Riksdagens skrivelse nr 245 (Riksdagsskrivelse 1924:245)

Riksdagens skrivelse nr 245.

Nr 245.

Godkänd av första kammaren den 31 maj 1924.

Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1924.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
samhällets barnavård m. in., i vad nämnda proposition
avser nedan närmare angivna lagförslag, dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
förmynderskap m. m., i vad denna proposition innefattar
förslag till lag angående ändrad lydelse av
77 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,
dels ock i förstnämnda ämne väckta motioner.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 27).

Till Konungen.

Genom två särskilda, den 19 mars och den 22 februari 1924 dagtecknade
propositioner, nr 150 och nr 53, har Eders Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionerna bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga, bland andra, följande vid propositionerna
fogade lagförslag, nämligen

genom förstnämnda proposition förslag till

1) lag om samhällets barnavård,

2) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,
och

3) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885 angående
lösdrivares behandling, samt

genom sistnämnda proposition

förslag till lag angående ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni
1918 om fattigvården.

1 samband med berörda propositioner har riksdagen till behandling
förehaft nio i anledning av propositionen nr 150 väckta motioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. Nr 245. 1174 24 1

Riksdagens skrivelse nr 245.

Med överlämnande av andra lagutskottets i ärendet avgivna utlåtande,
nr 27, ävensom av utdrag av riksdagens kamrars protokoll för den 28
maj 1924 nr 569 och 527 — vilka protokollsutdrag utvisa, att kamrarna
sammanstämmande beslutat ett tillägg till den i utskottets utlåtande innefattade
motiveringen i vad angår 24 § i den här nedan under 1 :o) upptagna
lagen — får riksdagen

A.) förklara, att Eders Kungi. Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av
riksdagen i oförändrat skick antagas, men att riksdagen för sin del antagit
följande

l:o) LAG

om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om barnavårdsnämnd.

Verksamhetsområde och uppgifter.

1 §•

Varje kommun har att i enlighet med bestämmelserna i denna lag ordna sin
barnavård. I varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd.

Hava två eller flera kommuner, enligt vad i lagen om fattigvården sägs,
förenat sig att tillsammans utgöra ett fattigvårdssamhälle, skola de även
gemensamt handhava sin barnavård. I sådant fall skola de anses såsom en
kommun i fråga om vad till barnavården liörer samt hava gemensam barnavårdsnämnd;
och skola i övrigt de i 7 § 2 mom. i lagen om fattigvården
meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning.

2 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden har att med uppmärksamhet följa de inom
kommunen rådande förhållandena i avseende å barns vård och uppfostran
samt noggrant tillse, att barn, vilka vistas inom kommunen och äro i den
belägenhet, att det enligt denna lag ankommer på nämnden att ingripa,
bliva föremål för dess åtgärder.

Särskilt åligger det nämnden

att, i fall, som avses i 22 §, taga befattning med misshandlade, vanvårdade
eller för annan fara till liv eller hälsa utsatta barn samt barn, som äro vanartade
eller i fara att bliva vanartade,

att, på sätt i 29 § stadgas, omhändertaga nödställda, sjuka och värnlösa
barn, samt

att enligt bestämmelserna i 7 kap. öva kontroll över fosterbarnsvården.

Jämväl i övrigt har nämnden att ombesörja alla de angelägenheter i avseende
å kommunens barnavård, vilka äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet. I sådant hänseende åligger det nämnden, bland annat,

Riksdagens skrivelse nr 245. 3

att förvalta de till kommunens barnavård anslagna eller eljest hörande
medel, därför avsedda fastigheter och annan egendom;

att varje år avlämna utgifts- och inkomstförslag för barnavården under
det nästföljande året, föra fullständiga räkenskaper över de medel, nämnden
bar om händer, samt lämna redovisning för sin förvaltning, allt i överensstämmelse
med kommunallagarna;

att jändikt föreskrifter, som Konungen låter utfärda, föra förteckning över
de barn, vilka äro föremål för nämndens verksamhet, samt avgiva statistisk
redogörelse angående barnavården;

att i ärenden, som röra barnavården, själv eller genom ombud företräda
kommunen och bevaka dess rätt; samt

att hos kommunen göra framställningar rörande de på dess beslut ankommande
åtgärder, som nämnden finner böra vidtagas för barnavårdens
ändamålsenliga ordnande och handhavande.

2 mom. Barnavårdsnämnden bör verka för förbättrad barn- och ungdomsvård
och i sådant syfte, i den mån förhållandena därtill föranleda, söka
främja tillkomsten och utvecklingen av barnhem och anstalter till stöd för
hemuppfostran ävensom andra åtgärder till barns och ungdoms välfärd.

3 mom. Om vissa på barnavårdsnämnden ankommande åtgärder är stadgat
i lagarna om äktenskaplig börd, om barn i äktenskap, om adoption, om barn
utom äktenskap, om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket
samt om förmynderskap ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen och i lagen innefattande
bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande vissa minderåriga.

Sammansättning och tjänstgöringstid.

3§-

1 mom. Barnavårdsnämnden utgöres av

a) en ledamot av kommunens fattiyvårdsstyrelse;

b) en i församlingstjänst inom kommunen anställd ordinarie präst;

c) en vid kommunens folkskolor eller fortsättningsskolor anställd lärare eller
lärarinna eller för kommunen anställd särskild folkskolinspektör;

• d) minst två andra för nit och intresse för barn- och ungdomsvård kända
män eller kvinnor; samt

e) i kommun, som avses i 2 mom., en läkare.

De i a), b), c) och d) omförmälda ledamöterna väljas av kommunen; dock
skola i kommun, där allenast en sådan präst, som i b) sägs, och allenast en sådan
representant för skolväsendet, varom i c) förmäles, finnas att för uppdraget tillgå,
dessa eller deras ställföreträdare utan val vara ledamöter i nämnden.

Minst eu av ledamöterna skall vara kvinna. Där så lämpligen kan ske,
bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.

2 mom. I stad är stadsläkare, om sådan finnes, eller annan, av staden
därtill utsedd, i staden bosatt läkare ledamot i barnavårdsnämnden.

I landskommun, där provinsial-, extra provinsial-, köpings- eller municipalläkare
är bosatt, är denne ledamot i nämnden. Äro flera sådana läkare
bosatta inom kommunen, bestämmer länsstyrelsen efter anmälan från kommunalstyrelsen,
vilken av dem, som skall vara ledamot.

Riksdagens skrivelse nr 245.

4§-

Provinsial- och extra provinsialläkare äga att vara tillstädes vid sammanträden
med barnavårdsnämnderna inom deras distrikt, även då de ej äro ledamöter i
nämnderna, med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att,
där de så begära, få sin mening antecknad till protokollet.

5 §-

Till suppleanter för de ledamöter, som avses i 3 § 1 mom. a) b) och c),
utser kommunen dels en ledamot eller suppleant i kommunens fångvårdsstyrelse,
dels ock, där så kan ske, en sådan präst, som i nämnda mom. b)
sägs, och en sådan representant för skolväsendet, som i samma mom. c) omförmäles;
dock skola i kommun, där allenast en dylik präst och en dylik representant
för skolväsendet finnas att för uppdraget tillgå, dessa utan val vara
suppleanter i nämnden.

För de i 3 § 1 mom. d) omförmiilda ledamöterna utser kommunen, om
dessa ledamöter äro två till antalet, två suppleanter och eljest suppleanter
till minst ledamöternas halva antal eller, om deras antal ej är jämnt, till
minst det antal, som är närmast över hälften.

Minst en av suppleanterna skall vara kvinna.

Har i stad annan läkare än stadsläkare blivit jämlikt 3 § 2 mom. utsedd
till ledamot av nämnden, skall staden till suppleant för honom utse annan
läkare.

6 §•

1 mom. De i 3 § 1 mom. d) omförmälda ledamöter i barnavårdsnämnden
och suppleanter för dem utses bland inom kommunen bosatta svenska
män och kvinnor, som fyllt tjugufem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller
eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till
straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden
för brott, vilket medför nämnda påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i

fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, obehörig att utöva uppdrag,
varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,
landssekreterare, landskamrerare, länsassessor eller landsfogde icke vara
ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd; ej heller landsfiskal i barnavårdsnämnd
inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i
och för sin befattning är redovisningsskyldig inför barnavårdsnämnden, må
icke vara ledamot eller suppleant i samma nämnd.

Beträffande rätt för de valda ledamöterna och deras suppleanter att avsäga
sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd gäller

Riksdagens skrivelse nr ~4-r>.

å landet vad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd och i stad vad
om stadsfullmäktig är i kommunallagarna stadgat; dock att den, som jämlikt
8 § 1 mom. b) eller c) valts till ledamot, samt suppleant för honom äga avsäga
sig uppdraget endast då de uppgiva hinder, som av kommunen godkännes, samt
att kvinna icke äger tillgodonjuta den henne enligt kommunallagarna tillkommande
särskilda avsägelserätt.

2 mom. De av kommunen utsedda ledamöter i barnavårdsnämnden och
suppleanter för dem väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari
året niist efter det, då valet skett; dock att ledamot, som avses i 3 § 1
mom. a) och suppleant för honom, icke utses för längre tid än till utgången av
den för dem bestämda tjänstgöringstid i kommunens fattigvårdsstyrelse.

I kommun, där val sker första gången, skall halva antalet av de ledamöter,
som avses i 3 § 1 mom. d) och halva antalet suppleanter för dem
eller, om antalet icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften,
utses för allenast två år, och böra dessa ledamöter och suppleanter samt
de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses genom särskilda val.

Särskilt val för kortare tid än fyra år av ledamöter, som i nästföregående
stycke avses, och suppleanter för dem må ock, efter kommunens beslut,
ske, där sådant i anledning av beslutad ökning av antalet ledamöter eller
suppleanter varder nödigt, på det att hälften av hela antalet ifrågavarande
ledamöter och suppleanter, eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är
närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år.

Avgår av kommunen vald ordinarie ledamot under den för honom bestämda
tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör
under den tid, som för den avgångne återstått.

7 §•

Mindre kommun må, där så med hänsyn till förhållandena prövas lämpligen
kunna ske, av Konungen för viss tid eller tills vidare befrias från skyldigheten
att hava särskild barnavårdsnämnd. I sådant fall skall barnavårdsnämnden
utgöras av fattigvårdsstyrelsen, förstärkt med

a) en i församlingstjänst inom kommunen anställd ordinarie präst samt

b) en vid kommunens folkskolor eller fortsättningssTcolor anställd lärare eller
lärarinna.

Be i a) och b) omförmälda ledamöterna väljas av kommunen; dock skola i kommun,
där allenast en sådan präst, som i a) sägs, och allenast en sådan lärare
eller lärarinna, varom i b) förmäles, finnas att för uppdraget tillgå, dessa
eller deras ställföreträdare utan val vara ledamöter i nämnden.

Till suppleanter för de ledamöter, som avses i a) och b), utser kommunen,
där så kan ske, en sådan präst, som i a) sägs, och en sådan lärare eller lärarinna,
som i b) omförmäles; dock skola i kommun, där allenast en dylik präst
och en dylik lärare eller lärarinna finnas att för uppdraget tillgå, dessa utan
val vara suppleanter i nämnden.

Beträffande rätt för de jämlikt a) och b) valda ledamöterna och deras
suppleanter att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant samt beträffande
deras tjänstgöringstid och avgång skola bestämmelserna i 6 § äga
motsvarande tillämpning.

Riksdagens skrivelse nr 245.

8§-

1 mom. Kommun, där särskild barnavårdsnämnd finnes, utser bland
nämndens ledamöter ordförande och vice ordförande att tjänstgöra för den
tid, de äro valda till ledamöter, eller, beträffande den, som utan val är ledamot
av nämnden, för en tid av fyra år.

Uppgift å den persons namn och bostad, som valts till ordförande, skall
ofördröjligen insändas till länsstyrelsen, som låter meddela underrättelse
därom i länskungörelserna.

Aro både ordföranden och vice ordföranden frånvarande från nämndens
sammanträde, utser nämnden inom sig ordförande för tillfället.

Nämnden utser inom sig för varje år en kassaförvaltare, därest ej kommunens
förvaltning ordnats på ett sätt, som gör sådan kassaförvaltare obehövlig.

2 mom. Kommun, där barnavårdsnämnden har den sammansättning, som
i 7 § sägs, utser en av nämndens ledamöter med särskild insikt i och intresse
för barnavårds- och uppfostringsfrågor att för den tid han är vald till ledamot
eller, beträffande den, som utan val är ledamot av nämnden, för en tid av fyra
år, vara föredragande i de ärenden, som ankomma på nämndens prövning.

Tid för sammanträde, beslutförhet m. m.

9 §•

1 mom. Ordinarie sammanträden böra hållas av barnavårdsnämnden i
mån av behov och på regelbundet återkommande tider. Tid och ställe för
dessa sammanträden böra av nämnden till allmänhetens kännedom kungöras.

Extra sammanträde hålles, då ordföranden finner sådant nödigt eller minst
halva antalet av nämndens ledamöter gör framställning därom. Sammanträde
hålles ock på begäran av läkare, som jämlikt 3 § 2 mom. är ledamot av
nämnden eller jämlikt 4 § är berättigad att deltaga i dess förhandlingar.
Kallelse till extra sammanträde meddelas på sätt nämnden beslutar.

2 mom. Ärende må icke hos barnavårdsnämnden till avgörande företagas,
såvida ej flera ledamöter än hälften av hela antalet äro tillstädes.

För beslut angående barns omhändertagande för skyddsuppfostran, varom
i 24 och 47 §§ sägs, erfordras, att flera än hälften av de i beslutet deltagande
ledamöterna, dock minst tre, äro ense om beslutet.

3 mom. Omröstning till beslut sker öppet, och tillkommer varje röstande
en röst. Vid lika röstetal gäller den mening, ordföranden biträder.

Val skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar, ocli skiljer lotten
mellan lika röstetal.

4 mom. Körande påföljd för uteblivande från sammanträde gäller vad i
kommunallagarna är stadgat om ledamot och suppleant i kommunalnämnd
eller om stadsfullmäktig.

10 §.

Vid barnavårdsnämndens sammanträden skall föras protokoll, upptagande
nämndens beslut och skälen därför.

Riksdagens skrivelse nr 245.

Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid nämndens nästa
sammanträde; dock kan nämnden särskilt för varje gång uppdraga åt två eller
flera av sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen.

Ordförandens uppgifter m. m.

11 §•

Ordföranden i barnavårdsnämnden tillkommer:

att befordra nämndens beslut till verkställighet och för sådant ändamål å
nämndens vägnar ingå avtal;

att föra eller låta föra protokoll vid nämndens sammanträden;

att vårda nämndens handlingar och ansvara för räkenskapernas ordentliga
förande;

att med laga verkan mottaga stämningar och andra meddelanden, som
skola delgivas nämnden; samt

att ombesörja all skriftväxling för nämnden och själv eller genom ombud
inför domstolar och andra myndigheter företräda nämnden och föra dess
talan.

12 §.

Kommunen äger rätt besluta om ersättning åt barnavårdsnämndens ordförande
och övriga ledamöter; och skall därvid i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad om kommunens rätt att bestämma ersättning åt ordförande och
ledamöter i styrelser och nämnder samt om underställning av sådant beslut i
kommunallagarna finnes stadgat.

Revision m. m.

13 §.

I fråga om granskning av barnavårdsnämndens räkenskaper och förvaltning
gäller vad i kommunallagarna finnes stadgat.

En var ledamot av barnavårdsnämnden ansvarar gemensamt med de övriga
för de medel, som nämnden haft under sin förvaltning, ävensom för de
säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till
protokollet. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit godkänd
av kommunen eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol eller ock
till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att
klander blivit i laga ordning anställt.

Verksamhetens bedrivande.

14 §.

1 mom. Barnavårdsnämnden bör, där omfattningen av dess verksamhet
därtill giver anledning, indela kommunen i kretsar, var och en stående under
närmaste uppsikt av ett kretsombud, vartill må utses ledamot i nämnden
eller annan lämplig person. I stället för eller jämte kretsindelning, som nyss
är sagd, må nämnden vidtaga annan, efter kommunens särskilda förhållanden
lämpad fördelning av arbetet.

® Riksdagens skrivelse nr 245.

2 inom. Jämväl för annat ändamål än i 1 mom. sägs må barnavårdsnämnden
till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnor. Till sådant
biträde må ock anlitas härför lämpad förening eller stiftelse.

Barnavårdsnämnden må, där kommunen sådant medgivit, uppdraga åt särskild
styrelse eller ock åt förening eller stiftelse att förvalta anstalt eller ombesörja
barns ^ackordering eller handhava viss annan barnavårdsnämndens
angelägenhet.

3 mom. Kommunen äger, där så anses nödigt, att i fråga om skyldighet
för inom kommunen bosatta personer att mottaga uppdrag, som i denna §
sägs, och om tjänstgöringstid meddela bestämmelser, vilka dock ej må göras
strängare an de, som gälla för ledamotskap i barnavårdsnämnden.

15 §''

Kommunen äger, där så anses nödigt, besluta, att särskilda tjänstemän
må av barnavårdsnämnden anställas för att utföra något eller några av de
göromål, som åligga ordföranden, eller att i andra avseenden biträda vid
barnavårdens handhavande.

16 §.

1 mom. Barnavårdsnämnden bör låta sig angeläget vara att uppehålla
samarbete med myndigheter och institutioner, föreningar och andra, vilkas
verksamhet berör barnavården. Särskilt böra barnavårdsnämnderna i olika
kommuner bistå varandra.

2 mom. I kommun, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, böra, i den
mån så prövas påkallat, representanter för barnavårdsnämnden och fattigvårdsstyrelsen
eller dessa myndigheter i deras helhet sammankomma för rådplägning
om angelägenheter, som beröra bådas verksamhet.

Föreligger i ärende, som är föremål för barnavårdsnämndens behandling,
skäl till antagande, att förefintligt missförhållande lämpligen bör avhjälpas
genom understöd från fattigvårdsstyrelsen, eller utgår redan sådant understöd,
bör barnavårdsnämnden skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot
jämväl i fattigvårdsstyrelsen, inhämta dess uppfattning i ärendet. Av
nämnden införskaffad utredning bör därvid tillhandahållas styrelsen jämte
förslag till de åtgärder, vilka nämnden finner lämpligen böra vidtagas. Båda
olika meningar mellan nämnden och styrelsen, bör ärendet överlämnas till
eu tremannanämnd, bestående av den gemensamma ledamoten samt ytterligare
en ledamot av barnavårdsnämnden, vald av denna för ett år i sänder,
och en ledamot av fattigvårdsstyrelsen, utsedd av styrelsen för enahanda tid!
Tremannanämnden har att skyndsamt avgöra, huruvida barnavårdsnämnden
eller fattigvårdsstyrelsen skall taga befattning med ärendet. Finner barnavårdsnämnden
tremannanämndens avgörande icke kunna utan våda avvaktas,
må barnavårdsnämnden tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

Riksdagens skrivelse nr 245.

Anmälan och undersökning.

17 §.

Vill någon i fall, då enligt denna lag barnavårdsnämnden bär att ingripa,
påkalla dess åtgärd, bär lian att göra anmälan därom lios nämnden eller dess
ordförande eller annan ledamot av nämnden eller den, som nämnden kan
liava utsett att mottaga sådan anmälan. Har anmälan gjorts bos annan än
nämnden eller dess ordförande, vare den, som mottagit anmälan, skyldig att
ofördröjligen fortskaffa densamma till nämnden eller ordföranden.

Kommunal myndighet, befattningshavare i statens, landstingets eller kommunens
tjänst så ock i dylik tjänst ej anställd läkare eller barnmorska hava
att, då de i sin verksamhet erhållit kännedom om förhållanden, som böra
föranleda nämndens ingripande, ofördröjligen göra anmälan därom.

18 §.

Har hos barnavårdsnämnden gjorts anmälan, som i 17 § sägs, eller har
nämnden eller dess ordförande eljest fått kännedom om fall, då nämndens
ingripande synes påkallat, skall ordföranden för ärendets beredande oförtövat
söka inhämta noggrann kännedom om barnets levnadsförhållanden
och andra på fallets bedömande inverkande omständigheter. Finnes kretsombud
eller föredragande, som omförmäles i 8 § 2 mom., bör utredning verkställas
av kretsombudet eller föredraganden. Kretsombud bör kallas till deltagande
i nämndens överläggning rörande barnet.

Därest anmälan gjorts beträffande barn, som besöker eller besökt skola,
bör införskaffas upplysning om dess förhållande därstädes. Lärare eller
lärarinna, av vilken barnet senast åtnjutit undervisning, bör kallas till deltagande
i nämndens överläggning rörande barnet; möter hinder för personlig
inställelse, bör läraren eller lärarinnan avgiva skriftligt yttrande till
nämnden. För kommunen anställd särskild folkskolinspektör bör, om han eg
är ledamot i nämnden, beredas tillfälle att deltaga i överläggningen.

Förekommer anledning antaga, att barns vanart eller annat missförhållande
rörande barn är beroende på eller förenat med sjukdom eller andlig eller
kroppslig svaghet, skall läkares yttrande inhämtas.

Tillhör barn, som i denna § avses, församling av främmande trosbekännare,
och är denna församlings föreståndare bosatt inom kommunen, skall
tillfälle beredas honom att yttra sig i ärendet.

Undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

19 §.

För Stockholms stad skola bestämmelserna i detta kapitel lända till efterrättelse
allenast i den män icke Konungen genom särskilt utfärdade föreskrifter
annorlunda förordnar.

För andra större kommuner, varest handhavandet av de ärenden, som avses
i denna lag, anses böra lämpligen ordnas på annat sätt än i detta kapitel
sägs, äger Konungen medgiva undantag från vad däri blivit stadgat.

Riksdagens skrivelse nr 245.

2 KAP.

Om uppsikt över samhällets barnavård.

20 §.

Länsstyrelserna hava att var för sitt län vaka över att den barnavårdsverksamhet,
varom i denna lag förmäles, ändamålsenligt ordnas och handhaves,
så att de barn, vilka äro i behov därav, bliva föremål för de åtgärder,
som av omständigheterna påkallas.

I allt vad som rör länsstyrelsernas befattning med kommunernas barnavård
skola länsstyrelserna hava biträde av barnavårdskonsulenter, vilka jämväl
skola hava till uppgift att tillhandagå med upplysningar och råd rörande
barnavården. Dylik befattning skall innehavas av fattigvårdskonsulent, varom
förmäles i lagen om fattigvården. Konungen utfärdar instruktion för fattigvårdskonsulenterna
i deras egenskap av jämväl barnavårdskonsulenter.

Där så prövas påkallat, må länsstyrelse förordna vederbörande tjänsteläkare
att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å barns
vård.

21 §.

Jämte det övervakande av samhällets barnavård, som enligt 20 § åligger
länsstyrelserna, ankommer det på statens inspektör för fattigvård och barnavård
att verka för barnavårdens ändamålsenliga ordnande och främja dess
utveckling. I fråga om inspektörens verksamhet i nämnda hänseende meddelar
Konungen närmare föreskrifter.

Angående tillsyn över verksamheten vid de i 5 kap. omförmälda skyddshem
förordnar Konungen.

3 KAP.

Om barns omhändertagande och barnavårdsnämndens därmed
sammanhängande verksamhet.

Omhändertagande för skyddsuppfostran och vissa
förebyggande åtgärder.

22 §.

Barnavårdsnämnden har att i enlighet med 23—25 §§ vidtaga åtgärder
beträffande

a) barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes
för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa;

b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet
eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat; samt

c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda
uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande.

Riksdagens skrivelse nr 245.

23 §.

1 inom. Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i
22 § sägs, må nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda, vidtaga
en eller flera av följande åtgärder, nämligen

a) tilldela föräldrarna, antingen inför nämnden eller genom särskilt utsett
ombud, en allvarlig förmaning att bättre uppfylla sina plikter mot barnet
samt erinra dem om de påföljder, vilka, där rättelse ej vinnes, kunna inträda
enligt denna lag;

b) giva vanartat barn en allvarlig varning och, där så anses lämpligt, erinra
det om de påföljder, vilka nyss nämnts;

c) då fråga är om vanartad gosse under femton år eller vanartad flicka
under tolv år och övriga i denna paragraf omförmälda åtgärder icke kunna
antagas hava åsyftad verkan samt det anses gagneligt med hänsyn till vad
om barnet blivit upplyst, föreskriva, att barnet skall genom någon av nämndens
ledamöter eller annan av nämnden utsedd lämplig person tilldelas
aga; och

d) föreskriva anlitande av lämplig, till stöd för hemuppfostran inrättad
anstalt eller ock barnets hållande till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

2 mom. Har barnavårdsnämnden beslutit åtgärd, som i 1 mom. omförmäles,
bör nämnden uppdraga åt någon av sina ledamöter, åt biträde eller
tjänsteman hos nämnden eller annan lämplig person eller åt förening eller
stiftelse att med särskild uppmärksamhet följa barnets levnadsförhållanden
och övervaka dess uppförande samt lämna råd och bistånd vid dess uppfostran.
Om övervakning, som här sägs, må nämnden förordna även utan
att åtgärd vidtagits enligt 1 mom.

24 §.

1 mom. Prövar barnavårdsnämnden de i 23 § anvisade åtgärderna vara
gagnlösa, eller hava sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör
nämnden omhändertaga barnet för beredande åt detsamma av en efter dess
egenskaper och utveckling lämpad behandling (skyddsuppfostran) enligt i 4
kap. meddelade bestämmelser.

2 mom. Innan barnavårdsnämnden beslutar barns omhändertagande för
skyddsuppfostran, skall tillfälle beredas dess föräldrar, såvida de vistas på
känd ort inom riket, samt barnet, därest det fyllt femton år, att muntligen
eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Där så prövas nödigt, må nämnden kalla föräldrarna och barnet att personligen
inställa sig för att höras inför nämnden eller särskilt utsett ombud.
Vistas föräldrarna på annan ort, må förhör utsättas att äga rum inför
ombud därstädes.

25 §.

1 mom. Beslut om barns omhändertagande för skyddsuppfostran skall,
så snart ske kan, skriftligen delgivas föräldrarna. Därvid skall tillika skriftlig
förklaring avfordras dem, huruvida de samtycka till beslutets verkställande.

Riksdagens skrivelse nr 245.

Behörigt delgivningsbevis och förklaring skola förvaras bland nämndens
handlingar samt vid dess nästa sammanträde föredragas och i protokollet
antecknas.

2 mom. Lämna föräldrarna icke sådant samtycke, som i 1 mom. sägs,
eller kunna de icke anträffas, skall nämnden, med redogörelse för vad i
ärendet förekommit, så snart ske kan och senast tre veckor efter beslutets
fattande underställa detsamma länsstyrelsens prövning.

3 mom. Finner barnavårdsnämnden verkställighet av dess beslut om
barns omhändertagande för skyddsuppfostran icke kunna utan våda uppskjutas,
äger nämnden, ändock att föräldrarnas samtycke ej givits, förordna,
att beslutet genast skall bringas till verkställighet.

26 §.

1 mom. Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, gäller om föräldrarnas
rätt att yttra sig samt deras och barnets hörande inför länsstyrelsen i motsvarande
tillämpning vad i 24 § 2 mom. är stadgat.

Barnavårdsnämnden bör kallas att genom därtill utsedd person närvara
vid förhör inför länsstyrelsen, där sådant äger rum. Om föräldrarnas eller
barnets vid förhör eller skriftligen avgivna yttrande föranleder därtill, bör
tillfälle beredas nämnden att bemöta detsamma, innan ärendet avgöres. Yttrande
bör i ärendet inhämtas från vederbörande barnavårdskonsulent.

2 mom. Fram ställes begäran därom, att någon skall angående uppgivna
omständigheter vid domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis, och är
förhöret icke uppenbarligen onödigt, eller finner länsstyrelsen, utan att sådan
begäran framställts, anledning föreligga till anställande av förhör, äger länsstyrelsen
förordna om sådant vid underrätt, som länsstyrelsen bestämmer;
och skola de, vilka böra närvara vid förhöret, på framställning av länsstyrelsen
genom rättens ordförande inkallas.

3 mom. Finner länsstyrelsen sig icke kunna fastställa barnavårdsnämndens
beslut om barnets omhändertagande för skyddsuppfostran, må länsstyrelsen,
da omständigheterna därtill föranleda, föreskriva, att barnavårdsnämnden
skall vidtaga sådan åtgärd, som avses i 23 §.

4 mom. Länsstyrelsens beslut skall så snart ske kan genom länsstyrelsens
försorg skriftligen mot bevis delgivas föräldrarna. Beslutet skall ock
ofördröjligen tillställas barnavårdsnämnden.

27 §.

Barnavårdsnämnds beslut om barns omhändertagande för skyddsuppfostran
ma ej bringas till verkställighet, då fråga är om barn, varom förmäles i
22 § a) och b), efter det barnet fyllt sexton år, och då fråga är om barn,
som i 22 § c) sägs, efter det barnet fyllt aderton år.

28 §.

Har barn under aderton år under tillfälligt uppehåll inom annan kommun
än den, där dess föräldrar eller annan, som har barnet i sin vård, vistas,
eller barnet eljest har sin egentliga vistelseort, anträffats bettlande eller

115

Riksdagens skrivelse nr 245.

eljest beträtts med vanart, må barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet
anträffats, överlämna detsamma till barnavårdsnämnden i den andra kommunen.
Underlåter denna nämnd att vidtaga åtgärd, och beträdes barnet
ånyo inom förstnämnda kommun med bettleri ellor annan vanart, må anmälan
härom göras hos vederbörande länsstyrelse för den åtgärd, som ankommer
på denna myndighet.

Omhändertagande för samhällsvård.

29 §.

1 mom. År barn under sexton år, som vistas hos föräldrarna, på grund
av deras sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga eller eljest i hemmet rådande
förhållanden utsatt för nöd, utan att likväl sådant fall föreligger, som i 22 §
avses, och varder nödtillståndet icke annorledes avhjälpt, skall barnavårdsnämnden,
då föräldrarna det medgiva, omhändertaga barnet.

2 mom. Befinnes, i annat fall än i 22 § avses, barn under sexton år till
följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller
andlig brist eller svaghet vara i behov av särskild vård utom hemmet, som
ej kan beredas av föräldrarna, och varder detta behov icke annorledes avhjälpt,
skall barnavårdsnämnden, då föräldrarna det medgiva, omhändertaga
barnet.

3 mom. Finnes barn under sexton år vara i behov av vård på grund
därav, att föräldrarna övergivit barnet eller avlidit, skall barnavårdsnämnden,
där behovet icke annorledes avhjälpes, omhändertaga barnet.

4 mom. Barn, som omhändertages enligt denna §, skall erhålla vård
(samhällsvård) enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.

Särskilda föreskrifter.

30 §.

År missförhållande, som avses i 22 § eller 29 § 1 mom., beroende därpå,
att någon av föräldrarna är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller
för ett lastbart eller oordentligt levnadssätt eller gör sig skyldig till grovt
missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden om sitt barn,
eller finnes skäl till antagande, att barnet utsättes för fara därigenom, att
någon, som vistas i hemmet, är sinnessjuk eller lider av smittosam sjukdom,
bör barnavårdsnämnden hos nykterhetsnämnd, polismyndighet, domstol,
tjänsteläkare eller hälsovårdsnämnd göra anmälan härom för vidtagande av
åtgärd, som av det anmärkta förhållandet kan finnas påkallad och enligt lag
ankommer på nämnda myndigheter.

31 §.

Därest i fall, som avses i 22 eller 29 §, behovet av att barn omhändertages
för skyddsuppfostran eller samhällsvård befinnes vara så trängande,
att med omhändertagandet ej kan anstå, till dess barnavårdsnämnden hinner
besluta i ärendet, äger ordföranden i avbidan på nämndens beslut omhänder -

Riksdagens skrivelse nr 245.

taga barnet. Åtgärd, som nu är sagd, må i fall, varom förmäles i 29 §, jämväl
vidtagas av annan ledamot av nämnden eller tjänsteman hos densamma,
därest kommunen sådant medgivit.

Har i fall, som avses i 22 §, omhändertagandet skett utan att föräldrarna
samtyckt därtill, skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för att
besluta i ärendet.

4 KAP.

Om behandlingen av omhändertagna barn.

32 §.

Av barnavårdsnämnden omhändertaget barn skall erhålla erforderlig vård
ävensom sådan uppfostran, som är ägnad att göra det till eu duglig samhällsmedlem.

Tillfällig vård av barn.

33 §.

Kan avgörande ej omedelbart träffas rörande den för omhändertaget barn
lämpligaste vårdformen, bör barnet, där så kan ske, tills vidare intagas i
urtagningshesn, varom förmäles i 5 kap. Finnes ej sådant hem att tillgå,
må barnet för tillfället intagas i anstalt, som omförmäles i 31 § i lagen om
fattigvården; har barn, som fyllt två år, intagits i dylik anstalt, skall åtgärd
ofördröjligen vidtagas för beredande av vård åt barnet annorstädes.

Icke vanartade barns behandling.

34 §.

1 mom. Omhändertaget barn, som icke är vanartat, bör, där ej särskilda
omständigheter annat föranleda, utackorderas i ett för ändamålet lämpat enskilt
hem.

Inackordering får endast ske till personer, rörande vilkas lämplighet och
förmåga att uppfylla de skyldigheter, som för vart fall åligga dem, nämnden
genom föregående undersökning gjort sig förvissad. Om utackorderingen
bör upprättas skriftligt kontrakt, i vilket ömsesidiga skyldigheter och rättigheter
angivas.

2 mom. Föranleda särskilda omständigheter, att omhändertaget barn,
som icke är vanartat, ej lämpligen bör vårdas i enskilt hem, eller finnes ej
sådant att tillgå, bör barnet överlämnas till harnhem, varom förmäles i 5 kap.

Barn under två år må, där lämpligt barnhem ej finnes att tillgå, för vård
intagas i anstalt, som omförmäles i 31 § i lagen om fattigvården.

3 mom. Nämnden skall övervaka, att den, som mottagit barn till vård,
fullgör sina skyldigheter. Nämnden bör även med uppmärksamhet följa
barnets utveckling.

Har barnet överlämnats till enskilt hem eller barnhem inom annan kommun,
skall anmälan härom ofördröjligen göras hos barnavårdsnämnden därstädes.

Riksdagens skrivelse nr 245.

Vanartade barns behandling.

35 §.

1 mom. För skyddsuppfostran omhändertaget vanartat barn skall genom
barnavårdsnämndens försorg intagas i skyddshem, varom förmäles i 5 kap.
Barn, som intagits i skyddshem, benämnes i denna lag skyddshemsele v.

Vanartat barn må dock i stället för att intagas i skyddshem överlämnas
till enskilt hem eller barnhem, om sådant anses lämpligare för barnet och
våda för andra barns sedliga utveckling icke kan befaras därigenom uppkomma.
I sådant fall skola bestämmelserna i 34 § gälla i tillämpliga delar.

2 mom. Har för skyddsuppfostran omhändertaget barn, som överlämnats
till enskilt hem eller barnhem, visat sig så vanartat, att dess tillrättaförande
anses kräva strängare uppfostran än den, som kan meddelas i det enskilda
hemmet eller barnhemmet, eller att dess samvaro med andra barn finnes
innebära våda för dessas sedliga utveckling, skall barnavårdsnämnden draga
försorg om dess intagande i skyddshem.

Specialvård för sjuka och abnorma barn.

36 §.

Är omhändertaget barn till följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet
eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet i behov av särskild
vård, har barnavårdsnämnden att vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda
barnet dylik vård å härför lämpad anstalt eller annorstädes.

Vissa uppfostringsåtgärder m. m.

37 §.

1 mom. Om uppsikt över skyddshemselev, om disciplinära åtgärder för
tillrättavisande av sådan elev samt om den rätt till umgänge med elev, som
tillkommer elevens föräldrar, gäller vad därom stadgas i det jämlikt 44 § för
skyddshemmet utfärdade reglementet.

2 mom. Beträffande omhändertaget barn, som ej är skyddshemselev, tillkommer
barnavårdsnämnden eller den, åt vilken nämnden sådant överlåtit,
den rätt att hava uppsikt över barnet och att tukta det, vilken eljest tillkommer
föräldrarna.

Föräldrarna äro i avseende å rätten till umgänge med barnet underkastade
de bestämmelser, som nämnden med hänsyn till barnets uppfostran finner
skäligt meddela; dock må föräldrar till barn, som omhändertagits för samliällsvärd,
ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda
omständigheter därtill föranleda.

38 §.

Anmälan om förordnande av förmyndare för omhändertaget barn bör, när
skäl därtill föreligger, göras hos vederbörande domstol, i fråga om skyddshemselev
av hemmets styrelse och beträffande annat barn av barnavårdsnämnden.

Riksdagens skrivelse nr HdS.

5 KAP.

Om barnhem och skyddshem.

Barnhem.

39 §.

Med barnhem förstås i denna lag

dels för stadigvarande vård och uppfostran av barn avsedd anstalt, som
ej är att hänföra till skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt (barnhem
för stadigvarande vård)

dels ock anstalt för tillfällig vård och för observation av barn eller för
vård av späda barn och deras mödrar (upptagningshem).

4° §.

Över barn, som intagas i barnhem, skall föras förteckning enligt fastställt
formulär.

41 §.

Då barnhem upprättas av kommun eller landsting, skall för hemmet uppgöras
plan, vilken underställes länsstyrelsen i det län, där hemmet är beläget.
Länsstyrelsen prövar, huruvida hemmet med hänsyn till belägenhet,
utrymme och inredning är så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla
tillfredsställande vård och uppfostran.

På länsstyrelsen ankommer att bestämma, huruvida vid fattigvårdsanstalt
inrättad särskild avdelning för barn må kunna godkännas såsom barnhem.

42 §.

Länsstyrelsen äger, när förhållandena vid barnhem befinnas vara sådana,
att barn ej kunna där erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, förordna
om de åtgärder, som ma vara erforderliga till missförhållandenas avhjälpande,
eller ock förbjuda, att barn vidare vårdas i barnhemmet.

Skyddshem.

43 §.

1 mom. För beredande av skyddsuppfostran åt vanartade barn skall för
varje landstingsområde samt för varje stad, som ej deltager i landsting, finnas
anstalt (skyddshem) med erforderligt antal platser. Skyddshem för landstingsområde
upprättas genom landstingets och för stad, som nyss sagts,
genom stadsfullmäktiges försorg. Två eller flera landsting eller städer av
ovan angivet slag eller landsting och dylik stad må förena sig om gemensamt
skyddshem.

Skyddshem må jämväl kunna upprättas av annan än landsting eller stad,
som nu är nämnd. Landsting eller dylik stad må av Konungen befrias från

Riksdagens skrivelse nr 245.

skyldighet att upprätta skyddshem, därest erforderligt antal platser står till
förfogande i annan tillhörigt skyddshem.

2 mom. Yanartade barn, vilka på grund av sin ålder eller vanaidens beskaffenhet
icke lämpligen kunna uppfostras i skyddshem, som i 1 mom. sägs,
böra, där så kan ske, intagas i särskilda, för sådana barn avsedda, av staten
eller annan upprättade skyddshem eller avdelningar av skyddshem.

3 mom. Yanartade barn, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet icke lämpligen
kunna uppfostras i skyddshem, som avses i 1 eller 2 mom., och åt vilka
ej heller vård kan beredas å anstalt, som i 36 § sägs, böra, där så kan ske,
intagas i särskilt för sådana barn avsedda, av staten eller annan upprättade
skyddshem eller avdelningar av skyddshem.

4 mom. Skyddshemselever över femton år, som visat särdeles svår vanart,
må överlämnas till allmän uppfostringsanstalt.

44 §.

1 mom. Skyddshem skall vara försett med ett av Konungen fastställt
reglemente. Skyddshem, som upprättas av annan än staten, skall vara godkänt
av Konungen. Högsta antalet elever, som må samtidigt vara intagna
i ett skyddshem, bestämmes av Konungen.

Elever av olika kön må ej intagas i samma skyddshem.

2 mom. Skyddshem skall stå under ledning av en styrelse, som har att
besluta om intagning i hemmet.

Den närmaste skötseln av skyddshemmet utövas av en föreståndare. I
övrigt skall vid hemmet finnas personal, tillräcklig och lämplig att lämna
eleverna den personliga vård och handledning, som i varje särskilt fall erfordras.

Inom skyddshem skall meddelas skolundervisning av den omfattning
och beskaffenhet, som gällande bestämmelser om folkundervisningen föreskrina.
Där sådant i särskilda fall anses lämpligt och överenskommelse
kan träffas med vederbörande skoldistrikt, må skyddshem selev kunna deltaga
i undervisningen inom distriktet tillhörig skola.

Synnerlig uppmärksamhet lör ägnas åt skyddshemselevernas uppfostran till
arbetsduglighet och yrkesskicklighet.

3 mom. Konungen meddelar närmare bestämmelser angående vanartade
barns intagning i skyddshem, som omförmälas i 43 § 2 och 3 mom., samt
angående överflyttning av elev från ett skyddshem till skyddshem av annat
slag och från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt.

4 mom. Beträffande skyddshemselev, som överlämnats till allmän uppfostringsanstalt,
gäller i motsvarande tillämpning vad i 2—6 samt 10 och 11
§§ i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran
är stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 samt. Nr 245.

1174 24 2

Riksdagens skrivelse nr 245.

6 KAP.

Om utskrivning m. m.

45 §.

För skyddsuppfostran omhändertaget barn må, där så prövas lämpligt,
tills vidare utskrivas (villkorlig utskrivning). Beslut härom meddelas, beträffande
skyddshemselev av hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.
I beslutet bör uppställas villkor med hänsyn till barnets bostad
och sysselsättning samt förordnas om övervakning av barnet. Beslut om
villkorlig utskrivning innefattar rätt för styrelsen eller nämnden att när som
helst återtaga barnet; och skall barnet återtagas, där dess uppförande eller
annat förhållande föranleder därtill.

Villkorlig utskrivning av skyddshemselev bör ej, utan att särskilda omständigheter
därtill föranleda, äga rum, förr än ett år förflutit, sedan eleven
blivit intagen i skyddshemmet, eller senare än att eleven får tillfälle att
vistas utom skyddshemmet minst sex månader, innan han slutligt utskrives.

46 §.

1 mom. När för skyddsuppfostran omhändertaget barn anses ej vidare
vara i behov av sådan uppfostran, skall densamma förklaras avslutad (slutlig
utskrivning).

Beslut om slutlig utskrivning meddelas beträffande skyddshemselev av
hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.

2 mom. Slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,
skall äga rum senast, då barnet fyller aderton år. Utskrivning
av elev, som intagits i skyddshem efter fyllda femton år, må dock uppskjutas,
till dess tre år förflutit från intagandet. Har skyddshemselevs uppförande
varit opålitligt, må med utskrivningen anstå, till dess han fyllt
tjuguett år.

3 mom. Vid slutlig utskrivning har vederbörande nämnd eller styrelse
att, då omständigheterna därtill föranleda, tillse, att barnet erhåller lämpligt
arbete och nödig utrustning.

Nämnden eller styrelsen bör även, där så prövas lämpligt, besluta, att
den utskrivne skall stå under tillsyn under en tid av minst ett och högst
tre år från utskrivningen, i intet fall dock längre än till fyllda tjuguett år
beträffande skyddshemselev och till fyllda aderton år beträffande annan utskriven.
I fråga om träffande av arbetsavtal för den utskrivne har nämnden
eller styrelsen enahanda rätt, som enligt lag tillkommer föräldrarna.

47 §.

1 mom. När för samhällsvård omhändertaget barn anses ej vidare vara
i behov av sådan vård, har barnavårdsnämnden eller dess ordförande eller,
därest nämnden sådant medgivit, annan ledamot av nämnden eller tjänsteman
hos densamma att fatta beslut om vårdens upphörande samt, då om -

Riksdagens skrivelse nr 245. 19

ständigheterna därtill föranleda, tillse, att barnet erhåller lämpligt arbete
och nödig utrustning.

Yad nu är sagt gäller även, då föräldrarna påkalla samliällsvårdens upphörande,
och sådant fall ej är för handen, som i 2 mom. sägs.

Då beslut, varom ovan förmäles, meddelas av ordföranden eller annan
ledamot eller av tjänsteman, skall anmälan därom göras vid nämndens nästa
sammanträde.

2 mom. Finner barnavårdsnämnden samhällsvården icke kunna upphöra
utan sådan fara för barnet, som avses i 22 § a) eller b), eller befinnes barnet
så vanartat, som i 22 § c) sägs, bör nämnden förklara barnet vara omhändertaget
för skyddsuppfostran. I fall, som här avses, skall vad i 24 §
2 mom. samt 25 och 26 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Samliäll svärd skall upphöra senast, då för sådan vård omhändertaget
barn fyllt sexton år.

4 mom. Då samhällsvård upphör, bör barnavårdsnämnden, där så prövas
lämpligt, besluta, att barnet skall stå under tillsyn under en tid av minst
sex månader och högst tre år från upphörandet, dock i intet fall längre än
till fyllda aderton år. I fråga om träffande av arbetsavtal för barnet har
nämnden enahanda rätt, som enligt lag tillkommer föräldrarna.

48 §.

Barnavårdsnämnds beslut om barns omhändertagande förfaller, då verkställighet
skall ske av domstols beslut, varigenom

a) barnet dömts till böter, fängelse eller straffarbete och förordnande meddelats
om den dömdes insättande i allmän uppfostringsanstalt,

b) barnet eljest dömts till fängelse eller straffarbete utan tillämpning av
lagen angående villkorlig straffdom, eller

c) anstånd med barnet villkorligt ådömt fängelsestraff eller straffarbete förklarats
förverkat.

Yad sålunda stadgats gäller även beträffande skyddshemselev, som jämlikt
43 § 4 mom. överlämnats till allmän uppfostringsanstalt.

7 KAP.

Om kontroll över fosterbarnsvården.

Inledande bestämmelser.

49 §.

1 mom. Barn under sexton år, som mot ersättning fostras hos annan än
föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om
barnet, benämnes i denna lag fosterbarn och står under barnavårdsnämndens
tillsyn i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel. Detsamma gäller,
även om ersättning ej utgår, barn i nämnda ålder, som är intaget i barnhem.

Riksdagens skrivelse nr 245.

2 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger barnavårdsnämnden
eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barn under
sexton år, vilket vistas hos. annan än föräldrarna eller förmyndare, som ovan
sägs, men ej är jämlikt 1 mom. att hänföra till fosterbarn, skall tills vidare
anses såsom sådant; och skall i dylikt fall vad i detta kapitel och 73 § är
stadgat äga tillämpning. Då sådant beslut meddelas av ordföranden, skall
anmälan därom göras vid nästa sammanträde hos nämnden, som prövar, huruvida
beslutet skall äga bestånd.

3 mom. I denna lag förstås med

fosterhem: enskilt hem, vari fosterbarn mottagits, samt

harnafostrare: den, som i fosterhem mottagit fosterbarn, och, då fråga är
om anstalt, dennas föreståndare.

50 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga ej tillämpning å

a) elev i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt,

b) barn, som är intaget i anstalt för abnorma eller vanföra, samt

c) av kommunens barnavårdsnämnd omhändertaget barn, som vistas inom
kommunen.

Barnafostrares anmälningsskyldighet m. m.

Öl §.

1 mom. Om mottagandet av fosterbarn åligger det barnafostraren att göra
anmälan hos barnavårdsnämnden.

Anmälan skall göras i stad eller köping med egen kommunalförvaltning
inom två dagar och annorstädes inom åtta dagar efter fosterbarnets mottagande
samt innefatta uppgift om

a) barnafostrarens namn och adress ävensom, då barnet mottagits i barnhem,
dettas benämning samt

b) dens namn och adress, som överlämnat barnet.

Vid anmälan eller inom den tid, nämnden förelägger, skall företes utdrag
av födelse- och dopbok eller åldersbetyg rörande barnet samt lämnas redogörelse
för de villkor, under vilka barnet mottagits, och de förhållanden i
övrigt, som hava betydelse för bedömande av fosterhemmets eller barnhemmets
lämplighet.

Anmälan kan göras skriftligen eller muntligen och må ske, utom hos
nämnden, även hos de i 17 § första stycket omförmälda personer.

2 mom. Då fosterhem eller barnhem flyttas till annan lägenhet inom
kommunen, åligger det barnafostraren att därom göra anmälan hos barnavårdsnämnden
inom den tid, som i 1 mom. sägs.

3 mom. Flyttas fosterhem eller barnhem till annan kommun, är barnafostraren
skyldig att hos dess nämnd göra anmälan i enlighet med vad i
1 mom. sägs.

Barnafostraren skall dessutom före avflyttningen göra anmälan därom hos
barnavårdsnämnden i avflyttningskommunen med uppgift om den kommun,
till vilken flyttning kommer att äga rum.

Riksdagens skrivelse nr 245.

4 mom. Har fosterbarn avlidit eller bär barnafostraren lämnat detsamma
från sig, skall lian bos barnavårdsnämnden göra anmälan därom, i stad eller
köping med egen kommunalförvaltning inom två dagar och annorstädes inom
fyra (lagar, efter det barnet avlidit eller bortlämnats. Vid anmälan att fosterbarn
överlämnats till annan, skall tillika uppgivas dennes namn och adress

Tillsyn.

52 §.

Barnavårdsnämnden skall noggrant tillse, att fosterbarn komma i åtnjutande
av tillfredsställande vård och uppfostran samt, i händelse av sjukdom,
den särskilda vård, som omständigheterna påkalla. Synnerlig uppmärksamhet
skall ägnas åt vården av späda fosterbarn.

Nämnden har att giva de barnafostrare, vilka äro i behov därav, erforderliga
föreskrifter rörande barns vård och uppfostran.

53 §.

Då barnavårdsnämnden erhållit vetskap om fosterbarns mottagande i
fosterhem eller barnhem, har nämnden att, såframt den icke redan äger noggrann
kännedom om hemmet, ofördröjligen låta verkställa undersökning angående
dess beskaffenhet.

Även eljest har nämnden att, i den mån så prövas påkallat, låta verkställa
undersökning av förhållandena i fosterhem och barnhem.

Åtgärder mot missförhållanden i fosterhem.

54 §.

Finner barnavårdsnämnden, att fosterbarn med hänsyn till barnafostrarens
personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt icke hos honom erhåller
tillfredsställande vård och uppfostran, skall nämnden genom lämpliga föreställningar
söka åstadkomma rättelse. Då omständigheterna i det särskilda
fallet giva anledning därtill, äger nämnden föreskriva, att barnafostraren skall
anlita lämplig, till stöd för barns hemuppfostran inrättad anstalt eller ock
att barnet skall hållas till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

55 §.

Prövar nämnden de i 54 § anvisade åtgärderna vara gagnlösa, eller hava
sådana åtgärder vidtagits, utan att rättelse vunnits, skall nämnden förelägga
barnafostraren att inom tid, som av nämnden bestämmes, lämna barnet från
sig till den, som är skyldig att taga vård om detsamma. Befinnes ej detta
lämpligt, eller kan barnet ej utan allvarlig våda kvarbliva i fosterhemmet, till
dess det kan, på sätt nyss är föreskrivet, av barnafostraren avlämnas, har
barnavårdsnämnden att omhändertaga barnet och därmed förfara såsom med
barn, som omhändertagits för samhällsvård.

Då fosterbarn, vilket mottagits i fosterhem, icke uppnått ett års ålder och
barnafostraren redan för vård omhänderhar två sådana fosterbarn, bör nämn -

Riksdagens skrivelse nr 245.

den jämväl förfara på sätt i nästföregående stycke är stadgat; dock äger
nämnden härvid göra undantag, då särskild anledning därtill förekommer.

I avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande
jämlikt denna § skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för samhällsvård
äga motsvarande tillämpning.

Då åtgärd vidtagits enligt denna §, åligger det nämnden att härom ofördröjligen
underrätta den, som är skyldig att taga vård om barnet.

56 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd vidtagit åtgärd, som i 55 § sägs, äger
nämnden tillika, om skäl därtill föreligger, meddela barnafostraren förbud att
vidare mottaga fosterbarn.

Sådant förbud må ock, utan att åtgärd enligt 55 § vidtagits, meddelas
person, som kan antagas hava för avsikt att mottaga fosterbarn, om med
hänsyn tdl hans personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt fara föreligger,
att fosterbarn icke kan hos honom erhålla tillfredsställande vård och
uppfostran.

„ Befinnes lägenhet, som begagnas eller kan antagas komma att begagnas
såsom fosterhem, vara hälsovådlig, må förbud kunna av barnavårdsnämnden
utfärdas mot fosterbarns mottagande i denna lägenhet.

2 mom. Förbud för viss person att mottaga fosterbarn fortfar att gälla
även om den, som förbudet gäller, flyttar till annan kommun. Hen barnavårdsnämnd,
som meddelat förbudet, skall, då den erhåller kännedom om avflyttningen,
ofördröjligen lämna barnavårdsnämnden i den kommun, dit inflyttningen
uppgivits skola ske eller veterligen ägt rum, underrättelse om
förbudet. Barnavårdsnämnd, som erhållit sådan underrättelse, skall ock, där
den person, förbudet gäller, ånyo avflyttar till annan kommun, om förbudet
underrätta barnavårdsnämnden i sistnämnda kommun.

3 mom. Förbud, som i denna § avses, må av barnavårdsnämnden återkallas,
när förhållandena giva anledning därtill. Har den, som förbjudits
mottaga fosterbarn, flyttat till annan kommun, ankommer på barnavårdsnämnden
i denna kommun att besluta om återkallelse av förbudet.

57 §''

Undeilater den, som är anmälningsskyldig enligt 51 fj, att göra föreskriven
anmälan, må barnavårdsnämnden, där den finner omständigheterna därtill
föranleda, vidtaga åtgärd enligt 55 § ävensom meddela förbud för honom att
mottaga fosterbarn.

58 §.

Finner barnavårdsnämnden, att barn, som överlämnats till fosterhem inom
kommunen av barnavårdsnämnden i annan kommun, ej erhåller tillfredsställande
vard och uppfostran eller att det genom vanart utövar menlig inverkan
på andra barn, skall underrättelse härom ofördröjligen meddelas den
nämnd, som överlämnat barnet till fosterhemmet.

Riksdagens skrivelse nr 245.

Leder sådan underrättelse icke till åsyftad verkan, må barnavårdsnämnden
antingen själv vidtaga åtgärd, som för varje fall är i denna lag stadgad,
eller ock om förhållandet göra anmälan hos länsstyrelsen för åtgärd, som
ankommer på donna myndighet.

Åtgärder mot missförhållanden i anstalt.

59 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden, att barnhem icke är med hänsyn till
belägenhet, utrymme och utrustning så beskaffat, att där intagna fosterbarn
kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, eller att hemmet icke
står under sådan ledning eller har sådan personal, att trygghet vinnes för
dess ändamålsenliga skötsel, eller har barnafostraren åsidosatt honom jämlikt
51 § åliggande anmälningsskyldighet, bör nämnden genom lämpliga föreställningar
hos hemmets innehavare eller hos dess styrelse, där sådan finnes,
söka åstadkomma rättelse.

Åtgärd, som nu är sagd, bör jämväl av nämnden vidtagas, då i barnhem
vårdas flera än två fosterbarn under ett års ålder; dock äger nämnden, då
fullt betryggande anordningar vidtagits, tillåta att flera än två sådana barn
vårdas i hemmet.

2 mom. Leder åtgärd, som i 1 mom. avses, ej till åsyftad verkan, har
nämnden att anmäla saken hos länsstyrelsen.

Råda i barnhemmet sådana missförhållanden, att där intagna fosterbarn
icke kunna utan fara för liv eller hälsa kvarbliva i hemmet, till dess länsstyrelsen
hinner besluta i ärendet, har barnavårdsnämnden att omedelbart
omhändertaga barnen och med dem förfara såsom med barn, som omhändertagits
för samliällsvård.

I avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande
jämlikt detta moment skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för
samliällsvård äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Bestämmelserna i 58 § äga motsvarande tillämpning beträffande
barnhem.

4 mom. Vad i denna § är stadgat om barnhem gäller även annan anstalt,
där fosterbarn är intaget.

Undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

60 §.

1 mom. Konungen må, där barnavårdsnämnd prövas hava vidtagit fullt
betryggande anordningar för tillsyn över barn, som av nämnden överlämnats
till fosterhem eller barnhem utom vederbörande kommun, medgiva befrielse
tills vidare under högst tio år, i den mån så prövas lämpligt, från tillämpningen
av bestämmelserna i detta kapitel, såvitt angår dylika barn. I sammanhang
härmed må jämväl meddelas befrielse från anmälningsskyldighet
enligt 34 § 3 mom. och 35 § 1 mom.

Riksdagens skrivelse nr 245.

2 mom. Dylikt medgivande må ock, där enahanda anordningar prövas
vara träffade, av Konungen meddelas styrelse för barnavårdsanstalt, som är
försedd med av Konungen fastställt reglemente, i avseende å barn, som tillhöra
anstalten.

3 mom. I fråga om annan barnavårdsanstalt än i 2 mom. sägs må länsstyrelsen,
efter vederbörande tjänsteläkares och barnavårdsnämnds hörande,
tills vidare medgiva befrielse, i den mån så prövas lämpligt, från tillämpningen
av bestämmelserna i detta kapitel. Medgivande skall avse bestämd
lägenhet; och må för detsamma uppställas de villkor, som prövas erforderliga.

4 mom. Befrielse, som i 3 mom. avses, må även, då synnerliga skäl därtill
föreligga, medgivas beträffande fosterhem; dock att befrielse ej må medgivas
från anmälningsskyldighet, varom stadgas i 51 §. Beslut om befrielse
meddelas av barnavårdsnämnden. Tjänsteläkares hörande erfordras ej.

8 KAP.

Om kostnaderna för samhällets barnavård m. m.

61 §.

Kommunens utgifter för samhällets barnavård skola, i den mån de icke
täckas av eljest för ändamålet avsedda medel, bestridas genom tillskott
efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro
stadgade.

62 §.

Utgift, som kommun haft för omhändertaget barn, inverkar på förvärv av
hemortsrätt på enahanda sätt, som i 49 § i lagen om fattigvården är stadgat
beträffande fattigvård, lämnad enligt 1 § samma lag; dock inverkar utgift för
barn, som fyllt sexton år, allenast på barnets eget förvärv av hemortsrätt.

I fråga om ersättning av hemortskommun för utgift för omhändertaget
barn har kommunen den rätt, som enligt 50 och 51 §§ samma lag tillkommer
fattigvårdssamhälle.

Har barn omhändertagits för samhällsvård inom annan kommun än den,
där det har hemortsrätt, gäller om barnavårdsnämnds rätt att påfordra
hemsändning samt om ersättning för hemsändningskostnad i motsvarande
tillämpning vad i 57 § i nämnda lag är stadgat.

63 §.

Har kommun haft utgift för omhändertaget barns vård å anstalt, som
avses i 40, 41 eller 42 § i lagen om fattigvården, eller har kommun haft
utgift för sådant barn i fall, då jämlikt 60 § samma lag ersättning för fattigvård
lämnas av staten, äger kommunen i förhållande till vederbörande landsting
eller staten den rätt, som enligt omförmälda lagrum tillkommer fattigvårdssamhälle.

64 §.

Har kommun, enligt vad därom är särskilt stadgat, för skyddshemselevs
uppfostran inom eller utom skyddshem erlagt avgift (skyddshemsavgift), och

Riksdagens skrivelse nr 245.

äro ej sådana omständigheter för handen, att gottgörelse för avgiften enligt
vad i 63 § sägs skall lämnas av staten, då äger den kommun, där eleven har
hemortsrätt, att av det landsting, inom vars område kommunen är belägen,
utfå bidrag till bestridande av avgiften enligt särskilt stadgade grunder.

65 §.

I avseende å behandling av frågor om ersättning av kommun, landsting
eller staten för utgift för omhändertaget barn samt om övertagande av
skyldighet att ansvara för kostnad för sådant barn ävensom i avseende å
tid för anliängiggörande av talan gäller i tillämpliga delar vad för motsvarande
fall är stadgat i 8 kap. i lagen om fattigvården, med iakttagande dock, att
vad där är sagt om fattigvårdsstyrelse och fattigvårdssamhälle skall gälla
barnavårdsnämnd och kommun.

66 §.

Konungen må med främmande makt under förutsättning av ömsesidighet
träffa överenskommelse om behandling här i riket av dess undersåtar, vilka
omhändertagas jämlikt denna lag, och om gottgörelse för därvid uppkommen
kostnad.

67 §.

Om statsbidrag till bestridande av vissa kostnader enligt denna lag är
särskilt stadgat.

9 KAP.

Om enskildas ersättnings- och arbetsskyldighet.

68 §.

1 mom. Då barn omhändertages för skyddsuppfostran eller samhällsvård
under förhållanden, vilka synas utvisa, att behovet därav kommer att bliva
varaktigt, äger barnavårdsnämnden, i den mån den ej finner skäl till eftergift,
omhändertaga egendom, som då tillhör barnet eller tillfaller det, medan
det är omhändertaget, samt därav uttaga ersättning för kostnaden för barnet.

2 mom. För kostnaden för omhändertaget barn under sexton år äger
barnavårdsnämnden uttaga ersättning av barnets föräldrar.

Anspråk på ersättning för kostnad, som här sägs, må ej bifallas, där den
ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav
kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.

Make, som enligt lag är underhållsskyldig mot andra makens barn eller
adoptivbarn, är, då barnavårdsnämnden omhändertagit barnet, skyldig att
efter sin förmåga ersätta kostnaden för barnet.

Har barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran, åtnjutit sådan efter
fyllda sexton år, äro föräldrarna skyldiga att efter sin förmåga utgiva ersättning
för kostnaden för barnet.

3 mom. Om det högsta ersättningsbelopp, som må av barnavårdsnämnden
uttagas enligt denna §, är särskilt stadgat.

Riksdagens skrivelse nr 245.

4 mom. Har någon, som enligt dom eller avtal är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till sitt
barn, försummat att fullgöra denna plikt, och har till följd härav barnet
måst av barnavårdsnämnden omhändertagas, då äger barnavårdsnämnden ej
uttaga ersättning enligt 2 mom. av den av föräldrarna, som icke gjort sig
skyldig till försummelse av sin underhållsskyldighet. I fall, som här avses,
skall i barnavårdsnämndens protokoll göras anteckning om anledningen till
omhändertagandet och den begränsning i ersättningsskyldigheten, som nu
är sagd.

69 §.

Där kommun för vård å sjukvårdsinrättning, barnhem, förbättrings- eller
uppfostringsanstalt eller till åtgärder för förebyggande av framtida fattigvårdsbehov
ställt särskilda medel till barnavårdsnämndens förfogande, ankommer
det på kommunen att bestämma, huruvida ersättningsskyldighet,
varom i 68 § sägs, skall äga rum för utgift, som bestrides av dessa medel.

70 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 68 § anhängiggöres hos
länsstyrelsen i länet.

Om den, som sökes, har sitt bo och hemvist eller uppehåller sig i annat
län, överlämnas ärendet för prövning till länsstyrelsen därstädes. Talan mot
den, som ingenstädes äger stadigt hemvist eller icke är svensk medborgare,
prövas av länsstyrelsen i det län, där han finnes.

71 §.

1 mom. Då enskild person är jämlikt 68 § 2 mom. skyldig att ersätta
kostnaden för omhändertaget barns vård, bör, där ej omständigheterna annat
föranleda, i den ordning i denna § sägs bestämmas det belopp, varmed den
ersättningsskyldige har att å vissa tider, så länge vården fortfar, till barnavårdsnämnden
utgiva bidrag till barnets vård.

Yid bidragets bestämmande bör hänsyn tagas, å ena sidan till kostnaden
för vården samt å andra sidan till den ersättningsskyldiges betalningsförmåga,
varjämte tiderna för bidragets utgivande böra så lämpas, att utgivandet
underlättas.

Barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet äger hemortsrätt, bör med
den ersättningsskyldige om utgivandet träffa avtal, vilket skall slutas genom
skriftlig, av två personer bevittnad handling.

Därest avtal ej kan komma till stånd, äger nämnden att, med bifogande
av utredning rörande den ersättningsskyldiges betalningsförmåga, hos länsstyrelsen
i länet göra ansökan om fastställande av bidrag. Länsstyrelsen
prövar efter ovan angivna grunder, med vilket belopp och å vilka tider bidrag
skall utgå. I fall, som här avses, skall vad i 70 § andra stycket är stadgat
äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Yppas, efter det avtal träffats eller bidraget blivit av länsstyrelsen
fastställt, anledning till jämkning i bidragets belopp eller tiderna för dess

Riksdagens skrivelse nr 245.

•21

erläggande, må sådan jämkning kunna efter överenskommelse mellan barnavårdsnämnden
och den ersättningsskyldige äga rum. Kommer ej dylik
överenskommelse till stånd, må länsstyrelsen, utan hinder av förut träffat
avtal eller meddelat beslut, kunna förordna om jämkning.

72 §.

Skyldig att efter föreläggande av barnavårdsnämnden inställa sig till
och efter sin förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt'' eller eljest anvisat
arbete är

a) den, som av lastbarhet, vårdslöshet, lättja eller liknöjdhet så försummar
sina skyldigheter mot sitt barn, som ej fyllt sexton år, att skyddsuppfostran
eller samhällsvård måste beredas detta, och tillika undandrager sig fullgörandet
av den honom härför åliggande ersättningsskyldighet, samt

b) den, som enligt av domstol meddelat slutligt utslag eller skriftligt,
av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till sitt barn, som ej fyllt
sexton år, men av lättja eller liknöjdhet underlåter att fullgöra denna plikt
och härigenom föranleder sådan försämring av det uppehälle och den uppfostran,
som lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige
prövas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande.

Den arbetsskyldige må kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess
grundad anledning föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga
fullgöra sina skyldigheter mot barnet; dock må han ej kvarhållas i oavbruten
följd ii rider längre tid än ett år.

Vad i 71, 72, 74, 75 och 76 §§ i lagen om fattigvården är stadgat om
inverkan av arbetsskyldighetens fullgörande, om handräckning samt om
varning och tvångsarbete såsom påföljd vid underlåtenhet av eller tredska
eller dåligt uppförande vid utförande av anvisat arbete skall i motsvarande
tillämpning lända till efterrättelse, med iakttagande dock, att vad enligt
nämnda §§ åligger fattigvårdsstyrelsen i stället skall ankomma på barnavårdsnämnden.

10 KAP.

Straffbestämmelser och allmänna föreskrifter.

73 §.

Försummar någon att fullgöra anmälningsskyldighet i fall, som omförmäles
i 51 §, vare förfallen till böter från och med fem till och med etthundra kronor.

Har någon i trots av förbud, varom i 42, 56 eller 57 § sägs, mottagit
fosterbarn, straffes med böter från och med femtio till och med femhundra
kronor eller, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse
i högst sex månader.

74 §.

1 mom. Har någon genom att dölja barn, som avses i 22 eller 49 §,
eller genom att hjälpa det att avvika eller genom vilseledande uppgifter

Riksdagens skrivelse nr 245.

uppsåtligen lagt hinder i vägen för verkställighet av beslut eller undersökning
i ärende rörande barnet,

eller har någon uppsåtligen förlett eller hjälpt barn, som omhändertagits
för skyddsuppfostran, att avvika från hem eller anstalt, dit det överlämnats,

straffes, där gärningen icke eljest är i lag belagd med strängare straff,
med böter från och med fem till och med femhundra kronor eller, då omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

2 mom. Den, som överträder av barnavårdsnämnd eller styrelse eller
föreståndare för skyddshem meddelat förbud mot att besöka barn, som omhändertagits
för skyddsuppfostran, straffes, där gärningen icke eljest är i
lag belagd med strängare straff, med böter från och med fem till och med
femhundra kronor.

75 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd i fall, som avses i 24 § 2 mom., kallat
föräldrar att personligen inställa sig inför nämnden eller särskilt utsett ombud,
och utebliva de utan laga förfall, skall en var av dem bota fem kronor
och av nämnden genom upprepade viten, som dock tillsammans ej må överstiga
etthundra kronor för en var av dem, tillhållas att inställa sig. Kunna
de ändå ej förmås till inställelse, må nämnden begära handräckning hos
polismyndigheten.

Då i fall, som nyss är sagt, barn kallats till inställelse, må nämnden
ålägga den, som har barnet i sin vård, att ombesörja dess inställande eller
efter omständigheterna därom förordna på annat lämpligt sätt. Där så erfordras,
må nämnden begära handräckning hos polismyndigheten.

Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, äger länsstyrelsen förelägga
föräldrarna inställelse vid vite eller äventyr av hämtning. Om barnets inställande
gäller i motsvarande tillämpning vad i nästföregående stycke är
stadgat.

2 mom. Där barnavårdsnämnd i annat fall än i 24 § 2 mom. avses, kallat
någon, som bor eller uppehåller sig inom kommunen, till personlig inställelse
för att höras i något till nämndens behandling hörande ärende, skall
vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning, med iakttagande dock,
att den sålunda kallade ej är pliktig att hörsamma kallelsen, om han ej minst
fyra dagar förut erhållit del därav.

76 §.

Förseelse, som i detta kapitel avses, må ej åtalas av allmän åklagare, där
den ej av målsägande eller vederbörande barnavårdsnämnd till åtal angives.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunens kassa.
Saknas tillgång till böternas eller vitenas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

77 §.

Barnavårdsnämnd eller dess ordförande samt styrelse eller föreståndare
för skyddshem äga att, där de så pröva nödigt för vidtagande av åtgärd,

Riksdagens skrivelse nr 245.

som enligt denna lag ankommer på dem, utan kostnad för nämnden eller
styrelsen erhålla handräckning av polismyndighet ävensom biträde av prästerskap
och kommunal myndighet.

78 §.

Vad i denna lag stadgas angående föräldrar gäller adoptant, när fråga är
om adoptivbarn. Barnets föräldrar äro ej skyldiga att utgiva ersättning
enligt 68 § 2 inom., där ej adojitanten samt, om denne är gift, hans make
bliva ur stånd att fullgöra sin ersättningsskyldighet.

Tillkommer vårdnaden om barn allenast den ena av dess föräldrar eller
särskilt förordnad förmyndare, skall vad i 3, 6 och 10 kap. är stadgat med
avseende å föräldrarna gälla om den, som har vårdnaden.

79 §.

Medicinalstyrelsen har att till ledning för barnavårdsnämnder och enskilda
meddela nödiga råd och anvisningar beträffande vård av barn, särskilt
av späda sådana.

80 §.

Barnavårdsnämnden skall årligen före januari månads utgång till provinsialläkaren
eller extra provinsialläkaren i det distrikt, dit kommunen hör,
avgiva förteckning å samtliga under nämndens tillsyn stående barn, som vid
slutet av nästföregående år vårdades i fosterhem och barnhem inom kommunen.
Förteckningen skall för varje barn innehålla uppgift å barnets namn
och födelsedag, barnafostrarens namn och adress ävensom, då barnet mottagits
i barnhem, dettas benämning.

11 KAP.

Om klagan i mål och ärenden enligt denna lag.

81 §.

1 mom. Då barnavårdsnämnd meddelat beslut, varigenom barns omhändertagande
för samhällsvård vägrats,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 1
mom., avslagit framställning om slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran
omhändertaget barn,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i fråga, som avses i 7 kap.,
eller barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt meddelat beslut rörande
behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller beträffande kvarhållande
av arbetsskyldig å anstalten eller i arbetet,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i annat ärende enligt denna lag,
vilket icke angår i 3, 4 eller 6 kap. avsedd fråga och icke heller förvaltningsfråga,
för vars behandling nämnden jämlikt de i denna lag eller kommunallagarna
givna föreskrifter är ansvarig endast inför kommunen,

Riksdagens skrivelse nr 245.

må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio
dagar, räknade från det han av beslutet erhållit del; dock går beslutet i
verkställighet, där ej förbud däremot meddelas av länsstyrelsen.

2 mom. Oavsett huruvida besvär enligt 1 mom. anförts, har länsstyrelsen
att, då missförhållande föreligger, vars avhjälpande enligt denna lag
ankommer på barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt, tillhålla nämnden
eller styrelsen att vidtaga erforderlig åtgärd.

En var äger rätt att om missförhållande, som här nämnts, göra anmälan
hos myndighet eller befattningshavare, som avses i 2 kap.

3 mom. Över varning, som meddelats jämlikt 72 § i denna lag, må klagan
ej föras; dock äger länsstyrelsen, i sammanhang med prövning av yrkande om
den felandes dömande till tvångsarbete, pröva varningens befogenhet.

4 mom. Barnavårdsnämnd, vilken är missnöjd med beslut av styrelse för
skyddshem, som avses i 43 § 1 mom., eller med beslut av styrelse för
arbetshem rörande någons intagning i skydds- eller arbetshemmet, äger över
beslutet anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från det nämnden
erhållit del av beslutet.

5 mom. Över beslut av styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 2 och
3 mom., må klagan föras i fall, då sådan är enligt denna § medgiven över
annan skyddshemsstyrelses beslut; och äger Konungen meddela närmare bestämmelser
angående klagan, varom här är fråga.

6 mom. Utdrag av barnavårdsnämnds eller anstaltsstyrelses protokoll i
ärende, som i denna § sägs, skall utan avgift tillhandahållas den, som är i
behov därav för klagan över nämndens eller styrelsens beslut.

82 §.

År någon missnöjd med handräckning, som av polismyndighet meddelats
enligt denna lag, må han däröver anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio
dagar från handräckningens fullbordande.

83 §.

För talan mot beslut, som enligt denna lag fattats av kommunalstämma,
kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige eller allmän rådstuga, gäller vad om
besvär över deras beslut är stadgat i kommunallagarna.

84 §.

1 mom. Är någon missnöjd med länsstyrelses utslag angående

a) ersättning för kostnad för omhändertaget barn eller angående skyldighet
att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) hemsändning eller ersättning för hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller kvarhållande av
arbetsskyldig å anstalt eller i arbete, eller

e) gottgörelse av staten jämlikt 63 §,

må han däröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola innan klockan tolv å trettionde dagen efter den, då kla -

Riksdagens skrivelse nr 241).

ganden erhållit del av utslaget, avlämnas till länsstyrelsen, som över besvären
infordrar vederbörandes förklaring och, sedan sådan inkommit, till kammarrätten
insänder handlingarna i målet jämte bevis om utslagets delgivning
och eget utlåtande.

2 mom. År utslaget meddelat av länsstyrelsen i annat län, än det klaganden
tillhör, må besvären, om klaganden det föredrager, inom ovan stadgade
tid avlämnas till länsstyrelsen i sistnämnda län, vilken det åligger att
översända dem till den länsstyrelse, som meddelat utslaget, för att vidare
behandlas i föreskriven ordning.

3 mom. Bestämmelserna i 81 § 3 och 4 mom. i lagen om fattigvården
skola äga motsvarande tillämpning beträffande mål enligt denna lag.

4 mom. Över kammarrättens beslut i mål och ärenden, som avses i denna
lag, må ej klagan föras.

85 §.

1 mom. Vill någon söka ändring i länsstyrelses utslag i mål rörande
ådömande av tvångsarbete enligt 72 § i denna lag, skall vad i 83 § i lagen
om fattigvården är stadgat äga motsvarande tillämpning.

2 mom. För klagan över länsstyrelses utslag i andra frågor enligt denna
lag, än förut i detta kapitel är sagt, gäller, efter varje saks beskaffenhet, vad
om besvär över länsstyrelses beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgat.

86 §.

Länsstyrelses beslut enligt 3—7 kap. går i verkställighet utan hinder
därav att klagan förts.

12 KAP.

Övergångsbestämmelser.

87 §.

Denna lag skall med de i 88 och 89 §§ angivna undantag lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1926.

Genom denna lag upphävas lagen den 6 juni 1902 om fosterbarns vård
samt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn tillika med alla de stadganden, vilka innehålla
ändring eller förklaring av nämnda lagar eller tillägg därtill.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall i stället denna lända till
efterrättelse.

88 §.

Bestämmelserna i 7 kap. äga ej tillämpning å barn, födda före den 1
januari 1919. I fråga om barn under sexton år, som vistas hos annan än
föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om
barnet, må dock, då särskilda omständigheter därtill föranleda, barnavårdsnämnden
eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barnet, fastän
fött före nyssnämnda dag, skall tills vidare anses såsom fosterbarn; och skall i

Riksdagens skrivelse nr 245.

sådant fall vad i 7 kap. och 73 § är stadgat äga tillämpning. Då dylikt beslut
meddelas av ordföranden, skall anmälan därom göras vid nästa sammanträde
hos nämnden, som prövar, huruvida beslutet skall äga bestånd.

89 §.

1 mom. I kommun, där särskild barnavårdsnämnd skall tillsättas i enlighet
med bestämmelserna i denna lag, skall sådant första gången ske före
den 1 augusti 1925; åliggande det denna barnavårdsnämnd att efter samråd,
i den mån så anses erforderligt, med fattigvårdsstyrelse och andra myndigheter,
vilka förut handhaft hithörande ärenden, avlämna utgifts- och inkomstförslag
för år 1926 i överensstämmelse med kommunallagarna.

2 mom. Kommun, som vill vinna befrielse från skyldighet att tillsätta
särskild barnavårdsnämnd, skall till länsstyrelsen ingiva sin till Konungen
ställda ansökan därom. Efter det utredning i frågan verkställts av vederbörande
barnavårdskonsulent, insänder länsstyrelsen handlingarna i ärendet
jämte eget yttrande till Konungen.

Har ansökan, som nyss är sagd, bifallits, skall kommunen inom av Konungen
bestämd tid förrätta val, som avses i 7 § och 8 § 2 mom.; och skall beträffande
avlämnande av utgifts- och inkomstförslag för näst därefter följande
år i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. är stadgat.

3 mom. Har särskilt tillsatt barnavårdsnämnd att övertaga befattning
med barn, vilkas vård och uppfostran förut omhänderhafts av fattigvårdsstyrelsen,
må kommun kunna besluta, att med övertagandet skall anstå till
den 1 januari 1927, intill vilken tid fattigvårdsstyrelsen fortfarande har att
i enlighet med lagen om fattigvården ombesörja nämnda barns vård och
uppfostran.

4 mom. Där anmälningsskyldighet enligt 51 § åligger någon, som icke
enligt äldre lag varit anmälningsskyldig, må med anmälan kunna anstå intill
den 1 juli 1926.

5 mom. Vad i denna lag stadgas angående ersättning av kommun, landsting,
staten eller enskild person för utgift för omhändertaget barn skall icke
tillämpas i fråga om utgift, som uppstått, innan lagen trätt i kraft, utan
skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet.

Därest före den 1 januari 1926 beslut meddelats i ärende, som avses i
denna lag, skall i fråga om fullföljd av talan mot beslutet eller underställning
därav gälla vad förut varit stadgat.

90 §.

Barnavårdsnämnden äger att av de myndigheter, vilka hittills haft sig
anförtrodda de enligt denna lag på barnavårdsnämnden ankommande angelägenheter,
erhålla hos dem tillgängliga uppgifter och handlingar rörande
barn, om vilka nämnden har att övertaga vård eller tillsyn.

Riksdagens skrivelse nr 245.

2:o) LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918
(nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 36 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skall
upphöra att gälla samt att 1 och 10 §§, 12 § 1 mom., 30, 38, 43 och 44 §§, 60 § 2
mom., 63, 68, 74, 77 och 92 §§ i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Befinnes--------sägs.

Fattigvård-------uppfostran.

Med--- år.

Rörande omhändertagande av minderårig, som på grund av nöd eller
annan dylik anledning är i behov av vård utom hemmet, stadgas i lagen
om samhällets barnavård.

10 §.

Fattigvårdsstyrelsen----verkställighet.

I sådant ---- --- handhavande.

Angående skyldighet i vissa fall för fattigvårdsstyrelsen att tjänstgöra såsom
barnavårdsnämnd och nykter hetsnämnd stadgas i lagen om samhällets barnavård
och lagen om behandling av alkoholister.

12 §.

1 mom. Ledamöter-----år.

Ledamot — — — —---talan.

Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i
fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, obehörig att utöva uppdrag,
varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,
landssekreterare, landskamrerare, länsassessor eller landsfogde icke vara
ledamot eller suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fångvårdsstyrelse
inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i
och för sin befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må
icke vara ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande — —--avsägelserätt.

30 §.

Hå understöd lämnats i hemmet eller understödstagare utackorderats i
enskilt hem, bör fattigvårdsstyrelsen vaka över att beviljat understöd behörigen
användes och att de, som emottagit understödstagare till vård, fullgöra
sina skyldigheter.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 14 sand. AV 245. 1174 24 3

Riksdagens skrivelse nr 245.

38 §.

1 mom. Fattigvårdsstyrelsen----samhället.

2 mom. I fattigvårdssamhälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt,
böra, i den mån så prövas påkallat, representanter för fattigvårdsstyrelsen
och barnavårdsnämnden eller dessa myndigheter i deras helhet sammankomma
för rådplägning om angelägenheter, som beröra bådas verksamhet.

Då i fattigvårdssamhälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, fattigvårdsstyrelsen
vid prövning av fattigvårdsbeliov finner skäl till antagande,
att någon, som ej fyllt aderton år, bör i enlighet med lagen om samhällets
barnavård omhändertagas av barnavårdsnämnden, bör fattigvårdsstyrelsen
skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot jämväl i barnavårdsnämnden,
inhämta dess uppfattning i ärendet. Av styrelsen införskaffad utredning
bör därvid tillhandahållas nämnden jämte förslag till de åtgärder, vilka styrelsen
finner lämpligen böra vidtagas. Råda olika meningar mellan styrelsen
och nämnden, bör ärendet överlämnas till en tremannanämnd, bestående
av den gemensamma ledamoten samt ytterligare en ledamot av fattigvårdsstyrelsen,
vald av styrelsen för ett år i sänder, och en ledamot av barnavårdsnämnden,
utsedd av denna för enahanda tid. Tremannanämnden har att
skyndsamt avgöra, huruvida fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden skall
taga befattning med ärendet. Finner styrelsen tremannanämndens avgörande
icke kunna utan våda avvaktas, må styrelsen tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

43 §.

Konungens----------påkalla.

1 allt vad som rör Konungens befallningskavandes befattning med fattigvårdsförvaltningen
inom länen skola Konungens befallningsliavande hava
biträde av särskilt tillsatta tjänstemän, fattigvårdskonsulenter, vilka jämväl
skola hava till uppgift att tillhandagå med upplysningar och råd rörande
fattigvården. Instruktion för fattigvårdskonsulenterna utfärdas av Konungen.

Om skyldighet för fattigvårdskonsulenterna att tjänstgöra jämväl såsom barnavårdskonsulenter
är stadgat i lagen om samhällets barnavård.

44 §.

Jämte det övervakande av fattigvården i länen, som enligt 43 § åligger
Konungens befallningsliavande, ankommer det på statens inspektör för fattigvård
och barnavård att verka för fattigvårdens ändamålsenliga ordnande och
främja dess utveckling. Han har ock att öva uppsikt över de i 33 § omförmälda
arbetshemmen. Angående inspektörens verksamhet i ovannämnda
hänseende meddelar Konungen närmare föreskrifter.

60 §.

2 mom. Har, efter det en person fyllt sexton men innan han fyllt sextio
år, såväl han som de personer, beträffande vilka i 49 § 2 mom. stadgas, att
dem tilldelad fattigvård inverkar på hans förvärv av hemortsrätt, oavbrutet
under minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, varest han har
hemortsrätt, utan att under denna tid hava av samhället åtnjutit fattigvård,

Riksdagens skrivelse ur 245.

äger samhället att av staten erhålla gottgörelse för fattigvård, enligt 1 tj,
som samhället efter utgången av samma tid fått bekosta för någon av dem.
I fråga om inverkan på rätt att erhålla sådan gottgörelse skall utgift för av
barnavårdsnämnd jämlikt lagen om samhällets barnavård omhändertaget barn
anses såsom fattigvård.

Dylik--—--— — — — ansökning.

63 §.

Har----------— — eftergift.

Har någon, som enligt dom eller avtal är pliktig att till fullgörande av
lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn,
försummat att fullgöra denna plikt, och har fattigvård till följd härav
måst lämnas den underliållsberättigade, då äger fattigvårdsstyrelsen ej sådan
rätt till ersättning, som i första stycket sägs, mot den av föräldrarna eller
adoptivföräldrarna, som icke gjort sig skyldig till försummelse av sin underhållsskyldighet.
I fall, som här avses, skall i fattigvårdsstyrelsens protokoll
göras anteckning om anledningen till fattigvårdsbehovet och den begränsning
i fattigvårdsstyrelsens rätt till ersättning, som nu är sagd.

68 §•

Om tiden för anhänggigörande av talan om ersättning enligt 62 och 63 §§ skall
vad enligt allmänna lagen gäller om preskription av fordran äga tillämpning.

74 §.

Undandrager-------äger fattigvårdsstyrelsen, där han fyllt

aderton år och icke är till arbete oförmögen, — — —---omförmäles.

Styrelse--------för styrelsen.

77 §.

Föreligger anledning, att understödstagare bör förklaras omyndig, har
.fattigvårdsstyrelsen att anmäla förhållandet till vederbörande överförmyndare.

92 §.

I stället för vad i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården är
stadgat till förekommande av bettleri samt om barn, som bettlar, skola följande
bestämmelser gälla:

1 mom. Envar, som efter fyllda aderton år gör sig förfallen till bettleri,
må anhållas och, där han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla
fattigvård, behandlas såsom lösdrivare, på sätt i lagen angående lösdrivares
behandling är stadgat.

Till---—-------räkning.

2 mom. Där någon, som ej fyllt aderton år, anträffas bettlande, skall
med honom förfaras i enlighet med lagen om samhällets barnavård.

3 mom. Inom — — — — — behandling. Har den anhållne ej fyllt
aderton år, skall han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd,
som enligt lag ankommer på densamma.

För---------• — bestämmer.

Riksdagens skrivelse nr 245.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926; dock

att det nuvarande första stycket av 77 § skall upphöra att gälla den 1
januari 1925;

att i stället för det nuvarande tredje stycket i samma paragraf skall från och
med sistnämnda dag gälla vad i paragrafen enligt dess nya lydelse är stadgat;

att nu gällande bestämmelser i 30 och 36 §§ samt i 77 § andra stycket
även efter den 1 januari 1926 skola äga tillämpning med avseende å barn,
som av fattigvårdsstyrelsen omhändertagits, till dess omsorgen om dessa
barns vård och uppfostran övertagits av barnavårdsnämnden; samt

att vad i 68 § i dess nuvarande lydelse är stadgat om tillämpning av
55 § första stycket skall gälla beträffande fattigvård, som utgått före den
1 januari 1926 eller för vilken, om fattigvården icke lämnats av den sökande
fattigvårdsstyrelsen, kostnaden inom samma tid av styrelsen guldits.

Vad i 75 § är stadgat må ej efter denna lags ikraftträdande tillämpas på
den, som icke fyllt aderton år.

3:o) LAG

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885
(nr 27) angående lösdrivares behandling.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares
behandling skall erhålla följande ändrade lydelse:

Var, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till
sitt uppehälle, må, där ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete,
behandlas såsom lösdrivare på sätt i denna lag sägs.

Till enahanda behandling vare ock den förfallen, vilken eljest, utan att
äga medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja
sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för
allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Personer under aderton år må ej såsom lösdrivare behandlas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926; därvid skall iakttagas,
att beträffande person under aderton år, vilken före nämnda dag dömts
till tvångsarbete genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagas,
verkställighet av tvångsarbetet skall äga rum enligt lagen angående lösdrivares
behandling;

att vad i 12 § av sistnämnda lag föreskrives ej må tillämpas på den, som
icke fyllt aderton år;

att när någon, som ej fyllt aderton år, frigives efter att hava undergått
tvångsarbete, han skall i enlighet med det för honom utfärdade pass begiva

Riksdagens skrivelse nr 245. 37

sig till don ort, dit lian förpassats, och ofördröjligen anmäla sig hos barnavårdsnämnden
därstädes; samt

att, när eljest person under aderton år frigives, efter att hava anhållits
eller häktats för lösdriveri, han skall överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.

B) anhålla om utredning, på vad sätt och efter vilka grunder understöd
utan fattigvårds karaktär må kunna beredas änkor, vilka äro i behov därav
för sina barns uj>pfostran, samt om framläggande för riksdagen av de förslag,
till vilka utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 31 maj 1924.

Med undersåtlig vördnad.