Riksdagens skrivelse Nr 262 (Riksdagsskrivelse 1927:262)

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Nr 262.

Godkftnd av första kammaren den 2 juni 1927.
Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1927.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående omorganisation av det högre skolväsendet
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1
och memorial nr 2.)

Till Konungen.

Genom en den 18 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 116, angående
omorganisation av det högre skolväsendet m. m., har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen, att

I. beträffande högre lärarinneseminariet:

föreskriva, att från och med läsåret 1928—1929 de förberedande klasserna
vid statens normalskola för flickor skola successivt indragas;

besluta, att från och med läsåret 1927—1928 vid nämnda skola skall
successivt anordnas jämväl en realskollinje för flickor med fyra ettåriga
klasser och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för inträde i
realskollinjens första klass, grundad på genomgången sjätte klass i någon
av den sexklassiga folkskolans huvudformer.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 sand. Nr 362.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

II. beträffande de allmänna läroverken:

A. de allmänna läroverkens organisation;

dels godkänna följande ändrade huvudgrunder för de allmänna läroverkens
organisation:

1. rikets allmänna läroverk skola vara av tre slag, nämligen dels realskolor,
dels högre allmänna läroverk, dels ock lyceer, de sistnämnda anordnade
antingen såsom fristående läroanstalter eller såsom avdelningar,
knutna vid högre allmänna läroverk;

2. realskolan skall hava till uppgift att utöver omfånget för folkskolans
verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning;

3. det högre allmänna läroverket och lyceet skola hava till ändamål, förutom
meddelandet av allmän medborgerlig bildning, att grundlägga de vetenskapliga
insikter, som vid universitet eller högre fackutbildningsanstalt vidare
utbildas;

4. realskolan skall på det sätt, som för varje särskilt läroverk av Eders
Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes, vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927 angivits, antingen med fyra
ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för
inträde i realskolans första klass, grundad på genomgången sjätte klass i
någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer eller med sex ettåriga
klasser och med avseende å kunskapsmåttet för inträde i första klassen
grundad på genomgången tredje klass i folkskola, som nyss nämnts, eller
ock med såväl fyra som sex ettåriga klasser, anslutna till folkskolan på nu
angivet sätt;

5. det högre allmänna läroverket skall bestå av realskola, anordnad på
sätt i näst föregående punkt är sagt, och gymnasium, omfattande, på det sätt,
som för varje särskilt läroverk av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes,
antingen fyra ettåriga ringar och utgående från det i realskolans näst
högsta klass inhämtade kunskapsmåttet eller tre ettåriga ringar och utgående
från det i realskolans högsta klass inhämtade kunskapsmåttet eller ock
med såväl fyra som tre ettåriga ringar, anknutna till realskolestadiet på nu
angivet sätt;

6. lyceet skall bestå av sex ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått,
som erfordras för inträde i lyceets första klass, grundat på
genomgången sjätte klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer; 7.

gymnasiet skall, i den omfattning Eders Kungl. Maj:t för varje särskilt
fall bestämmer, kunna delas på tre bildningslinjer, latingymnasium, nyspråkligt
gymnasium och realgymnasium, varvid latingymnasiet efter Eders Kungl.
Maj:ts beprövande må kunna erbjuda tillfälle till undervisning i grekiska;

8. lyceet skall kunna delas på enahanda bildningslinjer som gymnasiet;

dels medgiva, att kvinnliga lärjungar må, med undantag för de läroverk

Riksdagens skrivelse Nr 262.

eller stadier av sådana vilka genom beslut av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen
avsetts endast för manliga lärjungar, efter framställning från vederbörande
kommun kunna av Eders Kungl. Maj:t lämnas tillträde till de högre
allmänna läroverken och realskolorna för gossar, under förutsättning att,
därest ej vid läroverket finnes anställd ordinarie kvinnlig ämneslärare, kommunen
bestrider kostnaderna för skäligt arvode till en på det pedagogiska
området erfaren kvinnlig sakkunnig, vilken på rektors förslag av skolöverstyrelsen
förordnas att gå rektor tillhanda med råd och upplysningar i fråga
om de kvinnliga lärjungarna, att särskild undervisning i övningsämnen i
den mån sådan påkallas på kommunens bekostnad anordnas för de kvinnliga
lärjungarna samt under de villkor i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t
bestämmer;

dels ock förklara sig ej hava något att erinra emot att undervisningsarbetet
i de allmänna läroverken ordnas i huvudsaklig anslutning till de
grundsatser, som av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 18 februari 1927 angivits.

B. upprättande och ombildning av läroverk;

besluta:

1. i envar av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg
skall från och med den tid, Kungl. Maj:t bestämmer, upprättas ett högre
allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola och treårigt
gymnasium, under villkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor;

2. envar av realskolorna i Södertälje och Eskilstuna skall genom successivt
övertagande från och med den 1 januari 1928 av de med nämnda läroanstalter
förenade kommunala gymnasierna utvidgas till högre allmänt läroverk
med såväl fyraårigt som treårigt gymnasium för gossar och flickor,
under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

3. högre allmänna läroverket i Ystad skall under enahanda förutsättning,
som under näst föregående punkt sagts, genom successivt övertagande från
och med den 1 januari 1928 av den vid nämnda läroverk inrättade kommunala
gymnasielinjen utvidgas med en fyraårig gymnasielinje;

4. i vart och ett av samhällena Lidingö, Katrineholm, Motala, Höganäs,
Trollhättan, Sollefteå och Boden skall genom successivt övertagande från
och med den 1 januari 1928 av där befintlig kommunal mellanskola upprättas
en fyrklassig samrealskola, under villkor att vederbörande kommun
åtager sig ej mindre att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte
inredning och möbelutrustning ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor
än även att till statsverket årligen inbetala ett belopp, motsvarande en
fjärdedel av den vid läroverket anställda lärarpersonalens begynnelselöner
ävensom av de till extra lärare och timlärare utgående arvoden samt att

Riksdagens skrivelse Nr 262.

kommunen i förekommande fall tillhandahåller sådan från mellanskolan till
läroverket överflyttad ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna, som icke
äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, bostad och bränsle
eller ersättning därför;

5. realskolan i envar av städerna Enköping, Oskarshamn, Karlshamn,
Mariestad, Lidköping och Arvika skall ombildas till samrealskola med såväl
fyrklassig som sexklassig avdelning under villkor att vederbörande kommun
åtager sig ej mindre att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
ävensom bostad och hyresersättning åt rektor än även att till statsverket
årligen inbetala ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den vid läroverket
anställda lärarpersonalens begynnelselöner;

6. kommunalstyrelse i samhälle, där samrealskola finnes upprättad, äger att
av lärjungarna i läroverket upptaga terminsavgifter, dock ej till högre belopp
eller under strängare villkor för befrielse, än som stadgas rörande de
avgifter, som av realskolornas lärjungar erläggas till statsverket;

7. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket å
Södermalm, Södertälje, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Linköping, Norrköping,
Jönköping, Växjö, Kalmar, Visby, Karlskrona, Kristianstad, Hälsingborg,
Ystad, Halmstad, Vänersborg, Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun,
Gävle, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå;

följande realskolor, nämligen i Malmö, Landskrona, Göteborg: östra realskolan,
Uddevalla och Kristinehamn; samt

följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen
i Ängelholm, Trälleborg, Alingsås, Amål, Falköping, Örnsköldsvik och Skellefteå skola

med avseende på de kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans
första klass, vara grundade på genomgången tredje, respektive sjätte
klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

8. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Strängnäs, Västervik,
Skara och Hudiksvall;

följande realskolor, nämligen i Eksjö, Varberg, Skövde och Söderhamn; samt

följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen
i Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund, Sala,
Köping, Arboga, Piteå och Haparanda

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i
realskolans första klass, vara grundade på genomgången sjätte klass i någon
av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

9. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket
å Norrmalm, realläroverket å Norrmalm, läroverket åÖstermalm, Malmö:
läroverket för gossar, Lund och Göteborg: latinläroverket och realläroverket;
samt

följande realskolor, nämligen i Stockholm: Vasa, Katarina och Kungsholmens
samt Göteborg: västra realskolan

Riksdagens skrivelse Nr 262.

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans
första klass, vara grundade på genomgången tredje klass i någon
av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

10. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket
å Norrmalm, realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm,
Linköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö:
läroverket för gossar, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg: latinläroverket och
realläroverket, Vänersborg, Borås, Skara, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun,
Gävle, Härnösand, Sundsvall och Luleå skall finnas såväl fyraårigt som treårigt
gymnasium;

11. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket
å Östermalm, Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Växjö, Västervik, Visby,
Lund, Ystad, Hudiksvall, Östersund och Umeå skall finnas endast fyraårigt
gymnasium;

12. statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, skall successivt
ombildas till ett lyceum enbart för manliga lärjungar;

13. vid vart och ett av de högre allmänna läroverken i Uppsala, Malmö:
läroverket för gossar, Lund, Göteborg: latinläroverket och realläroverket
samt Härnösand skall successivt anordnas en lyceiavdelning;

14. följande läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket å Norrmalm,
realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm, läroverket å Östermalm
samt Vasa, Katarina och Kungsholmens realskolor, Uppsala, Malmö: högre
läroverket och realskolan, Lund, Hälsingborg ävensom Göteborg: latinläroverket,
realläroverket samt västra och östra realskolorna skola i sin helhet
vara avsedda endast för manliga lärjungar;

15. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Linköping, Norrköping,
Jönköping, Borås, Karlstad, Örebro, Västerås, Gävle och Sundsvall
skall realskolan vara avsedd endast för manliga lärjungar;

16. den föreslagna ombildningen och utvidgningen ävensom inrättandet av
nya läroverk samt de förändringar, som därmed stå i samband, skola försiggå
i huvudsaklig enlighet med den plan beträffande tidpunkter för ikraftträdandet
och grunder i övrigt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927 angivits;

17. vad i förut av riksdagen fattade beslut och därpå grundade författningar
eller av Eders Kung! Maj :t meddelade föreskrifter finnes stadgat om
statens samskolor skall i tillämpliga delar avse statens samrealskolor;

18. ordinarie ämneslärarinna vid allmänt läroverk, vilken innehar behörighet
för adjunktsbefattning, skall från och med den tidpunkt Eders Kungl.
Maj:t äger bestämma åtnjuta avlöningsförmåner enligt samma grunder som
gälla för kvinnlig adjunkt vid sådant läroverk;

19. de den 1 mars 1927 anställda ordinarie ämneslärarna vid kommunal
mellanskola, som ombildas till allmänt läroverk, skola successivt, i den ordning
Eders Kungl. Maj:t bestämmer, såsom adjunkter respektive ämneslärarinnor

Riksdagens skrivelse Nr 262.

överflyttas till läroverket, med iakttagande därvid att lärare, som icke innehar
behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, skall, intill dess
sådan behörighet förvärvats, åtnjuta kontanta avlöningsförmåner, tillfällig
löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg däri inberäknade, enligt
samma grunder, som äro föreskrivna för ämneslärare vid kommunal
mellanskola, med beräknande att av begynnelseavlöningen 1,100 kronor
skola utgöra tjänstgöringspenningar, och med rätt för sådan lärare till bostad
och bränsle eller ersättning därför från vederbörande kommun enligt
gällande bestämmelser för lärare vid kommunal mellanskola;

20. sålunda överflyttad lärare skall, så länge han kvarstår vid sin ifrågavarande
tjänstebefattning, i pensionshänseende tillhöra statens pensionsanstalt; 21.

rektor vid samrealskola under ombildning från kommunal mellanskola
skall åtnjuta, förutom fri bostad eller ersättning därför, av statsmedel
följande kontanta avlöningsförmåner för år räknat, nämligen under första
läsåret av ombildningen 5,200 kronor, därav 3,800 kronor skola utgöra lön
och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, under andra läsåret 5,600 kronor,
därav 4,000 kronor skola utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,
under tredje läsåret 6,000 kronor, därav 4,200 kronor skola utgöra
lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar samt från och med fjärde
läsåret full avlöning såsom rektor vid realskola.

III. beträffande kommunal mellanskola, som står under ombildning till allmänt
läroverk:

besluta, att statsbidrag till kommunal mellansKola, som står under ombildning
till allmänt läroverk, skall, utan hinder därav att skolan icke omfattar
fyra årsklasser, utgå enligt de för statsbidrag till kommunal mellanskola
författningsenligt gällande grunder, dock att statsbidraget beräknas till
2,800 kronor för varje årsklass eller avdelning av årsklass samt att statsbidrag
till arvode åt rektor bortfaller.

IV. beträffande privatläroverken:

föreskriva:

2. till högre flickskola samt högre goss- och samskola, som anordnar en
till folkskolans sjätte klass ansluten realskolelinje med minst fyra årsklasser,
må från och med läsåret 1928—-1929 efter Eders Kung! Maj:ts beprövande
utgå ett årligt statsbidrag av 1.200 kronor för årsklass under de villkor och
bestämmelser i övrigt, som äro meddelade rörande den i anslaget till privat -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

läroverk ingående anslagsposten till enskilda mellanskolor samt enligt de
närmare föreskrifter, som av Eders Kungl. Maj:t meddelas;

3. vad i punkten 3 andra stycket av de i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 326) meddelade ändrade bestämmelser om avlöning av lärarinnorna vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter tinnes föreskrivet därom, att tjänstgöringen
må kunna fullgöras i de förberedande klasserna, skall äga tilllämpning
allenast beträffande andra och tredje förberedande klasserna under
läsåret 1928—1929 och endast beträffande tredje förberedande klassen under
läsåret 1929—1930, vid vars utgång bestämmelsen skall upphöra att gälla; samt

4. därest på grund av gossrealskolas ombildning till samrealskola högre
flickskola på orten till följd av bristande anslutning icke vidare kan upprätthållas
och på den grund vid flickskolan anställd ämneslärarinna med
full tjänstgöring går förlustig sin anställning, må hon, under förutsättning
att hon vid början av nämnda ombildning uppnått en ålder av 50 år samt
vunnit sådan anställning vid skolan, som nu angivits före den 1 mars 1927,
intill dess hon fyller 60 år av statsmedel åtnjuta en årlig ersättning uppgående
till två tredjedelar av den avlöning hon i enlighet med gällande bestämmelser
vid entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig löneförbättring och
eventuellt utgående dyrtidstillägg däri inberäknade, samt för tiden därefter
en årlig pension till samma belopp, som skulle tillkommit henne, därest
hon intill uppnåendet av sistnämnda ålder varit i tjänst vid högre flickskola.

V. beträffande den föreslagna ändrade skolorganisationen i dess helhet:

bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att, i anslutning till vad departementschefen

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927 uttalat,
meddela de närmare föreskrifter, som i anledning av den nu föreslagna ändrade
skolorganisationen kunna bliva erforderliga.

VI. beträffande anslag till högre lärarinneseminariet:

dels i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptaga det ordinarie anslaget
till högre lärarinneseminariet med oförändrat belopp 130,285 kronor;

dels medgiva, att vaktmästaren och eldaren vid högre lärarinneseminariet
må för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättring till belopp av 400 kronor för vaktmästaren och 250 kronor
för eldaren;

dels ock till diverse behov vid högre lärarinneseminariet anvisa för budgetåret
1927—1928 ett extra anslag å 89,120 kronor.

VII. beträffande anslag till de allmänna läroverken:

dels öka det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken, nu
6,666,066 kronor, med 66,934 kronor till 6,733,000 kronor,

dels ock anvisa till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken ett extra anslag å 618,300 kronor.

VIII. beträffande anslag till kommunala mellanskolor:

dels ur riksstaten avföra det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i
manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor,

Riksdagens skrivelse Nr 262.

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor från
dess nuvarande belopp 1,650,000 kronor med 119,000 kronor till 1,769,000
kronor,

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1927—30
juni 1928 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor med följande
belopp:

till ordinarie manlig ämneslarare med 600 kronor;

» ordinarie kvinnlig ämneslarare med 500 kronor; samt
» extra ordinarie ämneslärare, övningslärare och timlärare med belopp,
som Eders Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende
nu gällande grunder bestämmer;

dels ock för sistberörda ändamål anvisa för budgetåret 1927—1928 ett
extra förslagsanslag av 355,000 kronor.

IX. beträffande anslag till privatläroverken:

dels höja det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverk, nu 751,000
kronor, med 2,000 kronor till 753,000 kronor, samt i riksstaten för budgetåret
1927—1928 uppföra de i nämnda anslag ingående anslagsposterna med
följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor..........................kronor 20,000: —

högre flickskolor ............................ » 475,000: —

högre goss- och samskolor.......... » 232,500: —

enskilda lärarinneseminarier.................... » 25,500: —

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt 753,000
kronor,

dels ock för beredande under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 av tillfällig
löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre
flickskolor, högre goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier i
enlighet med de i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 327) stadgade grunder anvisa
för budgetåret 1927—1928 ett extra förslagsanslag av 2,395,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta motioner, vilka här nedan i nummerordning angivas med
återgivande av de utav vederbörande motionärer gjorda yrkanden.

Motioner, väckta inom första kammaren:

av greve J. W. Spens m. fl. (I: 215), däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att realskolan i Eksjö genom successivt övertagande från och med
dén 1 januari 1928 av det med nämnda läroanstalt förenade kommunala
gymnasiet utvidgas till högre allmänt läroverk med såväl fyraårigt som treårigt
gymnasium för gossar och flickor, under förutsättning att kommunen
åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler och bostad eller
hyresersättning åt rektor;

av herr K. J. Gustafsson m. fl. (I: 216), däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, att bland

Riksdagens skrivelse Nr 262.

de kommunala mellanskolor, vilka föreslås till övertagande av staten från
den 1 januari 1928 såsom samrealskolor, måtte upptagas även Nässjö kommunala
mellanskola, ävensom att riksdagens vederbörande utskott måtte
företaga de förändringar i propositionens anslagssummor, som ett bifall till
motionen kunde föranleda;

av herrar I. Svensson och I. Holmgren (1:222), däri hemställts, att riksdagen
för sin del ville besluta,

att realskolan i Uddevalla ombildas till ett högre allmänt läroverk därigenom,
att staten från den 1 januari 1928 successivt övertager det höstterminen
1912 upprättade kommunala gymnasiet;

att realskolan, till vilken även flickor efter framställning av stadsfullmäktige
skulle kunna erhålla tillträde, skall omfatta en fyrklassig och en sexklassig
avdelning;

att gymnasiet, som skall bliva tillgängligt för både gossar och flickor,
skall omfatta en fyraårig latinlinje och en treårig reallinje;

att Uddevalla hittills statsunderstödda flickskola skall ifrågakomma till
fortsatt statsunderstöd;

att för budgetåret 1927—1928 det ordinarie reservationsanslaget till de
allmänna läroverken

från av regeringen föreslaget belopp.............kronor 6,733,000: —

ökas med................................. » 3,450: —

till...................................... » 6,736,450:—;

samt att det till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare anvisade
extra anslaget

ökas från av regeringen föreslaget belopp.........kronor 618,300: —

med..................................... » 3,176: —

till............ » 621,476:—;

av herr H. Åkerberg m. fl. (1:223), däri — under förutsättning att propositionen
nr 116 i sina huvuddrag vinner riksdagens godkännande — hemställts,
att följande ändringar måtte däri vidtagas:

att i Örebro upprättas ett fullständigt läroverk för flickor, organiserat så
som i propositionen nr 116 är föreslaget med avseende å flickläroverket i
Hälsingborg;

att undervisningen vid detta läroverk måtte taga sin början i och med
höstterminen 1928;

att högre läroverket i Örebro (karolinska läroverket) blir tillgängligt endast
för gossar; och

att i överensstämmelse härmed den för detta sistnämnda läroverk i propositionen
upptagna fyraåriga reallinjen måtte bortfalla;

av herr K. J. Ekman (1:231), däri föreslagits, att riksdagen ville, i samband
med beslut i anledning av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
nr 116, uttala sig för, att vid övergång från folkskolan till allmänt
läroverk inträdesprövning skall äga rum i avgångsklassens alla läsämnen;

Riksdagens skrivelse Nr 262.

av herr O. Berg qvist (1: 232), däri hemställts, att, därest Eders Kungl. Maj:ts
förslag i propositionen nr 116 i princip antages, riksdagen ville besluta,
dels att samskolorna i Piteå och Haparanda skola ombildas till sexklassiga
realskolor,

dels att kommunala mellanskolan i Boden skall ombildas till en sexklassig
samrealskola och

dels att gymnasiet vid högre läroverket i Luleå skall omfatta en fyraårig
latinlinje och en fyraårig reallinje;

av herrar J. Pålsson och N. A. Nilsson (1:233),
lika lydande med motion i andra kammaren nr 343;
av herr G. A. Larsén m. fl. (1:237), däri hemställts, att riksdagen ville
besluta:

dels att utom i de i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, B. mom. 4
upptagna samhällena det jämväl skall successivt inrättas en fyrklassig statens
samrealskola i Falkenberg,

dels ock anvisa härför behövliga medel;

av herr J. Pålsson (1:238), däri hemställts, att riksdagen måtte för sin
del besluta att utöver de i propositionen nr 116 upptagna 7 kommunala
mellanskolorna ytterligare 57 sådana skolor måtte successivt ombildas till
allmänna läroverk huvudsakligen i överensstämmelse med i motionen angiven
plan, enligt vilken ombildningen av de särskilda skolorna skulle taga sin
början i följande ordning:

höstterminen 1928: Nässjö, Hässleholm, Eslöv, Skurup, Stora Tuna och
Mora;

» 1929: Huskvarna, Tomelilla, Anderslöv, Hörby, Hedemora och

Ludvika;

» 1930: Vaxholm, Mjölby, Mönsterås, Karlskoga, Sandviken och

Malmberget;

> 1931: Tranås, Simrishamn, Svedala, Vara, Hallsberg och Avesta;

» 1932: Sundbyberg, Ronneby, Falkenberg, Säffle, Bollnäs och

Kiruna;

» 1933: Söderköping, Värnamo, Torsås, Höör, Nora och Orsa;

» 1934: Ljungby, Sölvesborg, Klippan, Ulricehamn, Storvik och

Nederkalix;

» 1935: Vetlanda, Laholm, Hjo, Västanfors, Leksand och Gud mundrå; »

1936: Solna, Borgholm, Åstorp, Svalöv, Lysekil och Sunne;

» 1937: Åtvidaberg, Tidaholm och Lindesberg;

av herr E. Dalberg m. fl. (1:239), däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att i vart och ett av samhällena Stora Tuna och Mora skall genom
successivt övertagande från och med den 1 januari 1928 samt i vart och
ett av samhällena Hedemora och Ludvika från och med den 1 januari 1929

Riksdagens skrivelse Nr 262.

av där befintlig kommunal mellanskof upprättas en statens samrealskola
under de i kung! proposition nr 116 angivna villkor;

av herr H. Åkerberg (1:240), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, att antalet av de
kommunala mellanskolor, vilka föreslås till övertagande av staten från den 1
januari 1928 såsom samrealskolor, måtte utökas med kommunala mellanskolan
i Karlskoga, samt att riksdagens vederbörande utskott ville företaga de förändringar
i propositionens anslagssummor, som ett bifall till motionen kan
föranleda;

av herr C. Lindhagen (1: 241), däri hemställts, att riksdagen ville

1) antaga propositionen om det högre skolväsendets omorganisation med
de förbättringar, som kunna vidtagas, allenast såsom ett provisorium;

2) hos Eders Kungl. Maj:t begära övervägande av ett vägledande rationellt
program för den nuvarande enligt förslaget i stort sett bibehållna pluggskolans
omvandling till en karaktärs-, kunskaps- och yrkesskola samt en likvärdig
fostran av all landets ungdom till högre bildning med stöd av en mångsidig
linjedelning, lämpad efter olika uppgifter och anlag;

av densamme (1:242), däri hemställts, att riksdagen med anledning av
propositionen om det högre skolväsendet ville besluta eller hos Eders Kungl.
Maj:t till övervägande förorda, att inom den nyspråkliga linjen beredes
någon plats:

1) för spanska språket, och

2) framför allt för esperanto, som sedan årtionden utgör ett levande,
inom de flesta länder talat, lättlär t och logiskt världsspråk;

av densamme (1:243), däri hemställts, att riksdagen ville, med anledning
av propositionen om det högre skolväsendet, besluta eller hos Eders Kungl.
Maj:t förorda till övervägande avskaffandet av de brutala, orättvisa, äventyrliga
och ändamålslösa inträdes-, flyttnings- och avslutningsexamina, den
så kallade examen rigorosum;

av densamme (1:244), däri hemställts, att, med anledning av propositionen
om det högre skolväsendet, riksdagen, oavsett förväntade provisoriska
beslut i ämnet, ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte

1) ytterligare överväga en definitiv lösning av rätten för flickor att få tillgång
till allmänna högre skolor på samma villkor som gossar;

2) för ändamålet taga under definitivt bedömande de privata flickskolornas
förstatligande och den åttaklassiga flickskolans lämplighet;

3) verkställa en avgörande utredning, byggd på vårt lands och andra länders
erfarenheter, rörande samskolans berättigande och ändamålsenlighet på
det högre skolstadiet;

av densamme (1:245), däri hemställts, att riksdagen, med anledning av
propositionen om det högre skolväsendet, ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
måtte för de statsunderstödda privatläroverken överväga såsom villkor för

Riksdagens skrivelse Nr 262.

subventionen ett fastställande i lämplig omfattning av enhetliga lärokurser,
timplaner och läroböcker;

av densamme (1:246), däri hemställts, att riksdagen — med anledning av
propositionen om det högre skolväsendet och därest propositionens konsekvens,
ett faktiskt förbud för subvenerat privatläroverk att inrätta en förberedande
småskola, ej göres gällande — ville uttala sig för och hos Eders Kungl.
Maj:t förorda, att inträde i privatläroverks lägsta klass skall tillstädjas såväl
elev, som genomgått folkskolans tre lägsta klasser, som ock elev från läroverkets
egen förberedande treklassiga skola utan särskild prövning i någotdera
fallet

eller, om detta ej bifalles, att prövning i båda fallen må ske endast i
modersmålet och matematik;

av densamme (1:247), däri hemställts, att riksdagen, i anledning av propositionen
om det högre skolväsendet, ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte
överväga, huruvida och i vad mån såsom ytterligare villkor för åtnjutande
av statsanslaget till privatläroverken må uppställas betingelser till tryggande
av lärarpersonalens rättsliga ställning;

av densamme (I: 248), däri hemställts, att riksdagen, med anledning av propositionen
om det högre skolväsendet, ville bos Eders Kungl. Maj:t anhålla om
övervägande, i vad mån de lärarinnor vid privatläroverkens småbarnsklasser,
vilka genom indragandet av offentligt stöd för dessa klasser råka i ekonomiska
svårigheter, må genom överflyttning till folkskolan eller annorledes
kunna bibehållas vid ett skäligt livsuppehälle;

av herr C. Hederstierna (1: 249), däri hemställts, att riksdagen, med avslag
på Eders Kungl. Maj:ts förslag angående omorganisation av det högre skolväsendet
i vad det rör upprättandet av särskilda lyceilinjer, ville, därest förslaget
i övrigt vinner bifall, med beaktande av i motionen framställda synpunkter
för sin del besluta, att Nya elementarskolan i Stockholm bibehålies
vid samma organisation som övriga stockholmsläroverk med fyraårigt gymnasium
;

av herr J. Bergman (I: 250), däri hemställts, att riksdagen måtte

1) bifalla Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116 i de delar, där den innefattar a)

dels förslag beträffande vissa förändringar vid högre lärarinneseminariet,

b) dels förslag om upprättande av ett lyceum och vissa lyceilinjer, anknutna
till folkskolans sjätte klass,

c) dels övertagande från statens sida av de kommunala mellanskolorna å
sju angivna orter på sätt i propositionen föreslås,

d) dels upprättande av fyra högre statsläroverk för flickor (dock med beaktande
av vad om dessas organisation i motionen anförts),

e) dels slutligen godkännande av vissa villkor för bidrag till privatläro -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

verken, i den mån dessa villkor ej beröras av tilläventyrs beslutade ändringar
i den föreslagna skolorganisationen;

2) förklara sig i väsentliga delar godkänna de grundsatser föredragande
departementschefen gjort gällande i avseende på skolans inre arbete, fysisk
fostran och vidgade möjligheter för flickors tillträde till de allmänna läroverken,
där förhållandena ej medgiva för dem anordnad särundervisning;

3) i avseende på realskolans anknytning till folkskolan hos Eders Kungl.
Maj:t anhålla om nytt förslag till nästkommande riksdag, grundat dels på nuvarande
första realskoleklassens indragning, i enlighet med andra kammarens
upprepade gånger fattade beslut, och upprättande av en femårig realskola,
byggd på folkskolans fjärde klass, dels ock på upprättande, efter Eders Kungl.
Maj:ts beprövande, å sådana läroverksorter, där den kommunala representationen
därom anhåller samt kommunal mellanskola eller lyceilinje saknas,
av fyraårig realskolelinje, byggd på folkskolans sjätte klass;

4) i avseende på gymnasiets organisation, med godkännande av principen
om den föreslagna utvidgade linjeuppdelningen, hemställa om förnyat förslag
grundat på systemet fyraårigt gymnasium som normalform anknutet
till realskolas eller kommunal mellanskolas näst sista klass, samt organiserat
med beaktande av vad i motionen anförts beträffande gymnasiets inre anordning
och studiesätt;

5) för budgetåret 1927—1928 uppföra de i propositionen begärda anslagen
med de belopp, med vilka de av Eders Kungl. Maj:t föreslagits skola utgå,
dock med de jämkningar, som kunna påkallas av ett bifall till i motionen
framställda förslag, varvid hemställts, att de erforderliga jämkningarna må
av vederbörande utskott närmare angivas;

av herr J. Bergman m. fl. (I: 251), däri hemställts, att riksdagen, därest
positivt beslut kommer att fattas om det högre skolväsendets omorganisation
med anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, ville för sin del
besluta, att realskolan i Kristinehamn successivt från och med höstterminen
1928 utvidgas till ett högre allmänt läroverk med två gymnasiallinjer, ett
fyraårigt latingymnasium och ett treårigt realgymnasium, båda med tillträde
för såväl manliga som kvinnliga lärjungar, under förutsättning att kommunen
åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler och bostad
eller hyresersättning åt rektor;

av fröken Kerstin Hesselgren (I: 252), däri hemställts,

att högre läroverk för flickor i första hand må omfatta en högre flickskola,
så nära som möjligt överensstämmande med de nuvarande flickskolorna,
och ett därmed förbundet gymnasium samt därjämte, där skäl därtill
föreligga, en realskola;

att vid de samrealskolor, vilkas upprättande förutsätta nedläggandet av
en högre flickskola, må från lämplig klass anordnas en särskild linje för
flickor;

att det föreslagna anslaget till privatläroverk för linje, som ansluter till

14 Riksdagens skrivelse Nr 262.

folkskolans sjätte klass, må utgå för linje av såväl flickskole- som realskoletyp; att

4-årig grundskola må kunna ersätta den i förslaget föreslagna 3-åriga
grundskolan;

att de högre läroverk för flickor, som komma att av staten upprättas, må
anknyta till folkskolan på samma sätt som de allmänna läroverken, vare sig
den 3-åriga eller den 4-åriga grundskolan kommer till användning;

att samma bestämmelser skola gälla i fråga om lärarinnor vid privat läroverk,
vilka på grund av här föreslagna omorganisation måste avveckla, som
i fråga om lärare vid kommunal mellanskola, som ombildas till statsläroverk;
och

att riksdagens vederbörande utskott ville med hänsynstagande till föreslagna
önskningar göra de ändringar i Eders Kungl. Maj:ts proposition,
som därav kunna föranledas; samt

att riksdagen ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa om utredning,
på vad sätt hemmens kostnader för flickornas högre skolutbildning
genom statens försorg må kunna så långt som möjligt nedbringas;

av densamma (I: 253), däri hemställts, att riksdagen — med avslag på Eders
Kungl. Maj:ts proposition i vad angår föreslagen indragning av statsbidrag
till vissa enskilda lärarinneseminarier — i avvaktan på ett mera utformat
skolsystem och dess verkningar på lärarinnebehovet för högre skolor, måtte
besluta, att vid utdelande av sådant bidrag för budgetåret 1927—1928 skall
iakttagas, att årsavdelning för intagning av nya lärarinneelever må för sagda
år efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande upprättas endast vid ett av de
ifrågavarande seminarierna, samt

att riksdagen med avseende på tiden efter 1927—1928 måtte giva Eders
Kungl. Maj:t bemyndigande att på framställning från kungl. skolöverstyrelsen
efter förnyad undersökning av förhållandena tills vidare för varje år bestämma,
i vad mån avdelning för nyintagning av lärjungar må vid de enskilda
seminarierna upprättas;

av herr G. Möller m. fl. (I: 254), däri motionärerna sammanfattat sin
ståndpunkt i nedanstående yrkanden:

I. Som grundläggande ståndpunkt beträffande den nya skolorganisationen
hemställes,

dels att riksdagen måtte besluta, att realskolorna vid samtliga statsläroverk
göras fyraåriga och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för
inträde i realskolans lägsta klass, grundas på genomgången sjätte klass i
någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer, ävensom att i övrigt
skolsystemet grundas på motsvarande anknytning till folkskolan,

dels ock, att riksdagen i samband med ett beslut av nyssnämnda beskaffenhet
ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att till vederbörande skolmyndigheter
måtte utfärdas ett cirkulär, vari en friare genomgång av och
friare flyttning inom folkskolan måtte, utan rubbning av folkskolans orga -

Riksdagens skrivelse Nr 262. lo

nisation eller undervisningsplan, förordas, i syfte att bereda barn med särskilda
studieanlag möjlighet att efter fem års undervisning i folkskolan vinna inträde
i realskolans eller motsvarande läroanstalts lägsta klass.

II. Därest den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunden i fråga om
anknytningen mellan folkskolan och den högre skolan varder tillämpad,
hemställes,

dels att riksdagen ville besluta följande ändringar i Eders Kungl. Maj:ts
förslag:

I. beträffande högre lärarinneseminariet:

II. beträffande de allmänna läroverken:

A. de allmänna läroverkens organisation;

dels godkänna följande ändrade huvudgrunder för de allmänna läroverkens
organisation:

8. Lyceet skall kunna delas på enahanda bildningslinjer som gymnasiet;
dels ock förklara sig ej hava något att erinra emot att undervisningsarbetet
i de allmänna läroverken ordnas i huvudsaklig anslutning till de grundsatser,
som av departementschefen och i motionen angivits.

B. upprättande och ombildning av läroverk; besluta:

1. i en var av städerna Stockholm, Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping,
Lund, Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Borås, Karlstad, Örebro och
Västerås skall i den ordning, som i motionen angivits, upprättas ett högre
allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola och treårigt
gymnasium, under villkor — — — — — hyresersättning åt rektor,

2. ----------------------

---------------------~ —

4. i vart och ett av samhällena Lidingö, Katrineholm, Motala, Nässjö,

Ronneby, Hässleholm, Höganäs, Falkenberg, Trollhättan, Karlskoga, Stora
Luna, Sollefteå och Boden skall från och med den 1 januari 1928, i vart
och ett av samhällena Tranås, Lysekil, Säffle, Mora, Sandviken och Nederkalix
från och med den 1 januari 1929, i vart och ett av samhällena Mjölby,
Värnamo, Tomelilla, Eslöv, Ulricehamn, Gudmundrå och Malmberget från
och med den 1 januari 1930, i vart och ett av samhällena Sundbyberg,
Vetlanda, Åstorp, Malmö, Laholm och Avesta från och med den 1 januari
1931, i vart och ett av samhällena Vaxholm, Norrköping, Huskvarna, Sölvesborg,
Simrishamn och Ludvika från och med den 1 januari 1932 samt
i vart och ett av samhällena Klippan, Skurup, Sunne, Hallsberg, Hedemora
och Orsa från och med den 1 januari 1933 genom successivt övertagande
av där befintlig kommunal mellanskola upprättas eu fyrklassig sam realskola,
under villkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
— — — möbelutrustning ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor

Riksdagens skrivelse Nr 262.

samt att kommunen i förekommande fall tillhandahåller sådan frånmellanskolan
till läroverket överflyttad ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna,
som icke äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, bostad och
bränsle eller ersättning därför;

b. det högre läroverket i en var av städerna Södertälje, Nyköping, Strängnäs,
Eskilstuna, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad,
Ystad, Halmstad, Vänersborg, Skara, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand,
Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå skall ombildas till högre samläroverk,
under villkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler ävensom bostad eller hyresersättning åt
rektor;

6. realskolan i envar av städerna Enköping, Eksjö, Oskarshamn, Karlshamn,
Landskrona, Varberg, Uddevalla, Mariestad, Skövde, Lidköping, Arvika,
Kristinehamn och Söderhamn skall ombildas till samrealskola med
såväl fyrklassig som sexklassig avdelning, under villkor att vederbörande
kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler ävensom
bostad eller hyresersättning åt rektor;

7. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket å
Södermalm, Södertälje, Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Eskilstuna, Linköping,
Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad,
Hälsingborg, Ystad, Halmstad, Vänersborg, Skara, Borås, Karlstad,
Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund,
Umeå och Luleå;

följande realskolor, nämligen i Malmö och Göteborg: östra realskolan,
samt

följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen
i Ängelholm, Trälleborg, Alingsås, Åmål, Falköping, Örnsköldsvik och
Skellefteå

skola med avseende på de kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans
första klass, vara grundade på genomgången tredje, respektive sjätte
klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

8. följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen
i Norrtälje, Vadstena, Vimmerby, Strömstad, Filipstad, Askersund, Sala,
Köping, Arboga, Piteå och Haparanda

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i
realskolans första klass, vara grundade på genomgången sjätte klass i någon
av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

Riksdagens skrivelse Nr 262.

14. följande läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket å Norrmalm,

realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm, läroverket å Östermalm,
samt Vasa, Katarina och Kungsholmens realskolor, Uppsala, Linköping,
Norrköping, Jönköping, Malmö: högre läroverket och realskolan, Lund, Hälsingborg,
Göteborg: latinläroverket, realläroverket samt västra och östra realskolorna,
Borås, Karlstad, Örebro och Västerås skola i sin helhet vara avsedda
endast för manliga lärjungar; dock att, intill dess att det högre flickläroverket
i respektive städer hunnit träda i verksamhet, kvinnliga lärjungar må efter
framställning från vederbörande kommun kunna av Eders Kungl. Maj:t
lämnas tillträde till nuvarande läroverks gymnasium,, under .förutsättning att,
därest ej vid läroverket finnes anställd ordinarie ■ kvinnlig ämneslärare, kommunen
bestrider kostnaderna för. skäligt -arvode till en på det pedagogiska
området erfaren kvinnlig sakkunnig, vilken på rektors förslag av skolöverstyrelsen
förordnas att gå rektor tillhanda med råd och upplysningar i fråga
om de kvinnliga lärjungarna, att särskild undervisning i övningsämnen i
den mån sådan påkallas på kommunens bekostnad anordnas för de kvinnliga
lärjungarna samt under de villkor i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer
; .............

15. den föreslagna ombildningen oeh utvidgningen ävensom inrättandet
av nya läroverk samt de förändringar, som därmed stå i samband, skola
försiggå i huvudsaklig enlighet med den plan beträffande tidpunkter för
ikraftträdandet och grunder i övrigt, som av departementschefen och i motionen
angivits;

16. lika med propositionen punkt 17.

17. » » » » 18.

18. > » » »19.

19. » » » » 20.

20. » » » » 21.

III. beträffande kommunal mellanskof, som står under ombildning till allmänt
läroverk:

besluta, att statsbidrag-----arvode åt rektor bortfaller.

IV. beträffande kommunala flickskolor:

dels besluta, att statsbidrag till kommunal flickskola, omfattande fem årsklasser
och med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde
i skolans första klass, grundad på genomgången sjätte klass i någon av den
sexklassiga folkskolans huvudformer, må utgå med 14,000 kronor årligen,
vartill må kunna komma särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi,
ej överstigande 1,000 kronor för år;

dels ock föreskriva, att för understöd till kommunal flickskola skola i övrigt,
med iakttagande av de jämkningar, som i motionen angivits, tillämpas de
villkor och bestämmelser, som gälla beträffande kommunal mellanskola;

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 sand. Nr 262.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

V. beträffande privatläroverken:
föreskriva:

lika med propositionen avdelning IV.

VI. beträffande den föreslagna ändrade skolorganisationen i dess helhet:
lika med propositionen avdelning V.

VII. beträffande anslag till högre lärarinneseminariet:
lika med propositionen avdelning VI.

VIII. beträffande anslag till de allmänna läroverken:

dels öka det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken,

nu......................kronor 6,666,066: —

med..................... » 91,534: —

till...................... » 6,757,600: —

dels ock anvisa till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken ett extra anslag å kronor 621,700: —.

IX. beträffande anslag till kommunala mellanskof:

dels ur riksstaten-----mellanskolor,

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor från

dess nuvarande belopp...............kronor 1,650,000: —

med............... » 98,000: —

till................ » 1,748,000: —

dels medgiva, att-----— bestämmer

dels ock--—--kronor 355,000.

X. beträffande anslag till kommunala flickskolor:

dels anvisa ett ordinarie förslagsanslag av kronor 15,000,
dels medgiva, att tillfällig löneförbättring och dyrlidstillägg må för tiden
1 juli 1927—30 juni 1928 från vederbörande anslag utgå till lärarpersonalen
vid kommunala flickskolor i enlighet med de grunder, som kunna varda
bestämda för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor.

XI. beträffande anslagen till privatläroverken:
lika med propositionen avdelning IX.

dels ock att riksdagen måtte:

a) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och därpå
grundat förslag om att genom terminsavgifternas successiva avveckling förverkliga
grundsatsen om avgiftsfri undervisning vid statens läroverk och
därmed jämförliga läroanstalter;

b) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning om möjligheterna
att, huvudsakligen på de vägar, som i motionen angivits, bereda
ekonomisk hjälp under studietiden åt fattiga, studiebegåvade lärjungar vid
statens läroverk och därmed jämförliga läroanstalter ävensom att Eders
Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen framlägga förslag om de åtgärder,
vartill utredningen må föranleda;

c) i motiveringen till det beslut, riksdagen kan komma att i förevarande

Riksdagens skrivelse Nr 262.

ärende fatta, uttala sig för att lärjungar, som erhållit godkänt betyg från
sjätte klassen av folkskola, tillhörande någon av dess huvudformer, må utan
särskild inträdesprövning vinna inträde i realskola, lyceum eller därmed
jämförlig högre läroanstalt, som bygger på sexårig grundskola;

d) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om sådana anordningar i
fråga om gymnasiets organisation och arbetssätt, som möjliggöra eu friare
linjeuppdelning och sätta lärjungarna i tillfälle att genom tillval av ämnen till
en begränsad kärna av obligatoriska ämnen, olika för skilda levnadsbanor,
ernå den för sin vidare verksamhet eller utbildning lämpligaste ämneskombinationen
;

e) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för studentexamens
avskaffande och ersättande med en för ett individualiserat arbetssätt
bättre avpassad form av kunskapskontroll; samt

f) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om förslag till bättre utrustade
bibliotek och studierum vid olika slags skolor, lägre som högre.

III. Därest riksdagens beslut beträffande anknytningen mellan grundskola
och högre undervisningsanstalt skulle fattas efter andra principer, än Eders
Kungl. Maj:ts förslag innehåller, hemställes slutligen,

att de under II här ovan framställda yrkanden måtte, med av sådant förhållande
påkallade jämkningar, vinna tillämpning jämväl å beslut, som avviker
från Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anknytningen mellan folkskolan
och det högre undervisningsväsendet tillhörande läroanstalter;

av herr I. Pauli (I: 255), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
Kungsholmens realskola i Stockholm skall från och med höstterminen 1928
utvidgas till ett fullständigt högre allmänt läroverk med fyraårigt och treårigt
gymnasium, under villkor att Stockholms stad åtager sig att inom tid,
som Eders Kungl. Maj:t fastställer, utföra sådana omändrings- och utvidgningsarbeten
å det nuvarande läroverkshuset, som av Eders Kungl. Maj:t
godtagas, att tillhandahålla bostad eller hyresersättning åt rektor samt att,
intill dess av gymnasiets tillkomst föranledd ändring och utvidgning av
läroverkshuset kan till fullo tagas i bruk, tillhandahålla lämpliga provisoriska
lokaler.

av herrar A. Dahl och G. Bissmark (I: 256), däri hemställts,

1) att riksdagen må — med avslag å Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad
det avser den högre skolans anknytning till folkskolan och vad i anslutning
härtill föreslagits — i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, det
Eders Kungl. Maj:t efter den ytterligare utredning, som må vara påkallad,
täcktes för nästa års riksdag framlägga förslag därom,

att realskolan anordnas såsom femårig, anknytande till fjärde klassen i
någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

att vid läroverk å ort, där behov föreligger och vederbörande kommunal
myndighet därom gör framställning, må kunna, vid sidan av den femåriga

Riksdagens skrivelse Nr 262.

realskolan anordnas även linje anknytande till sjätte klassen i någon av
den sexklassiga folkskolans huvudformer;

samt att vid kommunal mellanskola å ort, där behov föreligger och vederbörande
kommunal myndighet därom gör framställning, en eller flera linjer
må kunna anknytas till fjärde klassen i någon av den sexklassiga folkskolans
huvudformer och således omfatta fem årsklasser, samt den tillagda
årsklassen åtnjuta statsbidrag efter de i sådant hänseende stadgade grunder;

2) att riksdagen må, vid bifall till vad under 1) hemställts, avslå Eders
Kungl. Maj:ts under II mom. B i propositionen 116 framlagda förslag, i
vad det vid de särskilda läroverken berör realskolans anknytning till sjätte
klassen i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

3) att riksdagen må för budgetåret 1927—1928 uppföra de i Eders Kungl.
Maj:ts förslag berörda anslagen med de belopp, som föranledas av ett bifall
till vad under 1) och 2) yrkats, varvid hemställes, att erforderliga jämkningar
må av vederbörande utskott vidtagas;

av herr K. Sandegård (I: 258), däri hemställts, att riksdagen, vare sig
Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116 varder av riksdagen bifallen eller
icke, måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla

dels om vidtagandet av omedelbara åtgärder i syfte att minska den arbetsbörda,
som för närvarande påvilar lärjungarna i den kommunala mellanskolan,
i den utsträckning hänsynen till lärjungarnas fysiska och psykiska
hälsa påfordra,

dels ock att i sammanhang därmed det måtte tagas under övervägande,
om och i vilken utsträckning en minskning av antalet speciallärare i samma
skola skulle kunna ernås, och snarast för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kan komma att föranleda;

av herr Oscar Olsson (I: 259), däri föreslagits, att riksdagen måtte besluta att
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till nästa riksdag,
dels om anordningar för realskolan, som medgiva differentiering i undervisningen
så att realskolan möjliggör för sina lärjungar att efter anlag och
behov få en mera praktisk eller mera teoretisk utbildning, dels om organisations-
och kursplaner, som möjliggöra avgång med realskolekompetens
från tredje resp. fjärde klassen i realskolan, vilken dessutom för de lärjungar,
som ämna fortsätta i det treåriga gymnasiet, anordnas så, att den blir
förberedande gymnasieklass;

av herr C. G. Schedin m. fl. (I: 260), däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta,

1) att,, därest principen om folkskolan som bottenskola av riksdagen godkännes,
riksdagen samtidigt uttalar sig för att detta bör ske med vederbörlig
hänsyn till en snar och oeftergivlig revision av folkskolans inre gestaltning
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som i propositionen
angivits i fråga om den högre undervisningen och som i motionen närmare
berörts,

Riksdagens skrivelse Nr 262.

2) att vid en reform av det högre skolväsendet hänsyn även tages till
landsbygdens högre skolformer och att i detta avseende åtgärder vidtagas i
syfte att möjliggöra att folkhögskola eller därmed förbunden lantmannaskola
erhåller bättre förutsättningar att fullgöra sina uppgifter inom landsbygdens
undervisningsväsen och att bland annat vistelsen för utom skolkommunen
boende elever i större utsträckning än hittills underlättas genom
statens understöd,

3) att kommunal mellanskof härefter ej må inrättas utan riksdagens
samtycke samt,

4) att åtgärder för utvidgning av den högre flickundervisningen böra ske
med större varsamhet än i propositionen iakttagits och att under inga förhållanden
nya flickläroverk må tillkomma med mindre trängande skäl därtill
föreligga;

av herrar N. A. Nilsson och J. Jönsson (I: 261) däri — under förutsättning
av bifall till propositionen i vad den avser principerna om statens övertagande
av vissa kommunala gymnasier — hemställts, att realskolan i Landskrona
genom successivt övertagande från och med den 1 januari 1928 av
det nämnda läroanstalt sidoställda kommunala gymnasiet utvidgas till högre
läroverk med såväl fyraårigt som treårigt gymnasium för gossar och flickor,
under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

av herr O. Ericson (I: 262), däri hemställts, att riksdagen måtte, under
förutsättning av bifall i övrigt till Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, besluta
sådan ändring i densamma, att bland de kommunala mellanskolor, vilka
föreslås till övertagande av staten från den 1 januari 1928 såsom samrealskolor,
måtte upptagas även Tranås kommunala mellanskola ävensom att
riksdagens vederbörande utskott måtte företaga de förändringar i propositionens
anslagssummor, som ett bifall till motionen kan föranleda; samt

av herr K. G. Westman (I: 263), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta
att, under förutsättning att Stockholms stad tillhandahåller nödiga
lokaler från höstterminen 1928, såsom påbyggnad på Kungsholmens realskola
inrätta ett fyraårigt gymnasium på det sätt, att lärarkrafter motsvarande
en latinring och en realring från höstterminen 1928 överflyttas från
andra inom de norra delarna av Stockholm belägna gymnasier, samt

att riksdagen måtte besluta de övriga ändringar i Eders Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, som bliva erforderliga vid ett bifall till ovan
gjorda hemställan.

Motioner väckta inom andra kammaren:

av herr C. O. Johanson i Huskvarna m. fl. (II: 323), lika lydande med
motion i första kammaren nr 215;

av herr E. Fast m. fl. (II: 327), lika lydande med motion i första kammaren
nr 216;

22 Riksdagens skrivelse Nr 262.

av herr V. Öhman m. fl. (II: 330), lika lydande med motion i första kammaren
nr 223;

av herr F. Sundström m. fl. (II: 331) däri hemställts,

att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116,
måtte uttala sig för att statsbidrag bör lämnas för i motionen avsett ändamål
— eventuellt under villkor att vederbörande kommun anslår enahanda
belopp;

eller ock, om detta yrkande icke kan bifallas,

att riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t begära utredning och förslag
i frågan om statsunderstöd till mindre bemedlade elever vid kommunala
mellanskolor och statsläroverk;

av herr P. Granath (II: 332), däri hemställts, att riksdagen ville besluta,
att i en blivande läroverksorganisation högre allmänna läroverket i Hudiksvall
skall så organiseras, att gymnasiet kommer att omfatta en fyraårig
latinlinje och en treårig reallinje;

av herr J. V. Mårtenson m. fl. (II: 333), lika lydande med motion i första
kammaren nr 222;

av herr G. A. Björkman (II: 334), däri hemställts, att vid prövning av
organisationen av högre läroverket i Norrköping någon ändring i nu gällande
bestämmelser, i vad dessa röra anknytning till folkskolan, ej måtte
beslutas;

av herr J. Fjellman (II: 343), däri hemställts, att riksdagen med anledning
av kungl. proposition nr 116 beslutar inrättandet av ett statsläroverk jämväl
i Eslöv;

av herr C. Lindskog (II: 344), däri hemställts,

1. att riksdagen må, med avslag på Eders Kungl. Maj:ts förslag i vad det
avser förändring av nuvarande organisation av gymnasierna vid de allmänna
läroverken och inrättande av särskilda lyceilinjer, i skrivelse till Eders Kungl.
Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga de i motionen framförda
synpunkterna i hithörande frågor i övervägande och för nästa års riksdag
framlägga de förslag, som i anslutning till dessa synpunkter påkallas;

2. att riksdagen må avslå Eders Kungl. Maj:ts förslag i vad det berör
gymnasieorganisationen vid de under moment B (sid. 320 ff.) omnämnda
läroverken;

3. att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1927—1928 uppföra de i
Eders Kungl. Maj:ts förslag berörda anslagen med de belopp, som föranledas
av ett bifall till vad under moment 2 yrkats, varvid hemställes, att erforderliga
jämkningar må av vederbörande utskott vidtagas;

av densamme (II: 345), däri hemställts, att riksdagen må besluta —
under förutsättning av bifall till propositionen i vad den avser principerna
om statens övertagande av vissa kommunala gymnasier — att realskolan i
Landskrona genom successivt övertagande från och med den 1 januari 1928
av det med nämnda läroanstalt förenade kommunala gymnasiet utvidgas

Riksdagens skrivelse Nr 262.

till högre läroverk med såväl fyraårigt som treårigt gymnasium för gossar
och flickor under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

av herr I. Englund (II: 358), lika lydande med motion i första kammaren
nr 239;

av herr B. Mogård m. fl. (II: 359) lika lydande med motion i första kammaren
nr 240;

av herr A. Andersson i Falkenberg m. fl. (II: 360), lika lydande med motion
i första kammaren nr 237;

av herr H. Leo (II: 361), däri föreslagits, att riksdagen i sammanhang
med förestående omorganisation av det högre undervisningsväsendet måtte
besluta förstatligande även av Lidingö kommunala gymnasium;

av herr E. Röing (II: 362), däri hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av frågan angående omorganisationen av det högre skolväsendet
m. m. måtte besluta sådana ändringar:

att yrkesbestämd högre folkskola, som är minst treårig, efter prövning
av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall måtte tillerkännas behörighet att
meddela praktisk realexamen, medförande den kompetens, som i motionens
motivering angivits;

att ämneslärare vid sådan skola i lönehänseende jämställes med ämneslärare
vid kommunal mellanskola; samt

att jämväl rektor vid dylik skola med avseende på arvode jämställes med
rektor vid kommunal mellanskola, dock så, att i det fall, han har att förestå
två eller flera skolor, ökat arvode bör utgå;

av herr O. W. Lövgren i Nyborg m. fl. (II: 363), däri föreslagits, att riksdagen
ville besluta att även inom Nederkalix kommun genom successivt
övertagande från och med den 1 januari 1928 av där befintlig kommunal mellanskola
upprätta en fyraklassig samrealskola, under villkor att Nederkalix
kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte
inredning och möbelutrustning ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor
samt att kommunen i förekommande fall tillhandahåller sådan från mellanskolan
till läroverket överflyttad ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna,
som icke äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, bostad
och bränsle eller ersättning därför;

av herr H. Almquist m. fl. (II: 399), däri hemställts, att riksdagen, med
avslag å punkt II och punkt IV i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, i
vad''de angå flickskolans organisation och villkor och över huvud flickornas
undervisning, ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag
till nästkommande riksdag i dithörande frågor med iakttagande av följande
grundsatser: att av staten upprättade nya högre läroverk för flickor i första
hand må omfatta en högre flickskola, som i allt väsentligt överensstämmer
med den redan befintliga flickskolans typ, och ett med denna förbundet
gymnasium, samt därjämte, där särskilda skäl föreligga, en realskola; att

Riksdagens skrivelse Nr 262.

vid de samrealskolor, som staten upprättar i sammanhang med nedläggandet
av en högre flickskola, må från lämplig klass anordnas en särskild linje
för flickor helst enligt typ B i skolkommissionens betänkande; att det ifrågasatta
anslaget till privatläroverk för linje, som ansluter till folkskolans sjätte
klass, må utgå för linje av såväl flickskole- som realskoletyp; att de redan
omnämnda statsläroverken för flickor må anknyta till folkskolan efter samma
grunder som de allmänna läroverken i övrigt; att hemmens kostnader för
flickornas högre skolutbildning må, i vilken skolform den än meddelas,
genom statens försorg nedbringas så långt som möjligt och att staten i
högsta möjliga mån sörjer för lärarinnorna vid de privatläroverk, som på
grund av den föreslagna omorganisationen nödgas avveckla;

av herr H. Almquist m. fl. (II: 400), lika lydande med motion i första
kammaren nr 253;

av herr P. Pehrsson i Göteborg (II: 401), däri — med yrkande om avslag
på kungl. propositionens plan för läroverksorganisationen i Göteborgs stad —
hemställts, att riksdagen ville besluta att hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att
detta ärende måtte upptagas till ny utredning och att sedermera förslag
måtte framläggas till sådan organisation av Göteborgs läroverk, att ökade
utbildningsmöjligheter där måtte beredas;

av densamme (II: 402), däri — under förutsättning av riksdagens bifall
till kungl. propositionen i övrigt — hemställts, att riksdagen måtte besluta
att avslå det i den kungl. propositionen framställda förslaget om anordnande
av parallellavdelningar, varigenom den 6-åriga realskolan skulle under
i kungl. propositionen angivna förutsättningar anordnas med parallellavdelningar
endast till klasserna 3—5 och att sålunda den 6-åriga realskolan
måtte anordnas med parallellavdelningar till klasserna 1—5 vid läroverken
i Uppsala, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona. Hälsingborg, Borås,
Karlstad, Västerås och Gävle samt i fall av samundervisnings införande i
Halmstad, Kristinehamn, Falun och Östersund;

av densamme (II: 403), däri hemställts, att riksdagen måtte, med avslag
å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116 i vad den rör anknytningen
mellan folkskolan och den högre skolan, besluta att hos Eders Kungl. Maj:t
hemställa om utredning och förslag till nästa riksdag, att även 5-klassig
realskola, grundad på 4-årig folkskola i enlighet med vad i motionen sagts,
i tillräcklig utsträckning må försöksvis komma till användning;

av herr K. Magnusson i Skövde m. fl. (II: 404), däri hemställts, att riksdagen
måtte för sin del besluta, att realskolan i Skövde genom statens övertagande
av det med nämnda läroverk förenade kommunala gymnasiet ombildas
till högre allmänt läroverk;

av herr O. Järte (II: 405), däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Eders Kungl. Maj:t begära utredning i syfte att förkorta gymnasialstudierna
med ett år och att avskaffa den nuvarande studentexamen;

av herr A. Forssell m. fl. (II: 406), däri hemställts, att riksdagen, med
avslag å propositionen, ville hemställa,

Riksdagens skrivelse Nr 262.

att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa dels undersökning av rådande
förhållanden inom det år 1918 uppbyggda systemet av praktiska ungdomsskolor,
varvid också uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, huruvida och i vad
mån nu utgående anslag till dessa skolor motsvaras av resultat, som komma
landets ungdom och näringsliv till godo, dels utredning om utbildningsvägar
i praktisk riktning, vilka kunna förväntas avleda den redan under nuvarande
skolsystem alltför stora tillströmningen till de teoretiska studiebanorna;

samt att Eders Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen de i föregående
punkter begärda utredningar och därpå grundade förslag snarast möjligt och
i vart fall senast i samband med nytt förslag om förändrad organisation
av det högre skolväsendet;

av herr O. Holmdahl m. fl. (II: 407), däri hemställts,

att realskolan anordnas såsom femårig, anknytande till fjärde klassen i
någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

att vid läroverk å ort, där behov föreligger och vederbörande kommunal
myndighet därom gör framställning, må kunna, vid sidan av den femåriga
realskolan, anordnas även linje anknytande till sjätte klassen i någon av
den sexklassiga folkskolans huvudformer;

samt att vid kommunal mellanskola å ort, där behov föreligger och vederbörande
kommunal myndighet därom gör framställning, en eller flera linjer
må kunna anknytas till fjärde klassen i någon av den sexklassiga folkskolans
huvudformer och således omfatta fem årsklasser samt den tillagda
årsklassen åtnjuta statsbidrag efter de i sådant hänseende stadgade grunder;

av herr J. Hedvall m. fl. (II: 408), däri föreslagits, att riksdagen vid den
förestående omorganisationen av det högre skolväsendet måtte 1) besluta,
att bland de kommunala mellanskolor, som i samband med omorganisationen
av det högre skolväsendet skulle ombildas till statens fyraklassiga samrealskolor,
även skall ingå den kommunala mellanskolan i Göteborg, 2) anvisa
de medel, som vid bifall till yrkandet under 1) kunna bliva erforderliga;

av herr H. Norling m. fl. (II: 409), lika lydande med motion i första
kammaren nr 251;

28 Riksdagens skrivelse Nr 262.

av herr I. Vennerström (II: 410), lika lydande med motion i första kammaren
nr 259;

av herr P. V. Olsson i Kalmar (II: 411), däri — med yrkande om avslag
å vad i propositionen nr 116 på sid. 265 föreslagits beträffande organisationen
av realskolan vid Kalmar högre allmänna läroverk m. m. — föreslagits, att
den 6-åriga realskolan vid läroverk, där det är av behovet påkallat och i
alla händelser vid Kalmar högre allmänna läroverk, måtte organiseras med
redan från klass 1 dubblerade avdelningar, vilande å 3-årig grundskola;

av herrar B. Christenson i Södertälje och E. Laurén (II: 412), däri —
under förutsättning att propositionen nr 116 icke skulle av innevarande
riksdag bifallas — hemställts, att riksdagen måtte besluta, att envar av realskolorna
i Södertälje och Eskilstuna skall genom successivt övertagande från
och med den 1 januari 1928 av de med nämnda läroanstalter förenade
kommunala gymnasierna utvidgas till högre allmänt läroverk med såväl
latin- som realgymnasium för gossar och flickor på sådant sätt, att ring I
av båda linjerna övertages under vårterminen 1928, samt att därefter för
varje läsår från och med läsåret 1928—1929 ytterligare en ring av båda
linjerna övertages, tills hela gymnasiets båda linjer fullständigt övertagits
av staten, under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

av herr G. Holmberg (II: 413), däri yrkats, att, i de fall där i propositionen
nr 116 föreslås kommunal hyresersättning åt rektor, detta utbytes mot 2,000
kronors kommunalt bidrag till rektors lön;

av herr K. A. Westman m. fl. (II: 414), lika lydande med motion i första
kammaren nr 260;

av herr O. Hagman (II: 415), lika lydande med motion i första kammaren
nr 255;

av herr L. A. Björklund (II: 416), däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 116, att bland
de kommunala mellanskolor, vilka föreslås övertagas av staten från den 1
januari 1928 såsom samrealskolor, måtte upptagas även Hässleholms kommunala
mellanskola, ävensom att riksdagens vederbörande utskott måtte
företaga de förändringar i propositionens anslagssummor, som ett bifall till
motionen kan föranleda;

av herr P. A. Hansson i Stockholm in. fl. (II: 417), lika lydande med
motion i första kammaren nr 254;

av herr E. Gustafson i Vimmerby (II: 418), däri hemställes, att riksdagen
måtte vidtaga sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr
116, att staten övertager samtliga kostnader för lärarepersonalens avlöning
vid de föreslagna statssamskolorna, samt att riksdagens vederbörande utskott
måtte företaga den ändring i propositionens kostnadssummor, som
bliver en följd av bifall till vad som i motionen föreslagits;

av herrar E. Göranson och F. O. Ericson i Boxholm (II: 419), lika lydande
med motion i första kammaren nr 262;

Riksdagens skrivelse Nr 262.

av herr G. Mosesson (II: 420), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta
i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t, med anledning av Eders Kungl. Maj:ts
proposition nr 116, hemställa om förslag på visst antal läroverk som skola
vara försöksläroverk med 5-årig realskola, byggd på 4-årig folkskola, och
att försök med liknande realskola jämväl måtte företagas i vissa kommunala
mellanskolor;

av densamme (II: 421), däri hemställts, att riksdagen med ändring av
Eders Kungl. Maj:ts proposition måste besluta, att Lidingö realskola måtte
förutom 4-årig realskoleavdelning erhålla en 6-årig realskoleavdelning; samt

av herrar G. Andrén och K. Magnusson i Skövde (II: 422), däri föreslagits, att
riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära en utredning
av frågan, i vilken utsträckning det med hänsyn till faktiskt föreliggande
behov kan vara lämpligt att vid våra svenska läroverk upprätta
realskolelinjer, som bygga på en 6-årig bottenskola.

Vid behandling av den föreliggande frågan har riksdagen för vinnande av
önskvärd överskådlighet ansett sig böra följa den uppdelning av ämnet, som
återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll.

I. Utredningar och problemställning.

Frågan om det högre skolväsendets omorganisation har sedan länge stått
på dagordningen, och det för riksdagens prövning nu framlagda förslaget
är resultatet av mångåriga och synnerligen omfattande utredningsarbeten.

Nu gällande läroverksorganisation daterar sig från'' år 1904. Sedan redan
år 1909 frågan om en ändamålsenligare organisation av gymnasiernas undervisning
blivit väckt och efter det vidare spörsmålet om den kvinnliga ungdomens
undervisning kommit under diskussion, blev frågan om en allmän
revision av läroverksorganisationen föremål för en stegrad uppmärksamhet,
och vid upprepade tillfällen under senare år har riksdagen bringat hithörande
ämnen i erinran.

Den 31 december 1918 tillsatte Eders Kungl. Maj:t en skolkommission att
verkställa förarbeten för en revision av det allmänna skolväsendet i enlighet
med vissa av dåvarande departementschefen angivna riktlinjer. Skolkommissionens
synnerligen omfattande utredningar och betänkanden, daterade den
28 april 1922 och den 5 februari 1923, utmynnade i ett förslag om en genomgripande
revision av vårt nuvarande högre skolväsen, enligt vilket med
folkskolan som grundval ett system av läroanstalter skulle uppbyggas, vilka
skulle under lika villkor tillgodose den manliga och den kvinnliga ungdomens
teoretiska utbildning för olika levnadsbanor. En kort sammanfattning
av skolkommissionens förslag i dess principiella delar återfinnes i statsrådsprotokollet
sid. 5—7.

Över skolkommissionens förslag avgåvos yttranden av ett flertal myndig -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

heter och korporationer, därvid skiftande meningar om förslaget kommo
till uttryck. Särskilt framträdde meningsbrytningarna i fråga om förslaget att
göra den sexåriga folkskolan till bottenskola för den högre undervisningen.

I syfte att möjliggöra den ytterligare beredning av ärendet, som syntes
av nöden, tillsattes sedermera år 1924 de s. k. skolsakkunniga, vilka skulle
i enlighet med vissa av dåvarande departementschefen angivna grunder äga
att verkställa ytterligare bearbetning av frågan om det svenska skolväsendets
organisation. Tillika anbefallde Eders Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att åvägabringa
en fullständig utredning rörande de kostnader, som skulle åtfölja den
av skolkommissionen föreslagna nya läroverksorganisationen såväl i dess ursprungliga
skick som med de av skolöverstyrelsen i dess utlåtande över detta
förslag angivna jämkningar. Sistnämnda utredning avgavs den 23 oktober
1925, och resultatet av densamma återfinnes i sammandrag å sid. 13—15
i statsrådsprotokollet.

Kort efteråt, den 18 februari 1926, avgåvo skolsakkunniga sitt betänkande.
De sakkunnigas arbete, i vilket enligt uppdraget ej ingick att utarbeta ett
verkligt organisationsförslag, blev begränsat till verkställande av sådana utredningar,
som kunde anses ägnade att underlätta en slutlig behandling av
den föreliggande frågan, och deras framställning har väsentligen erhållit en
kritisk refererande och utredande läggning; endast i vissa fall hava de sakkunniga
ansett sig böra intaga en bestämd ståndpunkt eller framlägga förslag.

Departementschefen berör (sid. 15—27 i statsrådsprotokollet) till en början
frågan om föreliggande reformuppgifter samt framhåller, hurusom inom det
av utredningarna berörda komplex av problem rörande det högre skolväsen
dets anordning särskiljas vissa grundläggande spörsmål av övervägande or
ganisatorisk innebörd men även vissa frågor rörande skolornas inre pedagogiska
anordning, vilka olika slag av spörsmål ej kunde hållas strängt isär
utan i viss mån vid skolfrågans bedömande måste löpa parallellt.

Under inflytande av den livliga vetenskapliga och tekniska utveckling,
som utmärkt de senaste årtiondena, hade — framhåller departementschefen
— fordringarna på skolans tillgodoseende av allmänbildningsuppgiften i oroväckande
grad stegrats. I detta utvecklingsförlopp hade man att söka den
djupast liggande anledningen till de i mycket berättigade klagomålen över
att i skolarbetet förekomme eu ödesdiger splittring, vilken utgjorde ett allvarsamt
hot mot de ungas andliga hälsa. I nära samband med nu antydda svaghet
stode också det ofta påtalade faktum, att skolarbetet i alltför ringa utsträckning
inriktats på att taga de ungas aktivitet i anspråk. Mot bakgrunden av
dessa förhållanden framstode kravet på en omläggning av skolans inre arbete
såsom naturligt och välgrundat. Under beteckningen »arbetsskolan» mötte
man ett rikt och djupgående pedagogiskt reformprogram. De bärande principerna
i detta program hade visserligen redan i någon utsträckning blivit

Riksdagens skrivelse Nr 262.

med framgång prövade inom vårt lands skolor, särskilt inom folkundervisningen,
men de förtjänade en långt vidsträcktare tillämpning.

Det vore emellertid — fortsätter departementschefen — icke enbart undervisningens
innehåll och sättet för dess meddelande, som inför var tids nya
förhållanden tedde sig behäftade med åtskilliga iögonenfallande svagheter och
brister. Med rätta hade det framhållits, att det moderna kulturlivet med
dess komplicerade förhållanden, dess uppdrivna tempo och dess mångahanda
lockelser reste ständigt ökade krav på individens karaktärsstyrka och handlingskraft.
Här ställdes man inför det stora och svårlösta problemet om
skolans möjligheter att fylla sin karaktärsfostrande och personlighetsutvecklande
uppgift.

Vad därefter beträffar frågan om skolans yttre organisatoriska anpassning,
betonar departementschefen till en början, att »skolan intet mål har i sig
själv utan fyller sin uppgift blott såsom en samhällets tjänarinna och såsom
ett dess redskap för kulturutvecklingen. Bestämmande för hennes organisation
och utveckling blir därför samhällets utveckling i det hela.»

Departementschefen erinrar härefter om den i den svenska skolans historia
ofta gjorda iakttagelsen, att betydelsefulla omläggningar i vårt samhällsliv följts
av avgörande förändringar även i undervisningsväsendets gestaltning. Det
gällde också nu att åvägabringa en sådan utformning av skolsystemet,
att de bildningsmöjligheter, de högre skolorna erbjöde, kunde bekvämt utnyttjas
icke blott av dem, som av ålder företrädesvis tagit dem i anspråk
för sina barns undervisning, utan jämväl av de störa skikt inom samhället,
vilka först på senaste tid vunnit politisk fullmyndighet. I detta krav möttes
individens välgrundade anspråk och samhällets välförstådda intresse. För
den enskilde gällde det att, utan hänsyn till social eller ekonomisk ställning,
få åt sig tryggad rätten att vinna den utbildning för verksamhet i samhällets
tjänst, som anlag och utrustning anvisade. För samhället framstode det
som en bjudande plikt att intet underlåta för att de yttre hinder, som hittills
upprest sig mot förhandenvarande bildningstillfällens utnyttjande av alla,
oavsett sociala eller ekonomiska villkor, undanröjdes. Endast på denna väg
kunde i längden de för de skilda samhällsfunktionerna mest skickade personliga
krafterna hållas tillgängliga.

Departementschefen framhåller nu, hurusom i nuvarande läroverksorganisation
brister framträdde, vilka mot bakgrunden av förefintliga sociala förhållanden
avtecknade sig med ökad skärpa. Den likställighet medborgare emellan i
samhälleligt inflytande och samhälleligt ansvar, som den allmänna rösträtten
skänkte, måste komma till bestämt uttryck även vid de blivande medborgarnas
undervisning och uppfostran, och departementschefen betonar kravet på
att alla medborgare skola hava lika stora möjligheter att med hänsyn uteslutande
till förefintliga anlag och utrustning vinna utbildning för en framtida
livsuppgift. I detta avseende anser departementschefen, att för närvarande
kännbara brister vore för handen. Det nuvarande allmänna läro -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

verket ställde — trots den demokratiska karaktär detsamma i vissa avseenden
ägde — organisatoriskt landsbygdens barn, liksom över huvud de barn,
vilka utginge ur ekonomiskt svagare hem, i en betydligt mindre gynnsam
ställning, än vad fallet vore med stadssamhällenas och framför allt de mera
burgna hemmens barn. I än högre grad gällde detta om den privata högre
flickskolan. Enligt departementschefens mening vore den högre undervisningens
anknytande till avslutad obligatorisk folkskolekurs av nu bestämd
omfattning ägnad att i påfallande stor utsträckning främja ett vidsträcktare
och mera allsidigt utnyttjande av bildningsmöjligheterna i fråga. Då
vidare de utvägar till fortsatt utbildning för olika praktiska levnadsställningar,
som samhället erbjöde de unga, genom beslut av 1918 års lagtima
riksdag tillrättalagts just med tanken på att don för alla obligatoriska folkskolekursen
skulle utgöra grundvalen för denna del av skolsystemet, måste
det enligt departementschefens mening betraktas såsom synnerligen viktigt,
att utbildningsvägarna, de praktiska såväl som de teoretiska, löpte samman
så länge som möjligt.

Dessutom framhåller departementschefen, hurusom den nuvarande statliga
läroverksorganisationen alltför ensidigt inriktats på att tillgodose den manliga
ungdomen, under det att för fyllande av den kvinnliga ungdomens
utbildningsbehov det allmänna endast i förhållandevis blygsam utsträckning
vidtagit åtgärder. Härvid borde nu det allmänna söka att under lika villkor
tillgodose både den manliga och den kvinnliga ungdomen, i vad det
gällde såväl den allmänt medborgerliga utbildningen som förberedelsen för
olika levnadsställningar i samhället.

Ytterligare gällde, att den kommunala mellanskolans anknytning till det
nuvarande gymnasiet icke kunde betecknas såsom tillfredsställande, och departementschefen
ansåge åtgärder i syfte att på denna punkt åvägabringa
en bättre ordning såsom trängande.

Departementschefen har härefter till principiellt övervägande upptagit vissa
yrkanden på en väsentlig förändring i läroverkets nuvarande allmänna bildningsmål,
som under ärendets behandling framkommit, och vilka, om och
i den mån de ansåges förtjäna beaktande, vore av beskaffenhet att i viktiga
avseenden påverka reformåtgörandenas hela inriktning. Härvid har
emellertid departementschefen kommit till den uppfattningen, att han saknade
anledning att nu ifrågasätta någon principiell förändring i läroverkets
ställning. Hans ståndpunktstagande till föreliggande organisationsproblem
vore grundat på den övertygelsen, att läroverkets och i detta fall närmast
gymnasiets allmänna bildningsmål borde förbliva i princip oförändrat.

I avseende å den ordning, i vilken reformen borde genomföras, betonar
departementschefen vidare önskvärdheten av ett varsamt fortskridande ifråga
om reformarbetets utförande. Den lämpligaste formen för frågans lösande
vore enligt departementschefens mening att, med utgångspunkt från vissa,
för den framtida skolorganisationen grundläggande principiella synpunkter,

Riksdagens skrivelse Nr 262.

genomföra en varsam, successiv anpassning av den nuvarande ordningen
efter de ändrade krav, som tidsförhållandena uppställde. Frågan om den
utsträckning, som lämpligen åt sagda anpassning kunde och borde givas,
syntes böra bedömas med anlitande av försökets väg i så måtto, att man
prövade sig fram och vid de fortsatta åtgärderna läte sig ledas av erfarenhetens
vittnesbörd angående förefintliga behov och ekonomiska möjligheter.

Såsom grundläggande synpunkt för reformförslaget framstår för departementschefen
kravet, att på varje ort i landet, där stat eller kommun funnit
sig böra eller i en framtid funne sig böra upprätta eller understödja läroanstalter
för en högre teoretisk skolundervisning, möjlighet skulle beredas
den ungdom, som fullständigt genomgått obligatorisk folkskola, att i omedelbar
anslutning till de i folkskolan förvärvade kunskaperna fortsätta sina
studier.

Vad beträffar det tekniska tillvägagångssättet vid genomförandet av olika
reformprogram förklarar sig departementschefen visserligen fullt medveten
om att det vid en omorganisation av vårt högre undervisningsväsen kunde
bliva erforderligt att i viss mån anlita de förberedande försökens väg, men
han funne sig höra bestämt avböja en sådan väg för den nu föreliggande
organisationsfrågans lösning, som innebure ett införande av försöksanordningar
av den karaktär och omfattning, att ett fast skolsystem därefter i
realiteten näppeligen skulle kunna sägas förefinnas inom riket. Godtagandet
av en ståndpunkt, enligt vilken även själva huvudgrunderna för en ny
organisation skulle göras till föremål för en ingående försöksverksamhet,
måste givetvis medföra ett mycket avsevärt uppskov med varje avgörande
beslut. Resultatet av de vidtagna försöksanordningarna skulle nämligen i
bästa fall kunna väntas föreligga först åtskilliga år efter det den på prov
ställda organisationen varit i verksamhet. Dessutom hyste departementschefen
mycket starka tvivel om möjligheten att nå fram till objektivt giltiga
slutsatser rörande utgången av organisatoriska försök, vilka anställdes
väsentligen för försökens egen skull.

Beträffande reformkravens inbördes sammanhang ansåge departementschefen
att en omläggning av läroverkets inre arbete i icke ringa utsträckning
läte sig åvägabringa genom en granskning av läroböcker och en revision
av lärokurser med därtill hörande metodiska anvisningar och således
icke med nödvändighet måste förbindas med mera genomgripande organisatoriska
åtgärder. Emellertid vore, vad särskilt gymnasiet beträffade, spörsmålet
om arbetets omläggning så nära sammankopplat med frågan om
ämnesgruppering och linjedelning, att det sannolikt icke vore möjligt
att bereda väg för ett förändrat studiesätt utan att samtidigt en väsentlig
omläggning av gymnasiets organisatoriska gestaltning ägde rum. Aven
i fråga om realskolestadiet borde man vid de organisatoriska förändringar,
som ifrågasattes, i görligaste mån fästa avseende vid den växelverkan,
som ägde rum mellan arbetssätt och organisatoriska anordningar. Då

Riksdagens skrivelse Nr 262.

det emellertid icke nu gällde genomförande av en allmän och fullständig
omläggning av läroverksorganisationen, utan endast en partiell ombildning,
ville departementschefen framhålla, att han även i fråga om den tills vidare
i yttre organisatoriskt hänseende oförändrade delen av den högre skolan
åsyftade att i största möjliga utsträckning för undervisningens inre planläggning
bringa i tillämpning vissa av de grundsatser, vilka i statsrådsprotokollet
angivits såsom ämnade att gälla de delar av läroverket, vilka
föresloges förändrade jämväl i yttre organisatoriskt avseende.

Vid utformningen av förslaget säger sig departementschefen hava tillsett,
att de i första hand till vidtagande ifrågasatta åtgärderna icke skulle bliva
ekonomiskt alltför betungande för stat och kommun. Tillika hade han ansett
det vara av synnerlig betydelse, att vid omorganisationens planläggning
sådana åtgärder undvekes, vilkas ekonomiska räckvidd icke kunde på förhand
klart överblickas. Fördenskull hade förslag undvikits, vilka automatiskt
skulle kunna pålägga de anslagsbeviljande korporationerna väsentligt
ökade utgifter av nu icke uppskattbar storlek. Vad särskilt beträffade spörsmålet
om den kvinnliga ungdomens fordran på utbildning under lika villkor
med den manliga, vore denna angelägenhet ägnad att ställa betydande
krav på ekonomiska uppoffringar av stat och kommun. Emellertid vore
man enligt departementschefens mening av finansiella och praktiska skäl
hänvisad att låta den kvinnliga ungdomens utbildning i allmänna läroanstalter
tillgodoses samtidigt med att enhetsskolekravet beaktades.

Slutligen framhåller departementschefen, att av praktiska skäl de föreslagna
åtgärderna knappast kunde annorledes än i mycket begränsad omfattning
komma i tillämpning under läsåret 1927—1928 och följaktligen
endast rent undantagsvis vore av beskaffenhet att påkalla anslagsäskanden
å riksstaten för detta budgetår. Den nödtvungna återhållsamheten vid
tillmötesgåendet av kraven på läroverksorganisationens utbyggnad medförde,
att flickorna för sin utbildning alltjämt i ganska avsevärd utsträckning
måste hänvisas till privata läroanstalter, liksom ock åtgärder måst
tills vidare undanskjutas för ombildning till allmänna statsläroverk av sådana
kommunala mellanskolor, beträffande vilka under gynnsammare statsfinansiella
förhållanden redan nu tillräckligt vägande skäl för statsövertagande
skulle varit för handen.

I anslutning till vad sålunda anförts angående arten av de mest trängande
reformbehoven, grupperar departementschefen de i främsta rummet
av föreliggande omständigheter påkallade och under förhanden varan de betingelser
genomförbara åtgärderna kring följande fem huvudpunkter:

1 ro) skolarbetets omläggning å läroverkets olika stadier i enlighet med de
grundsatser, som i det följande i statsrådsprotokollet närmare utvecklades;

2:o) läroverkets anknytande till genomgången obligatorisk folkskolekurs;

3:o) beredande av ökade möjligheter för den kvinnliga ungdomen att
vinna utbildning i offentliga läroanstalter fram till studentexamen;

Riksdagens skrivelse Nr 262.

4:o) anordnande av gymnasieutbildning i omedelbar anslutning till genomgången
kommunal mellanskola eller realskola;

5:o) gymnasiets ändamålsenliga uppdelning på bildningslinjer.

I den nu föreliggande propositionen framlägges ett program för en genomgripande
omorganisation av det högre skolväsendet i vårt land samt för
en omläggning av den inre gestaltningen av arbetet inom den högre skolan.

I anslutning till vad departementschefen anfört beträffande problemställningen
i den föreliggande frågan, vill riksdagen till en början till skärskådande
upptaga de enligt riksdagens uppfattning synnerligen vägande
sociala skäl, som tala för en grundlig omgestaltning av vårt högre undervisningsväsen.

Den nuvarande läroverksorganisationen daterar sig visserligen formellt
sett från år 1904 men är till sin allmänna struktur av ett betydligt äldre
datum. Givet är, att med den raska utveckling, som på alla samhällslivets
områden ägt rum under de senaste årtiondena, kraven på en efter denna
utveckling bättre anpassad skolorganisation framträtt och framträda med
ett stegrat anspråk att vinna beaktande. Betraktad från den allmänna samhällsutvecklingens
synpunkt företer nämligen den nuvarande organisationen
av den högre skolan vissa starkt framträdande brister, vilka det enligt riksdagens
mening bör vara en viktig samhällsangelägenhet att i största möjliga
mån avhjälpa. De brister, som från nu anförda synpunkter känneteckna
den nuvarande skolorganisationen, anser riksdagen i stort sett vara
följande:

1. Det nuvarande skolsystemet ställer faktiskt de barn, som utgå från
ekonomiskt svagare hem, i en mindre gynnsam ställning med avseende på
möjligheten att erhålla högre undervisning än de mera burgna hemmens
barn.

2. Det nuvarande skolsystemet tillgodoser icke den kvinnliga ungdomens
undervisning på ett sätt, som kan anses överensstämma med kravet på
social rättvisa.

3. Det nuvarande skolsystemet är organiserat med särskild hänsyn till städernas
och de större samhällenas förhållanden men missgynnar i hög grad
landsbygdens befolkning.

De missförhållanden, som i förstnämnda hänseende angivits, hava i väsentlig
grad sin grund däri, att anknytningen mellan folkskola och läroverk
icke är för närvarande på ett tillfredsställande sätt ordnad. Departementschefen
har därför i princip gått in för en sådan omläggning av vårt skolsystem,
att skolan skulle utgöra en sammanhängande enhet, där den ena
skolformen organiskt skulle ansluta sig till den andra från den grundläggande
barndomsskolan upp till gymnasiet.

Tanken på en enhetsskola med en för alla gemensam barndomsskola har,
låt vara i olika utformingar, i mer än ett århundrade varit föremål för upp Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 14 saml. Nr 262.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

märksamhet från ledande kulturpersonligheters sida och givit anledning till
livliga meningsutbyten. Efter hand har spörsmålet kommit att beröra förhållandet
mellan folkskolan och läroverket, och programmet folkskolan som
bottenskola har kommit att framträda som ett inom vida kretsar av vårt
folk omfattat demokratiskt reformkrav. Historiskt innesluter detta program
krav på en sådan anordning av skolväsendet, att den normalt förekommande
formen av folkskola, den sexåriga, bildar underlaget för det högre undervisningsväsendet.
För normalt utvecklade barn till omkring 12—13 års ålder
upprätthåller samhället enligt nämnda princip blott en art av skolor, till
vilka alla dylika barn äga tillträde, och i vilka de komma i åtnjutande
av en undervisning, som visserligen till omfång och beskaffenhet kan
i någon mån vara lämpad efter olika lokala förhållanden, men som dock
i det väsentliga är densamma, och som på varje plats är lika för
alla samhällsklassers barn. Principen innebär sålunda jämväl, att staten
icke lämnar understöd till parallella barndomsskolor.

Socialt sett intager folkskolan i våra dagar i viss mån en olika ställning
på landsbygden och i städerna. På den egentliga landsbygden kan folkskolan
redan nu sägas utgöra den gemensamma barndomsskolan, beroende
därpå, att de samhällsklasser, för vilkas ungdom särskilda skolor äro upprättade
i städerna, å landsbygden äro relativt fåtaligt representerade. I stort
sett är därför folkskolan på den rena landsbygden en verklig bottenskola,
som även de burgna samhällsklasserna begagna i långt större utsträckning
än i städerna. Enskilda avvikelser ändra här icke den allmänna ställningen.
Annorlunda är förhållandet i städerna. Här är folkskolan icke den för alla
gemensamma bottenskolan; den är i stället i stort sett en skola blott för
de mindre bemedlade samhällsklassernas barn.

För det nutida samhället — säger nu departementschefen — måste det
stå som en bjudande plikt att tillse, att social ställning och ekonomiska
villkor icke få vara avgörande för de ungas framkomst i livet. Till denna
principiella utgångspunkt för frågans bedömande vill riksdagen helt och fullt
ansluta sig, och, om i realiteten målet kan vara svårt att ernå, bör enligt
riksdagens mening samhället låta sig angeläget vara att, i vad på skolorganisationen
ankommer, undanröja alla de hinder, som kunna stå i vägen
för detta måls uppnående. Under det åldersskede, varom fråga är, nämligen
fram till 12—13-årsåldern, hava alla barn samma behov av en elementär,
för livet grundläggande skolbildning, och det ligger i samhällets intresse
att ägna en lika omvårdnad åt alla det uppväxande släktets medlemmar.
Bottenskoleprincipens eller — såsom man med en vidare syftning benämnt
densamma — enhetsskolans förverkligande innebär en gärd av rättfärdighet
mot de unga i vårt land.

Det är ett samhällets krav, att den största tillgång, varöver ett folk förfogar,
nämligen de unga begåvningarna, varda tillvaratagna, varhelst de

Riksdagens skrivelse Nr 262.

finnas och oavsett ekonomiska och sociala förhållanden, liksom det är ett
rättfärdighetskrav, att lika möjligheter för alla samhällets barn föreligga att,
i vad på den yttre skolorganisationen ankommer, tillgodogöra sig den allmänna
undervisning, som samhället skänker. Begåvningarna äro mångskiftande
och hänföra sig till olika områden av mänsklig verksamhet. De
på mera teoretiska studier inriktade begåvningarna såväl som de för
det praktiska livets mångskiftande uppgifter lämpade begåvningarna äro
alla att betrakta som viktiga samhällstillgångar, och det gäller därför att
skapa rikast möjliga betingelser för deras utveckling. Utbildningen kan givetvis
icke ske efter en för hela studietiden ensartad linje. Tvärtom böra
de individuella begåvningarna bliva på det sätt föremål för samhällets omvårdnad,
att de vid barndomens slut beredas tillfälle till utbildning i läroanstalter,
där de kunna utveckla sig, var och en efter sina anlag. Men
under barnaåren kan och bör undervisningen vara gemensam; differentieringen
för olika levnadsbanor tillhör ett åldersstadium, då anlag och levnadsriktning
börjat framträda med en vida större säkerhet än under den
egentliga barndomen.

Skolan bör anpassa sig efter den allmänna samhällsutvecklingen och i
sin organisation taga vederbörlig hänsyn till samhällets nuvarande sociala
struktur. Skolorganisationen bör därför enligt riksdagens förmenande vara
så anpassad, att barnen från skilda samhällsklasser icke genom densamma
beredas så väsentligt olika utgångspunkter, som för närvarande är fallet,
då det för dem gäller att fullfölja den utveckling, dit håg och fallenhet
hänvisa. Riksdagen förbiser därvidlag ingalunda, att man genom en dylik
skolorganisation icke kan undanröja de hinder, som bottna i olika befolkningslagers
ekonomiska förhållanden, men med styrka vill riksdagen betona, att
det är samhällets skyldighet att göra, vad göras kan, för att å detta område
skapa rättvisa och bereda möjligheter för alla samhällets barn att komma
till sin rätt i livet. Skolorganisationen bör ej vara ett hinder för dessa
strävanden, lika litet som den bör så ordnas, att den på studiebanan inlockar
dem, som icke äga därför nödiga förutsättningar.

Riksdagen har redan antytt, hurusom för stora befolkningslager inom städerna,
företrädesvis de ekonomiskt svagast situerade, liksom för landsbygdens
befolkning över huvud förbindelsen mellan den grundläggande skolan
och läroverket icke är på ett tillfredsställande sätt anordnad. Enhetsskoletankens
genomförande och skapandet av en skolorganisation, som låter
folkskolan ingå såsom bottenskola i det stora skolsystemet, innebär säkerligen
för hela vårt folk många och obestridliga fördelar. Socialt och
ekonomiskt framträda dessa fördelar, om man tager i betraktande, särskilt
beträffande landsbygdens befolkning, hurusom barnen genom att genomgå
den sexåriga folkskolan få en längre tid kvarstanna i hemmen
under föräldrarnas inflytande och uppsikt och först därefter de mera studie -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

begåvade få lämna hemmen för att genomgå en högre läroanstalt, såvida
denna är belägen utanför den egentliga hemorten.

Ej sällan har framhållits, hurusom systemet med skilda barndomsskolor
för olika samhällsklasser leder till ett inskärpande av klassmotsatserna i
samhället, och hurusom den gemensamma barndomsskolan skulle verka utjämnande
i fråga om motsatserna de olika samhällsklasserna emellan. Även
om betydelsen av dessa synpunkter understundom bestrides eller förringas,
har riksdagen dock ej velat underlåta att framhålla, att det givetvis bör ligga
i samhällets eget intresse att göra allt för att utjämna motsättningar mellan
olika samfundslager, i den mån dessa redan skapas av skolorganisationen,
liksom att samhället bör låta sig angeläget vara att skapa ett skolsystem,
som är ägnat att ingiva eu starkare förståelse mellan olika samhällsklasser
och framkalla känslan och medvetandet av de olika medborgargruppernas
nationella samhörighet. Även här har enligt riksdagens förmenande enhetsskolan
en uppgift att fylla.

Om sålunda enligt riksdagens mening de sociala synpunkterna i alldeles
särskild grad tala för ett förverkligande av enhetsskolan i anslutning till
vad riksdagen nyss angivit, föreligga jämväl i pedagogiskt och ekonomiskt
hänseende tungt vägande skäl härför.

Det torde sålunda knappast kunna bestridas, att det ur pedagogisk synpunkt
är synnerligen otillfredsställande, att avgörandet i fråga om kommande
studievägar med nuvarande skolorganisation normalt måste träffas
redan i 9—10-årsåldern. För varje år detta avgörande kan uppskjutas,
ökas möjligheterna att kunna bedöma barnens anlag och inriktning. Därför
är den 3-åriga grundskolan ur här berörda synpunkt underlägsen såväl den
4-åriga som än mer den 6-åriga. Även om fall finnas, då studiebegåvningen
tydligt och säkert framträder i mycket unga år, och sålunda en tidig övergång
till den högre skolan skulle vara att ur pedagogisk synpunkt förorda,
kan dock ett sådant förhållande icke tjäna till utgångspunkt för kravet på
ett allmänt ordnande av skolväsendet efter dessa undantagsförhållanden. Ej
minst bör den högre skolan hava att vinna på en högre inträdesålder än
den nuvarande, i det att man kan vänta för densamma ett mera sovrat
lärjungematerial och i anslutning härtill gynnsammare betingelser för en
ändamålsenlig undervisning.

Även ur ekonomisk synpunkt erbjuder enhetsskolans genomförande påtagliga
fördelar. För staten måste det medföra minskade utgifter, om antalet
klasser i realskolan blir mindre, och, vad särskilt landsbygdens befolkning
vidkommer, måste det jämväl för den enskilde framstå såsom en fördel,
om barnen en längre tid få vistas i sina hem i stället för att — med
mången gång dryga kostnader — inackorderas i läroverkssamhällena. Varje
år kostnaderna för utbildning utom hemorten kunna inbesparas innebär en
minskad börda för hem och föräldrar.

Att riksdagen funnit skäl föreligga att införa ej blott en realskola, byggd på en

Riksdagens skrivelse Nr 262.

sexårig grundskola, utan även en annan typ av realskola, byggd på en fyraårig
grundskola, framgår av vad riksdagen i annat sammanhang anför.

En av de brister, som enligt riksdagens mening vidlåda det nuvarande skolsystemet,
har riksdagen ovan angivit vara den, att detsamma ej på ett tillfredsställande
sätt tillgodoser den kvinnliga ungdomens rätt till högre bildning.

Den nuvarande statliga läroverksorganisationen är ursprungligen avsedd
att allenast tillgodose den manliga ungdomen. De jämkningar, som härvid
vidtagits för att fylla den kvinnliga ungdomens bildningsbehov, hava hittills
varit av mindre betydande omfattning. Då nu ett förslag om en genomgripande
förändring av det högre skolväsendet föreligger, böra enligt riksdagens
uppfattning åtgärder vidtagas för att bringa rättelse i dessa missförhållanden.

Riksdagen delar i nu berörda avseende departementschefens allmänna uppfattning
men har funnit vissa jämkningar nödvändiga med hänsyn till de positiva
förslag, i vilka propositionen utmynnar. Riksdagen, som i kap. IV kommer
att närmare motivera och angiva innebörden i dessa jämkningsförslag, vill
allenast i detta sammanhang som sin principiella uppfattning uttala, att eu
ny skolorganisation bör bygga på den grundsatsen, att varje läroverkssamhälle
bör erbjuda möjlighet för flickor att erhålla tillträde till statsläroverk
under samma villkor som gossar, samt att jämväl i övrigt statens omvårdnad
om ungdomens undervisning äger rum under allt större hänsynstagande
till den kvinnliga ungdomens rätt och intressen. För tillgodoseende
av den speciella flickundervisningens behov kommer därjämte riksdagen att,
på sätt framdeles närmare utvecklas, i princip tillstyrka upprättandet av
särskilda för den kvinnliga ungdomen avsedda undervisningsanstalter.

Såsom den tredje av de mera framträdande bristerna i den nuvarande
läroverksorganisationen har riksdagen angivit den, att gällande skolsystem,
såsom ursprungligen organiserat för städernas behov, icke tillbörligt beaktar
landsbygdsbe folkningens intressen.

Nämnda förhållande har sin förklaringsgrund i hela vår läroverksorganisations
tillkomst och dess svårighet att kunna anpassa sig efter utvecklingen.
Det nuvarande statliga skolsystemet är av gammalt datum och härrör från
en tid, då befolknings- och bosättningsförhållandena i landet i mycket voro
annorlunda än nu. Den förskjutning, som i sistnämnda avseenden numera
ägt rum, har givetvis skapat andra och nya behov, vilka gällande läroverksorganisation
på grund av sin brist på smidighet och anpassbarhet efter
ändrade förhållanden icke kunnat i önskvärd utsträckning tillgodose. Där
det sålunda brustit, har det kommunala initiativet gripit in. Under medverkan
från statens sida men på initiativ från vederbörande kommuner
har småningom uppstått ett 90-tal kommunala mellanskolor, genom sin förläggning
utgörande ett uttryck för nutidens bebyggelse förhållanden och bildningsbehov,
ävensom ett antal kommunala gymnasier, byggda på statliga
realskolor och återspeglande vederbörande samhällens utökning och utveckling.
Genom ej ringa ekonomiska uppoffringar hava dessa kommuner medverkat

Riksdagens skrivelse Nr 262.

till åstadkommande och underhållande av en skolorganisation, som på andra
orter, där statsläroverk funnits, det så gott som uteslutande ankommit på
staten att sörja för.

Då nu förslag föreligger om en ny statlig organisation av det högre undervisningsväsendet,
anser riksdagen det vara en i och för sig given förutsättning,
att denna nya organisation anpassas efter den nuvarande utvecklingens krav
och efter rådande befolkningsfördelning och bosättningsförhållanden; och
enligt riksdagens mening torde det desslikes få anses med rättvisa och billighet
förenligt, att staten, till vars angelägenheter det högre undervisningsväsendet
av ålder ansetts höra, småningom övertager de kostnader, som
vederbörande kommuner i ett uppenbart statsintresse hittills hava iklätt sig
i nu förevarande avseenden. I själva verket innebär en dylik anordning
blott en utjämning mellan landsbygd och stad såväl i fråga om kostnaderna
för som beträffande möjligheterna att ernå tillgång till den högre undervisningen.

Det av Eders Kungl. Maj :t framlagda förslaget innebär otvivelaktigt en principiell
anslutning till den av riksdagen uttalade uppfattningen, men för densammas
realiserande äro åtgärder i endast begränsad omfattning ifrågasatta.

Såsom riksdagen i det följande får tillfälle närmare utveckla, hava i väsentlig
utsträckning motionsvis yrkanden framkommit, vilka syfta på ett
lättande av kommunernas ekonomiska börda för den högre undervisningen.
Dessa yrkanden torde kunna grupperas kring tre olika huvudkategorier.

Den första avser ett förstatligande av flertalet av nuvarande kommunala
mellanskolor. Riksdagen beaktar till fullo det rättmätiga i dessa yrkanden.
Den kommunala mellanskolan har — naturligtvis även den med sina brister
— dock visat sig vara en lämplig och god skolform, och den fyller ett
obestridligt behov för de trakter och i de orter, där den nu bedriver
sin verksamhet. Då den följaktligen utgör ett betydelsefullt led i den
högre skolorganisationen, anser riksdagen det vara en viktig angelägenhet
för staten att i vida större omfattning än nu omhändertaga denna
skolform, övervaka dess arbete och befrämja dess fortsatta utveckling.
Riksdagen håller därför före, att kommunala mellanskolor böra i avsevärt större
utsträckning än enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag ombildas till statliga läroanstalter.

Den andra gruppen av nyssnämnda motionsvis gjorda yrkanden avser
ett förstatligande av kommunala gymnasier. Aven här har det varit ett
uppenbart och påtagligt bildningsbehov, som föranlett vederbörande kommuner
att bekosta antingen gymnasiala påbyggnader på de statliga realskolorna
å vederbörande orter eller sådana gymnasielinjer, som staten icke
funnit anledning att å orterna ekonomiskt stödja. Riksdagen anser, att jämväl
i detta hänseende Eders Kungl. Maj:ts förslag kännetecknas av en betänksamhet,
som icke står i tillräcklig överensstämmelse med den principiella uppfatt -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

ningen om statens förpliktelser i avseende å det högre undervisningsväsendet,
och håller riksdagen före, att de kommunala gymnasier, för vilka mest
vägande skäl föreligga, nu böra snarast övertagas av staten.

I vilken utsträckning ett statens övertagande av såväl kommunala mellanskolor
som kommunala gymnasier eller kommunala gymnasielinjer bör
komma till stånd kommer riksdagen efter närmare prövning av de olika läroanstalternas
särskilda förhållanden och betydelse att i det följande angiva.

Vidare har riksdagen uppmärksammat sådana motionsvis gjorda yrkanden,
vilka syfta på statens övertagande av samtliga kostnader för avlöningen av
lärarpersonalen vid de föreslagna statssamskolorna. För närvarande gäller
nämligen med ett undantag, att beträffande de nuvarande samskolorna, med
hänsyn till dessa skolors uppgift att tillgodose jämväl den kvinnliga ungdomens
undervisning, vederbörande kommuner skola gälda en fjärdedel av
begynnelseavlöningarna för den vid nämnda skolor anställda lärarpersonalen.
Ur flera synpunkter hyser riksdagen den principiella uppfattningen, att denna
ekonomiska samverkan mellan staten och vederbörande städer icke lämpligen
bör för framtiden upprätthållas. Dels har nämligen riksdagen hävdat
åsikten om statens skyldighet att svara i lika mån för den kvinnliga som
den manliga ungdomens uppfostran, och dels böra enligt riksdagens mening
kommunerna i minsta möjliga utsträckning betungas med utgifter för den
högre skolundervisningen, vilken av ålder varit och jämväl framdeles bör
vara en statens angelägenhet. Även till nu senast berörda spörsmål torde
riksdagen få anledning att i det följande återkomma.

De övriga principiella frågor, som departementschefen under nu förevarande
huvudavdelning i statsrådsprotokollet berört, kommer riksdagen att
under olika kapitel i det följande upptaga till närmare behandling.

II. Skolarbetets inre gestaltning.

Det föreliggande förslaget ägnar stor uppmärksamhet åt frågan om det
inre arbetslivet i skolan, dess läggning och inriktning.

Departementschefen påpekar, att under tidigare skeden de sociala förhållandena
måhända främst blivit bestämmande för kraven på skolväsendets
yttre anordning, medan numera de sociala synpunkterna gjorde sig livligt
påminta även i fråga om undervisningens innehåll och arbetssättet i skolan
över huvud.

Departementschefen framhåller, att då han nu ämnade föreslå en omläggning
i viktiga avseenden av vårt lands högre skolväsen, han icke kunnat
underlåta att tillse, i vad mån de i våra dagar framträdande allmänna reformsträvandena
på skolväsendets område borde vinna beaktande vid om -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

läggningen, detta desto mera som han fäste synnerlig vikt vid att arbetsförhållandena
inom skolan bleve på ett tillfredsställande sätt ordnade.

De här åsyftade reformsträvandena hade sin styrka dels däri, att de sökte
tillgodogöra sig de resultat, till vilka den psykologisk-pedagogiska forskningen
nått vid studiet av barnets och den växande individens utveckling, dels
också däri, att de byggde på de mångsidiga erfarenheter, som vunnits vid
praktiskt pedagogiskt försöksarbete inom skilda länder. Härvid måste man
givetvis framgå med en försiktighet, som bestämdes av nödvändigheten att
klargöra vad som kunde anses med erforderlig säkerhet fastslaget.

En revision av de mål, som eftersträvades, och de vägar, som anlitades
vid de ungas undervisning och fostran, borde alltså enligt departementschefens
mening anknyta till vad vi känna om lagarna för individens andliga
utveckling. Då det gällde målet för skolans arbete, trädde därjämte i våra
dagar den samhälleliga synpunkten i förgrunden med väsentligen större
styrka än tidigare och förbunde sig med hänsynen till nyssberörda framsteg
i kunskapen om lagarna för individens utveckling och påverkan. En
följd härav hade blivit, att eu förskjutning så småningom inträtt i fråga
om skolarbetets sätt att tillgodose de olika sidorna av lärjungarnas själsliv.
Under det skolarbetet i äldre tider och ända långt fram i våra dagar mer
eller mindre ensidigt inriktat sig på lärjungarnas intellekt (minne, åskådning,
abstrakt tanke), hade under den senare tiden arbetet inom skolorna,
under påverkan av ovan angivna faktorer, allt mer och mer kommit att
taga sikte på vilje- och handlingslivet samt därmed besläktade sidor av själslivet.
De av departementschefen nu angivna reformsträvandena ginge också
ut på att i det hela starkare inrikta skolarbetet på att sätta viljelivet i rörelse,
att mera allmänt och allsidigt utveckla handlingsförmågan. Detta grundläggande
önskemål sökte de nya strävandena att förverkliga, vad själva kunskapsinhämtandet
anginge, därigenom, att kunskaperna i vidast möjliga mån
skulle förvärvas genom och under lärjungarnas eget produktiva arbete. I
nära samband därmed åsyftade man att åt det manuella arbetet, idrotten
och den ordnade leken bereda en större och fastare plats inom skolan.

Aven vår tids skola skänkte, fortfar departementschefen, sin höga uppskattning
åt det intellektuella livets odling men funne det vara minst lika
betydelsefullt, att viljans och handlingslivets fostran, karaktärsdaningen, uppmärksammades
och vederbörligen tillgodosåges.

Departementschefen konstaterar därefter, att den svenska skolvärlden ingalunda
stode oberörd av de nämnda internationella reformtankarna. Vid nu
förevarande ärendes föregående behandling hade, säger departementschefen,
icke heller någon egentlig meningsskiljaktighet framträtt rörande lämpligheten
och nödvändigheten av att de nya grundsatserna mera allmänt och mera
konsekvent finge bliva vägledande även vid ordnande av det högre skolväsendets
förhållanden.

Sålunda anser sig departementschefen böra erinra därom, att folkskolan

Riksdagens skrivelse Nr 262.

genom den nya undervisningsplanen av den 31 oktober 1919 reviderat sitt
arbetssätt och sitt mål i anslutning till det pedagogiska program, som inneslötes
i beteckningen »arbetsskolan». Och om den nya fortsättningsskolan
av 1918 års typ gällde, att ingen skolform i vårt land i så hög grad hade
sin undervisningsplan lagd efter det aktiva arbetets linjer. Vad läroverken
anginge, hade de nu gällande undervisningsplanerna i åtskilliga avseenden
utformats under bestämt beaktande av enahanda synpunkter. Framförallt
torde detta äga sin giltighet i fråga om de naturvetenskapliga ämnena, beträffande
vilka 1904 års läroverksreform varit banbrytande för vårt lands
undervisningsväsen i dess helhet.

Vad de kommunala mellanskolorna beträffade, torde i stort sett enahanda
förhållanden gälla. I fråga slutligen om privatläroverken vore det obestridligt,
att även dessa skolors verksamhet påverkats av arbetsskolans idéer, ja,
rättvisligen måste erkännas, att vissa av dessa skolor i nu ifrågavarande avseende
utfört ett banbrytande arbete.

Departementschefen övergår härefter till att mot bakgrunden av det anförda
undersöka det inre arbetets läggning inom de skolor, varom här närmast
är fråga, för att därefter lämna en allmän orientering rörande de åtgärder,
som, efter hans mening, borde vidtagas för de förefintliga bristernas
undanröjande.

De av skolkommissionen anmärkta allmänna bristerna i vårt högre skolväsen
syntes departementschefen kunna sammanfattas däruti, att lärjungarna under
skoltiden icke förvärvade erforderlig förmåga av självständigt arbete, att
kunskaperna hos de från skolorna utgående lärjungarna i många fall vore
alltför ytliga och obestämda samt att skolarbetet alltför ensidigt toge lärjungarnas
förståndsverksamhet i anspråk med försummande av de sidor av
personlighetslivet, av vilka karaktärsdaningen berodde.

Departementschefen hyste den uppfattningen, att samtliga de nämnda
bristerna i utbildningsresultatet till väsentlig del måste uppfattas såsom följder
av det alltför starkt framträdande intellektualistiska drag, i detta ords
vidaste mening, vilket såsom ett arv från flydda tider fått prägla den högre
skolans ämneskrets, lärometoder och arbetssätt. Att de förefintliga mindre
tillfredsställande förhållandena i detta avseende skärpts under inflytande av
ett felbestämt allmänbildningsbegrepp, syntes likaledes ställt utom tvivel.

Den kvantitativa utvidgning av nämnda begrepp, som försiggått under
inflytande av den allmänna kulturutvecklingen, hade, fortfar departementschefen,
utövat en ogynnsam återverkan på skolan i olika avseenden. I
främsta rummet borde erinras om den anhopning av lärostoff, som för varje
år blivit alltmer besvärande. Nya ämnen hade tillkommit, och samtidigt
hade detaljerna undan för undan ökats.

Den ro och den tid, som vore oeftergivliga förutsättningar för ett självverksamt
arbetssätt, hade icke kunnat vinnas. Inhämtandet av största möjliga
mängd minneskunskap hade i stor utsträckning blivit det huvudsakliga

Riksdagens skrivelse Nr 262.

målet. Förhör och examination hade under trycket härav brett ut sig, och
åt andra viktiga uppgifter för skolans verksamhet hade fördenskull endast
mindre uppmärksamhet kunnat ägnas. Ett hinder för ett rationellt arbetssätt
hade också de mångenstädes allt för stora klassavdelningarna utgjort.
Möjligheterna till individualisering hade därigenom ytterligare i betänklig
grad kringskurits.

Det vore emellertid uppenbart, att icke blott undervisningsplan utan jämväl
läroböcker och framför allt lärarpersonligheten övade ett stort inflytande
på arbetssättet.

Det lede enligt departementschefens mening intet tvivel, att man med full
rätt i ovan antydda omständigheter sökt huvudkällan till de anmärkningar,
som riktats mot den nuvarande utbildningen i våra högre skolor. Den bristande
självverksamheten vid kunskapsinhämtandet försvagade med nödvändighet
de ungas intresse för föreliggande uppgifter. Och därigenom finge
kunskaperna över sig en ytlig prägel utan rötter i den djupare sakkännedom,
som det intressebetonade arbetet hade förutsättningar att skänka.
Häri läge en av orsakerna till den bristande användbarhet i livet, som
ansetts karakterisera våra dagars skolutbildning. Samtidigt vore ett dylikt arbetssätt
ägnat att bibringa de unga i skolan en oriktig föreställning om de
krav, som livet uppställde. Och helt visst vore detta senare förhållande i sin
ordning icke utan skuld till skolans understundom mindre rättvisande uppfattning
av den enskilde lärjungens lämplighet för samhällsuppgifterna.

Lika betänkliga framstode inverkningarna av det nämnda arbetssättet, då
man granskade dess inflytande på skolans fostrande uppgifter

Departementschefen betonar i detta sammanhang, att den bristande användningen
av de egna krafterna i skolan lätteligen hos den unge åstadkomme
ett försvagande av tilltron till den egna förmågan över huvud taget
och med hänsyn därtill predisponerade för en osjälvständighet i uppfattning,
som illa överensstämde med den fordran på individuell medborgarduglighet,
vilken i våra dagar tedde sig mera välgrundad än någonsin. Den isolering
i förhållande till kamraterna, som det passiva arbetssättet gärna förde med
sig, berövade vidare undervisningen ett utmärkt medel att hos lärjungarna
praktiskt inplanta social ansvars- och solidaritetskänsla.

Slutligen erinrar departementschefen därom, att det här åsyftade arbetssättet
vore ägnat att ingiva betänkligheter även ur den fysiska fostrans synpunkt.

De reformåtgärder, som vore erforderliga, borde, framhåller departementschefen,
främst gå ut på att skapa de nödvändiga yttre och inre betingelserna
för en »samling» i de ungas arbete. Endast på denna väg kunde arbetsskolans
ledande grundsats: genom självverksamhet i möjligaste mån inhämtat
vetande, förverkligas.

Departementschefen säger sig biträda den av skolkommissionen uttalade
uppfattningen, att man vid undervisningsplanernas utarbetande måste hava

Riksdagens skrivelse Nr 262.

uppmärksamheten riktad på koncentrationens stora betydelse. Följaktligen
vore han beredd att, i den mån hans ståndpunkt delades av riksdagen, vid
fastställandet av de nya undervisningsplaner, varav behov skulle komma att
föreligga, medverka till att begränsning komme till stånd i de i realskolan
samtidigt lästa ämnenas antal. De jämkningar i gällande avlöningsbestämmelser,
som kunde vara erforderliga för att möjliggöra s. k. periodläsning,
hade departementschefen för avsikt att framdeles bringa under riksdagens
prövning. Ytterligare ansåge han sig böra framhålla, att särskilda åtgärder
vore behövliga för att besläktade och samhöriga kursmoment på lämpligt
sätt hölles tillhopa vid undervisningen, vare sig de förekomme i ett och
samma läroämne eller vore tillfinnandes inom flera olika ämnen. För tillgodoseende
av sistnämnda synpunkt syntes kompletterande bestämmelser i
författningsväg vara påkallade för att vid läroverken garantera en utsträckt
förekomst av konferenser för gemensam planläggning av undervisningen
inom besläktade ämnen å ett visst skolstadium. Det syntes departementschefen
jämväl önskvärt, att föreskrifter komme till stånd, vilka inskärpte
vikten av att arbetsordningen uppgjordes med särskild tanke på >koncentration»
i avseende på lärarkrafternas disposition. Härvid torde icke kunna
undgås, att det jämväl inskärptes, att hänsynen till enskilda lärares ur mera
privata förhållanden framsprungna önskemål icke finge lägga hinder i vägen
för uppgörande av en för arbetets rationella bedrivande gynnsam arbetsdag.

Yad därefter beträffade den i det föregående avhandlade anhopningen av
lärostoff inom de olika ämnena, förefölle det departementschefen ofrånkomligt,
att de kursplaner med tillhörande anvisningar, vilka han avsåge att
sedermera underställa Eders Kungl. Maj:t, omsorgsfullt beaktade nödvändigheten
av en grundlig utrensning av överflödigt eller otidsenligt stoff. I syfte
att erforderliga förarbeten för en dylik revision utan dröjsmål måtte komma
till stånd, hade departementschefen för avsikt att hemställa om Eders Kungl.
Maj:ts uppdrag för skolöverstyrelsen att inkomma med förslag till erforderliga
undervisningsplaner i syfte att sådana skulle kunna av Eders Kungl.
Maj:t fastställas i god tid före verkställigheten av de reformer, som kunde
komma att av riksdagen beslutas.

Ej mindre betydelsefullt vore emellertid, att läroböckerna till plan
och framställningssätt komme att främja den läggning av skolarbetet,
som i det föregående karakteriserats. Under erinran att skolöverstyrelsen
påkallat åtgärder i saken, förklarar departementschefen sig fullt ense
med skolöverstyrelsen om det trängande behovet av en dylik offentlig
granskning av olika hithörande förhållanden och sålunda i princip benägen
medverka till att en sådan komme till stånd. Emellertid hade
det synts tvivelaktigt, huruvida den ifrågasatta revisionen lämpligen borde
igångsättas, innan riksdagen varit i tillfälle att fatta ställning till de
många svävande skolproblemen, och innan åtminstone konturerna till
de framtida undervisningsplanerna förelåge. Departementschefen hade där -

Riksdagens skrivelse Nr 202.

för ansett sig hava goda skäl att låta med detta granskningsarbete
anstå i avvaktan på det beslut, som riksdagen kunde komma att fatta i anledning
av här föreliggande förslag.

Härefter övergår departementschefen till spörsmålet om begränsning av
antalet lärjungar i de olika klassavdelningarna. Han erinrar om, hurusom
det från olika håll betonats, att ett rimligt antal lärjungar i klassen utgjorde
en viktig förutsättning för ett rationellt arbetssätt lika väl som för önskvärd
individualisering i det hela. Departementschefen hade också, på grund av
den stora betydelse detta moment otvivelaktigt ägde, ansett sig böra föreslå
ett tillmötesgående av kravet i fråga, trots den kostnadsökning som därigenom
föranleddes. Han ansåge alltså, att man borde räkna med ett normalt
högsta lärjungantal av 30 i realskolans och kommunala mellanskolans klasser
samt 25 i gymnasiets ringar. Vad anginge lyceets högre stadium kunde
ingen tvekan råda, att detta borde följa gymnasiets regler. Men med hänsyn
till dessa läroanstalters särskilda uppgift inom skolorganisationen och den
mera begränsade tid, som för genomgång av desamma vore anslagen, ansåge
departementschefen det nödvändigt att även i de tre nedre klasserna
lärjungantalet begränsades till 25. Departementschefen funne sig emellertid
icke kunna förorda, att här ifrågavarande minskning i klassavdelningarnas
storlek generellt bragtes i tillämpning redan läsåret 1927—1928. I den mån
de nya läroverk, om vilkas upprättande han i det följande framställde förslag,
hunne träda i verksamhet redan vid nämnda tidpunkt, torde dessa från
begynnelsen böra organiseras med iakttagande av här föreslagna regel. I övrigt
ansåge departementschefen sig av praktiska och statsfinansiella grunder
böra räkna med, att regeln i fråga successivt bringades i tillämpning. Läsåret
1928 1929 skulle den alltså komma att gälla första klassen av de olika

realskoletyperna samt första ringen å gymnasiet, läsåret 1929—1930 respektive
första och andra klasserna samt första och andra ringarna, läsåret 1930
—1931 respektive första, andra och tredje klasserna samt första, andra och
tredje ringarna, läsåret 1931—1932 första till och med fjärde klasserna samt
hela gymnasiet, läsåret 1932—1933 hela den fyraåriga realskolan och gymnasiet
samt den sexåriga realskolans fem nedre klasser. Följande läsår
skulle klassavdelningarna generellt hava nedbragts till den angivna storleken.
Departementschefen säger sig emellertid förutse, att på en del håll lokala
svårigheter skulle inställa sig för fullständig tillämpning av regeln i fråga,
och givetvis borde skälig hänsyn tagas till hinder av sådan art.

Slutligen uttalar departementschefen, att han i princip biträdde förslaget
att åvägabringa vidsträcktare möjligheter för uppdelning av klassavdelning
vid undervisning i vissa ämnen. Hans åsikt härutinnan hade påverkats
framförallt av de mycket gynnsamma erfarenheter, som förelåge av en liknande
anordning vid andra läroanstalter, särskilt vid folkskoleseminarierna.
Då man emellertid först sedan slutgiltigt förslag till undervisningsplaner förelåge,
kunde bilda sig en säker mening om den omfattning, i vilken sådan

Riksdagens skrivelse Nr 262.

delning lämpligen borde förekomma, saknade departementschefen för närvarande
nödiga utgångspunkter för frågans ekonomiska bedömande. Han
vore under sådana förhållanden icke heller i stånd att nu närmare precisera
normerna för här ifrågavarande uppdelningsmöjligheter. Därest riksdagen
delade hans åsikt, borde det ankomma på en följande riksdag att fastställa
sådana grunder samt storleken av det anslag, som för ändamålet vore erforderligt.

I sitt yttrande upptager departementschefen härefter till behandling frågan
om praktiskt arbete. Han framhåller, att arbetsskolan ytterligare förutsatte,
att det mera självständiga, manuella arbetet finge en bestämd plats på läsordningen.

De laborationer, vilka med frivillig karaktär kommit till stånd i samband
med 1904 års läroverksreform, hade givit enbart gynnsamma erfarenheter.
Departementschefen hade av de förebragta utredningarna erhållit ett starkt
intryck av det välbetänkta uti att nu taga ännu ett steg på samma väg och
låta lärjungelaborationerna ingå som ett obligatoriskt moment vid undervisningen.
Förslaget att åt handens arbete giva ett bestämt utrymme på realskolans
— och givetvis även på mellanskolans — läsordning måste departementschefen
från sina redan meddelade utgångspunkter varmt förorda. Han
uppfattade detsamma såsom varande av konstitutiv betydelse för hela den
framtida skolans gestaltning. Han ansåge sig visserligen icke nu kunna
taga definitiv ställning till den omfattning, vari undervisningen i fråga skulle
förekomma i de olika klasserna — den saken måste självfallet bedömas i
samband med den slutliga prövningen av undervisningsplanen — men han
kunde icke underlåta att uttala, att han ansåge att såväl goss- och flickslöjd
som hushållsgöromål och »praktiskt arbete» borde upptagas såsom
obligatoriska ämnen i realskolan, även om en sådan anordning skulle tvinga
till att någon inskränkning i skolans teoretiska arbete måste göras. Slutligen
finner departementschefen sig böra nämna, att tanken, att möjligheter skulle
öppnas för de lärjungar som så önska att fortsätta slöjdundervisningen å
gymnasiet, förefölle värd att realiseras.

Departementschefen berör därefter en fråga, som enligt hans mening
visserligen icke inneslöte några omedelbara ekonomiska konsekvenser, men
som måhända ändock för sin lyckliga lösning kunde komma att indirekt i
eu näraliggande framtid påkalla ekonomiskt stöd av det allmänna. Denna
fråga avsåge en rationell avvägning mellan den egentliga undervisningen
under lektionerna och det kontrollerande förhöret. Departementschefen säger
sig sympatisera med den från många håll uttalade åsikten, att förhörandet
i våra skolor hittills haft ett alltför stort utrymme sig anvisat. Fn dylik
disposition av lektionstiden skulle te sig ännu mera olämplig i en skola, där
»arbetsprincipen» vore vägledande. Det syntes under dylika omständigheter
vara på sin plats, att också denna betydelsefulla angelägenhet bleve såväl i
läroverksstadgan som i undervisningsplanens metodiska anvisningar veder -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

börligen beaktad. Det läge otvivelaktigt stor vikt uppå, att lärjungarna från
begynnelsen vandes vid att självverksamt lösa sina uppgifter jämväl i den
meningen, att de sattes i tillfälle att i mera sammanhängande framställning
och under mera produktiva former redovisa sina kunskaper. En dylik metod
erbjöde, enligt departementschefens uppfattning, både formellt och reellt
avgjorda företräden framför ett sönderstyekande av föreliggande uppgifter
genom en minutiös utfrågning från lärarens sida.

Hela denna fråga sammanhängde emellertid, säger departementschefen,
på det närmaste med den nutida skolans maktpåliggande, dess bättre alltmer
beaktade uppgift att fostra de unga till ett självständigt bruk av boken,
både uppslagsböcker och andra böcker. En sådan ordning förutsatte emellertid
tillgång till ett icke alltför torftigt bibliotek med därtill anslutet
läsrum, och i detta avseende vore tyvärr läroverkens resurser i regeln icke
alltför betydande. Men sedan någon tid förelåge ett av särskilda inom
ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag
till förbättrade villkor för bland andra läroverksbiblioteken. Det vore
departementschefens förhoppning att inom den närmaste tiden kunna till
närmare omprövning upptaga hithörande spörsmål. Frågan syntes honom
av stor vikt, ej minst ur synpunkten av skolarbetets inre anordning, och
saken väl värd att av staten stödjas, så snart ekonomiska möjligheter för
ett sådant steg kunde anses vara för handen.

Beträffande uppslaget att begränsa de arbetskrävande skriftliga hemuppgifterna
och låta skrivningarna i alla de fall, då så utan men för ämnet
kunde ske, komma till utförande i skolan, förklarar departementschefen åtgärden
stå i god överensstämmelse med de allmänna synpunkter, som varit
bestämmande för hans övervägande av hithörande spörsmål. Han ville så
mycket hellre medverka till anordningen i fråga, som genom densamma eu
avsevärd lättnad i lärjungarnas totala arbetsbelastning utan tvivel komme
att uppnås.

I detta sammanhang borde, framhåller departementschefen, uppmärksamhet
ägnas åt vikten av att vid lärarutbildningen för skilda skolstadier den
experimentalpsykologiska forskningens resultat i tillräcklig utsträckning beaktades.
I första hand borde hithörande förhållanden uppmärksammas vid
lärarutbildningen, och departementschefen funne det därför önskligt, att åt
ämnet pedagogik måtte i den filosofiska ämbetsexamen beredas ett större
utrymme än nu. Det syntes också bliva nödvändigt, att åtgärder träffades
för att garantera ett starkare samgående under provåret av den teoretiska och
den praktiska sidan av lärarutbildningen. Jämväl syntes det bliva erforderligt,
att bestämmelser meddelades därom, att lärarkandidaterna under sin
praktiska utbildning finge på lämpligt sätt göra bekantskap med olika förefintliga
skolformer. Till sist erinrar departementschefen därom att, därest
lärarbefattningar, omfattande såväl läsämnen som övningsämnen, komme
till stånd vid de allmänna läroverken, därigenom skulle åt läroverkens lärare

Riksdagens skrivelse Nr 262.

beredas ytterligare möjligheter till ett allsidigt studium av lärjungarnas
läggning och begåvning.

Enligt gällande bestämmelser skall gymnasiets undervisningsplan tjäna till
huvudsaklig ledning vid undervisningen. Enahanda är förhållandet beträffande
den för folkskoleseminarierna meddelade undervisningsplanen.

Departementschefen betonar, att med hänsyn till den stora betydelsen av
att vederbörande lärare ägde nödig rörelsefrihet i sin verksamhet, det vore
lämpligt, att de framtida undervisningsplanerna gjordes mindre strängt
bindande än nu vore fallet med den för realskolan gällande. De skolsakkunniga
hade förordat möjligheter till jämkningar även i timplanerna, men
departementschefen hyste betänkligheter emot att de i timplanerna upptagna
totala veckotimsummorna överskredes, detta såväl med hänsyn till lärjungarnas
arbetsbelastning som ock med tanke på de ekonomiska konsekvenser,
vilka vid en sådan anordning inställde sig.

Departementschefen framhåller ytterligare, att hela det arbetssätt, som
efter hans åsikt borde prägla den framtida skolan, hade till ovillkorlig förutsättning,
att den enskilde läraren ägde vidsträckt frihet att i fråga om
metoder göra bruk av dem, som syntes honom bäst främja en rationellt
lagd undervisning.

Undervisningsplanens metodiska anvisningar borde således mera inriktas på
att giva uppslag och incitament än att meddela färdiga, bindande metoder.

Sina uttalanden om det inre arbetets problem avslutar departementschefen
med ett omnämnande av frågan om prövningar och examina.

Departementschefen säger sig närmast vara benägen att i princip ansluta
sig till den ganska vitt utbredda mening, som i examensväsendet över huvud
ser ett hinder för ett realiserande i full utsträckning av arbetsskolans principer.
Men av praktiska skäl vore det, säger han, otvivelaktigt av nöden
att medelst prövningar konstatera, att de, som önskade deltaga i en högre
skolas undervisning, visade sig besitta därför erforderliga förutsättningar.
Och av samma grunder vore man hänvisad att tillse, att tillräckliga garantier
skapades för att även de, som lämnade skolan och utträdde i livet, det
må nu ske efter avslutad realskolekurs eller efter genomgång av gymnasiet,
i det väsentliga fyllde de krav, som skolan ställde. Men departementschefen
ville än en gång understryka, att det läge stor vikt uppå att för prövningar
och examina valdes sådana former, att resultatet kunde bliva möjligast rättvisande.
Och prövningsformerna måste tillika naturligt ansluta sig till det
arbetssätt, som borde vara normerande för de skilda skolorna.

De av skolkorn missionen uppställda grundsatserna för det framtida prövnings-
och examensförfarandet hade enligt departementschefens mening icke
lämnat rum för mera allvarliga erinringar, om man bortsåge från den ifrågasatta
nya inträdesprövningen till gymnasiet. Med hänsyn härtill syntes det
icke omöjligt att uppnå en väl avvägd anpassning av prövnings- och examensförfarandet
efter det reviderade arbetssättets fordringar.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Departementschefen ägnar uppmärksamhet jämväl åt spörsmålet om ett
bättre tillgodoseende av den fysiska fostran. Han anser det till en början
klart uppvisat, att en icke alltför knappt tillmätt tid borde anslås åt den
fysiska fostran och är därjämte ense med dem, som gjort gällande, att gymnastiken
borde kompletteras med sund idrott och ordnad lek. För att även i
yttre avseende markera denna jämkning i den traditionella gymnastikundervisningens
innehåll borde man rubricera ämnet gymnastik med lek och
idrott.

Till ytterligare stärkande av den fysiska fostrans ställning vid våra läroanstalter
har skolkommissionen ifrågasatt en anordning med halvdagsledighet
för friluftsliv varje vecka, i regeln lördag. Departementschefen säger
sig vara övertygad därom, att det icke vore lyckligt att i princip fastlåsa
den ifrågavarande idrottsledigheten vid en bestämd veckodag. Däremot
syntes de skolsakkunniga hava åt anordningen givit en utformning, som avlägsnade
de nämnda betänkligheterna. Departementschefen förordar emellertid
en viss jämkning i sistnämnda förslag och förklarar sig finna det
lämpligare, att det vanliga skolarbetet under högst 20 dagar av läsåret finge
inställas, och att av dessa minst 15 dagar fastställdes skola disponeras för
främjandet av idrottsliv och friluftsverksamhet.

Ytterligare uttalar departementschefen, att han funne det självklart, att,
i nära överensstämmelse med vad som redan i § 99 av gällande stadga för
rikets folkskoleseminarier vore föreskrivet, samtliga lärare skulle vara skyldiga
att medverka vid ledningen av de nämnda utflykterna i idrottsligt eller
annat syfte. Under sådana förhållanden torde förslagets realiserande icke
heller komma att medföra särskilda kostnader. Vad slutligen angår frågan
om lärjungarnas ställning till de ifrågavarande utflykterna, framhåller departementschefen,
att under meningsutbytet de starkaste skälen syntes hava anförts
för den ståndpunkten, att deltagandet borde vara obligatoriskt för samtliga
lärjungar. Genom denna anordning saknades enligt departementschefens
mening anledning att ifrågasätta någon förändring av lektionernas eller
rasternas längd.

Departementschefen avslutar här ifrågavarande kapitel av sin framställning
med en sammanfattning av följande innehåll:

»Den nyorientering i skolarbetet, vars huvudkonturer jag nu uppdragit,
bör alltså, enligt min mening, gå ut på att i största möjliga utsträckning
inrikta den högre skolans verksamhet i enlighet med arbetsskolans ledande
grundsatser. För att röja väg för behövlig revision i fråga om såväl mål
som medel har jag ansett mig böra föreslå olika åtgärder, som kunna vara
ägnade att stödja en utveckling i den nämnda riktningen, främst åsyftande
en ökad samling i skolarbetet. Jag har sålunda ifrågasatt vidsträckt tillämpning
av koncentrationsprincipen i studierna å skilda skolstadier. Därjämte
har jag förutsatt en grundlig stoffsovring avsedd att komma till uttryck i de

Riksdagens skrivelse Nr 262.

undervisningsplaner, som framdeles skola fastställas, samt en kritisk granskning
ur enahanda synpunkter av de vid undervisningen använda läroböckerna.

En annan grupp av åtgärder, som upptages i mitt förslag, avser att bereda
handens arbete vidgat utrymme på läsordningen. I detta syfte bar jag funnit
mig höra föreslå, dels att de naturvetenskapliga ämnenas laborationer
erhålla obligatorisk karaktär, dels att i realskolan och mellanskolan manlig
och kvinnlig slöjd, »praktiskt arbete» samt hushållsgöromål bliva obligatoriska
ämnen.

Slutligen ingår i planen för det framtida skolarbetets ordnande, att undervisningssättet
i det hela omlägges så, att själv verksamheten såväl vid kunskapsinhämtandet
som vid redovisandet därav städse må i större utsträckning
än nu komma i tillämpning. Med hänsyn till den stora betydelse, som särskilt
i detta avseende måste tillkomma lärarpersonligheten, bar jag ansett
nödvändigt, att den blivande läraren under sin utbildning erhåller erforderlig
pedagogisk-psykologisk skolning samt göres förtrogen med arbetet inom olika
skolformer, ävensom att ökad rörelsefrihet tillerkännes den enskilde läraren.
Denna synpunkt har jag velat tillgodose bl. a. därigenom, att undervisningsplanerna
för framtiden göras mindre bindande och uttryckligen angivas
tjäna till huvudsaklig ledning samt i övrigt erhålla en i viss mån annan
läggning än nu. Till förekommande av att prövningar och examina genom
det tryck, som de lätteligen utöva, skola ställa sig hindrande i vägen för
arbetets omläggning i den önskade riktningen, har jag tillika för avsikt att
föreslå sådan ändring i formerna för prövningars och examinas anordnande,
att de naturligt ansluta sig till det arbetssätt, som bör vara normerande för
de skilda skolformerna.

Beträffande tillgodoseendet av lärjungarnas fysiska fostran i den framtida
skolorganisationen innebär det framställda förslaget, att arbetsbelastningen
skall omsorgsfullt avvägas efter lärjungarnas utveckling och förmåga. Jag
har ock ansett mig böra tillmötesgå kravet på att idrotten och leken må
erhålla vidgat utrymme vid lärjungarnas fysiska utbildning genom att föreslå,
att i samtliga offentliga högre skolor bestämd tid under läsåret anslås
åt friluftsliv.

Till främjande av önskvärd individuell handledning av lärjungarna har
jag vidare föreslagit, att klassavdelningarnas storlek successivt begränsas,
ävensom att ökade möjligheter må beredas att uppdela klassavdelning vid
undervisningen i vissa läroämnen.»

De tankar om skolarbetets inre gestaltning, som uttalats av departementschefen
i förevarande kapitel, äro enligt riksdagens mening beaktansvärda.
Det torde ej lida något tvivel, att åtskilliga av de åtgärder, vilka
framhållits såsom önskvärda, skulle verksamt bidraga till den förbättring
av skolarbetet, som från så många båll påkallats och som torde vara oundgänglig,
därest det mål skall kunna uppnås, till vilket hela den nu föreBihang
till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262. 4

Riksdagens skrivelse Nr 262.

slagna omorganisationen av det högre skolväsendet syftar. I huvudsak ansluter
sig alltså riksdagen till vad departementschefen i berörda sammanhang
anfört. I detta hänseende vill emellertid riksdagen betona angelägenheten
av att vad motionsvis (I: 254 och II: 417) av herr Möller m. fl. och herr Hansson
m. fl. framhållits beträffande olika anordningar för främjande av ett individualiserat
studiearbete jämväl tages under omprövning.

I den mån programmets genomförande medför ekonomiska utgifter och
framställningar följaktligen komma att göras hos riksdagen, förutsätter emellertid
riksdagen, att dessa måtte åtföljas av erforderliga utredningar för frågans
allsidiga och fullständiga bedömande.

Härvid torde särskilt uppmärksammas den av departementschefen ifrågasatta
nedsättningen i högsta medgivna antalet lärjungar i realskolans klasser
och gymnasiets ringar. Riksdagen anser sig icke kunna taga bestämd
ställning till detta förslag innan dylik utredning föreligger, och har därför
vid de beräkningar rörande organisationen, till vilka riksdagen i det följande
kommer, utgått från nu gällande bestämmelser i detta avseende.

I detta sammanhang torde böra omnämnas den av herr Lindhagen inom
första kammaren väckta motionen nr 241, däri hemställes, bland annat, att
riksdagen ville hos Eders Kung! Maj:t begära övervägande av ett vägledande
rationellt program för den nuvarande enligt förslaget i stort sett bibehållna
pluggskolans omvandling till en karaktärs-, kunskaps- och yrkesskola samt
en likvärdig fostran av all landets ungdom till högre bildning med stöd av
en mångsidig linjedelning, lämpad efter olika uppgifter och anlag.

Riksdagen finner åtskilliga av de av motionären anförda synpunkterna
beaktansvärda. Det är emellertid riksdagens mening, att därest en omläggning
av arbetssättet inom läroverken av den art, riksdagen förordat, kommer
till stånd, de av motionären uttalade önskemålen torde i det väsentliga bliva
tillgodosedda. Till motionärens hemställan beträffande linjedelningen återkommer
riksdagen i det följande.

III. Läroverket och folkskolan.

I följande avdelning behandlar departementschefen närmare frågan om
läroverket och folkskolan. Efter att hava i korthet omnämnt tidigare enhetsskolesträvanden
lämnar departementschefen en redogörelse för nuvarande
förhållanden samt för nu föreliggande utredningar och förslag, avgivna
av skolkommissionen och skolöverstyrelsen samt de s. k. skolsakkunniga
(sid. 61—100 i statsrådsprotokollet).

Departementschefen anser till en början någon tvekan icke kunna råda
därom, att det allmänna läget med styrka anvisade ett fullföljande av den

Riksdagens skrivelse Nr 262. 51

väg, som genom 1909 års riksdags beslut angående inrättande av kommunala
mellanskolor beträddes, eller med andra ord, att de högre teoretiska
skolorna borde i vidgad utsträckning anknytas till folkskolans sjätte klass.
Det vore samma väg, som följts vid genomförandet av 1918 års nyordning
av de praktiska ungdomsskolorna, då dessa konsekvent anknötos till
genomgången obligatorisk folkskola.

Först åberopar departementschefen de sociala skäl, som enligt hans mening
talade till förmån för denna ståndpunkt. För det nutida samhället måste
det — framhåller han — stå som en bjudande plikt att tillse, att social
ställning och ekonomiska villkor icke få vara avgörande för de ungas framkomst
i livet. Här som annorstädes borde de individuella förutsättningarna
enbart få bliva bestämmande, och samhället finge icke lämna några
ansträngningar osparda för att befrämja målets möjligast fullständiga förverkligande.

Att våra läroverk för närvarande så tillvida kunde sägas hava en demokratisk
prägel, att de vore tillgängliga för lärjungar från skilda samhällslager,
anser departementschefen icke kunna bestridas, men framhåller
å andra sidan, att det ej kunde förnekas, att mycket återstode, innan det
med fog kunde påstås, att dessa läroanstalter vore i lika grad tillgängliga
för barn ur olika miljö.

Den brist, som härutinnan förefunnes i den nuvarande organisationen,
vore utan tvivel att söka i den olämpliga anknytningen mellan läroverket
och folkskolan. Därest en för fortsatta studier väl lämpad gosse eller flicka
vid folkskolekursens slut skulle önskat fullfölja sina studier och föräldrarna
skulle velat och kunnat bringa det ekonomiska offer, som härför varit erforderligt,
hade emellertid vägen varit stängd, såtillvida att vederbörande
varit hänvisad antingen att taga plats bland väsentligt yngre kamrater i en
lägre klass än åldersutvecklingen gjort rimlig eller ock att genom en mödosam
och dyrbar enskild undervisning komplettera sin utbildning. När det
gällde de befolkningslager, inom vilka barnens utbildning på den teoretiska
studiebanan icke vore självklar, vare sig begåvning och anlag anvisade
denna väg eller icke, vore ett dylikt steg förbundet med allvarliga överväganden.
Man önskade först och främst någorlunda visshet, att den unge
verkligen besutte förutsättningar att med framgång beträda den ifrågavarande
vägen, och den vissheten ansåge man sig i regeln icke äga, förrän
anlagsriktningen mera klart framträtt. I detta avseende lämnade 9—1 O-årsåldern,
enligt erfarenhetens vittnesbörd, i ett stort antal fall icke tillfredsställande
vägledning. Det vore i regeln först när folkskolekursen avslutats,
som man i de under densamma uppnådda resultaten funne en fastare grund
för sina överväganden. Och vidare önskade man förklarligt nog någorlunda
trygghet för att de ekonomiska förutsättningarna skulle vara för handen,
detta i desto högre grad ju större uppoffringarna vore. För de flesta
föräldrar i vårt land — säger departementschefen — vilade över de ekono -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

miska villkoren en så stor osäkerhet, att det över huvud icke vore möjligt
att träffa några säkrare ekonomiska dispositioner för den period av sex år,
som läge emellan en lärjunges inträde i ett läroverk och hans realskolexamen.
För en annan, även den en mycket mångtalig medborgargrupp, vilkens
dagliga liv förflöte på avstånd från de orter, dit läroverk vore förlagda,
komme till nu antydda vanskligheter ytterligare de, som sammanhängde
med att barnen i 9—10-årsåldern skulle lämna hemmet och inackorderas
i främmande hem.

För stora befolkningslager inom städerna, företrädesvis utgörande de ekonomiskt
svagast situerade, liksom för landsbygdens befolkning över huvud
vore de nuvarande allmänna läroverken otvivelaktigt allt för svårtillgängliga.
Man hade enligt departementschefens förmenande säkerligen att söka
huvudorsaken härtill i det sätt, varpå förbindelsen mellan den grundläggande
skolan och läroverket vore anordnad. En ytterligare bekräftelse på
riktigheten av detta antagande syntes departementschefen numera även de
kommunala mellanskolorna erbjuda. De många sådana skolor, som nu
vore i verksamhet, vore nämligen, som bekant, anknutna till folkskolans
sjätte klass. En närmare utredning hade givit vid handen, att verkligheten
infriat de förväntningar, som ställts på den kommunala mellanskolans förmåga
att tillgodose bildningsbehovet inom de samhällsgrupper, vilka erfarenhetsmässigt
missgynnats av den nuvarande läroverksorganisationen. Och
departementschefen ansåge sig därmed också hava erhållit ett viktigt stöd
för att den sexåriga grundskolan visat sig möjliggöra en socialt sett långt
vidsträcktare rekrytering än den treåriga.

Framstode sålunda — säger departementschefen — läroverkets anknytning
till folkskolans sjätte klass såsom ur social rättfärdighetssynpunkt starkt
motiverad, påkallade emellertid spörsmålet om samma anknytnings lämplighet
ur psykologisk-pedagogisk synpunkt ytterligare uppmärksamhet. Därom
hade betydande meningsskiljaktigheter yppat sig. Visserligen kunde man i
vissa fall, redan då en lärjunge befunne sig i 9—10-årsåldern, med någorlunda
tillförlitlighet avgöra, huruvida utsikt till framgång förefunnes, därest
den teoretiska studievägen valdes. Enligt en ganska samstämmig erfarenhet
gällde detta dock ingalunda om det stora flertalet. Riskerna att vid ett
till nämnda tidiga tidpunkt förlagt val taga miste måste därför bliva väsentligen
större, än om valet kunde ske senare.

Under förbandenvarande omständigheter och då den nuvarande anknytningspunkten,
vilken tillkommit utan närmare undersökning, erfarenhetsmässigt
måste karakteriseras såsom mindre lycklig, vore departementschefen
för sin del benägen att anse ett ytterligare uppskov till 12—13 årsåldern
ur här berörda synpunkt såsom starkt påkallat. De hittills vunna erfarenheterna
syntes även bestämt giva vid handen, att den nu föreslagna anknytningen
mellan läroverk och folkskola även för flickornas vidkommande väl
läte sig genomföra.

Bifcsdagens skrivelse Nr 262.

Ett ytterligare skäl för anordnande av anknytning mellan läroverk och
folkskola vid tidpunkten för den obligatoriska folkskolekursens slut vore
enligt departementschefens mening att hämta från förhållandet mellan våra
teoretiska och praktiska ungdomsskolor, sådant detta utgestaltats enligt beslut
av 1918 års riksdag. Betydande olägenheter vore ur många olika synpunkter
förbundna med en organisation, där de teoretiska och praktiska
studievägarna avgrenades vid skilda stadier av folkskolan. Detta gällde
såväl om man toge sikte på folkskolans egna förhållanden som ock, om bedömandet
försigginge från de praktiska skolornas horisont. Icke minst inför
det från många håll påtalade förhållandet, att tillströmningen till de lärda
yrkena i vårt land vore väsentligt större än som av förefintliga behov motiverades,
syntes det vara av synnerlig vikt att intet underlätes för att skapa
förutsättningar för en annan ordning. I detta avseende borde intet medel
vara mera rationellt än att sörja för att redan skolorganisationen inbjöde
till ett verkligt val vid en bestämd tidpunkt, då det av alla lärjungar och
deras föräldrar krävdes en prövning av frågan om den ur skilda synpunkter
lämpligaste och lyckligaste vägen.

Vidare framhåller departementschefen, att om den sexåriga folkskolan verkligen
bleve grundskola och därmed en »folkskola» i ordets djupare mening,
samhällets omvårdnad om skolan skulle bliva ännu bättre, än vad den
nu vore. Lika visst vore också, att den högre skolan skulle hava åtskilligt
att vinna på en enhetsskoleorganisation. Det uppskov, som densamma för
lärjungarna medgåve i fråga om valet av studiebana, kunde icke undgå att
komma till uttryck i lärjungematerialet, vilket borde kunna bliva bättre
sovrat. Att undervisningen under dessa omständigheter skulle komma att
försiggå under gynnsammare betingelser, syntes knappast kunna bestridas.

Från statsfinansiell synpunkt gör därefter departementschefen gällande,
att om de båda lägsta läroverksklassernas uppgifter övertoges av folkskolan,
så komme högre kvalificerade och följaktligen också högre avlönade lärarkrafter
att ersättas av sådana med lägre kompetens och väsentligen lägre
avlöning. Därigenom måste otvivelaktigt en besparing ske. Då man vidare
betänkte, att denna förändring i icke obetydande omfattning läte sig genomföra
utan att för folkskolundervisningen nya lärarkrafter behövde tagas i
anspråk, så syntes det obestridligt, att statsverkets totala utgifter för undervisningsväsendet
måste komma att minskas, även om tre folkskoleklasser
skulle komma att ersätta två läroverksklasser.

Departementschefen sammanfattar sin uppfattning sålunda, att den anordning
av förbindelsen mellan folkskola och läroverk, som starkt påkallades
redan av samhälleliga hänsyn, erhållit ett kraftigt och betydelsefullt
stöd i omständigheter, som sammanhängde med vår hittillsvarande erfarenhet
om de ungas utveckling och framförallt med det allt livligare intresset
för de praktiska utbildningsanstalternas rationella tillgodoseende. Samma
ståndpunkt stöddes även av viktiga pedagogiska och statsfinansiella hänsyn.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vidare lämnar departementschefen i statsrådsprotokollet en redogörelse för
de skäl, som anförts mot enhetsskolan. En grupp sådana erinringar hänförde
sig till folkskolans förhållanden, och innebörden av desamma kunde i korthet
uttryckas så, att folkskolan skulle sakna tillräcklig bärkraft för att tjäna som
grundskola för den högre undervisningen. En andra grupp toge sikte närmast
på den högre skolans förhållanden, och det hävdades i detta avseende,
att den högre skolan vid en enhetsskoleorganisation icke erhölle erforderligt
utrymme för ett tillfredsställande arbete och ett nöjaktigt bildningsresultat.
Den tredje gruppen av de nämnda erinringarna uppmärksammade
särskilt studietiden, och det anmärktes därvid, att det föreslagna skolsystemet
utan gagn medförde en ur den enskildes och samhällets synpunkter
betänklig förlängning av den samlade skoltiden.

Departementschefen har till granskning upptagit en var av de nämnda invändningarna.

I fråga om den sexklassiga folkskolans duglighet som grundskola, »folkskolans
bärkraft», utvecklar departementschefen de skäl, som tala härför,
och kommer till den slutsatsen, att folkskolans organisatoriska utveckling
fortskridit på ett sådant sätt, att ur denna synpunkt hinder icke kunde
möta för att tilldela den sexklassiga folkskolan ställningen av grundskola.

Den redan iakttagbara utvecklingen väntades ävenledes komma att fortsätta
oberoende av om folkskolan i större utsträckning än nu toges i anspråk
såsom grundskola, och förbättringen skulle enligt departementschefens
mening komma att påskyndas genom det ökade intresse för barndomsskolans
angelägenheter, som icke kunde utebliva, därest den sexåriga folkskolan
i hela landet bleve grundläggande skola för alla samhällsklassers
barn.

Vidare hade hela folkskolans arbete otvivelaktigt under de senaste årtiondena
undergått en inre konsolidering av djupgående art. Alldeles särskilt
hade de år, som förflutit efter utfärdandet av 1919 års undervisningsplan,
i detta avseende medfört en mycket påtaglig förändring till det bättre.
Lärarutbildningen hade under det senaste decenniet varit föremål för en
grundlig omläggning. Folkskolinspektionens omorganisation hade likaledes
varit ägnad att åt folkskolans yttre och inre arbete skänka verksamt stöd.

Härjämte borde uppmärksammas de lokala åtgärder, som över hela landet
vidtagits och som utgjorde en viktig förutsättning för en ökad effektivitet
i folkskolans arbete. Nya, ändamålsenligt inredda folkskolehus hade
sålunda med betydande uppoffringar från skoldistriktens sida kommit till
stånd i en utsträckning, som tidigare icke hade motstycke. De materiella
resurserna hade jämsides härmed avsevärt förbättrats. Med dessa fakta för
ögonen ansåge departementschefen sig hava fullgod anledning att göra gällande,
att vår folkskola i det hela nått en sådan ståndpunkt, att man icke
längre i folkskolans förment bristfälliga utveckling kunde hämta skäl mot
att den sexklassiga folkskolan gjordes till grundskola.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Departementschefen ingår därefter på spörsmålet om skilda folkskoleformers
användbarhet såsom grundskola. I detta avseende gäller nu, att inträdesfordringarna
till det allmänna läroverkets första klass på grund av beslut
av 1894 års riksdag fastställts i enlighet med det i tredje klassen av folkskolans
A-form inhämtade kunskapsmåttet. Och på samma sätt har stadgats,
att för inträde i den kommunala mellanskolan skola redovisas kunskaper
motsvarande vad som inhämtas i en folkskola av A-formen.

Departementschefen betonar nu, att åt den omständigheten, att en skola
uppställde inträdesfordringar i enlighet med vad som inhämtades i en annan
skola, icke kunde givas någon vidare innebörd, än att man därmed önskade
lämna en kort karakteristik av kunskapsfordringarnas omfattning och beskaffenhet.
Men lika litet som man tidigare vid läroverken eller mellanskolorna
uppställt deltagande i en A-skolas undervisning såsom villkor för
inträde, lika litet kunde det förhållandet, att för inträde i den framtida realskolan
förutsattes kunskaper av motsvarande omfattning, utestänga de lärjungar,
som förvärvat det angivna kunskapsmåttet på annan väg än genom
deltagande i en sådan folkskolas undervisning.

Enligt departementschefens mening kunde någon tvekan knappast råda
därom, att väl skötta skolor av B 1- och B 2-formerna med rimligt lärjungeantal,
då det gällde vakna och för uppgiften intresserade lärjungar, icke
lämnade sämre kunskapsresultat än skolor av A-formen. Med hänsyn till
förebragta utredningar saknades anledning att ur grundskolesynpunkt tilldela
folkskolan av A-formen en allt för markerad särställning framför övriga
av undervisningsplanens huvudformer. Efter angivande av olika uttalanden
rörande folkskolans hittills ådagalagda kompetens såsom grundskola
uttalar departementschefen som sin slutliga uppfattning, att, om man
såge i stort på den svenska folkskolans nuvarande tillstånd, densamma ägde
den bärkraft, som erfordrades för att den skulle kunna utgöra grund
för realskolan i den omfattning, som påfordrades enligt det förslag, vilket
nu framlades.

Departementschefen har vidare erinrat om de farhågor, vilka gjorts gällande,
att folkskolan genom att tilldelas uppgiften såsom grundskola för
den högre teoretiska undervisningen skulle bliva utsatt för ett skadligt tryck
från den högre skolan, och att utvecklingen av folkskolans sjunde klass
skulle hämmas, därest den högre skolan grundades på sjätte folkskoleklassen.
De härutinnan framkomna betänkligheterna avvisar departementschefen
såsom ogrundade.

Departementschefen har jämväl ingående uppehållit sig vid frågan om
den kommunala mellanskolans bildningsresultat och därvid såsom sin mening
uttalat, att de verkställda utredningarna och däri anförda siffror, kompletterade
med åtskilliga års omdömen av vederbörande sakkunniga examens
ombud, gåve vid handen, att mellanskolorna i det hela fullgjort sin
uppgift på ett tillfredsställande sätt.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Kritiken mot mcllanskolans arbete anser departementschefen kunna sammanfattas
däri, att den vore en forcerad och för lärjungarna ansträngande
skola. Och vidare har det ansetts, att undervisningen i de främmande språken
skulle kämpa med stora svårigheter på grund av den kortare tid, som
stode till förfogande. Vid sorgfällig prövning av det föreliggande materialet
hade departementschefen icke kunnat komma till den övertygelsen, att
de ifrågavarande bristerna överallt gjorde sig påminta med samma styrka,
icke heller att de vore tillfinnandes vid samtliga skolor.

Till en del syntes man kunna återföra bristerna på mellanskolans
ställning av en kommunal läroanstalt, till en annan del ansåges de bottna i
otillräckligt stöd från statens sida. Och slutligen funnes skolans relativa ungdom
icke kunna frånkännas all inverkan i ifrågavarande avseende. Departementschefen
har ingående upptagit dessa brister till skärskådande (sid.
119 122 i statsrådsprotokollet) och kommit till den uppfattningen, att de samma

skulle avlägsnas, därest en fyraårig statlig realskola trädde i mellanskolans
ställe. Det »kommunala trycket» skulle då icke behärska lärjungeintagningen,
rektors- och lärarkvalifikationerna skulle komma att nå samma
höjd som i realskolan, och under pro vårsutbildningen skulle både denna
skolas och folkskolans förhållanden uppmärksammas. Likaledes skulle
arbetet få stödet av en allmän undervisningsplan. Och vad läroboksfrågan
angår, lede det väl intet tvivel, att även den skulle komma att tillfredsställande
ordnas. Slutligen, men icke minst, skulle det enerverande moment,
som den särskilda examenskontrollen utgjorde, av sig självt komma att
bortfalla. Departementschefen kunde emellertid icke finna annat än att också
en kommunal fyrklassig realskola i väsentliga avseenden skulle kunna organiseras
på ett sådant sätt, att de mest framträdande olägenheterna i huvudsak
bringades att försvinna.

Om departementschefen sålunda på grund av den prövning, som ägnats
frågan, ansåge, att de i det föregående omförmälda bristerna hos den
nuvarande kommunala mellanskolan icke kunde gälla en fyraårig statlig
realskola, byggande på sexklassig folkskola, hade ytterligare två anmärkningar
framställts mot mellanskolans organisation, vilka med i det hela
samma styrka kunde riktas mot en realskola av samma organisatoriska
typ och som med hänsyn härtill borde särskilt uppmärksammas. Den
ena avsåge olägenheterna av uppskovet med språkundervisningen, den andra
svårigheten att åstadkomma eu rationell arbetsfördelning lärarna emellan.
Även dessa sistnämnda erinringar belyser departementschefen (sid. 123—124
i statsrådsprotokollet) och tillbakavisar dem såsom överdrivna och delvis
ogrundade.

Vad slutligen beträffar det tredje mot enhetsskolan anförda skälet, nämligen
skoltidens förlängning, upptager departementschefen detsamma till
närmare granskning å sid. 124—129 i statsrådsprotokollet.

Under förutsättning av ett treårigt grundskolestadium uppnås i nuvarande

Riksdagens skrivelse Nr 262. 57

läroverksorganisation realskolexamen efter en samlad skoltid av 9 år, studentexamen
efter 12 år. Med ett grundskolestadium av sex år samt en fyraårig
realskola och ett på denna byggt treårigt gymnasium skulle sagda examina
uppnås efter 10, respektive 13 skolår, alltså ett år senare än nu. Jämföres
sistnämnda organisation med de förhållanden, som föreligga inom den kommunala
mellanskolan, skulle emellertid skoltiden bliva oförändrad. Enahanda
torde gälla vid jämförelse med den ordning, som tillämpas vid flertalet enskilda
läroanstalter, där flickor kunna avlägga studentexamen, liksom vid
flera av de privata högre samskolorna.

En allmän förlängning av studietiden till real- och studentexamen kunde enligt
departementschefens mening det framlagda förslaget tydligen icke föranleda
Först och främst måste det beaktas, att de för varje år växande ungdomsskaror,
som sökte sin utbildning i de kommunala mellanskolorna, icke skulle få sin skoltid
utökad. Icke heller skulle organisatoriskt sett den kvinnliga ungdomen —
bortsett väsentligen från de flickor,som nu undervisades i statens samskolor — utsättas
för olägenheten att få sin studietid till studentexamen förlängd. Icke ens
vad de allmänna läroverken anginge, vore man, objektivt sett, berättigad att tala
om en allmän förlängning av skoltiden. Det finge nämligen icke förbises,
att ett icke obetydande antal av dessa läroanstalters lärjungar under nuvarande
organisation icke vunne inträde efter tre års skolgång i grundskolan,
såsom normalt förutsatts, utan först efter att i folkskolan hava tillbragt
fyra år eller längre tid. Då dessa senare under höstterminen 1923 uppginge till ej
mindre än omkring 45 procent av samtliga från folkskolan kommande lärjungar
torde det utan vidare stå klart, att den befarade förlängningen av studietiden, om
man ville hålla sig till de faktiskt föreliggande förhållandena, skulle äga till
lämpning endast på en del av de allmänna läroverkens lärjungar. Men samtidigt
skulle en annan, låt vara mindre del få sin skoltid med ett eller annat
år förkortad.

Departementschefen ville emellertid ingalunda förneka, att en bestämd
brist vidlådde förslaget i nu berörda avseende och att genom densamma
det slutliga ståndpunktstagandet försvårades. Men även med denna uppfattning
måste han hålla det för avgjort oriktigt att ensidigt lägga vikt vid
olägenheten i fråga med bortseende från de många obestridliga fördelar hos
förslaget, vilka han förut haft anledning framhålla. För breda lager av
vårt samhälle vore tvivelsutan fördelen av att den högre skolan anknöte
till avslutad folkskola så stor, att den icke kunde förtagas av den omständigheten,
att den unge i en del fall finge tillbringa ett år längre på skolbänken.
Efter departementschefens mening vore det dock icke möjligt att på förhand
bilda sig en fullt säker uppfattning om den inverkan, som en enhetsskoleorganisation
kunde komma att utöva i avseende på studietidens längd. Att
den påtalade bristen icke hittills tillagts sådan betydelse, att den kunnat förhindra
inrättande av kommunala mellanskolor i betydande utsträckning eller
avhålla föräldrar från att för sina barns undervisning anlita dessa läro -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

anstalter vore emellertid av erfarenheten klart ådagalagt. Departementschefen
hade icke heller kunnat tillägna sig den åsikten, att olägenheten vore av den svårartade
beskaffenhet, att den borde få utgöra ett hinder för att nu gå till en utvidgning
av enhetsskoleprincipens tillämpning i vår skolorganisation. Men väl funne
han den ovisshet, som rådde rörande verkningarna av studietidens förlängning,
vara ägnad att mana till varsamhet vid bestämmande av den utsträckning,
som en dylik utvidgning nu borde erhålla. Och samma anledning utgjorde jämväl
en stark uppfordran att överväga och pröva utvägar att praktiskt undgå följderna
av en förlängd studietid.

I syfte att undgå en teoretisk förlängning av studietiden hade under utredningen
framkommit förslag att anordna läroverkets anknytning till folkskolan på
ett annat sätt än det nu ifrågasatta, om ock detsamma betingades även av
andra motiv. Detta gällde främst anordningen med fyraårig grundskola och en
på denna byggande femårig realskola, vare sig en så beskaffad organisation
avsetts bliva allenarådande eller med en på folkskolans sjätte klass byggd
fyraårig realskola såsom sidoordnad organisationstyp. Ur de synpunkter,
som departementschefen lägger på frågan om anknytningen mellan folkskola
och läroverk, finner han förslaget vara otillfredsställande. Bl. a.
tillgodosåge det icke de sociala rättfärdighetskrav, som vore avgörande för
hans uppfattning. Enligt detsamma uppskötes visserligen valet av studieriktning
ett år, i jämförelse med nuvarande ordning, men därmed torde
icke synnerligen mycket vara vunnet varken ur individens eller samhällets
synpunkt. För folkskolan och den praktiska ungdomsskolan medförde
realskolans anknytning till fjärde folkskoleklassen större olägenheter än den
nuvarande efter tredje klassen. Och ur realskolans synpunkt innebure organisationen
otvivelaktigt ett steg ut i det okända. Tillika måste departementschefen
betrakta den omständigheten, att de sedan mer än två årtionden
förefintliga möjligheterna för denna organisations praktiska prövande
lämnats alldeles outnyttjade, såsom en fingervisning om att en dylik organisation
sakligt sett icke heller ur den högre skolans synpunkt hade något
existensberättigande. Då departementschefen av allmänna och principiella
grunder ansåge den ifrågavarande organisationen såsom otillfredsställande,
har han icke heller funnit sig böra föreslå, att försök med densamma
anställas.

Departementschefen angiver slutligen, huru han tänker sig, att man med
iakttagande av den varsamhet, som han funnit vara av förhållandena påkallad,
borde förfara för att den högre skolan kunde i vidsträcktare omfattning
komma att bygga på avslutad folkskolekurs.

Med hänsyn bl. a. till ovissheten om såväl den sexåriga grundskolans verkliga
inflytande på skoltidens längd som lyceiläroverkens förmåga att effektivt
undanröja olägenheterna av en utsträckt skoltid för en del av de allmänna
läroverkens lärjungar, borde en generell omläggning av dessa läroanstalters organisation
icke nu genomföras. I stället borde beträffande dessa läroanstalter

Riksdagens skrivelse Nr 262.

åvägabringas ett partiellt förverkligande av kravet på anknytning mellan läroverket
och den sexåriga grundskolan i det allmänna syftet, att å varje läroverksort
tillfälle i skälig utsträckning bereddes till omedelbar övergång från
folkskolans sjätte klass till läroverket.

Alltefter det antal genomgående parallellavdelningar å realskolestadiet,
som de skilda läroverken kunde beräknas komma att omfatta, med iakttagande
av det högsta lärjungantal i klassavdelning, som departementschefen
tidigare angivit, kom me omorganisationen att gestalta sig på
olika sätt.

De allmänna läroverk, som omfattade allenast en genomgående avdelning
å realskolestadiet, skulle helt anknyta till folkskolans sjätte klass. Vid de
läroverk, som å realskolestadiet omfattade två eller flera genomgående
parallellavdelningar, skulle i regel anknytning anordnas till såväl folkskolans
sjätte som dess tredje klass. På denna väg tillgodosåges på ett rättvist sätt
skilda behov och intressen. Avvikelse från nu nämnda regel har departementschefen
ansett böra förekomma endast i vissa av de läroverksstäder, där
nu kommunal mellanskola funnes inrättad, och där alltså enhetsskolekravet
redan vore i viss utsträckning förverkligat inom respektive samhällens
skolorganisati on.

Därjämte avser departementschefen, att anknytning till folkskolans sjätte
klass förmedelst anordnande av lyceum skulle komma till stånd vid ett mindre
antal läroverk, där förhållandena i sådant avseende synts företrädesvis
lämpliga.

Vad i övrigt angår motiveringen för omorganisationen av varje särski\
läroverk, hänvisar departementschefen till vad han i detta avseende anför i
det följande, där han jämväl meddelar en detaljerad planläggning av sättet
för omorganisationens verkställande vid de olika läroverken.

Vidare framhålles, att omorganisationen av realskolan syntes kunna och höra
begynna med läsåret 1928—1929 samt fortgå successivt. Från denna regel
hade dock skäl ansetts föreligga till undantag vad anginge de mindre läroverk,
vilka omfattade endast en serie avdelningar. Det kunde nämligen beträffande
dessa läroverk icke uteslutas, att mera betydande svårigheter med hänsyn
till lokalfrågor eller utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter kunde uppstå,
vilka skulle undgås, därest något anstånd med den nya organisationens
tillämpning vunnes. Departementschefen anser, att hänsyn härtill borde tagas
och att uppskov alltså kunde ifrågakomma. Emellertid har han särskilt
betonat, att endast verkligt bärande skäl borde få föranleda ett dylikt uppskov.
Och givetvis kunde ett sådant icke avse längre tid utan borde det begränsas till
exempelvis fem år. En naturlig förutsättning för att anstånd skulle kunna
ifrågakomma borde vara, att detta påyrkades av vederbörande kommunala representation.
Departementschefen håller sålunda före, att även i fråga om de
här åsyftade läroverken omorganisationen normalt borde begynna med läsåret
1928—1929, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att på därom av vederbörande

Riksdagens skrivelse Nr 262.

stadsfullmäktige gjord framställning medgiva, att, därest omorganisationens tidigare
ikraftträdande visades medföra synnerliga svårigheter, med den nya organisationens
tillämpning kunde anstå längst till ingången av läsåret 1932—1933.

Vidkommande slutligen de nya allmänna läroverk, som enligt departementschefens
förslag skulle upprättas, antingen såsom nybildningar inom organisationen
eller genom statens övertagande av redan förefintliga kommunala mellanskolor,
finner han tungt vägande skäl föreligga för att dessa läroverk anknyta uteslutande
till sjätte folkskoleklassen. I annat sammanhang har han framhållit,
att de nya flickläroverken böra träda i verksamhet snarast möjligt, även om
han förutser, att detta i allmänhet kan ske först med läsåret 1928—1929.

Vidare påyrkar departementschefen vissa förändringar i organisationen
av den med högre lärarinneseminariet förenade normalskolan för flickor.
Till övningsskolan i fråga borde knytas en särskild realskolelinje, byggande
på folkskolans sjätte klass. Avvecklingen av normalskolans förberedande
klasser syntes böra påbörjas med läsåret 1928—29 samt successivt
fullföljas. Den nya realskolelinjen torde kunna successivt träda i verksamhet
med början redan läsåret 1927—28.

Beträffande slutligen anknytningsförhållandena vid privatläroverken antyder
departementschefen redan nu, att de ifrågavarande åtgärderna borde
gå ut därpå, att jämväl dessa läroanstalter icke skulle anknyta till kortare
grundskolestadium än folkskolans tredje klass, ävensom att, i all den utsträckning
så vore möjligt, anknytning skulle åvägabringas också till folkskolans
sjätte klass. Detta sistnämnda önskemål gjorde sig särskilt starkt
gällande beträffande privatläroverk å sådana orter, där allmänt läroverk
icke funnes eller där den kvinnliga ungdomen icke skulle erhålla tillgång
till realskolestadium av allmänt läroverk.

Det av Eders Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget innebär i så måtto ett
steg till enhetsskolans förverkligande, som enligt detsamma å varje läroverksort
möjlighet skulle i skälig utsträckning beredas till omedelbar övergång
från folkskolans sjätte klass till läroverket. Emellertid skulle med
hänsyn till den varsamhet, varmed den föreslagna reformen ansetts böra
genomföras, den nuvarande anordningen med läroverkets anknytning till
folkskolans tredje klass i viss omfattning fortbestå, nämligen såsom regel
vid de läroverk, som å realskolestadiet omfatta två eller flera genomgående
parallellavdelningar.

Motionsvis hava från olika håll principiella invändningar gjorts mot förslaget
i nu förevarande del. Så har i den av herr Bergman väckta motionen
(1: 250) och i de av herrar Dahl och Bissmark samt herr Holmdahl m. fl.
väckta motionerna (1: 256 och II: 407) yrkats avslag å Eders Kungl. Maj:ts
förslag, i vad det avsåge den högre skolans anknytning till folkskolan, samt
hemställts om utredning och förslag om en femklassig realskola, byggd på

^Riksdagens skrivelse Nr 262.

fyraklassig folkskola, jämte under förutsättning av initiativ från vederbörande
kommun jämväl en realskolelinje anknytande till folkskolans sjätte
klass. I huvudsak enahanda yrkande frambäres i herr Pelirssons motion
(II: 403). En motsvarande grundtanke föreligger i herr Mosessons motion
(II: 420), däri begäres skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med förslag om visst
antal läroverk såsom försöksläroverk med 5-årig realskola, byggd på 4-årig
folkskola, och i herrar Andréns och Magnussons i Skövde motion (II: 422)
med begäran om utredning om lämpligheten av läroverkens byggande på
6-årig bottenskola med hänsyn till faktiskt föreliggande behov. En annan
utgångspunkt möter man i de av herr G. Möller m. fl. och herr P. A.
Hansson m. fl. väckta motionerna (1: 254 och II: 417), däri förslag framlagts
om bottenskolesystemets fullständiga genomförande i den blivande skolorganisationen;
förslaget innebär, att realskolorna vid samtliga statsläroverk
göras fyraåriga och grundas på folkskolans sjätte klass, varjämte vissa åtgärder
påyrkas för beredande av möjlighet till en friare genomgång av
folkskolan i syfte att begåvade barn må efter fem års undervisning i folkskolan
vinna inträde i realskolans lägsta klass.

I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas de av herr Schedin m. fl.
och herr Westman m. fl. väckta motionerna (1: 260 och II: 414), däri hemställts,
att riksdagen vid bifall till principen folkskolan som bottenskola
måtte uttala sig för att denna princips godkännande bör ske med vederbörlig
hänsyn till en revision av folkskolans inre gestaltning i överensstämmelse
med vissa riktlinjer, ävensom herr A. Forssells m. fl. motion (II: 406) med
yrkande om avslag å Kungl. Maj:ts proposition samt med begäran om utredning
angående resultatet av de praktiska ungdomsskolornas verksamhet
och angående möjligheterna att avleda tillströmningen till de teoretiska studiebanorna.

Vissa lokala önskemål ligga till grund för herr Bergqvists motion (I:
232) om bibehållande av samskolorna i Piteå och Haparanda såsom sexklassiga.

Eders Kungl. Maj:ts proposition bygger, som förut nämnts, på den grundsatsen,
att å varje läroverksort tillfälle i skälig utsträckning bör beredas till
omedelbar övergång från folkskolans sjätte klass till läroverket. Denna princip
förutsätter, att i en realskola, där endast en genomgående avdelning
finnes, denna bör helt anknyta till folkskolans sjätte klass; realskolan
själv göres fyraårig. Där parallellavdelningar finnas vid ett läroverk,
skulle anknytning i regel upprätthållas till både sjätte och tredje folkskoleklassen;
i sistnämnda fall föreslås realskolan sexårig. I vissa läroverksstäder,
där nu kommunal mellanskola finnes inrättad, och där enhetsskolekravet
alltså redan vore i viss mån tillgodosett, skulle enligt förslaget enstaka
läroverk upprätthållas med anknytning till allenast folkskolans tredje klass.

I anslutning till sin redan angivna uppfattning angående bottenskolan
biträder riksdagen departementschefens ståndpunkt, att anknytning mellan

Riksdagens skrivelse Nr 262.

realskolan eller annan motsvarande skolform och folkskolans sjätte klass
bör finnas å varje läroverksort. Dock har riksdagen i fråga om samrealskolan
i Haparanda på grund av språkförhållandena i detta läroverks elevområde
ansett sig böra på det sättet bifalla herr Bergqvists motion (1: 232),
att realskolan därstädes anordnas med anknytning till folkskolans fjärde klass.
Likaså har riksdagen beslutat, att samrealskolorna i Vadstena, Strömstad
och Piteå, fastän dessa hava allenast en genomgående avdelning, skola tillsvidare
anknyta till folkskolans fjärde klass.

Beträffande den skolform, som skulle förekomma såsom parallellform
till den fyraåriga realskolan, nämligen den sexåriga med anknytning
till tredje folkskoleklassen, hava meningarna gått starkt i sär. Kravet på
en femårig realskola, byggd på fjärde folkskoleklassen, har omfattats av en
vitt utbredd opinion, särskilt bland läroverkens lärare; det har jämväl framförts
i flera av motionerna. Ehuru inom riksdagen en viss tveksamhet gjort
sig gällande beträffande valet mellan den sexåriga och den femåriga realskolan
såsom parallellform till den fyraåriga, har riksdagen till slut stannat
vid den sistnämnda. En viktigt bidragande orsak till detta ståndpunktstagande
har riksdagen funnit i det förhållandet, att den femåriga realskolans genomförande
kommer att medföra en betydande besparing för statsverket.

Riksdagen har härvid funnit särskilt angeläget att i detalj undersöka, huru
behovet av parallellinjer vid de olika läroverken skulle komma att ställa sig.
Därvid hava vägts mot varandra å ena sidan en önskan, att båda typerna
av realskolor bleve i görligaste mån lika företrädda i den nya organisationen
och å andra sidan omtanken om att å de olika platserna läroverken komme
att bliva på ändamålsenligaste sätt anpassade efter ortsbefolkningens behov.

Den granskning riksdagen från nyss angivna utgångspunkter ägnat den
föreslagna läroverksorganisationen har givit vid handen, att realskolor av
båda de föreslagna typerna skulle komma att finnas vid alla de nuvarande
högre allmänna läroverken — vissa läroverk i de större städerna, som endast
erhölle femklassig realskola, undantagna — och vid alla nuvarande realskolor
ävensom ett antal av de nuvarande samskolorna. A de få orter, där nu
bestående statssamskolor efter omorganisationen förbleve enkellinjiga, äro
dessa till sin karaktär att likställa med de till förstatligande föreslagna
kommunala mellanskolorna, och med ovan angivna undantag torde någon
vägande anledning att ordna de förra på annat sätt än de senare knappast
föreligga.

Av den ståndpunkt riksdagen sålunda intagit följer, att riksdagen ej kunnat
bifalla de därifrån avvikande motionerna.

Den anknytning till folkskolans sjätte klass, som skulle möjliggöras genom
anordnande av särskilda lyceer och lyceiavdelningar, kommer riksdagen
att beröra i samband med sina uttalanden om den föreslagna lyceiformen.

Vad slutligen beträffar genomförandet av den nya realskoleorganisationen,
har riksdagen ej funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
i detta hänseende anfört och föreslagit. Riksdagen vill särskilt framhålla

Riksdagens skrivelse Nr 262.

angelägenheten av att övergången till den nya organisationen sker under så
mjuka former som möjligt.

Bland de inom riksdagen väckta motionerna anser sig riksdagen i detta
sammanhang böra först beröra ovannämnda av herr Möllerm. fl. och herr Hansson
i Stockholm m. fl. väckta motioner, i vad de avse möjligheterna till en
friare genomgång av och flyttning inom folkskolan. Syftet med dessa motioner,
att bereda tillfälle till en kortare faktisk studietid för studiebegåvade
barn, som ämna övergå till läroverk, finner utskottet beaktansvärt. Ehuru
motionärernas förslag i denna del närmast är knutet till yrkandet om en
fullständigt genomförd bottenskolereform, vill riksdagen dock uttala sin förväntan,
att Eders Kungl. Maj:t i samband med prövningen av den reform,
som nu föreslås, ägnar all uppmärksamhet åt i motionerna framförda synpunkter
och uppslag samt vidtager de åtgärder, som må befinnas lämpliga
för att på nu angivna eller annat sätt motverka olägenheterna av en förlängd
studietid.

I de av herr Schedin m. fl. och herr Westman m. fl. väckta här ovan
berörda motionerna föreslås ett uttalande om en revision av folkskolans inre
gestaltning, för den händelse bottenskoleprincipen skulle bliva av riksdagen
godkänd. Även om brister i folkskolans inre arbete otvivelaktigt finnas, får det
icke förbises, att nu gällande undervisningsplan av år 1919 i allmänhet icke
kom i tillämpning förrän läsåret 1923—1924. Den har sålunda icke annat
än i begränsad omfattning kunnat visa sina verkningar på folkskolans inre
gestaltning. När så i större utsträckning kommer att bliva fallet, vågar
riksdagen hysa den tillförsikten, att anmärkningar i berörda hänseende
allt mindre skola kunna framställas med verkligt berättigande. Emellertid
vill riksdagen å andra sidan framhålla, att man i och med folkskolans
anordnande som allmän bottenskola för den högre undervisningen
måste tillse, att folkskolan icke förvandlas till i första hand en förberedande
skola för de högre undervisningsanstalterna, utan att den får ostörd fullfölja sitt
eget mål att bereda en elementär allmän och medborgerlig bildning. Härför kan
måhända krävas en ytterligare konsolidering i tillämpliga stycken enligt de
grundsatser, som angivits i departementschefens uttalande angående skolarbetets
inre gestaltning inom de högre undervisningsanstalterna. Därest så skulle bliva
fallet, torde vad i motionerna anförts komma under vederbörlig omprövning.

Vad vidare beträffar herr Forssells m. fl. ovanberörda motion, vari påyrkas
en utredning för avledande av tillströmningen till de teoretiska studiebanorna,
är riksdagen benägen hålla före, att hithörande förhållanden komma
att småningom reglera sig själva. I den mån det praktiska arbetet kommer
att erhålla den högre värdesättning, som framtiden säkerligen i högre grad
än gångna tider kommer att tillmäta detsamma, bliva för visso de praktiska
levnadsbanorna mera tilldragande för de unga, än vad tidigare varit fallet.
Riksdagen finner sålunda icke skäl föreligga att hemställa om den av motionärerna
begärda utredningen. Ej heller finner riksdagen anledning att i detta
sammanhang hemställa om den i samma motion påyrkade undersökningen

Riksdagens skrivelse Nr 262.

angående det år 1918 uppbyggda systemet av praktiska ungdomsskolor. I den
mån detta system ej kommit att motsvara förväntningarna, torde detta närmast
finna sin förklaring i de ekonomiska svårigheter, som varit rådande efter
världskriget. I vart fall äger detta spörsmål icke sådant sammanhang med
den förevarande propositionen, att riksdagen finner skäl att nu påkalla några
åtgärder i anledning av motionen.

Vidkommande den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna anknytningen mellan
folkskolan och den med högre lärarinneseminariet förbundna normalskolan
för flickor kommer riksdagen att yttra sig i samband med frågan om seminariets
framtida organisation.

IV. Flickornas undervisning.

För erhållande av högre skolundervisning äro flickorna för närvarande i
stor utsträckning hänvisade till enskilda läroanstalter. Staten upprätthåller
endast en flickskola, den med högre lärarinneseminariet förbundna statens
normalskola för flickor, medan alla övriga högre flickskolor hava privat karaktär.
Däremot uppehåller staten enligt beslut av 1904 års riksdag ett
antal — för närvarande 18 — sexklassiga sam skolor, varjämte i enlighet med
av 1923 års riksdag lämnat medgivande flickor efter tillstånd av Eders Kungl.
Maj:t må, i den mån ett konstant, ej allt för begränsat utrymme finnes,
vinna inträde å gymnasiet vid allmänt läroverk. För flickor såväl som för
gossar äro vidare avsedda de kommunala mellanskolorna, till vilkas uppehållande
staten lämnar avsevärda bidrag, ävensom ett antal enskilda, statsunderstödda
läroanstalter.

Det föreliggande förslaget (sid. 132—151 i statsrådsprotokollet) avser att
bereda den kvinnliga ungdomen ökade möjligheter att under samma ekonomiska
villkor som den manliga erhålla erforderlig högre skolutbildning.

I fråga om denna utbildning ansluter sig departementschefen till den allmänt
omfattade grundprincipen, att manlig ocli kvinnlig ungdom böra erhålla
samma utbildningsmöjligheter under lika ekonomiska villkor. Härför
talade, säger departementschefen, ej minst den så gott som fullständiga likställdhet
med mannen med avseende på rätt till anställning i statstjänst,
som kvinnan numera hos oss nått. Att fullt förverkliga nämnda princip
mötte emellertid, fortfar departementschefen, åtskilliga svårigheter. En åtgärd,
varigenom ansvaret för den högre flickundervisningen i största omfattning
överflyttades på det allmänna, måste medföra betydande ekonomiska
uppoffringar. Redan denna omständighet gjorde det till en nödvändighet
att vid en omorganisation gå fram med den största varsamhet. Härtill
manade ock andra skäl, av pedagogisk såväl som av psykologisk art.

Skolkommissionens förslag beträffande flickornas undervisning avser dels
att för flickor öppna nuvarande och ett antal planerade läroverk, dels upprättandet
av särskilda flickläroverk med realskola och gymnasium, dels ock

Riksdagens skrivelse Nr 262.

upprättandet av statliga flickskolor av tre olika typer, i fråga om bildningsmålet
närmast motsvarande den nuvarande 8-klassiga flickskolan. Härvid
förutsätter kommissionen, att privata flickskolor framdeles skulle i mycket
ringa utsträckning erhålla statsunderstöd.

Starka invändningar hade, påpekar departementschefen, gjorts mot två
punkter i kommissionens förslag, nämligen dels mot ett så allmänt förstatligande
av flickskolan eller med andra ord mot en så kraftig begränsning
av den privata skolverksamheten, som av kommissionen påyrkats, och dels
mot den av kommissionen förordade vidsträckta användningen av samundervisning.

Under erinran att departementschefen framhållit, att den ifrågasatta omorganisationen
av det högre skolväsendet och således jämväl i vad avsåge
flickundervisningen borde företagas med varsamhet, har departementschefen
förklarat sig icke kunna förorda så långt gående åtgärder, som skolkommissionen
påyrkat. Häremot talade först och främst statsfinansiella skäl, och
även till kommunernas ekonomi måste tillbörlig hänsyn tagas. Dessutom
ansåge departementschefen, att de enskilda flickskolorna på grund av det
sätt, varpå de i stort sett hittills fyllt sin uppgift, icke borde nu indragas
i så stor utsträckning, som kommissionen föreslagit.

Upprättandet av statliga flickskolor med samtidig indragning av de privata
vore, framhåller departementschefen vidare, å ena sidan ur ekonomisk
synpunkt mest betungande och kunde å andra sidan tills vidare utan större
olägenhet undanskjutas. För närvarande borde man söka genom direkta
statsåtgärder uppnå det målet, att flickorna erhölle tillfälle att på varje ort,
där statsläroverk är upprättat, erhålla utbildning för respektive real- och
studentexamen.

Vad beträffar samundervisningsfrågan framhåller departementschefen, att
densamma utan tvivel vore på en gång ömtålig och svårlöst. Även om
frågan kunde betecknas såsom icke slutgiltigt besvarad, kvarstode dock alltid
ett skäl för anordnande av Barnundervisning, nämligen den ekonomiska vinst,
som utan gensägelse kunde dragas av gossars och flickors sammanförande
i gemensamma läroanstalter, en omständighet, som utan tvivel komme att
för överskådlig tid bliva den avgörande faktorn i många fall, där det gällde,
om möjlighet till högre skolutbildning skulle kunna beredas flickorna eller
icke. För departementschefen stode samundervisningsfrågan närmast såsom
en lämplighetsfråga, och man finge således vid avgörande av frågan om de
allmänna läroverkens organisation på olika orter i varje särskilt fall taga
under övervägande, huruvida omständigheterna talade för läroanstaltens anordnande
som samskola eller ej. Härvid borde hänsyn tagas ej blott till
de ekonomiska skäl, som alltid torde komma att göra sig gällande, utan
även, i den mån detta visade sig möjligt och förenligt med klok sparsamhet,
till pedagogiska och psykologiska faktorer, ej minst till eventuellt framträdande
lokal opinion.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Departementschefen betonar starkt nödvändigheten av att vid dessa avgöranden
de speciella krav, som uppställts på grund av säregenheter i flickornas
kroppsliga och andliga utveckling, bleve i möjligaste mån fyllda.
Särskilt framhålles härvid lärarfrågan och vikten framför allt i uppfostringshänseende
av att lämpliga lärarkrafter stode samskolan till buds.
Frågan borde beaktas vid den granskning av bestämmelserna om kompetensvillkor
för lärartjänster, som borde komma till stånd. Att lärarkandidaterna
under sitt provår sattes i tillfälle att vinna någon förtrogenhet även
med den kvinnliga ungdomens undervisning och uppfostran samt att motsvarande
möjlighet bereddes lärarinneseminariernas elever beträffande manlig
ungdom betecknas av departementschefen såsom ett viktigt önskemål.

Enligt departementschefens mening borde följaktligen den privata flickskolan
av nuvarande typ alltjämt i erforderlig omfattning upprätthållas i
den ställning, den hittills intagit, samt allt fortfarande borde åtnjuta statsunderstöd.

Departementschefen övergår härefter till att angiva, hur man enligt hans
tanke nu borde ordna flickornas högre skolundervisning. Man vore, såsom
förut påpekats, härvid nödsakad att i större omfattning än för närvarande
vid statens allmänna läroverk anordna för gossar och flickor gemensam undervisning.
Då flickor redan hade tillträde till gymnasiet vid åtskilliga
högre läroverk samt till statssamskolorna, vore det alltså huvudsakligen i
fråga om statens realskolor, som den nu gällande ordningen i viss utsträckning
borde förändras.

För att bereda flickorna tillträde till de statsläroverk, som nu vore avsedda
för manliga lärjungar och som skulle framdeles mottaga även kvinnliga,
borde enligt departementschefens mening den nu i fråga om de allmänna
läroverken med undantag av samskolorna bestående företrädesrätten
för gossar till plats vid läroverken borttagas och följaktligen lika rätt i
detta hänseende där givas lärjungar av båda könen.

För flickornas inträde i högre allmänt läroverk vore med hänsyn till 1923
års riksdags förut omnämnda medgivande något nytt riksdagsbeslut i sak
ej erforderligt, men riksdagens beslut lämnade ej rätt i berörda hänseende
i fråga om statens realskolor för gossar, och riksdagens medgivande borde
alltså utvidgas till att omfatta även dessa.

Enligt departementschefens mening vore en så vitt möjligt tillfredsställande
lösning av frågan om flickornas fortsatta skolundervisning av ekonomiska
skäl för närvarande icke möjlig, så vida icke ett större antal statsläroverk
än nu öppnades för dem. Det stora flertalet av flickskolorna
skulle likväl förbliva oförändrade, och möjlighet funnes alltså fortfarande i
mycket stor utsträckning för föräldrar och målsmän att giva den kvinnliga
ungdomen en undervisning under i stort sett samma former som tillförene.
Skulle förhållandena i något fall komma att ändra sig, borde givetvis intet
hindra, att ett särskiljande av lärjungarna åter företoges.

Riksdagens skrivelse Nr 262. 67

I vissa större städer borde man, säger departementschefen, alltjämt räkna
med gossläroverk, och på sådana ställen borde ett eller annat uteslutande
för flickor avsett statsläroverk upprättas, organiserat antingen som fullständigt,
omfattande både realskola och gymnasium, eller som realskola. Dylika
flickläroverk borde bygga på folkskolans sjätte klass.

Särskilda statsrealskolor för flickor borde efter departementschefens mening
inrättas endast i enstaka fall. I städer, där sådan läroanstalt vore berättigad
men av särskilda skäl ej ansåges kunna komma i fråga, kunde det
avsedda syftet i det hela nås genom inrättande vid den privata flickskolan
av en parallellavdelning såsom realskollinje utmynnande i realexamen.

För medgivande att intaga flickor å gymnasiet vid allmänt läroverk förutsattes
nu framställning från vederbörande kommun. Samma ordning
borde, säger departementschefen, bibehållas även vid den utvidgning av
ifrågavarande rätt, som nu åsyftades.

Departementschefen erinrar vidare om att förslag framställts om inrättande
av kommunala högre flickskolor. Dessa läroanstalter skulle organiseras i
väsentlig överensstämmelse med de kommunala mellanskolorna. Departementschefen
funne uppslaget hava det värde, att en ytterligare utredning i
frågan borde äga rum.

Upprättandet och vidmakthållandet av allmänt läroverk är för närvarande
förknippat med villkor om vissa åtaganden från vederbörande kommuns
sida, avseende skyldighet för kommunen att dels upplåta och underhålla
läroverkshus och dels lämna bostad eller hyresersättning åt läroverkets rektor.
Departementschefen påpekar, att därest särskilda statsläroverk för flickor
komme till stånd, i huvudsak samma villkor borde uppställas i fråga om
dessa läroanstalter. För att möjlighet för begynnande av verksamheten vid
dylika skolor ej skulle saknas, har departementschefen beräknat anslag för
upprättandet av ett sådant läroverk å riksstaten för budgetåret 1927—1928.

I fråga om de högre läroverk, vilkas gymnasier äro tillgängliga för kvinnliga
lärjungar, gäller, att det åligger vederbörande stad att bestrida »jämväl
övriga utgifter, som för läroverket må föranledas av de kvinnliga lärjungarnas
vistande vid läroverket och deras deltagande i undervisningen». Ett
motsvarande villkör syntes departementschefen rimligt, även i händelse rätten
till intagning av flickor utvidgades.

Någon begränsning i avseende på mottagandet av flickor från trakten
utanför läroverksstaden anser departementschefen ej böra förekomma i annan
mån än gällande bestämmelser redan medgåve beträffande gossarna.

Det föreliggande förslaget upptager vidare viss förändring av den med
högre lärarinneseminariet i Stockholm förbundna statens normalskola för
flickor. Denna skola är nu organiserad som 8-klassig flickskola med 3 förberedande
klasser; Sistnämnda klasser skulle, såsom i annat sammanhang

Riksdagens skrivelse Nr 262.

föreslagits, successivt indragas. I övrigt innebär förslaget, att en realskolavdelning
skulle, byggande på folkskolans sjätte klass och med 4-årig lärogång
ledande till realexamen, anknytas till normalskolan. Avvecklingen av
de förberedande klasserna skulle taga sin början med läsåret 1928—1929,
medan åtgärder för upprättandet av realskolavdelningen kunde vidtagas redan
med ingången av läsåret 1927—1928. 1 annat sammanhang har

departementschefen upptagit frågan om beredande av härför erforderligt
anslag.

Önskemålet att lärarkandidater måtte under sin utbildningstid få tillfälle
att erhålla någon erfarenhet angående flickors undervisning och uppfostran
kunde i viss mån fyllas genom det föreslagna upprättandet i några större
städer av särskilda för flickor avsedda högre läroverk, vilka i förekommande
fall kunde i berörda hänseende tjänstgöra som provårsläroverk. I Uppsala
och Lund, där särskilda högre flickläroverk ej förutsatts komma att åtminstone
tills vidare upprättas, kunde vid de privata högre läroverk för flickor,
som där alltfort komme att vara i verksamhet, anordningar för ifrågavarande
syftes vinnande vidtagas.

Riksdagen har i det föregående angivit den grundtanke, som utgör utgångspunkten
för det föreliggande förslaget beträffande flickornas högre undervisning,
och därvid som sin uppfattning antytt, att kvinnlig ungdom bör
erhålla samma utbildningsmöjligheter under lika ekonomiska villkor som
den manliga, i den mån behov härav föreligger. I anslutning till denna
åskådning har riksdagen funnit sig böra besluta vissa anordningar, som
sträcka sig utöver vad Eders Kungl. Maj:t i ärendet föreslagit.

De åtgärder för förbättrande av flickornas möjligheter att erhålla högre
skolutbildning, som nu föreslås, innebära framför allt ett vidgat utnyttjande
av de allmänna läroverken för nämnda ändamål. Eders Kungl. Maj:ts
förslag utgår ifrån att såväl gymnasiet som realskolan skulle kunna bereda
plats för kvinnlig ungdom, men dels skulle vissa läroverk fortfarande vara
helt förbehållna för gossar, och dels förutsättes såsom villkor för medgivande
av dylik art i ett stort antal fall framställning från vederbörande
kommun samt åtagande från kommunens sida att bestrida vissa med
flickornas vistande vid läroverket förbundna kostnader. Däremot skulle
den för gossarna nu gällande företrädesrätten till inträde i allmänt läroverk
försvinna.

Den nu omnämnda begränsningen i avseende på läroverkens öppnande
för flickor finner riksdagen icke böra förekomma i en reformerad skolorganisation.
Den hittills gällande bestämmelsen om framställning från kommunens
sida beträffande rätt för kvinnliga lärjungar att vinna inträde å
gymnasiet må hava haft berättigande, så länge ifrågavarande anordning
allenast utgjorde ett provisorium, men kan näppeligen motiveras vid ett
mer definitivt ordnande av det högre skolväsendet. På samma sätt bör

Riksdagens skrivelse Nr 262.

man enligt riksdagens mening betrakta skyldigheten för kommunerna att
åtaga sig de särskilda kostnaderna för flickornas vistande vid läroverket.
Man torde knappast kunna finna det rättvist att ålägga kommunerna extra
kostnader — låt vara att dessa i regel torde bliva ganska ringa — för att
den kvinnliga ungdomen må kunna erhålla en förmån, som den manliga
av ålder åtnjutit utan motsvarande uppoffring.

Riksdagen anser alltså, att på sätt motionsvis av herr Möller m. fl. och
herr P. A. Hansson m. fl. (1:254 och 11:417) yrkats, de högre allmänna
läroverk och realskolor för gossar, till vilka enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag
flickor skulle under nyss berörda villkor kunna erhålla tillträde, böra ombildas
till högre samläroverk och samrealskolor utan krav på dessa villkors
uppfyllande.

I en av herr Lindhagen väckt motion (I: 244) har hemställts, att riksdagen
ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte, bland annat, ytterligare överväga
en definitiv lösning av rätten för flickor att få tillgång till allmänna högre
skolor på samma villkor som gossar. Med hänsyn till vad riksdagen här
anfört, finner riksdagen det av motionären berörda syftet beaktat.

Enligt det föreliggande förslaget skulle, som ovan nämnts, vissa läroverk
med mycket högt lärjungantal fortfarande vara avsedda endast för gossar.
För att i de städer, där så bleve fallet, tillgodose flickornas behov av högre
skolbildning tänker sig departementschefen upprättandet av särskilda läroverk
för flickor. Sådana föreslås för närvarande till ett antal av fyra, ett
i var och en av städerna Stockholm, Malmö, Hälsingborg och Göteborg.

I åtskilliga städer utom de nu nämnda skulle emellertid, som sagt, läroverket
alltjämt vara stängt för flickor, och här skulle således flickorna i nu förevarande
hänseende vara sämre ställda än i övriga städer. Detta förhållande
har påpekats av departementschefen, som jämväl framhållit, att den
omnämnda bristen tydligen icke kunde avlägsnas förrän i samband med
upprättande framdeles av de ytterligare statliga flickläroverk, av vilka behovet
redan på flera håll kunde anses vara vitsordat. Riksdagen delar denna
departementschefens uppfattning, men finner det ej lämpligt och riktigt att
till en framtid uppskjuta genomförandet av en dylik plan. Enligt riksdagens
förmenande måste det anses välbetänkt, att ifrågavarande städers behov
av anordningar för meddelande av högre flickundervisning blir tillgodosett
i sammanhang med denna angelägenhets ordnande i övrigt.

Riksdagen anser således, att högre flickläroverk böra inrättas även i de
övriga städer, där utrymme för flickor ej kan beredas i det högre allmänna
läroverket. Eders Kungl. Maj:t föreslår som nämnt upprättandet från och
med den tid, Eders Kungl. Maj:t bestämmer, av fyra dylika läroverk, varjämte
anslag äskas för upprättandet från början av läsåret 1927—1928 av
ett bland dessa läroverk. Motionsvis (1:254 och 11:417) har yrkats, att 9
högre flickläroverk skulle, utöver de i propositionen föreslagna fyra, upprättas
i vissa angivna städer och i viss av motionärerna föreslagen tidsföljd.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Riksdagen anser, att en plan för inrättandet av dylika läroverk bör upprättas,
däri även fastställes, i vilken ordning och vid vilken tid de olika läroverken
böra komma till stånd. Enligt riksdagens mening lärer det böra ankomma
på Eders Kungl. Maj:t att efter verkställd närmare utredning i detta
hänseende förelägga nästkommande års riksdag förslag om ifrågavarande läroanstalters
successiva inrättande. Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om anvisande
av medel till upprättande av ett högre flickläroverk från och med
läsåret 1927—1928 har riksdagen intet att erinra.

Vad beträffar organisationen av ifrågavarande läroverk, föreslår departementschefen,
att läroverken skola omfatta både realskola och gymnasium,
den förra 4-årig och byggande på folkskolans sjätte klass, det senare 3-årigt.
Gent emot detta organisationsförslag har i en av fröken Hesselgren väckt
motion (I: 252) yrkats, att högre läroverk för flickor i första hand måtte
omfatta en högre flickskola, så nära som möjligt överensstämmande med
de nuvarande flickskolorna, och ett därmed förbundet gymnasium samt därjämte,
där skäl därtill förelåge, eu realskola, ävensom att de högre läroverk
för flickor, som komme att av staten upprättas, skulle anknyta till
folkskolan på samma sätt som de allmänna läroverken, vare sig den 3-åriga
eller den 4-åriga grundskolan komme till användning. I en av herr Almquist
m. fl. väckt motion (11:399) har påyrkats skrivelse till Eders Kungl.
Maj:t med anhållan om nytt förslag till nästkommande års riksdag med
samma innebörd som i förstberörda motion angivits.

Aven om riksdagen finner vissa skäl tala för inrättande vid flickläroverken av
särskilda linjer, som i avseende å undervisningens allmänna planläggning och inriktning
närmast överensstämma med den nuvarande högre flickskolan, har
detta spörsmål kommit i ett väsentligt förändrat läge genom det förslag om inrättande
av särskilda kommunala flickskolor, som underställts riksdagens
omprövning. Vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål synes man
knappast kunna underlåta att taga hänsyn till dess reella sammanhang
med frågan om anordnandet av ett kommunalt flickskoleväsen, och riksdagen
förutsätter därför, att motionerna i nu avhandlade hänseende komma under
bedömande i samband med utarbetande av det förslag till anordnande
av kommunala flickskolor, om vars framläggande för 1928 års riksdag riksdagen
i det följande kommer att göra hemställan. Under sådana förhållanden
anser sig riksdagen icke nu böra bifalla motionerna i fråga.

I fråga om det högre flickläroverk, som föreslås till upprättande från och
med läsåret 1927—1928, biträder riksdagen vad departementschefen beträffande
organisationen föreslagit.

Såsom framgår av det ovan anförda skulle de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
och av riksdagen beslutade anordningarna för flickornas högre undervisning
innebära ett tillämpande av samundervisning i väsentligt större omfattning
än hittills. Frågan härom har berörts i ovannämnda av herr Lindhagen
väckta motion (1:244), däri hemställts, att riksdagen ville anhålla, att

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Eders Kungl. Maj:t måtte, bland annat, verkställa en avgörande utredning,
byggd på vårt lands och andra länders erfarenheter, rörande samskolans berättigande
och ändamålsenlighet på det högre skolstadiet. Erfarenheten har
såväl i vårt land som annorstädes visat, att samskolan, i varje fall i den utsträckning,
som av riksdagen förutsatts, måste anses som eu tillfredsställande
skolform. Riksdagen, som således ej kan bifalla det nyss omnämnda yrkandet,
vill emellertid betona, att vid uppgörandet av de nya undervisningsplaner,
som torde erfordras vid nu förordade omorganisation av det högre
skolväsendet, ävensom vid samläroverkens organisation i övrigt erforderlig
hänsyn tages till de särskilda krav i skilda hänseenden, som flickornas utvecklingsgång
och speciella behov medföra. I detta avseende synes det
lämpligt, att där på grund av lärjungarnas antal så kan ske, flickornas undervisning
sker i särskilda klasser.

Om sålunda riksdagen ansett, att den kvinnliga ungdomens högre undervisning
i vida större utsträckning än för närvarande kan äga rum i läroanstalter
av samskolenatur, följer härav ingalunda, att riksdagen anser ifrågavarande
behov genom denna anordning vara i erforderlig mån tillgodosett.
Vid sidan av de studiemål, som realskol- och studentexamina representera,
komma säkerligen för flickornas vidkommande även för framtiden att fortbestå
de mera allmänna bildningsmål, som i vårt land av ålder företrätts
av de högre flickskolorna. Hittills har den härpå inriktade undervisningen
varit så gott som uteslutande överlämnad åt privatläroverken. Det har anmärkts,
att, med undantag för statens normalskola för flickor, högre flickskolor,
som dock i något förändrad utgestaltning förordats även av skolkommissionen,
icke upptagits bland de skolformer, som enligt Eders Kungl. Maj:ts
förslag skulle ingå i det statliga skolsystemet. Särskilt har denna anmärkning
framkommit i de motioner (I: 252 och II: 399), vilka ovan omnämnts.

Riksdagen, som på sätt nyss angivits, finner behov av särskilt för flickor
avsedda läroanstalter alltjämt föreligga, anser likväl icke skäl finnas att,
åtminstone för närvarande, i här berörda hänseende avvika från det framlagda
förslaget utan utgår i likhet med departementschefen ifrån att nämnda
behov kommer att fortfarande tillgodoses, utan att staten övertager hela
kostnaden härför.

Det kan emellertid enligt riksdagens mening icke bestridas, att vissa betydande
olägenheter äro förbundna med den hittills förefintliga ordningen, enligt
vilken den speciella flickundervisningen varit så gott som helt överlämnad
åt privata läroanstalter. Departementschefen har i sitt yttrande pekat på
detta förhållande och jämväl angivit en anordning, som skulle i väsentlig
mån undanröja ifrågavarande olägenheter, nämligen inrättandet av kommunala
flickskolor. Denna tanke har jämväl upptagits i ovannämnda två
motioner (I: 254 och II: 417) och där utmynnat i förslag om beviljande av
anslag för ändamålet redan i riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Riksdagen finner de sålunda framkomna förslagen synnerligen beaktans -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

varda. Särskilda fördelar anser riksdagen den kommunala flickskolan erbjuda
därutinnan, att densamma skulle väsentligt medverka till ett nedbringande
av kostnaderna för den kvinnliga ungdomens utbildning och därigenom bidraga
att göra nämnda skolform tillgänglig även för flickor ur ekonomiskt
svagare hem.

Mot en tillämpning i huvudsak av de allmänna grundlinjer för den
kommunala flickskolans organisation m. m., som angivits såväl av departementschefen
som av motionärerna, har riksdagen intet att erinra. Härvid
vill riksdagen emellertid framhålla, att, i anslutning till vad riksdagen, på
sätt av det följande framgår, beslutat beträffande kommunala mellanskolor,
såsom villkor för utgående av statsbidrag till kommunal flickskola bör stadgas,
att lärjungantalet i skolan skall uppgå till minst 10 i medeltal för
varje klass. Riksdagen anser sig emellertid icke böra nu fatta definitivt
beslut om dylika läroanstalters inrättande och anslå medel för ändamålet.
Däremot synes det riksdagen lämpligt att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa
om framläggande för nästkommande års riksdag av förslag om inrättandet
av kommunala flickskolor.

Upprättandet, genom beslut av 1904 års riksdag, av statssamskolor förknippades
med det villkoret, att vederbörande kommun skulle årligen till
statsverket inbetala ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den vid skolan
anställda lärarpersonalens begynnelselöner. I stället tillerkändes kommunen
rätt att uppbära de terminsavgifter, som eljest skulle ingå till statsverket.
Enligt det nu föreliggande organisationsförslaget skulle samma ordning gälla
i fråga om de nya samrealskolor, som föreslås till inrättande dels genom
ombildning av nuvarande gossrealskolor och dels genom förstatligande av
ett antal kommunala mellanskolor.

I ovan omnämnda motioner (I: 254 och II: 417) har yrkats, att vid skolors
ombildning till samrealskolor vederbörande kommuner ej skulle belastas med
särskilda utgifter. Såsom redan i det föregående angivits, har riksdagen kommit
till den slutsatsen, att för den hittills gällande ordningen i berörda hänseende
några bärande skäl icke kunna anföras. Det kan enligt riksdagens
åsikt näppeligen vara rimligt, att de ofta små och ekonomiskt jämförelsevis
svaga kommuner, där samrealskolor nu skulle komma till stånd, betungas
med kostnader för sitt högre statliga skolväsen, från vilka de större och
ekonomiskt mera bärkraftiga kommunerna äro befriade. Rättvisan kräver
alltså, att ovan omnämnda villkor icke uppställes för de nya samrealskolornas
inrättande. Samma betraktelsesätt måste givetvis anläggas även beträffande
de städer, där statssamskolor nu äro upprättade. Borttagandet av
ifrågavarande villkor skulle givetvis medföra, att vederbörande kommuners
rätt att uppbära terminsavgifter av läroverkens lärjungar samtidigt upphörde.

Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande successiv indragning av de förberedande
klasserna vid statens normalskola för flickor samt angående upprättandet
av en realskollinje vid samma skola kommer riksdagen i annat
sammanhang att beröra.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

V. Realskolan.

I enlighet med de direktiv, som av föredragande departementschefen lämnades
vid tillsättandet av skolkommissionen, föreslog kommissionen, att
realskolan skulle vila på sexårig grundskola. Den skulle vidare enligt kommissionens
förslag vara fyrklassig och i sin helhet bilda underlag för gymnasiet.

Beträffande frågan om de främmande språkens ställning hävdade kommissionen,
att realskolan borde bereda obligatoriskt utrymme för två främmande
språk, samt föreslog, dels att engelskan skulle normalt bliva begynnelsespråk
och tyskan andra språk, dels att språkföljden skulle kunna på visst
angivet sätt växla inom olika parallellavdelningar av samma skola. Det
tredje språket skulle kunna frivilligt läsas det sista skolåret. Vidare
förutsatte kommissionen, att genom visst timutbyte latinundervisningen
skulle kunna förberedas i realskolans fjärde klass för de lärjungar, som så
önskade, varvid dessa lärjungar icke skulle kunna tillvälja det tredje
språket.

I avseende på inträdesprövningarna föreslog skolkommissionen vissa anordningar,
innebärande en författningsmässigt ordnad samverkan mellan
folkskolans och realskolans lärare samt en mera allsidig undersökning av
den inträdessökandes såväl förståndsutveckling som kunskaper.

Det föreliggande förslaget (sid. 152—165 i statsrådsprotokollet) utgår ifrån
att realskolan även inom den framtida organisationen erhåller enahanda
självständiga uppgift och mål, som nu gäller i fråga om såväl realskolan
som kommunala mellanskolan. En avkortning upptill, säger departementschefen,
borde alltså icke ifrågakomma, varav följde, att den till tredje folkskoleklassen
anknutna realskolan bleve sexklassig och den till sjätte folkskoleklassen
anknutna fyrklassig.

Beträffande realskolans undervisningsplan uttalar sig departementschefen
huvudsakligen om en fråga, nämligen de främmande språkens ställning.
Enligt departementschefens mening borde tyska inträda i den fyrklassiga
realskolans första klass och engelska i dess andra klass. I den sexklassiga
realskolan skulle förhållandena i nu berörda avseende bliva oförändrade.
Beträffande det tredje språket anser departementschefen spörsmålet härom
svårligen kunna slutgiltigt bedömas utan att betraktas i samband med andra
kurs- och timplansfrågor.

I fråga om skolkommissionens förslag att förbereda gymnasiets latinundervisning
genom att skjuta ned ämnet latin i realskolans högsta klass, hade
den kritik, som anordningen mött, övertygat departementschefen om att
man borde anlita andra vägar än denna för att möta språksvårigheterna på
ett treårigt latingymnasium.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande frågan om intagningen i skolan anför departementschefen, att
han helst sett, att det varit möjligt att låta realskolan utan inträdesprövning
stå öppen för alla lärjungar, som genom betyg från folkskola styrkt
sig besitta det kunskapsmått, på vilket realskolan skall bygga. Departementschefen
behjärtade emellertid de svårigheter av praktisk art, som inställde
sig vid en sådan ordning, särskilt under de förhållanden, då antalet
inträdessökande vore större än det tillgängliga utrymmet. Man kunde alltså
under nuvarande betingelser icke undgå en inträdesprövning. Härvid
måste det stå som ett viktigt önskemål, att prövningarna erhölle sådana
former, att de dels bleve möjligast rättvisande, dels icke komme att utöva
ett ogynnsamt inflytande på grundskolans arbete.

Stor vikt fäster departementschefen vid att en ordnad samverkan mellan
folkskolans och läroverkets lärare kommer till stånd i huvudsaklig anslutning
till de grundsatser, som skolkommissionen uttalat och vilka vunnit
understöd av såväl skolöverstyrelsen som generaldirektör Bergqvist samt
ytterligare utvecklats av de skolsakkunniga.

Vad angår frågan om formerna för själva prövningen, förklarar sig departementschefen
nu icke hava anledning att framlägga ett i detaljerna utformat
förslag. Efter departementschefens uppfattning kunde inträdesprövningen
med fördel begränsas till modersmålet och räkning, under förutsättning
att den inträdessökande företedde minst godkänt vitsord i dessa ämnen
från folkskola, anordnad enligt någon av undervisningsplanens huvudformer.
Prövningarna borde icke inskränkas till skriftliga prov utan jämväl komma
att omfatta ett på lämpligt sätt anordnat samtal med de inträdessökande, i
syfte att utröna deras förståndsutveckling och läggning. Frihet från inträdesprövning
borde icke i något ämne tillkomma inträdessökande, som fått
sin förberedande undervisning i enskilda skolor eller i hemmen. Intagningen
av lärjungar vid de högre flickskolorna och övriga statsunderstödda
privatskolor borde för framtiden försiggå enligt regler, som i princip överensstämde
med de nu antydda, därvid dock syntes skäligt, att de lärjungar,
som vid omläggningens ikraftträdande undervisades i förberedande klasser,
skulle vinna inträde i första elementarskolklassen på hittills tillämpade
grunder.

Enligt förslaget skulle vidare realskolan framdeles som hittills avslutas
med en särskild examen, lämpligen benämnd realexamen. I fråga om kontrollen
över examen borde samma ordning, som gällt beträffande de allmänna
läroverken, tillämpas även vid de kommunala mellanskolorna. Bedömandet
av examen borde försiggå under beaktande av de båda senaste
läsårens studieresultat.

Departementschefen erinrar till sist om de uttalanden, som från olika håll
gjorts angående betydelsen av att den högre folkskolan jämväl erhölle rätt
att anställa särskild avgångsexamen, förslagsvis benämnd praktisk realexamen,
med vilken viss behörighet vore förbunden. I samband härmed hade

Riksdagens skrivelse Nr 262.

uttalats tanken på en särskild praktisk bildningslinje vid vissa av de nuvarande
realskolorna. Departementschefen säger sig gärna vara villig erkänna,
att åtskilligt talade till förmån för de framlagda förslagen. På grund
av de högre folkskolornas för närvarande starkt skiftande organisation syntes
emellertid denna fråga lämpligast böra prövas från fall till fall.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle realskolan utan avkortning uppifrån
och således med oförändrat mål anknyta dels till folkskolans tredje klass
och dels till dess sjätte. Realskolekursens längd skulle i enlighet härmed
bliva resp. 6 och 4 år. Riksdagen har redan i det föregående uttalat, att
organisationen borde omfatta, utom anknytning till folkskolans sjätte klass,
jämväl anknytning till dess fjärde klass. Realskolan skulle härmed bliva
dels fyraårig och dels femårig.

Såsom framgår av riksdagens nu omnämnda ståndpunktstagande, anser ej
heller riksdagen någon förändring av realskolans mål böra ifrågasättas.

Mycket omdiskuterat har spörsmålet om språkundervisningen i realskolan
varit. Skolkommissionen föreslog, att engelskan skulle i stället för tyskan
inträda som det första språket, medan de skolsakkunniga på anförda grunder
uttalade sig för samma språkföljd, som hittills varit bestämd. Jämväl
det föreliggande förslaget anser den nuvarande språkföljden vara starkast
motiverad. Riksdagen har för sin del vid övervägande av denna fråga
ej funnit anledning till erinran mot den av departementschefen uttalade
meningen.

Att engelskan bör inträda såsom det andra språket finner riksdagen självklart.
Vad franskan beträffar, synes det riksdagen påtagligt, att plats bör
inom realskolan beredas även åt detta språk.

Skolkommissionens förslag att förbereda latinstudiet å gymnasiet genom
att redan i realskolans högsta klass anordna frivillig undervisning i detta
ämne har ej upptagits av departementschefen. Ej heller riksdagen finner
en dylik åtgärd erforderlig, främst med hänsyn till den omläggning av
studiearbetet på gymnasiet, för vilken riksdagen i det följande uttalar sig
och som bör kunna bereda tillräckligt utrymme åt latinstudiet på det treåriga
likaväl som på det fyraåriga gymnasiet.

Jämväl frågan om intagning i realskolan har mycket uppmärksammats.
Skolkommissionen förordar inträdesprövning liksom nu, dock kompletterad
med en delvis genom ordnat samarbete mellan den avlämnande och den
mottagande skolan åvägabragt noggrannare prövning av den inträdessökandes
studieförutsättningar. Skolsakkunniga uttala sig för en inträdesprövning,
som för inträdessökande med godkända betyg från folkskola skulle
omfatta ämnena modersmålet, räkning, geografi och hembygdskunskap resp.
naturkunnighet men för övriga sökande alla folkskolans läroämnen. Departementschefen
åter, som säger sig helst se, att inga inträdesprov behövde anordnas
för de från folkskolan godkända eleverna, finner sig dock böra tillstyrka,

Riksdagens skrivelse Nr 262

att dylikt prov anordnas för dessa i ämnena modersmålet och räkning, för
andra sökande i alla ämnen.

Motionsvis har av herr Möller m. fl. (1: 254) och av herr P. A. Hansson
m. fl. (II: 417) yrkats, att riksdagen måtte i motiveringen till det beslut,
riksdagen kan komma att i förevarande ärende fatta, uttala sig för att lärjungar,
som erhållit godkänt betyg från sjätte klassen av folkskolan, tillhörande
någon av dess huvudformer, måtte utan särskild inträdesprövning
vinna inträde i realskola, lyceum eller därmed jämförlig högre läroanstalt,
som bygger på sexårig grundskola. Vidare har av herr Lindhagen i motion
nr 243 i första kammaren hemställts, att riksdagen ville, med anledning av
propositionen om det högre skolväsendet, besluta eller hos Eders Kung! Maj:t
förorda till övervägande avskaffandet av de brutala, orättvisa, äventyrliga
och ändamålslösa inträdes-, flyttnings- och avslutningsexamina, den så kallade
examen rigorosum, medan i herr Ekmans motion (1: 231) föreslagits, att
riksdagen ville, i samband med beslut i anledning av Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition nr 116, uttala sig för att vid övergång från folkskolan
till allmänt läroverk inträdesprövning skall äga rum i avgångsklassens
alla läsämnen.

Riksdagen, som icke kunnat ansluta sig till principen, att realskolan bör
utan inträdesprövning stå öppen för alla lärjungar, vilka enbart genom
betyg från anknytningsklass i någon av folkskolans huvudformer styrkt
sig besitta det kunskapsmått, som är stadgat för inträde i realskolan, biträder
på denna punkt departementschefens förslag.

Beträffande sättet för sådan prövnings anställande — däri inbegripet frågan
om samverkan mellan den mottagande och den avlämnande skolans
lärare — finner riksdagen ingen anledning till erinran mot vad departementschefen
i sådant hänseende anfört. Detsamma gäller även vad av honom
anförts i fråga om annan inträdessökande.

Vad departementschefen anfört i fråga om realexamen — jämväl riksdagen
finner denna benämning lämplig — och därmed sammanhängande
förhållanden har ej givit riksdagen anledning till någon erinran. Den nu
förekommande särskilda examenskontrollen vid de kommunala mellanskolorna
finner riksdagen alltså ej böra upprätthållas för framtiden.

I departementschefens anförande beröres även en fråga av stor betydelse,
nämligen frågan om den högre folkskolans — närmare bestämt den treåriga
högre folkskolans — stabilisering såsom praktisk realskola, ledande
till s. k. praktisk realexamen med viss behörighet. Parallellt härmed skulle
kunna löpa en särskild praktisk bildningslinje vid de nuvarande realskolorna.
Ifrågavarande förslag har särskilt upptagits och utvecklats av de skolsakkunniga,
som även utarbetat förslag till timplaner för dylika läroanstalter.
Departementschefen finner åtskilligt tala till förmån för de framlagda
förslagen men anser på grund av de högre folkskolornas för närvarande

Riksdagens skrivelse Nr 262. 77

starkt skiftande organisation denna fråga lämpligast böra prövas från fall
till fall.

Spörsmålet beröres även i tre till utskottets behandling överlämnade motioner
nämligen av herr Oscar Olsson och herr Vennerström (1:259, 11:410)
samt av herr Röing (II: 362). I de förstnämnda motionerna förordas en
differentiering av realskolan av sådan art, att önskemålet om en mer praktiskt
betonad realskolutbildning kunde tillgodoses. Motionärerna föreslå, att
riksdagen måtte besluta att hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
förslag till nästa riksdag dels om anordningar för realskolan, som medgiva
differentiering i undervisningen, så att realskolan möjliggör för sina lärjungar
att efter anlag och behov få en mera praktisk eller mera teoretisk
utbildning, dels om organisations- och kursplaner, som möjliggöra avgång
med realskolekompetens från tredje respektive fjärde klassen i realskolan,
vilken dessutom för de lärjungar, som ämna fortsätta i det treåriga gymnasiet,
anordnas så, att den blir förberedande gymnasieklass.

Herr Röings motion åter tager sikte på den yrkesbestämda högre folkskolan
och ansluter sig närmast till de skolsakkunnigas ovan antydda förslag.
Motionären hemställer, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i
det föreliggande förslaget, att yrkesbestämd högre folkskola, som är minst
treårig, efter prövning av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall måtte tillerkännas
behörighet att meddela praktisk realexamen, medförande den kompetens,
som i motiveringen till yrkandet angivits; att ämneslärare vid sådan
skola i lönehänseende jämställes med ämneslärare vid kommunal mellanskola;
samt att jämväl rektor vid dylik skola med avseende på arvode jämställes
med rektor vid kommunal mellanskola, dock så, att i det fall han
har att förestå två eller flera skolor, ökat arvode bör utgå.

Den fråga, som sålunda bragts under omprövning, är, såsom förut antytts,
utan tvivel av stor betydelse men också av ej ringa räckvidd. Riksdagen
instämmer med motionärerna i deras åsikt om vikten av att åtgärder vidtagas
för den praktiskt betonade högre skolundervisningens tillgodoseende.
Det måste nämligen å ena sidan anses önskvärt, att även praktiska yrkesutövare
förvärva en vidgad skolbildning, medan å andra sidan den teoretiskt
inriktade undervisningen i de nuvarande realskolorna ej fyller detta behov.
Huruvida nämnda önskemål lämpligast fylles genom realskolans differentiering
på antytt sätt eller genom en anpassning av den yrkesbestämda högre
folkskolan, därom kunna meningarna vara delade. Vad den senare utvägen
beträffar, vill riksdagen erinra om att genom densamma en ur vissa synpunkter
mindre önskvärd begränsning av den högre folkskolans friare och
mer obundna ställning förorsakas. Å andra sidan är det möjligt, att den
föreslagna differentieringen av realskolan skulle kunna visa sig ur organisatorisk
synpunkt medföra olägenheter och svårigheter. Riksdagen anser sig
icke under nu förhandenvarande förutsättningar vilja fälla ett bestämt

Riksdagens skrivelse Nr 262.

omdöme i detta spörsmål. Då riksdagen emellertid som sagt finner frågan
betydelsefull, anser sig riksdagen i anledning av ifrågavarande motioner
böra hos Eders Kungi. Maj:t hemställa om närmare utredning i detta hänseende
samt om framläggande för riksdagen av det förslag, som må kunna
därav föranledas. Riksdagen vill i detta sammanhang — detta närmast
i anslutning till herr Schedins m. fl. (I: 260) och herr Westmans m. fl.
(II: 414) i det föregående berörda motioner — framhålla, att en dylik utredning
beträffande landsbygdens skolväsen bör omfatta även frågan om
högre folkskolors anordnande såsom led i en med genomgången folkhögskola
avslutad och särskilt efter landsbygdens behov avpassad högre undervisning
samt spörsmålet om åtgärder till underlättande av vistelsen vid folkhögskola
eller därmed förenad lantmannaskola för utom skolkommunen boende
elever.

VI. Gymnasiet.

Enligt nu gällande läroverksorganisation omfattar gymnasiet vid de allmänna
läroverken fyra ettåriga ringar och bygger på realskolans näst högsta
klass. Gymnasiet är fördelat på ett latin- och ett realgymnasium; från latingymnasiet
utgrenas i tredje ringen en linje med grekiska.

Utom statsgymnasierna finnas åtskilliga kommunala och enskilda gymnasier
med studentexamensrätt. Bland dem äro flera treåriga, byggande på
avslutad realskola eller däremot svarande kunskapsmått, andra äro fyraåriga
och bygga på realskolans näst högsta klass eller motsvarande kunskapsmått.

I syfte att främja den individualisering av studierna, som avses med gymnasiets
uppdelning på olika linjer, giver den nuvarande läroverksstadgan
rätt till bortval av ämnen i viss utsträckning. Denna rätt innebär, att lärjunge,
som blivit flyttad till gymnasiets tredje ring, får vid läsårs början
bortvälja ett å den stadgade timplanen förekommande läroämne eller teckning
eller ock två av dessa ämnen, såvida de på timplanen för högsta
ringen tillsammans ej upptaga mer än sex timmar i veckan. Rätten gäller
ej modersmålet och, med viss inskränkning, kristendom.

Mot gymnasiet i den form, det erhöll genom 1904 års riksdags beslut,
har kritik länge givit sig till känna. Särskilt hava anmärkningar riktats
mot den nyss omnämnda bortvalsrätten, som ej ansetts hava motsvarat sitt
ändamål. Man har i stället önskat en rikare linjedelning och därmed följande
starkare ämneskoncentration. Vidare önskar man åtgärder för begränsning
av tillströmningen till gymnasiet och för en sovring av lärjungematerialet,
varigenom de lärjungar hölles borta, som sakuade tillräckliga
förutsättningar för gymnasiala studier, och man kräver slutligen, att de nuvarande
svårigheterna för lärjungar från de kommunala mellanskolorna och

Riksdagens skrivelse Nr 262. 79

över huvud för lärjungar med realskolexamen att övergå till gymnasiet i
möjlig mån undanröjas.

De åtgärder, som ifrågasättas i det nu framlagda förslaget (sid. 166—201
i statsrådsprotokollet), åsyfta att i den mån detta kan ske avhjälpa de brister,
som givit sig till känna. Vad beträffar det först angivna spörsmålet, framhåller
departementschefen, att vad som i sådant hänseende krävdes vore en
inskränkning av de samtidigt förekommande ämnena. En dylik inskränkning
påkallade emellertid i sin ordning de olika ämnenas fördelning på flera
linjer. Nödvändigt vore å andra sidan, att den ytterligare linjedelningen
begränsades.

Vad beträffar karaktären och antalet av de linjer, som böra finnas representerade
inom gymnasieorganisationen, upptager förslaget latin- och reallinjerna
med differentiering inom latinlinjen för studium av grekiska. Den
biologiska linje, som skolkommissionen förordat, anser departementschefen
kunna åtminstone tills vidare utbytas mot en studieanordning med tillval
och bortval. Slutligen upptager förslaget en nyspråklig linje. Man borde
emellertid, säger departementschefen, utgå ifrån att endast ett begränsat
antal läroverk för närvarande borde utökas med dylik linje. Tills vidare
borde den inrättas endast vid några större läroverk samt vid de särskilda
flickläroverk, som borde komma till stånd. Skulle det i särskilda fall anses
önskvärt att i stället för vid läroverk befintlig latin- eller reallinje upprätta
en nyspråklig linje, borde möjlighet härtill beredas.

Under erinran om de försök, som pågått vid vissa läroverk, avseende
bland annat undervisning i ryska samt franska som andra främmande levande
språk, bar departementschefen framhållit dels önskvärdheten av att
möjlighet kunde i viss utsträckning beredas lärjungarna vid våra gymnasier
att erhålla undervisning i ryska, dels ock vikten av att en bättre plats bereddes
franskan än för närvarande vore fallet. Förstnämnda önskemål
kunde tillgodoses genom en väl organiserad tillvals- och bortvalsanordning,
det senare skulle uppmärksammas vid fastställandet av de undervisningsplaner,
som vid bifall till föreliggande förslag komme att erfordras.

För att reglera tillströmningen av lärjungar till gymnasierna samt höja
lärjungarnas kvalitet har man föreslagit antingen en särskild inträdesprövning
till gymnasiet eller på visst sätt kvalificerade betyg. Under framhållande
att en minskning av studentproduktionen vore eftersträvansvärd, har
departementschefen anfört, att det synts honom mindre lämpligt att tillgripa
utvägen med en särskild inträdesprövning men att en skärpning av nu gällande
flyttningsbestämmelser borde ifrågasättas. I samband därmed påpekar
departementschefen, att de nuvarande stadgandena i fråga om flyttning
borde förändras även därutinnan, att det företräde till inträde i gymnasiet,
som medgåves läroverkets egna lärjungar, borde borttagas.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande undervisningsplanen för gymnasiet vore, säger departementschefen
vidare, en inskränkning i antalet samtidigt lästa ämnen en förutsättning
för den omläggning av gymnasiet och dess arbetssätt, som åsyftades.
Därest förslaget i avseende på gymnasiet godtoges, komme givetvis frågan
om undcrvisningsplaner för detsamma att upptagas till förnyad prövning.
I samband härmed har departementschefen berört frågan om tillval och
bortval och därom anfört, att berörda anordning vore ägnad att befordra
den specialisering eller kanske hellre individualisering, som framstode som
ett viktigt önskemål vid förändringar i gymnasiets organisation. Utformningen
av detaljerna i detta hänseende borde prövas i samband med fastställande
av nya undervisningsplaner.

Förslaget åsyftar vidare att för lärjungar med realexamen underlätta inträdet
i lämplig ring å gymnasiet samt att undersöka, huruvida lättare övergång
må kunna beredas lärjungar från de kommunala mellanskolornas
tredje klass till gymnasiets första ring. I det sistnämnda hänseendet påpekar
departementschefen, att, såsom hittills skett, rätt att dimittera dylika
lärjungar bör för de särskilda skolorna prövas av Eders Kungl. Maj :t. Direkt
anknytning mellan gymnasiet och den avslutade realskolan (mellanskolan) åter
kunde tydligen icke erhållas utan lämplig organisatorisk anordning, lättast
genom upprättandet av treåriga gymnasier eller gymnasielinjer vid sidan av
de fyraåriga.

Departementschefen upptager därefter till skärskådande frågan om gymnasiets
längd och framställer närmast det spörsmålet, huruvida det treåriga
gymnasiet kan leda till det mål, till vilket undervisningen på gymnasialstadiet
måste föra. Denna fråga kunde, anser departementschefen, på grund
av erfarenhetens vittnesbörd besvaras jakande. Då det vore tydligt, att en fyraårig
gymnasiekurs i åtskilliga avseenden ägde företräde framför en treårig,
skulle emellertid departementschefen icke varit benägen att förorda inrättandet
av treåriga gymnasielinjer — åtminstone icke latingymnasier — därest
han icke vore övertygad om att den ämneskoncentration och i samband
därmed stående omläggning av skolans inre arbete, som han önskade befrämja
och vid vilka han fäste stor vikt, skulle komma att väsentligen undanröja
de olägenheter, som en eljest sammanträngd och hoppressad skolform
medförde. Förslaget upptager alltså upprättandet från och med läsåret
1928—1929 av treåriga latin-, real-och ny språkliga gymnasier vid sidan
av fyraåriga.

Bland de reformåtgärder, som det föreliggande förslaget upptager, avser en
inrättandet av sexåriga lyceer, byggande på avslutad folkskola och ledande
till studentexamen.

Departementschefen anser den lyceala skolformen ur ren gymnasial synpunkt
erbjuda stora fördelar, vartill för det sexåriga lyceet som en speciell
fördel tillkomme den tidsbesparing, som denna lyceityp medförde i jämfö -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

relse med såväl det sjuåriga lyceet som kombinationen fyraårig realskola
och treårigt gymnasium. Det väntade resultatet kunde dock icke nås utan
förhandenvaron av viktiga förutsättningar, såsom god studiebegåvning hos
lärjungarna, fysiska förutsättningar för ett mer ansträngande arbete samt
anordning för att lyceet icke skulle nödgas i större utsträckning och i varje
fall icke utan betryggande villkor i högre klasser mottaga lärjungar. Enligt
departementschefens mening kunde ett lyceum knappast ifrågakomma som
enda läroanstalt på en ort, och ej heller borde man ifrågasätta upprättandet
av självständiga lyceer, dock med ett undantag, nämligen ombildning av
statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm.

I enlighet med denna mening upptager det föreliggande förslaget upprättandet
av ett sexårigt lyceum genom nya elementarskolans successiva ombildning.
Lyceet skulle erhålla alla de tre föreslagna linjerna.

Departementschefen påpekar i samband härmed, att det sjuåriga lyceet i
detta sammanhang ej tagits i övervägande, enär dess organisation ej innebure
någon förkortning av studietiden.

Slutligen uttalar sig departementschefen om de förslag i avseende på studentexamen,
som från olika håll framställts. För egen del finner han ingalunda
tillräckligt vägande skäl förebragta vare sig för studentexamens borttagande
eller för dess ersättande med en examen av helt annan karaktär
och med annat mål. I övrigt säger sig departementschefen ej hava anledning
att närmare uttala sig om de jämkningar i bestämmelserna för studentexamen,
som kunna bliva erforderliga, men framhåller, att för lättande
av examenstrycket hänsyn i större utsträckning än nu sker borde vid bedömandet
av examen tagas till lärjungarnas arbete och betyg under de två
senaste åren.

Censorsinstitutionen borde alltjämt bibehållas. Framställda önskemål i
avseende på denna institution borde upptagas till prövning i samband med
frågan om eventuell jämkning av bestämmelserna om studentexamens anordnande.

De brister hos det nuvarande gymnasiet, vilka man under den senare tidens
skoldiskussion påpekat, torde kunna i korthet betecknas så: den nuvarande
gymnasieorganisationen medför mångläseri samt innebär brist på koncentration
och individualisering med därav föranledd oförmåga hos lärjungarna
av självständigt arbete, gymnasiets lärjungematerial är ej tillräckligt
sovrat, och övergången från realskolan till gymnasiet är i vissa fall försvårad.
Riktigheten av de sålunda framställda anmärkningarna kan enligt riksdagens
mening icke bestridas. Det torde kunna sägas, att en god och ändamålsenlig
gymnasieorganisation icke kan åvägabringas, utan att nämnda
brister bliva i möjligaste mån undanröjda.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262.

liiksdagens skrivelse Nr 2C2.

För bristernas avhjälpande synes man närmast vara hänvisad till åtgärder
av organisatorisk natur. Men det är angeläget att ihågkomma, att även de
bästa organisatoriska anordningar ej äro till fyllest, därest gymnasiet — liksom
skolan över huvud taget — skall kunna rätt fylla sin viktiga uppgift.
Härför fordras ock att det inre arbetet bedrives på ett sätt, som ger den
organisatoriska formen ett självständigt och personligt innehåll. Riksdagen
har också i det föregående i huvudsak anslutit sig till departementschefens
yttrande i avseende på en omläggning av det inre arbetet i skolan, som är
ägnad att, bland annat, befrämja lärjungarnas förmåga av självständigt arbete
samt önskvärd koncentration i studierna så ock ett undervisningssätt,
som lämnar plats och tillfälle för tillämpandet av en dylik studiemetod.

Riksdagen finner alltså en sådan anordning av det inre skolarbetet vara
en nödvändig förutsättning för en verkligt genomgripande och effektiv organisation
av gymnasiet. A andra sidan får den yttre formen ingalunda
förbises: den är givetvis nödvändig för att giva tillräcklig stadga och enhetlighet
åt studieinnehållet, och det är därför av vikt att tillse, hur gymnasiets
organisation bör lämpligen ordnas.

Det föreliggande förslaget ifrågasätter för bristernas avhjälpande i nu förevarande
hänseende huvudsakligen ökad linjedelning i förening med vidgad
tillvals- och bortvalsrätt, större koncentration vunnen genom successiv minskning
av antalet samtidigt lästa ämnen samt åtgärder för underlättande av
övergången från realskolan till gymnasiet.

Liknande syfte hava också vissa bland de motioner, som riksdagen förehaft
till behandling.

I de av herr G. Möller m. fl. och herr P. A. Hansson m. fl. väckta motionerna
(I: 254 och II: 417) föreslås bland annat en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
med anhållan dels om sådana anordningar i fråga om gymnasiets organisation
och arbetssätt, som möjliggöra en friare linjeuppdelning och sätta
lärjungarna i tillfälle att genom tillval av ämnen till en begränsad kärna
av obligatoriska ämnen, olika för skilda levnadsbanor, ernå den för sin
vidare verksamhet eller utbildning lämpligaste ämneskombinationen, dels
ock om förslag till bättre utrustade bibliotek och studierum vid olika slags
skolor, lägre som högre.

I den av herr Bergman väckta motionen (I: 250) påkallas i avseende på
gymnasiets inre arbete ett allvarligt övervägande, huruvida ej antalet ämnen
på varje linje kunde ytterligare något minskas samt huruvida ej genom
införande av större individuell självverksamhet bland lärjungarna i förening
med någon form av s. k. fri flyttning dels tidsvinst för vissa eller alla lärjungar,
dels ock bättre förberedelse för både högskolestudier och livets praktiska
uppgifter kunde vinnas.

Vidare påyrkas i den av herr Lindhagen väckta motionen (I: 241) bland
annat en mångsidig linjedelning, lämpad efter olika uppgifter och anlag.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Och slutligen har i den av herr Järte väckta motionen (II: 405) framhållits,
att de sista gymnasiståren med sitt mångläseri och sin bundenhet vid
den fastställda studietakten kännas som ett svårt tvång och en irriterande
försening, samt att linjeuppdelningen och ämnesbortvalen icke kunna utgöra
en tillräcklig lindring härutinnan.

De åtgärder, som föreslås av departementschefen, äro utan tvivel ägnade
att bidraga till vinnande av de syftemål, om vilka här är fråga, men de
leda likväl enligt riksdagens mening ej så långt, som är önskvärt. Riksdagen
ansluter sig emellertid till de i statsrådsprotokollet framkomna strävandena
att mera än nu koncentrera och individualisera studierna på gymnasiet.
En dylik strävan är likväl ej möjlig att förverkliga, så länge lärjungarnas
intresse och arbete blir så splittrat som nu genom ämnenas mångfald och
heterogena karaktär.

Eders Kungl. Maj:t har som ovan nämnts föreslagit inrättandet av ännu en
studielinje, den nyspråkliga, samt en successiv inskränkning av antalet ämnen
i gymnasiets olika ringar.

Den koncentration, som gymnasiets tredelning och en samtidigt företagen
inskränkning i ämnesantalet innebär, leder givetvis till en längre gående
individualisering och specialisering i studierna än för närvarande är möjlig.
Den nu medgivna bortvalsrätten infördes på sin tid för att befrämja koncentrationen,
och det skulle visserligen vara möjligt att ytterligare utvidga
denna rätt för att vinna samma syfte. Bortvalsmetoden har emellertid allmänt
underkänts, och det synes riksdagen tydligt, att den i sin nuvarande
form ej är att anbefalla. Skolkommissionen har för att vinna ökad individualisering
i studierna föreslagit användande av tillvalsmetoden, och de
skolsakkunniga hava tänkt sig tillval eventuellt kombinerat med bortval.
Riksdagen har kommit till den uppfattningen, att det just är på en liknande
väg, som man skulle kunna vinna vad som eftersträvas. Men väsentliga
modifikationer i de framställda förslagen torde vara behövliga.

Såsom nyss nämnts har av Eders Kungl. Maj: t föreslagits, att en nyspråk -lig linje skulle anordnas vid sidan av de båda nuvarande huvudlinjerna. Av
skäl, som torde framgå av det följande, har riksdagen ej funnit det nödvändigt,
att en ny fast huvudlinje kommer till stånd. Däremot bör ingen tvekan
kunna råda därom, att man även framgent bör bibehålla den sedan
många år tillbaka stadgade uppdelningen av gymnasiet i en latin- och en
reallinje. Härför tala olika skäl. Den grundväsentliga skillnad i dessa båda
linjers karaktär, som orsakas av naturen hos de ämnen, vilka äro konstitutiva
för linjerna, ej blott motsvarar en tydlig begåvningsdifferentiering hos
lärjungarna utan betingas jämväl av de krav, som omsorgen om lärjungarnas
val av framtida levnadsbana uppställer.

Innan riksdagen redogör för sin uppfattning om gymnasiets inre byggnad,
har riksdagen emellertid att angiva sin ställning till frågan om gymnasiets
längd. Härom har mycket tvistats. Eders Kungl. Maj:ts förslag utgår ifrån att

Riksdagens skrivelse Nr 262.

gymnasiet skulle allt fortfarande som regel vara fyraårigt, men förutsätter, att
treåriga gymnasielinjer skulle upprättas vid ett antal läroverk. Det huvudsakliga
skälet härtill är önskan att bereda de lärjungar, som avlagt realexamen,
en möjlighet att utan tidspillan eller extra arbete och kostnader
direkt övergå till gymnasiet.

I väckta motioner har det treåriga gymnasiet och främst det treåriga
latingymnasiet mötts av kritik. Så har i den av herr Lindskog väckta
motionen (II: 344) yrkats, att treåriga latingymnasielinjer måtte blott mera
försöksvis anordnas i ett ringa fåtal fall, exempelvis fem, placerade i
skilda delar av landet. Och i den av herr Bergman väckta motionen
(1:250) har, under framhållande att treårigt gymnasium borde få förekomma
men närmast såsom en försöks- och undantagsform, hemställts om
förnyat förslag, grundat på systemet fyraårigt gymnasium som normalform.

Riksdagen har vid övervägande av denna fråga ansett de av departementschefen
anförda skälen för det i propositionen framställda förslaget i berörda
hänseende så talande, att riksdagen velat med de få modifikationer, som
framdeles vid detaljbehandlingen av de särskilda läroverkens organisation
närmare komma att angivas, ansluta sig till nämnda förslag. I det följande
utgår riksdagen alltså från att båda de ifrågavarande gymnasieformerna
komma att för framtiden vara representerade i det statliga skolsystemet.

Gymnasiet har, såsom förut anförts, två huvuduppgifter. Det skall giva
lärjungarna den allmänbildning, som en högre elementarundervisning kan
meddela och som med fog kan fordras av den, som genomgått ett högre
allmänt läroverk. Men då gymnasiet ock har att förbereda sina lärjungar
för deras kommande levnadskall, måste det giva dem tillfälle att åtminstone
i någon mån inrikta sina studier mot de mångskiftande utbildningsvägar,
vilka öppnas genom avgångsbetyg från högre läroverk, och det måste därför
ock lämna en viss specialbildning. En dylik begynnande specialisering
innebär ju redan, som ovan antytts, gymnasiets nuvarande tudelning, men
den alltjämt fortgående kulturella utvecklingen åtnöjes ej därmed, den kräver
i detta hänseende mer än gymnasiet nu kan bjuda. Att förändra eller
inskränka dessa gymnasiets uppgifter är enligt riksdagens mening uteslutet,
och man nödgas alltså att söka fylla dem båda.

När det gäller att tillse, hur denna specialisering skulle ordnas, bör man
ihågkomma, att densamma har till syfte ej blott att giva lärjungarna tillfälle
att förbereda den fackutbildning, som kan vara erforderlig för deras
blivande levnadskall, utan även att främja en individualisering av studierna,
som kan verka utvecklande på lärjungarna samt deras personliga anlag och
intressen. Sistnämnda synpunkt är enligt riksdagens förmenande så viktig,
att särskilt beaktande bör givas densamma, då det gäller att utforma undervisningsplan
för gymnasiet.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

A andra sidan får denna individualisering givetvis ej drivas för långt och
i varje fall icke så långt, att hela undervisningsarbetet i skolan så att säga
rives upp, eller så, att skolans högsta ringar eventuellt upplösas i lika
många linjer som antalet lärjungar i ringen. I själva verket skulle på sådant
sätt allt ordnat undervisningsarbete kunna helt och hållet omöjliggöras.
Individualiseringens betydelse har framhållits av såväl skolkommissionen
som de skolsakkunniga, och på båda dessa håll har man som nämnt
velat främja nämnda syfte dels genom tillvalsrätten, dels genom ytterligare
linjedelning på det högsta stadiet. Det förefaller riksdagen, som skulle man
kunna gå ännu ett steg i sådan riktning. Ett sådant steg bör dock ej innebära,
att man allt för mycket inskränker antalet ämnen, men det synes riksdagen,
som om man kunde låta det individuella valet få göra sig gällande,
åtminstone inom vissa gränser. Departementschefen är inne på denna tankegång,
då han förordar, att studiearbetet inom de olika gymnasielinjerna
skulle koncentreras kring en kärna av ämnen till begränsat antal och med
så långt ske kan inre samhörighet. Men departementschefen synes här utgå
ifrån att samtliga till respektive linje hörande ämnen skulle vara på förhand
bestämda, och lämnar således föga utrymme åt ett längre drivet individuellt
val. I sistberörda riktning uttala sig däremot de ovannämnda, av
herr Möller m. fl. samt herr P. A. Hansson m. fl. väckta motionerna (I: 254
och II: 417). Där framhålles såsom det viktigaste syftet att skapa ett rörligare
linjesystem: att således kring en kärna av kvalitetsämnen, som vore
obligatoriska, genom lärjungarnas fria tillval söka gruppera sådana ämnen,
som mera återspeglade de individuella anlagen och kunde ha betydelse för
en blivande levnadsbana.

Riksdagen delar den uppfattning, som motionärerna sålunda uttalat, och
vill i det följande söka något närmare angiva, hur en dylik organisation
kan tänkas utformad.

Undersöker man, hur långt man kan gå i fråga om det fria tillvalet,
eller, vilket innebär detsamma, huru »ämneskärnorna» böra vara beskaffade,
torde svaret på denna fråga i första hand böra bestämmas av de synpunkter
rörande gymnasieundervisningens allmänna läggning och mål, som i det
föregående antytts. I enlighet härmed bör den fasta ämneskärnan tydligen
bestå av ämnen, som giva vederbörande linje dess särskilda karaktär, men
ej heller utesluta ämnen, som äro av mer personligt utvecklande och allmänbildande
natur.

Vad därefter beträffar frågan om antalet obligatoriska och antalet valfria
ämnen samt angående tillämpningen av valfriheten, sammanhänger denna
fråga i viss mån med spörsmålet om tidpunkten för specialiseringens inträde.
Men i varje fall är det tydligt, att man för att förebygga ämnesträngsel
och allt för stor arbetsbelastning samt för att i allmänhet vinna den koncentration,
som framhållits såsom nödvändig, måste avsevärt inskränka antalet
ämnen.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Då riksdagen utgått ifrån att även treårigt gymnasium skall anordnas i
den nya skolorganisationen, är det uppenbart, att någon specialisering eller
differentiering ej kan äga rum tidigare än tre år före gymnasiekursens slut.
För det fyraåriga gymnasiet spelar i nu berörda hänseende den första ringen
i huvudsak samma roll som högsta realskolklassen för det treåriga. Frågan blir
då, huruvida differentieringen bör omfatta 3 eller 2 år. Härom kunna olika
meningar råda, och skäl kunna enligt riksdagens mening anföras för båda
dessa åsikter.

Tänker man sig först det förra alternativet med en över tre år utbredd
differentiering, kan man säga, att härför talar den uppgift, gymnasiet har,
att förbereda lärjungarna för deras blivande levnadskall. Skall denna förberedelse
kunna bliva så effektiv, som omständigheterna medgiva, vore det
önskvärt, att den omfattade tre år. Och man skulle vidare kunna sätta i
fråga det lämpliga i att låta lärjungarna efter genomgång av realskola eller
däremot svarande kurs tillbringa ett år å gymnasiet, under vilket de skulle
studera flera ämnen, som efter årets slut skulle nedläggas och för vilka
några avslutade kurser svårligen kunde utformas. Enligt denna tankegång
borde alltså reduktionen i antalet ämnen ske redan från början. Skolkommissionen
har i sitt förslag begränsat ämnena till sju i gymnasiets högsta
ring, och samma antal återfinner man i de skolsakkunnigas förslag till timplaner
för gymnasiets två högsta ringar. För vinnande av nyss antydda
syfte borde således i samtliga tre ringar studierna begränsas till detta antal.

Gäller det sedan att välja ut de ämnen, som skulle utgöra den ovannämnda
kärnan och således vara obligatoriska, anknyter riksdagen i avseende
härå till de allmänna synpunkter, som förut framhållits, och finner det
självklart, att modersmålet ingår i såväl latin- som reallinjens ämneskärnor.
Likaledes torde historien med hänsyn till dess utvecklande och uppfostrande
betydelse böra tillhöra de obligatoriska ämnena, dock med väsentligt
starkare betoning än nu av det i ämnet ingående momentet medborgarkunskap.
Självklart är ock, att latin bör vara obligatoriskt på latinlinjen, liksom
matematik på reallinjen. Det fjärde obligatoriska ämnet måste, synes
det riksdagen, vara ett främmande levande språk. Härtill skulle så, enligt
vad nyss sagts, komma ytterligare tre ämnen, samtliga genom fria tillval.1)

En variation av detta alternativ, som synes hava starka skäl för sig, vore
att i den obligatoriska ämneskärnan vid sidan om de tre först nämnda ämnena
låta ingå tvenne främmande levande språk och således under det första
året utsträcka ämnesantalet till åtta. Den minskning i ämnenas antal,
som följande år måste äga rum, borde i sådant fall ske antingen genom
bortväljande av det ena främmande språket eller genom uteslutande av något
bland de förut frivilligt tillvalda ämnena.

’) Beträffande kristendomsämnets ställning såsom obligatoriskt undervisningsämne på
gymnasiet ha kamrarna stannat i olika beslut.

Riksdagens skrivelse Nr 202.

Enligt det andra av de ovan angivna alternativen skulle differentieringen
omfatta endast de två sista gymnasieåren. De skäl, som kunde tala härför,
synas främst vara behövligheten av att den allmänbildning, som realskolan
meddelar, erhölle en utökning, given på gymnasiets stadium och meddelad
med tillämpning, i den mån så kan ske, av gymnasiala studiemetoder. Och
ett ytterligare skäl för uppskov med differentieringen vore, att den omläggning
av studiernas anordning på gymnasiet, som angivits som en förutsättning
för hela nyorganisationen, kunde anses kräva en mognad i omdöme
och förståndsutveckling, som i allmänhet ej kunna väntas hos lärjungar
i den ålder, som normalt svarar mot de två första, respektive det
första gymnasieåret. Enligt detta alternativ skulle således de två första
ringarna, respektive (i treårigt gymnasium) den första ringen spänna över
vederbörande linjes hela ämnesområde och alltså närmast söka tillgodose
allmänbildningens krav. I näst högsta ringen åter skulle lärjungarna kunna
förutsättas hava nått den mognad och allmänna utveckling, att en begynnande
specialisering där vore motiverad och möjlig.

Jämväl detta alternativ torde böra utgå ifrån att ämnesantalet i de båda
differentierade ringarna vore begränsat till sju. Till följd härav kunde
ämneskärnorna omfatta vardera fyra ämnen: modersmålet, latin respektive
matematik, historia och det andra främmande språket. De tre återstående
ämnena skulle lämpligen — här såväl som i fråga om det första alternativet
— tillväljas ur en grupp av närbesläktade ämnen, vilka skulle närmare
bestämmas av Eders Kungl. Maj:t. Ett av dessa ämnen skulle, där sådant
utan särskilda kostnader och utan olägenheter för skolans arbete i övrigt
kunde ske, kunna väljas ur den andra kärngruppens ämneskrets.

Riksdagen har förut betonat nödvändigheten av att valet av ämnen ej
göres helt fritt och att antalet ämneskombinationer således icke blir allt för
stort. Det synes därför nödvändigt att, vilket alternativ än väljes, det uttryckligen
stadgas, att tillval av ämne ej må ske, om därigenom särskild
undervisning skulle komma att anordnas för ett allt för ringa antal lärjungar.
Och det är vidare angeläget att förhindra, att sådana ämneskombinationer
göras, som medföra, att arbetstiden för en lärjunge allt för mycket understiger
den för gymnasiet genomsnittliga.

De olika alternativ, för vilka riksdagen nu angivit vissa huvuddrag, synas
kunna anvisa framkomliga vägar för en omorganisation av gymnasiet
i enlighet med de grundprinciper, till vilka riksdagen ansluter sig. Att giva
bestämt företräde för ettdera anser riksdagen icke vara möjligt utan en omfattande
och detaljerad undersökning, som näppeligen kan förväntas från
riksdagens sida. Riksdagen anser sig fördenskull böra hos Eders Kungl.
Maj:t hemställa om verkställande av erforderlig utredning i berörda hänse*
ende, varefter det lärer böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att fastställa
den ordning, som kan anses lämplig. Det är självklart, att vid en

Riksdagens skrivelse Nr 262.

definitiv prövning av ifrågavarande spörsmål de jämkningar må göras, som
utredningen och dess resultat visat vara nödiga.

En organisation av gymnasiet i enlighet med de grunddrag, som nu i
fråga om berörda alternativ anförts, skulle enligt riksdagens mening kunna
giva tillräckligt utrymme åt lärjungarnas personliga önskningar och behov
med tanke på deras framtida verksamhet och jämväl tillgodose individuella
studieintressen, samtidigt som garantier funnes för att de allmänna krav
på gymnasieundervisningens omfattning bleve fyllda, vilka med rätta kunna
ställas på densamma. Av det anförda torde ock framgå, varför riksdagen ej
ansett det erforderligt, att en fast nyspråklig linje anordnas på gymnasiet.
Enligt såväl det ena som det andra av de av riksdagen skisserade
alternativen skulle tydligen en ämneskombination kunna lätteligen göras,
som upptager de tre främmande levande språken och således reellt motsvarade
en nyspråklig linje.

Riksdagen vill därjämte framhålla, att den nu ifrågasatta anordningen av
gymnasiet torde medgiva den från många håll förordade omläggningen av
själva arbetssättet inom denna skolform, ja i själva verket för att bliva
fullt effektiv kräver en dylik omläggning. I förut omnämnda motioner
(1:254 och 11:417) har pekats på vissa arbetsmetoder, som skulle kunna
befordra den individualisering av studierna och det mer personliga arbetssätt,
som anses nödvändiga för att gymnasieundervisningen skall kunna
medföra önskat resultat. Riksdagen instämmer med motionärerna i detta
hänseende och vill uttala sig för vidtagande av sådana åtgärder, som kunna
befinnas ägnade att främja ifrågavarande önskemål.

I detta sammanhang vill riksdagen framställa ytterligare några erinringar
i fråga om den av riksdagen beslutade organisationen.

Vad beträffar lärokurserna för de specialiserade ringarna bör erinras om
att organisationsförslagets syfte ej är att åstadkomma en stegring av fordringarna
eller en utökning av kurserna. Förslaget har en kvalitativ snarare
än kvantitativ syftning. Men det är klart, att den starkare individualisering,
som eftersträvas och som i visst hänseende också vinnes i och med den
utvidgade valfriheten, kan förväntas i regeln medföra ej blott eu fördjupad
kunskap utan även ett större kunskapsmått.

Riksdagen anser sig ock böra betona vikten av att en förändrad anordning
av gymnasiestudierna ej leder till en ökad arbetsbelastning för lärjungarna.
Det torde eljest ej vara oriktigt att antaga, att det lugnare studiesätt, som
den större koncentrationen innebär, skall kunna medföra gynnsamma verkningar
i berörda hänseende.

Möjligen kan det befaras, att nu förordade omläggning av gymnasiet skall
medföra vissa svårigheter i fråga om lärarkrafterna, främst därigenom att,
trots den förordade begränsningen av valfriheten, jämförelsevis många kombinationer
vid lärjungarnas ämnesval äro tänkbara. På sådant sätt skulle

Riksdagens skrivelse Nr 262.

det kunna bliva svårt att avväga och bestämma lärarnas tjänstgöring, och
ojämnheter skulle härvid lätt kunna upps å. Det är tydligt, att detta teoretiskt
är tänkbart, men riksdagen hyser den uppfattningen, att risken i detta
hänseende ej är så stor. Snarare lärer man kunna förutsätta, att ämnesvalet
kommer att stabiliseras till vissa så att säga standardtyper, betingade
av i det hela samma faktorer, som nu äro avgörande för abiturienternas
val av levnadsbana. Att bestämmelserna om lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet
måste undergå väsentliga förändringar, är å andra sidan självklart,
och föranledes över huvud taget av den planerade omläggningen av
arbetssättet på gymnasiet.

Till sist bör påpekas, att en studieanordning sådan som den nu omnämnda
ej torde medföra några svårigheter för fortsatta studier. Den ökade valfrihet,
som skulle medgivas, torde, som nyss nämnts, kunna förutsättas bliva utnyttjad
på ett sådant sätt, att den valda ämneskombinationen kan utgöra
en tillfredsställande grund för det planerade fortsatta utbildningsarbetet.
Som en bestämd fördel vid studiearbete vid universitet och högskolor måste
räknas den större vana vid självständigt arbete, som måste förutsättas hos
ett reformerat gymnasiums lärjungar.

1 fråga om rätten att vinna inträde i gymnasiet har departementschefen
ej velat förorda anställandet av särskild inträdesprövning och har ej heller
uttalat sig för fordran på kvalificerade betyg. I stället pekar departementschefen
på en skärpning av flyttningsbestämmelserna såsom ett medel att
ernå ett strängare urval bland gymnasiets lärjungar. Mot vad i berörda
hänseende anförts har riksdagen intet att erinra.

Ej heller departementschefens uttalanden om undervisningsplan för gymnasiet
föranleda några särskilda erinringar från riksdagens sida. Påpekas
bör däremot att av herr Lindhagen (1: 242) hemställts, att riksdagen ville
besluta eller hos Eders Kungl. Maj:t till övervägande förorda, att inom den
nyspråkliga linjen måtte beredas någon plats 1) för spanska språket och 2)
framför allt för esperanto. Under erinran att riksdagen nyss förklarat sig icke
kunna biträda förslag om inrättande av särskild nyspråklig linje på gymnasiet,
får riksdagen i fråga om undervisning i spanska uttala den meningen, att det
givetvis vore mycket önskvärt, om detta vitt spridda och ej minst ur kommersiell
synpunkt viktiga språk bleve allmännare studerat i vårt land och
även kunde få någon plats på skolschemat. Så vitt riksdagen kan se, är det
likväl icke möjligt att tänka sig spanskan upptagen bland skolämnena, främst
på grund av den språkträngsel, som ändock hos oss är oundviklig och som
därigenom än mer skulle ökas. Däremot synes det icke alldeles uteslutet, att
tillvalsmetoden skulle kunna så tillämpas, att i enstaka fall ett utbyte av ett
skolämne kunde få ske mot ämne, som ej tillhör läroverkets ämneskrets. Även
spanskan kunde givetvis i sådant fall ifrågakomma för tillval. Beträffande
förslaget om upptagande av esperanto som ordinarie läroämne måste där -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

emot riksdagen ställa sig bestämt avvisande. Även om man behjärtar den
tanke, som ligger bakom berörda förslag, finner sig riksdagen dock ej kunna
medverka därtill, att den förutvarande ämnesträngseln ytterligare skärpes
genom införande av undervisning i ett artificiellt språk.

De uttalanden, som av departementschefen gjorts beträffande förbindelsen
mellan realskolan och gymnasiet, finner riksdagen riktiga.

Som ovan nämnts har i propositionen upptagits förslag om inrättande
av lyceer eller lyceilinjer med sex årsklasser, och det föreslås, att statens
provskola, nya elementarskolan i Stockholm skulle ombildas till dylikt
lyceum.

I väckt motion (I: 249) har av herr Hederstierna hemställts, att riksdagen,
med avslag på Eders Kungl. Maj:ts förslag angående omorganisation av det
högre skolväsendet i vad det rör upprättandet av särskilda lyceilinjer, ville,
därest förslaget i övrigt vinner bifall, med beaktande av i motionen framställda
synpunkter för sin. del besluta, att nya elementarskolan i Stockholm bibehålies
vid samma organisation som övriga Stockholmsläroverk med fyraårigt
gymnasium.

Därjämte har herr Lindskog i sin motion (II: 344) hemställt bland annat, att
riksdagen måtte, med avslag på Eders Kungl. Maj ris förslag i vad det avser
förändring av nuvarande organisation av gymnasierna vid de allmänna
läroverken och inrättande av särskilda lyceilinjer, i skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Majri täcktes taga de i motionen
framförda synpunkterna i hithörande frågor i övervägande och för nästa
års riksdag framlägga de förslag, som i anslutning till dessa synpunkter
påkallas.

Enligt riksdagens mening föreligga så starka skäl för det av Eders Kungl.
Majri framlagda förslaget i här förevarande hänseende, att riksdagen finner
sig böra godkänna detsamma. Riksdagen, som alltså ej kan bifalla de av
motionärerna gjorda yrkandena, skall i det följande närmare ingå på frågan
om de särskilda lyceernas anordning. Vad ovan anförts i fråga om anordningen
av gymnasiet bör givetvis äga tillämpning på lyceets motsvarande stadium.
Riksdagen anser sig ytterligare böra framhålla, att starka skäl synas
tala för att godkända avgångsbetyg från mot högsta realskoleklassen svarande
stadium av lyceet, förslagsvis fjärde klassen, tillerkännes enahanda
kompetensvärde, som tillkommer avlagd realexamen.

Riksdagen har slutligen att yttra sig beträffande studentexamen. Såsom
framgår av ovan lämnade redogörelse, har departementschefen icke ansett
tillräckligt vägande skäl förebragta vare sig för studentexamens borttagande
eller för dess ersättande med en examen av helt annan karaktär och med
annat mål. Och jämväl för censorsinstitutionens bibehållande tala enligt
departementschefens mening starka skäl.

Däremot hava motionsvis yrkanden framställts om studentexamens avskaf -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

fande. Så har i de av herr Möller in. fl. samt herr P. A. Hansson m. fl. väckta motionerna
(I: 254 och II: 417) yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl.
Maj:t anhålla om åtgärder för studentexamens avskaffande och ersättande med
en för ett individualiserat arbetssätt bättre avpassad form av kunskapskontroll.
Vidare har av herr Lindhagen (I: 243) yrkats, att riksdagen ville, med anledning
av propositionen om det högre skolväsendet, besluta eller hos Eders Kungl.
Maj:t förorda till övervägande avskaffandet av den så kallade examen rigorosum.
Och slutligen har herr Järte i väckt motion (II: 405) hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära utredning i syfte
att förkorta gymnasialstudierna med ett år och att avskaffa den nuvarande
studentexamen.

Riksdagen anser för sin del skäl tala såväl för som emot studentexamens
bibehållande. Det torde ej kunna förnekas, att denna kunskapsprövning
genom den kontroll på gymnasiets arbete, den innebär, uppehåller en bestämd
nivå hos läroverken och således bidrager till att skapa en enhetlig
kunskapstyp samt därjämte giver en garanti för en viss mognad hos abiturienterna.
Och censorerna hava helt visst genom sin verksamhet upprätthållit
en god förbindelse mellan högskolorna och gymnasiet och därigenom hindrat
uppkomsten av en klyfta dem emellan, som eljest måst på något sätt
utfyllas.

Å andra sidan har framhållits, att studentexamen i sin nuvarande form
är behäftad med vissa brister. Den kan lätteligen vålla jäkt och oro i arbetet
samt medföra ett tryck på den föregående undervisningen, som kan
inverka skadligt. Det är ej heller uteslutet, att studentexamen kan innebära
en lockelse in på den teoretiska bildningsvägen och således bidraga till skapandet
av det överflöd på studenter, som allmänt konstaterats.

Riksdagen har sökt mot varandra väga de brister, som studentexamens
nuvarande anordning uppvisar, och de fördelar, som bibehållandet av en
kunskapsprövning av dylik art medför. Det har därvid synts riksdagen påtagligt,
att fördelarna dock äro övervägande och att ett borttagande av studentexamen
icke kan anbefallas, även om vissa jämkningar i avseende på
examens anordning kunna vara önskvärda. Riksdagen, som således ej kan
bifalla det yrkande, som gjorts i förstnämnda två motioner, liksom ej
heller herr Lindhagens ovanberörda motion, bar intet att erinra mot vad
departementschefen i avseende på studentexamen anfört.

Den ståndpunkt, riksdagen nu intagit, innebär givetvis också, att riksdagen
finner den övervakande och kontrollerande verksamhet, som för närvarande
utövas av censorerna, alltjämt vara erforderlig och således böra
bibehållas.

Vad till sist beträffar den av herr Järte väckta motionen, finner riksdagen
— oavsett det förhållandet, att riksdagen i fråga om studentexamens avskaffande
kommit till annat slut än motionären — det av honom i övrigt gjorda yr -

92 Riksdagens skrivelse Nr 262.

kandet stå i strid med riksdagens principella ståndpunkt beträffande gymnasiets
allmänna mål, och anser sig därför jämväl av detta skäl ej kunna bifalla
ifrågavarande motion.

VII. Staten och privatläroverken.

I det anförande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, varmed
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet beledsagade sin hemställan
om tillsättande av skolkommissionen, uttalade sig departementschefen för
privatskolornas regelmässiga ombildning till stats- eller kommunala skolor.
En sådan omorganisation skulle ej avse att ensidigt omskapa flickskolan
efter mönstret av gosskolan, liksom den ej finge gå förödande fram över
det rikare pedagogiska liv, som pulserade vid en och annan av de nuvarande
privatskolorna. Inom en god läroverksorganisation borde finnas plats
för försöksläroverk under särskilt framstående pedagogisk ledning.

I enlighet med detta uttalande avfattade skolkommissionen sitt förslag i
berörda hänseende. Kommissionen fann förhållandena nödvändiggöra en
stark begränsning av de nuvarande statsunderstödda privatläroverkens antal,
men ansåg det önskvärt att fortfarande äga tillgång till ett mindre antal
läroanstalter, vilka genom en friare organisation skulle kunna med framgång
dels tjänstgöra som försöksläroverk i egentlig mening, dels även i vissa
hänseenden komplettera statens undervisningsanstalter. Ett fåtal av våra
bästa enskilda skolor borde därför bibehållas vid sin hittillsvarande karaktär
av enskilda.

Kommissionen förutsatte, att rent privata skolor sannolikt komme att
framdeles existera. Ett allmänt förbud mot bedrivande av privat undervisningsverksamhet
ansåg kommissionen icke böra eller kunna ifrågasättas,
men några statsförmåner borde icke tillerkännas sådana läroanstalter och
ej heller kommunerna äga att ekonomiskt understödja desamma.

Det föreliggande förslaget (sid. 166—221 i statsrådsprotokollet) utgår beträffande
här ifrågavarande spörsmål från synpunkter, som något avvika
från skolkommissionens. Förslaget innebär ej något vidsträckt förstatligande
av de privata läroanstalterna, och dessa skulle i stor utsträckning förbliva
i sin nuvarande ställning till det allmänna. Endast i några få fall ifrågasätter
förslaget en förändring av allmänna läroverk med samtidig indragning
av enskilda högre flickskolor.

Departementschefen framhåller, att behovet av privatskolor självfallet
måste avtaga i samma mån som staten eller eventuellt kommunen i tillräcklig
omfattning och på ett tillfredsställande sätt beredde tillfälle till högre
skolundervisning för de unga, men finner det uppenbart, att i varje fall
utrymme för enskild verksamhet på den högre skolans område alltid komme

Rilcsdagens skrivelse Nr 262.

att finnas. Det vore ock naturligt och önskvärt, att staten, respektive kommunen,
i ena eller andra formen understödde sådana enskilda skolor, som
befunnes utöva en för det allmänna nyttig verksamhet.

Förslaget avser vidare att vid privatläroverken åstadkomma en förbättrad
anknytning till folkskolan. Dessa läroverk hava för närvarande i ett stort
antal fall förberedande klasser, parallella med folkskolans tre lägre klasser.
De förberedande klassernas lärjungar pläga vid inträde i själva skolan hava
företräde och vara befriade från inträdesprövning. Enligt förslaget skulle
den hittills förefintliga begränsade möjligheten till indirekt statsunderstöd
åt dessa klasser upphöra och den högre flickskolan anknyta till folkskolans
tredje klass samt, i den utsträckning så kan ske, även till ett högre grundskolstadium.
Den sålunda föreslagna förändringen skulle gå i verkställighet
successivt med början läsåret 1928—1929.

För alla inträdessökande till statsunderstödd flickskola samt högre gossoch
samskola bör, säger departementschefen, inträdesprövning anställas på
sätt departementschefen föreslagit i fråga om realskolan, varvid givetvis de
lärjungar, som redan tillhöra förberedande klasser, borde vinna inträde i
den egentliga skolans första klass enligt hittills tillämpat förfaringssätt.

Beträffande övergång från avslutad folkskola till den högre skolan framhåller
departementschefen, att förhållandena ställde sig väsentligen svårare.
I fråga om flickskolor med enkla avdelningar vore det knappast välbetänkt
att tvångsvis genomföra en anslutning till folkskolans sjätte klass, men vad
anginge flickskolor med genomgående två eller flera avdelningar, ställde sig
förhållandena annorlunda. Departementschefen förordar emellertid ej, att Eders
Kungl. Maj:t skulle i samband med statsunderstöds beviljande meddela föreskrift
därom, att liksom beträffande de allmänna läroverken en serie avdelningar
skulle anknytas till folkskolans sjätte klass. I stället föreslås åtgärd
i syfte att bereda möjlighet för skola, som anordnar en särskild realskollinje
omfattande fyra klasser ovanför sexklassig folkskola, att för denna
linje erhålla understöd i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som gälla för s. k. enskilda mellanskolor. Såsom villkor för dylikt understöds
utgående skulle gälla, att terminsavgifternas storlek skulle fastställas
av Eders Kungl. Maj:t, varvid det borde eftersträvas, att avgifternas allmänna
nivå komme att ligga så nära statsläroverkens som möjligt.

Departementschefen påpekar därefter, att de högre goss- och samskolorna
i regeln vore förlagda till orter med allmänt läroverk eller kommunal mellanskola.
Bortsett från Lundsbergs skola, vilken genom sin uppgift och
hela sin organisation intoge en särställning, gällde detta om samtliga med
två undantag, Djursholms samskola och Saltsjöbadens samskola. Båda dessa
skolor saknade anslutning till folkskolans både tredje och sjätte klass. I
fråga om tredje folkskoleklassen kunde anslutning vinnas på samma väg,
som tänkts anlitad för flickskolornas del, och departementschefen hade icke
kunnat underlåta att söka uppnå en anslutning med sjätte folkskoleklassen

Riksdagens skrivelse Nr 262.

även för dessa läroanstalters vidkommande. Departementschefen hade härvid
tänkt sig en liknande anordning, som föreslagits i fråga om flickskolorna.
Då de nämnda skolorna i verkligheten vore upprättade av och ägdes
av vederbörande kommuner, kunde här förevarande önskemål tillgodoses
under den formen, att kommunen upprättade en kommunal mellanskola,
varvid samskolans realskolstadium kunde och borde i motsvarande grad begränsas.
Skulle vederbörande icke finna skäl medverka till denna anordning,
kunde kravet på sexårig grundskola tillgodoses under enahanda former,
som förordats i fråga om vissa flickskolor, alltså genom understödjande
av en serie parallellavdelningar i likhet med vad som gällde i fråga
om enskilda mellanskolor.

Beträffande de förberedande klasserna gäller för närvarande bestämmelsen
i kungörelse den 18 juni 1925 (nr 326) om ändring i vissa delar av kungörelsen
den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa
läroanstalter m. m. Ifrågavarande bestämmelse bleve, säger departementschefen,
överflödig, i den mån de förberedande klasserna försvunne. Under
övergångstiden borde densamma fortfarande gälla i förut angiven utsträckning.

I fråga om lärarpersonalens rättsliga ställning erinrar departementschefen,
att för närvarande ingå bestämmelser funnes, som regelbunde rättsförhållandet
mellan nämnda lärarpersonal och vederbörande skolas målsmän, men
att frågan vid olika tillfällen varit föremål för uttalanden i samband med
diskussionen om skolkommissionens förslag liksom i annat sammanhang.
Departementschefen betecknar det som eu brist, att hittills inga åtgärder
vidtagits för beredande åt den jämförelsevis talrika lärarkåren vid privatläroverken
av en ställning, som kunde i rättsligt hänseende anses vara tryggad.
Departementschefen vore ej i tillfälle att i detta sammanhang framlägga
något förslag, som kunde ligga till grund för en slutlig prövning av spörsmålet,
men hade för avsikt att så snart ske kunde återupptaga frågan till
granskning samt söka åstadkomma en lösning, som kunde i möjlig mån
anses tillfredsställande. De åtgärder, som skulle kunna anses erforderliga i
detta hänseende, kunde sannolikt vidtagas i samband med fördelningen av
statsunderstöd.

Slutligen påpekar departementschefen, att den om- och nyorganisation av
läroverk, som borde äga rum på åtskilliga orter, i vissa fall med nödvändighet
torde föranleda jämkningar i avseende på privatläroverkens antal.
Så torde det komma att visa sig, att på vissa orter, där nuvarande gossrealskola
borde omorganiseras till en samrealskola, denna åtgärd måste förutses
komma att medföra så stark minskning i antalet lärjungar vid ortens
högre flickskola, att ett fortsatt upprätthållande av denna senare ej kunde
anses skäligt. I sådant fall både departementschefen förutsatt, att flick -

Riksdagens skrivelse Nr 262. 95

skolan skulle jämsides med samrealskolans organiserande successivt avvecklas.

En dylik avveckling medförde, fortfar departementschefen, uppenbarligen
vissa svårigheter, därigenom att lärarpersonalen måste undan för undan
entledigas. Det syntes under sådana förhållanden klart, att då lärarinnor
genom direkta åtgärder från statens sida ginge miste om anställning, staten
också måste se till huruvida och på vad sätt dessa lärarinnors intressen
skulle kunna tillgodoses genom åtgöranden från det allmännas sida.

Departementschefen erinrar härvid om att alldeles samma spörsmål tidigare
varit föremål för statsmakternas överväganden, nämligen då genom 1904
års riksdags beslut om upprättande av statssamskolor ett antal högre flickskolor
tvungos att avveckla och försvinna. På förslag av Eders Kungl. Maj:t
beslöt sedermera, påpekar departementschefen, 1907 års riksdag anvisa
understöd åt vissa lärarinnor, som genom dylika indragningar komme att
förlora sin anställning. Vid berörda tillfälle hade man icke funnit sig kunna
vidtaga några direkta åtgärder för tillgodoseende av de ifrågavarande lärarinnornas
intressen förutom beträffande dem, som nått högre ålder. Förhållandena
i detta hänseende syntes departementschefen beklagligen föga
gynnsammare nu. Att överflytta lärarinnor till de tjänster, som skulle
komma att inrättas vid
sig göra, men det syntes rätt och billigt, att i den mån så kunde ske, vid
besättandet av ordinarie ämneslärarinnetjänst, till vilken flickskollärarinna
anmält sig som sökande, hänsyn toges till det förhållandet, att sökanden
tillhörde nu ifrågavarande kategori av lärarinnor. Och beträffande lärarinna,
som avlagt för ordinarie adjunktsbefattning stadgade akademiska kunskapsprov
men ej genomgått provår, borde hennes föregående tjänstgöring kunna
i väsentlig mån kompensera denna brist.

Det särskilda hänsynstagande av olika slag, som sålunda borde iakttagas
beträffande lärarinnorna, borde enligt departementschefens mening gälla
endast dem, som vid början av gossrealskolans ombildning till samrealskola
under mer än 5 år innehaft fast anställning vid statsunderstödd enskild
läroanstalt.

Beträffande de äldre ämneslärarinnorna åter föreslår departementschefen
samma åtgärd, som tidigare tillgripits, och han räknar till denna kategori
de ämneslärarinnor, som vid nyssnämnda tidpunkt uppnått en ålder av 50
år och före den 1 mars 1927 vunnit anställning med full tjänstgöring vid
skolan.

Förslaget innebär, att till sist berörda lärarinnor skulle utgå ett årligt
understöd, motsvarande två tredjedelar av den avlöning — tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg inberäknade — som vederbörande i enlighet
med gällande bestämmelser uppbar vid tiden för anställningens upphörande.
Därjämte skulle sådan lärarinna tillförsäkras rätt att vid fyllda 60 år —
d. v. s. vid inträdet i den för henne stadgade pensionsåldern — komma i

Riksdagens skrivelse Nr 262.

åtnjutande av pension med samma belopp, som skulle tillkommit henne,
därest hon oavbrutet tjänstgjort intill tiden för pensioneringen.

Till sist betonar departementschefen, att i de fall, där på grund av den
nu ifrågasatta omläggningen en begränsning kunde komma att inträda i
vissa statsunderstödda privatläroverks verksamhetsfält, det vore angeläget
att tillse att eventuellt nödvändiga inskränkningar i statens understödsverksamhet
försigginge under så mjuka former som möjligt. Det vore departementschefens
avsikt att uppmärksamt pröva alla hithörande förhållanden i
syfte att övergången måtte försiggå under största möjliga hänsynstagande
till berättigade enskilda intressen.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts, har riksdagen, i likhet
med Eders Kungl. Maj:ts förslag, icke ansett ett förstatligande av den privata
flickskolan böra äga rum. Detsamma gäller även övriga enskilda läroanstalter.
Riksdagen ansluter sig under sådana omständigheter i det hela till de synpunkter
i fråga om privatläroverkens ställning för framtiden, som av departementschefen
uttalats. I enlighet härmed skulle nämnda läroverk i väsentlig
omfattning fortfarande äga bestånd samt åtnjuta understöd av staten efter i
stort sett samma grunder som hittills. Dock bör, såsom tidigare antytts, det
såsom villkor för statsbidrag till enskild mellanskof och högre flickskola nu
stadgade lärjungeantalet höjas till minst 40.

Det är emellertid tydligt, att — såsom departementschefen framhåller —
i samma mån som staten eller eventuellt kommunen i tillräcklig omfattning
och på ett tillfredsställande sätt bereder tillfälle till högre skolundervisning,
behovet av privatskolor måste avtaga. Alldeles särskilt gäller detta den ojämförligt
talrikaste gruppen bland privatläroverken, de högre flickskolorna. Riksdagen
har, såsom av det föregående framgår, beslutat avlåta en skrivelse
till Eders Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till inrättandet av kommunala
flickskolor. Därest beslut i sådant hänseende blir fattat, är det enligt
riksdagens mening att förvänta, att de nuvarande privata flickskolorna i åtskilliga
fall komma att ombildas till kommunala. Såsom riksdagen redan haft
tillfälle framhålla, skulle på detta sätt frågan om den särskilda högre flickundervisningen
vinna en god lösning, förmånlig för såväl lärjungarna som
lärarpersonalen. Ej minst fördelaktig skulle enligt riksdagens mening en sådan
utveckling vara därutinnan, att det härigenom med all sannolikhet skulle
visa sig lättare att i större omfattning bevara den särskilda bildningstyp,
som den nuvarande högre flickskolan företräder.

I en av herr Lindhagen väckt motion (I: 244), har hemställts, att, med
anledning av propositionen om det högre skolväsendet, riksdagen, oavsett
förväntade provisoriska beslut i ämnet, ville anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t måtte, bland annat, ytterligare överväga en definitiv lösning av
rätten för flickor att få tillgång till allmänna högre skolor på samma
villkor som gossar samt för ändamålet taga under definitivt bedömande de

Riksdagens skrivelse Nr 262.

privata flickskolornas förstatligande och den åttaklassiga flickskolans lämplighet.
Riksdagen, som i annat sammanhang berört den förstnämnda frågan,
finner sig med hänsyn till vad nu anförts angående den kommunala flickskolan
sakna anledning att bifalla vad motionären beträffande den senare
frågan hemställt.

Vad beträffar de förberedande klassernas ställning samt därmed sammanhängande
spörsmål om privatläroverkens anknytning till folkskolan får riksdagen
anföra följande. Eders Kungl. Maj:t har föreslagit borttagandet av
den rätt, som enligt nu gällande bestämmelser tillkommer lärarinna vid statsunderstödd
enskild läroanstalt att förlägga viss del av sin tjänstgöring till
de förberedande klasserna. Riksdagen har i detta avseende intet att erinra.
Däremot anser riksdagen, att nu gällande rätt i fråga om tjänstgöring i övningsämnen
bör i någon utsträckning bibehållas. Särskilt för smärre flickskolor
torde det nämligen kunna vara av betydelse, att denna möjlighet är bevarad.

Däremot torde de nu gällande bestämmelserna om ifrågavarande lärarinnors
tjänstgöring i annat hänseende erfordra viss jämkning. Detta förhållande
är förorsakat av det beslut i fråga om de allmänna läroverkens ställning
till folkskolan, som riksdagen förut fattat och som avser dessa läroverks
partiella anknytning till folkskolans fjärde klass. Riksdagen anser
det med hänsyn till detta beslut nödvändigt, att jämväl de statsunderstödda
enskilda läroanstalter, om vilka det i detta sammanhang kan vara fråga,
eller de högre flickskolorna samt de högre goss- och samskolorna, böra framdeles
anknyta till folkskolans fjärde klass, i den mån ej anknytning till
högre folkskoleklass betingas av skolans organisation. För de högre flickskolorna
innebär detta, att deras elementarskolstadium blir nedifrån avkortat
med en klass och att lärarinnornas tjänstgöring skall vara förlagd
till detta stadium. I fråga om bestämmelsen rörande rätt för lärarinna
att förlägga viss del av tjänstgöringen till de förberedande klasserna har
Eders Kungl. Maj:t föreslagit en övergångstid, som skulle utgå med läsåret
1929 — 1930. Riksdagen bifaller detta förslag. Vad beträffar avvecklingen
av lärartjänstgöringen i den nuvarande lägsta elementarskoleklassen, torde
denna normalt böra ske i omedelbar följd med upphörandet av nyssnämnda, de
förberedande klasserna avseende rätt, och skulle således äga rum efter läsåret
1930—1931. För den händelse emellertid detta icke kan genomföras utan avskedande
av lärare, som före den 1 mars 1927 varit anställd med full tjänstgöring
vid skolan i fråga, synes Eders Kungl. Maj:t böra äga rätt att medgiva
utsträckning av avvecklingstiden, dock högst till utgången av läsåret 1934
—1935. Det torde böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att utfärda de
närmare bestämmelser, som äro erforderliga i nu omförmälda hänseenden.

Beträffande inträdet i flickskola samt högre goss- och samskola har departementschefen
anfört, att prövning borde anställas med samtliga inträdessökande
samt att vad som anförts i fråga om inträdesprövning till realskolan
borde gälla även beträffande nyssberörda läroanstalter. Motionsvis (I: 246)
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 11 samt. Nr 262. 7

Riksdagens skrivelse Nr 262.

har av herr Lindhagen hemställts, att riksdagen — med anledning av propositionen
om det högre skolväsendet och därest propositionens konsekvens,
ett faktiskt förbud för subvenerat privatläroverk att inrätta eu förberedande
småskola, ej göres gällande — ville uttala sig för och hos Eders Kungl. Maj:t
förorda, att inträde i privatläroverks lägsta klass skall tillstädjas såväl elev,
som genomgått folkskolans tre lägsta klasser, som ock elev från läroverkets
egen förberedande treklassiga skola utan särskild prövning i någotdera fallet
eller, om detta ej bifalles, att prövning i båda fallen må ske endast i modersmålet
och matematik. Angående denna fråga får riksdagen hänvisa till vad
riksdagen förut anfört om inträde i realskolan. Vad där förordats bör enligt
riksdagens mening gälla även beträffande de statsunderstödda privatläroverken.

Det föreliggande förslaget upptager jämväl en anordning beträffande privatskolor
med genomgående två eller flera avdelningar, innebärande, att till
högre flickskola samt högre goss- och samskola, som anordnar en till folkskolans
sjätte klass ansluten realskolelinje med minst fyra årsklasser, må från
och med läsåret 1928—1929 efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande utgå ett
årligt statsbidrag av 1,200 kronor för årsklass under de villkor och bestämmelser
i övrigt, som äro meddelade rörande den i anslaget till privatläroverk
ingående anslagsposten till enskilda mellanskolor samt enligt de närmare
föreskrifter, som av Eders Kungl. Maj:t. meddelas. Motionsvis har av fröken
Hesselgren hemställts (I: 252, med vilken den av herr Almquist m. fl. i
andra kammaren väckta motionen nr 399 överensstämmer i fråga om syftet),
att sålunda föreslaget anslag måtte utgå för linje av såväl flickskol- som
realskoltyp.

Vid den detaljgranskning av de olika läroanstalternas organisation, som
riksdagen verkställt, har det visat sig, att något behov av dylik linje icke
föreligger. Vid sådant förhållande saknar riksdagen anledning att bifalla
Eders Kungl. Maj ds förslag i detta hänseende.

Angående lärarpersonalens vid privatläroverken rättsliga ställning har departementschefen
gjort vissa uttalanden. Frågan har därjämte upptagits till
behandling i en av herr Lindhagen väckt motion (I: 247), däri hemställes,
att riksdagen, i anledning av propositionen om det högre skolväsendet, ville
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte överväga, huruvida och i vad mån
såsom ytterligare villkor för åtnjutande av statsanslaget till privatläroverken
må uppställas betingelser till tryggande av lärarpersonalens rättsliga ställning.

Riksdagen, som finner denna fråga vara av betydelse, vill starkt understryka
behovet av åtgärder i den riktning, som av departementschefen
antytts. Enligt riksdagens mening vore det därjämte önskvärt, att bestämmelse
bleve utfärdad i den riktningen, att ämneslärarinnebefattning vid
högre flickskola ej måtte tillsättas, utan att befattningen förut kungjorts
till ansökan ledig, samt att prövning av de sökandes behörighet därefter
företoges av skolöverstyrelsen på sådant sätt som nu är stadgat i fråga om
tillsättning av lärartjänst vid folkhögskola. Det bör erinras om att den

Riksdagens skrivelse Nr 262.

kommunala flickskolans organisationsform skulle beträffande lärarpersonalens
rättsliga ställning medföra den stadga och säkerhet, som är önskvärd.

Ett genomförande av den organisation, som föreslås i Eders Kungl. Maj:ts
proposition, skulle, såsom departementschefen påpekar, i vissa fall föranleda
jämkningar i avseende på privatläroverkens antal. Än mera torde detta
bliva fallet på grund av den av riksdagen beslutade utvidgningen av kvinnliga
lärjungars rätt till inträde i allmänt läroverk. Det kan nämligen förutses,
att flickor tämligen talrikt komma att söka inträde i statens realskolor,
varigenom i ett eller annat fall en så avsevärd minskning i antalet lärjungar
i ortens flickskola kommer att göra sig gällande, att denna skola svårligen
kan upprätthållas. En följd härav torde bliva, att för ett större eller mindre
antal ämneslärarinnor svårighet uppstår att erhålla ny anställning. Departementschefen
har därför till övervägande upptagit frågan, på vad sätt dessa
lärarinnors intressen skulle kunna tillgodoses genom åtgöranden från det
allmännas sida. De åtgärder, som enligt departementschefens mening skulle
kunna vidtagas, hava emellertid rent positiv innebörd endast i avseende
på de lärarinnor, som vid ombildningens början uppnått en ålder av 50
år och före den 1 mars 1927 vunnit anställning med full tjänstgöring vid
skolan.

Det föreliggande förslaget har i detta hänseende ansetts böra vidgas till
förmån även för andra lärarinnor. Så har i en av fröken Hesselgren väckt
motion (I: 252), med vilken i avseende på syftet
väckta motionen (II: 399) överensstämmer, hemställts, bland annat, att samma
bestämmelser skola gälla i fråga om lärarinnor vid privat läroverk, vilka på
grund av här föreslagna omorganisation måste avveckla, som i fråga om
lärare vid kommunal mellanskola, som ombildas till statsläroverk. Motionären
åsyftar här det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget, att ordinarie
lärare vid dylik kommunal mellanskola skulle successivt som adjunkter
respektive ämneslärarinnor överflyttas till statsläroverket med rätt att åtnjuta
vissa närmare angivna avlöningsförmåner.

Riksdagen anser, att särskilda anordningar utöver vad departementschefen
ifrågasatt böra vidtagas för att lindra verkningarna för vederbörande lärarinnor
av flickskolors indragning. Det är obestridligt, att dessa befattningshavare
fyllt en uppgift, som ur det allmännas synpunkt är lika samhällsnyttig
och nödvändig, som om de formellt varit statstjänare, och det bör
enligt riksdagens åsikt ej få förekomma, att de, då deras verksamhet såsom
en följd av statsmakternas beslut bringas att upphöra, försättas i en situation,
som innebär förlusten av försörjningsmöjligheter.

Att på sätt yrkats i nyssnämnda motion utan vidare överflytta de ledigblivande
lärarinnorna i statstjänst är uppenbarligen ej möjligt, i första hand
därför att någon ombildning av högre flickskola på samma sätt, som föreslagits
beträffande ett antal kommunala mellanskolor, ju ej ifrågasatts.

100 Riksdagens skrivelse Nr 262.

Riksdagen anser sig alltså ej kunna bifalla motionärens nu berörda hemställan.

Det återstår då för riksdagen att söka angiva de åtgärder, vilka enligt
riksdagens mening kunna vara tänkbara och lämpliga. Riksdagen har då
närmast haft sin tanke riktad på det tidigare omnämnda förslaget om upprättande
av kommunala flickskolor. I de fall, då en enskild flickskola i
händelse av bifall till nämnda förslag skulle ombildas till kommunal, böra,
synes det riksdagen, de lärarinnor med full tjänstgöring vid den egentliga
flickskolan, vilka innehava vederbörlig kompetens, till det antal, som i varje
.fall är erforderligt, förklaras såsom ordinarie lärarinnor vid den kommunala
flickskolan. Riksdagen vill erinra om att ett dylikt tillvägagångssätt kan tilllämpas
och i många fall tillämpats vid ombildning av högre folkskola till
kommunal mellanskola. Det synes riksdagen, som om föreskrift i nu förevarande
hänseende skulle kunna lämnas av Eders Kungl. Maj:t vid beviljande
av understöd åt kommunal flickskola eller måhända erhålla plats i
den stadga för dylika flickskolor, som torde bliva erforderlig, om skolorna
komma till stånd.

Vad därefter beträffar de lärarinnor, som ej genom nu nämnda åtgärd
skulle bliva placerade, kunde ett annat förfarande vara möjligt. Riksdagen
erinrar först därom, att enligt det av riksdagen biträdda organisationsförslaget
ett stort antal statliga samskolor — fristående eller i högre allmänt
läroverk ingående — skulle komma till stånd, samt att ett betydligt antal
ämneslärarinnetjänster där skulle finnas. Riksdagen tänker sig då, att de
flickskolelärarinnor med vederbörlig kompetens till dylika ämneslärarinnetjänster,
som på grund av högre flickskolas nedläggande eller genom en
av omorganisation förorsakad inskränkning i sådan skolas verksamhet
bliva entledigade från sina befattningar och som önska ifrågakomma
till ämneslärarinnetjänst, skulle hava att därom göra anmälan hos skolöverstyrelsen.
Då dylik tjänst skulle tillsättas, borde överstyrelsen undersöka,
huruvida bland de sålunda anmälda funnes någon, som prövades
lämplig för tjänsten. Vore detta fallet, skulle överstyrelsen äga att tillsätta
densamma utan dess ledigförklarande. Givetvis borde denna tillsättningsprocedur
avse endast lärarinnor, som före den 1 mars 1927 vunnit anställning
med full tjänstgöring vid flickskola och som vid tiden för entledigandet
från sin befattning under minst 5 år innehaft dylik anställning vid
statsunderstödd enskild läroanstalt. Därjämte borde förfarandet tillämpas
under begränsad övergångstid, exempelvis 10 år, räknat från början av den
föreslagna omorganisationens genomförande. Riksdagen tänker sig, att bestämmelser
i nu angiven riktning kunde av Eders Kungl. Maj:t utfärdas,
eventuellt i samband med utfärdande av behövlig ny läroverksstadga.

Det synes sannolikt, att genom nu nämnda åtgärder de allra flesta
lärarinnor, som böra räknas till nu ifrågavarande kategori, skola kunna efter
hand åter erhålla anställning. Då det emellertid möter stora svårigheter att

101

Riksdagens skrivelse Nr 262.

med visshet i förväg beräkna dessa förhållanden, måste riksdagen utgå ifrån
den möjligheten, att vissa bland dessa lärarinnor det oaktat skulle kunna
komma att bli utan anställning, vare sig ordinarie eller extra ordinarie. För
sådant fall anser sig riksdagen kunna förutsätta, att Eders Kungl. Maj:t ej
underlåter att för riksdagen framlägga förslag i syfte att bereda ifrågavarande
lärarinnor en skälig bärgning, intill dess de erhålla anställning vid
statsläroverk eller därmed jämförbar läroanstalt.

Vad av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i fråga om de lärarinnor, som
uppnått en ålder av 50 år, har icke givit riksdagen anledning till erinran.

I detta sammanhang vill riksdagen beröra ett par spörsmål, som funnit
uttryck i den av fröken Hesselgren väckta motionen (I: 252).

Motionären har påpekat ett uttalande av departementschefen (sid. 215 i
statsrådsprotokollet), som syntes motionären innebära, att de privatläroverk,
som icke tidigare i enlighet med ett i propositionen uttalat önskemål frivilligt
sökte anknytning till folkskolans sjätte klass, skulle i samband med
en förestående lönereglering tvingas att nedlägga sina med folkskolan parallella
klasser. Enligt riksdagens mening kan ifrågavarande uttalande icke
fattas så, som om någon ändring i de för privatläroverken gällande huvudgrunderna
för statsunderstöd härmed vore åsyftad.

I berörda motion har vidare påpekats, att en oklarhet funnes i det av Eders
Kungl. Maj:t framlagda förslaget om understöd åt ämneslärarinnor, som på
grund av gossrealskolas ombildning till samrealskola ginge förlustiga sin
anställning och som fyllt 50 år samt vunnit sådan anställning vid skolan
före den 1 mars 1927. Detta skulle, säger motionären, kunna tolkas så,
att lärarinnan måste hava varit anställd vid just den skola, som föresloges
till avveckling, den 1 mars 1927.

Enligt riksdagens mening skulle den i Eders Kungl. Maj:ts proposition använda
formuleringen hava täckt de fall, som motionären avsett. Då emellertid
riksdagen beslutat längre gående åtgärder i fråga om kvinnliga lärjungars
mottagande vid statsläroverk än de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna och
möjlighet därigenom uppstått av ytterligare skolnedläggningar, har riksdagen
åt ifrågavarande bestämmelse givit sådan avfattning, att den av
motionären befarade tolkningen undgås.

I en av herr Lindhagen väckt motion (I: 248) har jämväl upptagits
frågan om understöd åt de lärarinnor, som bestrida undervisningen i de
vid åtskilliga privatläroverk förefintliga förberedande klasserna och som
genom dessa klassers indragning skulle bliva utan anställning. Motionären
hemställer, att riksdagen, med anledning av propositionen om det
högre skolväsendet, ville hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om övervägande, i
vad mån de lärarinnor vid privatläroverkens småbarnsklasser, vilka genom
indragandet av offentligt stöd för dessa klasser råka i ekonomiska svårigheter,
må genom överflyttning till folkskolan eller annorledes kunna bibehållas
vid ett skäligt livsuppehälle.

102

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Riksdagen finner den av motionären berörda frågan synnerligen beaktansvärd
och vill i anledning av det i motionen framställda yrkandet starkt
betona, det riksdagen förutsätter, att vederbörande kommuner låta sig angeläget
vara att, i den mån så är möjligt, bereda ifrågavarande lärarinnor
anställning vid kommunens folkskoleväsen.

I samband härmed vill riksdagen framhålla, att därest jämväl lärarinnor
i övningsämnen vid statsunderstödda flickskolor, vilkas tjänstgöring haft
sådan omfattning, att den kan sägas hava utgjort vederbörandes väsentliga
sysselsättning, på grund av omorganisationen bliva utan anställning, det
torde kunna förväntas, att Eders Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag
till åtgärder för skäligt tillgodoseende av berörda lärarinnors intressen.

Motionsvis har vidare upptagits en fråga av betydelse för lärarpersonalen
vid de kommunala och enskilda läroanstalter, som här äro föremål för övervägande.
I ovan nämnda av fröken Hesselgren väckta motion (I: 252, med
vilken den av herr Almquist m. fl. i andra kammaren väckta motionen nr 399
i avseende på syftet överensstämmer) har motionären anfört, att lärare, som
övergå i statstjänst, vare sig de förut varit anställda vid kommunal mellanskola
eller vid privatläroverk, borde tillförsäkras rätt att för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring vid dessa
skolor.

Vid övervägande av denna fråga har riksdagen, som i det följande får anledning
att uttala sig om hithörande förhållanden i vad de avse lärarpersonalen vid
de kommunala mellanskolorna, funnit vad i motionen i berörda hänseende
anförts beträffande de vid privatläroverk anställda, inrymma åtskilligt av
berättigande. Då det emellertid ej är möjligt för riksdagen att i detta sammanhang
överblicka konsekvenserna av ett bifall till motionärens yrkande,
får riksdagen nu inskränka sig till att i anledning av berörda motion i skrivelse
till Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte efter vederbörlig
utredning förelägga riksdagen förslag i det i motionen avsedda syftet.

Slutligen har riksdagen att omnämna en av herr Lindhagen väckt motion
(I: 245), däri hemställes att riksdagen, med anledning av propositionen om
det högre skolväsendet, ville anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte för de
statsunderstödda privatläroverken överväga såsom villkor för subventionen
ett fastställande i lämplig omfattning av enhetliga lärokurser, timplaner och
läroböcker.

Riksdagen finner vad motionären anfört vara i vissa avseenden beaktansvärt.
Emellertid torde böra erinras om att vad beträffar det övervägande
flertalet privatläroverk, de högre flickskolorna, enhetlighet i avseende på
lärokurser under senare år blivit allt mer framträdande, beroende på den
s. k. normalskolekompetensrätten, vars förvärvande är av stor vikt för flickskolorna.
Det är givet, att den överensstämmelse i fråga om lärokurser,
som sålunda nåtts, måste i stor omfattning verka i samma riktning beträffande
skolornas timplaner. Den brist på överensstämmelse, som är till firman -

103

Riksdagens skrivelse Nr 262.

des i nu nämnda avseenden, torde framför allt gälla de främmande levande
språken och föranledas av den valfrihet främst i fråga om det andra språket,
som är medgiven inom normalskolekompetensens ram. Vad beträffar
läroböckerna, torde ej blott svårigheter utan även olägenheter föreligga att
föreskriva uniformitet i detta hänseende — vid privatläroverken lika väl
som vid statens läroverk. Det synes riksdagen, som skulle de av motionären
framhållna önskemålen i sistberörda hänseende bäst kunna nås genom
erforderligt övervakande från vederbörande tillsynsmyndighet, som i samband
med denna myndighet åliggande inspektion] torde kunna och böra
vidtaga nödiga åtgärder.

VIII. Lärarkompetensen m. m.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet framhåller departementschefen i
förevarande kapitel (sid. 222—225), att han icke funnit det behövligt eller
lämpligt att upptaga frågan om lärarkompetensen till prövning, bland annat
därför att beslut av riksdagen ej vore erforderligt för hithörande angelägenheters
ordnande.

De kompetensbestämmelser, som för närvarande vore föreskrivna beträffande
ordinarie lärarpersonal vid de allmänna läroverken, borde således, anser
departementschefen, tillsvidare bibehållas oförändrade. Samma bestämmelser
borde tillämpas i fråga om lärarpersonalen vid de läroverk, som föresloges
skola nyinrättas eller ombildas, således också i fråga om de från
kommunala mellanskolor ombildade samrealskolorna.

Ej heller för den kommunala mellanskolan vore några ändringar i behörighetsvillkoren
påkallade.

Departementschefen har emellertid särskilt berört en kompetensfråga, nämligen
beträffande lärarpersonalen vid de nyssberörda kommunala mellanskolor,
som föresloges till övertagande av staten. Då kompetensfordringarna
för ämneslärarbefattning vid mellanskola delvis vore mindre omfattande än
för adjunktstjänst vid allmänt läroverk, vore åtskilliga bland lärarna vid de
nu till förstatligande föreslagna mellanskolorna i saknad av formell adjunktskompetens.

Frågan vore nu, säger departementschefen, huruvida man skulle bortse
från den bristande formella kompetensen hos sistnämnda lärare vid den nu
påtänkta övergången. Med hänsyn till dessa lärares ställning vid den kommunala
mellanskolan syntes det departementschefen rimligt, att då staten
nu övertoge skolorna, staten jämväl successivt övertoge alla de vid skolorna
den 1 mars 1927 anställda ordinarie lärarna, oavsett om de ägde formell kompetens
till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk eller icke. Däremot anser
departementschefen, att tillräckligt starka skäl ej kunde anföras för att ordinarie
ämneslärare, som saknade berörda kompetens men det oaktat erhölle
ordinarie anställning vid samrealskola, även finge den avlöning, som medföljde
sådan anställning. Ifrågavarande lärare borde enligt departements -

104

Riksdagens skrivelse Nr 262.

chefens mening efter sin övergång i statstjänst bibehållas vid de avlöningsförmåner,
de ägt uppbära vid den kommunala mellanskolan, dock med
iakttagande av att den stadgade förmånen av fri bostad och bränsle eller ersättning
därför skulle fortfarande tillhandahållas av vederbörande kommun,
så länge den överflyttade läraren kvarstode vid samrealskolan. Åtagande i
detta hänseende borde uppställas bland villkoren för statens övertagande av
respektive skolor.

Liknande gällde ämneslärarinnorna vid de från mellanskolor ombildade
samrealskolorna. Bostad och bränsle eller ersättning därför borde under
deras återstående tjänstetid vid samrealskolan utgå till dem från vederbörande
kommun.

Beträffande rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna föregående
ordinarie tjänstgöring vid kommunal mellanskola erinrar departementschefen
om de i sådant hänseende nu gällande bestämmelser och påpekar,
att dessa bestämmelser givetvis vore utan vidare tillämpliga på de adjuuktskompetenta
lärare, som överginge till de nya samrealskolorna. Någon motsvarande
bestämmelse för de icke adjunktskompetenta lärare, som vid ombildningen
överflyttades till läroverket, vore ej erforderlig, enär de enligt
förslaget skulle bibehållas vid de avlöningsförmåner, som enligt gällande
bestämmelser skulle tillkommit dem, därest de kvarstått i tjänst vid kommunal
mellanskola.

Ytterligare har departementschefen yttrat sig om nu ifrågavarande lärares
pensionsförhållanden och därvid hänvisat till ett uttalande av skolkommissionen
angående detta spörsmål. Lämpligast vore, säger departementschefen
härom, att ifrågavarande lärares pensionsfråga ordnades så, att de
jämväl efter övergången i statstjänst beträffande såväl egen pensionering
som familjepensionering kvarstode i statens pensionsanstalt.

Till sist erinrar departementschefen om övningslärarna vid de kommunala
mellanskolorna, vilka enligt gällande bestämmelser vore anställda med viss
uppsägningstid och alltså intoge en annan ställning än ämneslärarna. I
fråga om de med ordinarie lärare jämförliga lärare i övningsämnen, vilkas
tjänstgöring haft sådan omfattning, att den kunde sägas utgöra vederbörandes
väsentliga sysselsättning och vilka vunnit dylik anställning vid den
kommunala mellanskolan före den 1 mars 1927, syntes det rimligt, att man
i anslutning till vad departementschefen utvecklat beträffande de ordinarie
ämneslärarna sökte i möjligaste mån bereda dem anställning vid samrealskolan.

Såsom framgår av departementschefens uttalande, förutsätter det föreliggande
förslaget ej några förändringar i de kompetensbestämmelser, som för
närvarande gälla i fråga om lärarpersonalen vid statens allmänna läroverk
eller de kommunala mellanskolorna. De frågor, som av departementschefen

105

Riksdagens skrivelse Nr 262.

beröras i förevarande kapitel, äro således betingade av de förhållanden,
6om orsakas av ombildningen av vissa kommunala mellanskolor till statsläroverk.
Vad departementschefen i sådant hänseende föreslagit har ej
lämnat riksdagen anledning till erinran.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet lämnat vissa uppgifter beträffande
kompetensen hos de ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor,
vilka i samband med mellanskolornas förstatligande skulle övertagas
av staten. Då enligt riksdagens ovan angivna beslut ett betydligt större
antal kommunala mellanskolor kommer att förstatligas, har riksdagen ansett
det vara lämpligt att meddela uppgifter av nyssnämnda slag beträffande
de 54 mellanskolor, som nu successivt skola övertagas av staten. Vid dessa
skolor äro för närvarande anställda tillhopa 244 ordinarie ämneslärare, bland
vilka 93 innehava adjunktskompetens, d. v. s. avlagt akademisk examen
och genomgått provår, 57 genomgått högre lärarinneseminarium och således
äga kompetens till ämneslärarinnebefattning vid statens samskolor samt 94 på
grund av beslut av Eders Kungl. Maj:t äga behörighet till ordinarie lärarbefattning
vid kommunal mellanskola. Bland de till sistnämnda kategori
hörande hava 45 avlagt stadgad akademisk examen men brista i fråga om
adjunktskompetens genom avsaknad av provår.

Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att riksdagen tidigare
beslutat, att inga särskilda kostnader skulle åläggas respektive kommuner
genom upprättandet av samrealskolor. Den här föreslagna skyldigheten för
kommun, vars kommunala mellanskola ombildats till samrealskola, att i vissa
fall fortfarande tillhandahålla lärare (respektive lärarinna) bostad och bränsle
eller ersättning därför utgör en mindre och tillfällig avvikelse från nyssnämnda
ståndpunkt, då det här gäller endast ett övergångsförhållande och
skyldigheten varar blott så länge den överflyttade läraren kvarstår vid samrealskolan.
Riksdagen hyser för den skull inga betänkligheter att biträda
förslaget.

Det har inom riksdagen rått någon tvekan, huruvida de i propositionen
angivna bestämmelserna angående lärares rätt till ålderstillägg vid övergång
från kommunal mellanskola, som ombildas till samrealskola, ävensom vid
statsövertagande av kommunalt gymnasium komma att i alla tänkbara fall
verka fullt tillfredsställande. Hithörande frågor hava även berörts i den
förut omnämnda, av fröken Hesselgren väckta motionen (1: 252), med vilken
den av herr Almquist m. fl. väckta motionen (II: 399) överensstämmer i
avseende på syftet. Riksdagen förutsätter, att, därest i tillämpningen ojämnheter
skulle framträda, dessa varda genom framställning till en kommande
riksdag vederbörligen rättade samt att därjämte eventuellt behövliga supplerande
bestämmelser bliva för riksdagen föreslagna.

I fråga om det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget rörande här
berörda lärares pensionering, mot vilket riksdagen som antytt ej har något
att erinra, vill riksdagen påpeka, att det torde böra ankomma på Eders

106

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Kungl. Maj:t att, i den mån så kan bliva erforderligt, utfärda bestämmelser
dels om pensionsavgifter för här avsedda lärare, dels ock om pensionsunderlag
för dem.

IX, Statsläroverkens ekonomiska förhållanden.

Departementschefen erinrar till en början, att skolkommissionen i sitt
principbetänkande framlagt ett med hänsyn till såväl de ekonomiska konsekvenserna
som den faktiska innebörden vittgående förslag till omläggning
av de allmänna läroverkens ekonomiska förhållanden; och lämnar departementschefen
å sid. 226—228 i statsrådsprotokollet en kortfattad redogörelse
för detta förslag.

Med hänsyn till innebörden och karaktären av det förslag, som Eders Kungl.
Maj:t nu framställt, har givetvis den principiella omläggningens omfattning
blivit i möjligaste mån inskränkt. På grund härav har departementschefen
ansett sig böra iakttaga varsamhet även i fråga om de föreslagna ingripande
förändringarna i läroverkens hittillsvarande ekonomiska ställning.

Han har fördenskull ansett sig icke nu böra till närmare övervägande
upptaga de principiella spörsmålen om terminsavgifternas borttagande eller om
kommunala och statliga bidrag till de nuvarande läroverkens driftskostnader
i allmänhet. Icke heller har han funnit sig böra nu föreslå inrättande
av särskilda lokala styrelser för de högre läroverken eller realskolorna
för gossar. Den ekonomiska samverkan, som hittills vid statssamskolorna
— bortsett från den i Haparanda — bestått mellan staten och vederbörande
stad, har han också ansett böra förbliva oförändrad. Därest framdeles en
förändring skulle befinnas önskvärd och möjlig, borde én sådan kunna ske
även utan samband med en organisatorisk och pedagogisk omläggning. Ej
heller har departementschefen funnit sig kunna medverka till att läroverkens
vaktbetjäning nu erhåller ordinarie statsanställning, eller understödja
väckt förslag, att läroverkskommun skulle äga att av hemkommun påkalla
särskild ersättning för lärjungar, som vid visst läroverk åtnjuta undervisning
utan att därstädes vara mantalsskrivna.

Ett grundläggande spörsmål, som i detta sammanhang påkallat ingående
övervägande från departementschefens sida, har varit frågan om den kommunala
mellanskolans framtida ställning i ekonomiskt och rättsligt hänseende.
Skolkommissionens förslag i denna del innebar, att de nuvarande
kommunala mellanskolorna i regel skulle ombildas till allmänna läroverk,
därvid kommissionen uppställt såsom villkor, att skolan under den tid, den
varit i verksamhet, uppvisat ett genomsnittligt lärjungantal av minst 64.
Uteslutande hade likväl bedömandet icke försiggått efter denna grundsats.
Ortens läge i landet och förefintligheten av andra läroverk i grannskapet

107

Riksdagens skrivelse Nr 262.

hade också tagits i betraktande. Kommissionen hade emellertid varit av
den uppfattningen, att bildningsanstalter av den karaktär, varom här vore
fråga, icke utan starkt tvingande skäl borde förvägras samhällen, som önskade
komma i åtnjutande av sådana. Endast undantagsvis hade kommissionen
därför ansett sig förhindrad att förorda statsövertagande av de
kommunala mellanskolor, som varit i verksamhet år 1922, och jämväl i
fråga om åtskilliga av de fyrklassiga högre folkskolor, som vid nämnda
tidpunkt kunde förutses inom en nära framtid övergå till mellanskolor,
hade prövningen utfallit i enahanda riktning.

Departementschefen förklarar sig vara i princip ense med skolkommissionen
så långt, att det icke kunde anses rimligt, att historiska skäl skulle
vara ensamt avgörande, huruvida behovet av realskolutbildning å en viss ort
skulle tillgodoses genom ett allmänt läroverk eller genom en kommunal
mellanskola. Men å andra sidan bestrider han riktigheten av den uppfattning,
åt vilken kommissionen tillika givit uttryck, att det icke skulle låta sig
försvara att anordna sagda undervisning på ett för olika samhällen i ekonomiskt
avseende skiljaktigt sätt. Visserligen kunde en sådan ordning komma
att medföra, att mindre orter finge underkasta sig större uppoffringar än
sådana med större invånarantal. Detta syntes departementschefen emellertid
i själva verket ganska naturligt. Staten kunde icke gärna å vilken ort
som helst och för hur litet lärjungantal som helst ikläda sig de ekonomiska
uppoffringar, som inrättandet av en statens realskola innebure. Icke ens
när det gällde inrättandet av en kommunal mellanskola, hade staten ansett
sig kunna förbehållslöst medverka. Det krävdes nämligen såsom villkor för
statsbidrag ett minimiantal lärjungar, uppgående till 32 i skolans fyra klasser.

Den enda rimliga ordningen syntes departementschefen vara, att å de
orter, där lärjungeantalet uppnådde en mera betydande siffra, en statens
egen läroanstalt för realskolestadiet vore av förhållandena påkallad, vare
sig undervisningen nu tillgodosåges genom en kommunal mellanskola eller
genom en statsunderstödd privatskola. A de orter åter, där anslutningen
till förefintlig skolform hade en mindre omfattning, vore man hänvisad
att taga kommunens ekonomiska medverkan i anspråk i vidare mån än
som vore nödvändigt å de förstnämnda orterna. Denna normerande huvudsynpunkt
kunde dock icke få vara allena avgörande. Hänsyn av annan
art kunde jämväl göra anspråk på beaktande. Departementschefen erinrar
därom, att exempelvis redan förefintliga utbildningsmöjligheter inom en ort
eller dess närmare grannskap måste uppmärksammas vid övervägandet.
Å andra sidan kunde en orts isolerade läge eller frånvaron av motsvarande
utbildningsmöjligheter inom det närmare grannskapet göra det försvarligt,
att man i någon mån jämkade på kraven, när det gällde statsläroverkens
fördelning.

Såsom en allmän norm för statens förpliktelser att å en viss ort tillhandahålla
statlig realskola, där sådan nu icke funnes inrättad, hade skol -

108

Riksdagens skrivelse Nr 262.

kommissionen uppställt, att för statsövertagande av en kommunal mellanskola
borde gälla, att skolan under den period, varunder den varit i verksamhet,
skulle kunna uppvisa ett genomsnittligt lärjungantal av minst 64.
Beträffande detta villkor syntes det departementschefen ofrånkomligt att
förutsätta rätt betydande jämkningar i två olika avseenden. Den nämnda
siffran vore efter departementschefens mening för låg. För sin del ansåge
departementschefen ett genomsnittligt lärjungantal överstigande 100 såsom
skäligt. Han kunde vidare icke finna berättigat att för olika skolor i beräkningen
medtaga ett växlande antal år, allt efter som skolan existerat
en längre eller en kortare period. Departementschefen ansåge, att en
mellanskola för att nu kunna ifrågakomma till ombildning till allmänt läroverk
borde hava varit i verksamhet år 1920 samt under läsåren 1920—1921
till och med 1926—1927 haft ett genomsnittligt lärjungantal överstigande 100.

Såsom en oeftergivlig förutsättning för att nya läroverk skulle upprättas
måste givetvis uppställas det kravet, att vederbörande kommun underkastade
sig de villkor och bestämmelser, som i sådant avseende kunde komma att
föreskrivas. I detta hänseende föreslår departementschefen icke någon
annan förändring i de föreskrifter, som hittills gällt, än att i fråga om nyupprättade
läroverk vederbörande kommuns förpliktelser borde utsträckas
att omfatta jämväl kostnaderna för anskaffande och underhåll av inredning
och möbelutrustning inom lärorum och gymnastiksal.

Departementschefen berör därefter frågan om den framtida ekonomiska
ordningen beträffande dels de allmänna läroverk, som skulle omorganiseras
till samläroverk i samband med att ortens privata flickskola icke längre
ifrågakomme till statsunderstöd, dels de till nyupprättande föreslagna allmänna
läroverk, vilka skulle uppkomma genom ombildning av nuvarande
kommunala mellanskolor, dels ock de nybildade högre allmänna läroverken.
Vad de bägge först nämnda grupperna anginge, S3mtes de ekonomiska förhållandena
i allmänhet böra och kunna ordnas under principiell anslutning
till vad som gällde i fråga om de statssamskolor, vilka kommo till
stånd i samband med 1904 års läroverksreform. Då vederbörande städer
genom flickskolans nedläggande komme att befrias från det till denna skola
utgående kommunala bidraget och då vidare befolkningen vunne den obestridliga
fördelen, att avgifterna för flickornas undervisning komme att icke
oväsentligt sjunka, syntes det departementschefen uppenbart, att det för
städerna i fråga icke kunde medföra några merutgifter för det högre skolväsendet,
om bidragsskyldighet, på sätt föreskreves om övriga statens samskolor,
påfordrades från statsverkets sida. Emot rätt till uppbärande av
avgifter, motsvarande de eljest till statsverket utgående, ansåge han alltså,
att städerna i fråga borde såsom bidrag till samrealskolan årligen utgiva
ett belopp motsvarande en fjärdedel av den vid skolan anställda lärarpersonalens
begynnelselöner.

109

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Departementschefen säger sig emellertid också hava övervägt att åvägabringa
önskvärd likformighet i nu berörda avseende genom att undanröja
samskolornas ifrågavarande särställning. Då en dylik åtgärd emellertid visat
sig förbunden med en årlig merutgift för statsverket på omkring 50,000
kronor enbart för de nuvarande statssamskolorna, hade han för närvarande
ansett sig förhindrad taga detta steg och därför icke kunnat undgå att för
de nu närmast förevarande skolornas del föreslå tillämpning av den nu
fastslagna grundsatsen. Och härtill hade så mycket starkare skäl synts
honom föreligga som de nya realskolor, vilka komme till stånd genom ombildning
av kommunala mellanskolor, lämpligen skulle inordnas i samma
grupp. På så sätt komme de statsfinansiella hänsynen att tala med icke
oväsentligt ökad styrka. Vid de nya samrealskolorna borde vidare en särskild
lokal styrelse komma till stånd i enlighet med nu för statens samskolor
gällande bestämmelser.

Vad i övrigt anginge de till upprättande föreslagna nya gymnasierna och
högre läroveiken för flickor, torde det få anses ligga i sakens natur, att
dessa läroanstalter i nu förevarande hänseende skulle följa de regler, som
gälla om nuvarande läroverk av motsvarande organisation.

Beträffande slutligen frågan om terminsavgifterna anser departementschefen
mycket goda skäl vara anförda för att för framtiden medellösa lärjungar
må kunna helt befrias från eller erhålla nedsättning i avgifter även
till ljus- och vedkassan. Han vore också benägen medverka till en dylik
ändring, men då det erfordrades särskilda undersökningar, huru vid sådant
fall garantier skulle kunna vinnas att icke övriga lärjungar alltför hårt betungades,
hade han icke nu funnit sig kunna framlägga slutligt förslag i
ärendet. Då den nya ordningen i regel skulle tillämpas först från och med
läsåret 1928—1929, syntes ingen större olägenhet föranledas därav, att beslut
i saken finge anstå till 1928 års riksdag.

I avseende å de speciella frågor rörande statsläroverkens ekonomiska förhållanden,
vilka departementschefen under nu förevarande avdelning av
statsrådsprotokollet beiört, tillåter sig riksdagen anföra följande.

Vad först beträffar spörsmålet om terminsavgifterna vill riksdagen erinra
därom, att enligt gällande läroverk sstadga de till statsverket ingående terminsavgifterna
äro bestämda till 20 kronor för lärjunge i realskolan och 30
kronor för lärjunge i gymnasiet. Härjämte skall varje lärjunge erlägga till läroverkets
ljus- och vedkassa en terminlig avgift, som efter förefallande behov
bestämmes av vederbörande läroverkskollegium, respektive styrelse för samskola,
till läroverkets biblioteks- och materiellkassa en terminlig avgift intill
visst maximibelopp (f. n. 10 kronor) samt till läroverkets byggnadsfond en
terminlig avgift av 5 kronor. Befrielse från eller nedsättning i berörda av -

Riksdagens skrivelse Nr 262.

gifter kan medgivas medellösa lärjungar vad angår avgifterna till statsverket
samt till biblioteks- och materiellkassan och till byggnadsfonden, däremot
icke beträffande avgifterna till ljus- och vedkassan. De till statsverket
ingående terminsavgifterna äro i riksstaten för budgetåret 1926—1927
uppförda under egentliga statsinkomster, uppbörd i statens verksamhet, med
ett belopp av 750,000 kronor.

Departementschefen har förklarat sig icke nu böra till närmare övervägande
upptaga det principiella spörsmålet om terminsavgifternas borttagande.
Däremot har han funnit goda skäl vara anförda för att för
framtiden medellösa lärjungar må kunna helt befrias från eller erhålla
nedsättning i avgifter även till ljus- och vedkassan samt ställt i utsikt förslag
härom till 1928 års riksdag. I de av herr Möller m. fl. och herr
Hansson m. fl. väckta motionerna (1:254 och 11:417) har hemställts om
skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag om
terminsavgifternas successiva avveckling.

I fråga om läroverkens terminsavgifter i allmänhet hyser riksdagen principiellt
den uppfattningen, att, i likhet med vad fallet är beträffande övriga
allmänna läroanstalter i landet, den undervisning samhället giver bör vara
avgiftsfri. Med hänsyn till de konsekvenser i ekonomiskt avseende, ett
borttagande av de till statsverket ingående terminsavgifterna skulle medföra,
har riksdagen emellertid icke nu velat taga ställning till ifrågavarande
spörsmål, i vad det avser dessa avgifter. Vad däremot beträffar avgifterna
till ljus- och vedkassan håller riksdagen före, att den av departementschefen
beträffande dessa avgifter ådagalagda uppfattningen synes berättigad, och
anser riksdagen så goda skäl föreligga för ett ytterligare steg i den av
departementschefen angivna riktningen, att riksdagen vill uttala sig för att
obemedlade lärjungar böra kunna erhålla fullständig befrielse från avgifterna
till denna kassa. Riksdagen har därför funnit sig böra i skrivelse
till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd
utredning framlägga erforderliga förslag i syfte att obemedlade lärjungar
vid statens läroverk må kunna erhålla fullständig befrielse från terminsavgifterna
till läroverkens ljus- och vedkassor. Däremot har riksdagen
icke ansett sig kunna biträda de längre gående förslag i berörda hänseende,
som innefattas i herr Möllers m. fl. och herr Hanssons i Stockholm m. fl.
ovanberörda motioner.

Beträffande de kommunala mellanskolor, som enligt riksdagens beslut
skulle övertagas av staten, vill riksdagen allenast erinra, att dessa i och
med att de omorganiseras till statliga samrealskolor varda underkastade bestämmelserna
i gällande läroverksstadga, sålunda jämväl i vad dessa bestämmelser
avse terminliga avgifter av olika slag.

I samband härmed har riksdagen till behandling upptagit det i herr
Möllers m. fl. och herr Hanssons m. fl. ovanberörda motioner framförda

Riksdagens skrivelse Nr 262.

yrkandet om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med begäran om utredning
angående möjligheten av att på i motionerna angivna vägar bereda
ekonomisk hjälp under studietiden åt fattiga studiebegåvade lärjungar vid
statens läroverk och därmed jämförliga läroanstalter. Motionärerna hava i
detta hänseende tänkt sig, bland annat, inrättande av studiestipendier utan
återbetalningsskyldighet, skolbibliotekens utrustande med ökade tillgångar på
vissa böcker, såsom lexika, kartverk m. m., samt inrättande i särskilda
läroverksstäder av ett antal s. k. studiehem eller skolhem, närmast avsedda
för fattiga lärjungar från landsbygden. Ett motsvarande syfte ligger till
grund för den av herr Sundström m. fl. väckta motionen (II: 331) angående
statsunderstöd till mindre bemedlade elever vid kommunala mellanskolor
och statslära verk.

Det är enligt riksdagens mening en stor och betydelsefull fråga, som beröres
i de nu nämnda motionerna. Riksdagen har flerstädes i det föregående
betonat vikten av att ekonomiska hänsyn ej böra få stå hindrande i
vägen, då det gäller för de unga att tillgodogöra sig den allmänna undervisning,
staten giver. Det står enligt riksdagens förmenande i fullgod överensstämmelse
med denna åskådning att söka underlätta de svårigheter, varmed
fattiga, studiebegåvade lärjungar hava att kämpa under sin studietid,
och riksdagen kan ej annat än skänka sin anslutning till det syfte, i vilket
ifrågavarande motioner framburits. Emellertid synes det riksdagen vanskligt
att nu taga ställning till de av motionärerna angivna sätten för uppnående
av sagda önskemål, och torde frågan härom böra bliva föremål för en
närmare utredning. Utan att sålunda nu vilja taga någon ståndpunkt till
frågan om de olika vägar, som i förevarande avseende lämpligen höra beträdas,
anser sig riksdagen böra i skrivelse till Eders Kungl. Maj.t anhålla
om utredning av möjligheterna att bereda ekonomisk hjälp under studietiden
åt fattiga, studiebegåvade lärjungar vid statens läroverk och med dessa jämförliga
läroanstalter samt om framläggande för riksdagen av det förslag,
vartill en sådan utredning kan giva anledning.

Departementschefen berör vidare under förevarande avdelning i statsrådsprotokollet
frågan om särskilda lokala styrelser för de allmänna läroverken
och förklarar sig icke nu vilja föreslå inrättandet av sådana styrelser för
de högre läroverken eller realskolorna för gossar. Vid de nya samrealskolorna
åter borde enligt departementschefens mening eu särskild lokal styrelse
komma till stånd i enlighet med nu för statens samskolor gällande
bestämmelser.

Frågan om särskilda lokala styrelser för samtliga allmänna läroverk synes
riksdagen vara av beskaffenhet att ej utan bärande skäl böra skjutas åt
sidan. Departementschefen har förordat i stort sett ett bibehållande av nuvarande
förhållanden och utan att härför anföra några särskilda omständigheter
avvisat tanken på dylika styrelser för de högre läroverken och

112

Riksdagens skrivelse Nr 262.

gossrealskolorna. Enligt riksdagens mening är frågan om särskilda lokala
styrelser förtjänt att närmare beaktas. Inrättandet av sådana styrelser är
ägnat att bevara en viss kontinuitet i det närmaste handhavandet av läroverkens
förvaltning och att bidraga till stärkande av solidariteten mellan
läroverken och de samhällen, där de äro belägna; måhända skulle ock åt en
sådan styrelse kunna överlämnas handhavandet av vissa smärre administrativa
ärenden. Riksdagen vill sålunda uttala sig för, att kommunala läroverksstyrelser
må upprätthållas vid alla de läroverk, där sådana nu finnas — de
nuvarande statssamskolorna såväl som de till förstatligande föreslagna kommunala
mellanskolorna — men vill tillika ifrågasätta, huruvida icke Eders
Kungl. Maj:t må finna skäligt föreskriva, att liknande styrelser skola inrättas
jämväl vid övriga statsläroverk, högre som lägre.

Departementschefen upptager i förevarande sammanhang vidare frågan
om grunderna för förstatligandet av de kommunala mellanskolorna. Till
detta spörsmål återkommer riksdagen i det följande.

I fråga om vederbörande kommuners förpliktelser mot nyinrättade läroverk
föreslår Eders Kungl. Maj:t ett bibehållande av nuvarande föreskrifter
med det tillägget, att kommunerna jämväl skola svara för kostnaderna för
anskaffande och underhåll och inredning av möbelutrustning inom lärorum
och gymnastiksal. Till denna uppfattning ansluter sig jämväl riksdagen.

I herr Holmbergs motion (II: 413) har yrkats, att i de fall, där Eders
Kungl. Maj:ts förslag innehåller förpliktelse för kommun att lämna hyresersättning
åt rektor, denna förmån skall utbytas mot 2,000 kronors kommunalt
bidrag till rektors lön. Då riksdagen icke funnit sådana skäl föreligga
eller vara av motionären förebragta, som skulle kunna föranleda ett
frångående av hittills tillämpad anordning i detta hänseende, har riksdagen
icke kunnat bifalla det nu motionsvis framförda förslaget.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, att vid de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
samrealskolorna skulle, i likhet med vad f. n. gäller i fråga om nuvarande
samskolor, vederbörande kommuner till statsverket årligen inbetala
ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den vid läroverket anställda lärarpersonalens
begynnelselöner, emot rätt att av lärjungarna upptaga terminsavgifter
motsvarande de eljest till statsverket utgående. Riksdagen har i det
föregående såsom sin principiella uppfattning angivit, att denna ekonomiska
samverkan mellan staten och vederbörande kommuner icke bör för framtiden
upprätthållas. För budgetåret 1923—1924 utgingo städernas bidrag
till lärarpersonalernas löner med 133,425 kronor 50 öre; dragés härifrån ett
belopp av 80,110 kronor, motsvarande de till vederbörande kommuner återgående
terminsavgifterna, erhålles en summa av i runt tal 53,000 kronor,
varmed statens inkomster i förevarande avseende skulle minskas. Ifråga -

113

Riksdagens skrivelse Nr 262.

varande kommunala bidrag påföras nu den under egentliga statsinkomster
upptagna posten: Diverse inkomster, i riksstaten för budgetåret 1926—1927
upptagen till 6,355,000 kronor. Att av nu förevarande anledning jämka
på sistnämnda titels summa för budgetåret 1927—1928 synes icke erforderligt.
Den nya ordningen torde böra träda i kraft från den tidpunkt,
Eders Kungl. Maj:t äger att bestämma.

I detta sammanhang vill riksdagen vidare erinra därom, att genom statens
övertagande av flertalet kommunala mellanskolor och genom läroverksstadgans
tillämplighet på de sålunda ombildade skolorna den under egentliga
statsinkomster upptagna titeln terminsavgifter från läroverken kommer att
ökas.

Riksdagen har under förevarande avdelning till behandling upptagit det
i herr Möllers m. fl. och herr Hanssons m. fl. motioner (1:254 och 11:417)
framlagda förslaget om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med anhållan om
förslag till bättre utrustade bibliotek och studierum vid olika slag av skolor.
Önskvärdheten av en förbättring av förhållandena på detta område betonar
även departementschefen (sid. 53 i statsrådsprotokollet), då han berör frågan
om förbättrade villkor för läroverksbiblioteken och därvid uttalat den förhoppningen
att kunna inom den närmaste tiden upptaga detta spörsmål till närmare
omprövning. Med hänsyn till den ändrade organisation av gymnasiet,
som riksdagen uttalat sig för, och i betraktande av den omläggning av arbetet
därstädes, som därav måste följa, anser riksdagen, att frågan om bättre utrustade
läroverksbibliotek och anordnande av särskilda studierum är av den
största betydelse för resultatet av skolans arbete, och riksdagen förutsätter,
att nu berörda angelägenheter komma att av Eders Kungl. Maj:t i möjligaste
mån beaktas vid utformandet och fullföljandet av den nya läroverksorganisationen.

X. Den föreslagna läroverksorganisationen.

I avseende å den nu föreslagna läroverksorganisationen har departementschefen
funnit sig böra anknyta till nu bestående ordning och i densamma
vidtaga de jämkningar och partiella omläggningar, vilkas innebörd och allmänna
omfattning förut framlagts. På sid. 235—274 i statsrådsprotokollet
har departementschefen i ett sammanhang redogjort för gestaltningen av de
organisatoriska förhållandena, i vad de avsåge såväl de nuvarande allmänna
läroverken som ock de nya sådana läroanstalter, vilka han funnit sig böra
föreslå till inrättande.

Departementschefen har till en början lämnat en framställning av de grundsatser,
på vilka planen bygger, ävensom av den räckvidd och innebörd densamma
äger, därvid han betonat, att den framlagda planen varken borde eller

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262. 8

114

Riksdagens skrivelse Nr 2f>2.

finge i sin helhet uppfattas såsom varande av bindande natur. Det vore nämligen
hans uppfattning, att visserligen huvudgrunderna för läroverksorganisationen
borde av riksdagen fastställas, men att tillämpningen av dessa grunder
inom närmare angivna gränser borde ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Däremot
utgår departementschefen från att anknytningsförhållandena, i enlighet
med hans förut framlagda förslag, skulle generellt av riksdagen bestämmas.
Likaledes borde en fråga av så grundläggande vikt — även rent budgetmässigt
— som gymnasiets organisation (längd och antal linjer) vid skilda
läroverk av riksdagen i detalj prövas. Däremot borde lämplighetsskälen avgjort
anses tala för att spörsmålet om vilka linjer skulle vid ett visst läroverk
vara företrädda icke så strängt fastlåses, att mindre avvikelser från den
meddelade planen inom ramen av tillgängliga anslag omöjliggjordes, därest
sådana prövades påkallade. Och vad anginge frågan om sainundervisningens
tillämpning, har departementschefen tidigare framhållit, att avgörande skäl
syntes honom tala för att riksdagen i detta avseende beträffande vissa uppgivna
läroverk visserligen lämnade medgivande, att flickor finge under av
riksdagen prövade förutsättningar vinna tillträde, men i övrigt läte det ankomma
på Eders Kungl. Maj:t att bestämma, när och i vilken omfattning
sagda medgivande skulle tagas i anspråk.

Den ifrågavarande allmänna planen hade utgjort utgångspunkten för de
ekonomiska beräkningarna. Då densamma, vad samundervisningen anginge,
förutsatte, att de äskade medgivandena i fråga om rätt för kvinnliga lärjungar
att vinna tillträde till allmänna läroverk för gossar i full utsträckning
utnyttjades, framginge redan härav att den kostnadssumma, som vid beräkningen
framgått, vore den högsta, som under de givna förutsättningarna
kunde komma att bliva erforderlig, sedan organisationen tidigast med ingången
av budgetåret 1936—1937 hunnit fullt genomföras. Den successiva
utbyggnaden måste, i likhet med vad hittills skett, försiggå efter särskild
prövning av anslagsbehoven för varje budgetår.

Vad angår frågan om flickornas undervisning, erinrar departementschefen,
att han i annat sammanhang utförligare framhållit, att frågan om flickors
tillträde till de allmänna läroverken i regel borde bliva beroende av initiativ
från vederbörande läroverkssamhällen. Det vore vid sådant förhållande givetvis
icke möjligt att med bestämdhet på förhand beräkna, i vilken utsträckning
sådant medgivande kunde komma att påkallas och av Eders Kungl. Maj:t
lämnas. Beträffande ett mindre antal läroverk hade en organisation med
obligatorisk Barnundervisning funnits motiverad. I fråga om en annan
grupp läroverk hade förhållandena från början ansetts utesluta anlitande av
den nämnda utvägen, antingen vad anginge läroverket i dess helhet eller
vad angår realskolestadiet. De åsyftade läroverken hade departementschefen
följaktligen i planen upptagit såsom gossläroverk, respektive gossrealskolor.
Beträffande slutligen den tredje och största gruppen, i fråga om vilken ett
säkert förhandsomdöme vore uteslutet, gällde alltså, att de till densamma

115

Riksdagens skrivelse Nr 262.

hänförliga läroverken kunna komma att ombildas antingen så, att flickor
erhölle tillträde till läroverket i dess helhet, eller så, att flickor vunne tillträde
allenast till gymnasiet. Vid planläggningen av gymnasiets differentieringsmöjligheter
har departementschefen dock funnit nödvändigt att utgå
ifrån att de läroverk, till vilkas gymnasier flickor redan medgivits tillträde,
även framdeles bibehölle samundervisningen å detta stadium. Enahanda vore
förhållandet i enstaka fall, där kvinnliga lärjungar visserligen icke för närvarande
undervisades å gymnasiet, men där lokala förutsättningar för en sådan
ordning synts vara för handen. Jämväl eljest hade departementschefen
i vissa fall, med hänsyn till önskvärdheten att dubbla anknytningsmöjligheter
öppnades, sett sig nödsakad förutsätta samundervisning, men det läge enligt
hans mening i sakens natur, att, om av ena eller andra anledningen denna
förutsättning icke skulle komma att föreligga, anknytningen måste jämkas
i enlighet med de grundsatser, som i detta avseende skulle vara bestämmande.

I de fall, då departementschefen funnit sig böra föreslå ett nuvarande
gossläroverks ombildning till samläroverk, hade detta betingats därav, att
enligt företagna undersökningar flickskolan å orten, därest flickor erhölle
tillträde till det allmänna läroverket, kunde väntas få sitt lärjungantal så
starkt reducerat, att bestämd fara för flickskolans fortsatta tillvaro måste
anses föreligga. I stället för att vid en sådan ordning avvakta flickskolans
tillbakagång och upphörande hade departementschefen funnit sig, icke minst
av hänsyn till vederbörande lärarpersonal, handla mest välbetänkt genom
att söka organisatoriskt sammanfoga de båda förutvarande bildningsanstalterna.
Det vore givetvis icke uteslutet, att samma läge kunde komma att
inträda även å eu och annan ort, där departementschefen, med ledning av
föreliggande uppgifter om lärjungantal och dylikt, icke ansett sig äga tillräcklig
grund för farhågor i sådan riktning. I dylikt fall förutsatte han
emellertid, att de lokala förhållandena och önskemålen skulle vederbörligen
klarläggas i samband med den framställning, på vilken beslut om det allmänna
läroverkets öppnande för flickor skulle byggas.

Vidkommande därefter de grunder, enligt vilka vissa läroverk eller visst
undervisningsstadium av sådana ansetts icke lämpligen böra göras tillgängliga
för flickor, framhåller departementschefen, att härvid läroverkets storlek
i första hand fått bliva bestämmande. När ett läroverk räknade ett lärjungantal
av omkring 600, syntes normalt den gräns vara nådd, då betingelser
för anordnande av ytterligare ett statsläroverk å orten vore för handen.
Som regel hade departementschefen ansett sig berättigad räkna med
■att efter hand särskilda allmänna flickläroverk eller flickskolor skulle kunna,
under den ena eller den andra organisationsformen, komma till stånd i dessa
städer. Understundom hade lian, med hänsyn till förefintlig kommunal mellanskola
å orten, funnit sig föranlåten förutsätta, att framställning om flickors
tillträde till det allmänna läroverkets realskola icke skulle ifrågakomma.

116

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vad vidare beträffar anknytningen till folkskolan, hade departementschefen
som regel, där två eller flera genomgående parallellavdelningar redan
funnes anordnade eller, i något fall, där under förutsättning av samundervisnings
införande så kunde väntas bliva förhållandet å realskolestadiet, avsett,
att en avdelningsserie skulle anknyta till folkskolans sjätte klass. Dock
hade det av principiella skäl, på grund av den nyintagning av lärjungar,
som, enligt vad erfarenheten ådagalagt, försigginge i klasserna över de båda
lägsta, och som vid Barnundervisning kunde väntas ske i än större omfattning,
synts mindre lämpligt att vid fall av tre genomgående parallellavdelningar
beräkna dubbel anknytning till tredje folkskoleklassen redan i klass 1.
Departementschefen hade ansett riktigare att under angivna förutsättning i
regel räkna med allenast en avdelning med denna anknytning i klasserna
1 och 2, och två sådana avdelningar i klasserna 3, 4 och 5. Vid sina överväganden
hade departementschefen utgått från de läsåret 1926—1927 rådande
förhållandena.

Å ort, där kommunal eller enskild mellanskola funnes upprättad, har departementschefen
funnit sig för närvarande kunna begränsa antalet läroverksavdelningar
med anknytning till folkskolans sjätte klass. Avgörande i förekommande
fall för sådana avdelningars fördelning på ortens läroverk hade
fått bliva mellanskolans förläggning i respektive städer. Skilda stadsdelar
borde i storstäderna rimligen i görligaste mån tillgodoses. Skälig hänsyn
till önskvärdheten av att vid provårsläroverken 4-åriga realskolelinjer skulle
vara representerade hade jämväl funnits böra tagas. I några fall hade anordnandet
av lyceilinje eller lyceum å en ort motiverat en motsvarande begränsning
av den till sjätte folkskoleklassen anknutna realskolan.

Beträffande slutligen gymnasieorganisationens utformning framhåller departementschefen
i fråga om förekomsten av treåriga och fyraåriga gymnasielinjer,
att han vid fördelningen sökt så långt möjligt beakta olika förefintliga
intressesynpunkter. Högre läroverk i samhälle med kommunal mellanskola
å orten eller med ett större antal mellanskolor och statsrealskolor i
grannskapet hade ansetts böra utrustas med treårigt gymnasium antingen å
viss linje eller å båda eller samtliga förekommande linjer. I nu berörda
avseende hade i regel närliggande läroverk funnits lämpligen kunna komplettera
varandra, så att vid ett latingymnasiet gjorts treårigt, vid ett annat
realgymnasiet. Över huvud hade departementschefen sökt vinna en begränsning,
när det gällt att föreslå treåriga latingymnasier. Och i de fall, då de
nämnda omständigheterna icke förelegat, hade han icke ifrågasatt förändring
i bestående organisationsförhållanden. I fråga om nyspråkliga gymnasielinjer
borde sådana endast mera försöksvis upprättas vid ett mindre antal
väl besökta läroverk i skilda delar av landet. Detta skedde lämpligen i
vissa fall genom ombildning av nuvarande dubblerade linjer, i andra fall
genom nyinrättande. Då beträffande fördelningen av denna linje hänsyn
till den kvinnliga ungdomen synts särskilt motiverad och flickorna kunde

117

Riksdagens skrivelse Nr 262.

väntas i ej ringa utsträckning från flickskolan övergå till gymnasium, hade
departementschefen häri sett ett praktiskt skäl att i allmänhet föreslå sagda
linjer treåriga. Vad anginge i övrigt förekomsten av olika linjer, hade han
så långt möjligt sökt anslutning till bestående förhållanden och sålunda bibehållit
nuvarande linjedelning.

De organisatoriska omläggningar beträffande nuvarande allmänna läroverk,
som nu förelagts riksdagen till prövning, avse dels utvidgning av vissa
realskolor för gossar till högre allmänna läroverk, dels ombildning av vissa
realskolor för gossar till samrealskolor, dels ock anordnande av nya gymnasie-
och lyceilinjer vid vissa högre läroverk.

Vad till en början angår spörsmålet om utvidgning av realskolor till högre
läroverk, anser departementschefen böra komma under övervägande såväl de
läroverk, till vilka på vederbörande kommuns bekostnad anknutits fullständiga
gymnasier, som ock läroverk, i förbindelse med vilka gymnasium anordnats
med understöd av anslaget till högre goss- och samskolor. I
enahanda sammanhang borde även övervägas frågan om statens övertagande
av de av vederbörande kommun bekostade gymnasielinjer, vilka finnas upprättade
vid två högre läroverk.

Kommunala gymnasier i detta ords tekniskt-ekonomiska mening äro för
närvarande anordnade vid realskolorna i Södertälje, Eskilstuna, Eksjö, Uddevalla,
Skövde och Söderhamn. I Landskrona åtnjuter gymnasiet statsunderstöd
från anslaget till högre goss- och samskolor.

Vid högre läroverket i Ystad uppehälles latingymnasiet på kommunens
bekostnad, numera med statsunderstöd. Enahanda är vid högre läroverket
i Hudiksvall fallet med reallinjen.

Ytterligare äro fullständiga gymnasier i verksamhet i Lidingö, Djursholm,
Saltsjöbaden, Motala och Eslöv, ofullständiga sådana, omfattande en eller
annan ring, i Karlshamn och Sollefteå. Framställningar om nyinrättande
av gymnasier hava förelegat från stadsfullmäktige i Oskarshamn, Trollhättan
och Kristinehamn.

Departementschefen betonar, att det statsfinansiella läget ålagt honom den
största varsamhet, då det gällt åtgärder för inrättande av nya högre läroverk.
Vid bedömande av frågan, å vilka orter behovet av statliga gymnasiemöjligheter
kunde anses mest trängande och bäst vitsordat, ansåge han knåp
past kunna råda någon tvekan därom, att de orter, där nu med icke obetydliga
uppoffringar vederbörande samhällen under en följd av år underhållit
gymnasier eller linjer av sådana under växlande organisatoriska förhållanden
borde hava ett bestämt företräde framför de orter, från vilka
ifrågasatts utvidgning av vederbörande läroanstalter utan att fullständigt
gymnasium nu funnes.

Efter bedömande av samtliga på frågan inverkande omständigheter (sid.
241—243 i statsrådsprotokollet) har departementschefen kommit till det resul -

118

Riksdagens skrivelse Nr 2(i2.

tatet, att realskolorna i Södertälje och Eskilstuna främst borde komma i fråga
till utvidgning genom statens övertagande av därvarande kommunala gymnasier,
samt att det av kommunen bekostade latingymnasiet i Ystad nu
borde övertagas av staten. Anslutningen syntes honom tillfredsställande motivera,
att läroverken utrustades med både real- och latingymnasium, varvid
han emellertid förutsatte, att kvinnliga lärjungar erhölle tillträde till båda
läroverkens gymnasier. På grund av de förhållanden, som vid övervägandet
vore att beakta, syntes vid båda läroverken latingymnasiet böra bliva 4-årigt,
realgymnasiet 3-årigt. Omorganisationen borde försiggå successivt, så att
staten första året övertoge nuvarande ring I av båda linjerna. Med hänsyn
till de kommunala budgetförhållandena borde övertagandet lämpligast försiggå
den 1 januari 1928. Läsåret 1928—1929 skulle den statliga delen av
gymnasiet omfatta latinringarna I och II samt den nuvarande realringen I;
någon ny sådan ring skulle sagda läsår icke upprättas, utan lärjungar, som
önskade övergå till realgymnasiet, skulle undervisas i realskolans klass 6.
Med ingången av läsåret 1930—1931 skulle gymnasiets ombildning vara
slutförd.

Enahanda ordning anser departementschefen tillämplig i fråga om övertagandet
av latingymnasiet vid högre allmänna läroverket i Ystad, och
skulle ombildningen även vid detta läroverk vara slutförd vid ingången av
läsåret 1930—1931.

Beträffande ombildning av gossläroverk till saniläroverk anser departementschefen
rimligt att såsom allmän regel uppställa det kravet, att en realskola
med dubbel anknytning borde räkna ett någorlunda konstant lärjungantal
av minst 225 å 250, d. v. s. 25 lärjungar i var och en av de teoretiskt beräknade
9 ä 10 klassavdelningarna. Vidare borde man icke få förbise, att
flickskolans totala lärjungantal vid det antagandet, att en del av flickorna
valde realskolan för sin utbildning, reducerades förhållandevis något starkare
än en omedelbar jämförelse kunde tänkas giva vid handen, därigenom att
flickskolan inneslöte åtta klasser mot realskolans sex.

Efter prövning av härutinnan föreliggande förhållanden (sid. 243—-248 i
statsrådsprotokollet) kommer departementschefen till den uppfattningen, att
realskolorna i Enköping, Oskarshamn, Karlshamn, Mariestad, Lidköping och
Arvika borde ombildas till samrealskolor, vardera med både fyrklassig och
sexklassig avdelning. I samband med denna omorganisation borde flickskolorna
i respektive städer icke vidare ifrågakomma till statsunderstöd.

Ombildningen syntes departementschefen kunna genomföras på följande
sätt. Läsåret 1928—1929 skulle realskolans första klass öppnas för flickor.
Samtidigt skulle anordnas en första klass av realskolans fyrklassiga avdelning,
till vilken jämväl både gossar och flickor skulle äga tillträde. Följande
läsår, 1929—1930, skulle enahanda förhållande inträda i fråga om klasserna
1—2 av båda realskolavdelningarna; läsåret 1930—1931 skulle samunder -

119

Riksdagens skrivelse Nr 262.

visningen utsträckas till klasserna 1—3 av båda realskolavdelningarna; läsåret
1931—1932 skulle den fyrklassiga realskolavdelningen vara färdigbildad,
samundervisningen skulle tillika omfatta klasserna 1—4 av realskolans sexklassiga
avdelning. Fullt genomförd i hela läroverket skulle ombildningen
vara först läsåret 1933—1934.

Med hänsyn till de grunder, enligt vilka statsunderstöd till högre flickskolor
utgår, borde minskning av understödsbeloppet till vederbörande flickskolor
inträda först från och med läsåret 1931—1932. Med utgången av
läsåret 1935—1936 skulle verksamheten vid flickskolan icke längre komma
i åtnjutande av statsunderstöd.

I fråga om gymnasiets linjer hava större förändringar i nu rådande ordning
icke föreslagits. De väsentliga avvikelserna gälla de till nyupprättande
föreslagna nyspråkliga linjerna vid vissa större läroverk i skilda delar av
landet. Tillika hade jämväl de nya flickläroverken, som ingå i förslaget, utrustats
med dylik linje.

Vid Stockholms gossläroverk har departementschefen räknat med nyspråklig
linje endast vid högre latinläroverket å Norrmalm. Denna linje
borde bliva fyraårig. Inom mellersta delen av landet i övrigt hade läroverken
i Norrköping, Jönköping, Karlstad och Örebro synts departementschefen
böra ifrågakomma till att erhålla nyspråkliga linjer, vilka, särskilt
med hänsyn till de kvinnliga lärjungar, som kunde väntas frekventera linjen
i fråga, borde bliva treåriga. I Göteborg har departementschefen räknat
med en dylik linje vid högre latinläroverket. Även denna linje syntes böra
bliva fyraårig. För tillgodoseende av landets sydligaste delar har departementschefen
vidare föreslagit, att en treårig nyspråklig linje anordnades vid
högre gossläroverket i Malmö. Vad Norrland anginge har departementschefen
ansett ändamålsenligast att till läroverket i Sundsvall knyta den treåriga
nyspråkliga linje, som i denna del av riket borde anordnas.

I övrigt erinrar departementschefen, att läroverket i Borås hittills varit
utrustat uteslutande med realgymnasium, dock med parallellavdelningar till
tre ringar. I förslaget är emellertid upptaget ett fyraårigt latingymnasium
vid läroverket i fråga; realgymnasiet skulle omläggas till treårigt.

Vad därefter angår frågan om lyceer och lyceiavdclningar av läroverk,
framhåller departementschefen, att han även i detta avseende allenast åsyftade,
att försök med denna organisationstyp i mera begränsad omfattning
skulle anordnas vid väl besökta läroverk inom skilda delar av landet. Det
hade emellertid synts motiverat, att åtminstone ett fullständigt läroverk av
denna typ från början komme till stånd. Ingen tvekan syntes departementschefen
kunna råda därom, att huvudstaden utgjorde den lämpligaste förläggningsorten
för ett lyceum. Med hänsyn till den särskilda ställning, som
statens provskola, nya elementarskolan, intoge inom läroverksorganisationen,
borde det också vara skäligt, att denna läroanstalt ombildades till sex -

120

Riksdagens skrivelse Nr 262.

klassigt lyceum med latin-, nyspråklig och reallinje. Lyceiavdelningar med
latin borde vidare anordnas vid läroverken i Uppsala, Lund, Malmö och
Härnösand samt vid högre latinläroverket i Göteborg. Vid högre realläroverket
i Göteborg skulle upprättas en reallyceiavdelning.

Beträffande slutligen fördelningen av tre- och fyraåriga gymnasier hade
departementschefens övervägande av denna angelägenhet skett på grundvalen
av föreliggande praktiska behov ur synpunkten av dels mellan- och
realskolornas förekomst och anslutning inom skilda läroverksområden, dels
önskvärdheten att bereda utbildningsmöjligheter för den kvinnliga ungdomen
under anknytning även till den högre flickskolan.

Vid följande läroverk ifrågasätter departementschefen icke någon förändring
i nuvarande jyraåriga gymnasieorganisation: Stockholm, läroverket å
Östermalm, läroverken i Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Växjö, Västervik,
Visby, Lund, Ystad, Hudiksvall, Östersund och Umeå.

Latingymnasiet skidle dessutom bibehållas oförändrat vid följande läroverk:
Norrköping, Jönköping, Malmö, Karlstad, Örebro, Falun, Härnösand,
Sundsvall och Luleå.

Enahanda skulle förhållandet bliva med realgymnasiet vid följande läroverk:
Karlskrona, Hälsingborg, Skara och Sundsvall.

Genom omändring av nu förefintliga linjer eller genom nyinrättande av
sådana, i samband med utsträckt tillämpning av Barnundervisning å gymnasiestadiet,
skulle treårigt latingymnasium anordnas vid följande läroverk,
nämligen:

Stockholm, latinläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm, Linköping,
Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Llälsingborg, Halmstad, Göteborg,
högre latinläroverket, Vänersborg, Skara, Västerås och Gävle. Vid samtliga
de nämnda läroverken med undantag av det i Gävle skulle tillika
förekomma fyraårigt latingymnasium.

Treårigt realgymnasium skulle genom ombildning av förefintliga linjer
eller genom nyinrättande av sådana enligt förslaget anordnas vid följande
läroverk, nämligen:

Stockholm, realläroverket å Norrmalm och läroverket å Södermalm, Linköping,
Norrköping, Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Malmö, gossläroverket,
Halmstad, Göteborg, realläroverket, Vänersborg, Borås, Karlstad, Örebro,
Västerås, Falun, Gävle, Härnösand och Luleå. Såväl treårigt som fyraårigt
realgymnasium skulle förekomma vid de båda nämnda Stockholmsläroverken,
realläroverket i Göteborg, läroverket i Gävle samt, under förutsättning
av Barnundervisning, läroverket i Örebro.

Vad anginge genomförandet av omläggningen i nu berörda del, anser
departementschefen, att i allmänhet första ringen av det treåriga gymnasiet
ävensom av nyinrättade linjer borde kunna träda i verksamhet läsåret 1928
—1929 och ombildningen successivt fullföljas. Lyceiavdelningarna syntes
jämväl höra anordnas från och med samma läsår och påbyggas med en

121

Riksdagens skrivelse Nr 262.

klass varje följande läsår. Vid nya elementarskolan borde nya lärjungar i
den nuvarande första klassen icke intagas läsåret 1928—1929 utan i stället
en första lyceiklass i två eller tre avdelningar upprättas och ombildningen
därefter fullföljas i nyss nämnd ordning.

Beträffande särskilda läroverk för fickor föreligger nu förslag om upprättande
av allenast fyra sådana läroverk.

Efter departementschefens mening (sid. 251—252 i statsrådsprotokollet)
borde städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg ifrågakomma
till erhållande av sådana läroverk.

Beträffande de nämnda flickläroverkens organisation borde man enligt
departementschefens uppfattning till en början beräkna allenast enkla avdelningar
i realskolan. I fråga åter om gymnasiets omfattning borde i
Stockholm samtliga tre linjer vara representerade. För flickläroverken i
Göteborg, Malmö och Hälsingborg borde, åtminstone till en början, endast
latin- och nyspråkliga linjer förekomma. Gymnasiet vid nu förevarande
läroverk skulle anordnas genomgående treårigt.

De nämnda läroverken borde successivt träda i verksamhet. Under första
året syntes alltså realskolans första klass och gymnasiets första ringar böra
upprättas; med tredje verksamhetsåret skulle sålunda gymnasiet och med
det fjärde realskolan vara färdigbildad.

Det vore icke helt uteslutet, att de nödiga förberedelserna för läroverkens
igångsättande kunde hinna vidtagas redan till ingången av läsåret 1927—
1928. Departementschefen förutsåge emellertid, att stora svårigheter härutinnan
skulle yppa sig, och hade därför icke ansett sig kunna räkna med
att läroverken i allmänhet skulle kunna träda i verksamhet förrän läsåret
1928—29. För att emellertid möjligheter för verksamhetens begynnande
redan läsåret 1927—28 icke skulle saknas, hade departementschefen beräknat
anslag för upprättande av ett av nu förevarande läroverk å riksstaten
för budgetåret 1927-—28 och hemställer, att förslag avlåtes till riksdagen
om erforderlig höjning av såväl reservationsanslaget till de allmänna läro
verken som ock av anslaget till extra och vikarierande lärare vid dessa
läroanstalter.

Departementschefen har i annat sammanhang framlagt sin principiella
uppfattning angående anordnandet av samrealskolor, som skulle övertaga den
kommunala mellanskolans funktioner i de samhällen, där behovet av realskolutbildning
för närvarande tillgodoses genom mellanskola. Han har tillika
närmare angivit de allmänna krav, som enligt hans mening borde uppställas
för att en sådan åtgärd skulle kunna tillfredsställande motiveras. Departementschefen
ingår nu i en detaljprövning för att bedöma, i vilken omfattning
åtgärder i förevarande syfte kunde anses påkallade och genomförbara.

Till en början lämnar departementschefen eu redogörelse för antalet lär -

122

Riksdagens skrivelse Nr 2(>2.

jungar vid olika kommunala mellanskolor, som fylla det uppställda grundläggande
kravet att under läsåren 1920—21 till och med 1926—27 hava uppvisat
ett genomsnittligt lärjungantal överstigande 100 (sid. 254 i statsrådsprotokollet).

Det angivna kravet fylles — påpekar departementschefen — av ej mindre
än 30 av rikets 87 kommunala mellanskolor, fördelade på 14 olika län.
På grund av det statsfinansiella läget vore det, fortsätter han, icke möjligt
att nu förstatliga ett så betydande antal skolor. En stark begränsning av
antalet vore alltså ofrånkomlig. Det vore tänkbart att låta anslutningen
bliva företrädesvis avgörande och sålunda i främsta rummet föreslå till statsövertagande
de skolor, som under den nämnda perioden visat den starkaste
utvecklingen. Departementschefen kunde emellertid icke finna, att man på
denna väg skulle uppnå en med hänsyn till olika ortsförhållanden rättvis
fördelning av de nya statsläroverken. Det syntes honom nämligen uppenbart,
att skilda landsdelars behov borde i möjligaste mån tillgodoses. Vidare
vore det naturligt, att tillgången på redan förefintliga läroverk å samma ort
eller i grannskapet, skolans ålder m. fl. dylika hänsyn skulle komma i betraktande.
Och givetvis kunde vid övervägandet icke den omständigheten
förbises, att derå av de ifrågavarande skolorna under senare år visat ett
avsevärt reducerat lärjungantal. Med utgångspunkt från vad nu anförts
ansåge departementschefen skäligt att till en början utesluta mellanskola i
stad, där allmänt läroverk redan funnes, och lämnade fördenskull å sido den
avgjort största av de ifrågavarande skolorna, den i Malmö, detta så mycket
mera, som han föreslagit upprättande av ett högre flickläroverk därstädes.
Vidare funne han sig icke kunna i första hand ifrågasätta upprättande av
mer än ett statsläroverk i vart och ett av de län, där mellanskolor, vilka i
övrigt fyllde de uppställda villkoren, vore i verksamhet.

Vid granskning av de föreliggande förhållandena hade departementschefen
kommit till den uppfattningen, att följande kommunala mellanskolor i
främsta rummet borde komma under omprövning, när det gällde ombildning
till allmänna läroverk: Lidingö, Katrineholm, Motala, Nässjö, Ronneby,
Hässleholm, Höganäs, Falkenberg, Trollhättan, Karlskoga, Stora Tuna, Sollefteå
och Boden. Emellertid hade han ej nu ansett sig kunna föreslå, att ett
beslut om övertagande av samtliga de nämnda skolorna av riksdagen nu
fattades. Han inskränker sig därför till att framställa förslag om successiv
ombildning av sju skolor under förhoppning om att förhållandena snarast
skulle möjliggöra ett fullföljande av ombildningsverket, så att de återstående
av de nämnda orterna utan alltför stort dröjsmål kunde komma i åtnjutande
av de förmåner, som realskolans organisation erbjöde.

Vid övervägandet vilka av förutnämnda orter borde ifrågakomma till
omedelbart beslut om samrealskolors inrättande, har departementschefen
med beaktande av alla de olika förhållanden, som härvid varit att uppmärksamma,
kommit till det resultat, att sådan skola borde upprättas å en

123

Riksdagens skrivelse Nr 262.

var av följande orter nämligen: Lidingö, Katrineholm, Motala, Höganäs,
Trollhättan, Sollefteå och Boden.

Vad angår frågan om ombildningens tekniska genomförande, borde statsövertagandet
försiggå successivt och sålunda omfatta en årsklass varje år.
I samband med övertagandet av en årsklass borde erforderliga lärarkrafter
uppföras på stat och statsunderstödet till mellanskolan i motsvarande mån
minskas. Med hänsyn bl. a. till att vederbörande kommuner redan torde
hava fastställt utgiftsstater för skolorna för kalenderåret 1927, syntes statsövertagandet
av första klassen av nämnda sju mellanskolor lämpligen kunna
uppskjutas till den 1 januari 1928. Den fortsatta ombildningen borde budgetåret
1928—1929 utsträckas till mellanskolans klass 2 och budgetåret 1929—
1930 till klass 3 samt budgetåret 1930—1931 omfatta skolan i dess helhet.

Enbgt det föreliggande förslaget skulle huvudgrunderna för läroverksorganisationen
fastställas av riksdagen, men tillämpningen av dessa grunder
inom närmare angivna gränser ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen
har i princip intet att häremot invända.

Departementschefen utgår från att anknytningsförhållandena mellan folkskola
och realskola skola generellt bestämmas av riksdagen, liksom ock
frågan om gymnasiets organisation (längd och antal linjer) vid skilda läroverk
ävensom tillämpningen av de utav honom tänkta grunderna för Barnundervisning.
Riksdagen håller lika med departementschefen före, att sådana
grunder för läroverksorganisationen, vilka äro av en mera principiell natur
och av konstitutiv betydelse för organisationens struktur och planläggning,
eller vilka genom sin tillämpning direkt eller indirekt inverka på statsregleringen,
böra underställas riksdagens prövning. I det följande har riksdagen
sökt upprätthålla denna allmänna uppfattning, ävensom angivit de
fall, där, utöver vad departementschefen anfört, riksdagen funnit lämpligt åt
Eders Kungl. Maj:t överlämna bestämmanderätten i ett eller annat avseende.

Vad först beträffar de allmänna grunderna för flickornas undervisning
har riksdagen i det föregående angivit sin ställning härutinnan. Enligt riksdagens
här utvecklade mening skulle de högre allmänna läroverk och realskolor
för gossar, till vilka enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag flickor skulle
under förutsättning av vissa kommunala åtaganden kunna erhålla tillträde,
ombildas till högre samläroverk och samrealskolor. Från den allmänna regeln
om samundervisning på real- och gymnasialstadiet vid samtliga statsläroverk
skulle undantag göras för sådana läroverk, vilka hade ett mycket högt lärjungeantal
och som skulle fortfarande vara avsedda endast för gossar. Enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle härunder vara inbegripna följande läroverk,
nämligen i Stockholm: latinläroverket å Norrmalm, realläroverket å
Norrmalm, läroverket å Södermalm, läroverket å Östermalm, samt Vasa, Katarina
och Kungsholmens realskolor, Uppsala, Malmö: högre läroverket och

124

Riksdagens skrivelse Nr 262.

realskolan, Lund, Hälsingborg och Göteborg: latinläroverket, realläroverket
samt västra och östra realskolan ävensom realskolan vid de högre allmänna
läroverken i Linköping, Norrköping, Jönköping, Borås, Karlstad, Örebro,
Västerås, Gävle och Sundsvall. Riksdagen, som ansett, att läroverken i Gävle
och Sundsvall böra ombildas till samläroverk, har ansett sig höra i övrigt
bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i nu berörda hänseende dock med de
jämkningar och under de förutsättningar, som angivas i de av herr Möller
m. fl. och herr Hansson m. fl. väckta motionerna (1:254 och 11:417). I anslutning
härtill skulle enligt riksdagens mening samtliga angivna läroverk
med undantag för läroverken i Gävle och Sundsvall — varda i sin helhet
avsedda endast för manliga lärjungar, dock att, till dess ett högre flickläroverk
i respektive städer hunnit träda i verksamhet, kvinnliga lärjungar må
kunna av Eders Kungl. Maj:t lämnas tillträde till vederbörande läroverks
gymnasium under förutsättning av vissa kommunala åtaganden, vilka överensstämma
med vad Eders Kungl. Maj:t i motsvarande hänseende föreslagit
i fråga om flickors allmänna tillträde till läroverken. Ifrågavarande medgivande
synes emellertid icke böra ifrågasättas beträffande de städer — Stockholm,
Malmö, Hälsingborg och Göteborg — för vilkas del riksdagen redan
nu beslutat inrättande av högre flickläroverk.

Vad riksdagen sålunda beslutat står i överensstämmelse med den ståndpunkt,
riksdagen förut intagit ifråga om inrättande av statliga läroverk för
flickor, därvid riksdagen för sin del bifallit förslaget om inrättandet av dylika
läroverk i nyssnämnda fyra städer och begärt en utredning och plan
angående upprättande av sådana läroverk även i de övriga städer, där
utrymme för flickor ej kunde beredas i det allmänna läroverket. Riksdagen
har följaktligen icke kunnat nu bifalla det i herr Åkerbergs m. fl. och herr
Öhmans m. fl. motioner (I: 223 och II: 330) framburna yrkandet om omedelbart
inrättande i Örebro av ett statligt läroverk för flickor.

Hur enligt riksdagens beslut flickornas undervisning kommer att te sig
i den allmänna läroverksorganisationen kommer riksdagen i det följande att
i detalj angiva.

De allmänna grunder, som skulle vara bestämmande för anknytningen
till folkskolan, har riksdagen i det föregående angivit. I vissa fall synas beträffande
städerna Stockholm och Göteborg lokalutrymmena med den organisation
medelst femklassiga realskolor, riksdagen i det följande kommer att
angiva, kunna medgiva upprättandet av en fyraårig realskola vid sidan av de
föreslagna femåriga realskolelinjerna. Då å ena sidan antalet fyraåriga realskolor
i dessa städer blir förhållandevis ringa och å andra sidan tillgången till statliga
läroverksklasser ansetts vara väl knapp, vill riksdagen i nu förevarande sammanhang
allenast framhålla, att för den händelse utrymmet inom vederbörande
läroverk det medgiver, jämväl en linje med fyrklassig realskola må kunna efter
Eders Kungl. Maj:ts beprövande anordnas, därest stadsfullmäktige i vederbörande
läroverkssamhälle därom göra framställning.

125

Riksdagens skrivelse Nr 262.

De motioner, som väckts i fråga om tillämpningen i enskilda fall av
anknytningen mellan folkskola och realskola, kommer riksdagen att behandla,
då riksdagen här nedan går att angiva sin ståndpunkt till läroverksorganisationen
i detalj.

Vad därefter beträffar gymnasieorganisationens utformning har riksdagen i
det föregående angivit sin allmänna ställning till det framlagda förslaget
om gymnasiets organisation. De grunder, som departementschefen angivit
i fråga om tillämpningen av denna organisation, hava i stort sett icke givit
riksdagen anledning till erinran. Så anser riksdagen, att det treåriga gymnasiet
huvudsakligen bör komma till användning å ort, där kommunal mellanskola
finnes eller där i grannskapet ett större antal dylika skolor eller
statens realskolor äro till finnandes, dock med bibehållande av fyraåriga
latingymnasier i något större utsträckning, än departementschefen föreslagit.
Till förslaget om fasta nyspråkliga gymnasielinjer har riksdagen i det föregående
ställt sig avvisande. Beträffande gymnasieorganisationens närmare
utformning å de olika läroverksorterna får riksdagen tillfälle här nedan återkomma.

Departementschefen har under förevarande avdelning vidare upptagit
frågan om utvidgning av realskolor till högre läroverk. I detta hänseende
skiljer departementschefen mellan tre olika slag av läroanstalter. I första
hand berör han de läroverk, till vilka på vederbörande kommuns bekostnad
anknutits fullständiga gymnasier, och i anslutning till hans tillstyrkan föreslår
Eders Kungl. Maj:t statens övertagande av de kommunala gymnasierna i Södertälje
och Eskilstuna, I åtskilliga inom riksdagen väckta motioner hava
förslag framkommit om statens övertagande av ytterligare kommunala gymnasier;
så har i två likalydande motioner, väckta den ena av greve Spens
m. fl. (1:215) och den andra av herr C. O. Johanson i Huskvarna m. fl.
(11:323) yrkats på förstatligande av det kommunala gymnasiet i Eksjö, i
två likaledes likalydande motioner, väckta den ena av herrar Svensson och
Holmgren (1:222) och den andra av herr Mårtenson m. fl. (11:333), yrkats
på förstatligande av det kommunala gymnasiet i Uddevalla samt i en av
herr Magnusson m. fl. väckt motion (II: 404) föreslagits statens övertagande
av det kommunala gymnasiet i Skövde. Vidare hava herrar Christenson och
Laurén motionsvis (II: 412), under förutsättning att Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition icke skulle bifallas, hemställt om statens övertagande av
samma kommunala gymnasier, varom förslag i Eders Kungl. Maj:ts proposition
föreligger, nämligen i Södertälje och Eskilstuna. Slutligen torde i detta
sammanhang uppmärksammas den av herr Leo väckta motionen (II: 3öl)
om förstatligande även av Lidingö kommunala gymnasium.

Vid prövning av de nu föreliggande förslagen har riksdagen ansett sig
böra till en början bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag om statens övertagande
av de kommunala gymnasierna i Södertälje och Eskilstuna. Herrar Chri -

126

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Stensons och Lauréns ovanberörda motion har vid sådant förhållande icke
föranlett till någon riksdagens åtgärd. Vad de övriga motionsvis väckta
yrkandena beträffar, har riksdagen, med hänsyn till de stora uppoffringar
vederbörande kommuner i nu förevarande avseenden gjort och till
den relativt långa tid dessa kommunala gymnasier varit i verksamhet och
fyllt ett obestridbart behov å vederbörande orter, funnit starka skäl tala för
att jämväl gymnasierna i Eksjö, Uddevalla och Skövde varda från och
med den 1 juli 1928 successivt övertagna av staten under enahanda villkor,
som av Eders Kungl. Maj:t ifrågasatts beträffande gymnasierna i Södertälje
och Eskilstuna. Däremot har riksdagen icke funnit tillräckliga skäl föreligga
att biträda förslaget om förstatligande av Lidingö kommunala gymnasium.

Vidare berör departementschefen ett läroverk — i Landskrona — där
gymnasium anordnats i samband med statsrealskola men med understöd från
anslaget till högre goss- och samskolor. Något förslag från Eders Kungl.
Maj:ts sida om förstatligande av detta gymnasium föreligger emellertid icke.
I två motioner, väckta den ena av herrar Nilsson och Jönsson (I: 261) och
den andra av herr Lindskog (II: 345) har nu föreslagits en utvidgning av
realskolan i Landskrona förmedelst gymnasium till ett fullständigt högre
allmänt läroverk. Vid prövning av detta sistnämnda yrkande har riksdagen
funnit skäl föreligga för ett bifall till detsamma i så måtto, att statens
övertagande av gymnasiet i fråga skall ske successivt från och med den 1
juli 1929.

Härjämte har departementschefen erinrat om de av vederbörande kommun
bekostade gymnasielinjer, vilka nu finnas upprättade vid två högre
läroverk, nämligen en latinlinje i Ystad och en reallinje i Hudiksvall. I
anslutning till departementschefens förord föreslår Eders Kungl. Maj:t statens
övertagande av den kommunala gymnasielinjen i Ystad, och har riksdagen
häremot intet att erinra. Emellertid har i en av herr Granath väckt motion
(II: 332) yrkats på statens övertagande jämväl av reallinjen i Hudiksvall;
även sistnämnda förslag har riksdagen ansett sig böra bifalla, därvid riksdagen
dock förutsätter, att till undvikande av alltför stora kostnader en
samläsning mellan de olika gymnasielinjerna vid sistnämnda läroverk i största
möjliga utsträckning kommer till stånd. Tidpunkten för övertagandet torde
beträffande läroverket i Ystad böra bestämmas till den 1 januari 1928 och
i fråga om läroverket i Hudiksvall till den 1 juli 1928.

I detta sammanhang har riksdagen vidare upptagit till prövning de motionsvis
gjorda yrkanden, som utöver vad ovan angivits avse utvidgning av
realskolor till högre allmänna .läroverk. I detta avseende har i två likalydande
motioner, väckta den ena av herr Pauli (I: 255) och den andra av
herr Hagman (II: 415), föreslagits utvidgning av Kungsholmens realskola i
Stockholm till fullständigt högre allmänt läroverk. Samma yrkande föreligger
i herr Westmans motion (I: 263), dock med den skillnad, att i sistnämnda
motion utvidgningen föreslås skola ske på det sätt, att erforderliga

127

Riksdagens skrivelse Nr 262.

lärarkrafter överflyttas från andra gymnasier i Stockholm. Vidare har i två
likalydande motioner, väckta den ena av herr Bergman m. fl. (I: 251) och
den andra av herr Norling m. fl. (II: 409), föreslagits utvidgning av realskolan
i Kristinehamn till ett högre allmänt läroverk. Vad först beträffar
frågan om utvidgning av Kungsholmens realskola i Stockholm till högre allmänt
läroverk, vill riksdagen erinra, hurusom denna fråga är av ett gammalt
datum och redan en gång underställts riksdagens prövning men då
skjutits på framtiden i avvaktan på en lösning av skolorganisationen i dess
helhet. Med hänsyn till den växande befolkningen i Stockholm och nya
bosättningsförhållanden genom stadens utvidgning västerut har riksdagen funnit
Btarka skäl tala för att denna realskola nu varder utvidgad till högre
allmänt läroverk. Därvid synes det till fullo motiverat, att gymnasiet hålles
tillgängligt för såväl manliga som kvinnliga lärjungar. Då riksdagen av
praktiska skäl icke håller för möjligt, att upprättandet kan ske på det sätt,
som angives i herr Westmans ovanberörda motion, har riksdagen bifallit
de yrkanden, som framkommit i detta hänseende i de av herr Pauli och
herr Hagman väckta motionerna, därvid riksdagen beslutat, att den nya gymnasieorganisationen
vid detta läroverk skall successivt träda i kraft från
och med den 1 juli 1929.

Beträffande förslaget att utvidga realskolan i Kristinehamn till högre allmänt
läroverk har riksdagen icke funnit tillräckliga skäl föreligga för ett
sådant yrkande, vadan riksdagen ej heller kunnat bifalla de härom väckta
motionerna.

De frågor, som departementschefen härefter berör beträffande ombildning
av gossläroverk till samskolor, torde icke, med den uppfattning i hithörande
angelägenhet, åt vilken riksdagen förut givit uttryck, nu föranleda någon
närmare utveckling från riksdagens sida.

I avseende å fördelningen av gymnasie- och lyceilinjer förordar departementschefen
till en början en nyspråklig linje vid vissa angivna läroverk;
i denna punkt hänvisar riksdagen allenast till vad riksdagen i princip anfört
om en dylik linje. Vidare berör departementschefen frågan om fullständigande
av gymnasiet i Borås, vilket nu endast äger reallinje, med jämväl
en latinlinje; förslag härom föreligger från Eders Kungl. Maj:ts sida, och har
riksdagen häremot intet att erinra. Vad förslaget vidare innehåller i avseende
å lyceer och lyceiavdelningar har ej heller givit riksdagen anledning till
annan invändning än att, såsom riksdagen nedan framhåller, lärjungefrekvensen
vid högre allmänna läroverket i Härnöstmd icke synes för närvarande
motivera anordnande av lyceilinje vid sagda läroverk. Riksdagen har följaktligen
avslagit herr Hederstiernas motion (I: 249) om bibehållande av Nya
elementarskolan i Stockholm vid dess nuvarande organisation. Till spörsmålet
om fördelningen av de tre- och fyraåriga gymnasierna återkommer
riksdagen vid sitt angivande av detaljerna i den nya läroverksorganisationen.

128

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande upprättande av högre flickläroverk har riksdagen förut uttalat
sig och återkommer i det följande till den närmare organisationen av de
läroverk, som nu föreslås.

Departementschefen berör härefter frågan om ombildning av kommunala
mellanskolor till samrealskolor. Såsom allmän utgångspunkt har han angivit,
att en mellanskola för att nu kunna ifrågakomma till ombildning till allmänt
läroverk bör hava varit i verksamhet år 1920 samt under läsåren 1920—1921
till och med 1926—1927 haft ett genomsnittligt lärjungeantal överstigande
100. Detta krav fylles av 30 utav landets 87 kommunala mellanskolor,
fördelade på 14 olika län. På grund av statsfinansiella förhållanden har
det emellertid icke ansetts möjligt att förstatliga ett så stort antal. Departementschefen
har företagit en prövning av olika skolor, som nu kunde tänkas
ifrågakomma, och i enlighet med hans tillstyrkan föreslår nu Eders Kungl.
Maj:t ett statsövertagande av 7 kommunala mellanskolor, nämligen skolorna
i Lidingö, Katrineholm, Motala, Höganäs, Trollhättan, Sollefteå och Boden.

Motionsvis har på denna punkt ett avsevärt antal yrkanden framkommit.
Av mera principiell innebörd äro de förslag, som framlagts i herr
Pålssons motion (I: 238) och i herr Möllers m. fl. och herr Hanssons m. fl.
motioner (I: 254 och II: 417). I den förra föreslås ett successivt ombildande
av 64 mellanskolor, därvid motionären utgått från ett minimiantal lärjungar
av omkring 64 men även låtit andra synpunkter än de rent siffermässiga
göra sig gällande. I de senare motionerna hemställes, att som villkor
för statsövertagande skulle fordras, att skolan varit erkänd som kommunal
mellanskola år 1922, att medeltalet lärjungar höstterminerna 1922—1926
uppgått till minst 80 samt att lärjungeantalet höstterminen 1926 likaledes
utgjorde minst 80. Av särskilda skäl har även mellanskolan i Neder-Kalix
medtagits, ehuru den ej uppfyllde sistnämnda villkor. Antalet av de skolor,
som i dessa sistnämnda motioner föreslås att övertagas av staten, är 44.

Härjämte föreligger ett antal motioner, avseende förstatligande av särskilda
kommunala mellanskolor. Föreslagna äro i detta hänseende kommunala
mellanskolorna i Nässjö (motioner av herr Gustafsson m. fl. I: 216 och
av herr Fast in. fl. II: 327), Neder-Kalix (motion av herr Lövgren i Nyborg
m. fl. II: 363), Falkenberg (motioner av herr Larsén m. fl. I: 237 och av herr
Andersson i Falkenberg m. fl. II: 360), Karlskoga (motioner av herr Åkerberg
I: 240 och av herr Mogård m. fl. II: 359), Eslöv (motioner av herr Pålsson
och Nilsson I: 233 samt av herr Fjellman II: 343), Tranås (motioner av
herr Ericson I: 262 och av herrar Göranson och Ericson i Boxholm II:
419), Hässleholm (motion av herr Björklund II: 416), Stora Tuna, Mora, Hedemora
och Ludvika (motioner av herr Dalberg m. fl. I: 239 och av herr
Englund II: 358) samt Göteborg (motion av herr Hedvall m. fl. II: 408).

Riksdagen har i det föregående framhållit vikten av att kommunala mellanskolor
varda i väsentligt större utsträckning än Eders Kungl. Maj:ts förslag av -

129

Riksdagens skrivelse Nr 262.

ser ombildade till statliga läroanstalter. Med hänsyn till den betydelse, riksdagen
tillmäter denna fråga, har riksdagen ägnat densamma en ingående
prövning och sökt framlägga ett förslag, som står i överensstämmelse med
den allmänna åskådning, varåt riksdagen i dessa stycken förut givit uttryck.
Vid bedömande av spörsmålet vilka skolor skulle ifrågakomma till ombildning
har riksdagen tagit i betraktande samtliga de synpunkter, som enligt
riksdagens förmenande böra anläggas på denna fråga. Hänsyn bör härvid
tagas till vederbörande samhälles allmänna struktur, folkmängd, förefintligheten
av allmänt läroverk i närheten eller å samma ort, vederbörande samhälles
ekonomi, skolornas fördelning över hela riket, utrymmet i statsläroverken
i skolans närhet samt skolans lärjungeantal och ålder. Samtliga
dessa faktorer har riksdagen beaktat i varje särskilt fall. I de städer, där
redan allmänna statsläroverk finnas, d. v. s. Stockholm, Norrköping, Malmö,
Lund och Göteborg, har riksdagen icke funnit skäl föreligga att, åtminstone
för närvarande, föreslå ett statsövertagande av därvarande kommunala mellanskolor.

Med beaktande av nu anförda synpunkter har riksdagen kommit till den
uppfattningen, att det antal kommunala mellanskolor, vilka borde ifrågakomma
till förstatligande, bör bestämmas till 54. Givetvis bör ett dylikt
statsövertagande ske successivt och i olika repriser. Riksdagen vill i sammanhang
härmed framhålla, att de ökade kostnader, som härav föranledas, i
väsentlig mån uppvägas genom den besparing, som indragningen av realskolans
första klass kommer att medföra.

Riksdagens beslut framgår av nedanstående förteckning, däri angives den
ordning, i vilken där upptagna kommunala mellanskolor skulle komma att
ombildas till allmänna läroverk; härjämte är för varje skola angivet året för
dess erkännande som kommunal mellanskola, lärjungemedeltalet under de
sista 7 åren (eller den kortare tid de existerat) samt inom parentes antalet
lärjungar höstterminen 1926.

Från och med den 1 januari 1928:

Lidingö..........	..... 1920	226	(223)
Katrineholm.......	..... 1910	153	(165)
Motala...........	..... 1920	164	(168)
Nässjö...........	..... 1913	207	(184)
Ronneby .........	..... 1912	158	(142)
Hässleholm .......	..... 1912	169	(144)
Höganäs..........	..... 1919	146	(142)
Falkenberg........	..... 1918	136	(156)
Trollhättan........	..... 1919	157	(161)
Karlskoga ........	..... 1911	120	(114)
Störa Tuna........	..... 1914	189	(189)
Sollefteå..........	..... 1920	122	(103)
Boden ...........	..... 1917	181	(152)

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 sand. Nr 262.

130

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Från och med den 1 juli 1928:

Ljungby............... 1918 73 (71)

Mönsterås.............. 1912 80 (77)

Eslöv................. 1914 138 (124)

Lysekil................ 1918 94 (86)

Vara................. 1914 76 (69)

Säffle................. 1913 105 (98)

Bollnäs................ 1926 125 (120)

Ström................ 1917 56 (48)

Från och med den 1 juli 1929:

Vaxholm.............. 1920 108 (101)

Mjölby................ 1916 108 (102)

Tranås................ 1914 142 (144)

Tomelilla.............. 1912 106 (105)

Anderslöv.............. 1918 74 (82)

Ulricehamn ............ 1914 122 (103)

Mora................ 1912 119 (125)

Nederkalix............. 1912 114 (72)

Från och med den 1 juli 1930:

Söderköping............ 1918 83 (72)

Sölvesborg............. 1920 114 (95)

Simrishamn............ 1913 95 (86)

Hörby................ 1913 91 (77)

Laholm............... 1915 98 (100)

Avesta................ 1912 88 (106)

Ludvika............... 1913 109 (HO)

Sandviken............. 1922 127 (113)

Från och med den 1 juli 1931:

Huskvarna............. 1912 162 (146)

Borgholm.............. 1918 56 (62)

Klippan............... 1917 98 (96)

Skurup ............... 1917 77 (84)

Sunne................ 1921 98 (82)

Hallsberg.............. 1921 98 (92)

Hedemora............. 1917 101 (112)

Gudmundrå............ 1922 97 (92)

Riksdagens skrivelse Nr 262. 131

Från och med den 1 juli 1932:

Sundbyberg .......	...... 1919	93	(86)
Värnamo.........	..... 1912	114	(102)
Vetlanda.........	..... 1912	99	(100)
Åstorp...........	...... 1919	132	(96)
Svedala..........	..... 1912	78	(71)
Tidaholm.........	...... 1912	83	(58)
Leksand ..........	..... 1919	74	(73)
Malmberget.......	...... 1917	156	(160)
Kiruna...........	...... 1921	109	(108)

Riksdagen övergår härefter att redogöra för den tillämpning av den föreslagna
läroverksorganisationen, som enligt riksdagens mening bör komma till
stånd å de olika läroverksorterna. Härvid följer riksdagen den av departementschefen
å sid. 262—274 i statsrådsprotokollet återgivna planen. I avseende
å vad riksdagen här nedan angiver, vill riksdagen förutskicka den erinran,
att riksdagen vid sina beräkningar utgått från nuvarande bestämmelser
om lärjungeantalet i realskolans och gymnasiets klassavdelningar, nämligen
35 respektive 30. Detta torde ock stå i överensstämmelse med den uppfattning,
varåt riksdagen i detta hänseende förut givit uttryck.

Slutligen vill riksdagen beträffande hela den organisation, som nedan föreslås,
framhålla, att erfarenheten givetvis kan göra vissa jämkningar i densamma
önskvärda på grund av lokala förhållanden, ändrat elevantal m. m.,
och riksdagen förutsätter, att i sådant fall Eders Kungl. Maj:t härom kommer
att för riksdagen framlägga förslag.

Plan för läroverksorganisationen.

Stockholms stad.

Intet läroverk i Stockholm har av Eders Kungl. Maj:t ansetts lämpligen
kunna ifrågakomma att ombildas till samläroverk.

Med hänsyn till huvudstadens båda väl besökta kommunala mellanskolor
och förefintligheten av ytterligare en statsunderstödd enskild mellanskola
hava realskolans nuvarande anknytningsförhållanden i regeln förutsatts orubbade.
Allenast vid högre allmänna läroverket å Södermalm, till vilket provårskurs
är förlagd, har på grund av denna omständighet föreslagits, att en
fyrklassig realskolavdelning må ersätta en serie parallellklasser i realskolan.

För tillgodoseende av flickundervisningen föreslås upprättande av ett
nytt högre flickläroverk, organiserat med fyrklassig realskola i tills vidare
enkla avdelningar samt gymnasium, omfattande latin-, nyspråklig och reallinje,
samtliga treåriga. Därjämte skulle högre lärarinneseminariets övningsskola
delvis ombildas och förses med en enkel realskollinje, omfattande fyra
klasser.

132

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Med avseende på gymnasiets organisation vid huvudstadsläroverken föreslås
följande. Vid högre latinläroverket å Norrmalm bibehålies en latinlinje
oförändrad (4-årig), en latinlinje organiseras treårig och i utbyte mot
en latinlinje upprättas en fyraårig nyspråklig linje.

Vid högre realläroverket å Norrmalm bibehållas två reallinjer fyraåriga och
organiseras en sådan linje såsom treårig.

Vid högre läroverket å Södermalm bibehållas en latin- och en reallinje fyraåriga
och organiseras en latin- och en reallinje såsom treåriga sådana linjer.

Vid högre läroverket å Östermalm bibehållas samtliga linjer oförändrade.

Vad slutligen angår statens provskola Nya elementarskolan föreslås, att
läroverket organiseras såsom sexårigt lyceum, omfattande latin-, nyspråkligt
och reallyceum. Läroverket har synts böra vara tillgängligt endast för
gossar.

I fråga om Stockholms tre realskolor har någon förändring icke föreslagits.

Beträffande slutligen privatläroverken i huvudstaden anser departementschefen
det icke vara uteslutet, att statsunderstödet till något av de nuvarande
privata flickgymnasierna kunde komma att framdeles indragas. Härutinnan
vore det emellertid icke möjligt att göra någon säker förutberäkning.
I övrigt torde den föreslagna omorganisationen icke kunna väntas
medföra någon rubbning i privatläroverkens understödsförhållauden.

Vid samtliga läroverk i Stockholm skall enligt riksdagens beslut realskolan
organiseras såsom femklassig, med undantag för högre allmänna läroverket
å Södermalm, där såväl fyrklassig som femklassig realskola skall
ifrågakomma.

Vid högre latinläroverket å Norrmalm skall realskolan med utgångspunkt
från nuvarande lärjungeantal omfatta tre serier parallellavdelningar och gymnasiet
två fyraåriga och en treårig latinlinje.

Vid högre realläroverket å Norrmalm skall realskolan omfatta två serier
parallellavdelningar och gymnasiet organiseras i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts förslag.

Vid högre läroverket å Södermalm skall förekomma såväl fyrklassig som
femklassig realskola, båda med parallellavdelningar; gymnasiet skall organiseras
på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit.

Vid högre läroverket å Östermalm skall realskolan genomgående omfatta
tre serier parallellavdelningar; i avseende å gymnasiet — eu fyraårig latinlinje
och två fyraåriga reallinjer — ifrågasättes ingen ändring.

Beträffande den föreslagna organisationen av Nya elementarskolan har
riksdagen, med hänsyn till detta läroverks karaktär av provskola, där en friare
organisation bör vara rådande, icke funnit anledning till erinran mot
förslaget, vilket upptager även en nyspråklig lyceilinje. Riksdagen har följaktligen
icke kunnat bifalla det i herr Hederstiernas motion (1: 249) fram -

Riksdagens skrivelse Nr 262. 133

förda yrkandet om Nya elementarskolans bibehållande vid samma organisation
som övriga högre läroverk i Stockholm.

De tre realskolorna skola en var omfatta tre serier parallellavdelningar.
Det föreslagna gymnasiet å Kungsholmen, vilket enligt riksdagens beslut
skall successivt träda i funktion från och med höstterminen 1929, synes
böra organiseras med en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Det ifrågasatta flickläroverket skall omfatta en fyrklassig realskola, varjämte
gymnasiet synes böra organiseras med en fyrklassig och en treklassig
latinlinje och en treklassig reallinje.

Vidare vill riksdagen lika med departementschefen betona, att med den
utvidgning av läroverksorganisationen i Stockholm, som nu förutsättes skola
komma till stånd, statsunderstödet till något, eventuellt några av de nuvarande
privata flickgymnasierna synes kunna framdeles indragas.

Stockholms län.

Realskolan i Södertälje föreslås av Eders Kungl. Maj:t ombildad till högre
läroverk genom statens successiva övertagande av det höstterminen 1914 upprättade
kommunala gymnasiet. Realskolan, till vilken flickor torde kunna
erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning.
Gymnasiet, som förutsättes bliva tillgängligt för både gossar och flickor,
föreslås under denna förutsättning omfatta en fyraårig latinlinje och en treårig
reallinje.

Även under förutsättning av att realskolan göres tillgänglig för flickor,
beräknas den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning
för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Norrtälje föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

1 Lidingö föreslås den nuvarande kommunala mellanskolan omorganiserad
till en fyrklassig statens samrealskola.

Eders Kungl. Maj:ts förslag ifråga om läroverket i Södertälje bifaller riksdagen
allenast med den ändring, att realskolan kommer att omfatta en fyrklassig
och en femklassig avdelning.

I övrigt innebär riksdagens beslut icke någon annan ändring i förhållande
till vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit än att, enligt vad riksdagen beslutat,
den kommunala mellanskolan i Vaxholm skall successivt övertagas av staten
från och med den 1 juli 1929 och den kommunala mellanskolan i Sundbyberg
från och med den 1 juli 1932.

Det i herr Mosessons motion (11:421) framställda förslaget om anordnande
vid den föreslagna samrealskolan å Lidingön av jämväl en sexårig
realskoleavdelning har riksdagen av skäl, som i annat sammanhang angivas,
icke ansett sig böra bifalla.

Uppsala län.

Högre läroverket i Uppsala, vilket skulle vara tillgängligt endast för gossar,
föreslås organiserat på följande sätt:

134

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Realskolan skulle omfatta en fyrklassig samt en sexklassig avdelning,
den senare med parallellklasser till klasserna 3—5; därjämte skulle ny upprättas
en lyceiavdelning, förslagsvis med latin. Gymnasiet bibehålies oförändrat
med en fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje.

För flickornas undervisning skulle en fyrklassig realskollinje anordnas
vid Uppsala högre elementarläroverk för flickor. I övrigt skulle ingen förändring
i privatläroverkens understödsförhållanden ifrågakomma.

Realskolan i Enköping föreslås omorganiserad till samrealskola med eu
fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan i staden har vid sådant förhållande ansetts
icke kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt
statsunderstöd. _

Beträffande högre allmänna läroverket i Uppsala har riksdagen beslutat, att
realskolan skall omfatta en fyrklassig avdelning och en femklassig avdelning.
Med hänsyn till lärjungeantalet kan tvekan råda, huruvida samtidigt med
lyceets tillkomst behov kommer att föreligga av parallellklasser till någon av
realskolavdelningarna. Riksdagen anser emellertid, att den femklassiga avdelningen
bör utrustas med parallellklasser, till dess säker erfarenhet vunnits
i berörda hänseende. Beträffande den ifrågasatta lyceiavdelningen ävensom
gymnasiets organisation har riksdagen icke ansett någon ändring påkallad
i Eders Kungl. Majrts förslag. Vidare anser riksdagen, att gymnasiet skall,
intill dess högre flickläroverk där inrättats, kunna vara tillgängligt även för
kvinnliga lärjungar. Riksdagen har alltså avslagit herr Pehrssons motion
(II: 402), i vad densamma avser nu förevarande läroverk. Förslaget om
den ifrågasatta realskolelinjen vid flickskolan i Uppsala anser sig riksdagen
böra avslå.

Vidare bifaller riksdagen organisationen av realskolan i Enköping med
den ändring, att den sexklassiga realskolavdelningen organiseras som femklassig,
varvid riksdagen lika med departementschefen håller före, att den
statsunderstödda flickskolan därstädes icke synes kunna påräkna tillräcklig
anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Södermanlands län.

Högre läroverket i Nyköping föreslås oförändrat i vad angår gymnasiets
organisation, och förutsattes härvid, att kvinnliga lärjungar fortfarande
hava tillgång till detsamma. Realskolan, till vilken flickor skulle kunna
erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Aven under förutsättning av Barnundervisning i realskolan anses den statsunderstödda
flickskolan kunna beräknas erhålla tillräcklig anslutning för
att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Strängnäs föreslås organiserat med 4-årigt latingymnasium,
liksom för närvarande tillgängligt även för kvinnliga lärjungar.
Därest flickor icke anses böra äga tillträde till realskolan, skulle lärjung -

135

Riksdagens skrivelse Nr 262.

antalet icke medgiva anordnande av parallellklasser och skolan sålunda
böra omfatta en fyrklassig avdelning. Under förutsättning av samundervisningens
utsträckande även till realskolestadiet, för vilken anordning hinder
icke ansetts föreligga, skulle genomgående parallellklasser bliva erforderliga
och således sexklassig realskolavdelning kunna bibehållas vid sidan av
den fyrklassiga.

Även vid sist angivna ordning avses den statsunderstödda flickskolan
sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt
statsunderstöd.

Realskolan i Eskilstuna föreslås ombildad till högre läroverk genom statens
successiva övertagande av det höstterminen 1911 upprättade kommunala
gymnasiet. Realskolan, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle
omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes
alltjämt bliva tillgängligt för både gossar och flickor, föreslås omfatta
en fyraårig latinlinje och en treårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning i realskolan avses den
statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för att
ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

I Katrineholm föreslås den nuvarande kommunala mellanskolan omorganiserad
till en fyrklassig statens samrealskola.

Högre läroverket i Nyköping skall enligt riksdagens beslut bliva i sin
helhet utan villkor tillgängligt även för kvinnliga lärjungar. I avseende å
organisationen av ifrågavarande läroverk har riksdagen intet att erinra mot
Eders Kungl. Maj:ts förslag i annan mån, än att realskolan därstädes organiseras
med en fyrklassig och eu femklassig avdelning.

Högre läroverket i Strängnäs skall enligt riksdagens beslut likaledes bliva
i sin helhet utan villkor tillgängligt även för kvinnliga lärjungar. Beträffande
organisationen av detta läroverk har riksdagen följaktligen intet att
erinra möt förslaget i annat hänseende, än att realskolan synes böra omfatta
såväl eu fyrklassig som en femklassig avdelning. Vid nu anförda förhållande
synes den statsunderstödda flickskolan i staden icke kunna påräkna
tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Beträffande läroverksorganisationen i Eskilstuna och Katrineholm föranleder
förslaget icke någon annan erinran från riksdagens sida, än att realskolan i
Eskilstuna organiseras med en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Östergötlands län.

Högre läroverket i Linköping föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor icke skulle äga tillgång, skulle omfatta eu fyrklassig
och en sexklassig avdelning, båda utrustade med parallellavdelningar
till respektive klasser 1—3 och 1—5. Gymnasiet, som skulle kunna bereda
utrymme även för kvinnliga lärjungar, skulle omfatta en fyraårig och en
treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

136 Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vid den statsunderstödda flickskolan skulle vidare en realskollinje lämpligen
anordnas.

Högre läroverket i Norrköping föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor icke skulle äga tillträde, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna
3—5. Gymnasiet, som avsetts kunna bereda utrymme även för kvinnliga
lärjungar, skulle omfatta en fyraårig latinlinje, en treårig nyspråklig
linje samt en treårig reallinje.

Stadens båda statsunderstödda flickskolor skulle icke påverkas av den föreslagna
omorganisationen.

Samskolan i Vadstena föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

I Motala föreslås den nuvarande kommunala mellanskolan omorganiserad
till en fyrklassig statens samrealskola.

Riksdagens beslut innebär, att vid högre läroverket i Linköping gymnasiet
skall, intill dess högre flickläroverk där inrättas, kunna vara tillgängligt för
kvinnliga lärjungar; ifråga om gymnasiets organisation bifalles förslaget.
Beträffande realskolan, som skulle vara tillgänglig endast för gossar, bifalles
likaledes förslaget med den ändring, att den sexklassiga avdelningen
organiseras såsom femklassig; med hänsyn till det växlande elevantalet har
riksdagen dock ej funnit sig övertygad om nödvändigheten att upprätthålla den
ena parallellavdelningen av den femklassiga realskolan; densammas upprätthållande
torde få bero på Eders Kungl. Maj:ts prövning. Då ett särskilt flickläroverk
här torde komma till stånd, synes den föreslagna realskolelinjen
vid den statsunderstödda flickskolan icke vara erforderlig.

Beträffande högre läroverket i Norrköping innebär riksdagens beslut, att
gymnasiet därstädes skall, intill dess högre flickläroverk där inrättas, kunna
vara tillgängligt för kvinnliga lärjungar samt omfatta en fyraårig latinlinje,
en treårig latinlinje och en treårig reallinje. Realskolan, till vilken endast
gossar skulle äga tillträde, bör organiseras med en fyrklassig och en femklassig
avdelning, den senare omfattande två serier parallellklasser, i följd
varav riksdagen icke kunnat bifalla herr Björkmans motion (II: 334); herr
Pehrssons motion (II: 402), i vad den sistnämnda avser nu förevarande
läroverk, torde få anses besvarad med vad riksdagen sålunda beslutat.

Beträffande samrealskolan i Vadstena innebär riksdagens beslut, att densamma
tillsvidare organiseras såsom en femklassig realskola.

Förslaget i avseende å läroverket i Motala bifalles. Dessutom innebär
riksdagens beslut statens successiva övertagande från och med den 1 juli
1929 av den kommunala mellanskolan i Mjölby och från och med den 1
juli 1930 av den kommunala mellanskolan i Söderköping.

Jönköpings län.

Läroverket i Jönköping föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor icke skulle äga tillgång, skulle omfatta en fyrklassig och

137

Riksdagens skrivelse Nr 262.

en sexklassig avdelning, den senare in*** 1 parallellklasser till klasserna 3—5.
Gymnasiet, vilket förutsattes alltjemt vara tillgängligt för både gossar och
flickor, skulle omfatta en fyraårig latinlinje, en treårig nyspråklig linje och
en treårig reallinje. Stadens båda flickskolor beräknas kunna erhålla tillräcklig
anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Eksjö, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, föreslås
ombildad till fyrklassig realskola. Därest samundervisning äger rum, anses lärjungantalet
påkalla anordnande av parallellklasser och skolan omfatta även
en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan i staden synes även vid samundervisning
sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt
statsunderstöd. -

Vid högre läroverket i Jönköping skall enligt riksdagens beslut gymnasiet
tillsvidare, intill dess högre flickläroverk där inrättas, kunna vara tillgängligt
för kvinnliga lärjungar; och synes detsamma böra omfatta en fyraårig latinlinje,
en treårig latinlinje och en treårig reallinje. Beträffande realskolan
innebär riksdagens beslut densammas anordnande såsom dels fyrklassig, dels
femklassig realskola, den senare med parallellavdelningar. Riksdagen finner
förty herr Pehrssons motion (II: 402), i vad den avser nu förevarande läroverk,
besvarad med vad riksdagen sålunda anfört. Därest ett statligt läroverk
för flickor kommer till stånd i nämnda stad, torde frågan om fortsatt
statsunderstöd till båda flickskolorna komma i ett ändrat läge.

Beträffande organisationen av realskolan i Eksjö har riksdagen intet att
erinra i annan mån, än att densamma bör omfatta eu fyrklassig och en
femklassig avdelning; riksdagens beslut innebär ett påbyggande av nämnda
skola genom statens successiva övertagande från och med den 1 juli 1928
av nuvarande kommunala gymnasium därstädes. Gymnasiet, som skall
lämna tillträde för flickor, synes böra organiseras med en fyrårig latinlinje
och en treårig reallinje. Med den utvidgning av läroverksorganisationen i
Eksjö, som sålunda beslutats, synes flickskolan å orten icke kunna påräkna
tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Vidare innebär riksdagens beslut ett förstatligande successivt från och med
den 1 januari 1928 av kommunala mellanskolan i Nässjö, från och med den
1 juli 1929 av kommunala mellanskolan i Tranås, från och med den 1 juli
1931 av kommunala mellanskolan i Huskvarna samt från och med den 1
juli 1932 av de kommunala mellanskolorna i Värnamo och Vetlanda.

Kronobergs län.

Högre läroverket i Växjö föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, vilket förutsättes alltjämt vara
tillgängligt för både gossar och flickor, skulle bibehållas oförändrat med eu
fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje.

138

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Aven under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet beräknas
den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för att
ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Förslaget angående organisationen av högre allmänna läroverket i Växjö
bifaller riksdagen med den ändringen, att den föreslagna sexklassiga avdelningen
av realskolan organiseras som femklassig; och håller riksdagen
vidare före, att med hänsyn till det antal kommunala mellanskolor, som
numera finnes i närgränsande trakter, den fyråriga reallinjen å gymnasiet
bör förändras till en treårig.

Riksdagen, som i övrigt bifaller förslaget, har vidare beslutat, att staten
skall från och med den 1 juli 1928 successivt övertaga den kommunala
mellanskolan i Ljungby.

Kalmar län.

Högre läroverket i Kalmar föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en
fyrklassig och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till
klasserna 3—5. Gymnasiet, vilket förutsättes alltjämt vara tillgängligt för
både gossar och flickor, skulle under denna förutsättning omfatta en fyraårig
och en treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

Aven vid Barnundervisning å realskolestadiet beräknas den statsunderstödda
flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för att ifrågakomma till
fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Västervik föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en
fyrklassig och eu sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt
vara tillgängligt för både gossar och flickor, bibehålies oförändrat med
fyraårig reallinje.

Aven vid Barnundervisning i det allmänna läroverket beräknas den statsunderstödda
flickskolan sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning för
att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Oskarshamn föreslås omorganiserad till samrealskola med en
fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan i staden anses vid sådant förhållande
icke kunna påräkna tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till
fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Vimmerby föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

Riksdagens beslut innebär, att vid högre allmänna läroverket i Kalmar realskolan
kommer att omfatta fyrklassig och femklassig realskola, den sistnämnda
med parallellavdelningar; i avseende å den föreslagna gymnasieorganisationen
eller beträffande flickskolan i staden har riksdagen intet att erinra.

Med vad riksdagen sålunda beslutat torde herr Olssons motion (11:411)
och herr Pehrssons motion (II: 402) få anses besvarade.

139

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vid högre allmänna läroverket i Västervik bör realskolan omfatta en fyrklassig
och en femklassig avdelning; i övrigt ifrågasätter riksdagen icke någon
ändring av Eders Kungl. Maj:ts förslag. Den statsunderstödda flickskolan
i staden synes icke kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma
till fortsatt statsunderstöd.

Riksdagens beslut innebär vidare, att realskolan i Oskarshamn organiseras
med en fyrklassig och en femklassig avdelning; i övrigt har riksdagen intet
att erinra mot vad departementschefen anfört i fråga om läroverksorganisationen
i denna stad.

Eders Kungl. Maj:ts förslag angående samskolan i Vimmerby bifaller riksdagen.

Dessutom innebär riksdagens beslut ett förstatligande successivt från och
med den 1 juli 1928 av den kommunala mellanskolan i Mönsterås och från
och med den 1 juli 1931 av den kommunala mellanskolan i Borgholm.

Gotlands län.

Högre läroverket i Visby föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, vilket förutsättes alltjämt vara
tillgängligt för både gossar och flickor, skulle bibehållas oförändrat med en
fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet beräknas
den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för
att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Ifrågavarande förslag har icke givit riksdagen anledning till erinran i
annan mån, än att realskolan skall omfatta en fyrklassig och en femklassig
avdelning.

Blekinge län.

Högre läroverket i Karlskrona föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en
fyrklassig och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till
klasserna 3—5. Gymnasiet, vilket förutsättes bliva tillgängligt för både
gossar och flickor, skulle under denna förutsättning komma att omfatta
en fyraårig och en treårig latinlinje samt en fyraårig reallinje.

Realskolan i Karlshamn föreslås omorganiserad till samrealskola med eu
fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan beräknas vid sådant förhållande icke
kunna påräkna tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt
statsunderstöd.

140

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Riksdagen har bifallit förslaget, dock med den ändring, att realskolan vid
högre allmänna läroverket i Karhkrona organiseras med en fyrklassig och
en femklassig avdelning, den senare med parallellavdelningar, samt att realskolan
i Karlshamn kommer att omfatta en fyrklassig och en femklassig
avdelning. Härmed torde riksdagen hava besvarat herr Pehrssons motion
(II: 402) i vad den avser läroverket i Karlskrona.

Dessutom innebär riksdagens beslut statens övertagande successivt från
och med den 1 januari 1928 av den kommunala mellanskolan i Ronneby
och från och med den 1 juli 1930 av den kommunala mellanskolan i Sölvesborg.

Kristianstads län.

Högre läroverket i Kristianstad föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en
fyrklassig och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, vilket förutsättes alltjämt
bliva tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig
och en treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

Aven under förutsättning av samundervisning å realskolestadiet beräknas
den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna erforderlig anslutning för
att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Ängelholm föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig
avdelning. _

Förslaget har ej givit anledning till annan erinran från riksdagens sida,
än att realskolan vid högre allmänna läroverket i Kristianstad organiseras
med en fyrklassig och en femklassig avdelning och samskolan i Ängelholm
likaledes utrustas med en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Riksdagens beslut innebär vidare ett förstatligande successivt av den kommunala
mellanskolan i Hässleholm från och med den 1 januari 1928, av den
kommunala mellanskolan i Tomelilla från och med den 1 juli 1929, av den
kommunala mellanskolan i Simrishamn från och med den 1 juli 1930, av
den kommunala mellanskolan i Klippan från och med den 1 juli 1931 samt
av den kommunala mellanskolan i Åstorp från och med den 1 juli 1932.

Malmöhus län.

Intet av de nuvarande allmänna läroverken i Malmö har ansetts lämpligen
kunna ifrågakomma att ombildas till samläroverk. Med hänsyn till
stadens väl besökta kommunala mellanskola hava förändringarna i läroverkens
anknytningsförhållanden icke ansetts böra bliva av större omfattning.

För tillgodoseende av flickundervisningen föreslås upprättande av ett
högre flickläroverk, organiserat med fyrklassig realskola, tills vidare utan
parallellavdelningar, samt gymnasium, omfattande en treårig latinlinje och
en likaledes treårig nyspråklig linje.

141

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Högre gossläroverket skulle omfatta sexklassig realskola med tre serier
parallellavdelningar och gymnasium fördelat på en fyraårig latinlinje, en
treårig reallinje och en treårig nyspråklig linje. Ytterligare skulle läroverket
omfatta en lyceilinje, förslagsvis med latin.

Realskolan för gossar skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning,
båda med parallellklasser till respektive klasser 1—3 och 1—5.

I samband med flickläroverkets upprättande bortfaller anledningen att
med statsmedel understödja det privata flickgymnasiet i staden. Vid Tekla
Åbergs läroverk för flickor skulle anordnas en fyrklassig realskolelinje.
Departementschefen har vidare ansett det icke vara uteslutet, att en av
de övriga tre statsunderstödda flickskolorna i staden framdeles icke erhåller
erforderlig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Lund, till vilket flickor icke skulle erhålla tillträde,
föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan skulle, med hänsyn till
förefintlig kommunal mellanskola, omfatta endast sexklassig avdelning, inneslutande
två parallellklasser. Gymnasiet skulle bibehållas oförändrat med
en fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje. Ytterligare skulle läroverket
omfatta en lyceiavdelning, förslagsvis med latin.

De statsunderstödda privatläroverken i staden anses icke påverkas av de
föreslagna förändringarna i det allmänna läroverkets organisation. Departementschefen
har dock tänkt sig, att en fyrklassig realskolelinje borde anordnas
vid Lunds fullständiga läroverk för flickor.

Högre läroverket i Hälsingborg, till vilket flickor icke skulle äga tillträde,
föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna
3—5. Gymnasiet skulle omfatta en fyraårig och en treårig latinlinje samt
eu fyraårig reallinje.

För tillgodoseende av flickundervisningen föreslås upprättande av ett
högre flickläroverk, organiserat med fyrklassig realskola, tills vidare utan
parallellavdelningar, samt gymnasium omfattande en treårig latinlinje och
en treårig nyspråklig linje.

I samband med det högre flickläroverkets upprättande bortfaller anledningen
att med statsmedel understödja det privata flickgymnasiet. Det anses
icke vara omöjligt, att anslutningen till den ena av stadens tre statsunderstödda
flickskolor framdeles icke blir tillräcklig för att motivera fortsatt
statsunderstöd.

Högre läroverket i Ystad föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt vara
tillgängligt för både gossar och flickor, föreslås successivt utvidgat med
av staten bekostad latinlinje. Såväl latin- som reallinjen skulle vara fyraåriga.

142

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Aven under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet skulle
den statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för
att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Landskrona, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde,
skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Aven under förutsättning av Barnundervisning i realskolan anses den statsunderstödda
flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma
till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Trälléborg föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig
avdelning.

I Höganäs föreslås den kommunala mellanskolan omorganiserad till en fyrklassig
statens samrealskola.

Beträffande läroverksorganisationen i Malmö innebär riksdagens beslut, att
det högre läroverket och realskolan skola vara tillgängliga uteslutande för gossar.

Vid det högre läroverket skall realskolan bliva femklassig samt med utgångspunkt
från nuvarande lärjungeantal omfatta tre serier parallellavdelningar;
gymnasiet skall omfatta eu fyraårig latinlinje, en treårig latinlinje
och en treårig reallinje. Härtill skulle komma en lyceilinje.

Realskolan skall omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning, båda
med parallellavdelningar.

Det ifrågasatta flickläroverket synes böra omfatta en fyrklassig realskola
samt gymnasium, inneslutande en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Beträffande privatläroverken i Malmö föranleder departementschefens uttalande
icke någon annan erinran från riksdagens sida, än att den ifrågasatta realskolelinjen
vid Tekla Åbergs läroverk för flickor icke synes böra ifrågakomma.

Läroverksorganisationen i Lund har icke givit anledning till erinran från
riksdagens sida i annan mån, än att gymnasiet vid högre läroverket därstädes
skall, intill dess högre flickläroverk där inrättats, kunna vara tillgängligt
även för kvinnliga lärjungar ävensom att realskolan kommer att
bestå av en femklassig avdelning med två serier parallellavdelningar. Den
ifrågasatta realskollinjen vid flickläroverket i staden synes icke påkallad.

Vid högre läroverket i Hälsingborg skall gymnasiet vara avsett uteslutande
för gossar. Gymnasiet torde med hänsyn till det ringa lärjungantalet
böra omfatta endast en fyraårig latinlinje och en treårig reallinje; realskolan
synes böra omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning, den senare
med parallellklasser. Härmed torde riksdagen hava besvarat herr Pehrssons
motion (II: 402), i vad den avser nu förevarande läroverk.

Det ifrågasatta flickläroverket synes böra vara organiserat på samma sätt
som motsvarande läroanstalt i Malmö.

Läroverksorganisationen i Ystad har icke givit riksdagen anledning till
annan erinran än att realskolan bör omfatta en fyrklassig och en femklassig

Riksdagens skrivelse Nr 262. 143

avdelning och gymnasiet organiseras med en fyraårig latinlinje och en treårig
reallinje.

I Landskrona skall realskolan omfatta en fyrklassig och en femklassig
avdelning; det av riksdagen beslutade gymnasiet, som successivt skall övertagas
av staten från och med den 1 juli 1929, synes böra omfatta eu fyraårig
latinlinje och en treårig reallinje.

Förslaget om samskolan i Trälleborg samt den nya samrealskolan i Höganäs
har ej givit riksdagen anledning till erinran i annan mån, än att samrealskolan
i Trälleborg bör organiseras med en fyrklassig och en femklassig
avdelning.

Härjämte innebär riksdagens beslut statens övertagande successivt av den
kommunala mellanskolan i Eslöv från och med den 1 juli 1928, av den
kommunala mellanskolan i Anderslöv från och med den 1 juli 1929, av den
kommunala mellanskolan i Hörby från och med den 1 juli 1930, av den
kommunala mellanskolan i Skurup från och med den 1 juli 1931 samt av
den kommunala mellanskolan i Svedala från och med den 1 juli 1932.

Hallands län.

Högre läroverket i Halmstad föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en
fyrklassig och eu sexklassig avdelning. I fall av Barnundervisning torde
parallellklasser böra anordnas vid klasserna 3—5. Gymnasiet, som förutsattes
alltjämt bliva tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta
en fyraårig och en treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning i realskolan beräknas den
statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att
ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Varberg, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, föreslås
ombildad till fyrklassig realskola. Därest Barnundervisning äger rum,
anses lärjungantalet påkalla anordnande av parallellavdelningar och skolan
omfatta även en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan beräknas även vid Barnundervisning sannolikt
kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt
statsunderstöd.

Vid högre allmänna läroverket i Halmstad anser riksdagen, att realskolan
bör omfatta en femklassig och en fyrklassig avdelning, den senare, med
hänsyn till antalet barn från kringliggande landsbygd, inneslutande två serier
parallellavdelningar. I övrigt föranleder organisationsförslaget ingen
erinran från riksdagens sida. Riksdagen avslår alltså herr Pehrssons motion
(II: 402), i vad den avser nu förevarande läroverk.

Förslaget om realskolan i Varberg bifaller riksdagen med den ändringen,
att skolan kommer att omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning;

144

Riksdagens skrivelse Nr 262.

däremot hyser riksdagen tvekan, huruvida därvarande flickskola kan beräknas
erhålla tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till statsunderstöd.

Riksdagens beslut innebär vidare ett förstatligande sucessivt från och med
den 1 januari 1928 av kommunala mellanskolau i Falkenberg och från och
med den 1 juli 1930 av kommunala mellanskolan i Laholm.

Göteborgs och Bohus län.

Intet läroverk i Göteborg har ansetts kunna ifrågakomma att ombildas
till samläroverk.

Med hänsyn till stadens väl besökta kommunala mellanskola och förefintligheten
av ytterligare en statsunderstödd enskild mellanskola hava realskolans
nuvarande anknytningsförhållanden i regel förutsatts orubbade.

För tillgodoseende av flickundervisningen föreslås upprättande av ett
högre flickläroverk, organiserat med fyrklassig realskola, tills vidare utan
parallellavdelningar, samt gymnasium omfattande latin- och nyspråklig linje,
båda treåriga.

De nuvarande allmänna läroverken i Göteborg föreslås organiserade enligt
följande plan.

Högre latinläroverkets realskola skulle vara sexklassig med tre serier parallellavdelningar,
gymnasiet en fyraårig och en treårig latinlinje samt en
fyraårig nyspråklig linje. Därjämte föreslås anordnad en lyceiavdelning
med latin.

Högre realläroverkets realskola skulle vara sexklassig med parallellavdelningar,
gymnasiet en fyraårig och en treårig reallinje. Därjämte föreslås
anordnad en real lyceiavdelning.

Västra realskolan skulle bibehållas vid nuvarande organisation.

Ostra realskolan skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning,
den senare med parallellklasser till klasserna 1—5.

Den föreslagna organisationen torde sannolikt icke föranleda annan förändring
i de statsunderstödda privatläroverkens understödsförhållanden, än
att det starkt besökta privata flickgymnasiets anslutning kan väntas reducerad

Realskolan i Uddevalla, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde,
skulle omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Aven under förutsättning av Barnundervisning i realskolan beräknas den
statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att
ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Strömstad föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

Beträffande läroverksorganisationen i Göteborg innebär riksdagens beslut,
att samtliga nuvarande läroverk därstädes skola vara avsedda uteslutande
för gossar.

Vid samtliga läroverk skall realskolan bliva femklassig, med undantag
för östra realskolan, där såväl fyrklassig som femklassig realskolavdelning

145

Riksdagens skrivelse Nr 262.

skall ifrågakomma. Vid högre latinläroverket skall realskolan omfatta tre
serier parallellavdélningar och gymnasiet två fyraåriga samt en treårig
latinlinje jämte en lyceiavdelning.

Vid högre realläroverket skall realskolan med utgångspunkt från nuvarande
lärjungantal omfatta två serier parallellavdelningar samt gymnasiet
en fyraårig och en treårig reallinje jämte en lyceiavdelning.

Västra realskolan beräknas med hänsyn till nuvarande lärjungantal omfatta
tre serier parallellavdelningar.

Östra realskolan skall omfatta inom den fyrklassiga avdelningen två serier
pärallellavdélningar och inom den femklassiga avdelningen likaledes två serier
parallellavdelningar.

Dét ifrågasatta flickläroverket skall omfatta en fyrklassig realskola, varjämte
gymnasiet synes böra organiseras med en treårig latinlinje och en
treårig reallinje.

Med den ställning, som riksdagen ansett sig böra intaga till den föreslagna
läroverksorganisationen i Göteborg, har riksdagen följaktligen icke funnit sig
kunna bifalla det i herr Pehrssons motion (11:401) framförda yrkandet.

Samrealskolan i Uddevalla bör organiseras med en fyrklassig och en femklassig
avdelning. Dét av riksdagen för denna stad beslutade gymnasiet, vilket
skall successivt övertagas av staten från och med den 1 juli 1928, synes
höta) i likhet med vad för närvarande är fallet, organiseras med en treårig
latinlinje och en treårig reallinje.

Den föreslagna fyrklassiga samrealskolan i Strömstad bör enligt riksdagens
beslut tillsvidare organiseras såsom en femklassig realskola.

Vidare innebär riksdagens beslut statens successiva övertagande från och
med den 1 juli 1928 av den kommunala mellanskolan i Lysekil.

Alvsborgs län.

Högre läroverket i Vänersborg föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en
fyrklassig och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt
vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig och
en treårig latinlinje samt en treårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning i realskolan anses den statsunderstödda
flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma
till fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Borås föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor icke skulle äga tillträde, skulle omfatta en fyrklassig och
en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna 3—5.
Gymnasiet, vilket ansetts böra vara tillgängligt för både gossar och flickor,
skulle omfatta en fyraårig latinlinje och eu treårig reallinje. Detta innebär,
att en av läroverkets nuvarande två reallinjer skulle ersättas av latinlinje.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 sand. Nr 262. 10

146

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vid den Btatsunderetödda flickskolan skulle en realskolelinje kunna anordnas.

Samskolorna i Alingsås och Åmål föreslås omfatta vardera en fyrklassig
och en sexklassig avdelning.

I Trollhättan föreslås den kommunala mellanskolan omorganiserad till en
fyrklassig statens samrealskola.

Mot förslaget om organisationen av högre allmänna läroverket i Vänersborg
har riksdagen intet att erinra i annan mån än att realskolan bör omfatta
en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Högre allmänna läroverket i Borås skall enligt riksdagens beslut vara
avsett uteslutande för manliga lärjungar, dock att till gymnasiet skall, till
dess högre flickläroverk där kommer till stånd, tillträde kunna lämnas även
kvinnliga lärjungar. Realskolan synes böra omfatta en femklassig och en
fyrklassig avdelning, den senare med parallellklasser; i övrigt biträder riksdagen
den föreslagna organisationen av detta läroverk, varav följer, att
riksdagen avslagit herr Pehrssons motion (11:402), i vad den avser nu förevarande
läroverk. Den ifrågasatta realskolelinjen vid flickskolan i Borås
synes riksdagen icke påkallad.

I avseende å de föreslagna läroverken i Alingsås, Amål och Trollhättan
har riksdagen intet att erinra i annat avseende än att en var av samrealskolorna
i Alingsås och Amål organiseras med en fyrklassig och en femklassig
avdelning.

Riksdagens beslut innebär dessutom statens successiva övertagande från
och med den 1 juli 1929 av den kommunala mellanskolan i Ulricehamn.

Skaraborgs län.

Högre läroverket i Skara föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle under denna förutsättning
omfatta en fyrklassig och en sexklassig avdelning. Därest Barnundervisning
icke anses böra ifrågakomma i realskolan, anses lärj ungan talet
icke medgiva anordnande av genomgående parallellavdelningar, och läroverket
sålunda omfatta fyrklassig realskola. Gymnasiet, som skulle vara tillgängligt
för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig och en treårig
latinlinje samt en fyraårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning i realskolan beräknas flickskolan
sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma
till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Mariestad föreslås omorganiserad till samrealskola med en
fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Vid sådant förhållande anses den statsunderstödda flickskolan icke kunna
påräkna tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Lidköping föreslås omorganiserad till samrealskola med en
fyrklassig och en sexklassig avdelning.

Riksdagens skrivelse Nr 262. 147

Den statsunderstödda flickskolan anses vid sådant förhållande icke kunna
påräkna tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Skövde, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, föreslås
under förutsättning av Barnundervisning omfatta en fyrklassig och en
sexklassig avdelning. Därest Barnundervisning icke anses böra ifrågakomma,
skulle lärjungeantalet icke medgiva anordnande av parallellklasser, och skolan
skulle då ombildas till fyrklassig realskola.

Den statsunderstödda flickskolan anses även vid Barnundervisning kunna
erhålla tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Falköping föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig
avdelning. -

Vid högre allmänna läroverket i Skara skall enligt riksdagens beslut realskolan
omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning och gymnasiet organiseras
på angivet sätt.

Förslaget beträffande realskolorna i Mariestad och Lidköping föranleder
ingen annan erinran från riksdagens sida, än att samrealskolorna därstädes
böra en var organiseras med en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Realskolan i Skövde synes böra omfatta en fyrklassig och en femklassig
avdelning; det av riksdagen här beslutade gymnasiet, vilket skall successivt
övertagas av staten från och med den 1 juli 1928, synes böra omfatta en fyraårig
latiulinje och en treårig reallinje samt vara tillgängligt för både manliga
och kvinnliga lärjungar. Vid en sådan utvidgning av läroverksorganisationen
i denna stad synes den statsunderstödda flickskolan därstädes icke
kunna påräkna tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.
Sam realskolan i Falköping skall organiseras med en fyrklassig
och en femklassig avdelning.

Riksdagens beslut innebär vidare ett förstatligande successivt av den kommunala
mellanskolan i Vara från och med den 1 juli 1928 och av den
kommunala mellanskolan i Tidaholm från och med den 1 juli 1932.

Värmlands län.

Högre läroverket i Karlstad föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
som skulle vara tillgänglig endast för gossar, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till
klasserna 3—5. Gymnasiet, vilket skulle vara tillgängligt för både gossar
och flickor, skulle omfatta en fyraårig latinlinje, en nyspråklig och en reallinje,
de båda senare treåriga.

Vid den statsunderstödda flickskolan har tänkts, att en realskolelinje skulle
kunna anordnas.

Realskolan i Kristinehamn, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde,
skulle under denna förutsättning omfatta en fyrklassig och en sexklassig
avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna 3 - 5. Bibehålies

148

Riksdagens skrivelse Nr 262.

särundervisning för gossar, beräknas parallellklasser till den sexklassiga avdelningen
vara av behovet påkallade.

Även under förutsättning av sam undervisning i realskolan, anses den statsunderstödda-
flickskolan kunna erhålla tillräcklig anslutning för att ifrågakomma
till fortsatt statsunderstöd.

Realskolan i Arvika föreslås omorganiserad till samrealskola, med en fyrklassig
och en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan anses vid sådant förhållande icke kunna erhålla
tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i FUipstad föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

Riksdagens beslut innebär, att högre allmänna läroverket i Karlstad skall
vara avsett uteslutande för manliga lärjungar, dock att gymnasiet skall,
intill dess högre flickläroverk där upprättas, kunna vara tillgängligt även för
kvinnliga lärjungar. Realskolan skall omfatta en fyrklassig och en femklassig
avdelning, den senare med två serier parallellklasser, varigenom
riksdagen sålunda avslagit herr Pehrssons motion (II: 402), i vad den avser
nu förevarande läroverk. Gymnasiet synes böra organiseras med en fyraårig
latinlinje, en treårig latinlinje och en treårig reallinje. Den ifrågasatta realskolelinjen
vid flickskolan synes icke erforderlig.

Vid realskolan i Kristinehamn synes, med hänsyn till lärjungeantalet och då
flickskolan i staden skulle fortbestå, det vara tillfyllest med en fyrklassig och en
femklassig avdelning utan några parallellklasser; vadan riksdagen alltså avslagit
herr Pehrssons nyssberörda motion, i vad den avser ifrågavarande läroverk.

I fråga om samrealskolorna i Arvika och Filipstad har riksdagen intet
annat att erinra, än att den förstnämnda skall omfatta en fyrklassig och en
femklassig avdelning.

Riksdagens beslut innebär vidare ett statens successiva övertagande av den
kommunala mellanskolan i Säffle från och med den 1 juli 1928 och av
den kommunala mellanskolan i Sunne från och med den 1 juli 1931.

Örebro län.

Högre läroverket i Örebro föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor icke skulle äga tillgång, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning, båda med parallellklasser till klasserna 1—3,
respektive 1—5. Gymnasiet, vilket tills vidare torde kunna vara tillgängligt
för både gossar och flickor, skulle under förutsättning av Barnundervisning
omfatta en fyraårig latinlinje, en fyraårig och en treårig reallinje samt en
treårig nyspråklig linje. Därest Barnundervisning icke anses böra ifrågakomma
skulle den fyraåriga reallinjen bortfalla.

Vid en av stadens två statsunderstödda flickskolor, förslagsvis den Risbergska,
skulle kunna anordnas realskolelinje.

Samskolan i Askersund föreslås ombildad till fyrklassig samrealskola.

149

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande det högre allmänna läroverket i Örebro innebär riksdagens beslut,
att detsamma skall uteslutande vara avsett för manbga lärjungar,
dock att gymnasiet skall, till dess högre flickläroverk där upprättas, kunna
stå öppet även för kvinnhga lärjungar. Realskolan bör organiseras med en
fyrklassig och en femklassig avdelning, en var med två serier parallellavdelmngar.
Gymnasiet bör omfatta en fyraårig latinlinje, en treårig latinlinje
och en treårig reallinje. De av herr Åkerberg m. fl. och herr Öhmau
m. fl. väckta motionerna (1: 223 och II: 330) torde få anses besvarade med
vad riksdagen sålunda anfört och beslutat. Den ifrågasatta realskolehnjen
vid en av de två flickskolorna i staden synes icke påkallad.

Förslaget om samrealskolan i Asker sund bifalles.

Riksdagens beslut innebär vidare förstatligande successivt från och med
den 1 januari 1928 av kommunala mellanskolan i Karlskoga och från och
med den 1 juli 1931 av kommunala mellanskolan i Hallsberg.

Västmanlands lön.

Högre läroverket i Västerås föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
vilken skulle vara tillgänglig endast för gossar, skulle omfatta eu
fyraklassig och en sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till
klasserna 3—5. Gymnasiet, vilket skulle vara tillgängligt för både gossar
och flickor, skulle under denna förutsättning omfatta en fyraårig och eu
treårig latinlinje samt en treårig reallinje. Därest Barnundervisning icke
anses böra ifrågakomma, skulle den treåriga latinlinjen bortfalla.

Vid den statsunderstödda flickskolan skulle kunna anordnas eu realskolelinje.

Samskolorna i Sala, Köping och Arboga föreslås ombildade till fyraklassiga
samrealskolor.

Riksdagens beslut beträffande högre allmänna läroverket i Västerås innebär,
att detsamma skall vara avsett uteslutande för manliga lärjungar, dock
att gymnasiet skall, intill dess högre flickläroverk där inrättats, kunna stå
öppet även för kvinnliga lärjungar. I fråga om organisationen skall realskolan
omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning, den senare
med parallellavdelningar, samt gymnasiet innefatta, såsom angivits, en fyraårig
latinlinje, en treårig latinlinje och en treårig reallinje, dock att därest
ett högre flickläroverk skulle komma till stånd i denna stad, en jämkning
i nämnda organisation synes påkallad. Herr Pehrssons motion (II: 402)
torde sålunda få anses besvarad, i vad den avser nu förevarande läroverk,
med vad riksdagen nu anfört och beslutat. Förslaget om den ifrågasatta realskolelinjen
vid flickskolan i staden har riksdagen icke funnit sig böra bifalla.

I fråga om samrealskolorna i Sala, Köping och Arboga har riksdagen intet
att erinra mot förslaget.

150

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Kopparbergs län.

Högre läroverket i Falun föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyraklassig
och en sexklassig avdelning. Under förutsättning av Barnundervisning torde
parallellklasser erfordras till klasserna 3—5. Gymnasiet, som förutsättes
alltjämt vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en
fyraårig latinlinje och en treårig reallinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet anses den
statsunderstödda flickskolan erhålla tillräcklig anslutning för att ifrågakomma
till fortsatt statsunderstöd.

Beträffande högre allmänna läroverket i Falun anser riksdagen, att med
hänsyn till lärjungeantalet realskolan lämpligen bör organiseras utan parallellklasser
med en fyrklassig och en femklassig avdelning. I fråga om gymnasiets
organisation är intet att erinra. Herr Pehrssons motion (II: 402),
i vad den avser förevarande läroverk, har riksdagen icke funnit sig böra
bifalla.

Riksdagens beslut innebär vidare," att staten skall successivt övertaga kommunala
mellanskolan i Stora Tana från och med den 1 januari 1928, kommunala
mellanskolan i Mora från och med den 1 juli 1929, kommunala
mellanskolorna i Ludvika och i Avesta från och med den 1 juli 1930, kommunala
mellanskolan i Hedemora från och med den 1 juli 1931 samt kommunala
mellanskolan i Leksand från och med den 1 juli 1932.

Gävleborgs län.

Högre läroverket i Gävle föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor icke skulle äga tillträde, skulle omfatta en fyrklassig och en
sexklassig avdelning, den senare med parallellklasser till klasserna 3—5.
Gymnasiet, som förutsättes alltjämt vara tillgängligt för både gossar och
flickor, skulle under denna förutsättning omfatta en treårig latinlinje samt en
fyraårig och en treårig reallinje.

Vid den statsunderstödda flickskolan har tänkts, att realskolelinje skulle
kunna anordnas.

Högre läroverket i Hudiksvall föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle under denna
förutsättning omfatta en fyrklassig och eu sexklassig avdelning. Därest
Barnundervisning å realskolestadiet icke kommer till stånd, anses lärjungeantalet
icke påkalla anordnande av parallellklasser och läroverket sålunda
omfatta fyrklassig realskola. Gymnasiet, som alltjämt skulle vara tillgängligt
för flickor, skulle omfatta en fyraårig latinlinje.

Även under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet anses den
statsunderstödda flickskolan sannolikt kunna påräkna tillräcklig anslutning
för att ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

151

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Realskolan i Söderhamn, till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde,
föreslås ombildad till fyrklassig realskola. Därest samundervisning äger rum,
anses lärjungeantalet påkalla anordnande av parallellavdelningar och skolan
omfatta även en sexklassig avdelning.

Den statsunderstödda flickskolan beräknas även vid samundervisning i
realskolan sannolikt erhålla tillräcklig anslutning för att kunna ifrågakomma
till fortsatt statsunderstöd.

Riksdagens beslut innebär, att högre allmänna läroverket i Gävle skall
vara tillgängligt för såväl manliga som kvinnliga elever. Realskolan skall
omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning, den senare med parallellklasser.
Härigenom lärer herr Pehrssons motion (II: 402), i vad den
avser nu förevarande läroverk, få anses besvarad. Beträffande gymnasiets
organisation har riksdagen vid övervägande härav funnit starkare skäl tala för
anordnande av en fyraårig latinlinje än för, såsom föreslagits, en treårig
sådan linje; med hänsyn till det relativt begränsade lärjungeantalet har riksdagen
vidare varit tveksam i frågan om lämpligheten att anordna två reallinjer
och stannat inför att förorda en organisation med endast en reallinje,
i så fall en treårig dylik linje. Skulle det emellertid visa sig, att konstant
behov föreligger av två reallinjer, torde framdeles en utökning böra ske,
och synas riksdagen tillfälliga parallellklasser kunna tillgodose ett eventuellt
förefintligt behov av mera tillfällig natur.

Den tilltänkta realskolelinjen vid flickskolan synes riksdagen bl. a. med
hänsyn till förefintligheten av och elevfrekvensen i Gävle borgarskola icke
påkallad.

Mot den föreslagna organisationen av realskolan vid högre allmänna läroverket
i Hudiksvall har riksdagen intet annat att erinra, än att densamma
bör omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning. Gymnasiet skall
omfatta en fyraårig latinlinje och i anslutning till vad riksdagen förut anfört
en reallinje, organiserad som treårig. Vid nu ifrågasatt organisation av
läroverket synes den statsunderstödda flickskolan icke kunna påräkna erforderlig
anslutning för att komma i åtnjutande av statsunderstöd.

Realskolan i Söderhamn skall omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning.
Tvekan synes riksdagen kunna råda, huruvida den statsunderstödda
flickskolan här kan påräkna tillräcklig anslutning, men utvecklingen
torde få visa, huru härmed kan bliva fallet.

Riksdagens beslut innebär vidare statens successiva övertagande från och
med den 1 juli 1928 av kommunala mellanskolan i Bollnäs och från och med
den 1 juli 1930 av kommunala mellanskolan i Sandviken.

Västernorrlands län.

Högre läroverket i Härnösand föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

152 Riksdagens skrivelse Nr 262.

fyrklassig och eu sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt
vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig latinlinje
och en treårig reallinje. Till läroverket skulle ytterligare knytas en
lyceiavdelning, förslagsvis med latin.

Aven under förutsättning av Barnundervisning å realskolestadiet anses den
statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att
ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Högre läroverket i Sundsvall föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor icke skulle äga tillträde, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som skulle vara tillgängligt
för både gossar och flickor, skulle under denna förutsättning omfatta fyraåriga
latin- och reallinjer samt treårig nyspråklig linje.

Vid Ren statsunderstödda högre flickskolan har tänkts, att realskolelinje
skulle kunna anordnas.

Samskolan i Örnsköldsvik föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig
avdelning.

I Sollefteå föreslås den kommunala mellanskolan omorganiserad till eu
statens fyrklassiga samrealskola.

Beträffande förslaget i fråga om högre allmänna läroverket i Härnösand
har riksdagen intet att erinra annat än i följande avseenden. Riksdagen, som
anser ovisst, om med hänsyn till lärjungeantalet förutsättningar för anordnandet
av en lyceilinje vid detta läroverk äro för handen, har stannat vid
att avstyrka anordnandet av en sådan linje. Realskolan skall organiseras
med en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Högre allmänna läroverket i Sundsvall skall enligt riksdagens beslut
bliva tillgängligt för både manliga och kvinnliga lärjungar. Realskolan
skall omfatta en femklassig och en fyrklassig avdelning, den sistnämnda
med parallella klasser, och gymnasiet en fyraårig latinlinje och en fyraårig
reallinje. En särskild realskolelinje vid den statsunderstödda högre flickskolan
synes icke påkallad.

Mot förslaget beträffande samrealskolorna i Örnsköldsvik och Sollefteå har
riksdagen intet att erinra i annan mån, än att realskolan i förstnämnda stad
bör omfatta en fyrklassig och en femklassig avdelning.

Riksdagens beslut innebär vidare, att den kommunala mellanskolan i
Gudmundrå skall från och med den 1 juli 1931 successivt övertagas av
staten.

Jämtlands län.

Högre läroverket i Östersund föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en

153

Riksdagens skrivelse Nr 262.

fyrklassig och eu sexklassig avdelning, den senare i fall av Barnundervisning
med parallellklasser till klasserna 3—5. Gymnasiet, som förutsattes
alltjämt vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle bibehållas oförändrat
med fyraåriga latin- oah reallinjer.

Även under förutsättning av samundervisning å realskolestadiet anses den
statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att
ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Vid högre allmänna läroverket i Östersund anser riksdagen, att realskolan
skall omfatta en femklassig och en fyrklassig avdelning, den senare med parallellklasser.
Gymnasiet synes som nu böra innesluta en fyraårig latinlinje
och en fyraårig reallinje. Herr Pehrssons motion (II: 402), i vad den avser
nu förevarande läroverk, har riksdagen följaktligen icke kunnat bifalla.

Riksdagen har beslutat, att den kommunala mellanskolan i Ström skall
från och med den 1 juli 1928 successivt övertagas av staten.

Västerbottens län.

Högre läroverket i Umeå föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som alltjämt förutsättes vara tillgängligt
för både gossar och flickor, skulle bibehållas oförändrat med fyraåriga
latin- och reallinjer.

Även under förutsättning av samundervisning å realskolestadiet anses den
statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att
ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

Samskolan i Skellefteå föreslås omfatta en fyrklassig och en sexklassig
avdelning.

Riksdagen har intet att erinra mot vad som anförts och föreslagits i fråga
om läroverken i detta län i annan mån, än att realskolorna i ovannämnda
båda städer skola organiseras en var med en fyrklassig och en femklassig
avdelning.

Norrbottens län.

Högre läroverket i Lideå föreslås organiserat på följande sätt. Realskolan,
till vilken flickor skulle kunna erhålla tillträde, skulle omfatta en fyrklassig
och en sexklassig avdelning. Gymnasiet, som förutsättes alltjämt
vara tillgängligt för både gossar och flickor, skulle omfatta en fyraårig
latinlinje och en treårig reallinje.

Även under förutsättning av samundervisning å realskolestadiet anses den
statsunderstödda flickskolan kunna påräkna tillräcklig anslutning för att
ifrågakomma till fortsatt statsunderstöd.

154 Riksdagens skrivelse Nr 262.

Samskolorna i Piteå och Haparanda föreslås ombildade till fyrklassiga
realskolor.

I Boden föreslås den kommunala mellanskolan omorganiserad till en statens
fyrklassiga samrealskola.

Mot förslaget i fråga om organisationen av läroverket i Luleå har riksdagen
intet annat att erinra, än att realskolan skall organiseras med en
fyrklassig och en femklassig avdelning, och har vid angivna förhållande
riksdagen icke kunnat bifalla vad i herr Bergqvists motion (I: 232) föreslagits
i fråga om organisationen av detta läroverk.

Samrealskolan i Piteå skall enligt riksdagens beslut tillsvidare organiseras
såsom en femklassig realskola.

Samrealskolan i Haparanda har riksdagen med hänsyn till här föreliggande
särskilda förhållanden beslutat skola organiseras såsom femklassig.

Förslaget om samrealskolan i Boden bifalles; det i herr Bergqvists
motion (I: 232) framställda yrkandet om organisation av mellanskolan i Boden
såsom en sexklassig samrealskola har riksdagen icke funnit sig böra
bifalla. Härjämte skall enligt riksdagens beslut staten successivt övertaga
kommunala mellanskolan i Nederkalix från och med den 1 juli 1929 och
de kommunala mellanskolorna i Malmberget och i Kiruna från och med
den 1 juli 1932.

För att närmare belysa, huru den av riksdagen beslutade läroverksorganisationen
skulle ställa sig i jämförelse med den nuvarande, har riksdagens
vederbörande utskott låtit utarbeta den tabell, vilken såsom bilaga bifogas
riksdagens skrivelse och som tjänat som grund för vissa kostnadsberäkningar
i det följande. Riksdagen är emellertid angelägen framhålla, att denna tabell
icke får uppfattas såsom för framtiden i enskildheter bindande.

XI. Kostnadsberäkning.

Departementschefen framhåller, hurusom han vid utformningen av förslaget
varit angelägen tillse, det de i första hand till vidtagande ifrågasatta åtgärderna
icke skulle bliva ekonomiskt allt för betungande för stat och kommun,
liksom ock att vid omorganisationens planläggning sådana åtgärder
undvekes, vilkas ekonomiska räckvidd icke kunde på förhand klart överblickas.
Han hade icke funnit sig böra framställa förslag, vilka automatiskt
skulle kunna pålägga de anslagsbeviljande korporationerna väsentligt
ökade utgifter av nu icke uppskattbar storlek, och med hänsyn härtill givit
den omedelbart förestående utbyggnaden en stark begränsning.

Beräkningen av de på kommande år fallande kostnaderna för omorganisationen
kunde icke — framhåller departementschefen — bliva fullt exakt
i den meningen, att man kunde för varje särskilt år på förhand angiva den
verkliga totalkostnaden för de allmänna läroverken. Detta vore icke möjligt
främst på grund därav, att förslaget innebure, att i fråga om ett stort antal

Riksdagens skrivelse Nr 262. 155

läroverk flickornas vistande vid läroanstalten skulle närmast bero på initiativ
från vederbörande kommunala myndigheter.

En i viss mening exakt kostnadsberäkning kunde emellertid uppgöras,
men en dylik komme, säger departementschefen, att strängt taget utgöras av
två skilda beräkningar, av vilka den ena avsåge ett minimibelopp, den andra
ett maximibelopp. Det förstnämnda beloppet motsvarade således kostnaderna
för en läroverksorganisation utan sådan fakultativ anslutning från de
kvinnliga lärjungarnas sida, som nyss omnämnts, men i övrigt anordnad
enligt här förut framlagda förslag, det sistnämnda samma organisation men med
anslutning av flickor vid alla de läroverk, som i sådant hänseende ifrågasatts.

I skolkommissionens betänkande liksom än mer i de utlåtanden, som avgivits
över nämnda betänkande, har beträffande kostnaderna för kommissionsförslagets
genomförande stor uppmärksamhet ägnats åt frågan om kostnaderna
för kommunerna, och på åtskilliga håll hava mer eller mindre utförliga
beräkningar i sådant hänseende verkställts. Departementschefen har
i de kostnadsberäkningar, som utförts med anledning av hans förslag, icke
ansett sig kunna eller böra ingå på denna sida av den föreliggande frågan.
Det syntes honom emellertid tydligt, att genomförandet av hans förslag
skulle medföra jämförelsevis ringa ekonomiska konsekvenser för kommunerna.
De två faktorer i kommissionens förslag, som framför allt skulle hava
föranlett betydande kostnader för kommunerna, vore förstatligandet av de
privata flickskolorna och det konsekventa genomförandet av bottenskoleidén.

Då departementschefens förslag för sitt genomförande förutsatte vidtagandet
av endast den senare av dessa båda åtgärder och detta i jämförelsevis begränsad
utsträckning, syntes de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna
bliva långt mindre betungande än genomförandet av skolkommissionens förslag
skulle blivit. Departementschefen erinrar om att enligt de förut omnämnda
beräkningarna de ojämförligt största kostnaderna på grund av nyssnämnda
förslag skulle drabba städerna Stockholm, Göteborg och Malmö,
men att enligt hans förslag de skolorganisatoriska förhållandena i dessa
städer skulle förbliva i det stora hela oförändrade.

I. Högre lärarinneseminariet.

I riksstaten för budgetåret 1926—1927 finnas för högre lärarinneseminariet
och den därmed förenade normalskolan för flickor samt statens skolköksseminarium
och hushållsskola uppförda ett ordinarie anslag å 130,285 kronor,
etf extra anslag till diverse behov å 54,860 kronor samt ett extra anslag
till bestridande av arvoden åt timlärare och vikarier å 21,000 kronor.

De ifrågasatta förändringarna i högre lärarinneseminariets organisation avse
dels de förberedande klassernas avveckling, dels upprättandet vid normalskolan
av jämväl en realskollinje.

Avvecklingen av de förberedande klasserna skulle taga sin början först
med läsåret 1928—1929. Såvitt nu kunde bedömas, skulle de biträdande

Iö6 Riksdagens skrivelse Nr 262.

ämneslärarinnorna successivt uppföras på övergångsstat. Något förslag härom
föreligger ej nu.

Realskollinjen åter skulle träda i verksamhet med eu första årsklass utan
parallellavdelning läsåret 1927—1928. Kostnaden under detta läsår skulle
utgöra dels arvode åt en extra ordinarie lärare, 3,300 kronor, samt arvode
för ett antal timlärartimmar i .övningsämnena, uppgående till för teckning 2,
för musik 1 Va, för gymnastik 4 och för slöjd 4 veckotimmar. Med de för
normalskolan fastställda timlärararvodena skulle kostnaden under nämnda
läsår uppgå till 957 kronor eller i runt tal 960 kronor. Det sammanlagda
beloppet skulle således utgöra 4,260 kronor, med vilket belopp anslaget till
arvoden åt timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet alltså borde
höjas.

''Vad beträffar kostnaderna för realskollinjen under de följande åren, skulle
under andra året en ordinarie adjunkt och en ordinarie ämneslärarinna vara
anställda, den förre med samma lön som adjunkt vid allmänt läroverk jämte
samma särskilda arvode, 500 kronor, som utgår till rektor och lektorer vid
seminariet, ävensom tills vidare — liksom till sistnämnda befattningshavare
— hyresbidrag till belopp, som bestämmes av Eders Kungl. Maj:t. Ämneslärarinnan
borde uppbära samma avlöningsförmåner som annan ämneslärafinna
vid seminariet. Det tredje året skulle tillkomma ytterligare en ämneslärarinna
och det fjärde, sista året, ännu eu adjunkt.

Genom de förberedande klassernas indragning skulle tre biträdande ämneslärarinnor
bliva överflödiga. Enär det, såsom departementschefen håller före,
borde bliva möjligt att inom en nära framtid genom lämpliga anordningar
taga dessa lärarinnor i anspråk på sådant sätt, att de ej vidare skulle belasta
övergångsstaten, skulle en besparing å seminariets ordinarie stat av
8,400 kronor komma att uppstå.

Det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet skulle i vad avser
budgetåret 1927—1928 ej beröras av föreliggande förslag, utan uppföras
med oförändrat belopp, 130,285 kronor.

Under åtskilliga år har riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts
framställningar, på extra stat beviljat anslag för tillgodoseende av vissa behov
vid högre lärarinneseminariet. Anslaget har utgått med olika belopp
under olika år och är för budgetåret 1926—1927 bestämt till 54,860 kronor.
De i anslaget ingående posterna äro fördelade på följande sätt:

till uppehållande av en valfri fjärde årskurs......... kronor 4,800: —

» undervisning i träslöjd..................... » 510: —

» stipendier ................................ > 2,000: —

* förhyrande av lokaler för normalskolans lägsta klasser » 7,000: —

* förhyrande av lokaler för undervisning i biologi och

teckning . ................................ » 7,000: —

2 expenser vid högre lärarinneseminariet........... » 9,000: —-

Riksdagens skrivelse Nr 262. 157

till expenser vid statens skolköksseminarium och hushållsbok!
.................................... kronor 5,000: —

» förhyrande av lokaler för statens skolköksseminarium

och hushållsskola........................... * 8,000: —

» arvoden åt timlärare och vikarier vid statens skolköksseminarium
och hushållsskola.................. * 10,000:

» förhöjning av arvodet åt seminariets läkare....... » 900: —

» tillfällig löneförbättring för vaktmästaren och eldaren

därstädes................................. *_650:.—

Tillhopa kronor 54,860: —

Till uppehållande av en valfri fjärde årskurs, till undervisning i träslöjd,
till stipendier, till förhyrande av lokaler dels för normalskolans lägsta klasser,
dels ock för undervisning i biologi och teckning, till expenser för statens
skolköksseminarium och hushållsskola, till förhöjning av arvodet åt seminariets
läkare samt till tillfällig löneförbättring för vaktmästaren och eldaren
vid seminariet ifrågasättas nu samma belopp, som utgå för budgetåret 1926
—1927.

I nu förevarande extra anslag ingå två anslagsposter till förhyrande av
lokaler för lärarinneseminariets och normalskolans räkning och en anslagspost
till förhyrande av lokaler för skolköksseminariet.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär till en början med hänsyn till behovet
av ökat lokalutrymme för seminariet en förhöjning av den till lokaler
för skolköksseminariet och hushållsskolan avsedda anslagsposten med 1,000
kronor samt beviljandet av ett nytt hyresanslag för seminariet och normalskolan
å 6,000 kronor.

För bestridande av expenser vid högre lärinneseminariet finnes, såsom
nyss nämnts, uppförd en anslagspost å 9,000 kronor. Med hänsyn till seminariebibliotekets
behov ifrågasättes nu en höjning av denna anslagspost
till 11,000 kronor.

Kostnaden för den realskolelinje, vilken skulle upprättas från och med
läsåret 1927—1928, har, såsom ovan nämnts, begränsats till arvoden åt en
extra ordinarie lärare och åt timlärare och skulle utgöra tillhopa 4,260 kronor.
De sålunda behövliga medlen skulle anvisas genom motsvarande förhöjning
av anslaget till arvoden åt timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet,
nu 21,000 kronor. De i extra anslaget till diverse behov
vid seminariet ingående anslagsposterna till arvoden åt timlärare och vikarier
vid statens skolköksseminarium och hushållsskola skulle för budgetåret 1927
— 1928 utgå med oförändrade belopp. Medel för ändamålen skulle således
för budgetåret 1927—1928 utgå med respektive 25,260 kronor och 10,000
kronor. Då det emellertid befunnits önskvärt, att antalet särskilda anslag i
riksstaten nedbringades, har departementschefen funnit det lämpligt, att timläraranslaget
inflyttas såsom en post i det till diverse behov vid högre
lärarinneseminariet avsedda anslaget.

158

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Allt ifrån år 1919 har riksdagen på därom av Eders Kungl. Maj:t gjord
framställning medgivit, att vaktmästaren och eldaren vid högre lärarinneseminariet
finge komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, vilken bestämts
till ett årligt belopp av 400 kronor åt vaktmästaren och 250 kronor åt
eldaren. Till bestridande av kostnaderna för dessa avlöningsförbättringar har
riksdagen årligen beviljat ett extra anslag å 650 kronor. Medel för beredande
av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande befattningshavare hava nu
fortfarande ansetts behövliga. Genom det av Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna
anslaget skulle följande ändamål tillgodoses med bär angivna belopp:

till uppehållande av en valfri fjärde årskurs.......... kronor 4,800: —

» undervisning i träslöjd....................... > 510: —

» stipendier................................. , 2,000: —

» förhyrande av lokaler för normalskolans lägsta klasser » 7,000: —

* förhyrande av lokaler för undervisning i biologi och

teckning................................. » 7,000: —

» förhyrande av lokaler för högre lärarinneseminariet

och normalskolan för flickor.................. » 6,000: —

» förhyrande av lokaler för statens skolköksseminarium

och hushållsskola . . . . » 9,000: —

» expenser för högre lärarinneseminariet och normalskolan
för flickor.............................. » 11,000: —

» expenser för statens skolköksseminarium och hushållsskola
.................................... » 5,000: —

» arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier vid högre

lärarinneseminariet.......................... » 25,260: —

» arvoden åt timlärare och vikarier vid statens skolköksseminarium
och hushållsskola.................. » 10,000: —

» förhöjning av arvodet åt seminariets läkare........ » 900: —

» tillfällig löneförbättring för vaktmästaren och eldaren

därstädes................................. » 650: —

Tillhopa kronor 89,120: —

II. De allmänna läroverken.

I riksstaten finnes för de allmänna läroverken uppfört ett ordinarie reservationsanslag,
som för budgetåret 1926—1927 utgår med 6,666,066 kronor.
Det extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid
de allmänna läroverken är för innevarande budgetår upptaget till 624,500
kronor.

De förslag i fråga om ändrad organisation av de allmänna läroverken,
som nu framlagts, skulle, efter vad departementschefen gör gällande, medföra
å ena sidan ökning i vederbörande anslagsbelopp, å andra sidan minskning.
De åtgärder, som skulle göra en anslagsökning erforderlig, vore i korthet
följande:

1. flickors tillträde till gymnasierna i större utsträckning och under

159

Riksdagens skrivelse Nr 262.

andra villkor än nu samt deras tillträde även till realskolorna, de fristående
liksom de i högre allmänna läroverk ingående;

2. ombildningen av vissa realskolor för gossar till samrealskolor;

3. ombildningen av vissa kommunala mellanskolor till samrealskolor;

4. statens övertagande av vissa kommunala gymnasier;

5. inrättandet av ett antal allmänna läroverk för flickor;

6. upprättandet vid vissa läroverk av nyspråkliga linjer och av lyceiavdelningar; 7.

begränsningen av högsta medgivna antalet lärjungar per klass
eller klassavdelning till 30 i realskolan och 25 å gymnasiet och i lyceet;
samt

8. den i realskolan obligatoriska och å gymnasiet frivilliga undervisningen
i slöjd och andra praktiska ämnen.

De omständigheter, på grund av vilka en anslagsminskning kunde förutses,
vore huvudsakligen följande:

1. vissa sämskolors ombildning från sexåriga till fyraåriga i enlighet
med den av departementschefen framställda grundsatsen i fråga om anknytningen
till folkskolan;

2. anordnandet vid vissa läroverk av fyrklassig realskolavdelning jämväl
i enlighet med nämnda grundsats;

3. upprättandet i viss omfattning av treåriga gymnasialavdelningar;

4. bidrag från de städer, där nya samrealskolor skulle upprättas, utgörande
en fjärdedel av beloppet av lärarpersonalens begynnelseavlöning;

5. inrättandet vid de läroverk, där flickor skulle vinna inträde, av ett
visst antal ämneslärarinnebefattningar; samt

6. ökning i beloppet av de till statsverket ingående terminsavgifterna,
föranledd av den på grund av omorganisationen sannolika ökningen i antalet
lärjungar vid de allmänna läroverken.

Departementschefen erinrar till en början om en åtgärd, vars genomförande
i avsevärd utsträckning skulle kunna beröra de allmänna läroverken.
Han har i det föregående framhållit som önskvärt, att garanti skapades för
att vid skola, där flickor undervisades, alltid funnes ett antal kvinnliga lärare.
Utan särskilda åtgärder kunde detta önskemål näppeligen fyllas, då
nu gällande bestämmelser i fråga om behörighet till befattning i statstjänst
eljest stode hindrande i vägen. Så vitt departementschefen kunde se, vore
enda utvägen den, att särskilda för kvinnor avsedda tjänster inrättades vid
ifrågavarande läroanstalter. Härför vore i den nuvarande organisationen
sörjt därigenom, att å varje statssamskolas stat vore uppförda ämneslärarinnebefattningar
till visst antal.

Även vid de läroverk, som enligt nu föreliggande plan skulle uppstå dels
genom omorganisation i viss omfattning av realskolan vid de allmänna läroverken,
dels ock genom statens övertagande av ett antal kommunala mellanskolor,
borde kvinnliga lärare finnas anställda till ett antal, som ungefär

160

Riksdagens skrivelse Nr 262.

vore proportionellt till det nyssnämnda vid samskolorna förefintliga eller 2
av 5, vid läroverk med större antal lärare 4 av 10. Vid vart och ett av
dessa samläroverk borde således ordinarie lärarinnebefattningar i lämpligt
antal inrättas.

Givetvis borde samma åtgärd vidtagas även i fråga om de allmänna läroverk,
där flickor skulle efter framställning av vederbörande kommun kunna
intagas. Då man emellertid ej hade någon visshet om i vilken omfattning
kommunerna kunde komma att begagna sig av möjligheten för flickor att
vinna inträde i respektive läroverk, borde man tills vidare bibehålla den
nuvarande ordningen. Vid de läroverk, där efter gjord framställning flickor
skulle vinna inträde, borde under sådana omständigheter liksom'' nu
tills vidare en kvinnlig pedagogisk sakkunnig vara'' anställd på kommunens
bekostnad.

För behörighet till nu ifrågavarande ämneslärarinnebefattningar fordras
förutom viss tjänstgöring antingen genomgången kurs vid högre lärarinneseminarium
eller ock behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt
läroverk. Avlöningsförmånerna äro nu i båda fallen lika. Häri borde enligt
departementschefens mening sådan ändring vidtagas, att ämneslärarinna,
vilken innehade behörighet för ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
kunde åtnjuta de för kvinnlig adjunkt bestämda avlöningsförmåner.
Skulle detta förslag godtagas, borde vederbörlig ändring i nu gällande lönebestämmelser
göras.

Ännu en fråga beträffande ämneslärarinnorna berör departementschefen i
detta sammanhang. Enligt gällande bestämmelser har* första lärarinna vid
statssamskola en undervisningsskyldighet av 20—22 timmar i veckan, övriga
ämneslärarinnor 22—26 timmar, medan adjunkt vid samskola liksom adjunkt
vid övriga läroverk med tjänstgöring huvudsakligen i realskolan är
skyldig undervisa 24—28 timmar. Departementschefen finner för sin del
ej tillräckliga skäl föreligga att uppehålla denna skillnad i avseende på
tjänsteåliggandenas omfattning i annan mån, än att första lärarinnas undervisningSBkyldighet
borde som hittills understiga ämneslärarinnas med 2
timmar. Nämnda skyldighet borde således höjas till 22—24 timmar för
första lärarinna och till 24—28 timmar för ämneslärarinna. Den ändring i
gällande bestämmelser, som erfordrades härför, hade departementschefen för
avsikt att föreslå Eders Kungl. Maj:t till godkännande.

Ytterligare upptager departementschefen här till övervägande några frågor,
som avse lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolor, som nu föreslås
till ombildning till samrealskolor. Rektor vid mellanskola, som ombildas,
borde, enligt departementschefens mening, från ombildningens början uppbära
sin kontanta avlöning av statsmedel. Skäligt vore, att denna avlöning
något varierade under övergångsåren för att vid ombildningens slut nå det
för rektor vid realskola bestämda beloppet. Departementschefen har därför
tänkt1 sig som lämpliga lönebelopp, första året 5,200 kronor, andra året

161

Riksdagens skrivelse Nr 262.

5,600 kronor, tredje året 6,000 kronor och fjärde året 6,400 kronor, varav
respektive 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Härutöver
borde givetvis till rektor vid dylik skola utgå dyrtidstillägg såsom
till övriga statens befattningshavare. Tillfällig löneförbättring borde utgå liksom
till rektor vid realskola.

Vad beträffar den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma sådan
ämneslärare vid mellanskola, som överflyttades till samrealskola och som ej
innehade full adjunktskompetens, anser departementschefen, att löneförbättringen
borde utgå efter samma grunder som för ordinarie lärare vid kommunal
mellanskola men anvisas å vederbörande anslag till tillfällig löneförbättring
till viss personal inom den civila statsförvaltningen. I den framställning
till riksdagen, som avlåtits om beviljande av medel för sistberörda
ändamål, har härom intet anförts, då statens övertagande av ifrågavarande
mellanskolor vore beroende av vissa åtaganden från vederbörande kommuners
sida. I händelse av bifall till förslaget i nu berörda hänseende
borde föreskrift rörande löneförbättring till ifrågavarande lärare lämnas av
Eders Kungl. Maj:t.

Slutligen borde ock, framhåller departementschefen, övervägas, vilka avlöningsförmåner
som skulle under ombildningstiden tillkomma den lärarinna
vid de från kommunala mellanskolor ombildade samrealskolorna, som förordnades
till första lärarinna. Första lärarinna vid statssamskola uppbär
nu ett särskilt arvode av 500 kronor för år utöver avlöning som ämneslärarinna.
Biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola åter uppbär
ett särskilt arvode å 200 kronor för år. Departementschefen anser, att
den till första lärarinna förordnade under första ombildningsåret lämpligen
borde bibehålla ett arvode av 200 kronor, samt att delta arvode under de
två följande åren borde utgå med respektive 300 och 400 kronor för att
det fjärde året höjas till sitt slutliga belopp, 500 kronor. Föreskrift borde
framdeles av Eders Kungl. Maj:t meddelas. Dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring
borde till sådan lärarinna utgå med samma belopp som till första
lärarinna vid statssamskola.

Ännu en fråga angående undervisningsskyldighet omnämner departementschefen
i detta sammanhang. Enligt nuvarande bestämmelser skall en rektor
vid realskola (samskola) hava en undervisning av 18—20 timmar i
veckan med möjlighet till viss nedsättning genom beslut av skolöverstyrelsen.
Motsvarande skyldighet för rektor vid kommunal mellanskola omfattar
20—22 timmar i veckan med möjlighet till minskning på sätt nyss nämnts.
Det syntes departementschefen riktigt, att i de fall, då skolan ombildas till
fyrklassig samrealskola, samma högsta undervisningsskyldighet stadgades
för samrealskolans rektor, som nu vore stadgad för den med lika många
klasser utrustade mellanskolan. Skyldigheten borde således avse 18—22
timmar i veckan. Departementschefen förklarar sig framdeles vilja framlägga
förslag för Eders Kungl. Maj:t i detta hänseende.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262.

162

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Vad först beträffar budgetåret 1927—1928, innebär Eders Kungl. Maj:ts
förslag, att medel måtte beviljas för upprättande från början av läsåret 1927
—1928 av ett högre flickläroverk med en första klass och en första ring.
Under detta år skulle vid läroverket finnas anställda en rektor, högst 2 lektorer,
1 ämneslärarinna och en extra ordinarie lärare. Avlöningarna till dessa befattningshavare
samt arvoden för övningsämnen utgöra tillhopa 28,275 kronor,
varav 21,900 kronor skulle utgöra höjning av det ordinarie reservationsanslaget,
medan 4,140 kronor skulle falla på anslaget till extra lärare
och vikarier.

Vidare innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag, att de kommunala gymnasierna
i Södertälje och Eskilstuna samt den kommunala latinlinjen vid högre allmänna
läroverket i Ystad skulle från och med den 1 januari 1928 successivt
övertagas av statsverket. Kostnaderna härför hava beräknats till halva
kostnaden för helt läsår.

För gymnasiet i Södertälje utgör anslagsbehovet 6,626 kronor 25 öre eller
i runt tal 6,626 kronor. För gymnasiet i Eskilstuna blir kostnaden likaledes
6,626 kronor. Gymnasielinjen i Ystad drager en kostnad av 3,560
kronor.

Beträffande därefter de kommunala mellanskolor, som skulle ombildas till
samrealskolor, skulle kostnaden bliva något olika för olika skolor, beroende
på antalet klassavdelningar och därav härflytande olika lärarbehov. Även
i fråga om dessa skolor har kostnaden beräknats efter halvt år och med
följande belopp:

Lidingö 9,212 kronor 50 öre eller i runt tal 9,212 kronor, Katrineholm
6,745 kronor, Motala 7,245 kronor, Höganäs 6,990 kronor, Trollhättan 7,495
kronor, Sollefteå 3,682 kronor 50 öre eller i runt tal 3,682 kronor, samt
Boden 7,420 kronor.

Sammanställde man kostnaderna efter de olika anslag, vilka de borde
belasta, visade det sig, att på reservationsanslaget komme 66,950 kronor,
samt på extra anslaget till extra och vikarierande ämneslärare 16,910 kronor.

Slutligen skulle på extra anslag till extra arvoden åt övningslärare komma
tillhopa 8,827 kronor. Härtill komme 1,190 kronor för manlig slöjd.

Vad därefter beträffar de beräknade kostnaderna för genomförandet av
organisationsplanen under de på budgetåret 1927—1928 närmast följande
budgetåren samt kostnaderna efter helt genomförd plan, erinrar departementschefen
om vad han anfört angående sättet för beräkningens verkställande
och om de omständigheter, som försvårade uppnåendet av ett exakt
resultat. Två alternativa beräkningar hade måst göras, av vilka alternativ I
betecknade maximikostnad och alternativ II minimikostnad. Beräkningar
hade utförts för budgetåren 1928—1929, 1929—1930 och 1930—1931 ävensom
för den slutliga kostnaden. Departementschefen påpekar, att det härvid
förutsatts, att klassavdelningarnas storlek begränsades till respektive 30

163

Riksdagens skrivelse Nr 262.

och 25 i realskolan samt å gymnasiet och i lyceet. De siffror, som beräkningarna
givit som resultat, vore följande med fördelning på budgetår och
anslag:

			B	u d g	e t å r
Anslag	1928-	-1929	1929-	-1930	1930-	-1931	Slutlig
	I	II	I	II	I	II	I	II
Reservations-anslaget . .	+ 431,700	+326,100	+ 658,100	+ 492,300	+881,700	+ 662,800	+ 1,121,600	+ 913,700
Extra och vik. lärare . . .	—158,400	— 59,400	—155,100	— 23,100	—118,800	+ 26,400	—323,400	-277,200
övningslärare	+ 83,047	+ 69,087	+ 131,380	+ 109,257	+ 170,240	+ 165,748	+ 189,930	+ 140,287
	+ 356,347	+ 335,787	+ 634,380	+ 578,457	+ 933,140	+ 854,948	+ 988,130	+ 776,787

Siffrorna angiva i varje fall ökningen respektive minskningen i jämförelse
med nuvarande kostnader och under förutsättning att intet nytt läroverk
tillkommer. Nettoökningen angives under de olika alternativen.

Till nu angivna beräkningar erinrar departementschefen ytterligare om
att den av lärjungantalets begränsning föranledda kostnaden vore här inbegripen,
i det att beräkningarna utgått från antagandet, att nämnda begränsning
iakttagits. Enligt särskilt gjord beräkning skulle berörda kostnad uppgå
till omkring en million kronor. Utan begränsning i nämnda hänseende
skulle genomförandet av planen alltså i stort sett ej medföra någon ökad
kostnad.

Vid bedömandet av kostnaderna borde man ock, framhåller departementschefen,
hava i minnet, att de samhällen, där nya samrealskolor bleve inrättade,
skulle liksom nu i dylika fall hava att till statsverket erlägga vissa
årliga bidrag, samt att de till statsverket ingående terminsavgifterna kunde
väntas bliva ökade. Båda dessa inkomstbelopp komme emellertid ej till
synes vid bestämmandet av här ifrågakommande anslag under åttonde huvudtiteln.
Städernas bidrag hade uppskattats till omkring 120,000 kronor
årligen efter genomförd organisation. Vissa andra anslag till de allmänna
läroverken skulle ock komma att beröras av omorganisationen. Särskilt
gällde detta förslagsanslaget till skolläkare, som vore direkt beroende av lärj
ungantalet.

I samband med den nu lämnade redogörelsen för kostnadsberäkningarna
yttrar departementschefen sig om de förändringar i antalet lärare vid de allmänna
läroverken, som hans plan skulle medföra. En i statsrådsprotokollet
(sid. 295) återgiven tablå visar, att organisationsplanens genomförande
skulle medföra en väsentlig ökning av antalet ordinarie lärare och jämsides
därmed en välbehövlig minskning i antalet extra lärare.

164

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Sammanfattningsvis innebär nu Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande de
allmänna läroverken för budgetåret 1927—1928 följande: Det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken, nu 6,666,066 kronor, skulle höjas
med 66,950 kronor till 6,733,016 kronor eller med någon avrundning till

6.733.000 kronor. Det extra anslaget till extra och vikarierande ämneslärare
vid de allmänna läroverken, för vilket ändamål under budgetåret 1925—

1926 tagits i anspråk 601,400 kronor och nu beräknats en ökning med
16,910 kronor, skulle alltså bestämmas till 618,300 kronor. Vad beträffar
anslaget till extra arvoden åt övningslärare, har detta redan blivit av riksdagen
äskat med bestämt belopp. Den nu förevarande planen förutsatte eu
ökad kostnad i detta hänseende av 8,827 kronor. Då lärjungarna i de
klasser av under ombildning varande kommunala mellanskolor, som vårterminen
1928 skulle bestridas med statsmedel, skulle komma att under
återstoden av läsåret fortfarande åtminstone i viss utsträckning åtnjuta undervisning
i övningsämnen tillsammans med lärjungarna i mellanskolans
övriga klasser, syntes det möjligt att inom ramen för de tillgängliga medlen
tillgodose de behov, som sålunda uppstode.

De kostnader, som beräknats komma att uppstå under budgetåret för
undervisning i manlig slöjd vid de nytillkommande läroverken, utgjorde
1,190 kronor. Dessa kostnader borde bestridas av förslagsanslaget till undervisning
i manlig slöjd vid de allmänna läroverken.

III. Kommunala mellanskolor.

I riksstaten finnes uppfört ett ordinarie förslagsanslag till kommunala
mellanskolor, vilket anslag för budgetåret 1926—1927 är uppfört med

1.650.000 kronor. Detta belopp har beräknats vara tillräckligt för ett antal
av 82 kommunala mellanskolor.

Vidare finnes i riksstaten för budgetåret 1926—1927 uppfört ett förslagsanslag
å 26,000 kronor till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt
handarbete vid kommunala mellanskolor.

Dessutom utgår tillfällig löneförbättring till lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor. Anslag för ändamålet är i riksstaten för budgetåret 1926—

1927 uppfört med ett belopp av 360,000 kronor.

Förslaget till omorganisation av det högre skolväsendet skulle, framhåller
departementschefen, hava inverkan på storleken av anslagen till kommunala
mellanskolor i så måtto som genom statens övertagande av sju mellanskolor
från och med den 1 januari 1928 nämnda anslags belastning skulle minskas.
Enligt de beräkningar, som verkställts, skulle för budgetåret 1927—1928
minskningen å förslagsanslaget till kommunala mellanskolor, inberäknat
anslaget till slöjd, uppgå till 26,000 kronor samt å förslagsanslaget till tillfällig
löneförbättring till 4,500 kronor, allt i runda tal.

Med hänsyn till belastningen av det ordinarie förslagsanslaget till kom -

165

Riksdagens skrivelse Nr 262.

munala mellanskolor har detta vid bibehållande av nuvarande organisation
orubbad ansetts böra beräknas till 1,765,000 kronor. Förslagsanslaget till
slöjd, vilket under enahanda förutsättning beräknats till 30,000 kronor har
ansetts böra sammanföras med det förstnämnda förslagsanslaget till ett enda
anslag med rubriken: Kommunala mellanskolor. Det sammanslagna anslaget
skulle således uppgå till 1,795,000 kronor. Den av den föreslagna ombildningen
föranledda minskningen i kostnader för de kommunala mellanskolorna
skulle emellertid utgöra 26,000 kronor, vadan det sammanslagna förslagsanslaget
borde bestämmas till 1,769,000 kronor, vilket motsvarade en
ökning av 119,000 kronor jämfört med budgetåret 1926—1927.

Beträffande förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor, nu 360,000 kronor, har detta, efter vad departementschefen
meddelar, ej tagits till fullo i anspråk för budgetåret 1925—
1926. Det föreliggande förslaget skulle medföra en till 4,500 kronor beräknad
minskning av detta anslag. Med hänsyn härtill har anslaget i fråga
för budgetåret 1927—1928 upptagits till 355,000 kronor.

IV. Privatläroverk.

Från det ordinarie gemensamma reservationsanslaget till privatläroverken,
för innevarande budgetår 751,000 kronor, utgå såsom särskilda anslag understöd
till enskilda mellanskolor med 20,000 kronor, till högre flickskolor med

470,000 kronor, till högre goss- och samskolor med 232,500 kronor samt
till enskilda lärarinneseminarier med 28,500 kronor. Vidare är det extra
förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid
privatläroverken för budgetåret 1926—-1927 uppfört med 2,395,000 kronor.

Genomförandet av den föreslagna organisationsplanen skulle i flera avseenden
inverka på privatläroverkens ställning. Denna inverkan skulle
emellertid endast i ganska ringa mån göra sig gällande under budgetåret
1927—1928, främst av det skälet, att förslaget skulle i huvudsak börja
genomföras först med ingången av läsåret 1928—1929.

Den för enskilda mellanskolor avsedda anslagsposten, nu 20,000 kronor,
har ansetts böra bibehållas oförändrad. Organisationsförslaget skulle icke
inverka på beloppets storlek, vare sig under budgetåret 1927—1928 eller
senare.

Beträffande anslagsposten till högre flickskolor, nu 470,000 kronor, erinrar
departementschefen, hurusom det föreliggande förslaget innebure, att sex
flickskolor förutsattes bliva indragna i samband med den ifrågasatta omorganisationen
av vissa läroverk. Då denna skulle taga sin början först
med läsåret 1928—1929, komme åtgärden icke att inverka på anslagsbehoven
för budgetåret 1927—1928.

Vad beträffar de följande budgetåren, komme givetvis de sex skolornas
indragning att föranleda en successiv minskning av reservationsanslaget till

166

Riksdagens skrivelse Nr 262.

privatläroverken. Den härav föranledda anslagsminskningen kunde emellertid
i varje fall ej inträda, förrän avvecklingen nått den klass, den fjärde,
där statsbidraget började utgå. Detta inträffade tidigast under läsåret 1931
—1932. Den slutliga anslagsminskningen, då avvecklingen helt genomförts,
kunde beräknas till ungefär 33,000 kronor.

Med hänsyn därtill, att anslagsposten i fråga vore mycket knappt beräknad,
och i betraktande av önskvärdheten av vidgad möjlighet för undervisningen
i huslig ekonomi ifrågasättes nu en mindre höjning av denna
anslagspost med 5,000 kronor.

Den för högre goss- och samskolor avsedda anslagsposten, för närvarande
232,500 kronor, är föreslagen att upptagas med oförändrat belopp.

Från den fjärde i reservationsanslaget till privatläroverk ingående anslagsposten
för enskilda lärarinneseminarier, för närvarande 28,500 kronor, utgå
understöd till tre högre lärarinneseminarier, privata högre lärarinneseminariet
i Stockholm, Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm
och högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska flickskolan i
Göteborg.

Fråga bär under de senaste åren uppstått, huruvida ej överproduktion av
lärarinnor ägde rum samt om ej på grund därav en begränsning av verksamheten
vid de enskilda högre lärarinneseminarierna borde ske. Sedan 1925
års riksdag anhållit, bland annat, om vidtagande av åtgärder för begränsning
av de enskilda högre lärarinneseminariernas verksamhet, framlade Eders
Kungl. Maj:t för 1926 års riksdag ett förslag, innebärande en successiv indragning
av statsanslaget till Anna Sandströms högre lärarinneseminarium. Emellertid
väcktes då inom riksdagen motion om bibehållande av anslaget till nämnda
seminarium. Riksdagen förklarade sig finna det vara ställt utom allt
tvivel, att åtgärder borde vidtagas för en inskränkning av antalet vid
de högre lärarinneseminarierna nyutbildade lärarinnor i landet. Emellertid
hade riksdagen funnit skäligt, att ett års ytterligare respittid måtte beredas
den eller de läroanstalter som kunde komma att träffas av de förestående
inskränkningarna, och hade därför beslutat, att anslag skulle för budgetåret
1926—1927 i full utsträckning utgå till Anna Sandströms högre lärarinneseminarium.
Riksdagen förutsatte emellertid, att förslag om inskränkning
i ifrågavarande lärarinneproduktion förelädes nästkommande års riksdag,
och borde det därvid bero på förnyat övervägande från Eders Kungl.
Maj:ts sida, huruvida inskränkningen i fråga borde äga rum genom indragning
av Anna Sandströms högre lärarinneseminarium eller privata högre
lärarinneseminariet i Stockholm eller ock tilläventyrs genom annan anordning,
såsom t. ex. nyintagning av elever vartannat år alternerande vid nämnda
båda seminarier.

Departementschefen framhåller nu, hurusom enligt hans mening intet tvivel
kunde råda därom, att för närvarande vid de högre seminarierna

167

Riksdagens skrivelse Nr 262.

utbildades väsentligt flera lärarinnor än som motsvarades av efterfrågan på
dylika lärarkrafter och att det måste likaledes anses vara fastslaget, att den
sålunda konstaterade disproportionen ökats under de senaste åren. Man
måste vidare enligt departementschefens mening komma till den slutsatsen,
att med hänsyn till den föreslagna skolorganisationen behovet av seminarieutbildade
lärarinnor, som under senare år otvivelaktigt minskats, komme
att undan för undan ytterligare avtaga. Departementschefen ansåge därför,
att åtgärder för en effektiv begränsning av antalet seminarieutbildade lärarinnor
vore erforderliga. Det sannolika behovet av lärarinnor med högre
seminarieutbildning borde kunna fyllas av två seminarier. Då det givetvis
ej kunde bliva fråga om att indraga statens egen läroanstalt, följde härav,
att endast ett enskilt seminarium hädanefter skulle vara behövligt. Vilket
av de tre seminarier, som för närvarande vore i verksamhet, som skulle
fortfarande kunna påräkna statsunderstöd, borde i detta sammanhang ej
behöva avgöras. Departementschefen anser det böra ankomma på Eders
Kungl. Maj:t att sedermera efter vederbörandes hörande därom fatta beslut.

Avvecklingen av de båda seminarier, vilka alltså syntes böra upphöra med
sin verksamhet, borde taga sin början med läsåret 1927—1928, vadan således
någon första avdelning ej borde intagas vid nämnda läsårs början. Efter
två års förlopp skulle avvecklingen vara fullbordad. Då så gott som alla
lärarkrafterna vid de nuvarande enskilda seminarierna utgjordes av timlärare,
skulle olägenheterna av avvecklingen bliva åtskilligt förminskade. En indragning
av två årsavdelningar läsåret 1927—1928 skulle medföra en minskning
av anslagsbehovet för samma budgetår, motsvarande understödet till
dessa avdelningar, d. v. s. med 2X1,500 eller 3,000 kronor, och hela anslagsposten
skulle alltså kunna utgå med ett till 25,500 kronor sänkt belopp.

De föreslagna förändringarna i avseende å storleken av de i reservationsanslaget
till privatläroverk ingående anslagsposterna bestå följaktligen i
dels en förhöjning av anslagsposterna till högre flickskolor med 5,000
kronor, dels en minskning av posten till enskilda lärarinneseminarier med

3,000 kronor. Anslaget i sin helhet skulle alltså ökas med 2,000 kronor.

Vad slutligen beträffar förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid privatläroverken, skulle, framhåller departementschefen, på
grund av den indragning av flickskolor, som förutsatts komma att ske vid genomförandet
av förslaget, en minskning givetvis komma att inträda även i detta
anslag. Denna minskning kunde ej göra sig gällande under läsåret 1927—
1928, och anslaget har därför föreslagits skola för budgetåret 1927—1928
uppföras med oförändrat belopp, 2,395,000 kronor.

168

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Beträffande högre lärarinneseminariet innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag
till en början en successiv avveckling av de förberedande klasserna vid statens
normalskola för flickor, vilken avveckling skulle börja med läsåret 1928

1929. Med den principiella uppfattning i fråga om de förberedande klasserna
vid andra läroanstalter, åt vilken riksdagen förut givit uttryck, anser
riksdagen sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag. Emellertid
förbiser riksdagen ingalunda, att de förberedande klasserna vid högre
lärarinneseminariet hava haft en särskild uppgift att fylla genom att tjäna
som en övningsskola för seminariets elever, och riksdagen håller för synnerligen
önskligt, att sådana anordningar må kunna träffas, att det undervisningsmaterial,
som genom de förberedande klassernas avveckling skulle försvinna,
bliver på annat sätt ersatt. Vid övervägande av detta spörsmål har
riksdagen funnit den ändamålsenligaste lösningen vara den, att till lärarinneseminariet
knytes en övningsskola, analog med övningsskolorna vid folkskoleseminarierna.
Det måste nämligen utan tvivel anses vara av stor betydelse
för de blivande lärarinnorna att under sin utbildningstid lära känna
elevmaterialet på alla folkskolans stadier. Riksdagen har därför för sin del
beslutat, att de nuvarande förberedande klasserna successivt om bildas till
en sexklassig folkskola; denna ombildning skulle ske på det sätt, att den
lägsta av nuvarande klasser, som enligt förslaget skulle indragas med läsåret
1928—1929, då ersättes med en första folkskoleklass och ombildningen
fullföljes successivt i anslutning härtill. De biträdande ämneslärarinnor,
som departementschefen vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag tänkt
skola uppföras på övergångsstat, skulle säkerligen kunna antagas såsom
lärarinnor vid den nya övningsskolan. I övrigt bör som kompetens för
övningsskolans lärarinnor gälla vad därom stadgas beträffande övningsskollärarinna
vid folkskoleseminarium.

Riksdagen vill vidare erinra därom, att det beslut, som riksdagen fattat
i fråga om realskolans anknytning till folkskolans fjärde klass i stället för
den tredje, måste medföra, att statens normalskola för flickor blir sjuårig
genom den nuvarande lägsta klassens borttagande. En avveckling av denna
klass bör enligt riksdagens mening äga rum i omedelbar följd efter borttagandet
av den sista bland de förberedande klasserna, alltså vid början av
läsåret 1931—1932. Enligt vad riksdagen inhämtat, torde några praktiska
svårigheter för genomförande av en sådan avveckling icke föreligga.

Mot den föreslagna realskolelinjen vid normalskolan har riksdagen intet
att erinra, liksom ej heller mot de härutinnan gjorda kostnadsberäkningarna.

Vidare ifrågasättas vissa ökade anslagsmedel till lokalhyra och till expenser;
riksdagen bifaller vad i dessa hänseenden föreslagits.

Beträffande det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet är någon
ändring icke föreslagen. I avseende å beräkningarna för det föreslagna
extra anslaget å 89,120 kronor till diverse behov vid högre lärarinnesemi -

169

Biksdagens skrivelse Nr 262.

nariet har riksdagen intet att erinra. I anslutning till vad riksdagen tidigare
beslutat i fråga om åtskilliga anslag under åttonde huvudtiteln, vilka tillförene
utgått såsom särskilda anslag men nu av Eders Kungl. Maj:t föreslagits
sammanförda till gemensamma anslag, håller emellertid riksdagen före, att
den hittills tillämpade principen om två särskilda extra anslag till högre
lärarinneseminariet bör uppehållas, det ena avseende diverse behov vid seminariet
och det andra arvoden till timlärare och vikarier. Det förra anslaget
bör i anslutning till de av riksdagen gjorda beräkningarna för det föreslagna
gemensamma anslaget uppföras med 53,860 kronor. Det senare anslaget
torde böra i sig innesluta såväl nuvarande anslag å 21,000 kronor till arvoden
åt timlärare och vikarier som den i det föreslagna gemensamma anslaget
ingående posten å 10,000 kronor till arvoden åt timlärare och vikarier
vid statens skolköksseminarium och hushållsskola, vartill bör läggas det
föreslagna beloppet av 4,260 kronor till lärare vid den nya realskolelinjen;
anslaget bör under benämning arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier
uppföras med 35,260 kronor.

Den förändrade organisation av de allmänna läroverken, som riksdagen beslutat,
kommer givetvis att medföra åtskilliga jämkningar i de till dessa läroverk
utgående anslag. Innan riksdagen närmare ingår härpå, vill riksdagen
emellertid till behandling upptaga vissa av departementschefen angivna eller
av Eders Kungl. Maj:t föreslagna åtgärder, vilkas genomförande i avsevärd
utsträckning beröra de allmänna läroverken.

Vid de föreslagna samrealskolorna skulle, efter vad departementschefen
anför, kvinnliga lärare finnas anställda till ett antal, som ungefär vore proportionellt
till det nu vid samskolorna förefintliga eller 2 av 5, vid läroverk
med större antal lärare 4 av 10. Riksdagen ansluter sig till denna uppfattning.

Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit, att ordinarie ämneslärarinna vid
allmänt läroverk, vilken innehar behörighet för adjunktsbefattning, skall från
och med den tidpunkt Eders Kungl. Maj:t bestämmer åtnjuta avlöningsförmåner
enligt samma grunder, som gälla för kvinnlig adjunkt vid sådant
läroverk. Riksdagen har häremot intet att erinra.

I avseende å undervisningsskyldigheten för ämneslärarinna tänker sig departementschefen
en utökning av omfattningen av denna skyldighet från 22
—26 timmar i veckan till vad som gäller för adjunkt eller 24—28 timmar i
veckan. Ifrågavarande skyldighet skulle för första lärarinnan bliva 22—24
timmar i veckan. Ej heller härutinnan har riksdagen funnit anledning till
erinran.

Vad Eders Kungl. Maj:t härjämte föreslagit i fråga om avlöningsförmåner
åt rektor vid kommunal mellanskola, som står under ombildning till samrealskola,
har riksdagen funnit sig böra bifalla.

Riksdagen har i annat sammanhang bifallit Eders Kungl. Maj ds förslag
i fråga om avlöningsförmåner för de ämneslärare vid kommunala mellan -

170

Riksdagens skrivelse Nr 262.

skolor, som skulle överflyttas till samrealskolor men icke innehava full adjunktskompetens.
Vad angår den tillfälliga löneförbättring, som skulle tillkomma
sådan lärare, anser departementschefen densamma böra utgå efter samma
grunder som för ordinarie lärare vid kommunal mellanskola men anvisas å
vederbörande anslag till tillfällig löneförbättring till viss personal inom den
civila statsförvaltningen. Föreskrift rörande löneförbättringen till ifrågavarande
lärare skulle lämnas av Eders Kung! Maj:t. Riksdagen har häremot
intet att erinra.

Beträffande de av departementschefen angivna avlöningsförmåner, vilka
skulle under ombildningstiden tillkomma den lärarinna vid de från kommunala
mellanskolor ombildade samrealskolorna, som förordnades till första
lärarinna, och varom föreskrifter skulle av Eders Kungl. Maj:t utfärdas, har
riksdagen icke någon annan erinran att göra, än att ifrågavarande bestämmelser
böra formligen fastställas av riksdagen.

Vad ovan anförts torde ock böra tillämpas beträffande första lärarinnor
vid de realskolor och högre allmänna läroverk, som riksdagen beslutat skola
ombildas till samläroverk.

Mot tanken att stadga samma högsta undervisningsskyldighet för rektor vid
samrealskola, som nu är stadgad för den med lika många klasser utrustade
mellanskolan, d. v. s. 18—22 timmar i veckan, torde ingen erinran vara
att framställa.

I avseende å anslagsberäkningarna för budgetåret 1927—1928 vill riksdagen
anföra följande.

Inrättande av ett högre flickläroverk skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts
förslag för detta budgetår betinga en kostnad äv 28,275 kronor. Mot de till
grund härför liggande beräkningarna har riksdagen intet att erinra. Likaledes
har riksdagen intet att invända mot de anslagsberäkningar, som ligga
till grund för de av statens övertagande av de kommunala gymnasierna i
Södertälje och Eskilstuna samt den kommunala gymnasielinjen i Ystad betingade
kostnaderna, respektive 6,626 kronor 25 öre, 6,626 kronor 25 öre
och 3,560 kronor.

De beslut, som riksdagen kommit till i avseende å statens övertagande av
andra kommunala gymnasier respektive gymnasielinjer eller utvidgning av
realskolor till gymnasier, inverka icke på den nu föreliggande statsregleringen.

Såsom framgår av vad riksdagen i det föregående anfört, innebär riksdagens
beslut ett statsövertagande från och med ingången av år 1928 av ett
större antal kommunala mellanskolor än Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt.
Under det Eders Kungl. Maj:t föreslagit detta antal till 7, har riksdagen
beslutat ett omedelbart statsövertagande av 13 dylika skolor. Enligt inom
riksdagens vederbörande utskott verkställda kostnadsberäkningar, för vilka
närmare redogöres i det följande, skulle den kostnadsökning för budgetåret

171

Riksdagens skrivelse Nr 262.

1927—1928 i förhållande till Eders Kung! Maj:ts förslag, som härav föranledes,
uppgå till 23,681 kronor.

I anslutning härtill och då riksdagen i övrigt icke funnit anledning till
erinran mot departementschefens kostnadsberäkningar skulle det ordinarie
reservationsanslaget till de allmänna läroverken för budgetåret 1927 1928

böra bestämmas till 6,752,000 kronor och det extra anslaget till extra lärare
och vikarier till 619,800 kronor.

Vid en prövning av de av departementschefen meddelade kostnadsberäkningarna
för de kommunala mellanskolorna, som skulle övertagas av statsverket
från 1928 års ingång, har riksdagen funnit, att i några fall vissa jämkningar
böra vidtagas, vilka framgå av följande sammanställning rörande kostnaderna:

1. för kommunala mellanskolan i Lidingö med 3 parallellavdelningar.

rektor ..............			kronor 2,600: —
1 adjunkt............				2,150: —
1 ämneslärarinna......			»	1,400: —
första lärarinna, arvode. .				100: —
9 timlärartimmar . . . . ä	140	kronor	»	630: —
6 timmar teckning ...»	90		»	270: -
8 » gymnastik. . »	90			360: —
4.5 » musik.....»	90			202:50
			kronor	7,712:50

2. för var och en av de kommunala mellanskolorna i Katrineholm, Motala,
Nässjö, Ronneby, Hässleholm, Höganäs, Falkenberg, Trollhättan, Karlskoga,
Stora luna och Boden med 2 parallellavdelningar i första klassen.

rektor ............			kronor 2,600: —
1 ämneslärarinna ....			»	1,400: —
första lärarinna, arvode				100: —
8 timlärartimmar ....	å	140 kronor	»	560: —
4 timmar teckning . . .	»	90 »	»	180: —
8 » gymnastik . .		90 »		360: —
3 » musik.....		90 »	»	135: —
			kronor 5,335: —
kommunala mellanskolan	i	Sollefteå med en	enkel klassavdelning.
rektor ............			kronor 2,600: —
första lärarinna, arvode			»	100: —
7 timlärartimmar ....	ä	140 kronor		490: —
2 timmar teckning . . .		90 »		90: —
4 » gymnastik . .		90 »	»	180: —
1.5 » musik.....		90 »	»	67:50
			kronor 3,527: 50

172

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Härtill komma kostnader för undervisning i kvinnlig och manlig slöjd
med respektive 1,950 och 600 kronor.

Vad beträffar de beräknade kostnaderna för genomförande av den av riksdagen
framställda organisationsplanen under de kommande budgetåren, torde
följande böra anföras.

En av riksdagens vederbörande utskott föranstaltad beräkning har givit
vid handen, att om första klassen vid de allmänna läroverken, höstterminen
1926 omfattande 128 avdelningar, indroges, skulle anslagen för dessa läroverk
komma att minskas med 601,500 kronor. Å andra sidan komme terminsavgifterna
till statsverket att nedgå med 84,900 kronor, varjämte städers
bidrag till statens samskolor beräknas sjunka med 20,900 kronor.

Av en undersökning rörande lärjungeantalet i folkskolornas fjärde klass
å de olika läroverksorterna har framgått, att om man förutsätter att nya
klassavdelningar skulle upprättas, så snart medeltalet lärjungar uppgår till
30 å 35, 75 nya folkskollärarebefattningar erfordras, varigenom statens utgifter
för folkskoleväsendet genom den ifrågasatta åtgärden skulle ökas med
137,000 kronor. Beloppet torde vara räknat i överkant, då i verkligheten
en uppdelning i parallellklasser knappast företages under den här gjorda
förutsättningen.

Kostnaderna för statens övertagande av 54 kommunala mellanskolor beräknas
komma att för de särskilda budgetåren uppgå till följande här nedan
i avrundat tal angivna belopp:

Budgetår

1928-

1929-

1930-

1931-

1932-

1933-

1934-

1935-

-1929

-1930

-1931

-1932

-1933

-1934

-1935

-1936

Ökning i anslagen
till de allmänna
läroverken

kronor

338,700

604,400

963,200

1.139.000

1.324.000
1,453,500
1,541,400
1,582,900

Minskning av
anslagen till kom
munala mellanskolor

kronor

211,200

371.300

538.100
663,800

796.100
888,700
951,500

981.300

Terminsavgifter
till statsverket

kronor

28,000

46,600

76,000

91,700

107,100

111,700

115,600

119,000

Nettoökning i
statens kostnader

kronor

99,500

186.500

349.100

383.500
420,800

453.100
474,300
482,600

Statens övertagande av de kommunala gymnasierna i Södertälje, Eskilstuna,
Eksjö, Landskrona, Uddevalla och Skövde samt de kommunala gymnasielinjerna
i Ystad och Hudiksvall ävensom utvidgningen av Kungsholmens
realskola har beräknats medföra följande kostnader:

Riksdagens skrivelse Nr 262. 173

Budgetår	Ökning av anslagen till de allmänna läroverken Kronor	Minskning i stats bidrag till kommu nala gymnasier Kronor	Nettokostnad Kronor
1928—1929 ...........	84,700	20,500	64,200
1929—1930 ...........	177,900	x) 36,400	141,500
1930—1931 ...........	295,400	‘) 52,200	243,200
1931—1932 ..........	380,600	58,800	321,800
1932—1933 ...........	398,700	l) 60,400	338,300

'') Därav kommer på anslaget till högre goss- och samskolor respektive 1,600, 3,200,
4,800 och 6,400 kronor.

Kostnaderna för de föreslagna fyra högre flickläroverken beräknas komma
att uppgå till följande belopp:

för budgetåret 1928—1929 ..........kronor 124,100: —

» » 1929—1930 .......... » 208,000: —

» » 1930—1931 .......... » 275,800: —

» » 1931—1932 .......... » 292,500: —

Vid beräkning av kostnader för de båda sista kategorierna av läroanstalter
har intet avdrag gjorts för inflytande terminsavgifter.

Under reservation för sådana oförutsebara omständigheter, som alltid
kunna påverka förhandsberäkningar av denna art, vilka måste utföras utan
säker kännedom om det framtida antalet lärjungar och utan tillgång till
fastställda kursplaner, må anföras två tablåer, den ena upptagande anslagens
storlek, den andra antalet lärare. Till grund för beräkningarna hava
lagts de timplaner, som vid de föregående utredningarna hava utarbetats.

Anslag	Budgetår
1928—1929	1929-1930	1930—1931	Slutligen
Reservationsanslaget . . Extra och vik. lärare. . Ovningslärare.......	+ 539,400 —181,500 + 55,600	+ 948,800 —264,000 + 89,500	+ 1,521,200 — 224,400 + 155,700	+ 2,110,300 — 303,600 + 264,100
	+ 413,500	+ 774,300	+ 1,452,500	+ 2,070,800

Vid bedömande av dessa beräkningar rörande kostnaderna för den slutliga
organisationen måste emellertid uppmärksammas att, enligt vad ovan
angivits, anslaget till kommunala mellanskolor skulle komma att minskas
med 981,300 kronor. Vidare skulle statens bidrag till kommunala gymnasier
nedgå med 60,400 kronor. Ytterligare gäller, att genom statsunderstödda
flickskolors och flickgymnasiers av omorganisationen föranledda ned -

174

Riksdagens skrivelse Nr 262.

läggande statsunderstöd till privatläroverken och bidrag till lärarinnornas
avlöning (frånsett dyrtidstillägg), kan approximativt beräknas minskas med
minst 225,000 kronor. Den av den föreslagna omorganisationen betingade
kostnadsökningen för statsverket utgör alltså — frånsett utgifter för tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg — 804,100 kronor. Samtidigt torde
statsverket genom det ökade lärjungeantalet kunna beräknas i terminsavgifter
uppbära omkring 196,000 kronor mera än f. n. Å andra sidan bortfaller
enligt riksdagens beslut städers bidrag till statens samskolor utgörande
omkring 133,000 kronor.

Den totala merkostnaden, som föranledes av den beslutade organisationen,
skulle alltså beräknas uppgå till omkring 741,100 kronor. Sistnämnda
summa skulle ytterligare kunnat minskas med nära 200,000 kronor på grund
av beslutet om indragning av privatläroverkens lägsta klass. Då emellertid
intet belopp kunnat exakt beräknas för understöd åt lärarinnor, som på
grund av omorganisationen skulle komma i åtnjutande av sådant, har riksdagen
i ovanstående kalkyl bortsett från sagda anslagsminskning och vill
med detta påpekande allenast framhålla, att här finnes en marginal, som
ytterligare stärker den ekonomiska hållbarheten i de gjorda beräkningarna.

Antal lärare.

Å r	Rektorer	Lektorer	Adjunkter	Ämnes- lärarinnor	Extra- lärare	Summa ämneslärare
1926—1927 .....	77	285	807	48	212	1,352
1928—1929 .....	102	305	824	117	157	1,403
1929—1930 .....	no	325	853	161	132	1,471
1930—1931 .....	118	345	908	232	144	1,629
Slutligen.......	135	367	918	320	120	1,725

Till ovanstående översiktstabell vill riksdagen foga den erinran, att vid de
54 kommunala mellanskolor, som enligt riksdagens beslut skulle övertagas
av staten, för närvarande såsom ämneslärare tjänstgöra inalles 339 lärare
Vid till förstatligande beslutade kommunala gymnasier tjänstgöra
.......................................... 47 »

Vid statsläroverk tjänstgöra nu (inklusive rektorer) inalles .... 1,429 »

Summa 1,815 lärare

Då den beslutade organisationen blir fullständigt genomförd, skulle denna
omfatta (inklusive rektorer) sammanlagt 1,860 lärarkrafter. Antalet lärare
skulle sålunda ökas med 45.

Såsom synes, bygga de verkställda beräkningarna på en väsentlig inskränkning
av extraläraresystemet; i genomsnitt skulle icke fullt en extralärare
komina på varje läroverk, och längre har riksdagen icke ansett det
praktiskt möjligt att gå i strävandena efter extraläraresystemets avveckling.

175

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Om sålunda riksdagen i nu berörda hänseende ansett sig kunna medverka
till en avsevärd förbättring i fråga om extraläraresystemets förekomst vid
statsläroverken, har riksdagen dock icke kunnat förbise, att vissa svårigheter
under övergångstiden kunna uppstå för de nuvarande extralärarna i så
måtto, att ordinarieblivande och därmed följande förbättrad löneställning
kan komma att uppskjutas på ett sätt, som för den enskilde läraren kan
te sig såsom betungande eller obilligt. Riksdagen håller därför före, att åtgärder
böra vidtagas för att bereda sådana extralärare, som en avsevärdare
tid komma att upprätthålla extra ordinarie lärarebefattning vid de allmänna
läroverken, särskild arvodesförhöjning, detta så mycket mer som de genom
vakanssättning av lärartjänster uppstående besparingarna säkerligen skulle
bliva avsevärt större än kostnaden för den ifrågasatta arvodesförhöjningen.
Givetvis skulle en sådan anordning erhålla allenast provisorisk karaktär och
omfatta en begränsad tid.

Då riksdagen nu icke är beredd att utan föregående utredning fatta ett
positivt beslut i ärendet, har riksdagen stannat vid att med angivande av
dessa allmänna synpunkter uttala sin förväntan, att Eders Kungl. Maj:t vid
den fortsatta handläggningen av skolorganisationens genomförande tager
under omprövning, vilka framställningar till riksdagen, som må anses påkallade
för ordnande av denna angelägenhet.

I avseende å anslagen till kommunala mellanskolor vill riksdagen till en
början framhålla, att i anslutning till vad riksdagen förut i motsvarande
hänseende anfört i fråga om vissa anslag till högre lärarinneseminariet riksdagen
icke kunnat bifalla ett sammanförande av det nuvarande ordinarie
förslagsanslaget till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete
vid kommunala mellanskolor med det stora ordinarie förslagsanslaget
till samma skolor.

I anslutning härtill ävensom till riksdagens förut intagna ståndpunkt om
förstatligande från och med år 1928 av 13 kommunala mellanskolor böra
enligt inom riksdagens vederbörande utskott verkställda beräkningar för budgetåret
1927—1928 det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor
upptagas till 1,710,000 kronor, det ordinarie förslagsanslaget till undervisning
i manlig och kvinnlig slöjd samt handarbete vid samma skolor till 29,000
kronor samt det extra förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring under
nämnda budgetår till lärarpersonalen vid dessa skolor till 352,000 kronor.

I detta sammanhang har riksdagen ansett sig böra till behandling upptaga
det i herr Schedins m. fl. och herr Westmans m. fl. motioner (I: 260
och II: 414) framförda yrkandet, att kommunala mellanskolor hädanefter
ej må inrättas utan riksdagens samtycke. Vid övervägande av detta spörsmål
har riksdagen icke funnit sig böra uttala sig till förmån för nyssberörda
yrkande, men har riksdagen sökt träffa en anordning, varigenom man på
ett annat sätt torde kunna i viss utsträckning tillmötesgå motionärernas
syftemål. I detta hänseende har riksdagen beslutat, att den nuvarande be -

176

Riksdagens skrivelse Nr 262.

stämmelsen om villkor för statsbidrag till ifrågavarande skolor, som stadgar,
att skolan skall i sina fyra klasser hava sammanlagt minst 32 lärjungar,
skärpes därhän, att skolan skall för erhållande av statsbidrag kunna uppvisa
ett lärjungeantal av minst 40.

I herr Sandegårds ovanberörda motion (I: 258) har föreslagits en skrivelse
till Eders Kungl. Maj:t med begäran om vidtagande av åtgärder för minskning
av arbetsbördan i den kommunala mellanskolan och för en minskning av
antalet speciallärare i samma skola. Yad den förra delen av motionärens
förslag beträffar, håller riksdagen före, att i och med utfärdandet av en
rationell undervisningsplan för ifrågavarande skolform, som nu omsider
torde komma till stånd, det av motionären i angivna hänseende framställda
ändamålet kommer att i stor utsträckning tillgodoses. Beträffande den senare
delen av motionärens yrkande har riksdagen icke funnit skäligt besluta
åtgärder i det ifrågasatta hänseendet.

Det i herrar Dahls och Bissmarks och herr Holmdahls m. fl. motioner
(I: 256 och II: 407) framförda förslaget om utredning rörande den kommunala
mellanskolans anknytning till folkskolans fjärde klass har riksdagen
med den ståndpunkt riksdagen intagit i anknytningsfrågan icke kunnat
bifalla.

Vad slutligen beträffar anslagen till jrrivatläroverken har riksdagen intet
att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser anslagen till
enskilda mellanskolor, högre flickskolor och högre goss- och samskolor.

Vidkommande anslaget till enskilda lärarinneseminarier, nu 28,500 kronor,
ifrågasätter departementschefen av skäl, som riksdagen ovan refererat, en
successiv avveckling av två av de tre seminarier, vilka åtnjuta understöd
från ifrågavarande anslag. I fröken Hesselgrens samt herr Almquists m. fl.
motioner (I: 253 och II: 400) yrkas avslag å Eders Kungl. Maj:ts förslag i
denna punkt samt föreskrift om iakttagande, att årsavdelning för intagning
av nya lärarinneelever må efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande upprättas
endast vid ett av de ifrågavarande seminarierna.

Med hänsyn till skäl, som departementschefen till stöd för Eders Kungl.
Maj:ts förslag andragit, och då riksdagen i betraktande av nödvändigheten
att begränsa lärarinneproduktionen finner två seminarier av förevarande slag
vara ägnade att kunna tillgodose det förefintliga behovet av lärarinnor, har
riksdagen icke kunnat förorda den anordning, som i motionerna påyrkas,
utan bifaller riksdagen Eders Kungl. Maj:ts förslag.

I den mån de i det föregående omnämnda motionerna icke blivit i vissa
delar närmare berörda i riksdagens nu förevarande skrivelse, torde desamma
få anses besvarade med den allmänna ståndpunkt, riksdagen intagit såväl
till mera principiella delar som till detaljerna i det föreliggande organisations
förslaget.

177

Riksdagens skrivelse Nr 262.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmäler riksdagen följande beslut:

I. Riksdagen har i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition samt
de i ämnet väckta motionerna

beträffande högre lärarinneseminariet:

föreskrivit, att från och med läsåret 1928—1929 de förberedande klasserna
vid statens normalskola för flickor skola successivt ombildas och utvecklas till
en sexklassig folkskola, avsedd att utgöra en övningsskola för eleverna vid
högre lärarinneseminariet;

beslutat, att från och med läsåret 1927—1928 vid nämnda skola skall successivt
anordnas jämväl en realskollinje för flickor med fyra ettåriga klasser
och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskollinjens
första klass, grundad på genomgången sjätte klass i någon av den
sexklassiga folkskolans huvudformer.

beträffande de allmänna läroverken:

a. de allmänna läroverkens organisation:

godkänt följande ändrade huvudgrunder för de allmänna läroverkens organisation
:

2. realskolan skall hava till uppgift att utöver omfånget för folkskolans
verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning;

4. realskolan skall på det sätt, som för varje särskilt läroverk av Eders
Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes, vara anordnad, antingen med fyra
ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått, som erfordras för
inträde i realskolans första klass, grundad på genomgången sjätte klass i
någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer eller med fem ettåriga
klasser och med avseende å kunskapsmåttet för inträde i första klassen grundad
på genomgången fjärde klass i folkskola, som nyss nämnts, eller ock
med såväl fyra som fem ettåriga klasser, anslutna till folkskolan på nu angivet
sätt;

5. det högre allmänna läroverket skall bestå av realskola, anordnad på sätt
i näst föregående punkt är sagt, och gymnasium, omfattande, på det sätt,
som för varje särskilt läroverk av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes,
antingen fyra ettåriga ringar och utgående från det i realskolans
näst högsta klass inhämtade kunskapsmåttet eller tre ettåriga ringar och utgående
från det i realskolans högsta klass inhämtade kunskapsmåttet eller

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 14 samt. Nr 262. 12

178 Riksdag ens skrivelse Nr 262.

ock med såväl fyra som tre ettåriga ringar, anknutna till realskolestadiet på
nu angivet sätt;

6. lyceet skall bestå av sex ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått,
som erfordras för inträde i lyceets första klass, grundas på genomgången
sjätte klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

7. gymnasiet skall, i den ordning Eders Kungl. Maj:t bestämmer, kunna
delas på två bildningslinjer, latingymnasium och realgymnasium;

8. lyceet skall kunna delas på enahanda bildningslinjer som gymnasiet,
dock att vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, skall finnas
jämväl en nyspråklig linje;

b. upprättande och ombildning av läroverk:

beslutat:

1. i en var av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg
skall från och med den tid, Eders Kungl. Maj:t bestämmer, upprättas ett
högre allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola och, vad
beträffar Stockholm, fyraårigt och treårigt samt beträffande övriga tre städer
treårigt gymnasium, under villkor att vederbörande kommun åtager sig att
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor;

2. en var av realskolorna i Södertälje och Eskilstuna skall från och med
den 1 januari 1928, en var av realskolorna i Eksjö, Uddevalla och Skövde
från och med den 1 juli 1928 samt realskolan i Landskrona från och med
den 1 juli 1929 genom successivt övertagande av de med nämnda läroanstalter
förenade kommunala gymnasierna utvidgas till högre allmänt läroverk
med i Södertälje, Eskilstuna, Eksjö, Landskrona och Skövde såväl fyraårigt
som treårigt samt i Uddevalla allenast treårigt gymnasium för gossar och
flickor, under förutsättning att kommunen åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

3. Kungsholmens realskola i Stockholm skall från och med den 1 juli
1929 successivt utvidgas med ett treårigt gymnasium för gossar och flickor,
under förutsättning att Stockholms stad åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

4. högre allmänna läroverket i Ystad skall under enahanda förutsättning,
som under nästföregående punkt sagts, genom successivt övertagande från
och med den 1 januari 1928 av den vid nämnda läroverk inrättade kommunala
gymnasielinjen utvidgas med en fyraårig gymnasielinje, och högre
allmänna läroverket i Hudiksvall skall under enahanda villkor och i samma
ordning från och med den 1 juli 1928 utvidgas med en treårig gymnasielinje; 5.

i vart och ett av samhällena Lidingö, Katrineholm, Motala, Nässjö,
Ronneby, Hässleholm, Höganäs, Falkenberg, Trollhättan, Karlskoga, Stora
Luna, Sollefteå och Boden skall från och med den 1 januari 1928, i vart och
ett av samhällena Ljungby, Mönsterås, Eslöv, Lysekil, Vara, Säffle, Bollnäs

179

Riksdagens skrivelse Nr 262.

och Ström skall från och med den 1 juli 1928, i vart och ett av samhällena
Vaxholm, Mjölby, Tranås, Tomelilla, Anderslöv, Ulricehamn, Mora och Nederkalix
skall från och med den 1 juli 1929, i vart och ett av samhällena Söderköping,
Sölvesborg, Simrishamn, Hörby, Laholm, Avesta, Ludvika och
Sandviken skall från och med den 1 juli 1930, i vart och ett av samhällena
Huskvarna, Borgholm, Klippan, Skurup, Sunne, Hallsberg, Iiedemora och
Gudmundrå skall från och med den 1 juli 1931 samt‘i vart och ett av samhällena
Sundbyberg, Värnamo, Vetlanda, Åstorp, Svedala, Tidaholm, Leksand,
Malmberget och Kiruna skall från och med den 1 juli 1932 genom successivt
övertagande av där befintlig kommunal mellanskola upprättas en fyrklassig
samrealskola, under villkor att vederbörande kommun åtager sig att
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor, samt att kommunen
i förekommande fall tillhandahåller sådan från mellanskolan till läroverket
överflyttad ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna, som icke äger
behörighet till'' adjunktstjänst vid allmänt läroverk, bostad och bränsle eller
ersättning därför;

6. den skyldighet, som nu tillkommer kommun i samhälle, där samskola
finnes, att till statsverket årligen inbetala ett belopp, motsvarande en fjärdedel
av den vid skolan anställda lärarpersonalens begynnelselöner, ävensom
den härmed förenade rätten för kommun att av lärjungarna i skolan uppbära
terminsavgifter skall från och med den tidpunkt, Eders Kungl. Maj:t
äger att bestämma, upphöra att gälla;

7. det högre allmänna läroverket i en var av städerna Södertälje, Nyköping,
Strängnäs, Eskilstuna, Eksjö, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona,
Kristianstad, Ystad, Landskrona, Halmstad, Uddevalla, Vänersborg,
Skara, Skövde, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund,
Umeå och Luleå skall ombildas till högre samläroverk, under villkor att
vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor;

8. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket å
Södermalm, Södertälje, Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Eskilstuna, Linköping,
Norrköping, Jönköping, Eksjö, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona,
Kristianstad, Hälsingborg: läroverket för gossar, Ystad, Landskrona, Halmstad,
Uddevalla, Vänersborg, Borås, Skara, Skövde, Karlstad, Örebro, Västerås,
Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och
Luleå, ävensom följande realskolor: Malmö och Göteborg: östra realskolan.

följande realskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen
i Enköping, Oskarshamn, Karlshamn, Varberg, Mariestad, Lidköping, Arvika,
Kristinehamn och Söderhamn samt

följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen
i Ängelholm, Trälleborg, Alingsås, Åmål, Falköping, Örnsköldsvik och Skellefteå -

180

Riksdagens skrivelse Nr 262.

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans
första klass, vara grundade på genomgången fjärde, respektive sjätte
klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

9. a) följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen
i Norrtälje, Vimmerby, Filipstad, Askersund, Sala, Köping och Arboga

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans
första klass, vara grundade på genomgången sjätte klass i någon av
den sexklassiga folkskolans huvudformer,

b) följande samskolor, under ändrad benämning av samrealskolor, nämligen
i Vadstena, Strömstad och Piteå

skola tillsvidare med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde
i realskolans första klass, vara grundade på genomgången fjärde klass
i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

10. samskolan i Haparanda skall, under ändrad benämning av samrealskola,
med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans
första klass, vara grundad på genomgången fjärde klass i någon av
den sexklassiga folkskolans huvudformer;

11. följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket
å Norrmalm, realläroverket å Norrmalm, läroverket å Östermalm, läroverket
å Kungsholmen, Malmö: läroverket för gossar, Lund och Göteborg:
latinläroverket och realläroverket; samt

följande realskolor, nämligen i Stockholm: Vasa och Katarina samt Göteborg:
västra realskolan

skola med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde i realskolans
första klass, vara grundade på genomgången fjärde klass i någon
av den sexklassiga folkskolans huvudformer;

12. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket
å Norrmalm, realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm,
Södertälje, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Eksjö, Växjö,
Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö: läroverket för gossar, Hälsingborg:
läroverket för gossar, Ystad, Landskrona, Halmstad, Göteborg: latinläroverket
och realläroverket, Vänersborg, Borås, Skara, Skövde, Karlstad,
Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Hudiksvall, Härnösand och Luleå skall finnas
såväl fyraårigt som treårigt gymnasium;

13. vid följande högre allmänna läroverk, nämligen i Stockholm: läroverket
å Östermalm, Uppsala, Nyköping, Strängnäs, Västervik, Visby, Lund,
Sundsvall, Östersund och Umeå skall finnas endast fyraårigt gymnasium;

14. vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm och vid
högre allmänna läroverket i Uddevalla skall finnas endast treårigt gymnasium
;

15. statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, skall successivt
ombildas till ett lyceum enbart för manliga lärjungar;

16. vid vart och ett av de högre allmänna läroverken i Uppsala, Malmö:

181

Riksdagens skrivelse Nr 262.

läroverket för gossar, Lund, Göteborg: latinläroverket och realläroverket skall
successivt anordnas en lyceiavdelning;

17. följande läroverk, nämligen i Stockholm: latinläroverket å Norrmalm,
realläroverket å Norrmalm, läroverket å Södermalm, läroverket å Östermalm,
läroverket å Kungsholmen, med undantag för gymnasiet vid detta läroverk,
samt Vasa och Katarina realskolor, Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping,
Malmö: högre läroverket och realskolan, Lund, Hälsingborg, Göteborg:
latinläroverket, realläroverket samt västra och östra realskolorna, Borås,
Karlstad, Örebro och Västerås skola i sin helhet vara avsedda endast för
manliga lärjungar; dock att, så länge icke högre flickläroverk i städerna
Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping, Lund, Borås, Karlstad, Örebro
och Västerås inrättats, kvinnliga lärjungar må, efter framställning från vederbörande
kommun, kunna av Eders Kung! Maj:t lämnas tillträde till gymnasium
vid nuvarande läroverk i dessa städer, under förutsättning att, därest
ej vid läroverket finnes anställd ordinarie kvinnlig ämneslärare, kommunen
bestrider kostnaderna för skäligt arvode till en på det pedagogiska området
erfaren kvinnlig sakkunnig, vilken på rektors förslag av skolöverstyrelsen
förordnas att gå rektor till hända med råd och upplysningar i fråga om de
kvinnliga lärjungarna, att särskild undervisning i övningsämnen, i den mån
sådant påkallas, på kommunens bekostnad anordnas för de kvinnliga lärjungarna
samt under de villkor i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer;

18. den föreslagna ombildningen och utvidgningen ävensom inrättandet
av nya läroverk samt de förändringar, som därmed stå i samband, skola
försiggå i huvudsaklig enlighet med den plan beträffande tidpunkter för
ikraftträdandet och grunder i övrigt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927 samt av riksdagen
här ovan angivits;

19. vad i förut av riksdagen fattade beslut och därpå grundade författningar
eller av Eders Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter finnes stadgat om
statens samskolor skall, där riksdagens beslut ej annat föranleder, i tillämpliga
delar avse statens samrealskolor;

20. ordinarie ämneslärarinna vid allmänt läroverk, vilken innehar behörighet
för adjunktsbefattning, skall från och med den tidpunkt Eders Kungl.
Maj:t äger bestämma åtnjuta avlöningsförmåner enligt samma grunder som
gälla för kvinnlig adjunkt vid sådant läroverk;

21. de den 1 mars 1927 anställda ordinarie ämneslärarna vid kommunal
mellanskola, som ombildas till allmänt läroverk, skola successivt, i den ordning
Eders Kungl. Maj:t bestämmer, såsom adjunkter respektive ämneslärarinnor
överflyttas till läroverket, med iakttagande därvid att lärare, som
icke innehar behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, skall,
intill dess sådan behörighet förvärvats, åtnjuta kontanta avlöningsförmåner,
tillfällig löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg däri inberäknade,
enligt samma grunder, som äro föreskrivna för ämneslärare vid kom -

182

Riksdagens skrivelse Nr 262.

munal mellanskof med beräknande att av begynnelseavlöningen 1,100 kronor
skola utgöra tjänstgöringspenningar, och med rätt för sådan lärare till
bostad och bränsle eller ersättning därför från vederbörande kommun enligt
gällande bestämmelser för lärare vid kommunal mellanskof

22. sålunda överflyttad lärare skall, så länge han kvarstår vid sin ifrågavarande
tjänstebefattning, i pensionshänseende tillhöra statens pensionsanstalt;

23. rektor vid samrealskola under ombildning från kommunal mellanskola
skall åtnjuta, förutom fri bostad eller ersättning därför, av statsmedel
följande kontanta avlöningsförmåner för år räknat, nämligen under första
läsåret av ombildningen 5,200 kronor, därav 3,800 kronor skola utgöra lön
och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, under andra läsåret 5,600 kronor,
därav 4,000 kronor skola utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,
under tredje läsåret 6,000 kronor, därav 4,200 kronor skola utgöra
lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, samt från och med fjärde läsåret
full avlöning såsom rektor vid realskola;

24. första lärarinna vid samrealskola under ombildning från realskola
eller kommunal mellanskola skall, utöver avlöning som lärarinna, åtnjuta
för år räknat arvode av under första läsåret av ombildningen 200 kronor,
under andra läsåret 300 kronor, under tredje läsåret 400 kronor samt från
och med fjärde läsåret 500 kronor.

beträffande kommunal mellanskola, som står under ombildning till allmänt
läroverk:

beslutat, att statsbidrag till kommunal mellanskola, som står under ombildning
till allmänt läroverk, skall, utan hinder därav att skolan icke omfattar
fyra årsklasser, utgå enligt de för statsbidrag till kommunal mellanskola
författningsenligt gällande grunder, dock att statsbidraget beräknas till
2,800 kronor för varje årsklass eller avdelning av årsklass samt att statsbidrag
till arvode åt rektor bortfaller.

beträffande privatläroverken:

föreskrivit:

1. såsom villkor för högre flickskola samt högre goss- och samskola för
åtnjutande av statsunderstöd från anslaget till privatläroverk skall gälla, att
skolan skall med avseende på det kunskapsmått, som erfordras för inträde
i skolans första klass, vara efter utgången av läsåret 1930—1931 grundad
minst på genomgången fjärde klass i någon av den sexklassiga folkskolans
huvudformer; med rätt för Eders Kungl. Maj:t att under av riksdagen angiven
förutsättning medgiva utsträckning av avvecklingstiden, dock högst
till utgången av läsåret 1934—1935;

2. såsom villkor för enskild mellanskola och högre flickskola för åtnjutande
av statsunderstöd från anslaget till privatläroverk skall gälla, att skolan
skall omfatta minst fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan och

Riksdagens skrivelse Nr 262. 183

i dessa klasser under de senaste tre åren hava haft i medeltal sammanlagt
minst 40 lärjungar;

3. vad i punkten 3 andra stycket av de i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 326) meddelade ändrade bestämmelser om avlöning av lärarinnorna vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter finnes föreskrivet därom, att tjänstgöringen
må kunna fullgöras i de förberedande klasserna, skall äga tillämpning
allenast beträffande andra och tredje förberedande klasserna under
läsåret 1928—1929 och endast beträffande tredje förberedande klassen under
läsåret 1929—1930, vid vars utgång bestämmelsen skall upphöra att gälla;
samt

4. därest på grund av gossrealskolas ombildning till samrealskola högre
flickskola på orten till följd av bristande anslutning icke vidare kan upprätthållas
och på den grund vid flickskolan anställd ämneslärarinna med
full tjänstgöring går förlustig sin anställning, må hon, under förutsättning
att hon vid början av nämnda ombildning uppnått en ålder av 50 år samt
vunnit sådan anställning, som nu angivits, vid statsunderstödd enskild läroanstalt
före den 1 mars 1927, intill dess hon fyller 60 år av statsmedel
åtnjuta en årlig ersättning uppgående till två tredjedelar av den avlöning
hon i enlighet med gällande bestämmelser vid entledigandet åtnjöt från
skolan, tillfällig löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg däri
inberäknade, samt för tiden därefter en årlig pension till samma belopp,
som skulle tillkommit henne, därest hon intill uppnåendet av sistnämnda
ålder varit i tjänst vid högre flickskola.

beträffande anslag till högre lärarinneseminariet:

dels i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptagit det ordinarie anslaget
till högre lärarinneseminariet med oförändrat belopp 130,285 kronor;

dels medgivit, att vaktmästaren och eldaren vid högre lärarinneseminariet
må för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättring till belopp av 400 kronor för vaktmästaren och 250 kronor
för eldaren;

dels till diverse behov vid högre lärarinneseminariet anvisat för budgetåret
1927—1928 ett extra anslag av 53,860 kronor;

dels ock till arvoden åt extra lärare, timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet
anvisat för budgetåret 1927—1928 ett extra anslag av
35,260 kronor.

beträffande anslag till de allmänna läroverken:

dels ökat det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken,
nu 6,666,066 kronor, med 85,934 kronor till 6,752,000 kronor;

dels ock för budgetåret 1927—1928 anvisat till arvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken ett extra anslag å 619,800
kronor.

184

Riksdagens skrivelse Nr 262.

beträffande anslag till kommunala mellanskolor:

dels beslutat, att statsbidrag till kommunal mellanskola skall utgå under
villkor, att skolan i sina fyra årsklasser har sammanlagt minst 40 lärjungar;

dels höjt det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor från
dess nuvarande belopp 1,650,000 kronor med 60,000 kronor till 1,710,000
kronor.

dels höjt det ordinarie förslagsanslaget till undervisning i manlig och
kvinnlig slöjd samt handarbete vid kommunala mellanskolor, nu 26,000
kronor, med 3,000 kronor till 29,000 kronor;

dels medgivit, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1927—30
juni 1928 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor med följande
belopp :

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

» ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
» extra ordinarie ämneslärare, övningslärare och timlärare med belopp,
som Eders Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende
nu gällande grunder bestämmer;

dels ock för sistberörda ändamål anvisat för budgetåret 1927—1928 ett
extra förslagsanslag av 352,000 kronor.

beträffande anslag till privatläroverken:

dels höjt det ordinarie reservationsanslaget till privatläroverk, nu 751,000
kronor, med 2,000 kronor till 753,000 kronor samt i riksstaten för budgetåret
1927—1928 uppfört de i nämnda anslag ingående anslagsposterna med
följande belopp, nämligen:

enskilda mellanskolor..........................kronor 20,000: —

högre flickskolor.............................. » 475,000: —

högre goss- och samskolor...................... » 232,500: —

enskilda lärarinneseminarier..................... » 25,500: —

att utgå såsom ett gemensamt reservationsanslag å sammanlagt
753,000 kronor;

dels ock för beredande under tiden 1 juli 1927—30 juni 1928 av tillfällig
löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor,
högre goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier i enlighet
med de i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 327) stadgade grunder anvisat
för budgetåret 1927—1928 ett extra förslagsanslag av 2,395,000 kronor.

Vidare har riksdagen

a) bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att fastställa de närmare grunder för
realskolans organisation i huvudsaklig enlighet med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 18 februari 1927 angivit
med därutinnan av riksdagen här ovan angivna jämkningar;

b) bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att med aktgivande å de synpunkter,

185

Riksdagens skrivelse Nr 262.

riksdagen i det föregående gjort gällande, utfärda erforderliga föreskrifter
angående planläggningen av arbetet inom gymnasium och lyceum;

c) förklarat sig ej hava något att erinra mot att undervisningsarbetet i
de allmänna läroverken ordnas i huvudsaklig anslutning till de grundsatser,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 18 februari 1927 angivits med de jämkningar, som föranledas av riksdagens
här ovan gjorda uttalanden;

d) bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att i anslutning till vad departementschefen
i statsrådsprotokollet anfört och riksdagen ovan uttalat meddela de
närmare föreskrifter, som i anledning av den nu beslutade ändrade skolorganisationen
kunna bliva erforderliga.

II. Riksdagen får, i anledning av därom i ämnet väckta motioner,

a) anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1928 års riksdag, med beaktande
av de synpunkter riksdagen här ovan anfört och efter verkställd utredning,
framlägga dels förslag om inrättande av kommunala flickskolor,
dels ock en plan för inrättande av högre flickläroverk i enlighet med vad
riksdagen i det föregående angivit;

b) anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huruvida
och i vilken utsträckning dels praktiska bildningslinjer må kunna anordnas
på realskolans åldersstadium, dels högre folkskolor må kunna anordnas såsom
led i en med genomgången folkhögskola avslutad och särskilt efter
landsbygdens behov anpassad högre undervisning, dels ock åtgärder må
kunna vidtagas till underlättande av vistelsen vid folkhögskola eller därmed
förenad lantmannaskola för utom skolkommuDen boende elever, samt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill en sådan utredning må kunna giva
anledning;

c) anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning i frågan
om rätt för statsanställd lärare att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, han må hava tjänstgjort som lärare vid statsunderstödd
kommunal eller enskild läroanstalt, samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill sagda utredning må kunna giva anledning;

d) anhålla, att Eders Kungl. Maj:t må efter verkställd utredning framlägga
erforderligt förslag i syfte att obemedlade lärjungar vid statens läroverk
må kunna erhålla fullständig befrielse från terminsavgifterna till läroverkens
ljus- och vedkassor;

e) anhålla, att Eders Kungl. Maj:t må verkställa utredning rörande möjligheterna
att bereda ekonomisk hjälp under studietiden åt fattiga, studie -

186

Riksdagens skrivelse Nr 262.

begåvade lärjungar vid statens läroverk och med dessa jämförliga läroanstalter
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning kan
giva anledning.

Stockholm den 2 juni 1927.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens skrivelse Nr 262.

187

Bil. 1.

Föreslagen organisation av den högre undervisningen jämförd med

den nuvarande.

Läroverk	Realskolan Antal avdelningar	Latingymnasiet! Antal ringar	Realgymnasiet Antal ringar	Ly- ceum dass- avd.
b.t.	å 4-åriga	å 5-åriga	högsta klassen gemensam	h.t.	å 3-åriga	å 4-åriga	h.t.	å 3-åriga	å 4-åriga
1926	linjen		linjen		linjen
1. Högre allm. läroverk.
o. Gossläroverk.
Stockholm, Norra latinlärov.	15	—	13	—	12	3	8	—	—	—	—
» real- >	11	—	9	—	—	—	—	12	3	8	—
Östermalms »	16	—	13	—	1	—	4	11	—	8	—
Södermalms »	16	7	9	—	8	3	4	8	3	4	—
NyaElementarsk.	10	—	—	—	*)6	—	—	4	—	—	18
Malmö .............	16	—	14	—	12	3	4	5	3	—	6
Hälsingborg..........	16	4	9	—	8	—	4	4	3	—	—
Göteborg, latinlärov......	15	—	13	—	15	3	8		—	—	6
real- * .....	13	—	9	—	—	—	—	12	3	4	6
Summa	128	11	89	—	62	12	32	56	15	24	36
b. Gymnasiet tillgängligt
även för flickor.
Stockholm, Kungsholmens .	17	—	14	—	—	3	—	—	3	—	—
Uppsala.............	11	4	9	—	8	—	4	4	—	4	6
Linköping...........	16	8	5	—	7	3	4	4	3	—	—
Norrköping...........	15	4	9	—	6	3	4	4	3	—	—
Jönköping...........	14	4	9	—	6	3	4	4	3	—	—
Lund..............	12	—	9	—	7	—	4	4	—	4	6
Borås..............	13	7	5	—	—	—	4	7	3	—	—
Karlstad ............	13	4	9	—	6	3	4	6	3	—	—
Örebro .............	17	7	9	—	8	3	4	4	3	—	—
Västerås............	11	4	9	—	4	3	4	5	3	—	—
Summa	139	42	87	—	52	21	36	42	24	8	12
c. Samläroverk.
Södertälje............	11	4	5	—	4		4	4		4
Nyköping............	9	4	5	—	4		4				_
Strängnäs............	6	3	4	1			4		3	_	__
Eskilstuna...........	11	4	5	—
Eksjö..............	6	3	4	1	—	—	4	—	3	—	—
Växjö..............	10	3	4	1	4	—	4	4	3	—	—
Kalmar.............	11	4	9	—	4	3	4	4	3	—	—
Västervik............	6	3	4	1	—	—	—	4	—	4	—
Visby..............	7	3	4	1	4	—	4	4	—	4	—
Karlskrona...........	11	4	9	—	6	3	4	4	—	4	—
Kristianstad..........	11	4	5	—	4	3	4	4	3	—	—
Ystad..............	8	3	4	1	—	—	4	4	3	—	—
Landskrona ..........	10	3	4	1	—	—	4	—	3	—	—
Halmstad............	11	7	5	—	5	3	4	4	3	—	—
Uddevalla ...........	8	4	5	—	—	3	—	—	3	—	—

l) Inräknat nyspråkliga linjen.

188

Riksdagens skrivelse Nr 262.

	Eealskolan Antal avdelningar	Latingymnasiel Antal ringar	Eealgymnasiet Antal ringar	Ly-
Läroverk	h.t.	å 4- [ å 5- åriga ånga	högsta klassen	h.t. 1926	å 3-åriga	å 4-åriga	h.t. 1926	å 3-åriga	å 4-åriga	klass- avd.
		linjen	gemensam	linjen	linjen
Vänersborg...........	8	3	4	i	4	3	4	4	3
Skara ..............	6	3	4	i	6	3	4	4		4	_
Skövde .............	6	3	4	i	_	_	4		3
Falun..............	11	4	5	—	4	_	4	4	3	_	_
Gävle..............	12	4	9	—	4	_	4	5	3
Hudiksvall...........	6	3	4	i	4		4		3
Härnösand...........	11	3	4	i	4	__	4	4	3
Sundsvall............	11	7	5	_	4		4	4		4
Östersund ...........	11	7	5	—	4	_	4	4		4
Umeå..............	10	3	4	i	4	_	4	4	_	4	.
Luleå..............	8	3	4	i	4	—	4	4	3		—
Summa	236	99	128	14	77	21	96	73	Öl	32	—
d. Högre flickläroverk.
Stockholm...........	—	4	—	_	_	3	4	_	3
Malmö.............	—	4	—	—	--	3		_	3
Hälsingborg..........	—	4	—	—	—	3	_	_	3	_
Göteborg............	—	4	—	—	—	3	—	—	3	—	—
Summa	—	16	-	—	—	12	4	-	12	—	—

Riksdagens skrivelse Nr 262.

189

						Antal klass-
	Antal klassavdelningar		avdelningar
Läroverk	h. t.	å 4-	å 5-	högsta klassen	Läroverk		Dårav
	ånga	ånga		Slutliga antalet	över- tagna V* 1928
	1926	linjen	gemensam
					b. Förutvarande kommunala mellan-
					skolor.
					Lidingö ......	10	3
2. Realskolor med såväl					Sundbyberg ....	4	—
4- som 5-årig linje.					Vaxholm...... Katrineholm . . .	5 8	2
a. Realskolor för gossar.					Söderköping ....	4	—
15		14		Motala....... Mjölby....... Huskvarna ....	7	2
	- ...	—
	17	_	14	_	4
			7
17	7	9	—	Nässjö.......	8
	17		14	_
	8		0
» östra .........	17	9	—	Vetlanda...... Tranås .......	5
Summa	83	15	60	_	6	—
					Ljungby ......	4	—
					Mönsterås.....	4	—
b. Samrealskolor.					Borgholm.....	4	—
				Ronneby ......	7
	6	3	4	i	Sölvesborg..... Tomelilla......	6	—
	6	3	4	i	5	—
	7	3	4	i	Klippan...... Åstorp.......	5	—
	9	3	4	i	5	—

Trälleborg............	11	3	4	i	Simrishamn ....	4	—
Varberg.............	6	3	4	i	Hässleholm ....	7	2
Alingsås.............	9	3	4	i	Svedala.......	4
Amål...............	8	3	4	i	Anderslöv.....	5
Mariestad............	6	4	5	—	Skurup .......	4	—
Lidköping............	6	3	4	i	Hörby.......	4	—
Falköping............	11	3	4	i	Höganäs......	7	2
Kristinehamn..........	11	4	5	—	Eslöv........	7	—
Arvika..............	6	3	4	i	Laholm ......	5	—
Söderhamn ...........	6	3	4	i	Falkenberg ....	7	2
Örnsköldsvik..........	11	4	5	—	Lysekil.......	4	—
Skellefteå............	. 9	3	4	i	Trollhättan ....	8	2
Summa	128	51	67	13	Ulricehamn .... Vara........	5 4	_
					Tidaholm......	4	—
					Säffle........	5	—
					Sunne........	5	—
3. Samrealskolor med					Hallsberg..... Karlskoga.....	4 6	2
enkel linje.					Stora Tuna ....	8	2
o. Förutvarande statens samskolor.					Leksand...... Mora........ Hedemora.....	4 6 6	—
	6	4	_	_	Avesta.......	5	—
	6		5	_	Ludvika......	4	—
	6	4		_	Sandviken.....	6	—
					6
Strömstad............	6	—	5	—	Bollnäs.......	—
	6	4	_	_	Gudmundrå ....	4	—
	6	4	_	_	Sollefteå......	5	2
	6	4	_	_	Ström........	4	—
	6	4	_	_	Nederkalix . . . .	4	—
Arboga ..............	6	4	—	—	Malmberget ....	7	—
	6	_	5	—	Kiruna.......	7	—
Haparanda ...........	6	—	5	—	Boden .......	7	2
Summa	66	\| 28	20	—	Summa	295	1 27