Riksdagens skrivelse Nr 433 Riksdagsskrivelse 1918:433Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens skrivelse Nr 433

Riksdagsskrivelse 1918:433

Riksdagens skrivelse Nr 433.

1

Nr 433.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till överenskommelser
dels angående malmbrytning inom Luossavara
och Grängesbergs malmfält dels angående redan medgiven
malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält.

(Statsutskottets utlåtande nr 232.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 10 maj 1918 avlåten proposition, nr 433,
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för berörda dag, föreslagit
riksdagen bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar träffa
överenskommelser i enlighet med nedan intagna förslag: dels med trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag
angående malmbrytning inom Luossavara och Grängesbergs malmfält,
dels med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare
malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, utgörande
tilläggsavtal till 1907, 1908 och 1913 års avtal om malmbrytning inom
Kirunavara och Gellivare malmfält.

Förstberörda förslag är av följande lydelse:

Emellan svenska staten, å ena, samt trafikaktiebolaget Grängesberg
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 159 höft. (Nr 433.) 1

2

* Riksdagens skrivelse Nr 433.

—Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag, här nedan kallade bolagen,
å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:

§ I Staten

överlåter till bolagen uteslutande ny ttj anderätten under åren
1919—1937 till Luossavara malmfält, innefattande de gruvor och inmutade
områden, som i bil. nr 1 till denna paragraf angivas tillhöra
samma malmfält. Bolagen äga dock icke under sagda tidsperiod begagna
sig av denna nyttjanderätt i vidare mån än här nedan i detta
kontrakt bestämmes.

'' § 2.

l:o. Bolagen äga inom ifrågavarande malmfält för varje år bryta
och tillgodogöra sig trehundrafemtiotusen (350,000) ton järnmalm. Skulle
bolagen något år icke bryta och bortfrakta den medgivna kvantiteten,
äga bolagen under de följande åren av kontraktstiden tillgodogöra sig
den sålunda icke brutna och bortfraktade kvantiteten.

2:o. Den brutna malmen fördelas mellan bolagen sålunda, att all
vid brytningen fallande malm med högst 0.015 procent fosfor tillkommer
Norrbottens järnverks aktiebolag och all malm med högre fosforhalt trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund. Den malm, som tillfaller Norrbottens
järnverks aktiebolag må endast användas för järn- och ståltillverkning
inom landet; den trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
tillfallande malmen må exporteras.

§ 3.

Norrbottens järnverks aktiebolag utfäster sig att till tackjärnstillverkare,
som därom hos bolaget gör ansökning senast den 1 juli 1919,
till nämnda bolags självkostnadspris avstå för varje år så stor del av hela den
malmkvantitet, Norrbottens järnverks aktiebolag på grund av detta kontrakt
bekommer, som å varje särskild sökande belöper efter förhållandet
emellan å ena sidan hans egen tillverkning av tackjärn, avsett för ståltillverkning
inom landet, och å andra sidan samtliga sökandes jämte
Norrbottens järnverks aktiebolags sammanlagda tillverkning av sådant
tackjärn ifrågavarande år. Anmälan om dylikt malmbehov skall för
varje nästföljande år göras till Norrbottens järnverks aktiebolag senast
den 1 oktober året före det år, anmälan avser.

3

Riksdagens skrivelse Nr 433.

Den malm, Norrbottens järnverks aktiebolag sålunda avstår, må
icke utan detta bolags medgivande användas för annat ändamål än
framställning av tackjärn för ståltillverkning inom landet. Exporteras
utan sådant medgivande tackjärn, framställt av malm, som Norrbottens
järnverks aktiebolag avstått, har den tillverkare, som erhållit
ifrågavarande malmparti, för framtiden förverkat sin rätt till malm
enligt denna paragraf.

§ 4.

För nyttj anderätten erlägga bolagen till staten eu royalty, som
utgår med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor för varje år under
åren 1919—1937 samt därutöver för varje ton för bolagens räkning
bruten och bortfraktad malm

i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma
Norrbottens järnverks aktiebolag, två kronor per ton; samt

i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, för under åren 1919—1927
bortfraktad malm två kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad
malm tre kronor per ton; ägande dock bolaget under år 1927
påkalla prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten
å försäljningen av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att
uppgå till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver
ovannämnda en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor
skall utgå för varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre
än hälften av den beräknade vinsten, dock till lägst två kronor per ton;
och må vid beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn icke tagas till några
av trafikaktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder, vilka kunna
antagas hava på ett eller annat sätt tjänat det syfte, att bolagets vinst
därigenom skulle kunna beräknas till lägre belopp än eljest kommit
att ske.

Ovan omförmälda skiljemän utses på sätt finnes stadgat i 28 §
av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag, - aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan. Den granskning
av trafikaktiebolagets räkenskaper, som kan erfordras för skiljedomen,
må dock icke utövas av annan än statens ombud i trafikaktiebolagets
styrelse eller statens revisor i sistnämnda bolag.

Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott
den 31 december varje år; första gången således den 31 december 1918.

4

Riksdagens skrivelse Nr 433.

För återstoden skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje
år för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens ungefärliga
beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna
i § 2 av detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen
av likviden äga rum senast den 1 juni påföljande år.

§ 5.

Frånsett den kvantitet, som omförmäles i § 2, åligger det bolagen
att årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden, ökad med
10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka staten
överlåter sin rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavara av olika
malmsorter i samma proportion, som faller vid årets brytning i dess
helhet.

Rörande bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf skall
gälla följande:

a) Bolagens leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen

(50.000) ton.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolagen, oberoende
av tiden för rekvisitionen, äro skyldiga att leverera intill tjugutusen

(20.000) ton sammanlagt om året, men i övrigt icke äro skyldiga att
leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller
genom rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen
(50,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år
före det år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke
förrän två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för
arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och
övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å
anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagens räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavara bruten malm.

e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens revisor i trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av honom i
samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt biträde.

5

Riksdagens skrivelse Nr 433.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller
annan driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning
i bolagens brytningsförmåga, upphör bolagens leveransskyldighet enligt
denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar
inskränkning i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i
leveransen i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i
förhållande till bolagens samtliga avtalade leveranser från Luossavara
ifrågavarande år.

§ 6.

Bolagen förbinda sig att sörja för eu i allo rationell malmbrytning
samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga
erforderliga kostnader.

Under förutsättning att inom Luossavara till 200 meters allmän
avvägning under Kirunavaras nollpunkt kunna uttagas nio millioner
(9,000,000) ton direkt användbar malm, förbinda sig bolagen, att icke
utsträcka brytningen till större djup. Skulle icke tillräcklig malmkvantitet*
finnas över denna nivå, skall fastställandet av den vidare utsträckningen
mot djupet bliva föremål för särskild underhandling mellan
staten och bolagen. Denna bestämmelse må dock icke utgöra hinder
för bolagen att på lägre nivå än 200 meters allmän avvägning under
Kirunavaras nollpunkt anlägga utfartsorter eller schakt.

§ i I

sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda
arrendekontrakt för åren 1919 —1937 till bolagen nyttjanderätten
till det område vid Luossavara, som å en i kontrakt den 9 september
1899 mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag åberopad karta betecknats med litt. B, emot arrende utgående
med enahanda belopp per kvadratkilometer, som för den enligt kontrakt
mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåtna marken
vid Kirunavara och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt äro
stadgade.

§ 8.

Staten tillförsäkrar bolagen rätt att under perioden 1919—1937
årligen frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen trehundrafemtiotusen

6

Riksdagens skrivelse Nr 433.

(350,000) ton malm. Den del härav, som bolagen under något eller
några år icke hunnit utfrakta, må senare, såvitt för järnvägen är möjligt,
utfraktas, dock ej efter 1937 års slut.

För den del av här ifrågavarande malm, som för trafikaktiebolagets
Grängesberg—Oxelösund räkning kommer att under avtalstiden
transporteras från Kiruna till Riksgränsen resp. Svartön för att skeppas,
skall fraktavgiften utgå med 3.2 1 kronor per ton till Riksgränsen och
4.17 kronor till Svartön, med iakttagande i tillämpliga delar av de transportvillkor
och transportbestämmelser, som finnas angivna i 1907 års
kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, med den inskränkning, som framgår
av § 2 sista stycket av 1913 års kontrakt mellan svenska staten och
nyssnämnda bolag.

För nyssnämnda malmtransporter skola sålunda gälla enahanda garantibestämmelser,
som finnas angivna i § 14 mom. l:o och 2:o i 1907
års kontrakt, varvid skall iakttagas, att garantibeloppet skall fördelas på
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag i förhållande till för vartdera bolagets räkning framförda
tonkilometer malm å dels sträckan Gellivare—Riksgränsen, dels sträckan
Gellivare (Malmberget)—Svartön. Därest § 14 av 1907 års kontrakt på
grund av sådan statsinlösen, varom stadgas i § 9 av samma kontrakt,
upphör att gälla, kan trafikaktiebolaget därefter icke förpliktas att för
visst år erlägga större belopp, än som, inberäknat stadgade fraktavgifter,
betäcker de föränderliga kostnaderna för trafikaktiebolagets malmtransporter
samt en sådan andel av de fasta kostnaderna, som framkommer,
om — med tillämpning i övrigt av garantibestämmelserna i §
14 av 1907 års kontrakt — det verkliga antalet under året utförda
malmtonkilometer för trafikaktiebolagets räkning å respektive bandelar
ställes i förhållande till antalet för Luossavara-Kiirunavara aktiebolags
räkning utförda malmtonkilometer i medeltal per år under de fem sista
åren innan statsinlösen ägt rum. Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt
här ifrågavarande bestämmelser skola upphöra endast för den tid ett
fullständigt avbrott i nu ifrågavarande malmtransport å vederbörande
järnvägslinje nödvändigtvis måst äga rum till följd av krig eller blockad.

Staten medgiver att, i den män vagnar för transporten mellan
upplag å Svartön och lastande fartyg behövas för trafikaktiebolagets
Grängesberg—Oxelösund här ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må
i mån av tillgång tillhandahållas av statens järnvägar, dock att, därest
statens järnvägar måste för såväl nyssberörda malm som Luossavaara -

7

Riksdagens skrivelse Nr 433.

Kiirunavaara aktiebolags malm tillhandahålla mera än 150 vagnar per
dag, en avgift av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn skall erläggas.

För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens
järnverks aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande
fraktavgifter, för så vitt icke Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen annorlunda
medgiver.

§ »•

Därest detta avtal icke förlänges vid 1937 års utgång, åligger det
staten att till bolagen erlägga lösen för alla av bolagen bekostade, för
gruvornas tillgodogörande och administrerande anordnade anstalter,
byggnader — dock ej bostadsbyggnader — och annat likasom maskiner,
redskap och material. Lösesumman skall bestämmas och erläggas på
sätt i § 6 mom. 4 av omförmälda 1907 års kontrakt bestämmes.

§ io.

Med ändring av bestämmelserna i § 22 av 1907 års kontrakt
mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, å andra sidan, samt i kungl. brevet till kommerskollegium
den 14 september 1917, skall beträffande exporten av malm från
de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg gälla
följande:

l:o. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgives rätt att
från de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg
under åren 1919—1937 exportera utöver de enligt 1907 års
kontrakt och nämnda kungl. brev medgivna kvantiteterna ytterligare
350,000 ton årligen, i den mån staten ej begagnar sig av den staten
enligt 2:o) här nedan tillkommande rätt. Skulle bolaget något år icke
exportera den medgivna kvantiteten, äger bolaget under de följande
åren exportera den återstående kvantiteten. Likaledes äger bolaget efter
år 1918 exportera de kvantiteter, bolaget genom ovannämnda kungl.
brev medgivits rätt att exportera under åren 1917 och 1918, men som
bolaget intill 1918 års slut icke hunnit exportera.

2:o. Å andra sidan förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund att, därest staten så önskar, under åren 1919—1937 tillhandahålla
staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin

8

Riksdagens skrivelse Nr 433.

rättighet, i mom. l:o omhandlade 350,000 ton malm för järn- eller
ståltillverkning inom landet.

Beträffande denna leveransskyldighet skola gälla följande bestämmelser: a)

Malmen skall levereras banvagn Grängesberg till pris motsvarande
självkostnaden.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att trafikaktiebolaget,
oberoende av tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera
intill femtiotusen (50,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt
icke är skyldigt att leverera med mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller
genom rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen
(100,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två
år före det år, då leverans skall äga rum.

c) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för
arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och
övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å
anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper
beräknas för annan under året i Grängesberg bruten malm.

d) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens revisor i trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av
honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt biträde.

e) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för
järn- eller ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan
förefintligt sådant företag.

f) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarebrist eller
annan driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning
i bolagets brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt
denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar
inskränkning i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning
i leveransen i vidare mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i
förhållande till trafikbolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg
ifrågavarande år.

3:o. Utöver den ersättning motsvarande självkostnaden, varom
stadgas i nästföregående moment, skall staten från och med det år,
då rätten till malmleverans från Grängesbergsfältet av staten begagnas,

9

Riksdagens skrivelse Nr 433.

avstå från royalty i Luossavara till belopp motsvarande tre kronor per
ton levererad Grängesbergsmalm, med iakttagande att överskott i royalty
från ett år skall gå i avräkning för följande år. Finnes vid 1937 års
slut, att staten från Grängesbergs fältet erhållit mera malm än som
från och med ovannämnda utgångsår av bolagen brutits och bortfraktats
från Luossavara, skall staten för överskottet betala ett tillägg av 10
procent av självkostnadspriset, beräknat efter medeltalet för hela nämnda
brytningsperiod.

Reglering av denna ersättning skall ske senast den 1 juni året
efter det då leveransen av Grängesbergsmalm äger rum, varvid, i den
mån bolagen erlagt royaltyn före regleringsdagen, staten skall återbära
så stor del därav, som erfordras för ifrågavarande reglering.

§ 11-

Bolagen förbinda sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala
den dem tillkommande royalty, som skall erläggas för den malm,
bolagen enligt § 2 härovan bryta och bortfrakta.

§ 12-

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar bolagen
komma att anställa rörande malmtillgången i Luossavara, ävensom att
själv låta anställa sådana undersökningar i den mån det kan ske utan
att arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§ 13-

Vad i § 18 av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena,
samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält
och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är
stadgat, skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,
som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund genom detta
kontrakt äger rätt att bryta.

§ 14.

För de förpliktelser i förhållande till staten, av vad slag det vara
må, som på grund av detta avtal åligga vare sig trafikaktiebolaget eller
Norrbottens järnverks aktiebolag eller båda tillsammans, svara bolagen
en för båda och båda för en, därest ej förpliktelsen i detta avtal
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 159 höft. (Nr 433.) 2

10 Riksdagens skrivelse Nr 433.

uttryckligen angives påvila enbart trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund.

§ 15-

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgiver, att till säkerhet
för alla dess enligt detta avtal åtagna förbindelser de i § 21 mom. 1
av 1907 års meranämnda kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

§ 16-

Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta kontrakt,
skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 av 1907 års
kontrakt finnes stadgat.

Till avtalet är fogat följande godkännande av Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag godkänner för sin del ovanstående
överenskommelse; och förklarar bolaget, att den i 9 § av 1907
års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angivna beräkning för fastställande
av i samma § omförmäld lösesumma ej må kunna i något
avseende till bolagets förmån påverkas genom avslutandet av ovanstående
överenskommelse eller av densamma härledda avtal.

Biksdaaens skrivelse Nr 433.

11

Bilaga nr 1 till § 1 i kontraktet.

Förteckning

över

Utmål och inmutningar

Luossavara malmtält.

Aron

Rektorn

Utmål:

Malakias

Hyginus

Gylfe

Olof

Dorotea

Arkadius

Odin

Bengt

Ansgarius

Simeon

Thor

Minerva

Yalerius

Enok

Balder

Sigfrid

Gabriella

Abel

Heimdall

Eukarius

Agneta

Seth

Ivar

Appolonia

Priska

Halvard

Ragnar

Agabus

Felix

Joakim

Julia

Summa

33 stycken utmål.

Inmutningar:

Kronprinsen Björnen Löjtnanten

Summa 3 stycken inmutningar.

12

Riksdagens skrivelse Nr 433.

Tilläggsavtalet till 1907, 1908 och 1913 års avtal lyder sålunda:
Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, är träffat följande tilläggsavtal till de
mellan samma parter åren 1907, 1908 och 1913 ingångna avtal.

§ L

Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal
med svenska staten ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående
krig, men som under denna tid icke bliva bortfraktade. Dessa
kvantiteter kallas bär nedan »utfallna kvantiteter». Avtalet omfattar icke
varpmalm och därav utvunnen produkt, s. k. övermalm.

Krigsperioden räknas från den 1 augusti 1914 till den tidpunkt,
då krigstillståndet mellan England och Tyskland avslutats genom slutgiltigt
inställande av fientligheterna; dock att, därest krigstillståndet
fortfar mellan andra i pågående krig deltagande stater samt i följd
härav malmexporten väsentligt förhindras, krigsperioden skall anses
räcka till dess detta hinder bortfallit.

I bilagda tablå (bil. A) angivas de kvantiteter järnmalm, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag ägt och äger bortfrakta under åren 1914
—1932.

§ 2.

Därest svenska staten år 1932 begagnar sig av sin i § 9 av 1907
års avtal omförmälda rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller
aktiebolaget Gellivare malmfält, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
till denna tid icke hunnit, utöver de i bifogade tablå för varje särskilt
år efter krigsperioden upptagna kvantiteterna, bortfrakta de under krigsperioden
utfallna kvantiteterna, skall med avseende å sistnämnda kvantiteter
gälla följande:

l:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall till trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund under åren 1933—1942 leverera de utfallna,
vid 1932 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna.

2:o) Leveransen skall fullgöras fob. Narvik eller Luleå efter
trafikaktiebolagets val.

3:o) Malmen skall levereras till självkostnadspris, vari skall inräknas
royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, samt den royalty, vinstandel
eller utdelning å staten tillhöriga preferensaktier i Luossavaara -

13

Riksdagens skrivelse Nr 433.

Kiirunavaara aktiebolag, som på grund av 1907, 1908 och 1913 års
avtal skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det år, den
utfallit. Vid beräkning av självkostnadspriset äger Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag icke beräkna högre fraktkostnad än som skall utgå
enligt 1907 års avtal.

4:o) I självkostnaden skall i övrigt inräknas dels de direkta utläggen
för arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader
och övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amorteriog
och ränta å anläggningskostnaderna. Denna del av självkostnaden må
icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper beräknas för annan
under året i Kirunavara resp. Gellivare bruten malm.

5:o) De utfallna kvantiteterna skola fördelas lika på varje av åren
1933—1942, dock att om av de utfallna kvantiteterna vid 1932 års slut
icke återstå 5,000,000 ton, leveransen skall fullgöras de första åren av
nämnda tioårsperiod, med minst 500,000 ton och högst 1,000,000 ton
per år. Årsleveranserna skola fördelas med största möjliga jämnhet på
årets olika skeppningsmånader.

6:o) De utfallna kvantiteterna skola beräknas för varje år för sig
fördelade i olika malmkvaliteter i samma proportion som de under året
exporterade kvantiteterna. Vid krigets slut skall Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag snarast möjligt uppgiva de kvantiteter, som utfallit
under kriget, fördelade i olika malmkvaliteter eftersom nyss har sagts,
och skall här ovan omförmälda malmleverans så vitt möjligt fullgöras i
samma kvaliteter, som beräknas hava utfallit.

§ 3.

Begagnar svenska staten sig icke år 1932 av sin i § 2 här ovan
omförmälda lösningsrätt och har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta de utfallna kvantiteterna,
skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
under åren 1938—1942 leverera de utfallna, vid 1937
års slut ännu icke bortfraktade kvantiteterna med en femtedel årligen,
i den ordning och på de villkor, varom förmäles i § 2 här ovan.

§ 4.

Därest någon del av de utfallna kvantiteterna blivit bortfraktade
efter 1927 års utgång, skall staten likväl icke på grund härav åtnjuta
större inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, än om bortfrakten
ägt rum det år, kvantiteterna utfallit.

14

Riksdagens skrivelse Nr 433.

Bil. A.

Tablå

över utfraktningen å järnvägen Riksgränsen—Svartön för åren 1914—
1932 av den malm, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt 1907r
1908 och 1913 års kontrakt äger exportera (i tusen ton):

År........................... 1914 1915 1916 1917 1918 1919

Totalkvantitet...... 4,600 4,738 5,050 5,350 5,675 5,975

År........................... 1920 1921 1922 1923 1924 1925/32

Totalkvantitet ..6,205 6,290 6,305 6,310 6,360 6,420

Av den i ärendet förebragta utredningen har riksdagen bibringats
den övertygelsen, att tidpunkten nu är inne för tillgodogörandet av
malmtillgångarna inom Luossavara ävensom att en förlängning av den
nuvarande malmbrytningen i Grängesberg bör medgivas. Riksdagen,
som icke velat motsätta sig den i ärendet preliminärt träffade överenskommelsen,
har emellertid, då man för närvarande icke kan för en längre
framtid överblicka den svenska järnhanteringens behov av malm från
Luossavara och Grängesberg, kunnat biträda förslaget endast under den
förutsättning, att giltighetstiden för avtalet begränsas till åren 1919—1930.
Då det emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att kunna
anlägga ett järnverk i sydliga Sverige, kan tänkas uppstå behov av att
jämväl efter 1930 erhålla malm från Grängesberg, bör enligt riksdagens
uppfattning bolagen förbinda sig att, om sådant från statens sida skulle
påfordras, medgiva förlängning av avtalet för tiden till och med 1937
års utgång.

Mot tilläggsavtalet till 1907, 1908 och 1913 års överenskommelser
om malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält, har
riksdagen icke funnit skäl till erinran.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen dels bemyndigat Eders
Kungl. Maj: t att å statens vägnar träffa överenskommelse med trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag
om brytning och bortfraktning av malm från Luossavara och
Grängesbergs malmfält i enlighet med vid propositionen fogat förslag,
dock med iakttagande av de ändringar, riksdagen ovan avgivit; dels ock

15

Riksdagens skrivelse Nr 433.

bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar träffa överenskommelse
med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare
malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, utgörande tillläggsavtal
till 1907, 1908 och 1913 års avtal om malmbrytning inom
Kirunavara och Gellivare malmfält i enlighet med det vid propositionen
fogade förslag.

Stockholm den 19 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Tillbaka till dokumentetTill toppen