Riksdagens skrivelse Nr 312 (Riksdagsskrivelse 1927:312)

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Nr 312.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1927.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Gränges
berg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag.

(Statsutskottets utlåtande nr 157.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 22 mars 1927 dagtecknad proposition, nr
241, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa
överenskommelse i enlighet med följande förslag:

Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag
(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund (nedan
kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat ABGM) och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag, å andra sidan, hava
träffats avtal:

1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;

2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB
och TGO;

3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och
LKAB;

4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;

5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag;

6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO
samt

7) den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 312.

Ändringar i
LKAB:*
bolagsordning.

Luossavaara.

Mabn ~ki>aiititeter.

2 Riksdagens skrivelse Nr 312.

Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden
efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,
har nu mellan Svenska staten, ä ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,
för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.

§ 1.

Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra
de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga nr 1
utvisar, att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den 1
oktober 1927.

§ 2.

Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag
till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara
malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten från
sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nyttjanderättstidens
utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.

LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande
och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom
maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.

§ 3.

LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten
Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta
högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav
från Kiirunavaara 6.i miljoner ton,

» Gellivare 2.5 » » ,

» Luossavaara 0.4 » » .

Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten må
förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten
ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning
med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller de övriga
gruvfälten.

Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och
för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna
överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de under
en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade kvantiteterna
icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000) ton eller för
varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra stycket ovan
tillåtna årliga maximikvantiteten.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

§ 4.

För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här
ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en krona
femtio öre för under tiden 1 oktober 1927—30 september 1947 bortfraktad
malm dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927—30 september
1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som bortfraktas
under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.

Den 30 september varje är skall approximativ likvid av ifrågavarande
royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen Svartön—
Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den
slutliga regleringen av likviden äga rum i samband med den fördelning av
LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga rum.

§ 5.

LKABrs utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatte]- och avskrivningar,
skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som
under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt bestämmelserna
i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas mellan preferensoch
stamaktier på följande sätt:

a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den SO september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75 öre
understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten tilldelas
stamaktierna.

b) För tiden från och nitid den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton
i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill

3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och i vad den
belöper på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna.

§ 6.

LKAB förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. V id
brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet
för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna bästa
ekonomiska resultat.

För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och
liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten
såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter påbörjas
och utföras i god tid.

Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.
Om förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,
må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två av de
av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.

Roy altg.

Vinst fördelning.

Brytningens

anordnande.

Avskriv ningar.

Upplåning.

Organisatio’1, t.

4 Riksdagens skrivelse Nr 312.

Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i
gott skick.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt
eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara och
Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana undersökningar,
i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom
hindras eller uppehållas.

§ 7.

LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning
å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärde. I övrigt
skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer.
Avvikelse från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga
de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKABrs styrelse.

§ 8.

Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika förmånliga
villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv lämna
LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande
behov.

§ 9.

Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse
äga att inom styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid
förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna
valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i hans
ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort bindande
tillsägelse om inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB, äga
de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse att utse
ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma,
som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör
för tiden efter inlösningsdagen.

I de fall, då hittills enligt bestämmelse L mom. 3, andra stycket, av
§ 12 i LKAB:s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat
avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.

Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas
de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna valda
styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig om att begära, att
föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall
dock icke verka rubbning i fråga om den beslutanderätt, som enligt
gängse kutym bör tillkomma verkställande direktören.

Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden
med minst en veckas mellanrum.

Mom. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAJB:s

Riksdagens skrivelse Nr 312.

styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga
biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och hans biträden bestämmas
av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.

Mom. 3. LKAB-.s handelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra
affärshandlingar skola, efter därom hos verkställande direktören framställd
begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna
och den i föregående moment omförmälde revisorn med
biträden.

Mom. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme
är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer
än hälften av preferensaktiekapitalet.

Mom. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,
Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Narvik och Luleå
(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda
styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKABts
tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes
vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan hinder från statens sida
för densamma att jämväl vara anställd hos TGO.

I avseende å tiden för personalens anställning hos LKAB skall iakttagas,
att, därest staten enligt § 25 eller §> 26 verkställer inlösen av TGO
tillhöriga stamaktier i LKAB, tjänsteman må kunna från och med inlösningsdagen
uppsägas till frånträdande av sin befattning senast sex
månader efter det uppsägningen skett.

Mom. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla följande: a)

Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets
eget namn och direkt till förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut,
som biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna,
bestämmer, att försäljning skall ske i annan ordning.

b) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från
dagen för försäljningsavtalets avslutande, därest minst tre av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna förena sig om att vägra godkännande
av dylik försäljning på skäl, som av dem till styrelsens protokoll
angivas; dock att vad sålunda stadgats icke innefattar hinder för
försäljningar avseende slutlig leverans före utgången av år 1942.

Mom. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av
preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller den av dem, åt vilken
Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, avsluta försäljningsavtal
eller ingå annan rättshandling, som innefattar åtagande för längre
tid än intill den närmaste dag därefter, då staten med tillämpning av
bestämmelserna i § 25 kan inlösa TGO:s aktier i LKAB.

Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöternas
godkännande driva annan verksamhet än som betingas
av innehållet i detta avtal.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Inlösen av
tonnage.

Arrende.

Utmål-.

Järnuägsfrakter.

Mom. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostnader
skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna
av LKAB:s styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal,
som skall godkännas av Kungl. Maj:t.

§ 10.

LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst sa stor del av
TGO vid tiden för tillsägelsen direkt eller indirekt tillhörigt fartygsrum,
att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal
under närmast föregående femårsperiod utskeppats med TGO:s eget tonnage.
Det åligger LKAB att utöva denna inlösningsrätt, så snart de av prefereösaktieägarna
utsedda styrelseledamöterna det påfordra.

Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes
genom värdering av skiljemän enligt skiljemannalagen.

§ 11.

TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från och
med den 1 oktober 1927 nyttjanderätten till de områden inom Jukkasjärvi
kronopark vid Luossavaara, till vilka TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt med staten;
och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten såväl till nämdda
områden som ock till de områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som nu
innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med staten, allt så länge
bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare, Kiirunavaara och
Luossavaara malmfält och mot arrende- och övriga villkor överensstämmande
med dem, som innehållas i förenämnda, nu gällande kontrakt.

§ 12.

LKAB medgiver, att gränserna på djupet för do bolaget tillhöriga utmål,
som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma
utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 13.

Med avseende å LKAB:s malm fraktning å järnvägen Svartön-Riksgränseh
skola gälla följande bestämmelser.

Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive Svartön
frakta den malm, som bolaget enligt % 3 äger bortfrakta från Kiirunavaara,
Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter per ton

A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937.

a) malm från Kirunavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen ........................................................ kronor 2: a 4

Kiruna—Svartön .............................................................. » 3: 4s

Riksdagens skrivelse Nr 312. 7

b) malm från Luossavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen kronor 3: 21

Kiruna—Svartön ................................................................ » 4: it

e) malm från Gellivare gruvfält

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ............ » 3: 4 3

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön .................... » 2: 7 5

B) för tiden från och med 1 januari 1938

Kiruna—Riksgränsen ........................................................ » 3: o i

Kiruna—Svartön ................................................................ » 3: 8 5

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen » 3: 7»

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön .................... » 3: i o

Mom. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt
ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik och
Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit 16
kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under
året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp
motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall
gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.

Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen
anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande
kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande
av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna respektive
Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive Svartön.
Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer än sammanlagt
under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst 6,000,000 ton
till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1929 en kvantitet
av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst

2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000 ton,
varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till Svartön
samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst 7,000,000
ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.

Därest bolaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5
respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före
den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall
inträda.

Mom. 4. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den
transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med
största möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda
månader eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen
av statens järnvägar icke råder.

Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spär och dess
egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra
densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda

Riksdagens skrivelse Nr -i 12.

lokomotiv med lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter samma
grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader för
vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens och
enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för den vid
nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10 procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens
storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän
enligt skiljemannalagen.

Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:

a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för
sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,
från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande
för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit
till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets
förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid
av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för
övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnhyra efter gällande taxa.
I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under
tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit
lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av
därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av
annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget
vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt
under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt
bestämmelsen i föregående stycke.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för
transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande
fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per
dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar
sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.

Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malinvagnar
av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget
få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa
vagnars underhåll bestrides av bolaget.

Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över
dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna
lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden
icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter
den angivna bärigheten.

Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag
staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant
medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsvia -

Biksdagens skrivelse Nr 812.

dukter samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter
till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.

Mom. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskullskulle
till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas
återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna-Svartön.

§ 14.

Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen med Frakttillägg.
bibanor till Malmberget och Koskullskulle under något år från och med
den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens drift
och underhåll, däri inräknad avsättning till fömyelsefond, jämte ränta å
nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande jämväl
alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön.
skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.

Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för
vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för
järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas
till underhåll och ersättning vid samma järnväg.

Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927—1937 beräknas
efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade
malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter fem
procent jämte 1/20 procent däröver för varje påbörjat hundratusental ton avbolaget
fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1 januari
1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent vid
en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men i övrigt på
nyss angivet sätt.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av- krig eller
blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet
att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tillägget,
som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade kvantiteten
och 8,000,000 fou.

Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas
frakttillägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i
perioder, varav den första utgöres av åren 1927—1931, de sammanlagda
kostnads- och räntebeloppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. 1
och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget
icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder
belöpande frakttillägg, i den mån detsamma motsvaras av belopp, varmed
inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit
summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock
att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i den
mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden
uppkommet dylikt överskott.

Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av

Andi a malm
befraktare.

Leveranser
till svenska
malmköpare.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd vältning på tråk t T
tillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget
från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning
sker.

Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande
av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta
ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen
erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas.
om beloppet för tiden till återbetalningen beliöft upplånas.

Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende
icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång, där det
gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det alltså
staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit bolagets
skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.

LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del av
räkenskaperna för statens järnvägar i den mån det erfordras för att följa
beräkningarna av frakttilläggen.

§ 15.

Staten förbinder sig att icke, innan staten må hava begagnat sig av sin
lösningsrätt enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,
låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön — Riksgränsen
mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.

§ 16.

LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt
äger att bortfrakta från malmfälten i Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara,
i främsta rummet leverera vad som,- utav de malmsorter bolaget
bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,
som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande
omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet i allmänhet
gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill 20 procent av
den kvantitet styckmalm med högst 0.0 3 procent fosfor och eljest intill 10
procent av den kvantitet av varje särskild malmsort, som bolaget bryter på
grund av detta avtal.

Ku stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande
av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och
skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf
gälla följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, dä leverans av
malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000) ton
och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, varefter
leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda
leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer än

Riksdagens skrivelse Nr 312.

etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående
år enligt denna paragraf levererat.

b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla

1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende
av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen

(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera
med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)
ton, minst två år och,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,
då leverans skall äga rum, samt

2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen
är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt
under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen

(200.000) ton, minst ett år,

där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton, minst
två år,

där den skulle uppgå till sammanlagt femhundrafemtiotusen (550,000) ton.
minst tre år,

allt före det år, då leverans skall iiga rum o. s. v., med ett ars höjning
i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen

(150.000) ton.

c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske, skall,
om mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller högst O.ois
procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst 0.03 procent
fosfor).

d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av
bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj:t
sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

§ 17.

LKAB åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,
som i § 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,
ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till
vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton malm
från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller vid
årets brytning i dess helhet.

Rörande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla
följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, dä leverans av
malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.

Leveranser

från

Luossavaara.

Mertainen,

Riksdagens skrivelse Nr 312.

b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av
tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill t.iugutusen (20,000)
ton sammanlagt om året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med
mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)
ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det
år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän
två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga
allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.

e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med
rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt
biträde.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat
än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftstörning,
varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
brytningsförmåga, upphör bolagets leveran sskyldighet enligt denna paragraf,
så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;
dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare
mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets
samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år.

§ 18.

Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det
bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, om Mertainens
Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den därmed förenade
försäljningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade
kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för
Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar
allt för rörelsen erforderligt kapital.

Mom. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag
må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning

a) att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året brutits
för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd års -

Riksdagens skrivelse Nr 312.

brytning av intill etthuudrafenjtiotusen (150,000) ton, av den brutna malmen
må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,

b) att försäljningen för export sker genom LKAB eller TGO mot skälig
försäljningsprovision,

c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad avsättning
till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen
nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm, som levereras
för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.

$ 19.

Mom. 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm från de Grängesberg.
Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma
efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags
gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse
under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten erlägga
ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25 procent
av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver den stadgade
maximikvantiteten blivit exporterad.

Mom. 2. TGO utfäster sig, att av den kvantitet, som TGO enligt
mom. 1 eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten
överlåter sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton
årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid
årets brytning i dess helhet.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,
som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande
garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt
denna paragraf gälla följande.

a) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av tiden
för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen (50,000) ton
sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera med
mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen

(100,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga etthundratusen (100.000) ton, minst två år före
det år, då leverans skall äga rum.

b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg
med tio procent understiger TGO:s exportpris fob Oxelösund under före
gående år minskat med bolagets kostnad för järnvägsfrakt och ombordbringning.

c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar om, huruvida det av
TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Maj:t sådant
fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Statens övriga
järnmabnsfyndigheter
i
Norrbotten.

A.B. Nordsvenska

Malmfälts
malm fyndigheter.

Broms?
t mjölig.

d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbehov vid efter den 1 juli 1918
tillkommet företag för järn eller ståltillverkning inom landet eller för efter
samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant företag.

e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrisl eller annan driftstörning,
varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,
sä länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;
dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare
mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets
samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.

Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle
önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver
den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i
mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla staten
eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill tvåhundratusen
(200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion,
som faller vid årets brytning i dess helhet. Rörande leveransen av
denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom. 2 sägs.

Mom. 4. TGO:s förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla från
den dag staten begagnar sin rätt till inliisen av de TGO tillhöriga aktierna
i LKAB.

§ 20.

Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande
utmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej
begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för
annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober 1947
den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade
områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,
Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens gruvaktiebolag
nu tillhöriga gruvor och inmutade områden, icke brytes annat än för järneller
ståltillverkning i Sverige, dock med det undantag, varom finnes stadgat
i § 18 här ovan.

§ 21.

TGO ansvarar för att under tiden till den 1 oktober 1947 den järnmalm,
som finnes inom Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält nu tillhöriga fyndigheter,
icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd brytes annat än för järn- eller ståltillverkning
i Sverige.

§ 22.

LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den
royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid
bolagets egendom.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda
royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruva ktiebolags nuvarande
egendom.

§ 23.

Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill
1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet
av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen helt
inställd, åligger det bolaget att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver,
till hamndirektionen i Luleå senast inom två månader efter årets utgång
utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 16% öre för varje ton, varmed
den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna
myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.

Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen
minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda
ersättningsbelopp av 16 % öre för ton nedsättas andra året med en tiondedel,
tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande därav, att
dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om sådan del av bristen i
den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet, för vilken närmast
föregående är lämnats ersättning, samt att ersättningen för varje
bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 1 - ''3 öre lägre än föregående
års ersättning för motsvarande tontal.

§ 24.

LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, uppehålla
brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes
varje år brutna malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under
samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på
grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att inom Gellivare
malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm om året. Bolagets
förpliktelse att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån arbetet
därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.

§ 25.

Mom. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde
år den 30 september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de
aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.

Vill staten begagna denna rätt, göre därom för staten bindande tillsägelse
hos TGO senast två år före inlösningsdagen.

Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.

Med vinsten förstås i detta avseende LKAB:s medelnettovinst per ton enligt
§ 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösnings -

Ersättning åt
Luleå vid
minskad
mahnskepp -

Upprätthållande
av
malmbrytningen
i
Gellivare.

Rätt till inlösen
å vissa
bestämda tidpunkter.

1.6

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Inlösen å annan
Hd än i
§ 25 stadgas.

dagen, ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under perioden
må hava utgått till staten.

Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått
till 42,500,000 ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället
läggas en tiondel av den verkligen fraktade kvantiteten.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått
till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton
i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden
liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.

Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten
för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.

Mom. 4. Begagnar staten sig av denna inlösningsrätt, skall lösesumman
erläggas efter statens val enligt ettdera av följande tre alternativ:

1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande
av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september nästföljande
år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen
en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det resterande
beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;

2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna
räntor den 30 september ett växt av de fyra närmast följande åren; skolande
oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter fyra procent
om året till'' ocli med den 30 september nästföljande år samt därefter
med sex procent om året;

3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren; skolande
oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.

Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela bolaget,
enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.

Mom. 5. Från och med dagen efter den, då tillsägelse om inlösen skett,
skall ifråga om 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor
för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av
liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom
styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna
utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse av lika röstetal
skilje lotten.

§ 26.

Mom. 1. Skulle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt
att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som
angives i § 25, äger staten vid utgången av bokslutsåret efter det, då för
staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa

Riksdagens skrivelse Nr 312. 17

de aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats
av TGO.

Lösesumman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kunna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt § 5,
ökad med hela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller, om inlösen
sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter den 30
september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.

Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket, samt mom. 3, 4 och 5 intagna
bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf, dock
att meddelande om sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett år före
inlösningsdagen.

§ 27.

Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt Pensionär.
§ 25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den hos
LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då
utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och
arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.

§ 28.

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan på- Skatte- och
laga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järn- exP°rtt*u garanti.

malm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften
av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av sagda
grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna
överenskommelse avsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst vidkännas
direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller högre
grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet
av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år haft den
största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet av förmögenheten
bos det svenska bankbolag, som vid slutet av samma år ägt den
största förmögenheten, skall staten under loppet av nästpåföljande kalenderår
gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva utöver vad det
bort utgiva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag
med ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet
efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått
efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst
av en miljon fembundratusen kronor eller med en förmögenhet av trettio
miljoner kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. ii sarnl. Nr 312. 2

Riksdagens skrivelse Nr 312.

§ 29.

Deposition av LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,
handlingar. gQm jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta i ''förvar hos Sveriges
riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer mot åtagande
av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier
i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till LKAB.

De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade
områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget
i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i LKAB:s förlagsinteckningsbara
egendom eller i bolagets fastigheter, skola, så snart och
i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser, överlämnas
till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken att för LKAB:s
räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess staten må hava begagnat
sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna
skola utlämnas till LKAB.

§ 30.

Deposition av Mom. 1. TGQ förhinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande över aktier.

<je aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock
skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i den
mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat
minimum.

Mom. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser
enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti
mom. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsättningen
gälla vad i mom. 3 stadgas.

Mom. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, så
ock till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,
skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar
samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,
nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för
riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna
eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd som i § 25
mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser å lösesummans
belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven ränta,
överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt mot åtagande av
riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och
icke till annan utlämna desamma, samt

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO
utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, om staten med laga kraft

Riksdagens skrivelse Nr 312.

ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för
vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att
utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av
dess fordran,

§ 81.

Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av ABGM, så
snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon inskränkning
i TGO:s förbindelser enligt detta kontrakt.

§ 32.

TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,
som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s skyldighet
att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.
Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB, upphör TGO:s
ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.

§ 33.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må
icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

Särskilda bestämmelser.

§ 34.

Mom. 1. Med föranledande av att den TGO enligt § 4 i 1907 års kontrakt
åliggande skyldigheten att utan rätt till regress gälda LKAB:s skulder
genom detta avtal bortfallit, är överenskommet, att LKAB:s skuld till TGO
skall förräntas och likvideras enligt det mellan LKAB och TGO den 5 maj
1911 ingångna kreditavtal.

Mom. 2. Genom värdering, som i brist på åsämjande skall verkställas av
skiljemän enligt skiljemannalagen, skall fastställas det belopp, varmed det
bokförda värdet av LKAB den 30 september 1927 tillhöriga lager av malm
i hamn, vid gruvor (således ej i magasin i berget) och under transport
understiger det verkliga värdet, uppskattat i enlighet med gällande priser i
allmänna marknaden, omräknade till priser vid respektive lagrings- eller
andra platser, där malmen finnes. Det åligger staten att till TGO utgiva
en ersättning motsvarande hälften av detta belopp. Å ersättningen skall
beräknas 5 procent ränta å oguldet belopp från och med den 1 oktober 1927.

Så vitt möjligt skola LKAB:s malmlager i magasin i berget bibehållas
intill den 1 oktober 1927 i ungefär samma omfattning, som de innehade i
början av mars månad 1927.

AB. G cl lira re
malmfält.

Ansvars förbindelse.

Kontraktsm
erlåtelse.

LKAB:s skuld
till TGO.

Ersättning
för malmlager.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Betalning av
frakttillägg.

Avräkning.

Royalty för
tiden till
Vio 1927.

§ 35.

Staten avstår från alla krav å LKAB och TGO för oguldna frakttillägg
enligt äldre kontrakt och nedlägger de genom Kungl. järnvägsstyrelsen
härom anliängiggjorda rättegångarna, mot det att TGO den 1 januari 1928
gottgör järnvägsstyrelsen en ersättning av tjugu miljoner (20,000,000) kronor.
Å andra sidan avstå LKAB och TGO från anspråk på återbekommande
från staten av de frakttillägg, som LKAB redan guldit och icke återbekommit,
mot det att staten den 1 januari 1928 gottgör TGO det belopp, varmed ifrågavarande
frakttillägg utan ränteberäkning intill sistnämnda dag överstiga vad de
skulle hava uppgått till, därest beräkningen av desamma skett med iakttagande
av de principer, som ligga till grund för Stockholms Rådhusrätts
den 19 augusti 1925 givna, av Kungl. Svea Hovrätt den 28 januari 1927
fastställda dom i mål mellan LKAB och TGO, å ena, samt Kungl. järnvägsstyrelsen,
å andra sidan.

§ 36.

Per den 1 januari 1928 skall avräkning ske beträffande statens och TGO:s
mellanhavanden på grund av § 34 mom. 2 och § 35. Av denna avräkning
utvisat saldo staten till godo äger TGO likvidera på så sätt, att minst en
sjättedel därav erlägges senast den 1 januari 1932 och samma dag efterföljande
år, till dess hela beloppet sålunda guldits. TGO:s skuld skall förräntas
efter fem procent. Ränta erlägges den 1 januari varje år med början
den 1 januari 1929.

§ 37.

Mom. 1. LKAB skall till staten den 1 juli 1927 erlägga 669,325 kronor,
utgörande återstoden av sådan vinst, som för under tiden före den 1 oktober
1926 bortfraktad malm tillkommer staten enligt § 3 i 1913 års avtal.

Mom. 2. A) Av den malm, som LKAB under tiden 1 oktober 1926—30
september 1927 bortfraktar från Kiruna, skola i första rummet 430,000 ton
avräknas på de kvantiteter, bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års
avtal.

Därnäst skola intill 3,885,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta
på grund av 1907 års avtal.

Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på
grund av 1913 års avtal.

B) Av den malm, som LKAB under samma tid bortfraktar från Gellivare
(häri ej inbegripet vad bolaget äger bortfrakta på grund av varpmalmsöverenskommelsen)
skola i första rummet 170,000 ton avräknas på de kvantiteter,
bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års avtal.

Därnäst skola intill 785,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta
på grund av 1907 års avtal.

Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på
grund av 1913 års avtal.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Mom. 3. Den vinst, som för LKAB uppstår under bokslutsåret 1 oktober
1926—30 september 1927, skall fördelas mellan preferens- och stamaktieägare
i enlighet med bestämmelserna i nu gällande bolagsordning och statskontrakt.

Mom. L Den royalty om 2 kronor per ton, som TGO och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag ha att erlägga för under år 1926 från Luossavaara
bortfraktad malm, skall i vanlig ordning gäldas under år 1927. Motsvarande
royalty för under tiden 1 januari—30 september 1927 från Luossavaara
bortfraktad malm skall gäldas så snart efter den 1 oktober 1927, som
kungl. järnvägsstyrelsen hinner fastställa den bortfraktade kvantiteten.

Mom. 5. Staten förklarar, att staten för tiden före den 1 oktober 1926
icke har något krav på sådan vinst, som tillkommer staten enligt <§> 3 i 1913
års avtal i annan mån än som framgår av mom. 1 här ovan.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads utgång, men
upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma
tid godkännes.

Stockholm den 22 mars 1927.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

KLOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

Förestående avtal godkännes av Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag, i den mån det rörer deras rätt.

Stockholm den 22 mars 1927.

AKTIEBOLAGET GELLLIVARE MALMFÄLT.

Walter Philipson. Gunnar Dillner.

NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.
M. Carlson.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Bilaga 1.

Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning.

§ 4.

Bolagets — — — vardera serien.

Den utdelningsbara nettovinsten skall för varje särskilt bokslutsår lika
fördelas på antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under
året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen. Denna nettovinst per ton
skall fördelas mellan preferens- och stamaktier på följande sätt:

a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med sjuttiofem
öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten
tilldelas stamaktierna.

b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton i vad
den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000
ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper
på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna.

För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt — — —
stadgas.

'' § 11.

Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av
styrelsen utses; dock att reverser, — — — bemyndigats.

Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 sägs,
skola — — — styrelseledamöterna.

§ 12.

Mom. 1. De av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna äga att inom
styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den
ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna,
som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande.
Därest staten, som enligt särskilt avtal äger rätt att, dels på vissa bestämda
dagar och dels i viss annan ordning, efter i förväg gjord tillsägelse inlösa
TGO tillhöriga stamaktier, behörigen gjort dylik tillsägelse, äga de av
preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna att utse ordförande och ersättare
för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast
föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör för tiden efter inlösningsdagen.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Vid val av ordinarie ordförande och verkställande direktör skola vara
tillstädes minst tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga.
Beslut fattas genom enkel röstpluralitet.

I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 2. Styrelsen — — — påfordras.

Mom. 3. Styrelsen---närvarande. Frågor av större betydelse skola,

därest minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två
styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.

Vid omröstning inom — — — olika meningar, ordföranden äga utslagsröst.

Mom. i. Beslut om rättshandling, som innefattar åtagande för längre
tid än intill den i det i mom. 1 omförmälda särskilda avtalet bestämda,
efter beslutet närmast infallande dag, då staten med tillämpning av bestämmelserna
i sagda avtal kan inlösa TGO tillhöriga stamaktier, är ej
giltigt med mindre det biträdes av minst tva av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna eller ock av den bland dem, som erhållit sådant
bemyndigande av Kungl. Maj:t, som i § 11 bär ovan sägs.

Har i behörig ordning tillsägelse om inlösen av ifrågavarande aktier skett,
skall i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor
för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av
liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mim sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom styrelsens
beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna
valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 5. Vid styrelsens — — — ledamot.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv
eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den, som av Kungl.
Maj:t därtill förordnas.

Preferensaktier medföra endast en tiondels röst för varje aktie.

§ 18.

Omröstning —--emellan.

Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme vare icke giltigt,
med mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av
preferensaktiekapitalet.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Bilaga 2.

Riktlinjer för gruvbrytningens ordnande vid Kiruna, Luossavaara

och Malmberget.

Kiruna.

Brytningen skall tills vidare fortgå på samma sätt som för närvarande.
Med undantag av den A-malm, vilken brytes under jord, skall sålunda all
malm tills vidare uttagas medels brytning i dagen. Dagbrytningen förutsättes
skola pågå till 175 meters avvägning norr om »Kapten» och till 160
meters avvägning söder därom.

Vid dagbrytningen iakttages, att hängväggen ävensom genom tidigare eller
under brytningens fortgång blottad liggvägg nedtages i sådan utsträckning,
att ras från desamma icke behöva befaras. Den härför erforderliga gråbergsbrytningen
minskar med ökat djup på dagbrottet. Under senast gångna
år har den erhållna malmen utgjort 65 procent av allt lösbrutet berg. Gråbergsbrytningen
må icke minskas mer än som motsvarar en höjning av
malmprocenten i allt brutet berg med högst 5 å 7 procent för varje ny
palletage om 15 meters höjd. Den mindre ökningen om 5 procent avser
högst liggande nya etage och den större ökningen om 7 procent lägst liggande
dagbrytningsetage. I den mån risken för ras ökas på grund av oförutsedda
omständigheter, skall emellertid gråbergsbrytning i motsvarande
grad ökas.

Utfrakten av brutet häng- och liggväggsberg skall ske till på betryggande
avstånd från fyndigheten anordnade upplag antingen direkt från dagpallarna
eller, där så erfordras, genom stollar. Malmens avfrakt från malmpallarna
skall såsom hittills ske till störtschakt, vilka på 225 meters avvägning stå
i förbindelse med den å denna nivå drivna s. k. järnvägstunneln. Från
schaktens mynning i tunneln tappas malmen direkt i statens järnvägsvagnar
och utfraktas därefter till malmbangården.

De inom djupbrytningsområdet förefintliga, mer eller mindre regelbundna,
i förhållande till fyndigheten i övrigt smärre partierna A-malm må brytas
för sig. Dock skall denna brytning, så länge dagbrytningen pågår, begränsas
till l:sta och 2:dra djupbrytningsetagerna. Brytningen av nämnda
A-malm förutsättes ske enligt magasineringsmetoden, varvid iakttages, att
mellan magasinsrummen kvarsättas pelare av för hållfastheten betryggande
dimensioner. Den vid ett magasins uppdrivande ackumulerade malmen må
utdragas omedelbart efter det magasinet färdigdrivits. Härigenom uppkom -

Riksdagens skrivelse Nr 312.

mande tomrum skola fyllas genom stussning av malm i magasinsrummens
fortsättning parallellt med pelarna. Denna strossning skall verkställas i sä
god tid, att brytning av när- och överliggande delar av fyndigheten icke
hindras eller försvåras. Utbrytning av den i pelare kvarsatta malmen sker
först sedan på ömse sidor angränsande tomrum fyllts.

Under nivån 175 meter norr om »Kapten» och 160 meter söder därom
skall brytningen ordnas som djupbrytning. Övergången från dagbrytning
till djupbrytning får icke ske tvärt utan successivt under ett flertal
år, så att djupbrytningen kan växa ut till full omfattning utan fördyrande
forcering och med bibehållande av oförminskad malmfångst under övergångsåren.
Dagbrytningen skall därför under dessa år gradvis minskas i
samma mån som djupbrytningen ökas.

lista djupbrytningsetagens sula skall förläggas till 215 meters avvägning
och 2:dra etagens sula till 275 meters avvägning. Därunder skola etagerna
anordnas med en höjd av 40 meter.

Magasinsbrytningsmetoden skall tillämpas för lista och 2idra etagen med
de avvikelser, som kunna bliva nödvändiga vid brytning av gränsområdet
mellan dagbrott och djupbrytning. Samma brytningsmetod beräknas jämväl
vara användbar i 3idje etagen.

För tillredning av lista etagen skall drivas en ny järnvägstunnel i liggväggen
på en sträcka av cia 1,500 meter med anslutning såväl norr som
söder ut till nu förefintliga järnvägstunnel. Den nu drivna fältorten skall
fortsättas vidare längs hela malmen. Från denna fältort skola tvärorter
för magasinsbrytning anläggas i mån av brytningens fortgång. Nämnda
järnvägstunnel, vars utförande antages kräva en tid av cirka 4 år, skall
vara färdig och tillredningsarbetena för lista etagen skola i övrigt påbörjas
senast vid den tidpunkt, då den för dagbrytning tillgängliga malmkvantiteten
nedgått till 20 miljoner ton.

Som tillredningsarbeten för 2:dra etagen erfordras dels ett schakt för
material- och persontransport, vilket schakt även är avsett att tjänstgöra
som uppfordringsschakt för berg från tillredningsarbeten, dels erforderliga
berguppfordringsschakt och slutligen transportorter längs hela malmen.
Person- och materialschaktet skall påbörjas år 1930 och vara fullt färdigt
år 1932, varefter utfraktsorten skall påbörjas. Av de egentliga berguppfordringsschakten
skall ett vara färdigt senast när den för dagbrytning tillgängliga
malmkvantiteten nedgått till 6 miljoner ton. Vid denna tidpunkt
skall 2idra etagen jämväl vara i huvudsak tillredd med såväl fältort som
tvärorter för magasinen, så att en tredjedel av den totala malmfångsten kan
förläggas till 2:dra etagen. Övriga berguppfordringsschakt skola vara färdiga
cirka 3 år före den tid, då lista etagen är utbruten.

Vid tiden för brytningens avslutande i lista etagen bör 3:dje etagen,
vars iordningsställande beräknas taga i anspråk en tid av 6 år, vara till -

Riksdagens skrivelse Nr 312.

redd medels schakt, transportorter och tvärorter i sådan omfattning, att
uppdrivning av magasin kan påbörjas för erhållande av malmfångst.

Sedan på sätt ovan angivits full övergång till djupbrytning skett, skall
för framtiden iakttagas, att malmkvantiteter för 6 års brytning alltid äro
tillredda med åtminstone schakt och utfraktsorter.

Luossavaara.

Nu pågående dagbrytning i den egentliga Luossavaara-malmen bör i
huvudsak fortsätta ned till 100 meter avvägning. Därunder anordnas en
etage för underjordsbrytning med utfraktsort å 170 meter avvägning direkt
till malmfickan vid järnvägsspåret.

Utfraktsorten å 170 meter avvägning skall påbörjas 4 år innan malmen
ovan 100 meter avvägning beräknas vara utbruten.

Utom den egentliga Luossavaara-malmen brytes i detta fält i dagbrott
den s. k. Bektorsmalmen. Denna fyndighet befinner sig dock fortfarande
på undersökningsstadiet, vadan tills vidare måste lämnas öppet, huru brytningen
sedermera skall anordnas.

Malmberget.

I Malmberget tillämpas underjordsbrytning i 40 å 50 meter höga etager.
Malmen uttages i allmänhet medels magasinbrytning med kvarlämnande av
pelare, vilka senare uttagas medels magasinering eller skivrasbrytning. Där
magasinsbrytning på grund av malmens större donläge eller andra förhållanden
icke kan användas, tillämpas enbart skivbrytning (skivrasbrytning).

Samma brytningsmetoder skola även för framtiden användas. Vad angår
tillredningsarbetena som för närvarande äro utförda för avsevärd tid framåt,
stadgas att en malmkvantitet motsvarande minst 6 års brytning alltid skall
finnas tillgänglig från stoll eller från schakt och utfraktsorter, utan annan
åtgärd än att tvärorter (inom områden, där magasinsbrytning äger rum),
och skivorter (inom skivbrytningsområdena) anläggas, i den mån brytningen
fortgår.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Bilaga 3-

Riktlinjer för avskrivningar å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

tillhörig egendom.

1) LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra
avskrivning å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärden. Å all
annan egendom skall för varje bokslutsår verkställas skälig avskrivning
enligt följande.

2) Kostnaderna för all drivning av magasin liksom för tvärorter och sltivorter
skola bokföras såsom utgifter för det bokslutsår, under vilket arbetena
ske, dock att tvärorter och tappstigar i lista djupbrytningsetagen i Kiruna
må, med undantag för tvärorter och tappstigar för A-malmsbrytningen, behandlas
på sätt nedan under 3) är angivet.

3) Anläggningar inklusive byggnader och maskiner, vilka utföras huvudsakligen
eller uteslutande för visst brytningsområde, skola, i den män de
icke omedelbart bokföras direkt å driften, särskilt bokföras, och vid varje
år till så stor del avskrivas, som svarar mot under året bruten malmkvantitet
i förhållande till hela den malmkvantitet, som kan tillgodogöras inom
området i fråga. Skulle någon del av dylik anläggning icke underhållas på
sådant sätt, att den utan extra kostnader är brukbar tills malmen inom
området blivit tillgodogjord skall särskild avskrivning ske.

Anläggningar av ovannämnda slag äro exempelvis följande: Järnvägstunneln
i Kiirunavaara jämte störtschakt och krosshus, vilka skola avskrivas
på dagbrytningen och lista djupbrytningsetagen; stollar och fältorter med
spår samt ledningar för luft, vatten och elektricitet.

På varje djupbrytningsetage skall avskrivas sådan del av uppfordringsschakten
genom denna etage (med tillhörande inbyggnad) som ligger mellan
etagens övre och nedre nivåer. Vad ovan sagts om avskrivning i samband
med bristande underhåll av anläggning gäller även för uppfordringsschakt.

4) Å övrig bolaget tillhörig egendom inom Sverige skall vid varje års
bokslut avskrivning göras med viss nedan angiven kvot av dess värde.
Nämnda värde skall beträffande egendom, som förvärvats före bokslutsåret
1 oktober 1926—30 september 1927 utgöras av det i detta bokslutsårs ingående
balanskonto uppgivna beloppet, men för senare tillkommen egendom
utgöras av anskaffningsvärdet. Avskrivningskvoten skall vara:

för anläggningar 2.5 procent
för maskiner 5 »

för inventarier 8 »

28 Riksdagens skrivelse Nr 312.

Till anläggningar hänföras vägar och planeringar, vatten- och kloakledningar,
husbyggnader, såsom bostadshus, kraftstations-, verkstads- och sågbyggnader
samt byggnader för anriknings-och sovringsverk, spårvägar, huvudkraftledningar,
normaljärnvägsspår utanför gruvorna o. dyl.

Till maskiner hänföras samtliga fasta maskiner, ångpannor och rörledningai,
uppställda i någon av ovannämnda byggnader eller anläggningar,
ävensom permanenta gruvpumpar och malmkrossar.

Till inventarier hänföras större flyttbara maskiner, malmlastningsskopor,
kranar, lokomotiv, vagnar för gruvdriften, arbetsmaskiner och verktyg,
möbler m. m. dyl.

Då anläggningar, maskiner och inventarier för framtiden sakna användning
eller blivit obrukbara, skola deras eventuellt återstående, bokförda värden
samma år avskrivas.

5) Å järnvägsvagnar i trafik skall göras avskrivning, likvärdig med den
avsättning till förnyelsefond, som statens järnvägar verkställa för motsvarande
materiel.

För riksdagen har det framstått såsom en angelägenhet av synnerlig vikt,
att statens dehigarskap i de stora lappländska gruvfälten är så ordnat, att
därigenom icke uppstår något hinder för malmtillgångarnas tillgodogörande
på det sätt, som ur det allmännas synpunkt måste anses vara mest tillfredsställande.
Av vad föredragande departementschefen anfört och de upplysningar
riksdagens vederbörande utskott härutinnan i övrigt inhämtat finner
riksdagen framgå, att den nu gällande ordningen är behäftad med vissa
brister. Med hänsyn till de genomgripande förändringar, som läget på
malmmarknaden undergått i följd av världskriget, är det ock förklarligt, att
de tidigare träffade överenskommelserna mellan staten och de enskilda aktieägarna
i malmbolaget, hur skickligt de än äro uppgjorda, kunna behöva
underkastas revision på vissa punkter. Bristerna i de nuvarande bestämmelserna
framträda särskilt då det gäller att rationellt utnyttja förefintliga
avsättningsmöjligheter på den tyska marknaden. I föredragande departementschefens
yttrande har framhållits, hurusom det för malmbolagets största
avnämare, den westfaliska järnindustrien, är av stor vikt att kunna med det
snaraste ordna sin malmförsörjning på lång sikt. Enligt riksdagens mening
skulle det vara oklokt att icke omedelbart upptaga de från tysk sida ifrågasatta
förhandlingarna om en uppgörelse gående ut på att en betydande del
av dess malmbehov för en längre tidsperiod komme att tillgodoses genom
leveranser från vara norrländska gruvor. Att en sådan ordning även för
vårt land innebär avsevärda fördelar är uppenbart. Därigenom skulle sålunda
i första hand vinnas garantier för att den vid gruvorna anställda arbetare -

Riksdagens skrivelse Nr 312.

stammen erhölle en jämn och säker sysselsättning under en längre tid framåt.
Den dominerande ställning på den tyska marknaden, som delvis i följd av
kriget och dess verkningar skapats för våra lappländska fosforlialtiga malmer,
skulle bibehållas och alltmera befästas till båtnad icke minst för den framtida
avsättningen av malmtillgångarna. Huru länge det för oss gynnsamma
utgångsläge, som de nuvarande konjunkturerna erbjuda, kommer att fortfara,
är emellertid synnerligen ovisst. Genom ett uppskov kan det rätta ögonblicket
för träffande av en fördelaktig uppgörelse försittas till obotlig skada
för landet. Vid nu angivna förhållanden och då det av skäl, som i propositionen
anförts, måste anses utgöra en nödvändig förutsättning för träffande
av en uppgörelse med de tyska avnämarna, att vissa frågor rörande
rättsförhållandet mellan staten och de enskilda aktieägarna bliva ordnade,
har riksdagen icke funnit det tillrådligt att uppskjuta lösningen av dessa
frågor.

Den revision av gällande avtal, som i propositionen ifrågasättes, har
icke, såsom förut vid olika tillfällen skett, inskränkts till träffande av
en särskild överenskommelse om vissa tillägg till de äldre avtalen eller
ändring av sådana däri upptagna bestämmelser, som befunnits vara mindre
lämpliga. I stället ha i ett förslag till nytt avtal, som skall ersätta
samtliga de tidigare avtalen, sammanförts icke blott de nya bestämmelser,
som nu ifrågasättas, utan även sådana redan gällande bestämmelser, vilka
äro av beskaffenhet att böra fortfarande tillämpas. Härigenom har större
överskådlighet vunnits över de ämnen, som äro föremål för reglering, på
samma gång som ett tillfälle erbjudit sig att förtydliga gällande regler
på de punkter, där oklarhet förelegat.

Vad beträffar de anordningar, som i den ifrågasatta överenskommelsen
vidtagits i syfte att undanröja förefintliga brister i de nuvarande avtalen,
finner riksdagen dessa vara välbetänkta.

Jämfört med vad nu gäller äger det föreslagna avtalet enligt riksdagens
mening ett avgjort företräde därutinnan, att staten såsom ägare av halva
aktiekapitalet redan från och med den 1 oktober innevarande år principiellt
skall behandlas såsom hälftendelägare i malmbolaget, d. v. s. komma i
åtnjutande av samma rättigheter och vara underkastad samma skyldigheter,
som förefinnas för trafikbolaget i egenskap av ägare av den andra
hälften av aktiekapitalet. Under det att statens rätt till utdelning för
närvarande är begränsad till en viss avgift å hälften av den brutna
malmen och stamaktieägarna uppbära nettovinsten i övrigt, skall sålunda
enligt förslaget malmbolagets vinst — bortsett från en viss bestämd
royalty som under tiden 1 oktober 1927—1 oktober 1932 skall utgå till
trafikbolaget för varje ton bortfraktad malm — delas lika mellan preferensoch
stamaktieägarna. Att den sålunda föreslagna ordningen, även om
hänsyn tages till att staten ikläder sig medansvarighet för malmbolagets
skulder, kan beräknas komma att för tiden till den 31 december 1936
årligen tillföra staten betydligt ökade inkomster från gruvrörelsen, är

Riksdagens skrivelse Nr 312.

uppenbart. Av vikt är emellertid vidare, att på detta sätt en naturlig
grundval skapas för samarbete mellan staten och de enskilda aktieägarna
till båtnad för den framtida skötseln och utvecklingen av gruvföretaget
och därigenom till fördel för kontrahenterna å ömse sidor.

I detta sammanhang må särskilt framhållas, att det föreslagna hälftenbruket
mellan staten och de enskilda delägarna på ett effektivt sätt undanröjer
vissa av de hinder, som hittills förelegat för ett rationellt utnyttjande
av förefintliga försäljningsmöjligheter. Därigenom bortfaller till en
början en särskild anledning till den i 1907 och 1908 års avtal fastställda
begränsningen av malmexporten, nämligen den att trafikbolaget skulle
uppbära den huvudsakliga inkomsten av de till export medgivna kvantiteterna.
Det föreslagna systemet, vilket bygger på samma tanke, som
enligt 1913 års avtal legat till grund för fastställandet av den till staten
utgående höga royaltyn, måste vidare i nuvarande läge anses innebära en
lösning, som säkrare än en tillämpning av nämnda avtal leder till det
åsyftade resultatet: att tillförsäkra staten halva inkomsten på den malm,
som inom ramen av den för export medgivna kvantiteten kan komma att
försäljas.

Då det gäller att avgöra, huruvida åt malmbolaget, på sätt i propositionen
föreslagits, bör lämnas tillstånd att för varje bokslutsår bortfrakta
en till 9 miljoner ton höjd malmkvantitet, är det visserligen icke nog
med att tillse, att staten erhåller en skälig andel i den å rörelsen uppkomna
vinsten. Vikten av att för framtida behov bevara ifrågavarande
nationalrikedom måste givetvis även noga beaktas. Enligt riksdagens
mening kan emellertid ett godkännande av förslaget i denna del icke
anses innebära något åsidosättande av vad tillbörlig hänsyn till denna
synpunkt kräver.

Mot det föreliggande förslaget hava betänkligheter uttalats ur den
synpunkten, att den svenska järnhanteringens intressen, därest förslaget
godkändes, skulle komma att för framtiden lida ett svårt avbräck. De
farhågor, som härutinnan gjort sig gällande, synas riksdagen vara betydligt
överdrivna. Riksdagen behjärtar livligt vikten av att den inhemska
järnindustriens behov av råvara i första hand tillfredsställes.
För detta behovs tillgodoseende synes emellertid genom särskilda bestämmelser
i förslaget vara väl sörjt. Denna uppfattning bestyrkes därav, att
från järnhanteringens målsmän några krav på ytterligare garantier icke
framförts. Att av hänsyn till den tänkbara möjligheten, att sådana krav
i en mer eller mindre avlägsen framtid kunna komma att framställas, nu
avstå från att vidtaga åtgärder för ett rationellt tillgodogörande av våra
malmtillgångar synes riksdagen icke vara en klok politik. I fråga om
vissa erinringar, som framställts mot en ökad järnmalmsexport på den
grund att därigenom komme att understödjas en för vår egen järnhantering
farlig utländsk konkurrens, anser sig riksdagen böra erinra om ett
uttalande i riksdagens skrivelse nr 121 år 1907 i anledning av då förelig -

Riksdagens skrivelse Nr 312.

gande förslag till avtal. Riksdagen framhöll, att lika litet som England
funnit det vara med sina intressen förenligt att förbjuda export av stenkol
för att icke giva näring åt den konkurrens, för vilken detta lands industri
är utsatt från främmande länder, lika litet syntes det vad vårt land anginge
vara fog för att av liknande hänsyn förhindra en järnmalmsexport,
som i förhållande till landets malmtillgångar icke kunde anses vara överdriven.

Rörande den ekonomiska innebörden av det föreslagna nya avtalet hava till
riksdagens vederbörande utskott överlämnats beräkningar utförda av överdirektören
W. Borgquist och revisionssekreteraren H. Waller utvisande, vilken
vinst staten respektive trafikbolaget (TGO) sannolikt kunna erhålla vid tilllämpning
av nuvarande avtal respektive om det föreslagna nya avtalet godkännes.
I utredningen anföres bland annat följande.

Brytningsplan vid tillämpning av nuvarande avtal.

I dessa beräkningar har man utgått ifrån, att om de nuvarande avtalen
skola tillämpas, brytningen från de lappländska malmfälten kommer att
begränsas till följande kvantiteter under tiden till och med 1936:

från Kiruna ..........		4.8	miljoner	ton	pr	år
» Gellivare som	styckemalm.......	1.3	»	»	»	»
» Gellivare som	stig ....................	0.125	»	»	»	»
» Luossavaara .		0.3 5	»	»	»	»
	Summa	6.575	miljoner	ton	pr	år.

Huru brytningen i Kiruna och Gellivare (styckemalmen) enligt den i
beräkningen antagna brytningsplanen fördelas på de olika avtalen och huru
de kontrakterade kvantiteterna därvid minskas, framgår vad beträffar tiden
t. o. m. 1936 av tabellen nedan.

Tabell A.

	Sannolik till-gång 1/io 1927	Brytning l/io 1927—361	Utfallna kvantiteter	Återstod
Kiruna (milj. ton)	41.6	27.7	9.7	4.2 ;
	2.3	2.3		0
1913 » » .................................	20.3	14.4	4.o	1.9
Summa	64.2	44.4	13.7	6.1
Gellivare (milj. ton) 1907 års malm .................................	3.0 0.9	3.0 0.9		0 0
1913 » » ................................	8.9	8.1	0.5	0.3
Summa	12.8	\| 12.0	0.5	0.3

För tiden efter år 1936 bar räknats med följande brytning i Kiruna och
Gellivare (i detta fall inkl. sligen).

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Tabell B.

Brytning (milj. ton»	Vid inlösen 1936	Vid hälftenbruk efter 1937
Kiruna	\| Gellivare	Kiruna	Gellivare j
År 1937 ..................................	....... 4.8	\| 1.3	/?•»:	f0.ol
			\ 1.9 3	\0.3 5
» 1938 ...................................	.......1 5.0	l.G	5.o	1.6
» 1939 ...................................	.......j	2.0	5.8	2.0
» 1940 och följande .................	.......i 5.6 5	2.0	5.0 5	2.0

Avtalen om Luossavaara och varpmalmen från Gellivare liava antagits
bliva förlängda till slutet av år 1936, om inlösen sker, eljest till slutet av
år 1937. I förra fallen hava byggnaderna å Luossavaara antagits bliva
inlösta av staten, i senare fallet av LKAB vid utgången av de prolongerade
avtalen. Brytningen från Luossavaara har antagits i genomsnitt bliva 0.3 5
miljon ton per år. Den totala brytningen skulle alltså från och med år
1940 bliva i genomsnitt 5.65 + 2.0 + 0.3 5 = 8 miljoner ton per år.

Förklaringar till brytningsglanen.

De i tabell A upptagna, under kriget utfallna kvantiteterna äro beräknade
med den förutsättningen att krigsperioden varat till den 10 januari
1920, då Versailles freden ratificerades. Staten har icke tagit ståndpunkt till
denna fråga. TGO har rättighet att till LKAB:s självkostnad uttaga dessa
utfallna kvantiteter under åren 1937—1942, om inlösen skett, och under åren
1938—1942, om inlösen icke skett år 1936.

Om inlösen sker, har staten skyldighet lämna TGO ersättning för de 4.2
miljoner ton 1907 års malm, som enligt tabell A skulle återstå vid inlösen.

Det har hävdats den uppfattningen, att LKAB på grund av § 6 i 1913
års kontrakt icke skulle under åren 1933—36 kunna uttaga malm på 1907
års avtal, förrän LKAB först utfraktat vad som återstår på 1913 års avtal.
Någon skyldighet att på detta sätt utfrakta utfallna kvantiteter av 1913
års malm kan under inga förhållanden anses föreligga, och tillämpligheten
av förherörda bestämmelse skulle därför icke hava annan verkan än att den
vid 1936 års utgång återstående, utöver utfallna kvantiteter outtagna malmkvantiteten
om tillhopa 6.i miljoner ton skulle i sin helhet utgöra 1907 års
malm, vilken staten i händelse av inlösen vore skyldig lösa. Detta skulle i viss
män vara till TGO:s förmån, enär bolaget då finge tillfälle att tillgodogöra sig
vinsten på all den malm, som kan uttagas enligt nuvarande avtal.

På vissa håll har betvivlats, att LKAB kommer att följa den ovan
skisserade brytningsplanen och sålunda uttaga den avgivna stora kvantiteten
1913 års malm (framför allt i Gellivare). I den män anmärkningen är
befogad, är den endast ett bevis för att statens vinst av de nuvarande avtalen
i föreliggande beräkningar blivit något för gynnsamt bedömd.

Dessutom har framhållits önskvärdheten, att LKAB tillgodoser det ökade
malmbehovet genom att före 1936 års utgång på de nuvarande kontrakten
uttaga all tillåten malm. — Staten skulle otvivelaktigt hava stor fördel
därav även i jämförelse med ovan skisserade och för staten relativt gynnsamma
brytningsplan. Dels skulle statens inkomst före utgången av år

1 1907 års malm inkl. stig för Gellivare.
3 1913 års malm.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

1936 ökas, dels skulle vidare staten slippa ifrån skyldigheten att lämna ersättning
för outtagen 1907 års malm, dels skulle slutligen staten befrias
från skyldigheten att leverera utfallna kvantiteter. TGO har emellertid icke
velat följa den uppmaning i samma riktning som statsrepresentanterna sedan
år 1925 ställt till TGO. Orsaken är dels att LKAB icke kan hinna till
slutet av år 1936 avskriva de för en ökad brytning i Kiruna erforderliga
anläggningarna, dels givetvis också att TGO eftersträvar en sådan ny uppgörelse,
genom vilken vinsten icke endast tillfaller staten utan jämväl TGO.

Brytningsplan vid tillämpning av det föreslagtia nya avtalet.

	Brytningen antages	i genomsnitt per år	bliva i
		Kiruna	Gellivare	I.noäsaraar*
år	1928 .............................................	............... 5.o	1.6	0.3 5
»	1929 .............................................	............... 5.3	2.0	0.35
»	1930 och följande.........................	............... 5.65	2.0	0.35

Dessa kvantiteter äro visserligen lägre än de maximikvantiteter, som tilllåtas
enligt det nya avtalet, men såväl vid tillämpning av det nya avtalet
som vid brytning enligt det gamla har det ansetts nödvändigt att räkna
med en reducerad genomsnittskvantitet med hänsyn till de hinder, som periodvis
inträffa.

Värdet av de olika avtalen.

På basis av ovan angivna brytningsplaner har beräknats vilken vinst
staten respektive TGO kunna erhålla under olika förutsättningar.

Alternativ I avser det fallet
att de nuvarande avtalen bliva beståndande
att inlösen icke sker år 1936
att alltså hälftenbruk inträder år 1938 och

att malmfångsten till 1936 års slut är begränsad till 6,575,000 ton per år
men sedan successivt ökas till 8,000,000 ton per år.

Resultatet framgår av tabell I.

Alternativ II avser det fallet
att de nuvarande kontrakten bliva beståndande
att inlösen sker år 1936

att malmfångsten till 1936 års slut är begränsad till 6,575,000 ton per år
men sedan successivt ökas till 8,000,000 ton per år.

Resultatet framgår av tabell II.

Alternativ III och IV avse de båda fallen
att det föreslagna nya avtalet godkännes

att malmfångsten snarast ökas till 8,000,000 ton per år samt att
enligt alternativ III inlösen sker år 1947 och
enligt alternativ IV inlösen sker år 1967.

Resultaten framgå av tabell III och IV.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. ii samt. Nr 312.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Tabell I. Nuvarande kontrakt följas med tillämpning av hälftenbruk

fr. o. in. år 1938.

.			Statens	vinst		TG0:s vinst
			(milj. kronor)		(milj. kronor)
Post	Tidsperiod	Koyalty och
1		utdelning	Skatter
1		odisk.	! disk.	odisk.	disk.	odisk.	disk.
1. Inkomst av styckemalm från
Kiruna och Gellivare .........	Viol 927—36	97.4	74.0	41.9	30.4	205.8	158.1
2. D:o d:o d:o .....................	under 1937	10. o	5.s	4.6	2.5	21.0	12.4,
3. IJ:o I.uossavaara..................	Viol 927—36	9.0	7.5	0.7	0.5	5.8	4.5
4. D:o d:o .................	under 1937	1.0	0.6	0.0 7	0.04	O.c	0.4
ii. Inkomst av stig från Gellivare	''/io 1927—36	—	—	0.8	0.2	2.0	1.0
\| 6. D:o d:o	under 1937	—	—	0,0 4	0.0 2	0.2	0.1 i
7. Inkomst av styckemalm från
Kiruna, Gellivare och I.uossa-	Vi 1938—
vaara samt slig från Gellivare	30/o 1947	183.1	80.1	66.9	27.8	183.1	80.1
8. D:o d:o	’/io 1947— s0/« 1967	364.0	73.5	131.8	25.1	364.0	73.5!
9. Ersättning för utfallna kvan-
titeter............................	—	— 30.5	— lo.o	—	—	30.5	15.o,
10. Lösen för byggnader vid I.uos-


11. Slutvärde av inkomsten genom
statsdrift i fortsättningen ...	1967—2007	727.9	33.8	262.0	12.2	727.9	33.8
Summa	—	1,362.5	261.1	508.4	98.8	1,544.0	381-oi
12. Erakttillägg ........................	_	+ 5/. 5	+ 35.0	_	_■	— 57.5	— 35. o I
13. TGO:s utgift för gäldande av
LKAB:s skuld den M/n 1937	—	—.		—	—	— 50.0	— 28.81
Summa	—	1,420.0	296.1	508.4	98. s	1,436.5	3i7.s;

Diskontering till 1 oktober 1927.

Beräkningarna i tabell I—IV hava utförts för en 80 års period framåt
för att man å ena sidan icke skall bortse från det värde, som brytningen
har även under en mera avlägsen framtid, samtidigt som det å andra sidan
ansetts lämpligt visa, att då de under en mera avlägsen framtid uppkommande
vinsterna diskonteras till nuvarande tid, desamma utgöra ett relativt
måttligt belopp. För de båda alternativ, som under diskussionen hittills
tilldragit sig störst intresse, nämligen tillämpning av nuvarande avtal med
inlösen år 1936 (alternativ II) respektive tillämpning av det föreslagna nya
avtalet med inlösen år 1947 (alternativ III), blir resultatet efter 1 oktober
1947 ungefär enahanda, emedan i båda alternativen räknas med ren statsdrift.

För varje vinst- (och skatte)belopp har i tabellerna I—IV angivits dels
den summa, som direkt kommer att erhållas under respektive perioder, dels
däremot svarande belopp vid diskontering till den 1 oktober 1937. Diskonteringen
har skett efter 5 1/i procent, vilket ansetts lämpligt därför att man
vid jämförelse mellan en relativt säker vinst under t. ex. den närmaste 10-

Riksdagens skrivelse Nr 312. 35

Tabell II. Nuvarande kontrakt följas intill “/w 1936, därelter ren statsdrift.

						TGO:s
	!		(milj. kronor)		(milj. kronor)
Tost	Tidsperiod	ltoyalty och
		utdelning
		odisk.	disk.	odisk.	disk.	odisk.	disk.
1. Inkomst av styckemalm Irån			■
Kiruna och Gellivare .........	Vio 1927—36	97.4	74.8	41.9	30.4	205.8	158.1
14. I):o d:o inkl. malm från Luossa-
vaara och slig från Gellivare 3. Inkomst av styckemalm från	under 1937	40.3	23. *				4.5l
	Viol 927—36 Vio 1927—36	9. c		0.7	0.5	'' 5.8
5. Inkomst av slig från Gellivare 15. Inkomst av styckemalm från			0.3	0.2	2.o	1.6
l/i 1938-
Kiruna, Gellivare och I.uossa-
vaara samt slig från Gellivare	30/9 1 947	433.1	189.5	—	—	—	- \|
16: D:o d:o..............................	Vio 1947— 30/o 1967	859.2	173.5	—			—
17. Inlösenbelopp .....................	—	— 205.9	- 125.&	—	—	205.9	125.5 j
18. Ersättning för outfraktad malm 19. Ersättning för utfallna kvanti-		— 19.0	— 12.1			19.9	12.1 33.3)
	__	— 73.o	— 37.o		3.7	65.7
20. Lösen för byggnader vid I.uos-				1.5
						2.o
21. Slutvärde för staten av in-							!
hornsten genom statsdrift i fortsättningen ..................	1967-2007	1,718.4	79.9	—	—		—
Summa	—	2,859.2	373.9	50.2	34.8	507.0	336.0
12. Frakttillägg ........................ 13. TGO:s utgift för gäldande av		-f- 57. s	+ 35.0		—	— 57.5	— 35.0
I,KAB:s skuld den ,0/i* 1936	—	—	—	—	-	— 50.01— 50.5
Summa	i -	1 2,916.7	1 408.9	50.2	34.8	400.1	271.1

årsperioden samt en relativt osäker vinst under en mera avlägsen framtid
icke kan räkna med samma låga ränta, som man erhåller vid en fullkomligt
säker placering, utan snarare med den högre ränta, som en industriidkare
begär av en placering, där vinsten kan under ogynnsamma förhållanden
komma att reduceras eller bortfalla.

Vinsten per ton malm.

Nedan angivas i tabell C de vinstsiffror å vilka beräkningarna baseras.
Där två siffror angivits, avser siffran under a) den vinst, som kan förväntas,
om nuvarande avtal skola följas och brytningen därför tillsvidare begränsas,
medan siffran under b) anger den vinst, som kan förväntas vid tillämpning
av det föreslagna nya avtalet. Samtliga vinstsiffror avse nettovinsten ~
royalty till staten respektive T60 + skatt till svenska staten.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Tabell III. Del föreslagna nya avtalet följes med inlösen den 38 september 1947

och därefter ren statsdrift.

Tost

22. Inkomst av styckemalm från

Kiruna, Gellivare och Luossavaara
.............................

23. D:o d:o

24. Inkomst av styckemalm Irån

Kiruna, Gellivare. och Luossavaara
samt slig Irån Gellivare

25. D:o d:o

26. Inlösenbelopp .....................

27. Lösen för byggnader vid I.uos savaara

...........................

28. Slutvärde för staten av in komsten

genom statsdrift i
fortsättningen ..................

29. Eftergift beträffande royalty

för 1913 års malm förtiden
före ‘/io 1927 ..................

Summa

30. Bolagets utgift för frakttillägg

Summa

		Statens	vinst
		(milj. kronor)		TGO:	vinst
Tidsperiod	Koyalty och ut-delning	Skatter	(milj. kronor)
	odisk.	disk.	odisk.	disk.	odisk.	disk.
Vio 1927—36	179.1	135.2	42.2	30.0	213.2	164.5
under 1937	21.0	12.1	5.2	2.9	21.0	12.1
‘/i 1938—30/b
1947	186.5	82.o	42.6	17.7	186.5	82.o
7» 1947— »79 1967	805.0	162.7	—	—	-	—
—	- 245.4	— 84.1	—	—	245.4	84.1
—	—	—	—	—	2.5	2.5
1967—2007	1,611.8	74.»	—	—	—	—
—	— 1.4	1.4	—		1.4	1.4
—	2,556.7	381.4	89.0	50.6	670. o	346.6
—	+ 20.oj+ 20.0			— 20. o	— 20.0
—	2,576.7;	401.4	89.9!	50. c	650. o	326.6

Tabell IV. Det föreslagna nya avtalet följes med inlösen den 30 september 1967

och därefter ren statsdrift.

Post	Tidsperiod	Statens vinst (milj. kronor) Koyalty och ut- 1 , delning ! Skattel''	TG0:s vinst (milj. kronor)
		odisk.	disk.	odisk. ! disk.	odisk.	disk.
22. Inkomst av styckemalm från Kiruna, Gellivare och Luossa-	7 io 1927—36 under 1937	179.1 21.0	135.2 12.1	42.2 5.2	30. o 2.9	213.2 21.0
23. D:o D:o	12.1
24. Inkomst av styckemalm från Kiruna, Gellivare och Luossa-vaara samt slig från Gellivare	Vi 1938—1»7. 1947	186.5	82.0	42.5	17.7	186.5	82.0
31. D:o d:o	7iol947—”/» 1967	401.7	81.1	123.1	23.6	280.8	56.7
		— 225.3	— 26.5			225.8	26.5
27. Lösen för byggnader vid Luos-
28. Slutvärde för staten av in-komsten genom statsdrift i	1967—2007	1,611.8 — 1.4	74.9 -1.4
29. Eftergift beträffande royalty för 1913 års malm för tiden före Vio 1927 ..................			1.4

Summa	—	2,172.9	357.4	213.0	74.2	930.7	345.7
30. Bolagets utgift för frakttillägg	—	+ 20. o	+ 20. o	—	—	— 20.0	— 20.o
Summa		2,192.9	377.4	213.0	74.2	910.7	325.7

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Tabell C.

Å r	Kiruna	Gellivare styckemalm	Gellivare slig	Luossa- j väfträ
a)	b)	a)	b)
1927...........................	6.50	6.50	4.7o	4.7 0	2.oo	5.oo \|
1928 ...........................	8.50	6.50	4.70	4.80	2.oo	5.oo i
1929 37 .....................	6.50	6.50	4.70	4.90	2.oo	5.oo
			Gellivare stvckmalm	+ S1''S
			»)	b)
1938 ...........................	6.30	5.05	4.65	4.40	-	5.2 0
1940 ...........................	6.20	5.85	4.75	'' 4.4 0		5.20
1943 ...........................	(i.oo	5.65	4.75	4.4 0		5.20
1947 och därefter .........	5. no	5.25	4.7 5	4.40

Förklaring till tabell C.

a) Vill tillämpning av nuvarande avtal tänkas vinstsiffrorna per ton
bliva oförändrade till och med år 1936. Därefter inträder eu förändring.
På den grund att TGO gäldar LKAB:s skulder försvinner en ränteutgift
motsvarande cirka 35 öre per ton Kiruna- och Gellivaremalm, men å andra
sidan måste för förlagskapital och för kostnader för djupbrytning upplånas
ett kapital, som drager eu beräknad ränteutgift av 15 öre per ton Kirunaoch
Gellivaremalm. Djupbrytningen i Kiruna förorsakar en ökad kostnad,
vilken antages år 1938 utgöra 5 öre per ton för att år 1947 stiga till 75
öre per ton. När brytningen i Gellivare från och med år 1938 ökas, sjunker
brytningskostnaden per ton, och detta beräknas medföra en ökad \ inst per
ton av 10 öre för år 1938 samt och 20 öre för följande år. Från och med
år 1938 ökas järnvägsfrakten för Kiruna- och Gellivaremalm med 35 öre per
ton men frakten för Luossavaaramalm sjunker med 20 öre per ton.

b) Då LKAB:s skulder icke skola betalas av TGO, bliva ränteutgifterna för
Kiruna- och Gellivaremalm från och med år 1937 35 öre per ton högre än
enligt a). Frakt och bryttningskostnader ändras på samma sätt som i a),
dock att den vid ökad brytning minskade brytningskostnaden per ton i
Gellivare börjar inträda redan från och med ar 1928.

Inlösensummorna.

Om inlösen sker år 1936, skall inlösensumman baseras på medelvinsten
under åren 1922—1933.

Vill man med ledning av LKAB:s förvaltningsberättelser tor tiden 1 oktober
1921—30 september 1926 fastställa medelvinsten per ton under dessa
år, kan man icke helt enkelt dividera nettovinsten under varje År med den
skeppade kvantiteten.

Från skeppningen, som under nämnda år utgjort inalles -*ö,72o,UUU ton,
måste dragas den kvantitet av 1,805,000 som skeppats från engelska regeringens
lager och som icke tillfört LKAB någon vinst utöver omkostnaderna.

Till nettovinsten måste läggas det belopp staten erhållit i royalty.

Korrektion måste göras för avskrivning som skett å malmlagren i den
mån denna representerar »dold» vinst.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Korrektion måste verkställas med hänsyn till skadestånd, som under perioden
1 oktober 1921—30 september 1926 utbetalts och som hänför sig till
tidigare affärer.

Korrektion måste vidare göras för de utbetalningar, som av LKAB verkställts
under perioden i fråga med hänsyn till frakttillägg under åren
1920—1921.

Slutligen måste hänsyn tagas därtill, att malmen icke skeppats från Kiruna
och Gällivare i den proportion som i inlösenbestämmelsen omtalas, nämligen
36,000,000 ton Kiruna- och 9,000,000 ton Gellivaremalm, utan i relativt
större utsträckning från Gällivare, varigenom medelpriset utfallit något
lägre än om endast V-, tagits från Gällivare.

När hänsyn tages till dessa omständigheter blir medelvinsten för åren
1922—1926 5 kronor 4 öre per ton.

Den för åren 1927—1933 beräknade medelvinsten har blivit 5 kronor 72
öre per ton.

Att vinsten under åren 1922—1926 blivit 68 öre lägre beror till väsentlig
del på den minskade malmskeppningen under besättningen av Iluhr.

För hela perioden 1922—1933 har erhållits en medelvinst för 1 ,, Kirunamalrn
och 1/fl Gellivaremalm av 5 kronor 43 öre per ton. Inlösensumman
år 1936 är emellertid beräknad efter 5 kronor 39 öre per ton. Inlösensumman
har sålunda blivit 12.5 x 5.3 9 x 3,750,000 — 252.6 5 6 miljoner kronor.

Från inlösensumman år 1936 skall emellertid dragas 1 krona 50 öre per
ton malm som utfraktas enligt 1913 års avtal jämte viss ränta, vilket avdrag
enligt den uppställda brytningsplanen blir 46.74 4 miljoner kronor.
Nettoinlösensumman per 31 december 1936 blir alltså 205.9 19 miljoner
kronor.

Vid denna beräkning har icke tagits hänsyn till TGO:s uppfattning

att till följd av besättningen av Rulirområdet under åren 1923—1924
dessa år, då medelvinsten var särskilt låg, delvis icke böra medtagas vid
beräkningen av medelvinsten för åren 1922—1933,

att LKAB:s räntekostnader icke skola betraktas som eu driftutgift, när
den för inlösensumman bestämmande medelvinsten beräknas, eftersom LKAB
vid inlösen år 1936 skall överlämnas skuldfritt till staten samt

att LKAB:s skatter, åtminstone delvis, icke heller skola betraktas som
driftutgift.

Vinna dessa TGO:s synpunkter värderingsnämndens bifall, så kan inlösensumman,
även om skattemomentet lämnas i huvudsak obeaktat, ökas med
cirka 35 miljoner kronor.

o Vid tillämpning av det nya avtalet skall inlösensumman baseras å vinsten
på 4,250,000 ton; således eu större kvantitet än år 1936. Men det'' bör
beaktas att denna malmkvantitet icke såsom vid 1936 års inlösen till endast
20 procent är tagen från Gellivare utan till 25 å 27 procent. Nyssnämnda
ovisshetsmoment, angående vad som vid medelvinstens beräkning skall anses
som driftutgift, äro borteliminerade, emedan inlösensumman skall baseras
direkt på de i boksluten angivna nettovinsterna.

Medelvinsten för åren 1 oktober 1936-30 september 1945 är beräknad
till 4 kronor 62 öre per ton. Minskningen i förhållande till medelvinsten
under åren 1922—1933 beror på ökad fraktkostnad, djupbrytning samt den
relativt stora kvantiteten malm från Gellivare och Luossavaara.

Inlösensumman blir 12.5 x 4.62 x 4,250,000 = 245.43 8 miljoner kronor.

Vid inlösen år 1967 minskas medelvinsten med hänsyn till totalövergång

Riksdagens skrivelse Nr 312.

till djupbrytning till 4 kronor 24 öre per ton och inlösensumman blir

225.250 miljoner kronor. ... . . ... ''

Ovannämnda inlösensummor liava i tabellerna inforts som driftutgifter.
Det kunde ifrågasättas, att man i beräkningarna endast skulle infört räntan
å inlösensumman. Dels bliva emellertid därvid beräkningarna mindre överskådliga,
dels skulle, om inlösensumman lämnas oamorterad ar 2007, därigenom
icke ernås större ökning i statens sammanlagda vinst i alternativen
II III och IV per 1 oktober 1927 än cirka 3.5 miljoner kronor. Slutligen
inverkar detta betraktelsesätt praktiskt taget icke på jämförelsen mellan
alternativen II och III. Skillnaden mellan dessa alternativ blir i>er
1 oktober 1927 cirka 0.15 miljoner kronor.

De utfallna kvantiteterna.

Vinstbeloppen för åren 1938—47 i tabell I position 7 samt i tabell II
position 15 hava beräknats utan hänsyn till de utfallna kvantiteterna. Med
hänsyn till dessa hava därefter korrektionsposter införts i tabell I position
9 och tabell II position 19. Med hänsyn till den diskussion, som i riksdagens
vederbörande utskott förekommit beträffande dessa poster, må här anföras

MVinsten på de utfallna kvantiteterna är beräknad till följande belopp:

för Kirunamalm................................ 13,646,262 x 6.50 = 88.7 miljoner kronor

» Gellivaremalm............................ 477,839 x 5.1 o — 2.4 » *

Summa 91. i miljoner kronor.

Härvid har beräknats, att i förhållande till tiden före år 1936 vinsten i
Kiruna är oförändrad, i det att ränteutgiften minskats med 20 ore men
brytningskostnaden ökats med i genomsnitt 20 öre per ton samt att i Dello
vare vinsten ökats med 20 öre på grund av minskad räntekostnad ocli med
20 öre på grund av minskad brytningskostnad.

Royalty och utdelning till staten skall utgå med följande belopp:

för 1907 års Kirunamalm ............ 9,696,262 x 0.50 = 4.8 miljoner kronor

» 1913 » » 3,950,000 x 3.oo - 11.#

» 1913 » Gellivaremalm............ 477,839 x 3.00 = 1.4

Summa 18. i miljoner kronor.

Vid hälftenbruk (alternativ I) erhåller TGO 0.5 x 91. i — 18. i — 27.5 miljoner,
medan staten mister samma belopp.

Tages emellertid jämväl hänsyn till den inverkan de utfallna kvantiteterna
hava på statens skatt och på fraktavgiften (de utfallna kvantiteterna
skola befraktas enligt nuvarande fraktavtal) och skiljer man därvid icke
mellan statens direkta inkomster från LKAB, dess skatteinkomster och dess
fraktavgifter, sfi blir TGO:s vinst och statens inkomstminskning lika med

30.5 miljoner kronor. ^

Om inlösen skett år 1936, erhåller TGO i första hand 91.i -18.i - iA
miljoner kronor, varifrån dock bör dragas den skatt av cirka 10 procent
som TGO får betala.

Outtagen 1907 års mahn.

För sådan del av 1907 års malm, som vid inlösen återstår obruten och
som icke är inräknad i de utfallna kvantiteterna — enligt brytningsplanen
ovan 4.2 miljoner ton Kirunamalm — skall staten erlägga lösensumma.
Denna har beräknats till 5.75 - 1 = 4.75 kronor (efter avdrag av kronoskatt)
per ton.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Skuldfriheten.

Med hänsyn till att LKAB skall vid inlösen år 1936 respektive vid början
av hälftenbruk år 1938 vara skuldfritt, måste i tabell I och II såsom
utgift för TGO införas LKABrs sannolika skuldbelopp omkring år 1936.
Detta skuldbelopp har i propositionen antagits till 50 miljoner kronor.
Detta belopp är erhållet på följande sätt:

Enligt balansräkning 30 september 1926 var LKABts skuld

till TGO............................................................................................

» andra ...................................................

45.4 milj. kr.
4.1 » »

“Utdelning

Summa 49.5 milj. kr.

...................................................................................... 24.4 » »

Summa 73.9 milj. kr.

Avgår:

Bokfört värde å malmlager................................................ 9.2

Fordringar ............................................................................ 2.2

Materialier (38 procent av bokfört värde) .................... 1.5

övervärde å malmlager beräknat på sätt propositionen

angiver ................................................................................ ll.o 23.9 * »

Rest 50.o milj. kr.

Om brytningen icke ökas, böra avskrivningarna överstiga nyanskaffningarna
så att skuldsumman år 1936 snarast blir något lägre än 50 miljoner kronor.

Frakttillägget.

Om de nuvarande avtalen skola tillämpas, torde det frakttillägg LKAB
har att erlägga till statens järnvägar få avgöras genom process. Olika
uppställningar föreligga angående den sannolika storleken av detta frakttillägg.
I tabell I och II har det satts till 35 miljoner kronor för att beloppet
med säkerhet skall vara tillräckligt högt tilltaget. I tabell III och
IV har upptagits det frakttillägg av 20 miljoner kronor, som skall gäldas
av TGO enligt det föreslagna nya avtalet.

Frakter.

I alla alternativ har räknats med den höjning av frakten från och med
år 1938, som stadgas i det föreslagna nya avtalet.

1913 års royalty för tiden före den 1 oktober 1927.

Statsrepresentanterna i LKAB:s styrelse hysa den uppfattningen, att LKAB
är skyldigt att till staten giva ersättning för 429,643 ton malm enligt 1913
års avtal, vilken malm av bolaget avräknats enligt 1907 års avtal. Genom
det föreslagna nya avtalet avstår staten från att utkräva detta belopp. Det
kan även betraktas som en uppoffring från statens sida, när staten enligt
§ 37 mom. 2 i det föreslagna nya avtalet tillåtit LKAB bryta 3,885,000
ton malm i Kimma på 1907 års kontrakt under tiden 1 oktober 1926—30
september 1927. Eftergiften från statens sida motsvarar 2.50 per ton för

385,000 ton. Totala uppoffringen i detta hänseende blir 814,643 x 2.50 =
2,036,608 kronor, varifrån dock skall dragas det belopp av 669,325 kronor,

Riksdagens skrivelse Nr 312.

nom TGO enligt § 37 mom. 1 i det föreslagna nya avtalet skall betala till
staten, vadan statens slutliga uppoffring blir 1,367,383 kronor.

Det har framhållits, att LKAB uttagit »i förskott» e:a 3.3 miljoner ton
malm från Gellivare på 1907 åra avtal, vilken borde hava avräknats på
1913 åra avtal, varigenom LKAB erlagt c:a 9 miljoner för låg royalty.

Här må då anföras, att LKAB redan före kriget utan anmärkning avvikit
från den i 1907 års kontrakt § 8 mom. 2 angivna föreskriften att
bryta! ngskvantiteten skall (med visst undantag för åren 1908—1912) »fördelas
ungefär lika på vart av ifrågakomna år», vilket åter torde bero därpå
att det är svårt att överblicka huru denna bestämmelse påverkas av 1913
års avtal. Bliva nuvarande kontrakt beståndande, så torde frågan få hänskjutas
till rättslig prövning, varvid den i 1907 års kontrakt § 28 angivna
skiljenämnden skall verkställa denna.

Om det föreslagna nya avtalet kommer till stånd, så mister staten denna
fordran. Nu har emellertid i den brytningsplan, som ligger till grund för
tabell I och II, såsom 1913 års malm medtagits även den påtalade kvantiteten
(c:a 3.3 miljoner ton), vadan staten i beräkningarna tillgodoförts
royalty för densamma och den skillnad, som kan uppstå mellan statens inkomster
på nuvarande avtal enligt å ena sidan ovan angivna betraktelsesätt
samt å andra sidan det betraktelsesätt som ligger till grund för tabell I.
inskränker sig till en ränteförlust av c:a 1.6 miljoner kronor.

Värdet av den ökade brytningen -

Den sammanlagda diskonterade vinst, som erhålles per 1 oktober 1927,
blir i miljoner kronor enligt tabell

		r	n	in	IV
Staten »	i utdelning eller royalty i skatt ..............................	................ 296.1 .................. 98.8	408.9 34.8	401.4 50.6	377.4 74.2
		394.9	443.7	452.0	451 «
TGO .		.................. 317.2	271.1	326.6	325.7
		Summa 712. i	714.8	778.6	777.3.
Att	totalsumman i tabell 1	blir något lägre	än i tabell	2 beror därpå,

ått brytningen i alternativ I antagits något lägre under år 1937 än i alterriativ
II samt på att skatten beräknats utfalla ett år senare än den inkomst
på vilken den baserats.

I sammanfattningen nedan har statens vinst av de nuvarande avtalen
enligt alternativ I korrigerats uppåt från 394.8 till 398 miljoner, varigenom
slutsumman för alternativen I och II blir densamma. Därigenom komma
dock fördelarna av det nya avtalet att synas något mindre.

Om vinsten per ton beräknas till 5.50 kronor, så motsvarar ökningen i
brytningen från 6,575 till 8.o miljoner ton en årlig inkomst av c:a 7.84
miljoner kronor, d. v. s. ränta efter 5.5 procent på 140 miljoner kronor.
Eftersom totala vinsten vid ökad brytning enligt det föreslagna nya avtalet
per 1 oktober 1927 är lika med 779 miljoner, så blir vinsten vid fortsatt
brytning av 6,575 miljoner ton per år lika med 779—140 = 639 miljoner
kronor.

Tillämpas de nya avtalen, blir statens och TGO:s vinst densamma, vare
sig inlösen sker år 1947 eller 1967.

42 .Riksdagens skrivelse Nr 312.

Sammanfattning.

A. Totala vinsten från malmfälten vid olika brijtningskvantiteter.

Vinsten från malmfälten är beroende av brytningens storlek. Om man
fortsätter med den brytning, på vilken TGO vid tillämpning av nuvarande
avtal torde inrikta sig, nämligen

från Kiruna ..................................	...... 4.s miljoner ton
» Gellivare (styckemalm) ......	...... 1.3 » »
» Gellivare (slig) .....................	....... 0.12 5 » »
» Luossavaara ..........................	....... 0.3 5 0 » »

Summa (5.5 7 5 miljoner ton,

så blir den totala vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 639 miljoner kronor
vid diskontering till den 1 oktober 1927.

Om brytningen på grund av TGO:s obenägenhet för ökning vid tillämpning
av nuvarande avtal begränsas till 6,575,000 ton till och med år 1937,
men från början av år 1938 ökas successivt till i genomsnitt 8 miljoner
ton per år, varav

från Kiruna....................................... 5. e 5 miljoner ton

» Gellivare (styckemalm och slig) 2. o o » »

» Luossavara ................................. 0.3 5 » »

Summa 8.oo miljoner ton,

så blir den totala vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 715 miljoner kronor
vid diskontering till den 1 oktober 1927.

Därest slutligen brytningen börjar att redan efter den 1 oktober 1927
ökas successivt upp till i genomsnitt 8,000,000 ton per år, så blir den totala
vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten

c:a 779 miljoner kronor
vid diskontering till den 1 oktober 1927.

B. Totala vinstens fördelning mellan staten och TGO.

Vinstfördelningen mellan staten och TGO blir vid tillämpningen av nuvarande
avtal olika, allt eftersom inlösen sker vid slutet av år 1936 eller
<vid utebliven inlösen) hälftenbruk börjar från och med år 1938. Därest
staten kan driva brytning och malmförsäljning med samma vinst som ett
blandat statligt-enskilt företag, så blir statens vinst större vid inlösen.

1. Begränsas brytningen till 6,575,000 ton pr år både nu och framgent,
så fördelas

den totala vinsten av 639 miljoner kronor

på ..................................................	staten resp. (inkl. skatt)	TGO
i vid inlösen
år 1936 med .............................	368	271 miljoner kronor.
h och vid hälftenbruk
från och med år 1938 med ...	352 »	287

2. Om brytningen begränsas till 6,575,000 ton pr år t. o. m. 1937, men
sedan successivt ökas till 8,000,000 ton pr år, fördelas

Riksdagens skrivelse Nr 312.

: den totala vinsten av 715

på ....................................................

i vid inlösen
år 1936 med
h och vid hälftenbruk

från och med år 1938 med ........

3. Om det föreslagna nya avtalet
den totala vinsten av 779
på ....... ............................................

med ................................................

miljoner kronor

staten resp. TGO

(inkl. skatt)

444 > 271 miljoner kronor.

398 » 317 » »

träder i kraft, fördelas
milj. kronor

staten resp. TGO

(inkl. skatt)

452 » 327 miljoner kronor.

C. Fördelningen av vinstökningen på grund av det föreslagna

nya avtalet.

Den ökade vinst, som staten resp. TGO erhåller enligt det föreslagna nya
avtalet utöver den vinst, som vid tillämpning av nuvarande avtal ernås,
blir tydligen beroende av dels om inlösen sker år 1936 eller om (vid utebliven
inlösen) hälftenbruk börjar efter år 1937, dels ock av den malmkvantitet,
som vid tillämpning av nuvarande avtal skulle brytas efter år 1931.

Vinstökningen genom det nya avtalet blir sålunda

för staten resp. TGO

(inkl. skatt)

1 utöver den vinst, som med nuvarande
avtal ernås vid en brytning
av 6,575,000 ton pr år nu
och framgent,

i vid inlösen..................................

år 1936 ........................................

h och vid hälftenbruk

efter 1937 ....................................

2 utöver den vinst, som med nuvarande
avtal ernås vid en brytning
av 6,575,000 ton pr år t.
o. m. 1937 och successiv ökning
därefter till 8,000,000 ton pr år,

i vid inlösen....................................

år 1936 ........................................

! h vid hälftenbruk

efter år 1937 ................................

452—368 = 327—271 =

— 84 milj. kr. = 56'' milj. kr.

452—352 = 327—287 =

= 100 milj. kr. = 40 milj. kr.

452—444 = 327—271 =

= 8 milj. kr. = 56 milj. kr.

452—398 = 327—317 =

= 54 milj. kr. — 10 milj. kr.

D. Ovisshetsmoment.

Nyssnämnda vinstökningssiffror få emellertid icke betraktas som det avgörande
momentet vid bedömandet av det föreslagna nya avtalet utan fast
mera som en grundval för de ytterligare överväganden, som böra bliva utslagsgivande.
Ty dessa vinstökningssiffror äro i vissa hänseenden beroende
på förutsättningar, om vilka mycket olika meningar kunna göras gällande.

Riksdagens skrivelse Nr 812.

Man fär sålunda vara beredd på att, av skäl som ovan angivits, inlösensumman
vid inlösen år 1936 blir per 1 oktober 1927 cirka 21 miljoner
större än som angivits i beräkningarna. Det frakttillägg, som kan erhållas
vid fortsatt process, kommer möjligen att bliva lägre exempelvis, såsom på
vissa håll antagits, 27 i stället för 35 miljoner kronor. I sådant fall ändras
de under C angivna vinstökningssiffrorna till följande belopp (miljoner kronor)

		Staten			TC.O
i..............	............... 84	+ 29 =	113	56	— 29 =	27
h..............	............... 100	+ 8 =	108	40	— 8 =	32
i. .............	............... 8	+ 29 =	37	56	— 29 =	27
h..............	............... 54	4- 8 =	62	10	— 8 =	2

Det är ovisst, om man, ifall brytningen ökas om 10 år kan få samma pris
för malmtillskottet som om ökningen sker nu. Marknaden kan hava tillgodosetts
från andra gruvfält, som icke kunna undanträngas utan prissänkning.
Man kan på dylikt sätt mycket väl förlora något tiotal miljoner kronor,
vilket är liktydigt med att vinsten av det föreslagna nya avtalet blir i motsvarande
mån större.

Det finns emellertid ännu en betydande faktor att uppmärksamma, nämligen
om man vid statsdrift kan uppnå samma vinst som vid enskild drift. Därest
staten efter att hava inlöst malmfälten år 1936 icke lyckas komma till
samma pris som ett enskilt företag, så blir redan 1 procent sänkning liktydig
med en vinstminskning av drygt 1 miljoner om året motsvarande alltså ett
kapitalvärde år 1936 av cirka 18 miljoner kronor och ett kapitalvärde den
1 oktober 1927 av cirka 11 miljoner kronor. Och den förlust staten gör i detta
fall kommer icke landets invånare utan utlandet till godo.

Vid sidan av de större faktorer som berörts i ovan intagna utredning
förtjäna även en del mindre sådana beaktande. Sammanlagt synas emellertid
dessa vara av den art, att de närmast torde något öka statens vinst av
det nya avtalet

Beträffande de i riksdagens förevarande skrivelse åberopade beräkningarna
anser sig riksdagen till en början böra framhålla, att dessa, då så många
ovisshetsmoment föreligga, självfallet icke göra anspråk på att exakt utvisa
den absoluta vinst, som uppkommer vid olika alternativ. Beräkningarna
torde dock utvisa de olika avtalens relativa värde för staten respektive
trafikbolaget under vissa antagna förutsättningar.

Vid granskningen av det material, som förelegat för bedömande av de
ekonomiska konsekvenserna av det framlagda förslaget, har riksdagen kommit
till den uppfattningen, att en tillämpning av förslagets bestämmelser under
alla förhållanden kan beräknas komma att tillföra staten större vinst än den,
som med nu gällande avtal kan ernås. Huru stor denna vinstökning för
staten kommer att bli, är emellertid beroende av så många ovissa faktorer,
att någon fullt tillförlitlig siffra icke kan angivas. Vid en jämförelse mellan
de fördelar staten genom en tillämpning av förslagets bestämmelser kan antagas
vinna samt dem, som kunna beräknas komma de enskilda aktieägarna

Riksdagens skrivelse Nr 312.

till godo, synes det emellertid riksdagen med tog kunna ifrågasättas, att vissa
.jämkningar göras till förmån för staten.

I sådant avseende har riksdagen i första hand fäst sin uppmärksamhet vid
att i förslaget, som bygger på principen om likställighet mellan preferensoch
stamaktier beträffande rätt till utdelning, så till vida göres undantag
från denna princip, att trafikbolaget, innan vinstfördelning sker, skall äga
uppbära en royalty med en krona för varje ton malm bortfraktad undertiden
1 oktober 1927—30 september 1931 och med 50 öre för varje ton malm,
som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret. Enligt riksdagens
mening är det förklarligt, att trafikbolaget icke anser sig kunna gå med
på att redan från och med nästa bokslutsår helt tillämpa det nya vinstfördelningssystemet.
Den minskning av utdelningen å trafikbolagets aktier,
som i sådant fall antagligen icke skulle kunna undgås, kan nämligen beräknas
lända de nuvarande aktieägarna till så stort men att de icke skulle
vilja godkänna en dylik anordning. Med hänsyn till de fördelar, som i
framtiden komma trafikbolaget och dess aktieägare till del enligt förslaget,
synes det emellertid riksdagen icke vara obilligt, att trafikbolaget efter tio år,
d. v. s. under tiden den 1 oktober 1937 till den 30 september 1942, årligen
till staten utbetalar så stor del av vad trafikbolaget under tiden den 1
oktober 1927 till den 30 september 1932 uppburit i royalty enligt § 4, som
vid fullt genomfört hälftenbruk bort tillkomma staten. Såsom förutsättning
för ett godkännande av förslaget anser sig riksdagen därför böra uppställa,
att trafikbolaget förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga
ett belopp motsvarande hälften av den royalty bolaget uppburit för bokslutsåret
den 1 oktober 1927 till den 30 september 1928 samt att sedermera den
30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942 utbetala halva
beloppet av royaltyn under de respektive bokslutsår, som följa närmast efter
den 30 september 1928.

Anmärkningar hava framställts mot förslaget på den grund, att i detsamma
icke skulle hava tagits tillräcklig hänsyn till statens järnvägars
intressen. Riksdagen vill visserligen icke förneka, att vissa skäl kunna
anföras till stöd för det av järnvägsstyrelsen framförda kravet på högre
fraktsatser än de i förslaget betingade. I betraktande av de övriga fördelar
förslaget innebär för staten har riksdagen emellertid icke ansett sig
höra påyrka någon ändring av de föreslagna fraktsatserna i vad de avse
tiden till och med den 30 september 1947. Däremot anser riksdagen vissa
betänkligheter möta att, såsom skett i förslaget, redan nu fixera de fraktsatser,
som skola gälla efter nämnda dag. Regleringen av denna fråga
synes riksdagen lämpligen kunna uppskjutas till den tid, då staten har att
träffa avgörande, huruvida staten vill begagna sig av sin rätt att den 30
september 1947 inlösa stamaktierna i malmbolaget eller icke. Avstår
staten från inlösningsrätten, måste sålunda förhandlingar upptagas mellan
staten och bolagen rörande järn vägsfrakterna samt sådana bestämmelser
i avtalet, rörande vilka det kali finnas påkallat att företaga

Riksdagens skrivelse Nr 312.

ändringar. Härigenom skulle läget år 1947 enligt det nya avtalet principiellt
bliva detsamma som läget år 1937 enligt nu gällande avtal. För
att trafikbolaget vid de sålunda förutsatta förhandlingarna ej skall vara
fullständigt beroende av statens goda vilja, torde bolaget böra äga möjlighet
att, i händelse enighet ej kan uppnås, påyrka inlösen, därvid det dock
synes vara skäligt, att en något lägre inlösensumma tillämpas än den i § 25
mom. 2 angivna. Riksdagen förordar därför, att i förslaget göres den ändring,
att bestämmelserna om järnvägsfrakterna förklaras skola gälla allenast för
tiden till den 1 oktober 1947. 1 samband därmed föreslår riksdagen, att i

avtalet måtte stadgas, att, därest ej inom viss tid, förslagsvis senast ett år
före nämnda dag, överenskommelse kunnat träffas, trafik bolaget skall äga
rätt att påfordra inlösen av stamaktierna i malmbolaget på de i § 25 mom. 2
angivna villkor, dock med den förändring att den årliga kvantitet malm,
till vilken vid lösesummans beräkning hänsyn skall tagas, skall minskas
till 3,750,000 ton. Har staten icke inom viss tid, förslagsvis tre månader
därefter, förklarat sig villig företaga dylik inlösen, skola avtalets bestämmelser
gälla för därpå följande 10 år. Avtalet bör därjämte innehålla, att
ett liknande förfarande skall iakttagas vid varje senare inlösentid.

I detta sammanhang har riksdagen funnit det böra tagas under övervägande,
huruvida icke någon del av statens blivande inkomst från malmbolaget
bör utöver de garanterade fraktavgifterna —- i någon form komma
statens järnvägar till godo. Riksdagen vill erinra om att riksdagen i
skrivelse nr 55 år 1920 funnit det framstå såsom en angelägen uppgift
att söka åvägabringa en ökad amortering av det i statens affärsverk
nedlagda lånekapitalet. Med beaktande av denna synpunkt skulle det enligt
riksdagens mening vara önskligt, att eu avsevärd del av statens inkomster
från malmbolaget årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar
av det lånekapital, som är nedlagt i statens järnvägsanläggningar. Ränteanspråken
på statens järnvägar skulle härigenom i motsvarande mån minskas.
Därtill kommer, att ett sådant förfarande skulle stå i överensstämmelse med
eu enligt riksdagens mening beaktansvärd grundsats, som bland annat kommit
till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen den att inkomster uppkomna
genom en exploatering av landets naturtillgångar, som innebär en
konsumtion av själva kapitalet, icke böra i sin helhet tagas i anspråk
för statens löpande utgifter.

Enligt förslaget skall staten till malmbolaget avstå sin särskilda rätt till
Luossavaara malmfält. I propositionen fram hålles, att till den förmån, som
härigenom beredes trafikbolaget såsom ägare av stamaktierna i malmbolaget,
hänsyn tagits vid avvägande av de fördelar, som preferensaktieägarna genom
förslaget vinna i förhållande till stamaktieägarna. Även om detta påstående
är riktigt, anser riksdagen likväl, att staten med fog kan göra anspråk på
någon ytterligare gottgörelse för ifrågavarande malmfält. Såsom ett skäligt
vederlag i sådant hänseende anser sig riksdagen böra fordra, att trafikbolaget
förbinder sig att den 1 oktober 1927 utan ersättning till staten med ägande -

Jiiksdagens skrivelse Nr 312.

rätt överlämna samtliga de gruvor och inmutade områden inom Norrbottens
län, som nu tillhöra Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält eller trafikbolaget.
De malmfyndigheter, som härigenom skulle med full äganderätt överlämnas
till staten, torde böra, i den mån det låter sig göra, omedelbart utläggas
såsom statsgruvefält. Ett sådant förfarande skulle stå i överensstämmelse
med vad som skedde vid uppgörande av 1907 års avtal, då staten övertog
samtliga malmbolagets då ägande fyndigheter i Norrbotten med undantag
av de båda stora gruvfält, varom uppgörelse träffades. Beträffande de gruvor,
som sålunda den 1 oktober 1927 skulle överlämnas till staten, lärer staten
böra ikläda sig samma förpliktelser, som enligt § 20 skola gälla i fråga om
Svappavaara.

Enligt §;1() i förslaget har rätt tillerkänts malmbolaget att ett år efter
tillsägelse inlösa högst så stor del av trafikbolaget vid tiden för tillsägelsen
tillhörigt fartygsrum, att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet
malm, som i medeltal under närmast föregående femårsperiod utskeppats
med trafikbolagets tonnage. Denna inlösningsrätt skall utövas, så snart de
av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i malmbolagets styrelse så påfordra.
Lösesumman skall enligt paragrafen utgöras av det belopp, vartill
fartygens värde fastställes genom värdering av skiljemän. Beträffande denna
bestämmelse har framhållits, att den skiljeman, som enligt förslaget skulle
komma att utses av malmbolaget, i stället borde utses av Eders Kungl.
Maj:t. Eu ändring i sådan riktning anser riksdagen böra vidtagas.

Till förtydligande av § 35 i förslaget, i vad angår gottgörelse åt trafikbolaget
för frakttillägg, har bolaget i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t förklarat,
att bolaget icke gör anspråk på återbekommande av större del av ifrågavarande
frakttillägg än som motsvarar de belopp, varmed frakttilläggen
överstiga vad de skulle hava uppgått till, därest ifrågavarande år avsättning
icke skett till förnyelsefond. Beträffande bestämmelsen i § 37 angående avräkning
för utfrågning av Gellivaremalm under bokslutsåret den 1 oktober
1926—30 september 1927 intill 785,000 ton har trafikbolaget i en annan till
Eders Kungl. Maj:t ingiven skrivelse förklarat, att därest vid närmare beräkning
det skulle visa sig, att den ] oktober 1926 den kvantitet, malmbolaget skulle
ägt rätt utfrakta intill utgången av år 1932 enligt 1907 års avtal, icke uppgått
till 785,000 ton, malmbolaget icke skall hava rätt att avräkna större
kvantitet å 1907 års avtal, än vad som resterat den 30 september 1926.
De förtydliganden av ifrågavarande båda paragrafer, som innefattas i trafikbolagets
skrivelser, synas riksdagen lämpligen böra komma till uttryck i
själva avtalet.

Riksdagen anser sig slutligen böra framhålla, att riksdagen så tolkat förslaget,
att malmbrytningen skall ordnas på ett sådant sätt, att vid varje
tidpunkt, då inlösen kan ifrågakomma, den i magasinen förefintliga malmkvantiteten
blir, praktiskt taget, av samma storlek som under övrig tid.
Därest någon tvekan skulle råda om riktigheten av denna tolkning, bör

Riksdagens skrivelse Nr 312.

förslaget ändras, så att den av utskottet angivna innebörden av avtalet
kommer till tydligt uttryck.

De ändringar, som riksdagen vidtagit, öka statens vinst av det ifrågasatta
nya avtalet med 21 miljoner kronor per 1 oktober 1927. Trafikbolagets minskas
med samma belopp. Korrigeras den å sid. 43 intagna tabellen över vinstökningen
genom det nya avtalet med detta belopp, så blir resultatet:

	för staten
	(incl. skatt)
1 i	84 + 21 = 105
h	100 + 21 = 121
2 i	8 + 21= 29
h	54 + 21= 75

resp. lör TGO

56 — 21 = 35
40 — 21 = 19
56 — 21 = 35
10 — 21 = — 11.

Vid alt. 2 i, som i främsta rummet diskuterats, blir sålunda vinsten
ungefär jämnt fördelad på staten och bolaget.

Om man tager hänsyn till de överst å sid. 44 angivna ovisshetsmomenten
samt jämväl verkställer korrektion med hänsyn till de ändringar riksdagen
vidtagit, så kommer eventuellt vinstökningen att fördelas ungefär på sätt

nedan angives: 1 i	staten (incl. skatt) 113 + 21 = 134	27	TGO — 21= 6
h	108 + 21 = 129	32	— 21 = 11
2 i	37 + 21= 58	27	— 21 = 6
h	62 + 21= 83	2	— 21 = — 19.

Härav fiamgår, att det nya avtalet kan komma att resultera i en vinst,
som för statens del blir, även vid alt. 2 i, inemot tio gånger större än
vinsten för trafikbolaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att
riksdagen funnit gott på det sätt bifalla Eders Kungl. Majrts förslag,
att Eders Kungl. Maj:t bemyndigas att å statens vägnar med Luossavaara—
Kiirunavaara Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget
Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa
överenskommelse i enlighet med ovanintagna förslag till avtal mellan svenska
staten, å ena, samt ifrågavarande bolag, å andra sidan, med de förändringar
och förtydliganden, som av riksdagen här ovan förordats.

Stockholm den 8 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.