Riksdagens skrivelse Nr 239 (Riksdagsskrivelse 1917:239)

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Nr 239.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom
äktenskap m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtanden Nr 29 och 61 samt memorial Nr 58.)

Till Konungen.

Genom en den 20 januari 1917 dagtecknad proposition, nr 33, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

1) lag om barn utom äktenskap;

2) lag om äktenskaplig börd;

3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps
ingående och upplösning;

4) lag om adoption;

o) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta;

6) lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket;

7) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen;

8) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen;

9) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om er sättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av
ämbets- eller tjänsteman;

10) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock
till 1 kap. 6 § rättegångsbalken;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 76 käft. (Nr 239.)

Riksdagens skrivelse Nr 239.

11) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen;

12) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober
1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning;

13) lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring;

14) lag om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete; och

15) lag om ändrad lydelse av 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

De genom förevarande proposition framlagda lagförslag hava icke
kunnat av riksdagen oförändrade godkännas, utan har riksdagen, i anledning
av nämnda proposition ävensom i ärendet väckta motioner, för sin
del antagit lagar av den lydelse här nedan angives.

De av riksdagen alltså i anledning av propositionen nr 33 för dess
del antagna lagarna införas här som följer.

l:o) Lag

om barn utom äktenskap.

Härigenom förordnas som följer:

Om barnets namn.

1 §•

Barn utom äktenskap erhåller moderns släktnamn. År modern
gift, eller är hon frånskild hustru, erhåller barnet det släktnamn, som tillkom
henne såsom ogift.

Fadern, så ock, där modern är gift, hennes make må giva barnet
sitt släktnamn. Till sådan ändring av namn erfordras samtycke av barnets
förmyndare, om det är omyndigt, och av barnet själv, om det fyllt aderton
år.

År barnet trolovningsbarn, äge förmyndaren eller barnet själv, om
det är myndigt, bestämma, att det skall bära faderns namn. Har barnet
fyllt aderton år, må ej förmyndaren utan dess samtycke träffa bestämmelse,
som nu är sagd.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Med trolovningsbarn förstås i denna lag barn, som är avlat i trolovning,
eller vars föräldrar efter dess avlelse ingått trolovning med varandra;
och skall, ändå att vid trolovningen föräldrarna voro så besläktade
eller besvågrade, att äktenskap dem emellan måste återgå, eller endera var
gift med annan, barnet anses såsom trolovningsbarn, där föräldrarna eller
en av dem var i god tro.

Om vårdnad och förmynderskap.

2 §•

Modern have vårdnaden om barnet och vare dess förmyndare.

Äro föräldrarna ense att fadern skall träda i moderns ställe, varde,
på anmälan, fadern av rätten förordnad till förmyndare, om han är lämplig.

Finnes modern ej vara lämplig förese barnet, eller dör hon, förordne
rätten fadern eller annan till förmyndare för barnet.

Är ej förmyndare förordnad, äge modern, ändå att hon på grund av
sin ålder är omyndig, för barnet föra talan, som i 21 eller 34 § sägs, så
ock efter vad i 9 eller 11 § föreskrives sluta avtal om underhåll.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, må ej betagas
tillfälle till umgänge med det, med mindre särskilda omständigheter därtill
föranleda. Nöjes fadern eller modern ej åt vad härutinnan bestämmes
av den, som har vårdnaden, skilje rätten dem emellan.

Om underhållsskyldighet.

3 §•

Barnet njute av föräldrarna uppehälle och uppfostran, efter ty med
avseende å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt.

Den rätt till underhåll, som nu är sagd, uppföre ej förr än barnet
fyllt femton år; ej heller senare än det fyllt aderton år, där ej barnets
anlag och omständigheterna i övrigt föranleda, att barnet bör erhålla fortsatt
utbildning.

4 §.

I kostnaden för barnets underhåll tage en var av föräldrarna del
efter sin förmåga.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala
underhållsbidrag.

5 §•

Fadern vare skyldig att, efter ty med hänsyn till hans och moderns
villkor må anses skäligt, bidraga till hennes underhåll under sex veckor
före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande av detta underhållsbidrag
skall hänsyn tagas jämväl till de särskilda kostnader, som
orsakas av förlossningen. Medför havandeskap eller amning eller annan
vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvsverksamhet, eller ådrager
hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten, må fadern kunna
förpliktas att bidraga till hennes underhåll under längre tid än nu sagts,
dock högst under fyra månader före och nio månader efter nedkomsten.

6 §•

År barnet, sedan dess rätt till underhåll enligt 3 § upphört, i följd
av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare
föräldrarna i mån av förmåga skyldiga att giva barnet skäligt underhåll.

Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot fader eller moder,
som av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig.

7 §•

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar
av underhållstiden.

8 §•

Betalning av underhållsbidrag skall, där ej på grund av särskilda
omständigheter annorlunda bestämmes, erläggas i förskott för kalendermånad.
Förskottsbetalning utöver vad nu stadgats eller särskilt blivit bestämt
medför ej befrielse att gälda underhållsbidrag för den tid, sådan betalning
avser.

9 §•

Avtal om underhållsbidrag till fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet
enligt 3 eller 5 § skall slutas genom skriftlig, av två personer
bevittnad handling och godkännas av barnavårdsmannen eller, om
sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden. Innefattar avtalet åtagande att
till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, erfordras i

Riksdagens skrivelse Nr 239.

varje fall godkännande av barnavårdsnämnden. Avtal, som nu är sagt,
må slutas jämväl före barnets födelse.

Har avtal, som avses i första stycket, träffats i annan ordning än
där sägs, eller har avtal träffats angående fullgörande för framtiden av
underhållsskyldighet, varom i 6 § sägs, vare det ej hinder för den underhållsberättigade
att utfå det. underhåll, som enligt lag tillkommer honom.

O 7 o O

10 §.

Belopp, som underhållsskyldig genom avtal, varom i 9 § första stycket
sägs, åtagit sig att till barnets underhåll utgiva en gång för alla, skall
betalas till barnavårdsnämnden; och skall därför genom nämndens försorg
hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbolag åt barnet inköpas
en livränta, lämpad efter de för underhållsskyldigheten stadgade grunder,
där ej enligt avtalet hinder möter för sådant inköp eller nämnden eljest
finner, att beloppet må på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

11 §•

Dör fadern, och har barnet ej, efter vad i 12 § sägs, arvsrätt efter
honom, skall det belopp, som erfordras till fullgörande för framtiden av
hans underhållsskyldighet emot barnet och modern, före arvs- och testamentslotter
utgå av behållningen i boet; dock att barnet icke härigenom
må erhålla större del därav än det skulle hava bekommit, om det varit
av äktenskaplig börd.

Angående avtal om vad sålunda skall tillkomma barnet galle vad i
9 § är stadgat för det fall att fadern åtager sig att till barnets underhåll
utgiva visst belopp en gång för alla; och vare i fråga om avtal angående
vad som skall tillkomma modern lag, som i 9 § sägs.

Med belopp, som tillfaller barnet, skall förfaras på sätt i 10 § är
föreskrivet.

Om arvsrätt.

12 §.

Barnet tage arv efter moder och mödernefränder och ärves av dem,
såsom vore barnet av äktenskaplig börd.

År barnet trolovningsbarn, tage barnet arv efter fadern och fadern
efter barnet, såsom vore barnet av äktenskaplig börd. I annat fall njute
barnet och fadern ej arvsrätt efter varandra.

Mellan barnet och dess fädernefränder äge ej arvsrätt rum.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Om barnavårdsman.

13 §.

För varje barn utom äktenskap skall, efter vad nedan sägs, förordnas
en barnavårdsman, som har att bistå modern med råd och upplysningar
samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt
åligger det barnavårdsmannen sörja för, att åtgärder ofördröjligen
vidtagas för fastställande av barnets börd samt tillförsäkrande av underhåll
åt barnet, biträda med indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag
samt, när skäl därtill är, göra anmälan om förordnande av förmyndare
för barnet.

Barnavårdsmannen äge att själv eller genom ombud föra talan för
barnet rörande faderskap, underhåll och förmynderskap ävensom barnets
förklarande för trolovningsbarn samt vare berättigad att anlita polismyndigheten
för underhållsskyldigs efterforskande eller hörande och för verkställande
av delgivningar.

14 §.

Kvinna, som är havande med barn utom äktenskap, bör senast tre
månader före den väntade nedkomsten anmäla sitt tillstånd för ledamot
av barnavårdsnämnden i den församling, där hon vistas, eller annan, som
av nämnden erhållit uppdrag att mottaga dylika anmälningar; och har
den, till vilken anmälningen gjorts, att genast underrätta nämnden därom.
Är kvinnan kyrkobok förd i annan församling, har nämnden att om anmälningen
genast underrätta barnavårdsnämnden därstädes. Det åligger
kvinnans föräldrar, husbondfolk och andra i liknande ställning att erinra
henne om angelägenheten därav att anmälan, som nu sagts, bliver gjord.

Barnavårdsnämnden i den församling, där kvinnan är kyrkobokförd,
eller, om hon ej är i riket kyrkobokförd, där hon vistas, har att, när anmälan,
som i första stycket sägs, inkommit eller nämnden erhållit kännedom
att barn utom äktenskap blivit fött, till barnavårdsman för barnet
förordna därtill lämplig man eller kvinna.

15 §.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphöre, när barnet fyllt aderton
år. Visar sig i annat fall, att behov av barnavårdsman ej längre finnes,
må barnavårdsnämnden entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny
sådan.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

16 §.

Barnavårdsnämnden har att utöva tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet
samt må, när anledning därtill förefinnes, entlediga honom och
förordna ny barnavårdsinan.

Finner barnavårdsnämnden med hänsyn till moderns eller barnets
vistelseort tillsynen böra överflyttas å annan barnavårdsnämnd, meddele
beslut därom och give det ofördröjligen tillkänna för såväl den andra
barnavårdsnämnden som barnavårdsmannen.

17 §.

I den ordning, som gäller i fråga om beviljande av medel för barnavårdsnämnds
''verksamhet, må beslutas anställande genom barnavårdsnämnden
av erforderligt antal personer att, efter nämndens för varje särskilt
fall meddelade uppdrag, tjänstgöra såsom barnavårdsmän så ock anvisas
medel för ersättning åt barnavårdsmän.

18 §.

Närmare föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen
därå meddelas av Konungen.

19 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i denna lag, må
klagan föras genom besvär hos Konungens befallningshavande sist å trettionde
dagen från det klaganden erhöll del av beslutet.

I Konungens befallningshavandes beslut må ändring sökas hos Konungen
i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.

Barnavårdsnämndens eller Konungens befallningshavandes beslut
lände, utan hinder av klagan, till efterrättelse intill dess annorlunda kan
varda förordnat.

Om fastställande av faderskap och underhållsskyldighet.

20 §.

Har någon inför den präst, som för kyrkoböckerna i församling där
barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vittnes närvaro inför kronofogde,

Riksdagens skrivelse Nr 239.

länsman eller notarius publicus, eller genom avtal, som i 9 § första stycket
sägs, erkänt sig vara fader till barnet, och har erkännandet på enahanda
sätt vitsordats av modern, vare det erkännande gällande, där ej visas att
han ej är barnets fader. Är modern död, eller är hon sinnessjuk, sinnesslö
eller å okänd ort, skall erkännandet för att bliva gällande i nu stadgad
ordning godkännas av barnets förmyndare eller av barnet själv, om
det är myndigt.

Erkännes, på sätt nu är sagt, att föräldrarna vid barnets avlelse voro
trolovade med varandra eller att de efter avlelsen ingått trolovning med
varandra, vare ock det erkännande gällande, där det ej visas vara oriktigt.

Erkännande må göras jämväl före barnets födelse.

21 §.

Talan om faderskap och om skyldighet för fadern att giva underhåll
åt barnet eller modern så ock om barnets förklarande för trolovningsbarn
skall anhängiggöras genom stämning å mannen till rätten i den ort,
där han bör svara i tvistemål, som röra hans person. Vill käranden hellre
stämma till rätten i den ort, där lägersmålet skett, vare ock det tillåtet.

Talan må väckas redan före barnets födelse, men må icke före födelsen
slutligen prövas.

22 §.

Äger svaranden ej känt hemvist inom riket, och har upplysning ej
kunnat vinnas, var han uppehåller sig, må stämningen delgivas på sätt i
11 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken sägs, ändå att fall ej är för
handen, som där avses.

Har svaranden gjort anmälan i enlighet med bestämmelserna i tredje
och fjärde styckena av sagda paragraf, äge dock vad nu är sagt ej tilllämpning.

23 §.

Rätten må, där part det begär, förordna att målet skall handläggas
inom stängda dörrar.

24 §.

Varder målet enligt 12 kap. 3 § rättegångsbalken företaget till avgörande,
ändå att svaranden uteblivit, skall vad för sådant fall är stadgat
om återvinning ej äga tillämpning.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

25 §.

Rätten skall tillse, att en var, som äger att för barnet föra talan,
erhåller tillfälle att yttra sig i målet, samt sörja för fullständig utredning,
särskilt beträffande den tid, då uppgivet samlag ägt rum, och de omständigheter,
som kunna vara av betydelse för bedömande, huruvida barnet
kan vara avlat vid det samlag; och äger rätten för utrednings vinnande
införskaffa erforderlig bevisning. Ej vare rätten bunden av parts erkännande.
Ed må ej bjudas.

Har rätten förordnat, att part skall persoidigen inställa sig, och
kommer han ej, varde, där så finnes lämpligt, till rätten hämtad.

Erfordras upplysning angående omständighet, vars bedömande förutsätter
medicinsk sakkunskap, infordre rätten yttrande av sakkunnig.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller
för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel
för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla
vad i avseende å brottmål är stadgat.

26 §.

Varder utrett, att svaranden haft samlag med modern å tid, då barnet
kan hava avlats, skall han anses såsom fader, där ej uppenbart är, att
barnet ej avlats vid det samlag.

27 §.

Förekommer anledning därtill att svaranden haft samlag med modern
å tid, då barnet kan hava avlats, äge rätten förelägga antingen modern
att med ed bekräfta eller svaranden att med ed förneka, att sådant
samlag ägt rum. Föreläggandet skall givas den, åt vilken med hänsyn
till samtliga omständigheter i målet eden finnes kunna med största trygghet
anförtros.

I beslut om edgång utsätte rätten viss tid, som eden skall avse.

Vad i rättegångsbalken sägs om värjemålsed skall i tillämpliga delar
lända till efterrättelse i fråga om ed, som förelägges modern.

28 §.

Kan utslag ej omedelbart givas, men är tvist allenast om beloppet
av underhållsbidrag, eller föreligga sannolika skäl till antagande att svaranden
är bidragsskyldig, äge rätten på yrkande av käranden förordna,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 76 käft. (AV 239.) 2

10 Riksdagens skrivelse Nr 239.

att svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar
slutligt utslag.

Sådant förordnande kan när som helst av rätten återkallas.

29 §.

Är å landet stämning uttagen, men har målet ännu ej förevarit vid
rätten, äge på ansökan av käranden, där denne förebringar sannolika skäl
till antagande att svaranden är bidragsskyldig, domaren förordna, att
svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar
slutligt utslag.

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle beredas svaranden att
yttra sig över ansökningen.

Har förordnande meddelats, tage rätten vid första rättegångstillfället
i målet under omprövning, huruvida förordnandet skall äga bestånd.
Det kan jämväl därefter när som helst av rätten återkallas.

30 §.

Förordnande, som i 28 eller 29 § sägs, gånge i verkställighet lika
som laga kraft ägande dom. Slutligt utslag, varigenom rätten ådömt
svaranden bidragsskyldighet, gånge på enahanda sätt i verkställighet, där
ej rätten annorlunda förordnat.

31 §.

Klagan över rättens slutliga utslag föres genom besvär.

Är part missnöjd med rättens förordnande, varom i 28 § förmäles,
eller beslut, varigenom förordnande enligt 29 § förklarats skola äga bestånd,
skall särskild klagan däröver föras. Har domaren meddelat förordnande
enligt 29 §, må klagan föras hos hovrätten; och varde tiden för
besvärs anförande räknad från det klaganden erhöll del av beslutet. Över
hovrättens beslut i fråga, som i detta stycke avses, må klagan ej föras.

32 §.

Har svaranden, efter det han på grund av förordnande, som i 28
eller 29 § sägs, eller slutligt utslag, som ej vunnit laga kraft, betalat
underhållsbidrag, genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig,
må han dock ej av den, som mottagit underhållsbidraget,
söka åter vad han utgivit men äge av allmänna medel återbekomma guldna

Riksdagen skrivelse Nr 239. 11

bidragsbelopp jämte ränta efter sex för blindrå om året från betalningsdagen.

Ansökan härom skall, för att komma under prövning, inom ett år
från det domen vunnit laga kraft ingivas till Konungens befallningshavande
i det län, där målet avgjordes av underrätt.

Vad av allmänna medel utgivits skall stanna å statsverket, där ej
Konungens befallningshavande på grund av särskilda omständigheter finner
skäligt förordna, att staten skall söka sitt åter av den, som mottagit underhållsbidraget.
Talan om återbekommande av vad sålunda utgivits må ej
anhängiggöras senare än ett år från det utbetalningen ägde rum.

I Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som avses i denna
paragraf, må ändring sökas hos Konungen i vederbörande statsdepartement
i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

33 §.

Har, efter det underhållsbidrag blivit genom avtal eller dom fastställt,
väsentlig ändring inträtt i de förhållanden, som därvid voro avgörande,
må talan om skälig jämkning i vad sålunda fastställts efter stämning
föras vid domstol. År underhållsbidrag till barn enligt 3 § fastställt
att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att göra
gällande rätt för barnet att utfå underhållsbidrag för tid, som därefter
infaller, ändå att fall ej är för handen, som nyss är sagt.

Talan, som avses i första stycket, må ej föras i fråga om avtal, varigenom
underhållsskyldig åtagit sig att till barnets underhåll enligt 3 §
utgiva visst belopp en gång för alla.

34 §.

År den, som uppgives vara fader till barnet, död, må efter stämning
å hans arvingar vid den domstol, som har att upptaga tvist om arv
efter honom, föras talan om barnets och moderns rätt; och skall i fråga
om sådan talan vad ovan stadgats om talan mot mannen i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

35 §.

Talan om barnets förklarande för trolovningsbarn skall vid äventyr
av sådan talans förlust anhängiggöras inom två år från barnets födelse.
Har hinder mött för talans anställande inom tid, som nu sagts, må dock,
där den uppgivne fadern ej. är död, talan anhängiggöras inom ett år efter
det hindret upphörde.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Övergångsbestämmelser.

36 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Genom denna lag upphävas:

8 kap. 7 och 8 §§ ärvdabalken;

lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt efter moder och
mödernefränder;

kungl. brevet den 17 oktober 1778 angående- några författningar
till förekommande av barnamord;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot denna lags bestämmelser.

37 §.

Denna lag skall, med nedan nämnda undantag, i tillämpliga delar
lända till efterrättelse jämväl beträffande

1. barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft
och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom oäkta; och

2. barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft
och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom äkta,
ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,
så ock barn, som födes efter det lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft
och som på grund av övergångsbestämmelsen till samma'' lag äger äktenskaplig
börd,''ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap.

Skyldighet att utgiva underhållsbidrag för tid före denna lags trädande
i kraft skall bedömas efter äldre lag.

För barn, som fötts innan lagen trätt i kraft, skall barnavårdsman
icke förordnas, med mindre framställning därom göres av barnets moder
eller barnavårdsnämnden av särskild anledning finner skäligt meddela sådant
förordnande.

I fråga om barn, som i 1. avses, galle angående bevakning av dess
rätt till arv efter moder och mödernefränder vad i sådant hänseende finnes
stadgat i lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt efter moder
och mödernefränder.

Den nya lagens bestämmelser om barnets namn och om arvsrätt
skola ej äga tillämpning angående barn, som i 2. avses.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

2:o) Lag

om äktenskaplig börd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Barn, som födes under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning,
att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig börd, där ej,
i den ordning nedan sägs, barnet förklaras icke hava sådan börd.

2 §•

Vill mannen vinna förklarande att barnet icke har äktenskaplig börd,
instämme sin talan inom sex månader från det han fick kunskap om barnets
födelse. Har barnet ej särskild förmyndare, söke mannen hos rätten
förordnande av god man att bevaka dess rätt. År å landet ej rättegångsdag,
äge domaren förordna god man att bevaka barnets rätt, intill dess
på anmälan av domaren god man av rätten förordnats.

År mannen sinnessjuk eller sinnesslö, föres talan av förmyndaren.

3 §•

År mannen död, och har han ej försuttit tid till talan enligt 2 §,
må en var, som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter
honom, föra sådan talan genom stämning inom sex månader, sedan han
erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens död.

4 §•

Har mannen efter barnets födelse erkänt barnet såsom sitt, äge talan,
som nu är sagd, ej rum.

5 §•

Barnet äge efter stämning å mannen eller, där han är död, å dem
som jämte eller näst efter barnet äro hans arvingar, föra talan om sin
börd. År barnet omyndigt på grund av sin ålder eller lider det av sin -

Riksdagens skrivelse Nr 239.

nessjukdom eller sinnesslöhet, föres talan av förmyndaren, om särskild
sådan är förordnad, och eljest av god man, som rätten på anmälan av
barnavårdsnämnden förordnar att bevaka barnets rätt.

6 §•

Rätten har att sörja för fullständig utredning och äger för sådant
ändamål införskaffa erforderlig bevisning. Modern varde i målet hörd, där
det kan ske. Ej vare rätten bunden av parts erkännande. Ed må ej bjudas.

Rätten må, där part det begår, förordna, att målet skall handläggas
inom stängda dörrar.

7 §•

Käromålet må ej bifallas, med mindre det visas, att barnet icke kan
vara avlat av mannen; dock må, ändå att sådan bevisning ej förebragts,
talan, som föres av mannen själv, bifallas, om utredningen giver vid handen
att barnet är avlat före äktenskapet eller under det makarna enligt
domstols beslut levat åtskilda, samt det ej göres sannolikt att makarna haft
samlag med varandra å tid, då barnet kan vara avlat.

8 §•

Ingå, efter det barn blivit utom äktenskap fött, dess föräldrar äktenskap
med varandra, erhåller barnet äktenskaplig börd.

Angående fastställande av faderskapet galle vad i lag om barn utom
äktenskap är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Genom denna lag upphävas:

8 kap. 6 § ärvdabalken; och

8 § 1. i lagen den 12 november 1915 om vad iakttagas skall i avseende
å införande av lagen om äktenskaps ingående och upplösning.

År barn, som födes efter det denna lag trätt i kraft, avlat dessförinnan,
och skulle barnet på grund av omständighet, som inträffat före lagens

Riksdagens skrivelse Nr 239.

ikraftträdande, enligt äldre lag varit att anse såsom äkta, äge det äktenskaplig
börd, ändå att det enligt den nya lagen skulle anses såsom barn
utom äktenskap.

3:o) Lagom
adoption.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller häremot stridande
förordnas som följer:

1 §•

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må, efter ty nedan sägs,
med rättens tillstånd antaga adoptivbarn.

Till adoptivbarn kan antagas jämväl adoptantens barn utom äktenskap.

2 §.

Omyndig förklarad må ej antaga adoptivbarn, med mindre han vill
adoptera eget barn utom äktenskap eller adoptera gemensamt med myndig
make samt förmyndaren samtycker till adoptionen.

3 §•

Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena
maken ensam antaga adootivbarn, där den andre vistas å okänd ort
eller är sinnessjuk eller sinnesslö, ävensom eljest med den andres samtycke
adoptera dennes barn i äktenskap eller adoptivbarn eller ock eget barn
utom äktenskap.

4 §.

Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

Ej heller må adoptivbarn i adoptantens livstid ånyo adopteras av
annan än dennes make.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

5 §•

Utan eget samtycke må den, som fyllt tolv år, ej adopteras.

6 §•

Den, som är omyndig på grund av sin ålder, må ej adopteras utan
föräldrarnas samtycke. Är den ene av föräldrarna död eller är endera
sinnessjuk, sinnesslö eller å okänd ort, vare den andres samtycke tillfyllest.
Är sådant fall för handen beträffande båda föräldrarna, skall
förmyndarens samtycke inhämtas.

Är föräldrarnas äktenskap upplöst, erfordras samtycke allenast av den
av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet. Samma lag vare med avseende
å barn utom äktenskap.

7 §•

Omyndig förklarad må ej adopteras utan förmyndarens samtycke.

8 §•

Sökes tillstånd att antaga adoptivbarn, pröve rätten, huruvida adoptionen
lämpligen må äga rum. Ej må tillstånd givas, med mindre adoptionen
finnes lända till gagn för barnet samt sökanden uppfostrat barnet
eller vill uppfostra det eller eljest särskild anledning är till adoptionen.
Har sökanden bröstarvinge, skall tillstånd vägras, där ej synnerliga skäl
till adoptionen äro.

9 §•

Rätten äge infordra yttrande från barnavårdsnämnd samt jämväl i
övrigt införskaffa erforderlig utredning. Fader eller moder, vars samtycke
till adoptionen enligt 6 § andra stycket ej erfordras, varde ändock i
ärendet hörd, där det kan ske. Finnes särskild förmyndare, vars samtycke
ej erfordras, skall ock han höras.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

10 §.

Rätten har att söka inhämta upplysning, huruvida å någondera
sidan vederlag är givet eller utfäst. Tillkommer sökanden vederlag, äge
rätten, där så prövas skäligt, förelägga honom vidtaga de åtgärder rätten
aktar nödiga till betryggande av att vederlaget helt eller delvis användes
till barnets bästa. Efterkommes ej sådant föreläggande, vare ansökningen
förfallen.

11 §•

Adoptivbarn erhåller adoptantens släktnamn, där ej rätten tillåter
att barnet behåller sitt namn eller bär båda tillhopa.

12 §.

Adoptant have den vårdnad om adoptivbarnet och makt över det,
som tillkommer föräldrar, och vare barnets förmyndare. Dör han, vare den
förmyndare, som han med två vittnen eller skriftligen nämnt därtill; och
tage han rättens bevis därå. Har adoptanten ej nämnt någon, förordne
rätten förmyndare.

Vad i 2 kap. 2 § av lagen om äktenskaps ingående och upplösning
sägs om föräldrars samtycke till barns äktenskap skall i fråga om adoptivbarn
i stället tillämpas å adoptanten.

År någon adopterad av makar, eller har ena maken adopterat den
andres barn, vare i de avseeqden, om vilka nu är sagt, så ansett, som
vore barnet deras gemensamma. Mannen vare i ty fall förmyndare och
efter hans död hustrun. Äro bägge döda och hava ej nämnt förmyndare,
varde sådan av rätten förordnad.

13 §.

Adoptant och adoptivbarn have samma plikt att underhålla varandra
som föräldrar och barn i äktenskap. Barnets föräldrar vare ej skyldiga
att bidraga till dess underhåll, där ej adoptanten blir ur stånd att
fullgöra sin underhållsskyldighet.

14 §.

Adoptivbarn äge lika med barn i äktenskap taga arv efter adoptanten;
dock att bröstarvinge ej skall i följd av adoptivbarns arvsrätt lida
intrång i sin laglott.

Bihang till riksdagens protokoll 1911. 14 saml. 76 käft. (Nr 239).

Riksdagens skrivelse Nr 239.

År adoptivbarn dött, tage dess bröstarvinge den del av arvet, som
skolat tillkomma adoptivbarnet.

15 §.

Ej må adoptant genom testamente bortgiva eller annorledes förordna
om mera än hälften av vad enligt 14 § tillkommer adoptivbarn eller dess
bröstarvinge. Dock skall vad i lag är stadgat om giltigheten av testamente,
varigenom bröstarvinges laglott belastas, äga motsvarande tillämpning i
fråga om testamente, däri till beredande av understöd åt barn eller adoptivbarn
förordnas om mera än nyss är sagt; njute ock adoptivbarn samma rätt
till understöd av egendom, vilken av adoptant är i testamente bortgiven,
som enligt lag tillkommer testamentsgivarens barn.

16 §.

Vad i lag är stadgat om skyldighet för den, som i gåva erhållit
fast egendom, att bidraga till understöd åt givarens barn galle ock med
avseende å dennes adoptivbarn.

17 §.

Har adoptivbarn på grund av arv eller testamente erhållit egendom
efter adoptant och dör barnet utan att efterlämna bröstarvinge, äge, där
barnet är adopterat av makar och en avviem lever efter, denne samt eljest
adoptantens bröstarvingar rätt att före arvsberättigade släktingar taga arv
efter barnet till så stor del av kvarlåtenskapen, som i värde motsvarar vad
barnet bekommit efter adoptanten.

Finnes efter adoptivbarn ej arvsberättigad släkting, tage adoptanten
arvet. Var barnet adopterat av makar, njute de hälften var; är en av dem
död, tage den andre hela arvet.

18 §.

I andra hänseenden än i 12, 13 och 17 §§ sägs skall adoptionen ej
hava någon verkan på adoptivbarnets och dess släktingars inbördes rättigheter
och skyldigheter.

19 §.

Adoptivförhållande varde efter ansökan hävt av rätten, när adoptanten
och adoptivbarnet äro ense därom. Den, som är omyndig förklarad,

Riksdagens skrivelse Nr 239.

skall hava förmyndarens samtycke till överenskommelsen. År adoptivbarnet
på grund av sin ålder omyndigt, må håvande enligt denna paragraf ej
äga rum.

20 §.

Efter ansökan av adoptivbarnet varde adoptivförhållandet hävt, om
adoptanten grovt förgått sig mot barnet eller i märklig mån försummar sina
plikter mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv samt förty barnets
bästa påkallar att förhållandet upphör, så ock om dess upphörande eljest
är av väsentlig betydelse för barnet.

År barnet omyndigt på grund av sin ålder, eller lider det av sinnessjukdom
eller sinnesslöhet, föres talan av dess fader eller moder, särskilt
förordnad förmyndare eller barnavårdsnämnd.

21 §.

Har adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten eller hans närmaste,
eller för adoptivbarnet ett lastbart eller brottsligt liv, varde adoptivförhållandet
hävt, då ansökan därom göres av adoptanten eller, om han är
sinnessjuk eller sinnesslö, av hans förmyndare.

22 §.

Hava makar adoptivbarn, må adoptivförhållandet ej hävas annat än
beträffande bägge makarna, överenskommelse om förhållandets hävande
äge förty ej giltighet, med mindre bägge makarna deltaga däri; ej heller må
hävande enligt 21 § ske på ansökan av ena maken, där ej synnerliga skäl
därtill äro. I fall, som avses i 20 och 21 §§, må hävande äga rum, ändå
att den omständighet, som åberopas till grund för hävandet, gäller blott
ena maken.

23 §.

År ansökan gjord om adoptivförhållandes hävande jämlikt 20 eller
21 §, lämne rätten alla dem tillfälle att yttra sig, vilkas samtycke eller hörande,
efter ty ovan är sagt, vore för adoption erforderligt, så ock, där
adoptanten är omyndig förklarad, hans förmyndare. År adoptivbarnet
omyndigt, och är ej annan än adoptanten förmyndare, förordne rätten god
man att i ärendet bevaka barnets rätt. Vistas den, mot vilken ansökningen
är riktad, å okänd ort, varde ock god man av rätten förordnad att bevaka
hans rätt.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

24 §.

Häves adoptivf(ihållande, upphöre all verkan av adoptionen. Adoptivbarnet
förlorar det genom adoptionen förvärvade namnet, med mindre
rätten tillåter att det behålles.

25 §.

Laga domstol i mål, som i denna lag avses, vare den rätt, därunder
adoptanten har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, höre målet
till rätten i den ort, där han uppehåller sig, eller, om han är utrikes, till
Stockholms rådstuvurätt.

26 §.

Ej må utländsk undersåte här i riket adoptera eller adopteras, med
mindre adoptionen blir gällande i den stat han tillhör.

Svensk undersåte må ej i främmande stat adoptera eller adopteras,
där ej Konungen med avseende å viss stat eller för bestämt fall medgivit,
att det må ske.

27 §.

Adoptivförhållande må ej, där adoptanten är utländsk undersåte,
här i riket hävas, med mindre hävandet varder gällande i den stat han
tillhör.

År adoptanten svensk undersåte, må adoptivförhållande ej utrikes
hävas med verkan här i riket, där ej Konungen med avseende å viss stat
eller för bestämt fall medgivit det.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt
i kraft och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom
äkta, ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,
samt barn, som födes efter det sagda lag trätt i kraft och som på
grund av övergångsbestämmelsen till densamma äger äktenskaplig börd,
ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap, skall vid
tillämpning av förevarande lag iakttagas, att barnet ej må adopteras av
fadern eller modern; att make till fadern eller modern må ensam adoptera
barnet; samt att samtycke till barnets adoption erfordras allenast av den
av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

4:o) Lag

om ändrad lydelse av I kap. 3 § samt om tillägg till 2 kap. i lagen om
äktenskaps ingående och upplösning.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps ingående
och upplösning skall hava följande ändrade lydelse samt att till 2 kap. i
samma lag skall fogas en ny § 12 av nedanstående lydelse:

1 KAP.

3 §•

Har kvinnan under trolovningstiden blivit rådd med barn av mannen;
brytes likväl trolovningen, och bär mannen huvudsakligen skulden
därtill, give han henne skäligt skadestånd. Sådant skadestånd må sättas att
utgå på en gång eller å särskilda tider.

År trolovad eljest huvudsakligen vållande till- att trolovningen brytes,
njute den andre ersättning allenast för förlust till följd av åtgärd, som
han vidtagit för det tillämnade äktenskapet.

2 KAP.

12 §.

Mellan adoptant och adoptivbarn må ej äktenskap ingås, så länge
adoptivförhållandet består.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

5:o) Lag

om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två
personer bevittnat avtal pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till barn, adoptivbarn, föräldrar,
adoptivföräldrar eller den, med vilken han är eller varit gift eller utom
äktenskap avlat barn, och underlåter han att betala förfallet belopp, äge
den till underhåll berättigade erhålla införsel i den underhållsskyldige
tillkommande avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning till gäldande
av så väl förfallet belopp som bidraget i övrigt, i den mån det förfaller
till betalning.

2 §•

Vill underhållsberättigad erhålla införsel, ingive till utmätningsmannen
dom eller annan handling, genom vilken bidraget blivit bestämt, med uppgift
å den underhållsskyldiges hemvist och anställning.

3 §•

Utmätningsmannen läte skriftlig underrättelse om ansökningen bevisligen
tillställas den underhållsskyldige med föreläggande för honom att,
där han har något att invända mot ansökningen eller att andraga beträffande
de bestämmelser, som vid beviljande av införsel böra meddelas, inom viss
kort tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande.

4 §•

Det åligge utmätningsmannen att hos arbetsgivare eller myndighet
söka inhämta upplysning angående de omständigheter, vilka kunna vara av

Riksdagens skrivelse Nr 239.

betydelse vid prövning av ansökningen. Arbetsgivare vare skyldig att på
anfordran lämna utmätningsmannen uppgift angående den underhållsskyldiges
anställning och avlöningsförhållanden.

Upplyses, att den underhållsskyldige tagit anställning å annan ort, och
är i följd därav utmätningsmannen ej vidare behörig, översände handlingarna
jämte underrättelse om vad för övrigt i ärendet förekommit till
behörig utmätningsman; och åligge det denne att ägna ärendet fortsatt
handläggning.

5 §•

Införsel må ej beviljas, där den underhållsskyldige betalar förfallet
belopp och tillika antingen ställer av utmätningsmannen godkänd pant
eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som utmätningsmannen
finner skälig, dock minst ett år, eller visar sannolika skäl
att han skall fullgöra sin underhållsskyldighet.

Borgen må ej godkännas,'' med mindre den ingåtts såsom för egen skuld
och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla för en.
Med pant eller borgen skall förfaras såsom i 48 § utsökningslagen sägs.

6 §•

Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp
av avlöningen skall, i den män densamma förfaller, innehållas till
gäldande av underhållsbidraget.

Införsel må ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit
till betalning tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må
bestämmelse givas, enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas
för annat bidragsbelopp än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall
äga rum, eller som näst därefter förfaller.

Det belopp, som skall innehållas, må ej sättas så högt, att den underhållsskyldige
kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för
make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta
underhållsbidrag.

Beviljas införsel till gäldande av bidrag åt flera underhållsberättigade,
och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, varde detta belopp
fördelat mellan de underhållsberättigade i förhållande till bidragens storlek.

O O

7 §•

Yppas, efter det förordnande om införsel givits, anledning till jämkning
i de därvid meddelade bestämmelser, äge utmätningsmannen utan hinder
av det förra beslutet förordna om sådan jämkning.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

8 §.

Hava förfallna bidragsbelopp guldits, och ställer den underhållsskyldige
pant eller borgen, som i 5 § sägs, eller visar sannolika skäl att han
skall fullgöra sin underhållsskyldighet, varde beslutet om införsel av utmätningsmannen
upphävt.

Sedan underhållsskyldigheten upphört, äge beslut om införsel ej vidare
tillämpning, ändå att den underhållsskyldige häftar för oguldet underhållsbidrag.

9 §•

Är förordnande om införsel meddelat, och varder upplyst, att den
underhållsskyldige lämnat den anställning förordnandet avser och blivit anställd
hos annan arbetsgivare, skall utmätningsmannen inhämta upplysningar
såsom i 4 § sägs samt, där hinder ej möter, meddela beslut om
införsel i den underhållsskyldiges avlöning för den nya anställningen.

Har den underhållsskyldige tagit anställning å annan ort, och är i
följd därav utmätningsman, som förut haft befattning med ärendet, ej vidare
behörig, översände handlingarna jämte underrättelse om vad för övrigt i
ärendet förekommit till behörig utmätningsman; och meddele denne beslut
i ärendet.

10 §.

När införsel beviljats eller beslut om införsel jämkats eller upphävts,
läte utmätningsmannen skriftlig underrättelse därom bevisligen tillställas
arbetsgivaren. Underrättelse varde ock av utmätningsmannen med
posten avsänd till den underhållsberättigade och den underhållsskyldige.

11 §•

Det åligge arbetsgivaren, där utmätningsmannen så föreskrivit, att å
bestämd tid, dock högst en gång i månaden, till utmätningsmannen med
posten översända innehållet belopp. Är sådan föreskrift ej meddelad, läte
utmätningsmannen hos arbetsgivaren lyfta vad som innehållits. Till utmätningsmannen
influtna medel, som ej hos honom lyftas av den underhållsberättigade,
skola till denne med posten översändas; dock må ej något
belopp tillhandahållas den underhållsberättigade, förr än bidrag, som därmed
skall gäldas, är förfallet.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

12 §.

I ärende angående införsel skall utmätningsman skyndsamt vidtaga
de åtgärder, som åligga honom.

Den underhållsberättigade eller den underhållsskyldige vare ej pliktig
att gälda någon kostnad för sådan åtgärd.

13 §.

Vad i utsökningslagen är stadgat om klagan i fråga om utmätningsmans
förfarande galle i tillämpliga delar beträffande införsel.

över mål, som avses i denna lag, skall föras dagbok i enlighet med
de föreskrifter Konungen meddelar.

14 §.

Har arbetsgivare i uppenbar strid mot beslut om införsel utbetalat
avlöning, äge utmätningsmannen hos arbetsgivaren omedelbart genom utmätning
uttaga det belopp, som skolat innehållas.

15 §.

Underlåter arbetsgivare att på anfordran lämna uppgift, som i 4 §
sägs, eller lämnar han oriktig uppgift, eller fullgör han ej föreskrift om
översändande av innehållet belopp, varom i 11 § förmäles, straffes med
böter.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna
strafflagen.

16 §.

Belopp, som enligt denna lag innehållits till gäldande av underhållsbidrag,
må ej utmätas för annan den underhållsskyldiges gäld.

17 §.

Utan hinder av underhållsskyldigs konkurs må införsel i hans avlöning
beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 11 saml. 76 käft. (Nr 239.)

Riksdagens skrivelse Nr 239.

18 §.

År underhållsskyldig anställd i tjänst eller annat arbete hos staten
eller kommun, skall vad om arbetsgivare i denna lag är sagt tillämpas
beträffande den, som har att utbetala avlöningen.

19 §.

Vad i denna lag är stadgat om införsel i avlöning skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om införsel i underhållsskyldig tillkommande
pension eller livränta, ändock att sådan pension eller livränta enligt lag
eller Konungens förordnande är undantagen från utmätning för gäld.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

6:o) Lag

om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två
personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn under
femton år, må ej avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor i
den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd pant
eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess barnet fyllt
femton år.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen
skuld och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla
för en.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Det åligge överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist
är känt, till denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet
blivit ställd.

2 §.

Finnes anledning antaga, att underhållsskyldigs avflyttning icke skall
lända den undeidiållsberättigade till men, eller förekomma ömmande omständigheter,
må överexekutor på ansökan befria den underhållsskyldige
från att ställa pant eller borgen.

Innan befrielse, som nu är sagd, meddelas, give överexekutor den
underhållsberättigade samt, där så finnes erforderligt, fattigvårdsstyrelse
tillfälle att yttra sig i ärendet.

3 §•

År fara för handen, att underhållsskyldig avflyttar från riket utan
att hava fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, äge
utmätningsman på begäran av den underhållsberättigade eller fattigvårdsstyrelse
meddela förbud för den underhållsskyldige att avflytta.

Av utmätningsmannen meddelat avflyttningsförbud skall av honom
genast underställas överexekutors prövning, men gånge ändock i verkställighet,
där ej överexekutor annorlunda förordnar.

Varder ansökan om avflyttningsförbud ej av utmätningsmannen bifallen,
må hans beslut hos överexekutor överklagas, efter vad i utsökningslagen
är stadgat om klagan över utmätningsmans förfarande.

4 §•

Ej må avflyttningsförbud av överexekutor fastställas eller i anledning
av klagan sådant förbud av överexekutor meddelas, med mindre den underhållsskyldige
lämnats tillfälle att yttra sig; dock äge i anledning av
klagan överexekutor i avbidan på den underhållsskyldiges hörande meddela
förbud att gälla tillsvidare och intill dess ärendet av överexekutor slutligen
prövats.

5 §•

Visar den, "för vilken avflyttningsförbud meddelats, att de omständigheter,
som föranlett förbudet, ej vidare äro för handen, skall förbudet av
överexekutor upphävas.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

6 §.

Angående fullföljd av talan i mål, däri överexekutor meddelat beslut,
galle vad i utsökningslagen är stadgat beträffande klagan i mål om klander
av utmätningsmans förfarande.

7 §•

Över mål, som avses i denna lag, skall föras dagbok i enlighet med
de föreskrifter Konungen meddelar.

8 §•

Avflyttningsförbud skall genom försorg av den myndighet, som
meddelat förbudet, kungöras för rikets polismyndigheter; och åligge det
polismyndighet att, där den underhållsskyldige söker avflytta från riket,
hindra hans resa.

Varder av utmätningsmannen meddelat avflyttningsförbud ej av överexekutor
fastställt, eller varder meddelat förbud enligt 5 § av överexekutor
upphävt, eller visar hos överexekutor den, för vilken avflyttningsförbud
meddelats, att han blivit i anledning av klagan därifrån befriad, skall sådant
genom överexekutors försorg kungöras för polismyndigheterna.

Närmare bestämmelser om kungörande, varom nu är sagt, givas av
Konungen.

9 §•

Har underhållsskyldig avflyttat från riket utan att hava fullgjort
honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, eller är fara för handen
att han avflyttar utan att fullgöra sådan skyldighet, äge överexekutor på
yrkande av den underhållsberättigade förplikta den underhållsskyldige att
hos överexekutor genast nedsätta kapitalvärdet av den del av underhållsbidraget,
som vid betalningstiden icke är förfallen. Kapitalvärdet skall
beräknas efter en räntefot av fyra för hundra om året.

Beträffande ifrågavarande mål galle i tillämpliga delar vad om lagsökning
för gäld är stadgat.

Vad den underhållsskyldige ålagts nedsätta läte överexekutor ofördröjligen
uttaga. Influtna medel skola av överexekutor göras räntebärande
genom insättning i bank samt, i den mån bidraget förfaller, tillhandahållas
den berättigade. Dör denne, eller upphör eljest underhållsskyldigheten,
äge den underhållspliktige återfå vad som återstår.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

År underhållsskyldighet fastställd genom beslut, som meddelats av
domaren eller under rättegång eller genom slutligt utslag, som ej vunnit
laga kraft, må utmätt egendom säljas allenast i den mån det erfordras
för gäldande av förfallet bidrag. Varder talan om underhållsskyldigheten
slutligen ogillad, skall vad av egendomen finnes i behåll återställas.

10 §•]

Utvandraragent eller annan, som med vetskap därom att underhållsskyldig
ej fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet,
befordrar honom till främmande land, svare själv för fullgörande av
hans underhållsskyldighet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

7:o) Lag

om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 9 §, 3 kap. 2, 7 och 11 §§, 6 kap.
4 §, 14 kap. 35, 36, 37 och 45 §§, 15 kap. 21 §, 16 kap. 12 §, 18 kap. 6
och 12 §§ samt 22 kap. 20 § strafflagen skola hava följande ändrade
lydelse:

2 kap.

9 §•

Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom,
varav han sin nödiga bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket
nödiga lösören eller vad den sakfällde eljest till sin närings bedrivande
behöver; ej nödiga gång- och sängkläder för den sakfällde, hans hustru
och oförsörjda barn eller adoptivbarn; ej heller av det förråd, som i huset
finnes, vad till hans och hans husfolks underhåll i en månads tid erfordras.

Riksdagens skrivelse iVr 239.

3 kap.

2 §.

Förmår någon, på sätt i 1 § sagt är, till brottslig gärning den, som
ej fyllt femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, adoptivföräldrar
med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, förmyndare med myndling,
husbondefolk med tjänstehjon, eller förman med den, som under hans
lydnad står; varde det, vid straffets bestämmande för anstiftaren, såsom
försvårande omständighet ansett.

7 §•

Underlåta föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar eller andra uppfostrare,
eller förmyndare att från utförandet av brott, varom de vetskap
äga, hindra den, som under deras vård och lydnad står, när det utan angivelse
till åtal ske kan; varde straffade efter 4 §, dock högst med fängelse
i sex månader, där det ej skett för egen vinning.

11 §•

Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som
med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivfader,
adoptivmoder, adoptivbarn eller fosterbarn skall ej till straff fällas efter
10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande
av hans flykt.

6 kap.

4 §•

Komma make, barn eller adoptivbarn efter den, som dödad blivit, att
genom hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med
avseende å såväl den brottsliges tillgångar som andra omständigheter, skäligt
prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för dem tarvas till dess de
sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna,
sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

14 kap.

35 §.

Undandrager sig den, som genom olovlig beblandelse avlat barn,
att giva kvinnan nödig hjälp i anledning av havandeskapet eller barnets
födelse, och begår kvinnan under inflytande av den övergivna eller nödställda
belägenhet, vari hon i följd härav befinner sig, brott, varigenom
fostret eller barnet dödas eller dess liv utsättes för fara; dömes mannen
till böter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen försvårande;
må till straffarbete i högst två år dömas.

36 §.

Begär någon mord eller dråp å skyldeman i rätt uppstigande led
eller å sin maka, eller ock å styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar,
fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under vars lydnad man
står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd.

Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande
led; då må straffet ej sättas lägre än två månaders straffarbete;
äro omständigheterna försvårande; må straffarbetet förhöjas till
sådant arbete på livstid, om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd till
tio år, och, i annat fall, till två år utöver den i allmänhet bestämda
högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan av de personer, som
i första stycket äro nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen
försvårande ansedd, och må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.

37 §.

Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, mot någon av de personer,
som i 36 § äro nämnda; varde, där ingen skada sker, ändock straffad med
fängelse i högst ett år.

45 §.

Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett emot maka
styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde
eller annan förman, så ock brott efter 15 eller 37 §, må ej åtalas
av allmän åklagare, där ej målsägande brottet till sådant åtal angiver, eller

Riksdagens skrivelse Nr 239.

det blivit förövat under sabbat eller vid sådant tillfälle eller å sådan ort,
som i 11 kap. 9 eller 15 § omförmäles.

Vållande, varom i 17 § sägs, må ej åtalas av annan än målsägande.

15 kap.

21 §.

Fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder, som tvingar son
eller dotter till giftermål, straffes med fängelse i högst sex månader eller
straffarbete i högst två år. Tvingar någon eljest annan till giftermål; dömes
till straffarbete i högst sex år.

Brott, som nu är sagt, må ej till bestraffning åtalas, där ej på grund
av tvånget blivit dömt till återgång av äktenskapet.

16 kap.

12 §.

Förgriper man sig med ärekränkning emot någon av de personer,
som i 14 kap. 36 § nämnda äro; varde den omständighet såsom försvårande
ansedd.

18 kap.

6 §•

öva religions- eller skollärare, uppfostrare eller läromästare otukt
med ungdom, som de till undervisning eller uppfostran hava, eller göra
det adoptivföräldrar med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, eller
förmyndare med myndling; varde dömda till straffarbete från och med
sex månader till och med fyra år eller fängelse.

övar styresman, föreståndare eller annan tjänsteman, läkare, uppsyningsman
eller vaktbetjänt vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus,
barnhus eller annan sådan inrättning, otukt med kvinnsperson, som där
intagen är; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst
sex månader.

Riksdagens skrivelse Nr 2-i!).

12 §.

Föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller
andra, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under
deras lydnad eller uppsikt ställda äro, skola dömas till straffarbete från
och med två till och med sex år; varde ock dömda medborgerligt förtroende
förlustiga.

22 kap.

20 §.

Draga äkta makar något lönligen undan varandra; barn undan föräldrar,
adoptivföräldrar eller fosterföräldrar; stärbhusdelägare eller andra,
som i samfällt bo eller bolag äro, undan varandra; värde straffade med
böter till högst dubbla värdet av det undandragna. Är brottet med synnerligen
försvårande omständigheter förenat; må till fängelse i högst ett år
dömas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

8:o) Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola hava
följande ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder
för gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock,
till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap eller
andra nödiga lösören. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall
av det förråd, som i huset finnes, undantagas vad till underhåll för en månad
tarvas. Lös pant må ej undantagas från utmätning för den gäld, varför
pantsättningen skett.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 76 käft. {Nr 239.) 5

Riksdagens skrivelse Nr 239.

67 §.

Gäldenär innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst, eller
innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är berättigad
att avlöningen eller^pensionen lyfta.

■ Är i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må
utmätas, eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat,
att därifrån utgående pension eller livränta ej må tagas i mät;
lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

9:o) Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna
mede! i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning
av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbetseller
tjänsteman, skall hava följande ändrade lydelse:

Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där
ämbets- eller tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper eller förskingrar

vad han fått om händer enligt lagen om införsel i avlöning, pension
eller livränta,

gods, penningar eller annat, som vid handräckning enligt lagen om
avbetalningsköp av honom tagits om händer,

vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om utmätning
för kommunalutskvlder, allmänna avgifter med mera,

influtna bötesandelar, vilka ej tillkomma kronan, eller
vad för fullföljd av talan blivit nedsatt och å tjänstens vägnar av
honom tagits om händer;

Riksdagens skrivelse Nr 23.9.

så ock där kronofogde tillgriper och förskingrar andra medel, som
i fögderiets specialräkning skola redovisas eller eljest av honom å tjänstens
vägnar emottagits.

J fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av
allmänna medel ej utgå för vad ledamot i magistrat eller stadsfogde tillgriper
och förskingrar av stadens medel.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

i0:o) Lag,

innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock till I kap. 6 §
, rättegångsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

I fråga om jäv mot domare, fullmäktig, vittne eller annan, så ock
i det avseende, varom förmäles i 1 kap. 6 § rättegångsbalken, skall adoptivförhållande
anses lika med sk}7ldskap mellan föräldrar och barn.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

i i-.o) Lag

om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30, 31 och 35 §§ konkurslagen skola hava
följande ändrade lydelse:

30 §.

Gäldenär skall, där han sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet
njuta nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller
adoptivbarn under två månader från den dag, offentlig stämning given
är. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningen med ed fästas och boet
till gode män överlämnas; njute gäldenåren, till dess sådant skett, underhåll
som sagt är. Gäldenären varde ock tilldelat vad som erfordras för
resa och uppehälle, då han, efter kallelse, har att inställa sig vid rätten
till förhör, eller annorstädes till avgivande av upplysningar rörande konkursboet,
dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som
tarvades, om han därinom, å ort där han sist vistades, sig uppehölle. I
övrigt äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gångoch
sängkläder för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels
ock, till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap
eller andra nödiga lösören.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pröve rätten
vad gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets
ställning, som å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att
gode männen tillhandagå.

31 §.

Avträdes ämbete- eller tjänstemans egendom till konkurs; varde det
hans närmaste förman ofördröjligen av rätten eller domaren kungjort; och
ankomme på den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten
lyder, att pröva huruvida han förr, än fyra månader efter inställelsedagen
förflutit, må i utövningen av tjäll g ten åter inträda.

Av gäldenärens lön värde, efter avdrag av det, som utgår till den,
tjänsten i hans ställe förestår, gäldenären så mycket tillagt, som till hans
eget, hans hustrus och oförsörjda barns eller adoptivbarns underhåll tarvas:
vad övrigt är, gånge till konkursboet.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

35 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som gäldenären tillhörde den
tid, då häri sin konkursansökning till rätten eller domai''en ingav, eller, i
anledning av borgenärs ansökning om konkurs, offentlig stämning utfärdades,
så ock vad honom under konkursen tillfaller av sådan beskaffenhet,
att det för gäld kan i mät tagas, ävensom vad enligt 36 § till boet återvinnas
kan. Ej må dock av vad gäldenären under konkursen genom eget
arbete förvärvar, boet tillkomma mera än den behållning, som återstår,
sedan avdrag skett för all kostnad till förlag jämte gäldenärens, hans
hustrus och oförsörjda barns eller adoptivbarns nödiga underhåll. Om
gäldenärens lön för ämbete eller tjänst är i 31 § stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

i2:o) Lag

om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober 1873 angående
främmande trosbekännare och deras religionsövning.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 31 oktober 1873
angående främmande trosbekännare och deras religionsövning skall hava
följande ändrade lydelse:

Barn av äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar av
samma främmande trossamfund, må i dess lära uppfostras. Aro föräldrarna
vid barnets födelse medlemmar av skilda främmande trossamfund; äge
fadern bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras.
Tillhör endera sådant trossamfund och den andra svenska kyrkan; då skall
barnet i evangeliskt lutherska läran uppfostras. Har emellan makarna
träffats avtal om deras barns uppfostran i evangeliskt lutherska läran eller
främmande troslära, som en av makarna bekänner; vare sådant avtal gäl -

Riksdagens skrivelse Nr 239.

lande, så framt det blivit före äktenskapets ingående skriftligen upprättat
och för vigselförrättaren uppvisat.

Då bägge föräldrarna eller, när endera död är, den efterlevande eller,
där de leva åtskilda, den av dem, som har barnet i sin vård, övergår från
svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett sådant till annat,
må, där bägge övergå, fadern och, i övriga fall, den efterlevande eller den
av makarna, som har barnet i sin vård, bestämma, i vilketdera samfundets
lära barnet skall uppfostras.

Barn av föräldrar, som ej ingått äktenskap med varandra, må, där
modern tillhör främmande trossamfund, i hennes troslära uppfostras, övergår
modern från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från
ett sådant till annat, må hon bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet
skall uppfostras. Varder fadern förordnad till förmyndare för barnet, skall
vad nu är sagt om modern tillämpas beträffande fadern.

Hava vid adoption barnets föräldrar med adoptanten, eller, där barn
adopterats av makar, med dessa avtalat, att barnet skall uppfostras i evangeliskt
lutherska läran eller i främmande troslära, däri barnet enligt ovan
givna regler må uppfostras; vare det avtal gällande, så framt det blivit
skriftligen upprättat och till rätten ingivet, innan dess tillstånd till adoptionen
meddelades. Finnes ej sådant avtal, skall, med motsvarande tillämpning
av vad ovan är stadgat, barnet uppfostras som vore det adoptantens
eller, där barn är adopterat av makar eller ena makens barn adopterats av
den andre, makarnas gemensamma barn. Häves adoptivförhållandet, må,
där barnet uppfostrats i främmande troslära, dess uppfostran fortgå i den
lära, ändå att barnet, om adoptionen ej mellankommit, skolat uppfostras
i annan.

Barn, som fyllt femton år eller blivit inom svenska kyrkan konfirmerat,
må ej på grund av föreskrifterna i andra, tredje eller fjärde stycket
anses från svenska kyrkan skilt, utan galle om sådant barn vad i 3 §
stadgas.

Denna lag skall ti-äda i kraft den 1 januari 1918.

Riksdagens skrivelse Nr 23!).

13:o) Lag

om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring skall hava följande ändrade lydelse:

Den envar avgiftspliktig åliggande pensionsavgift av tre kronor erlägges
av gift man för hustru, där hon ej vunnit boskillnad, och är fader
ansvarig för erläggandet av sådan pensionsavgift för barn eller adoptivbarn
under aderton år, som är hos honom mantalsskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

i4:o) Lag

om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916
om försäkring för olycksfall i arbete skola hava följande ändrade lydelse:

2 §•

I denna lag förstås med arbetare envar, som mot avlöning användes
till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att
anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande av
yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Med arbetsgivare förstås
envar, för vilkens räkning sådan arbetare användes till ai’bete, utan

Riksdagens skrivelse Nr 2,39.

att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig företagare
åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Såsom arbetare enligt denna lag anses ej den, som utför arbetet i
sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller arbetsgivares
barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande
till honom, ej heller den, vilkens avlöning hos arbetsgivaren, för
år räknat, överstiger femtusen kronor, ej heller minderårig, som icke fyllt
tolv år, ej heller den, som av tillfällig anledning användes till arbete av
någon, som eljest ej använder arbetare.

7 §■

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
dock ej med mindre än sextio kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en
livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt
belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller
utom äktenskapet, eller adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet, en
livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått femton års ålder, å ett
årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten, samt

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivrnoder
eller, om» båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda
gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete
huvudsakligen beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en
livränta å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av arbetsförtjänsten;

dock att, där livräntor till efterlevande skulle, för år räknat, sammanlagt
överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, de
skola, i förhållande till vad på envar livräntetagare belöper, nedsättas till
detta belopp, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar, samt att
livränta till änkling ej utgår, där han väsentligen åsidosatt den honom
gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller väsentligen åsidosätter
sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller adoptivbarn. Skall av skäl,
som nu sagts, livränta till änkling ej utgå, må försäkringsrådet besluta,
att livräntan i stället skall utgå till den avlidnas minderåriga barn eller
adoptivbarn.

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio
år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre
fjärdedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Riksdagens skrivelse Nr 239.

35 §.

Arbetsgivare vare berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra
dels annan arbetare än i denna lag avses för olycksfall i arbete, dels i
anstalten försäkrad arbetare för olycksfall i arbete i fråga om den i 6 §
omförmälda tid, under vilken sjukpenning från försäkringsinrättningen ej
utgår, dels ock dylik arbetare för olycksfall utom arbete. Sådan försäkring
må ock av bolag, som i 4 § avses, meddelas för delägares arbetare.

. Har försäkring, som ovan sägs, ägt rum, skall vad i denna lag
finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp
än i denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten
eller bolag, som i 4 § avses, dock att utan hinder härav riksförsäkringsanstalten
må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta
åt barn utom äktenskap samt meddela olycksfallsförsäkring för fiskare.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

i5:o) Lag

om ändrad lydelse av 2 § l7:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kung). Maj ris

regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall hava följande ändrade lydelse:

17:o) Mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar
eller målsmän;

mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i lagen om barn
utom äktenskap;

mål om tillämpning av vad angående alkoholister är särskilt stadgat;
mål om disciplinär bestraffning, om avstängande från tjänstgöring
under åtalstid;

mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som står under
medicinalstyrelsens inseende;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. Ii saml. 76 käft. (Nr 239.)

Riksdagens skrivelse Nr 239.

mål om bötesansvar, om annat föreläggande vid vite än sådant, som
må givas enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar,
om utdömande av vite enligt andra än nämnda författningar;

mål om häktads vård och behandling, om verkställande av straff.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förutnämnda proposition har
riksdagen vidare beslutat att till Eders Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag angående dels rätt för barn utom äktenskap att taga arv
efter fader jämväl i andra fall än som angives i nu förevarande lag om
sådana barn, dels ock beredande av förskott av allmänna medel åt barn
utom äktenskap ävensom i vissa fall åt barn inom äktenskap.

Riksdagen får alltså hemställa,

A) att Eders Kungl. Maj:t täcktes, i samband med den omarbetning
av ärvdabalken, som torde böra äga rum efter det den nu pågående
revisionen av giftermålsbalken blivit avslutad, låta upptaga till förnyad
förutsättningslös utredning, huruvida och under vilka villkor barn utom
äktenskap må jämväl i andra fall än som angives i nu förevarande lag
om sådana barn taga arv efter fader, vid vilken utredning torde böra
övervägas ett betryggande anordnande av frågan om bevisningen om faderskapet
samt hänsyn tagas till de ändringar, som då torde hava företagits
i lagstiftningen om äkta makars rättsförhållanden, samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda; samt

B) att Eders Kungl. Maj:t ville, i sammanhang med den utredning
om den offentliga barnavården, som för närvarande försiggår inom fattigvårdslagstiftningskommittén,
taga under övervägande möjligheten att bereda
förskott av allmänna medel åt barn utom äktenskap ävensom i vissa fall
åt barn inom äktenskap samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,
vartill detta övervägande kan giva anledning.

Stockholm den 11 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

172552