Riksdagens skrivelse Nr 285 (Riksdagsskrivelse 1920:285)

Riksdagens skrivelse Nr 285.

Nr 285.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1920.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser
i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

(Första lagutskottets utlåtande nr 37.)

Till Konungen.

Genom en den 27 februari 1920 dagtecknad proposition, nr 298,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk

kraft;

2) lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående
vad till fast egendom är att hänföra;

3) lag om ändrad lydelse av 79, 85, 87, 100, 107, 111, 133 och

168 §§ utsökningslagen;

4) lag om ändrad lydelse av 56—58 §§ i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 285—286.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

6) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen; samt

7) lag om ändrad lydelse av 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft
två inom riksdagen väckta motioner.

Under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 37, varav ett tryckt exemplar härvid fogas,
får riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna de genom
ifrågavarande proposition framlagda lagförslagen, anmäla, att riksdagen i
anledning av samma proposition för sin del antagit följande

i:o) Lag

med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om, rätt till elektrisk kraft m. m.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å anläggning för alstrande och tillgodogörande
av elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt ändamål (starkströmsanläggning).

Lednings hänförande till fastighet.

2 §•

Finnes å fastighet elektrisk station, som tillhör ägaren av fastigheten, skall
ägaren tillhörig, med stationen förbunden ledning, jämväl så vitt den framgår
över annan fastighets område, anses höra till den fastighet, å vilken den elektriska
anläggningen är belägen, därest ledningen i enlighet med denna lags föreskrifter
registreras å nämnda station (huvudstation).

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
till ledningen ansluten understation jämte därifrån utgående ledningar och till
desamma anslutna understationer och ledningar, i den mån de tillhöra ägaren
av huvudstationen.

3 §.

Genom registrering av ledning eller understation skall jämväl den huvudstationens
ägare tillkommande rätt att hava ledningen framdragen eller under -

Riksdagens skrivelse Nr 285.

stationen förlagd å därtill använd, huvudstationens ägare ej tillhörig mark anses
bliva tillbehör till den fastighet, å vilken huvudstationen är belägen.

4 §■

Skiljes från den fastighet, varå huvudstationen är belägen, del av fastigheten,
och finnes å den del, som sålunda frånskilts, ledning eller understation, som
med huvudstationen förbinder därå registrerad ledning eller understation, vare sa
ansett som om förstnämnda ledning eller understation vore inbegnipen under registreringen.

5 §■

Har ägaren av den fastighet, varå huvudstationen är belägen, åtkommit
fastigheten genom fång, som enligt lag skall lagfaras, må registrering ej ske,
utan att han fått lagfart å fastigheten. . , . „

Hör understation till fastighet och är denna besvärad av inteckning, ma
understationen ej registreras, utan att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden.

Är för elektrisk anläggnings drivande förlagsinteckning beviljad, ma till
anläggningen hörande ledning eller understation ej registreras utan samtycke av
förlagsinteckningens innehavare. ..

Ej heller må ledning eller understation registreras, med mindre den ar förbunden
med huvudstationen genom ledning eller understation, som är eller samtidigt
varder registrerad å huvudstationen, eller genom ledning eller understation
å den fastighet, varå huvudstationen är belägen.

Har till registreringsmyndigheten inkommit anmälan därom, att utmätning
skett av elektrisk understation eller ledning eller att enligt 28 § utsökningslagen
förordnande meddelats om försäljning av fastighet, till vilken hör elektrisk understation,
eller att enligt 51 § konkurslagen äskats, att sådan fastighet måtte utmätningsvis
försäljas, må registrering av stationen eller ledningen ej äga rum, med
mindre det visas, att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning eljest
förfallit.

6 §.

Registrering må helt eller delvis upphävas, da ansökan därom göres av
huvudstationens ägare eller av någon, som innehar hans rätt till ledning eller understation,
som är registrerad å huvudstationen. .

Är fastighet, varå huvudstationen är belägen, besvärad av inteckning, ma
dock upphävande av registrering icke ske utan samtycke av inteckningshavaren.

7 §•

Ärende angående registrering eller upphävande av registrering skall upptagas
och prövas av kommerskollegium, som jämväl skall föra det i 2 § avsedda
register.

8 §•

Ansökan om registrering skall vara åtföljd av bevis om den rätt, sökanden
har till huvudstationen samt till de ledningar och understationer, vilkas registrering
ansökningen avser, ävensom, i fall varom i 4 § första stycket förmäles, av

Riksdagens skrivelse AV 285.

lagfartsbevis rörande den fastighet, vard huvudstationen är belägen, så ock av
karta och beskrivning, vardera upprättad i två exemplar, över ledningar och
understationer. 1 beskrivning över understation skall angivas beskaffenheten av
varje därtill hörande byggnad, som är avsedd att inbegripas i registreringen.

Innefattar ansökningen begäran om registrering av understation, som hör
till fastighet, skall därjämte ingivas gravationsbevis rörande nämnda fastighet.
Besväras denna av inteckning, skall inteckningshandlingen samt, där fråga är om
inteckning för annat än fordran, vederbörande rättsägares skriftliga, av vittnen
styrkta medgivande till registreringen företes. Beviljas registrering av understation,
varde bevis därom tecknat å företedd inteckningshandling.

Vid ansökningen skall jämväl fogas gravationsbevis rörande förlagsinteckningar,
vilket bevis skall avse dels samtliga de stationer, som genom registreringen
skola sammanföras till en enhet, dels ock annan, sökanden tillhörig station,
varmed till registrering ifrågasatt ledning står i förbindelse. Finnes förlagsinteckning,
skall inteckningshandlingen företes; och varde, där registrering beviljas,
bevis därom tecknat å företedd inteckningshandling.

Avser ansökan upphävande av registrering, skall bifogas gravationsbevis
rörande den fastighet, varå huvudstationen är belägen. Besväras denna av inteckning,
skall vad i andra stycket för sådant fall är stadgat äga motsvarande tillämpning.

9 §•

Inteckningshandling, varom i 8 § andra eller fjärde stycket förmäles, må,
i stället för att ingivas till kommerskollegium, företes vid underrätt. Den rätt
läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen intaga vad handlingen
innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av vilken rätt inteckningen är beviljad,
när och under vilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen
förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett, samt, då
fråga är om inteckning för annat än fordran, allt vad av de i ärendet företedda
handlingar kan inhämtas om vem rättigheten tillhör; teckne ock bevis å handlingen,
att den varit företedd för vinnande av registrering av understation eller
för upphävande av registrering av ledning eller dylik station. Sedan ingives protokollet
däröver till kommerskollegium; och vare detta så gillt, som om handlingen
där blivit företedd.

I fråga om förlagsinteckning galle i tillämpliga delar vad i första stycket
stadgas, dock att inteckningshandlingen alltid skall företes vid rådhusrätt och
föreskrivna uppgifter intagas i protokollet över förlagsinteckningar.

10 §.

Förmenar någon, att registrering eller upphävande av registrering skett,
utan att förutsättningarna därför varit för handen, och att åtgärden länt honom
till förfång, må talan om åtgärdens ogiltighet av honom föras vid domstol.

11 §•

Den, som till rätten instämt talan, varom i 10 § förmäles, vare skyldig
låta denna talan antecknas i det i 7 § nämnda register. Har sådan anteckning
ej skett, då käromålet till handläggning förekommer, give rätten käranden nödig

Riksdagens skrivelse Nr 285. 5

tid därtill, och vile emellertid käro målet. Försummas denna tid, vare käromalet
förfallet.

Har talan, varom nu är sagt, avgjorts genom utslag, som vunnit laga Bratt,
ankomme på den vinnande att låta anteckning därom göras i registret.

12 §•

Närmare föreskrifter angående det i 7 § omförmälda register samt om
beskaffenheten av karta och beskrivning jämte andra handlingar, varom i 8 §
sägs, meddelas av Konungen.

13 §•

Med station förstås i denna lag generator-, transformator-, omformare-,
ackumulator- och kopplingsstation.

Såsom station anses jämväl stolpe, försedd med anordning för translormering
av elektrisk kraft.

Generatorstation må icke registreras såsom understation.

Särskilda bestämmelser angående avtal om rätt till elektrisk kraft.

14 §.

Har från fastighet upplåtits rätt till elektrisk kraft, må till säkerhet för
rättens bestånd inteckning meddelas under de villkor och i den ordning särskilt
är stadgat.

15 §.

Sker överlåtelse av fastighet, varifrån rätt till elektrisk kraft genom
skriftligen upprättat avtal upplåtits, vare avtalet utan särskilt förbehåll gällande
mot nye ägaren; var avtalet ej så upprättat, galle det ej mot honom, med mindre
vid överlåtelsen skett förbehåll om avtalets bestånd. o

Säljes fastighet i den ordning utsökningslagen bestämmer, vare därifrån
upplåten rätt till elektrisk kraft ej gällande mot köparen, med mindre försäljningen
skett med förbehåll om rättighetens bestånd. . ..

Har rätt till elektrisk kraft upplåtits till flera, äge vid försäljning, som
i andra stycket sägs, den upplåtelse företräde, som först skedde ] hava liera upplatelser
skett samma dag, äge de lika rätt. Om företräde i annan ordning pa
grund av inteckning är särskilt stadgat.

16 §.

Har rätt till elektrisk kraft upphört på grund av vad i 15 § föreskrives»
njute den, som mot vederlag fatt sådan rätt åt sig upplåten, skadestånd av upplåtaren,
utan så är att enligt vad särskilt är stadgat rätten till skadestånd är
förverkad

I fråga om rätt till skadestånd, där rätt till elektrisk kraft förfallit i följd
därav att fastighet, varifrån den upplåtits, efter klander frånvunnits upplåtaren

6 Riksdagens skrivelse Nr 285.

eller den, till vilken fastigheten från honom övergått, skall vad i 1 kap. 6 § i lagen
om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat hava motsvarande tillämpning.

17 §.

. Nu bär i skriftligen upprättat avtal om rätt till elektrisk kraft, som från
fastighet upplåtits, skett ändring eller tillägg, utan att sådant anmärkts å upplatarens
exemplar av handlingen; var ej, när överlåtelse av fastigheten skedde,
vad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt, och vill han det ej godkänna,
give det rättens innehavare till känna inom fjorton dagar efter det denne
underrättade honom om ändringen eller tillägget, eller galle det mot honom såsom
hade lian det godkänt. Gröres sådant tillkännagivande, äge rättighetens innehavare
därefter en tid av fjorton dagar att uppsäga avtalet; och skall, där uppsägning
skett, avtalet genast upphöra att gälla.

18 §.

När överlåtelse skett, av fastighet, varifrån upplåtits rätt till elektrisk
kraft, äge, där ej annan tid för fastighetens övertagande avtalats, nye ägaren
uppbära för kraften utgående avgift, som förfaller till betalning efter överlåtelsen,
och i övrigt utöva de rättigheter, som på grund av det om nämnda rätt slutna
avtalet tillkomma fastighetsägaren. Ej må å den för kraften utgående avgift,
som förfaller till betalning mer än sex månader efter det rättens innehavare fick
kunskap om överlåtelsen, denne avräkna vad han må hava att fordra av förre
ägaren, ej heller galle i fråga om sådan för kraften utgående avgift betalning,
som av rättens innehavare erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som
med denne träffats, utan så är att nye ägaren därom hade kunskap, när överlåtelsen
skedde.

19 §.

Då jämlikt 15 § första stycket avtal om rätt till elektrisk kraft, som från
fastighet upplåtits, skall gälla mot den, som efter överlåtelse blivit ägare av
fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de fastighetsägaren åliggande
förpliktelser, vilka skola fullgöras efter det han övertog fastigheten.

Vill rättighetens innehavare förbehålla sig att, där nye ägaren skulle
brista i fullgörande av det om kraften slutna avtalet, söka ersättning av förre
ägaren, give det denne till känna inom sex månader, efter det nye ägaren tick lagfart
å sitt fång; underlåter han det, äge ej mot förre ägaren annan rätt än till skadestånd,
efter ty i 16 § sägs.

20 §.

Brister den, som är skyldig att tillhandahålla elektrisk kraft, i fullgörande
av vad honom sålunda åligger, och beror bristen på omständighet, som upplåtaren
ej kurmat med iakttagande av skälig försiktighet förekomma, såsom hinder för
den elektriska anläggningens drivande till följd av flod, isgång, iskravning (sörpning),
åskslag, vådeld, allmän arbetsinställelse, krig eller annan jämförlig händelse,
vare han fri från sitt atagande, i den mån hinder för fullgörandet möter i omständighet,
^ som nu nämnts. I ty fall tillgodonjuta den, som fått rätt till kraft
åt sig upplåten, en mot minskningen svarande nedsättning i den för kraften utgå -

Riksdagens skrivelse Nr 285.

ende avgiften; varder icke utan oskäligt uppehåll hindret undanröjt, vare han
berättigad att bekomma ersättning för skada sä ock att frånträda avtalet.

21 §•

Den, som fått rätt till elektrisk kraft åt sig upplåten, må å annan överlåta
den rätt, som honom sålunda tillkommer, men svare ändock för de skyldigheter,
som enligt avtal med upplåtaren må honom åligga, där ej denne tager den
andre för god i hans ställe.

22 §.

Har den, till vilken rätt till elektrisk kraft upplåtits, efter avtalets slutande
blivit försatt i konkurs, må tillhandahållandet av kraft avbrytas, intill dess betryggande
säkerhet^ ställes för gäldande av den för kraften utgående avgift och
avtalets fullgörande i övrigt.

Underlåter konkursboet att inom en månad efter därom av upplåtaren framställd
begäran ställa säkerhet, avseende tiden från egendomsavträdet intill dess
sex månader förflutit efter inställelsedagen i konkursen, skall avtalet anses hävt vid
utgången av förstnämnda tid. Ställes sådan säkerhet, men varder icke minst en
månad före utgången av omförmälda sex månader ny säkerhet ställd, gällande för
hela avtalstiden, skall avtalet anses hävt vid utgången av den tid, för vilken säkerhet
ställts.

23 §.

Säkerhet, som i 22 § sägs, skall ställas hos upplåtaren. Vill upplåtaren
ej godkänna erbjuden säkerhet, skall densamma prövas av överexekutor. För att
borgen skall kunna av överexekutor godkännas såsom säkerhet, skola löftesmännen
borga en för alla och alla för en såsom för egen skuld. Bjudes pant såsom
säkerhet, må, därest upplåtaren ej vill omhändertaga densamma, överexekutor
förordna, att panten sättes i förvar hos vederhäftig man, som åtager sig att
den vårda.

Försämras ställd säkerhet, äger överexekutor på anmälan förordna, att ny
säkerhet inom viss tid skall ställas. Underlåtes detta, äge upplåtaren därefter
en tid av fjorton dagar att uppsäga avtalet; och skall, där uppsägning skett, avtalet
genast upphöra att gälla.

Tvångsförvaltning av elektrisk anläggning.

24 §.

Underlåter elektrisk anläggnings ägare att fullgöra honom enligt avtal
eller eljest åliggande skyldighet att från anläggningen tillhandahålla kraft, äge
överexekutor, där så äskas, förelägga ägaren vid vite att fullgöra skyldigheten.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

25 §.

Finnes underlåtenheten att tillhandahålla kraft kunna medföra betydande
skada eller olägenhet, och är anledning, att skyldighetens fullgörande icke kan
omedelbart ernås genom vites föreläggande, äge, då fråga är om anläggning som
utgör fast egendom, överexekutor, på därom gjord ansökan, förordna om särskild
förvaltning av anläggningen eller flen del därav, från vilken kraft skall tillhandahållas
annan än ägaren.

26 §.

Ansökning om föreläggande av vite enligt 24 § eller om tvångsförvaltning,
som i 25 § sägs, skall göras skriftligen hos överexekutor i den ort, där anläggningen
finnes. Vid ansökningen skall fogas bevis om sökandens rätt att erhålla
kraft från anläggningen och utfästelse av sökanden att ansvara för kostnaden
för förvaltningen. Ej må ansökningen bifallas, innan tillfälle att därå svara lämnats
anläggningens ägare samt, då fråga är om tvångsförvaltning, yttrande inhämtats
från kommerskollegium. Finner överexekutor, i det fall att tvångsförvaltning
äskas, saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov, äge han besluta
om sådan förvaltning tills vidare och intill dess annorlunda varder förordnat.

27 §.

Finnes ansökning om tvångsförvaltning böra bifallas, förordne överexekutor
lämplig person att omhänderhava förvaltningen. Till förvaltare skall, så vitt
möjligt, utses person med erfarenhet i skötseln av elektrisk anläggning. Där så
anses nödigt, må flere förvaltare förordnas.

Överexekutor äge skilja förvaltare från sysslan, om skäl därtill äro, och
förordna annan i hans ställe.

28 §.

År, då förordnande om särskild förvaltning meddelas, annan än sökanden
berättigad att från anläggningen erhålla elektrisk kraft, äge han genom den särskilda
förvaltningens försorg erhålla kraft, dock endast i den mån han ej, vid
den tid då förordnandet gavs, var i mistning av sin rätt på grund av förhållande
från upplåtarens sida, som är att tillräkna denne såsom försummelse.

29 §.

Kostnad, som erfordras för tvångsförvaltning, skall, på förvaltarens anfordran,
av sökande förskjutas. Täckas ej utgifterna av inflytande avgifter och
andra inkomster under förvaltningen, skall, där flera sökande finnas, bristen dem
emellan fördelas efter ty med avseende å den kraftmängd, en var uttagit, samt
förhållandena i övrigt finnes skäligt. Tvist om fördelningen prövas av domstolen
i den ort, där anläggningen är belägen.

Den, som på grund av bestämmelserna i första stycket något utlagt, äge
söka sitt åter av anläggningens ägare.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

30 §.

Vill någon genom förvaltarens försorg komma i åtnjutande av sin rätt till
kraft från anläggningen, utan sådan inskränkning som omförmäles i 28 §, vare
lian därtill berättigad, sedan lian skriftligen bos överexekutor därom gjort anmälan
med utfästelse att deltaga i kostnaden för förvaltningen; och varde han
därefter ansedd såsom sökande.

Det åligger överexekutor att ofördröjligen underrätta förvaltaren om anmälan,
som nu sagts.

31 §.

Är ägare av anläggning, som står under tvångsförvaltning, försatt i konkurs,
och vill konkursboet övertaga anläggningens drift, ingive konkursboet till
överexekutor anmälan därom jämte utfästelse att fullgöra de skyldigheter i
avseende å tillhandahållande av kraft, vilka åligga gäldenären. Har sådan anmälan
skett, äge överexekutor förordna, att förvaltningen skall upphöra.

Brister konkursboet i fullgörandet av sitt åtagande, skall vad som gäller
för det fall, att underlåtenhet att tillhandahålla kraft ligger anläggningens ägare
till last, äga motsvarande tillämpning.

32 §.

Den tid, under vilken anläggningen skall stå under tvångsförvaltning,
bestämmes av överexekutor; och må tiden av överexekutor förlängas, om skäl
därtill äro.

Innan sålunda fastställd tid gått till ända, äge överexekutor förordna, att
förvaltningen skall upphöra, förutom i fall varom i 31 § sägs, jämväl på begäran
av sökanden eller anläggningens ägare, där förhållandena därtill föranleda. Sådant
förordnande varde ock meddelat, där anläggningen övergått till ny ägare,
dock att i ty fäll förvaltningen ej må upphöra, förr än den nye ägaren övertagit
anläggningen.

33 §.

Redovisning för tvångsförvaltning skall av förvaltaren avgivas till överexekutor
inom en månad från det förvaltningen upphört. Är tvångsförvaltningen
av längre varaktighet, skall redovisning ske inom en månad efter varje kalenderårs
utgång, dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år. Då skäl därtill äro, må
överexekutor bevilja anstånd med redovisnings avgivande. I redovisningen må
förvaltaren tillgodoföra sig skäligt arvode för sitt bestyr.

Finnes, då slutlig redovisning lämnas, överskott sedan vad av sökanden
kan hava förskjutits blivit guldet, varde det överlämnat till överexekutor, som
har att hålla medlen till hända åt den, som finnes vara därtill berättigad.

Sedan redovisning avlämnats, åligge förvaltaren att tillställa sökande ävensom
anläggningens ägare underrättelse därom; och äge den, som vill klandra redovisningen,
att instämma sin talan till domstol inom nittio dagar från det sådan
underrättelse delgavs honom, eller have förlorat sin rätt till klander.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 285—286.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

34 §.

Vad ovan är stadgat för den händélse ägaren av elektrisk anläggning underlåter
att fullgöra skyldighet att tillhandahålla kraft skall äga motsvarande
tillämpning, då skyldigheten åvilar annan, till vilken anläggningen blivit av ägaren
upplåten.

35 §.

Är anläggningen ställd under förvaltning av syssloman enligt 81 § utsökningslagen
eller under tvångsförvaltning, som i 169 § samma lag avses, må förordnande
om tvångsförvaltning enligt 25 § i denna lag ej meddelas.

Beslutas förvaltning jämlikt 81 eller 169 § utsökningslagen, skall förvaltning
enligt 25 § i denna lag upphöra; och varde genom överexekutors försorg
underrättelse därom ofördröjligen lämnad sökanden och förvaltaren.

Lagens tillämplighet beträffande tomträtt och vattenfallsrätt.

36 §.

Vad enligt denna lag gäller i fråga om fastighet skall äga motsvarande
tillämpning beträffande tomträtt och vattenfallsrätt; dock att i sådan rätt ej må
meddelas inteckning till säkerhet för rättighet till elektrisk kraft.

Vad här ovan sagts angående lagfart skall, då fråga är om tomträtt eller
vattenfallsrätt, avse inskrivning av sådan rätt eller av fång till sådan rätt.

Allmänna bestämmelser.

37 §.

Ej må i avtal om rätt till elektrisk kraft stadgas förbehåll, att bestämmelserna
i 15 § första stycket eller 24—35 §§ icke skola vara å avtalet tillämpliga.
Har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

38 §.

Av kommerskollegium meddelat beslut, innefattande bifall till ansökan om
registrering eller om registrerings upphävande, må ej överklagas. Mot annat
beslut, som av kollegium meddelats, må talan hos Konungen i vederbörande statsdepartement
föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

39 §.

Överexekutors beslut i mål, varom i denna lag förmäles, gånge i verkställighet
ändå att beslutet överklagas.

Vad i utsökningslagen är stadgat om klagan över överexekutors beslut,
som i 214 § utsökningslagen avses, galle i tillämpliga delar beträffande överexekutors
beslut enligt denna lag.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921. Bestämmelserna i 15—19 §§
skola äga tillämpning jämväl i fråga om sådant avtal om upplåtande av rätt till
elektrisk kraft, som tillkommit före lagens ikraftträdande, dock att den i 19 § andra
stycket omförmälda tid av sex månader skall, där nye ägaren fått lagfart före den
dag, då lagen trätt i kraft, från den dag räknas.

2:o) Låg

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast

egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att till 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående vad
till fast egendom är att hänföra skall fogas ett nytt stycke, så lydande:

Angående vad i visst fall skall anses höra till fast egendom, därå finnes
elektrisk station, är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

3:o) Lag

om ändrad lydelse av 79, 85, 87, 100, 107, 111,133 och 168 §8 utsökuingslagen.

Härigenom förordnas, att 79, 85, 87, 100, 107, 111, 133 och 168 §§ utsökningslagen,
vissa paragrafer i nedan angivna delar, skola erhålla följande ändrade
lydelse:

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrivning däröver;
och galle om egendomens värdering vad förut om värdering av lös egendom
är sagt. Utmätningsmannen avfordre ock gäldenären de handlingar, vilka visa
hans äganderätt eller tjäna till upplysning om servitut, nyttjanderätt eller rätt
till elektrisk kraft eller till avko mst eller annan förmån, som skall av egendomen
utgå, ävensom uppgift å dem, vilka hava fordran eller rättighet, som bör vid
auktionen iakttagas. Utmätas flera egendomar på en gång; varde de var för sig
beskrivna och värderade.

12 Riksdagens skrivelse Nr 285.

Finnes å egendomen elektrisk station, som tillhör gäldenären, anskaffe utmätningsmannen
jämväl bevis från kommerskollegium, huruvida elektrisk ledning
eller understation registrerats a stationen eller stationen registrerats å annan
station.

Vad nu är sagt galle ock, där överexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning
av last egendom eller sådan egendom skall säljas på begäran av borgenärer
jämlikt 51 § konkurslagen. Finnes å egendom, om vars försäljning överexekutor
på sätt nyss nämnts förordnat, elektrisk understation, som hör till egendomen,
aligge utmätningsmannen att därom ofördröjligen göra anmälan hos övercXcKuijOr.

År fast egendom---stadgas.

85 §.

Då fast egendom — — — tillkänna.

Då fast egendom---skett.

Utmätes fartyg — — — erfordras.

Myndighet, som--— sagt.

Sker utmätning av elektrisk understation eller ledning, vare utmätningsmannen
skyldig att genast till kommerskollegium insända bevis om utmätningen.
f!.a''r myndighet enligt 28 § meddelat förordnande om försäljning av fast egendom
till vilken hör elektrisk understation, eller har enligt 51 § konkurslagen hos
myndigheten äskats, att sådan egendom må utmätningsvis säljas, åligger myndigheten
att, så snart ske kan, därom insända bevis till kommerskollegium.

87 §.

År last egendom utmätt, och har någon fordran, varför egendomen på
grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller ock nyttjanderätt
till egendomen eller rätt till servitut, till elektrisk kraft eller till avkomst
eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara beroende
av försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger fordringsbeloppet
Jämte kostnad, varför utmätningssökanden ansvarar, göra gällande den rätt
som tillkom denne; dock att, där utmätning skett för allenast del av fordran
vartör egendomen på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken
hattar, utmätningssökanden för sin återstående fordran äger företräde.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande egendomen
ävensom de för bestyrkande av gäldenärens äganderätt till egendomen eller
för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga och ej redan
emottagna handlingar, vilka kunna bos rätten eller, i fall som i 79 8 andrastycket
sägs, hos kommerskollegium erhållas. J

107 §.

Sedan förhandlingen — — — utmätning skett:

l:o) fordran, varför---anmäld;

Riksdagens skrivelse Nr 285.

2:o) fordran, varför---framställt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån
samt rätt till servitut, som icke är av beskaffenhet att skola oansett egendomens
försäljning äga bestånd, såframt rättighet, som nu sagts, är intecknad eller grundar
sig å skriftlig handling, vilken blivit av rättsägaren till auktionsförrättaren
ingiven eller eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen--— utmätning skett.

År egendomen--— framställt.

Hl §■

Nyttjanderätt så ock rätt till elektrisk kraft, till servitut eller till avkomst
eller annan förmån av egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att
något värde för dem utsättes.

133 §.

Köparen äger--— uppsäges.

Sedan köparen — — — mot köparen.

Vid köpares tillträde av egendom, varifrån upplåtits rätt till elektrisk
kraft, skall vad enligt andra stycket gäller för det fall, att fråga är om hyresavtal,
äga motsvarande tillämpning beträffande förhållandet mellan köparen och
innehavare av rätt som nu sagts.

Angående verkan därav att i arrende- eller hyresavtal eller avtal om rätt
till elektrisk kraft, som skall gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, varom
icke vid försäljningen gjorts förbehåll, samt om rätt för legotagare eller innehavare
av rättighet till elektrisk kraft att, där köparen skulle brista i avtalets
fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall vad i fråga om frivillig överlåtelse
av fastighet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen
erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens fördelning, åligge
det auktionsförrättaren att därom genast göra anmälan å landet hos domaren och
i stad hos rätten samt därvid tillika insända det vid sammanträdet förda protokoll
jämte borgenärsförteckningen; har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet
av intecknad nyttjanderätt eller rätt till servitut, till elektrisk kraft
eller till avkomst eller annan förmån av egendomen, skall tillika uppgift därom
lämnas.

Har vid fördelning---fördelningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921. Mål, som före nämnda dag
äro anhängiga, skola behandlas enligt äldre lag.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

4:o) Lag

om ändrad lydelse av 56—58 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 56—58 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

56 §.

1 mom. Överlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,
vare servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å fånget;
sökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet vad i lagen om servitut
stadgas; skolande vad i 48 och 49 §§ är stadgat angående nyttjanderätt
jämväl tillämpas, å servitut.

2 mom. Är servitutsrätt upplåten till flere, eller upplåtes servitutsrätt
till en och nyttjanderätt till annan, och kunna ej rättigheterna jämte varandra
fullt bestå; äge den rätt företräde, därför inteckning först söktes; äro inteckningarna
sökta samma dag, äge den rätt, som först uppläts, företräde.

Yad i 51, 52 och 53 §§ stadgas om nyttjanderätt galle ock i fråga om
servitut.

57 §.

Yad här ovan om servitut är sagt avser icke servitut, som uppkommer
vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område, som ej ingår
i tomtindelning.

58 §.

1 mom. Har någon i skriftlig handling fått åt sig upplåten rätt till
elektrisk kraft, och har ägaren av den fastighet, varifrån rättigheten upplåtits,
skriftligen medgivit, att inteckning får ske, må, till säkerhet för rättens Destånd
efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om nyttjanderätt är stadgat.

Är medgivandet ej av vittnen styrkt, vare lag som i 40 § andra stycket sägs.

Vad i 43, 44 och 45 §§ är stadgat angående inteckning för nyttjanderätt
äge motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för rätt till elektrisk kraft.

2 mom. Har någon vid överlåtelse av fast egendom förbehållit sig eller
annan rätt till elektrisk kraft från egendomen, eller skall, utan att sådant förbehåll
skett, avtal om rätt till elektrisk kraft, efter ty särskilt är stadgat, gälla
mot nye ägaren, eller är fast egendom utmätningsvis såld med förbehåll om beståndet
av dylik rätt, som ej är intecknad; då skall, där de i 1 mom. första
stycket angivna förutsättningar för intecknings meddelande äro för handen, rättens
innehavare i förhållande till nye ägarens borgenärer njuta den rätt, som enligt
lag tillkommer ogulden köpeskilling.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

3 mom. Är rätt till elektrisk kraft från fast egendom upplåten till flere,
eller upplåtes sådan rätt till en och nyttjanderätt eller servitutsrätt till annan;
då skall vid försäljning av egendomen i den ordning, utsökningslagen bestämmer,
den rätt äga företräde, därför inteckning först söktes; äro inteckningarna sökta
samma dag, äge den rätt som först uppläts företräde, dock att, om rättigheterna
äro upplåtna samma dag, de äga lika rätt.

Vad i 51 och 52 §§ stadgas om nyttjanderätt galle ock beträffande rätt
till elektrisk kraft.

4 mom. Den i 53 § första stycket med avseende å nyttjanderätt meddelade
bestämmelsen skall ock tillämpas i fråga om rätt till elektrisk kraft.

Har den, som från fast egendom upplåtit rätt till elektrisk kraft, överlåtit
egendomen till annan, och låter rättighetens innehavare beviljad inteckning utan
upplåtarens samtycke dödas, förfalla eller nedsättas, eller har han i fall, som 2
mom. avser, försummat att för rättigheten söka inteckning inom den tid, som i
11 kap. 2 § jordabalken är stadgad; have då förverkat den rätt till skadestånd av
upplåtaren, som eljest skolat honom tillkomma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

5:o) Lag

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, Innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla följande ändrade
lydelse:

1 §.

Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för dylikt
ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell anläggning, som
finnes vara av större betydelse för det allmänna, Konungen prövat nödigt, att
fastighet, som tillhör annan än kronan, användes till station för alstrande av
elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, till framdragande av elektrisk
starkströmsledning eller eljest till elektrisk starkströmsanläggning, skall vad för
ändamålet erfordras emot ersättning avstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan
för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställt hamnområde avstå eller
upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket nämnda stadga
icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio meter från
boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård,

Riksdagens skrivelse År 285.

som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig något avstå eller upplåta, utan så
är, att Konungen finner annan sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig
olägenhet användas.

Skall enligt vad i denna paragraf är sagt fastighet avstås eller upplåtas,
äge, där ej här nedan annorlunda föreskrives, vad i lagen om expropriation i allmänhet
stadgas samt den särskilda bestämmelsen i 91 § första stycket ävensom i
fråga om elektriska starkströmsledningar jämväl övriga i sagda lag meddelade särskilda
bestämmelser om expropriation för elektriska svagströmsledningar motsvarande
tillämpning; dock att förhöjning i ersättningen skall ske med hälften av det
belopp, som jämlikt de i samma lag stadgade grunder skall utgå. Skall fastigheten
användas för kronans räkning eller är sådant fall för handen, att expropriation
för starkströmsanläggning kan äga rum jämlikt nyssnämnda lag, skall vad
nu sagts om förhöjning i ersättningen icke tillämpas.

3 §•

Ansökan om rätt att för elektrisk starkströmsanläggning påfordra avstående
eller upplåtande av fastighet eller om tillstånd att utföra elektrisk anläggning,
som i 2 § avses, skall vara åtföljd av fullständig beskrivning över det tiflämnade.
företaget med kostnadsförslag, avfattning på karta av föreslagen lednings
sträckning och av den jord, som för anläggningen erfordras, bestyrkta förteckningar
på dels ägare och innehavare av de fastigheter, över vilka ledningen skall
framdragas eller i vilkas mark den skall nedläggas eller som eljest äro för anläggningen
behövliga, dels ock, såvitt ledningen skall framgå ovan jordytan, ägare
och innehavare av de fastigheter, som, utan att ledningen skall över dem framdragas,
äro belägna på mindre avstånd än tjugu meter från densamma, uppgift
på de överenskommelser, som blivit träffade, eller de hinder, vilka däremot mött,
med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock att där fråga är om ledning,
som skall framdragas inom område, för vilket byggnadsstadgan för rikets
städer äger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras allenast såvitt angår
fastigheter, över vilka ledningen skall framgå eller i vilkas mark den skall
nedläggas.

Finnes ej ansökan genast böra avslås, lämnas åt de kommuner eller municipalsamhällen,
inom vilkas områden ledning skall framdragas eller anläggning
eljest utföras, så ock åt de ägare och innehavare av fastigheter, som, enligt vad
ovan nämnts, skola uppgivas, tillfälle att yttra sig över ansökningen, och infordras
i övrigt de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande må erfordras.

Yad i denna paragraf är stadgat om skyldighet att förete karta över jord,
som för elektrisk _ anläggning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter’
så ock därom att tillfälle att yttra sig över gjord ansökan skall lämnas vissa menigheter
samt ägare och innehavare av fastigheter, galle ej beträffande ansökan om
tillstånd att utföra anläggning inom inhägnat järnvägsområde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921, dock att i fråga om expropriationsmål,
vari stämning utfärdats före lagens ikraftträdande, lagen ej skall
vinna tillämpning.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

6:o)

Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen.

Härigenom förordnas, att till 9 kap. 38 § vattenlagen skall fogas ett nytt
stycke, så lydande:

I fall, då förordnande om tvångsförvaltning kan erhållas enligt stadgandena
i lagen med vissa besämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m., skola nämnda stadgande^ lända till
efterrättelse i stället för vad i första stycket av denna § är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

om ändrad lydelse av 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;

mål om meddelande av patent, om registrering av varumärken eller av
mönster och modeller;

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels- eller
annat dylikt register, om anmälan om idkande av näringsyrke;

mål om registrering av fartyg, om förändring av fartygs namn, om skeppsmätning; mål

om anteckning i automobilregister, om meddelande eller återkallande
av tillstånd att föra automobil;

mål om registrering av elektrisk starkströmsledning eller understation eller
om upphävande av sådan registrering;

mål om vägrat tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse eller
skiljande från fortsatt utövande av sådan med vederbörligt tillstånd idkad rörelse,
om förbud mot vidare utövande av hotell- eller peDsionatrörelse, som efter anmälan
må bedrivas, om skydd mot eldfara i hotell och pensionat;

mål om beslut av tillsynsmyndigheten över sjukkasseväsendet i andra fall
än förut i denna § angivits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

7:o)

Lag

Bihang tilll riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 285—286.

Riksdagens skrivelse Nr 285.

Därjämte får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta
verkställa utredning, huruvida och i vad män jordägare må befinnas skyldig
att vid arrendetidens slut till arrendatorn utgiva ersättning för av
honom å den arrenderade fastigheten nedlagda kostnader för utförande av
elektriska anläggningar, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.

Stockholm den 28 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.