagen
så sent som år 1919 beslutade. Skulle Eders Kungl. Maj:t finna omständigheterna
motivera eu sådan avveckling, anser riksdagen i allt fall en särskild
undersökning erforderlig, huruvida en dylik linje bör för framtiden vidmakthållas
vid gymnasiet i Örebro eller icke. Efter det en dylik utredning blivit
riksdagen förelagd, lärer kunna mera bestämt prövas, huruvida en successiv
indragning av densamma bör vidtagas. Då riksdagen sålunda beviljat det
motionsvis äskade beloppet av 24,000 kronor till uppehållande av den fjärde
parallellavdelningen i gymnasiets alla tre klasser, följer därav ock, att riksdagen
funnit sig böra vidtaga en höjning av det ordinarie anslaget till
läroverket i Örebro med 1,225 kronor, avseende arvoden åt extra lärare
vid samma läroverk. Det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk
bör alltså bestämmas till 491,225 kronor. Vad Eders Kungl. Maj:t i övrigt i
fråga om sistnämnda anslag föreslagit har icke givit riksdagen anledning
till erinran.

Det motionsvis äskade anslaget å 15,000 kronor till materiellutrustning för
läroverkets i Örebro maskinlaboratorium har riksdagen icke funnit skäligt
bevilja.

Vad så beträffar det i fråga om den tekniska fackskolan i Eskilstuna
motionsvis framställda yrkandet, har riksdagen funnit synnerligen vägande
skäl vara anförda för detsamma. Då riksdagen emellertid med hänsyn till
det statsfinansiella läget ansett sig böra nu avstå från att bifalla motionen,
förutsätter riksdagen likväl, att vad i motionen äskas varder av Eders Kungl.
Maj:t behörigen uppmärksammat och att, så snart förhållandena sådant
möjliggöra, förslag i enlighet härmed varder från Eders Kungl. Maj:ts sida
förelagt riksdagen.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen

101

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

dels i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag och ovanberörda motioner
I: 54 och II: 113 samt med avslag å förenämda motion II: 125 minskat
det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk, nu 513,850
kronor, med 22,625 kronor till 491,225 kronor att fördelas mellan de olika
läroverken på sätt framgår av en av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 2 januari 1924 återgiven tablå, dock
med den ändring, att anslagsbeloppet för det tekniska läroverket i Örebro
bestämmes till 121,225 kronor;

dels i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag och ovanberörda motioner
I: 54 och II: 113 till fortsatt uppehållande av eu fjärde parallellavdelning
vid tekniska gymnasiet i Örebro anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 24,000 kronor;

dels avslagit sistnämnda motioner, i vad desamma avse anvisande av
anslag till ytterligare utrustning av maskinlaboratoriet vid tekniska gymnasiet
i Örebro;

dels ock till uppehållande av parallellavdelningar vid tekniska fackskolan
för maskinindustri i Eskilstuna anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra
anslag av 14,000 kronor.

169:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 178) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum, till beredande
av ytterligare medel till expenser, bränsle m. m. för tekniska läroverk anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 10,000 kronor att
utgå efter de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott
meddela.

170:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 179) föreslagit riksdagen att till beredande
av förhöjt understöd åt handelsgymnasierna i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Hälsingborg, Örebro och Norrköping utöver till dem redan anslagna
belopp anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 100,000 kronor
att utgå under förutsättning att kommun, där handelsundervisningsanstalt
åtnjuter statsunderstöd, själv eller genom enskilda donatorer såväl tillhandahåller
erforderliga lokaler till undervisningen som ock årligen lämnar ett
kontant bidrag, motsvarande minst en tredjedel av statsunderstödet, samt
med den fördelning och under de villkor i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (II: 129), däruti hemställts, att riksdagen måtte till beredande
av förhöjt understöd åt handelsgymnasierna i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Hälsingborg, Örebro och Norrköping, utöver till dem redan anslagna
belopp, anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 150,000
kronor att utgå under i statsverkspropositionen angiven förutsättning.

Till stöd för framställningen anföres i motionen följande:

102

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Från och med år 1918 har det ordinarie förslagsanslaget till handelsgymnasier
varit i riksstaten uppfört med 135,000 kronor Därjämte har
riksdagen å extra stat anvisat medel till förhöjda understöd åt handelsgymnasier,
nämligen å tilläggsstat för år 1920 145,000 kronor samt på
extra stat för vart och ett av åren 1921 och 1922 150,000 kronor.

Frågan om ett kraftigare undertödjande från statens sida av de högre
handelsundervisningsanstalterna har som bekant sedan länge varit aktuell.
Så framlade Kungl. Maj:t för 1921 års riksdag proposition (nr 197) om
upprättande.. av statliga handelsgymnasier i Malmö, Hälsingborg, Norrköping
och Örebro genom övertagande av de befintliga statsunderstödda
handelsgymnasierna i nämnda städer samt om kraftigare understödjande av
lumdelsgymnasierna i Stockholm och Göteborg. Riksdagen fann sig emellertid
väsentligen med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget böra avslå
framställningen. Såsom nyss nämnt anvisades såväl det ordinarie som
det extra anslaget till handelsgymnasierna för år 1922 med samma belopp
som för år 1921.

Jämväl för budgetperioden den 1 Januari—den 30 juni 1923 beviljade av
1922 års riksdag anslag enligt ungefärligen samma norm eller med respektive
70,000 och 80,000 kronor. Av vederbörande departementschef uttalades
i framställning till 1922 års riksdag, att det icke vore någon överdrift, om
man gjorde gällande, att de för ifrågavarande ändamål utgående anslagen
måste betraktas såsom knappt tillmätta. Enligt den förutnämnda propositionen
skulle för ett tillfredställande ordnande av undervisningen vid handelsgymnasierna
i direkta statsanslag — alltså oberäknat kostnaderna för dyrtidstillägg
och tillfällig löneförbättring — krävas eu sammanlagd summa av

352,000 kronor, medan det som gymnasierna nu finge sig beviljat stannade
vid en totalsumma av 285,000 kronor i ett för allt. Om man icke ville
riskera att vår statligt understödda handelsundervisning skulle sjunka under
sin nuvarande nivå, torde det vid sådant förhållande knappast böra ifrågakomma
att ytterligare nedsätta understödsbeloppen.

Då det gällde framställning i ämnet till 1923 års riksdag beträffande
budgetåret 1923—1924, föreslog emellertid Kungl. Maj:t en nedsättning av
det extra anslaget med icke mindre än 30,000 kronor eller till 120,000
kronor. Departementschefen uttalade, att han med hänsyn till den mindre
gynnade ställning, som dessa skolor intaget i förhållande till andra yrkesutbildningsanstalter,
helst velat bibehålla anslaget vid oförändrat belopp.
Men han hade med hänsyn till nödvändigheten att under förhandenvarande
förhållanden i möjligaste måtto inskränka statsutgifterna och i betraktande
av den icke oväsentliga uppgång av penningvärdet som ägt rum sett sig
nödsakad föreslå den nämnda sänkningen av anslaget. Riksdagen biföll
Kungl. Maj:ts framställning.

I årets statsverksproposition föreslås en ytterligare nedsättning av det
extra anslaget med 20,000 kronor eller till 100,000 kronor. Departementschefen
förklarar, att ehuru det vore önskvärt att kunna bibehålla det nu
utgående anslaget hade med hänsyn till såväl rådande ekonomiska läge som
penningvärdets stegring sedan detta förstärkningsanslags tillkomst den nämnda
nedsättningen av detsamma synts kunna äga rum.

Skolöverstyrelsen hade för sin del hemställt, att det extra anslaget till
handelsgymnasierna skulle för budgetåret 1924—1925 uppföras med samma
belopp som före den 1923 vidtagna nedsättningen eller alltså med 150,000
kronor. Oaktad den höjning av penningvärdet, som onekligen ägt rum

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

103

sedan sistnämnda belopp fixerades, kan nämligen enligt överstyrelsens mening
handelsgymnasiernas ekonomiska ställning icke sägas hava undergått
någon väsentlig förbättring, utan dessa gymnasier hava alltjämt att arbeta
under stora ekonomiska svårigheter. Detta har senast framgått av de
uppgifter beträffande gymnasiernas ekonomi, som överstyrelsen inhämtat
i samband med den förberedande behandlingen av frågan om fördelning å
de olika gymnasierna av det för budgetåret 1923—1924 anvisade extra
anslaget. Helt visst komme den anslagsreducering, som för sistnämnda
budgetår vore nödvändig på grund av anslagets nedsättning, att bliva för
gymnasierna synnerligen kännbar.

Den som varit i tillfälle att något taga kännedom om de ekonomiska
villkor, under vilka våra handelsgymnasier arbeta, lärer icke kunna jäva
detta överstyrelsens uttalande. Och det synes ofrånkomligt, att en ytterligare
nedsättning av anslaget till dessa läroanstalter, som föreslås i årets
statsverksproposition, skulle vara ägnad att medföra verklig skada för dem.

Handelsyrket är — därom kan icke råda något tvivel — det område
av näringslivet, åt vars tillgodoseende med läroanstalter staten ägnat den
minsta omsorg. Ingen statlig anstalt, högre eller lägre, finnes på detta
område. Vad som här har gjorts, har helt och hållet tillkommet genom
enskildas eller kommunernas bemödanden, och de understöd staten så
småningom lämnat måste betecknas såsom alltför små och otillräckliga.
Alltjämt måste därför utbildningen på detta område tyngas av betydliga
elevavgifter, varigenom naturligtvis tillträdet till läroanstalterna i hög grad
försvåras eller omöjliggöres för mindre bemedlad ungdom.

Jag anser mig på grund av vad jag här anfört ha starka skäl att påyrka,
att det extra anslaget till handelsgymnasierna måtte för budgetåret
1924—1925 få utgå med samma belopp som före den genom sistlidna
års verkliga budgetära svårigheter framtvungna sänkningen eller med 150,000
kronor.»

Riksdagen har från och med år 1918 i riksstaten uppfört det ordinarie
förslagsanslaget till handelsgymnasier med 135,000 kronor. Härjämte har
å extra stat anvisats medel till förhöjda understöd åt handelsgymnasier,
nämligen å tilläggsstat för år 1920 145,000 kronor, å extra stat för vart
och ett av åren 1921 och 1922 150,000 kronor samt för förra halvåret 1923

80,000 kronor. För budgetåret 1923—1924 utgår för ändamålet ett extra
anslag av 120,000 kronor.

Riksdagen, som finner den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna minskningen
av förevarande anslag alltför stark och som ansett, att tillräckliga skäl icke
anförts för en nedsättning av anslaget under det belopp, varmed detsamma
för budgetåret 1923—1924 utgår, har ansett, att anslaget bör bestämmas
till sistnämnda belopp, 120,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj ds
förslag och ovanberörda motion, till beredande av förhöjt understöd åt
handelsgymnasierna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Örebro
och Norrköping utöver till dem redan anslagna belopp anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 120,000 kronor att utgå under förutsättning
att kommun, där handelsundervisningsanstalt åtnjuter statsunder -

104

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

stöd, själv eller genom enskilda donatorer såväl tillhandahåller erforderliga
lokaler för undervisningen som ock årligen lämnar ett kontant bidrag, motsvarande
minst en tredjedel av statsunderstödet, samt med den fördelning
och under de villkor i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt
bestämma.

171:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 180) föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att statsunderstöd må, oavsett om den undervisning, som
avses, har obligatorisk karaktär eller icke, enligt de närmare bestämmelser,
som Eders Kungl. Maj:t finner gott utfärda, årligen utgå för av kommun
upprättad anstalt för yrkesundervisning:

1. till avlöning åt rektor och övriga lärare med belopp, beräknat efter
antalet undervisningstimmar, nämligen:

a) i lärlingsskola för industri, hantverk eller handel i samtliga läroämnen
utom dem, som avse husligt arbete, med 2 kronor 67 öre för varje undervisningstimme; b)

i lärlingsskola för husligt arbete eller hushållskola ävensom i lärlingsskola
för industri eller hantverk i läroämnen, som avse husligt arbete, med
1 krona 67 öre för varje undervisningstimme.;

c) i yrkesskola för industri, hantverk eller handel eller ettårig handelsskola
med 3 kronor för varje undervisningstimme;

d) i yrkesskola för husligt arbete med 1 krona 83 öre för varje undervisningstimme; e)

i verkstadsskola eller annan närstående, ej förut nämnd anstalt för
yrkesundervisning med högst 2 kronor 67 öre för varje undervisningstimme,
dock att understödsbeloppet ej må överstiga två tredjedelar av sammanlagda
beloppet av den till skolans lärare för den tid, understödet avser, utgående
avlöning;

2. till undervisningsmateriell med belopp, motsvarande hälften eller i
vissa undantagsfall intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma;

dels bestämma, att för statsunderstöds utgående skola gälla följande
villkor:

1. a) att anstalten är anordnad i enlighet med de i stadga för den kommunala
yrkesundervisningen ävensom i fastställt reglemente meddelade föreskrifter; b)

att undervisningen, såvida ej av tillfälligt påkommet förfall annan anordning
nödvändiggöres, bestrides av lärare, som blivit i vederbörlig ordning
förklarade behöriga eller eljest av skolöverstyrelsen godkända för ifrågavarande
undervisning;

c) att anstalten har till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriell,
som godkännas av skolöverstyrelsen;

2. att arvoden åt rektor och övriga lärare utgå med belopp, beräknade
efter i medeltal för varje undervisningstimme: minst 4 kronor vid lärlings -

105

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

skola för industri, hantverk eller handel i samtliga läroämnen utom dem,
som avse husligt arbete; minst 2 kronor 50 öro vid lärlingsskola för husligt
arbete, vid hushållskola eller vid lärlingsskola för industri eller hantverk

1 läroämnen, som avse husligt arbete; minst 4 kronor 50 öro vid yrkesskola
för industri, hantverk eller handel eller ettårig handelsskola samt minst

2 kronor 75 öre vid yrkesskola för husligt arbete;

3. att undervisningen i lärlingsskola är för lärjungarna avgiftsfri;

4. att undervisningsmateriell, för vilkens anskaffning eller underhåll statsunderstöd
beviljats, av skolöverstyrelsen godkännes, och att materiellen icke
utan överstyrelsens medgivande och under iakttagande av därvid angivna
villkor avyttras eller eljest användes till andra ändamål, än vid understödets
beviljande avsetts;

dels och i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt kommunala anstalter för yrkesundervisning med oförändrat belopp,

600,000 kronor.

Enligt beslut av 1918 års riksdag skall såsom villkor för statsunderstöds
åtnjutande från ifrågavarande anslag gälla, bland annat, att arvoden åt lärare
utgå med belopp, beräknat efter i medeltal minst 4 kronor för varje
undervisningstimme vid lärlingsskola för industri, hantverk eller handel,
minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkesskola för husligt arbete eller vid hushållsskola
samt minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola för industri, hantverk
eller handel samt vid ettårig handelsskola. Statsunderstödet till lärares avlöning
skall utgå med 2/s av det stadgade minimiarvodet.

För beredande av medel till arvodesförhöjning åt lärare vid ifrågavarande
undervisningsanstalter har sedan år 1922 utgått medel å extra stat. För
budgetåret 1923—1924 utgör ifrågavarande extra anslag 70,000 kronor.
Arvodesförhöjningen utgör enligt beslut av 1921 års riksdag för undervisning
i hantverk, industri och handel 50 öre samt för undervisning i husligt
arbete inom lärlingsskolan 75 öre och för samma undervisning inom yrkesskolan
1 krona, allt per timme räknat. Minimiarvodet per undervisningstimme
utgör alltså för närvarande i lärlingskola för undervisningen i hantverk,
industri och handel 4 kronor 50 öre och för undervisning i husligt
arbete 2 kronor 75 öre samt i yrkesskolan för undervisning i hantverk,
industri och handel 5 kronor och för undervisning i husligt arbete 3 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär borttagande av arvodesförhöjningen för
undervisningen i hantverk, industri och handel samt minskning av arvodesförhöjningen
för undervisning i husligt arbete till 50 öre i lärlingsskolan
och 75 öre i yrkesskolan. Då arvodeskostnaderna för undervisning i husligt
arbete enligt departementschefens mening äro av varaktig beskaffenhet,
föreslås vidare att den på statsverket belöpande andelen av desamma bestrides
från det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt här ifrågavarande
undervisningsanstalter. Något extra anslag för ifrågavarande ändamål skulle
alltså icke vidare utgå.

106

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag och får alltså anmäla, att riksdagen

A) medgivit, att statsunderstöd må, oavsett om den undervisning, som
avses, har obligatorisk karaktär eller icke, enligt de närmare bestämmelser,
som Eders Kungl. Maj :t finner gott utfärda, årligen utgå för av kommun
upprättad anstalt för yrkesundervisning:

1. till avlöning åt rektor och övriga lärare med belopp, beräknat efter
antalet undervisningstimmar, nämligen:

a) i lärlingsskola för industri, hantverk eller handel i samtliga läroämnen
utom dem, som avse husligt arbete, med 2 kronor 67 öre för varje
undervisningstimme;

b) i lärlingsskola för husligt arbete eller hushållsskola ävensom i lärlingsskola
för industri eller hantverk i läroämnen, som avse husligt arbete,
med 1 krona 67 öre för varje undervisningstimme;

c) i yrkesskola för industri, hantverk eller handel eller ettårig handelsskola
med 3 kronor för varje undervisningstimme;

d) i yrkesskola för husligt arbete med 1 krona 83 öre för varje undervisningstimme
;

e) i verkstadsskola eller annan närstående, ej förut nämnd anstalt för yrkesundervisning
med högst 2 kronor 67 öre för varje undervisningstimme,
dock att understödsbeloppet ej må överstiga två tredjedelar av sammanlagda
beloppet av den till skolans lärare för den tid, understödet avser,
utgående avlöning;

2. till undervisningsmateriell med belopp, motsvarande hälften eller i
vissa undantagsfall intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma;

B) bestämt, att för statsunderstöds utgående skola gälla följande villkor:

1. a) att anstalten är anordnad i enlighet med de i stadga för den kommunala
yrkesundervisningen ävensom i fastställt reglemente meddelade föreskrifter
;

b) att undervisningen, såvida ej av tillfälligt påkommet förfall annan
anordning nödvändiggöres, bestrides av lärare, som blivit i vederbörlig ordning
förklarade behöriga eller eljest av skolöverstyrelsen godkända för ifrågavarande
undervisning;

c) att anstalten har till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriell,
som godkännas av skolöverstyrelsen;

2. att arvoden åt rektor och övriga lärare utgå med belopp, beräknade
efter i medeltal för varje undervisningstimme: minst 4 kronor vid lärlingsskola
för industri, hantverk eller handel i samtliga läroämnen utom dem,
som avse husligt arbete; minst 2 kronor 50 öre vid lärlingsskola för husligt
arbete, vid hushållsskola eller vid lärlingsskola för industri eller hantverk i
läroämnen, som avse husligt arbete; minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola
för industri, hantverk eller handel eller ettårig handelsskola samt minst 2
kronor 75 öre vid yrkesskola för husligt arbete;

107

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

3. att undervisningen i lärlingsskola är för lärjungarna avgiftsfri;

4. att undervisningsmateriell, för vilkens anskaffning eller underhåll statsunderstöd
beviljats, av skolöverstyrelsen godkännes, och att materiellen icke
utan överstyrelsens medgivande och under iakttagande av därvid angivna
villkor avyttras eller eljest användes för andra ändamål, än vid understödets
beviljande avsetts;

C) i riksstaten upptagit det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt
kommunala anstalter för yrkesundervisning med oförändrat belopp, 600,000
kronor.

172:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 181) föreslagit riksdagen att höja
det ordinarie anslaget till understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning,
nu 600,000 kronor, med 25,000 kronor till 625,000 kronor.

Till beredande av arvodesförhöjning åt lärare vid ifrågavarande undervisningsanstalter
har sedan år 1922 anvisats medel å extra stat. Det extra
anslaget utgör för budgetåret 1923—1924 65,000 kronor. I samband med
anvisande av anslag för ändamålet medgav 1921 års riksdag att från det
ordinarie anslaget understöd finge utgå efter prövning av Eders Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall till enskild anstalt för yrkesundervisning med belopp,
som av Eders Kungl. Maj:t bestämdes, ävensom till lägre teknisk yrkesskola
enligt för det dåvarande gällande grunder.

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag är grundat på en beräkning att
jämväl vid ifrågavarande läroanstalter — i likhet med vad som föreslagits beträffande
de kommunala anstalterna för yrkesundervisning ■—arvodesförhöjningen
vid undervisning i hantverk, industri och handel skulle borttagas och förhöjningen
vid undervisning i husligt arbete sänkas med 25 öre per undervisningstimme.
Av skäl, som anförts i fråga om de kommunala anstalterna,
föreslås vidare, att den på statsverket belöpande andelen av arvodesförhöjningen
måtte bestridas från det ordinarie anslaget till understöd åt enskilda
yrkesundervisningsanstalter. Den föreslagna förhöjningen av det ordinarie
anslaget nödvändiggöres därav, att den kvarstående arvodesförhöjningen beträffande
undervisningen i husligt arbete för framtiden kommer att belasta
sagda anslag.

Riksdagen, som icke bar något att erinra mot Eders Kungl. Maj :ts förslag,
får anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie anslaget till understöd åt enskilda
anstalter för yrkesundervisning, nu 600,000 kronor, med 25,000 kronor
till 625,000 kronor.

173:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 182) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor att i
enlighet med de av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna beräkningsgrunder
utgå som understöd till obemedlade och mindre bemedlade
elever vid statsunderstödda enskilda skolor för husmodersutbildning.

108

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Anslaget utgår för innevarande budgetår med 45,000 kronor, varvid beräknats
för obemedlad elev högst 25 kronor och för mindre bemedlad elev
högst 10 kronor för månad. Departementschefen räknar nu med ett understöd
för månad av högst 20 kronor för obemedlad och högst 10 kronor för
mindre bemedlad elev, i följd varav anslaget ansetts kunna begränsas till
till 40,000 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag och får förty anmäla,
att riksdagen för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag
av 40,000 kronor att i enlighet med de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 2 januari 1924 angivna beräkningsgrunder
utgå såsom understöd till obemedlade och mindre bemedlade elever
vid statsunderstödda enskilda skolor för husmodersutbildning.

174:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 183) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1924—1925 anvisa dels till upprätthållande av verksamheten vid tekniska
skolan i Stockholm ett extra anslag av 32,700 kronor, under villkor
att Stockholms stad för samma tid utöver förut anslagna medel, 7,500
kronor för år, för berörda ändamål bidrager med samma belopp som statsanslaget
samt med beräknande, att 480 kronor tillskjutas av Sjöstedtska
fonden, dels ock till täckande av i skolans räkenskaper för år 1922 förefintlig
brist ett extra anslag av 4,200 kronor.

I fråga om det extra anslaget till upprätthållande av verksamheten vid
skolan innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag en avrundning av nu utgående
anslagsbelopp, vilket utgör 32,677 kronor. Bristen för år 1922 uppgår till
ett belopp av 4,213 kronor 63 öre.

Riksdagen, som icke har något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
får anmäla, att riksdagen anvisat för budgetåret 1924—1925

dels till upprätthållande av verksamheten vid tekniska skolan i Stockholm
ett extra anslag av 32,700 kronor, under villkor att Stockholms stad för
samma tid utöver förut anslagna medel, 7,500 kronor för år, för berörda
ändamål bidrager med samma belopp som statsanslaget samt med beräknande,
att 480 kronor tillskjutas av Sjöstedtska fonden,

dels ock till täckande av i skolans räkenskaper för år 1922 förefintlig brist
ett extra anslag av 4,200 kronor.

175:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 184) föreslagit riksdagen att såsom
bidrag till uppehållande av bergsskolorna i Filipstad och Falun, anordnade på
sätt av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den
14 mars 1922 närmare angivits, för budgetåret 1924—1925 anvisa dels såsom
bidrag med 8/» till kostnaderna för verksamheten vid skolorna under tiden
1 juli 1924—30 juni 1925 ett extra anslag av 45,210 kronor, dels ock såsom
särskilt bidrag med 3/ö till ålderstillägg åt lärare och vaktmästare ett extra
anslag av 1,200 kronor eller tillhopa 46,410 kronor, allt under villkor att

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

109

järnkontoret ansvarar för den del av kostnaderna för skolornas uppehållande
i av departementschefen uti ovanberörda statsrådsprotokoll angiven omfattning,
som ej täckes genom anslag av statsmedel, samt med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att meddela de närmare föreskrifter i fråga om nämnda anslag,
som av Eders Kungl. Maj.-t prövas erforderliga.

Enligt det i propositionen nr 225 till 1922 års riksdag framlagda, av
riksdagen godkända förslaget till omorganisation av bergsskolorna skulle
statens årliga bidrag till deras upprätthållande från och med genomförandet
vid ingången av läsåret 1923—1924 av omorganisationen utgöra 45,210
kronor, frånsett statens andel i ålderstillägg och dyrtidstillägg. Nämnda
belopp anvisades för budgetåret 1923—1924 jämte 900 kronor till ålderstillägg
åt lärare och vaktmästare; ålderstilläggen beräknades komma att utgå till
två lärare med 500 kronor till vardera, till eu vaktmästare med 300 kronor
samt till en vaktmästare med 200 kronor. Den nu föreslagna höjningen av
statsbidraget med 300 kronor betingas av att en av de ifrågavarande två lärarna
är berättigad att under budgetåret 1924—1925 komma i åtnjutande av ett
andra ålderstillägg å 500 kronor.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag och får
alltså anmäla, att riksdagen såsom bidrag till uppehållande av bergsskolorna
i Filipstad och Falun, anordnade på sätt av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1922 närmare angivits, för
budgetåret 1924—1925 anvisat

dels såsom bidrag med 3/B till kostnaderna för verksamheten vid skolorna
under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 ett extra anslag av 45,210 kronor,

dels ock såsom särskilt bidrag med 3/b till ålderstillägg åt lärare och vaktmästare
ett extra anslag av 1,200 kronor

eller tillhopa 46,410 kronor,

allt under villkor att järnkontoret ansvarar för den del av kostnaderna för
skolornas uppehållande i av departementschefen uti ovanberörda statsrådsprotokoll
angiven omfattning, som ej täckes genom anslag av statsmedel,
samt med rätt för Eders Kungl. Maj:t att meddela de närmare föreskrifter
i fråga om nämnda anslag, som av Eders Kungl. Maj:t prövas erforderliga.

176:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 185) föreslagit riksdagen att till
uppehållande av verksamheten vid vävskolan i Borås anvisa för budgetåret
1924—1925 ett extra anslag av 9,850 kronor att utgå med de belopp, till de
ändamål och under de villkor, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
avgivits.

På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
1923 års riksdag till uppehållande av verksamheten vid vävskolan i Borås för
budgetåret 1923—1924 ett extra anslag av 9,725 kronor. Jämfört med
dittills till skolan utgående anslag innebar 1923 års riksdags beslut en förhöjning
av ifrågavarande anslagsmedel med 125 kronor, vilken förhöjning

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

orsakades av att andre läraren vid skolan G. Berntson från och med år 1924
berättigats till ett andra ålderstillägg å 500 kronor för år, varav på statens
anpart belöpte 250 kronor för helt år räknat. Den nu begärda förhöjningen
av anslaget med ytterligare 125 kronor följer av att ålderstillägget till
sistnämnde lärare nu kräves för hela det budgetår, som anslaget avser.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, får anmäla, att riksdagen till uppehållande av verksamheten vid
vävskolan i Borås anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av
9,850 kronor att utgå med de belopp, till de ändamål och under de villkor,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 2 januari 1924 angivits.

177:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 187) föreslagit riksdagen att till en
yrkespedagogisk centralanstalt med de uppgifter och den anordning, som av
Eders Kungl. Maj:t, i huvudsaklig anslutning till de av vederbörande departementschef
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 7 januari 1920
angivna riktlinjer samt med beaktande jämväl av vad i nu förevarande statsrådsprotokoll
anförts, närmare bestämmas, anvisa för budgetåret 1924—1925
ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Såväl för år 1921 som för år 1922 anvisades av riksdagen på extra stat
ett reservationsanslag å 80,000 kronor att användas till en yrkespedagogisk
centralanstalt med de uppgifter och den anordning, som närmare bestämdes
av Eders Kungl. Maj:t i huvudsaklig anslutning till de av vederbörande departementschef
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 7 januari
1920 angivna riktlinjer. För förra halvåret 1923 utgjorde här ifrågavarande
anslag 40,000 kronor. Enär besparingar å tillhopa omkring 37,000 kronor
uppkommit å anslagen för åren 1921 och 1922, ansågs anslagsäskandet för
budgetåret 1923—1924 kunna begränsas till 25,000 kronor, vilket belopp
även anvisades av riksdagen. Enligt vad överstyrelsen meddelat, uppgingo
kostnaderna för anstalten under år 1922 till cirka 72,000 kronor. Vad beträffar
förra halvåret 1923, har departementschefen inhämtat, att å det beviljade
anslaget, 40,000 kronor, besparats omkring 6,500 kronor.

Med hänsyn till att omfattningen av lärlings- och yrkesskolorna till följd
av bland annat den ekonomiska depressionen inskränkts, finner departementschefen,
att behovet av nya lärarkrafter för sagda skolor nu icke är så stort
som tidigare beräknats. Antalet lärarkurser under den närmaste tiden synes
departementschefen därför kunna något minskas, en åtgärd som komme att
medföra en icke obetydlig minskning av anslagets belastning. Då vidare
föreståndarens arbete väsentligen sammanhängde med dessa kurser, ifrågasätter
departementschefen, att hans arvode, som hittills uppgått till 11,400
kronor och således ungefär motsvarat de rektor vid provårsläroverk tillkommande
avlöningsförmånerna, sänkes till 10,000 kronor, varav 5,000 kronor
skola anses utgöra lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 2,500 kronor

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

111

hyresbidrag. Genom de sålunda ifrågasatta åtgärderna ocli med hänsyn
tagen även till besparingen å anslaget för förra halvåret 1923 skulle anstaltens
anslagsbehov för budgetåret 1924—1925 kunna nedbringas till 50,000
kronor.

Riksdagen, som icke har något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
får anmäla, att riksdagen till en yrkespedagogisk centralanstalt med
de uppgifter och den anordning, som av Eders Kungl. Maj:t, i huvudsaklig
anslutning till de av vederbörande departementschef i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 7 januari 1920 angivna riktlinjer samt med
beaktande jämväl av vad i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den
2 januari 1924 anförts, närmare bestämmas, anvisat för budgetåret 1924—
1925 ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Folkbildningsåtgärder i övrigt.

178:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 188) föreslagit riksdagen att

a) med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie förslagsanslaget till understöd
av folkbibliotek, därstädes för enahanda ändamål uppföra ett ordinarie
reservationsanslag å 320,000 kronor;

b) medgiva, att från ifrågavarande reservationsanslag må — förutom dels
understöd till bibliotek, riksförbund och förmedlingsanstalter enligt gällande
bestämmelser angående understödjande av folkbiblioteksväsendet, dels ock
de av departementschefen i statsrådsprotokollet omförmälda belopp, vilka
enligt av riksdagen vid särskilda tillfällen lämnade medgivanden för närvarande
utgå från förslagsanslaget till folkbibliotek — tills vidare utbetalas

ej mindre så stort belopp, som erfordras för att möjliggöra uppflyttning
i löneklass av de hos skolöverstyrelsens bibliotekskonsulenter anställda kvinnliga
biträdena, i den mån de i vederbörlig ordning prövas berättigade till
dylik uppflyttning,

än även ett ytterligare belopp av högst 200 kronor årligen till ersättning
åt vikarier för nämnda kvinnliga biträden.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (1: 58), däri hemställts, att riksdagen ville besluta uppföra
i riksstaten under åttonde huvudtiteln ett förslagsanslag till understöd
av folkbibliotek av 430,000 kronor.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts följande:

»I statsverkspropositionens åttonde huvudtitel, punkt 188, har Kungl. Maj:t
föreslagit, beträffande anslaget till folkbibliotek, dels en sänkning av anslaget
från 400,000 kronor i löpande riksstat till 320,000 kronor, dels ock att anslagets
natur skulle ändras från förslagsanslag till reservationsanslag. Skolöverstyrelsen
hade, på i propositionen återgivna skäl, förordat ett förslagsanslag
å 430,000 kronor. Denna siffra grundade sig på den av överstyrelsen
beräknade omfattningen av biblioteksverksamheten vid folk- och skol -

Folkbildningsåtgärder
i övrigt.

112

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

bibliotek ävensom studiecirkelbibliotek. Från anslaget utgå därjämte ett antal
särskilda poster till olika ändamål enligt av riksdagen gjorda medgivanden.

Hela den ifrågasatta sänkningen av beloppet kommer att gå ut över de
direkta biblioteksanslagen, som skulle komma att minskas från av överstyrelsen
beräknade 386,000 kronor till 276,000 kronor eller med mellan tredjedelen
och fjärdedelen. En dylik nedsättning av biblioteksanslagen kommer
åt åverka synnerligen kännbart på denna viktiga gren av folkbildningsarbetet.

An mer olyckligt verkar emellertid, med tanke på framtida utveckling, en
ändring av anslagsbeteckningen till reservationsanslag. Denna ändring innebär
nämligen, att med varje nytt bibliotek de äldre skola få sitt statsbidrag
minskat, och för varje ny plats i landet, där bildningsintresset skapar ett
bibliotek, skola biblioteken på alla andra platser få sina anslag reducerade.

Det synes vara uppenbart, att i detta fall avgörande skäl föreligga för den
anslagsbeteckning, som hittills använts.»

Till understöd åt folkbibliotek är för innevarande budgetår uppfört ett
ordinarie förslagsanslag å 400,000 kronor. Departementschefen har nu under
åberopande av det statsekonomiska läget ifrågasatt en sänkning av de understöd,
som hittills utgått till bibliotek och riksförbund. Bland annat har
departementschefen framhållit, hurusom praxis vid utdelningen av statsbidrag
åt folk- och skolbibliotek varit den, att vederbörande bibliotek erhållit understöd
till samma belopp, som för bibliotekets utveckling och vård tillskjutits
från annat håll, dock naturligen med iakttagande av stadgat maximibelopp.
Likaså syntes i regel till riksförbund, förmedlingsanstalter och bibliotek
vid sjukvårdsinrättningar hava utdelats högsta statsunderstöd, som författningsenligt
kunnat utgå. Att under rådande ekonomiska läge alltjämt
utdela maximibelopp anser departementschefen icke vara nödigt. Sänkes
nu anslaget under hittillsvarande belopp, bleve enligt departementschefens
mening följden givetvis den, att vid de särskilda understödens utmätande
de normer, som hittills i praxis vunnit tillämpning, måste modifieras. Yad
beträffar anslagets storlek, har departementschefen ifrågasatt en sänkning
av beloppet till 320,000 kronor. För att erhålla full säkerhet, att den åsyftade
besparingen skall vinnas, har departementschefen tillika ansett det vara
nödigt, att anslaget får karaktären av reservationsanslag.

Det motionsvis gjorda yrkandet innebär ett bibehållande av anslagets hittillsvarande
natur av förslagsanslag, varjämte i enlighet med skolöverstyrelsens
beräkningar anslagsbeloppet föreslagits till 430,000 kronor.

Det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget innebär en anordning, som
kan vara ägnad att medföra ödesdigra konsekvenser för folkbiblioteksrörelsen
i landet. Genom de ifrågasatta ändrade grunderna och genom förslaget
i övrigt skulle ej endast den lovande utvecklingen på detta område komma
att helt hämmas, utan även högst menliga inskränkningar komma att
vidtagas i avseende å en av de mest nyttiga och mest tilltalande delarna
av det frivilliga folkbildningsarbetet i landet. Nu ifrågavarande folkbildningsrörelse
är synnerligen omhuldad i våra grannländer, vilka på detta område
nått eu rikare utveckling än vårt land; strävandena böra snarare inrik -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

113

tas på att uppmuntra och understödja folkbiblioteken än att genom restriktiva
åtgärder bereda desamma svårigheter i avseende å deras bestånd och
utveckling. Riksdagen bar vid anförda förhållanden icke ansett sig kunna
medverka till en anordning, som skulle innebära en ändring av nuvarande
grunder för utdelning av understöd åt folk- och skolbibliotek; och har
riksdagen i anslutning härtill icke kunnat bifalla förslaget om en ändring
av naturen av ifrågavarande anslag, vilket alltjämt torde böra hava förslagsanslags
karaktär.

Beträffande anslagets stortok finner riksdagen en begränsning av det nu
utgående beloppet å 400,000 kronor kunna motiveras dels med hänsyn till
prissänkningen å bokmarknaden, dels ock i betraktande därav, att bidragen
från kommuner och enskilda under rådande depressionstid torde komma att
något minskas, vilket i sin tur inverkar på statsunderstöden, som skola utgå
under villkor om minst lika stort sådant bidrag; och anser sig riksdagen böra
i sådant avseende bifalla Eders Kungl. Maj :ts förslag. Riksdagen har sålunda
icke kunnat i denna del biträda den i ämnet väckta motionen.

Riksdagen, som i övrigt ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förslag och ovanberörda motion,

dels uppfört det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek
med ett belopp av 320,000 kronor;

dels ock medgivit, att från ifrågavarande förslagsanslag må tillsvidare utbetalas ej

mindre så stort belopp, som erfordras för att möjliggöra uppflyttning
i löneklass av de hos skolöverstyrelsens bibliotekskonsulenter anställda kvinnliga
biträdena, i den mån de i vederbörlig ordning prövas berättigade till
dylik uppflyttning,

än även ett ytterligare belopp av högst 200 kronor årligen till ersättning åt
vikarier för nämnda kvinnbga biträden.

179:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 189) föreslagit riksdagen

dels att till understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar, anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 290,000 kronor ävensom medgiva, att av detta anslag må
enligt av Eders Kungl. Maj:t fastställda villkor användas högst 25,000 kronor
till understöd åt centralbyråer och undantagsvis även åt andra sammanslutningar
för förmedling av dylika föreläsningar, 3,000 kronor till en hos skolöverstyrelsen
anställd föreläsningskonsulent, samt högst 8,000 kronor till
understöd åt vissa anstalter och föreningar för av dem havda resekostnader
för föreläsare,

dels ock medgiva, att för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 det minsta antal
föreläsningar, som för åtnjutande av statsunderstöd skall årligen anordnas
av anstalt eller förening, varom nu är fråga, må utgöra 10.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 8 A.

114

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft

ej mindre en inom riksdagen väckt motion (I: 59), däri hemställts, att
riksdagen må dels till understöd åt anstalter och föreningar, som anordna
populärvetenskapliga föreläsningar, anvisa för budgetåret 1924—1925 ett
extra reservationsanslag av 350,000 kronor ävensom medgiva, att av detta
anslag må enligt av Eders Kungl. Maj:t fastställda villkor användas högst

25,000 kronor till understöd åt centralbyråer och undantagsvis även åt andra
sammanslutningar för förmedling av dylika föreläsningar, 3,000 kronor till
en hos skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent samt högst 8,000 kronor
till understöd åt vissa anstalter och föreningar för av dem havda resekostnader
för föreläsare,

än även en inom riksdagen väckt motion (II: 127), däri hemställts, att
riksdagen, med bifall i övrigt till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning,
ville höja det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna extra reservationsanslaget
av 290,000 kronor till understöd åt anstalter och föreningar, som
anordna populärvetenskapliga föreläsningar, till 350,000 kronor.

Till stöd för motionen I: 59 har anförts följande:

»I årets statsverksproposition hemställes, att anslaget till de populärvetenskapliga
föreläsningarna måtte sänkas från 350,000 kronor till 290,000 kronor
för budgetåret 1924—1925. Departementschefen anser, att det skulle varit
önskligt att bibehålla anslaget vid samma belopp som under innevarande
budgetår, men finner sig på grund av statsfinansiella svårigheter nödsakad
att föreslå den högst avsevärda sänkningen.

Av samma skäl hemställdes i statsverkspropositionen till 1922 års riksdag
om sänkning av detta anslag till 100,000 kronor för första halvåret 1923.
Riksdagen biföll emellertid en hemställan från statsutskottet om anslagets
fastställande till 175,000 kronor med följande motivering:

''Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle otvivelaktigt medföra ett avbrott
i föreläsningsverksamheten, som kan lämna djupare spår efter sig och äventyra
den lovande utvecklingen av ett för folkupplysningen betydelsefullt
arbete. Utskottet, som anser det vara ett livsvillkor för föreläsningsverksamheten
att ej nu allt för mycket beskäras i sina ekonomiska resurser, har
därför funnit en höjning av anslaget i förhållande till vad Kungl. Maj:t
föreslagit ofrånkomlig, därest ej allvarlig skada skall tillskyndas hela denna
gren av den allmänna folkupplysningen. Så högt belopp, som motionärerna
förordat, anser sig utskottet dock ej böra under nuvarande förhållanden förorda,
utan vill tillstyrka ett belopp av 175,000 kronor.’

I överensstämmelse med denna av riksdagen uttalade mening hemställdes
i 1923 års statsverksproposition om ett anslag av 350,000 kronor för budgetåret
1923—1924, vilken hemställan också av riksdagen bifölls.

Alldeles samma skäl, som riksdagen anförde 1922 mot en större beskärning
av anslaget, föreligga allt fortfarande.»

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

115

Det anslag, varom nu är fråga, utgår för innevarande budgetår med

350,000 kronor. Den ifrågasatta sänkningen av anslagsbeloppet motiveras
med hänsyn till det statsfinansiclla läget.

Den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten har gjort en gagnande
och betydelsefull insats i det frivilliga folkbildningsarbetet i landet. Don
sänkning av anslaget, som nu föreslås, anser riksdagen kunna föra med sig
allvarliga påföljder och vara ägnad att äventyra föreläsningsföreningarnas
bestånd. I anslutning till den uppfattning, som riksdagen år 1922 i denna
fråga tillkännagav, anser riksdagen en höjning av det utav Eders Kungl.
Maj:t föreslagna anslagsbeloppet vara av omständigheterna fullt motiverad.
Riksdagen har dock icke funnit sig kunna gå längre än att för ändamålet
bevilja ett belopp av 325,000 kronor.

Riksdagen, som i övrigt ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders
Kungl. Maj:ts förslag samt ovanberörda motioner,

dels till understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar, anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 325,000 kronor, ävensom medgivit, att av detta anslag må
enligt av Eders Kungl. Maj:t fastställda villkor användas högst 25,000 kronor
till understöd åt centralbyråer och undantagsvis även åt andra sammanslutningar
för förmedling av dylika föreläsningar, 3,000 kronor till en hos
skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent, samt högst 8,000 kronor till
understöd åt vissa anstalter och föreningar för av dem havda resekostnader
för föreläsare,

dels ock medgivit, att för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 det minsta
antal föreläsningar, som för åtnjutande av statsunderstöd skall årligen
anordnas av anstalt eller förening, varom nu är fråga, må utgöra 10.

180:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 190) föreslagit riksdagen att såsom bidrag
till arbetarnas bildningsförbund för bestridande av dess organisations- och
administrationskostnader anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag
av 15,000 kronor, att utgå under villkor, att förbundet visar sig för ändamålet
för samma tid disponera från annat håll bekomna medel till minst

lika stort belopp som statsbidraget, och i övrigt enligt de bestämmelser,

Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (1:71), däri hemställts, att riksdagen ville såsom bidrag
till arbetarnas bildningsförbund för bestridande av dess organisations- och
administrationskostnader för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag
av 26,000 kronor, att utgå under villkor, att förbundet visar sig för ändamålet
för samma tid disponera från annat håll bekomna medel till minst

lika stort belopp som statsbidraget, och i övrigt enligt de bestämmelser,

Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

116

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

I motionen har till stöd för yrkandet anförts följande:

»Till arbetarnas bildningsförbunds organisations- och administrationskostnader
föreslås i statsverkspropositionens åttonde huvudtitel, punkt 190, ett
extra anslag av 15,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har på vissa grunder förordat, att anslaget måtte bestämmas
till 26,000 kronor. Även om tillräckliga skäl icke föreligga att
såsom för framtiden giltig fastslå den norm för anslagsberäkningen, som
skolöverstyrelsen utgått ifrån, synes överstyrelsens hemställan, vad beloppet
angår, böra läggas till grund för riksdagsbeslut i frågan. Till belysning av
omfattningen av förbundets verksamhet må här endast anföras, att den bildnings
verksamhet, som genom förbundet administreras, representerar ett sammanlagt
utgiftsbelopp sistförfluten arbetsår av 396,000 kronor. Det av överstyrelsen
tillstyrkta statsbidraget utgör i förhållande härtill mindre än 7
procent.»

I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag anvisade 1921
års riksdag såsom bidrag till arbetarnas bildningsförbund för bestridande av
dess organisations- och administrationskostnader såsom förslagsanslag, högst,
dels å tilläggsstat för år 1921 ett belopp av 12,000 kronor, dels ock å extra
stat för år 1922 ett belopp av likaledes 12,000 kronor, båda anslagen att
utgå under villkor, att förbundet visade sig hava från annat håll för ändamålet
under respektive år tilldelats understöd å minst lika stort belopp som
statsbidraget, och i övrigt enligt de bestämmelser, Eders Kungl. Maj.t kunde
finna gott föreskriva. För förra halvåret 1923 bestämdes anslaget till 6,000
kronor att utgå under enahanda villkor och för budgetåret 1923—1924 till

15,000 kronor att utgå likaledes under enahanda villkor.

Skolöverstyrelsen har för nästkommande budgetår för ändamålet ifrågasatt
ett belopp av 26,000 kronor, men har departementschefen icke ansett sig
under nu rådande ekonomiska förhållanden kunna tillstyrka en höjning utöver
det anslagsbelopp, som nu utgår.

Med hänsyn till den gagnande insats, som arbetarnas bildningsförbund
gjort i folkbildningsarbetet, anser riksdagen förbundet vara förtjänt av ett
högre understöd än vad Eders Kungl. Maj:t nu föreslagit. Riksdagen, som
funnit goda skäl föreligga för det motionsvis gjorda yrkandet, har, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till ovanberörda motion,
såsom bidrag till arbetarnas bildningsförbund för bestridande av dess organisations-
och administrationskostnader för budgetåret 1924—1925 anvisat
ett extra anslag av 26,000 kronor, att utgå under villkor, att förbundet visar
sig för ändamålet för samma tid disponera från annat håll bekomna medel
till minst lika stort belopp som statsbidraget, och i övrigt enligt de bestämmelser,
Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

181:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 191) föreslagit riksdagen att såsom
bidrag till täckande av kostnaderna för de föreläsningskurser, som från universiteten
i Uppsala och Lund varda på begäran vare sig av institution, som ej
åtnjuter särskilt till populärvetenskapliga föreläsningar beviljat statsunder -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

117

stöd, eller av viss kommun eller enskild person anordnade att under tiden
1 juli 1924—30 juni 1925 eller senare hållas utom universitetsstäderna, anvisa
för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor,
varav 7,000 kronor till Uppsala universitet och 3,000 kronor till Lunds universitet,
att utgå under villkor att den, som begärt föreläsning, tillskjuter
för täckande av föreläsarens resekostnader och arvode minst lika stort belopp
som statsbidraget.

Såsom bidrag till täckande av kostnaderna för de föreläsningskurser, som
från universiteten i Uppsala och Lund bleve på begäran vare sig av institution,
som ej åtnjöte särskilt till populärvetenskapliga föreläsningar beviljat
statsunderstöd, eller av viss kommun eller enskild person anordnade att under
tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 eller senare hållas utom universitetsstäderna,
har riksdagen för budgetåret 1923—1924 anvisat ett extra reservationsanslag
av 14,500 kronor, därav 10,000 kronor till Uppsala universitet
och 4,500 kronor till Lunds universitet, att utgå under villkor att den, som
begärt föreläsning, tillsköte för täckande av föreläsarens resekostnad och arvode
minst lika stort belopp som statsbidraget. Från båda universiteten har
nu begärts, för universitetet i Uppsala 10,000 kronor och för universitetet i
Lund 4,500 kronor, alltså enahanda belopp som för ändamålet anvisats för
budgetåret 1923—1924.

Departementschefen har emellertid begränsat kraven till 10,000 kronor,
därav 7,000 kronor till Uppsala universitet och 3,000 kronor till Lunds universitet.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla vad Eders Kungl. Maj:t i nu förevarande
hänseende föreslagit och har alltså, såsom bidrag till täckande av kostnaderna
för de föreläsningskurser, som från universiteten i Uppsala och Lund
varda på begäran vare sig av institution, som ej åtnjuter särskilt till populärvetenskapliga
föreläsningar beviljat statsunderstöd, eller av viss kommun
eller enskild person anordnade att under tiden 1 juli 1924—30 juni 1925
eller senare hållas utom universitetsstäderna, anvisat för budgetåret 1924—
1925 ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor, varav 7,000 kronor till
Uppsala universitet och 3,000 kronor till Lunds universitet, att utgå under
villkor att den, som begärt föreläsning, tillskjuter för täckande av föreläsarens
resekostnad och arvode minst lika stort belopp som statsbidraget.

182:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 192) föreslagit riksdagen att såsom
bidrag till bestridande av kostnaderna för de föreläsningskurser, som äro
avsedda att under sommaren 1924 eller senare vid universitetet i Uppsala
anordnas för allmänheten, anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 9,000 kronor.

Vid olika tillfällen har riksdagen anvisat särskilda anslag för hållande av
dylika s. k. sommarkurser dels i Uppsala, dels i Stockholm, dels i Lund, dels
ock i Göteborg.

118

Bik sdag ens skrivelse Nr 8 A.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kung! Maj:ts
förslag, har såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för de föreläsningskurser,
som äro avsedda att under sommaren 1924 eller senare vid
universitetet i Uppsala anordnas för allmänheten, anvisat för budgetåret
1924—1925 ett extra reservationsanslag av 9,000 kronor.

183:o) I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:72 och II: 115)
har hemställts, att riksdagen ville för budgetåret 1924—1925 till anordnande
av s. k. universitetscirklar anvisa ett extra anslag av 6,500 kronor att fördelas
enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t därom meddelar.

Till stöd för berörda förslag har anförts följande:

Ett av de värdefullaste uppslagen i folkbildningskommitténs arbete var
startandet av tvenne universitetscirklar i nationalekonomi. Kommittén avsåg
därigenom ett försök att utröna, huruvida den i alla länders folkbildningsarbete
uppmärksammade engelska folkbildningsformen med »university tutorial
classes» vore lämplig för våra svenska förhållanden.

Förslag till organisation av denna verksamhet har av de sakkunniga utarbetats
tillsammans med representanter från universiteten.

Folkbildningskommittén har föreslagit samma anordning för de svenska
universitetscirklarna som den för Englands »tutorial classes» gällande, med
det undantaget, att de svenska cirklarna i allmänhet skulle bli tvååriga i
stället för treåriga. Fortsättningscirklar utöver de två åren skulle dock vara
berättigade till vanligt statsanslag. I undantagsfall skulle ettårig studiecirkel
kunna erkännas som universitetscirkel och få anslag till sådan.

Statens anslag skulle utgå med två tredjedelar av lärararvodet (1,800
kronor) således med 1,200 kronor för varje år.

Universitetscirkelns arbetsår skulle omfatta 24 veckor av vinterhalvåret
med sammanträde en gång i veckan, varvid första timmen ägnades åt ledarens
föreläsning, andra timmen åt seminarieövning. Deltagarna skulle vara
skyldiga att efter lärarens anvisning utarbeta skriftliga uppsatser.

Högsta ledningen skulle tillkomma universitetens folbildningsavdelningar.
Dessa skulle bestå av fem representanter för universitetet, valda av den
akademiska församlingen, och fem för de stora folkbildningsorganisationerna
i landet (en för vardera av Sveriges allmänna biblioteksförening, föreläsningsförbundens
riksorganisation, arbetarnas bildningsförbund och goodtemplarorden
[I. O. G. T.] samt en gemensam för övriga statsunderstödda riksförbund
av studiecirklar). Dessutom skulle universitets rektor vara självskriven
ordförande.

De sakkunniga hava starkt understrukit den stora betydelse dessa universitetscirklar
skulle få för det ekonomiska upplysningsarbete, för vilket riksdagen
visat sitt särskilda intresse genom att i skrivelse 1920 begära utredning
»i vad mån och på vad sätt staten kan medverka till att under och efter
skoltiden insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen må kunna
systematiskt meddelas i större utsträckning än som nu i allmänhet sker.»

En enda sådan studiecirkel kan åtminstone på platser med tätare befolkning
ge ledning för systematiska studier långt utanför den egna kretsen.
Av rätt stor betydelse är också, att universitetscirklarnas medlemmar efter
genomgången kurs säkert själva i stor utsträckning torde bli utnyttjade som
ledare för studiecirklar i nationalekonomi bland sina föreningars medlemmar.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 119

Prof. E. Sommarin hur om don av honom ledda cirkeln avgivit följande
redogörelse:

»Med tvekan åtog jag mig att under månaderna september—- december
1922 och januari—april 1923 leda en studiecirkel i nationalekonomi i Malmö,
vars medlemmar skulle utväljas bland personer, som tidigare deltagit i cirkelarbete
under ett eller flera år, bl. a. i nationalekonomi, och därvid ådagalagt
intresse för självstudier. Antalet medlemmar begränsades till 25. Enligt
planen borde jag varje tisdag kl. 7—8 e. m. hålla eu föreläsning med
tillträde för allmänheten i Johannesskolans stora säl, och det ålåg cirkelmedlemmarna
att turvis två och två referera denna föreläsning med tillgodogörande
av anvisad litteratur och de synpunkter på ämnet, som framkommo
under förnyad genomgång av detsamma vid cirkelsammanträde omedelbart
efter varje föreläsning i skolans lärarerum kl. 8—9 e. m. Föreläsningarna måste
emellertid börja med kvart (kl. 7,15) och kunde ej sällan räcka till 8,30,
varefter cirkelns sammanträde vanligen utsträcktes till kl. 10. Givetvis måste
aftnarna bliva tämligen ansträngande för personer med daglig sysselsättning.
De sammanlagt 25 föreläsningarna följdes av eu talrik publik (genomsnittstal
c:a 160) och av cirkelmedlemmarna med stor regelbundenhet. En deltagare från
ett avlägset industrisamhälle, som måste cykla en mil och sedan fara på tåg
till sammanträdena (Staffanstorp—Lund—Malmö), föll snart ifrån, liksom en
medarbetare i arbetartidningen, som ansåg sig kunna referera förut, och en
deltagare förbjöds i början av andra terminen av läkare att anstränga sig
med extra studiearbete. I slutet av andra terminen förflyttades en deltagare
till Stockholm. De övriga fortsatte, med förfall för en eller två på grund
av särskilda uppdrag (underhandlingsdelegerade vid löneförhandlingar å annan
ort o. s. v.) vid ett eller annat tillfälle. Vid ett av de senare sammanträdena
under andra terminen voro fem frånvarande av skilda anledningar.

En viss ojämnhet i förutsättningarna för att tillgodogöra sig kursen blev
tidigt märkbar bland deltagarna, men något mera än halva antalet av dem
visade sig väl kvalificerade för grundligare självstudier, och om man i fråga
om några av dessa bortser från formella brister i skriftlig framställning, utgjorde
dessa begåvade och belästa män med sina vidsträckta praktiska erfarenheter
och sin personliga mogenhet (30 ä 40 år) ett mycket gott urval
för överläggningar om teori och praxis i folkhushållningen, baserade på valda
kapitel ur min populärvetenskapliga lärobok i nationalekonomi.

De vetenskapliga premisserna av fakta och kombinationer av fakta mottogos
måhända med större förståelse än slutsatserna, som i talrika fall måste
peka i annan riktning, än man inom den organiserade arbetarvärlden måhända
ofta antar eller kunde önska. Flertalet av cirkelmedlemmarna tillhöra
sedan ungdomen arbetarpartiet, och flera av dem äro innehavare av
partiets förtroendeposter. En naturlig benägenhet att finna vetenskaplig verikation
av förutfattade meningar har ofta kunnat spåras i cirkelns debatter
och i de mera självständiga inslagen i referaten av föreläsningarna. Överläggningarna
inom cirkeln ha därigenom icke sällan gett uppslag till kritik
och antikritik, som varit av stort intresse. På det hela taget tror jag mig
hava konstaterat ett växande intresse för att förstå verkligheten och de vetenskapliga
förklaringarna av verkligheten förutsättningslöst och utan hänsyn
till huruvida konsekvenserna synas förenliga med politiska åskådningar och
syften. Hos de främsta cirkelmedlemmarna, om man till dem här för dem,
som gjort sig mest gällande genom förträffligheten i sina referat och inlägg
i debatterna, är påtagligt dominerande det rent intellektuella intresset, och

120 Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

detta har i växande grad förmått ge cirkelarbetet karaktär av universitetsarbete.

0 Med ingången av hösten 1923 har cirkelarbetet återupptagits efter en i
så måtto förändrad plan, att medlemmarna två och två turvis till sammanträdena
medföra självständigt utarbetade uppsatser i ämnet för föreläsningen
och föredraga dessa, innan debatten i ämnet börjar. Därmed har arbetet
mera närmat sig de s. k. seminarieövningarna vid universitetet. Tydligen
kommer kärntruppen bland cirkelmedlemmarna därmed att träda helt i förgrunden,
och det torde kunna befaras, att urvalet gör sig gällande även i
fråga om deltagarskapets vidhållande.

Min egen tvekan om universitetscirkelsystemets genomförbarhet och min
tidvis måhända förklarliga ansträngdhet av tisdagsarbetet ha förbytts i eu
bestämd övertygelse om lämpligheten och behövligheten av denna form för
folkbildningsarbetet, för vilken jag skulle känna mig entusiasmerad, om samarbetet
mellan universitetsläraren och cirkelmedlemmarna kunde begränsas
till ett urval, sådant som jag funnit inom den här nämnda kärntruppen.

Min oerfarenhet vid starten av universitetscirkeln 1922—1923 lät mig
räkna med, att antagandet av de 25 medlemmarna skulle innebära urvalet
av eu sådan kärntrupp, men det rätta urvalet kan säkerligen göras först
under cirkelarbetet. Det hade måhända varit bättre att börja med 50 och
efter eu termin utskilja de 25 genom cirkelledarens övervägande inflytelse.
Säkerligen bör eu universitetscirkel också snarare hålla sig till 25- ä 35-åringar än 35- ä 45-åringar.

Emil Sommarin.»

De nu på andra året arbetande två universitetscirklarna i nationalekonomi
kunna anses som en löftesrik inledning till realiserandet i ej obetydlig utsträckning
av riksdagens uttalade önskan om vidgat och fördjupat folkupplysningsarbete
i ekonomiska frågor. Men när de avslutat sin verksamhet,
torde inga medel stå till förfogande för en fortsatt utveckling av denna bildningsform.
Då de sakkunniga på våren 1922 lyckades anskaffa medel för
dessa båda cirklar genom frikostigt tillmötesgående från Knut och Alice
Wallenbergs stiftelse och Längmanska kulturfonden, hoppades de, att deras
förslag skulle föreligga färdigt i så god tid, att riksdagen kunde fatta beslut
om medel för den fortsatta utvecklingen, om dessa försök visat sig fylla de
på dem ställda förväntningarna.

Att på privat väg åstadkomma garantier för understöd åt nya universitetscirklar
torde nu stöta på mycket stora svårigheter. Därför våga vi nu
ifrågasätta, att riksdagen i denna fråga ville besluta en provisorisk åtgärd,
varigenom verksamheten räddas från att gå till spillo. Detta kunde lämpligen
ske sålunda, att riksdagen för nästa år ställde 6,500 kronor till Kungl.
Maj:ts förfogande för anordnande av fem universitetscirklar, varav högst
tre i annat ämne än nationalekonomi. Anordnandet kunde omhänderhavas
av en styrelse bestående av universitetslärare och representanter för de
största studiecirkelorganisationerna.

1 anledning av en utav riksdagen år 1920 begärd utredning, i vad mån
och på vad sätt staten kunde medverka till att under och efter skoltiden
insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen skulle kunna systematiskt
meddelas i större utsträckning än som nu i allmänhet skedde, upptog
folkbildningskommittén bland sina förslag anordnande av två s. k. universitetscirklar
i nationalekonomi. Universitetscirkelns arbetsår skulle om -

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

121

fatta 24 veckor av vinterhalvåret med sammanträde en gång i veckan, varvid
första timmen skulle ägnas åt ledarens föreläsning och andra timmen åt seminarieövning.
Högsta ledningen skulle tillkomma universitetens folkbildningsavdelningar.
Statens anslag skulle utgå mod två tredjedelar av lärararvodet
(1,800 kronor) eller alltså med 1,200 kronor för år och universitetscirkel.

Denna form av folkbildningsarbetet har allaredan kommit till stånd, i det
att genom enskilda medel två uuiversitetscirklar i nationalekonomi sedan ett
par år varit i verksamhet. För en fortsatt verksamhet i sistnämnda hänseende
lära några medel från enskilt håll ej längre vara att påräkna, liksom
ej heller till en utvidgning av universitetscirklar i andra ämnen än nationalekonomi.

Den verksamhet, för vilken motionärerna påkalla statsunderstöd, avser ett
fördjupat folkbildningsarbete i ekonomiska spörsmål, och är enligt riksdagens
förmenande av en stor allmännyttig betydelse. Det är av vikt, att det arbete,
som på detta område redan begynt, icke bliver av brist på medel
nedlagt. Motionerna påkalla icke ingripande för understödjande av något
nytt och oprövat utan avse allenast att trygga tillvaron och fortbeståndet av
en folkbildningsrörelse, som visat sig nyttig och gagnelig. Riksdagen har,
vid anförda förhållanden och då ett föregripande av folkbildningskommitténs
förslag icke härigenom kan anses ske, funnit starka skäl föreligga att medverka
till åtgärder, varigenom verksamheten med universitetscirklar skulle möjliggöras
även för budgetåret 1924—1925 på de två platser, där en sådan
verksamhet redan är i gång. De härför erforderliga medlen kunna beräknas
till 2,600 kronor. Riksdagen får förty anmäla, att riksdagen, i anledning
av ovanberörda motioner, till anordnande av två s. k. universitetscirklar
anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 2,600 kronor att fördelas
enligt de närmare bestämmelser, Eders Kung! Maj:t finner gott meddela.

184:o) Eders Kung! Maj:t har (punkt 193) föreslagit riksdagen att

ej mindre till undervisnings- och upplysningsverksamhet till nykterhetens
främjande anvisa för budgetåret 1924—1925, att utgå av statsverkets fond
av rusdrycksmedel:

dels ett extra anslag av 135,000 kronor, att under de villkor, som av
Eders Kungl. Maj:t prövas lämpliga, utgå till de av departementschefen i
statsrådsprotokollet omförmälda ändamål med högst de av departementschefen
angivna belopp;

dels ock till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande
i enlighet med de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt fastställa, ett extra reservationsanslag av 27,000 kronor;

än även medgiva, att möjligen uppkommande besparingar på de till anordnande
av en social fortbildningskurs för lärare, folkskolinspektörer m. fl.

122

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

samt av en allmän utbildningskurs för studie- och ungdomsledare m. fl. avsedda
medel må, enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmande, användas till
anskaffande och revision av materiell för nykterhetsundervisningen.

I samband härmed har riksdagen till behandling i hithörande delar förehaft
två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:160 och II: 230),
vari bland annat och så vitt nu är fråga föreslagits,

l:o) att riksdagen för sin del måtte till undervisnings och upplysningsverksamhet
för nykterhetens främjande anvisa för budgetåret 1924—1925
a) ett extra anslag av 155,000 kronor, varav skulle under de villkor, som
av Eders Kungl. Maj:t prövas lämpliga, utgå till nedan angivna ändamål
med högst följande belopp:

till främjande av centralförbundets för nykterhetsunder -

visning verksamhet.........................kronor 18,000: —

» underhåll och skötsel av centralförbundets för nyk terhetsundervisning

bibliotek.................. » 1,000: —

» anordnande under år 1925 av en social fortbildningskurs
för lärare, folkskolinspektörer m. fl..... » 40,000: —

» anordnande under år 1925 av en allmän utbildnings kurs

för studie- och ungdomsledare m. fl......... » 16,500: —-

» främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T. studie-
och ungdomsverksamhet.................. » 26,000: —

» främjande av Sveriges blåbandsförenings studie- och

ungdomsverksamhet.....................'' . . . » 6,000: —

» främjande av’Nationaltemplarordens studie- och ungdomsverksamhet
........................... » 7,500: —

» främjande av nykterhetsföreningen Vita bandets studie-
och ungdomsverksamhet................. » 3,000: —

» främjande av nykterhetsorden Verdandis studie- och

ungdomsverksamhet......................... » 3,000: —

» främjande av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds
verksamhet................... » 6,000: —

» främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds verksamhet
.................................. » 4,500: —

» understöd för utgivande av en tidskrift för nykter hetsfrågans

studium......................... » 3,500: —

» kungl. skolöverstyrelsen för avlöning av den hos överstyrelsen
anställde konsulenten för nykterhetsundervisning
och nykterhetsupplysning ................ » 2,500: —

b) till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande
i enlighet med de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
fastställa, ett extra reservationsanslag å 60,000 kronor.

2:o) att riksdagen vid ett bifall till ovannämnda förslag ville medgiva, att

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

123

möjligen uppkommande besparingar på de till anordnande av en social fortbildningskurs
för lärare, folkskoliuspektörer in. 11. samt av eu allmän utbildningskurs
för studie- och ungdomsledare m. fl. avsedda medel må, enligt
Eders Kungl. Maj:ts bestämmande, användas till anskaffande och revision
av materiell för nykterhetsundervisningen.

1923 års riksdag har till undervisnings- och upplysningsverksamhet för
nykterhetens främjande anvisat för budgetåret 1923—1924:

dels ett extra anslag av 135,000 kronor, att under de villkor, som av
Eders Kungl. Maj:t prövades lämpliga, utgå till nedan angivna ändamål med

högst följande belopp:

till främjande av centralförbundets för nykterhetsundervis ning

verksamhet..........................kronor 20,000: —

» underhåll och skötsel av centralförbundets för nykter hetsundervisning

bibliotek.................... » 1,000: —

» anordnande under år 1924 av en social fortbildningskurs
för lärare, folkskolinspektörer m. fl.......... » 41,500: —

» anordnande under år 1924 av en allmän utbildningskurs
för studie- och ungdomsledare m. fl......... » 19,000: —

» främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T. studie och

ungdomsverksamhet.......... » 21,000: —

» främjande av Sveriges blåbandsförenings studie- och

ungdomsverksamhet.......................... » 6,000: —

» främjande av Nationaltemplarordens studie- och ungdomsverksamhet
.......................... » 7,500: —

» främjande av nykterhetsföreningen Vita bandets studie-
och ungdomsverksamhet.................. » 3,000: —

» främjande av nykterhetsorden Verdandis studie- och ungdomsverksamhet.

........................ » 3,000: —

» främjande av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds
verksamhet..................... » 6,000: —

» främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds verksamhet
.................................. » 4,500: —

» understöd för utgivande av en tidskrift för undervisnings-
och upplysningsverksamheten för nykterhetens
främjande................................ » 2,500: —

dels ock till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens

främjande i enlighet med de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kunde finna
lämpligt fastställa, ett extra reservationsanslag å 27,000 kronor.

Enligt departementschefens i statsrådsprotokollet gjorda uttalande innebär
Eders Kungl. Maj:ts förslag en sänkning av anslagsposterna till den sociala fortbildningskursen
för lärare, folkskolinspektörer m. fl. till 40,000 kronor, till den
allmänna utbildningskursen för studie- och ungdomsledare m. fl. till 16,500

124

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

kronor och till centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet till

18,000 kronor. Däremot skulle anslagsposten till främjande av Sveriges
storloges av I. O. G. T. studie och ungdomsverksamhet höjas till 26,000
kronor och posten till understöd för utgivande av en tidskrift för undervisnings-
och upplysningsverksamheten för nykterhetens främjande höjas
till 3,500 kronor. Slutsumman skulle sålunda bibehållas vid det belopp,
varmed den för närvarande budgetår bestämts. Det till föreläsnings- och
instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande ifrågasatta anslaget är
till beloppet lika med vad för innevarande budgetår till samma ändamål
utgår. Vidare tillstyrker departementschefen att besparingar å posterna till
nämnda båda kurser måtte få användas till anskaffande och revision av
materiell för nykterhetsundervisningen.

Det motionsvis gjorda yrkandet, i vad nu är fråga, Överensstämmer med vad
sålunda av departementschefen föreslagits med undantag dels av att i nu förevarande
sammanhang upptagits ett anslag a 2,500 kronor till den hos skolöverstyrelsen
anställde konsulenten för nykterhetsundervisning dels ock av
att anslaget till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens
främjande föreslagits till ett till 60,000 kronor förhöjt belopp.

Riksdagen finner bärande skäl vara av departementschefen anförda för den
förändrade fördelningen av det ifrågasatta anslaget å 135,000 kronor. Det
i motionerna framställda yrkandet om uppförande bland här förekommande
anslagsposter av arvode å 2,500 kronor till skolöverstyrelsens konsulent för
nykterhetsundervisningen står i överensstämmelse med vad riksdagen ovan
under punkten 93 anfört. Ifrågavarande anslag bör därför upptagas till
ett belopp av 137,500 kronor. Mot den föreslagna användningen av besparingarna
å anslagsposterna till den sociala fortbildningskursen och allmänna
utbildningskursen har riksdagen ej något att erinra.

På de i motionerna anförda skäl har riksdagen ansett sig böra bevilja
ett belopp av 60,000 kronor till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för
nykterhetens främjande.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen

dels i anledning Eders Kungi. Maj:ts förslag och ovanberörda motioner,
i vad nu är fråga, till undervisnings- och upplysningsverksamhet för nykterhetens
främjande anvisat för budgetåret 1924—1925, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel, ett extra anslag av 137,500 kronor att under de
villkor, som av Eders Kungl. Maj:t prövas lämpliga, utgå till nedan angivna
ändamål med högst följande belopp:
till främjande av centralförbundets för nykterhetsundervis -

ning verksamhet............................kronor 18,000: —

» underhåll och skötsel av centralförbundets för nykterhetsundervisning
bibliotek..................... » 1,000: —

» anordnande under år 1925 av en social fortbildningskurs

för lärare, folkskolinspektörer m. fl............... » 40,000: —-

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

125

till anordnande under år 1925 av en allmän utbildningskurs
för studie- och ungdomsledare in. fl..........kronor 16,500: —

-» främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T. studie och

ungdomsverksamhet...................... » 26,000: —

» främjande av Sveriges blåbandsförenings studie- och

ungdomsverksamhet......................... » 6,000: —

» främjande av Nationaltemplarordens studie- och ungdomsverksamhet
............................ » 7,500: —

» främjande av nykterhetsföreningens Vita bandets studie och

ungdomsverksamhet...................... » 3,000: —

» främjande av nykterhetsorden Verdandis studie- och

ungdomsverksamhet......................... » 3,000: —

» främjande av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds
verksamhet...................... » 6,000: —

» främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds verksamhet
................................... » 4,500: —

» understöd för utgivande av en tidskrift för undervisnings-
och upplysningsverksamheten för nykterhetens

främjande ................................ » 3,500: —

» arvode åt den hos skolöverstyrelsen anställde konsulenten
för nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning.
.................................. » 2,500: —

dels i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till ovanberörda
motioner, i nu förevarande delar, till föreläsnings- och instruktionsverksamhet
för nykterhetens främjande i enlighet med de bestämmelser,
Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt fastställa, anvisat för budgetåret 1924
—1925 ett extra reservationsanslag av 60,000 kronor att likaledes utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel;

dels ock med bifall till såväl Eders Kungl. Maj:ts förslag som förenämnda
motioner, i vad nu är fråga, medgivit, att möjligen uppkommande besparingar
på de till anordnande av en social fortbildningskurs för lärare, folkskolinspektörer
m. fl. samt av en allmän utbildningskurs för studie- och ungdomsledare
m. fl. avsedda medel må, enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmande,
användas till anskaffande och revision av materiell för nykterhetsundervisningen.

185:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 194) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till understöd
åt föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten, samt till
inspektion av ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag å 57,000 kronor.

Åtgärder för
fysisk utbildning.

126 Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

186:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 195) föreslagit riksdagen att dels till
bestridande av utgifterna för statens biografbyrå för budgetåret 1924—1925
anvisa ett extra reservationsanslag av 60,500 kronor att direkt utgå av avgifter
för granskning av biografbilder;

dels ock medgiva, att reservation, som kan uppkomma å nämnda anslag,
må i den omfattning, Eders Kungl. Maj:t prövar lämpligt, användas till befrämjande
av sådana i samband med kinematografien stående ändamål, som
Eders Kungl. Maj:t finner vara förtjänta av understöd.

Den föreslagna ökningen å ifrågavarande anslag från för innevarande
budgetår utgående 60,000 kronor avser beredande av ett personligt lönetillägg
å 500 kronor åt en ordinarie granskningsman vid biografbyrån.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, har

dels till bestridande av utgifterna för statens biografbyrå för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 60,500 kronor att direkt
utgå av avgifter för granskning av biografbilder;

dels ock medgivit, att reservation, som kan uppkomma å nämnda anslag,
må i den omfattning, Eders Kungl. Maj:t prövar lämpligt, användas till
befrämjande av sådana i samband med kinematografien stående ändamål,
som Eders Kungl. Maj:t finner vara förtjänta av understöd.

187:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 197) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1924—1925 anvisa dels till ersättning åt postverket för dess bestyr med
statens räntefria studielån ett extra förslagsanslag av 1,500 kronor; dels ock
till bestridande av kostnaderna för den nämnd, som under år 1925 må
komma att handlägga ärenden rörande omförmälda lån, ett extra anslag av
4,500 kronor.

Förstnämnda anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1,250 kronor,
och för det senare ändamålet utgår för samma budgetår ett förslagsanslag
av 5,000 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Majrts
förslag, har fördenskull för budgetåret 1924—1925 anvisat

dels till ersättning åt postverket för dess bestyr med statens räntefria
studielån ett extra förslagsanslag av 1,500 kronor;

dels ock till bestridande av kostnaderna för den nämnd, som under år
1925 må komma att handlägga ärenden rörande omförmälda lån, ett extra
anslag av 4,500 kronor.

Åtgärder för fysisk utbildning.

188:o) I enlighet med Eders Kungl. Majrts förslag (punkt 198) har riksdagen,
i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, anvisat för budgetåret
1924—1925

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

127

dels till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. ett extra
anslag av 4,010 kronor, att utgå med den fördelning, som av Eders Kungl.
Maj:t bestämmes;

dels och till inköp av litteratur och bokbindning vid institutets bibliotek
ett extra reservationsanslag av 600 kronor.

189:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 199) föreslagit riksdagen att till understödjande
av idrotten anvisa för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av

90,000 kronor, därav till svenska gymnastikförbundet 40,000 kronor, att utgå
på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.

Riksdagen, som funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, har
till understödjande av idrotten anvisat för budgetåret 1924—1925 ett extra
anslag av 90,000 kronor, därav till svenska gymnastikförbundet 40,000
kronor, att utgå på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.

190:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 200) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum, till understödjande
av skididrotten bland ungdomen anvisat för budgetåret 1924—1925
ett extra anslag av 20,000 kronor, att utgå på de villkor, Eders Kungl. Maj:t
kan finna gott bestämma.

Understöd åt vetenskap, vitterhet och konst m. m.

191:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 201) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum, till svenska
fornskriftsällskapet för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag
av 2,000 kronor, under villkor att sällskapet kostnadsfritt för statens
räkning avlämnar 150 exemplar av sina under år 1924 utgivna arbeten.

l92:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt
202) har riksdagen, i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum,
till understöd åt samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens
historia för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag
av 1,000 kronor, under villkor att samfundet till ecklesiastikdepartementet
avlämnar 50 exemplar av den för år 1924 avsedda publikationen.

193:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 203) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923—-1924 ägt rum, till understödjande
av svenska vitterhetssamfundets verksamhet under år 1924 anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag av 2,000 kronor, att
utgå på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.

Understöd åt
vetenskap,
vitterhet och
konst m. in.

128

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

194:o) Sedan riksdagen år 1922 till årliga understöd under åren 1923—-1925 åt inhemska skönlitterära författare av utmärkt förtjänst beviljat ett
anslag av 60,000 kronor att efter grunder och på villkor, som av Eders Kung!
Maj:t bestämmas, efter sakkunnigas hörande av Eders Kungl. Maj:t fördelas
mellan därav förtjänta vitterhetsidkare dels såsom fasta, dels i form av för viss
tid givna understöd, samt av ifrågavarande anslag anvisat på extra stat för
tiden 1 januari—30 juni 1923 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av

10,000 kronor och för budgetåret 1923—1924 ett belopp av 20,000 kronor,
har Eders Kungl. Maj:t (punkt 204) föreslagit riksdagen att av ovannämnda
anslag för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 20,000 kronor.

Riksdagen har av det år 1922 till årliga understöd under åren 1923—
1925 åt inhemska skönlitterära författare av utmärkt förtjänst beviljade anslaget
av 60,000 kronor, att användas enligt av riksdagen angivna grunder
och villkor, för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 20,000 kronor.

195:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 205) föreslagit riksdagen att för bestridande
av sådana kostnader för ortnamnskommittén, som föranledas av kommitténs
arbeten för behandling av till kommittén inkomna framställningar
rörande tillfälliga namnregleringsärenden samt för färdigställande för tryckning
av vissa korrektur till kommitténs länsundersökningar, för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär en sänkning av anslaget med 1,000
kronor, från 4,000 kronor, med vilket belopp anslaget utgår för budgetåret
1923—1924.

Riksdagen har för bestridande av sådana kostnader för ortnamnskommittén,
som föranledas av kommitténs arbeten för behandling av till kommittén inkomna
framställningar rörande tillfälliga namnregleringsärenden samt för
färdigställande för tryckning av vissa korrektur till kommitténs länsundersökningar,
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 3,000
kronor.

196:o) Sedan 1919 års lagtima riksdag såsom understöd åt docenten Olof
Östergren för fullföljande och avslutande under åren 1920—1929 av hans
arbete »Nusvensk ordbok» beviljat ett anslag av 56,000 kronor och därav
anvisat på extra stat såsom särskilda förslagsanslag, högst, för vart och ett
av åren 1920, 1921 och 1922 5.000 kronor, för förra halvåret 1923 2,500
kronor och för budgetåret 1923—1924 5,500 kronor, under villkor att Östergren
till ecklesiastikdepartementet avlämnade det antal exemplar, som av
Eders Kungl. Maj:t bestämdes, av dels dittills utkomna, dels ock under anslagsåret
utkommande häften av ifrågavarande ordbok, har Eders Kungl.
Maj:t (punkt 206) föreslagit riksdagen att av det år 1919 beviljade anslaget
å 56,000 kronor för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 6,000
kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A

129

Enligt den ursprungliga planen för fördelningen av det av riksdagen beviljade
anslaget å 56,000 kronor skulle för vart och ett av de fyra första
åren utgå 5,000 kronor och för ett vart av de återstående 6,000 kronor.
Kalenderåret 1923 var det fjärde av de år, för vilka ett anslag av 5,000
kronor beräknats, och för budgetåret 1924—1925 skulle alltså enligt denna
plan beräknas 6,000 kronor.

Riksdagen har av det år 1919 såsom understöd åt docenten Olof Östergren
för fullföljande och avslutande under åren 1920—1929 av hans arbete
»Nusvensk ordbok» beviljade anslaget å 56,000 kronor för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra anslag av 6,000 kronor.

197:o) Eders Kungl. Maj:t bar (punkt 207) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra anslag av 5,000 kronor att på de villkor,
Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, användas till understöd
för utgivande under år 1924 av tidskriften »Svenska landsmål och svenskt
folkliv».

Anslaget utgår för budgetåret 1923—1924 med ett belopp av 6,000 kronor.
Riksdagen, som ej har något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
har för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 5,000 kronor att
på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, användas
till understöd för utgivande under år 1924 av tidskriften »Svenska landsmål
och svenskt folkliv».

198:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 208) föreslagit riksdagen att till
fortsatt systematisk undersökning avj svenska folkmål för budgetåret 1924
—1925 anvisa ett extra reservationsanslag av 22,000 kronor, att utgå på de
närmare villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.

För budgetåret 1923—1924 utgår för ifrågavarande ändamål ett anslag
av 26,000 kronor.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag och får
alltså anmäla, att riksdagen till fortsatt systematisk undersökning av svenska
folkmål för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av

22,000 kronor, att utgå på de närmare villkor, Eders Kungl. Maj:t kan
finna lämpligt bestämma.

199:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 209) föreslagit riksdagen att till systematisk
undersökning av sydsvenska folkmål för budgetåret 1924—1925
anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000 kronor att utgå på de närmare
villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.

För budgetåret 1923—1924 utgår för ändamålet ett anslag av 3,500 kronor.
Riksdagen har till systematisk undersökning'' av sydsvenska folkmål
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag av 3,000
kronor att utgå på de närmare villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt bestämma.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 8 A.

130

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

200:o) Eders Kung! Maj:t har (punkt 210) föreslagit riksdagen att till understöd
för utgivande av ordbok över Gotlands folkmål för budgetåret 1924
—1925 anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor,'' att utgå på de villkor, Eders
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.

I anledning av en vid 1899 års riksdag väckt motion beviljade nämnda
års riksdag för åstadkommande av en utförlig ordbok över Gotlands folkmål
ett anslag av 5,500 kronor och anvisade därav på extra stat för år 1900
1,100 kronor att utgå på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kunde finna skäligt
bestämma. För vart och ett av åren 1901—1904 anvisades därefter 1,100
kronor för ändamålet. De hittills anvisade medlen hava, jämte bidrag,
som Gotlands läns landsting ställt till förfogande, använts för samlande och
ordnande av material samt för påbörjande av den s. k. Säveska ordbokens
redigering.

Eders Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning avser beredande av
medel till tryckning av fortsättningen av nämnda ordbok. Enligt vad departementschefen
meddelat, är ordbokens tryckning avsedd att utsträckas över
en längre tid, varför medel därför endast så småningom skulle behöva
ställas till förfogande, och dessutom, av allt att döma, till relativt blygsamma
belopp.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, har
alltså till understöd för utgivande av ordbok över Gotlands folkmål för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra anslag av 1,000 kronor, att utgå på
de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.

201 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 211) har riksdagen,
i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum, till utredigering
i tryckfärdigt skick av framlidne revisionssekreteraren Nils Anderssons efterlämnade
sambngar av äldre svensk folkmusik anvisat för budgetåret 1924
—1925 ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor, att utgå på de villkor,
som av Eders Kungl. Maj:t bestämmas.

202:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 212) föreslagit riksdagen att till främjande
av föreningen Pietas verksamhet under år 1924 anvisa för budgetåret
1924-—1925 ett extra anslag av 1,500 kronor, under villkor att föreningen
till statens historiska museum med äganderätt överlämnar genom föreningens
försorg utförda fotografier, register och beskrivningar över behandlade
föremål.

Anslaget utgår för budgetåret 1923—1924 med 2,000 kronor. Riksdagen
har till främjande av föreningen Pietas verksamhet under år 1924 anvisat
för budgetåret 1924—1925 ett extra anslag av 1,500 kronor, under villkor att
föreningen till statens historiska museum med äganderätt överlämnar genom
föreningens försorg utförda fotografier, register och beskrivningar över behandlade
föremål.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A. 131

203:o) Uti en inom riksdagen väckt motion (II: 101) liar hemställts, att
riksdagen såsom bidrag till fortsatt utgivande av det av riksantikvarien S.
Curman och professorn J. Roosval påbörjade, med stöd av vitterhetsakademien
utgivna verket »Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium», ville
anvisa på extra stat för budgetåret 1924—1925 ett reservationsanslag av

15.000 kronor, att utgå på de närmare villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna
skäl bestämma.

Till stöd för sin hemställan anföres i motionen följande:

»Riksdagen har för åren 1914—1922 i enlighet med Kungl. Maj:ts propositioner
beviljat anslag att användas till möjliggörande av fortsatt utgivande
av verket Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, utgivet av S.
Curman och J. Roosval. Anslagen hava utgått med 10,000 kronor under
1914, med 5,000 kronor under 1915, med 7,500 kronor under 1916, med

10.000 kronor under 1917—1919, med 20,000 kronor under 1920—1922.
På grund av de statsfinansiella svårigheterna under de sista åren, har Kungl.
Maj:t ej ansett sig kunna framlägga förslag om anslag varken för första
halvåret 1923 eller för budgetåret 1923—1924. Ej heller i den nu framlagda
statsverkspropositionen finnes något anslag upptaget för arbetet Sveriges
Kyrkor.

Det ifrågavarande verket måste emellertid anses vara av den stora allmänna
betydelse, att dess fullföljande utan avbrott är ett verkligt stort
svenskt kulturintresse. Ett i tryck utgivet, illustrerat, beskrivande, vetenskapligt
inventarium över våra svenska kyrkobyggnader och dessas för vårt
lands konst- och kulturhistoria så ytterst värdefulla lösa föremål har länge
varit ett önskemål bland historiskt intresserade svenskar. Dess begynnande
förverkligande på ett i allo både vederhäftigt och värdigt sätt genom utgivande
av verket Sveriges Kyrkor har också visat sig vara en mäktig hävstång
såväl för de svenska konst- och kulturhistoriska vetenskapernas framåt -gående, som för den praktiska fornminnesvårdens och hembygdskänslans utvecklande.
Det undersöknings- och forskningsarbete, som hittills utförts för
ifrågavarande inventarieverk, har dels visat sig hava eu starkt stimulerande
verkan på den yngre generationen av forskare på området, vilka ofta nog
fått sin grundläggande konstvetenskapliga träning just under arbetet för
Sveriges Kyrkor, dels verkat bevarande och skyddande för de kyrkliga minnesmärkena
i de trakter, vars kyrkor publicerats eller undersökts. Det kan
utan överdrift sägas, att den ifrågavarande inventariseringen av kyrkorna i
högsta grad bidragit till att i verkligheten omsätta och komplettera de förn
minnesvårdande författningarnas skyddsbestämmelser, särskilt dem, som avse
att hindra vanvård och förskingring av kyrkornas konst- och kulturskatter.
Därjämte bidrager den att underlätta myndigheternas arbete genom att lämna
dem ett lätt åtkomligt och pålitligt uppgiftsmaterial rörande de monument,
som äro föremål för myndigheternas behandling.

Slutligen utgöra Sveriges Kyrkors beskrivningar en ypperlig handledning
i och utgångspunkt för den viktiga hembygdsundervisningen. Kyrkan
är ju i många trakter det enda äldre byggnadsminnesmärket av värde, och
i dess inventarier av skilda slag återspeglas ofta socknens historia under
seklerna. Det har också visat sig, att man genom arbeten för Sveriges
Kyrkor likaväl som genom de kyrkliga utställningarna verkat mycket effektivt
för kunskapen om och den rätta förståelsen av de gamla kyrkorna och

132

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

deras kulturskatter, vilka genom ökade insikter hos ortsbefolkningen alltmera
få ett allmänt värde i menige mans ögon.

Om sålunda arbetets egen vikt och betydelse i och för sig tillräckligt motiverar
dess omedelbara och målmedvetna fullföljande, så måste den omständigheten,
att det under de nu gångna åren utförda arbetet hunnit bliva
så pass omfattande och organisationen därav så utvecklad, att ett nedläggande
av verksamheten skulle äventyra alltför dyrbara nyvunna värden,
tala bestämt emot varje tanke på även ett temporärt nedläggande av arbetet
i fråga. Arbetet hade just, tack vare de förhöjda anslagen under
åren 1920—1922, hunnit vinna den utveckling och den stadga, som skulle
sätta det i stånd att bära rika skördar i form av färdiga kyrkobeskrivningar
för stora områden, då det drabbades av anslagsindragningen, vilken givetvis
verkat förlamande på arbetena. Utgivarna, vilka inom parentes sagt,
under hela tiden icke tillgodoräknat sig själva ett enda öre av anslagen såsom
ersättning för eget omfattande och krävande arbete, ja ej ens tagit
ersättning för sina talrika i arbetets tjänst gjorda resor, hava med betydande
personliga uppoffringar hållit arbetet flytande under det gångna anslagslösa
året i förhoppning att under nästkommande budgetår åter kunna
påräkna det indragna statsunderstödet. Att någon längre tid uppehålla det
stora arbetet med enskilda medel i dessa tider torde få anses omöjligt. Vid
1923 års utgång översteg utgivarnas förskotterade medel för arbetets uppehållande
16,000 kronor.

Summariska uppgifter rörande hittills utfört arbete och dess föreliggande
resultat samt ett sammandrag av räkenskaperna för åren 1914—1922, vilka
tillhandahållits av utgivarna, återfinnas i bilagorna A och B. De däri lämnade
uppgifterna torde visa, att en mycket riklig valuta ernåtts för de beviljade
anslagen. I mån av arbetets utgivning från trycket överlämnas allt
insamlat material till antikvariskt-topografiska arkivet i statens historiska
museum, som härigenom torde få sina förnämsta tillskott.

Hittills hava anslagen ej annat än i mycket obetydlig mån behöft anlitas
för bekostande av själva tryckningen av arbetet. Lägges därtill att
utgivarna anskaffat betydande bidrag från landsting, församlingar, föreningar
och enskilda till arbetets bedrivande samt att de själva lämnat allt
sitt omfattande arbete alldeles gratis, så torde det klart och tydligt framgå,
att det här åsyftade inventeringsarbetet verkställts och ordnats på det ur
statens synpunkt sett mest ekonomiska och effektiva sätt, som gärna kan
tänkas. Intet annat annat land i Europa har för ett så billigt pris åstadkommit
så högt kvalificerad inventarisering av sina konstskatter.

Detta utmärkt organiserade och med skicklighet och intresse bedrivna
arbete skulle emellertid bliva förlamat och dömt att falla sönder, om statsmakterna
nu undandroge det sitt stöd. Det måste anses vara en dålig
sparsamhet att låta ett dylikt arbete, för vilket en så solid grund finnes
lagd och för vars uppbyggande så stora personliga och ekonomiska uppoffringar
redan gjorts, få förfalla av brist på understöd. Den ideella innebörden
och det vetenskapliga värdet av det ifrågavarande arbetet måste
dock anses vara av så tungt vägande natur, att det ekonomiska biståndet
från staten även i dessa tider måste förefalla litet i förhållande därtill.
Den statsfinansiella situationen är dock lyckligtvis icke sådan, att den
rimligen kan anses rättfärdiga en dödsdom över det här ifrågavarande,
sedan snart 15 år bedrivna arbetet, till vars bedrivande riksdagen under 9
sammanhängande år beviljat anslag.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

133

Det måste därför anses såsom en både rationell och kulturellt nödvändig
åtgärd att återupptaga understödjandet av arbetet Sveriges Kyrkor med ett
för arbetets rationella bedrivande erforderligt anslag.

Vid bestämmandet av dettas storlek skulle jag helst vilja utgå från det
belopp, som utgått såsom statsanslag under åren 1920—1922, eller 20,000
kronor per år. Rörande grunderna för denna anslagssummas bestämmande
tillåter jag mig hänvisa till den utredning av frågan, som lämnats i statsverkspropositionen
till 1919 års riksdag. Det är nämligen av största betydelse,
att arbetet kan bedrivas i rask takt. Dock anser jag mig med
hänsyn till den allmänna ekonomiska situationen icke böra föreslå högre
anslag än 15,000 kronor för nu ifrågavarande budgetår, men uttalar samtidigt
den förhoppningen, att anslaget snarast skall kunna återbringas till
sitt förutvarande belopp.»

Riksdagen anser lika med motionären det vara av betydelse för ej endast
den konst- och kulturhistoriska forskningen utan jämväl för de fornminnesoch
hembygdsvårdande intressena i landet, att det med statsmedel förut understödda
verket »Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium» vederbörligen
fullföljes utan avbrott, helst som ett, om ock tillfälligt, uppskov kan
leda till att detsamma varder uppskjutet till en oviss framtid och därigenom
arbetets fullföljande äventyras. De nuvarande utgivarnas oegennyttiga och
uppoffrande intresse och den stab av unga, på detta område inriktade medhjälpare,
vilka stå till deras förfogande, utgöra faktorer, som nu äro förhanden
och i en framtid ej säkert finnas att påräkna. Riksdagen finner desslikes
goda skäl tala för beviljande av det i motionen äskade beloppet.
Med hänsyn till önskvärdheten att begränsa statsutgifterna har riksdagen
emellertid icke ansett sig kunna fullt tillmötesgå motionen härutinnan utan
stannat för ett belopp av 10,000 kronor, varmed riksdagen ansett, att verkets
fullföljande för den närmaste tiden nödtorvtigt kan betryggas, därvid emellertid
riksdagen velat uttala den förhoppningen, att, om ett förhöjt anslag
skulle visa sig nödvändigt, ett gynnsammare tidsläge måtte komma att möjliggöra
ett kraftigare understödjande från statens sida.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen såsom bidrag till fortsatt utgivande
av det av riksantikvarien S. Curman och professorn J. Roosval
påbörjade, med stöd av vitterhetsakademien utgivna verket »Sveriges Kyrkor,
konsthistoriskt inventarium», anvisat på extra stat för budgetåret 1924
—1925 ett reservationsanslag av 10,000 kronor, att utgå på de närmare
villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.

204:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 213) föreslagit riksdagen att såsom
bidrag till bestridande av kostnader för utgivandet av statistiska tabeller över
Öresundstullen för tiden efter år 1660 för budgetåret 1924—1925 anvisa ett
extra anslag å 1,500 kronor, att utgå på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan
finna skäl bestämma.

Såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för utgivande av statistiska
tabeller över Öresundstullen för tiden efter år 1660 beviljade 1913 års riks -

134

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

dag ett anslag av 15,000 kronor, varav på extra stat för år 1914 anvisades
ett belopp av 1,500 kronor, att utgå på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kunde
finna skäl bestämma. Sistnämnda belopp har sedermera av riksdagen anvisats
för vart och ett av åren 1914—1922 och förra halvåret 1923.

Något anslag för ifrågavarande ändamål skulle enligt den ursprungliga
planen icke vidare behöva beviljas från Sveriges sida. Då emellertid arbetet
icke kunnat fullbordas inom den beräknade tiden, har framställning nu
gjorts om fortsatt anslag för ändamålet under ytterligare fem år med samma
belopp som förut.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag och har
alltså såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för utgivandet av
statistiska tabeller över Öresundstullen för tiden efter år 1660 för budgetåret
1924—1925 anvisat ett extra anslag å 1,500 kronor, att utgå på de villkor,
Eders Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.

205:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 214) har riksdagen
i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum, till understöd
för fortsatt utgivande av tidskriften Acta mathematica för budgetåret 1924
—1925 anvisat ett extra anslag av 12,000 kronor, att utgå på de villkor,
Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.

206:o) Sedan riksdagen för beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay
Memorial Fund beviljat ett för fem år avsett anslag å 27,000 kronor, och
därav anvisat på extra stat för vart och ett av åren 1921 och 1922, förra
halvåret 1923 samt budgetåret 1923—1924 ett belopp av 5,400 kronor, har
Eders Kungl. Maj:t (punkt 215) föreslagit riksdagen att för ifrågavarande
ändamål av nämnda anslag för budgetåret 1924—1925 såsom extra anslag
anvisa återstoden eller 5,400 kronor, att utgå efter Eders Kungl. Maj:ts
beprövande och på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskriva.

Riksdagen har för beredande av delaktighet under år 1925 för Sverige i
Ramsay Memorial Fund av det utav 1920 års riksdag beviljade anslaget av

27,000 kronor för budgetåret 1924—1925 såsom extra anslag anvisat återstoden
eller 5,400 kronor, att utgå efter Eders Kungl. Majds beprövande
och på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskriva.

207:o) Eders Kungl. Maj d har (punkt 216) föreslagit riksdagen att till främjande
av svenska naturskyddsföreningens verksamhet för budgetåret 1924—1925
anvisa ett extra anslag av 2,500 kronor, att utgå under de villkor, som av
Eders Kungl. Majd bestämmas.

Anslaget utgår för budgetåret 1923—1924 med 3,000 kronor.

Riksdagen har till främjande av svenska naturskyddsföreningens verksamhet
för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra anslag av 2,500 kronor,
att utgå under de villkor, som av Eders Kungl. Majd bestämmas.

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

135

208:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 217) föreslagit riksdagen medgiva, att det
i 1908 års riksstat uppförda anslaget å G,500 kronor för bearbetning och
utgivning av de viktigaste vetenskapliga resultaten av dåvarande docenten,
numera professor Hambergs och hans medarbetares undersökningar rörande
högtjällsområdet mellan Kvikkjokk och Stora Sjöfallet i Lule lappmark må
för därmed avsedda ändamål utgå utan hinder därav, att det för detta anslags
utbetalande fastställda särskilda villkor, som avser, att anslaget ej må
utbetalas, förrän verket i sin helhet utkommit, icke uppfyllts.

För ifrågavarande ändamål beviljade 1905 års riksdag ett anslag av 19,500
kronor, att fördelas på åren 1906, 1907 och 1908 med 6,500 kronor varje
år samt utgå under de i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14
januari 1905 angivna villkor och förbehåll. De av riksdagen åsyftade, i
nämnda statsrådsprotokoll angivna villkor och förbehåll äro följande: att
Hamberg kostnadsfritt överlämnar dels till vart och ett av rikets högre allmänna
läroverks bibliotek ett exemplar, dels ock till svenska staten fyrtio
exemplar av verket, att 1908 års andel av anslaget icke må utbetalas, förrän
verket i sin helhet utkommit, samt att den inkomst, som, efter det alla utgifter
för verket blivit ersatta, inflyter genom arbetets försäljning, med avdrag
av 33 Va procent distributionsprovision, tillfaller statsverket. Av omförmälda
anslag anvisade riksdagen på extra stat för vart och ett av åren
1906, 1907 och 1908 6,500 kronor.

Riksdagen har med hänsyn till vad i utredningen anförts ansett sig böra
bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag och har alltså medgivit, att det i 1908
års riksstat uppförda anslaget å 6,500 kronor för bearbetning och utgivning
av de viktigaste vetenskapliga resultaten av dåvarande docenten, numera
professor Hambergs och hans medarbetares undersökningar rörande högfj ällsområdet
mellan Kvikkjokk och Stora Sjöfallet i Lule lappmark må för
därmed avsedda ändamål utgå utan hinder därav, att det för detta anslags
utbetalande fastställda särskilda villkor, som avser, att anslaget ej må utbetalas,
förrän verket i sin helhet utkommit, icke uppfyllts.

209:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt
218) har riksdagen, i likhet med vad för budgetåret 1923—1924 ägt rum,
till understöd åt ryske undersåten Alexander Sibiriakoff för budgetåret 1924
—1925 anvisat ett extra anslag av 3,000 kronor.

210:o) Eders Kungl. Maj :t har (punkt 219) föreslagit riksdagen att till beredande
av ytterligare medel för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av 15,000 kronor.

Anslaget utgår för budgetåret 1923—1924 med 25,000 kronor.

Riksdagen har till beredande av ytterligare medel för utgivande av tidskrifter,
lärda verk och läroböcker för budgetåret 1924—1925 anvisat ett extra
anslag av 15,000 kronor.

136

Riksdagens skrivelse Nr 8 A.

Diverse.

211:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 220) har riksdagen
minskat det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till reseoch
traktamentspenningar, nu 220,000 kronor, med 40,000 kronor till 180,000
kronor.

212:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt
221) har riksdagen minskat det i riksstaten uppförda ordinarie reservationsanslaget
till kommittéer och utredningar genom sakkunniga, nu 150,000
kronor, med 30,000 kronor till 120,000 kronor.

213:o) På grund av Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 222) har riksdagen minskat det i riksstaten under åttonde huvudtiteln
uppförda ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved
m. m., nu 290,000 kronor (därav till domkapitlens expeditioner högst 33,000
kronor), med 70,000 kronor till 220,000 kronor (därav till domkapitlens
expeditioner högst 33,000 kronor).

214:o) Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag angående anslaget till
tryckningskostnader kommer riksdagen att framdeles anmäla sitt beslut.

215:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 225) och under hänvisning
till vad riksdagen i sin skrivelse nr 73 anfört får riksdagen anmäla
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, för beredande
av tillfälligt lönetillägg åt vissa vaktmästare i enlighet med de av chefen
för finansdepartementet angivna grunder, för budgetåret 1924—1925 under
åttonde huvudtiteln anvisat ett extra förslagsanslag av 42,000 kronor.

216:o) I avseende å de i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag,
som icke här ovan blivit särskilt omnämnda, har någon förändring icke
ifrågasatts.

Riksdagen har i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppfört samtliga de
ordinarie anslag under åttonde huvudtiteln, vilka icke här ovan blivit särskilt
omförmälda, med oförändrade belopp.

Stockholm den 7 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad

Stockholm 1924, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.

HD7I