Riksdagens skrivelse Nr 261 (Riksdagsskrivelse 1917:261)

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Nr 261.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vissa ändringar i
förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 58.)

Till Konungen.

Genom en den 9 mars 1917 dagtecknad proposition, nr 95 A, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om vissa
ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Därjämte har Eders Kungl. Maj:t genom en den 16 april 1917 dagtecknad
proposition, nr 331, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 7, 8
och 10 §§, 34 § 2 mom., 36 § 2 mom. och 47 § i förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften.

Till behandling i sammanhang med nämnda propositioner har riksdagen
förehaft en av riksdagens justitieombudsman i hans till innevarande riksdag
avgivna ämbetsberättelse gjord hemställan,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse av 7 § i kungl. förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 7 § i kungl. förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 83 käft. (Nr 261.) 1

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Propositionen
nr 95 A

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier — — — arrende- eller nyttjanderätt;

barnavårdsnämnder;

fattigvårdssamhällen — — — delgivas;

fosterbarnsnämnder ävensom, i ärenden angående tillämpning av lagen
om fosterbarns vård, hälsovårdsnämnder och kommunalnämnder;

hushållningssällskap----i ämbetet eller tjänsten.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å
avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till annan anpart — äger jämväl
rum i------ursprungsbeteckning; i ärenden angående

arbetarskyddslagstiftningens tillämpning, vilka handläggas av befattningshavare
inom yrkesinspektionen; så ock i mål och ärenden angående tillämpning
av lagstiftningen om behandling av alkoholister.

Konungen — — — hamnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Vidare har riksdagen i samband med behandlingen av nämnda propositioner
förehaft åtskilliga i anledning av propositionen nr 95 A väckta
motioner.

Till ovan omförmälda, vid propositionen nr 95 A fogade statsråds''
protokoll erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet, hurusom förberedande
åtgärder för införande av nya stämpelskatter redan under år 1909
blivit påbörjade och att ett utarbetat förslag i sådan riktning förelåge i
ett av särskilt förordnade kommitterade den 29 december sistnämnda år
avgivet betänkande med förslag angående utvidgning av stämpelbeskattningen.
Även första försvarsberedningen hade enligt sitt under år 1914
tryckta betänkande fäst sin uppmärksamhet å nämnda förslag och ansett,
att stämpelbeskattningen utan egentlig olägenhet borde kunna i vårt land
utnyttjas i något högre grad än hittills ägt rum. I ett av statskontoret
den 20 april 1914 avgivet utlåtande i anledning av första försvarsberedningens
och 1909 års stämpelkommitterades nyssnämnda betänkanden hade
jämväl statskontoret förordat vissa nya eller höjda stämpelskatter.

Då det gäller att bereda staten den betydande inkomstökning, varav
den för närvarande är i behov, har riksdagen, i anslutning till vad bemälde

Riksdagens skrivelse Nr 261.

departementschef härom uttalat, ansett, att stämpelbeskattningen är en av
de inkomsttitlar, som närmast hora ifrågakomma att i ökad utsträckning
anlitas. Av de indirekta skatterna torde nämligen ingen vara i högre grad
än stämpelskatterna ägnad att tillgodose kravet därpå, att de mindre bärkraftiga
samhällslagren såvitt möjligt skonas från skatteförhöjningar.

Med den föreliggande propositionen nr 95 A avses att genomföra
en höjning av lagfartsstämpeln, aktiestämpeln och obligationsstämpeln
samt att införa såsom nya stämpelskatter en avgift på vissa kommunala
skuldförbindelser och en avgift på lottsedlar ävensom att omlägga till
rån testämpel stämpelskatten å bevis om insättning å depositions- och kapitalräkning
samt införa räntestämpel jämväl å avkastningen av andra på
bankräkning insatta medel.

Vad Eders Kungl. Maj:t i nu angivna syften föreslagit har riksdagen
kunnat i huvudsakliga delar bifalla. Riksdagen övergår nu till att yttra
sig rörande de särskilda punkterna i Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om lagfarts- Lagfartsstämpeln
hava i flere av de i anledning av propositionen nr 95 A väckta p
motionerna vissa ändringar ifrågasatts. Bland annat har föreslagits sådan
utsträckning av rätten att få lagfartsstämpeln beräknad efter 60 öre för
varje fulla 100 kronor, att den av Eders Kungl. Maj:t beträffande egendomens
värde föreslagna gränsen 3,000 kronor måtte höjas till 5,000 kronor
samt att, om värdet icke överstiger 8,000 kronor, stämpeln måtte beräknas
efter 80 öre för fulla 100 kronor.

Den av Eders Kungl. Maj:t i ifrågavarande hänseende föreslagna
gränsen grundar sig på den utredning, som verkställdes av 1909 års stämpelkommitterade,
och överensstämmer med kommitterades förslag. I betraktande
av de sedan den tiden väsentligt stegrade fastighetspriserna torde
den av Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta lindringen svårligen fylla sitt ändamål
att underlätta inköp av smärre fastigheter. Vid sådant förhållande och då
de nyssnämnda, i motionsväg föreslagna bestämmelserna synts riksdagen
lämpligt avvägda, har riksdagen ansett sig böra antaga desamma i den
form, som bifogade författningstext utvisar.

I en av de hithörande motionerna har hemställts, att även aktiebolag,
som driva bankrörelse, ävensom solidariska bankbolag måtte underkastas
skyldigheten att vid fastighetsförvärv erlägga dubbel lagfartsstämpel.

Till stöd härför har anförts i huvudsak följande:

»Bestämmelse om högre lagfartsstämpel för aktiebolag — med nyss -

Riksdagens skrivelse Nr 261.

nämnda undantag — än för andra infördes i lagstiftningen genom kungl.
förordningen om stämpelavgiften den 6 september 1883. (Sv. förf.-saml.
1883 nr 41).

I den till 1883 års riksdag avgivna kungl. proposition, som låg till
grund för nämnda förordning, förekom följande, av finansministern till
statsrådsprotokollet avgivna motivering för ifrågavarande stadgande:

’Den utsträckning, bolagsinstitutionens tillämpning under senare tid
vunnit, — — — måste komma att hava till följd att fast egendom till
betydande värde samlas hos — — — bolag, och att den omsättning av
fastigheten, som i allmänhet äger rum, då den befinner sig i fysiska personers
ägo, icke på långt när blir lika livlig, sedan fastigheten kommit
att tillhöra ett bolag. För den skatt staten anser sig böra upphämta av
fastighet vid dess övergång från en till annan ägare, kräver därför billigheten,
att ersättning beredes genom en särskild beskattning å de i bolags
hand komna fastigheterna. — — — Då bolagsordning för sådant aktiebolag,
som driver bankrörelse, gemenligen innehåller föreskrift, att bolaget
icke enligt regeln får äga annan fastighet än för bankens inrymmande
erfordras, utan att fastighet, som för iakttagande av bolagets rätt måste
inropas, skall så fort som möjligt avyttras, synes icke vara med den ovan
angivna grunden för den ifrågasatta högre lagfartsstämpeln förenligt att
föreskriva dess utgörande jämväl för fångeshandling å fastighet, vilken av
dylikt aktiebolag förvärvad, icke i regeln kommer att under någon längre
tid förbliva i bolagets ägo’.

Riksdagen, som beslöt ett stadgande, överensstämmande med nu
gällande förordnings bestämmelser uti förevarande hänseende, yttrade i
skrivelse nr 78 till Kungl. Maj:t: ’Då den av Eders Kungl. Magt ifrågasatta
förhöjningen av stämpeln för aktiebolag icke åsyftar förökad statsinkomst
utan endast att förebygga en genom hopandet av fast egendom
i bolagens händer förorsakad minskning i samma inkomster, har riksdagen
ansett sig böra höja stämpeln för köpebrev och därmed likställda handlingar,
på grund varav lagfart sökes för aktiebolag, som icke driva bankrörelse,
till dubbla beloppet mot för andra fastighetsägare’.

I 45 och 46 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse stadgas
förbud för bankaktiebolag att förvärva fastighet i annat fall, än då fråga
är om fastighet, avsedd för bankens inrymmande; dock må bankaktiebolag,
till skyddande av fordran å offentlig auktion inropa fastighet, som är för
fordringen utmätt eller pantsatt, men dylik fastighet skall åter avyttras,
så snart det kan ske till belopp, som täcker fordringen.

I 161 och 162 §§ finnas motsvarande bestämmelser för solidariska
bankbolag.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Då. syftet med den i nu föreliggande kungl. proposition föreslagna
höjning av lagfartsstämpeln är att uppnå ökad statsinkomst, torde det
kunna med fog ifrågasättas, om skäl firmas för bankaktiebolagens bibehållande
i deras nuvarande privilegierade ställning, åtminstone i den utsträckning,
som nu är fallet.

Till en början är det givet, att inga som hälst skäl förefinnas, varför
bankaktiebolag vid lagfarande av fång å de fastigheter, som de enligt
lagen äro berättigade att utan inskränkning förvärva, d. v. s. fastigheter
för bankernas inrymmande, skola betala lägre stämpel än den som utgöres
vid lagfart för andra aktiebolag. Det i 1883 års proposition förekommande
argumentet, att fastigheterna i regel icke komma att under någon längre
tid förbliva i bankaktiebolagens ägo, saknar här tillämplighet. Om det,
såsom i sistnämnda proposition antages, till följd av bolags fastighetsförvärv
uppstår minskning i omsättningen av fastigheterna, så är det klart,
att denna minskning blir lika stor vid bankaktiebolags förvärvande av
fastigheter för bankernas inrymmande som vid andra bolags fastighetsförvärv.

I dessa tider, då banksammanslagningar med ty åtföljande bankpalatsöverlåtelser
höra till ordningen för dagen, torde ett upphävande av
bankaktiebolagens privilegierade ställning i förevarande hänseende kunna
tillföra staten icke obetydliga belopp, och om man besinnar de oerhörda
vinster, som inhöstas av bankaktiebolagen, vinster som väl i allmänhet
överträffa de flesta andra aktiebolags, synes det vara med rättvisan överensstämmande,
att bankaktiebolagen, åtminstone med avseende å fastigheter
för bankernas inrymmande, jämnställas med vanliga aktiebolag. Att
såsom i propositionen föreslagits låta dem intaga en lika gynnad ställning
som aktiebolag, vilka äro berättigade att erhålla statslån från egnahemseller
jordförmedlingsfonden, synes icke vara motiverat.

Med hänsyn till bankaktiebolagens förut antydda, i allmänhet mycket
betydande ekonomiska resurser torde starka skäl tala för bolagens jämnställande
med andra bolag jämväl beträffande andra fastigheter än sådana,
som erfordras för bankernas inrymmande. Det gäller ju att skaffa ökade
statsinkomster och att lägga dessa på de mest bärkraftiga.

På ovan antydda skäl och då de solidariska bankbolagen i allmänhet
torde intaga samma gynnsamma ekonomiska ställning som bankaktiebolag,
synes bestämmelsen om aktiebolags högre stämpelplikt böra utsträckas
att gälla jämväl solidariska bankbolag.»

På sålunda anförda skäl har riksdagen funnit sig böra bifalla ifrågavarande
motion, i vad den avser skyldighet för bankaktiebolag och solidariska
bankbolag att erlägga dubbel lagfartsstämpel vid förvärv av fastig -

Riksdagens skrivelse Nr 261.

het, avsedd för bankens inrymmande. I fråga om andra fastigheter åter
har riksdagen ansett det skäl, som föranlett den nu gällande bestämmelsen,
fortfarande äga giltighet och sålunda i denna del icke velat ifrågasätta
någon ändring i vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit.

Vid behandlingen av frågan om lagfartsstämpel har inom riksdagen
erinrats om den i 2 § av förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart
å fång till fast egendom förekommande bestämmelsen, enligt vilken
i regel lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima ting, som infaller
näst efter sex månader, och i stad inom tre månader, sedan fånget skedde.
Beträffande tillämpningen av denna bestämmelse har påpekats, hurusom
det ofta förekommer, att lagfart icke sökes inom laga tid. Det ville således
synas som om den i 3 § av nämnda förordning stadgade vitespåföljden
för försummelse i berörda hänseende icke vore tillfyllest. A andra
sidan har framhållits, att fall kunna förekomma, då skälig anledning finnes
till uppskov med lagfarts sökande.

I anslutning till vad sålunda inom riksdagen anförts och då det
synts kunna befaras att en höjd lagfartsstämpel kan bliva en ytterligare
anledning till uppskov, har riksdagen velat fästa Eders Kungl. M aj:ts uppmärksamhet
på det anmärkta förhållandet, vilket icke saknar betydelse ur
fiskalisk synpunkt. Riksdagen anhåller sålunda här nedan, att Eders Kungl.
Maj:t måtte, med beaktande av de omständigheter som må utgöra skälig
anledning till uppskov med sökande av lagfart, låta verkställa utredning av
frågan, huruvida genom höjd stämpelavgift eller annan verksam påföljd
förberörda missförhållande må kunna avhjälpas.

Stämpeln Till det vid propositionen nr 95 A fogade statsrådsprotokollet har

bytetv fal- departementschefen anfört, att det synts följdriktigt, att i sammanhang
tyg- med den föreslagna höjningen av lagfartsstämpeln även höja stämpeln vid
köp och byte av fartyg. Med anledning av riksdagens skrivelse den 15 juni
1916, nr 264, vore emellertid frågan härom i visst avseende föremål för utredning,
vilken vid avfattandet av sistnämnda proposition icke hunnit avslutas.

Förslag om höjning av stämpeln vid köp och byte av fartyg innefattas
i den senare avlämnade, ovan omnämnda propositionen nr 331. Vadi
fråga härom där föreslagits har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Aktiestäm- Mot vad Eders Kungl. Maj:t i fråga om höjning av aktiestämpeln

peln. hemställt har riksdagen icke haft något att erinra.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

I en motion har ifrågasatts sådant tillägg till § 8 av förordningen
angående stämpelavgiften, att utländska aktiebrev ävensom lottbrev, andelsbevis
och delaktighetsbevis i solidariskt bankbolag eller annat bolag, som
driver bankrörelse, samt i kommanditbolag, innan de härstädes belånas,
försäljas eller på vad sätt det vara må överlåtas, skola förses med stämpel
till samma belopp som gälla för motsvarande handling i inländska bolag.

Till stöd härför har anförts:

»Uti gällande förordning liksom uti den nu föreliggande propositionen
föreligger beträffande nu nämnda handlingar den olikheten, att för
aktiebrev och lottbrev (samt de under denna rubrik fallande övriga delaktighetsbevis)
stämpelplikt förefinnes endast såvida ifrågavarande handlingar
beröra inländska bolag, under det att obligation, som i utlandet utgivits,
även skall under vissa angivna förutsättningar här i landet stämpelbeläggas.

Orsaken till att aktier uti utländska aktiebolag icke ansetts böra här
i landet stämpelbeläggas torde väl få sökas närmast däruti, att man ansett
en sådan beskattning icke komma att medföra någon avsevärd inkomst för
staten och sålunda icke vidare beaktats. — Då emellertid under de senare
åren inom landet placerats utländska aktier i en icke obetydande utsträckning,
torde det vara värt att tagas i övervägande, huruvida icke sådana
värdehandlingar även borde vara underkastade stämpelavgift.

Rättvisan synes åtminstone kräva, att utländska aktier och lottbrev
med hänsyn till stämpelplikt behandlas lika som utländska obligationer.
Huruvida däremot en ännu längre gående stämpelskyldighet, i likhet med
den för inländska aktier och lotter, bör stipideras, därom torde icke utan
vidare utredning något bestämt omdöme kunna uttalas.

Att för ifrågavarande utländska aktier och lottbrev m. m. införa stämpelplikt
i samma omfattning som för utländska obligationer torde icke böra
möta några betänkligheter, och torde icke heller för aktiebrev och lottbrev
erfordras de undantag från stämpelplikt, som äro för utländska obligationer
gällande.»

Under den förberedande behandlingen av detta ärende i bevillningsutskottet
har utskottet sökt att erhålla upplysning om, i vilken ungefärlig
omfattning utländska aktier under senare tider inkommit på den
svenska marknaden, men några siffror i fråga härom synas icke finnas att
tillgå. Emellertid är det bekant, att aktier i ett antal utländska företag
numera finna köpare i Sverige, och det kan då synas skäligt, att även sådana
värdepapper likaväl som utländska obligationer underkastas stämpelbeskattning,
då de här i landet försäljas eller på annat sätt överlåtas. Om
riksdagen sålunda funnit den väckta frågan värd beaktande, har riksdagen

Riksdagens skrivelse Nr 261.

dock icke velat, på sätt i motionen avsetts, antaga bestämmelse i ämnet.
Frågan tarvar nämligen otvivelaktigt, icke minst ur internationella synpunkter,
en mera ingående utredning än tillfälle varit att inom riksdagen
verkställa. Riksdagen inskränker sig därför till att hos Eders Kungl.
Maj:t anhålla om utredning av ifrågavarande spörsmål ävensom, därest
utredningen därtill giver anledning, om framläggande för riksdagen av
förslag i ämnet.

Obligations- Vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit beträffande höjning av obligations stämpeln.

stämpeln har riksdagen biträtt. Däremot har riksdagen icke kunnat tillstyrka,
att stämpelplikt införes för vissa kommunala skuldförskrivningar,
som icke utgöras av obligationer. Statskontoret har i sitt ovan omförmälda
utlåtande ifrågasatt, huruvida icke den av Eders Kungl. Maj:t i sådant hänseende
föreslagna bestämmelsen borde föranleda, att enahanda skuldförbindelser,
utfärdade av bolag o. d., borde underkastas motsvarande stämpelplikt.
Det med bestämmelsen avsedda syftet att förebygga kringgående av obligationsstämpeln
kan enligt riksdagens mening icke utgöra tillräckligt skäl
för att ålägga vissa låntagare för vissa av dem utgivna skuldförbindelser
en väsentligt högre skattskyldighet än den, som i motsvarande fall utkräves
av andra låntagare. Förslaget har synts riksdagen så mycket mindre
böra förordas som den högre skattskyldigheten drabbar kommunerna, vilkas
upplåning på billiga villkor det otvivelaktigt ligger i statens intresse att
underlätta.

Räntestäm- I flere av de i anledning av propositionen nr 95 A väckta motio pdn.

nerna har beträffande räntestämpeln ifrågasatts utvidgning av den av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna stämpelfriheten för mindre belopp. Sålunda har
hemställts, att den i fråga om medel, som innestå å sparkasseräkning eller
däremot i sparbank svarande räkning, föreslagna gränsen för stämpelfrihet,
40 kronor, måtte höjas till 100 kronor.

Eders Kungl. Majrts förslag att ersätta den nu utgående depositionsstämpeln
med räntestämpel och att utsträcka tillämpningen av denna form av
stämpelbeskattning till de övriga bankräkningar, som i förslaget avses, har
riksdagen ansett sig böra biträda. Endast härigenom torde nämligen en
effektiv beskattning på ifrågavarande område kunna ernås. Vid genomförandet
av denna räntebeskattning bör emellertid tillses, att densamma
såvitt möjligt icke kommer att drabba de mindre bemedlades mödosamt
hopbringade besparingar. Vad Eders Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit
har riksdagen icke ansett tillfyllest. Med hänsyn icke minst till penningvärdets
fall torde det finnas göda skäl för att från stämpelavgift befria

Riksdagens skrivelse Nr 261.

avkastningen av icke oväsentligt större kapital än 800 kronor, som under
förutsättning av förräntning efter 5 % skulle motsvara det av Ed ers Ivungl.

Ma:jt föreslagna stämpelfria maximum 40 kronor. Vid övervägande av de
olika möjligheter att tillgodose det angivna syftet, vilka i hithörande motioner
ifrågasatts eller eljest erbjuda sig, har riksdagen funnit den ifrågasatta
begränsningen av stämpelfriheten vid 100 kronors räntebelopp vara väl
avvägd, då det gäller insättning i sparbank. 1 fråga om sparkasseräkning
i andra penninginrättningar har riksdagen däremot ansett syftet icke påkalla
en så väsentlig höjning av den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna gränsen,
utan velat bestämma gränsen till 50 kronors räntebelopp.

Vid behandlingen av frågan om räntestämpeln har inom riksdagen Kooperativa
uttalats önskvärdheten därav, att insättningar å sparkasseräkning i sådan lassorcentralkassa
för jordbrukskredit, som omtalas i lagen den 18 juni 1915,
innefattande vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit, ävensom
insättningar å liknande räkning i andra kooperativa kassor icke måtte
drabbas av räntestämpel i större utsträckning än insättningar i sparbank.
Riksdagen, som icke varit i tillfälle att underkasta detta spörsmål den
närmare undersökning det säkerligen tarvar, har emellertid ansett sig böra
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville taga frågan
i övervägande och, om förhållandena därtill föranleda, förelägga riksdagen
förslag till särskilda bestämmelser i ämnet.

Förslaget att stämpel beskatta lottsedlar har riksdagen funnit fullt Stämpel å
befogat och mot de av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna i fråga om lottsedlar
skattesatser och undantag från stämpelplikt har riksdagen icke haft något
att erinra. Riksdagen har dock icke velat lämna oanmärkt, att genom bifall
till förslaget den olägenheten uppstår, att utländska lotterier, som finna
avsättning för sina lotter här i landet, komma i en gynnsammare ställning
än inhemska. Med hänsyn till det enligt förordning den 6 augusti
1881 gällande förbud mot att avyttra lotter i, bland annat, utländska lotterier
kan någon stämpelbeläggning av utländska lottsedlar, vilka trots
nämnda förbud avyttras till köpare i Sverige, uppenbarligen icke ifrågasättas.

Huruvida genom någon annan beskattningsform den önskvärda likställigheten
mellan utländska och inhemska lotterier i berörda hänseende må
kunna åvägabringas, har under ärendets behandling i riksdagen icke givits
tillfälle att utreda. Det har emellertid synts riksdagen önskvärt, att frågan
blir föremål för prövning och har riksdagen därför velat fästa Eders Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet på densamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 83 käft. (Nr 261.)

Propositionen
95 A
i övrigt.

Propositionen
331.

10 Riksdagens skrivelse Nr 261.

Vid bevillningsutskottets behandling av vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit
i fråga om stämpel å interimsbevis och interimskvitto å aktiebrev
och lottbrev ifrågasattes inom utskottet sådan ändring, att interimsbevis
skulle kunna under viss förutsättning undantagas från stämpelplikt.
Det inom utskottet väckta förslaget avsåg, att utgivare av aktiebrev
eller lottbrev skulle vara befriad från skyldighet att stämpelbelägga
interimsbevis, därest han hos generalpoststyrelsen på en gång inbetalade
sammanlagda stämpelbeloppet för de aktiebrev eller lottbrev, som samtidigt
skulle utgivas eller ock för samma stämpelbelopp ställde godkänd
säkerhet.

I anledning av nämnda förslag mottog bevillningsutskottet efter
därom i vederbörlig ordning gjord framställning generalpoststyrelsens utlåtande,
varav framgick, att svenska bankföreningen i sin av departementschefen
i ovan omförmälda anförande nämnda skrivelse framställt ett med
ovanberörda ändringsförslag i huvudsak sammanfallande förslag samt att
generalpoststyrelsen häröver yttrat sig. Det inom utskottet väckta förslaget
tillhör sålunda de frågor, om vilka departementschefen i nämnda anförande
yttrat, att de icke utan noggrann granskning kunde bedömas ävensom
att han icke varit i tillfälle att i detta sammanhang framlägga förslag
till deras lösning.

Generalpoststyrelsens ovannämnda utlåtande, vilket såsom bilaga
åtföljer denna skrivelse, har synts riksdagen ådagalägga, att den av Eders
Kungl. Maj:t nu föreslagna anordningen beträffande stämpelbeläggning av
interimsbevis icke är i allo tillfredsställande. Då föredragande chefen för
finansdepartementet emellertid uttryckligen betecknat nämnda anordning
såsom en provisorisk lösning av frågan, torde riksdagen kunna uttala sin
förvissning därom, att Eders Kungl. Maj:t skall, efter verkställd ytterligare
utredning i ‘ämnet, till nästkommande års riksdag avlåta förslag
till de ändringar i vad som nu föreslagits, till vilka utredningen kan giva
anledning.

Ur det stycke under 8 §, som börjar med ordet Checkräkning, torde
ordet sparbank höra utgå.

De genom propositionen nr 95 A föreslagna ändringar i stämpelförordningen,
om vilka riksdagen icke ovan yttrat sig, föranleda icke någon
erinran från riksdagens sida.

Av de ändringar i gällande stämpelförordning, som Eders Kungl. Maj:t
genom propositionen nr 331 föreslagit, har den som rör stämpelavgift vid

Riksdagens skrivelse Nr 261.

köp och byte av fartyg ovan av riksdagen berörts, därvid riksdagen anslutit
sig till Eders Kung!. Maj:ts förslag i denna del.

Beträffande vad Eders Kungl. Magt under 7 § föreslagit om stämpelfrihet
för alkoholistanstalter och enskilda parter i mål och ärenden rörande
tillämpning av vad särskilt är stadgat om behandling av alkoholister har
riksdagen velat påpeka, att justitieombudsmannens ovan återgivna framställning
angående ändrad lydelse av 7 § i stämpelförordningen innehåller
förslag i enahanda syfte men av annan lydelse än det av Eders Kungl.

Maj:t framställda. Riksdagen, som icke ansett sig böra i anledning av
justitieombudsmannens förslag ändra den avfattning, bestämmelsen nu
erhållit i Eders Kungl. Maj:ts förslag, har icke heller i övrigt haft något
att erinra mot de ändringar i stämpelförordningen, som genom propositionen
nr 331 föreslagits.

Vad justitieombudsmannen i sin förenämnda framställning eljes hem- jr o.s framställt,
har riksdagen kunnat oförändrat biträda. ställning.

På grund av vad ovan anförts får riksdagen tillkännagiva, att riksdagen,
som icke kunnat oförändrad bifalla Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 95 A och som bifallit de ändringar i gällande stämpel förordning, vilka
innehållas i det med propositionen nr 331 framlagda förslaget, jämväl i
anledning av justitieombudsmannens ovan omförmälda framställning, antagit
den förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften, som finnes såsom bilaga 1 fogad vid denna
skrivelse.

Tillika får riksdagen, med erinran om de ofta förekommande fall
då lagfart å fast egendom icke sökes inom de i 2 § av förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom föreskrivna tider, anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t ville, med beaktande av de omständigheter som må
utgöra skälig anledning till uppskov med sökande av lagfart, låta verkställa
utredning av frågan, huruvida genom äventyr av höjd stämpelavgift
eller annan verksam påföljd förberörda missförhållande må kunna avhjälpas,
ävensom till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.

Riksdagen får vidare anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning, huruvida aktier och andra andelsbevis i utländska företag
lämpligen böra bliva föremål för stämpelplikt, innan de härstädes
belånas, försäljas eller eljes överlåtas, ävensom, därest utredningen därtill
föranleder, till riksdagen inkomma med förslag till bestämmelser i ämnet.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Under uttalande att enligt riksdagens mening den i den av riksdagen
nu antagna förordningen föreskrivna räntestämpeln icke bör beträffande
insättningar å sparkasseräkning i sådan centralkassa för jordbrukskredit,
varom stadgas i lagen den 18 juni 1915, innefattande vissa bestämmelser
om centralkassor för jordbrukskredit, eller å liknande räkning i andra
kooperativa kassor erhålla tillämpning i större omfattning än riksdagen
ifråga om insättningar i sparbank beslutat, får riksdagen slutligen hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i detta ämne
och, om förhållandena därtill föranleda, förelägga riksdagen förslag till
särskilda bestämmelser till ernående av det angivna syftet.

Stockholm den 5 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Bilaga 1.

Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7, 8, 10, 15, 20, 22, 23, 27 §§,
34 § 2 mom., 36 § 2 mom., 47 och 51 §§ i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften skola — vissa paragrafer i nedan
angivna delar — hava följande ändrade lydelse samt att i samma förordning
skall näst efter VII kap. införas ett nytt, VIII kap. av den lydelse
nedan sägs:

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande avdelningar:

Första avdelningen.

Underdomstolar i stad; — — — — — — magistrater och övriga
till statsförvaltningen hörande myndigheter i städer och köpingar; till
statsförvaltningen hörande myndigheter i municipalsamhällen och med municipalsamhällen
jämförliga samhällen; notarii publici — — — — — —
övriga avdelningar upptagna.

vid Kungl. Maj:ts orden.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Riksdagens skrivelse Nr 261.

	1 Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Er.	0.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Fastighetsbok, utdrag av, som tecknas pä. lagfarts-bevis eller pä utdrag av lagfarts- eller intecknings-protokoll...................					fri!	t
Fastighetsregister, avskrift eller utdrag av upp-lägg i, som jämlikt § 28 i förordningen angående jord-register eller 2 kap. 5 § i lagen om fastighets-bildning i stad eller 30 § i förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad rekvireras av förrättningsman.........					frit	t
som eljest begäres: om avskriften eller utdraget omfattar blott ett inrkrivningsrum..............		25				50				_
om avskriften eller utdraget omfattar mera än ett inskrivningsrum: för det första rummet..........		25				50
för vartdera av det andra och tredje rummet
för ett vart av efterföljande rum.....
Fiskepass: se Pass. Intyg om registrering av mönster.........					fri	t
» att ansökning om varumärkes registrering mot- tagits eller att registrering av varumärke förnyats.................		_	_	_	frii	t		_	_	—
Kallelse å okända borgenärer i anledning av ansök-ning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital .	1	—	1
Expedition, som icke här ovan är särskilt nämnd, varje ark ...................	_	50	_	50	_	50	1	—	1	—

7 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier —--arrende- eller nyttjanderätt;

barnavårdsnämnder;
fattigvårdssamhällen — — — delgivas;

fosterbarnsnämnder ävensom, i ärenden angående tillämpning
av lagen om fosterbarns vård, hälsovårdsnämnder och kommunal Ö

nämnder;

hushållningssällskap, länens;

Riksdagens skrivelse Nr 261.

medellös person, då, han författningsenligt styrker sin fattigdom eller
den eljest kunnig är;

nykterhetsnämnder, alkoholistanstalter och enskilda parter i mål och
ärenden rörande tillämpning av vad särskilt är stadgat om behandling av
alkoholister;

pensionsinrättningar;

— — utländska hamnar.

B §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt hår nedan stadgas.

Aktiebrev i inländskt aktiebolag skall, innan brevet av bolaget utgives,
förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,
varå den i brevet avsedda aktie lyder, eller, om brevet utfärdats å
två eller flera aktier, av det belopp, varå aktierna sammanlagt lyda; dock
att, ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med högre
belopp än det, vara aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande
till det högre beloppet.

Upprättat aktiebrev skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren
mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren äger att detsamma
hos bolaget utbekomma.

Aktiebrev, som utan erläggande av betalning utfärdas såsom ersättning
för förkommet eller förstört sådant brev eller i utbyte mot aktiebrev
i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya aktiebrevet utfärdas
å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda eller utbytta
aktiebrevet lytt, eller, om det nya aktiebrevet skall ersätta flera äldre brev,
dessas sammanlagda belopp, samt det eller de äldre breven varit försedda
med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

Har behörig stämpelbeläggning av interimsbevis eller interimskvitto
ägt rum, galle den stämpelbeläggning även för det aktiebrev, mot vilket
interimsbeviset eller interimskvittot sedermera utbytes, där icke aktiebrevet
skall beläggas med stämpel till högre belopp, i vilken händelse detsamma
åsättes fyllnadsstämpel.

Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den här
ovan för aktiebrev stadgade stämpel, skall förses med anteckning om orsaken
härtill.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

För aktiebrevs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med anteckning
om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna
i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt
bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av dem, dessa ledamöter.

Se för övrigt 27 §.

Andelsbevis; se Lottbrev.

Byte av fartyg {pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om'' bytet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med
stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens
värde vid tiden för överlåtelsen.

Anmälan, varom här är fråga, skall åtföljas av intyg av trovärdiga,
med saken förtrogna män om fartygets värde.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla
vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Check; lika med Växel.

Checkräkning, upp- och avskrivningsräkning, giroräkning, folioräkning,
löpande räkning eller annan sådan räkning hos bank, annan kreditinrättning
eller bankir, därå penningar mottagas för att vid anfordran återbetalas;
lika med Depositionsräkning.

Delaktighetsbevis; se Lottbrev.

Depositionsräkning, hos bank, annan kreditinrättning eller bankir,
å vilken räkning penningar mottagas för att först efter viss tid eller viss
tid efter uppsägning återbetalas: räntebesked, räntekupong, kvittens eller
annan anteckning, varigenom insättare tillgodoföres eller erkänner sig hava
mottagit ränta å räkningen, skall av banken, kreditinrättningen eller bankiren,
då anteckning, efter vad nyss blivit sagt, delgives insättaren eller, där sådan
delgivning icke äger rum, då räntebeloppet gottskrives insättaren, förses
med stämpel av 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår till
10 kronor, samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet, om
detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp.

Vad sålunda är stadgat i fråga om stämpel för ränta å här omförmälda
räkningar äger icke tillämpning i avseende å medel, som äro insatta
för statsförvaltningen tillhörande allmänt verk eller styrelse samt riksdagens
verk, så länge dessa medel för sådant verk eller styrelse innestå.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Sökes betalning på grund av bevis om insättning på depositionsräkning
hos offentlig myndighet, skall beviset förses med stämpel av
25 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning
sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då på
grund därav fordran bevakas i konkurs.

So för övrigt 54 och 55 §§.

Fideikommissbrev om fast egendom skall, då det för lagfart företes,
utöver den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt
för gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av
egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Gåva av fast egendom: avhandling därom skall, då den för lagfart
företes, utöver den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt
och skatt för gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Inkassering av penningar: handling, som innefattar uppdrag därom
och emot vars företeende eller avlämnande betalning fordras; lika med Växel;

dock att handling, som avser inkassering av penningar genom postförskott
eller s. k. efterkrav, är från stämpel fri.

Intecknat skuldebrev; se Skuldebrev.

Interimsbevis, Interimskvitto å aktiebrev; lika med Aktiebrev.

» » å lottbrev; lika med Lottbrev.

Invisning; lika med Växel.

Kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt
bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning
återbetalas; lika med Dep o s itionsr åkning.

Köp av fast egendom: avhandling därom skall, då den för lagfart
företes, förses med stämpel, som, utom i de fall, varom nedan stadgas,
skall utgöra 1 krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.

Köpeavhandling, på grund varav lagfart sökes för bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag, då egendomen är avsedd för bankens
inrymmande, eller för annat aktiebolag, som icke är berättigat att
erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden, skall
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 83 Käft. (Nr 261.) 3

18 Riksdagens skrivelse Nr 261.

beläggas med stämpel av 2 kronor för varje fulla 100 kronor av egendomens
värde.

År köparen svensk medborgare, som icke under nästföregående året
taxerats enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt för ett
taxerat belopp av minst 1,800 kronor, förses köpeavhandlingen, där egendomens
värde icke överstiger 5,000 kronor, med stämpel allenast
av 60 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde, samt om
värdet överstiger 5,000 men icke 8,000 kronor med stämpel av 80
öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid, räknat från första
fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt köpeavhandlingen
därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare på heder och
samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats eller skall lämnas
annan betalning för köpet än den, som finnes upptagen i den för lagfart företedda
fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund varav sökes lagfart å järnväg, är från
stämpel fri.

Köp av fartyg {pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om köpet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med
stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens
värde vid tiden för överlåtelsen.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,
skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret förses med stämpel
enligt vad här ovan stadgas.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare ävensom vid beställning, som
avser nybyggnad av fartyg, äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet icke rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,
överlåtes inom den för anmälan stadgade tid och inom samma tid i
sammanhang med sådan anmälan företes, äger stämpelbeläggning rum endast
för sista fånget.

Anmälan, som här ovan omförmäles, skall åtföljas av skriftlig, såväl
av köparen som av säljaren meddelad uppgift å köpeskillingen ävensom
på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form därutöver
lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet.

Sökes på grund av köpeavhandling om fast egendom eller om fartyg
hos offentlig myndighet inteckning eller på grund av köpeavhandling, som

Riksdagens skrivelse Nr 261.

nyss nämnts, eller köpeavhandling om lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva,
betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen förses
med särskild stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,
för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund
därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt
bankbolag eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i
kommanditbolag skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives, förses
med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den
i brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder, eller, om brevet eller
beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar, av det belopp, varå
lotterna eller andelarna sammanlagt lyda; dock att, ifall enligt bolagets
beslut för lott eller andel skall erläggas betalning med högre belopp än
det, varå lotten eller andelen lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande
till det högre beloppet.

Upprättat lottbrev skall, ändock att det icke blivit av lottägaren
mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då lottägaren äger att detsamma
hos bolaget utbekomma.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som utan erläggande av
betalning utfärdas såsom ersättning för förkommet eller förstört sådant
brev eller bevis eller i utbyte mot lottbrev eller bevis i samma bolag, är
fritt från stämpel, därest det nya lottbrevet eller beviset utfärdas å belopp,
icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda eller utbytta
lottbrevet eller beviset lytt, eller, om det nya lottbrevet eller beviset skall
ersätta flera äldre brev eller bevis, dessas sammanlagda belopp, samt det
eller de äldre breven eller bevisen varit försedda med stämpel i vederbörlig
ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

Har behörig stämpelbeläggning av interimsbevis eller interimskvitto
ägt rum, galle den stämpelbeläggning även för det lottbrev, mot vilket
interimsbeviset eller interimskvittot sedermera utbytes, där icke lottbrevet
skall beläggas med stämpel till högre belopp, i vilken händelse detsamma
åsättes fyllnadsstämpel.

Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas med
den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel, skall förses med
anteckning om orsaken därtill.

För den behöriga stämpelbeläggningen av lottbrev, andelsbevis och
delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om orsaken till

Riksdagens skrivelse Nr 261.

underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna i bolagets styrelse eller,
ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut uppdragits
åt en eller flera av dem, dessa ledamöter.

Vad sålunda är stadgat gäller dock icke bevis å grundfondstillskott
i sparbanker.

Se för övrigt 27 §.

Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Ivungl. Maj:ts tillstånd
anordnats, skall av lotteriets anordnare före utlämnandet förses med stämpel,
då lotteriet avser penningar, av 10 öre för varje hel krona av det
belopp, varå lottsedeln lyder, och, då lotteriet avser andra värdeföremål,
av 10 öre för varje lottsedel.

Se för övrigt 56 §.

Lösöreköp: avhandling därom, se Köp.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall av obligationsutgivaren
före utlämnandet förses med stämpel av 60 öre för belopp, ej överstigande
100 kronor, och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens,
Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer.

Obligation, som utgivits i utlandet, skall, innan den härstädes belånas,
försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses med stämpel enligt
nyssnämnda grund, där icke annorledes här nedan stadgas. Sådan obligation
vare fri från stämpel, därest genom vederbörande magistrats påteckning
å obligationen styrkes, att den blivit för magistraten uppvisad före
den 1 januari 1895. A obligation, som i utlandet utgivits och efter ingången
av år 1895 men före den 1 juli 1917 inkommit i riket, äger innehavaren,
om obligationen före sistnämnda dag hos magistrat i stad uppvisas,
kostnadsfritt bekomma påteckning om dagen för uppvisandet. Obligation,
som blivit med sådan påteckning försedd, skall, då den härstädes
belånas, försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, beläggas med
stämpel enligt de för obligation närmast före den 1 juli 1917 gällande
bestämmelser.

Sökes på grund av obligation, för vilken ovanstående stämpelavgift
icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall obligationen
förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,
för vilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund därav
fordran bevakas i konkurs.

Obligation, som utfärdas endast såsom ersättning för förkommen eller

Riksdagens skrivelse Nr 261.

förstörd sådan handling eller i utbyte mot obligation eller obligationer av
samma utgivare och med samma räntefot, är fri från stämpel, därest den
nya obligationen utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå den förkomna,
förstörda eller utbytta obligationen lytt, eller, om den nya obligationen
skall ersätta derå äldre obligationer, dessas sammanlagda belopp
samt den eller de äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig
ordning eller icke skolat med stämpel beläggas. Obligation, som
sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt ovan stadgade grunder,
skall av obligationsutgivaren förses med anteckning om orsaken därtill.

Därest för särskilda delar av skuldbelopp utfärdats löpande förskrivningar,
vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna
rörelsen, galle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats
som obligation, vad i denna förordning är om obligation stadgat.

Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.

Postremissväxel; se Växel.

Premiekvittens; se För säkring sbrev.

Revers; se Skuldebrev.

Skuldebrev skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre för varje
fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning
sökes;

dock är skuldebrev fritt från sådan stämpel, då på grund därav
fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg eller då detsamma
skall vara försett med stämpel lika med obligation i enlighet med
vad här nedan sägs.

Se för övrigt 17 och 18 §§.

. Sparkasseräkning eller därmed likartad räkning hos bank, annan
kreditinrättning, sparbank eller bankir; lika med Depositionsräkning. Dock
må frihet från stämpel äga rum, om beloppet av den ränta, som under
ett kalenderår tillgodoföres insättare, vare sig medlen innestått hela året
eller . blott en del därav, icke uppgår till, i fråga om medel som innestå
i sparbank, 100 kronor och, i fråga om medel som innestå å
sparkasseräkning hos bank, annan kreditinrättning eller bankir,
50 kronor.

Se för övrigt 54 och 55 §§.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöver
den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt

22 Riksdagens skrivelse Nr 261.

för gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av
egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

åtagande av förpliktelse.

10 §.

1. = nuvarande 10 §.

2. Vid köp av fartyg beräknas stämpelavgiften å köpeskillingen,
därest icke omständigheterna giva anledning till antagande, att denna
understiger fartygets verkliga värde.

Vid byte av fartyg ävensom vid köp av fartyg, där köpeskillingen
icke kan läggas till grund för stämpelberäkningen, skall stämpelavgiften
beräknas å det värde, vartill fartyget uppskattas enligt intyg av trovärdiga,
med saken förtrogna män.

Vad i detta moment är stadgat i fråga om köp och byte av fartyg
äger motsvarande tillämpning beträffande köp och byte av lott i fartyg.

3. De bevis och intyg samt övriga upplysningar, som prövas nödiga
för styrkande av värdet av i denna paragraf omförmäld egendom, skola av
den avgiftsskyldige tillhandahållas vederbörande myndighet, vid äventyr
att de eljest på den avgiftsskyldiges bekostnad införskaffas.

15 §.

Den obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation, dagtecknad
före den 1 juli 1917, skall förse obligationen med anteckning om
dagen, då den utlämnas.

20 §.

L-------— — -------;--y--7

2. Har, sedan stämpelavgift jämlikt 8 § erlagts för interimsbevis
eller interimskvitto å aktie- eller lottbrev, den å interimsbeviset eller interimskvittot
grundade aktie- eller andelsrätten blivit förverkad, må stämpelavgiften
på ansökan kostnadsfritt återbekommas i den ordning, som i
fråga om restitution av kronoutskylder är föreskriven.

1 22 §.

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) — — —----_______

Riksdagens skrivelse Nr 261.

c) bank- och växelstämplar å 5, 10, 20, 30 och 50 öre samt 1, l.so,
2, 2.50, 3, 3.50, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50, 75,
och 100 kronor.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebref, lottbrev, andelsbevis,
delaktighetsbevis och obligationer rum i den ordning, 27 § föreskriver.

2.---------------------

23 §.

Till handlingar — — — — — — — — — — — — — — —
dubbla beläggningsstämplar.

Till växel och annan handling, som enligt 8 § skall lika med växel
stämpelbeläggas, skola i annat fall än där fråga är om utgörande av den
särskilda stämpel, varmed handlingen skall förses, då på grund därav betalning
sökes hos offentlig myndighet, användas sådana bank- och växelstämplar,
om vilka i 22 § 1 mom. c) förmäles. Enahanda bank- och växelstämplar
skola användas för stämpelbeläggning av sådant, i 8 § under
rubriken för depositionsräkning omförmält och enligt vad under rubrikerna
för checkräkning, kapitalräkning och sparkasseräkning sägs därmed likställt
räntebesked eller annan anteckning, varigenom insättare tillgodoföres eller
erkänner sig hava mottagit ränta å insatta medel. För beläggning av andra
än nu nämnda handlingar må stämplar, som nyss sagts, icke användas.

27. §.

Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis, delaktighetsbevis eller obligationer
enligt 8 § skola förses med stämpel, skall detta äga rum sålunda,
att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lottbreven, bevisen
eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens försorg. Den,
som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen hos
generalpoststyrelsen med bifogande av blanketterna samt tvefald uppgift
å dessas valör och antalet av varje valör. Generalpoststyrelsen fastställer
därefter det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna i denna förordning
skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet
blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet
fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av generalpoststyrelsens
beslut i allmänhet.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

34 §.

2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller
muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg om minst 40 bruttotons dräktighet eller av lott i sådant
fartyg skola säljaren och köparen hos länsmannen i det länsmansdistrikt
eller stadsfiskalen i den stad, där fartyget vid försäljningen hade
sin hemort, gemensamt göra skriftlig anmälan om det träffade avtalet.
Anmälan skall avgivas i två exemplar, av vilka det ena förses med stämpel
till behörigt belopp. Där avtalet ingåtts skriftligen, skall anmälan åtföljas
av avhandlingen därom samt innehålla uppgift om, vilken av kontrahenterna
denna tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att anmälan dels åtföljes
av de i 8 § under rubriken: köp av fartyg omförmälda handlingar och
dels är försedd med stämpel till behörigt belopp och, därest det sistnämnda
icke är förhållandet, anmana kontrahenterna att åsätta felande
stämpel samt därvid erinra om den i 47 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan anmälan befunnits vara behörigen stämpelbelagd och de åsätta
stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen
å det stämpelbelagda exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela
bevis, att anmälan behörigen stämpelbelagd blivit hos honom företedd,
och om dagen, då detta skett, varefter berörda exemplar av anmälningsskriften
tillhandahålles den av kontrahenterna, som ingivit handlingarna.
Har avhandling om köpet åtföljt anmälan, skall enahanda bevis
utan avgift tecknas därå och avhandlingen därefter tillhandahållas den,
som i anmälan uppgivits som dess ägare.

Vad i detta moment är stadgat beträffande köp av fartyg äger motsvarande
tillämpning med avseende å byte av fartyg.

36 §.

2. Finner advokatfiskal på grund av anmärkning, som vid den i
1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller
tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i avseende å stämpelbeläggning,
förfares på sätt 50 § stadgar. Advokatfiskal vare jämväl
obetaget att, där han för bevarande av kronans rätt finner sådant nödigt,
i hovrätten föra talan mot enskild part om utgivande av felande stämpelbelopp.
Angående klagan över hovrättens beslut i sistnämnda fall galle
vad i 20 § 1 mom. är föreskrivet.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

47 §.

1. Den som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betalning
företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika med växel
stämpelbeläggas, utan att, där handlingen skolat förses med stämpel, fullgöra
vad honom i sådant avseende åligger, så ock den, som åsidosätter vad
i 8 § under rubrikerna för checkräkning, depositionsräkning, kapitalräkning
och sparkasseräkning är stadgat om åsättande av stämpel i där angivna
fall, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot
fem kronor,,

2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning
av aktie- eller lottbrev eller andels- eller delaktighetsbevis, då
det utfärdas av aktiebolag, solidariskt bankbolag, annat bolag, som driver
bankrörelse, eller kommanditbolag, eller av sålunda utfärdat interimsbevis
eller interimskvitto å aktie- eller lottbrev, böte tio gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgivare, som utlämnar obligation utan att därvid
förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar, försäljer
eller på vad sätt det vara må överlåter i utlandet utgiven obligation, utan
att handlingen är försedd med föreskriven stämpel eller sådan påteckning
av magistrat, som här ovan under rubriken obligation i 8 § omförmäles,
skall bota tjugu gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.

4. Den obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation,
dagtecknad före den 1 juli 1917, samt underlåter att förse obligationen
med den i 15 § föreskrivna anteckning, skall bota tjugu gånger den å
handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktie- eller lottbrev, andels- eller
delaktighetsbevis eller obligation, som utlämnas i ersättning för eller utbyte
mot annan dylik handling, ej belagd med stämpel, och underlåter
någon, som är pliktig förse aktie- eller lottbrevet, andels- eller delaktighetsbeviset
eller obligationen med anteckning om orsaken därtill, att verkställa
sådan anteckning, straffes med böter från och med tio till och med
etthundra kronor.

5. Anordnare av lotteri, som utan att hava i föreskriven ordning
fritagits från skyldigheten att förse lottsedel med stadgad stämpel, utlämnar
sådan sedel, utan att den därvid är försedd med stämpel, skall
bota tio gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta Dot tjugufem
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 83 käft. (AV 261.)

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Underlåter anordnare av lotteri, som enligt 56 § fritagits från skyldigheten
att förse lottsedel med stadgad stämpel,, att påtrycka lottsedel
anteckning, varom i nämnda paragraf stadgas, straffes med böter från och
med tio till och med etthundra kronor.

6. Om köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg,
vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, eller av lott i sådant fartyg
underlåter att inom stadgad tid anmäla fånget till inskrivning i fartygsregistret
och därigenom föranleder, att stämpelavgift för fånget icke
i behörig ordning erlägges, böte ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed
anmälan skolat förses, dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare
för den, som genom byte blivit ägare av fartyg, som här sägs, eller av
lott däri.

Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg, vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton,
eller av lott i .sådant fartyg underlåta att förse den i 34 § 2 mom. omförmälda
anmälan vid dess ingivande till vederbörande länsman eller stadsfiskal
med stadgad stämpel, böte vardera hälften av den felande stämpelns
belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor. Lag samma vare för dem,
som träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs, eller av lott däri.

Där säljare och köpare av fartyg, varom i andra stycket av detta
moment är sagt, eller av lott i sådant fartyg underlåta att inom tid och
på sätt, som i 34 § 2 mom. stadgas, om det upprättade avtalet göra anmälan,
böte vardera ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed anmälan
skolat förses, dock vare minsta bot för en var av dem tjugufem kronor;
och gäller vad här är stadgat i tillämpliga delar även med avseende å
dem, vilka med varandra träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs,
eller av lott däri.

7. Har köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller
lott i fartyg genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande
eller vid anmälan till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet, företedda köpeavhandling
eller, vad beträffar fartyg eller lott i fartyg, därvid lämnade
uppgift om köpeskillingen innehåller eller genom erläggande eller mottagande
av sådan betalning föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för
hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med vad därtill
hörer eller fartyget eller fartygslotten, böte två gånger den felande stämpelns
belppp, dock icke under tjugufem kronor.

8. — — — — — — — — — — — — — —

9. Där handling, i avseende å vars stämpelbeläggning ansvar i 1, 2,

Riksdagens skrivelse Nr 261.

3, 5 eller 6 inom. stadgas, icke blivit av den, vilken stämpelboläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare även den, vilken såsom bevis om
förvärvad rättighet mottager handlingen eller densamma för annans räkning
försäljer, belånar eller till godkännande eller betalning företer utan
att belägga den med felande stämpel, underkastad det för felaktig eller
försummad stämpelbeläggning av handlingen stadgade ansvar.

10. = nuvarande 9 mom.

51 §.

De i 47, 48 och 55 §§ omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare
vid allmän domstol.

Mål, som angår brist hos stämpelförsäljare i uppbörden för de till
honom utlämnade stämplar, handlägges i den ordning, som är för balansmål
stadgad.

Vill KAP.

Om särskild ordning för vissa stämpelavgifters ntgörande.

54 §.

Den i 8 § stadgade stämpelavgiften för räntebesked, räntekupong,
kvittens eller annan anteckning, varigenom insättare hos bank tillgodoföres
eller erkänner sig hava mottagit ränta å penningar, som hos banken
innestå, må kunna för bankens samtliga insättare på en gång för helt år
och utan användning av stämpel erläggas genom inbetalning, på sätt här
nedan stadgas, av ett belopp, motsvarande den stämpelavgift, som under
nästföregående år skolat utgöras.

Bank, som önskar komma i åtnjutande av sådan rättighet, skall
därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande och skall banken
därvid tillika avlämna skriftlig förbindelse att å nedan stadgad tid
och till behörigt belopp erlägga nu ifrågavarande avgift samt, där Kungl.
Maj:ts befallningshavande finner sådant erforderligt, för förbindelsens fullgörande
ställa nöjaktig säkerhet.

Sedan anmälan, varom nu blivit sagt, inkommit till Kungl. Maj:ts
befallningshavande och avfordrad säkerhet blivit av Kungl. Majrts befallningshavande
godkänd och avlämnad, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

Riksdagens skrivelse Nr 261.

för banken utfärda bevis, att hinder icke möter för banken att i den i denna
paragraf omförmälda ordning fullgöra erläggandet av stämpelavgiften; och
skall genom Kung!. Maj:ts befallningshavandes försorg på bankens bekostnad
kungörelse om bevisets meddelande en gång införas i Post- och inrikes
tidningar, varjämte Kungl. Maj:ts befallningshavande därom särskilt
underrättar generalpoststyrelsen. Kungl. Maj:ts befallningshavande skall
ock förordna ett ombud att hos banken utöva den befattning, varom i
denna förordning stadgas.

Den inbetalning, varom ovan blivit stadgat, skall verkställas hos
generalpoststyrelsen inom utgången av mars månad, och skall, då sådan
inbetalning sker, tillika ingivas ett av nyssnämnda ombud efter granskning
av bankens räkenskaper utfärdat intyg, att det inlevererade beloppet,
beträffande vilket särskild uppgift för varje slag av inlåningsräkning bör
lämnas, utgör den avgift, banken är pliktig erlägga.

Verkställes icke inbetalningen inom den stadgade tiden, har generalpoststyrelsen
att förelägga banken viss tid för fullgörande av inbetalningen.
Försittes även den tid, skall generalpoststyrelsen vidtaga de ytterligare åtgärder,
som erfordras för beloppets indrivande, samt tillika förklara banken
hava förverkat rättigheten att på det i denna paragraf omförmälda
sätt erlägga stämpelavgiften ävensom därom underrätta vederbörande Kungl.
Maj:ts befallningshavande. På Kungl. Maj:t ankommer i ty fall att, på
ansökan av banken, pröva, huruvida banken åter må komma i åtnjutande
av sagda rättighet.

Ö Ö

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande
tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank och
bankir.

55 §.

Bank, som begagnar sig av den rättighet, varom i 54 § stadgats,
är skyldig att, när helst så påfordras, för det i nyssnämnda paragraf omförmälda
ombud förete sina räkenskaper i vad de avse bankens inlåningsrörelse.

Tredskas banken att fullgöra vad den sålunda åligger, äge Kungl.
Maj:ts befallningshavande förelägga den tredskande vite och till sådant
vite fälla.

Vad ombudet vid granskning av räkenskaperna inhämtat må han
icke yppa i vidare mån än som erfordras för avgivande av det i 54 §
omförmälda bevis.

Yppar ombudet i annat än nu sagt fall vad sålunda hemligt hållas
bör, straffes med böter från och med tjugufem till och med femhundra

Riksdagens skrivelse Nr 261.

kronor och vare därjämte skyldig att till fullo gottgöra skada, som av
förseelsen kan hava uppkommit.

Ombudet skall ersättas av banken med belopp, som bestämmes av
Kung]. Maj:ts befallningshavande.

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande
tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank och
bankir.

56 §.

Konungen äge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till anordnande
av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel med stämpel,
under villkor att han inom en månad efter varje dragning till generalpoststyrelsen
dels inbetalar den på de till dragningen försålda lottsedlar
belöpande stämpelavgift, dels ock inlämnar ett av notarius publicus på
grund av räkenskaperna för lotteriet utfärdat intyg över antalet sålunda
försålda lottsedlar, därvid i fråga om penninglotteri skall angivas antalet
lottsedlar av varje särskild valör; och skall före varje dragning av den
person eller myndighet, som erhållit Kungl., Maj:ts uppdrag att utöva tillsyn
över lotteriet, till generalpoststyrelsen insändas uppgift om tiden för
dragningen.

Inbetalas avgiftsbeloppet icke inom ovan föreskrivna tid, läte generalpoststyrelsen
efter skedd utredning indriva detsamma jämte laga
ränta (färå.

A lottsedel, som enligt Kungl. Maj:ts medgivande må utlämnas utan
stämpel, skall anteckning om medgivandet genom lotterianordnarens försorg
påtryckas.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 1 och 3 §§, den 1
september 1917 och i övrigt den 1 juli 1917.

Riksdagens skrivelse Nr 261.

Bilaga 2.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Sedan Kung! Maj:t anbefallt generalpoststyrelsen att, i enlighet med av
Eder i skrivelse den 4 dennes därom framställd begäran, avgiva yttrande över
hos Eder väckt förslag om sådan ändring i de av Kungl. Maj:t i nådig proposition
nr 95 A. till innevarande års riksdag beträffande stämpelbeläggning av interimsbevis
(och interimskvitto) å aktiebrev, lottbrev m. m. föreslagna bestämmelser,
att sådana bevis skulle kunna under viss förutsättning undantagas från stämpelplikt,
samt om inskjutande i följd därav i det vid sagda proposition fogade
författningsförslag mellan 55 och 56 §§ av tvenne nya paragrafer, 56 och 57, av
i Eder skrivelse återgiven lydelse, får generalpoststyrelsen härmed anföra följande.

Svenska bankföreningen har uti den underdåniga skrivelse, som omnämnes
i förenämnda proposition, sid. 37, framställt ett med ovanberörda ändringsförslag
i huvudsak sammanfallande förslag, över vilket generalpoststyrelsen avgivit underdånigt
utlåtande den 29 februari 1916, och har generalpoststyrelsen därvid haft
anledning framhålla, att styrelsen funnit de olägenheter, som kunna uppstå vid
tillämpningen av de i nu gällande stämpelförordning intagna bestämmelser om
stämpelbeläggning av promesser (interimsbevis), vara av den betydenhet, att de
synas böra föranleda en ändring uti sagda förordning.

I anslutning till vad generalpoststyrelsen i sitt omförmälda underdåniga
utlåtande anfört, får generalpoststyrelsen framhålla, att den föreslagna bestämmelsen
om rätt att ställa säkerhet för stämpelbelopp, enligt styrelsens förmenande,
kan vålla vissa betänkligheter. Därest exempelvis borgen eller obligationer lämnats
såsom säkerhet i dylikt avseende, och inbetalning av stämpelbeloppet uteblir,
kan tänkas att statsverket vid indrivning av beloppet hos löftesmännen eller vid
försäljning av obligationerna åsamkas förlust på grund av löftesmäns insolvens
eller kursfall på obligationerna.

Enär, enligt 27 § av lagen om aktiebolag, aktiebrev icke får utgivas, förrän
full betalning erlagts för den eller de aktier, varå brevet lyder och då, enligt
29 resp. 44 § av samma lag, full betalning för aktie icke behöver vara erlagd
förrän, beträffande nybildat bolag, inom två år från bolagets bildande och, i övriga
fall, inom ett år från dagen för besluts fattande om aktiekapitals ökning, skulle
säkerhet för stämpelbelopp å interimsbevis kunna komma att under nog så avsevärd
tid kvarligga hos generalpoststyrelsen. Även med det omsorgsfullaste övervakande
från generalpoststyrelsens sida torde det vid sådant förhållande icke kunna
helt förebyggas, att värdet av säkerhet vid något tillfälle komme att understiga
det belopp, densamma vore avsedd att täcka.

Ur nu nämnda synpunkt skulle däremot depositionsbevis, utfärdat av vederbörligen
erkänd bank, vara fullt tillfredsställande. Dock måste med avseende
å all slags säkerhet anmärkas, att bolag kunde tänkas finna det med sin förmån
förenligt att, så långt ovan åberopade föreskrifter i lagen om aktiebolag det med f;iva,

uppskjuta sista terminen för erläggande av betalning för aktie. Genom att
åta en den allra obetydligaste del av aktiekapitalet inbetalas först vid utgången

Riksdagens skrivelse Nr 261.

av andra året efter bolagets bildande och med utnyttjande även av den uti den föreslagna
57 § omförmälda fristen skulle exempelvis ett nybildat bolag kunna under
två år och två månader draga ränta på stämpelbeloppet. Om däremot stämpelbeloppet
inbetalas kontant, skulle icke föreligga något enskilt intresse att längre
än nödigt uppskjuta utfärdandet av aktiebrev, vadan stämpelbeloppen i allmänhet
kunde beräknas bliva tidigare tillförda statskassan.

Den ingående prövning av erbjuden säkerhets värde, som generalpoststyrelsen
givetvis finge vidtaga, torde i många fall icke kunna försiggå utan någon
tidsutdräkt, varjämte vissa i samband med generalpoststyrelsens tillsyn över säkerheterna
stående åtgärder såsom infordrande av vederhäftighetsbevis och dylikt
kunde vålla besvär och kostnader för aktieutgivarna. Vid sadant förhållande och
då dessa — bortsett från de fall, då_ avsikt att skaffa räntevinst på stäinpelbeloppet
förelåge —_ i allmänhet inom ej så avsevärd tid hade att till generalpoststyrelsen
kontant inbetala stämpelbeloppet, synes ej heller ur aktieutgivarnas synpunkt
några starkare skäl tala för genomförande av förslaget om ställande av
säkerhet för stämpelbelopp.

1 detta sammanhang kan generalpoststyrelsen icke underlåta att framhålla
viss olägenhet, som kan tänkas uppstå, därest det förslag till lösande av frågan
om stämpelbeläggning av interimsbevis, som innefattas i Kung! Maj:ts förenämnda
proposition, nr 95 A, bleve genomfört. Enligt den avfattning stämpelförordningens
8 och 27 §§ fått i detta förslag skulle utgivare av aktiebrev själv äga
stämpelbelägga interimsbevis (interimskvitto), vilken stämpelbeläggning skulle
gälla även för det aktiebrev (lottbrev etc.), mot vilket interimsbeviset sedermera
utbyttes. _ Detta förfaringssätt skulle i de sannolikt mycket ofta förekommande
fall, då interimsbevisen utbytas mot aktiebrev lydande å samma belopp som bevisen,
innebära, att de belopp, varmed stämpel skulle utgöras å sagda aktiebrev,
bleve helt undandragna generalpoststyrelsens prövning och sålunda icke bleve av
generalpoststyrelsen fastställda på sätt i stämpelförordningens 27 § föreskrives,
alldenstund, enligt förordningens 8 §, vederbörande bolags styrelse är berättigad
att själv förse aktiebreven med påskrift om anledningen därtill, att desamma ej
försetts med stämpel.

Endast i de fall, då aktiebrev komme att lyda på högre belopp än interimsbevisen
och fördenskull finge beläggas med fyllnadsstämpel, skulle stämpelbeloppet
komma att fastställas av generalpoststyrelsen. I dylika fall kunde emellertid
en del olägenheter tänkas uppstå för aktieutgivarna. Generalpoststyrelsen torde
nämligen för att kunna medgiva avdrag vid stämpelberäkningen böra kontrollera
stämpelbeläggningen å° de interimsbevis, mot vilka aktiebreven skulle utbytas.
För detta ändamål måste interimsbevisen företes hos generalpoststyrelsen i samband
med aktiebrevens ingivande för stämpeibeläggning. Vid större aktieemissioner
torde det bliva förenat med kanske ej sä oväsentliga svårigheter för bolaget att
insamla samtliga interimsbevis, därvid, då aktiebrev ej finge omedelbart lämnas
i utbyte, särskilda erkännanden å interimsbevisens återställande förmodligen finge
lämnas i utbyte. Härtill komme, att granskningen hos generalpoststyrelsen av
stämpelbeläggningen å störa poster interimsbevis av olika valörer och hänförande
sig till skilda in betalningstermin er givetvis bleve förenad med tidsutdräkt.

Vid nu anförda förhållanden anser generalpoststyrelsen sig icke kunna förorda,
att aktieutgivare berättigas att själv stämpelbelägga interimsbevis, utan

Riksdagens skrivelse Nr 261.

skulle styrelsen för sin del vilja föreslå att de bestämmelser i stämpelförordningen,
som gälla interimsbevis (interimskvitto), Unge ungefärligen följande innehåll.

Utgivare av aktiebrev, (lottbrev etc.), vilken ämnade utfärda interimsbevis
(interimskvitto) å samtliga i viss emission ingående aktier eller del därav, skulle
hava att hos generalpoststyrelsen skriftligen göra anmälan i ärendet med bifogande
av uppgift å det sammanlagda aktiebelopp, beträffande vilket interimsbevis
skulle utfärdas. Generalpoststyrelsen hade därefter att fastställa det belopp, varmed
stämpel skulle utgöras, och, sedan det erforderliga beloppet blivit inbetalt
till styrelsen, meddela tillstånd till utfärdande av interimsbevis, vilka sålunda
icke skulle i något fall behöva beläggas med stämpel. Vederbörande bolagsstyrelse
hade att med angivande av datum å generalpoststyrelsens beslut i ärendet
förse interimsbevis med anteckning om att tillstånd till interimsbevisens utsläppande
erhållits.

Den, som av generalpoststyrelsen meddelats tillstånd av nyssnämnda slag,
skulle vara skyldig att, inom två månader efter det full betalning för tecknad
aktie skolat erläggas, till generalpoststyrelsen för stämpelbeläggning avlämna
samtliga de aktiebrev, som svarade mot de på grund av tillståndet utfärdade interimsbevisen.
Skulle avlämnandet av aktiebreven icke ske inom fastställd tid,
borde på generalpoststyrelsen ankomma att förelägga den försumlige att vid äventyr
av lämpligt vite inom av styrelsen fastställd tid inkomma med aktiebreven, ävensom
att, i förekommande fall, ålägga den försumlige att utgiva vite, som försuttits.

Stockholm den 8 maj 1917.

Under Generalpostdirektörens frånvaro,

Herman Askberg. Joh. Rudbeck,

föredragande.

e. f. Gunnar Lager.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.