Riksdagens skrivelse Nr 356 (Riksdagsskrivelse 1928:356)

Riksdagens skrivelse Nr 356.

Nr 356.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1928.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående statsbidrag till kommunala flickskolor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 155 och memorial nr 185.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,
punkt 157, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående
upprättande av kommunala flickskolor m. m., i riksstaten under
åttonde huvudtiteln beräkna dels till statsbidrag till kommunala flickskolor
ett ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronor, dels ock till tillfällig
löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala flickskolor ett extra
förslagsanslag av 8,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i eu den 24 februari 1928 till riksdagen
avlåten proposition nr 116, under åberopande av propositionen bilagt
statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen

A. ej mindre i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppföra ett ordinarie
förslaganslag å 50,000 kronor till statsbidrag till kommunala flickskolor,

än även i fråga om användandet av nämnda anslag

dels godkänna följande allmänna förutsättningar för åtnjutande av
statsbidrag från anslaget:

1. Kommunal flickskola skall vara upprättad och underhållen av skolområde,
bestående av ett eller flera skoldistrikt, eller, efter Eders Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 14 sand. Nr 356.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

Maj:ts beprövande, av annan kommunal samfällighet eller förening av
flera sådana, samt hava till ändamål att bereda kvinnliga lärjungar tillfälle
att inhämta ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med
hänsyn tagen till den kvinnliga ungdomens egenart och därvid tillika i
större eller mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet,
särskilt inom hemmets område.

2. Varje kommunal flickskola skall vara anordnad med såväl sjuårig
som sexårig lärokurs, varvid i fråga om gemensam eller skild undervisning
av de båda lärokurserna skola i huvudsak tillämpas de grunder, som
departementschefen i statsrådsprotokollet angivit. Den sjuåriga lärokursen
skall med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i
dess första klass, vara grundad på genomgången fjärde klass i någon av
folkskolans huvudformer, och den sexåriga lärokursen skall med avseende
på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i dess lägsta klass, vara
grundad på genomgången högsta klass av sex- eller sjuårig folkskola, anordnad
enligt någon av sådan skolas huvudformer, eller ock på sjätte klassen
av sjuårig dylik skola, därest lärokursen i sådan skolas sex lägsta
klasser kan enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör anses
motsvara lärokursen i sexårig folkskola av nyss angivna former.

3. Vid kommunal flickskola skall, i huvudsaklig enlighet med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet angivit, träffas särskilda anordningar
i syfte att för de lärjungar vid skolan, som hava för avsikt att
övergå till första ringen av fyraårigt eller treårigt gymnasium, underlätta
dylik övergång.

4. Inom de två högsta klasserna av kommunal flickskola skall undervisningen,
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som departementschefen
i statsrådsprotokollet uppdragit, anordnas antingen på både
en teoretisk och en praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer.

5. Kommunal flickskola skall, vare sig den omfattar både en teoretisk
och en praktisk linje eller enbart en av dessa linjer och oavsett om skolans
båda lärokurser åtnjuta gemensam eller skild undervisning, hava sammanlagt
minst 70 lärjungar.

6. Kommunal flickskola skall stå under skolöverstyrelsens inseende.

7. Varje årsklass skall i de teoretiska undervisningsämnena åtnjuta från
föregående och efterföljande årsklass skild undervisning.

8. Vid varje skola skall minst halva antalet av de ordinarie lärarna utgöras
av kvinnor.

9. Läsåret skall omfatta trettioåtta veckor, tid för inträdes- och flyttningsprövningar,
för påsk- och pingstferier samt för tillfälliga lovdagar
däri inräknad.

10. Skolområdet skall för undervisningen tillhandahålla tjänliga och
tillräckliga lokaler samt erforderliga och lämpliga skolmöbler och nödig
undervisningsmateriell.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

11. Statsbidrag till kommunal flickskola må utgå endast under förutsättning
att Eders Kungl. Maj:t, med hänsyn tagen till inom skolområdet möjligen
redan befintlig kommunal mellanskola, högre folkskola, högre flickskola,
högre samskola eller kommunal flickskola, för vilka statsbidrag redan
utgår, eller ock allmänt läroverk med tillträde för kvinnliga lärjungar
å realskolans stadium, prövar inrättandet av kommunal flickskola med
av skolområdet föreslagen organisation vara för orten behövligt och
lämpligt.

12. Undervisningen i skolan skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall
på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i
skolans reglemente. Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa
lärjungar.

13. I övrigt skall kommunal flickskola vara organiserad och undervisningen
därstädes ordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits;

dels bestämma,

att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall åtnjuta följande
avlöningsförmåner:

rektor särskilt arvode av 1,200 kronor;

biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 300 kronor;

ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande
ersättning, icke understigande 500 kronor, 3,300 kronor, vartill
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor, att utgå efter
respektive 5, 10 och 15 år;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller
motsvarande ersättning, icke understigande 350 kronor, 2,800 kronor, vartill
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå
efter respektive 5, 10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring
arvode av 2,900 kronor;

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring
arvode av 2,600 kronor;

vikarierande rektor särskilt arvode av 600 kronor;

vikarie för biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 300 kronor;

manlig timlärare i teoretiskt undervisningsämne: 105 kronor för varje
veckotimme;

kvinnlig timlärare i teoretiskt undervisningsämne: 95 kronor för varje
veckotimme;

manlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med lek och idrott:
90 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med lek och idrott:
85 kronor för varje veckotimme;

4 Riksdagens skrivelse Nr 356.

timlärare i annat praktiskt undervisningsämne än teckning: 80 kronor
för varje veckotimme;

att i avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall i tillämpliga delar
gälla vad angående lärares vid kommunala mellanskolor uppflyttning i
högre lönegrad är stadgat;

dels förklara hinder för Eders Kungl. Maj:t icke möta att fastställa de
närmare villkor och utfärda de närmare bestämmelser, vilka, i anslutning
till vad departementschefen i statsrådsprotokollet anfört och i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende gäller för de
kommunala mellanskolorna, må för sagda avlöningsförmåners åtnjutande
böra stadgas, ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av
omförmälda villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga; dels

föreskriva, att ifråga om utgående av statsbidrag till kommunala
flickskolor skola, förutom vad angår själva organisationen och därmed
sammanhängande eller likartade spörsmål, gälla följande grunder:

Statsbidrag till fullständig kommunal flickskola, vilken av Eders Kungl.
Maj: t. blivit erkänd såsom sådan, utgår på följande sätt:

a) till skola med teoretisk och praktisk linje eller enhart teoretisk linje
med 20,400 kronor för år och till skola med enhart praktisk linje med
16,800 kronor för år;

samt därutöver:

h) till skola med fristående sexårig lärokurs med både teoretisk och
praktisk linje eller enbart teoretisk linje med 2,800 kronor för år för varje
årsklass i lärokursen, som i de teoretiska undervisningsämnena åtnjuter
från den sjuåriga lärokursen skild undervisning;

c) till skola med fristående sexårig lärokurs med enhart praktisk linje
med 2,800 kronor för år för var och en av de fyra lägsta årsklasserna i sådan
lärokurs samt med 1,400 kronor för år för var och en av de två högsta
årsklasserna i lärokursen, i båda fallen under förutsättning att ifrågakommande
klass i de teoretiska ämnena åtnjuter från den sjuåriga lärokursen
skild undervisning;

d) till parallellavdelning av årsklass inom den sjuåriga lärokursens fem
lägsta och inom den sexåriga lärokursens fyra lägsta klasser med 2,800
kronor för år, dock att sådant bidrag må utgå till högst så stort antal
parallella klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande därav, att
vid läsårets början minst 30 lärjungar komma på varje sådan avdelning
inom årsklassen, innan ny klassavdelning upprättas inom densamma;

e) till parallellavdelning av årsklass inom de två högsta klasserna, med
iakttagande av den i d) angivna begränsningen, med 2,800 kronor för år

Riksdagens skrivelse Nr 356.

för parallellavdelning inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor för
år för parallellavdelning inom den praktiska linjen;

f) till undervisning i praktiska undervisningsämnen utom teckning med
75 kronor för läsår och veckotimme, under villkor att vid läsårets början
vid undervisningen i dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp
inom viss klass icke understiger 5 samt att minst 15 lärjungar
komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp för ämnet upprättas.

Härförutom skola till varje kommunal flickskola utgå följande bidrag:

g) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 500 kronor;

h) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring; 300 kronor;

i) för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande befattningshavare
stadgade särskilda arvodet; för biträdande föreståndarinna: det
till henne utgående särskilda arvodet;

j) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstillägg;

k) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,
som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått,
erfordras till arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring
bos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Eders
Kungl. Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;

l) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig lärarbefattning men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt

m) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande av
smittofara av vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, det belopp,
som erfordras till arvode åt vikarien, dock icke för längre tid än
högst sex månader.

II.

Till skolområde, vilket enligt plan, som av Eders Kungl. Maj:t godkännes,
upprättar kommunal flickskola genom successivt uppbyggande med en eller
flera klasser av sådan skola, skall, under den tid, som erfordras för skolans
utbyggande till fullständig kommunal flickskola, och utan binder
därav att skolan icke omfattar sju årsklasser, statsbidrag, med tillämpning
i övrigt av de här ovan under I b)— m) stadgade grunder och med de
i fråga om de två högsta årsklasserna av praktisk linje där angivna undantag,
beräknas till 2,800 kronor för varje årsklass eller avdelning av
årsklass, under villkor:

a) att skolan i medeltal har minst 10 lärjungar i varje årsklass,

b) att skolan fortsättningsvis uppbygges år för år i oavbruten följd,

Riksdagens skrivelse Nr 356.

c) att vid skolan finnas lika många ordinarie lärare som antalet årsklasser
i skolan, dock att vid skola med enbart praktisk linje endast sex ordinarie
lärare behöva anställas och att av dem den sjätte läraren behöver
tillsättas först vid sjunde klassens upprättande, samt att rektor förordnas
vid den nya organisationens påbörjande, ävensom

d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i enlighet med de
för kommunal flickskola gällande föreskrifter.

III.

För utbekommande av statsbidrag enligt här ovan under I och II givna
stadganden böra hinder ej möta därav:

a) att ny skola, parallellavdelning eller lärartjänst, för vilken statsbidrag
kan utgå, först under kalenderåret inrättats eller under kalenderåret
upphört, i vilka fall skolan äger bekomma statsbidrag i förhållande
till den del av läsåret, undervisningen pågått, eller

b) att under kalenderåret statsunderstödd skola i vederbörlig ordning
ombildats till kommunal flickskola, i vilket fall statsbidrag skall utgå för
vardera skolan i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen
pågått enligt de för de särskilda skolarterna stadgade grunder, eller

c) att undervisningen enligt vederbörligt medgivande avkortats på
grund av rådande smittosam sjukdom bland människor eller husdjur, i
vilken händelse statsbidrag skall utgå med samma belopp, som om undervisningen
bedrivits i eljest bestämd omfattning, eller

d) att lärare till förekommande av smittofara av vederbörande myndighet
förbjudits att tjänstgöra, i vilken händelse statsbidrag, förutom till
vikaries avlönande, varom här ovan under I omförmäles, skall''utgå till
avlönande av den från tjänstgöring avstängde läraren med oavkortat belopp,
dock icke för längre tid än högst sex månader;

dels ock bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att i fråga om tillämpningen av
de under I—III angivna grunder utfärda de närmare föreskrifter, vilka, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
anfört, kunna befinnas erforderliga.

B. besluta,

att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall vara delaktig i statens
pensionsanstalt, med iakttagande i tillämpliga delar av vad angående
delaktighet i denna anstalt är stadgat i fråga om lärare vid kommunala
mellanskolor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
bestämmelser som på grund härav befinnas erforderliga; samt

att därest på grund av inrättandet av kommunal flickskola statsunderstödd
enskild högre flickskola på orten upphör med sin verksamhet och
på den grund vid den senare skolan anställd ämneslärarinna med full
tjänstgöring går*förlustig sin anställning, hon må, under förutsättning att
hon vid början av skolans avveckling uppnått en ålder av 50 år samt vun -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

nit sådan anställning, som nu angivits, vid statsunderstödd enskild läroanstalt
före den 1 mars 1928, intill dess hon fyller 60 år, av statsmedel åtnjuta
en årlig ersättning uppgående till två tredjedelar av den avlöning
hon i enlighet med gällande bestämmelser vid entledigandet åtnjöt från
skolan, tillfällig löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg
däri inheräknade, samt för tiden därefter en årlig pension till samma belopp,
som skulle tillkommit henne, därest hon intill uppnåendet av sistnämnda
ålder varit i tjänst vid statsunderstödd enskild flickskola; skolande
vad nu sagts äga tillämpning beträffande lärarinnor vid sådana
skolor, vilkas avveckling påbörjats inom tio år, räknat från den 1 januari
1929.

C. dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1928—
30 juni 1929 utgå till lärarpersonalen vid kommunala flickskolor med följande
belopp;

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt

till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp, som Eders
Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende för motsvarande
lärare vid kommunala mellanskolor nu gällande grunder bestämmer
;

dels ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1928—1929 ett extra förslagsanslag
av 8,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling föreliaft

dels två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:287 och
II; 459), i vilka motioner hemställts, bland annat att riksdagen måtte
under förutsättning av bifall till berörda proposition i övrigt besluta upprättande
av ordinarie befattningar även för lärare i övningsämnen och
praktiska ämnen vid de kommunala flickskolorna samt utfärdande av
kompetensbestämmelser för vid nämnda skolor anställda lärare i övningsämnen
och praktiska ämnen,

dels ock en inom riksdagen väckt motion (1:289), vari hemställts att
riksdagen måtte besluta, bland annat, 1) att, därest den kommunala flickskolan
godtages av riksdagen, det uttryckligen måtte i villkoren för statsunderstöd
fastslås att skolan skall stå öppen för lärjungar från landsbygden
på samma villkor som gälla i fråga om de allmänna läroverken samt
att om lärjungeavgifter skola upptagas, desamma skola utgå med samma
belopp för lärjunge, oberoende hemorten; 2) att kommunal flickskola för
att komma i åtnjutande av statsunderstöd skall i medeltal hava minst 15
lärjungar i varje årsklass.

Frågan om upprättandet av kommunala flickskolor har uppstått i samband
med spörsmålet om ordnandet av den högre flickundervisningen. I
sitt i ämnet avgivna utlåtande hade skolkommissionen tänkt sig, att staten

Riksdagens skrivelse Nr 356.

skulle i allra största utsträckning åtaga sig ansvaret för den kvinnliga
ungdomens högre skolbildning dels därigenom att de allmänna läroverken
skulle utom i vissa undantagsfall öppnas även för flickor, dels ock därigenom
att för flickor upprättades statliga läroanstalter, såväl gymnasier
och realskolor som rena flickskolor, de sistnämnda organiserade enligt
någon av de tre av kommissionen föreslagna typer, som benämndes A-, Boch
C-typen och av vilka A-typen avsåg en sexårig skola, byggd på folkskolans
sjätte klass, B-typen en från samrealskolans tredje klass utgrenad
treårig flickskollinje och C-typen en för flickor avsedd ettårig påbyggnad
på samrealskolans högsta klass.

I de utlåtanden, som avgåvos över skolkommissionens förslag, möttes detsamma
av åtskillig kritik, vilken riktades dels mot den föreslagna starka
inskränkningen i den privata skolverksamheten, dels mot den av kommissionen
förordade vidsträckta användningen av samundervisning. Det
framhölls därvid, att läroverkens öppnande för flickor medförde en olämplig
dragning från de för flickornas behov särskilt anpassade skolorna.
Från många håll påyrkade man, att de högre flickskolorna skulle fortfarande
få verka under i väsentliga delar oförändrade former, medan
det från andra håll förordades, att vid sidan av statsflickskolor skulle få
finnas såväl enskilda som kommunala flickskolor.

Tanken på ett kommunalt flickskoleväsen upptogs sedermera av skolöverstyrelsen
i dess utlåtande över skolkommissionens betänkande. I det
statsrådsprotokoll, som åtföljde Eders Kungl. Majrts till 1927 års riksdag
framlagda proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet
m. m. berörde föredragande departementschefen även denna fråga. Departementschefen
anförde därvid:

»Förslaget syntes mig ur flera synpunkter värt att tagas i övervägande.
Dess realiserande skulle onekligen undanröja vissa olägenheter, som vore
förbundna med den nuvarande 1''lickskolorganisationen. Jag fann uppslaget
hava. det värde, att en ytterligare utredning i frågan borde äga rum.

Då emellertid förslag i detta avseende blivit framställt, ansåg jag
mig böra påpeka, att om en organisation med kommunala flickskolor
komme till stånd, densamma i stor utsträckning måste bliva överensstämmande
med de kommunala mellanskolornas. Ifrågavarande skolor
borde alltså bygga på genomgången sexårig folkskola, och kommunen
skulle ansvara för skolans bestånd samt besluta om dess ekonomiska
förhållanden. I fråga om lärarpersonalens anställning, avlöningsförmåner
m. m. borde i huvudsak gälla vad i sådant hänseende vore stadgat för
kommunal mellanskola, varvid dock borde övervägas, huruvida ej särskilda
bestämmelser för tryggande av ett visst antal kvinnliga lärare vore
erforderliga. För inträde i skolan skulle som antytts förutsättas kunskaper,
motsvarande dem, som inhämtades i någon av folkskolans huvudformer.
Skolan borde omfatta fem eller sex årsklasser, och statsbidrag borde

Riksdagens skrivelse Nr 356.

utgå med samma belopp och efter i huvudsak samma grunder som nu
gällde i fråga om kommunal mellanskola.»

Vid behandlingen av förenämnda förslag angående omorganisation av
det högre skolväsendet m. m. väcktes inom båda kamrarna två likalydande
motioner (I: 254 och II: 417), i vilka frågan om upprättande av kommunala
flickskolor ånyo bragtes på tal.

Motionärerna påpekade, att de ansåge sig icke böra ifrågasätta, att staten
upprättade läroanstalter av samma typ som den nuvarande privata
flickskolan. Däremot syntes det under vissa betingelser lämpligt, att staten
lämnade sin medverkan till att offentliga läroanstalter med väsentligen
samma bildningsmål komme till stånd. Den ändamålsenligaste formen
härför vore den i propositionen om det högre skolväsendets omorganisation
anvisade, ekonomisk samverkan mellan stat och kommun vid anordnande
av kommunala flickskolor. I väsentlig anslutning till den principiella
ståndpunkt departementschefen intagit till denna fråga syntes
dylik läroanstalt kunna organiseras såsom en femårig skola, byggande på
den sexklassiga folkskolans sjätte klass. Med hänsyn till vad under utredningsarbetet
framkommit kunde en så organiserad flickskola väntas
leda fram till i huvudsak det bildningsmål, som realskolan avsåge att bibringa,
och den nuvarande flickskolan tillkommande friheten från avgångsexamen
kunde upprätthållas. Därest den privata flickskolan efter
hand ersattes med läroanstalter av denna typ, skulle tre var för sig betydelsefulla
förmåner uppnås. Bottenskoleprincipen skulle kunna vinna
tillämpning även på detta undervisningsområde. Vidare skulle terminsavgifterna
komma att bortfalla eller i varje fall avsevärt begränsas. Och
slutligen skulle lärarpersonalen erhålla en rättsligt tryggad ställning.

En granskning av de författningsbestämmelser, fortforo motionärerna,
som nu gällde i fråga om den kommunala mellanskolan, gåve vid handen,
att desamma i all huvudsak kunde tillämpas även på den kommunala
flickskolan. De enda punkter, där avvikelse borde ske, vore följande. Biträdande
föreståndarinna syntes icke erforderlig i det fall, att rektorsbefattningen
hade kvinnlig innehavare. Då skolan skulle omfatta fem årsklasser,
syntes minimiantalet lärjungar böra fastställas till 40 mot mellanskolans
32 och av samma anledning statsbidraget utgå med 14,000 kronor
(mellanskolan 11,200 kronor). Jämväl syntes det skäligt, att det särskilda
understödet till undervisning i huslig ekonomi kunde utgå med
1,000 kronor för år (mellanskolan 600 kronor).

Å andra sidan, påpekade motionärerna, borde icke lämnas alldeles obegränsad
rätt att anordna skolor av här ifrågavarande typ. Redan i fråga
om den kommunala mellanskolan vore för närvarande stadgat, att om en
eller flera kommunala mellanskolor funnes inom ett skolområde, det skulle
bero av Eders Kungl. Maj:ts avgörande, huruvida statsunderstöd finge utgå
till flera sådana skolor inom området. Då det gällde upprättande av kom -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

munal flickskola, bleve det nödvändigt att beakta förefintliga utbildningsmöjligheter
dels inom ortens allmänna statsläroverk, dels inom eventuellt
redan existerande kommunala mellanskolor. Och understödjandet av kommunal
flickskola borde städse förbindas med en motsvarande begränsning
i de statsunderstödda flickskolornas antal inom vederbörande stad. I motsatt
fall skulle uppenbarligen det allmännas utgifter för här förevarande
undervisningsändamål löpa risk att över hövan växa.

Motionärerna hemställde, att anslag för understöd åt kommunala flickskolor
måtte upptagas i riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Vid samma riksdag väcktes jämväl inom första kammaren en motion
(nr 252), med vilken en inom andra kammaren väckt motion (nr 399) överensstämde
i avseende på innebörden, vilka motioner väl ej direkt avsågo
den kommunala flickskolan men vilka på grund av i dem gjorda uttalanden
i viss mån beröra denna skolas ställning i skolsystemet.

I den förstnämnda motionen yrkades — med utgångspunkt från det i
nyssberörda proposition framlagda förslaget om upprättande av högre
läroverk för flickor, omfattande realskola och gymnasium — att högre
läroverk för flickor i första hand måtte omfatta en högre flickskola, så
nära som möjligt överensstämmande med de nuvarande högre flickskolorna,
och ett därmed förbundet gymnasium samt därjämte, där skäl därtill
förelåge, en realskola, ävensom att de högre läroverk, som komme att
av staten upprättas, skulle anknyta till folkskolan på samma sätt som de
allmänna läroverken, vare sig den treåriga eller den fyraåriga grundskolan
komme till användning.

Den inom andra kammaren väckta motionen påyrkade skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan om nytt förslag till nästkommande års riksdag
med samma innebörd som i förstberörda motion angivits.

I den skrivelse, varmed riksdagen för Kungl. Maj:t anmälde sina beslut
i anledning av förutnämnda proposition, berörde riksdagen först de
yrkanden, som gjorts i nämnda motioner, och yttrade därom följande.

Även om riksdagen funne vissa skäl tala för inrättande vid flickläroverken
av särskilda linjer, som i avseende å undervisningens allmänna
planläggning och inriktning närmast överensstämde med den nuvarande
högre flickskolan, hade detta spörsmål kommit i ett väsentligt förändrat
läge genom det förslag om inrättande av särskilda kommunala flickskolor,
som underställts riksdagens omprövning. Vid bedömandet av nu föreliggande
spörsmål syntes man knappast kunna underlåta att taga hänsyn
till dess reella sammanhang med frågan om anordnandet av ett kommunalt
flickskoleväsen, och riksdagen förutsatte därför, att motionerna i
nu avhandlade hänseende komme under bedömande i samband med utarbetande
av det förslag till anordnande av kommunala flickskolor, om vars
framläggande för 1928 års riksdag riksdagen i det följande komme att

Riksdagens skrivelse Nr 356.

göra hemställan. Under sådana förhållanden ansåge sig riksdagen icke nu
höra bifalla motionerna i fråga.

Beträffande de motionsvis gjorda yrkandena om upprättande av kommunala
flickskolor yttrade riksdagen i huvudsak följande.

Riksdagen ansåge, att den kvinnliga ungdomens högre undervisning i
vida större utsträckning än för närvarande kunde äga rum i läroanstalter
av samskolenatur, men härav följde ingalunda, att riksdagen ansåge
ifrågavarande behov genom denna anordning vara i erforderlig mån tillgodosett.
Vid sidan av de studiemål, som realskol- och studentexamina
representerade, komme, säger riksdagen, säkerligen för flickornas vidkommande
även för framtiden att forthestå de mera allmänna bildningsmål,
som i vårt land av ålder företrätts av de högre flickskolorna. Hittills
hade den härpå inriktade undervisningen varit så gott som uteslutande
överlämnad åt privatläroverken. Riksdagen utginge ifrån att behovet
av särskilt för flickor avsedda läroanstalter komme att fortfarande
tillgodoses, utan att staten övertoge hela kostnaden härför.

Det kunde emellertid enligt riksdagens mening icke bestridas, att vissa
betydande olägenheter vore förbundna med den hittills förefintliga ordningen
i avseende på den speciella flickundervisningen. Departementschefen
hade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet pekat på detta förhållande
och jämväl angivit en anordning, som skulle i väsentlig mån undanröja
ifrågavarande olägenheter, nämligen inrättandet av kommunala flickskolor
— en tanke, som ju upptagits även i de förut omnämnda motionerna.

Riksdagen funne de sålunda framkomna förslagen synnerligen beaktansvärda.
Särskilda fördelar ansåge riksdagen den kommunala flickskolan
erbjuda därutinnan, att densamma skulle väsentligt medverka till
ett nedbringande av kostnaderna för den kvinnliga ungdomens utbildning
och därigenom bidraga att göra nämnda skolform tillgänglig även för
flickor ur ekonomiskt svagare hem.

Mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den
kommunala flickskolans organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen
som av motionärerna, hade riksdagen intet att erinra.
Härvid ville riksdagen emellertid framhålla, att, i anslutning till vad
riksdagen beslutit beträffande kommunala mellanskolor, såsom villkor för
utgående av statsbidrag till kommunal flickskola borde stadgas, att lärjungantalet
i skolan skulle uppgå till minst 10 i medeltal för varje klass.
Riksdagen ansåge sig emellertid icke böra nu fatta definitivt beslut om
dylika läroanstalters inrättande och anslå medel för ändamålet. Däremot
syntes det riksdagen lämpligt att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa
om framläggande för 1928 års riksdag av förslag om inrättandet av kommunala
flickskolor.

I enlighet härmed beslöt riksdagen anhålla, bland annat, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes till 1928 års riksdag, med beaktande av de synpunkter riks -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

dagen anfört och efter verkställd utredning, framlägga förslag om inrättande
av kommunala flickskolor.

Med anledning härav anbefallde Eders Kungl. Maj:t vissa för ändamålet
tillkallade sakkunniga — de s. k. 1927 års skolsakkunniga — att till Eders
Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag om inrättandet av kommunala
flickskolor.

Efter det de sakkunniga sedermera avgivit sitt betänkande i ämnet, hava
över detsamma utlåtanden inhämtats av vederbörande myndigheter och
intresserade sammanslutningar.

På de sakkunnigas förslag bygger Eders Kungl. Maj:t den nu föreliggande
framställningen.

Vid granskning av Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen ansett sig
höra följa den uppdelning av ämnet, som departementschefen i statsrådsprotokollet
låtit komma till uttryck.

A. Yttre och inre organisation.

1. Den kommunala flickskolans mål.

De sakkunniga hava angivit den kommunala flickskolans ändamål vara
att bereda kvinnliga lärjungar, som genomgått folkskola, anordnad enligt
någon av denna skolas A- eller B-former och omfattande minst sexårig
lärokurs, eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att
inhämta ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn
tagen till den kvinnliga ungdomens egenart och att därvid tillika i större
eller mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet,
särskilt inom hemmets område.

Departementschefen erinrar, hurusom den högre flickskolan erbjöde den
kvinnliga ungdomen en efter dess anlag och studiehåg lämpad obruten studiegång,
vilken, på samma gång den gåve flickorna en god allmänbildning
som grundval för olika arbetsuppgifter ute i samhället, även tillgodosåge
kraven på deras utbildning för hemmets särskilda behov och vilken
i de olika skolklasserna lämpligt avpassas med hänsyn till deras fysiska
och psykiska utveckling.

Vidare framhåller departementschefen, att när riksdagen avsett, att den
kommunala flickskolan skulle hava till uppgift att tillvarataga den bildningstyp,
som den högre flickskolan hos oss av ålder företrätt, det uppenbarligen
vore fråga om upprättande av en skolform, som i väsentliga avseenden
hade ett annat mål än realskolan.

Skulle man verkligen lyckas åstadkomma en skolform, som utgåve
sig för att hava övertagit den hittillsvarande flickskolans uppgif -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

ter men vars huvudsakliga mål i verkligheten sammanfölle med realskolans,
då låge den faran nära, att en dylik skolform genom den förebildliga
betydelse, den lätteligen kunde få, komme att leda till den nuvarande flickskolans
försvinnande. Då departementschefen hölle före, att detta skulle
vara en bestämd förlust för vårt undervisningsväsen, hade han ansett det
vara av vikt att från början klargöra olikheten mellan den kommunala
flickskolans och realskolans mål.

Den formulering de sakkunniga givit åt den kommunala flickskolans
bildningsmål funne departementschefen riktig och lämplig.

Departementschefen anser sig alltså höra förorda, att under benämningen
kommunala flickskolor upprättas för flickor avsedda läroanstalter
med det allmänna bildningsmål, som i vårt land hittills företrätts av de
högre flickskolorna och med en organisation och ställning, för vilka han
i det följande säger sig vilja närmare redogöra.

Genom det beslut, som 1927 års riksdag fattat angående öppnandet för
flickor av de hittills endast för gossar avsedda allmänna läroverken, bär
den kvinnliga ungdomens behov av högre undervisning blivit från det
allmännas sida enligt riksdagens mening till fullo tillgodosett, i vad avser
denna ungdoms teoretiska utbildning till det studiemål, realskolexamen
och studentexamen representera. Riksdagen betonade emellertid 1927, att
för flickornas vidkommande även komme att för framtiden fortbestå de
mera allmänna bildningsmål, som i vårt land av ålder företrätts av de
privata högre flickskolorna. En organisation av den kommunala flickskolan,
vilken skulle hava i stort sett enahanda studiemål som de allmänna
statsläroverken eller som på ett eller annat sätt skulle förbereda flickorna
till inträde på en skolgång med detta mål, skulle enligt riksdagens
mening medföra på många orter en menlig dualism, föga ägnad att motsvara
de olika krav, man från det allmännas sida hör uppställa på den
kvinnliga ungdomens högre undervisning. Då departementschefen nu
hävdar önskvärdheten av att upprätthålla åtskillnaden mellan de allmänna
läroverkens studiemål — företrädda i realskole- och studentexamina
_ och det bildningsmål, som den privata högre flickskolan representerar,
anser sig riksdagen höra helt ansluta sig till denna åskådning.
Den kommunala flickskolans allmänna uppgift hör enligt riksdagens mening
vara att i den utsträckning, förhållandena medgiva, tillgodose den
speciella kvinnliga skolutbildning, som varit och är den privata högre
flickskolans huvuduppgift.

Då fråga nu föreligger om ett mera direkt stödjande från det allmännas
sida av en ny skolform för den kvinnliga ungdomens behov, vill riksdagen
vidare betona den fördel, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle vara
förenad med denna skolform i likhet med den privata högre flickskolan
därigenom, att densamma genom en långsammare och för flickorna mera

Riksdagens skrivelse Nr 356.

lämpad skolgång skulle giva dem såväl en god allmän bildning såsom
grundval för olika arbetsuppgifter i samhället som även en utbildning för
hemmets särskilda behov. Då det bör vara ett allmänt samhällsintresse
att stödja strävandena till underlättande av en dylik utbildningsväg för
den kvinnliga ungdomen och det föreliggande förslaget synes riksdagen i
möjligaste utsträckning taga sikte på detta mål, har riksdagen ansett sig
böra besluta upprättande av kommunala flickskolor i huvudsaklig överensstämmelse
med vad Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär och riksdagen
i det följande kommer att angiva.

2. Anknytning till folkskolan och antal klasser.

De skolsakkunniga hava föreslagit att kommunal flickskola skall utgöra
en överbyggnad till den egentliga folkskolan samt, efter Eders Kungl.
Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall, omfatta sex eller ock fem ettåriga
klasser.

Departementschefen erinrar till en början om sitt ovan återgivna anförande
till det statsrådsprotokoll, som åtföljde Eders Kungl. Maj:ts proposition
till 1927 års riksdag angående omorganisation av det högre skolväsendet
m. m. och framhåller, att han gjorde detta uttalande under förutsättning,
att den då ifrågavarande reformen komme att verkställas i huvudsak
efter av honom i samma anförande närmare angivna allmänna riktlinjer.
Nu hade emellertid denna fråga inträtt i ett nytt läge, sedan genom
riksdagens beslut väsentliga ändringar vidtagits i de av Eders Kungl.
Maj:t på hans tillstyrkande framlagda förslagen. Till dylika ändringar
hörde framför allt de av riksdagen beslutade anordningarna för flickors
tillträde till de allmänna läroverken, vare sig anordningarna avsåge vissa
redan förefintliga läroverks förändring till samläroverk eller inrättande
av helt nya för flickor avsedda allmänna läroverk. De beslut riksdagen
fattat i dessa avseenden komme att medföra — framhåller departementschefen
— att den såväl av Eders Kungl. Maj:t som av riksdagen hävdade,
för reformen grundläggande principen att å varje läroverksort tillfälle
i skälig utsträckning borde beredas till omedelbar övergång från folkskolans
sjätte klass till läroverket, komme, vad flickorna beträffar, att
under den närmaste tiden vinna tillämpning i en högst väsentligt vidgad
utsträckning. Ett system med dubbla anknytningsmöjligheter borde under
sådana förhållanden kunna tillämpas jämväl ifråga om den kommunala
flickskolan, utan att syftet med den beslutade reformen eller möjligheten
att uppnå detsamma i något hänseende rubbades. Departementschefen
tänkte sig då närmast att saken skulle kunna ordnas i stort sett på samma
sätt som vid åtskilliga allmänna läroverk, till vilka enligt riksdagsbeslutet
flickor skulle äga tillträde, nämligen så, att skolan skulle anknyta
icke blott till folkskolans högsta klass utan även till dess fjärde. Såsom

Riksdagens skrivelse Nr 356.

skäl för en dylik anordning hade med rätta framhållits, att det därigenom
skulle bliva väsentligen lättare för skolan att förverkliga den bildningstyp,
som den nuvarande flickskolan företrädde. Genom en anknytning till
folkskolans fjärde klass vunnes även den fördelen att studietiden, för närvarande
11 år (3 år i folkskola och 8 år i flickskola), icke skulle komma att
förlängas för de flickor, som från denna klass inträdde i flickskolan. Departementschefen
erinrade vidare om att enligt beslut av 1927 års riksdag
de privata högre flickskolorna skulle bygga lägst på folkskolans fjärde
klass.

Departementschefens förord för att en anknytning till folkskolans fjärde
klass anordnades jämväl vid de kommunala flickskolorna, skedde emellertid
under den bestämda förutsättningen, att vid varje sådan skulle tilllika
anordningar träffas, som möjliggjorde en omedelbar övergång till
skolan från avslutad folkskola.

I nära samband med frågan om den kommunala flickskolans anknytning
till folkskolan står — framhåller departementschefen vidare — frågan
om antalet klasser i skolan. I de yttranden över de sakkunnigas förslag,
i vilka påyrkats en anknytning även till folkskolans fjärde klass,
hade framhållits såsom en bestämd vinst av en dylik anknytning, att möjlighet
därigenom skulle vinnas att göra skolan sjuårig, en anordning som
ansåges i hög grad önskvärd, för att skolan skulle i fullt tillfredsställande
utsträckning kunna både i fråga om mål och arbetssätt motsvara den nuvarande
högre flickskolan. De sålunda framförda synpunkterna finner
departementschefen riktiga. En sexårig skola, byggd på fjärde folkskoleklassen,
skulle otvivelaktigt bliva en så svag skolform, att den icke kunde
övertaga den nuvarande högre flickskolans uppgifter.

Vad åter beträffar antalet klasser i den kommunala flickskolan, i de
fall då denna skola i sin första klass utginge från det kunskapsmått, som
fullständigt genomgången folkskola meddelade, hade de sakkunniga föreslagit
en alternativ anordning med sex eller fem klasser, varvid det skulle
ankomma på vederbörande kommunala myndighet att vid uppgörande av
förslag till reglemente för skolan avgöra, vilken av de båda organisationsformerna
som ansåges i det särskilda fallet önskvärd.

Då det nu gällde att åstadkomma en skolform, vars studiemål skulle
motsvara icke realskolans utan den nuvarande högre flickskolans, finner
departementschefen konsekvensen bjuda att helt övergiva tanken på upprättande
av den femklassiga skolan. Därmed skulle också hela organisationsfrågan
vinna i förenkling: i den mån skolan byggde på fyraårig
grundskola, bleve lärokursen sjuårig; i den mån den åter vilade på avslutad
folkskola, komme den att bliva sexårig.

Det hade anförts till förmån för en femklassig skola, att studietiden medelst
en sådan bleve förkortad med ett år. Men lika litet som man velat,

Riksdagens skrivelse Nr 356.

när det gällt det allmänna läroverket, tillgripa utvägen att genom en beskärning
av läroverket förkorta studietiden, enär sådant icke ansetts kunna
ske utan menliga följder för läroverkets arbetsresultat, lika litet ansåge
departementschefen, att man borde i fråga om flickskolan anlita en dylik
för uppnåendet av skolans syfte liinderlig utväg.

Det hade från visst håll uttalats den farhågan, att om flickskolan bleve
sexårig, den ringa tidsskillnaden i flickskolans och det allmänna läroverkets
studiegång skulle vålla vad man kallat »en osund sugning till studentexamen».
Mot detta kunde emellertid anmärkas att samma tidsskillnad —
ett år — redan länge existerat i den nuvarande åttaklassiga flickskolans
och det allmänna läroverkets lärogång utan att hava på något mera oroande
sätt föranlett de kvinnliga lärjungarna att föredraga gymnasievägen
framför flickskolevägen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser departementschefen, att
flickskolans anknytning till folkskolan bör ordnas på följande sätt:

3) Vid varje kommunal flickskola skall upprättas såväl sjuårig som
sexårig lärokurs. De båda lärokurserna skola upprättas antingen såsom
var för sig fristående eller såsom med varandra förenade.

2) Då lärokurserna anordnas såsom fristående, skall den sjuåriga lärokursens
lägsta klass anknyta till folkskolans fjärde klass och den sexåriga
kursens lägsta klass till den sexåriga folkskolans högsta. Då lärokurserna
äro förenade, skola lärjungar, som genomgått folkskolans fjärde klass,
kunna vinna inträde i den sjuåriga lärokursens första klass, samt lärjungar,
som genomgått folkskolans högsta klass, i andra klassen av samma
lärokurs, vilken klass således kommer att tillika utgöra den sexåriga lärokursens
lägsta klass.

3) De båda lärokurserna skola, om de äro fristående, i regel undervisas
var för sig; dock skola i vissa fall de båda kursernas lärjungar sammanföras
till gemensam undervisning.

4) Då de båda lärokurserna äro förenade, skola lärjungarna i regel åtnjuta
gemensam undervisning. Dock skall för de lärjungar, som från folkskolans
högsta klass vinna inträde i den sjuåriga lärokursens andra klass,
i viss utsträckning anordnas skild undervisning. Enär lärokurserna i den
sjuåriga flickskolans första klass, om man bortser från ämnet tyska, upptaga
det väsentliga av kursinnehållet för folkskolans femte och sjätte klasser,
synes den skilda undervisningen kunna inskränkas till nämnda ämne.
Denna undervisning, som skall förläggas till skolans ordinarie undervisningstid,
skall omfatta en lärokurs, motsvarande den kurs i ämnet, som
meddelas i de två första årsklasserna av den sjuåriga lärokursen.

5) Den sjuåriga och den sexåriga lärokursen skola upprättas såsom
förenade i alla de fall, då icke antalet lärjungar i den sjuåriga lärokursens
andra klass, med tillämpning av de för uppdelning av årsklass i paral -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

lellavdelningar gällande bestämmelser, under två läsår i följd gjort uppdelning
av sagda klass på två eller flera parallellavdelningar erforderlig.
I sistnämnda fall skola de båda lärokurserna från och med därpå följande
läsår och så länge förutsättningar härför äro för handen vara upprättade
såsom fristående.

Önskar skolområde i annan ordning än nu sagts vid sidan av den sjuåriga
lärokursen anordna fristående sexårig lärokurs, skall framställning
därom göras hos Eders Kungl. Maj:t, som i varje särskilt fall fattar beslut.

Riksdagen anser, att i 1927 års riksdags beslut inrymmes full likställdhet
mellan 4-årig och 6-årig folkskolekurs såsom grundval för den högre
skolan. Eders Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag utgår också från de
båda linjernas likaberättigande, och riksdagen vill i detta avseende ansluta
sig till den av departementschefen härutinnan hävdade uppfattningen.
Vid granskning i övrigt av vad departementschefen anfört såväl
i fråga om antalet klasser i den föreslagna kommunala flickskolan som
beträffande sättet för denna skolforms anknytning till folkskolan har riksdagen
icke funnit något att erinra i annat avseende än att riksdagen, på
sätt framgår av dess här nedan anmälda beslut under A a) 2, ansett sig
böra för vinnande av enkelhet vidtaga en mindre jämkning i Kungl. Maj:ts
motsvarande förslag. Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts
förslag i nu förevarande del.

3. Linjedifferentiering.

De skolsakkunnigas förslag innebär en viss linjedifferentiering i de ifrågasatta
kommunala flickskolorna. Enligt deras förslag skulle inom de två
högsta klasserna av sexårig flickskola samt inom den högsta klassen av
femårig flickskola undervisningen kunna anordnas antingen på både en
teoretisk och en praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer.

I nämnda klasser skulle undervisning meddelas i följande för den teoretiska
och den praktiska linjen gemensamma ämnen, nämligen modersmålet,
historia med samhällslära, ett främmande språk samt det ena året
hälsolära och det andra året ekonomilära ävensom kristendom. Nu angivna
ämnen skulle bilda en fast kärna inom de båda linjerna. Därjämte skulle
lärjungarna å den teoretiska linjen deltaga i undervisningen i tre fritt valda
teoretiska ämnen och lärjungarna å den praktiska linjen i två av ämnena
sömnad, vävning, hushållsgöromål, barnavård och trädgårdsskötsel eller
samtliga de å undervisningsplanen upptagna handelsämnena. Bestämmelse
om skolas organisation med avseende på undervisningens fördelning
på olika linjer skulle lämnas i skolans reglemente. Det skulle
ankomma på vederbörande kommunala myndighet att avgiva förslag,
huruvida skola borde utrustas med både teoretisk och praktisk linje eller
endast med endera av dessa linjer samt tillika, då praktisk linje förekom Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 14 sand. Nr 356. 2

Riksdagens skrivelse Nr 356.

me, angiva, i vilka av de på undervisningsplanen uppförda praktiska undervisningsämnena
undervisning ansåges böra förekomma vid skolan.

Med hänsyn till de kostnader, som upprättandet av en praktisk linje
måste komma att medföra, kunde det, enligt de sakkunnigas mening,
svårligen ifrågasättas att på varje plats, där praktisk linje förekomme,
undervisning skulle å densamma meddelas i samtliga de praktiska ämnen,
som finnas å undervisningsplanen upptagna. Å andra sidan borde det med
hänsyn till det val av ämnen, som borde stå lärjungarna öppet, stadgas,
att undervisning å praktisk linje skulle anordnas i minst tre av de å planen
upptagna praktiskt husliga ämnena eller i två av dessa ämnen jämte
samtliga de på samma plan upptagna liandelsämnena.

Departementschefen finner de sakkunnigas förslag stå i överensstämmelse
med de avsikter, som föranlett riksdagen att begära en utredning rörande
en liknande differentiering vid realskolan och skänker den framkomna
differentieringstanken sin anslutning.

Med den frihet för vederbörande kommun att på grund av förliandenvarande
erfarenheter och förhållanden bestämma sig för den ena eller andra
gruppen av de praktiska ämnen, som föreslagits, ansåg departementschefen
den ifrågasatta organisationen även öppna möjligheter till försök.
För sin del ansluter han sig därför i princip till det av de sakkunniga
framlagda förslaget om undervisningens differentiering på särskilda linjer.

Departementschefen betonar vidare, att det icke här vore fråga om
någon fackutbildning i egentlig mening eller någon specialkurs för en viss
levnadsbana utan endast fråga om att anordna skolan så, att den vid sidan
av sitt allmänbildande syfte finge ett praktiskt inslag. Dess kurser vore,
liksom den högre privata flickskolans och även i övervägande grad realskolans,
i främsta rummet inriktade på de många olika uppgifter ute i
det praktiska livet, framför allt i hemmet, där icke en starkt specialiserad
utan mera allmänt lagd teoretisk-praktisk utbildning vore av nöden, där
det alltså icke kunde bliva fråga om några formellt fastslagna behörighetsvillkor.

Ytterligare framhåller departementschefen, hurusom det enligt hans
mening vore av synnerligen stor betydelse, att då det gällde en sådan skolform,
som här vore i fråga, de kommunala myndigheternas bestämmanderätt
bleve behörigen tillgodosedd. Detta hade också varit en ledande synpunkt
för de sakkunniga. Nu har av skolöverstyrelsen m. fl., som yttrat
sig över de sakkunnigas förslag, ifrågasatts den förändringen i detsamma,
att vid varje skola borde finnas en teoretisk linje och att det i övrigt
skulle bero av Eders Kungl. Maj:ts beslut, huruvida en praktisk linje därjämte
skulle upprättas. Vid övervägande av detta spörsmål säger sig departementschefen
hava funnit, att det borde stå vederbörande kommun
öppet att bestämma sig för om den önskade en enbart teoretisk eller en
enbart praktisk linje eller båda dessa linjer och i sådant hänseende avgiva

Riksdagens skrivelse Nr 356. 19

förslag. Endast om saken ordnades på detta sätt, kunde kommunen anses
äga tillräcklig rörelsefrihet.

Det hade anmärkts — framhåller departementschefen — att den föreslagna
praktiska linjen upptoge både för många och i vissa avseenden
även olämpliga ämnen, vilka skulle komma att tillskynda kommunerna
allt för dryga kostnader. Vid en sådan anmärkning borde man emellertid
ej förbise, att det enligt förslaget skulle i första hand bliva beroende av
vederbörande kommuns önskan, vilka av de på undervisningsplanen upptagna
praktiska ämnena den ansåge lämpa sig för sin skola. Vid ett dylikt
avgörande komme givetvis kommunen att taga hänsyn till de förutsättningar,
som orten kunde erbjuda — t. ex. i fråga om ämnet barnavård
förefintligbeten av ett barnhem eller dylikt — och de där förhandenvarande
förhållandenas inverkan på den ekonomiska sidan av företaget. Då så
vore, betraktade departementschefen det som en fördel, att undervisningsplanen
upptoge så många olika praktiska ämnen av lämpligt slag som
möjligt, enär den därigenom erbjöde kommunerna ett mycket rikare urval
och lämnade mycket allsidigare råd och anvisningar. Ur nu angivna
synpunkter borde även ämnena barnavård och trädgårdsskötsel, angående
vilka från vissa håll betänkligheter uttalats, mycket väl försvara sin plats
på undervisningsplanen. Däremot funne departementschefen de av de sakkunniga
föreslagna handelsämnena hava i de föreslagna undervisningsplanerna
erhållit en allt för yrkesmässig läggning för att stå i god överensstämmelse
med skolans studieuppgift i övrigt. Han anser sig för den
skull icke höra ansluta sig till vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit.

Rörande det framlagda förslaget om linjedifferentiering i den föreslagna
nya skolformen har riksdagen ej kunnat undgå att uppmärksamma,
hurusom vissa betänkligheter uttalats från de i ärendet hörda myndigheternas
sida i fråga om den praktiska utbildningslinjens ändamålsenlighet
och berättigande. Förslaget förutsätter emellertid, att det skulle ankomma
på vederbörande kommunala myndighet att bestämma såväl beträffande
eventuell linjeuppdelning som i fråga om de olika grupper av praktiska
ämnen, som borde på olika orter komma till användning. Vid sådant förhållande
och då den ifrågasatta organisationen är ägnad att i förevarande
avseenden öppna möjligheter till olika försöksanordningar, vilka kunna
vara av värde för ett fortsatt bedömande av frågan om ungdomens praktiska
utbildning, har riksdagen om ock med någon tvekan velat bifalla
vad i nu berörda avseenden föreslagits.

4. Arbetets yttre och inre anordning.

De anvisningar och bestämmelser om undervisning och uppfostran, vilka
innefattas i de sakkunnigas förslag, hava till huvudsyfte att vid flick -

20 Riksdagens skrivelse Nr 356.

skolans undervisnings- och uppfostringsarbete bringa i tillämpning vissa
under den senare tidens pedagogiska utveckling gjorda rön och framkomna
betydelsefullare uppslag.

Vad beträffar lärostoffets läggning och undervisningsarbetets inre anordning,
hade de sakkunniga sökt att i fråga om den kommunala flickskolan
bringa i tillämpning vad såväl i statsrådsprotokollet vid avlåtande
till 1927 års riksdag av proposition angående omorganisation av det högre
skolväsendet m. m. som av riksdagen i dess skrivelse i anledning av samma
proposition framhållits som eftersträvansvärt i fråga om samling i skolarbetet
och begränsning av det samtidigt inhämtade lärostoffet. På samma
gång hade de sakkunniga sökt bereda större utrymme och möjlighet för
ett arbete, där önskvärd hänsyn kunde tagas till lärjungarnas individuella
läggning och självverksamhet. Därvid hade de sakkunniga ansett sig
kunna med fördel taga till utgångspunkt vissa av 1927 ars riksdag framlagda
grundlinjer för arbetet å gymnasiet. Med tillämpning av dessa hade
de sakkunniga föreslagit, att de teoretiska undervisningsämnena skulle
för varje lärjunge i de två högsta klasserna begränsas till en grupp fasta
ämnen jämte ett visst antal fritt tillvalda ämnen. Vad de sakkunniga sålunda
föreslagit hade vunnit principiellt understöd från så gott som samtliga
dem, som yttrat sig över det föreliggande förslaget.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den fasta kärnan av ämnen omfatta
ämnena kristendom, modersmålet, historia, ett främmande språk
samt det ena året hälsolära, det andra året ekonomilära. Till dessa ämnen
skulle varje lärjunge vara skyldig att tillvälja, på den teoretiska linjen
ytterligare tre ämnen och på den praktiska vissa grupper praktiska ämnen.
I de över förslaget avgivna yttrandena hade bland annat uttalats den
meningen, att det borde stå lärjunge fritt att utöver de tre obligatoriska
tillvalsämnena ytterligare tillvälja ett eller annat ämne. Departementschefen
har förklarat sig icke hava något annat att erinra mot den sålunda
föreslagna anordningen än att dylikt utsträckt tillval borde medgivas lärjunge
först sedan lärarkollegiet med hänsyn till lärjungens studieläggning
samt hennes andliga och kroppsliga utrustning funne sig kunna lämna
sitt medgivande.

Det hade — framhåller departementschefen vidare — förmenats, att det
skulle bidraga till att förebygga splittring i arbetet, ifall vissa av de på
de sakkunnigas undervisningsplan upptagna ämnena sammanfördes med
varandra till ett enda ämne, så att t. ex. hälsolära alltid förenades med
biologi, ekonomilära med historia och samhällslära o. s. v. Då emellertid
departementschefen ansåge det i hög grad önskvärt, att varje kvinna på
det åldersstadium det här gällde erhölle en grundlig insikt såväl i personlig
som i bostads- och samhällshygien samt därtill finge genomgå en
teoretisk och praktisk kurs i hemsjukvård och olycksfalls behandling,
kunde han icke se annat än att denna angelägenhet bäst befrämjades däri -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

genom att ämnet hälsolära gjordes obligatoriskt oeli icke förbundes med
ämnet biologi.

Vad nn sagts om ämnet hälsolära gällde — menar departementschefen —
i stort sett även det föreslagna ämnet ekonomilära. I likhet med de sakkunniga
hölle han för önskvärt, att alla flickor erhölle någon kunskap i
de allmännaste ekonomiska lagarna. Man finge icke glömma, att en högst
betydande del av vårt folks årliga inkomstbelopp i själva verket förvaltades
av landets husmödrar.

Olika meningar hade yttrats i fråga om kristendomsämnets förekomst
på undervisningsplanen. De sakkunniga hade tänkt sig. att detta ämne
skulle vara obligatoriskt på det sätt, att lärjungarna på det differentierade
stadiet skulle under en timme i veckan deltaga i en undervisning i
ämnet, som bedrives huvudsakligen i form av föreläsningar, diskussioner
och samtal rörande betydelsefullare religiöst-sedliga frågor. Därjämte
skulle ämnet med två timmar i veckan ingå bland de ämnen, som på förut
angivet sätt skulle kunna tillväljas. Mot detta förslag hade anmärkningar
framställts, i det man ansett, att man med blott eu veckotimmes obligatorisk
undervisning ej skulle kunna nå det syftemål, man ville vinna med
kristendomsundervisningen på ifrågavarande stadium. Utan att i övrigt
hava något att anmärka mot det läroinnehåll de sakkunniga föreslagit
skola ingå i kristendomsämnet, kunde departementschefen icke undertrycka
den farhågan, att den av de sakkunniga åt ämnet tillmätta tiden
vore väl knapp. Han ansåge fördenskull, att ämnet borde upptagas såsom
obligatoriskt med två veckotimmar i varje klass även på det differentierade
stadiet. Under sådana förhållanden skulle ämnet givetvis ej ingå
bland de s. k. tillvalsämnena.

Beträffande lämpligheten att såsom tillvalsämne medtaga ämnet psykologi
ansåge departementschefen det vara välbetänkt, att de kvinnliga
lärjungarna finge, om de så önskade, stifta bekantskap med det högre
själslivets psykologi med särskilt beaktande av sådana företeelser inom
hemlivet, samhällslivet och det allmänna kulturlivet, som med hänsyn till
den kvinnliga ungdomens ställning och uppgifter kunde påkalla psykologisk
belysning. Han ville därför livligt tillstyrka det av de sakkunniga
föreslagna upptagandet av ämnet psykologi på flickskolans läroplan.

För befrämjande av lärjungarnas utveckling hade föreslagits en ledighet
av 15 dagar för idrott och annan friluftsverksamhet. Departementschefen
ansåge, att antalet dagar för detta ändamål icke borde inskränkas.

Ehuru riksdagen ej anser förutsättningarna för genomförandet av den
föreslagna anordningen för flickskolans två högsta klasser i detta fall
vara fullt analoga med vad fallet är vid gymnasierna, har riksdagen dock
på de grunder, som departementschefen anfört, ansett sig kunna bifalla
förslaget.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

Riksdagen har härjämte velat giva uttryck åt vissa betänkligheter beträffande
den av departementschefen angivna utökningen av antalet läroämnen
genom införande å undervisningsplanen av nya fristående ämnen.
Med hänsyn till den praktiska betydelsen av vissa av de nya ämnena har
riksdagen emellertid funnit ett upptagande på läroplanen av dessa ämnen
kunna försvaras.

Vad departementschefen anfört i fråga om skolarbetets yttre och inre
anordning, innefattar emellertid allmänt avfattade grundlinjer, beträffande
vilka det är förenat med vissa svårigheter för riksdagen att fälla
något mera bestämt omdöme. Riksdagen förutsätter, att, innan stadga och
reglementariska föreskrifter varda av Eders Kungl. Maj:t för den nya skolformen
utfärdade, de under förevarande avdelning berörda spörsmål bliva
underkastade en förnyad omprövning och att vid skolformens genomförande
sådana anordningar i avseende å undervisningsarbetet träffas, vilka
taga alla hänsyn till en ändamålsenlig undervisnings krav och tillika äro
ägnade att främja det allmänna bildningsmål, denna skolform är avsedd
att företräda.

5. Anknytning till gymnasiet.

Olika meningar hava gjorts gällande angående möjligheten och lämpligheten
att anordna en anknytning mellan den kommunala flickskolan och
det allmänna läroverket, särskilt gymnasiet.

Sålunda hava de sakkunniga ställt sig principiellt avvisande till en sådan
tanke och därvid letts av den uppfattningen, att en skolform med ett
sådant syfte som den högre flickskolans krävde, att undervisningen redan
från början i möjligaste mån inställdes på att tjäna detta syfte.

Av dem, som yttrat sig över det föreliggande förslaget, har flertalet givit
uttryck åt önskvärdheten av att anknytningsmöjligheter på ett eller annat
sätt kommit till stånd mellan flickskolan och gymnasiet, på samma gång
som de betonat, att sådana anordningar icke finge förrycka skolans arbete
eller undanskymma dess huvudändamål.

Departementschefen har förklarat sig finna de skäl, som blivit anförda
för anordnande av en anknytning mellan flickskolan och gymnasiet, innehålla
åtskilligt behjärtansvärt. För bedömande av denna fråga anser
han det emellertid vara av betydelse att skilja mellan ett mera generellt
och ett mera individuellt sätt att ordna anknytningen i fråga. Med det
förra avser departementschefen en anordning, som går ut på att — oavsett
om flera eller färre lärjungar ha för avsikt att övergå från den ena skolformen
till den andra — lärokurserna i den ena skolan för samtliga lärjungar
i en viss klass läggas så, att de svara mot kurserna i en viss klass
i den andra. Vid ett individuellt anknytningsförfarande åter erhålla de
olika klassernas kurser den läggning, som påkallas av den ifrågavarande
skolformens eget slutmål, och blott för de lärjungar, som ha för avsikt att

Riksdagens skrivelse Nr 356.

övergå till en annan skola, träffas vissa lämpliga anpassningsanordningar
i fråga om lärokurserna.

Av de skäl, som i statsrådsprotokollet blivit anförda, finner sig departementschefen
förhindrad förorda, att generella anordningar vidtagas för
att åstadkomma anknytning mellan flickskolan och gymnasiet. Då man
torde vara berättigad att antaga, att det stora flertalet lärjungar i flickskolorna
kommer att fortsätta sin väg till flickskolans slut och det sålunda
endast bleve ett mindretal, som överginge till gymnasiet, syntes
flickskolans kurser böra få sin allmänna läggning bestämd av vad som
krävdes för uppnåendet av flickskolans eget mål. Vid sidan härav borde
emellertid enligt departementschefens mening för de flickor, som önskade
övergå till gymnasiet, utan större svårighet lämpliga individuella övergångsanordningar
kunna läggas till rätta. Han hade tänkt sig dessa på
följande sätt. De flickor som hade för avsikt att från fjärde klassen i flickskolans
sexåriga lärokurs, respektive femte klassen i dess sjuåriga övergå
till det fyraåriga gymnasiets första ring, skulle vid flyttningen till nämnda
fjärde, respektive femte klass giva detta till känna för skolans rektor, som
då hade att sörja för att i de undervisningsämnen, i vilka en omläggning
erfordrades för att vinna anknytning till gymnasiets begynnelsekurser, en
sådan omläggning komme till stånd i samband med den ordinarie undervisningen
i ämnet. Gällde det t. ex. ämnet matematik, syntes saken kunna
ordnas så, att de tilläggskurser eller i övrigt ändrade kurser, som erfordrades
för de flickor, vilka ämnade övergå till gymnasiet, genomginges
under någon viss därför anslagen del av de ordinarie matematiktimmarna.
För de flickor, som från femte klassen i sexårig lärokurs, respektive
från sjätte klassen i sjuårig önskade övergå till det treåriga gymnasiets
första ring, borde möjlighet till omedelbar övergång kunna åvägabringas
så mycket lättare, som enligt det föreliggande förslaget en ganska
stor frihet i fråga om ämnesval skulle äga rum i nämnda klass. Nu ifrågavarande
flickor skulle anmäla vid flyttningen till femte respektive sjätte
klassen hos skolans rektor sin avsikt att övergå till gymnasiet, varefter
rektor skulle lämna dem nödiga anvisningar och råd angående de ämnen
och kurser, som de för sitt syfte hade att välja, samt vidtaga de åtgärder
i övrigt, som kunde underlätta nämnda övergång.

Ordnades anknytningen mellan flickskolan och gymnasiet på detta sätt,
komme — framhåller departementschefen — för de flickor, som önskade
övergå från flickskolan till gymnasiet, vägen härför att underlättas, på
samma gång som skolans normala lärogång bleve obruten för den del av
skolans lärjungar, som önskade fullständigt genomgå flickskolan och alltså
söka uppnå flickskolans eget studiemål.

Av vad departementschefen yttrat angående det allmänna förhållandet
emellan flickskolan och realskolan liksom ock av vad han andragit emot
en generell anknytning till annan skola, framginge, att han funne sig

Riksdagens skrivelse Nr 356.

böra bestämt motsätta sig tanken på tillrättaläggandet av någon vare sig
individuell eller generell anknytning från flickskolans sida till realskolan.

I överensstämmelse till den allmänna uppfattning, som riksdagen i det
föregående gjort gällande i fråga om det bildningsmål den kommunala
flickskolan är avsedd att företräda, måste riksdagen för sin del uttala sin
anslutning till det betraktelsesätt, som nu från departementschefens sida
kommit till uttryck i fråga om denna skolforms ställning till gymnasiet.
Riksdagen har visserligen uppmärksammat, hurusom åtskilliga i ärendet
hörda myndigheter och korporationer uttalat sig för anordnande av särskilda
övergångar från den kommunala flickskolan till gymnasiet. Utan
att vilja på något sätt underkänna de skäl, som anförts till förmån för
en dylik anknytning, har riksdagen dock ej kunnat finna annat än att
genom vad departementschefen uttalat och förordat i fråga om lämpliga
individuella övergångsanordningar de önskemål, som i detta hänseende
framkommit, synas kunna bliva i erforderlig utsträckning tillgodosedda.
Då riksdagen följaktligen finner den kommunala flickskolans anknytning
till gymnasiet vara i förslaget på ett fullt tillfredsställande sätt möjliggjord
och ytterligare anordningar i detta syfte ägnade att förrycka den
nya skolformens bildningsmål, har riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
förslag i nu förevarande del.

6. Skolans ledning och arbetskrafter.

För den nu föreslagna nya kommunala flickskolan har den kommunala
mellanskolan tjänat som förebild i bland annat ekonomiskt-administrativt
hänseende. De bestämmelser i fråga om ledningen av flickskolorna och
dessa skolors lärarkrafter, som föreslagits, äro därför i allt väsentligt
överensstämmande med dem, som gälla för de kommunala mellanskolorna.
I vissa fall åter hava avvikelser ifrågasatts, som ansetts behövliga och
lämpliga. De spörsmål, som i statsrådsprotokollet närmare beröras, gälla
1) styrelse, 2) lärarkrafter, 3) behörighet till ordinarie lärartjänst, 4) rektors
och lärares tillsättning samt 5) undervisningsskyldighet.

För varje skola skulle finnas en s t y r e 1 s e, vilken skulle bestå av minst
fyra valda ledamöter samt dessutom av skolans rektor och biträdande
föreståndarinna, därest sådan är anställd vid skolan. I styrelsen skulle
finnas minst två kvinnliga ledamöter. Av suppleanterna skulle minst en
vara kvinnlig.

Mot förslaget i denna del har riksdagen intet att erinra.

I fråga om lärarkrafter hade de sakkunniga föreslagit, att vid kommunal
flickskola skulle vara anställda: vid sexårig skola rektor och
minst fem ordinarie ämneslärare samt vid femårig skola rektor och minst

Riksdagens skrivelse Nr 356.

fyra ordinarie ämneslärare. I den mån så erfordras, skulle dessutom vara
anställda extra ordinarie lärare ävensom nödigt antal timlärare. Som
lärare skulle kunna anställas såväl kvinnor som män, dock att vid varje
skola antalet kvinnliga lärare skulle utgöra minst två tredjedelar av liela
antalet lärare.

De sakkunnigas förslag rörande antalet ordinarie ämneslärare utgick
emellertid ifrån den förutsättningen, att rektor icke såsom vid kommunal
mellanskola nödvändigtvis skulle förordnas hland de vid samma skola
anställda ordinarie ämneslärarna utan kunna utses hland lärare från
andra skolor och andra skolformer, varigenom rektorsbefattningarna, liksom
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, skulle bliva fristående
tjänster.

Departementschefen säger sig emellertid icke för närvarande kunna biträda
sistnämnda förslag utan anser överensstämmelse med förhållandena
vid de kommunala mellanskolorna tillsvidare böra iakttagas i fråga om
rektors tillsättning; följden av den sålunda ändrade förutsättningen bleve
givetvis, att skolorna till ersättning för den bortfallna, fristående rektorsbefattningen
skulle erhålla en ordinarie ämneslärartjänst. På grund härav
och med hänsyn till den omständigheten, att varje skola skulle omfatta
sjuårig lärokurs, komme behovet av ordinarie lärare att i regel uppgå till
minst sju.

Vad därefter angår de sakkunnigas förslag, att vid varje skola antalet
kvinnliga lärare skulle utgöra minst två tredjedelar av hela antalet lärare,
har departementschefen i stället förordat, att minst hälften av ordinarie
antalet lärare skall utgöras av kvinnor.

Beträffande det från ett håll framkomna önskemålet, att vid större
skolor skulle anställas ett biträde, biträdande rektor eller föreståndarinna,
även i de fall, då skolan hade kvinnlig rektor, finner departementschefen
frågan om en dylik anordning kunna tills vidare anstå, enär det
ännu vore omöjligt att bedöma, huruvida skolor av detta slag komme att
bliva av större omfattning.

Från flera håll hade — erinrar departementschefen — erinringar blivit
framställda mot de sakkunnigas förslag, att lärare i praktiska ämnen och
övningsämnen — med visst partiellt undantag, nämligen vid förening av
sådant ämne med teoretiska ämnen i ledig tjänst — icke skulle kunna
anställas som ordinarie lärare med därav följande pensionsrätt m. m. utan
endast som timlärare. Departementschefen framhåller, att han skulle ansett
synnerligen önskvärt, om ordinarie anställning kunnat beredas nämnda
lärare, men finner denna fråga förknippad med så många och svårlösta
spörsmål, att han för närvarande måste avstå från att tillstyrka ett beslut
i sådan riktning. Särskilt framhåller han, att frågan om dessa lärares
ställning i varje fall så nära sammanhängde med motsvarande spörsmål

26 Riksdagens skrivelse Nr 356.

vid andra kommunala skolformer, att dess lösgörande från dessa icke
vore tillrådligt.

Emellertid kunde icke förnekas — fortsätter departementschefen — att
ställningen bleve särskilt svårartad för de lärarinnor i dylika ämnen, som
vid högre flickskolors ombildning till kommunala flickskolor nödgades
utbyta sin ordinarie befattning mot anställning som timlärare. För att
såvitt möjligt mildra svårigheterna i detta hänseende kunde man tänka
sig åtgärder av olika slag, exempelvis framställning i särskilt ömmande
fall till riksdagen i fråga om sådan lärarinnas pensionering m. m. eller
frivilligt inskridande från kommunernas sida.

I fråga om lärare i övningsämnen och praktiska ämnen vid den nya
skolformen har i motionerna I: 287 ocli II: 459 föreslagits, bland annat, att
ordinarie befattningar i dessa ämnen måtte upprättas.

Vad först beträffar frågan om antalet ordinarie ämneslärare vid kommunal
flickskola, innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag, att antalet sådana
lärare skulle i regel uppgå till minst sju. Då riksdagen — att döma av de
propositionen bilagda förslagen till timplaner — ej kunnat finna, att vid
mindre skolor med gemensam undervisning sju ordinarie ämneslärare alltid
med säkerhet kunna påräkna att erhålla full föreskriven tjänstgöringsskyldighet,
har riksdagen funnit försiktigheten bjuda att begränsa nämnda
antal till minst sex.

I fråga om proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga lärare
vid kommunal flickskola har riksdagen ansett sig böra bifalla förslaget i
denna del.

Beträffande benämningen för lärare i andra ämnen än läroämnen har
riksdagen ansett sig böra vidtaga en jämkning i överensstämmelse med
vad i dessa hänseenden för andra skolformer för närvarande är gällande.

Frågan om ordinarie anställning för lärare i övningsämnen anser riksdagen
vara ett spörsmål, vilket synes vara förtjänt av närmare uppmärksamhet.
Såsom framgår av statsrådsprotokollet, framhåller departementschefen
som synnerligen önskvärt, att ordinarie anställning kunde beredas
dessa lärare; även riksdagen finner starka skäl tala för en dylik anordning,
särskilt med hänsyn till de lärarinnor i dessa ämnen, vilka vid högre
flickskolors ombildning till kommunala flickskolor skulle förlora sin förutvarande
ordinarie befattning. Då emellertid frågan härom ej nu befinner
sig i det läge, att riksdagen anser sig kunna göra något mera bestämt
uttalande i saken, måste riksdagen inskränka sig till att framhålla önskvärdheten
av att en utredning härutinnan må komma till stånd och att
resultatet av denna utredning med det snaraste må föreläggas riksdagen.
I anledning av vad i motionen I: 287 i dess nu berörda del föreslagits, vill
riksdagen alltså anhålla, det Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utred -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

ning i fråga om beredande av ordinarie anställning åt lärare i övningsämnen
vid kommunala flickskolor samt med det snaraste för riksdagen
framlägga det förslag, vartill sagda utredning må giva anledning.

Det förslag till bestämmelser rörande behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
vid kommunal flickskola, som framlagts av de sakkunniga,
skiljer sig endast i ett par avseenden från de i sådant hänseende för kommunala
mellanskolor gällande föreskrifterna.

I fråga om de sakkunnigas förslag rörande behörighet till ordinarie
ämneslärartjänst, har anmärkts, att medgivandet av dylik kompetens åt
sökande, som ej avlagt vederbörlig akademisk examen med åtföljande
provår eller genomgått högre lärarinneseminarium, vore för de kommunala
flickskolornas vidkommande varken behövligt eller ändamålsenligt.

Vid detta spörsmåls bedömande vore det emellertid — framhåller departementschefen
— enligt hans mening lämpligt att något mera betrakta
de kommunala mellanskolornas kompetensfråga i dess historiska utveckling,
som visade, att den behörighet, vilken medgivits vid sidan av de
normala studievägarna, kommit till stånd icke uteslutande på grund av
brist på lärare under den tidigare delen av skolornas tillvaro. Dessa skolor
hade nämligen i regeln vuxit fram ur enskilda läroanstalter och högre
folkskolor, vid vilkas övergång till kommunala mellanskolor det varit av
vikt att kunna vid dem behålla förtjänta, ehuru ej formellt kompetenta,
lärare, som varit förtrogna med deras förhållanden och därföre i stånd
att verksamt biträda vid deras inlemmande i den nya skolformen. Med
tiden hade man kunnat förfara allt strängare med sökande av denna art,
men kvar stode dock det faktum, att åtskilliga av dessa lärare varit av
verkligt värde för skolornas utveckling. Härtill komme, att då den kommunala
mellanskolan byggde omedelbart på avslutad folkskola, det måste
anses värdefullt att bland mellanskolans lärare finnas även sådana, som
ägde en personligen vunnen erfarenhet av folkskolans arbete, efter vars
resultat mellanskolan hade att anpassa sitt begynnelsearbete. Erfarenheten
hade också visat, att den möjlighet till ett friare urval av lärare, som
härigenom stått öppen, i stort sett varit till nytta.

På enahanda sätt borde enligt departementschefens mening förfaras med
de kommunala flickskolorna och detta så mycket hellre som vid de nuvarande
högre flickskolorna funnes ett ej ringa antal lärarinnor med liknande,
ofullständig kompetens, vilka vid dessa skolors ombildning till
kommunala icke utan vidare borde avvisas.

Skulle i vissa avsenden en revision av dessa förhållanden visa sig påkallad,
borde en sådan lämpligen verkställas i samband med en liknande
revision av bestämmelserna för de kommunala mellanskolorna.

Vad därefter angår den omständigheten, att de sakkunniga icke föreslagit
några kompetensvillkor för befattningar i praktiska ämnen och

Riksdagens skrivelse Nr 356.

övningsämnen, hade de sakkunniga även i detta hänseende följt stadgan
för de kommunala mellanskolorna. Departementschefen håller före, att då
några ordinarie befattningar icke kunnat föreslås för dessa ämnen, man
tills vidare borde hava tillräcklig garanti för att ifrågavarande lärare
ägde erforderlig kompetens i den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen,
att skolstyrelsen skulle vara skyldig ställa sig till efterrättelse de
erinringar, till vilka skolöverstyrelsen kunde finna sig föranlåten med
hänsyn till lärarnas lämplighet och kompetens.

I motionerna I: 287 och II: 459 har bland annat föreslagits, att kompetensbestämmelser
måtte utfärdas för de vid de kommunala flickskolorna
anställda lärarna i övningsämnen och praktiska ämnen.

Vad beträffar frågan om kompetensvillkor för erhållande av ordinarie
iimncslärartjänst vill riksdagen, som ej funnit något att erinra mot vad
departementschefen härutinnan anfört, framhålla följande. I fråga om åtkomsten
av dylik tjänst vid kommunal mellanskola utgöra för närvarande
enligt stadgan såväl akademisk examen jämte provår som genomgång av
högre lärarinneseminarium likaberättigade kvalifikationsgrunder. Så
skulle nu även vara fallet beträffande de ordinarie ämneslärartjänsterna
vid kommunal flickskola. Vid de kommunala mellanskolorna har emellertid,
såsom erfarenheten visat, utvecklingen lett därhän, att vid konkurrensen
om tjänster de akademiska meriterna i regel ansetts överväga och
att till följd härav utsikterna för de seminarieutbildade lärarinnorna att
erhålla dessa befattningar i samma mån minskats. Enligt riksdagens mening
vore det icke önskvärt, att en motsvarande utveckling komme att
äga rum på den kommunala flickskolans område. Det hör nämligen
erinras därom, att den höga pedagogiska standard, som med rätta tillerkännes
den högre flickskolan, är till en väsentlig del att tillskriva
den insats, som inom denna skola gjorts av de från högre lärarinneseminarium
utbildade lärarinnor. Eders Kungl. Maj:ts av riksdagen i stort
sett bifallna förslag beträffande de kommunala flickskolorna avser att låta
denna nya skolform i avseende å bildningsmål och arbetsformer övertaga
den högre flickskolans roll, och det vore därför enligt riksdagens mening
av betydelse för den nya skolformens utformande och vidare utveckling,
om den finge, på samma sätt som den högre flickskolan hittills, tillgodogöra
sig den värdefulla pedagogiska insats, som representeras av just de
seminarieutbildade lärarinnorna. Riksdagen vill därför framhålla angelägenheten
av att, då det gäller att vid tillsättande av ordinarie ämneslärartjänster
vid de kommunala flickskolorna väga seminarieutbildningen
mot de akademiska meriterna, så tillses, att den vid högre lärarinneseminarium
erhållna utbildningen icke under alla förhållanden skjutes åt
sidan till förmån för en akademisk examen utan att all den hänsyn, som

Riksdagens skrivelse Nr 356. 29

en befattning vid denna skolform kräver, tages till de vid lärarinneseminariet
förvärvade reella lärarmeriterna.

I fråga om kompetensvillkor för befattningar i övningsämnen anser
riksdagen, att under en viss övergångstid, innan ännu dessa befattningar
äro ordinarie tjänster, eu tillfyllestgörande garanti kan ligga i de föreskrifter,
skolöverstyrelsen för olika fall kan tänkas komma att utfärda.
Riksdagen har emellertid i det föregående begärt en utredning rörande
inrättande av ordinarie befattningar i dessa ämnen, och skulle dylika anordningar
kunna träffas, synes det riksdagen uppenbart, att bestämda kompetensföreskrifter
böra även för dessa tjänster uppställas. Riksdagen får
alltså hemställa, att den av riksdagen begärda utredningen även må i sig
inrymma en prövning rörande de kompetensvillkor, vilka lämpligen böra
ifrågakomma för dessa tjänster.

Beträffande formen för tillsättning av rektor föreslår departementschefen,
att vad som gäller i fråga om tillsättning av rektorstjänst vid kommunal
mellanskola må gälla även beträffande sådan tjänst vid kommunal
flickskola, d. v. s. att till rektor skall av skolöverstyrelsen, efter förslag
av skolans styrelse, för en tid av högst fem år i sänder förordnas eu av
skolans ordinarie lärare.

Angående de ordinarie ämneslärarnas tillsättning innebär förslaget vissa
avvikelser från vad i dessa hänseenden gäller för de kommunala mellanskolorna.

Riksdagen, som i likhet med departementschefen finner de nuvarande
formerna för rektors anställande vid kommunal mellanskola vara mindre
tillfredsställande, anser sig dock för närvarande kunna ansluta sig till
vad som anförts i fråga om tillsättning av rektor och ordinarie lärare vid
kommunal flickskola.

Särskilt med hänsyn till flickskolornas större omfattning hade de sakkunniga
föreslagit, att undervisningsskyldigheten för rektor skulle, i likhet
med vad förhållandet hittills varit vid realskolorna och torde komma
att förbliva vid femåriga sådana läroanstalter, bestämmas till två veckotimmar
mindre än vid de kommunala mellanskolorna, varjämte den för
kvinnlig rektor skulle ytterligare reduceras med två veckotimmar. I enlighet
härmed skulle manlig rektor åläggas en undervisningstid av IS till
20 timmar i veckan och kvinnlig en motsvarande tid av 16 till 18 timmar.
För ordinarie manlig ämneslärare skulle föreskrivas en undervisningsskyldighet
av 24 till 28 veckotimmar liksom vid de kommunala mellanskolorna,
men i olikhet med förhållandena vid dessa skulle kvinnlig ämneslärare
åläggas ett lägre timantal, nämligen 22 till 26 liksom vid realskolorna.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

Departementschefen anser, att vid de kommunala flickskolorna såväl
manlig som kvinnlig rektor borde åläggas en undervisningsskyldighet av
18—20 veckotimmar samt såväl manlig som kvinnlig ämneslärare en undervisningsskyldighet
av 24 till 28 veckotimmar.

Angående biträdande föreståndarinnan, vilkens motsvarighet vid statssamskola
(första lärarinnan) enligt riksdagens uttalade mening skulle få
sig ålagd en undervisningsskyldighet av 22—24 timmar i veckan mot övriga
lärarinnors 24—28 timmar, hade de sakkunniga föreslagit, att hon
skulle kunna få en nedsättning med högst tre timmar i veckan i den för
ämneslärarinna vid kommunal flickskola föreslagna undervisningsskyldigheten.
Då nämnda reduceringar vore ungefär likvärdiga, förklarar sig
departementschefen icke hava häremot, liksom i fråga om de sakkunnigas
förslag om undervisningsskyldighet i övrigt, något att erinra.

I fråga om undervisningsskyldiglieten för rektor och ämneslärare saknar
riksdagen anledning till erinran mot vad härutinnan föreslagits.

Beträffande undervisningsskyldigheten för biträdande föreståndarinna
anser sig riksdagen böra vidtaga en mindre jämkning i förslaget i så
måtto, att riksdagen anser, att i detta avseende skall gälla vad som är
föreskrivet för motsvarande befattningshavare (första lärarinna) vid
statssamskola, d. v. s. en undervisningsskyldighet av 22—24 veckotimmar.

B. Ekonomiska förhållanden.

Departementschefen erinrar till en början, hurusom han i det yttrande
till det statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden, som i utdrag var bifogat
propositionen i skolfrågan till 1927 års riksdag, gjorde beträffande
den ifrågasatta kommunala flickskolans ekonomi det uttalandet, att vederbörande
kommun borde ansvara för skolans bestånd samt besluta om dess
ekonomiska förhållanden. Vidare borde i fråga om lärarpersonalens anställning,
avlöningsförmåner m. m. i huvudsak gälla vad i sådant hänseende
vore stadgat för kommunal mellansltola. Statsbidrag borde utgå
med samma belopp och efter i huvudsak samma grunder som nu gällde
rörande kommunal mellanskola. Även i de motioner till 1927 års riksdag,
i vilka tanken på inrättandet av kommunala flickskolor framfördes, hade
framhållits, att de för den kommunala mellanskolan gällande författningsbestämmelserna
i all huvudsak kunde tillämpas även på den kommunala
flickskolan. De enda punkter, där enligt motionärernas mening avvikelse
borde ske, voro följande. Biträdande föreståndarinna syntes icke erforderlig
i det fall, att rektorsbefattningen hade kvinnlig innehavare. Då skolan
skulle omfatta fem årsklasser, syntes minimiantalet lärjungar böra
fastställas till 40 mot mellanskolans 32 och av samma anledning statsbi -

Riksdagens skrivelse Nr 350''.

draget utgå med 14,000 kronor (till mellanskolan med 11,200 kronor). Jämväl
syntes det skäligt, att det särskilda understödet till undervisning i huslig
ekonomi kunde utgå med 1,000 kronor för år (mellanskolan 600 kronor).

Riksdagen förklarade sig intet hava att erinra mot en tillämpning i
huvudsak av de allmänna grundlinjer för den kommunala flickskolans
organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen som av
motionärerna.

Vid utarbetandet av det förslag rörande inrättande av kommunala
flickskolor, som avgivits av de sakkunniga, hade dessa beträffande nu
ifrågavarande skolors ekonomiska förhållanden också i det hela tagit
de för kommunala mellanskolorna givna bestämmelserna till ledning.

1. Terminsavgifter.

De sakkunniga hade i sitt förslag till stadga för den kommunala flickskolan
i fråga om dylik skolas ekonomiska förhållanden infört samma bestämmelser
som nu funnes i stadgan för kommunala mellanskolor. Sålunda
hade föreslagits, att undervisningen skulle vara avgiftsfri, såvida
ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda
bestämdes i skolans reglemente, varvid dock terminsavgifter i intet fall
skulle få påföras medellösa lärjungar. Departementschefen anser det riktigast,
att de i stadgorna för de kommunala mellanskolorna och de högre
folkskolorna förefintliga bestämmelserna i fråga om undervisningens avgiftsfrihet
även måtte komma att principiellt gälla den kommunala flickskolan.

I ovanberörda motion 1:289 har föreslagits, att i villkoren för statsunderstöd
för kommunal flickskola måtte fastslås bland annat, att, om
lärjungeavgifter skulle upptagas, desamma skulle utgå med samma belopp
för lärjunge, oberoende av hemorten.

Mot vad Eders Kungl. Maj:t i nu berörda hänseende föreslagit bär riksdagen
intet att erinra.

Vad angår det i nämnda motion framställda förslaget, utgår riksdagen
från, att den kommunala flickskolan liksom de allmänna statsläroverken
skall stå öppen för lärjungar oberoende av deras hemorter; en särskild
föreskrift i detta hänseende har riksdagen infort i det beslut riksdagen i
det följande anmäler. Vid sådant förhållande finner riksdagen uppenbart,
att någon skillnad i avseende å beloppen av terminsavgifterna ej
bör göras mellan olika elever på grund av deras olika hemorter, och har
förty bifallit ovanberörda motion i denna del.

2. Avlöning.

Eders Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser lärarnas avlöning innebär,
att de föreslagna lönesatserna för ordinarie ämneslärare och för extra

Riksdagens skrivelse Nr 356.

ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring skola överensstämma
med de för dylika lärare vid kommunala mellanskolor gällande,
d. v. s. för ordinarie ämneslärare: 3,300 kronor för manlig och 2,800
kronor för kvinnlig lärare, vartill kunna komma tre ålderstillägg efter
respektive fem, tio och femton år, vart och ett å 400 kronor för manlig och
300 kronor för kvinnlig lärare, samt för extra ordinarie eller vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring: 2,900 kronor för manlig och 2,600 kronor
för kvinnlig lärare.

Även för timlärare i teoretiska undervisningsämnen innebär förslaget
samma arvoden som de för sådana lärare vid kommunala mellanskolor
fastställda, d v. s. 105 kronor för veckotimme för manlig och 95 kronor
för veckotimme för kvinnlig timlärare.

För timlärare i teckning, i musik och i gymnastik föreslås samma arvoden
som vid de kommunala mellanskolorna, 90 kronor för manlig och 85
kronor för kvinnlig lärare för veckotimme samt för övriga praktiska ämnen
utom teckning 80 kronor för veckotimme eller samma grundbelopp,
som utgår till lärarinna i husligt arbete vid yrkesbestämd högre folkskola.
Vad beträffar avlöningen för rektor vid kommunal flickskola innebär förslaget,
att densamma bestämmes efter samma grunder som avlöningen
för rektor vid kommunal mellanskola. Med hänsyn särskilt till det större
antalet klasser i dylik skola föreslås dock att det särskilda rektorsarvodet
fastställes till 1,200 kronor för år mot 1,000 kronor vid kommunal mellanskola.
I överensstämmelse härmed föreslås vikarierande rektors arvode
utgå med 600 och arvodet för biträdande föreståndarinna med 300
kronor.

I fråga om avlöningarna för ämneslärare ävensom i fråga om timlärararvodena
har riksdagen intet att erinra mot vad Eders Kungl. Maj:t härutinnan
föreslagit.

Vad däremot beträffar de föreslagna särskilda arvodena till rektor, vikarierande
rektor och biträdande föreståndarinna, saknar riksdagen anledning
att härutinnan besluta om högre arvoden än vad i motsvarande hänseenden
för närvarande är fastställt vid de kommunala mellanskolorna,
d. v. s. 1,000 kronor till rektor, 500 kronor till vikarierande rektor och 200
kronor till biträdande föreståndarinna.

I fråga om övriga avlöningsbestämmelser framhåller departementschefen,
att frågan om rätt för lärare vid statlig eller kommunal läroanstalt
att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring
vid statsunderstödd enskild läroanstalt måste göras till föremål
för en mera ingående och omfattande utredning, innan den kan vinna sin
lösning. Då lärarinna vid kommunal flickskola skulle äga förmån av fri
bostad med bränsle eller ersättning därför, skulle det näppeligen behöva

Riksdagens skrivelse Nr 356.

inträffa, att en ämneslärarinna vid privat flickskola med lön i högsta
lönegraden och med den i gällande författning stadgade kontanta minimiavlöningen
och den av statsmedel utgående tillfälliga löneförbättringen
vid övergång till kommunal flickskola skall behöva lida någon löneminskning,
även om hon vid sistnämnda skola uppbär lön i lägsta lönegraden.
Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, att i avseende å uppflyttning i högre
lönegrad skulle i tillämpliga delar gälla vad angående lärares vid kommunala
mellanskolor uppflyttning i högre lönegrad vore stadgat.

I övrigt skulle avlöningsbestämmelserna, efter vad departementschefen
framhåller, få samma lydelse som motsvarande bestämmelser i löneförfattningen
för kommunala mellanskolor.

Riksdagen saknar anledning att vidtaga ändring i vad sålunda föreslagits
och anser alltså att övriga avlöningsbestämmelser skola i huvudsak
ansluta sig till de för de kommunala mellanskolorna gällande.

I fråga om lärarnas pensionering hade de sakkunniga utgått från att
kommunala flickskolans lärare skulle beträffande såväl egen pension som
familjepension bliva helt och hållet likställda med lärare vid kommunala
mellanskolor d. v. s. äga pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Därjämte
hade de sakkunniga föreslagit, att sådan lärare i praktiskt undervisningsämne
eller övningsämne, som hade en undervisning av minst 20 undervisningstimmar
i veckan, efter särskild reglering måtte kunna beredas fastare
ställning och därmed även pension.

Även departementschefen anser, att lärarpersonalen vid de kommunala
flickskolorna bör i likhet med lärarna vid de kommunala mellanskolorna
vara inordnad i statens pensionsanstalt. De grunder för pensionsfrågans
ordnande, vilka därvid synts böra följas, finnas angivna i en av statens
pensionsanstalt efter anmodan utarbetad promemoria, vilken som bilaga
åtföljer statsrådsprotokollet. Mot vad i promemorian anförts säger sig departementschefen
icke hava någon erinran att göra, och därest förslaget
i detta hänseende vunne riksdagens gillande, borde Eders Kungl. Maj:t
erhålla bemyndigande att utfärda de närmare bestämmelser, som på grund
härav befinnas erforderliga.

Departementschefen tillstyrker också den av de sakkunniga föreslagna
åtgärden om införande av bestämmelser om reglering av tjänst för beredande
åt vissa lärare av fastare ställning i rättsligt och ekonomiskt hänseende
jämte pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Mot förslaget i nu förevarande del har riksdagen intet att erinra.

3. Statsbidrag.

Även i fråga om statsbidrag till kommunala flickskolor hade de sakkunniga
i sitt förslag i allt väsentligt följt de bestämmelser, som gällde
för de kommunala mellanskolorna. Enligt förslaget skulle alltså skolom Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 14 saml. Nr 356.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

råde, som underhölle kommunal flickskola, för bestridande av kostnaderna
härför erhålla bidrag av statsmedel dels till skolan och till parallellavdelning
av årsklass och dels för lärare i enlighet med vissa närmare
bestämmelser.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet ansett sig böra skilja mellan
två olika fall, statsbidrag till fullständigt organiserad skola och till
skola under upprättande.

a. Statsbidrag till fullständigt organiserad skola.

Departementschefen erinrar till en början om att en av grundtankarna
i förslaget om upprättande av kommunala flickskolor hade varit, att dessa
skolor i ekonomiskt avseende skulle intaga samma ställning som de kommunala
mellanskolorna. Även för dessa nya skolor borde alltså en ekonomisk
samverkan mellan staten och vederbörande kommun äga rum, varvid
dock kommunen hade att bära ansvaret för skolans bestånd och besluta
om dess ekonomiska förhållanden. Givet vore också, att staten här som i
liknande fall hade att tillse, att vissa villkor beträffande såväl skolans
lärare, deras kompetens och avlöning som skolans lokaler och utrustning
i övrigt m. m. bleve uppfyllda.

De sakkunniga hade beträffande statsbidrag till fullständigt organiserad
skola sökt att i möjligaste mån följa de för de kommunala mellanskolorna
gällande bestämmelserna. Departementschefen gillar till fullo denna ståndpunkt
och anser, att man, endast då så vore nödvändigt med hänsyn till
skolornas olika yttre och inre organisation, borde frångå nämnda för mellanskolorna
gällande bestämmelser.

Av 1927 års riksdag hade — erinrar departementschefen — föreskrivits,
att statsbidrag till kommunal mellanskola skulle utgå under villkor, att
skolan i sina fyra årsklasser hade sammanlagt minst 40 lärjungar. I överensstämmelse
härmed och med hänsyn därtill att kommunala flickskolan,
i varje fall, skulle omfatta sju ettåriga klasser, anser departementschefen,
att dylik skola bör hava minst 70 lärjungar för att komma i åtnjutande av
statsbidrag. Vid skola, där konstant behov av parallellavdelningar i andra
klassen av den sjuåriga lärokursen uppkommit, skulle upprättas en fristående
till folkskolans sjätte klass anknytande sexårig lärokurs. Att för
denna lärokurs föreskriva visst minimiantal lärjungar anser departementschefen
ej vara erforderligt. Då emellertid undervisningsplanerna
för de båda högsta klasserna i den sjuåriga och i den sexåriga lärokursen i
det hela borde vara lika, borde det föreskrivas, att vid skola, där antalet
lärjungar i de två lärokurserna inom viss sådan klass tillsammans ej överstege
30, statsbidrag för uppdelning av dylik klass i klassavdelningar ej
skulle utgå.

Beträffande åter frågan om rätt för skoldistrikt att även i annat fall än
som här ovan nämnts vid sidan av den sjuåriga lärokursen anordna en

Riksdagens skrivelse Nr 356.

fristående sexårig lärokurs och att därför i vanlig ordning erhålla statsbidrag,
borde det bliva beroende på Eders Kungl. Maj:ts prövning i varje
särskilt fall.

I fråga om rätt för skola att erhålla statsbidrag till upprättande av
parallellavdelning tillstyrker departementschefen ett av de sakkunniga
framställt förslag, enligt vilket ny sådan avdelning skulle få upprättas, om
vid läsårets början minst 30 lärjungar komma på varje förutvarande avdelning
inom årsklassen.

I fråga om statsbidragets storlek erinrar departementschefen, att för
fyraårig kommunal mellanskola utginge ett årligt grundanslag om 11,200
kronor samt dessutom 2,800 kronor för varje vid skolan anordnad parallellavdelning.
Ett på samma sätt beräknat grundanslag till kommunal
flickskola skulle utgöra 16,800 kronor för sexårig skola och 14,000 kronor
för femårig skola. För sjuårig skola borde anslaget bli 7 X 2,800 kronor
eller 19,600 kronor. Emellertid hade de sakkunniga med hänsyn till den
tilltänkta organisationen av undervisningen i de två högsta klasserna i
sexårig skola och högsta klassen i femårig skola föreslagit en höjning av
de så beräknade beloppen med 400 kronor för var och en av dessa klasser.
Departementschefen finner det nödvändigt, att man på denna punkt något
avveke från vad som nu vore stadgat för de kommunala mellanskolorna
och hemställde alltså, att statsbidrag till sjuårig kommunal flickskola med
teoretisk linje måste utgå med 20,400 kronor (7 X 2,800 + 2 X 400). Om skolan
omfattade även en fristående sexårig lärokurs eller om parallellavdelning
av årsklass i enlighet med givna bestämmelser vore inrättad, borde
därutöver statsbidrag för varje klassavdelning utöver sju utgå med ett
belopp av 2,800 kronor för år.

Då emellertid enligt förslaget kommunal flickskola inom de två högsta
klasserna skulle kunna omfatta enbart praktisk linje och då inom denna
linje undervisning ej skulle meddelas i alla teoretiska ämnen utan endast
i de s. k. fasta ämnena med omkring 14 timmar i veckan, borde statsbidrag
för sådan skola enligt departementschefens mening ej utgå med nyss
nämnda belopp. Statsbidraget till skola med enbart praktisk linje borde
bestämmas till 5 X 2,800 + 2 X 1,400 = 16,800 kronor. I överensstämmelse
härmed borde tydligen statsbidraget till sådan parallellavdelning inom de
två högsta klasserna, som påkallades endast med hänsyn till behovet av
uppdelning av undervisningen i de för de båda linjerna gemensamma teoretiska
undervisningsämnena, utgå med 1,400 kronor för år.

Vidare innebär förslaget, att understöd till undervisning i praktiska undervisningsämnen
utom teckning vid kommunal flickskola må utgå med
75 kronor för läsår och veckotimme, under villkor att vid läsårets början
vid undervisningen i dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp
inom viss klass icke understiger 5 samt att minst 15 lärjungar
komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp för ämnet upprättas.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

Vad angår statsbidrag till läraravlöningen vid kommunala mellanskolor,
erinrar departementschefen om de härutinnan gällande bestämmelserna,
enligt vilka följande bidrag utgå

a) för varje manlig ämneslärare: 500 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring: 300 kronor;

c) för rektor: två tredjedelar av det för honom stadgade särskilda arvodet;
för biträdande föreståndarinna: det till henne utgående särskilda
arvodet;

d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande åldertillägg;

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,
som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras
till arvode åt vikarien, och om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Eders
Kungl. Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;

f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig lärarbefattning men erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien; samt

g) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken till förekommande av
smittofara av vederbörande myndighet förbjudits att tjänstgöra, det belopp,
som erfordras till arvode åt vikarien, dock icke för längre tid än
högst sex månader.

De sakkunniga hade i det hela följt dessa bestämmelser. Departementschefen
säger sig sakna anledning att för de kommunala flickskolorna i nu
berörda avseende föreslå någon ändring i de för mellan skolorna gällande
föreskrifterna.

Slutligen berör departementschefen ett under frågans behandling uppkommet
förslag, att de av riksdagen fastställda villkoren för statsbidrags
utgående borde inrymma en bestämmelse av innebörd, att den kommunala
flickskolan bleve tillgänglig även för lärjungar hemmahörande utanför
den eller de kommuner, vilka utgöra skolans huvudmän. Då någon
sådan föreskrift icke funnes beträffande de kommunala mellanskolorna
och, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ej heller visat sig av behovet
påkallad, anser departementschefen det ej behövligt att särskild föreskrift
härom utfärdades beträffande nu ifrågavarande skolor.

I ovanberörda motion I: 289 har föreslagits, att i villkoren för statsunderstöd
måtte fastslås, bland annat, dels att kommunal flickskola för
att komma i åtnjutande av statsunderstöd skall i medeltal hava minst 15
lärjungar i varje årsklass, dels ock att skolan skall stå öppen för lär -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

jungar från landsbygden på samma villkor, som gälla i fråga om de allmänna
läroverken.

De föreslagna grunderna för statsbidrags utgående överensstämma i
stort sett med vad som av riksdagen bestämts i motsvarande avseenden
för de kommunala mellanskolornas vidkommande, och riksdagen bar vid
prövning av förslagets olika delar ej funnit anledning till erinran mot
vad Eders Kungl. Maj :t härutinnan ifrågasatt.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär villkor om ett elevantal av minst 70
för åtkomst av statsunderstöd, under det däremot i ovanberörda motion yrkas
ändring i nämnda villkor därhän, att elevantalet skall utgöra minst 15 i
varje klass, d. v. s. för den sjuåriga skolan 105. Riksdagen har väl uppmärksammat,
hurusom Eders Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad i motsvarande
hänseende av 1927 års riksdag beslöts för den kommunala mellanskolans
vidkommande, men riksdagen har doek funnit skäl föreligga för
en jämkning av förslaget därhän, att villkoret om statsbidrag göres beroende
av ett antal av i medeltal minst 13 elever i varje klass, d. v. s. sammanlagt
minst 91 elever i skolan i dess helhet. I fråga om det i samma
motion väckta förslaget om inrymmande i villkoren för statsunderstöd av
en bestämmelse därom, att skolan skall stå öppen för lärjungar från landsbygden
på samma villkor, som gälla i fråga om de allmänna läroverken,
finner riksdagen en särskild föreskrift om att skolan skall sta öppen för
elever, oberoende av deras hemorter, vara av omständigheterna motiverad;
och har riksdagen beslutat att en bestämmelse härom skall införas bland
villkoren för statsbidrags utgående.

b. Statsbidrag till skola under upprättande.

Särskild uppmärksamhet anser departementschefen tillvägagångssättet
för upprättandet av kommunal flickskola påkalla. Två olika fall kunde
här komma i betraktande. Antingen kunde en kommunal flickskola nyupprättas
från grunden eller ock uppstå på det sättet, att en förutvarande
privat högre flickskola eller möjligen skola av annat slag — i sällsynta fall
måhända en kommunal mellanskola — ombildades till kommunal flickskola.

Eders Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande avseende innebär i huvudsak
följande:

Till skolområde, som i vederbörlig ordning upprättar kommunal flickskola
genom successivt uppbyggande med en eller flera klasser av sådan
skola, utgår under den tid, som erfordras för skolans uppbyggande till
fullständig kommunal flickskola, statsbidrag med 2,800 kronor om året
för varje årsklass, därvid skall tillämpas i övrigt de för statsbidrags utgående
stadgade grunderna samt iakttagas följande villkor:

a) att skolan i medeltal har minst 10 lärjungar i varje årsklass,

Riksdagens skrivelse Nr 356.

b) att upprättandet av klasserna försiggår år efter år i oavbruten följd.

c) att rektor tillsättes vid upprättande av första klassen och att med
viss angiven begränsning vid skolan skola finnas lika många ordinarie
lärare som antalet årsklasser i skolan, samt

d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i enlighet med de
för kommunal flickskola gällande föreskrifter.

I detta sammanhang erinrar departementschefen om vad av 1927 års
riksdag beslöts i fråga om åtgärder för sådana lärarinnor, som på grund
av privata högre flickskolors avveckling i samband med samrealskolors
upprättande förlorade sin anställning. Departementschefen finner motsvarande
bestämmelser erforderliga för de lärarinnor vid enskilda högre
flickskolor, som på grund av kommunal flickskolas inrättande på orten
gå förlustiga sin befattning, därvid dock nu föreslås, att bestämmelsen
skall äga giltighet under viss övergångstid. Departementschefen uttalar
sig emellertid för att lärarinnorna vid en ombildad högre flickskola i möjligaste
mån må överflyttas till den kommunala flickskolan.

Eiksdagen har vid prövning av Eders Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande
del ansett sig böra bifalla vad härutinnan föreslagits, dock med
den jämkning, som föranledes av riksdagens ovan uttalade uppfattning
rörande antalet ordinarie lärare vid kommunal flickskola.

4. Kostnadsberäkning.

Den utredning och det förslag rörande inrättandet av kommunala flickskolor,
som avgivits av 1927 års skolsakkunniga, innehåller även kostnadsberäkningar
för sådana skolor.

Beträffande de av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna
framhåller departementschefen, att de sakkunniga utgått från att skolan
från början skulle ha till sitt förfogande utom skollokaler även erforderlig
möbelutrustning, bibliotek och undervisningsmateriell. Även med hänsyn
härtill syntes dock de av de sakkunniga i respektive stater upptagna
anslagen till bibliotek och undervisningsmateriell väl knappt tilltagna,
medan å andra sidan jämförelsevis måttliga terminsavgifter beräknades
komma att utgå.

Emellertid har departementschefen på en del punkter beträffande ifrågavarande
skolors organisation och avlöningsförhållanden ansett sig böra
avvika från^ de sakkunnigas förslag och framlägger för den skull eu av
honom uppgjord kostnadsberäkning, som visserligen i stort sett utgår från
samma grunder, som de sakkunniga använt för sina beräkningar, men som
på samma gång tager hänsyn till det förslag till löne- och statsbidragsbestämmelser,
som av honom framlägges.

I likhet med de sakkunniga har departementschefen uppställt några
exempel på utgifts- och inkomststater för kommunala flickskolor av olika
typer. Dessa exempel åtfölja såsom bilagor statsrådsprotokollet.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

På grundvalen av en av de sakkunniga uppgjord jämförande tablå över
kostnaderna för olika slags skolor bär departementschefen låtit uppgöra
en motsvarande jämförelse mellan kostnaderna för en 8-klassig flickskola,
en kommunal mellanskola och en kommunal flickskola med förenad sjuårig
och sexårig lärokurs samt med teoretisk och praktisk linje. Även
denna tablå åtföljer som bilaga statsrådsprotokollet.

Då årskostnaden, särskilt för läraravlöningen, för nu ifrågavarande skolor
vore beroende av flera omständigheter, som ej på förhand kunde beräknas
och som kunde växla år från år, säger departementschefen det
givetvis vara omöjligt att framlägga någon exakt kostnadsberäkning.
Han har räknat med dels att skolorna, i likhet med vad nu vore fallet
vid våra högre flickskolor, komme att använda huvudsakligen kvinnliga
lärarkrafter, dels att ungefär hälften av det största möjliga antalet ålderstillägg
utginge. Något bidrag till bestridande av kostnaden för vikariatsarvoden
hade ej medtagits.

Enligt de anförda exemplen på stater för kommunala flickskolor
skulle årskostnaderna för de olika skoltyperna uppgå till följande
belopp:

Översikt av kostnaderna för kommunala flickskolor av olika typer.

Skolform	Skola med fristående 7-åriga och 6-åriga läro-kurser	Skola med \| förenad . 7-årig och 6-årig läro-kurs
Skola med teoretisk och praktisk linje.
	47,000	—	30,150	—
Terminsavgifter............................	7,800	—	5,700	—
Kommunalt anslag..........................	22,625	—	19,132	50
Summa kronor	77,425		54,982	50
Skola med enbart teoretisk linje.
	42,000 7,600	—	28,162	50
Terminsavgifter............................	—	5,500	—
	20,625	—	18.675	—
Summa kronor	70,225	—	52,337	50
Skola med enbart praktisk linje.
	—	—	26,250	—
Terminsavgifter............................	—	—	5,500	—
Kommunalt anslag..........................	—	—	16,452	50
Summa kronor	—	—	48,202	50

Anm. 1. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg för lärarna äro ej medräknade.

» 2. Då skola med fristående 7-åriga och 6-åriga lärokurser alltid torde komma

att omfatta teoretisk linje, synes en beräkning av kostnaderna för dylik skola
med enbart praktisk linje sakna betydelse.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

Departementschefen framhåller vidare, att man nu, lika litet som vid de
kommunala mellanskolornas tillkomst, hade några hållpunkter för att
kunna beräkna, hur många skolor av nu ifrågasatt organisation som kunde
komma att inrättas under de närmaste åren. Det syntes emellertid angeläget,
att den nya skolformen måste kunna komma till utförande redan
från början av läsåret 1928—1029, i fall det på en eller annan ort skulle
finnas förutsättningar därför. Räknade man med fullständigt upprättande
av två sjuåriga skolor, en med både teoretisk och praktisk linje samt en
med enbart teoretisk linje, skulle det erfordras ett anslag för ändamålet
av omkring 58,000 kronor. Då det emellertid ej vore sannolikt, att vare sig
ålderstillägg eller undervisning i praktiska ämnen redan från början
kunde förekomma i den omfattning, som i nämnda exempel angivits, borde
ett förslagsanslag å 50,000 kronor för budgetåret 1928—1929 vara tillfyllest.
Samma belopp borde även vara tillräckligt, om man utginge från att i
stället för en eller båda av de nämnda fullständiga skolorna ett antal
skolor successivt upprättades. Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär nu
äskande av ett dylikt anslag av riksdagen.

Därjämte har föreslagits ett extra förslagsanslag å 8,000 kronor för beredande
av tillfällig löneförbättring åt lärare vid kommunala flickskolor
att utgå efter samma grunder som för lärare vid kommunala mellanskolor.

Lika med departementschefen håller riksdagen före, att några hållpunkter
icke givas för att kunna beräkna, hur många skolor av det slag, som
nu föreslås, kunna komma att inrättas under de närmaste åren. En kostnadsberäkning
i detta hänseende kan därför icke exakt givas utan måste
i större eller mindre grad grundas på sannolikhetskalkyler.

Emellertid har riksdagen i vederbörlig ordning låtit från skolöverstyrelsen
inhämta yttrande i ämnet. Riksdagen hänvisar till detta yttrande,
vilket såsom bilaga åtföljer statsutskottets utlåtande nr 155.

Vidare har nämnda utskott låtit genom tillkallade experter uppgöra
vissa beräkningar rörande de ekonomiska konsekvenserna av ett bifall till
Eders Kungl. Maj:ts förslag. Förslagets ekonomiska innebörd för statsverket
torde framgå av omstående översiktstablå.

I avseende å denna tablå anföra bemälda experter följande:

»För att få en uppfattning om vad statens kostnader ungefärligen skulle
belöpa sig till, om kommunala flickskolor upprättas i hela den utsträckning
och på det sätt, som å ena sidan kan anses motsvara rimliga krav
på högre undervisning för flickor under i det hela samma villkor som för
gossar men å andra sidan ej medför onödiga kostnader för stat och kommun,
ha vi på grundvalen av tabell 1 gjort en ny sammanställning i
tabell 2. I sistnämnda tabell äro medtagna alla de städer, där nu statsunderstödda
högre flickskolor finnas med undantag av dels de 11 städer,
(Enköping etc.), i vilka enligt uttalande av 1927 års riksdag högre flick -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

skolor förutsättas bliva obehövliga, dels av Norrköping och Lund, vilka
hava kommunala mellanskolor och äro föreslagna att få högre flickläroverk.
Därvid ha vi utgått från att 4 högre flickskolor i Stockholm ombildas
till 2 kommunala flickskolor och att 2 högre flickskolor i var och en
av städerna Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Uppsala, Jönköping och Örebro
ombildas till 1 kommunal flickskola i var och en av dessa städer samt
att i de övriga städerna där befintliga flickskolor ombildas till kommunala.
ökningen i statsbidrag för en dylik ombildning skulle uppgå till

översikt av kostnadsberäkningarna angående flickskolorna.

(Statens samtliga kostnader utom för pensionering. Hindås medräknas ej.)

	Samtliga kostnader	Klass 1 i nuvarande skolor (approximativt)	11 mindre skolor (Enköping etc.)
Nuvarande kostnader	3,703,321	300,000	340,262

Samtliga kostnader för staten ’)	7-åriga skolor	5-åriga skolor
1) Om alla nuvarande skolor ombildas var för sig till kommunala.
a) utan praktisk linje (7-åriga), respektive utan sjätte årskurs (5-åriga)....................	5,213,598	3,786,0422)
b) med praktisk linje (70 %) respektive sjätte års-kurs (70 %).......................	5,323,6004)	4,166,0422)
2) För organisation med 36 kommunala flickskolor och 25 enskilda flickskolor.
a) utan praktisk linje (7-åriga), respektive utan sjätte årskurs (5-åriga)....................	3,955,709	3,266,695 S1
b) med praktisk linje (7-åriga), respektive med sjätte årskurs (5-åriga)....................	4,025,0004)	3,456,6958)

*) I beräkningarna ingå även tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt nu gällande
grunder samt 1 ''/a ålderstillägg för varje ordinarie lärare.

2) Härtill kommer en kostnad av 181,710 kr. för ökat behov av lärare i folkskolan.
s) » » » » » 133,254 »»» >>>> »

4) Approximativt belopp.

592,650 kronor. Om man vidare förutsätter, att å ena sidan de flickskolor i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, som ej äro upptagna i tabellen,
samt de nuvarande flickskolorna i Norrköping och Lund tillerkännas
statsunderstöd i samma utsträckning som nu, samt att å andra sidan ovannämnda
11 skolor (Enköping etc.), vilka nu uppbära statsunderstöd å tillsammans
340,262 kronor, ej mera komma i åtnjutande av statsunderstöd,
skulle statens kostnader för flickskoleväsendet genom upprättande av 7-åriga kommunala flickskolor med enbart teoretisk linje i ovan antydd omfattning
ökas från nu utgående belopp 3,703,321 kronor*) med 252,388
(592,650 — 340,262) kronor till 3,955,709 kronor. Enligt denna plan skulle

*) Det i verkligheten utgående beloppet har minskats med 200,000 kronor, som kan
anses utgöra bidrag till 12 med flickskolor förenade enskilda gymnasier.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

alltså organisationen omfatta 36 kommunala flickskolor, varjämte 25 av
våra nuvarande enskilda flickskolor skulle erhålla statsunderstöd som
sådana.

Härvid är emellertid att märka följande:

1) S. k. praktisk linje är ej medräknad i kostnaderna. Dylik linje kan,
beroende på olika omständigheter, medföra en ökad kostnad av antingen
3,140 kronor eller omkring 1,700 kronor eller omkring 300 kronor eller ock
en kostnadsminskning av växlande belopp uppgående till högst något
över 2,000 kronor för de skolor, som inrätta dylik linje. Då det är omöjligt
att nu beräkna, i vilken omfattning dylik linje kan komma att upprättas
eller vilken kostnadsökning den i varje fall kan medföra, hava vi
ej kunnat taga hänsyn härtill.

2) I likhet med det i kungl. propositionen anförda exemplet ha vi räknat
med hälften av antalet möjliga ålderstillägg. I en framtid torde man
få räkna med i medeltal minst 2 ålderstillägg (i stället för 1 A) för varje
ordinarie lärare.

3) Förhållandet mellan antalet manliga och kvinnliga lärare är i stort
sett detsamma som i det ovan anförda exemplet i kungl. propositionen,
d. v. s. 2 manliga mot 6 kvinnliga lärare; vid de större skolorna dock 5
manliga mot 9 å 10 kvinnliga. Statens kostnad för en ordinarie manlig
lärare kan i medeltal beräknas till 1,012 kronor högre än för kvinnlig. Vid
samtliga skolor är räknat med kvinnlig rektor. Om i något fall manlig
rektor anställes, ökas kostnaden med 405 kronor om året för dylik skola.
Om Y3 av här ifrågavarande 36 skolor finge manlig rektor, ökades kostnaden
i sin helhet med 4,860 kronor.

Upprättas åter 5-åriga skolor i enlighet med de nyss anförda principerna,
skulle statsbidraget till de ombildade skolorna minskas med 96,364
kronor, om ej en sjätte årsklass inrättades vid någon av dessa skolor, men
ökas med 93,636 kronor (190,000—96,364), om sjätte årsklass inrättas till
ett antal, som motsvarar 70 % av antalet klassavdelningar i 5:te klassen.
Lägges härtill den ökade kostnaden för 22 lärare i vardera av 2 klasser
vid motsvarande folkskolor, d. v. s. 133,254 kronor, blir hela kostnadsökningen
226,890 kronor.

Frånräknas slutligen härifrån det statsbidrag, 340,262 kronor, som nu
utgått till de 11 skolor (Enköping etc.), vilka ifrågasättas till indragning,
skulle statens nuvarande kostnader för flickskoleväsendet genom upprättande
av 5-åriga kommunala flickskolor, delvis med en sjätte årskurs, i
ovan antydd omfattning minskas med 113,372 kronor (340,262—226,890).

Då såsom förut är nämnt, inrättandet av 7-åriga skolor med enhart
teoretisk linje i här tänkt omfattning skulle medföra en kostnadsökning
av 252,388 kronor, skulle alltså alternativet med 7-åriga skolor för staten
bliva 365,760 kronor dyrare än med 5-åriga med delvis 6:te årsklass.»

Genom vad sålunda anförts och framkommit torde de beräkningar föreligga,
vilka i förevarande hänseende synts möjliga att verkställa. Riksdagen
har härav dessutom yttermera stärkts i den uppfattningen, att några
exakta beräkningar rörande statens blivande kostnader för denna skolform
icke kunna göras, alldenstund en dylik beräkning måste grundas på
omständigheter, om vilka säker kännedom icke kan anses för närvarande
föreligga.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

Riksdagen liar följaktligen icke funnit i stort sett något vara att erinra
mot vad departementschefen under förevarande avdelning anfört; liksom
riksdagen beviljat de anslag, som för kommunala flickskolor nu av Eders
Kungl Maj:t föreslås för nästkommande budgetår.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen,

I anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag och
i ämnet väckta motioner

A. ej mindre i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppfört ett ordinarie
förslagsanslag å 50,000 kronor till statsbidrag till kommunala flickskolor,

än även i fråga om användandet av nämnda anslag

a) godkänt följande allmänna förutsättningar för åtnjutande av statsbidrag
från anslaget:

1. Kommunal flickskola skall vara upprättad och underhållen av skolområde,
bestående av ett eller flera skoldistrikt, eller, efter Eders Kungl.
Maj:ts beprövande, av annan kommunal samfällighet eller förening av
flera sådana, samt hava till ändamål att bereda kvinnliga lärjungar tillfälle
att inhämta ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med
hänsyn tagen till den kvinnliga ungdomens egenart och därvid tillika i
större eller mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet,
särskilt inom hemmets område.

2. Varje kommunal flickskola skall vara anordnad med såväl sjuårig
som sexårig lärokurs, varvid i fråga om gemensam eller skild undervisning
av de båda lärokurserna skola i huvudsak tillämpas de grunder, som
departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 24
februari 1928 angivit. Den sjuåriga lärokursen skall med avseende på det
kunskapsmått, som erfordras för inträde i dess första klass, vara grundad
på genomgången fjärde klass i någon av folkskolans huvudformer, och
den sexåriga lärokursen skall med avseende på det kunskapsmått, som
erfordras för inträde i dess lägsta klass, vara grundad på genomgången
sjätte klass av sex- eller sjuårig folkskola, anordnad enligt någon av sådan
skolas huvudformer.

3. Vid kommunal flickskola skola, i huvudsaklig enlighet med vad departementschefen
i samma statsrådsprotokoll angivit, träffas särskilda anordningar
i syfte att för de lärjungar vid skolan, som hava för avsikt att
övergå till första ringen av fyraårigt eller treårigt gymnasium, underlätta
dylik övergång.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

6. Kommunal flickskola skall stå under skolöverstyrelsens inseende.

7. Varje årsklass skall i de teoretiska undervisningsämnena åtnjuta från
föregående och efterföljande årsklass skild undervisning.

8. Vid varje skola skall minst halva antalet av de ordinarie lärarna utgöras
av kvinnor.

9. Läsåret skall omfatta trettioåtta veckor, tid för inträdes- och flyttningsprövningar,
för påsk- och pingstferier samt för tillfälliga lovdagar
däri inräknad.

10. Skolområdet skall för undervisningen tillhandahålla tjänliga och
tillräckliga lokaler samt erforderliga och lämpliga skolmöbler och nödig
undervisningsmateriell.

11. Statsbidrag till kommunal flickskola må utgå endast under förutsättning
att Eders Kungl. Maj:t, med hänsyn tagen till inom skolområdet
möjligen redan befintlig kommunal mellanskola, högre folkskola, högre
flickskola, högre samskola eller kommunal flickskola, för vilka statsbidrag
redan utgår, eller ock allmänt läroverk med tillträde för kvinnliga lärjungar
å realskolans stadium, prövar inrättandet av kommunal flickskola
med av skolområdet föreslagen organisation vara för orten behövligt och
lämpligt.

12. Undervisningen i skolan, som skall stå öppen för elever oberoende av
deras hemorter, skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av
särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i skolans reglemente.
Terminsavgifter må dock i intet fall bestämmas till olika belopp
för elever allt efter deras olika hemorter, ej heller påföras medellösa lärjungar.

13. I övrigt skall kommunal flickskola vara organiserad och undervisningen
därstädes ordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som departementschefen i statsrådsprotokollet angivit och riksdagen
i det föregående angivit;

b) bestämt,

1. lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall åtnjuta följande avlöningsförmåner
:

rektor särskilt arvode av 1,000 kronor;

biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 200 kronor;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad och bränsle eller
motsvarande ersättning, icke understigande 350 kronor, 2,800 kronor, var -

Riksdagens skrivelse Nr 356. 45

till kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå
efter respektive 5,10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring
arvode av 2,900 kronor;

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring
arvode av 2,600 kronor;

vikarierande rektor särskilt arvode av 500 kronor;

vikarie för biträdande föreståndarinna särskilt arvode av 200 kronor;

manlig timlärare i läroämne: 105 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig timlärare i läroämne: 95 kronor för varje veckotimme;

manlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med lek och idrott:
90 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig timlärare i teckning, i musik, i gymnastik med lek och idrott:
85 kronor för varje veckotimme;

timlärare i annat övningsämne: 80 kronor för varje veckotimme.

2. i avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall i tillämpliga delar
gälla vad angående lärares vid kommunala mellanskolor uppflyttning i
högre lönegrad är stadgat;

c) förklarat hinder för Eders Kungl. Maj:t icke möta att fastställa de
närmare villkor och utfärda de närmare bestämmelser, vilka, i anslutning
till vad departementschefen i statsrådsprotokollet anfört och riksdagen
ovan uttalat samt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i motsva
rande hänseende gäller för de kommunala mellanskolorna, må för sagda
avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas, ävensom de närmare föreskrifter,
vilka för tillämpning av omförmälda villkor och bestämmelser
eller i övrigt kunna anses erforderliga;

d) föreskrivit, att i fråga om utgående av statsbidrag till kommunala
flickskolor skola, förutom vad angår själva organisationen och därmed
sammanhängande eller likartade spörsmål, gälla följande grunder:

Statsbidrag till fullständig kommunal flickskola, vilken av Eders Kungl.
Maj:t blivit erkänd såsom sådan, utgår på följande sätt:

a) till skola med teoretisk och praktisk linje eller enbart teoretisk linje
med 20,400 kronor för år och till skola med enbart praktisk linje med
16,800 kronor för år;

samt därutöver:

b) till skola med fristående sexårig lärokurs med både teoretisk och
praktisk linje eller enbart teoretisk linje med 2,800 kronor för år för varje
årsklass i lärokursen, som i de teoretiska undervisningsämnena åtnjuter
från den sjuåriga lärokursen skild undervisning;

e) till skola med fristående sexårig lärokurs med enbart praktisk linje
med 2,800 kronor för år för var och en av de fyra lägsta årsklasserna i
sådan lärokurs samt med 1,400 kronor för år för var och en av de två hög -

Riksdagens skrivelse Nr 356.

sta årsklasserna i lärokursen, i båda fallen under förutsättning att ifrågakommande
klass i de teoretiska ämnena åtnjuter från den sjuåriga lärokursen
skild undervisning;

e) till parallellavdelning av årsklass inom de två högsta klasserna, med
iakttagande av den i d) angivna begränsningen, med 2,800 kronor för år
för parallellavdelning inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor för
år för parallellavdelning inom den praktiska linjen;

f) till undervisning i ämnena hushållsgöromål, kvinnlig slöjd, barnavård
och trädgårdsskötsel med 75 kronor för läsår och veckotimme, under
villkor att vid läsårets början vid undervisningen i dylikt tillvalt ämne
antalet lärjungar i varje lärjungegrupp inom viss klass icke understiger 5
samt att minst 15 lärjungar komma på sådan lärjungegrupp, innan ny
grupp för ämnet uprättas.

Härförutom skola till varje kommunal flickskola utgå följande bidrag:

g) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 500 kronor;

h) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med
full tjänstgöring: 300 kronor;

i) för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande befattningshavare
stadgade särskilda arvodet; för biträdande föreståndarinna: det
till henne utgående särskilda arvodet;

j) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande åldertillägg;

k) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, det belopp,
som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras
till arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av
offentligt uppdrag, bestridande av befattning i statens tjänst eller tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det belopp, som Eders
Kungl. Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;

Riksdagens skrivelse Nr 356.

II.

Till skolområde, vilket enligt plan, som av Eders Kungl. Maj:t godkännes,
upprättar kommunal flickskola genom successivt uppbyggande med en
eller flera klasser av sådan skola, skall, under den tid, som erfordras för
skolans utbyggande till fullständig kommunal flickskola, och utan hinder
därav att skolan icke omfattar sju årsklasser, statsbidrag, med tillämpning
i övrigt av de här ovan under I b)—m) stadgade grunder och med de
i fråga om de två högsta årsklasserna av praktisk linje där angivna undantag,
beräknas till 2,800 kronor för varje årsklass eller avdelning avårsklass,
under villkor:

a) att skolan i medeltal har minst 13 lärjungar i varje årsklass,

b) att skolan fortsättningsvis uppbygges år för år i oavbruten följd,

c) att vid skolan finnas ordinarie lärare till ett antal, som med en understiger
antalet årsklasser i skolan, dock att vid skola med enbart praktisk
linje endast fem ordinarie lärare behöva anställas och att av dem den femte
läraren behöver tillsättas först vid sjunde klassens upprättande, samt att
rektor förordnas vid den nya organisationens påbörjande, ävensom

d) att skolan i övrigt i tillämpliga delar är anordnad i enlighet med de
för kommunal flickskola gällande föreskrifter.

III.

För utbekommande av statsbidrag enligt här ovan under I och II givna
stadganden böra hinder ej möta därav:

1) att ny skola, parallellavdelning eller lärartjänst, för vilken statsbidrag
kan utgå, först under kalenderåret inrättats eller under kalenderåret
upphört, i vilka fall skolan äger bekomma statsbidrag i förhållande till
den del av läsåret, undervisningen pågått, eller

2) att under kalenderåret statsunderstödd skola i vederbörlig ordning
ombildats till kommunal flickskola, i vilket fall statsbidrag skall utgå för
vardera skolan i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen
pågått enligt de för de särskilda skolarterna stadgade grunder, eller

3) att undervisningen enligt vederbörligt medgivande avkortats på
grund av rådande smittosam sjukdom bland människor eller husdjur, i
vilken händelse statsbidrag skall utgå med samma belopp, som om undervisningen
bedrivits i eljest bestämd omfattning, eller

4) att lärare till förekommande av smittofara av vederbörande myndighet
förbjudits att tjänstgöra, i vilken händelse statsbidrag, förutom till
vikaries avlönande, varom här ovan under I förmäles, skall utgå till avlönande
av den från tjänstgöring avstängde läraren med oavkortat belopp,
doek icke för längre tid än högst sex månader;

e) bemyndigat Eders Kungl. Maj:t, att i fråga om tillämpningen av de
under I—III angivna grunder utfärda de närmare föreskrifter, vilka, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
anfört och riksdagen ovan angivit, kunna befinnas erforderliga.

Riksdagens skrivelse Nr 356.

B. Beslutat,

a) att lärarpersonalen vid kommunala flickskolor skall vara delaktig i
statens pensionsanstalt, med iakttagande i tillämpliga delar av vad angående
delaktighet i denna anstalt är stadgat i fråga om lärare vid kommunala
mellanskolor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
bestämmelser som på grund härav befinnas erforderliga; samt

b) att, därest på grund av inrättandet av kommunal flickskola statsunderstödd
enskild högre flickskola på orten upphör med sin verksamhet och
på den grund vid den senare skolan anställd ämneslärarinna med full
tjänstgöring går förlustig sin anställning, hon må, under förutsättning
att hon vid början av skolans avveckling uppnått en ålder av 50 år samt
vunnit sådan anställning, som nu angivits, vid statsunderstödd enskild
läroanstalt före den 1 mars 1928, intill dess hon fyller 60 år, av statsmedel
åtnjuta en årlig ersättning uppgående till två tredjedelar av den avlöning
hon i enlighet med gällande bestämmelser vid entledigandet åtnjöt
från skolan, tillfällig löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstilllägg
däri inberäknade, samt för tiden därefter en årlig pension till samma
belopp, som skulle tillkommit henne, därest hon intill uppnåendet av
sistnämnda ålder varit i tjänst vid statsunderstödd enskild flickskola; skolande
vad nu sagts äga tillämpning beträffande lärarinnor vid sådana
skolor, vilkas avveckling påbörjats inom tio år, räknat från den 1 januari
1929.

C. a) medgivit att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1928—30
juni 1929 utgå till lärarpersonalen vid kommunala flickskolor med följande
belopp:

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt

för ändamålet anvisat för budgetåret 1928—1929 ett extra förslagsanslag
av 8,000 kronor.

II i anledning av därom i ämnet väckta motioner anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning i fråga om beredande av ordinarie
anställning åt lärare i övningsämnen vid kommunala flickskolor
samt i fråga om kompetensvillkor för sådan befattning ävensom med det
snaraste för riksdagen framlägga det förslag, vartill sagda utredning må
giva anledning.

Stockholm den 5 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1928, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
282126