Riksdagens skrivelse Nr 444 (Riksdagsskrivelse 1920:444)

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Nr 444.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till kommunalskattelag m. m.
■jämte inom riksdagen i ämnet väckta motioner.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

I en den 12 mars 1920 till riksdagen avlåten proposition, nr
191, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga ett såsom bilaga vid propositionen fogat förslag
till kommunalskattelag.

Vidare bar Eders Kungl. Maj:t i särskilda till riksdagen avlåtna
propositioner föreslagit riksdagen att antaga vissa av förslaget till
kommunalskattelag betingade förslag till författningsändringar, nämligen:

i proposition nr 216, förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av §§ 15 och 35 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, samt
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444. 1

Riksdagens skrivelse Nr 444.

2:6) lag om ändrad lydelse av § 37 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863;

i proposition nr 222, förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862,

2:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862,

3:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862,

4:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting
den 21 mars 1862, samt

o:o) lag om ändrad lydelse av 7 § 2 mom. i lagen om fattigvården
den 14 juni 1918;

i proposition nr 223, förslag till förordning om ändrad lydelse
av 52 och 55 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911;

i proposition nr 224, förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9
december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning,

2:6) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning, samt

3:o) lag om ändrad lydelse av § 9 mom. 6 i lagen den 31 maj
1889 angående dövstumundervisningen;

varjämte Eders Kungl. Maj:t i samma proposition föreslagit riksdagen
att lämna medgivande därtill att, när inom någon till svenska kyrkan
hörande församling medlemmar av sådan i riket befintlig församling av
främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till
offentlig religionsövning, böra, i enlighet med vad därom i den föreslagna
lagen om ändring i lagen angående lindring i främmande , trosbekännares
skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning är stadgat, komma i åtnjutande av lindring vid utgörande
av de avgifter till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning,
som å dem belöpa för inkomst, och det avgiftsbelopp, från vilket
befrielse sålunda åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst femtio

Riksdagens skrivelse Nr 444.

kronor, den till svenska kyrkan körande församlingen må av allmänna
medel undfå ersättning med motsvarande belopp;

i proposition nr 225, förslag till lag om ändrad lydelse av 1 ock
3 §§ i lagen om skogsaccis och om virkestaxering den 11 oktober 1912;

i proposition nr 227, förslag till

l:o) förordning angående upphörande av allmänna taxering ai till
bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.,

2:o) förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa
avgifter, samt

3:o) förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att
utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade
grunder; . .

varjämte Eders Kungl. Maj:t i samma proposition föieslagit liksdagen
att vid uppgörande av statsreglering för år 1921 ur riksstat^
utesluta i Eders Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering upptagna, inkomsttiteln
»bevillning av fast egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln
»bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting»,
båda till ett belopp av 4,600,000 kronor;

i proposition nr 357, förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken,

samt

2:o) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 23 § i lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

i proposition nr 358, förslag till lag om ändring i vissa delar av
lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet, samt

i proposition nr 400, förslag till förordningar om ändring i vissa
delar dels av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock av förordningen samma dag om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.

Ifrågavarande propositioner jämte vissa inom kamrarna i anledning
av desamma väckta motioner hänvisades av riksdagen till ett särskilt
utskott, som över dessa propositioner och motioner avgav ett
yttrande av följande lydelse:

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Utskottets yttrande.

»Det förslag till kommunal skattereform, som i Kungl. Maj:ts proposition
nr 191 och övriga med densamma samhörande propositioner
förelegat till utskottets behandling, avser en synnerligen genomgripande
omgestaltning av de svenska primärkommunernas beskattningssystem.
Att reformer på detta område länge varit behövliga, och att detta "behov
under senaste tid blivit alltmera trängande, därom torde knappast råda
iller än en mening. Utskottet vill för sin del uttala sin fulla anslutning
till denna uppfattning, och så till vida kan utskottet obetingat
förena sig med föredragande departementschefens här ovan (sid. 17 ff.)
återgivna uttalanden i huvudpropositionen, som utskottet i likhet
med honom anser, att ett ingripande till rättelse av hittillsvarande missförhållanden
ofördröjligen bör ske.

Den stora huvudfrågan har alltså för utskottet icke varit, huruvida
över huvud taget förbättringar i vårt kommunala skatteväsende nu skola
företagas, men väl, huruvida ett förslag av den omfattning och med den
principiella läggning, som kännetecknar den kungl. propositionen, kan
av utskottet förordas till genomförande. Flera motioner från olika
meningsriktningar inom riksdagen — motionerna I: 259, 271, 282
samt II: 393, 395, 406 — hava i detta hänseende givit uttryck åt en
annan mening än den, som legat till grund för den kungl. propositionen,
och på anförda skäl hävdat, att dess förslag till ett definitivt
nytt skattesystem icke bör av riksdagen antagas, utan reformen för
närvarande, begränsas till provisoriska åtgärder, ägnade att avhjälpa
de väsentligaste bristerna i nuvarande ordning, och på samma gång
bereda rådrum till en förnyad och mera uttömmande beredning, innan
den slutliga nydaningen av kommunernas skatteväsende sker. I motiveringen
till dessa yrkanden har dels gjorts gällande, att det material
för prövningen av det kungliga förslaget, som i samband med detsamma
blivit framlagt, i och för sig icke erbjuder tillfredsställande
hallpunkter för ett definitivt avgörande i en så betydelsefull fråga, dels
också i olika hänseenden framställts sakliga anmärkningar mot viktiga
delar av förslaget. Utskottet har vid prövningen av den stora
frågan ur båda dessa synpunkter stannat vid den meningen, att en
definitiv reform enligt propositionens linjer icke kan tillstyrkas, samt

Riksdagens skrivelse Nr 444.

att följaktligen den enda möjligheten att nu ernå en revision av vår
kommunala beskattning är att söka samla meningarna om provisoriska
åtgärder, vilka utan att föregripa den slutliga lösningen så långt möjligt
råda bot på missförhållandena i nuvarande kommunala skatteordning.

Den granskning av det kungliga förslaget, som utskottet haft att
företaga, bar efter utskottets mening icke kunnat undgå att bestyrka
den grundläggande anmärkning, som framförts i samtliga ifrågavarande
motioner, nämligen att förslaget icke är byggt på eller åtföljt av sådana
utredningar, som göra det för riksdagen möjligt att _ med_ erforderlig
säkerhet bedöma vare sig förslagets tekniska hållbarhet i viktiga punkter
eller dess praktiska verkningar för olika grupper av skattskyldiga. Men
så mycket har dock, även med hänsyn tagen till bristerna i det föreliggande
materialet, framgått ur den verkställda granskningen, att utskottet
måste befara, att ett sådant skattesystem som det av Kungl.
Maj:t nu föreslagna skulle komma att i stället för hittillsvarande olägenheter
och orättvisor medföra andra, som strida mot förslagets eget
huvudsyfte om en rättvis fördelning av skattetungan i kommunerna.

I förstnämnda hänseende har utskottet till en början, med allt
erkännande av det arbete, som inom finansdepartementet nedlagts på
tillgodogörandet av tidigare förarbeten och på utformningen av det nu
föreslagna skattesystemet, känt det såsom en allvarlig svaghet i förslagets
beredning, att detta nya system icke blivit utställt till sedvanliga
yttranden av såväl statsmyndigheter som företrädare för kommunerna
och för de olika näringsgrenar, som av förslaget särskilt beröras.
På punkt efter punkt — i fråga om den fristående fastighetsskatten,
de förändrade grunderna för skogsbeskattningen, de nya närings- och
progressivskatterna — har detta medfört, att utskottet i sitt arbete
saknat den ledning, som kunnat vara att hämta i dylika utlåtanden,
och i all synnerhet har utskottet erfarit saknaden av sådana utlåtanden
rörande det nya skattesystemet såsom ett helt, med hänsyn till de föreslagna
olika skatteformernas samlade verkan på skilda grupper av skattskyldiga
och i skilda delar av landet. Utskottet har likaledes nödgats
konstatera det berättigade i den kritik, som i samtliga anförda motioner
riktats mot värdet av den statistiska utredning rörande förslagets verkningar,
vilken åtföljer huvudpropositionen, framför allt på grund av de
djupgående förändringar av alla ekonomiska förhållanden, som inträtt
efter den tidpunkt, från vilken utredningens primärsiffror äro hämtade.
Och slutligen måste utskottet, likaledes i anslutning till motionerna, med
styrka framhålla, att de brister, som vidlåda vårt nuvarande taxerings -

Riksdagens skrivelse Kr 144.

förfarande — och som endast till någon del skulle avhjälpas genom
förändringar, som Kungl. Maj:t på detta område föreslår i propositionen
nr 400 — i all synnerhet utgöra ett vägande skäl mot att nu skrida
till en definitiv ny kommunalskattelagstiftning. Det är tillräckligt att
erinra om de starka växlingar vid uppskattningen av fast egendom, som
faktiskt förefinnas ej blott mellan olika landsdelar, utan även mellan
olika kommuner inom samma län, och om de otillfredsställande garantier,
som hittills funnits för en riktig uppskattning bland annat av inkomsten
från jordbruksfastighet, liksom i viss mån från andra näringsföretag,
för att det skall klart framstå, att alla beräkningar om verkningarna
av det nya skattesystemet, vilka utgå från hittillsvarande taxeringsförfarande,
äro byggda på otillförlitliga grunder. Den betydelsefulla
frågan om avvägningen mellan de föreslagna nya skatteformerna —
»repartitionstalen» — blir under sådana förhållanden i själva verket
omöjlig att pröva med någon grad av säkerhet. Ett förbättrat taxeringsförfarande
bör vara förutsättningen för en slutlig kommunal skattereform.
Och detta alldeles särskilt, om i denna, på sätt den kungl.
propositionen föreslår, skola ingå nya skatteformer, som ställa i hög
grad ökade fordringar på taxeringsmyndigheternas kompetens och förmåga
att genomföra enhetliga grunder vid taxeringen. Den vittgående
utjämning av skattebördan mellan olika kommuner, som i den kung!,
propositionen ställes i utsikt, lärer över huvud taget icke kunna med
någon säkerhet planläggas, än mindre bringas till utförande, utan att
någorlunda tillförlitliga garantier skapats för att kommunerna var för
sig vederbörligen tillvarataga sina egna skattekällor.

Då sålunda enligt utskottets mening vissa allmänna förutsättningar
för en definitiv omgestaltning av vårt kommunala beskattningsväsen
icke för närvarande föreligga, har utskottet ansett, att redan detta förhållande
måste utgöra ett allvarligt hinder mot antagande av det kungliga
förslaget. Härtill kommer, såsom ovan antytts, att utskottet har
bestämda invändningar att göra mot vissa punkter i det föreslagna nya
skattesystemet.

De anmärkningar, som i motionerna I: 259 och 271 samt II: 393
och 395 riktats mot de föreslagna nya »intresseskatterna» — fristående fastighetsskatt
och näringsskatt vid sidan av en för alla skattskyldiga gemensam
inkomstskatt — hava under utskottets behandling av ärendet blivit
yttermera bestyrkta. Angående den i propositionen hävdade principen
om »intresset» såsom grund för en särskild kommunal beskattning skall
utskottet inskränka sig till att uttala, att denna princip vid en mera

Riksdagens skrivelse Nr 444.

ingående prövning synes synnerligen vansklig att omsätta i praktiska
skattebestämmelser, med hänsyn till omöjligheten att på ett tillförlitligt
sätt gradera olika skattskyldigas »intresse» i kommunen. Vid
utskottets överläggningar har också en märkbar tendens visat sig bland
det kungliga förslagets anhängare att undanskjuta den egentliga intresseteorien
och i dess ställe låta begreppet »objektbeskattning» tråda i förgrunden,
genom att identifiera de olika slagen av särskilt »intresse»
inom kommunerna med vissa »objekt» för särskilda skatteformer, samt
att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet av
fasta skattekällor, som äro oberoende av växlingarna i kommunmedlemmarnas
personliga inkomster, dels med den särskilda skattekraft, som
kan antagas följa av innehavet av ett dylikt skatteobjekt. Utskottet
hyser för sin dei den meningen, att en dylik förskjutning av den principiella
frågeställningen borde kunna bliva av ett visst värde såsom
innebärande en mindre omstridd utgångspunkt för det kommunala
skatteproblemets fortsatta behandling. Att en viss objektbeskattning i
kommunerna kan vara behövlig och ''berättigad vid sidan av skatt på
personlig inkomst, lärer icke kunna principiellt bestridas, så mycket
mindre som redan vår nuvarande beskattning av jordbruksfastighet och
annan fastighet utgör en form av dylik objektbeskattning. Men utskottet
vill understryka, att, därest en objektskatt skall kunna motiveras genom
den särskilda skattekraft, som innehavet av ett visst objekt anses medföra,
så måste också frågan huruvida en sådan skatteform bör användas och
huru skatten i så fall bör avvägas avgöras genom en prövning av
denna skattekraft, vilken prövning i realiteten uppenbarligen måste ske
enligt principen om skatt efter förmåga. Utskottet anser, att de av
Kungl. Maj:t föreslagna intresse- eller objektskatterna icke motsvara
denna fordran, samt att de även i övrigt äro anordnade på ett sådant
sätt, att de icke kunna förordas till genomförande. I

I motionerna I: 259 och 271 samt II: 393 och 395 har påvisats, att
det kungliga förslagets fastighetsskatt och näringsskatt innebära en
dubbelbeskattning för fastighetsägare och näringsidkare, vilka enligt
förslaget även skola erlägga inkomstskatt efter samma regler som övriga
skattskyldiga, samt att denna dubbla beskattning, så som förslaget blivit
lagt, måste befaras komma att medföra en orättvis och alltför tyngande
skattebörda för dessa samhällsklasser. Under hänvisning till vad so_m
i detta hänseende anförts i motionerna vill utskottet för sin del särskilt
framhålla, att de tabeller över 1918 års provtaxering, som åtfölja propositionen,
ingalunda kunna anses jäva sagda farhågor, med hänsyn särskilt

Riksdagens skrivelse Nr 444,

till de förändrade förhållanden, som inträtt efter tidpunkten för denna
provtaxering, och till den ökade belastning, som genom den oundgängliga
förbättringen av taxeringsförfarandet måste komma att drabba såväl
fastighet som näring.

Vad fastighetsskatten angår, har utskottet därjämte funnit de i
propositionen föreslagna nya grunderna för taxering av fastighet —
med särskiljande av jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde — i
flera avseenden icke tillfredsställande.

Det torde enligt utskottets mening få starkt ifrågasättas, huruvida
det kan anses riktigt att på sätt som skett i den kungl. propositionen
till grund för taxering av fast egendom lägga enbart »egendomens värde
efter ortens pris (allmänna saluvärdet)»; särskilt ifråga om fastighet med
huvudsakligen jordbruks- och skogsvärde s}7nes denna regel icke kunna
göras så absolut. Likaledes väcker det uppmärksamhet, att enligt det
kungliga förslaget maskiner och övriga fasta inventarier skulle utskiljas
från fastighets värde för att överföras till taxeringen av näringsskattepliktig
förmögenhet; denna omläggning av det hittillsvarande fastighetsbegreppet
är uppenbarligen föranledd av den föreslagna näringsskatten,
men det må väl dragas i tvivelsmål, huruvida dess konsekvenser äro
tillräckligt genomtänkta. I all synnerhet har utskottet funnit anledning
till starka betänkligheter gent emot det sätt, varpå skogsbeskattningen
ordnats i det kungliga förslaget.

Att den växande skogen bör såsom beskattningsföremål på ett
eller annat sätt avsöndras från den nuvarande förbindelsen med jordbruksfastigheterna,
synes utskottet uppenbart. Men när Kungl. Maj:t
nu föreslår, att »skogens värde skall ingå i taxeringsvärdet med sitt
fulla belopp» (anvisningarna till 7 § i kommunalskattelagen), och att
det taxerade skogsvärdet skall påföras skattekronor efter tre procent av
taxeringen, kan utskottet ej undgå att befara, att en sådan beskattning
av den växande skogen skulle leda till förtidig avverkning och därmed
få till följd eu misshushållning med detta utomordentligt viktiga naturkapital.
Denna farhåga kan icke undanröjas av det tillägg, som finnes
i anvisningarna rörande skogstaxeringen, nämligen att »det är skogens
värde i handel och vandel under förutsättning av normal skötsel och
fortsatt skogsbruk och icke dess värde vid fullständig realisation, som
skall uppskattas». I själva verket synes en dylik regel för taxeringen
knappast möjlig att tillämpa på ett tillfredsställande sätt. Emot en beskattning
av skogsvärde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag kan även
erinras, att själva taxeringen av detta värde, om den skall utföras med

Riksdagens skrivelse Nr 444.

vederbörlig noggrannhet, svårligen lärer kunna verkställas utan betydande
kostnad och tidsutdräkt. De myndigheter och övriga sakkunniga,
som i samband med tidigare förslag hatt tillfälle att yttra
sig om denna fråga, hava också allmänt avstyrkt en skogbeskattning
efter sådana grunder, som nu upptagits i det kungliga förslaget, och
förordat andra utvägar. Utskottet skall sedermera återkomma till denna
fråga; i förevarande sammanhang må endast framhållas, att hela spörsmålet
om skogens taxering och beskattning för närvarande icke befinner
sig i sådant skick, att en tillfredsställande lösning därav nu kan vinnas.
Men om sålunda denna del av det kungliga förslagets fastighetsbeskattning
får anses oantaglig, följer därav, att den nya uppdelning av fastigheternas
taxeringsvärde, varpå det kungliga förslaget är byggt, ej heller
kan genomföras, vilket i sin ordning innebär ett i och för sig mycket
betydelsefullt hinder mot förslaget i dess helhet.

Rörande näringsskatten har utskottet, förutom vad ovan anförts
om dess allmänna karaktär av dubbelbeskattning, funnit de betänkligheter,
som uttalats mot den tekniska utformningen, i flera avseenden
förstärkta vid en närmare granskning. Kammarrätten har med hänsyn
till svårigheterna vid tillämpningen av de invecklade bestämmelserna
icke vågat förorda förslaget med nuvarande organisation av taxeringsarbetet,
och utskottet måste även för sin del redan av denna grund
stanna vid samma omdöme. Därjämte anser sig utskottet ej kunna
lämna oanmärkt, att det torde vara tvivel underkastat, huruvida förslagets
kombination av »mer avkastning);, »arbetarkapital» och »näringsskattepliktig
förmögenhet» för beräkning av det näringsskattepliktiga
kapitalet, om den också låter sig teoretiskt motiveras, kan anses praktiskt
lycklig eller riktig. Vad meravkastningen angår, är att märka, att
densamma i betydande omfattning föreslås till särskild beskattning även
genom den kommunala progressivskatten; i den kungl. propositionen
hava icke anförts tillräckliga skäl för att under sådana förhållanden införa
denna särbeskattning också inom näringsskatten. Den plats, som arbetarkapitalet
erhållit vid beräkningen av näringsskattekapitalet, föranleder, att
av två företag med samma förmögenhet och meravkastning det, som sysselsätter
ett större antal arbetare, blir hårdare beskattat, vilket icke lärer kunna
anses ur någon synpunkt sakligt berättigat. Den invecklade konstruktionen
av grunderna för näringsskattekapitalets beräkning har för övrigt givit
upphov till oklarheter och tvivelaktiga punkter även i detaljerna av
detta kapitel; exempelvis må nämnas, att reglerna för beräkning av i
näringen anställda personer för många fall torde vara otillräckliga och
att bestämmelserna om avdrag från meravkastningen av näringsidkarens
Bihang till riksdagens protokoll 1920■ 14 samt. Nr 444. 2

Biksdagens skrivelse Nr 444.

eller affärsledningens arbetsförtjänst måste betecknas såsom tämligen godtyckliga.
Från alla dessa synpunkter bar utskottet icke kunnat undgå att
finna, att även frånsett de principiella invändningarna mot en fristående
näringsskatt det kungliga förslaget i denna del företer sådana svagheter i sin
allmänna läggning och utformning, att det icke bör av riksdagen godtagas.

Vad sålunda anförts i fråga om fastighetsskatten och näringsskatten
torde vara tillräckligt för att angiva de huvudsakliga skäl, som
jämte bristerna i ärendets föregående beredning gjort det för utskottet
omöjligt att tillstyrka en lösning av den kommunala skattefrågan efter
den kungl. propositionens linjer.

När det sedan gällt att överväga de provisoriska åtgärder till
förbättring av kommunernas skatteväsende, som under sådana förhållanden
måste bliva den enda utvägen att nu ernå ett positivt resultat, bär
utskottet till en början haft att taga ståndpunkt till den tanke, som
framförts i motionerna I : 282 och II: 406 samt även upptagits under
utskottets överläggningar: att likväl lägga Kungl. Maj:ts förslag till
grund för en provisorisk lagstiftning med begränsad giltighetstid.

Tanken har inom utskottet blivit utformad i tre olika förslag.
Från ett håll har yrkats, att den kungl. propositionen skulle antagas
oförändrad, så när som på vissa omläggningar i progressivskatten och
en detaljändring under näringsskatten, men endast för ett visst antal
år. Ett annat förslag har anslutit sig till nyss anförda motion; dess
mest framträdande skiljaktighet från propositionen är en stark nedsättning
av repartitionstalen. Slutligen har också framkommit ett yrkande,
som i likhet med de förutnämnda upptager propositionens fristående
fastighetsskatt och näringsskatt ävensom de huvudsakliga, på dessa
skatter uppbyggda delarna av kommunalskattelagen, men något modifierar
grunderna för fastighetsbeskattningen och i fråga om repartitionstalen
går en medelväg mellan propositionen och motionen.

Utskottet har icke kunnat ansluta sig; till något av dessa förslag.

från de synpunkter, som utskottet i det föregående utvecklat,
måste mot själva grundtanken i förslagen riktas den gemensamma och
redan i och för sig avgörande anmärkningen, att samma skäl, som anförts
mot ett godtagande av den kung], propositionen såsom definitiv
reform, givetvis också måste tala mot dess antagande såsom provisorium.
När enligt utskottets mening viktiga förutsättningar saknas för
att med säkerhet bedöma hela det kungliga förslagets verkningar, och
när allvarliga betänkligheter framförts mot de springande punkterna i

Riksdagens skrivelse Nr 444. 11

själva skattesystemet, så ligger det i öppen dag, att intet av dessa
huvudskäl mot förslaget på något sätt skulle undanrödjas genom att
tillsvidare begränsa dess giltighet till vissa år. Finner man den kungl.
propositionens grundvalar, så långt det varit möjligt att pröva dem, icke
hållbara för en slutgiltig lösning, så vore det ett otillåtligt experimenterande
på ett så betydelsefullt och ömtåligt område att godtaga dem i
en försökslagstiftning, i varje fall då det, såsom längre fram skall visas,
finnes goda möjligheter att på annan och säkrare väg ernå en provisorisk
reform, som bör kunna tillfredsställa alla skäliga anspråk.

I fråga om det första av de nu anförda provisorieförslagen torde
dessa allmänna anmärkningar vara tillräckliga. Rörande förslaget
nummer två, som motsvarar motionerna I : 282 och II: 406, erinrar
utskottet därjämte om följande. I dessa motioner hava yrkanden gjorts
om betydelsefulla förändringar i den kungl. propositionens kommunala
skattelag: motionärerna hävda, att till grund för jordbruksfastigheternas
taxering bör läggas »avkastningsvärdet» och icke saluvärdet
och för taxeringen av skogsvärde likaledes dess aArkastning »vid ett
efter förhållandena lämpat rationellt skogsbruk»; de göra förbehåll för
»lämpliga förändringar i näringsskatten», i synnerhet med hänsyn till
de tekniska svårigheterna vid dess genomförande, och de uppställa såsom
villkor, »om också icke alldeles oeftergivligt», för ett provisoriskt
försök med propositionens nya objektbeskattning, att en provisorisk förbättring
sker av taxeringsmyndigheternas organisation. Intet av dessa
önskemål har visat sig möjligt att nu förverkliga; detta borde även för
dem, som anslutit sig till ifrågavarande motion, utgöra ett hinder
för att fullfölja tanken om ett provisorium på sådan basis. Härjämte
hava motionärerna såsom »oeftergivligt villkor» fordrat den förutnämnda,
starka reduktionen av repartitionstalen: för jordbruksvärde

från 6 procent i Kungl. Maj:ts förslag till 2 procent, för skogsvärde
från 3 till 1.5 procent, för annat värde av fastighet från 4.5 procent
till 2 procent och för näringsskattekapital från 3 till 2 procent. Det
lärer ligga i öppen dag, att en sådan reduktion skulle innebära en fullständig0
omkastning i utnyttjandet av det kungliga förslagets skatteformer
och sålunda i sak, om ej i form, sönderbryta hela den tankegång,
på vilken förslaget blivit byggt. Fn skatteordning, sammansatt
av så heterogena faktorer, måste även såsom provisorium te sig såsom
en onaturlig konstruktion. Det finnes dessutom alla skäl att befara, att
verkningarna, åtminstone under nuvarande taxeringsförhållanden, skulle
gå i rakt motsatt riktning mot vad som avsetts med hela reformen, och
att särskilt det utomordentligt starkt nedsatta repartitionstalet för jord -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

bruksfastighet och annan fastighet skulle kunna, i händelse av vikande
konjunkturer och därav följande minskning i den beskattningsbara
inkomsten, medföra ödesdigra följder för kommunerna, som hittills
räknat de stadgade 6 och 5 procenten av fastigheternas taxeringsvärden
såsom sin säkraste skattekälla. Utskottet har låtit uppgöra eu sammanställning
av motionens verkningar med användning av de enda
siffror, som för närvarande stå till buds, nämligen från 1918 års
provtaxering, och med all reservation för osäkerheten i denna beräkningsgrund
sjmes dock sammanställningen oförtydbart visa, att motionens
repartitionstal skulle minska antalet skattekronor för fastighetsskatten
så väl i städer och stadsliknande samhällen som på landsbygden
på ett sätt, som knappast kan anses förenligt med denna
skatts betydelsefulla plats i kommunernas ekonomi, samt att i övrigt
även under ett år med så gynnsamma inkomstsiffror som provtaxeringsåret
härav skulle vållas en påfallande hög utdebitering. Det synes utskottet
ovedersägligt, att häri ligger ytterligare ett bestämt hinder mot godtagande
av ett dylikt provisorium.

Vad slutligen angår det tredje provisorieförslaget på propositionens
grund är först att märka, att ej heller de jämkningar, som detta förslag
avser att göra i fastighetsskatten, kunna undanrödja svagheterna i dess
konstruktion, men däremot synas på denna viktiga punkt medföra nya
vanskligheter. Jämkningarna innebära, att den av Kungl. Maj:t föreslagna
särskilda beskattningen av skogsvärde skulle utgå och fastigheterna
tillsvidare beskattas enligt hittillsvarande indelningsgrund, såsom
»jordbruksfastighet)) och »annan fastighet». Utskottet kan ej undgå att
fråga sig, om det med hänsyn till sammanhanget i hela propositionens
skattesystem kan vara rådligt att företaga en sådan operation, vilken
bland annat skulle medföra, att skogsfastighet bleve belastad både med
fristående fastighetsskatt efter samma repartitionstal som jordbruksfastighet
och med inkomstskatt. Efter det att den av utskottet förordade
reformen av taxeringsförfarandet ägt rum, skulle enligt förslaget fastighetsindelningen
bliva »jordbruksvärde» och »annat värde», med hänförande
av skogsmark jämte därå växande skog under »jordbruksvärde»; icke
heller denna anordning kan utskottet finna tillrådlig. I fråga om näringsskatten
har detta förslag lika litet som de övriga gjort någon som helst
förbättring; alla de genomgripande anmärkningarna mot denna skatts
konstruktion stå således oförminskade kvar. Repartitionstalen slutligen —
4 procent av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet, 3 procent av annan
fastighet, 2 procent av näringsskattekapital — kunna te sig såsom en
summarisk kompromiss mellan propositionen samt motionerna I : 282 och

Riksdagens skrivelse Nr 444.

II: 406, vilkeD emellertid förefaller lika litet tillfredsställande från propositionens
förutsättningar som från motionernas. A ena sidan är att märka,
att vid propositionens uppgörande beräkningar skett efter tre alternativ
för dessa tal, och att Kungl. Maj:t föreslagit det högsta av dessa alternativ,
medan nu förevarande kompromissförslag för så väl jordbruksvärde
som annat fastighetsvärde stannar under det lägsta; nedsättningen i förhållande
till propositionen utgör ej mindre än en tredjedel. Även om denna
nedsättning i fråga om fastigheterna är mindre än den som yrkats i motionerna
1: 282 och II : 406, synes den svårligen låta förena sig med propositionens
allmänna utgångspunkter, och man måste även vid detta förslag
fråga sig, om ej fastighetsbeskattningens plats såsom grundtillgång för
kommunerna kan äventyras, i all synnerhet vad städer och stadsliknande
samhällen beträffar. Å andra sidan synas dessa repartitionstal lika
oförenliga med tankegången i de ifrågavarande motionerna; 4 procent
för jordbruksvärde och 3 procent för annat fastighetsvärde äro dock
något helt annat än de 2 procent för dessa värden, som i motionerna
fordras såsom »oeftergivligt villkor». Den mellanståndpunkt, som detta
förslag intagit i fråga om repartitionstalen, torde sålunda knappast
vara ägnad att stärka detsamma. Ur de synpunkter, som utskottet
anlagt på frågan i dess helhet, kan det i varje fall icke förordas.

För egen del har utskottet av både principiella och praktiska
grunder stannat vid den meningen, att, därest ett provisorium nu skall
kunna åstadkommas, som å ena sidan medför verkligt betydande praktiska
förbättringar och å andra sidan lämnar frågan om den slutliga
lösningen öppen för en förnyad prövning, så bör detta provisorium uppbyggas
på de grundtankar, som återfinnas i motionerna 1:259 och 271
samt II: 393 och 395, nämligen upptagande ur den kungl. propositionen
av de punkter, som låta sig infogas i nuvarande skattesystem,
och komplettering av detta system med beskattning även av inkomst
från fastighet, i den mån densamma överskjuter fastighetens beskattning
på grund av det taxerade fastighetsvärdet. Huvuddragen av detta provisorium,
som utskottet sålunda vill föreslå riksdagen att godkänna,
kunna sammanfattas sålunda.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen och omregleringen av
de skattefria avdragen — däri inbegripet avdrag för ränta å gäld —
accepteras. Ett antal detaljförändringar i fråga om taxeringen av inkomst,
vilka kunna genomföras oberoende av propositionens nya skattesystem,
upptagas likaledes. Den år 1919 beslutade kommunala skattskyldigheten
på aktier bibehålies, ehuru inom utskottet jämväl den mening uttalats,

Riksdagens skrivelse Nr 444.

att dess berättigande måste vid en definitiv lösning av beskattningen
underkastas en förnyad prövning. Utsträckt skattskyldighet införes förståtens
fasta egendom samt av staten bedriven rörelse i full överensstämmelse
med propositionen. Fastighetsbeskattningen kvarstår oförändrad
enligt hittills gällande regler, men utökas genom beskattning även
av den inkomst från fastighet, som överstiger sex procent av taxeringen
för jordbruksfastighet och fem procent av annan fastighets taxering.
Samtliga härav föranledda nya bestämmelser inarbetas i bevillningsförordningen.
Slutligen införes en fristående provisorisk kommunal progressivskatt,
byggd på det i propositionen ingående förslaget men i väsentliga
punkter omarbetad på grund av anmärkningar och önskemål, som framkommit
dels i vederbörande motioner, dels under utskottsbehandlingen.

Vissa detaljer i dessa förslag skola längre fram närmare motiveras.
Angående de viktigaste punkterna och förslagets innebörd i dess helhet
må anföras följande.

Den av utskottet föreslagna beskattningen av fast egendom innebär
en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, i vilken det själva
fastigheten påförda beskattningsbara beloppet ingår såsom ett garanterat
minimum för dess beskattning. Genom denna anordning vinnes å ena
sidan, att kommunerna få behålla ograverad den viktiga skattekälla, som
de hittills haft i de stadgade sex procenten på jordbruksfastighets och
fem procenten på annan fastighets taxeringsvärden, samt å andra sidan
att man undanröjer den anomali, som för närvarande består, nämligen
att inkomst av fastighet, som överskjuter nämnda procent på taxeringsvärdet,
går fri från kommunal beskattning. Det kan tilläggas, att i
och med det att en dylik överskjutande inkomst av fastighet underkastas
beskattning, vinnes också ett verksamt korrektiv emot alltför
låg fastighetstaxering. Att denna kompletterande beskattning av inkomst
från fastighet bör kunna tillföra kommunerna ett avsevärt antal nya
bevillningskronor, i all synnerhet om noggrannare regler införas för
taxeringen av sagda inkomst, på sätt Kung!. Maj:t i propositionen nr 400
föreslår och utskottet förordar, ligger i sakens natur och bestyrkes av
de beräkningar, som utskottet låtit verkställa om verkningarna av de
olika motionernas skatteförslag. Utskottet har ingalunda förbisett den
anmärkning, som både i den kungl. propositionen och under ärendets
behandling blivit framställd mot ifrågavarande anordning ur den sym
punkten, att de fastighetsägare, som på grund av skuld eller annan
orsak ej nå en nettoinkomst, motsvarande den för fastigheten stadgade
procenten av taxeringsvärdet, på detta sätt få skatta för mer än sin

• Riksdagens skrivelse Nr 444.

inkomst. Men denna olägenhet är, såsom framhållits i motionerna 1: 259
och II: 393, oskiljaktig från all minim ibeskattning, den existerar nu och
skulle fortfara även enligt Kungl. Maj:ts förslag, och det kan icke
begäras av ett förslag till provisorium, att detta skall lösa ett problem,
som hittills icke i något framkommet skatteförslag blivit löst.

Genom den kombinerade inkomst- och fastighetsskatten uppstår,
såsom framhållits i motionerna 1: 259 och 271 samt II : 393 och 395, en särskild
fråga om förhållandet mellan denna beskattning och skogsaccisen.
Utskottet ansluter sig till den principiella uppfattning, att därest skogsaccisen
skulle utgå oförändrad vid sidan av fastighets- och inkomstskatt, detta
kan anses innebära en dubbelbeskattning, vilken om möjligt borde förebyggas.
Kungl. Maj:t, som haft att behandla samma fråga från det
föreslagna nya skattesystemets utgångspunkter, har sökt lösa densamma
genom a^t nedsätta skogsaccisen till en tiondel; syftet har varit att
aecisen såsom beskattning skulle praktiskt taget sakna betydelse men
taxeringen till accis liksom hittills kunna tjäna till grund för skogsvårdsavgifternas
utdebitering. Denna utväg kan utskottet icke finna tillrådlig
redan av det skäl, att en dylik sänkning av accisen måste befaras minska de
kommunala myndigheternas intresse för en omsorgsfull taxering av avverkningarna,
vilket kunde få betänkliga verkningar för skogsvårdsavgifterna.
Därjämte anser utskottet en avskrivning av skogsaccisen otillrådlig ur den
synpunkten, att mycket synes tala för bibehållande och måhända ytterligare
utvecklande av denna skatteform vid den reform av skogsbeskattningen,
som utskottet föreslår riksdagen att begära. Den enda
utvägen för undvikande av ifrågavarande dubbelbeskattning synes under
sådana förhållanden vara att söka tillsvidare, intill dess att skogsbeskattningen
blir definitivt ordnad, föreskriva en avkortning av accisen i
någon form på den inkomstskatt från fastighet, vilken överskjuter den
egentliga fastighetsskatten.

Utskottet har efter ingående prövning funnit sig närmast tilltalat
av det förslag i detta hänseende, som skisserats i motionerna 1:271 och
11: 395. Emellertid hava svårigheter yppat sig att finna allmängiltiga former
för genomförande av denna avkortning gent emot utdebiteringen till både
den borgerliga och kyrkliga kommunen — vilket utan tvivel är det
riktiga — i sådana fall, där dessa kommuner icke sammanfalla. Utskottet
har icke funnit det möjligt att med den knappa tid och det
otillräckliga material, som stått till dess förfogande, utarbeta författningsförslag
i sagda syfte. Det är ej heller erforderligt, att så sker
vid denna riksdag. Den skogsaccis, för vilken rätt till avkortning

Riksdagens skrivelse Nr 444.

först kan komma att tillämpas, kommer att först under loppet av 1921
påföras och uppbäras samt beräknas vid uppgörande av kommunernas
utgifts- och inkomststat för 1922. Ett beslut, som tekniskt utformar
ifrågavarande avdragsrätt, behöver sålunda ej fattas förr än vid 1921
års riksdag.

På grund härav har utskottet stannat vid att föreslå riksdagen,
att, med bibehållande av skogsaccisen, i den skrivelse till Kungl. Maj:t,
varom utskottet hemställer, anhålla att Kungl. Maj:t ville låta ofördröjligen
utarbeta och för 1921 års riksdag i god tid framlägga förslagom
ordnande av anförda avkortning-.

I motionerna 1:271 och 11:395 har uppslaget med kombinerad
objekt- och inkomstskatt blivit utfört även för näringsföretag, i det
att en näringsskatt, dock byggd uteslutande på det i näringsföretaget
nedlagda kapitalet och med ett repartitionstal av endast 1.5 procent
å detta kapital, infogats såsom garanterad minimibeskattning på
sådana företag, i motsvarighet till fastighetsägares fastighetsskatt.
Utskottet har emellertid funnit, att tillräcklig anledning icke föreligger
till införande av en sådan skatt i provisoriet, då den å ena sidan enligt
verkställda beräkningar icke kan under normala förhållanden väntas
erhålla någon egentlig betydelse för kommunernas ekonomi och å andra
sidan dess införande även i denna modifierade form skulle bereda betydande
praktiska och tekniska svårigheter. Därtill kommer, att behovet
av en dylik skatt förminskas genom progressivskattens införande.

Under sådana förhållanden har utskottet givetvis funnit det riktigast,
att de nya bestämmelserna om fastighets- och inkomstbeskattningen
inarbetas i den hittills gällande bevillningsförordningen, på sätt
som föreslagits i motionerna 1: 259 och II : 393. Därmed vinnes också
den fördelen, att de provisoriska åtgärderna framträda i en mera naturlig
yttre form; det har synts utskottet mindre tilltalande att upptaga
den formella ramen av Kungl. Maj:ts föreslagna nya kommunaiskattelag,
när det nya skattesystem, omkring vilket denna lag blivit utbyggt)
icke kunnat av utskottet förordas.

Att utskottet i sitt förslag till provisorium upptagit en kommunal
progressivskatt, har särskilt sin grund däri, att det befunnits behövligt
att tillföra kommunerna en dylik skatteinkomst vid sidan av utdebiteringen
på bevillningskronorna för att kunna hålla denna utdebitering

Riksdagens skrivelse Nr 444.

nere i skäliga belopp. Den prövning, som Kung!. Maj:ts förslag i
denna del undergått, har emellertid föranlett väsentliga ändringar däri.

I anslutning till vad som yrkats i motionerna I : 259 och II : 393 har
utskottet enats om att huvudparten av progressivskatten från såväl enskilda
som bolag eller 75 procent bör avses för vederbörande kommuns eget behov,
samt att denna del bör, därest den skattskyldiges inkomst förvärvats inom
flera kommuner, slås ut på dessa efter fördelningen av hans bevillningspliktiga
inkomst, enligt beslut av prövningsnämnden i det län, där han är
mantalsskriven. Därjämte har det befunnits önskvärt att, till befordrande
av en sund kommunal hushållning, sätta varje kommuns rätt att uppbära
den på kommunen belöpande progressivskatten i viss relation till
utdebiteringen på alla skattskyldiga. Så har skett genom infogande av
er» ny bestämmelse, att högst en fjärdedel av varje kommuns skattebehov
får fyllas genom progressivskatten — en proportion, som bör
vara ägnad att hos alla skattskyldiga inskärpa ansvarskänsla vid handhavandet
av kommunens ekonomi, på samma gång som den dock i regel
låter kommunen fullt ut tillgodogöra sig sina progressivskattemedel. I
samband härmed har stadgats, att inom den sålunda angivna gränsen
progressivskatten får användas till såväl den borgerliga som den kyrkliga
kommunens behov, medan i Kungl. Map.ts proposition förutsatts,
att den endast skulle komma den borgerliga kommunen till godo. Vad
beträffar den del av progressivskatten, som avsetts för utjämning av
skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan (återstående
25 procent), har utskottet ansett, att, då inga nya grunder för
denna utjämning ens antydningsvis blivit angivna i den kungl. propositionen,
och då det efter utskottet tillgängliga underrättelser knappast
torde vara att vänta, att någon mera omfattande utjämningsplan kan
komma att föreläggas nästkommande riksdag, försiktigheten bjuder att
skapa någon säkerhet mot att denna del av progressivskatten skulle
komma att upptagas i vidare mån än som är erforderligt för det syfte,
för vilket den är särskilt avsedd. T enlighet härmed har man tänkt sig att
de för skatteutjämning avsedda 25 procenten av skattens belopp visserligen
skola påföras samtidigt med kommunandelen, 75 procent, men att
uppbörd av utjämningsandelen ej skall ske, förrän det samlade behovet
av medel för sagda ändamål blivit av Kungl. Maj:t konstaterat; skulle
därvid befinnas, att det påförda beloppet överstiger det sålunda konstaterade
behovet med skälig marginal för restantier vid uppbörden, har
Kungl. Maj:t att förordna om motsvarande nedsättning av denna del
av skatten! Utskottet erinrar, att grunderna för utjämningen givetvis
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 444. 3

18 Riksdagens skrivelse Nr 444.

fortfarande som hittills komma att bestämmas av Knngl. Magt och riksdagen
gemensamt.

Slutligen har utskottet ej kunnat i oförändrat skick acceptera de
av Kungl. Magt föreslagna skalorna för progressivskatten, enär dessa
så väl för enskilda som för bolag synts strängare än som påkallas av
skattens ändamål och vad som-kan anses skäligt med hänsyn till den
skattebörda, vilken i övrigt drabbar dessa kategorier av skattskyldiga.
På grund härav föreslås en jämkning av procentsiffrorna alltifrån de
första grupperna och därjämte en utsträckning uppåt, så att maximum
inträder först vid ett taxeringsbart belopp, som är ungefär dubbelt så
högt som det av Kungl. Maj:t föreslagna; i fråga om bolag har därjämte
högsta procenten i förhållande till det beskattningsbara beloppet
sänkts från 6 till 5. Av utskottet föranstaltade beräkningar, som bifogas
utlåtandet, bil. 8, tab. 7, synas giva vid handen, att denna jämkning av
skalorna icke kommer att reducera skattens avkastning mera än att den
ändock kan motsvara sitt syfte i provisoriet. Med användning av de siffror,
varpå propositionens motsvarande kalkyler äro byggda, nämligen 1917
års taxeringar, och efter en reduktion i fråga om skatten från bolag
efter samma grunder som tillämpats i propositionen, skulle enligt de av
utskottet föreslagna skalorna avkastningen bliva från enskilda 28 miljoner,
mot 36 miljoner enligt propositionen, och från bolag 15 miljoner,
mot propositionens 20 miljoner, alltså summa 43 miljoner mot 56.
Genom att 75 procent av skatten så väl från enskilda som från bolag
enligt utskottets förslag skola tillkomma kommunerna, erhålla dessa även
efter skalornas jämkning ett större belopp — 32 miljoner kronor — än
det, som genom propositionens fördelning tillkommer dem eller 29 miljoner.
Till utjämning skulle i varje fall inflyta 11 miljoner, vilket
utan tvivel är för närvarande tillräckligt. — Härtill kommer, att i dessa
som i andra avseenden alla beräkningar på grundval av 1917 års taxeringar
måste bliva avgjort missvisande. Det till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet uppgick år 1917 till 3,617 miljoner, men år
1919 till 5,741 miljoner — en stegring alltså på två år av 2,124 miljoner
59 procent. All sannolikhet talar för, att progressivskatten, åtminstone
den del som inflyter från enskilda, kommer att giva betydligt
större avkastning än den, som beräknats på grund av 1917 års taxeringssiffror.

Givetvis har utskottet funnit det angeläget att även i andra’ hänseenden
än de nu berörda söka åstadkomma beräkningar om verkningarna
av det föreslagna provisoriet, liksom i allmänhet av de olika för -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

slao- som blivit framställda dels i de väckta motionerna, dels under utskottets
behandling av frågan. Såsom redan på åtskilliga ställen i detta
utlåtande blivit berört, har för sådana sammanfattande beräkningar intet
annat material stått till förfogande än det som använts vid utarbetningen
av Kungl. Maj:ts proposition, och bristerna i detta material äro
förut påvisade. Det '' är med uttryckligt betonande av att de sålunda
framkomna siffrorna icke kunna giva någon tillförlitlig bild av vare sig
det ena eller det andra förslagets verkningar under nuvarande lörnalianden,
som utskottet framlägger jämförande tablåer dels över Kungl.
Mnpts proposition och de väckta motionerna, dels över de olika under
utskottsarbetet framkomna provisorieförslagen (Bil. 7 och 8).

Det har icke varit möjligt att i tabellerna utslå kommunandelen
av progressivskatten efter fördelningen av den skattskyldiges bevillnin^spliktiga
inkomst, på sätt utskottet förordar och i samtliga provisorieförslag
godtagits. Tabellerna hänt öra sålunda hela kommunandelen
av denna ''skatt till mantalsskrivningskommunen, vilket gör, att siffrorna
ej heller i detta hänseende giva en riktig bild av förslagens verkningar.

I stort sett torde genom utslagning^ de stora stadskommunernas progressivskatt
komma att något minskas och ett flertal mindre städer och landskommuner
erhålla en förhöjd andel.

Utskottet vill härjämte anmärka, att det provisoneförslag, ^sorn
närmast ansluter sig till propositionen (i tabellerna betecknat såsom
herr Möllers förslag), skiljer sig från samtliga andra därutmnan, att
det förstnämnda bibehåller skalan för progressivskatten av bolag oförändrad
och endast obetydligt jämkar skalan för samma skatt av enskilda,
vilket naturligtvis ger" en högre avkastning än de skulor,. som draga
om kommunandelen i realiteten äro gemensamma för övriga förslag,
samt sänker utdebiteringen och de icke progressivskattskyldiges skattebelopp
i de kommuner, som komma i åtnjutande av progressrvskatt.
Med hänsyn härtill bör framhållas, att de jämkningar i den progressiva
skalan varom från alla andra håll inom utskottet enighet vunnits, såsom
förut anförts skett med hänsvn till att de under denna skatt fallande
kategorierna av skattskyldiga ej böra drabbas av den nya skattebördan
hårdare än vad som kan anses skäligt och vad som kräves av progressivskattens
ändamål. Det företräde, som sagda, förslag kan synas innebära
för övriga skattskyldiga, bör under sådana förhållanden icke tala till dess

förmån. .

Utskottet vågar göra gällande, att i stort sett de jamforande

tabellerna i sin mån kraftigt tala för effektiviteten av det förordade
provisor i eförsl agct. Den lättnad i lönearbetares, lägre inkomsttagares

Riksdagens skrivelse Nr 444.

och tjänsteinnehavares skattebörda, som är det mest trängande behovet
inom vårt kommunala skatteväsende, blir genom utskottets förslag kraftigt
tillgodosett, såsom framgår särskilt av bil. 8, tab. 5. Förskjutningen
av skattebördan till de mera bärkraftiga blir betydande, utan att
överstiga måttet av deras förmåga. Genom fastighetsbeskattningens
bibehållande enligt nuvarande regler bevaras för kommunerna denna tryggande
grundtillgång av bevillningskronor, oberoende av konjunkturernas
växlingar, och dels genom beskattningen av fastighetsägares överskjutande
inkomst, dels genom att de förhöjda allmänna avdragen icke gälla för
själva fastighetsskatten, blir dessa skattskyldigas skattekraft bättre utnyttjad
(Bil. 8, tab. 2 och 4).

Rörande provisoriets giltighetstid har utskottet enats om en period
av fyra år, med hänsyn därtill, att den förnyade prövning, som problemet
om den definitiva lösningen måste underkastas, om densamma skall
kunna byggas på eu förut genomförd taxeringsreform, icke lärer kunna
resultera i ett förslag från Kungl. Maj:t tidigare än vid 1924 års riksdag.

Att utskottet förordar igångsättande snarast möjligt av denna förnyade
provning, faller efter den ställning utskottet intagit till frågan i dess helhet
av sig själv. Det torde på grund av det läge, vari kommunalskattefrågan
nu. kommit, icke vara möjligt att angiva några andra principiella riktlinjer,
än att prövningen bör utgå dels från det material, som sammanförts
i Kungl. Maj:ts proposition, dels från de uppslag, som framlagts
av reservanterna bland 1919 års sakkunniga, dels slutligen från de synpunkter,
som framkommit i de vid innevarande riksdag väckta motionerna
och i utskottets föregående uttalanden. Utskottet anser det angeläget
att betona, att de provisoriska förslag, vartill dess arbete lett, från
dess sida icke äro avsedda att i något hänseende vara bindande för den
blivande nya utredningen, på samma gång utskottet förutsätter, att,
därest, detta, provisorium vinner giltighet, erfarenheterna från dess tillämpning
bliva vederbörligen beaktade.

Såsom ett vägande skäl att ej nu skrida till eu definitiv ny kommunalskattelagstiftning
har utskottet i det föregående framhållit de
brister, som vidlåda vårt nuvarande taxeringsväsende, och därvid erinrat
bl. a., om den ojämnhet, som föreligger i fråga om fastighetstaxeringen,
samt om saknaden av tillfredsställande garantier för eu riktig uppskattning
av inkomsten från jordbruksfastighet.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Under det att sistnämnda brist delvis avlijälpes genom i propositionen
nr 400 innefattade förslag till ändringar i förordningen om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering med tillhörande deklarations
formulär, kvarstår däremot med oförminskad styrka behovet av ett
förbättrat taxeringsförfarande beträffande fastigheter.

I det uti sistnämnda proposition delvis återgivna, tidigare offentliggjorda
yttrande av chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
den 31 oktober 1919 bär framhållits erforderligheten av en genomgripande
omläggning av taxeringsväsendet i fråga om såväl taxeringsmyndigheternas
organisation som taxeringsförfarandet och därvid bland
framkomna önskemål berörts även frågorna om mera sakkunnig utrustningav
taxeringsmyndigheterna och fastighetstaxeringarnas överlämnande åt
särskilda nämnder. I fråga om dessa önskemål ansåg departementschefen
sig böra betona, att de organisatoriska reformerna icke borde utmynna
i en onödigt tung, starkt centraliserad förvaltningsapparat, samt att vid
en reform av taxeringsmyndigheternas organisation icke finge förbises
vikten av att behörigt utrymme fortfarande lämnades åt den självbeskattningsprincip,
som vore för det svenska skattesystemet grundläggande.
Departementschefen förklarade sig emellertid på de i propositionen
återgivna grunder anse, att med ett. omedelbart igångsättande av
en mera omfattande omläggning av taxeringsväsendet borde under
den närmaste tiden anstå.

Enligt propositionen nr 191 med förslag till kommunalskattelag
är allmän fastighetstaxering avsedd att ske under år 1921; och föreslås
i propositionen nr 400 i fråga om beskattnmgsnämndernas sammansättning
och arbetssätt i huvudsak bibehållandet av nu gällande, i förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering meddelade
föreskrifter.

Såsom av förut lämnade redogörelse för i ämnet väckta motioner
framgår, hava i nu förevarande hänseende yrkanden framställts i motionen
1:282, att i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begäras framläggande
av förslag till en genomgripande omorganisation av taxeringsväsendet
med syfte att uppnå större enhetlighet vid taxeringarna och
kontroll över dessas utförande samt i motionen 11:409, att i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhållas dels om utredning i närmare angivet
syfte angående förändrade bestämmelser om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering samt om de speciella grunderna för fastighetstaxering,
och dels om framläggande av det förslag, som av utredningen
kunde föranledas, så tidigt, att det kunde under 1921 års riksdag förekomma
till avgörande.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Vid övervägande av hithörande förhållanden har det synts utskottet
vara av största vikt, att ny allmän fastighetstaxering kommer
till stånd så fort det genom ändrade bestämmelser i fråga om taxeringsförfarandet
vunnits säkerhet för åstadkommande av en mera rättvis och
jämn fastighetstaxering än den nuvarande. En skyndsam omvärderingav
fastigheterna är särskilt av behovet påkallad med hänsyn till angelägenheten
av att såmedelst erhålla en mera tillförlitlig grund för bedömandet
vid prövning av framställningar om statsunderstöd till skattetyngda
kommuner av de kommunala skattebördornas verkliga tyngd ävensom
ett fastare underlag för uppgörande så fort ske kan av förslag till en
definitiv kommunalskattelagstiftning.

Utskottet har haft under omprövning att i sådant syfte redan i
år föreslå vissa provisoriska bestämmelser, avsedda att komma i tilllämpning
vid en tillärnad allmän fastighetstaxering under 1921; och
har inom utskottet även utarbetats förslag till förordning i sådant avseende.
Enligt detta förslag skulle Kungl. Mapts befallningshavande
hava att för landet och, i den mån så funnes iämpligt, för stad eller
viss del av stad förordna två eller flera personer — av vilka en eller
flera borde äga sakkunskap och erfarenhet i uppskattning av skog och
andra i uppskattning av fast egendom i övrigt — att i egenskap av
sakkunniga vid fastighetstaxering verka för åstadkommande av en riktig
och jämn uppskattning av fast egendom såväl inom varje särskild kommun
som inom olika kommuner sins emellan. Dylik sakkunnig, vars tjänstgöringsområde
Kungl. Maj:ts befallningshavande hade att bestämma,
skulle enligt förslaget hava bl. a. att tillhandagå taxeringsnämnderna
med råd och upplysningar i frågor om uppskattning av fast egendom,
att för sådant ändamål, i den män så kunde ske, deltaga i förarbetena
till uppskattningen och närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden,
då frågor om fastighetstaxering förekomma till behandling,
samt att hos prövningsnämnderna framställa de anmärkningar i anledningav
taxeringsnämndernas beslut rörande fastighetstaxering, vartill han
funne skäl föreligga.

Utskottet har emellertid ej tilltrott sig att framställa förslag om
förevarande bestämmelsers antagande, enär de ej synts utskottet innefatta
tillräckliga garantier för en effektiv och enhetlig fastighetstaxering
och således ej heller vara ägnade att bereda ett nog tillförlitligt underlagför
ett blivande förslag till definitiv kommunalskattelag.

I stället har utskottet funnit sig böra hemställa om påkallande i
skrivelse till Kungl. Maj: t om erforderlig utredning för framläggande
till nästa års riksdag av förslag till mera genomgripande ändringar i

Riksdagens skrivelse Nr 444.

hithörande bestämmelser, syftande till att komma till användning vid
ny allmän fastighetstaxering under år 1922. Därvid har av utskottet
i" första hand tagits sikte å behovet av förändrad organisation av beskattningsnämnderna.
I sådant avseende bär det synts utskottet, att
den allmänna fastighetstaxeringen bör grundas å särskilda, under närmast
föregående års'' höst för ändamålet avgivna deklarationer samt
verkställas genom fristående för dylikt syfte särskilt tillsatta beskattningsnämnder.

Inom utskottet har framlagts följande detaljerade förslag i fråga
om beskattningsnämndernas sammansättning, verksamhetsområden och
arbetssätt. För granskning av de avgivna deklarationerna och inhämtande
i övrigt av nödiga upplysningar angående fastigheterna förordnar
Kungl. Maj:ts befallningshavande personer, som äga särskild sakkunskap
rörande värdering av fast egendom, att var för sitt taxeringsdistrikt
bereda uppskattningen. Distriktets storlek anpassas så, att den sakkunnige
kan förutsättas dels inom vederbörlig tid medhinna beredningsarbetet
för distriktet och dels — i likhet med övriga för distriktet i
dess helhet utsedda ledamöter i distriktets fastighetstaxeringsnämnd —
besitta erforderlig lokalkännedom inom distriktet. I regel torde taxeringsdistrikt
böra omfatta ett flertal kommuner, exempelvis, där så lämpar
sig, ett härad eller ett tingslag. Efter det deklarationer och andra uppgifter
blivit av den sakkunnige genomgångna, fortsattes beredningen
vid av honom i orterna hållna sammanträden, där lämpligt antal för
varje kommun utsedda representanter äga att deltaga och yttra sig
angående värdet å de särskilda inom kommunerna belägna fastigheterna,
dock utan att omröstning under detta förberedande arbete synes böra
företagas. Större kommuner må kunna uppdelas i och mindre sammanslås
till beredningsdistrikt. Sedan beredningen, varmed arbetet torde
böra börja på hösten året före det, då taxeringen skall ske, blivit avslutad,
verkställes taxeringen av fastighetstaxeringsnämnden, vilken bör
hava slutfört sitt arbete före mars månads utgång. Denna nämnd synes
förslagsvis böra bestå av — förutom förenämnda sakkunnige såsom
föredragande ledamot — dels ytterligare två för taxeringsdistriktet i
dess helhet förordnade ledamöter, därav en, ordföranden, utses av Kungl.
Maj:ts befallningshavande och den andra utses antingen av landsting
respektive stadsfullmäktige eller ock bland därtill av respektive nämnda
representationer föreslaget antal personer av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
dels ock — växlande för varje kommun eller beredningsdistrikt
inom kommun — två av kommunen utsedda, med ortens fastighets! örhål1
anden viil förtrogna personer. För åstadkommande av största möjliga en -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Ledighet beträffande fastighetstaxeringen inom länet torde de för distriktet
i dess helhet utsedda ledamöterna i fastiglietstaxeringsnämnderna böra
före taxeringsarbetets påbörjande sammanträda inför Kungl. Maj:ts befallningshavande
för överläggning om de allmänna grunder, som böra följas
vid taxeringarna, om särskilda upplysningar i ett eller annat avseende
eller lör viss del av länet skola infordras jämte annat som kan vara av
vikt för arbetets planmässiga och enhetliga bedrivande. Klagan över de
åsätta taxeringsvärdena torde böra fullföljas till en för länet gemensam
prövningsnämnd för fastighetstaxering, vars ledamöter torde böra utses
bland personer som för året varit ledamöter i länets fästighetstaxeringsnämnder.
De år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum, torde
särskilda beskattningsnämnder för fastighetstaxering ej vara erforderliga.

Utan att taga bestämd ståndpunkt till detaljerna i nu återgivna
förslag har utskottet funnit grundlinjerna i detsamma vara förtjänta att
komma under prövning vid den av utskottet ifrågasatta utredningen i
ämnet. Av vikt har utskottet emellertid funnit det vara, att taxeringsdistrikten
göras så stora som omständigheterna i varje fall medgiva.
Den omständigheten, att enligt förslaget de föredragande ledamöterna i
taxeringsnämnderna torde i regel komma att under större delen av ett
halvt år bliva helt eller till väsentlig del upptagna av arbetet med
fastighetstaxeringen, lärer göra det nödigt att för erhållande av fullt
lämpliga personer till berörda uppdrag bereda dem jämförelsevis god
ersättning.

Utöver frågan om ändrad organisation av organen för fastighetsbeskattning
synes önskligt att, i den mån så låter sig göra, jämväl få
i samband därmed till prövning upptaget spörsmålet om lämpligheten
och möjligheten av att hos länsstyrelserna få anställda i taxeringsarbete
och dithörande författningar särskilt förfarna, sakkunniga personer, vilka
skulle hava att tillhandagå de nuvarande taxeringsnämnderna med råd
och upplysningar samt eventuellt även med biträde i vidare omfattning
ävensom frågan om rätt för skattskyldig att, oavsett om han klagat hos
prövningsnämnden eller ej, få anföra besvär hos kammarrätten.

Med avseende å grunderna för uppskattning av fäst egendom jämte
tillhörande särskilda anvisningar till ledning vid uppskattning av sådan
egendoms värde synes det utskottet i främsta rummet vara av vikt,
att nya rationella grunder för skogsbeskattning varda utarbetade och
förelagda riksdagen till prövning. Utskottet har i det föregående angivit
de huvudsakliga anmärkningar, som måste riktas mot Kungl. Maj:ts
förslag i denna del, och därvid tillika erinrat, att andra uppslag till

Riksdagens skrivelse Nr 444.

lösning av frågan om skogens beskattning blivit framförda. I främsta
rummet har utskottet fäst uppmärksamheten vid de riktlinjer som finnas
skisserade i domänstyrelsens och Sveriges skogsägareförbunds yttrande
över de år 1917 avgivna kommunalskatteförslagen, och vilka ytterligare
blivit utvecklade i en på anmodan inför utskottet verkställd föredragningav
frågan från sakkunnigt håll. Enligt dessa riktlinjer skulle det behov
av objektbeskattning å skogsfastighet, som kommunerna ovedersägligen
måste anses hava, visserligen tillgodoses genom en fastighetsskatt, men
denna i analogi med vad fallet är i fråga om jordbruksfastighet byggas
på taxering av själva skogsmarkens värde såsom produktionsfaktor.
Taxeringen av skogsmarken skulle alltså ske efter markens lämplighet
för skogsproduktion (bonitet), dess belägenhet med flera synpunkter,
som i detta sammanhang kunna förtjäna beaktande. Skatt på avkastningen
av skogsmarken åter skulle utgå antingen i form av inkomstskatt
eller såsom skogsaccis, i båda fallen i sammanhang med verkställd
avverkning. Utskottet har givetvis icke kunnat taga någon bestämd
ståndpunkt till dessa grunder för skogsbeskattningen, så mycket mindre
som de tillsvidare endast föreligga i form av utkast, men anser uppslaget
vara av sådant värde, att det bör upptagas till ingående prövning
i den utredning, för vilken frågan om skogsbeskattning måste bliva
föremål.

Utskottet anser, att denna utredning rörande skogsbeskattningen
bör ofördröjligen igångsättas, och finner det lämpligt, att den verkställes
vid sidan av den nya allmänna prövningen av kommunalskattefrågau.
Det synes nämligen synnerligen angeläget, att förändrade grunder för
skogsbeskattningen må kunna föreläggas riksdagen så tidigt, att de kunna
komma till användning redan vid den nya allmänna fastighetstaxering,
som, enligt vad ovan utvecklats, synes böra verkställas under år 1922.
Skulle emellertid utredningen i berörda fråga icke hinna föras så långt,
att förslag därutinnan kan föreläggas 1921 års riksdag, synes dock i
varje fall böra föranstaltas om eu revision av nu gällande bestämmelser
i ämnet, som möjliggör eu enhetligare och riktigare skogstaxering.
däm väl i fråga om grunderna för fastighetstaxering i övrigt synas, även
under förutsättning att den nuvarande uppdelningen av fastigheter i beskattningsavseende
bibehålies oförändrad, nu gällande föreskrifter i förevarande
ämne i enahanda syfte tarva revision.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

För den provisoriska lösning av kommunalskattefrågan, som enligt
utskottets mening för närvarande bör komma i fråga, kräves dels en
omarbetning i vissa delar av de nu gällande skatteförfattningarna, nämligen
förordningen angående bevillning av last egendom samt av inkomst,
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, dels ock
utarbetande av särskild författning om kommunal progressivskatt och
vissa andra för den föreslagna omläggningens genomförande erforderliga
författningar. Utskottet har låtit utarbeta förslag till de sålunda behövliga
författningsändringarna och till de nya förordningar, som för ändamålet
visat sig erforderliga. Härvid har, i den mån sådant kunnat ske,
anslutning skett till detaljerna i de förslag, som i Kungl. Maj:ts propositioner
nr 191 och 400 förelagts riksdagen, varjämte nödig hänsyn
även tagits till vissa i motioner till riksdagen framlagda förslag och
önskemål, i den mån utskottet funnit dessa förslag och önskemål vara
av beskaffenhet att böra beaktas i sammanhang med den föreliggande
frågans provisoriska lösning.

För de utarbetade förslagens innehåll lämnas härmed följande
redogörelse.

Bevillningsförordningen.

Såsom redan anförts, har utskottet byggt på den uppfattningen,
att nu förefintliga brister i fråga om den kommunala skattebördans fördelning
kunna, i den mån de äro särskilt kännbara och i ögonen fallande,
i första hand avhjälpas genom ändring av vissa bestämmelser i bevillningsförordningen,
i syfte framför allt,

att inkomst av fäst egendom, i den mån densamma överstiger den
genom fästighetsbevillning beskattade andelen därav, underkastas särskild
inkomstbeskattning;

att rätten till avdrag för existensminimum och på grund av särskilda
ömmande omständigheter göres mera omfattande och mera avpassas
efter de skattskyldigas individuella förhållanden, än nuvarande
bestämmelser medgiva;

att statens kommunala skattskyldighet för fast egendom i avsevärd
mån utvidgas och att i sammanhang därmed staten även ålägges
skattskyldighet till kommunen för sin affärsverksamhet i egentlig
mening; samt

att vid inkomstberäkningen avdrag i full utsträckning må medgivas
för alla kostnader för inkomstens förvärvande och bibehållande,

Riksdagens skrivelse Nr 444. 27

därunder inbegripen ränta å gäld, ävensom i viss utsträckning iör utbetalta
försäkringspremier och periodiska understöd samt för förluster
i skattskyldigs verksamhet.

Bestämmelser, avsedda att förverkliga dessa syften, hava inarbetats
i förslaget till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av bevillningsförordningen.
De överensstämma i det störa hela med motsvarande
bestämmelser i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag och
till förordning om ändringar i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.
För vissa skiljaktigheter mellan nämnda förslag och utskottets
förslag redogöres här nedan i uttalandena angående förslagets
särskilda paragrafer.

3 §

är i huvudsak oförändrad, dock att dels i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag i propositionen nr 191 i a) med ägare likställts innehavare jämväl
av område, som upplåtits med vattenfallsrätt, samt av egendom,
som innehaves med ständig eller ärftlig besittningsrätt, dels med hänsyn
till utskottsförslagets allmänna grunder bestämmelserna i b) underkastats
en redaktionell omarbetning.

4 §•

Då frågan om eu förkortning av fastighetsperiodernas längd synts
utskottet lämpligen böra upptagas till prövning först i samband med
blivande förslag till omorganisation av fastighetstaxeringsväsendet,
har denna paragraf bibehållits i sin nuvarande lydelse med endast den
ändring, att paragrafhänvisningarna i 3 och 4 mom. blivit rättade till
överensstämmelse med utskottsförslaget.

Det i motionen nr 1:261 framlagda förslag om verkställande av
ny allmän fastighetstaxering år 1921 och därefter vart tredje år har
sålunda lämnats utan bifall av utskottet.

5 §

har avfattats i överensstämmelse med förslaget i motionen 1:259, vari
bestämmelserna i denna del äro i huvudsak likalydande med bestämmelserna
i 4 och 13 §§ av Kungl. Maj:ts förslag till kornmunalskattelao-
med den avvikelse att sista stycket i förstnämnda paragraf uteslutits
samt att sjätte stycket i utskottets förslag ej motsvaras av någon
bestämmelse i Kungl. Maj:ts förslag. Bestämmelserna i detta stycke

Riksdagens skrivelse Nr 444.

hava avfattats i nära anslutning till den lydelse utskottet föreslagit att
giva åt 12 § 6 inom. I utskottets förslag har vidtagits en mindre
redaktionell omarbetning av fjärde stycket, vilken ej torde erfordra någon
motivering.

1 sammanhang med denna paragraf har utskottet behandlat motionen
nr I: 287 med förslag därom, att egnahemsanläggningar, individuella
såväl som kooperativa, med bostäder intill högst fyra rum och kök
måtte befrias från dubbelbeskattning, och motionen nr II: 405 med
förslag, dels att vid taxering av fastighet, å vilken finnes uppförd bostadsbyggnad,
den del av taxeringsvärdet, som anses motsvara värdet
av högst 2 rum och kök, må under viss förutsättning undantagas från
fastighetsskatt, m. in., dels att allmän flottled icke må frikallas från
fastighetsskatt, dels om utredning, huruvida ej kommunens rätt att
uttaga skatt av staten, landsting eller av annan kommun anses böra
ytterligare utsträckas, samt huruvida ej kommunal fastighetsskatt bör
läggas på för allmän trafik upplåtna, staten icke tillhöriga kommunikationsföretag
i de fall, då dessa lämna en god avkastning.

Utskottet har icke ansett sig böra tillstyrka förslag i någon av de
i nämnda motioner sålunda angivna riktningarna.

8 §.

1 mom. överensstämmer, i fråga om vad som icke skall taxeras
såsom inkomst, närmast med 31 § i förslaget till kommunalskattelag,
enligt propositionen nr 191, jämförd med 8 § i förslaget till ändrad
lydelse av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt
propositionen nr 400; dock föreslår utskottet vissa ändringar, betingade
dels av hänsyn till bestämmelserna i det av riksdagen i år antagna
förslaget till ny giftermålsbalk, dels ock av Kungl. Maj:ts förslag om
skattefrihet för visst belopp av gift kvinnas arbetsinkomst i propositionen
nr 191 39 § och i propositionen nr 400, i vad den avser ändringar
i 25 § inkomstskatteförordningen.

2 mom. ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag i 39 och 43 §§
kommunalskattelagen, jämförda med 25 § i inkomstskatteförordningeu,
med den ändrade lydelse i andra stycket, som påkallats av bestämmelser
i den nya giftermålsbalken. Till ledning för utskottet vid uppgörandet
av förslag till de av den nya giftermålsbalkens innehåll betingade ändrade
bestämmelserna angående äkta makars beskattning har till utskottet
från finansdepartementet överlämnats en inom departementet upprättad
P. M. i ämnet samt kammarrättens den 31 maj 1920 över densamma
avgivna yttrande.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

I sammanhang med denna paragraf har utskottet behandlat
motionerna nr I: 283 och II: 411 med förslag, att hustrus arbetsinkomst
skall vid taxeringen medräknas allenast om och i den mån ifrågavarande
inkomst överstiger 500 kronor; och har utskottet ansett sig böra avstyrka
detta förslag.

9 §•

Här hava i 1 mom. införts de bestämmelser, som hänföra sig till
den av utskottet föreslagna beskattningen genom inkomstbevillning av
inkomst utav fast egendom. De föreslagna bestämmelserna överensstämma
med Kungl. Majts förslag i 28 § kommunalskattelagen och i
7 § inkomstskatteförordningen. 2 mom är likalydande med nuvarande
9 § 1 mom. bevillningsförordningen med iakttagande dock, att inkomst
av krono- eller kyrkotionde m. m., som enligt förslaget skall taxeras
såsom inkomst av fast egendom, här uteslutits samt att här tillagts föreskrifter
om skatteplikt för utdelning å insatser i ekonomiska föreningar.
3 mom. överensstämmer närmast med nuvarande innehållet i 9 § 2 mom.
bevillningsförordningen, dock att vissa jämkningar vidtagits för att
bringa förslagets bestämmelser i närmare överensstämmelse med Kungl.
Maj:ts förslag i motsvarande delar. Utskottet har emellertid icke ansett
sig böra föreslå riksdagen att i sammanhang med den ifrågasatta provisoriska
lösningen av kommunalskattefrågan antaga Kungl. Maj:ts förslag
angående dels ändrad indelning av inkomstkällorna, dels ändrade grunder
för beskattning av kommanditbolags inkomst.

10 §.

I denna paragraf hava vidtagits de ändringar, som betingats dels
av utskottets förslag att ålägga staten viss kommunal skattskyldighet
för inkomst dels av Kungl. Maj:ts förslag angående omfattningen av
den skattskyldighet, som bör åläggas svensk medborgare, vilken icke
är här i riket mantalsskriven, samt utlänning. Bestämmelserna överensstämma
med motsvarande bestämmelser i 32 § kommunalskattelaglörslaget.
Då utskottet i likhet med Kungl. Maj:t finner goda skäl tala
för att i fråga om skattskyldighet likställa ägare av häradsallmänningar
med ägare av s. k. besparingsskogar och andra likartade samfälligheter,
hava ägare av häradsallmänning här upptagits såsom skattskyldiga.
Däremot har i anslutning till vad redan anförts i fråga om 9 § vad
Kungl. Maj:t i fråga om skattskyldighet för kommanditbolags inkomst
föreslagit i nyssnämnda paragrafer här icke upptagits.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

11 §

har omarbetats i anslutning dels till Kungl. Majrts förslag i 35 och 36
§§ kommunalskattelagen, jämförda med förslaget till ändrad lydelse av
9—11 §§ inkomstskatteförordningen, dels till de i motionerna I: 259 och
I: 271 framlagda förslagen om avdrag vid uppskattning av inkomst av
fast egendom och av rörelse eller yrke av den genom fastighetsbevillning
beskattade inkomsten av fast egendom; och har utskottet, som
ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om ändrade grunder för
beskattning av kooperativa föreningars inkomst, i denna paragraf upptagit
det av Kungl. Maj:t i avseende härå föreslagna stadgandet, varjämte
i 4 § anvisningarna till ledning vid taxeringen hänvisning lämnats
till de särskilda bestämmelser rörande begreppet kooperativa föreningar,
som meddelas i 3:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vad Kungl. Maj: t i 35 § av förslaget till kommunalskattelag föreslagit
angående rätt till avdrag för fastighetsskatt och näriugsskatt
sammanhänger med bestämmelser i Kung!. Maj:ts förslag, som icke
blivit av utskottet tillstyrkta, och har sålunda i utskottets förslag icke
upptagits. Kungl. Maj-.ts förslag i 4 och 5 mom. av nyssnämnda 35 §
ävensom i anvisningarna till samma paragraf om dels beräkning av avdrag
för underskott dels avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom, böra i den mån de föreslagna bestämmelserna
avvika från nu gällande regler för avdragets beräkning, enligt utskottets
mening icke intagas i det förslag till provisoriska ändringar i bevillningsförordningen,
som av utskottet förordas.

Detsamma gäller med avseende å förslaget i 35 § 2 mom. om avdragför
förlust i annan kommun än skattskyldigs hemortskommun, i vilket
avseende utskottet anslutit sig till det i motionen I: 259 framlagda förslaget.

12 §.

De av utskottet föreslagna bestämmelserna ansluta sig, vad beträffar
1—5 mom., till Kungl. Maj:ts förslag i 41 och 42 §§ kommunalskattelagen.
Bestämmelserna i 6 och 7 mom. hänföra sig till Kungl.
Maj:ts förslag i 50 § nämnda lag, dock med den ändring beträffande
6 mom. som föreslagits av kammarrätten i dess den 2 mars 1920 avgivna
utlåtande över det förslag till ändringar i förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt m. m., som ligger till grund för Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen nr 400. Kammarrättens uttalande i denna
del återfinnes å sid. 89 i bilagan vid nämnda proposition. Utskottet

Riksdagens skrivelse Nr 444.

förutsätter, att, där beskattningsmy tidighet medgiver befrielse från bevillning,
som redan blivit erlagd, dödsboet skall vara berättigad att
restitutionsvis återbekomma den erlagda bevillningen och de utskylder,
som blivit påförda på grundval av denna, i den mån även dessa blivit
erlagda.

8 mom. ansluter sig närmast till Kungl. Maj:ts förslag i 33 § och
34 § 2 mom. kommunalskattelagen med vissa smärre avvikelser, som
betingats av utskottsförslagets provisoriska karaktär, och med iakttagande
av utskottets ställningstagande till frågan om beskattning av kommanditbolags
inkomst.

Utskottet bar i sammanhang med denna paragraf behandlat motionerna
nr I: 260 och TI: 394 med förslag att riksdagen måtte vidtaga
vissa ändringar i kommunalbeskattningen rörande dyrorts- och familjeavdrag
samt taxeringen av äkta makars inkomst, ävensom motionen
I: 285 med förslag till ändring av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förslag
till kommunalskattelag i fråga om skattskyldighet för medlem av
konungahuset samt motionen nr II: 405, i vad den avser ändrade bestämmelser
i sistberörda fråga; och har utskottet icke funnit skäl att
tillstyrka riksdagen att vidtaga ändringar i bevillningsförordningen i
någon av de av motionärerna angivna riktningarna.

13 §

har ändrats till överensstämmelse med den i prop. 400 föreslagna ändrade
lydelsen av 22 § inkomstskatteförordniugeu.

14 §

är i stort sett oförändrad. Emellertid har införts ett stadgande om beskattningsort
för inkomst av fast egendom, som med hänsyn till gällande
bestämmelser hittills icke varit erforderligt, varjämte stadgandet
om beskattningsort för det i f) omförmälda fall förtydligats i syfte att
klargöra, att inkomst, som där sägs, skall beskattas i den kommun,
varifrån inkomsten åtnjutits.

Utskottet har i sammanhang med denna paragraf behandlat motionen
nr II: 140, i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta att
ho3 Kung. Maj:t begära utredning om kommunal beskattning inom den
kommun, där inkomst av rörelse eller arbete åtnjutes av utlänning och
i annan kommun mantalsskriven person, och har utskottet ansett sig
böra avstyrka motionen.

16 §

torde icke behöva närmare motiveras.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

De särskilda anvisningarna till bevillningsförordningen.

1 §

motsvarar 1 och 2 §§ i de gällande anvisningarna med vissa ändringar
i fråga om paragrafhänvisningarna.

I sammanhang med denna paragraf har utskottet förehaft motionerna
I : 261 och II : 410 om verkställande av ny fastighetstaxering år 1921.
Utskottet har beslutit avstyrka motionerna.

2 §•

De här givna bestämmelserna hava hämtats från anvisningarna vid
4 § i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag, men avvika från dessa
så till vida, att det av Kungl. Maj:t föreslagna tredje stycket uteslutits
och att i 6 styckets sista punkt en mindre väsentlig uteslutning vidtagits.

9 C
8-

Enär enligt utskottets förslag inkomst av fast egendom skall underkastas
inkomstbevillning, erfordras bestämmelser om uppskattning av
sådan inkomst. Utskottet föreslår, att sådana bestämmelser införas i
anvisningarna till bevillningsförordningen i en ny paragraf, i huvudsak
byggd på 3 § i anvisningarna till bevillningsförordningen enligt det i
motion 1: 259 framlagda förslaget, men kompletterad med de bestämmelser
i anvisningarna vid 8 och 15 §§ i kommunalskattelagen enligt
Kungl. Maj:ts förslag, som avse att klargöra vad som menas med jordbruk,
jordbrukets binäringar och skogsbruk. I övrigt följer av paragrafens
första stycke, att uppskattningen av inkomst av fast egendom
vid bevillningstaxeringen skall i huvudsak äga rum efter samma regler,
som gälla vid enahanda uppskattning i och för taxeringen till inkomstoch
förmögenhetsskatt. Det i motionen 1: 259 under 2:o) gjorda förbehåll
för tillämpning av där givna fördelningsregler, att fastigheterna
skola ligga i sambruk, har, såsom ägnat att hindra en rättvis fördelning
av inkomst från fastigheter, vilka icke ligga i sambruk, icke upptagits
i utskottsförslaget.

Det i motionen II: 361 väckta förslaget, att all trädgårdsskötsel
till avsalu må kommunalbeskattas efter samma grunder, vare sig rörelsen
bedrives såsom självständig rörelse eller i samband med jordbruk,
har utskottet funnit sig icke böra biträda.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

4 §

motsvarar 3 § i de gällande anvisningarna, men har kompletterats med
eu del nya bestämmelser. Så har till en början stadgats, att bestämmelserna
i 3:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen till inkomstoeh
förmögenhetsskatt skola lända till efterrättelse även vid motsvarande
taxering till inkomstbevillning, ett stadgande som hänger samman med
det genomgående strävandet att i största möjliga omfattning låta taxeringen
av inkomst, vare sig den sker enligt inkomstskatteförordningen eller
bevillningsförordningen, verkställas efter likartade grunder. De särskilt för
bevillningstaxeringen erforderliga bestämmelserna angående fördelning av
viss inkomst mellan olika kommuner hava blivit i någon man omarbetade,
vilket dels betingats av förslaget om särskild beskattning av inkomst av fast
egendom, med avseende varå erinras om de föreslagna undantagen vid beräkning
av sådan inkomst av rörelse, som skall fördelas mellan kommunerna,
beträffande sådan inkomst, som beskattas såsom inkomst av
fast egendom (vid järnvägsdrift och kanaldrift), dels föranletts av Kungl.
Maj:tsÖförslag till ändrade grunder för fördelningen av inkomst av järnvägsdrift
samt av företag, som avser att med hjälp av ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi. Utskottet har ansett sig böra
i sådant avseende tillstyrka antagandet i deras helhet av de bestämmelser
angående fördelning av inkomsten av järnvägsdrift, som av Kungl. Maj.t
föreslagits i anvisningarna vid 37 § kommunalskattelagen. Vad beträffar
fördelningen av inkomst av företag, som avser att med hjälp av
ledning tillhandahålla vatten eller elektrisk energi, har utskottet i sitt
förslag upptagit vad Kungl. Maj:t i nyssnämnda anvisningar föreslagit
därom, att vid leverans av vatten eller elektrisk energi till någon, som
utövar distribution därav, förbrukningen skall för leverantörens del anses
hava skett i den kommun, där leveransen ägt rum, ävensom angående
beskattningsort, där förbrukningen ägt rum i utlandet, samt angående
vad som skall iakttagas vid taxering av statens inkomst av rörelse, som
avser att tillhandahålla elektrisk energi. Med avgörandet av övriga av
Kungl. Maj:t i anvisningarna vid 37 § föreslagna ändringar av nu gällande
regler för fördelning av viss inkomst, bör enligt utskottets ståndpunkt
kunna anstå, till dess frågan om kommunalbeskattningens omläggning
erhåller sin slutliga lösning.

5 och 6 §§

motsvara i alla delar nuvarande 4 och 5 §§. Nuvarande 6 § har med
hänsyn till den föreslagna beskattningen av inkomst av fast egendom
ansetts böra uteslutas ur utskottsförslaget.

Bihana till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 444. •»

Riksdagens skrivelse Nr 444.

motsvarar med vissa ändringar nuvarande 7 §. Ändringarna avse uteslutandet
av stadgandet i andra stycket därom, att boställshavare, som
erlagt fastighetsbevillning för boställe, icke skall taxeras till inkom stbevillning
för sin förmån av fri bostad på samma ställe, ett uteslutande''
som hänger samman med förslagets bestämmelser angående beskattning
genom inkomstbevillning av inkomsten av fast egendom, ävensom uteslutandet
av de detaljerade bestämmelserna om avdrag för vissa med
arbetsanställning eller tjänst förenade kostnader, vilka bestämmelser ersatts
med den i efterföljande 8 § gjorda hänvisningen till 5:o) av anvisningarna
till ledning vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

8 §‘

Enär rätten till avdrag för kostnaderna för inkomstens förvärvande
och bibehållande m. m. enligt bevillningsförordningens föreslagna lydelse
sammanfaller med rätten till motsvarande avdrag enligt inkomstskatteförordningen,
har det ansetts lämpligt att här på ett ställe stadga, att i
detta avseende skola vid bevillningstaxeringen tillämpas enahanda regler,
som gälla vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

9 §

är likalydande med nuvarande 8 §.

10 §

är avsedd att ersätta nuvarande 9 § och bär avfattats i överensstämmelse
med punkt 4:o) av anvisningarna till inkomstr.katteförordningen
i dess av utskottet föreslagna lydelse, dock med tillägg av ett stadgande
i anslutning till innehållet i 34 § 1 mom. av förslaget till kommunalskattelag
därom, att, i den mån utdelning å aktier och banklotter
samt å insatser i ekonomiska föreningar skall hänföras till inkomst av
rörelse eller yrke, sådan utdelning är underkastad inkomstbevillning
även där den åtnjutits av inländska aktiebolag, solidariska bankbolag
och ekonomiska föreningar.

11 och 12 §§

hava jämkats till överensstämmelse med de ändringar; som enligt utskottets
förslag skola vidtagas i motsvarande delar av bevillningsforordningen.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Övergångsbestämmelsen avser att bereda möjlighet att redan under
år 1921 effektivt tillämpa de föreslagna bestämmelserna om utsträckt
skattskyldighet för fast egendom eller del av sådan egendom i de fall,
då egendomen eller egendomsdelen icke på grund av hittills gällande
bestämmelser haft särskilt taxeringsvärde sig åsatt.

Förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Med avseende å de ändringar i vissa delar av denna förordning,
som dels påkallas av hänsyn till föreslagna ändringar i bevillningsförordningen,
dels eljest anses behövliga eller önskvärda, har utskottet
ansett sig kunna i allt väsentligt ansluta sig till det förslag härutinnan,
som i propositionen nr 400 förelagts riksdagen. De av utskottet vidtagna
ändringarna i Kungl. Maj:ts förslag hänföra sig i lrämsta rummet
till 7 §, i vilken paragraf utskottet förordat dels bibehållande av nu
gällande indelning av inkomstkällorna, dels uteslutande av den föreslagna
bestämmelsen om beskattning av utdelning å kommanditlotter
i kommanditbolag, vilket senare sammanhänger med utskottets redan
angivna ställningstagande till frågan om beskattning av kommanditbolags
inkomst. I anslutning till utskottets förslag till avfattning av
7 § har utskottet förordat härav föranledda ändringar i Kungl. Maj:ts
förslag i 3, 4, 5, 6 och 19 §§ samt i 3:o) och 4:o) av anvisningarna.

Utskottets ställningstagande till Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 400 framlagda förslag om införandet av fastighetsskatt, och näringsskatt
har föranlett utskottet att ur förslaget till inkomstskatteförordning
utesluta sådana bestämmelser, som hava avseende å dessa skatter.
Härav föranledda avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag beröra, utom de
redan nämnda fi och 7 §§ jämte 3:o) av anvisningarna, 9 § samt 5:o)
av anvisningarna, i vad de avse avdrag för fastighetsskatt och näringsskatt,
ävensom (ko) av anvisningarna, i vad denna punkt stadgar i
fråga om beräkning av värdet av byggnad å annans mark.

Utskottet har vidare i anslutning till sitt förslag till avfattning
av 12 § 6 mom. bevillningsförordningen föreslagit ändrad lydelse av
24 § 1 mom. och åberopar sitt vid förstnämnda paragraf här ovan
gjorda uttalande. Därjämte har utskottet med hänsyn till bestämmelser
i giftermålsbalken föreslagit sådan ändrad lydelse av 8 § och 25 § 1
mom., som överensstämmer med utskottets förslag till motsvarande bestämmelser
i bevillningsförordningen.

Beträffande innehållet i 5 § 2 mom. g) har utskottet uppmärk -

•36

Riksdagens skrivelse Nr 444.

samma!, att den skattefrihet, som medgivits enskilda samfund i fråga
om viss inkomst av dem tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, icke
motsvaras av någon uttrycklig bestämmelse om liknande skattefrihet i
fråga om sådana byggnader, tillhöriga enskilda personer. Utskottet förutsätter
emellertid, att även de enskilda personerna framdeles, såsom hittills
i praxis lärer hava skett, skola vara fritagna från inkomstskatt för
här ifrågavarande inkomst.

"Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag i 3:o) av anvisningarna
i fråga om särskild beskattning under angivna förutsättningar av
näringsidkare, då han till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans
näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt
varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i
allmänhet gällande eller vidtagit andra likartade åtgärder, har utskottet
beslutat avstyrka förslaget, på de skäl, som vid ärendets tidigare behandling
i riksdagen anförts, men då bestämmelser torde vara av behovet
påkallade dels för att hindra utländska företag att undandraga
sig stats- eller kommunalskatt i Sverige för dotterföretag härstädes, dels
ock för att i fall, då ett svenskt företag har ett dotterföretag i annan
kommun, förekomma att någondera kommunen i väsentlig män går
miste om skatt för inkomst, som skäligen där bort beskattas, föreslår utskottet,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förnyad
utredning av frågan, med särskild hänsyn till beskattning av utländska
dotterföretag i Sverige samt den kommunala beskattningen av moderoch
dotterföretag. Kungl. Maj:ts förslag i denna del har såsom följd
härav icke- upptagits i utskottets förslag.

Utskottet erinrar, att 1913 års riksdag genom skrivelse nr 251
hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning angående rätt för den, som har
ordnad bokföring, att vid avgivandet av deklaration för inkomst av fast
egendom följa de grunder, efter vilka räkenskaperna äro uppställda,
beträffande vilken fråga i det statsrådsprotokoll, varav utdrag fogats vid
propositionen nr 400, meddelas, att utredningen ännu icke blivit slutförd.

Taxeringsförordningen.

De förslag till ändringar i denna förordning, som framlagts i
Kungl. Maj:ts proposition, nr 400, hava, i den mån ändringsförslagen
icke stå i direkt strid med de inom utskottet utarbetade förslagen till
ändringar i bevillningsförordningen och inkomstskatteförordningen, i det

Riksdagens skrivelse Nr 444.

väsentliga blivit följda vid avfattandet av utskottets förslag till förordning
om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen. I övriga delar
bär utskottet enligt sakens natur avvikit från Kungl. Majas förslag.
Sålunda hava de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna beträffande 1
och 9 §§, 18 § 5 inom., 20 §, 29 § 1 mom., 31 § 1 mom. i) och 36 §

2 mom'', samt 39 § såsom icke överensstämmande med. utskottets ståndpunkt
i huvudfrågan icke upptagits i utskottets ändringsförslag. I 2,
3, 11, 14, 16, 31, 32 och 50 §§ hava vidtagits de ändringar i förhållande5
till Kungl. Maj:ts förslag, som betingats därav, att utskottet icke
till antagande förordat Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag
och i samband därmed stående förslag, om ändrade grundei för beskattning
av kommanditbolags inkomst och av inkomst genom icke yrkesmässig
avyttring av fast egendom in. m. Sakliga avvikelser flan Kungl.
Maj:ts förslag hava oberoende av skiljaktigheterna mellan Kungl. Majas
och utskottets förslag i själva huvudfrågan skett beträffande. 30 och 45
§§ i fråga om beskattningsnämnds rätt att erhålla sakkunnigt biträde,
vilken rätt enligt utskottets förslag gjorts något mindre begränsad än
■enligt Kungl. Maj:ts förslag, i 50 §, vars bestämmelser om extra besvärsrätt
dels erhållit en något vidare omfattning så till vida, att dylik
rätt även tillerkänts den, som utan, att vara uppgiftspliktig eller, där
han varit uppgiftspliktig och i stadgad ordning avlämnat behörig deklaration,
mot innehållet i deklarationen eller uppgiften blivit taxerad till bevillning
eller inkomst- och förmögenhetsskatt, men icke erhållit föreskriven
underrättelse om taxeringen så tidigt, att han kunnat i vanlig
ordning överklaga densamma, dels i redaktionellt avseende omarbetats
till närmare överensstämmelse i erforderliga delar med paragrafens nuvarande
innehåll och med 49 §, samt i 54 § 6 mom., i fråga om beloppet
av den traktamentsersättning, som må tillkomma ledamot i prövningsnämnd
m. fl., i vilket avseende utskottet i anslutning till riksdagens
beslut i ett liknande ärende (vid behandling av Kungl. Majas proposition
nr 22 år 1920) ansett sig böra förorda en höjning av de nu stadgade
och av Kungl. Maja utan ändring lämnade ersättningsbeloppen.
I övriga delar överensstämmer utskottets förslag i det närmaste med
Kungl Majas förslag, och de i detta sistnämnda, upptagna allmänna
förbättringar av vissa stadgande!! hava alltså vunnit anslutning från utskottets
sida. ...

I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra framhålla vikten
av att taxeringsnämndernas ordförande och de av Kungl. Majas befällningshavande
förordnade ledamöterna i samma nämnder tilldelas

Riksdagens skrivelse Nr 444.

ersättningar, som stå i skäligt förhållande till deras krävande och betydelsefulla
arbete.

I fråga om deklarationsformulären hava dessa enligt utskottets förslag
avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag till formulär,
som bilagts motionen I: 259, med iakttagande allenast, att vissa
av utskottets beslut i särskilda beskattningsfrågor föranledda ändringar
i nämnda formulär blivit vidtagna. Enär dessa formulär med frånseende
av de skiljaktigheter, som nödvändigtvis föranledas av propositionens
och motionens olika utgångspunkter i fråga om sättet för kommunalskattefrågans
lösning vid innevarande års riksdag, med avseende å sin
allmänna uppställning och sitt innehåll nära överensstämma med de i
propositionen nr 400 framlagda, hava följaktligen de i propositionen
framkomna uppslag till nyttiga förbättringar i fråga om deklarationsformulärens
uppställning och innehåll blivit även i utskottets förslag
tillvaratagna.

I sammanhang med taxeringsförordningen har utskottet till behandling
förehaft vissa i motioner till riksdagen väckta förslag om
ändringar i samma förordning, nämligen utöver de i motionen I: 259
framställda:

i motionen nr I: 52 om viss ändring i 11 §, vilken ändring, såsom
hven föreslagen i Kung!. Maj:ts förslag, redan blivit av utskottet omnämnd
och förordad; och i motionen nr II: 244 om sådan ändring i
taxeringsförordningen, att taxeringsnämnd tillerkännes rätt att med sig
adjungera sakkunnigt biträde, med avseende å vilket förslag gäller detsamma,
som utskottet anfört beträffande motionen I: 52, dock att de i
motionen 11:244 påyrkade ändringar i 25 § och 54 § 5 mom., såsom
icke av behovet påkallade, icke blivit av utskottet vidtagna.

Vid behandling av de i motionerna I: 2S1 och II: 407 väckta
förslag, att riksdagen ville besluta om skrivelse till Kungl. Maj:t med
hemställan om eu utredning av vårt finansproblem i enlighet med de
i motionerna angivna riktlinjerna, har utskottet med hänsyn därtill, att
andra kammaren med anledning av ett i motionen II: 139 väckt förslag
i ungefär enahanda riktning redan gjort ett uttalande beträffande
detta spörsmål, ansett sig böra hemställa, att de här först omnämnda
tvänne motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Utöver de ändringar i skatteförfattningarna, vilka ingå som ett
led i den av utskottet förordade provisoriska kommunalskattereformen,
erfordras uppenbarligen för reformens genomförande även andra föreskrifter.
Kommunalförfattningarnas bestämmelser måste sålunda bringas
i konformitet med ändringarna i bevillningsförordningen. Vidare erfordras
bestämmelser angående grunden för den kommunala progressivskatten
och taxeringen till sådan skatt ävensom angående kommunernas
rätt att utnyttja dylik skatt. Ytterligare har man att taga ställning till
frågan om grunderna för utgörande av landstings- och vägskatt, bidrag
till prästerskapets avlöning m. fl. avgifter, som utgå i visst förhållande
till bevillningen eller taxeringen till bevillning. Med hänsyn
till de erforderliga föreskrifternas provisoriska karaktär synes det lämpligast
att inrymma dem i särskilda fristående författningar. Huru härmed
i detalj bör förfaras, skall utskottet i det följande utveckla.

Den kommunala progressivskatten.

Redan i det föregående har antytts, vilka förändringar i Kungl.
Maj:ts förslag, som synts utskottet önskvärda i avseende å den kommunala
progressivskatten. I anslutning till den tankegång, som kommer
till synes i den allmänna motiveringen, har utskottet låtit utarbeta ett
förslag till förordning om kommunal progressivskatt för åren 1921
—1924.

1 och 2 §§

hava sin motsvarighet i 45 och 46 §§ i Kungl. Maj:ts förslag och
innehålla bestämmelser om villkoren för skattskyldighet samt om progressivskalor.
I förra avseendet är Kungl. Maj:ts förslag godtaget, dock
med vissa tillägg av företrädesvis formell natur, medan däremot progressivskalorna,
såsom förut framhållits, omarbetats. 1 fråga om enskilda
personer har skalan för personer med små inkomster synts för
hög såsom begynnande med 1 procent, och vidare har maximum synts
inträda vid ett alltför lågt belopp. Beträffande bolagen åter har utskottet
funnit den av Kungl. Maj:t föreslagna skalan börja för tvärt
med så hög skatt som 2 procent, varjämte skalan med sina få men
stora intervaller synts utskottet påfallande grov. Genom de av utskottet
föreslagna skalorna har man sökt avhjälpa dessa missförhållanden, varjämte
maximum för bolagsskalan sänkts från 6 till 5 procent.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Genom vad här anförts torde motionen I: 286 och motionen II: 405
i vad den berör skalan för progressivskatten vara besvarade.

3 §

innehåller bestämmelse om uppdelning av grundbelopp av progressivskatten
i eu kommunandel, avsedd att helt eller delvis omedelbart
uttagas av vederbörande kommuner m. fl., och en utjämningsandel, avsedd
att, sedan särskilda föreskrifter därom av Konung och riksdag ett
följande år meddelats, i då beslutad utsträckning tagas i anspråk för
utjämning. Reglerna om kommunandelens fördelning på de kommuner,
där fastigheter äro belägna och där näringar bedrivits, hava möjliggjort,
att progressivskattens kommunandel kunnat genomgående bestämmas
till 75 procent av grundbeloppet och utjämningsandelen alltså till 25
procent för både bolag in. fl. och enskilda. Den enligt Kungl. Maj:ts
förslag bestående olikheten för bolag och enskilda skulle hava medfört,
bland annat, den högst väsentliga olägenheten, att, om eu enskild företagare
ombildade sin affär till aktiebolag, kommunen skulle gått miste
om huvudparten av den på företaget belöpande progressivskatten.
Det torde vidare böra ihågkommas, att det skäl, som väl isynnerhet
föranlett Kungl. Majrts förslag i denna punkt, nämligen att ett bolags
styrelse ofta vore stationerad på annan ort, än där bolagets egentliga
rörelse bedreves, visst icke alltid håller streck, utan att det beträffande
det stora flertalet mindre och medelstora bolag och åtskilliga av de
större bolagen förhåller sig så, att bolagsstyrelsen har sitt säte i verksamhetskommunen.

3 § innehåller även eu hänvisning till den i det följande berörda
förordningen angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924
års allmänna kommunalutskylder m. m. I denna förordning synes nämligen
böra angivas den ordning, i vilken kommunen äger tillgodogöra
sig den kommunala progressivskattens kommunandel.

4 §•

I 4 § meddelas bestämmelser om vilka kommuner som äga rätt
till kommunandelen av progressivskatten. 1 de fall, där den skattskyldige
taxeras till bevillning, synes det lämpligt att, på sätt förut antytts,
låta fördelningen ske i proportion till den till bevillning taxerade
inkomsten. Såsom sådan måste dock beträffande fast egendom räknas
icke blott den s. k. bevillningspliktiga inkomsten, som beräknats efter
avdrag av 6 respektive 5 procent av den fästa egendomens taxeringsvärde,
utan det belopp, som återfinnes i deklarationsformuläret, innan

Riksdagens skrivelse Nr 444.

detta avdrag ägt rum. Motsvarande gäller i fråga om inkomst av
rörelse eller yrke, därest vid denna taxering avdrag skett för hyresvärdet
motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som använts
i rörelsen eller yrket. Det torde svårligen låta sig göra att annorledes
få en fördelning av progressivskatten, vilken kunde betraktas
såsom någorlunda rättvis. Om man läte fördelningen ske exempelvis
i förhållande till själva den påförda bevillningen, skulle hemkommunen
bliva lidande, enär de allmänna avdragen för existensminimum m. m.
där föranledde minskning i bevillningen. Och _ därjämte skulle med
en dylik metod hänsyn komma att tagas även till sådana belopp, som
icke vore inkomst, nämligen 6 respektive 5 procent av fastighetstaxeringsvärdena,
i den mån dessa belopp överstege de verkliga inkomsterna.
För det fall, att till progressivskatt skattskyldig icke någonstädes
taxeras till bevillning — vilket särskilt kan inträffa, om han äger förmögenhet
men under föregående år icke åtnjutit inkomst — synes
hemkommunen böra få rätt till hela kommunandelen. Samma synes
böra bliva förhållandet, därest progressivskattens hela grundbelopp icke
uppgår till 50 kronor. I dylikt fall synes nämligen betydelsen av den
jämförelsevis besvärliga fördelningen vara så ringa, att man bör undvika
densamma. Ävenledes synes fördelningen böra undvikas, därest
de belopp, som skulle tillföras de olika kommunerna, skulle bliva särskilt
små. Därför föreslås, att belopp understigande 20 kronor alltid
skola stanna i hemkommunen.

Av vad som senare skall anföras om rätten att anlita kommunandel
av progressivskatten framgår, att sådan rätt i regel tillkommer
också församlingar och särskilda skoldistrikt, även om dessa icke
sammanfalla med den borgerliga kommunen. Förefinnes sådan rätt,
måste fördelning av progressivskatten äga rum på de olika församlingarna
eller skoldistrikten, vilket däremot, om dylik rätt ej förefinnes,
icke är erforderligt.

5 och 6 §§.

Uppenbarligen bör taxeringen till kommunal progressivskatt ske
i samband med taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, då det
är storleken av det till dylik skatt beskattningsbara beloppet, som blir
bestämmande för skattskyldigheten och grundbeloppets storlek. Det
blir alltså de organ, vilka förrätta denna taxering, som även få
verkställa taxeringen till progressivskatt. Taxeringsnämnden fattar själv
beslut beträffande såväl skattskyldigheten som storleken av progressivskattens
grundbelopp för skattskyldig ävensom detta grundbelopps uppdelning
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 444. 6

Riksdagens skrivelse Nr 444.

i utjämnings- och kommunandel. I taxeringslängden införas också
omedelbart uppgifter i dessa avseenden. Beträffande fördelningen av
kommunandelen har däremot taxeringsnämnden endast att avgiva förslag,
medan beslut om fördelningen fattas av prövningsnämnden. Angående
den särskilda ordningen härför ävensom angående förfarandet
vid ändring i taxering på grund av besvär och vid efterbeskattning
torde utskottet kunna hänvisa till författningstexten.

7-9 §§•

7 § har sin motsvarighet i bevillningsförordningen och någon
särskild motivering för densamma ävensom för 8 och 9 §§ torde ej vara
erforderlig.

10 §.

I 10 § har meddelats uttrycklig föreskrift, att vissa paragrafer
i taxeringsförordningen skola i tillämpliga delar gälla i fråga om taxeringen
till kommunal progressivskatt. Uppenbart är emellertid, att på
grund av sambandet emellan denna taxering och taxeringen till inkomstoch
förmögenhetsskatt även mycket annat i taxeringsförordningen kommer
att få motsvarande tillämpning beträffande den kommunala progressivskatten,
ehuruväl särskilda föreskrifter därom synts överflödiga.

Förordning angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924
års allmänna kommunalutskylder m. m.

Särskilda bestämmelser måste, såsom i det föregående angivits,
meddelas angående sättet för kommunalutskylders utgörande under provisorietiden.
Det torde vara lämpligt att i en särskild författning sammanföra
dessa bestämmelser, i den mån de beröra sådana förordningar,
som kunna röna inverkan av den kommunala progressivskatten. Dessa
förordningar äro följande: förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet, förordningen samma dag om kommunalstyrelse i
stad, förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm;
förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd, samt förordningen den 20 november 1863 om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. Bestämmelserna om landstingsskatten
torde däremot, såsom av det följande framgår, lämpligare böra
behandlas i annat sammanhang.

Vad alltså kommunallagarna utom landstingsförordningen beträffar

Riksdagens skrivelse Nr 444.

torde de beträffande dessa erforderliga provisoriska ändringarna böra
införas i en »förordning angående särskilda grunder för utgörande av
1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.».

1 §•

Vad 1 § angår, torde någon särskild motivering icke vara erforderlig.
Det torde dock förtjäna erinras, att med 1921 — 24 års utskylder
som vanligt förstås de utskylder, som grunda sig på de angivna
årens taxeringar och som alltså uppbäras under de nästföljande
åren 1922—1925.

2 §

innehåller den särskilda bestämmelse, som är en omedelbar följd
av ändringarna i bevillningsförordningen, nämligen att »inkomst av
kapital och arbete» skall ersättas med »inkomst av fast egendom, kapital
och arbete». Någon ytterligare särskild föreskrift med avseende på de
efter taxeringen till bevillning utgående kommunalutskylder synes icke
erforderlig.

3 §‘

Däremot äro uppenbarligen utförliga föreskrifter nödvändiga om i
vilken ordning den kommunala progressivskatten må av kommun, församling
och eventuellt även särskilda skoldistrikt tagas i anspråk. Bestämmelser
härom meddelas i 3 §. Huvudregeln är, såsom av den allmänna
motiveringen framgår, den, att högst en fjärdedel av utdebiteringsbehovet
må fyllas medelst kommunal progressivskatt. Med utdebiteringsbehovet
förstås då tydligen det belopp, som under nuvarande
förhållanden skulle täckts genom uttaxering i förhållande till bevillningstaxeringen.
Uttag ur skogsaccisfonden ävensom progressivskatt,
som erhålles genom efterbeskattning eller efter besvär (se 4 §), skola
tagas i beräkning, innan utdebiteringsbehovet fastställes.

Progressivskatten skall i regel i första hand tagas i anspråk av
den borgerliga kommunen. Utan tvivel kommer det också i det stora flertalet
fall att inträffa, att den borgerliga kommunen använder hela progressivskatten.
Beträffande själva formen för detta tillgodogörande har man
genom formuleringen i viss mån lämnat öppen möjligheten för olika
förfaringssätt. Progressivskatten kan nämligen antingen tagas i beräkning,
innan utdebiteringsprocenten för den efter taxeringen till bevillning
utgående kommunalskatten bestämmes eller av den verkställande myn -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

digheten avräknas å vad stämman till utdebitering beslutat, varvid den
beslutade utdebiteringsprocenten minskas.

Emellertid förslår det tydligen icke med denna bestämmelse för
normalfallen. Man måste också i möjligaste män reglera de undantagsfall,
som kunna inträffa.

I andra band får progressivskatten, därest överskott å densamma
uppstår, vanligen användas för församlingens räkning. Beträffande formen
härför finnas även samma möjligheter som med avseende å den borgerliga
kommunen. Därest lsyrkostämman hålles, efter det den borgerliga
kommunens stat fastställts, kan stämman själv företaga avräkning
av progressivskatt. År detta icke fallet, får avräkningen ske av den
verkställande myndigheten. Det torde böra anmärkas, att samma anordning
redan nu förekommer i förordningen om skogsaccis och om virkestaxering
beträffande den kyrkliga kommunens ianspråkstagande av skogsaccisfonden.

I de mera ovanliga fall, där församlingen eller eventuellt ett skoldistrikt
i första hand anlitar progressivskatten — vilka fall nedan skola
beröras — blir förfarandet det rakt motsatta, d. v. s. församlingen eller
skoldistriktet behandlas enligt 2 mom. och kommunen enligt 3 mom. 1 st.

De olika bestämmelserna om vilkendera av kommunen, församlingen
eller skoldistriktet i första hand skall få taga i anspråk den kommunala
progressivskatten betingas därav, att en rättvis fördelning praktiskt
taget icke kan åstadkommas på annat sätt, än att den större enheten
kommer i första hand. Den princip, som i detta avseende går
igenom paragrafen, är i korthet den, att den större enheten går före
den mindre, men att i händelse å ena sidan kommun, å andra sidan församling
eller skoldistrikt sammanfalla, kommunen kommer i första hand.
Någon med den sistnämnda analog bestämmelse beträffande församling
och skoldistrikt inbördes erfordras tydligen icke, då särskilda skoldistrikt
endast förekomma i sådana fall, där förvaltningsområdet för skolväsendet
icke sammanfaller med församlingen.

Där den borgerliga och den kyrkliga indelningen korsa varandra,
gå de ovan omförmälda bestämmelserna icke att tillämpa, och det synes svårt
att överhuvud finna sådana praktiskt användbara regler, som skulle
giva ett någorlunda rättvist resultat. Utskottet har förvissat sig om
att de fall, där detta inträffar, bliva högst få, och det synes mindre
sannolikt, att frågan kommer att få någon som helst praktisk betydelse.

I städer, där särskild folkskolestyrelse finnes, och där sålunda folkskoleväsendet
hör under den borgerliga kommunen, synas, därest kommunen
består av flera församlingar, dessa senare böra undantagas från

Riksdagens skrivelse Nr 444.

rätt att anlita progressivskatten. Förhållandet är nämligen det, att en
sådan rätt sannolikt endast skulle hava betydelse på. papperet, medan
däremot rättens blotta existens skulle medföra skyldighet lör beskattningsnämnderna
att verkställa fördelning av progressivskatten, något

som synes böra undvikas. .

Till belysande av de i förevarande 3 § berörda förhållanden har
utskottet låtit" utarbeta en statistisk tabell angående oregelbundenheter
i kommunbildningen m. m., vilken såsom bilaga 9 bilogas utskottets

utlåtande. ..

I likhet med vad i kungl. propositionen nr 222 föreslås bor enligt

utskottets mening i förevarande förordning intagas bestämmelse, att
kommunal progressivskatt ej må tagas i anspråk för municipalsamhälles
räkning, och ej heller för sådant fattigvårdssamhälle, som omförmäles i
6 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården.

Uppenbart synes vara, att, om tillgängligt belopp av progressivskatten
icke enligt det föregående i sin helhet tagits i anspråk, återstoden
icke kommer att uttaxeras. Detta framgår också av uttryckssättet
i 1 mom.

4 §•

Därest kommun i efterhand tillföres kommunandel av kommunal
progressivskatt antingen genom efterbeskattning eller i anledning av besvär,
synes kommunen böra hava rätt att uttaga progressivskatt till det
belopp, som skulle belöpt på vederbörande, om beskattning, i rätt tid
äo-t rum. Däremot synes vad sålunda får uttagas icke böra inräknas i
den fjärdedel, som enligt 3 § högst må uttaxeras genom progressivskatt,
utan '' den tillkomna skatten torde i utgifts- och inkomststaten hora behandlas
lika med sådana inkomster, som beräknas, innan utdebitermgsbehovet
bestämmes.

5 §•

I förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad meddelas
bestämmelser om vad debiterings- och uppbördslängden för kommunen
skall innehålla. 5 § upptager nu i eu gemensam bestämmelse
nämnda båda förordningars föreskritter i berörda avseende med de ändringar,
som betingas av införandet av den kommunala progressivskatten.

Nu förevarande förordning torde med utskottets allmänna ståndpunkt
ersätta de i propositionen nr 216 samt de i propositionen nr 22l
under Do, 2:o, 3:o och 5:o givna förslag.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Förordning angående beräkning av utiagor, som skola utgå i förhållande till
1921—1924 års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för
utgörande av kommunalutskyider stadgade grunder.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 222 föreslås under 4:o antagandet
av lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting
den 21 mars 1862. De av Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna gå
ut på att i det nya kommunalskattesystemet söka motsvarigheter till
vad som nu gäller — en avsikt som visat sig medföra vissa tekniska
svårigheter. Utskottet anser sig sakna anledning att i detta avseende
förorda ett bibehållande av status quo, då alldeles samma skäl, som
eljest tala för en provisorisk reform, synas äga giltighet även beträffande
landstingsbeskattningen. Utskottet anser sålunda, att anslutning till
bevillningsförordningen i dess ändrade lydelse bör äga rum.

\ ad som anförts om landstingsskatten gäller även de s. k. entreprenadbidragen
till skjutsväsendet enligt stadgan den 22 juni 1911 om
skjutsväsendet, vilka behandlas i Kungl. Maj:ts proposition nr 223,
ävensom vägskatten enligt lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet, behandlad i propositionen nr 358.
Vad vägskatten beträffar, bär utskottet väl hyst någon tvekan men
dock stannat vid att i vägskattepliktig inkomst inräkna även taxerad inkomst
av fast egendom, därvid beaktande, att inkomst vid fyrktalssättningen
ingår efter en jämförelsevis avsevärt billigare norm än fastighet
såsom sådan.

I fråga om bidrag till prästerskapets avlöning enligt lagen den
9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning har i Kungl.
Maj:ts proposition nr 224 väckts ett förslag, som i stort sett går ut på,
att dels dessa bidrags sammanlagda belopp, dels utdebiteringen av desamma
skulle bestämmas i förhållande till de föreslagna repartitionsskatterna.
Dessa motsvaras ju enligt utskottets förslag av den kommunala
skatt, som utgöres på grundval av taxeringen till bevillning.
En anslutning till bevillningsförordningens bestämmelser i denna punkt
innebär alltså också en anslutning till samma tankegång, som är grunden
för Kungl. Majrts förslag härutinnan.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 224 beröras även bidrag till dövstumundervisningen,
vilka skola utgå efter § 9 mom. 6 i lagen den 31

Riksdagens skrivelse Nr 444.

maj 1889 angående dövstumundervisningen. Någon särskild föreskrift
i anledning av denna bestämmelse torde emellertid med utskottets ståndpunkt
ej erfordras.

Den — likaledes i proposition nr 224 berörda — skattelindring
för vissa främmande trosbekännare, som nu jämlikt lag den 16 oktober

1908 förefinnes beträffande avgifter till svenska kyrkan eller hennes
prästerskap eller betjäning, i den mån de uttaxeras i förhållande till
inkomst av kapital och arbete, bör tydligen utvidgas att gälla uttaxering
i förhållande till inkomst av fast egendom, kapital och arbete. Vad
däremot kommunal progressivskatt beträffar, synes någon motsvarande
skattelindring ej böra komma i fråga — ett spörsmål, som endast sällan
torde bliva aktuellt, då ju endast undantagsvis den kyrkliga kommunen
kommer i tillfälle att använda progressivskatt.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 227 finnes bland annat intaget ett
förslag till förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa
avgifter, avseende att i kommunalskatteförslaget finna motsvarigheter till
grunderna för bevillnings utgörande för sådana fall, där avgifter skola
utgöras i förhållande till bl. a. bevillningstaxerad eller till bevillning
beskattningsbar inkomst. Åven utskottet anser, att de av Kungl. Maj:t
anförda skäl tala för att minsta möjliga förändring sker i vad som nu
gäller. Särskilt har frågan betydelse för vissa efter äldre iöneregleringsresolutioner
utgående prästlöner, som skulle kunna röna en synnerligen
stark inverkan av de föreslagna ändringarna i bevillningsförordningen.
Utskottet anser, att det rättvisaste resultatet vinnes genom att i detta
speciella avseende såvitt möjligt bibehålla de nuvarande begreppen, och
att en bestämmelse i dylikt syfte bör formuleras i anslutning till den
tankegång, varpå Kungl. Maj:ts förslag härutinnan grundar sig.

I propositionen nr 227 finnes slutligen även ett förslag till förordning
angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att utgå efter de
för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder.
Denna förordning, som i föredragande departementschefens anförande
till statsrådsprotokollet angives avse avgifter enligt lag den 15 april
1904 angående sättet för organistlöns utgående, ävensom lag den 5 juni

1909 angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och
underhåll av tingshus och härad sfängelse, angående byggnad och underhåll
av kyrka med vad därtill hörer så ock av särskild sockenstuva
samt angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

Riksdagens skrivelse Nr 444.

underhåll av prästgård, avser särskilt att betona, att med kommunalutskylder
i denna bemärkelse icke avses kommunal progressivskatt. En
motsvarande bestämmelse torde även med utskottets utgångspunkter
vara erforderlig.

De bestämmelser, som enligt det nu anförda erfordras, hava synts
utskottet lämpligen kunna och böra infogas i en gemensam författning
med den här ovan angivna rubriken.

Det i propositionen nr 224 framställda förslaget om medgivande,
att till svenska kyrkan hörande församling av statsmedel måtte i vissa
fall undfå ersättning för skatt, från vars erläggande främmande trosbekännare
njutit befrielse, bör icke i sin givna form av riksdagen
bifallas, men ett motsvarande medgivande torde av riksdagen böra lämnas
om ersättning åt församlingarna även med de förändrade grunder för
skattelindringen, som utskottet föreslår.

Med hänsyn till utskottets allmänna ståndpunkt är klart, att enligt utskottets
mening den i Kungl. Maj:ts proposition nr 227 föreslagna förordning
angående upphörande av allmänna taxeringar till bevillning av fast
egendom samt av inkomst m. m. icke bör av riksdagen antagas. Det
i samma proposition framställda förslaget, att riksdagen vid uppgörande
av riksstaten för år 1921 måtte ur riksstaten utesluta i Kungl. Maj:ts
förslag till statsreglering upptagna inkomsttiteln »bevillning av fast
egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln »bidrag till landsting och
städer, som icke deltaga i landsting», båda till ett belopp av 4,600,000
kronor, torde likaså böra avslås.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 357 hava bl. a. föreslagits vissa
ändringar i 17 kap. handelsbalken i syfte att bereda kommuner en
bättre förmånsrätt än den nu gällande för fastighetsskatt. Med hänsyn
bland annat till den nu ifrågavarande kommunalskattereformens provisoriska
karaktär synes det emellertid icke vara på sin plats att införa
en motsvarande förmånsrätt för fastighetsbevillning.

I nämnda proposition nr 357 föreslås även en ändring av 23 § i
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, föranlett
■av de särskilda bestämmelserna om arrendators skattskyldighet enligt

Riksdagens skrivelse Nr 444.

förslaget till kommunalskattelag. Motsvarande ändring är enligt utskottets
förslag icke erforderlig.

Någon ändring i skogsaccisförordningen liknande den i Kungl.
Maj:ts proposition nr 225 föreslagna bör, i enlighet med vad utskottet
tidigare anfört, icke ske. Utskottet hänvisar för övrigt till vad angående
skogsaccisen yttrats å sid. 46. Herr Roséns motion I: 262 torde
härmed få anses besvarad.

Utskottet har med hänsyn till omfattningen av de ändringar, som
av utskottet föreslagits beträffande samtliga skatteförfattningar, velat
uttala önskvärdheten av att genom Kungl. Maj:ts försorg dessa författningar,
för underlättande av taxeringsmyndigheternas och de skattskyldigas
begagnande av dem, offentliggöras med fullständigt återgivande i ett
sammanhang av deras hela textinnehåll, de ändrade delarna i deras av
riksdagen nu antagna lydelse och övriga delar i deras nu gällande
lydelse. Något beslut av riksdagen härom torde emellertid icke erfordras.»

Av de bilagor, som åtföljde utskottets utlåtande, återgivas här
följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Bilaga 1.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 oktober 1910 angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst ävensom de vid
samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen
skola i nedan angivna delar hava följande lydelse:

3 §''

Bevillning för fast egendom erlägges av den, som för löpande året
författningsenligt mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas såsom ägare
eller innehavare av fastigheten. Bevillningen erlägges av ägaren utom
i följande fall, då bevillningen utgöres av innehavaren, nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är av
allmän myndighet eller av stiftelse till begagnande mot livstidsstädja
upplåten, för i stad befintlig så kallad ofri tomt, varifrån innehavaren
ej må skiljas så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig
lösen gives, för område, som är upplåtet med tomträtt eller med vattenfallsrätt,
för egendom, som eljest innehaves med ständig eller ärftlig besittningsrätt,
samt för skogsområde, som blivit upplåtet till bergshanteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag eller ock innehaves av stad eller
annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till
boställe eller eljest på lön anslagen, såvida densamma tillhör staten,
kommun eller annan menighet eller akademi eller annan sådan institution,
som förmäles i 5 § e), och hela fastigheten är åt endast en person
upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på livstid
från annan egendom avsöndrad.

Har efter mantalsskrivningen skattskyldig ägare eller innehavare
av fastigheten avlidit, påföres bevillningen hans stärbhus.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

4 § 3 och 4 mom.

3 mom. Det värde, vartill fast egendom blivit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändrat under fem år, därest
icke under tiden mellan tva pa varandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i 1 § av de till ledning
vid taxeringen utfärdade särskilda anvisningarna närmare omförmälas,
påkalla förändrad värdering.

4 mom. Uppskattning av värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i 5 § j), äger icke rum.

5 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke av:

a) staten för nationalparker;

b) staten för densamma tillhöriga, för försvarsändamål avsedda
fastigheter, i den mån de för sådant ändamål nyttjas;

c) staten samt kommun eller annan menighet för dem tillhöriga
allmänna platser, så ock begravningsplatser;

d) staten samt kommun eller annan menighet för deras byggnader

för allmän styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård,
ordning eller säkerhet, fattigvård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning;
...

e) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser
för dem tillhöriga, för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana
avsedda byggnader, så ock för dylika institutioner tillhöriga allmänna
platser;

f) regementen, officerskårer och underofficerskårer för deras vid
mötesplatser till begagnande under mötena uppförda byggnader,

g) nykterhetsföreningar för dem tillhöriga, för deras verksamhet

såsom sådana avsedda byggnader;

h) samfund eller enskilda för dem tillhöriga kyrkobyggnader och

bönehus;

i) staten för post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov
avsedda byggnader; samt

j) ägare av för allmän trafik avsedd eller upplåten kanal, järnväg,
spårväg eller annan farväg, så ock allmän farled eller allmän flottled för
den mark, som av anläggningen upptages, ävensom för själva kanal- och
vägbyggnaden, varunder jämväl inbegripas de till sagda kommunikations -

52 Riksdagens skrivelse Nr 444.

anstalter hörande stationshus och övriga för driftens omedelbara behov
avsedda anläggningar.

Därest under d)—i) angiven fastighet eller byggnad jämväl användes
för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes
till begagnande, vare fastigheten eller byggnaden underkastad
fastighetsbevillning för däremot svarande del av dess taxeringsvärde.

Är enligt bestämmelse här ovan i denna paragraf byggnad helt eller
delvis undantagen från fastighetsbevillning, galle detsamma beträffande
tomtområde, som hörer till byggnaden.

Ägare eller innehavare av lägenhet, vilkens enda eller huvudsakliga
värde utgöres av för hans personliga behov använd åbyggnad och vilkens
taxeringsvärde understiger 1,000 kronor, vare befriad från utgörande
av fastighetsbevillning, såvida icke lägenhetens ägare eller innehavare,
eller om denne är gift, den andre maken eljest erlägger bevillning av
fast egendom eller inkomst.

Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhörande
byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken byggnadsägaren icke
är skyldig att erlägga fastighetsbevillning, understiger 500 kronor, skall
taxeringsvärde ej åsättas byggnaden eller byggnaderna.

Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från fastighetsbevillning,
som eljest skolat utgå på grund av taxering under nämnda
år. Under samma förutsättningar äger ock beskattningsnämnd nästföljande
år medgiva befrielse ej mindre från nämnda bevillning än även
från den bevillning, som för den avlidnes fastighet skolat utgöras på
grund av taxering under sistnämnda år.

3 KAP.

Bevillning av inkomst.

8 §•

1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag
ocn efter avdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras
skattskyldigs samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde
av fast egendom, kapital och arbete.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Förmån av bostad ävensom vad skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från egen jordbruks- eller annan näring
eller eljest av förnödenheter och varor, som han fört i handel eller tillverkat,
skola följaktligen även räknas såsom inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

andel, som vid bodelning tillfallit make, ävensom vad som förvärvats
genom giftorätt, arv eller testamente eller i hemföljd, morgongåva
eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva, därunder inbegripet
sådant periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
därför givaren enligt 11 § 2 mom. 4:o) c) icke är berättigad till avdrag;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom
förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller därutöver och eljest fem år eller därutöver;

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad
som eljest på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring i annan form
än livränta tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;

kapital sorti på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg samt förmån av fri bostad med uppvärmning och belysning
för tjänsteinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat;
resekostnadsersättning;
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar;

anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser;
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i
förrättningen deltagande persons vanliga boningsort;

arvode eller traktamente för kommendering utom station;
fältavlöning under krigstid;

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller
traktan!entstagaren varit bosatt.

Gift kvinnas inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av
rörelse eller yrke skall vid taxeringen medräknas allenast om och i den
mån ifrågavarande inkomst sammanlagt överstiger 200 kronor.

2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning
avser den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret
eller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räken -

54 Riksdagens skrivelse Nr 444.

skapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen
sker.

Åkta makar skola taxeras en var för sin inkomst, dock att i fall,
där ena maken haft inkomst, däröver förvaltningen rättsligen tillkommer
den andra maken, den senare skall taxeras härför.

Skulle i fall, där båda makarna blivit taxerade, avdrag, vartill den
ena maken jämlikt 11 § 2 mom. 4:o) är berättigad, överstiga hans inkomst,
må det överskjutande beloppet avräknas från den andra makens
behållna inkomst.

Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis
underhållna barn under 21 år, skall, därest barnen icke själva skola
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige taxeras
jämväl för sådana barns inkomst.

Skulle i sådant fall avdrag, vartill den skattskyldige jämlikt 11 §
2 mom. 4:o) är berättigad, överstiga hans inkomst, må det överskjutande
beloppet avräknas från barnens behållna inkomst, men må däremot icke,
därest avdrag, vartill barn enligt samma lagrum varit berättigat, överstiger
barnets inkomst, överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges
eller övriga barns behållna inkomst:

När enligt denna förordning hänsyn skall tagas därtill, huruvida
skattskyldig har barn, och till barnens ålder, avses förhållandena den
31 december året näst före det, då taxeringen sker.

Därest skattskyldig taxeras för barns inkomst, skall jämte den
skattskyldige barnet ansvara för så stor del av skatten, som belöper å
dess inkomst.

3 mom. För inkomst av fast egendom, kapital eller arbete skall
med iakttagande av bestämmelserna här nedan, bevillning erläggas med
en tiondedel procent av inkomstens beskattningsbara belopp.

9 §•

1 mom. Till inkomst av fast egendom räknas följande av fast egendom
här i riket härflutna intäkter, nämligen:

a) inkomst, som av ägare eller med ägare likställd innehavare
eller av brukare åtnjutits under form av hyresfri bostad eller arrende
eller hyra;

b) inkomst av jordbruk med dess binäringar;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst, som förvärvats genom upplåtelse åt någon av rätt att
i visst avseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom eller del

Riksdagens skrivelse Nr 444.

därav eller genom försäljning av vissa egendomens beståndsdelar, såsom
torv, sten, grus, lera och dylikt; samt

e) frälseränta och annan avgäld av fast egendom, därunder inbegripen
på grund av patronatsrätt uppburen tionde eller ersättning
därför.

2 mom. Till inkomst av kapital räknas:

a) ränta av utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda
eller hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar;

b) utdelning å aktier i utländska aktiebolag;

cj i fråga om andra skattskyldiga än inländska aktiebolag, solidariska
bankbolag och ekonomiska föreningar utdelning å aktier eller
lotter i sådant bolag ävensom å insatser i sådana föreningar; samt

d) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet.

3 mom. Till inkomst av arbete räknas:

a) inkomst av rörelse eller yrke, såsom:

l:o) av bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska
verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller
förädling anlagda inrättningar; mejerihantering, potatismjölfabriker och
andra binäringar till jordbruket, i den mån de icke avse tillgodogörande
av eget jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi,
sjöfart, hantverk eller annan näring;

2:o) av till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och

3:o) vad som förvärvas genom utövning av vetenskap, konst eller
handaslöjd;

b) inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension, livränta, undantagsförmån
och sådant periodiskt understöd, därför givaren enligt
11 § 2 mom. 4:o c) är berättigad till avdrag, såsom:

inkomst och bostads- eller annan förmån av allmän eller enskild
tjänst, därunder inbegripet särskilt tjänsteuppdrag, såsom avlöning, arvode,
traktamente, sportler m. m., så ock den behållna inkomst, som,
enligt gällande föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla
de under konsistoriernas vård eller annan allmän förvaltning ställda
kassor;

inkomst och förmån av arbetsanställning eller stadigvarande
uppdrag;

c) inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster,
nämligen:

Riksdagens skrivelse Nr 444.

l:o) vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom
köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom under
mindre än tio år och eljest under mindre än fem år; samt

2:o) inkomst av tillfälliga uppdrag och annan här ovan ej särskilt
nämnd skattepliktig inkomst.

10 §.

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som författningsenligt är eller bör vara i
riket mantalsskriven: för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller
från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskriven:
för den inkomst, han härifrån åtnjutit av fast egendom eller
av näring;

c) utlänning:

för inkomst av här belägen fast egendom eller av näring, som
här bedrivits;

skolande utlänning, söm författningsenligt är eller bör vara härstädes
mantalsskriven, erlägga bevillning jämväl för annan inkomst, som
av honom här förvärvats eller härifrån åtnjutits, ävensom för inkomst,
som, utifrån införd, av honom här använts.

Vad här ovan säges om enskild person gälle ock i tillämpliga
delar och i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i sista
stycket i denna paragraf och i 12 § 8 mom. om staten, menigheter, samfund,
stiftelser, verk och inrättningar, ekonomiska föreningar samt andra
juridiska personer, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov
avsatta s. k. besparingsskogar, käradsallmänningar och andra likartade
samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma
räkning, ävensom om oskiftat stärbhus och om bolag. Vanliga handelsbolag,
kommanditbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke, utan
hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med belopp,
som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets inkomst.

Utländska bolag och andra här i riket icke hemmahörande juridiska
personer äro skyldiga att utgöra inkomstbevillning för inkomst av här
belägen fast egendom och av näring, som av dem här bedrivits, samt
för utdelning å aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska
bankbolag och i insatser å svenska ekonomiska föreningar.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

4 KAP.

Grunder för inkomsternas beräknande.

11 §’

1 mom. Vid beräkning av skattskyldigs inkomst nästföregående
år må avdrag icke ske:

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och levnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet vad den skattskyldige
utgivit för person, som tillhör hans hushåll, samt vad han
eljest utbetalt såsom bidrag till någons undervisning eller uppfostran;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, järnväg och annan
farväg, farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt
5 § är fri från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges eget i hans fasta egendom, rörelse
eller yrke nedlagda kapital; samt

d) för vad som använts till fast egendoms förbättring, tillökning
av inventarier eller kapitalavbetalning å skuld.

2 mom. Däremot må avdrag ske:

l:o) vid beräkning av inkomst utav fast egendom:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade belopp av sex för
hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra av
taxeringsvärdet för annan fastighet, som av ägare eller innehavare eller,
då fråga är om jordbruksfastighet eller boställe, som av ägaren eller
innehavaren upplåtits till landbo eller arrendator, av denne begagnats
till utövande av sådan inkomstgivande verksamhet, varom i 9 § 1 mom.

a)—d) samt 9 § 3 mom. a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital;

c) för minskning i skogs ingångsvärde genom avverkning eller
försäljning av skog i den ordning, som angives i de vid denna förordning
fogade särskilda anvisningarna;

2:o) vid beräkning av inkomst utav arbete:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande
belopp av fem för hundra av taxeringsvärdet å fastighet, som
av ägaren begagnats till utövande av sådan verksamhet, varom i 9 §
3 mom. a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital; och

cj med skäligt belopp för värdeminskning å gruvor, inventarier och
annan dylik egendom, som använts i skattskyldigs rörelse eller yrke; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 444. 8

Riksdagens skrivelse Nr 444.

3:o) vid uppskattning av inkomst från särskild inkomstkälla utom
i det fall, att ersättning för bestridande av särskilda, med tjänst eller
uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § 1 mom. förmäles, blivit särskilt
anvisad, för övriga utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande,
såsom:

arrende- eller hyresavgift;

undantagsförmån, frälseränta och annan avgäld, som det ålegat
någon att utgöra såsom ägare av fast egendom;

utgifter för fast egendoms brukande och skötsel samt för underhåll
av fastighet och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden, arbetare och hemmavarande barn, för de sistnämnda
dock endast i fall de uppnått 21 år eller ock själva skola taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt;

pensioner och understöd på grund av förutvarande anställning i
skattskyldigs verksamhet;

kostnad för nödigt biträde i hemmet för det fall, att gift kvinna
av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt
hemmets skötsel; skolande avdraget ske från hennes inkomst av dylik
verksamhet med iakttagande av att sammanlagda avdraget från olika
inkomstkällor i intet fall må överstiga 200 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader;

kostnad för resor till och från arbetsplatsen, därest denna är belägen
på sådant avstånd från den skattskyldiges bostad, att den skattskyldige
skäligen kan anses behöva anlita särskilt fortskaffningsmedel;

kostnad för utövning av vetenskap, konst eller handaslöjd;

så ock för avgifter till pensions-, änke- och pupill-, understödsoch
annan sådan kassa, i vilken det ålegat någon på grund av hans
tjänst att vara delägare;

4:o) vid beräkning av skattskyldigs behållna inkomst inom kommun,
där han är eller bör vara mantalsskriven, eller i fråga om avliden
person och oskiftat dödsbo, i kommun, där den avlidne senast varit eller
bort vara mantalsskriven, eller i fråga om annan juridisk person än
oskiftat dödsbo, i kommun där vederbörande styrelse eller förvaltning
har sitt säte eller där syssloman eller ombud är bosatt, från summan
av den skattskyldiges där uppskattade inkomster för

a) ränta å gäld i den mån sådant avdrag ej verkställts enligt
bestämmelserna i l:o) och 2:o);

b) sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att
hänföra till kapitalförlust; dock att avdrag för förlust å icke yrkesmässig

Riksdagens skrivelse Nr 444.

avyttring av fast eller lös egendom ej får ske med högre belopp än
som motsvarar den skattskyldiges inkomst av dylik avyttring:

c) periodiskt understöd eller annan därmed jämförlig periodisk utbetalning;
dock att avdrag icke får ske för vad som utgivits för person,
som tillhör den skattskyldiges hushåll eller eljest utbetalats såsom bidrag
till någons undervisning eller uppfostran; samt

d) försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalts för den
skattskyldiges och i förekommande fall även för den andre makens liv-,
kapital-, livränte-, olycksfalls-, eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring;
dock att avdrag, som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt
200 kronor och ej heller åtnjutas av annan än svensk medborgare,
som författningsenligt är i riket mantalsskriven.

I den mån underskott, som uppstått vid beräkning av inkomst av
fast egendom eller rörelse, uppkommit genom tillämpning av bestämmelsen
i l:o) a) eller 2:o) a) i detta moment, skall sådant underskott ej
komma i betraktande till avdrag enligt bestämmelsen i 4:o) b).

3 mom. Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke,
pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda
köp eller försäljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.

4 mom. Avdrag, varom i denna paragraf sagts, må äga rum endast
om och i den mån avdraget hänför sig till inkomst, för vilken bevillning
skall erläggas av den skattskyldige, eller till verksamhet, som av
honom här i riket utövats.

12 §.

1 mom. För annan skattskyldig än svensk medborgare, som är
här i riket mantalsskriven, inträder bevillningsplikt, när den taxerade
inkomsten uppgår till 100 kronor. Enahanda gäller för svensk medborgare,
som är här i riket mantalsskriven, beträffande inkomst i annan
kommun än mantalsskrivningskommunen.

2 mom. I riket mantalsskriven svensk medborgare är för sin i
mantalskrivningskommunen taxerade inkomst, som ej överstiger 600
kronor, fri från bevillning, såvida ej sagda inkomst tillsammans med
hans i andra kommuner taxerade inkomster överstigit nämnda belopp.

Beträffande äkta makar skall frågan, huruvida frihet från bevillning
må åtnjutas enligt bestämmelserna i detta moment, avgöras med
hänsyn tagen till makarnas sammanräknade inkomstbelopp.

3 mom. Därest bevillningsfrihet enligt 2 mom. ej åtnjutes, skall

60 Riksdagens skrivelse Nr 444.

den i mantalsskrivningskommunen beskattningsbara inkomsten bestämmas
enligt följande grunder:

a) Från den taxerade inkomsten avräknas bälften av de belopp,
som enligt bestämmelserna i 18 § 1 mom. a) och b) i förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skola avdragas
från den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
belopp.

Den del av den taxerade inkomsten, som överstiger vad sålunda
skall avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till hälften;
återstoden av den taxerade inkomsten medräknas i sin helhet.

b) Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör den beskattningsbara
inkomsten med iakttagande dock av följande:

1) Den beskattningsbara inkomsten må ej med tillämpning av de
under a) angivna bestämmelser sättas lägre, än att den tillsammans med
den skattskyldiges i andra kommuner taxerade inkomst motsvarar hans
inkomst av förmögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattade
förmögenheten.

Därest skattskyldig vid nästföregående års utgång ännu icke uppnått
sexton års ålder eller därest skattskyldigs förvärvsförmåga prövas
hava varit nedsatt till följd av sjuklighet, olyckshändelse, ålderdom,
oförvållad arbetslöshet eller annan dylik orsak, eller därest eljest särskild
anledning därtill föreligger, äger dock beskattningsnämnd, efter prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall, medgiva undantag från
vad sålunda stadgats.

2) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av
särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta
familjeavdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt
nedsatt, må den beskattningsbara inkomsten nedsättas med högst 500
kronor under det belopp, vartill densamma vid tillämpning av de i
denna paragraf i övrigt givna stadganden eljest skolat bestämmas.

4 mom. Ändock att äkta makar blivit särskilt taxerade, må de i
3 mom. angivna avdrag åtnjutas allenast av makarna gemensamt; och
skall av den beskattningsbara inkomsten, som alltså bestämmes efter
båda makarnas sammanräknade inkomster, så mycket påföras vardera
maken, som svarar mot dennes behållna inkomst i förhållande till summan
av båda makarnas behållna inkomster.

Därest hustrun men icke mannen taxeras till bevillning, skall vid
beräknande av den beskattningsbara inkomsten hustrun för mannen åtnjuta
enahanda avdrag, som eljest får åtnjutas för hustru.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

5 mom. Det beskattningsbara beloppet utföres i jämna tiotal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal
kronor, bortfaller.

6 mom. Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den
avlidne efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som
vid hans frånfälle varit beroende av honom. för sin försörjning, må
beskattningsnämnd det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse
från inkomstbevillning, som eljest skolat utgå på grund av taxering
under nämnda år. Under samma förutsättningar äger ock beskattningsnämnd
nästföljande år medgiva befrielse ej mindre från nämnda bevillning
än även från den bevillning, som för den avlidnes inkomst skolat utgöras
på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

7 mom. För bevillning, som påföres för inkomst, vilken avliden
person i livstiden åtnjutit, svare stärbhus icke med mera än tillgångarna
i boet. År boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av bevillningen
å hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i
boet utgör.

8 mom. I den mån ägare av fast egendom jämlikt 5 § a)—i) är
frikallad från bevillning för fast egendom, är han jämväl befriad från
utgörande av bevillning för inkomst av samma egendom.

I övrigt frikallas från utgörande av inkomstbevillning:

a) staten för annan inkomst än dels inkomst av dess jordbruksdomäner,
skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vatteniallsrätt upplåtna
fastigheter, dels ock sådan inkomst av rörelse, som ej härflutit
av bankrörelse, av kommunikationsverk med tillhörande verkstäder och
anläggningar eller av leverans utav elektrisk energi till nämnda kommunikationsverk; bj

landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap
för sådan inkomst, som icke härflutit av fast egendom
eller rörelse;

c) kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
"sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma
stiftelser ävensom stipendiefonder, pensionsanstalter, allmänna hypoteksbanken,
konungariket Sveriges statshypotekskassa, allmänna hypotekskassan
för Sveriges städer och hypoteksföreningar, järnkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare, samt sparbanker, som avses i
lagen den 29 juli 1892 och vilkas reservfond vid senaste bokslut icke
uppgått till fem procent av insättarnas fordran:

Riksdagens skrivelse Nr 444.

för annan inkomst än sådan, som härflutit av fast egendom; dock
att inkomstbevinning skall utgöras för den behållna inkomst, som, enligt
gällande föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillkomma
prästerskapets änke- och pupillkassa;

d) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

e) olönad svensk konsul:

för annan inkomst än den, han härifrån åtnjutit;

f) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:

om han icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än inkomst
av här belägen fast egendom eller av rörelse, som han här bedrivit,
samt härifrån uppburen lön eller pension; dock att person tillhörande
olönat konsulat jämte betjäning icke är frikallad från utgörande
av bevillning för inkomst genom utdelning å aktier i svenska aktiebolag,
å lotter i svenska solidariska bankbolag och å insatser i svenska
ekonomiska föreningar;

om lian är svensk medborgare: för den inkomst han åtnjutit av sin
tjänst hos den främmande makten;

g) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, vilken givit
eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller
beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma
förordning åtnjutits; samt

In) lappailmogen:

för inkomst av renskötsel.

5 KAP.

Om efterbeskattning.

13 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit
avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att inkomst icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, skall,
efter det sådant kommit till vederbörandes kännedom, den skattskyldige
taxeras till bevillning för det beskattningsbara inkomstbelopp, som ge -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

nom berörda förfarande förut undgått beskattning. Bevillningen skall
härvid påföras den skattskyldige till belopp, som genom förfarandet
undandragits.

Efterbeskattning på grund av denna paragraf må icke ske senare
än fem år efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras. Har den
skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan
taxering icke må ske senare än ett år efter utgången av det kalenderår,
under vilket bouppteckning blivit ingiven för registrering. Stärbhuset
svarar icke för den på taxeringen belöpande bevillningen med mera än
tillgångarna i boet. År boet skiftat, påföres bodelägare icke mera än
vad av bevillningen belöper på hans lott och i intet fall mera än hans
lott i boet utgör.

6 KAP.

Beskattningsort m. m.

14 §.

Skattskyldig taxeras för inkomst av fast egendom, kapital och
arbete:

a) den, som haft inkomst av fast egendom, där egendomen är
belägen;

b) den som driver bankrörelse, för inkomst därav: där rörelsen
genom huvud-, avdelnings- eller kommissionskontor utövats;

den som idkar järnvägsdrift: för inkomst därav: där huvudkontor
funnits, samt å ort, som av järnvägen berörts och där vid järnvägen
anställd personal varit bosatt eller stationerad;

den, som idkar kanaldrift: för inkomst därav: vid huvudkontoret
samt å varje ort, som av kanalanläggningen berörts;

den, som med hjälp av ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk
energi: för inkomst därav: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,
där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;

c) bolag: för inkomst av annan rörelse än sådan, varom i b) stadgas:
å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon huvudsaklig
gren därav på mera självständigt sätt eller i avsevärd omfattning drivits;
men i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, ävensom för inkomst
av kapital: där bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare:

Riksdagens skrivelse Nr 444.

för inkomst av rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse
eller yrke eller någon huvudsaklig gren därav på mera självständigt sätt
eller i avsevärd omfattning idkats; dock skola handlande i de städer,
vilka innefatta flera församlingar, för den handelsrörelse, de därstädes
idkat, ävensom de skattskyldige, vilkas rörelse eller yrke utövats på
flera orter, men endast kortare tid på varje ort, taxeras inom den församling,
där de äro mantalsskrivna;

e) ägare av fartyg, varuti flere hava del: för inkomst av fartyg:
där huvud- eller korrespondentredaren är mantalsskriven; eller om sådan
ej finnes: där fartyget har sin hemort;

f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
ställda kassor: för inkomst av lediga ecklesiastika sysslor: i den kommun,
varifrån inkomsten åtnjutits;

g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskriven löntagare: för
lön från svenska statsverket: i Stockholms stad och Nikolai församling;
samt

h) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.

För annan inkomst än den här ovan i denna paragraf omförmälda
taxeras skattskyldig: där han är eller bör vara mantalsskriven; eller
då sådan ort ej finnes: där inkomsten huvudsakligen förvärvats.

Avliden persons inkomst av sådan beskaffenhet, som i nästföregående
stycke avses, taxeras, där den avlidne senast varit eller bort
vara mantalsskriven, eller, då sådan ort ej finnes, där inkomsten huvudsakligen
förvärvats.

Då efterbeskattning jämlikt 13 § äger rum, skall inkomsten taxeras
där, varest densamma, om den i rätt tid blivit taxerad, skolat vara föremål
för taxering.

16 §.

Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
utfärdar Konungen erforderliga tabeller.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning av fast egendoms värde samt om frihet från
fastighetsbevillning.

1 §•

Värdet av fast egendom bestämmes med ledning av:

l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller
betesmark jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torvmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskilt upptaget, m. m. ävensom
utsäde och kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl
behörigt avseende fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens
och skogens beskaffenhet samt beloppet av de grundskatter och övriga
allmänna utskylder, med undantag av bevillningen, varmed egendomen
är belastad; skolande, då frälseränta förenats med äganderätten till den
jord, varav sådan ränta dittills utgått, vid bestämmandet av fastighetens
värde detsamma ökas med ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde
beräknat efter 5 procent;

2:o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande av lån
från hypoteksinrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett
under näst föregångna fem år och det egendomen därvid åsätta värdet
sedermera icke blivit i väsentlig mån förändrat;

3:o) den för sådan, under loppet av nästföregångna fem år försåld
egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke därunder inbegripits
gottgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet avslutats
mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om undantagsförmåner,
eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses hava inverkat på köpeskillingens bestämmande
utöver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande
av detta värde avseende icke fästas å beskaffenheten av sådana byggnader,
som på egendomens avkastning icke hava något egentligt inflytande,
likasom värdet av kreatur, redskap och andra inventarier eller
förlag vid jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande
tagas i beräkning;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444-

66 Riksdagens skrivelse Nr 444.

4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, savida icke särskilda förmåner eller åligganden blivit
därunder inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde
från annan egendom och skogsfång'' utöver husbehov in. m., eller
skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra
andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma
avträda, eller såvida icke, efter vad vid jämförelse mellan denna
och närbelägna egendomar av lika storlek och beskaffenhet sig visar,
hyres- eller arrendebeloppet blivit bestämt med avseende å släkt- eller
andra kända förhållanden mellan ägaren och hyresmannen eller arrendatorn; 5:o)

brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller
i köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt
å bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet ävensom å andra där
uppförda hus och byggnader, vilka icke begagnas för jordbruket och
dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda
lustställen och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas
egentliga värde, såvida icke brand försäkringsvärdet skulle understiga
det belopp, som pa grund av andra omständigheter kan anses motsvara
de brandförsäkrade husens och byggnadernas verkliga värde;

6:o) läget och arealen av var och en i stad, köping eller därmed
jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.

Då taxering av fast egendom ej kan verkställas enligt här ovan
upptagna grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som
motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga
egendomar, på vilka dessa grunder kunna tillämpas; åliggande det vederbörande
taxeringsman att vid taxeringen tillämpa den eller dem av här
ovan angivna _ taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens
uppskattning till dess verkliga värde.

Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blivit såld eller
undergått ovan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än
den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman,
så ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet,
böra de särskilda skäl, vilka därtill ^ föranlett, i taxeringshandlingarna
eller nämndens protokoll antecknas. Åbyggnader å stadsegendom
samt öviiga i femte punkten här ovan uppräknade hus och bvggnader
fa ej, utan på enahanda sätt tillkännagiven särskild anledning, upptagas
till lägre värde än det, för vilket samma byggnader äro hos allmän
brandförsäkringsinrättning emot brandskada försäkrade, ej heller till

Riksdagens skrivelse Nr 444,

lägre värde än det, som motsvarar den behållna hyresavkastningen,
kapitaliserad efter fem procent.

I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådaua byggnader eller inrättningar, vilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall
hela det uppskattade fastighetsvärdet fördelas så, att särskilt utsättes
värdet av själva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande,
för jordbruket och dess ändamål avsedda bostads- och andra byggnader,
samt särskilt värdet av alla övriga byggnader och inrättningar, för
vilka bevillning anses böra utgöras.

De år 1910 fastställda taxeringsvärdena å fast egendom skola
gälla under åren 1911 och 1912, varefter allmän uppskattning av fast
egendom enligt de i bevillningsförordningen och dessa anvisningar föreskrivna
grunder skall verkställas år 1913 och sedermera vart femte år,
från nämnda år räknat.

Har under tiden till år 1913 eller sedermera under tiden mellan
två på varandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet
å byggnader i stad och på dess Område eller å övriga i denna
§ under 5:o) här ovan uppräknade hus och byggnader blivit ökat eller
minskat, eller fäst egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,
nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blivit i betydligare
mån förhöjt eller genom skogsavverkning, nedrivning. av byggnader,
inträffad elsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning märkligen
förminskats i förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta
värde jämkas efter de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blivit fast egendom åsatt under åren
1911 och 1912 eller under tiden mellan två på varandra följande allmänna
fastighetstaxeringar, bör vid först därefter inträffande sådan
taxering ånyo prövas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar avsedda kolumn i taxeringslängden.
Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan
lägenhet eller byggnad, för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena
bevillningsförordningen, fastighetsbevillning icke erlägges.

2 §•

Stadgandet i 5 § i bevillningsförordningen om frihet från utgörande
av fastighetsbevillning i fråga om staten tillhöriga, för försvarsändamål
avsedda fastigheter, i den mån de för sådant ändamål nyttjas, innebär,
att, om exempelvis ett staten tillhörigt örlogsvarv mera stadigvarande

Riksdagens skrivelse Nr 444.

användes jämväl lör byggande av fartyg, som ej avse försvarsändamål,
vare sig det sker för statens eller för annans räkning, fastighetsbevillning
skall utgöras lör så stor del av varvsfastighetens värde, som prövas
skäligt i förhållande till hela den å varvet bedrivna verksamhetens omfattning,
samt att, om ett övningsfält upplåtes för jordbruk eller därmed
jämförligt ändamål, bevillning skall utgöras för det värde, som skäligen
kan anses utnyttjat genom upplåtelsen. Givetvis bör dock icke
varje obetydlig användning för annat än försvarsändamål föranleda plikt
att erlägga bevillning; sålunda bör ej fastighetsbevillning utgöras på
den grund, att å en staten tillhörig vapenfabrik tillfälligtvis utföres
arbete för enskild persons räkning, eller att någon mindre betesrätt
upplåtes å eu för militärövningar använd plats.

Till byggnader för statens allmänna styrelse eller förvaltning
räknas exempelvis de kungl. slotten, riksdagshuset, statsdepartementens
och de centrala ämbetsverkens byggnader — även om ämbetsverken
hava inseende över eller ombesörja någon statens affärsverksamhet —
länsresidens och övriga allmänna förvaltningsmyndigheters byggnader.
Den omständigheten, att i byggnad är inrymd bostad för någon befattningshavare,
medför ej att för byggnaden eller någon del av densamma
skall, utgöras fastighetsbevillning. Byggnad, som enbart eller i
huvudsak tjänar bostadsändamål, t. ex. prästgård å landet, är däremot
ej undantagen från bevillnings utgörande. Dock kan bostadsbyggnad
vara att anse såsom sådan oskiljaktig del av en anläggning, att den
frihet från bevillnings erläggande, som åtnjutes för anläggningen, även bör
gälla bostadsbyggnaden. Sålunda är exempelvis en inom ett lasaretts område
uppförd läkarbostad att anse såsom en del av lasarettsanläggningen.

De för statens affärsverksamhet avsedda byggnader inbegripas ej
under bestämmelsen i 5 § första stycket d). Såsom exempel å Byggnader
för statens affärsverksamhet ma omnämnas vattenfallsverkens byggnader.
Frihet från bevillnings erläggande åtnjutes ej heller för riksbankens
byggnader. Däremot är t. ex. tullväsendet icke att anse såsom någon
statens affärsverksamhet, vadan tullverkets byggnader äro att hänföra
till byggnader för statens allmänna styrelse eller förvaltning.

Med allmänna platser förstås ej endast sådana områden, vilka uteslutande
äro avsedda för allmänhetens begagnande utan jämväl platser,
som, ehuru de samtidigt tjäna annat ändamål, tillika måste anses vara
avsedda för allmänheten. I enlighet härmed böra exempelvis Djurgården
i Stockholm i den mån densamma ej är upplåten till särskilda ändamål
samt de botaniska trädgårdarna i Uppsala och Lund anses såsom
allmänna platser.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Frågan, huruvida någon till ett kommunikationsföretag hörande
byggnad eller anläggning skall anses vara avsedd för driftens omedelbara
behov eller icke, måste besvaras med hänsyn till de i varje särskilt
fall föreliggande omständigheter. Till ledning må här framhållas följande.
Frihet från bevillnings erläggande åtnjutes icke för verkstad,
där större reparationer eller nybyggnadsarbeten utföras, ej heller för en
sådan restaurations- eller hotellbyggnad, som kan anses i stort sett tjäna
ett självständigt ekonomiskt ändamål, även om den i huvudsak är avsedd
endast för resande; för att skyldighet att erlägga bevillning i sådant
fall skall anses föreligga, erfordras dock, att restaurations- eller hotellrörelsen
ej är av alltför ringa omfattning. Frihet från bevillnings erläggande
tillgodonjutes för verkstad, där allenast mindre, så att säga
löpande reparations- och tillsynsarbeten utföras, ävensom för förvaltningsbyggnader.
Givetvis äro stationshus, lokomotivstallar, banvaktsstugor o. d.
att anse såsom anläggningar eller byggnader för driftens omedelbara behov.

Föreskriften att, därest under 5 § första stycket d)—i) i bevillningsförordningen
angiven fastighet eller byggnad jämväl mot vederlag upplåtes
till begagnande, densamma är underkastad fastighetsbevillning för däremot
svarande del av dess värde, avser närmast det fall, att dylik fastighet
eller byggnad delvis utarrenderas eller uthyres. Härmed är att jämställa
exempelvis det fall, att en staten tillhörig byggnad användes dels för
verksamhet, som medför frihet från bevillnings erläggande, och dels för
annan verksamhet. Om sålunda i en postverket tillhörig, huvudsakligen
till postkontor avsedd byggnad vissa lokaler äro upplåtna till avdelningskontor
för riksbanken, erlägges fastighetsbevillning för en emot de upplåtna
lokalerna svarande del av byggnadens värde. Med det förhållande,
att del av byggnad upplåtes mot ersättning, bör likställas det fall, att
lokal, som eljest nyttjas för ändamål, vilket föranleder frihet från erläggande
av bevillning, tidvis uthyres. I dylikt fall skall vid bestämmandet
av plikten att erlägga bevillning hänsyn tagas jämväl till den
tidrymd, för vilken sådana upplåtelser ägt rum; för övrigt inträder plikt
att erlägga bevillning, endast om uthyrningar äga rum mera regelmässigt.
Om sålunda ett missionshus någon enstaka gång upplåtes till
biograf- eller liknande föreställning, eller ett församlingshus tillfälligtvis
uthyres till samkväm e. d., är detta ej tillräcklig anledning att för dessa
byggnader låta fastighetsbevillning utgöras.

Såsom tomtområde till byggnad skall, förutom själva byggnadsgrunden,
räknas vad som till utrymme för byggnad av ifrågavarande
slag i allmänhet är brukligt. Friheten från bevillnings erläggande får
ej utsträckas till område, som tjänar ett mera självständigt ändamål

Riksdagens skrivelse Nr 444.

eller är av större utsträckning. I enlighet med det sagda bör ett område,
å vilket exempelvis lasarettsbyggnader eller museibyggnader ligga
kringspridda, inbegripas under friheten från bevillnings erläggande för
byggnaderna, även om mellan dessa ligga mindre planteringar.

Uppskattning av inkomst av fast egendom.

3 §•

Bestämmelserna om uppskattning av inkomst av fast egendom i
l:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen enligt förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skola vara här tilllämpliga
med följande undantag och tillägg:

l:o) Avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning är
icke tillåtet.

2:o) Äger eller brukar skattskyldig jordbruksfastighet inom skilda
kommuner, må, i den mån det icke kan utredas, huru stor inkomst härflutit
av fastigheterna i varje särskild kommun, den från fastigheterna
gemensamt härflutna inkomsten till beskattning kommunerna emellan
fördelas i samma proportion, i vilken fastigheternas taxeringsvärden
belöpa å de särskilda kommunerna. Om skattskyldig haft särskilda omkostnader
för fastighet inom viss kommun såsom arrendeavgift, frälseränta
eller undantagsförmåner, skall det sammanlagda belopp, vartill
dessa kostnader uppgått, tilläggas inkomsten i dess helhet, innan fördelning,
enligt vad ovan sägs äger rum. Sedan fördelningen skett, avdragas
dessa kostnader från det belopp, som fallit på respektive kommuner.

Exempel. En person har gemensamt brukat två jordbruksfastigheter,
den ena inom kommunen A, den andra inom kommunen B.
Taxeringsvärdet å den förra fastigheten är 32,000 och å den andra
19,000 kronor. För den förra fastigheten har han erlagt arrende 2,150
kronor. För den andra har han utgivit undantagsförmåner 300 kronor.
Sammanlagda inkomsten av båda fastigheterna var 5,100 kronor. För
beräkning av huru stor del av inkomsten, som bör beskattas inom vardera
kommunen, skall till beloppet av hela inkomsten läggas nyss omförmälda
två belopp om tillsammans 2,450 kronor. Summan 7,550
kronor fördelas på de båda kommunerna i förhållande till fastigheternas
taxeringsvärden, varvid på kommunen A faller 4,737 och på kommunen
B 2,813 kronor. Härefter avdrages från det förra beloppet 2,150 och
från det senare 300 kronor, då alltså skall taxeras i kommunen A 2,587
och i kommunen B 2,513 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives
uteslutande för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så
ock husdjursskötsel. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling
under glas, räknas ock till jordbruk, så framt å egendomen därjämte
drives annat jordbruk samt trädgårdsskötseln icke drives såsom självständig
näring (handelsträdgårdsrörelse). I enlighet härmed kommer i
allmänhet icke såsom jordbruk i betraktande trädgårdsskötsel å tomter
eller å s. k. sommarnöjen, villaegendomar eller andra lägenheter, som
huvudsakligen avse bostadsändamål, exempelvis egnahem slägenheter,
vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för åtnjutande av egnahemslån
skola betraktas såsom bostadslägenheter, o. d.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering och kvarndrift,
som huvudsakligen avse förädling av det egna jordbrukets produkter,
samt sådan av jordbrukaren å den egendom, varå jordbruket
bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter eller
beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål
eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,
driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed komma
exempelvis såsom binäringar till jordbruket i betraktande mejérihantering
vid vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt
tillverkning av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan
komma såsom binäringar icke i betraktande förmalning av spannmål
mot ersättning, där ej verksamheten huvudsakligen avser förmalning av
spannmål från eget jordbruk, brännerihantering, tillverkning av tegel
eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning samt
annan förädlings verksamhet, som icke avser husbehovsändamål utan
bedrives såsom särskild näring, i regel med särskild personal, särskilda
inventarier, maskiner o. d. eller särskilda byggnader eller inrättningar.
A egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar i oförädlat
skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undantagsvis ske
under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses föreligga.
Huruvida så skall anses vara fallet, t. ex. beträffande grusförsäljning,
lår jämväl bedömas med huvudsaklig ledning av här givna anvisningar.
För att försäljning, som uteslutande avser eget jordbruks eller dess
binäringars produkter, skall kunna anses såsom särskild näring, erfordras,
att försäljningen sker från handelsbod eller annat stadigvarande
försäljningsställe utom egendomens område.

Till jordbrukets binäringar skola vidare räknas sådana vid jordbruk
vanligen förekommande verksamhetsgrenar, som avse att annorledes
än i jordbruket och i regel mera tillfälligtvis nyttiggöra vissa

72 Riksdagens skrivelse Nr 444.

jordbruksinventarier, såsom exempelvis hem siktning av djur för försäljning,
uthyrning av dragare, maskiner och redskap samt körslor mot
betalning, så ock sådana sysselsättningar vid sidan av det egentliga
jordbruksarbetet som biskötsel, hemslöjd samt jakt och fiske å egendomen.

Under skogsbruk inbegripes, utom upplåtelse av avverkningsrätt
till skog och avyttring av växande skog i samband med avyttring av
lastigheten, där icke inkomst av avyttringen av fastigheten i dess
helhet skall beskattas enligt bestämmelserna i 9 § 3 mom. c) 1) i bevillningsförordningen,
jordägares eller brukares tillgodogörande för eget
behov eller genom försäljning av virke i oförädlat skick, såsom timmer,
props, ved m. m., samt av bark, kottar o. d. ävensom av jordägaren
eller brukaren bedriven virkes förädling, så framt förädlingen
icke kan anses såsom särskild näring. Kolning samt utvinning av
biprodukter till skog, såsom tjära o. d., anses såsom särskild näring,
när verksamheten sker i mera avsevärd omfattning, t. ex. i fasta kolugnar,
i fasta tjärugnar e. d.; drives sådan verksamhet i sammanhang
med annan yrkesmässig förädlingsverksamhet, blir den eu del av
denna förädlingsverksamhet och inbegripes på den grund ej under
skogsbruk. Annan virkesförädling än kolning och utvinning av biprodukter
till skog anses såsom särskild näring, då förädlingen icke huvudsakligen
sker för husbehovsändamål. Under skogsbruk inbegripes icke
skogsavverkning å annans mark på grund av särskild upplåtelse.

Uppskattning av inkomst av rörelse in. m.

4 §•

De i 3:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen enligt förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
meddelade bestämmelser angående uppskattning av inkomst av rörelse
eller yrke, icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster, skola
lända till efterrättelse även vid motsvarande inkomsters taxering till
bevillning.

I övrigt skall vid bevillningstaxeringen iakttagas följande.

Med avseende å vad i 14 § b) av förordningen angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst stadgas angående ort, där inkomst
av bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drivits
vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret
av sådan beskaffenhet, att vid beskattning avdrag därför äger rum, på -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

föras rörelsen i dess helhet, varefter beräkningen av den del av beskattningsbara
inkomsten, som belöper å varje särskilt kontor, sker på
följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid
varje månads slut balanserats å kontorets in- och ntlåningsräkningar,
* sammanläggas och summan delas med månadernas antal, varefter den
sålunda erhållna kvoten anses utvisa medelbeloppet av kontorets in- och
utlåning för året. Efter det förhållande, vari denna in- och utlåning
står till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman
för alla kontoren, uträknas den del av beskattningsbara inkomsten,
som bör taxeras i den ort, där kontoret är beläget. Utelöpande
postremissväxlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.

Vidkommande inkomst av järnvägsdrift iakttages först, att därunder
ej inräknas skattskyldiga inkomst av sådan rörelse, som icke direkt
sammanhör med själva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller
sådan inkomst, för vilken skattskyldig erlagt fastighetsbevillning eller
som beskattas såsom inkomst av fast egendom, såsom arrenden, hyror
och dylikt,

Vad vidare angår inkomst av järnvägsdrift, skall, vare sig driften
ägt rum uteslutande å egen bana eller uteslutande å främmande bana,
i varje kommun, där beskattning av järnvägens inkomst skall äga rum,
taxeras så stor del av den uppskattade inkomsten, som summan av järnvägens
inom kommunen till dess personal utbetalta avlöningsförmåner

__därunder inbegripet värdet av fria bostäder och andra naturaförmåner

— utgjort av järnvägens totala utgifter för sådan avlöning; och skall
därvid iakttagas, att i avlöningsförmåner skola inräknas såväl styrelseoch
revisorsarvoden som ock de bidrag till avlöning åt annan järnvägs
personal, vilka järnvägen i form av förvaltningsbidrag eller därmed liknande
bidrag käft att erlägga, att summan av utbetalta avlöningsförmåner
skall minskas med de bidrag av nu nämnd art, som influtit från
annan järnväg, att styrelse- och revisorsarvoden anses utbetalta inom
den kommun, där järnvägen haft sitt huvudkontor, att avlöningsbidrag,
som nyss nämnts, skall anses utbetalt i den kommun, där anslutningsstationen
är belägen, samt att avlöning i övrigt anses utbetald i löntagarens
bostadskommun, därest beskattning av järnvägens inkomst skall
äga rum därstädes, men eljest i den kommun, där löntagaren haft sm
huvudsakliga tjänstgöring vid järnvägen förlagd.

tiar skattskyldig, som idkat järnvägsdrift å egen bana, tillika för
egen räkning omhänderhaft trafiken å främmande bana, skall inkomsten
av rörelsen å vardera banan särskilt för sig beräknas. För detta ändamål
uppskattas först den behållna inkomsten av rörelsen i dess helhet, dock
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444. 10

Riksdagens skrivelse Nr 444.

utan avdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som skolat
utbetalas för nyttjande av den främmande järnvägen. Det på detta
sätt bestämda totala driftsöverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade
banorna efter sammanlagda trafikvärdet av vardera banans stationer.
Stationernas trafikvärden beräknas därvid såsom om banorna utgjorde
en enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna, stationens
uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt eftersom
stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från
den del av driftsöverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer
på den främmande järnvägen, avdrages den ersättning, som skolat utbetalas
för nyttjandet av den främmande järnvägen, jämte ränta å gäld,
som kan anses belasta driften å densamma. Återstoden, som utgör den
skattskyldiges skattepliktiga inkomst av den främmande järnvägen, skall,
sedan fem procent tillgodoräknats den ort, där huvudkontoret för den
egna järnvägen varit beläget, fördelas mellan de kommuner, där den
främmande banans inkomst skall beskattas efter samma grunder, som
här ovan föreskrivits för fördelning av inkomst av järnvägsdrift å eu
enda bana. Från den del av driftsöverskottet, som faller på den skattskyldiges
egen järnväg, göres avdrag för ränta å gäld, som belastar
denna järnväg, varefter återstoden fördelas på nyssnämnda sätt mellan
de kommuner, där denna järnvägs inkomst skall taxeras. Den skattepliktiga
inkomst, ägaren av den främmande järnvägen har av densamma,
skall på enahanda sätt fördelas mellan de kommuner, i vilka den trafikerande
järnvägens inkomst av den främmande banan skall beskattas.
På liknande sätt förfares, om järnvägsdriften ägt rum å egen jämte
flera främmande banor eller uteslutande å främmande banor.

En stations trafikvärde beräknas till hälften av järnvägens bruttoinkomst
av stationens avsända och anlända godstrafik (ilgods, styckegods
och vagnslastgods), ökad med järnvägens bruttoinkomst av vid
stationen försålda personbiljetter. Gods, som i samtrafik eller transitotrafik
inkommit från främmande bana, räknas såsom avsänt från övergångsstationen;
likaså räknas till annan bana utgående gods såsom anlänt
till övergångsstationen. Såsom järnvägens station räknas härvid även
av densamma använd, annan järnväg tillhörig station.

I fråga om skattskyldigs inkomst av kanaldrift iakttages, att därunder
ej inräknas inkomst av fastighet, för vilken skattskyldig erlagt
fastighetsbevillning, eller som beskattas såsom inkomst av fast egendom,
ej heller inkomst av rörelse, som icke direkt sammanhör med kanalrörelsen,
såsom t. ex. rederirörelse. Den beskattningsbara inkomsten
fördelas till beskattning mellan den kommun, där nästföregående år

Uiksdagens skrivelse Nr 444.

huvudkontoret var beläget och som tillgodoräknas fem procent av inkomsten,
samt de kommuner, som av kanalanläggningen berörts, i förhållande
till vissa för dessa kommuner bestänka fördelningstal. Dessa
fördelningsta-l, som efter den skattskyldiges hörande fastställas av Kungl.
Maj:ts befallningshavande att lända till efterrättelse, till dess annorlunda
förordnas, erhållas genom att till kilometertalet av kanalens längd inom
varje kommun lägga antalet slussar inom kommunen. Kanallängden,
vartill endast hänföras sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts
segelbara, räknas i kilometer och tiondedelar därav, varvid bråkdel, som
ej uppgår till full tiondedel, bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon
sträcka gräns mellan två kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna
sträcka lika på vardera kommunen.

Vid taxering avföretag, som avser att med hjälp av ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi, skall hälften av den beskattningsbara
inkomsten upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska
energien förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner,
fördelas dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten därav
inom varje särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun,
där vattenverk eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas,
om vattenverk eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till
beskattning emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen
finna skälig. Har vatten, gas eller elektrisk energi levererats till någon,
som utövar distribution därav, skall förbrukningen för leverantörens del
anses hava skett i den kommun, där leveransen ägt rum. Har förbrukning
ägt rum i utlandet, skall taxering ske såsom om den ägt rum
i den kommun, där huvudkontoret funnits.

Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att med
hjälp av ledning tillhandahålla elektrisk energi, skall, därest energi levererats
till statens kommunikationsverk, iakttagas följande: Inkomsten i
dess helhet beräknas i vanlig ordning. Från den samlade inkomsten
dragés därefter den del därav, som härrör från leverans av energi till
statens kommunikationsverk. Återstoden blir till bevillning taxerad inkomst.
Kan den inkomst, som härrör från leverans av energi till statens
kommunikationsverk, icke på annat sätt tillförlitligen beräknas, må den
upptagas till så stor del av hela inkomsten, som den till sagda verk
levererade energin utgör av all från kraftverket levererad energi. Den
taxerade inkomsten fördelas därefter mellan de olika kommunerna efter
samma regler, som gälla för fördelning enligt nästföregående stycke;
dock att vid fördelningen av den å förbrukningen belöpande delen av

76 Riksdagens skrivelse Nr 444.

inkomsten hänsyn icke skall tagas till energi, som levererats till statens
kommunikationsverk.

5 §•

Utlänning, som efter därtill enligt särskild författning förvärvad
rätt reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder
ut till försäljning eller försäljer av honom medförda eller eljest i riket
befintliga varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 8—14 §§
av bevillningsförordningen bestämda grunder; skolande vad sålunda är
vordet stadgat äga tillämpning även i det fall, att utlänning medför
utländska varor, som förut blivit under en eller annan form rekvirerade.

6 §•

Var och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, hantverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga belopp,
antingen den näring, varigenom inkomsten erhålles, idkas för den skattskyldiges
egen räkning eller av honom bedrives såsom kommissionär
eller innehavare av annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför
eljest saknad rättighet för den skattskyldige till utövandet av detta yrke,
så äro taxeringsmännen icke pliktiga att undersöka och pröva behörigheten
till detsammas idkande.

Uppskattning av inkomst utav arbetsanställning, tjänst eller pension.

? §•

Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar,
upptages med det kontanta belopp, den efter ortens medelpris utgör.

Värdet av bostadsförmån beräknas med ledning av i orten gällande
hyrespris eller i saknad av tillfälle till sådan jämförelse efter annan
grund, som taxeringsmännen finna tillämplig.

I avseende å inkomstberäkningen är särskilt att iakttaga, att, medan
å ena sidan allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, därunder inbegripet
även vad som anvisats till bestridande av med tjänsten eller uppdraget
förenade särskilda kostnader, upptages till taxering, avdrag å andra sidan
får göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse såsom kostnader för
fullgörande av tjänsten eller uppdraget.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Yissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

8 §''

Vid tillämpning av bestämmelserna om rätt till avdrag enligt 11 §
2 mom. bevillningsförordningen skola motsvarande bestämmelser i 5:o)
av anvisningarna till ledning vid taxering enligt förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt vara tillämpliga.

Allmänna föreskrifter.

9 §•

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas
såsom minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröve taxeringsmvndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.

10 §.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag, solidariskt bankbolag
eller ekonomisk förening upptages det belopp, som delägaren
nästföregående år från bolaget eller föreningen uppburit eller ägt uppbära
i utdelning i förhållande till sin andel eller insats, utan hänsyn till
vilka bolagets eller föreningens tillgångar som använts till utdelningen.
Har aktie, banklott eller andel under nästföregående år bytt ägare, upptages
utdelningen såsom inkomst för den, som varit ägare av den till
aktien, lotten eller andelen hörande kupongen eller eljest berättigad att
lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då denna blev tillgänglig för lyftning.
Under utdelning, varom här är fråga, häniöres jämväl utdelning till
kommanditdelägare i solidariskt bankbolag.

Inkomst av utdelning å aktier och banklotter samt å insatser i
ekonomiska föreningar hänföres vid taxeringen till inkomst av kapital,
dock att vad i 3:o) av anvisningarna till ledning vid taxeringen enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat därom, att
sådan utdelning under vissa angivna förutsättningar skall räknas såsom
inkomst av rörelse eller yrke även skall lända till efterrättelse vid bevillningstaxeringen.
I den män utdelningen är att hänföra till inkomst av
rörelse eller yrke, är den underkastad inkomstbevillning, även där den
åtnjutits av inländska aktiebolag, solidariska baukbolag och ekonomiska
föreningar.

Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag och rederi ävensom
delägare i kommanditbolag beskattas för den del av bolagets eller rede -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

riets vinst nästföregående år, som på honom belöper, huru denna än
må hava av bolaget eller rederiet använts och oberoende av vad han
må hava lyftat av bolagets eller rederiets under nämnda år eller tidigare
förvärvade vinst.

11 §•

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i 12 § 3 mom.

a) bevillningsförordningen torde kunna tjäna följande exempel.

1. A, vilken i mantalskrivningskommunen taxerats till bevillning
för en inkomst av 400 kronor, har i annan kommun taxerats till bevillning
för 200 kronor och är sålunda icke fri från beskattning i mantalsskrivningskommunen.
Därest han är ensamförsörjare och bosatt inom
ort, å vilken vid beräknande av det till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet må åtnjutas ett avdrag av 600 kronor, skall
alltså vid taxering i mantalsskrivningskommunen avdragas hälften av
detta belopp eller 300 kronor samt av återstående 100 kronor medräknas
allenast hälften, vadan den till bevillning beskattningsbara inkomsten
utgör 50 kronor. År han däremot bosatt å sådan ort, att vid taxeringen
till inkomst- och förmögenhetsskatt må åtnjutas ett avdrag av 800 kronor
eller därutöver, eller är han såsom familjeförsörjare berättigad till
avdrag, som tillsammans med ortsavdraget uppgår till eller överstiger
nämnda summa, och alltså hälften av vad sålunda må avdragas vid
taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt motsvarar eller överstiger
hans till bevillning uppskattade inkomst, återstår icke någon
beskattningsbar del av densamma.

2. B har taxerats till bevillning för en inkomst av 630 kronor.
Därest han enligt bestämmelserna i 18 § av förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt är berättigad att vid
taxering till sådan skatt tillgodonjuta ortsavdrag och familjeavdrag med
tillhopa 1,000 kronor, skall alltså hans till bevillning beskattningsbara
inkomst beräknas sålunda, att, sedan från den taxerade inkomsten, 630
kronor, avräknats hälften av ovannämnda avdragsbelopp med 500 kronor,
återstående belopp av 130 kronor upptages såsom beskattningsbart till
hälften eller alltså med 65 kronor.

Därest den till bevillning taxerade inkomsten överstiger summan
av de vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdrag,
till vilka hänsyn skall tagas i nu förevarande avseende, blir det
till bevillning beskattningsbara beloppet vid tillämpning av bestämmelserna
i 3 mom. a) lika med den taxerade inkomsten med avdrag av tre

Riksdagens skrivelse Nr 444.

fjärdedelar av nu ifrågavarande, vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
medgivna avdrag.

Om sålunda en person taxerats till bevillning för en inkomst av
3,000 kronor och vid taxeringen till inkomst och förmögenhetsskatt är
berättigad tillgodonjuta avdrag med tillhopa 1,200 kronor, kan det till
bevillning beskattningsbara beloppet beräknas sålunda, att från den
taxerade inkomsten, 3,000 kronor, avdrages 3U av 1,200 kronor eller 900
kronor, vadan alltså återstår en beskattningsbar inkomst av 2,100 kronor.

Innebörden av stadgandenai 12 § 3 mom. b) belyses av följ ande exempel:

1. C har taxerats till bevillning för en inkomst av 3,000 kronor
samt är berättigad att vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
tillgodonjuta ortsavdrag och familieavdrag med tillhopa 1,400 kronor.
Vid tillämpning enbart av de under 3 mom. a) meddelade bestämmelserna
skulle alltså den till bevillning beskattningsbara inkomsten utgöra
1,950 kronor. Därest emellertid den skattskyldige äger förmögenhet,
må — där ej sådant förhållande, varom i 3 mom. b) punkt 1) andra
stycket eller punkt 2) sägs, är förhanden — den beskattningsbara inkomsten
i anledning av nämnda avdrag icke sättas lägre än till 5 procent
av förmögenhetens vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
uppskattade belopp. Har förmögenheten uppskattats till 50,000 kronor,
skall inkomsten av densamma anses hava utgjort 2,500 kronor, vartill
alltså den beskattningsbara inkomsten upptages. Om förmögenheten
uppgår till så stort belopp, att 5 procent därav motsvarar eller överstiger
den taxerade inkomsten, 3,000 kronor, upptages denna inkomst
i sin helhet såsom beskattningsbar inkomst.

2. D har taxerats till bevillning för en inkomst av 2,000 kronor
som enligt de under 3 mom. a) givna bestämmelser skall beräknas till
eu beskattningsbar inkomst av 1,000 kronor. Därest D taxerats för en
förmögenhet av 32,000 kronor, skall alltså enligt bestämmelserna i 3
mom. b) punkt 1) den beskattningsbara inkomsten upptagas till 1,600
kronor. Om emellertid D:s förvärvsförmåga till följd av exempelvis
sjuklighet varit nedsatt till hälften, bör beskattningsnämnd tillämpa den
nämnden tillagda befogenhet så, att av de enligt 3 mom. a) medgivna
avdrag, 1,000 kronor, hälften får avräknas å den till 1,600 kronor beräknade
inkomsten av förmögenhet. Den beskattningsbara inkomsten bör
alltså i detta fall bestämmas till 1,100 kronor. Därest den beräknade
inkomsten av förmögenhet i stället varit 1,500 kronor eller därunder, bör
den skattskyldige i nu angivna fall få tillgodonjuta de enligt 3 mom.

a) medgivna avdrag oavkortade och den beskattningsbara inkomsten
alltså utföras med 1,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Såsom exempel å icke särskilt angivna förhållanden, som böra föranleda
taxeringsmyndighet att medgiva undantag från bestämmelsen i 3
mom. b) punkt 1), må nämnas de fall, att skattskyldig har att utöva
omvårdnad av närstående person och på denna grund icke alls eller
allenast i mindre omfattning kan ägna sig åt särskild förvärvsverksamhet,
att skattskyldig avgått med pension från av honom innehavd tjänst,
att skattskyldig är änka, som vid tiden för mannens frånfälle icke innehaft
särskild anställning o. s. v.

Avdrag enligt 3 mom. b) 2) må medgivas utan hinder därav, att
inkomsten är att anse såsom inkomst av förmögenhet. Sådana utgifter
för annans underhåll, som avses i 11 § 2 mom. 4:o) c), må icke åberopas
såsom grund för avdrag enligt detta stycke.

Efterbeskattning.

12 §.

Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna om efterbeskattning
må här anföras följande exempel:

Eu ensamförsörjare, mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp
V, har år 1921 till inkomstbevillning därstädes uppgivit ett belopp av
700 kronor. Hans till bevillning beskattningsbara inkomst blir då med
tillämpning av bestämmelsen i 12 § 3 mom. a) 100 kronor. År 1924
upptäckes, att deklarationen varit felaktig, i det att den skattskyldige
rätteligen bort uppgiva ett belopp av 2,000 kronor. Den beskattningsbara
inkomsten hade alltså med tillämpning av nyssnämnda lagrum ar
1921 rätteligen bort vara 1,250 kronor och till efterbeskattning vid
1924 års taxering skall upptagas ett belopp av 1,250—100 = 1,150
kronor. Detta belopp upptages — utan sammanblandning med den
beskattningsbara inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas — i 1924
års taxeringslängd, som ligger till grund för samma års kommunala utdebitering.

Övergångsbestämmelse.

Har fast egendom eller del av fast egendom, som enligt de i
denna förordning meddelade bestämmelser är underkastad fastighetsbevillning,
icke under år 1920 haft särskilt taxeringsvärde sig åsatt, skall
sådant värde år 1921 åsättas egendomen eller egendomsdelen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Bilaga 2.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom de vid samma förordning
fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i nedan
angivna delar hava följande ändrade lydelse:

2 KAP.

Om skyldighet att erlägga skatt för inkomst.

3 §•

1 mom. Skyldig att erlägga skatt för inkomst är:

a) svensk medborgare, som författningsenligt är eller bör vara i
riket mantalsskriven:

för all inkomst, vare sig den förvärvats här eller utom riket;

b) - -----------------

c) utlänning:

för inkomst av här belägen fast egendom och av näring, som här
bedrivits, för härifrån uppburen lön eller pension samt för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag
och å insatser i svenska ekonomiska föreningar;

skolande utlänning, som författningsenligt är eller bör vara härstädes
mantalsskriven, erlägga skatt jämväl för annan inkomst---

här använts.

2 mom. Skatt för inkomst erlägges vidare av:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 444.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

a) svenska aktiebolag — — — — — inrättningar, ekonomiska
föreningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna
ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter — —--—

utom riket; ävensom

b) utländska bolag: för inkomst av här belägen fast egendom
och av näring, som av bolaget här bedrivits, samt för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag och
å insatser i svenska ekonomiska föreningar.

Vanliga handelsbolag,
taxeras icke, utan hänföres —

4 §•

kommanditbolag, enkla bolag och rederier
----bolagets eller rederiets inkomst.

5 §•

1 mom. Från skatt för inkomst frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

l)------------------

c) ------------------

om han icke är svensk medborgare:

för annan inkomst än inkomst av här belägen fast egendom eller
av näring, som han här bedrivit, samt härifrån uppburen lön eller pension;
dock att person tillhörande olönat konsulat jämte betjäning icke
är frikallad från utgörande av skatt för inkomst genom utdelning å
aktier i svenska aktiebolag, å lotter i svenska solidariska bankbolag
och å insatser i svenska ekonomiska föreningar;

om han är svensk medborgare:

för den inkomst, han åtnjutit av sin tjänst hos den främmande
makten;

d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, vilken
givit eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande
förordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller
beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma
förordning åtnjutits; samt

e) ------- —------------

2 mom. Följande juridiska personer erlägga icke skatt för inkomst:

a)------------------

Riksdagens skrivelse Nr 444.

b) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap; c)

kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra
fromma stiftelser ävensom stipendiefonder och pensionsanstalter;

dj------------------

e) — — — — — delägare;

f) — — — fordran; samt

g) nedannämnda juridiska personer för sådan inkomst av fast
egendom, som består i förmånen att för avsedda ändamål nyttja dem
tillhöriga fastigheter av nedan angivna beskaffenhet, nämligen:

regementen, officers- och underofficerskårer i fråga om deras vid
mötesplatser till begagnande under mötena uppförda byggnader;

nykterhetsföreningar i fråga om för deras verksamhet såsom sådana
avsedda byggnader, samt

enskilda samfund i fråga om kyrkobyggnader och bönehus.

7 §•

Vid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras:

l:o) till inkomst av fast egendom följande av fast egendom här i
riket härflutna intäkter, nämligen:

a) inkomst, som av ägare eller med ägare likställd innehavare
eller av brukare åtnjutits under form av hyresfri bostad eller arrende
eller hyra;

b) inkomst av jordbruk med dess binäringar;

c) inkomst av skogsbruk;

d) —--— — lera och dylikt; samt

e) frälseränta och annan avgäld av fast egendom, därunder inbegripen
på grund av patronatsrätt uppburen tionde eller ersättning
därför;

2:o) till inkomst av kapital:

a) ränta å utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilda insatta penningar;

b) utdelning å aktier, å lotter i solidariska bankbolag och å insatser
i ekonomiska föreningar; samt

c) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet;

3:o) till inkomst av arbete:

a) inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension, livränta,
undantagsförmån och sådant periodiskt understöd, därför givaren enligt
10 § är berättigad till avdrag;

Biksdagens skrivelse Nr 444.

b) inkomst av rörelse eller yrke, såvitt den icke, enligt vad ovan
sagts, skall upptagas såsom inkomst av fast egendom;

c) inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster: 1)

vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom
köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom under
mindre än tio år och eljest under mindre än fem år; samt

2) inkomst av tillfälliga uppdrag och annan här ovan ej särskilt
nämnd skattepliktig inkomst.

8 §•

Såsom inkomst taxeras icke:

andel, som vid bodelning tillfallit make, ävensom vad som förvärvats
genom giftorätt, arv eller testamente eller i hemföljd, morgongåva
eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva, därunder inbegripet
sådant periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
därför givaren icke enligt 10 § är berättigad till avdrag;
vinst — — — — — fem år eller därutöver;

ersättning för skada--— — — olycksfallsförsäkring i annan

form än livränta tillfallit den försäkrade eller hans stärbhus;
kapital, som — — — stärbhus;
vad som — — — — —
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar;

anslag till skrivmaterialier---traktamentstagaren varit bosatt.

9 §•

Vid uppskattning av inkomst — — — — —
arrende- eller hyresavgift;

undantagsförmån, frälseränta och annan avgäld — — — — —
själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt;

pensioner och understöd på grund av förutvarande anställning i
skattskyldigs verksamhet;

kostnad för nödigt biträde i hemmet — — — med iakttagande
av att sammanlagda avdraget från olika inkomstkällor i intet fall må
överstiga 200 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader;

kostnad för resor till och från arbetsplatsen, därest denna är be -

Riksdagens skrivelse Nr 444.

lägen på sådant avstånd från den skattskyldiges bostad, att den skattskyldige
skäligen kan anses behöva anlita särskilt fortskaffningsmedel;
kostnad för utövning av vetenskap, konst eller handaslöjd; samt
ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital;

så ock för avgifter till pensions-, änke- och pupill-, understödseller
annan sådan kassa, i vilken det ålegat någon på grund av hans
tjänst att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader ävensom å gruvor, inventarier
och annan dylik egendom må avdrag ske — — — anvisningarna.

Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller
försäljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.

10 §.

Skattskyldig äger vidare, i den mån avdrag icke verkställts på
grund av bestämmelserna i 9 §, rätt till avdrag för:
alla utskylder utom kronoutskylder;
ränta å gäld;

periodiskt understöd eller annan därmed jämförlig periodisk utbetalning
; dock att avdrag icke får ske för vad som utgivits för person,
som tillhör den skattskyldiges hushåll, eller eljest utbetalts såsom bidrag
till någons undervisning eller uppfostran;

sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att hänföra
till kapitalförlust; dock att avdrag för förlust å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom ej får ske med högre belopp än
som motsvarar den skattskyldiges inkomst av dylik avyttring;

försäkringspremier — — — — — pupillförsäkring, dock att avdrag,
som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt 200 kronor.

Svensk medborgare, — — — som här utövats.

11 §•

Vid taxering av inkomst — — — — — hänförliga utgifter, härunder
inbegripet vad den skattskyldige utgivit för person, som till hör
hans hushåll, samt vad han eljest utbetalt såsom bidrag till någons
undervisning eller uppfostran;

för ränta — — — — — nedlagda kapital;
för vad som använts till — — — — — skuld.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

4 KAP.

Om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet.

12 §.

Skyldiga att erlägga skatt för förmögenhet äro:

a) svenska medborgare, som författningsenligt äro eller böra vara
i riket mantalsskrivna; samt

b) föreningar och samfund, — — — — — besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter — — — — —
äro skyldiga att erlägga skatt för inkomst:

för all den förmögenhet — — — utrikes ort;

c) — — — — — nedlagd.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för
förmögenhet.

Olönad — — — — — nedlagd.

16 §.

Till grund för uppskattningen — — — — — föremål för
taxering.

Fast egendom, frälseränta inbegripen, skall, där ej annorlunda
stadgas i de vid denna förordning fogade särskilda anvisningarna, upptagas
till sitt taxeringsvärde under nästföregående år.

Fordran, som ej är förfallen---fogade tabell I. Annan

säker fordran upptages till det belopp, varå den lyder. Osäker fordran
upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös
fordran upptages icke.

Annan för evärdlig tid — —--— yngstes ålder.

18 § 1 mom.

För svensk medborgare — — —

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda
omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familje avdrag,

eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentiigt---

enligt detta stycke.

d) ----

Riksdagens skrivelse Nr 444.

22 §.

Har någon — — — för lågt taxerad, skall, efter det sådant
kommit till vederbörandes — — — berörda förfarande undandraga.

Efterbeskattning — — — — — bouppteckning blivit ingiven
för registrering. Stärbhuset svarar icke — — — — — i boet utgör.

24 § 1 mom.

Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från
den inkomst- och förmögenhetsskatt, som eljest skolat utgå på grund
av taxering under nämnda år. Under samma förutsättningar äger ock
beskattningsnämnd nästföljande år medgiva befrielse ej mindre från
nämnda inkomst- och förmögenhetsskatt än även från den inkomst- och
förmögenhetsskatt, som för den avlidnes inkomst och förmögenhet skolat
utgöras på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

25 § 1 mom.

Akta makar skola taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet,
dock att i fall, där ena maken haft inkomst- eller förmögenhet, däröver
förvaltningen rättsligen tillkommer den andra maken, den senare
skall taxeras härför.

Skulle i senare fallet avdrag — — — åtnjutas för hustru.

Hustrus inkomst av arbetsanställning eller tjänst samt av rörelse
eller yrke skall vid taxeringen medräknas allenast om och i den mån
ifrågavarande inkomst sammanlagt överstiger 200 kronor.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

1:°)

Inkomst av fast egendom

7 § l:o)

I. Värdet av bostadsförmån — — — jaktstuga o. d.

I skattskyldigs inkomst — — — begagnas såsom bostad av den

i någon hans verksamhet använda tjänste- och arbetspersonalen---

ifrågavarande lägenheter.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Om och i deri mån den skattskyldige använder egen fastighet för
rörelse eller yrke upptages hyresvärdet — — — andel av dess värde.

II. Till inkomst av jordbruk räknas:

a) inkomst genom försäljning (ej realisation) av jordbrukets, ladugårdens
och trädgårdens produkter ävensom av levande och döda inventarier; b)

inkomst genom direkt tillgodogörande av egendomens avkastning
:

för förbrukning i den skattskyldiges hushåll eller för den skattskyldiges
och hans familjs jämte personliga tjänares räkning eller för
förädling eller förbrukning i näring eller annan rörelse, som av den
skattskyldige drives; samt

för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhör den skattskyldiges
hushåll, för utgörande av undantagsförmåner eller eljest för fullgörande
av förpliktelse, som åligger den skattskyldige i förhållande till någon,
som icke tillhör hans hushåll;

skolande värdet av vad sålunda tillgodogöres beräknas med ledning
av ortens försäljningspris;

c) inkomst av jordbrukets binäringar. Beträffande vad som är att
hänföra till jordbrukets binäringar är stadgat i anvisningarna till förordningen
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Såsom kostnader — — — — —

lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen
användes för.jordbruket och dess binäringar; skolande i fråga
om lön och underhåll — — — — tillämpning;

nyanskaffning (ej nyuppsättning) av levande och döda inventarier;
ägande i följd härav — — — — — eller nötning;

underhåll av byggnader —----inkomst av jordbruk.

III. Till inkomst av skogsbruk bänföres den inkomst, som någon
förvärvar dels genom tillgodogörande för egen räkning eller genom användande
i egen rörelse av skogseffekter från fastighet — — — — —
skadan nedgått i värde.

IV. -----

Y. I fråga om rätt till avdrag vid taxering av inkomst av annan
fastighet än jordbruksfastighet, komma särskilt i betraktande — — —
— — såsom sådan; dock att kostnader för underhåll och skötsel av
trädgård icke må avdragas till högre belopp än som motsvarar den
uppgivna inkomsten fråu trädgården.

VI. I fall som i 7 § bo) a) sägs anses såsom likställd med ägare:
den som innehar fast egendom med fideikommissrätt eller eljest på grund

Riksdagens skrivelse Nr 444.

av testamentariskt förordnande; den som innehar fast egendom med stadgad
åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt; innehavare av s. k.
ofri tomt i stad och den, som eljest innehar fast egendom med ständig
eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av
staten upplåtet till bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till
stad eller annan menighet; innehavare av fast egendom, som är anslagen
till boställe eller eljest på lön, samt av lägenhet, som är avsöndrad från
annan egendom till besittning på viss tid eller på livstid.

2:o)

Inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension m. m.

7 § 3:o) a).

Till inkomst, som här avses, hänföras:

periodiskt understöd, så framt icke understödstagaren tillhört givarens
hushåll eller uppburit understödet såsom bidrag till sin undervisning
eller uppfostran.

Värdet av bostadsförmån, som tjänstinnehavare åtnjuter å fast egendom,
som är honom anslagen till boställe eller eljest på lön, upptages
på sätt i l:o) här ovan är angivet, under inkomst av fast egendom. I
andra fall-----efter ortens medelpris utgör.

3:o)

Inkomst av rörelse eller yrke, icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga

inkomster.

7 §, 3:o) b) och c).

Härunder upptagas:

1) inkomst av rörelse eller yrke såsom:

bergsbruk--— — — yrkesmässig verksamhet;

2) inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster:

inkomst av tillfälliga uppdrag, som ej äro att hänföra till tjänste uppdrag

eller yrkesmässig verksamhet, såsom uppdrag att ombesörja
försäljning av annans egendom, att verkställa utredning av dödsbo eller
att förrätta bouppteckning eller arvsskifte samt alla andra inkomstbringande
uppdrag av mindre stadigvarande natur;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

tillfälliga vinster och sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra
hänföras under annan rubrik, såsom realisationsvinster, lotterivinster, inkomst
av patent- och därmed jämförliga rättigheter o. d.

Till inkomst av rörelse eller — — — — — näring, som av
honom drives.

Ränteinkomst och utdelning å aktier, banklotter samt å insatser i
ekonomiska föreningar äro icke alltid att anse såsom inkomst av kapital
utan kunna understundom utgöra inkomst av rörelse eller yrke. För
den, som driver bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse, försäkringsrörelse
eller handel med värdehandlingar, är sålunda utdelning å aktier,
banklotter och insatser i ekonomiska föreningar att anse icke såsom
inkomst av kapital utan såsom inkomst av rörelse eller yrke. Huruvida
ränteinkomst för den, som driver rörelse eller yrke, är att anse såsom
inkomst av kapital eller såsom inkomst av rörelsen eller yrket, måste
bedömas med hänsyn till, huruvida det kapital, varifrån ränteinkomsten
härflutit, varit nedlagt i verksamheten eller ej.

Vid taxering av inkomst av rörelse eller — — — — — såsom
omkostnad.

Där i rörelse eller yrke förädlas eller förbrukas produkter från
eget jordbruk eller skogsbruk eller beståndsdelar från egen, i verksamheten
ej använd fastighet, får vid beräkningen av inkomsten av rörelsen
eller yrket avdrag ske för produkternas eller beståndsdelarnas värde
med belopp, varmed värdet skall ingå i inkomsten från fastigheten.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, därest den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt. För att en förening skall anses vara öppen fordras icke blott,
att den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst antaga nya
medlemmar, utan också att den faktiskt visar sig villig att antaga till
medlem var och en, som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde
eller tillhör dess angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens
stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan antagas
komma att som medlem bidraga till förverkligandet av föreningens i
stadgarna angivna syfte. Den omständigheten, att styrelsen eller annat
föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansökningarna och avvisa
sådana sökande, som icke besitta nu nämnda kvalifikationer för medlemskap,
betager icke föreningen dess egenskap av öppen.

I det fall att en förening säljer till utomstående, kan den som regel
icke utan att förlora sin öppna karaktär vägra att mottaga som medlem
någon, som kan ådagalägga, att han plägar köpa förnödenheter genom
föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande

Riksdagens skrivelse Nr 444.

köpare på grund av rent personliga förhållanden icke kan beviljas medlemskap
— i en stor förening, som säljer till utomstående, är det omöjligt
att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle vara
önskvärda som medlemmar — så bör föreningen för att anses såsom
öppen hava skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med
medlem, det vill säga giva honom samma återbäring på köpta varor
som medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centralorganisationer äro att anse såsom
öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fylla
av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet och om endast ett enda företag inom varje område antages
såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt, så berövas en centralorganisation
icke dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.

4:o)

Inkomst genom utdelning från bolag m. m.

4 § och 7 § 2: o).

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag, solidariskt bankbolag
eller ekonomisk förening upptages det belopp, som delägaren nästföregående
år från bolaget eller föreningen uppburit eller ägt uppbära i
utdelning i förhållande till sin andel eller insats, utan hänsyn till vilka
bolagets eller föreningens tillgångar som använts till utdelningen. Har
aktie, banklott eller andel under nästföregående år bytt ägare, upptages
utdelningen såsom inkomst för den, som varit ägare av den till
aktien, lotten eller andelen hörande kupongen eller eljest berättigad att
lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då denna blev tillgänglig för lyftning.
Under .utdelning, varom här är fråga, hänföres jämväl utdelning
till kommanditdelägare i solidariskt bankbolag.

Delägare i vanligt handelsbolag, enkelt bolag och rederi ävensom
i kommanditbolag beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst
nästföregående år, som på honom belöper, huru denna än må hava av
bolaget eller rederiet använts och oberoende av vad han må hava lyftat
av bolagets eller rederiets under nämnda år eller tidigare förvärvade
vinst.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

5:6)

Yissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet för allt, som kan inrymmas under
begreppet driftkostnader eller är att anse såsom kostnader för fullgörande
av arbetsanställning, tjänst eller tjänsteuppdrag. Dit höra t. ex. kostnader
för hyra och underhåll av arbetslokaler, för lön och underhåll åt
arbetspersonal, pensioner och understöd till förut anställd arbetspersonal,
förvaltningskostnad, accis, ränta å lånt kapital, som nedlagts i rörelse
eller yrke, resekostnader och ökning i levnadskostnader, då skattskyldig
för sin verksamhet måste vistas utom den vanliga bostadsorten o. s. v.
Under resekostnader faller även den nödvändiga och verkliga kostnad,
skattskyldig fått vidkännas för resor till och från arbetsplatsen, därest
denna är belägen på sådant avstånd från den skattskyldiges bostad, att
han behöft, anlita och anlitat särskilt fortskaffningsmeäel. År ersättning
för resekostnad och ökning i levnadskostnaderna vid skattskyldigs vistande
utom den vanliga bostadsorten särskilt anvisad, och skall sådan
ersättning taxeras såsom inkomst, får avdraget härför icke överstiga
den sålunda anvisade ersättningens belopp. Då för dessa kostnaders
bestridande — — — inkomst för barnet. Gift kvinna, som av förvärvsverksamhet
är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt hemmets
skötsel, äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden
för nödigt biträde i hemmet, dock högst 200 kronor. — — —
avdragas från annan inkomst.

Kan tillförlitlig utredning icke vinnas, i vad mån ränta å upplånat
kapital hänför sig till fastighet eller till rörelse eller till särskilda fastigheter
eller till särskilda slag av rörelse, må vid uppskattningen av inkomstbeloppen
från de olika inkomstkällorna ränteutgifterna fördelas till
avdrag å dessa efter förhållandet mellan bruttoinkomsternas inbördes
storlek.

Åven indirekta kostnader — — — vara beskattningsbar inkomst.

Slutligen äger avdrag rum

3) för vissa utgifter — — — ränta å allt slags gäld, om räntan
ej avdragits vid beräkningen av inkomst från särskild inkomstkälla,
sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att anse såsom
kapitalförlust, periodiskt understöd och andra sådana utbetalningar, som
grunda sig på en rättsligt eller frivilligt åtagen förpliktelse. Vad som

Riksdagens skrivelse Nr 444.

utgivits för person, tillhörande den skattskyldiges hushåll, eller vad som
eljest utbetalts såsom bidrag till någons undervisning eller uppfostran
får icke avdragas.

6:o)

Uppskattning av förmögenhet.

Såsom förmögenhet taxeras — — lustjakter och dylikt, med räknas

vid taxeringen.

År fordran för sin tillkomst — — — hava en varaktighet av
minst fem år.

Fast egendom upptages till sitt taxeringsvärde under nästföregående
år. Om sådant värde då icke varit åsatt eller omständighet inträffat,
som kan under en taxeringsperiod påkalla förändrad värdering,
skall fastigheten upptagas till det taxeringsvärde, som under löpande
året bestämmes. Eljest gäller såsom allmän grund för uppskattning av
egendom---ej få såsom skuld avdragas.

7:°)

Om efterbeskattning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Bilaga 3.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom., 3, 4, 7, 11, 13 och 14 §§,
15 § 1 mom., 16 §, 18 § 2 mom., 23 § 1 mom., 25, 27 och 30 §§, 31 §
1 mom., 32, 41 och 45 §§, 49 § 1 mom., 50 §, 52 § 2 mom., 54 § 6
mom. och 59 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering i nedan angivna delar
ävensom det vid samma förordning fogade formulär nr 1 skola hava
följande ändrade lydelse.

2 §. 1 mom.

Skyldighet att avgiva — — —

a) verk eller bolag — — —

b) svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, därest
han under nästföregående år vant taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt
eller inkomstbevillning eller sagda år åtnjutit så stor inkomst
av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt
och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten och
en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått till minst 600
kronor;

c) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till
inkomst- och förmögenhetsskatt eller inkomstbevillning eller åtnjutit så
stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt
och vid sagda års utgång ägt så stor förmögenhet, att
inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått
till minst 100 kronor;

skolande vid beräkning — — — därför.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

3 §•

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt i enlighet

med härvid fogat formulär (formulär nr 1) dels med avseende å---

beräknats.

I fråga om fast egendom, som är belägen inom två eller flera
kommuner, samt beträffande rörelse eller yrke, som drivits i två eller
flera kommuner, skall angivas, huru enligt den uppgiftspliktiges mening
inkomsten därav bör med avseende å bevillningstaxeringen fördelas
mellan de särskilda kommunerna. Enahanda gäller vid skattskyldighet
inom olika i samma kommun belägna administrativa områden, inom
vilka menighet äger utöva beskattningsrätt.

För svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag uppgives
särskilt bolagets kapital.

För nu nämnt bolag uppgives därjämte---taxerade inkomst

och bolaget därför påförda kronoutskylder ävensom vad av sagda inkomst
utdelats till delägarna;---prövningsnämnden.

Deklaration, som avgives — — — löpande året.

4 §''

För beräkning av inkomst av fast egendom inom riket, som användes
i jordbruksnäring och som, vare sig den består — — — äge
jordbrukare, som ej kan lämna uppgifter om naturaförmåners värde i
penningar, att i deklarationen beträffande nämnda förmåner endast ifylla
uppgifterna om förmånernas beskaffenhet och myckenhet.

7 §•

Ägare eller--— begagnade lägenheter.

Å uppgiftsblanketten skall jämväl angivas det värde, vartill egendomen
enligt den uppgiftspliktiges mening skäligen bör taxeras.

Möter i fall---meddelanden.

11 §•

Till ledning---

1 :o)---

2:o)--—

e) av styrelse eller likvidatorer för svenskt aktiebolag eller svenskt
solidariskt bankbolag, som under nästföregående år lämnat utdelning
till delägarna, ävensom av ekonomisk förening, som under nämnda år
lämnat utdelning å insatser i föreningen;

1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant

Riksdagens skrivelse Nr 444.

aktiebolag, därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning
icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt
sin äganderätt till aktien;

uppgift å delägare eller medlemmar, som uppburit eller ägt uppbära
utdelning, samt å utdelningens belopp;

2)----

/) av vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt
fartyg:

dels uppgift enligt deklarationsformulär nr J angående — — —
förlusträkning;

g) av styrelse för verk eller bolag — — — arbetsgivare beträffande
de under nästföregående år i hans rörelse eller yrke anställda
personer:

enahanda uppgift — — — förmåner.

Efter anmaning vare en var arbetsgivare pliktig att lämna uppgift
angående avlöningsförmåner åt andra hos honom anställda personer
än de här ovan under g) nämnda.

Beträffande pension — — — skall uppgivas.

I övrigt — — — avlöningsförmån; och skall vidare iakttagas, att,
där uppgiven avlöningsförmån avser kortare tid än helt år, upplysning
meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

Vid fullgörandet — — — enligt deklarationsformulär nr 1. Där
så ske kan, bör — — — nationalitet.

Samtliga uppgifter —--avser.

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande
inrättning är skyldig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven
skattskyldigs ränteinkomst från den penningförvaltande inrättningen
ävensom om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss
angiven tidpunkt.

13 §.

1 mom. Deklarationer---magistraten i den stad eller lands fiskalen

i det distrikt, där den skattskyldige är — — — meddelas.

2 mom. De i 11 § — — — magistraten i den stad eller landsfiskalen
i det distrikt, där den taxering — — — ledning.

14 §.

Deklaration — — — före den 1 mars.

Möter för den, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, eller

Riksdagens skrivelse Nr 444.

för delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi hinder
att avlämna deklaration — — — iöre den 15 april.

Uppgift, som — — — skall avgivas.

Deklaration och annan uppgift — — — föra handelsböcker, och
delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi må efter
anmälan —--går till ända.

15 § 1 mom.

Rätt till anmaning — — — enligt 18 § medför.

Anmaning tillsändes den uppgiftspliktige---magistraten

och å landet landsfiskalen i orten —--anmaningen.

16 §.

Har uppgiftspliktig under nästföregående år inom annat distrikt
än där han har att avgiva deklaration själv eller i bolag ägt, innehaft
eller brukat fast egendom eller drivit rörelse eller yrke, åligger honom
att å ort, som i varje fall vederbör, avlämna särskild uppgift till ledning
för beräkningen av den därstädes beskattningsbara inkomsten av
fastigheten, rörelsen eller yrket. Denna uppgift skall i varje särskilt
fall vara så uppställd, som deklarationsformuläret anvisar i fråga om
uppgift till ledning vid taxering för inkomst av fast egendom och rörelse
eller yrke.

I fråga om — — — beträffande deklaration.

Efter anmaning vare ock en var annan, som ägt, innehaft eller
brukat fast egendom eller idkat rörelse eller yrke å ort, där han icke
är skyldig erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt, pliktig att för bevillningstaxeringen
avlämna uppgift, som ovan sägs, för varje dylik ort.

Uppgiftspliktig, som inom två eller flera kommuner drivit rörelse
av nedan angivna beskaffenhet, skall för varje sådan kommun, i överensstämmelse
med vad därom är med avseende å taxering till inkomstbevillning
särskilt stadgat, meddela upplysningar i följande hänseenden.
Skattskyldig, som drivit bankrörelse, skall vid uppgifterna foga utdrag
--— månads slut. Skattskyldig, som idkat järnvägsdrift, skall uppgiva
beloppet av sina utgifter för avlöningsförmåner och dessa utgifters
fördelning på varje kommun, genom vilken järnvägen framgår, samt på
kommun, där järnvägen haft huvudkontor, ävensom, där skattskyldig,
som idkat järnvägsdrift å egen bana, tillika för egen räkning omhänderhaft
trafiken å främmande bana eller där skattskyldig idkat järnvägsdrift
å flera främmande banor, varje stations trafikvärde. Skattskyldig,
som drivit företag, vilket avser att med hjälp av ledning tillhandahålla
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444. 16

Riksdagens skrivelse Nr 444.

vatten, gas eller elektrisk energi, skall uppgiva den eller de kommuner,
där huvudkontor varit beläget, där vatten-, gas- eller kraftverk funnits
och där vatten, gas eller elektrisk energi förbrukats, ävensom bruttoinkomsten
av företaget inom varje särskild kommun.

Vad här ovan i denna paragraf är stadgat galle även vid skattskyldighet
inom olika i samma kommun belägna administrativa områden,
inom vilka menighet äger att utöva beskattningsrätt.

Uppgift enligt denna paragraf — — — magistraten i den stad,

eller landsfiskalen i det distrikt, där taxeringen i fråga skall ske--

— enligt denna paragraf.

18 § 2 mom.

Samma påföljd inträder — —--förvaltningsberättelse, så ock där

i 6 § sista stycket omförmält verk eller bolag---sådan berättelse.

23 § 1 mom.

Granskning av de skattskyldigas deklarationer må verkställas endast
av följande personer — — — prövningsnämnd ävensom av särskilt
tillkallad sakkunnig, varom i 30 och 45 §§ förmärs, i fråga om deklaration,
för vars behandling hans biträde påkallas.

För innehållet — deklarationerna förstöras.

Vad nu är sagt om deklaration gälle även beträffande uppgift,
som omförmäles i 11 § sista stycket.

25 §.

Taxeringsnämnd utgöres — — — kan uppgå till elva.

Ordföranden och en ledamot — — — återkalla detsamma.

Övriga ledamöter — — — inom taxeringsdistriktet erlagt bevillning
eller inkomst- och förmögenhetsskatt.

27 §.

Magistratsperson, häradsskrivare eller landsfiskal må ej utan laga
förfall — — — taxeringsnämnden.

30 §.

Taxeringsnämndens sammanträden — — — deltaga.

Nämnden äger, där så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt
biträde.

Taxeringsnämnderna böra — — — senast den 15 juni.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

31 § 1 mom.

Taxeringsnämnds ordförande — — —

h) att då inkommen uppgift om inkomst eller förmögenhet avser
skattskyldig — — — skall för inkomst eller förmögenhet taxeras inom
distriktet, utvisar, att skattskyldig utom distriktet ägt, innehaft eller
brukat fast egendom eller drivit rörelse eller yrke, lämna vederbörande
— — — meddelande om förhållandet;

i) att å deklaration---pensionsförsäkring.

32 §.

Det åligger taxeringsnämnden att införa — — —

i inkomstlängden skattskyldigs namn och civilstånd samt antalet
barn, för vilka skattefritt avdrag äger rum, och dels i avseende å inkom
stbevillning uppskattad inkomst, taxerat belopp, skattefritt avdrag
enligt 12 § 3 mom. a) bevillningsförordningen och inkomstens beskattningsbara
belopp, dels ock i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerat belopp, beloppet av skattefria avdrag och beskattningsbart belopp
samt i fråga om svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag
bolagets kapital — — — för eu var jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring avgiftspliktig enligt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt beräknat taxerat belopp, därest detsamma icke införts

på grund av föreskriften här ovan, ävensom det avgiftsbelopp---

man talslängden.

Har skattskvldig icke avlämnat — — — som må ingå i taxerat
belopp.

Å titelbladet---sammanföras.

Där taxeringsnämnden medgiver — — — anteckningskolumn.
Enahanda gäller vid tillämpning av bestämmelserna i 12 § 3 mom. b)
1) i bevillningsförordningen.

Finnes inom distriktet — — — å denna del av fastigheten
likasom, därest av inkomst tiv fast egendom eller rörelse eller yrke
endast en del härflutit från municipalsamhället, i inkomstlängdens anteckningskolumn
skall göras anteckning om beloppet härav ävensom
angivas, huru stor del av den till bevillning inom kommunen beskattningsbara
inkomsten med hänsyn till den inkomst, som härflutit från
municipalsamhället, är att hänföra till detta.

År kommun uppdelad i olika församlingar, som var för sig hava
att bestrida utgifter för kyrkliga eller andra ändamål, eller i olika skoldistrikt
och är fast egendom belägen eller har rörelse eller yrke drivits

100

Riksdagens skrivelse Nr 444.

inom flera dylika förvaltningsområden, skall i inkomstlängden angivas,
huru stor del av inkomsten av den fasta egendomen eller rörelsen eller
yrket härflutit från och huru stor del av den till bevillning inom kommunen
beskattningsbara inkomsten med hänsyn härtill är att hänföra
till varje förvaltningsområde.

I stad böra taxeringsnämnderna — — — ledamöter.

4L §.

Prövningsnämnd skall bestå — —---föreslagna perso nerna.

Ledamöterna i prövningsnämnden böra så utses, att nämnden,
såvitt förhållandena medgiva, kommer att utgöras av ett efter beskattningens
belopp och mängden av de skattskyldige skäligen lämpat antal
ägare av fast egendom, näringsidkare och andra inkomsttagare samt att
— — — ledamöter i nämnden.

45 §.

Kungl. Maj ds befallningshavande äger, där så anses erforderligt,
dels tillkalla sakkunnig person att biträda prövningsnämnden och dels kalla
taxeringsnämnds ordförande eller vid förfall — — — där nämnden
sammanträder.

49 § 1 mom.

Över prövningsnämnds beslut---den skattskyldige uppgivit.

Besvären ställas till kammarrätten och skola före klockan tolv på
sista helgfria dagen i december månad det år, då taxeringen ägt rum,
vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till
prövning, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där
taxering ägt rum; dock må icke den omständigheten, att besvären i
stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten,
utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären
dit inkommit före utgången av den härovan stadgade besvärstid. I
sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till
vederbörande befallningshavande för vidare behandling på sätt i 2 mom.
är stadgat.

50 §.

Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, till bevillning
för fast egendom eller till bevillning för inkomst i fall, där sådan
taxering icke bort honom åsättas,

101

Riksdagens skrivelse Nr 444.

den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt å ort, där
han icke är skattskyldig för dylik skatt,

den, som taxerats till bevillning för samma fasta egendom eller
inkomst å mer än en ort eller eljest å ort, där han icke varit för egendomen
eller inkomsten skattskyldig,

den, som utan att vara uppgiftspliktig eller, där han varit uppgiftspliktig
och i stadgad ordning avlämnat behörig deklaration eller uppgift,
mot innehållet i deklarationen eller uppgiften blivit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt eller bevillning, men icke erhållit underrättelse
om taxeringen så tidigt, att han kunnat anföra besvär över taxeringen
i den ordning, varom i 49 § stadgas,

så ock den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning det år, efterbeskattningen
skett,

äge att häröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola inom natt och år, efter det att utskylder vederbörande
avfordrats, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län,
inom vilket taxering skett, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären
icke varda upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten,
att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits eller
insänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,
därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden.
I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas
till vederbörande befallningshavande.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
förfares med ärendet i enahanda ordning, som i 49 § 2 mom. stadgas.

Avse besvären taxering för samma fasta egendom eller inkomst
å mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats vederbörande å
olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.

52 § 2 mom.

Ordförande---biträdande tjänsteman eller sakkunnig få

icke — — — skadan.

54 § 6 mom.

Ledamöterna i prövningsnämnd, sakkunnigt biträde hos taxeringseller
prövuingsnämnd samt de taxeringsnämndsordförande eller av Kungl.
Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som

102

Riksdagens skrivelse Nr 444.

på Kung!. Maj:ts befallningshavandes kallelse inställt sig antingen till
sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles, eller före eller under
prövningsnämndens sammanträde för upplysningars meddelande, äga
åtnjuta, om de äro bosatta å annan ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resdagar med nitton
kronor om dagen och övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde
klassen av gällande resereglemente samt, om de äro bosatta å sammanträdesorten,
traktamentsersättning med femton kronor om dagen. Ersättning
efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl ledamot i prövningsnämnd,
som efter kallelse av ordföranden inställt sig för att deltaga
i protokollsjustering.

Om sakkunnig för sitt biträde åt beskattningsnämnd måst verkställa
mera omfattande utredning eller undersökning, ankomme på Kungl.
Maj:ts befallningshavande att bestämma den särskilda gottgörelse, som
härför må till honom utgå.

59 § 1 mom.

Inom riksräkenskapsverket må vid granskning---för skatt skyldig

uträknade skatt, men däremot i avseende å verkställd taxering
— — — ägande kammarrätten att, där gjord anmärkning föranleder
talan inför kammarrätten, föreskriva erforderlig rättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

103

Bilaga. 4.

Förslag

till

förordning om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

Kommunal progressivskatt utgöres för vart och ett av åren 1921
till och med 1924 för varje till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp, som överstiger, i fråga om andra skattskyldiga än
svenska aktiebolag och solidariska bankbolag, 3,000 kronor samt i fråga
om bolag, som nu nämnts, 6 procent av det bolagets kapital, vartill
hänsyn skall tagas vid bolags taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Hava makar blivit särskilt taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall den kommunala progressivskatten fördelas på makarna
i samma förhållande som inkomst- och förmögenhetsskatten.

Därest skattskyldig taxeras för barns inkomst och förmögenhet,
skall jämte den skattskyldige barnet ansvara för den å dess inkomst och
förmögenhet belöpande del av den kommunala progressivskatten.

2 §.

1 mom. För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag och solidariska
bankbolag utgör progressivskattens grundbelopp för den del av
det beskattningsbara beloppet, som överstiger

3,000	kronor,	men	icke	6,000	kronor .......	.........Va	procent
6,000	»	»	»	10,000	» ......	........ 1
10,000	»	»		25,000	» ......	.......... 2	»
25,000	»	»	»	40,000	» ......	.......... 3	»
40,000	»	»	»	60,000	» ......	.......... 4	»
60,000	»	»	»	100,000	»	.......... 5	»
100,000		»		150,000	» ......	.......... 6	»
150,000	»	»	»	200,000	» .....	.......... 7	»
200,000	»					.......... 8	» ,

dock att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 6 procent
av det beskattningsbara beloppet.

104

Riksdagens skrivelse Nr 444.

2 mom. För svenskt aktiebolag och solidariskt bankbolag utgör
progressivskattens grundbelopp för den del av det beskattningsbara beloppet,
som, i förhållande till bolagets kapital, överstiger

6 procent, men icke 11 procent ........................................*........... 1 procent

11 » » »16 » ................................................... 2 »

16 » » » 21 » 3 »

21 » » » 26 » .................................................. 4 »

26 » » » 34 » 5 »

34 » d » 42 » 6 »

42 » » » 52 » 7 »

52 » ......................................................................................... 8 » ,

dock att skattens grundbelopp icke må i något fall överstiga 5 procent
av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Progressivskattens grundbelopp upptages i fulla krontal,
med iakttagande av att belopp, som icke uppgår till fullt krontal, bortfaller.

3 §•

Av progressivskattens grundbelopp skola sjuttiofem procent (kommunandelen)
i den utsträckning och i enlighet med de föreskrifter, som
i förordningen angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924
års allmänna kommu nalutskylder m. m. stadgas, användas till täckande
av vederbörande kommuners, församlingars och skoldistrikts skattebehov.

Återstående. tjugofem procent (utjämningsandelen) skola i den utsträckning
och i enlighet med de föreskrifter, som särskilt stadgas,
uttagas för användning till utjämning av skattetrycket olika kommuner
eller andra menigheter emellan. Uppbörd av utjämningsandel skall äga
rum först sedan Kungl. Maj:t för varje år, efter att hava prövat hela
behovet av medel för utjämning, meddelat särskild föreskrift därom.

4 §•

Skattskyldig uppföres till kommunandel av progressivskatten i den
eller de kommuner, där han under nästföregående år åtnjutit inkomst,
för vilken taxering till bevillning skall äga rum, och till utjämningsandel
i den kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har skattskyldig inom olika kommuner åtnjutit inkomst, för vilken
taxering till bevillning i samma kommuner skall äga rum, skall å honom
belöpande kommunandel av progressivskatten fördelas mellan kommunerna
i förhållande till storleken av hans inom varje kommun taxerade till

105

Riksdagens skrivelse Nr 444.

jämna hundratal kronor reducerade bevillningspliktiga inkomst, beträffande
inkomst av fast egendom, rörelse eller yrke utan sådant avdrag som
jämlikt bevillningsförordningen 11 § 2 mom. l:o) a) och 2 mom. 2:o) a)
är medgivet för genom fastighetsbevillning beskattat belopp av sex för
hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra av
taxeringsvärdet för annan fastighet.

År skattskyldig icke pliktig utgöra bevillning inom någon kommun,
upptages han till kommunandel av progressivskatt i den kommun,
där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Detsamma skall
gälla, om kommunandelen icke uppgår till 50 kronor.

Därest vid fördelning av progressivskatt annan kommun än den,
där skattskyldig taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle tillföras
belopp understigande 20 kronor, uppföres skattskyldig jämväl till
detta belopp i sistnämnda kommun.

Med kommuner likställas i denna paragraf sådana församlingar och
skoldistrikt, som utgöra delar av kommun och för vilkas skattebehov
må uttagas kommunal progressivskatt.

(Se vidare den särskilda anvisningen.)

5 §•

1 mom. Taxeringen till kommunal progressivskatt verkställes i
den kommun, där skattskyldig taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
i samband med taxeringen till dylik skatt.

2 mom. Det åligger den taxeringsnämnd, som har att verkställa
taxeringen till kommunal progressivskatt, att upprätta förslag till fördelning
jämlikt 4 § mellan olika kommuner av skattens kommunandel.
Förslaget skall införas i taxeringsnämndens protokoll och underställas
prövningsnämnden, vars beslut angående lördelningen skall intagas i
prövningsnämndens protokoll.

3 mom. Det åligger, i fråga om taxeringsnämndens förslag till

fördelning av progressivskattens kommunandel, denna nämnds ordförande
och, i fråga om prövningsnämndens beslut angående samma fördelning,
Konungens befallningshavande att genom utdrag av vederbörande nämnds
protokoll underrätta såväl den skattskyldige som vederbörande kommuner,
församlingar och skoldistrikt om nämnda förslag och beslut. Liknande
underrättelse skall, i fråga om prövningsnämndens beslut i enahanda
ordning tillställas, vad beträffar Stockholms stad, överståthållarämbetet,
och, vad beträffar övriga orter, vederbörande häradsskrivare pcb magistrater,
vilka det åligger att om beslutet göra behörig anteckning i taxeringslängden.
Genom vederbörande kommunala myndighets försorg
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444. 14

106

Riksdagens skrivelse Nr 444.

skall motsvarande anteckning göras i de avskrifter av taxeringslängden,
som enligt 36 § 4 mom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering finnas tillgängliga i kommunen.

Underrättelse, varom i detta mom. sägs, skall vederbörande tillställas
inom tre veckor efter beskattningsnämnds sista sammankomst,
eller, där särskilt sammanträde för justering av nämndens beslut hållits,
från den dag, då sammanträdet ägt rum.

6 §•

Därest efter anförda besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds
eller kammarrättens beslut eller eljest taxering till bevillning eller inkomst-
och förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon åsatt, skall samtidigt
vidtagas den ändring i taxeringen till progressivskatt eller verkställas
den taxering till sådan skatt, som därav må föranledas.

Om någon på grund av efterbeskattning påföres särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt, skall han, om efterbeskattningen därtill föranleder,
särskilt upptagas till progressivskatt till behörigt belopp.

7 §•

1 mom. Har behållningen i boet efter avliden här i riket mantalsskriven
svensk medborgare ej överstigit 20,000 kronor och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må beskattningsnämnd
det år, varunder han avlidit, kunna medgiva befrielse från kommunal
progressivskatt, som eljest skolat utgå på grund av taxering under
nämnda år. Under samma förutsättning äger beskattningsnämnd nästföljande
år medgiva befrielse ej mindre från nämnda skatt än även från
den kommunala progressivskatt, som för den avlidnes inkomst eller förmögenhet
skolat utgöras på grund av taxering, åsatt under sistnämnda år.

2 mom. För den progressivskatt, som påföres för avliden persons
inkomst eller förmögenhet, svare stärbhuset icke med mera än tillgångarna
i boet. År boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än
vad av skatten å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans
lott i boet utgör.

8 §-

I taxeringslängden skola av taxeringsnämnden i den kommun, där
taxeringen äger rum, i särskilda kolumner införas uppgifter om progressivskattens
grundbelopp ävensom kommunandel och utjämningsandel av
densamma.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

107

9 §■

Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
utfärdar Konungen erforderliga tabeller.

10 §.

Bestämmelserna i 39, 49, 50, 60 och 61 §§ i förordningen om
taxeringsmyndigheter och förfarande vid taxering skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse även med avseende å taxeringen till och
fördelningen rörande kommunal progressivskatt.

Anvisning vid 4 §.

Där fördelning av kommunal progressivskatt på olika kommuner
enligt 4 § skall äga rum, tages beträffande annan inkomst än inkomst
av fast egendom, rörelse eller yrke alltid hänsyn till den bevillningspliktiga
inkomsten, d. v. s. de belopp, som enligt deklarationsblanketten
nr 1 under »Sammanställning för bevillningstaxeringen» skola upptagas
vid rubrikerna »Inkomst av kapital enligt B», »Inkomst av arbetsanställning,
tjänst eller pension enligt C I» samt »Inkomst av icke yrkesmässig
verksamhet och tillfälliga inkomster enligt C III». »Inkomst av
frälseränta» beräknas utan avdrag av 5 procent av räntans taxeringsvärde.
I fråga om »Annan inkomst av fast egendom enligt A II» tages hänsyn
till det belopp, som skall upptagas under »Sammanställning för bevillningstaxeringen».
I fråga om övrig inkomst av fast egendom ävensom
inkomst av rörelse eller yrke tages däremot hänsyn till de belopp, som
i de med »Bilaga till A I» och »Bilaga till B» betecknade blanketter
skola inom inramning upptagas vid rubrikerna »Bevillningspliktig inkomst:
''Återstående inkomst’ enligt uppgift ovan».

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921,

108

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Bilaga. 5.

Förslag

till

förordning angående särskilda grunder för utgörande av 1921 — 1924 års
allmänna kommunalutskylder m. in.

1 §•

För utgörande av vart och ett av 1921—1924 års allmänna utskylder
till kommuner, församlingar och skoldistrikt skola, utan hinder
av vad i förordningarna den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på
landet och i stad, förordningen den 28 maj 1862 om kommunalstyrelse
i Stockholm, förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd, ävensom förordningen den 20 november 1863
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm stadgas, gälla
nedan angivna särskilda grunder.

2 §■

Vad i de förordningar, som angivas i 1 §, är stadgat om »inkomst
av kapital och arbete» skall i stället gälla »inkomst av fast egendom,
kapital och arbete».

3 §•

1 mom. Kommunal progressivskatt i enlighet med förordningen
om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 skall i den utsträckning,
varom nedan stadgas, uttaxeras till täckande av kommuns, församlings
och skoldistrikts skattebehov.

2 mom. I första hand skall, utom i det fall, varom i 4 mom.
sägs, kommunal progressivskatt, i den mån tillgängligt belopp av kommunandelen
därtill förslår, användas till täckande av en Ijärdedel av
det belopp, som av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga
eller stadsfullmäktige till utdebitering beslutats.

3 mom. År tillgängligt belopp av kommunandelen av den storlek,
att detsamma icke jämlikt bestämmelserna i föregående mom. behövt i

109

Riksdagens skrivelse Nr 444.

sin helhet tagas i anspråk, skall, därest kommun och församling sammanfalla
eller kommun består av flera församlingar eller flera skoldistrikt,
överskottet avräknas på vad kyrkostämma eller kyrkostämmor till utdebitering
beslutat, dock med högst en fjärdedel av utdebiteringens hela
belopp. Består en församling av flera skoldistrikt eller ett skoldistrikt
av flera församlingar, skall progressivskatten i första hand användas
för den större enhetens behov.

Därest stad, i vilken särskild folkskolestyrelse jämlikt bestämmelserna
i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer
finnes, utgör flera församlingar, må utdebitering av kommunal progressivskatt
ej ske för församlingarnas behov.

4 mom. Består en församling eller ett skoldistrikt av flera kommuner,
skall rätten att i första hand använda progressivskatt tillkomma
församlingen eller skoldistriktet, och äga kommunerna den rätt till avräkning
av kommunal progressivskatt, som eljest enligt 3 mom. 1 stycket tillkommer
församlingar eller skoldistrikt. Utgöra, där en församling består
av flera kommuner, de särskilda kommunerna egna skoldistrikt,
eller utgöra, där ett skoldistrikt består av flera kommuner, de särskilda
kommunerna egna församlingar, skola kommunerna äga företrädesrätt
till överskottet.

5 mom. Kommunal progressivskatt må ej tagas i anspråk för
municipalsamhälles räkning och ej heller till täckande av utgifter, som
beslutats av fattigvård sstämma eller fattigvårdsfullmäktige.

4 §.

Om någon för efterbeskattning taxerats till kommunal progressivskatt,
skall sådan skatt påföras honom till det belopp, som skulle på
honom belöpt, därest beskattning i rätt tid ägt rum. Detsamma skall
gälla, därest kommun, församling eller skoldistrikt efter besvär tillföres
progressivskatt, som icke beräknats vid utdebiteringen det år, då beskattningen
rätteligen bort ske.

Kommunal progressivskatt, som sålunda påföres skattskyldig, upptages
i vederbörande kommuns, församlings eller skoldistrikts utgiftsoch
inkomststat bland sådana inkomster, som tagas i beräkning, innan
utdebiteringsbehovet fastställes.

5 §.

Den debiterings- och uppbördslängd, som jämlikt § 64 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet och § 154 i förordningen om
kommunalstyrclse i stad skall upprättas, skall för varje skattskyldig

Ilo

Riksdagens skrivelse Nr 444.

upptaga: varje skattskyldig till namn och bostad; antalet aV de hos
honom mantalsskrivna personer; taxeringsvärdet å fast egendom, särskilt
för i mantal satt jord, särskilt för jordbruksfastighet utan mantal
och särskilt för annan fastighet; den i förhållande till taxeringsvärdet
av varje slag av fastighet beräknade inkomsten; den beskattningsbara
inkomsten av fast egendom, kapital och arbete; tillgängligt belopp av
progressivskattens kommunandel ävensom utjämningsandel av progressivskatten;
samt beloppet av den skattskyldige påförda kommunalutskylder
med särskilt aktgivande på de olika skatter och övriga avgifter, som
däri ingå. Till bestyrkande av uppbörden skall längden slutligen innehålla
särskilda kolumner för anteckning om inbetalningar, restantier och
avkortningar.

Debiterings- och uppbördslängd, som jämlikt § 64 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet skall upprättas, uppgöres enligt bifogade
formulär litt. B och skall innehålla hänvisning till de beslut, på vilka
årets utdebitering sig grundar.

Debiterings- och uppbördslängd, som jämlikt § 64 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad skall uppgöras, inrättas i enlighet med
de närmare föreskrifter, som magistraten meddelar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Riksdagen» skrivelse Nr 444.

(110 a)

Bil. till förordningen ang. särskilda grunder för utgörande av 1921 —1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.

Formulär litt. B.

Debiterings- och uppbördsliingd ä kommunal utskylder i N. N. socken för 19....

Utskylder påföras: Enligt kommunalstämmans beslut den 20 oktober 19... med 2 kronor pr 100 kronors inkomst.

> kyrkostämmans > >25 > » > 50 öre » > » > till kyrkan.

> > » > » » » » 30 öre för man och 15 öre för kvinna till skolan.

» vederbörliga beslut med progressivskattens hela kommunandel ( procent av kommunandelen).

N:r	Den skattskyldiges	Fastigheter	Antal mantals- skrivna personer	Taxeringsvärde			Beräknad	inkomst			Till-gängligt belopp av den kommu-nala pro-gressiv-skattens kommun-andel	Den kommu-nala pro-gressiv-skattens utjäm-nings-andel									U t s	k	y 1 d	e	r								; ! Anteckningar om in-betalningar och restantier 1 i		Avkortningar	Anmärk- ningar
Till skatte- utjäm- ning	Till den borgerliga kommunen	Till kyrkan	Till	skolan		Personliga av gifter	-	Summa
namn och yrke eller titel	bostad	a S»: 3	W 5’ Ö 0 1	å i man-tal satt jord	å jord-bruks-fastighet utan mantal	å annan fastighet	av i mantal satt jord å 6 %	av jord-bruks-fastig-het utan mantal 4 6%	av annan fastighet 4 5%	av fast egendom, kapital o. arbete, beskatt-ningsbart belopp	Summa	Pro- gressiv- skatt	Skatt i förhål-lande till bevill-nings-taxeringen	Pro- gressiv- skatt	Skatt i förhål-lande till bevill-nings-taxeringen	Pro- gressiv- skatt	Skatt i förhål-lande till bevill-nings-taxeringen	Män å.....öre	Kvinnor å......öre	Å utjäm-nings-andelen	Å övriga ut- skylder
						Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	1	K,	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
i	Karlfelt, N., major ..	Glittringe	Glittringe säteri 11
2	Sven Persson, arrenda-		mtl, Yskvarn ......	41	33	800,000	—	—	—	44,000	—	48,000	—	—	—	2,200	—	15,000	—	65,200	—	856 41	285	47	285	47	758	53	1 304	—	97	38	326	—	—	—	—	—	12	80	4	95	2 789	18	Bet.	—	—	—	-	—	—	—	—	Bo förs.
	tor.....................	Lugn ås	Lugnås Nr 1, pastors-
1 3	Anders Svensson, hem-		boställe, 1 mtl......	6	7	10,000	—	—	—	—	—	960	~~	—	—	—	—		—	960	—			_	—1		—	—	—	19	20			4	80	—	—		—	1	80	1	05	26\|85	1 «■									Konkurs.
	mansägare............	Berga	Berga 1 mtl, Brunnby
4	Petter Krantz, sko-		utjord ...............	10	13	20,000	—	3,000	—	—	—	1,200		180	—	—	—	320	—	1,700	—	—		—	—	—	_	—	—	34	—		—	8	50	—		—	—	3	—	1	9 5	47*46	\| Bet.	—	—	—	—	—	—	—	—
		Yantinge, under Berga		1	1					1,000						50		100		150										3					75						80	_	15		R.
5	Berg. N., kronoarren-
	dator..................	Mora kungsladugård	Mora kungsladugård 1
				7	5	qn nnr»						1 ftM						2,200		4,000				er		5		13		80		2		20						2			,5	1 99* RA	j Bet.
6	Utby aktiebolag ......	Utby	Utby Nr 1, 3 mtl,
			Utby ångsåg.........	_		90,000				200,000		5,400				10 000		30 000		45,400		75		25		25		65		908		10		227										1 235						_
—	0. s. v.																																I

N. N. den 2 december 19...

På kommunalnämndens vägnar
N. N.

Ordförande.

Att förestående debiterings- och uppbördslängd blivit å kommunalstämma donna dag granskad och godkänd, betygas.
N. N. i sockenstugan den 21 december 19....

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt Nr 444.

Marcus’ Boktr.-A.-B., 1920.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

(110 b)

Bilaga till förordningen ang. särskilda grunder för utgörande av
1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.

Formulär till debetsedel.

Debetsedel

å kommunalutskylder i N. N. socken för år 19.

Fol................... N:r ............ Karlfeldt, N., major, Glittringe.

! Debet	Beräknad inkomst	Utdebitering per 100 kr.	Till skatte- utjäm- ning	U t s Till den borgerliga kommunen	kylde Till kyrka och skola	r	Personliga avgifter	Summa 1
till den borger-iga kom-munen	till kyrka och skola	Pro- '' gressiv- : skatt !	Skatt i för-hållande sill bevill-ningstaxe-ringen	Pro- gressiv- skatt	Skatt i f hållanc till bev ningstas ringer	5r- .e 11- e-	Män	Kvin- nor
		Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr. 1	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.
För	i mantal satt jord .........	48 000	—					—	—	—	—	960	—	—	—	240	—	—	—	—	—	1200	—
	jordbruksfastighet utan
	mantal .....................	—	—	2	_	_	50
*	annan fastighet ............	2 200	-					—	—	—		44	—	—	—	11	—	—	—	—	’—	55	—
! *	inkomst av fast egendom,
■	kapital och arbete ......	15 000	—					—	—	—	—	300	—	—	—	75	—	—	—	—	—	375	:
	inkomst och förmögenhet..	—	-	—	—	—	-	285	47	758	58	—	—	97	88							1 141	88'';
»	41 mantalsskrivna män å
1	30 öre........................																					12	80
	33 mantalsskrivna kvinnor
	å 15 öre ..................	-	1																	4	95	i 4 1	95
	Summa	65 2001-	! 2		j -	50	285 4 3	758	53	1 304 -	97 88 826j -	12 so	4''B5 2 789 is

På N. N. soekeus kommunalnämnds vägnar:
N. N.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444.

Marcua’ Boktr.-A.-B 1920.

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Förslag

till

Bilaga. 6.

förordning angående beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande till
1921—1921 års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för utgörande
av kommunalutskylder stadgade grunder.

Härigenom förordnas,

dels att, där fråga är om utgörande i förhållande till taxeringarna
till .bevillning under vart och ett av åren 1921 till och med 1924 av
avgifter i enlighet med resolutioner grundade å förordningen den 11 juli
1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster eller förordningen
den 1 november 1872 angående ordnande av prästerskapets
i de territoriella församlingarna i Stockholm avlöning, till bevillning
uppskatta inkomst skall ersättas med till bevillning uppskattad inkomst
av kapital och arbete samt till bevillning beskattningsbar inkomst ersättas
med det belopp, varmed den skattskyldiges till bevillning beskattningsbara
inkomst av fast egendom, kapital och arbete må överstiga
hans bevillningspliktiga inkomst av fast egendom;

dels att eljest, där ej annorlunda särskilt föreskrivits, vad i avseende
å utlagors utgörande i allmän författning eller annorledes stadgas
om bevillningstaxerad eller till bevillning beskattningsbar inkomst av
kapital och arbete, beträffande utlagor som skola utgå i förhållande
till taxeringarna till bevillning under vart och ett av åren 1921 till och
med 1924, i stället skall gälla bevillningstaxerad eller till bevillning
beskattningsbar inkomst av fast egendom, kapital och arbete;

dels ock att, där i allmän författning föreskrivits, att utlagor skola
utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade
grunder, för det fall att särskild utdebitering av sådana utlagor äger
rum, med kommunalutskylder förstås sådana utskylder till kommun, som
utgöras i förhållande till beräknad inkomst av fast egendom och bevillningstaxerad
inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921

112

Riksdagens skrivelse Nr 444.

Under åberopande av den av utskottet lämnade, ovan återgivna
motivering får riksdagen härmed tillkännagiva,

I. att riksdagen med förklarande, att Eders Kungl. Maj:ts i nedannämnda
propositioner framlagda förslag, nämligen

i propositionen nr 191, förslag till kommunalskattelag,
i proposition nr 216, förslag till ändrad lydelse av §§ 15 och 35
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 m. m.,

i proposition nr 222, förslag till lag om ändrad lydelse i vissa
delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862 m. m.,

i proposition nr 223, förslag till ändrad lydelse av 52 och 55 §§
i stadgan angående skjutsväsendet den 22 juni 1911,

i proposition nr 224, förslag till lag om ändrad lydelse av 19, 20
och 21 §§ i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december
1910 m. m.,

i proposition nr 225, förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och
3 §§ i lagen om skogsaccis och om virkestaxering den 11 ^oktober
1912,

i proposition nr 227, förslag till förordning angående upphörande
av allmänna taxeringar till bevillning av fast egendom samt av inkomst
m. m.,

i proposition nr 357, förslag till lag om ändrad lydelse av 17
kap. 6 och 12 §§ liandelsbalken m. in.,

i proposition nr 358, förslag till ändring av vissa delar av lagen
den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet,

icke kunnat av riksdagen bifallas, samt

att Eders Kungl. Maj:ts i proposition nr 400 framlagda förslag
till förordningar om ändring i vissa delar dels av förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, dels ock av förordningen
samma dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen antagas,

i avvaktan på eu fullständig kommunalskattereform antagit de
såsom bilagor till utskottets utlåtande fogade förslag:

A. till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den
28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

(bih 1);

B. till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt (bil. 2);

113

Riksdagens skrivelse Nr 444.

C. till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den
28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
(bil. 3);

D. till förordning om kommunal progressivskatt för åren 1921—
1924 (bil. 4);

E. till förordning angående särskilda grunder för utgörande av
1921—1924 års allmänna kommunalutskvlder m. m. (bil. 5);

F. till förordning angående beräkning av utlagor, som skola
utgå i förhållande till 1921—1924 års taxering till bevillning för inkomst
eller efter de för utgörande av kommunalutskylder stadgade
grunder (bil. 6);

II. att riksdagen medgivit, att det av riksdagen i skrivelse till
Eders Kungl. Maj:t den 30 maj 1908 nr 190 lämnade medgivande om
ersättning i vissa fall av allmänna medel åt till svenska kyrkan hörande
församlingar på grund av lindring för främmande trosbekännare vid
utgörande av vissa avgifter, som belöpa å inkomst av kapital eller arbete,
må gälla även för det fall, att skattelindringarna avse avgifter för
inkomst av fast egendom, kapital eller arbete;

Härjämte får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes,
med beaktande av de synpunkter, som i utskottets här ovan återgivna
utlåtande i särskilda avseenden framhållits,

A. föranstalta om förnyad, skyndsam och allsidig prövning av
frågan om en reformerad kommunalskattelagstiftning samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga det förslag, vartill denna prövning må
föranleda;

B. föranstalta om särskild och skyndsam, förnyad utredning av
frågan om den kommunala beskattningen av skog med aktgivande å ena
sidan på kommunernas behov av säkra och stadigvarande skattekällor,
å andra sidan av angelägenheten att främja ett uthålligt skogsbruk,
börande härvid tagas i övervägande, huruvida och i vad mån den
kommunala skogsbeskattningen må ske i form av en fastighetsskatt
grundad på skogsmarkens värde jämte inkomstskatt eller skogsaccis i
sammanhang med skogens avverkning, samt för riksdagen snarast
möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda;

C. föranstalta om skyndsam utredning angående ändrade grunder
för dels beskattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet,
dels uppskattning av fäst egendoms värde, avsedda att lända till
efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt utskottets
mening bör verkställas under år 1922, samt för 1921 års riksdag framlägga
det förslag, vartill utredningen må föranleda;

Bihang till riksdagens ''protokoll 1920. 14 sand. Nr 444.

114

Riksdagens skrivelse Nr 444.

D. föranstalta om skyndsam utredning om ordnande av frågan om
skattskyldigs rätt till avdrag från de på grundval av bevillningstaxerad
inkomst av fast egendom påförda utskylder till den borgerliga och kyrkliga
kommunen för belopp, motsvarande erlagd skogsaccis, samt för
1921 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda; E.

föranstalta om förnyad utredning av frågan om beskattning av
moder- och dotterföretag med särskild hänsyn till beskattning av utländska
dotterföretag i Sverige samt den kommunala beskattningen av
moder- och dotterföretag, samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MAHCUS'' BOKTRYCKEHI-AKTIEBOLAG, 1920.

Formulär till författnings förslag it å sill. 94—102.

(Detta ark avskiljes vid blankettens ifyllande och
medföljer ej deklarationen vid avlämnandet.)

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall för en var upptaga inkomst och förmögenhet, varför han är underkastad beskattning här i riket, samt
angiva inkomsten nästföregående kalenderår eller, i fall då räkenskapsår ej sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som
tilländagå^ närmast före den 1 mars det löpande åre1, ävensom förmögenheten vid utgången av näst föregående kalenderår eller,
i ovan omförmälda fall, räkenskapsår.

Skyldighet att avgiva deklaration åligger utan anmaning:

a) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig
kontroll;

b) svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, därest han under nästföregående år varit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt eller inkomstbevillning eller sagda år åtnjutit så stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten
tillsammans uppgått till minst 600 kronor;

c) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller inkomstbevillning
eller sagda år åtnjutit så stor inkomst av beskaffenhet att kunna taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt och vid samma års
utgång ägt så stOT förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått till minst 100 kronor;

skolande vid beräkning av enskild skattskyldigs inkomst och förmögenhet hänsyn tagas till hustrus och barns inkomst och
förmögenhet, därest, enligt vad nedan sägs, den skattskyldige är uppgiftspliktig därför.

Efter anmaning vare även en var annan skyldig att avgiva deklaration.

Äkta makar skola uppgiva en var sin inkomst och förmögenhet. Har äktenskapet blivit ingånget före den 1 januari 1921,
skall mannen dock uppgiva hustruns inkomst och förmögenhet, därest de ej varit rättsligen undantagna från mannens förvaltning.

Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, som ej uppnått 21 år, skall, därest barnen
icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige i sin deklaration eller i bilaga till densamma
uppgiva sådana barns inkomst och förmögenhet. När i deklarationen uppgives inkomst, som tillkommit barn, för vilkas inkomst
den skattskyldige är uppgiftspliktig, böra barnens namn och storleken av deras inkomst från varje särskild inkomstkälla uppgivas.

Den, som ej är svensk medborgare, skall uppgiva sin nationalitet.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall till ledning för taxering av delägare
lämna uppgift, innehållande upplysningar enligt deklarationsformuläret om bolagets eller rederiets fasta egendom, inkomst och förmögenhet
ävensom om värdet av varje delägares andel eller lott i bolaget eller rederiet samt om den del av inkomsten, som belöper
å varje delägare.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, ävensom uppgift, som ovan förmäles, skall vara avlämnad före den 1 mars.
Endast den, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker eller som är delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi,
får åtnjuta anstånd, dock ej längre än till den 15 april. Härför fordras emellertid, att anmälan, att hinder mött, skriftligen göres
före den 1 mars hos ordföranden i taxeringsnämnden.

Avlämnas ej deklaration inom behörig tid, vare den skattskyldige förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken
deklarationen skolat ligga till grund. Underlåtenhet att avlämna uppgift, varom ovan sägs, medför för den försumlige påföljd
av böter.

Har någon i deklaration eller uppgift mot bättre vetande uteslutit eller till för lågt belopp upptagit inkomst eller förmögenhet,
böte från och med 25 till och med 1,000 kronor. Om genom det oriktiga meddelandet föranletts, att skattskyldig icke
blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, kunna böterna förhöjas utöver sistnämnda belopp, dock högst med fem gånger det skattebelopp,
som genom det svikliga förfarandet undandragits.

Deklaration eller ovan omförmäld uppgift avlämnas eller insändes på den uppgiftspliktiges eget äventyr i betalt brev med
allmänna posten antingen till ordföranden i taxeringsnämnden eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet och i övriga orter
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där den skattskyldige
är mantalsskriven eller taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt eljest anses skola äga rum.

Verk och bolag så ock annan uppgiftsskyldig, som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skola vid
deklaration och uppgift foga bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt, där sådan föres, vinst- och förlusträkning
för senaste räkenskapsåret. Så fort ske kan bör tillika för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelsen
för samma tid. Aktiebolag skall därjämte, så snart ske kan, bifoga förvaltningsberättelse.

Har någon, som är skyldig att utan anmaning avgiva deklaration, under nästföregående år inom annat distrikt än där han
har att avgiva deklaration själv eller i bolag ägt, innehaft eller brukat fast egendom eller drivit rörelse eller yrke, åligger honom
att å ort, som i varje fall vederbör, samt inom tid, som här ovan är angiven för avgivande av deklaration, avlämna särskild uppgift
till ledning för beräkningen av den därstädes beskattningsbara inkomsten av fastigheten, rörelsen eller yrket. Denna uppgift
skall i varje särskilt fall vara så uppställd, som deklarationsformuläret anvisar i fråga om uppgift till ledning vid taxering för inkomst
av fast egendom och rörelse eller yrke. I fråga om skyldighet att förete räkenskapshandlingar, revisionsberättelse och förvaltningsberättelse
gäller vad här ovan sägs beträffande deklaration.

En var, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande,
äger att för sådant ändamål hänvända sig till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 414.

1. Har skattskyldig ägt eller brukat fast egendom endast en
del av nästföregående år, bör uppgivas, vilken del av året
fastigheten varit i hans ägo eller av honom brukats. Sådan
innehavare av fast egendom, som i beskattningsavseende är
likställd med ägare (fideikommissarie, kronoåbo, boställsinnehavare,
innehavare av avsöndring m. fl.) är skyldig här uppgiva
inkomsten från den egendom, han sålunda innehaft.

Under A I redovisas inkomst, som av ägare eller med
ägare likställd innehavare eller av brukare åtnjutits under
form av hyresfri bostad eller arrende eller hyra, inkomst av
jordbruk med dess binäringar, inkomst av skogsbruk samt
inkomst, som förvärvats genom upplåtelse åt någon av rätt
att i visst avseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom
eller del därav eller genom försäljning av vissa egendomens
beståndsdelar, såsom torv, sten, grus, lera o. d.

Till jordbrukets binäringar räknas bl. a. mejerihantering
och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det
egna jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å
den egendom, varå jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet
för förädling av produkter eller beståndsdelar från
egendomen, som sker huvudsakligen för husbehovsändamål
eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,
driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning.

Under skogsbruk inbegripes jordägares, därmed likställd innehavares
eller brukares tillgodogörande för eget behov eller i egen
förädlingsrörelse eller genom försäljning av virke i oförädlat
skick, såsom timmer, props, ved m. m. samt av bark, kottar
o. d. ävensom av jordägaren, innehavaren eller brukaren bedriven
virkesförädling, så framt förädlingen icke är att anse
såsom särskild näring. Kolning samt utvinning av biprodukter
till skog, såsom tjära o. d., anses såsom skogsbruk,
när verksamheten ej sker i mera avsevärd omfattning, t. ex.
i fasta kolugnar, i fasta tjärugnar e. d. eller drives i sammanhang
med annan yrkesmässig förädlingsverksamhet. Annan
virkesförädling än kolning och utvinning av biprodukter
till skog anses såsom särskild näring, då förädlingen icke
huvudsakligen sker för husbehovsändamål. Under skogsbruk
inbegripes icke skogsavverkning å annans mark på grund av
upplåtelse.

2. Här utföres vad i vederdörande bilaga angivits såsom »återstående
inkomst». Ger inkomstberäkningen underskott till
resultat, utföres noll, och underskottet avdrages såsom förlust
under allmänna avdrag, dock ifråga om underskott för barn
med den inskränkning, som angives i punkt 9 här nedan.

3. För den, som driver bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,
försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar,
är utdelning å aktier, banklotter och insatser i ekonomiska
föreningar i regel att anse icke såsom inkomst av kapital
utan såsom inkomst av rörelse. Huruvida ränteinkomst
bör anses såsom inkomst av kapital eller såsom inkomst
av rörelse eller yrke, måste avgöras med hänsyn till omständigheterna
i det särskilda fallet. I regel skall dock
såsom inkomst av rörelse eller yrke anses, i fråga om den,
som driver rörelse av nyss angivet slag, all ränteinkomst
samt, i fråga om annan näringsidkare, ränteinkomst å kapital,
som är nedlagt i rörelsen, t. ex. ränta å utestående
fordringar, ränta å tillfälligtvis i bank innestående medel,
som äro avsedda för rörelsen o. s. v.

4. Har avdrag ägt rum för kostnader för arbetsanställning, tjänst
eller tjänsteuppdrag (t. ex. för pensionsavgifter eller resekostnader)
böra i deklarationen eller i bilaga till densamma angivas
de olika belopp, som avdragits.

Av staten anvisad ersättning till bestridande av särskild med
tjänst eller uppdrag förenad kostnad skall icke uppgivas. —
Räcker icke särskilt anvisad kostnadsersättning, må, vare sig
ersättningen anvisats av staten eller annan, vad för ändamålet
ytterligare åtgått icke avdragas. För att få avdragas
skola utgifterna självfallet vara verkliga och således icke
blott beräknade.

5. Vad någon erhållit såsom bidrag till sin undervisning eller
uppfostran så ock vad person, tillhörande givarens hushåll,
uppburit såsom understöd, uppgives icke.

(». Såsom realisationsvinst uppgives vinst å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom
köp eller byte och varit i säljarens ägo, fast egendom under
mindre iia tio år och lös egendom under mindre än fem år.

7. Kan tillförlitlig utredning icke vinnas i vad mån ränteutgifter
äro att hänföra till olika inkomstkällor, såsom fastighet,
yrke eller rörelse, eller till särskilda fastigheter eller
särskilda näringsföretag, må ränteutgifterna fördelas på de
olika inkomstkällorna efter förhållandet mellan bruttoinkomsternas
inbördes storlek. Annuitet å lån (t. ex. hypotekslån)
får avdragas endast till den del, som motsvarar ränta.

8. Till kapital räknas såväl aktie- eller lottkapital som ock
reservfond, och skola dessa upptagas till belopp, som angivits
i ingående balansräkningen, där de ej under året undergått
förändring. I sådant fall hör upplysning lämnas, efter
vilka grunder medelstorleken av kapitalet beräknats.

Den förra året till A-skatt taxerade inkomsten upptages
till det belopp, som bestämts av taxeringsnämnden eller, om
dess beslut ändrats av högre myndighet, det sålunda bestämda
beloppet. Såsom till delägarna utdelat uppgives, vad
av den taxerade inkomsten tilldelats dem såsom utdelning i
vanlig ordning.

9. Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskriven, ävensom
utlänning är ej berättigad till avdrag för försäkringspremier
samt äger åtnjuta annat allmänt avdrag endast för
så vitt avdraget hänför sig till inkomst, för vilken skatt skall
här erläggas, eller till verksamhet, som här utövats.

Barn, för vilket den skattskyldige är uppgiftspliktig, äger
åtnjuta allmänna avdrag blott till belopp, motsvarande summan
av barnets behållna inkomster. Den skattskyldige själv
tillkommande allmänt avdrag må däremot avräknas från den
skattskyldiges inkomst eller från barns inkomst, för vilken
han är uppgiftspliktig. Därest hustrun särskilt taxeras och,
efter det allmänna avdrag skott, underskott uppstått för eu
av makarna, må underskottet avräknas från den andre makens
behållna inkomst.

10. Avdrag får icke äga rum för periodiskt understöd, som utgivits
för person, tillhörande den skattskyldiges hushåll, eller
eljest utbetalts såsom bidrag till någons undervisning eller
uppfostran.

11. Avdrag för förlust får icke ske, därest icke upplysning lämnas,
å vilken verksamhet förlusten uppstått och huru förlusten
beräknats.

Sammanlagda förlusten å icke yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom får icke avdragas till högre belopp än
som motsvarar under C III a) redovisad behållen inkomst.

12. Om avdrag yrkas för värdeminskning å byggnad skall upplysning
lämnas om byggnadens användning, byggnadsmaterial
och andra omständigheter, som anses inverka på byggnadens
varaktighet, såsom ålder, där den kan uppgivas, byggnadssätt,
läge o. s. v. ävensom om byggnadens värde, i avseende
vara skall upplysas, om det uppgivna värdet beräknats efter
taxeringsvärde, brandförsäkringsvärde, bokfört värde eller annat
värde, vilket i så fall uppgives.

I övrigt hänvisas till stadgandet i avdelning l:o) I, sista
stycket, i de till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
hörande »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»,
vilket lyder: »Därest byggnader kunna anses även med
noggrant underhåll och aktsam vård vara underkastade värdeminskning
genom slitning, må för den värdeminskning, som
av dylik anledning ägt rum under nästföregående år avdrag
äga rum, motsvarande en efter varje byggnads beskaffenhet
och användning lämpad andel av dess värde.»

13. Såsom förmögenhet uppgives värdet av tillgångar utöver
skulderna. Tillgångarna skola upptagas till sitt saluvärde.
Såsom saluvärde å fast egendom anses dess taxeringsvärde.
Vissa rättigheter upptagas till sitt kapitalvärde.

Såsom tillgångar skola icke upptagas: möbler, husgeråd och
andra lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans
familjs personliga bruk; konstverk, bok-, konst- och andra
därmed jämförliga samlingar, så framt ej ägaren med dem
driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga; kapitalvärdet av undan tagsförmåner och pension
eller annan förmån, som åtnjutes på grund av ett förutvarande
tjänsteförhållande; rätt till ränta, avkomst eller annan
förmån, som är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades
livstid, där värdet av vad han årligen må i sådant
avseende åtnjuta understiger 1,000 kronor; rätt till förmögenhet,
varav eu annan för närvarande åtnjuter avkastningen.

14. Här avsedda avdrag få äga rum blott vid bevillningstaxeringen
i den kommun, där den skattskyldige är mantalsskriven,
eller i fråga om avliden person eller oskiftad dödsbo i kommun,
där den avlidne varit mantalsskriven, eller i fråga om
annan juridisk person än oskiftat dödsbo i kommun, där
vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller där
syssloman eller ombud är bosatt.

lo. Uppgift om husföreståndarinna lämnas blott av den, som är
ogift, änkling, änka eller frånskild samt har hemmavarande
eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn,
vilket vid utgången av nästföregående år icke uppnått 21 år
och icke sjiilvt skall taxeras till inkomst- ocli förmögenhetsskatt.

16. Har fastigheten under nästföregående år icke haft taxeringsvärde
sig åsatt, skall uppgivas dess eljest antagliga värde,
eventuellt det värde, vartill deklaranten upptagit fastigheten
för sin förmögenhetsberäkning.

17. Bostadsförmån för tjänstinnehavare uppgives under A I, om
den åtnjutes å fast egendom, vilken är honom såsom boställe
eller eljest på lön anslagen, i annat fall under C.
Enahanda gäller i tillämpliga delar om övriga naturaförmåner.

18. Till skattskyldigs familj räknas även sådana tjänare, som
uteslutande eller huvudsakligen äro anställda för personlig
uppassning (hushållerska kokerska, hus- och kammarjungfru,
köksa, betjänt, kusk, chaufför o. d.). Till familjen räknas
däremot icke i skattskyldigs verksamhet använt hemmavarande
barn, som uppnått 21 år eller självt skall taxeras för
sin inkomst.

Under utrymmen för bekvämlighet och trevnad inbegripas
övriga för familjen avsedda byggnader och lägenheter, gästrum,
trädgård, drivhus, stallrum och vagnsbod för hästar
och åkdon, som uteslutande eller huvudsakligen användas
för personligt bruk o. d.

11). Värdet av använda produkter skall upptagas i enlighet med
gällande försäljningspris i orten. Därest produkter eller
beståndsdelar från egendomen, innan de använts för eget,
driftspersonals, undantagstagares m. fl. behov eller försålts,
varit föremål för bearbetning eller förädling i någon av den
skattskyldige driven binäring till jordbruket, eller i förädlingsverksamhet,
som är att hänföra till skogsbruk, skola
de upptagas till de ökade värden, de på grund av bearbetningen
eller förädlingen erhållit.

Hava däremot produkter från egendom förädlats eller förbrukats
i av den skattskyldige drivet företag, som ej är att
anse såsom binäring till jordbruket eller såsom skogsbruk
utan såsom särskilt näringsföretag, upptages värdet av produkterna
i oförädlat skick bland inkomsterna av egendomen
under 3 i bilaga till A I (jordbruksfastighet) och bland
utgifterna för näringsföretaget å bil. till B. Värdet av de
föi-ädlade produkter, som använts för egen räkning, upptages
däremot såsom inkomst i det särskilda näringsföretaget.
Motsvarande gäller beträffande beståndsdelar från egendomen,
vilka förädlats eller förbrukats i av den skattskyldige
drivet särskilt näringsföretag, därest icke utvinningen
av beståndsdelarna skett under sådana förhållanden, att densamma
är att anse såsom en del av näringsföretaget (jfr 23).

20. Till hushållsmedlemmar räknas här icke blott de personer,
som räknas till skattskyldigs familj (so 18) utan jämväl
undantagsfolk och fast anställd driftspersonal (se 26),
som äro i den skattskyldiges kost.

21. Såsom inkomst upptages vad som influtit vid försäljning av
jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens produkter ävensom
av kreatur och andra inventarier, men däremot upptages icke
såsom inkomst under A I vad som influtit vid realisation av
levande eller döda inventarier. Vinst å dylik realisation
upptages i förekommande fall såsom inkomst under C III a)
(se 6).

22. Inkomst av körslor är att anse såsom inkomst av binäring
till jordbruk, därest körslorna skett med hjälp av de för
jordbruket avsedda dragarne. Därest körslor däremot skett
i större utsträckning och med större antal dragare än som i
regel kan finna användning inom jordbruket eller dess binäringar,
måste åkerirörelse anses föreligga, och inkomsten
av denna upptages under C II såsom inkomst av rörelse eller
yrke.

23. Därest utvinning av sten, lön7, grus o. d. skett med hjälp
av särskilda därför avsedda inventarier och med användande
av andra arbetare än dem, som ingå i jordbrukets ordinarie
arbetarbesättning, är utvinningen att anse såsom särskilt
näringsföretag och inkomsten därav redovisas å bilaga till C’ II.

24. Uppgift härom lämnas icke, därest vinsten å fastighetsaffären
i dess helhet skall uppgivas under C II såsom vinst av yrkesmässig
handel med fastigheter eller under C III a) såsom
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast egendom.

25. Såsom utgifter få ej räknas värdet av eget eller hustruns arbete
(t. ex. beräknad egen eller hustrus avlöning), lön och underhåll
åt hemmavarande barn, som användes i skattskyldigs
verksamhet, därest barnet icke uppnått 21 år eller självt
taxeras för sin inkomst, eller åt tjänare, som är att räkna
till den skattskyldiges familj (se 18), hyresvärdet av egna
driftsbyggnader eller affärslokaler i eget hus, ränta å eget i
fast egendom, rörelse eller yrke nedlagt kapital, kapitalavbetalning
å skuld eller utgifter för fast egendoms förbättring
genom nybyggnad, genom om- eller tillbyggnad eller genom
grundförbättringar.

Gift kvinna, som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad
förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, äger att från
sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden för nödigt
biträde i hemmet, dock att sammanlagda avdraget från
olika inkomstkällor icke får överstiga 200 kronor. Har dylikt
avdrag ägt rum, skall upplysning lämnas om storleken
av detsamma och om den inkomst, från vilken avdraget skett.

26. I driftspersonalen inräknas hemmavarande i den skattskyldiges
förevarande verksamhet använt barn, som uppnått 21 år
eller självt taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

27. Värdet av bostadsförmån å fastigheten får icke avdragas
såsom utgift.

28. Såsom utgifter få upptagas kostnaderna för nyanskaffning av
levande och döda inventarier, i följd varav skattskyldig icke
äger att under form av avskrivning göra avdrag för den
värdeminskning å jordbruksinventarier, som förorsakats av
nötning eller slitning. Kostnad för nyuppsättning av levande
eller döda inventarier får icke avdragas såsom utgift.

29. Om vad med skogs ingångsvärde förstås, se anvisningarna
till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt l:o) III.

30. Därest fast egendom är belägen eller rörelse eller yrke drivits
inom olika kommuner eller inom olika i samma kommun
belägna administrativa områden, inom vilka menighet äger
utöva beskattningsrätt (såsom municipalsamhälle, territoriell
församling i stad, skoldistrikt, församling på landet, som ej
sammanfaller med kommun) skall angivas, huru enligt den
skattskyldiges mening inkomsten bör fördelas å de särskilda
kommunerna eller områdena.

31. Kostnaden för underhåll och skötsel av trädgård, däri inbegripet
avlöning till trädgårdsmästare, trädgårdsdräng o. d.
får icke avdragas till högre belopp än som motsvarar det
såsom inkomst upptagna värdet av produkter från trädgården,
vilka använts i den skattskyldiges hushåll eller försålts.

32. Nettovinsten uppgives i sin helhet, även om däri ingår inkomst
av fast egendom eller av kapital eller annan intäkt,
som icke är skattepliktig såsom inkomst av rörelse eller yrke.
Dylik intäkt avdrages under 9, 10 eller 11 i förevarande
bilaga och redovisas i den mån den är skattepliktig, såsom
inkomst å vederbörlig plats under A, B eller D i deklarationen.

33. Kostnad för tillökning eller förbättring av inventarier får
ej avdragas såsom omkostnad. Ej heller får såsom omkostnad
i rörelse eller yrke upptagas utgift, som hänför sig
till inkomst av fast egendom, t. ex. kostnad för avverkning
å egen fastighet e. d.

34. Avse gjorda avskrivningar eller avsättningar för värdeminskning
å driftsinventarier olika slags tillgångar med väsentligen
olika varaktighet, redogöres härför i särskild bilaga.

35. I fråga om stenbrott, grustag, o. d. upptages såsom värdeminskning
så mycket av anskaffningsvärdet för hela fyndigheten,
som belöper å det förbrukade eller sålda.

36. Värdelös fordran må avskrivas i sin helhet samt osäker
fordran, i den mån fordringen överstiger det belopp, val med
den kan beräknas inflyta.

37. Såsom inkomst upptagas även fordringar för under året försålda
varor eller utförda arbeten, men däremot icke influten
likvid för fordringar, som förvärvats ett föregående år. Har
under året influtit likvid för fordran, som förut helt eller
delvis avskrivits, upptages dock såsom inkomst vad som influtit
utöver det belopp, vartill fordringens värde vid avskrivningen
beräknats.

38. Såsom värde upptages saluvärdet eller anskaffningsvärdet.
Med anskaffningsvärde förstås i fråga om varor, som förädlats
eller bearbetats i företaget, kostnaden för anskaffning
av i varorna ingående råmaterial samt den kostnad, som ned -

lagts å förädlingen eller bearbetningen, ävensom i fråga om
eljest i lagret ingående varor kostnaden för anskaffning av
desamma.

39. Bland omkostnaderna skola upptagas alla de utgifter för rörelsen,
som gjorts under året, även om t. ex. näringsidkaren
icke under året erlagt betalning för en del inköpta varor,
utan vid årets utgång häftar i skuld därför. Däremot får
icke såsom omkostnad under året upptagas vad näringsidkaren
under året erlagt såsom betalning för varor, som han
inköpt ett föregående år.

Skulle det å blanketter anvisade utrymmet för vissa uppgifter eller upplysningar befinnas vara otillräckligt,
må sådana meddelas i särskild bilaga.

De hänvisningar till nummer (1, 2, 3 o. s. v.), som Deklarationsblankett n:r 1

förekomma i denna blankett och därtill hörande bilagor,
hänföra sig till vidfästade ark, innehållande »Anvisningar
för deklarationsblankettens ifyllande>.

Deklaration om inkomst och förmögenhet,
att avlämnas år 19 av:

Fullständiga för- och tillnamn:..............................

Yrke (eller titel och anställning): ..........................

vilken, född år 1.............., är för innevarande år

Lön: ...............................................................................

Socken, köping: ...........................................................

By, gård, hemman och n:r ......................................

Lägenhet, torp.............................................................

niantalskriven i:

........................... Stad:......................................

........................... Församling (i stad):

........................... Kvarter:..................................

....................,....... med adressn:r............... vid

Rote:

n:r

Uppgifterna avse kalenderåret 11) (räkenskapsåret fr. o. in. den

11)

t. o. in. den

11)

A. Inkomst av fast egendom.

I. Inkomst i naturaförmåner och penningar från fast egendom, som den skattskj ldige
ägt eller lirukat. (se 1) (Specificeras för varje särskild fastighet å bilaga enligt formulär.)

Undertecknad har under nästföregående år:

Inkomsten har
icke överstigit

Kronor

ägt ) brukat /		(fastighets namn och nummer)
i ................................	.................. kommun	inkomsten därav enligt bilaga n:r	... utföres (se 2) med
ägt J brukat J		(fastighets namn och nummer)
i .................................	.................. kommun	inkomsten därav enligt bilaga n:r	..... utföres (se 2) med

II. Inkomst av frälseränta och annan avgäld samt tionde eller ersättning därför

Inkomst under A

B. Inkomst av kapital, (se 3)

I. Ränteinkomst (ränta å utlånade, i räntebärande obligationer nedlagda eller hos bank, annat penning förvaltande

verk eller enskilda insatta penningar)...................

II. Utdelning å aktier, å lotter i solidariska bankbolag och å insatser i ekonomiska föreningar enligt följande
specifikation (eventuellt å bilaga):

st. i

(bolagets eller föreningens namn)

Avgår: utgifter till förvaltningskostnad

III. Behållen inkomst av fast egendom i utlandet

Summa

Återstående inkomst

Inkomst under B

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 444.

■2

C. Inkomst av arbete (i penningar och naturaförmåner) I. Inkomst av arbetsanställning eller tjänst, pension in. m. (se 4). a) Av tjänst, mera varaktig arbetsanställning och stadigvarande uppdrag, efter avdrag för obligatoriska pensions-avgifter och utgifterna för tjänsten, anställningen och uppdraget: för mig i egenskap av ......................................	Inkomsten har icke överstigit
Kronor	öre





för min hustru ......................
för mina barn ......................		............
b) Av tillfällig arbetsanställning efter avdrag av utgifterna för anställningen . .
c) Pension, livränta, undantags förmån.............
d) Periodiskt understöd (se 5)...................... Inkomst under C I II. Inkomst av rörelse eller yrke (de s. k. fria yrkena härunder inbegripna). (Specificeras å bilaga enligt formulär.) Undertecknad har under nästföregående år drivit: .......................................................................................inom ...................... kommun : (rörelsens eller yrkets namn) ............. ..........1 inkomsten därav enligt bilaga n:r utföres (se 2) med.......		...........
	1_

..................................................................................... inom ......................... kommun ; (rörelsens eller yrkets namn) inkomsten därav enligt bilaga n:r ............... utföres (se 2) med ...


Inkomst under C II III. Inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster. a) Realisationsvinst efter avdrag för förlust under samma år å likartad affär (se 6)


c) Inkomst av tillfälliga uppdrag, såsom boutredning, uppdrag att försälja fastighet eller att förrätta auktion (allt för så vitt uppdragen ej äro att hänföra till tjänsteuppdrag (C I a) eller yrkesmässig verksamhet såsom t. ex. advokatyrket), royalty o. d., lotterivinst och övrig inkomst av tillfällig art, som ej skall annorstädes i blanketten uppgivas ............................
Inkomst under C III
D. Inkomst, som undertecknad förvärvat såsom delägare i enkelt bolag, van-ligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi. Under året har jag varit delägare för ........ i (andelens storlek) (bolagets eller rederiets namn) Hela inkomsten för detta re(jerj utgjorde kr........................., därav alltså på min andel belöper kr. Avgår: ränta å gäld för förvärv av andelen (se 7).......... . »


Inkomst under I)
--------—----- Bevilhiingspliktiga inkomsten inom denna kommun för här ovan under D angivna j ^ ■ liten ord e kr. däm v på min andel belöper kr......................................., eller, efter avdrag av ränta å gäld för förvärv av andelen, kr.

Särskild uppgift av aktiebolag och solidariskt bankbolag (se 8).

Bolagets kapital eller, om detsamma undergått förändring, dess medelstorlek under året utgjorde ........................................... kr., och utgör

alltså bolagets här ovan deklarerade inkomst ......................... procent av kapitalet.

Bolagets förra året till A-skatt taxerade inkomst uppgick till kr......................................., för vilket belopp bolaget påförts kronoutskylder

me<^ kr........................................ Av återstående inkomst har intill denna dag till delägarna utdelats kr..............................., vadan bolagets till

B-skatt beskattningsbara inkomst utgör kr. .........................................

Sammanfattning.

Inkomst	under A .
»	» B
»	» Cl
»	» eu
	» ciii
»	» D .

Sammanräknad inkomst

Allmänna avdrag; (se 9).

Från den sammanräknade inkomsten yrkas avdrag för följande icke förut under A, C II,
C III eller D avräknade utgifter och förluster.

1. Utskylder med undantag av kronoutskylder..................

2. Ränta å gäld (samtliga ränteutgifter uppgingo till kr..........................)........

3. Periodiskt understöd och andra periodiska utbetalningar (testamentlegat, pension, livränta,
underhåll till frånskild make o. s. v.), som grunda sig på åtagande eller annan förpliktelse
och icke innefatta kapitalavbetalning å skuld (se 10), utgivet till

4. Förlust, som särskild inkomstkälla i sin helhet utvisar och som ej är att hänföra till

kapitalförlust (se 11): förlust å ..............................................................................................................

5. Försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalats för min och min hustrus livförsäkring,
livränte-, kapital- och olycksfalls- eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring,
minskade med under året uppburen vinstandel (Avdraget får icke överstiga 200 kronor)

Särskilt yrkande om avdrag; för värdeminskning;, (se 12)

(Upplj sningar till stöd för avdragets befogenhet skola lämnas.)

För värdeminskning genom slitning av mig tillhöriga byggnader (brandförsäkringsvärde

kr.........................................) yrkas avdrag med....................

Summa avdrag

Återstående inkomst (underskott utföres med noll)

E. Förmögenhet (se 13).

Taxeringsvärdet å fast egendom enligt följande specifikation (eventuellt å bilaga):

............................................................... kr.........................................

Levande inventarier (.................. hästar, därav .................. unghästar, .................. oxar och tjurar,

............ kor, ............... ungkreatur, ............... får och getter, ...............svin,.............................................)

Maskiner, redskap, fartyg och andra döda inventarier................

Inneliggande lager (vid jordbruk) av spannmål, potatis, foder- och gödselmedel, skogseffekterm.m.

Inneliggande lager (i rörelse eller yrke) av handelsvaror, råmaterial, hel- och halvfabrikat samt

förbrukningsartiklar m. ............................

Aktier, banklotter, andelar i enkla bolag, handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar
och rederier samt obligationer, enligt följande specifikation (eventuellt å bilaga):

st.

kr.

Fordringar (även banktillgodohavanden) och kontanter................

Andra tillgångar, som skola ingå i den skattepliktiga förmögenheten..........

Summa tillgångar

Avgår: skulder...............................

Behållen förmögenhet

Av förmögenheten tillhörde mig och min hustru kr............................ och följande mina barn,

för vilka jag är uppgiftspliktig: ............................................................................................................................

Vso av behållna förmögenheten utgör
»Återstående inkomst» utgör enligt uppgift här ovan

Summa att taxera till inkomst- och förmögenhetsskattj.

Kronor	öre	Taxeringsnämndens anteckningar
Kronor	5re
	i



























			........




..............................

Sammanställning för beyillningstaxeringen.

I enlighet med omstående uppgifter och särskilda bilagor uppgiver jag för taxering inom

kommun:

Inkomst av fast egendom enligt inramad uppgift å bil. till AI......

» » frälseränta efter avdrag av 5 % av dess taxeringsvärde ....

Annan inkomst av fast egendom enligt A II.............

Inkomst av kapital enligt B....................

». » arbetsanställning, tjänst eller pension enligt Cl.......

Inkomst av rörelse eller yrke enligt inramad uppgift å bil. till C II . . . .

Inkomst av icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga inkomster enligt C III

Inkomst av bolag eller rederi enligt inramad uppgift under D......

Sammanräknad inkomst

Avgår (se 14):.

a) Ränta å gäld (— allmänna avdrag 2)...................

b) Periodiskt understöd (= allmänna avdrag 3).....1 2...........

c) Förlust eller underskott (= allmänna avdrag 4)...............

d) Försäkringspremier (= allmänna avdrag 5).................

Summa avdrag

Återstående inkomst

Särskilda upplysningar och yrkanden.

Kronor	öre	Taxeringsnämndens anteckningar
Kronor	öre

hyde

Undertecknad var under nästföregående år gift ogift änkling änka frånskild (det rätta understrykes) samt jla(je ic^c husföreståndarinna
(se 15).

Antalet hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna barn, vilka vid utgången av nästföregående år ej uppnått 21 år och icke själva
skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, utgjorde: ............................

Att jag, min hustru och mina hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna barn, vilka vid utgången
av nästföregående år ej uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, under året
icke åtnjutit annan inkomst eller vid årets slut haft förmögenhet till högre belopp, än här ovan uppgivits, samt
att jag efter bästa förstånd meddelat de lämnade uppgifterna, bekräftas på heder och samvete

............................................................................................. den ......................................................................... 19..........

Namn: .............................................................................

Yrke eller titel:..............................................................

Nationalitet: ...................................................................

(ifylles icke för svensk medborgare)

Postadress:

Gift kvinna skall i sin deklaration här anteckna

Mannens namn:...................................................................................

» yrke eller titel: ...............................................................

» nationalitet:.........................................................................

(ifylles icke för svensk medborgare)

Taxeringsnämndens beslut.

Taxeringsnämnden

i enlighet med
aT med frångående av

deklarationen taxerat den skattskyldige

1. Till bevillning inom denna kommun . .

2. Till inkomst- och förmögenhetsskatt

Taxerat belopp

Skattefria avdrag

Beskattningsbart

belopp

Till B-skatt
laxerat belopp

Skäl för avvikelse från deklarationen:

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet. Bilaga till A I.

För jordbruksfastigheter i sambruk må dock Inkomst av fast egendom,

gemensam redovisning lämnas. T

J ordbruksiastighet.

Bilat?!! nr ............ till ......................................................................................................................................................................................... deklaration,

(deri skattskyldiges namn)

utvisande inkomster och utgifter från ..................................................................................................................................................................................

(fastighets namn och nummer)

inom .....................................................................................................................kommun.................. under år 19.............

Taxeringsvärde (se 16): ................................................................................................................................................................................................................

Areal i hektar: åker .........................., äng ................................, skogs- och betesmark ..........................................

Kreatursbesättning i medeltal: ............ hästar, därav ............ unghästar, ............ oxar och tjurar, ............kor, ungkreatur,
............ får, ............ getter, ........... svin, ............ höns, ............ annat fjäderfä, ...........bisamhällen, ...?...............................

Inkomster.

Kronor öre

1. Naturaförmåner (se 17) enligt ortens pris:

a) Förmån av hyresfri bostad för mig och min

familj (.............. mm och kök) jämte utrymmen

för bekvämlighet och trevnad (se 18) . . .

b) I hushållet använda produkter (se 19) från egen -

domen för .......... hushållsmedlemmar (se 20)

samt för tillfälliga kosttagare:

vete .................... kg. . .kr........,......................

råg .................... * . . » ..............................

korn .................... » . . » ..............................

» . . » .......4.....................

ärter.................... » . . » ..............................

potatis ............... » . » ...........................

trädgårdsprodukter . . »

nötkreatur och kött därav »
svin och fläsk .... »

får och getter samt ull »
fjäderfä, fisk och vilt »
mjölkochprodukterdärav »

ägg .............. tjog . . »

bränsle......»

c) Saluvärdet av produkter från egendomen, som

utgått till statare och annan driftspersonal samt
till undantagstagare m. fl., ej i den skattskyldiges
kost (se 19)...........

d) Produkter och beståndsdelar från egendomen,

använda till nybyggnad, till- eller ombyggnad
eller grundförbättring (se 19):......

skogseffekter . . ; . kr..............................

sten, grus, lera och tegel

m. m........* .............................. ............................

Överföres .............................

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444.

Utgifter (se 25).
Arrenden och betesavgifter

Kontanta arbetslöner:

till fast anställd driftspersonal
(se 26) . . . .kr......

Kronor | öre

» daglönare.....» ..............................

» ackordsarbetare ...» ..............................

Kost för anställd personal:

............... kostdagar för fast

anställd driftspersonal (se

26) å kr........... pr dag kr.....................

............. kostdagar för lego dagsverkare

å kr...........

pr dag ......» ..............................

Avlöning i natura (bostadsförmån i mig
tillhörig fastighet oräknad) till statare och
annan driftspersonal, ej i husbondens kost
(se 27)..............

Utgifter för inköp av (se 28):

spannmål och frövaror . . kr...............................

kraftfoder och betmassa » ..............................

potatis och rotfrukter . . » .................

hö, halm och grönfoder » .................

andra fodermedel ...» .................

gödselmedel och torvströ » .................

hästar........» .................

nötkreatur......» .................

svin och grisar . . . . » .................

får och getter.....» ................

fjäderfä.......» ................

redskap och andra yttre

inventarier.....» ................

överföres

Kronor

öre

o t i - . . Överfört

2. Inkomst i penningar:

a) Arrenden och betesavgifter, hyror.....

b) För försålda produkter (se 21):

spannmål och frövaror kr..........................

sockerbetor (grundpris +
tilläggspris) .... »

potatis, rotfrukter, grönsaker
och trädgårdsprodukter.
...... »

hö, halm och grönfoder »

hästar....... »

nötkreatur och kött därav »

svin och grisar samt fläsk » .........................

får och getter .... »

fisk och vilt..... »

fjäderfä och ägg ... »

mjölk och produkter därav »

överfört

6. Reparationer, försäkringar m. m.:

a) Underhåll av inventarier.........

b) Underhåll av byggnader .........

c) Avgifter för försäkring av byggnader, förråd

och driftsinventarier.........

d) Utgifter för försäkring av samt läkarvård och

medicin till driftspersonal.......

e) Veterinärvård och medicin till kreatursbesätt ning

...............

f) Diverse driftkostnader enl. följ ande specifikation:

ull, hudar och skinn . . » ......................

............................................ »

c) Diverse inkomster:

körslor (se 22), uthyrning av maskiner, dragare
och annan arbetskraft.............................

försäljning av redskap och andra döda inventarier
(se 21) ...................................

försäljning av sten, torv, grus m. m. eller
ersättning vid upplåtelse av rätt att tillgodogöra
sig sådana beståndsdelar (se 23) ........................

ersättning vid upplåtelse av vattenkraft, rätt

till jakt och fiske m. m. . , ............................

ersättning för vägunderhåll.......

7. Ränta å lånt anläggnings- och drifts kapital

(se 7)...........

8. Undantagsförmåner:

a) I pennningar . . . kr...............................

b) Kost tillhandahållen

i mitt eget hushåll » ...........................

c) Övriga naturaförmå ner

(se 27) . . . » ..............................

d) Inkomst av skogsbruk:

köpeskilling för sålt virke och andra skogseffekter
(se 19) . . ........

köpeskilling vid upplåtelse av avverkningsrätt

där skog sålts i samband med fastigheten:
så stor del av köpeskillingen som belöper
å skogen (se 24)..........

3. Saluvärdet av virke och andra egendomens
produkter eller beståndsdelar,
som förädlats eller förbrukats i eget näringsföretag
(so 19)...........

9. Värdeminskning genom avverkning eller
försäljning av skog (minskning i skogens
ingångsvärde) (se 29)..........

Summa inkomster
Avgå motstående utgifter
Återstående inkomst (införes under A I i dekl.)

Summa utgifter

Bovillmngspllktlg inkomst: »Återstående inkomst» enligt uppgift ovan............kr.

Avgår: 6 % av taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, som av mig brukats, kr..............................................

5 % av » » annan fastighet ........» ............................................ »

Återstående bevillningspliktig inkomst kr........................

Fördelning do den bevilln ing sp likt ig a inkomsten mellan kommuner ifråga om fastigheter i sambruk (se 30):

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst: enligt bevillningsförordningen............kr.

enligt inkomstskatteförordningen........... »

Skäl för avvikelse från deklarationen: ..........................................

Särskild bilaga lämnas för varje fastighet.

Bilaga nr .............. till .......................................................

utvisande inkomster och utgifter från fastigheten

inom kommun

Taxeringsvärde (se 16) ler......i...................................

Bilaga till A I.

Inkomst av fast egendom.

Annan fastighet än jordbruksfastighet.

deklaration

(den skattsky 1 digc3 namn)

(kvarter och nummer eller annan boteckning)

under år 19

Bran d''försäkring svär de kr.

Inkomster.

1. Naturaförmåner (se 17) enligt ortens pris:

a) Förmån av hyresfri bostad för mig och min familj (............. rum och kök) jämte utrymmen och anläggningar
för bekvämlighet och trevnad, såsom trädgård, drivhus, stallrum, vagnsbod o. s. v. (se 18) . . .

b) I hushållet använda produkter från fastigheten (se 19).....................

2. Inkomst i penningar:

a) Hyror, arrenden o. dyl..................................

b) övrig inkomst, t. ex. genom försäljning av produkter......................

Summa

Utgifter.

1. Ränta å upplånat, i fastigheten nedlagt kapital (se 7).............kr.

2. Omkostnader (se 25):

a) Avlöning till vice värd, gårdskarl, portvakt o. s. v. (se 27)..........*

b) Arbetslön och annan omkostnad för trädgård (se 31).............*

c) Utgifter för vattenförbrukning, renhållning, uppvärmning, belysning och dylikt, som

jag måst i egenskap av fastighetsägare vidkännas..............*

d) Reparationskostnader.......

e) Utgifter för försäkring av byggnader

f) Övriga omkostnader...................................

Återstående inkomst (införes under A I i dekl.)

Bevillningspliktig inkomst: »Återstående inkomst» enligt uppgift ovan......

Avgår: 5 % av fastighetens taxeringsvärde.................

kr.

Återstående bevillningspliktig inkomst kr.

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst: enligt bevillningsförordningen .

enligt inkomstskatteförordningen

kr.

Kronor

Skäl för avvikelse från deklarationen:

L<f. . ;*•- • :i ;■:

Särskild bilaga lämnas för varje företag.
Denna sida av bilagan användes av
näringsidkare som fora lian delsböcker.

Bilaga till CII.

Inkomst av rörelse eller yrke.
Uppgift om inkomst av fast egendom
lämnas å bilaga till A I.

Bilaga n:r

till

deklaration, utvisande

(den skattskyldiges namn)

inkomster och utgifter uti av mig bedriven

inom

(rörelsens eller yrkets namn)

...................... kommun. ..

under år 19.

Taxer ing svärdet (se 16) å i rörelsen eller yrket använd egen fastighet

Kronor

Öre

Nettovinst enligt bilagda räkenskapsutdrag (se 32)

Tillkommer:

1. Saluvärdet av de förnödenheter och varor, som jag ur affären tillgodogjort mig i hushållet

eller eljest för egen eller min familjs räkning, (därest icke motsvarande belopp ingar
i bokförda nettovinsten) (se 18) . * ...................kr.

2. Sammanlagda beloppet av i räkenskapen gjorda avskrivningar för värdeminskning ... »

3. Alla bokförda utgifter för utskylder..................... 8

4. Eljest bokförda omkostnader eller avdrag, som ej få avräknas, såsom personliga utgifter,

hushållskostnader o. d. (se 7, 25 o. 33)..................*

Avgår:

5. Värdeminskning å egna byggnader, som använts i rörelsen (se 12):

.......... % å kr.................................................. = kr.

.... % å kr................................................... — »

Summa

kr.

(Brandförsäkringsvärdet vid årets slut utgjorde kr.

6. Värdeminskning å driftsinventarier (se 34):

å kr.
å kr.

= kr.

kr.

Driftsinventariernas bokförda värde utgjorde j

Anskaffningsvärdet å de vid årets början befintliga driftsinventarierna
utgjorde..................kr........................

Anskaffningsvärdet å under året inköpta driftsinventarier utgjorde » .......................

vid årets början . » .......................

» » slut . . » .......................

7. Värdeminskning å andra för stadigvarande bruk avsedda tillgångar (gruva, rätt till sten brott,

patenträtt etc.) (se 35).......................*

8. Avskrivningar för lidna förluster å fordringar (se 36)..............>J

9. I nettovinsten ingående inkomst av kapital, som uppgives under B i deklaratiousformuläret »

10. Saluvärdet av skog och andra produkter eller råämnen från egen fastighet, som förädlats

eller förbrukats i företaget ävensom annan i nettovinsten ingående inkomst av fast
egendom, som uppgives under A i deklarationsformuläret (se 19)........*

11. Eljest bokförd, ej skattepliktig eller ej som inkomst av näring skattepliktig vinst ..........

Återstående inkomst (införes under C II i dekl.)

Bevillnillgspliktig inkomst: »Återstående inkomst» enligt uppgift ovan
Avgår: 5 % av taxeringsvärdet å i rörelsen använd egen fastighet . .

kr.

Återstående bevillningspliktig inkomst kr.
Fördelning av den bevillningspliktiga inkomsten mellan kommuner (se 30):..................................................................

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst: enligt bevillningsförordningen............kr.

enligt inkomstskatteförordningen

Skäl för avvikelse från deklarationen:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 444.

Särskild bilaga lämnas för varje företag
Denna sida av bilagan användes av näringsidkare,
som icke föra handelsböcker

Bilaga n;r ............till ...............................................

inkomster och utgifter uti av mig bedriven
inom .............................

(den skattskyldiges namn)

Bilaga till CII.

Inkomst av rörelse eller yrke.

Uppgift om inkomst av fast egen dom

lämnas å bilaga till A I.

..................... deklaration, utvisande

(rörelsens eller yrkets namn)

... kommun............ under år 19..

kr.

Bruttoinkomster under året (även där likvid icke influtit under samma år) (se 37):

1. Försäljning av varor eller tillverkningar

2. Ersättning för utfört arbete.......

3. Saluvärdet av de förnödenheter och varor, som jag ur affären tillgodogjort mig

ushallet eller eljest för egen eller min familjs räkning (se 18)

4. Övriga inkomster........

”f“''tÄ; Zt wT.". “v,tor'' “• ■»«

Kronor

Öre

Ingående lager: \ärdet å lager av handelsvaror, råmaterial, helin.
m. vid årets början (se 38)......

varor

Summa

och halvfabrikat samt förbrukningsartiklar

Omkostnader under året (även där likvid icke erlagts under samma år) (se 25, 33 0. 39):......

5. Inköp av råmaterial, förbrukningsartiklar och andra för rörelsen avsedda
Hyror och arrenden ......

Ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital (se 7) ... .

Arbetslöner:

i penningar...........

i natura..........

Andra utgifter för rörelsen:
bränsle

kraft och belysning......

reparations- och underhållskostnader
frakter .

kontorskostnader och porto......

a näringen belöpande acciser . .....

premier för försäkring av i rörelsen använd personal och egendom .
diverse driftkostnader

Avskrivningar:

värdeminskning å driftsinventarier (.......... % å kr........ ) (se 34)

avskrivning å fordringar (se 36)......

kr.

10.

Summa bruttoinkomster och utgående lager ........ kr

Avgar: Summa ingående lager och omkostnader..... »

Återstående inkomst (införes under C II i dekl.) kr.

Bevillningspliktig inkomst: »Återstående inkomst» enligt uppgift ovan
Avgår: 5 % av taxeringsvärdet å i rörelsen använd egen fastighet .

Summa

kr.

Återstående bevillningspliktig inkomst kr
Fördelning av den bevillningspliktiga inkomsten mellan kommuner (se 30):......

Av taxeringsnämnden beräknad inkomst: enligt bevillningsförordningen

enligt inkomstskatteförordningen

Skäl för avvikelse från deklarationen:

kr.

Stockholm 1920, Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

303355