Riksdagens skrivelse nr 1 (Riksdagsskrivelse 1914:1 - b)

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nr 1.

Uppläst och godkänd i första kammaren den 14 september 1914.
» » »i andra kammaren den 14 september 1914.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
till riksdagen avlåtna ''propositioner i fråga om ordnandet
av rikets försvarsväsende.

(Särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 28.)

Till Konungen.

I fråga om ordnandet av rikets försvarsväsende och vad därmed äger
sammanhang har Eders Kungl. Maj:t till riksdagen avlåtit följande propositioner: Nr

58 angående ny härordning;

» 59 med förslag till värnpliktslag;

» 60 angående sjöförsvarets ordnande;

» 61 med förslag till lag angående förlängd tjänstgöring i vissa fall för

värnpliktiga, tillhörande flottan;

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.)

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nr 80 med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 i förordningen
den 1 juni 1912 om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru
och barn (familjeunderstöd);

» 81 med förslag till lag om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande

från tjänst eller arbete;

» 85 med förslag till förordning om värnskatt in. m.;

» 138 angående vissa engångskostnader för lantförsvarets ordnande;

» 149 angående särskild ersättning till personal tillhörande infanteriregementes
reserv och till viss övertalig personal vid infanteriregemente
samt angående tillägg för vicekorpralsbeställning eller särskilda
befälsarvoden till vissa volontärer vid infanteriet i anledning
av övning vid armén av årsklassen 1914 yngre;

» 153 angående riksdagens samtycke till antagande av ett utav svenska
pansarbåtsföreningen gjort erbjudande av medel såsom bidrag till
anskaffning av pansarbåtar;

» 156 angående vissa engångskostnader för sjöförsvarets ordnande;

» 159 angående upprättande av reservstater vid armén;

» 163 angående ändring i gällande grunder för pensionering av arméns
befäl och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för
avgång ur tjänst;

» 230 angående anvisande av medel till vissa byggnadsföretag vid armén;

» 246 angående upprättande av reservstater vid marinen;

» 247 angående ändring i och tillägg till gällande grunder för pensionering
av flottans befäl och underbefäl med vederlikar; samt
.» 275 med förslag till ändrad lydelse av 9 och 24 §§ i det av Kungl.

Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till förordning om
värnskatt.

I sammanhang med förenämnda propositioner har riksdagen till behandling
förehaft åtskilliga inom riksdagens kamrar väckta motioner, som
stå uti ett närmare eller fjärmare samband med den av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna ombildningen av försvaret.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Värnpliktslagen.

I propositionen nr 59 med förslag till värnpliktslag har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 14 maj 1914, föreslagit riksdagen
att antaga följande

Förslag

till

Värnpliktslag.

Härigenom förordnas som följer:

KAP. I.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Varje svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår, under
vilket lian fyller tjugu år, till och med det, under vilket han fyller fyrtiotvå
år.

§ 2.

För den, som förvärvar svensk medborgarrätt efter inträdet i värnpliktsåldern,
inträder värnplikten från och med det år, som infaller näst
efter det han förvärvat nämnda rätt.

§ 3-

1. Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen är femton

år, elva år i första och därefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behovet tjänstetidens längd för de
o

inkallade. .

2. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

Riksdagens skrivelse nr 1.

§ 4.

Från värnpliktens fullgörande frikallas den, som till följd av lyte,
stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik
orsak är till tjänst vid rikets försvar oförmögen.

§ 5.

1. Värnpliktig är skyldig att inställa sig till inskrivning i hären
eller marinen det år, han fyller tjugu år.

2. Tjänstetiden i beväringen beräknas från början av nyss nämnda
år, även om den värnpliktige till följd av laga förfall eller beviljat uppskov
först ett senare år skulle bliva inskriven.

Där inskrivning ett. senare år skett till följd av den värnpliktiges
uteblivande utan laga förfall, räknas tjänstetiden från början av inskrivningsåret.

Har värnpliktig utan laga förfall eller beviljat uppskov under något
år av tjänstetiden uteblivit från honom enligt § 27 under samma år åliggande
tjänstgöring, må det år icke räknas honom till godo såsom tjänsteår
i beväringen. Huru förhållas skall, då värnpliktig uteblivit från endast
en del av årets tjänstgöring, bestämmer Konungen.

3. Värnpliktig, varom i § 2 förmäles, är skyldig att inställa sig
till inskrivning det år, hans värnplikt tager sin början. Sådan värnpliktig
anses därvid likställd med den, som förut erhållit uppskov med inskrivning.
Närmare bestämmelser i fråga om denna lags tillämpning beträffande
sådan värnpliktig meddelas av Konungen.

§ 6.

1- Yngling må redan det år, då lian fyller nitton år, anmäla sig
till att inskrivas för utbildning till underbefäl eller fackman vid fotfolket,
trängen eller förplägnadstrupperna eller att för utbildning vid Norrbottens
regemente uttagas från annat regementes inskrivningsområde.

För bifall härtill fordras, att han är vapenför och i övrigt lämplig
till den tjänstgöring, vartill han anmäler sig.

2. Yngling, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg
från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan
läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar,
skall anses däremot svara, ävensom yngling, vilken vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning
annan examen än maskinistexamen av tredje klass, må redan det år, då
han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning.

Riksdagens skrivelse nr 1.

För bifall härtill fordras att vara vapenför; dock må jämväl sådan
i detta moment nämnd till krigstjänst duglig men icke vapenför yngling
inskrivas, som med visshet kan förutses icke bliva vapenför till inträdet
i värnpliktsåldern.

3. Annan yngling, än i mom. 2 avses, må ock redan det år, då
han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning för utbildning
till plutonchef eller motsvarande befattning, där han, på sätt Konungen
förordnar, visar sig äga förutsättningar för dylik utbildning.

För bifall till sådan anmälan fordras att vara vapenför.

4. För en var enligt mom. 1, 2 eller 3 inskriven räknas den i § 3
mom. 1 angivna tjänstetiden i beväringen från och med det år, då han
fyllde tjugu år.

5. Vad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga
delar för de enligt denna § inskrivna, även innan de i värnpliktsåldern
inträtt.

§ 7.

Vapenför värnpliktig inskrives till vapentjänst, annan värnpliktig
till den befattning vid hären eller marinen, vartill han må finnas lämplig.

§ 8.

Rörande inskrivna värnpliktigas befrielse från tjänstgöring under
krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjänst och det
allmännas behov finnas vara påkallade.

§ 9.

Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst eller
arbete antagen, må ej av husbonde eller arbetsgivare hindras att i behörig
tid inställa sig till inskrivning, tjänstgöring eller mönstring, eller att fullgöra
annan honom i denna lag ålagd skyldighet.

§ 10.

1. Värnpliktig, som är förlustig medborgerligt förtroende för alltid,
må ej tillhöra hären eller marinen.

2. År värnpliktig förlustig medborgerligt förtroende, intill dess viss
tid förflutit från det han efter utståndet straff blivit frigiven, må han ej
fullgöra honom åliggande tjänstgöring, förrän han återvunnit medborgerligt
förtroende. Sådan värnpliktig anses då likställd med den, som erhållit
uppskov med tjänstgöring.

3. Har värnpliktig blivit upprepade gånger straffad efter strafflagen

Riksdagens skrivelse nr 1.

för krigsmakten, och äro omständigheterna sådana, att krigsman, hörande
till det vid krigsmakten fast anställda manskapet, kunnat i motsvarande
fall skiljas från sin anställning, då må, utan hinder av vad nedan stadgas
om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet i allmänhet, i
den ordning och i enlighet med de närmare bestämmelser, som av
Konungen meddelas, sådan värnpliktig överföras till särskild avdelning av
krigsmakten för att där fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet.

KAP. II.

Om de värnpliktigas inskrivning ock redovisning.

§ 11.

1. För inskrivning och redovisning av de värnpliktiga, med det i
mom. 2 stadgade undantag, indelas riket uti inskrivningsoinråden och
rullföringsoinråden; varje inskrivningsområde omfattar visst antal rullföringsområden.
För vart och ett av dessa områden förordnas en be O fälhavare.

2. För inskrivning av de värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna,
och för redovisning av marinens å sjömanshus inskrivna värnpliktiga
bestämmas särskilda sjörullföringsområden, vart och ett omfattande
ett eller flera sjömanshus. För varje sjörullföringsområde förordnas en
befälhavare, lydande under stationsbefälhavare vid station av flottan.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrivningsförrättare åligger att, sedan mantalsskrivningarna
blivit avslutade, med ledning av mantalslängderna uppsätta
fullständiga listor över inskrivningsskyldiga värnpliktiga. Dessa
listor skola för granskning översändas till vederbörande pastorsämbeten,
vilka genom anteckning å dem höra upplysa, dels om någon av däruti
upptagna värnpliktiga avlidit eller avflyttat till annan ort, som, då den
är känd, bör uppgivas, eller är inskriven å sjömanshus, med uppgift på
sjömanshuset, dels om och vilka inskrivningsskyldiga värnpliktiga efter
mantalsskrivningen inflyttat i församlingen, med uppgivande, där så ske
kan, från vilken ort inflyttningen skett, varefter listorna, bekräftade med
vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda av de värnpliktigas
prästbetyg, skola till mantalsskrivningsförrättaren återsändas. Mantalsskrivningsförrättaren
insänder dessa listor, behörigen transporterade och sum -

Riksdagens skrivelse nr 1.

merade, ävensom prästbetygen till Konungens befallningshavande, som ofördröjligen
översänder dem till vederbörande inskrivningsområdesbefälbavare.

2. Prästerskapet samt landstatens tjänstemän, synnerligen mantalsskrivningsförrättarna,
så ock sjömanshusombudsmännen vare pliktiga
att, i allt vad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl
med de upplysningar och det bistånd, som av dem kunna äskas för de
värnpliktigas inskrivning och redovisning.

3. Där anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras av annan
myndighet än prästerskapet, skola prästerskapets skyldigheter enligt
denna § åligga sådan myndighet.

4. Närmare föreskrifter om fullgörandet av de åligganden, som i
fråga om de värnpliktigas inskrivning och redovisning tillkomma områdesbefälhavare
och sjömanshusombudsmän ävensom mantalsskrivningsförrättare
och pastorer eller i mom. 3 omförmälda myndigheter, utfärdas
av Konungen.

§ 13.

1. Varje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för
de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande
inskrivningsoinrådes- eller sjörullföringsområdesbelälhavare blivit hörd, bestämmas
av Konungens befallningshavande i det län, till vilket rullföringsområdet
eller största delen därav hörer, eller varinom sjömanshuset är
beläget, inskrivning förrättas med de värnpliktiga, som under året fylla
tjugu år, samt med de äldre värnpliktiga, vilka icke förut blivit inskrivna
eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrivningsförrättning verkställes av Konungens
befallningshavande genom kungörelse och offentligt anslag inom varje
kommun.

§ 14.

1. Vid inskrivningsförrättning är varje till densamma inkallad värnpliktig
med undantag av den, som är å sjömanshus inskriven och till
sjöfart inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig; dock ^må utan
personlig inställelse inskrivas värnpliktig, som i den ordning, Konungen
föreskriver, styrker, att han är till krigstjänst duglig, och som antingen
finnes enligt § 43 mom. 1 hava för uteblivandet visat laga förfall eller
ock innehar anställning utomlands eller därstädes uppehåller sig för idkande
av studier eller för utbildning i sitt yrke.

2. Efter inskrivningen erhåller den värnpliktige en inskrivningsbok,
varuti skall av vederbörande befäl antecknas vad som beträffande hans

Riksdagens skrivelse nr 1.

värnplikt är av vikt att kunna styrka, såsom fullgjord tjänstgöringsskyldighet
in. in. dylikt, och med vilken bör följa ett utdrag av denna lag
samt av andra lagar och stadgande!! rörande krigsmakten.

3. Överstiger avståndet mellan inkallad värnpliktigs hemvist inom
den ort, där han är kyrkobokförd, och förrättningsstället fem nymil, är
han berättigad att uppbära den gottgörelse för fram- och återresan mellan
dessa orter, som varder särskilt bestämd. Sådan gottgörelse tillkommer
dock icke värnpliktig, som tillförene utan laga förfall uteblivit från dylik
förrättning.

§ 15.

1. Inställelse till inskrivning sker vid inskrivningsförrättning för
den ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd.

Värnpliktig, som vistas å annan ort, må dock undergå inskrivning
å vistelseorten, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig hos
vederbörande inskrivningsnämnd och därvid avlämna prästbetyg. Sålunda
inskriven värnpliktig tillhör dock fortfarande det område, där han är
kyrkobokförd.

2. Inskrivning av värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus, sker
vid inskrivningsförrättning för det sjömanshus han tillhör. Sådan värnpliktig
må dock undergå inskrivning vid inskrivningsförrättning för annat
sjömanshus, i vilket fall det åligger honom att utan kallelse anmäla sig
hos inskrivningsnämnden för sistnämnda sjömanshus och därvid, förutom
prästbetyg, avlämna intyg från vederbörande sjömanshusombudsman rörande
såväl sin befattning inom sjömansyrket som den tid, varunder han varit
inmönstrad till sjöfart.

A sjömanshus inskriven värnpliktig, som inskriyes i hären, överföres
vid inskrivningsförrättningen till det rullföringsoinråde, inom vilket
han är kyrkobokförd.

3. Vad ovan i denna § stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande
tillämpning beträffande yngling, som enligt § 6 inskrives innan han
inträtt i värnpliktsåldern.

KAP. III.

Om uppskov med inskrivning eller tjänstgöring, så ock om frikallelse

efter inskrivning.

§ 16.

1. Uppskov med inskrivning till nästföljande års inskrivningsförrättning
kan meddelas värnpliktig, som av en eller annan möjligen över -

Riksdagens skrivelse nr 1.

gående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad eller otillräcklig
kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrivningsförrättningen befinnes vara
till tjänstgöring oförmögen eller olämplig eller genom tjänstgöring utsättas
för men eller fara.

2. Sådant uppskov kan ock medgivas enda arbetsföra sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till änka eller ogift kvinna, enda arbetsföra fostersonen till orkeslös
eller vanför fosterfader eller till fostermoder, ävensom enda arbetsföra
brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa
syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar
eller fosterföräldrar eller syskon äro av hans arbete för sitt uppehälle
väsentligen beroende. Har sådan för sitt uppehälle av den värnpliktiges
arbete väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, av samme
värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början av kalenderåret närmast
före inskrivningsförrättningen eller, där behovet av försörjning uppstått
först vid senare tidpunkt, alltifrån behovets uppkomst, kan även i det
fall, att den värnpliktige icke är den enda arbetsföra sonen, sonsonen,
dottersonen, fostersonen eller brodern, uppskov med inskrivningen medgivas
honom, därest han är den enda, som, såvitt veterligt är, kan lämna
nödigt försörj ningsbidrag.

3. Förefinnes anledning till uppskov enligt denna § ännu vid inskrivningsförrättningen
det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugufyra
år, frikallas han från värnpliktens fullgörande i beväringen under
fredstid.

4. Bliver inskriven värnpliktig till följd av sådan orsak, som omförmäles
i § 4, oförmögen till tjänst vid rikets försvar, äger han att, på
framställning hos behörig inskrivningsnämnd, varda frikallad från värnpliktens
vidare fullgörande.

5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,
blivit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet; fyller
han det år, inskrivningen sker, minst tjugusex år eller kan han med intyg
styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre tid, än
vad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens fullgörande
i beväringen under fredstid.

6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket
avflyttat till land inom främmande världsdel och därefter åter hit inflyttat;
dock under villkor:

att avflyttningen icke skett i strid med då gällande föreskrifter
om utvandring,

att han under det år, han återinflyttat, fyllt minst tjuguåtta år, samt
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 höft. (Nr 1.) 2

Riksdagens skrivelse nr 1.

att minst nio år förflutit från avflyttningen till återinflyttningen,
häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan
förlorad svensk medborgarrätt återförvärvats.

Vad i detta moment stadgas skall äga tillämpning endast till och
med de inskrivningsförrättningar, som äga rum år 1920; dock skall den
stadgade förmånen tillkomma även sådan i samma moment avsedd värnpliktig,
som varit skyldig att inställa sig till inskrivning år 1920 eller tidigare
men på grund av laga förfall inskrives först år 1921 eller senare.

§ 17.

1. Uppskov till nästföljande år med den i § 27 föreskrivna första
tjänstgöring kan vid inskrivningen medgivas:

a) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg
och som till följd därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så
länge resan fortvarar, inställa sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpligtig, som gör sannolikt, att han
inom ett år efter inskrivningen kommer att söka inträde i sjökaptens-,
styrmans-, förste maskinist- eller andre maskinistklass vid navigationsskola;

c) värnpliktig, som själv förvaltar och brukar honom tillhörig fast
egendom eller själv driver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan
industriell rörelse och av en eller annan anledning icke varit i tillfälle
att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under
den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle bliva frånvarande; samt

d) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskovs beviljande,
såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra avsevärt avbräck i
fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller av hans arbete beroende
nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskov med den i § 27 stadgade första
tjänstgöring, må förlängt uppskov, varje gång för ett år, av vederbörande
inskrivningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen,
utom i fall, som i mom. 6 här nedan avses, skall taga sin början senast
det år, under vilket han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskriven värnpliktig, efter det inskrivningsföi''rättningen
avslutats, sådan anledning till uppskov med den i § 27 föreskrivna första
tjänstgöring, varom i mom. 1 här ovan förmäles, må uppskov med nämnda
tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgivas i den ordning,
Konungen bestämmer. Fortfar anledning till uppskov eller har annan
uppskovsanledning av beskaffenhet, som ovan nämnts, yppats före näst -

Riksdagens skrivelse nr 1.

infallande inskrivningsförrättning, åligger det den värnpliktige, där han
önskar ytterligare uppskov med första tjänstgöringen, att därom vid
sagda förrättning göra framställning hos vederbörande inskrivningsnämnd.
Har annat förfall än det, som tidigare föranlett uppskov med första tjänstgöringen,
yppats så sent, att framställning icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden,
må förnyat uppskov medgivas i den ordning, Konungen
bestämmer.

3. Uppskov till nästföljande år med i § 27 föreskriven repetitionsövning
eller reservtruppövning eller med i § 36 mom. 1 föreskriven landstormsövning
må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen
bestämmer, hemförlovas värnpliktig, för vilken efter tjänstgöringens början
i anledning av dödsfall eller annan av honom oberoende händelse inträtt
förhållande, på grund varav han är att likställa med här ovan i mom. 1 c)
eller d) omförmäld värnpliktig. I samma ordning må från redan påbörjad
tjänstgöring hemförlovas värnpliktig, med avseende å vilken föreligger sådant
förhållande, som i § 16 mom. 2 sägs, även om detsamma förefunnits
före tjänstgöringens början, dock under förutsättning att förhållandet inträtt,
efter det inskrivningsförrättningen avslutats, och att ansökning om
hemförlovning gjorts inom trettio dagar från tjänstgöringens början. Huruvida
och i vad mån sålunda hemförlovad värnpliktig må anses hava fullgjort
nämnda tjänstgöring, ävensom i vilken ordning honom åliggande
återstående tjänstgöring skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Fortfar förfallet eller har annan anledning av beskaffenhet, som ovan
sägs, till uppskov med den tjänstgöring, som icke anses av den värnpliktige
fullgjord, yppats före nästinfallande inskrivningsförrättning, åligger det deri
värnpliktige, där han önskar uppskov med nämnda tjänstgöring, att därom
vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande inskrivningsnämnd.
Har annat förfall än det, som tidigare föranlett hemförlovning,
yppats så sent, att framställning icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden,
må uppskov medgivas i den ordning, Konungen bestämmer.

5. Värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt styrmansexamen
och förklarar sig ämna efter avlagd sjökaptensexamen söka anställning såsom
reservofficersaspirant för utbildning till reservofficer vid marinen, må,
om han anses härför lämplig, på ansökan hemförlovas från pågående tjänstgöring,
sedan minst tre fjärdedelar av den för honom i § 27 bestämda
tjänstgöringen fullgjorts; dock med skyldighet för sådan värnpliktig att
fullgöra den återstående tjänstgöringen, om han icke avlagt sjökaptensexamen
och vunnit anställning såsom reservofficersaspirant senast året efter
det, då han hemförlovats.

Riksdagens skrivelse nr 1.

6. År anledning till uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöring,
varom ovan i denna § sägs, av beskaffenhet, som i § 16 mom. 2
omförmäles, och förefinnes anledningen ännu fyra år efter det, då den
värnpliktige erhöll uppskov eller hemförlovades, galle vad i mom. 3 av
samma § är stadgat.

7. Har för värnpliktig vid inskrivningen förelegat sådant, förhållande,
som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han av glömska, okunnighet
eller liknande orsak försummat att då begära uppskov med tjänstgöringen,
äger Konungen, på därom gjord ansökning, att efter prövning
i varje särskilt fall meddela uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöring.

KAP. IV.

Om inskrivningsnämnd och inskrivningsrevision.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrivningsnämnd, bestående
av en regementsofficer såsom ordförande samt fyra andra ledamöter,
nämligen en av Konungens befallningshavande i det län, till vilket
området eller största delen därav hörer, därtill förordnad lagfaren man,
ävensom rullföringsområdesbefälhavaren samt två inom samma område bosatta,
icke militära personer, vilka jämte ett lika antal suppleanter väljas
varje gång för två år av landstinget eller, där rullföringsområde utgöres
av stad, som ej under landsting lyder, av stadsfullmäktige. Fn ledamot
och en suppleant avgå årligen. Omfattar rullföringsområde landsdelar,
hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting
lyder, väljas särskilt för varje sådan landsdel eller stad två ledamöter
i nämnden jämte lika antal suppleanter. De av landsting eller stadsfullmäktige
valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter
deltaga i nämndens förrättningar endast i vad angår det område, för
vilket de blivit valda.

För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas
två eller flera inskrivningsnämnder, var och en för viss del av rullföringsområdet,
sammansatta såsom ovan är föreskrivet, dock att i stället
för rullföringsområdesbefälhavaren må träda annan officer.

Vid sammanträde av inskrivningsnämnd för rullföringsområde, från
vilket ett större antal värnpliktiga inskrives i marinen, må officer av ma -

Riksdagens skrivelse nr 1.

rinen närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra
de yrkanden, som han finner behövliga i fråga om inskrivningen av värnpliktig
till tjänst eller särskild befattning vid marinen, dock utan rätt att
i nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrivningsnämnd, bestående av
en regementsofficer såsom ordförande och fyra andra ledamöter, nämligen
en av* Konungens befallningshavande i det län, inom vilket sjömanshuset
är beläget, därtill förordnad lagfaren man ävensom sjörullföringsområdesbefälhavaren
och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta,
icke militära personer, vilka jämte ett lika antal suppleanter väljas på sätt
i mom. 1 är för varje fall stadgat.

I de fall, Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsområdesbefälhavare
träda annan officer.

3. För att beslut må kunna av nämnden fattas, erfordras, att minst
tre ledamöter, däribland en militär samt den av Konungens befallningshavande
förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till
beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhavarens
mening.

Nämnden biträdes av minst en läkare.

§ 19.

1. Inskrivningsnämnd för rullföringsområde sammankallas av Konungens
befallningshafvande i det län, vartill området eller största delen därav
hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrivning av de värnpliktiga;

b) att pröva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser
och uppskov;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig
eller andlig brist av sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till
fullo ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan
hinder av den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens
fullgörande;

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag
vid hären eller den tjänst vid marinen, vari de önska bliva inskrivna,
ävensom att efterfråga, vilka av de värnpliktiga önska uttagas för utbildning
till underbefäl eller fackmän vid fotfolket, trången och förplägnadstrupperna
eller önska undergå för utbildning till plutonchel eller motsvarande
befattning stadgad särskild tjänstgöring;

e) att, där ej, enligt vad i § 22 sägs, sådant tillkommer inskriv -

Riksdagens skrivelse nr 1.

ningsrevision efter prövning av de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,
tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen,
tjänsterna eller befattningarna dem, som inskrivits, varvid iakttages,° att
vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält sig,
samt att för utbildning till underbefäl eller fackmän icke uttagas sådana
för fotfolket avsedda värnpliktiga, som visa, att tjänstgöringens fullgörande
skulle bereda dem eller av deras arbete beroende nära anhöriga väsentliga
svårigheter eller olägenheter; skolande inskrivningsnärand tillika, enligt
föreskrifter som Konungen meddelar, anteckna vissa värnpliktiga såsom
lämpliga att, utöver de visst truppslag eller viss tjänst eller befattning
tilldelade, i händelse av behov uttagas till sådant truppslag eller sådan
tjänst eller befattning;

f) att tillställa de inskrivna den i § 14 omnämnda inskrivningsbok, i
vilken nämndens beslut bör vara antecknat; samt

g) att . förordna om de värnpliktigas överförande vid behörig tid
från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

över nämndens beslut föres protokoll av den utav Konungens befallningshavande
förordnade ledamoten, därvid från beslut avvikande mening,
som blivit framställd av ordföranden eller annan ledamot inom nämnden,
eller från beslut avvikande yrkande, som blivit gjort av biträdande läkare
eller av den i § 18 mom. 1 omförmälda officer av marinen, antecknas till
protokollet; och skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrivningslängderna
som protokollet av nämnden underskrivas.

2. Inskrivningsnärand för sjömanshus sammankallas av Konungens
befäl lningshavande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för
sådan inskrivningsnämnd i tillämpliga delar vad för den i mom. 1 omförmälda
inskrivningsnämnd är föreskrivet.

3. Under den del av året, som infaller emellan inskrivningsnämndens
och inskrivningsrevisionens sammanträden, må för inskrivning av
värnpliktiga, som uteblivit från den i § 13 omförmälda inskrivningsförrättning,
de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrivningsnämnd,
i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter,
Konungen meddelar, utövas av inskrivningsområdesbefälhavaren eller, beträffande
å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, av sjörullföringsområdesbefälhavaren.

Beslut,, som av områdesbefälbavaren i sådant ärende meddelas, skall
underställas inskrivningsrevisionen och må ej gälla, förrän detsamma blivit
av revisionen prövat.

4. Sjörullföringsområdesbefälhavare må, även under den del av året,

Riksdagens skrivelse nr 1.

som infaller emellan inskrivningsrevisions sammanträde och näst infallande
inskrivningsförrättning, utöva i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter
beträffande å sjömanshus inskriven värnpliktig, som med laga
förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning för sjömanshus.

Beslut, som av honom i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess
detsamma blivit av inskrivningsnämnden prövat.

§ 20.

1. Över inskrivningsnämnds beslut må besvär anföras endast av
värnpliktig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrivningsrevisionen
samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingivas till
Konungens befallningshavande i det län, inom vilket förrättningen ägt rum.
Besvären må även inom behörig tid med posten insändas; dock* skall i
sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat
besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke
blivit uppsatt.

2. över beslut, som meddelas jämlikt § 19 mom. 3, må besvär
anföras av den värnpliktige; skolande därvid i tillämpliga delar gälla vad
i mom. 1 rörande besvär över inskrivningsnämnds beslut är föreskrivet.

§ 21.

1. För inskrivningsområde jämte inom detsamma belägna sjömanshus
skall finnas en inskrivningsrevision, bestående av landshövdingen eller,
i händelse denne har förfall eller ämbetet är ledigt, landssekreteraren i
det län, till vilket största delen av området hörer, såsom ordförande, samt
av fyra andra ledamöter, nämligen inskrivningsområdesbefälhavaren ävensom
från varje till området hörande län, eller ej under landsting lydande
stad, tre inom länet eller staden bosatta män, som jämte tre suppleanter
utses för tre år av landstinget eller, för stad, som icke lyder under
landsting, av stadsfullmäktige. Fn ledamot och eu suppleant avgå årligen.

Där inskrivningsområdesbefälhavare deltagit i inskrivningsnämnds förhandlingar,
förordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till ledamot
av den inskrivningsrevision, som har att till prövning upptaga samma
nämnds beslut.

De av landsting eller stadsfullmäktige valda ledamöter eller, i händelse
de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning
endast i vad den angår det område, för vilket de blivit valda.

2. För att beslut må kunna av revision fattas, erfordras, att minst
tre ledamöter, däribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid

Riksdagens skrivelse nr 1.

omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall
för denne, den militäre ledamotens mening.

Revisionen biträdes av en militärläkare och en därtill förordnad civil

läkare.

§ 22. 0

Inskrivningsrevision sammanträder på kallelse av ordföranden. Revisionen
åligger:

a) att pröva och avdöma besvär mot inskrivningsnämnds beslut;

b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrivningsnämnds
beslut, rörande vilka avvikande meningar eller yrkanden äro till
protokollet antecknade, ävensom varje beslut rörande ärende, som omförmäles
i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrivningsområdeseller
sjörullföringsområdesbefälhavares beslut i ärende, som jämlikt § 19
mom. 3 blivit revisionen underställt; samt

d) att i de fall, Konungen bestämmer, med iakttagande av de
i § 19 mom. 1 e) stadgade grunder verkställa tilldelning av värnpliktiga
till visst truppslag eller viss tjänst eller befattning.

Inskrivningsrevisionens beslut överlämnas till Konungens befallningshavande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 23.

Inskrivningsrevisions beslut, rörande vilket avvikande meningar
blivit av minst två ledamöter till protokollet antecknade, skall underställas
Konungens prövning; och skola protokollet och övriga handlingar för sådant
ändamål genom ordförandens försorg ofördröjligen insändas till vederbörande
statsdepartement. Beslutet gånge dock i verkställighet, där ej
Konungen annorlunda förordnar.

Ej må i inskrivningsrevisions beslut ändring sökas.

KAP. V.

Om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet i beväringen.

§ 24.

Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag av hären
eller uti den tjänst vid marinen, vartill han inskrivits eller överförts,

Riksdagens skrivelse nr 1.

dock att i de fall, Konungen prövar erforderligt, värnpliktig skall vara
skyldig att även vid annat truppslag eller i annan tjänst fullgöra tjänstgöring,
där sådant ej medför förändring av tjänstgöringstiden.

§ 25.

1. Marinen tilldelas:

a) alla å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga
å sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller
därutöver varit inmönstrade till sjöfart;

b) andra å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, enligt bestämmelser,
som Konungen meddelar; samt

c) å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som anses för marinen
behövliga, till det antal Konungen bestämmer.

2. Alla värnpliktiga, som icke blivit inskrivna i marinen, tilldelas
hären.

3. Värnpliktig, som avgår från fast anställning vid hären eller
marinen eller vid härens eller marinens reserv, överföres till härens eller
marinens beväring eller landstorm.

§ 26.

1. Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna,
trängen och förplägnadstrupperna samt tjänst i marinen, på
sätt §§ 19 och 22 bestämma.

2. Av fotfolket och trängen i egentlig trängtjänst samt förplägnadstrupperna
tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas, på sätt Konungen närmare
förordnar, vid inskrivningen högst fjorton procent för utbildning till
underbefäl eller fackmän.

3. Av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst tilldelade
vapenföra värnpliktiga uttagas, på sätt Konungen närmare förordnar,
vid inskiåvningen högst tio procent för utbildning till underbefäl eller
fackmän.

§ 27.

1. Vapenför värnpliktigs utbildningstid.

A. Vapenför värnpliktig, med undantag av dem, som nämnas under B,
C eller D i detta moment, är, sedan han blivit inskriven, skyldig att under
fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal dagar, som nedan angives,
nämligen:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 1 käft. (Nr 1).

Riksdagens skrivelse nr 1.

a) vid fotfolket i sammanlagt trehundrafyrtio dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om tvåhundrafemtio dagar, som tager
sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vart
och ett av andra, tredje och fjärde åren; dock att

värnpliktiga, som uttagits för utbildning till underbefäl eller fackmän,
skola tjänstgöra i sammanlagt fyrahundra dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om trehundratio dagar, som tager sin
början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vart
och ett av andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet i sammanlagt trehundraåttiofem dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om trehundraen dagar, som tager sin
början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om fyrtiotvå dagar under
vart och ett av andra och tredje åren;

c) vid fältartilleriet och positionsartilleriet i sammanlagt trehundrasjuttiofem
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om tvåhundrafyrtionio dagar i en tjänstgöringsperiod
av trehundra dagar, som tager sin början under första året
och vari ingår femtioen dagars sammanhängande tjänstledighet, samt

med en repetitions-(regements-)övning om fyrtiotvå dagar under
vart och ett av andra, tredje och fjärde åren;

d) vid fästning sartilleriet och fästning singen förtrupp erna i sammanlagt
trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen
närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om tvåhundranittiofem dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettiofem dagar under
vart och ett av tredje och fjärde åren;

e) vid fältingenjör- och fälttelegraf trupperna i sammanlagt trehundrasjuttiofem
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttio dagar i en tjänstgöringsperiod
av trehundrasju dagar, som tager sin början under första
året och vari ingår trettiosju dagars sammanhängande tjänstledighet, samt

Riksdagens skrivelse nr 1.

med en repetitions-(regemepts-)övning om trettiofem dagar under
vart och ett av andra, tredje och fjärde åren;

f) vid trängen och för]) lä g nåd st r upp erna i sammanlagt tvåhundrafyrtio
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras:

vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbår artjänst:
med en första tjänstgöring om etthundrafemtio dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt

med tre repetitions-(regeinents-)övningar, var och en om trettio
dagar, före utgången av fjärde eller femte året;
vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst:

med en första tjänstgöring om etthundraåttio dagar, som tager sin
början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vartdera
av andra och fjärde åren; samt
vid förplägnadstrupperna:

med'' en första tjänstgöring om tvåhundratio dagar, som tager sin
början under första eller andra året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under fjärde
året; dock att

värnpliktiga, som vid trängen eller förplägnadstrupperna uttagits för
utbildning till underbefäl eller fackmän, skola tjänstgöra i sammanlagt
trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sått Konungen närmare
förordnar, skall fullgöras:

med eu första tjänstgöring om tvåhundrasjuttiofem dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt

med tre repetitions-(regements-)övningar, var och en om trettio
dagar, före utgången av fjärde eller femte året;

g) vid marinen i nedan angivna antal dagar, vilken tjänstgöring, på
sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga i trehundrasextio dagar i
en följd med början under första året, samt

av de å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga:

om de inskrivits till sjötjänst eller stationstjänst, i trehundrasextio
dagar, antingen i en följd med början under första eller andra året eller
ock, där Konungen till följd av särskilda omständigheter prövar nödigt,
med en första tjänstgöring om tvåhundrasextio daga,r under första eller
andra eller under första och andra året samt en repetitionsövning om etthundra
dagar under fjärde året;

om de inskrivits till kustartilleritjänst, i trehundrasextiofem dagar,

20 Riksdagens skrivelse nr 1.

med en första tjänstgöring om trehqndratj ugutre dagar, som tager sin
början under första eller andra året, och en repetitionsövning om "fyrtiotvå
dagar under fjärde året.

B. Vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit
avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som
vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen
förordnar, skall anses däremot svara, så ock vapenför värnpliktig, som
vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning
annan examen än maskinistexamen av tredje klass, är, sedan han
blivit inskriven, skyldig att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra
det antal dagar, som nedan angives, nämligen:

a) vid hären i sammanlagt fyrahundraåttiofem dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om minst fyrahundra dagar, som tager
sin början under första året, samt

med en repititions-(regements-)övning under vart och ett av andra
och tredje åren;

b) vid marinen i femhundra dagar, vilken tjänstgöring, på sätt
Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

i annan tjänst än kustartilleritjänst i en följd med början under
första året samt

i kustartilleritjänst med en första tjänstgöring om fyrahundrafemtioåtta
dagar, som tager sin början under första året, och med en repititions(regements-)övning
om fyrtiotvå dagar under tredje året.

C. Vapenför värnpliktig, vilken vid inskrivningsförrättningen, på
sätt Konungen närmare förordnar, visar sig äga förutsättningar för utbildning
till plutonchef eller motsvarande befattning, må fullgöra sin värnpliktstjänstgöring
på sätt under B föreskrives, ändå att han icke avlagt
där omförinält kunskapsprov. Har sådan värnpliktig, enligt vad i § 6
inom. 3 sägs, blivit inskriven redan det år, då han fyllde aderton eller
nitton år, är han skyldig att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring enligt bestämmelserna
under B.

Riksdagens skrivelse nr 1.

bestämmelser Konungen meddelar, tjänstgöringen skall, med rätt till avbrott
under viss tid för studiekursens fullföljande, fullgöras med dels
militärutbildning dels fackutbildning och facktjänstgöring, varvid den värnpliktige
må åtnjuta högst fyrtiofem dagars minskning av den enligt detta
moment för honom bestämda tjänstgöringstiden. Har ej den värnpliktige
före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt
de studieprov Konungen bestämmer, skall den värnpliktige, enligt vad
Konungen föreskriver, fullgöra den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna
under B åligger honom; och räknas därvid genomgången militärutbildning
honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

E. Under A avsedd värnpliktig, som tillhör fotfolket och icke uttagits
för utbildning till underbefäl eller fackman, eller som tillhör fältartilleriet,
positionsartilleriet, fältingenjör- eller fälttelegrafgrupperna, äger,
sedan han påbörjat honom åliggande första tjänstgöring, på därom gjord
framställning tvärstanna i tjänstgöring intill slutet av första repetitionsövningen.

Vapenför värnpliktig, som för utbildning vid Norrbottens regemente
eller Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrivningsområde,
må, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom
åliggande första tjänstgöring samt en, två eller tre repetitionsövningar i en
följd med början under första eller andra året.

Vapenför värnpliktig, som tilldelats Karlskrona eller Vaxholms grenadjärregemente,
fästningsartilleriet eller fästningsingenjörtrupperna, må,
på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom åliggande första
tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med början under
första eller andra året.

F. Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt att
för särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

vid de inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och med den
11 juli till och med den 31 augusti samt

vid övriga fotfolksregementen under tiden från och med den 11
juli till och med den 5 september.

2. Icke vapenför värnpliktigs utbildningstid.

Riksdagens skrivelse nr 1.

fullgöras antingen i en följd med början under första eller andra året
eller ock med en första och en andra tjänstgöring under de tre första åren.

B. Icke vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit
avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller
som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad
Konungen förordnar, skall anses däremot svara, är, sedan han blivit inskriven,
skyldig att, på sätt Konungen närmare bestämmer, under fredstid
för sin utbildning tjänstgöra trehundrasextiofem dagar i en följd med
början under första eller andra året.

C. Icke vapenför värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt sjökaptens-
eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen
än maskinistexamen av tredje klass, är, sedan han blivit inskriven, skyldig
att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin utbildning
tjänstgöra i trehundrasextio dagar i en följd med början under första
eller andra året.

I). Beträffande värnpliktig, som i punkten B sägs, skall, där han
idkar eller gör sannolikt att han kommer att idka sådana studier, som i
mom. 1 D avses, vad i sistnämnda lagrum stadgas äga motsvarande tilllämpning;
och må för värnpliktig, som inom föreskriven tid fullgjort de
studieprov Konungen bestämmer, den i punkten B av detta moment stadgade
tjänstgöringstiden minskas med högst sextio dagar samt värnpliktig,
som icke i behörig tid avlagt de föreskrivna studieproven, vid fullgörande
av den honom enligt samma punkt åliggande tjänstgöring räkna sig genomgången
militärutbildning till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

E. Värnpliktig, vilken inskrivits såsom vapenför, men senare befinnes
icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagt det antal dagar, som i
detta moment för varje fall sägs. Sådan värnpliktig äger att såsom fullgjord
värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom
vapenför.

3. Reservtruppövning.

Vapenför värnpliktig, vilken tilldelats hären, med undantag av dem,
som nämnas i mom. 1 L) av denna §, är skyldig att, på sätt Konungen
närmare förordnar, under nionde året i högst femton dagar deltaga i

7 o O o

reservtruppövning.

4. Särskilda bestämmelser.

Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att återkomma till
station av flottan och bliva avmönstrat, innan tiden för den tjänstgöring,

Riksdagms skrivelse nr 1. , 23

till vilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är denne likväl skyldig
att tjänstgöra ombord, till dess avmönstringen ägt rum. Ersättning för
den ''överskjutande tjänstgöringstiden erhåller den värnpliktige enligt särskilda
bestämmelser.

Har värnpliktig under i mom. 1, 2 eller 3 föreskriven tjänstgöring
blivit fälld till straff för rymning eller för olovligt undanhållande av
minst ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring avbrutits för
verkställighet av straffarbete eller omedelbart ådömt fängelsestraff, skall
den tid, under vilken han var rymd eller olovligen undanhöll sig eller
hans tjänstgöring sålunda var avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom
tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar.
I vadT mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen,
samt i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,
bestämmer Konungen.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräver, så oek när det erfordras till stillande
av uppror, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjänstgöring inkalla
beväringens första uppbåd eller de större eller mindre delar därav, som
finnas behövliga.

2. Därest i anseende till krig eller för avvärjande av befarat eller
börjat angrepp det för rikets försvar finnes nödigt, att beväringens andra
uppbåd, eller någon del därav i skilda orter eller vid olika truppslag
av hären eller vid marinen, inkallas, må Konungen därom förordna, sedan
han statsrådet hört och, så vida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio
dagar skall sammanträda, låtit utfärda riksdagskallelse.

Vad nu stadgats angående ordningen för andra uppbådets inkallande
har icke tillämpning i fråga om delar därav, vilka tillhöra Gottlands
inskrivningsområde eller må vara avsedda att utgöra besättningar i
rikets fästningar, utan gäller i avseende å sådana delar av andra uppbådet
vad i mom. 1 föreskrivits.

3. Utom rikets gränser må beväringens första uppbåd vid hären
användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet blivit hört
samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens medgivande må beväringens
andra uppbåd vid hären icke användas utom rikets gränser.

§ 29.

1. Värnpliktig, som tillhör beväringen, inkallas av vederbörande
befäl till den i § 27 föreskrivna tjänstgöring

Riksdagens skrivelse nr 1.

genom kungörelse, som skall införas i en eller flera av ortens tidningar
och uppläsas minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås
inom varje till rullföringsområdet hörande kommun; eller
genom order.

2. Till tjänstgöring, som i § 28 omförmäles, verkställes inkallelsen
genom kungörelse, som offentligen anslås, på sätt i mom. 1 stadgas,

samt, där omständigheterna sådant medgiva, införes i tidningarna och uppläses
i kyrkorna; eller
genom order.

Genom ringning med kyrkklockorna på särskilt bestämt sätt bekantgöres,
att kungörelse om här omförmäld inkallelse anslagits. Aven annat
efter förhållandena lämpat, på förhand tillkännagivet sätt må användas
för sådant bekantgörande.

Enahanda förfarande iakttages vid inkallelse till annan tjänstgöring,
som kan varda i särskild lag föreskriven (mobiliseringsövningj.

3. Vid utbrott av krig skall värnpliktig, som tillhör beväringens
första uppbåd och vistas utom riket, oberoende av särskild inkallelse, så
snart ske kan, återvända till hemorten. Om ansvar för underlåtenhet att
fullgöra vad sålunda är föreskrivet stadgas i strafflagen för krigsmakten.

o o o o

§ 30.

Värnpliktig vare skyldig att, då han är inkallad till tjänstgöring,
verkställa den tjänsteförrättning, honom av vederbörande befälhavare anvisas.

I de förrättningar, där särskild yrkeskunskap kan vara påkallad, användas
företrädesvis personer med motsvarande yrkeskunskap.

§ 31.

Att värnpliktig, som tillhör beväringen, är underkastad de i strafflagen
för krigsmakten givna bestämmelser, såväl under all tjänstgöring
och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i
fråga om åtlydnad av inkallelse, i enlighet med § 29, till tjänstgöring,
som omförmäles i § 27 eller § 28, därom är i nämnda lag stadgat.

§ 32.

1. Varje år skall mönstring, som i denna § omförmäles, hållas med de
till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag av dem, som under
årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrivna och
till sjöfart inmönstrade.

Riksdagens skrivelse nr 1.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrivna och
tillhöra marinen, hålles mönstringen inom varje rullföringsområde. För
sådan mönstring är varje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare
föreskrifter Konungen meddelar, till befälet avgiva tillförlitlig skriftlig
uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgivet att
under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen
avgiva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra
marinen, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är
varje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter
Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman avgiva tillförlitlig skriftlig
uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgivet
att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid
muntligen avgiva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall
införas i en eller flera av ortens tidningar och uppläsas minst två gånger
i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

§ 33.

1. För värnpliktig, som tillhör beväringen, gäller, så vitt Konungen
ej för särskilda fall finner gott annorlunda bestämma:

a) att den värnpliktige under hela sin tjänstetid tillhör det truppslag.
vid hären eller den tjänst vid marinen, vartill han blivit inskriven eller
överförd;

b) att den värnpliktige, om han till annat område avflyttar, tillhör
den truppavdelning av hären eller den flottans station, som erhåller sina
värnpliktiga från det område, till vilket han inflyttar; samt

c) att, om den värnpliktige icke är till tjänstgöring inkallad, när
landstormen inom hans ort uppbådas, han är pliktig utgå med densamma
och då har lika tjänstgöringsskyldighet och förpliktelser i övrigt som värnpliktig
tillhörande landstormen.

2. För värnpliktiga, tillhörande beväringen, med undantag av dem,
som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra marinen, gäller dessutom:

a) att, om värnpliktig vill för längre tid än en månad vistas utom
den ort, där han är kyrkobokförd, anmälan därom skall före avresan
göras hos vederbörande områdesbefäl samt detta befäl därefter hållas underrättat
om hans adress, intill dess han återkommer; dock att, där den
värnpliktige inmönstrats till sjöfart, anmälan erfordras allenast om påmönstringen
och avmönstringen; samt

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.) 4

Riksdagens skrivelse nr 1.

b) att värnpliktig, vid avflyttning till annan ort, är pliktig att, om
flyttningen ägt ram inom rullföringsområdet, senast en månad efter densamma
därom göra anmälan hos rullföringsområdesbefälhavaren samt, om
han avflyttat till annat rullföringsområde, därom göra anmälan såväl före
avflyttningen hos befälhavaren för det rullföringsområde, från vilket han
avflyttar, som ock, inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet,
hos befälhavaren för det rullföringsområde, till vilket han inflyttat; dock
vare värnpliktig, som hos vederbörande myndighet uttagit och avlämnat
flyttningsbetyg, befriad från berörda anmälningsskyldighet, där ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förordnar.

3. Till beväringen hörande värnpliktig, som är å sjömanshus inskriven
och tillhör marinen, skall, därest han ej är i tjänstgöring eller till sjöfart
inmönstrad, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin
adress.

§ 34.

1. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller marinen
eller vid härens eller marinens reserv under sammanlagt minst två
år, skall efter avgången från sagda anställning, så länge han i följd av
sin värnplikt kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Detsamma
gäller ock värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären
eller dess reserv under kortare tid än två år, så framt han undergått
rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsövningar.

2. I mom. 1 nämnd värnpliktig anses hava fullgjort den i § 27 föreskrivna
första tjänstgöring, men är skyldig att med vederbörlig åldersklass
deltaga i repetitionsövning samt reservera ppövning.

Har den fasta anställningen vid hären eller marinen eller vid härens
eller marinens reserv uppgått till minst tre år, anses den värnpliktige
hava fullgjort all den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna tjänstgöring,
men är, om han tillhör hären, skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga
i reservtruppövning. Detsamma gäller ock den, som, under fast anställning
vid hären eller dess reserv, undergått rekrytutbildning samt deltagit
i tre repetitionsövningar, ävensom den, vilken såsom värnpliktig
fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning samt därefter varit
fast anställd under minst två år.

Icke vapenför värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären
eller marinen eller vid härens eller marinens reserv, äger att såsom fullgjord
värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar, han varit
fast anställd.

Riksdagens skrivelse nr 1.

I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övriga fall må anses
motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.

3. Värnpliktig, som omförinäles i § 27 mom. 1 B eller C eller
mom. 2 B eller C, tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen.

4. Den, som avlagt medicine kandidatexamen samt fullgjort därefter
följande föreskrivna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring,
tillhör beväringens första uppbåd under hela sin värnpliktstid.

KAP. VI.

Om de värnpliktigas underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35.

1. Under marsch eller annan färd till och från övningsort erhåller
värnpliktig, tillhörande beväringen, ersättning enligt särskilda bestämmelser.

2. Under tjänstgöring erhåller till beväringen hörande värnpliktig
underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig
utrustning samt dessutom penningbidrag och, där den värnpliktiges tjänstgöring,
reservtruppövning oräknad, överstiger sammanlagt trehundrafyrtio
dagar, särskilt tillskott i penningar för den tid, som överskjuter trehundrafyrtio
dagar, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser.

3. " Till beväringen hörande värnpliktig, som under militärtjänstgöring
ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga härigenom i större
eller ^mindre mån minskas eller upphör, är för sig och efterlevande berättigad
till understöd enligt vad därom är särskilt stadgat.

KAP. VII.

Om landstormen.

§ 36.

1. Värnpliktig, som tillhör landstormen, är skyldig att, på sätt
Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin utbildning deltaga i
en landstormsövning om fem dagar.

Riksdagens skrivelse nr 1.

2. Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar
till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del därav,
må Konungen i den ordning, som för inkallande av beväringens andra
uppbåd i mom. 2 av samma § är föreskriven, för hemortens försvar till
tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar därav,
som finnas behövliga.

Konungen må ock, till skydd för mobilisering av beväringens första
uppbåd eller för andra särskilda orsaker, i den ordning som för inkallande
av sagda uppbåd är i § 28 mom. 1 föreskriven, till tjänstgöring inkalla
för det lokala försvaret erforderlig del av landstormen. Landstormsavdelning,
som sålunda inkallats, må likväl ej hållas samlad längre än högst
15 dagar, såvida ej krig före samma tids utgång utbrutit.

3. Landstormens inkallande till tjänstgöring sker på sätt för varie

fall är i § 29 föreskrivet. J

4. Att värnpliktig, som tillhör landstormen, är underkastad de i
strafflagen för krigsmakten givna bestämmelser, såväl under afl tjänstgöring
och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i
fråga, om åtlydnad av inkallelse i enlighet med § 29 till tjänstgöring,
som i mom. 1 eller 2 här ovan omförmäles, därom är i nämnda lag stadgat.

§ 37.

Landstormen må icke föras utom eget och närmast till gränsande inskrivningsområden,
dock att till landstormen hörande värnpliktig, som
erhållit sin utbildning vid marinen, må, även utom sagda inskrivningsområden,
användas för det lokala kustförsvaret.

§ 38.

Huru landstormen ordnas och indelas, föreskriver Konungen.

§ 39.

1. Värnpliktig, tillhörande landstormen, är under tjänstgöring pliktig
att, därest staten icke kan genast vid inkallandet anskaffa föda, under tiden
förse sig med sådan, mot ersättning av staten för. värdet av soldatportion.
Sjukvård, vapen, ammunition, utredningspersedlar samt fälttecken, angivande
hans egenskap av krigsman, tillhandahållas av staten.

Sådan värnpliktig erhåller under tjänstgöring, som i § 36 mom. 1
omförmäles, beklädnad eller beklädsersättning samt dessutom penningbi -

Riksdagens skrivelse nr 1.

drag. Under tjänstgöring, som i § 36 mom. 2 avses, är den värnpliktige
skyldig att själv förse sig med kläder.

2. Till landstormen hörande värnpliktig, som skadas under militärtjänstgöring,
har enahanda rätt till understöd för sig och eftex-levande som
värnpliktig, vilken tillhör beväringen.

KAP. VIII.

Om påföljd för åsidosättande av denna lags föreskrifter, så ock om

laga förfall.

§ 40.

1. Värnpliktig, som utan laga förfall utebliver från inskrivningsförrättning,
böte, där han icke, oaktat sin frånvaro, varder inskriven eller
från värnpliktens fullgörande frikallad, första året tio kronor och varje
år, han ånyo därmed beträdes, fyrtio kronor.

2. Värnpliktig, som på grund av § 15 inställer sig vid inskrivningsförrättning
för annan ort, än där han är kyrkobokförd, eller för
annat sjömanshus än det han tillhör, men därvid försummar avlämna
prästbetyg ävensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman
samt till följd därav icke kan emottagas, anses lika
med den, som icke inställt sig till inskrivningsförrättning.

§ 41.

1. Värnpliktig, som bort inställa sig till i § 32 oinförmäld mönstring,
men utan laga förfall utebliver, böte för varje gång fem kronor.

2. Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter fullgöra vad honom
enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, böte för varje gång fem kronor.

§ 42.

Värnpliktig, som utan anmält laga förfall utebliver från inskrivningsförrättning,
vare, där han icke, oaktat sin frånvaro, blivit inskriven eller
från värnpliktens fullgörande frikallad, underkastad äventyr att varda till
inskrivnings undergående hämtad på egen bekostnad.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Utebliver värnpliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring, därtill
han blivit i laga ordning inkallad, må han till tjänstgöringens fullgörande
likaledes hämtas på egen bekostnad.

§ 43.

1. Såsom laga förfall för uteblivande från inskrivning eller tjänstgöring
eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser
anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjänst uppbådad
eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande äge dock att,
då andra än nu sagda förfall förebäras, pröva, huruvida de äro av den
vikt, att de må gälla såsom laga förfall.

2. För å sjömanshus inskriven värnpliktig skall i fråga om order
eller annat påbud, varigenom han under krig eller vid utbrott av eller
fara för krig inkallas till tjänstgöring, dessutom såsom laga förfall för
inställelse till tjänstgöring räknas att vara på utrikes sjöresa stadd; åliggande
dock den värnpliktige att, så snart ske kan, återvända till hemlandet,
ävensom att vid ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande
med svenskt örlogsfartyg omedelbart inställa sig till tjänstgöring.

§ 44.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig
läkares intyg, vilket den värnpliktige är skyldig själv anskaffa. Kan han
ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg av
statens ämbets- eller tjänsteman, eller av präst i församlingen, eller av
ordföranden i kommunalstämman, eller av ordföranden eller ledamot i
kommunalnämnden, eller av ledamot i häradsnämnden.

KAP. IX.

Om åtgärder med anledning av förseelser mot denna lag, så ock om användning
av böter.

§ 45.

1. över värnpliktiga, vilka utan anmält laga förfall uteblivit från inskrivningsförrättning
och icke, oaktat sin frånvaro, blivit inskrivna eller

Riksdagens skrivelse nr 1.

från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra
vad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar
länsvis uppgöras och till Konungens befallningshavande insändas;
skolande å förteckningarna för varje värnpliktig angivas hans
bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande,
tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande av dylik förteckning åligger vid inskrivningsförrättning
den av Konungens befallningshavande förordnade ledamot,
som över inskrivningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrivningsnämnden,
innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och
underteckna.

Upprättande och insändande av förteckningar över försummelser mot
lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 inom. 2 åligger befälhavare, som
förrättat mönstringen, eller hos vilken anmälan bort göras.

Upprättande av förteckningar över försummelser mot lagbuden i
§ 32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, vilken
översänder dem till sjörullföringsområdesbefälhavaren, som, efter
att hava granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens
befallningshavande.

2. Av de enligt mom. 1 inkommande förteckningar över värnpliktiga
skola särskilda utdrag, upptagande dem, vilka Konungens befallningshavande
finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till
vederbörande kronofogdar och magistrater översändas, försedda med
Konungens befallningshavandes resolution, att de i utdragen upptagna
böter må hos de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke
däremot något invända, men att, därest de vilja för uteblivandet eller
försummelsen styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet,
som kan leda till deras frikännande från bötesansvar, i vilken händelse
de äga undfå skriftlig del av resolutionen i vad dem rörer, de skola
inom trettio dagar därefter till vederbörande kronofogde eller magistrat
ingiva de bevis, som till styrkande av deras mot böternas indrivande
gjorda invändningar åberopas, vid påföljd för uraktlåtenhet därav,
att böterna utan hinder av samma invändningar må i laga ordning uttagas.
Inkommande bevis skola ofördröjligen insändas till Konungens befallningshavande,
som, efter prövning av förekommande omständigheter,
meddelar beslut i saken.

Riksdagens skrivelse nr 1.

nungens befallningshavande jämte eget yttrande till vederbörande statsdepartement
insändas. Besvären må även till Konungens befallningshavande
med posten insändas; och skall i sådant fall behörigen styrkas, att
den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma
på hans begäran eller med hans samtycke blivit uppsatt.

§ 46.

1. De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel
i kronans räkenskaper redovisas och ingå till den till förmån för beväringsmanskapet
bildade invalid- och pensionsfond. Ur denna fond
beredes understöd åt värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådragit
sig sådan skada, att han därigenom blivit i större eller mindre mån
oförmögen att sig med arbete försörja, ävensom i vissa fall åt hans efterlevande,
i fall skadan förorsakat döden.

2. Saknas tillgång till gäldande av böter enligt denna lag, skola de
förvandlas efter allmän strafflag.

KAP. X.

Särskilda bestämmelser.

§ 47.

1. Värnpliktiga, tillhörande lots- och fyrinrättningarnas personal,
likställas enligt denna lag med de vid marinen fast anställda.

2. Vad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga
delar beträffande manskap, som tillhör härens eller marinens reserv.

§ 48.

Av Konungen bestämmes, om och i vad mån samt under vilka villkor
befrielse från de i denna lag föreskrivna skyldigheter må kunna tillsvidare
medgivas den nomadiserande lappbefolkningen.

§ 49.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas
av Konungen.

Riksdagens skrivelse nr 1. 33

§ 50.

Denna lag må icke ändras eller upphävas utan Konungs och Riksdags
sammanstämmande beslut.

Bestämmelser om lagens ikraftträdande.

§ 51.

Denna lag skall tillämpas från och med den 1 januari 1915, då
följaktligen ej mindre värnpliktslagen av den 14 juni 1901 med däri sedermera
gjorda ändringar och tillägg än även de av Konungen för sistnämnda
lags tillämpning meddelade närmare föreskrifter, så vitt de strida
mot innehållet i denna lag, upphöra att gälla; skolande dock vad nedan
stadgas om undantag från bestämmelsen i denna § lända till efterrättelse.

§ 52.

1. Den i § 1 meddelade bestämmelsen om tiden för värnpliktens
inträdande samt bestämmelsen i § 5 mom. 1 skola äga tillämpning genast
efter denna lags utfärdande; och skola följaktligen motsvarande bestämmelser
i den äldre lagen från samma tid upphöra att gälla.

2. Efter det nämnda bestämmelser i denna lag trätt i kraft, skall
under år 1914 hållas inskrivningsförrättning för inskrivning av värnpliktiga,
som äro födda år 1894.

Sådan inskrivning skall äga rum i den ordning Konungen bestämmer.

§ 53.

1. Till de nya bestämmelserna om värn pliktstiden skall övergång
ske sålunda:

den, som inskrivits under något av åren 1895, 1896, 1897, 1898,
1899, 1900, 1901 eller 1902, skall tillhöra landstormen till och med det
i ordningen motsvarande av åren 1916, 1917, 1918, 1919, 1920, 1921,
1922 och 1923;

den, som inskrivits under något av åren 1903, 1904, 1905 eller
1906, skall tillhöra beväringen och dess andra uppbåd till och med det
i ordningen motsvarande av åren 1916, 1917, 1918 och 1919 samt landstormen
till och med det i ordningen motsvarande av åren 1924, 1925,
1926 och 1927;

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 höft. (AV 1.)

Riksdagens skrivelse nr 1.

den, som inskrivits under något av åren 1907, 1908, 1909, 1910,
1911, 1912 eller 1913, skall tillhöra beväringens första uppbåd till och
med det i ordningen motsvarande av åren 1916, 1917, 1918, 1919, 1920,
1921 och 1922, beväringens andra uppbåd till och med det i ordningen
motsvarande av åren 1920, 1921, 1922, 1923, 1924, 1925 och 1926 samt
landstormen till och med det i ordningen motsvarande av åren 1928, 1929,
1930, 1931, 1932, 1933 och 1934;

den, som år 1914 inskrivits enligt den äldre lagen, skall tillhöra
beväringens första uppbåd till och med år 1923, beväringens andra uppbåd
till och med år 1927 samt landstormen till och med år 1935;

den, som år 1914 inskrives enligt vad i § 52 stadgas, skall tillhöra
beväringens första uppbåd till och med år 1924, beväringens andra uppbåd
till och med år 1928 och landstormen till och med år 1936.

2. Till stadgandet i § 34 mom. 4 sker övergång sålunda att den,
som inskrivits under något av åren 1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller
1907, skall tillhöra beväringen och dess första uppbåd till och med det i
ordningen motsvarande av åren 1917, 1919, 1921, 1923, 1925 och 1927
samt landstormen till och med det i ordningen motsvarande av åren 1923,
1924, 1925, 1926, 1927 och 1928.

§ 54.

1. Beträffande värnpliktig, som inskrivits år 1899 eller tidigare,
skola bestämmelserna i § 27 och § 36 mom. 1 icke tillämpas.

Beträffande värnpliktig, som inskrivits under något av åren 1900—
1907, skola bestämmelserna i § 27 icke tillämpas.

Beträffande värnpliktig, som inskrivits under något av åren 1908—
1913 eller som år 1914 inskrivits enligt bestämmelserna i den äldre lagen,
skall vad i § 27 mom. 1, 2 och 4 av denna lag stadgas icke vinna tilllämpning.

I fråga om värnpliktig, som ovan i detta moment avses, galle vad
i § 27 av den äldre lagen stadgas.

2. Föreskrifterna uti § 27 mom. 1 A a) skola icke tillämpas beträffande
vapenför värnpliktig, som år 1914 inskrives enligt § 52 och tilldelas
fotfolket, utan är sådan värnpliktig i stället skyldig att under fredstid
för sin utbildning tjänstgöra sammanlagt tvåhundrasjuttio dagar, vilken
tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om etthundraåttio dagar under andra
året samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vart
och ett av andra, tredje och fjärde åren.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Vid tillämpning beträffande värnpliktiga, som år 1914 inskrivas enligt
§ 52, av övriga bestämmelser i § 27 skall år 1915 vara första tjänstgöringsåret
och tjänstgöringen under de följande åren jämkas i enlighet
härmed.

3. Beträffande sådan å sjömanshus inskriven värnpliktig, som inskrives
under år 1915 och tilldelas marinen, skola föreskrifterna uti § 27
mom. 1 A g) icke tillämpas. Sådan värnpliktig är i stället skyldig att
för sin utbildning tjänstgöra under fredstid trehundrasextio dagar i en
följd med början under första eller andra året.

§ 55.

Vad i §§ 53 och 54 är stadgat om den, som inskrivits visst år,
skall äga tillämpning även i fråga om den, som bort inskrivas samma år
men på grund av laga förfall eller beviljat uppskov eller därmed likställt
förhållande blivit inskriven först ett senare år.

Må, enligt vad därom är stadgat, visst år av tjänstetiden i beväringen
ej räknas den värnpliktige till godo såsom tjänsteår, skall vid tillämpning
av vad i sagda §§ är föreskrivet motsvarande jämkning äga rum.

Har någon enligt § 6 i den äldre lagen inskrivits före det år, då
han fyllde tjuguett år, skall den tid, under vilken han tillhör beväringens
första uppbåd, räknas från och med nämnda år.

I samband med förenämnda förslag till värnpliktslag har riksdagen
till behandling förehaft åtskilliga inom riksdagens kamrar väckta motioner,
vilka avsett dels ändringar uti gällande bestämmelser angående värnpliktstjänstgöringen
ävensom därmed sammanhängande ämnen, dels de värnpliktigas
avlöningsförmåner, dels ock vissa särskilda frågor av mera fristående
natur.

Värnpliktstid ock värnpliktsuppbåd.

Enligt nuvarande bestämmelser är varje svensk man värnpliktig från
och med det kalenderår, under vilket han fyller 21 år, till och med det,
under vilket han fyller 40 år. Värnplikten fullgöres i beväringen och
landstormen. Beväringen delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden

Nuvarande

bestämmel ser.

Riksdagens skrivelse nr 1.

i beväringen är 12 år, 8 år i första och därefter 4 år i andra uppbådet.
Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han landstormen.

Den krigsstyrka, för vilken beväringen vid nuvarande värnpliktslags
antagande beräknades, uppgick för varje infanteriregemente till- 3 linjebataljoner,
en depåbataljon och en reservbataljon. Landstormstrupper
skulle kunna uppsättas i den utsträckning tillgången medgåve.

Kungl. Eders Kungl. Maj:ts förslag till ny härordning avser, vad närmast

förslag, infanteriet beträffar, att varje regemente skulle kunna uppsätta, förutom
tre linjebataljoner jämte depå, tre reservbataljoner, därav en ur första
uppbådet och två ur andra uppbådet. För fyllande av manskapsbehovet
enligt denna organisation erfordrades, att antalet årsklasser i beväringen
ökades. I anslutning härtill har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att värnplikten
måtte taga sin början med det kalenderår, under vilket den värnpliktige
fylde 20 år, och fortvara till och med det kalenderår, under
vilket han fylde 42 år. Tjänstetiden i beväringen skulle bestämmas till
15 år, därav 11 år i första uppbådet och 4 år i andra uppbådet. Tjänstetiden
i landstormen skulle följaktligen såsom hittills vara 8 år.

*uttalåndT Av skål, som i Eders Kungl. Maj:ts proposition angående ny härord ning

anföras, har riksdagen funnit ådagalagt, att antalet årsklasser i beväringen
bör ökas till det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet, och har
riksdagen icke haft något att erinra mot, att de erforderliga tre nya årsklasserna
erhållas dels genom sänkning av värnpliktsåldern från 21 till
20 år, dels genom att från landstormen överföra de två yngsta årsklasserna
till beväringen. Då landstormen såsom hittills bör räkna minst åtta årsklasser,
måste värnpliktsåldern utsträckas till och med det kalenderår,
under vilket den värnpliktige fyller 42 år.

Beträffande den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna uppbådsindelningen
har inom riksdagen yppats någon tvekan, huruvida icke till första
uppbådet borde hänföras 10 och till andra uppbådet 5 årsklasser i stället
för av Eders Kungl. Maj:t föreslagna 11 respektive 4. Då emellertid
antalet årsklasser i första uppbådet av Eders Kungl. Maj:t beräknats i
främsta rummet med hänsyn till att även vid en mindre omfattande
mobilisering reservtrupper redan från början skola kunna uppsättas, har
riksdagen ansett sig böra bifalla den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
uppbådsindelningen.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Värnpliktstj änstgöringen.

Fotfolket.

Enligt nuvarande bestämmelser äro samtliga fotfolket tilldelade vapenföra
värnpliktiga skyldiga att i fredstid tjänstgöra sammanlagt 240 dagar. _ Denna
tjänstgöringsskyldighet fullgöres i regel med en första tjänstgöring om
150 dagar under andra året. Första tjänstgöringen tager i allmänhet sin
början i april månad och följes omedelbart av en repetitionsövning om 30
dagar. Under vartdera av tredje och fjärde åren fullgöres en repetitionsövning
om 30 dagar.

I fråga om tjänstgöringstidens fördelning förekomma avvikelser:

dels för de värnpliktiga, som till ett antal av 500 man från hela
riket, uttagas till Gottlands infanteriregemente för att höja detta regementes
fredsstyrka; dessa fullgöra hela tjänstgöringen i en följd under andra året;

dels för de värnpliktiga, som till ett antal av 372 man uttagas till
Norrbottens regemente för att utbildas till skidlöpare; denna tjänstgöring
omfattar allenast första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd
med början under första året; de två senare repetitionsövningarna fullgöras
vid de truppförband, de värnpliktiga äro tilldelade.

I syfte bland annat att bereda tillfälle till vinterutbildning, att i
övrigt förbättra soldat- och truppförbandsutbildningen samt att möjliggöra
genomförandet av reservorganisationen har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
följande omläggning av infanteriets utbildningsförhållanden.

Tjänstgöringsskyldigheten i linjen skulle för de värnpliktigas flertal
utgöra sammanlagt 340 dagar, fördelade i en första tjänstgöring om 250
dagar, som toge sin början under första året, samt en repetitionsövning
om 30 dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde åren.

Värnpliktiga, som uttagits för utbildning till underbefäl eller fackmän,
skulle dock tjänstgöra i sammanlagt 400 dagar, fördelade i en första tjänstgöring
om 3i0 dagar, som började under första året, samt en repetitionsövning
om 30 dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde
åren.

Beträffande värnpliktiga, som för utbildning vid Norrbottens regemente
eller Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes
inskrivniiigsområde, ävensom i fråga om värnpliktiga, som tilldelats Karlskrona
eller Vaxholms grenadjärregcmente, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
vissa jämkningar med avseende å tjänstgöringstidens fördelning.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl.

Maj-.ts

förslag.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Ifrågavarande värnpliktiga skulle sålunda, på sätt Konungen förordnade,
äga fullgöra, de till Norrbottens regemente eller Gottlands infanteriregemente
uttagna, första tjänstgöring samt en, två eller tre repetitionsövningar
i en följd med början under första eller andra året, samt de till Karlskrona
eller Vaxholms grenadjärregemente uttagna första tjänstgöring och
första repetitionsövning i eu följd med början under första eller andra året.

Då första tjänstgöringen toge sin början första året, skulle den begynna
under sista veckan av oktober eller senast den 1 november samt
avslutas någon dag under första tredjedelen av juli månad påföljande år.
De till underbefäl eller fackmän uttagna värnpliktiga skulle därefter fortsätta
sin tjänstgöring intill repetitionsövningarnas början i september månad.
Då det för de värnpliktiga, vilka avslutade sin tjänstgöring i juli, kunde
vara förenat med svårigheter att skaffa sig anställning under tiden intill
repetitionsövningarnas påbörjande, skulle sådana värnpliktiga äga att under
mellantiden Qvarstanna i tjänstgöring.

I de fall, då första tjänstgöringen toge sin början andra året, skulle
densamma begynna på våren.

^uttalande* ^ anslutning till vad de under senare åren verkställda utredningarna

angående vårt försvarsväsendes stärkande givit vid handen, har riksdagen
ansett, att en ökning av utbildningstiden för infanteriets värnpliktiga är
oundgängligen erforderlig dels för bibringande av vinterutbildning och
förbättrande i övrigt av soldat- och truppförbandsutbildningen, dels för att
de reservtrupper, som äro avsedda att uppsättas, skola kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sina uppgifter.

Eders Kungl. Maj:t har, liksom ock vissa motionärer, föreslagit, att
första tjänstgöringen vid infanteriet skulle börja på senhösten under första
värnpliktsåret och därefter fortgå till viss dag fram på sommaren påföljande år.
Andra motionärer hava påyrkat bibehållande i huvudsak av den nuvarande
sommarrekrytskolan, framflyttad till första värnpliktsåret, och att till denna
skulle fogas en fristående vinterrekrytskola om visst angivet dagantal.

Vid övervägande av de olika skäl, som i Eders Kungl. Majrts proposition
och de särskilda motionerna anförts för och mot de båda utbildningslinjerna,
har riksdagen kommit till det resultat, att riksdagen ansett
sig böra godkänna den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna utbildningslinjen.
På grund härav och då det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna dagantalet
för första tjänstgöringstiden synes vara anpassat med hänsyn till vad förhållandena
kräva vid en dylik förläggning av utbildningstiden, har riksdagen
funnit sig böra jämväl härutinnan tillstyrka det av Eders Kungl.
Maj:t framställda förslaget.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Vad repetitionsövningarna angår, har riksdagen, i anslutning till vad
Eders Kungl. Maj:t föreslagit, ansett, att dessa böra bibehållas vid nuvarande
anal och längd samt äga rum under vart och ett av andra,
tredje och fjärde åren.

Beträffande tjänstgöringstidens längd och fördelning för de värnpliktiga,
som uttagas för utbildning till underbefäl eller fackmän, har
riksdagen jämväl funnit sig böra tillstyrka Eders Kungl. Majrts förslag.

Mot Eders Kungl Maj:ts förslag, i vad det avser utbildningens ordnande
i övrigt vid fotfolket, har riksdagen icke haft något att erinra.

Rytteriet.

Vid rytteriet utgör övningstiden för närvarande sammanlagt 365
dagar, fördelade på en första tjänstgöring om 281 dagar, som tager sin
början under första året, och en repetitions-(regements-)övning om 42 dagar
under vart och ett av andra och tredje åren. Första tjänstgöringen
tager sin början i senare hälften av november månad och fortgår i en
följd till repetitionsövningarnas början påföljande år.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att utbildningstiden vid rytteriet
måtte bestämmas till sammanlagt 385 dagar, fördelade å en första tjänstgöring
om 301 dagar, som skulle taga sin början under första året, samt en
repetitionsövning om 42 dagar under vart och ett av andra och tredje
åren. Första tjänstgöringen vore avsedd att börja den 1 november.

Uti det förslag angående försvarsväsendets stärkande, som framlades
av cheferna för generalstaben och flottans stab år 1906, ifrågasattes icke
någon ändring av tjänstgöringstidens längd för värnpliktiga, som tilldelades
rytteriet, utan endast en omläggning av tiden för första tjänstgöringens
början.

1907 års generalskommission förutsatte icke någon som helst ändring
av nu gällande bestämmelser och anordningar rörande tjänstgöringen för
ifrågavarande värnpliktiga. Till denna ståndpunkt anslöt sig jämväl 1907
års försvarskcmmitté.

Försvarsberedningarna hava ock uttalat sig för, att någon ändring ej
borde ske i fråga om övningstiden för rytteriet tilldelade värnpliktiga.

Vid nu angivna förhållanden har riksdagen, i anslutning till vad
vissa motionärer föreslagit, funnit sig böra besluta, att utbildningstiden för
de värnpliktiga vid rytteriet bibehålies vid nuvarande dagantal och fördelas
på sätt nu är fallet.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl.

Maj:t8

förslag.

Riksdagens

uttalande.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Fält artilleriet.

Nuvarande

bestämmel ser.

Eungl.

Maj:ts

förslag.

Riksdagens

uttalande.

Såsom förut nämnts, tager första tjänstgöringen för närvarande sin
början i senare hälften av november månad. Med hänsyn till de värnpliktigas
förberedande övningar i och för vinterutbildningen torde det
emellertid kunna finnas önskvärt, att tiden för första tjänstgöringens början
framskjutes till omkring den 1 november. I dylikt fall kan tjänstgöringen
fullgöras antingen i en följd med hemförlovning av de värnpliktiga under
tiden mellan första tjänstgöringens slut och första repetitionsövningens
början eller ock i en tjänstgöringsperiod, som sträcker sig intill tiden för
repetitionsövningarnas början, med .hemförlovning under motsvarande antal
dagar under tjänstgöringens fortgång.

Något stadgande därom, huru första tjänstgöringen skall förläggas,
har riksdagen icke ansett behöva i lagen intagas. Lagens avfattning lämnar
nämligen tillfälle för Eders Kungl. Maj:t att därutinnan bestämma med hänsyn
till vad förhandenvarande omständigheter påkalla.

Artilleriet.

Vid fältartilleriet utgör för närvarande övningstiden sammanlagt 365
dagar, fördelade på en första tjänstgöring om 281 dagar, som tager sin
början under första året, och en repetitionsövning om 42 dagar under
vart och ett av andra och tredje åren. Första tjänstgöringen börjar
under senare hälften av november månad och fortgår i en följd till
repetitionsövningarnas början påföljande år.

Eders Kungl. Maj :t har föreslagit, att tjänstgöringstiden måtte bestämmas
till sammanlagt 375 dagar. Denna tjänstgöring skulle, på sätt Konungen närmare
förordnade, fullgöras med en första tjänstgöring om 249 dagar i en
tjänstgöringsperiod av 300 dagar, som skulle taga sin början under första
året och vari skulle ingå 51 dagars sammanhängande tjänstledighet, samt
med en repetitions-(regements-)övning om 42 dagar under vart och ett av
andra, tredje och fjärde åren.

Första tjänstgöringen vore avsedd att börja omkring den 1 november
och fortgå för samtliga värnpliktiga till mitten av maj månad följande år.
Under perioden mellan nämnda tidpunkt och repetitionsövningens början
skulle de värnpliktiga permitteras i två omgångar. Värnpliktiga, som därom
gjorde framställning, skulle dock äga att kvarstanna i tjänstgöring under
hela den ifrågavarande tidsperioden.

Uti såväl chefernas för generalstaben och för flottans stab år 1906 framlagda
förslag som 1907 års generalskommissions däröver avgivna yttrande

Riksdagens skrivelse nr 1.

ifrågasattes icke någon förlängning av den nuvarande övningstiden för
fältartilleriet tilldelade värnpliktiga. Samma ståndpunkt intogs jämväl av
1907 års försvarskommitté; och även försvarsberedningarna hava uttalat sig
för bibehållande av den nuvarande utbildningstiden. Vid sådant förhållande
har riksdagen, i anslutning till de yrkanden, som i förevarande hänseende
framställts av vissa motionärer, ansett, att densamma bör bibehållas vid
nuvarande dagantal och fördelas på sätt nu är fallet.

I fråga om sättet för första tjänstgöringens anordnande gäller detsamma,
som förut anförts beträffande rytteriet tilldelade värnpliktiga.

Vid positionsartilleriet utgör övningstiden för närvarande samman- Po^jtions^
lagt 240 dagar, fördelade på en första tjänstgöring om 150 dagar, som "ulJande
full<Töres under andra året, och en repetitionsövning om 30 dagar under bestämmelvart
och ett av andra, tredje och fjärde åren. Första tjänstgöringen har i serregel
tagit sin början i mars och omedelbart följts av första repetitionsövningen.
Efter dennas slut hava de två äldre årsklasserna samtidigt varit
inkallade till repetitionsövning.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att tjänstgöringstiden vid positionsartilleriet
måtte bestämmas och fördelas på samma sätt som föreslagits förslag.
beträffande fältartilleriet.

I anslutning till vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, har riksdagen an- Riksdagens
sett, att utbildningstiden vid positionsartilleriet bör bestämmas på samma w a an e''
sätt som vid fältartilleriet eller till sammanlagt 365 dagar, därav en första
tjänstgöring om 281 dagar med början under första året samt en repetitionsövning
om 42 dagar under vart och ett av andra och tredje åren.

Första tjänstgöringen torde böra anordnas på enahanda sätt som vid
fältartilleriet.

Vid fästningsartilleriet har utbildningstiden för närvarande samma längd rttstnhigsoch
indelning som vid positionsartilleriet. Någon indelning av rekrytklassen Nuvarande
i skilda grupper med olika inryckningstider förekommer icke. bestämmel Eders

Kungl. Maj:t har föreslagit, att tjänstgöringstiden måtte Kungl.
bestämmas till sammanlagt 365 dagar. Denna tjänstgöring skulle, på sätt Maj''\aagfor''
Konungen närmare förordnade, fullgöras med en första tjänstgöring om
295 dagar, som toge sin början under första eller andra året, samt med
en repetitions-(regements-)övning om 35 dagar under vart och ett, av tredje
och fjärde åren. Värnpliktig skulle dock enligt Konungens förordnande
äga att fullgöra första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd
med början under första eller andra året.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.)

Riksdagens

uttalande.

Fältingenjöroch
fälttelegraftrupperna.

Nuvarande
bestämmelser.

Kungl.
Maj.ts förslag.

Riksdagens

uttalande.

Fästnings ingenjör trupperna.

Nuvarande

bestämmel ser.

42 Riksdagens skrivelse nr 1.

Arskontingenten vore avsedd att uppdelas på två grupper, vilkas inryckningstider
skulle bestämmas så, att den senare inkallade gruppen varit
i tjänst 372 k 4 månader, när den tidigare inkallade hemförlovades.

Då den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna utbildningstiden för fästningsartilleriet
tilldelade värnpliktiga ävensom fördelningen av densamma
synas vara anpassade efter vad förhållandena vid ifrågavarande vapenslag
kräva, har riksdagen, med hänsyn jämväl tagen till försvarsberedningarnas
uttalande i förevarande ämne, funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Mai:ts
förslag.

Ingenjörtrupperna.

Övningstiden vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna är för närvarande
365 dagar, fördelade på en första tjänstgöring om 281 dagar, som
tager sin början under första året och en repetitionsövning om 42 dagar
under vart och ett av andra och tredje åren. Första tjänstgöringen har
tagit sin början i slutet av november och fortgått i en följd till repetionsövningarnas
början påföljande år.

Eders Kungl. Magt har föreslagit, att tjänstgöringstiden måtte bestämmas
till sammanlagt 375 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare
förordnade, skulle fullgöras med en första tjänstgöring om 270 dagar i
en tjänstgöringsperiod av 307 dagar, som skulle taga sin början under första
året och vari inginge 37 dagars sammanhängande tjänstledighet, samt med
en repetitions-(regements-)övning om 35 dagar under vart och ett av andra,
tredje och fjärde åren. Permittering skulle ske i likhet med vad som föreslagits
i fråga om värnpliktiga, tillhörande fältartilleriet. Värnpliktig, som sådant
önskade, skulle dock äga under permissionstiden kvarstanna i tjänstgöring

1 anslutning till vad såväl cheferna för generalstaben och för flottans
stab som 1907 års generalskommission och 1907 års försvarskommitté föreslagit
samt försvarsberedningarna i sina preliminära beslut uttalat, har riksdagen
ansett, att utbildningstiden bör bibehållas vid nuvarande dagantal
eller sammanlagt 365 dagar. Denna synes böra fördelas i en första tjänstgöring
om 295 dagar med början under första året samt en repetitionsövning
om 35 dagar under vart och ett av andra och tredje åren.

I fråga om sättet för första tjänstgöringens anordnande gäller detsamma,
som av riksdagen förut yttrats beträffande rytteriet tilldelade
värnpliktiga.

Vid fästningsingenjörtrupperna utgör övningstiden för närvarande
sammanlagt 240 dagar, fördelade i en första tjänstgöring om 150 dagar

Riksdagens skrivelse nr 1.

under andra året och en repetitionsövning om 30 dagar under vart och
ett av andra, tredje och fjärde åren. Någon indelning av rekrytklassen i
skilda grupper med olika inryckningstider förekommer icke.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att tjänstgöringstiden måtte bestäm- Kungl.
mas till sammanlagt 365 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen när- Ma3siag''[<>r''
mare förordnade, skulle fullgöras med eu första tjänstgöring om 295 dagar,
som skulle taga sin början under första eller andra året, samt med en
repetitions(regements-)övning om 35 dagar under vart och ett av tredje och
fjärde åren. Värnpliktig skulle dock, på sätt Konungen förordnade, äga
fullgöra första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med början
under första eller andra året. Liksom vid fästningsartilleriet vore de
värnpliktiga avsedda att inkallas till första tjänstgöringen i två grupper.

Av enahanda skäl, som av riksdagen anförts beträffande utbildnings- Riksdagens
tiden för fästningsartilleriet tilldelade värnpliktiga, har riksdagen funnit sig utta an e''
böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag angående utbildningstidens längd
och fördelning vid nu ifrågavarande vapenslag.

Trängen.

För värnpliktiga, uttagna till trängen i egentlig trängtjänst och i t®ä^e“yjjfst
sjukbärartjänst, utgör övningstiden för närvarande 240 dagar, fördelade på och ”sjuken
första tjänstgöring om 150 dagar under andra året, samt en repetitions-bärartjäust.
övning om 30 dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde åren. f^tämmeU

Liksom vid infanteriet tager första tjänstgöringen i regel sin början ser.
i april och fortgår till repetitionsövningens början. I sistnämnda övning
deltaga tre årsklasser samtidigt.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att tjänstgöringstiden för dem, som Magris
tilldelats trängen i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst, måtte fortfarande förslag.
utgöra sammanlagt 240 dagar, vilken tjänstgöring emellertid, på sätt Konungen
närmare förordnade, skulle fullgöras med en första tjänstgöring om
150 dagar, som toge sin början under första eller andra året, samt med
tre repetitions-(regements-)övningar, var och en om 30 dagar, före utgången
av fjärde eller femte året.

Värnpliktiga, som uttagits för utbildning till underbefäl eller fackmän,
skulle emellertid tjänstgöra i sammanlagt 365 dagar, vilken tjänstgöring, på
sätt Konungen närmare förordnade, skulle fullgöras med en första tjänstgöring
om 275 dagar, som toge sin början under törsta eller andra året, samt
med tre repetitions-(regements-)övningar, var och en om 30 dagar, före
utgången av fjärde eller femte året.

Riksdag ms skrivelse nr 1.

Riksdagens

uttalande.

Egentlig

sjukvårds tjänst.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl.
Maj.ts förslag.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

bestämmel ser.

Första tjänstgöringen skulle för flertalet värnpliktiga anordnas på i
huvudsak samma sätt som nu. En av repetitionsövningarna vore avsedd att
äga rum under vintern. För att det oaktat åtminstone vissa år kunna
påräkna tre årsklasser av de till sjukbärartjänst uttagna värnpliktiga under
sommarrepetitionsövningen, skulle sista repetitionsövningen för vissa årsklasser
förläggas till femte i stället för till fjärde året.

Efter övervägande av de förslag, som förelegat, rörande utbildningstiden
för de till trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst uttagna
värnpliktiga har riksdagen funnit sig höra bifalla det av Eders Kungl.
Maj:t framställda förslaget.

Beträffande tjänstgöringstiden för värnpliktiga, som uttagits till underbefäl
eller fackmän, synes jämväl denna böra bestämmas och fördelas i
enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag.

För värnpliktiga, inskrivna till trängen i egentlig sjukvårdstjänst, utgör
övningstiden för närvarande 240 dagar, fördelade på en rekrytskola om
150 dagar och tre repetitionsövningar vardera om 30 dagar. Hela tjänstgöringen
fullgöres vanligen i en följd med början i februari andra året.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att utbildningstiden fortfarande
måtte bestämmas till sammanlagt 240 dagar. Denna tjänstgöring skulle
emellertid, på sätt Konungen närmare förordnade, fullgöras med en första
tjänstgöring om 180 dagar, som toge sin början under första året, samt
med en repetitions-(regements-)övning om 30 dagar under vartdera av andra
och fjärde åren.

För värnpliktiga, som uttagits för utbildning till underbefäl eller
fackmän, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit enahanda tjänstgöringsskyldighet
som för samma kategorier av de i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst
inskrivna.

Då riksdagen funnit den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna utbildningstiden
ävensom fördelningen av densamma väl avvägd med hänsyn till
den utbildning, som är avsedd att bibringas ifrågavarande värnpliktiga, har
riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Intendenturtruppema.

För värnpliktiga, inskrivna till trängen i förvaltningstjänst, är övningstiden
enligt nu gällande bestämmelser densamma som vid infanteriet,
men kan, på sätt Konungen förordnar, få fullgöras i en följd.

Utbildningen försiggår icke vid trängkårerna utan vid särskilda skolor
under befäl av personal ur intendenturkåren.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att för framtiden inskrivning
av värnpliktiga icke måtte äga rum till trängen i förvaltningstjänst utan i
stället till förplägnadstrupperna.

Utbildningstiden skulle omfatta sammanlagt 240 dagar samt tjänstgöringen,
på sätt Konungen närmare förordnade, fullgöras med en första
tjänstgöring om 210 dagar, som toge sin början under första eller andra året,
samt med en repetitions-(regements-)övning om 30 dagar under fjärde året.

Värnpliktiga, som uttagits för utbildning till underbefäl eller fackmän,
skulle dock hava samma tjänstgöringsskyldighet, som motsvarande
kategorier av de vid trängen inskrivna, d. v. s. 365 dagar, fördelade i en
första tjänstgöring om 275 dagar, som skulle taga sin början under första
eller andra året samt tre repetitionsövningar om 30 dagar före utgången av
fjärde eller femte året.

Arskontingenten vore avsedd att uppdelas på två grupper, vilkas
inryckningstider skulle bestämmas så, att den senare inkallade gruppen
varit i tjänst omkring en månad, när den tidigare inkallade hemförlovas.

Då Eders Kungl. Maj:ts förslag angående utbildningstiden för värnpliktiga,
tilldelade nu ifrågavarande truppslag, vilket enligt riksdagens
mening lämpligen bör benämnas intendenturtrupperna, ej givit anledning
till någon erinran, har samma förslag blivit av riksdagen i allo bifallet.

Marinen.

För närvarande utgör tjänstgöringstiden vid flottan sammanlagt
300 dagar.

Alla å sjömanshus inskrivna maskinister och delare samt Övriga, å
sjömanshus inskrivna värnpliktiga, som varit inmönstrade till sjöfart tolv
månader eller däröver, ävensom andra å sjömanshus inskrivna värnpliktiga
till det antal, Konungen bestämmer, fullgöra denna tjänstgöring i en följd
under första och andra året eller, där Konungen till följd av särskilda omständigheter
prövar nödigt, under allenast andra året.

Värnpliktiga, som utan att tillhöra sjömanshus tilldelats flottan och
inskrivits till sjötjänst, fullgöra tjänstgöringen i en följd under andra året
eller, där Konungen till följd av särskilda omständigheter prövar nödigt,
med en första tjänstgöring om 200 dagar under första eller andra året
eller under första och andra året samt med eu repetitionsövning om 100
dagar under fjärde året.

Värnpliktiga, som inskrivits till fästning stjänst, fullgöra en första
tjänstgöring om 258 dagar, som tager sin början under första eller andra
året, och en repetitionsövning om 42 dagar under fjärde året.

Kungl.

Maj.ts

förslag.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

bestämmel ser.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl.
Maj.ts förslag.

Flottans Övriga värnpliktiga fullgöra en första tjänstgöring om 200
dagar under första eller andra eller under första och andra året samt en
repetitionsövning om 100 dagar under fjärde året.

Värnpliktig, som uttagits till stationstjänst vid flottan må, på sätt
Konungen förordnar, fullgöra honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att tjänstgöringstidens längd
och fördelning måtte bestämmas olika för de särskilda kategorierna värnpliktiga.

De å sjömanshus inskrivna värnpliktiga skulle hava en tjänstgöringstid
av 360 dagar i en följd med början under första året.

De ä sjömanshus icke inskrivna, värnpliktiga skulle tjänstgöra,

om de inskrivits till sjötjänst eller stationstjänst, i 360 dagar antingen
i en följd med början under första eller andra året eller ock, där Konungen
till följd av särskilda omständigheter prövade nödigt, med en första
tjänstgöring om 260 dagar under första eller andra eller under första
och andra året samt en repetitionsövning om 100 dagar under fjärde
året; samt

om de inskrivits till kustartilleritjänst, i 365 dagar, med en första
tjänstgöring om 323 dagar, som skulle taga sin början under första eller andra
året, och en repetitionsövning om 42 dagar under fjärde året.

Då den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna utbildningstiden ävensom fördelningen
av densamma, vilka stå i överensstämmelse med vad inom försvarsberedningarna
ansetts vara erforderligt, möjliggör ett bättre tillgodoseende
av marinens krigsberedskap än hittills ävensom ökad utbildning av de
värnpliktiga, har riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj-.ts förslag
i förevarande hänseende.

• Studenter och likställda.

Enligt gällande värnpliktslag är tjänstgöringstiden lika för alla, samma
vapenslag eller tjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga. Den omständigheten,
att en värnpliktig besitter på ett eller annat sätt kvalificerad högre
allmänbildning, medför icke någon vare sig förlängning eller avkortning
av tjänstgöringstiden.

Härutinnan har Eders Kungl. Maj:t föreslagit en genomgripande
förändring. För att i största möjliga utsträckning draga nytta av ifrågavarande
kategori värnpliktiga har Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit,
att vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg
från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid

Riksdagens skrivelse nr 1.

annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen
förordnade, skulle anses däremot svara, så ock vapenför värnpliktig, som vid
navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning
annan examen än maskinistexamen av tredje klass, skulle, sedan
lian blivit inskriven, vara skyldig att under fredstid för sin utbildning
tjänstgöra avsevärt längre tid än övriga kategorier värnpliktiga.

tjänstgöringstiden för de studenter och likställda, som inskrivas vid
hären, skulle sålunda utgöra sammanlagt 485 dagar, vilken tjänstgöring, på
sätt Konungen förordnade, skulle fullgöras med en första tjänstgöring om
minst 400 dagar, som toge sin början under första året, samt med en
repetitions- (regements-) övning under vart och ett av andra och tredje
åren.

För dem, som inskrivas vid marinen, skulle tjänstgöringen utgöra sammanlagt
500 dagar samt, på sätt Konungen närmare förordnade, fullgöras i
annan tjänst än kustartilleri tjänst i en följd med början under första året
samt i kustartilleritjänst med en första tjänstgöring om 458 dagar, som
skulle taga sin början under första året, och med en repetitions-(regements-)
övning om 42 dagar under tredje året.

Den föreslagna längre utbildningen avsåge bibringande av kompetens
för tjänstgöring såsom plutonchef eller i motsvarande befattning.

Enahanda tjänstgöringsskyldighet skulle, ändå att vederbörande icke
avlagt något av förenämnda kunskapsprov, enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag
åligga även sådan vapenför värnpliktig, som, efter det han, på sätt Konungen
närmare förordnade, visat sig äga förutsättningar för utbildning till plutonchef
eller motsvarande befattning, inskrivits redan det år, han fyller
18 eller 19 år.

Vidare skulle även annan vapenför värnpliktig, vilken vid inskrivningsförrättning,
på sätt Konungen närmare förordnade, visade sig äga
förutsättningar för utbildning till plutonchef eller motsvarande befattning,
äga rätt att på nu angivet sätt fullgöra sin värnpliktstjänstgöring.

Ifrågavarande värnpliktiga förutsattes kunna börja sin tjänstgöring
samma år de avlagt student- eller motsvarande examen, om de under året
fyllde minst 18 år. Tjänstgöringen för de vid hären inskrivna beräknades
taga sin början under juni eller juli, d. v. s. kort efter studentexamen.
Utbildningen för dessa vore avsedd att fortgå i en följd till repetitionsövningarnas
avslutande följande år samt att omfatta rekryt- och befälsutbildning.
De skulle deltaga i repetitionsövningarna vid vederbörligt truppförband
första året såsom meniga, andra året såsom halvtropp- eller troppchefer
samt tredje året såsom pluton- eller troppchefer. Tjänstgöringen
för de vid marinen till annan tjänst än kustartilleritjänst inskrivna be -

Riksdagens skrivelse nr 1.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

räknades taga sin början omkring den 15 juni för att fortgå i en följd.
För de till kustartilleritjänst inskrivna skulle tjänstgöringen likaledes taga
sin början under juni månad.

Ehuru den för ifrågavarande värnpliktiga föreslagna längre utbildningen
givetvis kommer att för dem medföra avsevärda olägenheter och
uppoffringar, har dock riksdagen icke tvekat att godkänna densamma med
hänsyn till nödvändigheten av att vid mobilisering hava tillgång å erforderligt
antal befäl i förenämnda befattningar och i betraktande av de
stora svårigheter, som möta att på annat sätt förskaffa sig sådant befäl.
Någon principiell invändning mot en dylik längre tjänstgöring torde icke
heller med fog kunna framställas.

Enligt vad riksdagen inhämtat, har man ifrågasatt, att med studenter
och personer, som erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid
allmänt läroverk, i förevarande hänseende likställa, bland andra, ynglingar,
som avlagt examen vid folkskollärarseminarier, vissa tekniska läroanstalter,
lantbruksinstitut, handelsinstitut o. s. v.

Beträffande Eders Kungl. Maj:t förslag att ordna ifrågavarande värnpliktigas
tjänstgöringsförhållanden har riksdagen icke haft någon erinran
att framställa.

Läkare, tandläkare, veterinärer, maskiningenjörer m. fl.

Enligt gällande bestämmelser äger värnpliktig, som avlagt medicine
kandidatexamen och fullgjort därefter följande föreskrivna propedeutiska
kurser och grundläggande tjänstgöring, ävensom värnpliktig, vilken avlagt
tandläkarexamen, fullgöra två eller flera repetitionsövningar i en följd.
Värnpliktig, som tillhör medicinsk fakultet och idkar medicinska studier,
men icke avlagt medicine kandidatexamen, ävensom värnpliktig, vilken såsom
elev idkar studier vid tandläkarinstitutet, kan erhålla uppskov med
repetitionsövning för ett år i sänder, dock icke längre än till och med det
år, vederbörande fyller 26 respektive 24 år. Genom dessa bestämmelser
har det beretts möjlighet för de studerande att mera obehindrat bedriva
sina studier på samma gång som genom uppskov med repetitionsövningar
och dessas fullgörande i en följd deras yrkeskunskap kan bättre tillgodogöras
för den militära organisationen.

«r«SS3!

Då det icke blott beträffande läkare och tandläkare utan även i fråga
om vissa andra studerande är av vikt, att värnpliktstjänstgöringen ordnades
på det mest praktiska sätt såväl med hänsyn till deras studier som på grund
av det gagn, deras yrkesduglighet kunde tillföra den militära organisationen,

Riksdagens skrivelse nr 1.

har Eders Kungl. Maj:t föreslagit införande i värnpliktslagen av en bestämmelse
av innehåll, att vapenför värnpliktig student eller likställd, som
vid någon statens högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt
idkade studier för utbildning till läkare, tandläkare, veterinär eller maskiningenjör
eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunde vara till särskilt
gagn för krigsmakten, eller som gjorde sannolikt, att han komme att
idka sådana studier, skulle, där hans insikter på sådant sätt ansåges bliva
bättre tillgodogjorda, enligt de närmare bestämmelser, Konungen meddelade,
äga att, med rätt till avbrott under viss tid för studiekursens fullföljande,
fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldighet i fredstid med
dels militärutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Därvid
skulle den värnpliktige äga åtnjuta högst 45 dagars minskning av den
för studenter och likställda bestämda tjänstgöringstiden. Hade den värnpliktige
icke före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått
avbrytas, avlagt de studieprov, Konungen bestämde, skulle han, enligt vad
Konungen föreskreve, fullgöra den studenter och likställda annars åliggande
tjänstgöring; och skulle därvid genomgången militärutbildning räknas honom
till godo, på sätt Konungen prövade skäligt.

Då Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag är ägnat att på ett,
som det vill synas, lämpligt sätt tillgodose såväl försvarets som de värnpliktigas
intressen, har riksdagen funnit sig böra bifalla detsamma.

Icke vapenföra värnpliktiga.

Enligt nuvarande bestämmelser är icke vapenför värnpliktig skyldig
att, på sätt Konungen förordnar, tjänstgöra under fredstid i sammanlagt
182 dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras antingen i en följd med början
under första eller andra året eller med en första och en andra tjänstgöring
under de tre första åren.

Eders Kungl. Maj:t har härutinnan föreslagit sådan ändring, att
tjänstgöringsskyldigheten för flertalet icke vapenföra värnpliktiga måtte omfatta
sammanlagt 240 dagar.

För icke vapenföra studenter och likställda skulle tjänstgöringsskyldigheten
bestämmas till 365 dagar samt fullgöras i eu följd med början
under första eller andra året; dock att icke vapenföra värnpliktiga, som
vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning
annan examen än maskinistexamen av tredje klassen, skulle tjänstgöra
i 360 dagar i en följd med början under första eller andra året.

För icke vapenföra värnpliktiga läkare, veterinärer, tandläkare in. fl.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sarnl. 1 käft. (Nr 1.) 7

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl.
Maj:ts förslag.

Riksdagens skrivelse nr 1.

skulle tjänstgöringsförhållandena ordnas på samma sätt som för vapenföra
av motsvarande kategorier. Den avkortning av tjänstgöringstiden,
som skulle kunna medgivas värnpliktig, vilken inom föreskriven
tid fullgjort de studieprov, som Konungen bestämde, skulle dock bestämmas
till högst 60 dagar.

Vid bestämmandet av utbildningstidens längd göra sig olika synpunkter
gällande i fråga om vapenföra och icke vapenföra värnpliktiga.
För de förra måste nämnda tid uppenbarligen tillmätas med hänsyn till
möjligheten av att under densamma kunna bibringa vederbörande den utbildning,
som i fält erfordras för olika, truppslag och tjänstegrenar. Beträffande
de icke vapenföra måste däremot det inom armén och marinen
förefintliga behovet av att äga tillgång å arbetskrafter för fyllande av vissa
uppgifter bliva avgörande vid bestämmandet av tjänstgöringstidens längd.
Vid sådant förhållande är givetvis icke erforderligt att, på sätt i 1901 års
värnpliktslag ursprungligen var fallet, fastställa tjänstgöringstiden för de icke
vapenföra efter samma grunder som för de vapenföra. Genom den år 1912
företagna lagändringen har man också frånfallit denna princip och fastställt
en och samma tjänstgöringstid för samtliga icke vapenföra värnpliktiga,
oavsett vilket vapenslag eller vilken tjänst de än blivit tilldelade.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle nu utbildningstiden dels utsträckas
för de icke vapenföra över huvud taget, dels bestämmas längre
för studenter och likställda än för övriga.

Då man år 1912, i samband med tjänstgöringstidens bestämmande
lika för alla icke vapenföra, nedsatte densamma till 182 dagar, framhölls
från åtskilliga håll, att truppförbanden genom denna åtgärd komme att lida
brist på lämpliga arbetskrafter för den mångfald handräckningsgöromål av
skiftande natur, som städse förekomme, framför allt under de pågående
vapenövningarna och under tiden närmast efter deras avslutande. Följden
härav bleve, att vapenföra värnpliktiga måste i ökad utsträckning tagas i
anspråk för utförande av handräckningssysslor, och att den redan förut
allt för knappt tillmätta övningstiden därigenom komme att i ej oväsentlig
grad reduceras. Häremot gjordes emellertid gällande, att dylika vittgående
verkningar av tjänstgöringstidens avkortning kunde på ett tillfredsställande
sätt förebyggas genom utjämning av antalet icke vapenföra vid
olika vapenslag och truppförband samt genom ett rationellt utnyttjande
av bestämmelserna om tiden för tjänstgöringens fullgörande. Dessa vore
nämligen så avfattade, att ifrågavarande värnpliktiga kunde inkallas till
tjänstgöring å olika tider på året och i varje fall till det antal förhållandena
påkallade.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Det torde emellertid icke kunna bestridas, att den företagna nedsättningen
i tjänstgöringstiden för de icke vapenföra vållat vissa svårigheter
vid en del truppförband. Aven om dessa svårigheter icke i och för sig
vore av beskaffenhet att böra föranleda en ökning av utbildningstiden,
synes det dock riksdagen riktigt, att då man nu går att vidtaga en ökning
av utbildningstiden för härens huvudmassa, fotfolket, utbildningstiden för
de icke vapenföra jämväl något utsträckes. Då den av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna utbildningstiden, 240 dagar, synes stå i lämplig proportion till
den för fotfolket ifrågasatta, har riksdagen funnit sig böra bifalla Eders
Kung!. Maj:ts förslag härutinnan.

Med hänsyn till vad ovan anförts rörande den princip, som bör ligga
till grund för bestämmandet av utbildningstidens längd för de icke vapenföra,
har inom riksdagen någon tvekan yppats, huruvida man borde
fastställa en längre utbildningstid för studenter och likställda än för
andra icke vapenföra. Då emellertid, enligt vad propositionen giver vid
handen, flertalet bland icke vapenföra studenter och likställda, skulle på
grund av deras högre allmänbildning kunna bliva särskilt användbara i en
del befattningar, såväl i fred som krig, därest de erhölle en härför erforderlig
något längre utbildning, har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förslag jämväl i förevarande hänseende. Emellertid synes
det riksdagen böra tagas under övervägande, huruvida icke dessa värnpliktiga
skulle kunna inskrivas såsom dugliga för viss tjänst eller befattning
vid krigsmakten i stället för att hänföras till kategorien icke vapenföra.

Reservtruppövning.

Vid framläggandet av 1901 års härordningsförslag betonades uttryckligen
såsom ett oundgängligt villkor för uppsättande av reservtrupper, att
eu särskild repetitionsövning borde komma till stånd för äldre årsklass.

I den till riksdagen avlåtna propositionen föreslogs också, att en sådan
övning om 15 dagar skulle äga rum vid infanteriet, positions- och fästni
ngsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna samt trängen. Denna framställning-
vann emellertid icke riksdagens bifall.

Under framhållande av att eu dylik övning utgjorde en oavvislig för- Kungl.
utsättning för den nu ifrågasatta reservorganisationen, har Eders Kungl. Maj:ts förMaj:t
föreslagit, att vapenför värnpliktig, vilken tilldelats hären, skulle vara sag''
skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnade, under nionde värnpliktsåret
i högst 15 dagar deltaga i reservtruppövning.

Sådana vapenföra värnpliktiga studenter och likställda, vilka utbil -

Riksdagens skrivelse nr 1.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

förhållan den.

das till värnpliktiga läkare, veterinärer, tandläkare m. fl. yrken, skulle
dock undantagas från skyldigheten att deltaga i reservtruppövning.

Därest de ifrågasatta reservtruppförbanden skola på ett tillfredsställande
sätt kunna fylla de uppgifter, som komma att påläggas dem, måste
givetvis deras såväl manskap som befäl erhålla någon övning redan under
fred. Utan någon sådan blir, såsom försvarsberedningarna framhållit,
»hela organisationen en pappersorganisation, som, då det gäller, kanske ej
fungerar och i varje fall ej ingiver det förtroende, som även till densamma
måste fordras».

Beträffande tidslängden för ifrågavarande övning har riksdagen ansett,
att densamma bör, i enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, bestämmas
till högst 15 dagar vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna,
trängen och intendenturtrupperna. Vid övriga truppslag,
nämligen rytteriet, fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjöroch
fälttelegraftrupperna, synes däremot reservtruppövningen böra omfatta
längre tid för att kunna motsvara därmed avsett ändamål och för att vid
vissa av truppslagen jämväl kunna möjliggöra truppförbandens uppbringande
till erforderlig styrka under repetitionsövningarna; och har riksdagen
förty funnit sig böra bestämma övningen vid dessa truppslag till högst
25 dagar. I sammanhang härmed har tiden för övningens fullgörande
vid sistnämnda truppslag synts riksdagen böra tillbakaflyttas några år.

I anslutning till vad riksdagen sålunda anfört och då det torde vara
lämpligt, att, på sätt vissa motionärer föreslagit, möjlighet finnes att åvägabringa
reservtruppövningar med två årsklasser på en gång, för att såmedelst
få till stånd dylika övningar i större förband, har riksdagen beslutit,
att reservtruppövning skall äga rum under nionde eller tionde värnpliktsåret
vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen
och intendenturtrupperna samt vid övriga truppslag under femte eller
sjätte året.

Övning för landstormen.

Gällande värnpliktslag innehåller icke någon bestämmelse om skyldighet
för värnpliktig, tillhörande landstormen, att fullgöra någon tjänstgöring
under fredstid. Landstormens utbildning är för närvarande helt
och hållet grundad på frivillighet, övningarna hava utgjorts av frivilliga
skjutövningar, frivilliga befälsövningar och frivilliga övningar med landstormsavdelningar.
Sistnämnda övningar hava ännu icke tagit någon
nämnvärd omfattning, och de frivilliga skjutövningarna hava icke av landstormsmännen
omfattats med så allmänt intresse, att de kunna anses ut -

Riksdagens skrivelse nr 1.

göra en borgen för att landstormen i sin helhet i erforderlig grad underhåller
sin skjutskicklighet. Däremot hava de frivilliga befälsövningarna
lämnat ett jämförelsevis gott resultat.

För att landstormen skulle kunna fylla sin plats i riksförsvaret samt Kungl.
de i detta uppbåd ingående värnpliktiga icke bleve under krig uppoffrade förslag.
utan motsvarande nytta, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att landstormsman
skulle vara skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar,
under fredstid för sin utbildning deltaga i en landstormsövning om 5
dagar.

Övningen skulle avse inkallelse, samling och utrustning av landstormen
samt tillämpningsövningar under förhållanden, vilka så mycket som
möjligt anslöte sig till förloppet vid mobilisering. För dessa övningar beräknades
minst tre dagar. Därutöver erfordrades två dagar för truppövningar
av mera formell natur samt för skjutövningar.

Redan 1902 års landstormskommitté framhöll, att därest landstormen Riksdagens
skulle kunna på något så när tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, ford- attnlande
rades, att densamma tid efter annan samlades, om än icke för någon omfattande
övning, så dock för ett slags mönstring. Kommittén ansåg den
enklaste och följdriktigaste utvägen härvidlag vara att införa mönstringsskyldighet
för landstormen samt låta mönstringarna omfatta även en mobiliseringsövning.
I den mån tid och övriga omständigheter medgåve, borde
med de organiserade förbanden någon enklare övning (eventuellt fältskjutning
i trupp) utföras. Mönstringsskyldigheten skulle återkomma inom
varje landsto rinsområde vart fjärde år.

1907 års generalskommission ansåg, att ett åliggande att en gång
under tjänstetiden i landstormen undergå mönstring och övning kunde
vara för ändamålet tillfyllest. Beträffande den sammanlagda tiden för
mönstringen och övningen förordade kommissionen tre dagar, in- och utrycka
ngsdagar oräknade. Detta dagantal vore icke kortare, än att mönstringsförrättningen,
landstormsmännens utrustning med erforderliga persedlar,
organiseringen i landstormsförband in. in. kunde medhinnas.

Jämväl 1907 års försvarskommitté och försvarsberedningarna hava
uttalat sig för införandet av eu landstormsmönstring jämte övning.

Med hänsyn till vad det verkställda utredningsarbetet givit vid
handen, har riksdagen ansett, att lagstadgad övning med landstormen bör
komma till stånd. Av skäl, som i propositionen anföras, synes densamma
böra hava en varaktighet av 5 dagar.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kung!.
Maj:ts förslag.

Riksdagens

uttalande.

Ersättning åt värnpliktiga.

Penningbidraget.

Enligt 35 § 2 mom. värnpliktslagen erhåller till beväringen hörande
värnpliktig under tjänstgöring, förutom underhåll, sjukvård, beklädnad,
utrustningspersedlar och annan erforderlig utrustning, jämväl penningbidrag.
Detta, som före 1901 års härordnings antagande utgjorde 50 öre
om dagen, utgår sedan dess med 20 öre om dagen under den första tjänstgöringen
(rekrytskolan) ävensom under den tid, värnpliktig fullgör hela
den honom åliggande tjänstgöring i en följd, samt med 50 öre om dagen
under annan tjänstgöring.

Som förut nämnts, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag landstormsman
vara skyldig att under fredstid för sin utbildning deltaga i en
landstormsövning om 5 dagar. Med anledning härav har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit, att i 39 § 1 mom. värnpliktslagen måtte införas en bestämmelse
av innehåll, att landstormsman under sådan övning skall bekomma,
förutom vissa andra förmåner, jämväl penningbidrag.

I fråga om penningbidragets storlek har Eders Kungl. Maj:t icke
ifrågasatt någon ändring.

Vid upprepade tillfällen efter 1901 års härordnings antagande hava
inom liksdagen framställningar av enskilda motionärer blivit gjorda därom,
att penningbidraget till de värnpliktiga måtte höjas till 50 öre om dagen
under hela tjänstgöringstiden. Dessa framställningar hava emellertid icke
lett till någon påföljd, huvudsakligen på grund av de med en dylik höjning
förenade avsevärda kostnaderna.

Uti vissa av de i samband med försvarsfrågan inom riksdagens
kamrar väckta motionerna hava framställningar om penningbidragets höjande
åter blivit gjorda.

Med anledning härav hava uppgifter införskaffats rörande de värnpliktigas
avlöningsförmåner i vissa främmande arméer. Av dessa uppgifter,
vilka, utom vad angår Norge, Danmark och Tyskland, hänföra sig till
förhållandena år 1911, framgår följande:

I Norge utgår under första tjänstgöringen ett »inkommenderingstillläggj»
å 15 öre om dagen med skyldighet för den värnpliktige att hålla sig
med kniv, sked, sybehör m. in. Under garnisonstjänst utbetalas, därest

Riksdagens skrivelse nr 1.

den värnpliktige ej beredes inkvartering, garnisonstillägg med 35 öre om
dagen. Då förplägnad in natura ej utgår, höjes inkommenderingstillägget
till 1 krona om dagen. Under övningar utom förläggningsorten utbetalas,
då förplägnad in natura ej lämnas, ett »förplägnadstillägg» av 25 öre om
dagen.

Förutom nu nämnda avlöningsförmåner utgår jämväl i vissa fall helt
eller halvt »familjetillägg». Helt familjetillägg, utgörande per dag 35 öre för
hustru och 20 öre för varje barn under 16 år, utgår under icke ordinarie
vapenövningar till alla familjeförsörjare samt till garnisonerade värnpliktiga
vid övningar utom garnisonen samt vid tjänstgöring, då förplägnad utgår in
natura. Halvt familjetillägg, 20 respektive 10 öre, utgår under ordinarie
vapenövningar till familjeförsörjare, som därav är i behov.

I Danmark utgår under första tjänstgöringen »lön» med 85 öre
om dagen (vid livgardet 95 öre), med skyldighet för den värnpliktige att
anskaffa och underhålla skodon och småpersedlar (skjortor, strumpor, kalsonger,
ylletröjor). Då den värnpliktige erhåller förplägnad in natura, avdragas
65 öre om dagen. Utlämnas endast bröd, avdragas 20 öre.

I Tyskland utgår ett belopp av 22 pfennige om dagen, med skyldighet
för den värnpliktige att själv hålla sig med putstyg, sybehör och
tvättdon.

Vid utbekommande av underhåll in. in. in natura utgör de värnpliktigas
avlöning för år räknat i Belgien 74 kronor, i Japan 37—46 kronor,
i Österrike-Ungern 32 kronor 85 öre, i Italien 26 kronor, i Frankrike
och Rumänien 13 kronor, i Ryssland 11 kronor och i Bulgarien 8 kronor
65 öre.

Ehuru det vid eu jämförelse mellan å ena sidan det till våra värnpliktiga
utgående penningbidraget och å andra sidan de i förenämnda länder
de värnpliktiga tillkommande avlöningsförmåner kan förefalla, som om
anledning icke förefunnes att höja det förra utöver det nuvarande beloppet,
har riksdagen dock funnit sig böra besluta eu sådan höjning. En jämförelse
av förevarande slag kan aldrig bliva normerande för vad som rimligen
bör tillerkännas de värnpliktiga under deras tjänstgöring. Riksdagen
har därför, i anslutning till vad i förenämnda motioner föreslagits, beslutit,
att penningbidraget under all tjänstgöring i linjen skall utgå med 50 öre
om dagen.

Riksdagen har jämväl ansett, att en extra förhöjning i penningbidraget
bör ske för de värnpliktiga, som fullgöra reservtruppövning och deltaga i
landstormsövning. Dessa värnpliktiga komma att dragas från sina hem och
sina, familjer vid en ålder, då de flesta hava barn att försörja, och för flertalet
av dem komma dessa övningar alltså att, med nödvändighet innebära verklig

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl.
Maj:ts förslag.

Riksdagens

uttalande.

ekonomisk uppoffring. Om man med full rätt kan utkräva dessa övningar
av medborgaren såsom nödvändiga för ett effektivt försvar, synes det å andra
sidan angeläget att träffa sådana anordningar, att till den personliga börda,
som ligger i övningens fullgörande, icke behöver komma en allt för stor
direkt ekonomisk uppoffring för vederbörande. Av nu angivna skäl har
riksdagen beslutit, att under reservtruppövning och landstormsövning penningbidraget
skall utgå med 1 krona om dagen.

Den sålunda beslutade höjningen av penningbidi’aget synes emellertid
icke böra inträda, förrän den nya värnpliktslagens bestämmelser
rörande tjänstgöringstiden träda i tillämpning, d. v. s. i regel från och
med november 1915. För de värnpliktiga, som under sommaren nästkommande
år fullgöra första tjänstgöringen, bör således penningbidraget
utgå enligt nuvarande grunder, dock med iakttagande därav att till årsklassen
1914 yngre hörande värnpliktiga erhålla penningbidrag till förhöjt
belopp för den tid, varmed tjänstgöringstiden kommer att överstiga den
för närvarande bestämda.

Penningtillskottet.

Enligt bestämmelserna i § 35 mom. 2 värnpliktslagen erhåller till
beväringen hörande värnpliktig, som tillhör antingen sådant truppslag vid
hären, vars tjänstgöring jämlikt § 27 värnpliktslagen överstiger sammanlagt
240 dagar, eller flottan, särskilt tillskott i penningar för den utbildningstid,
som överskjuter 240 dagar. Detta penningtillskott utgår för närvarande
med 20 öre om daghem

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att penningtillskott måtte utgå
endast åt värnpliktig, vars tjänstgöring, reservtruppövning oräknad, överstiger
sammanlagt 340 dagar och för tid överstigande nämnda dagantal.

Såsom förut nämnts, har riksdagen beslutit, att det till de värnpliktiga
skall utgå penningbidrag med 50 öre om dagen under all tjänstgöring
i linjen. Vid sådant förhållande och då genom tjänstgöringstidens
utsträckning för fotfolket tilldelade värnpliktiga skillnaden i övningstidens
längd mellan de olika vapenslagen icke kommer att bliva så framträdande,
som nu är fallet, synes anledning icke vidare förefinnas att tilldela ett
särskilt penningtillskott utöver penningbidraget åt andra värnpliktiga än
sådana, som i och för utbildning till och fullgörande av mera kvalificerade
befattningar få underkasta sig en längre tjänstgöring än övriga samma
truppslag tilldelade värnpliktiga. På grund härav har riksdagen, i anslut -

Riksdagens skrivelse nr 1.

ning till vad vissa motionärer föreslagit, besluta, att penningtillskott skall
utgå allenast till värnpliktiga, vilka tjänstgöra såsom underbefäl, under tiden
för sådan tjänstgöring. Penningtillskottet har riksdagen ansett höra bestämmas
till 25 öre om dagen utom under tredje repetitions-(regements-)
övningen vid fotfolket, då detsamma bör utgå med 50 öre om dagen till
dem, som tjänstgöra såsom underbefäl och uttagits enligt § 26 mom. 2
värnpliktslagen.

Värnpliktslagens särskilda §§.

Efter att i det föregående hava redogjort för sin uppfattning rörande
huvudpunkterna i det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny
värnpliktslag, övergår riksdagen till att yttra sig angående lagförslagets
särskilda §§.

§§ 1 och 3.

Beträffande de i dessa §§ företagna ändringarna har riksdagen redan
i det föregående yttrat sig.

§ 2.

Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna formella jämkningen av förevarande
§ har riksdagen icke funnit vara av förhållandena påkallad. Riksdagen
har därför ansett, att den nuvarande avfattningen bör bibehållas
med den ändring, som betingas av värnpliktsålderns sänkning till tjugu år.

§ 6.

Riksdagen har velat framhålla angelägenheten av, att uti 16 §
inskrivningsförordningen intages uttrycklig bestämmelse därom, att anmälan
om att bliva inskriven såsom underårig skall göras vid inskrivningsförrättning.

§ 10.

I denna § föreskrives, att värnpliktig, som för viss tid är förlustig
medborgerligt förtroende, under samma tid ej får vapenövas utan skall användas
till lämpliga arbeten vid hären eller flottan.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1014. 14 samt.. 1 käft. (Nr 1.) 8

Riksdagens skrivelse nr 1.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att denna föreskrift måtte ersättas
av en bestämmelse av innehåll, att värnpliktstjänstgöringen för dylik
värnpliktig skall uppskjutas, till dess den värnpliktige återvunnit medborgerligt
förtroende.

Häremot har riksdagen icke haft något att erinra.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att till ifrågavarande §
måtte fogas ett nytt moment av innehåll, att därest värnpliktig blivit upprepade
gånger straffad efter strafflagen för krigsmakten och omständigheterna
äro sådana, att krigsman, tillhörande det fast anställda manskapet,
kunnat i motsvarande fall skiljas från sin anställning, den värnpliktige
Unge överföras till särskild avdelning av krigsmakten för att där fullgöra
sin tjänstgöringsskyldighet.

Det föreslagna nya momentet avser frågan om avskiljande till särskilda
avdelningar av krigsmakten utav sådana sämre element bland de
värnpliktiga, som kunna antagas öva ett demoraliserande inflytande å
övriga värnpliktiga.

Denna fråga står i nära samband med den hos oss tidigare tillämpade
anordningen, enligt vilken värvad trupp tillhörande manskap, som på
grund av begångna disciplinförseelser strukits ur rullorna, överfördes till
värvade arméns disciplinkompani för att där under sin återstående kapitulationstid
hållas till allmänt arbete.

Sedan riksdagen i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 2 maj 1894
anhållit om utredning, huruvida den i 27 § disciplinstadgan förekommande
bestämmelsen om överförande av bestraffat manskap, tillhörande värvad
trupp, till nämnda disciplinkompani kunde upphävas, eller, om berörda bestraffningssätt
skulle finnas behöva i eu eller annan form bibehållas, detsamma
icke borde ådömas endast av krigsrätt, utfärdade Eders Kungl. Maj:t
den 22 november 1895 kungörelse angående ändrad tydelse av 27 § disciplinstadgan,
enligt vilken kungörelse värvad trupp tillhörande manskap ej
vidare skulle vid strykning ur rullorna överföras till disciplinkompaniet,
varefter Eders Kungl. Maj:t den 29 december 1896 fattade beslut om upplösning
av nämnda institution.

I den motion, som låg till grund för riksdagens förenämnda skrivelse,
framhölls bland annat, vilken betydande och av överordnad myndighet ej
kontrollerad makt, som i förevarande hänseende läge i händerna på cheferna
för de värvade regementena och kårerna, samt påvisades, hurusom tillämpningen
av ifrågavarande bestämmelse vid de olika truppförbanden verkat
synnerligen ojämnt. Tillika ifrågasattes lämpligheten av att sammanföra

Riksdagens skrivelse nr 1.

dessa mindre goda element till en särskild anstalt, från vilken de ej i regel
torde utgå moraliskt förbättrade.

Den av Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna bestämmelsen, som icke har
någon motsvarighet i gällande värnpliktslag, har sin upprinnelse i ett av
krigslagstiftningskommittén utarbetat förslag till lag angående ändring av
10 § värnpliktslagen.

I kommitténs den 3 april 1905 avgivna betänkande upptogs till behandling
frågan om lämpligaste förfaringssättet beträffande individer, vilka
icke läte sig rätta av upprepade bestraffningar för förseelser mot den militära
strafflagen. Sedan kommittén därvid av anförda skäl förklarat sig ej
kunna förorda vare sig införande hos oss av en sådan anordning, varigenom
såsom militärt straff skulle kunna åläggas överflyttning till disciplinkompani
eller annan dylik avdelning, där den straffskyldige kunde underkastas
strängare behandling än eljest, eller en lagstiftning i den riktning,
att eu värnpliktig, som blivit upprepade gånger straffad efter strafflagen
för krigsmakten, skulle — i likhet med vad som för motsvarande fall såväl
enligt nuvarande lag som enligt kommitténs strafflagsförslag gällde beträffande
det fast anställda manskapet — kunna helt och hållet skiljas från
krigsmakten, övergick kommittén till behandling av frågan, huruvida särskilda
anordningar borde vidtagas för att avskilja sådana värnpliktiga, som
undergått ett flertal bestraffningar för förseelser mot den militära strafflagen,
men ännu fortfarande visade sig framhärda i olydnad eller vanart,
från det övriga manskapet för fullgörande av återstående dem åliggande
tjänstgöring vid en eller flera särskilda avdelningar. Genom en sådan anordning,
som icke innebure något straff, då för behandlingen av de sålunda
avskilda värnpliktiga icke skulle gälla andra eller strängare regler än de
vanliga, skulle i främsta rummet vinnas, att övriga värnpliktiga kunde
undandragas det i disciplinärt hänseende demoraliserande inflytande, som
det dagliga umgänget i och utom tjänsten med dylika individer vore ägnat
att utöva. Med kännedom om exemplets makt i den ålder, vari flertalet
värnpliktiga befunne sig, syntes man ej kunna nog högt skatta fördelen av
en anordning, som möjliggjorde avskiljande av dylika sämre element från
ofördärvade, men måhända ännu icke med tillräcklig moralisk motståndskraft
utrustade kamrater. Eu anordning av ifrågavarande beskaffenhet vore
även i det avseende fördelaktig, att därigenom en upprepade gånger för
förseelser mot den militära ordningen straffad värnpliktig kunde förflyttas
från eu ort, där de lokala förhållandena måhända visat sig för honom innebära
ökade frestelser till dylika förseelser, till en plats, som i detta hänseende
vore gynnsammare ställd, och där möjligheten att utöva eu effek -

Riksdagens skrivelse nr 1.

tiv kontroll över de värnpliktigas uppträdande tilläventyrs vore större än
å förra stället. Så till vida kunde ock i en sådan anordning ligga en
äggelse till självtukt och ett bättre iakttagande av de militärtjänsten åtföljande
förpliktelser, som det otvivelaktigt skulle ligga i de värnpliktigas
intresse att, såvitt möjligt, söka undgå dylik förflyttning. Med hänsyn till
de fördelar, som en anordning av ifrågavarande beskaffenhet skulle medföra,
och då erfarenheten, särskilt inom flottan, bekräftat behovet av föreskrifter,
som möjliggjorde ett avskiljande av sådana element, varom här
vore fråga, hade kommittén funnit sig böra framställa ett förslag i sådan
riktning. Vid upprättandet av detta förslag hade kommittén anslutit sig
till bestämmelserna i § 30 mom. 3 av kommitténs strafflagsförslag. Under
enahanda förutsättningar, som där angivits, för att krigsman, tillhörande
det fast anställda manskapet, skulle kunna skiljas från sin anställning vid
krigsmakten, hade kommittén ansett en värnpliktig böra kunna överföras
till särskild avdelning av krigsmakten för att där fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet.
Förutsättningarna skulle sålunda vara, att den värnpliktige
blivit tre eller flera gånger straffad efter strafflagen för krigsmakten och,
därest bestraffningarna utgjort endast disciplinstraff, minst en gång undergått
tredje gra’dens arrest samt att han inom fem år, efter det han
undergått den av dessa bestraffningar, som sist verkställts, begått
nytt brott, som i samma lag vore belagt med ansvar, dock att
hänsyn ej finge tagas till bestraffning, som den brottslige undergått,
där vid den tid, då det sista brottet förövades, tio år förflutit, sedan
bestraffningen blivit till fullo undergången. Efter vad kommittén tänkt
sig, skulle avskiljandet aldrig vara ovillkorligt utan bero på prövning
i det särskilda fallet och allenast inträda, då krigstuktens upprätthållande
det krävde.

I ett fall hade kommittén ansett den föreslagna bestämmelsen böra
komma till användning redan på ett i viss mån tidigare stadium, nämligen
då fråga vore om en sådan värnpliktig, som förut tillhört det fast anställda
manskapet, men enligt nyssberörda lagrum blivit från sin anställning vid
krigsmakten skild. Visserligen syntes den sålunda »utstraffade» icke böra
vid inträde i tjänstgöring såsom värnpliktig kunna omedelbart överflyttas
till särskild avdelning, men kommittén ansåge dock denna påföljd böra
kunna tillgripas, så snart den värnpliktige i fråga beginge brott, som i
strafflagen för krigsmakten vore belagt med ansvar.

Inom kommittén hade varit ifrågasatt, huruvida enahanda påföljd ej
borde utan vidare inträda, då värnpliktig före eller efter värnpliktens inträdande
dömts till straffarbete eller svårare straff. Jämlikt § 30 mom. 2
i kommitténs strafflagsförslag skulle fast anställd krigsman i motsvarande

Riksdagens skrivelse nr 1.

fall i regel skiljas från sin anställning. Men den omständigheten, att en
värnpliktig en gång begått ett så groft brott, att han därför förskyllt straffarbete,
syntes icke i och för sig innebära, att umgänget med honom skulle
utöva någon in disciplinärt avseende demoraliserande inverkan på övriga
värnpliktiga. A andra sidan syntes det ur samhällets synpunkt vara ganska
riskabelt att utan tvingande nödvändighet sammanföra för grova brott
straffade personer, då erfarenheten visat, att sådant ofta medförde ökning i
brottslighet genom de ömsesidiga dåliga inflytelser, vartill därigenom tillfälle
gåves. Kommittén hade därför stannat vid att icke giva sitt förslagstörre
utsträckning, än ovan angivits.

Då förslaget innefattade en rubbning av vad i värnpliktslagen stadgades
om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet i allmänhet,
hade kommittén ansett de föreslagna bestämmelserna hava sin rätta
plats i nämnda lag och lämpligast kunna såsom ett nytt moment sammanföras
med de i 10 § därstädes givna föreskrifter.

De närmare bestämmelser, som erfordrades rörande tillämpningen av
det nu föreslagna lagstadgandet, hade kommittén ansett böra meddelas av
Konungen. Kommittén ville emellertid i korthet antyda, huru kommittén
tänkt sig, att förslaget lämpligen skulle genomföras. Sådana upprepade
gånger straffade värnpliktiga, vilkas avskiljande från övriga värnpliktiga
syntes för disciplinens upprätthållande erforderligt, skulle från det regemente
eller truppförband eller den station av flottan, de eljest tillhörde,
överföras till vissa särskilda å rikets fästningar förlagda regementen och
truppförband, såvitt möjligt tillhörande samma vapenslag som det, vartill
de värnpliktiga i fråga vid inskrivningen uttagits. Från flottan syntes i
sådant fall dylika värnpliktiga lämpligen kunna överflyttas till kustartilleriet.
Vid dessa regementen och truppförband skulle av dessa sålunda överförda
värnpliktiga, jämte tilläventyrs befintliga egna värnpliktiga av samma
kategori, bildas särskilda avdelningar, vilka skulle förläggas i möjligaste
mån avskilt från det övriga manskapet och för sig vapenövas. I regel
syntes sålunda överflyttad värnpliktig böra fullgöra hela sin återstående
tjänstgöring vid det regemente eller truppförband, vartill han överförts.
Dock syntes vederbörande befälhavare böra kunna i särskilda fall tillåta
värnpliktig, som gjort sig därav förtjänt, att få återgå till förutvarande
regemente eller truppförband eller station av flottan.

Med stöd av nu återgivna motivering föreslog krigslagstiftningskommittén,
att i 10 § värnpliktslagen skulle inrymmas ett nytt moment av
följande lydelse:

»Har värnpliktig blivit upprepade gånger straffad efter strafflagen för

Riksdagens skmvelse nr 1.

krigsmakten, och äro omständigheterna sådana, att krigsman, hörande till
det vid krigsmakten fast anställda manskapet, kunnat i motsvarande fall
jämlikt 30 § 3 mom. nämnda lag skiljas från sin anställning, då må, utan
hinder av vad nedan stadgas om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet
i allmänhet, i den ordning och i enlighet med de närmare
bestämmelser, som av Konungen meddelas, sådan värnpliktig överföras
till särskild avdelning av krigsmakten för att där fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet.

Lag samma vare ock, ifall värnpliktig, som tillhört det fast anställda
manskapet, men enligt nyssnämnda lagrum blivit från sin anställning vid
krigsmakten skild, begår brott, som i strafflagen för krigsmakten är belagt
med ansvar.»

Uti de utlåtanden från militära myndigheter, som avgåvos över förslaget,
anmärktes bland annat, att det ifrågasatta förfaringssättet beträffande
de sämre elementen bland de värnpliktiga komme att verka allt för
långsamt, då det skulle erfordras minst fyra bestraffningar, innan en värnpliktig
kunde överföras till den föreslagna särskilda avdelningen.

Vid vederbörlig granskning inom högsta domstolen anmärktes av ett
justitieråd gentemot den föreslagna lydelsen av sista stycket i det föreslagna
nya momentet, att värnpliktig, som tillhört det fast anställda manskapet,
men enligt 30 § 3 mom. i strafflagen för krigsmakten blivit från sin
anställning vid densamma skild, borde i samband med att han skildes
från sin fasta anställning vid krigsmakten överföras till den ifrågasatta
särskilda avdelningen av densamma.

Den sålunda av ett justitieråd gjorda anmärkningen föranledde emellertid
icke någon ändring i krigslagstiftningskommitténs förslag, då detta
genom proposition framlades inför 1908 års riksdag. Med föranledande
av att den militära rättegångsordningen icke i sammanhang med strafflagsförslaget
gjorts till föremål för nämnda riksdags avgörande, blev nu
ifrågavarande förslag, utan närmare prövning, av riksdagen lämnat utan
bifall.

I skrivelse den 5 november 1912 gjorde civilkommissionen en framställning
till Eders Ivungl. Maj:t i förevarande ämne, avseende att Eders Kungl.
Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida värnpliktiga, som förut innehaft
fast anställning vid krigsmakten, men på grund av begångna förseelser blivit
avskedade från sin anställning, lämpligen kunde, avskilda från övriga värnpliktiga,
vapenövas för sig själva eller användas till lämpliga för statens
räkning erforderliga arbeten. Till stöd för denna framställning anförde

Riksdagens skrivelse nr 1.

kommissionen, att ett jämförelsevis stort antal bestraffningar vid vissa
av kommissionen besökta truppförband förekommit beträffande fast anställd
personal av manskaps grad samt beträffande sådana värnpliktiga, vilka
förut innehaft fast anställning vid krigsmakten, att bland dessa krigsmän
samma individer gång efter annan gjort sig skyldiga till nya
förseelser, i många fall av enahanda art som de, för vilka de tidigare undergått
bestraffning, att begivenhet på spritdrycker vore synnerligen allmän
bland dessa krigsmän, av vilka flera under rusets inflytande begått
förseelser av i många fall svårare art, samt att ifrågavarande krigsmän,
efter att hava avskedats från sina anställningar och överförts till beväringen,
under återstående repetitionsövningar tillsammans med övriga värnpliktiga
merendels fortsatte att begå förseelser av olika art samt genom
sitt dåliga uppförande och i övrigt utövade ett synnerligen menligt inflytande
å övriga värnpliktiga.

över civilkommissionens förevarande framställning avgåvos yttranden
av vederbörande arméfördelnings- och likställda chefer, stationsbefälhavarna
vid flottans stationer, chefen för kustartilleriet samt chefen för generalstaben.
Flertalet av dessa myndigheter hade inhämtat yttranden av underlydande
regements- och kårchefer.

Några av de hörda myndigheterna ställde sig; avvisande mot det
framställda förslaget. Det stora flertalet myndigheter ansågo däremot, att
kommissionens o förslag vore ett steg i rätt riktning och att något borde i
saken åtgöras. Åtskilliga framhöllo emellertid, att kommissionens förslag vore
för begränsat och borde avse icke endast värnpliktiga, som innehaft fast anställning
vid krigsmakten, utan alla värnpliktiga samt, enligt mångas förmenande,
jämväl det fast anställda manskapet. Det senare yrkandet grundades
å en kritik av den nuvarande utstraffningsmetoden av fast anställt
manskap och åsyftade återinförande, om ock under andra former, av
det s. k. disciplinkompaniet. Andra åter avrådde emot att beträda
denna väg.

Chefen för generalstaben framhöll, att då civilkommissionens förslag
avsåge endast vissa f. d. fast anställda värnpliktiga, men det vore ett
redan länge känt och flera gånger påvisat förhållande, att även bland andra
värnpliktiga individer funnes, vilka i förevarande hänseende vore fullt
jämställda med de av kommissionen åsyftade, förslaget innebure eu olikhet
inför lagen, vilken icke vore av kommissionen motiverad eller av någon
särskild omständighet påkallad, frånsett att förslaget genom att rikta sig
mot f. d. fast anställda skulle dels blott i en viss mån främja det därmed
avsedda syftet, dels undergräva volontärinstitutionens anseende.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Flertalet myndigheter sago i avskiljandet av de individer, varom
vore fråga, en nödfallsåtgärd för att skydda de bättre elementen mot de
förras fördärvliga inflytande, och många framhöllo med skärpa betydelsen av
förslagets genomförande ur avskräckningssynpunkt. En och annan myndighet
betonade emellertid, att förslaget närmast borde ses ur synpunkten av att
kunna förbättra de ifrågavarande individerna och att avskiljandet för den
skull borde betecknas såsom en prövningstid, varunder vederbörande borde
beredas möjlighet att lägga i dagen en förbättring, som berättigade till
återförening med övriga värnpliktiga.

I fråga om sättet och formerna för avskiljandet påpekades behovet av
omsorgsfullt genomtänkta föreskrifter därutinnan och framhölls särskilt
lämpligheten av, att överförandet till särskild avdelning skedde genom beslut
av krigsrätt eller i vissa fall av inskrivningsnämnd eller inskrivningsrevision.

Beträffande sättet för förslagets genomförande gingo meningarna
bland de hörda myndigheterna mycket i sär. Medan somliga bestämt
förordade militär utbildning för de ifrågavarande elementen, höllo däremot
andra före, att de borde användas till arbeten av lämplig natur,
exempelvis befästningsarbeten, vägbyggnadsarbeten och utdikning av myrmarker
å kronans domäner. Allmänt framhölls, att personerna i fråga ej
borde få kvarstanna vid sina respektive truppförband i särskilda avdelningar,
enär den avsedda isoleringen därigenom ej vunnes och befälstillgången
ej vore tillräcklig härför, utan i stället sammanföras till för
armén och flottan eller större delar därav gemensamma avdelningar, vilka
helst borde förläggas till någon av rikets fästningar (Boden eller Karlsborg).
Avdelningarna borde hava militärisk organisation. I fråga om befälet
framställdes olika förslag. Medan somliga ansågo, att detta borde
kommenderas från de särskilda truppförbanden, framhölls från annat håll,
att särskilt befäl borde för ändamålet anställas, eventuellt med bättre avlöningsförmåner
än befälet i allmänhet. Med hänsyn till det outredda
skick, vari frågan om avdelningarnas organisation och om genomförandet
av förslaget i övrigt förelåge, framhölls från vissa håll angelägenheten av
en närmare utredning i förevarande hänseende.

Då Eders Kungl. Maj:t den 18 juli 1913 beslöt inhämta lagrådets
utlåtande över inom justitiedepartementet utarbetade förslag till nya krigslagar,
överlämnades i samband därmed till lagrådet jämväl förslag till lag
om ändi’ad lydelse av 10 § värnpliktslagen. Formuleringen av paragrafen
var densamma, som krigslagstiftningskommittén föreslagit och varöver högsta
domstolen tidigare avgivit utlåtande. Förslaget lämnades av lagrådet
utan anmärkning.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Uti sitt den 11 maj 1914 avgivna yttrande över det inom lantförsvarsdepartementet
utarbetade förslaget till ny värnpliktslag framhöll generalskommissionen,
att beträffande 10 § 3 mom., såsom stående i samband
med krigslagstiftningsbestämmelser m. m., någon närmare prövning icke
kunnat göras. Syftet, som i hög grad vore förtjänt av att förverkligas, föranledde
emellertid ingen erinran.

Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av ifrågavarande moment
skiljer sig i två olika hänseenden från den avfattning, som givits samma
moment såväl i krigslagstiftningskommitténs av högsta domstolen granskade
och i 1908 års proposition upptagna förslag som i det förslag, varöver lagrådet
yttrat sig. Dels har den i de tidigare förslagen i första stycket förekommande
hänvisningen till strafflagen för krigsmakten (30 § 3 mom. i
krigslagstiftningskommitténs förslag och 29 8 3 mom. i det för innevarande
riksdag framlagda förslaget) uteslutits, dels har sista stycket av momentet
enligt dess tidigare avfattning icke medtagits. Eders Kungl. Maj:ts proposition
lämnar icke någon upplysning om anledningarna till de sålunda vidtagna
ändringarna. Uteslutningen av förenämnda hänvisning till strafflagen
för krigsmakten medför emellertid en annan ståndpunkt än de äldre förslagen
intagit i fråga om till straffarbete dömd värnpliktig, och utelämnandet av det
sista stycket »Lag samma vare etc.» innebär en ändrad ståndpunkt i fråga om
möjlighet till avskiljande å tidigare stadium av den utav civilkommissionen
avhandlade gruppen eller f. d. fast anställt manskap, som på grund av förseelser
mot strafflagen för krigsmakten skilts från sin anställning vid krigsmakten.
Ingendera av ifrågavarande avvikelser från de äldre förslagen
synes vara av förhållandena påkallad, och särskilt synes den senare till
sina verkningar ej vara önsklig.

Beträffande själva frågan om lämpligheten av att kunna avskilja vissa
sämre element av värnpliktiga till förebyggande av deras demoraliserande
inverkan å övriga värnpliktiga, synes en dylik anordning, om än i sig
innebärande vissa olägenheter, rätt tillämpad kunna bliva till gagn i det
åsyftade hänseendet.

Det från militärt håll vid avgivandet av yttrande över civilkommissionens
framställning framkomna önskemålet att kunna avskilja icke blott
vissa värnpliktiga utan jämväl med dessa likställda bland det fast anställda
manskapet är en fråga, som berör strafflagen för krigsmakten och bär
således icke i detta sammanhang kunnat komma under bedömande.

Om riksdagen således icke ställer sig avvisande mot tanken på eu
anordning, varigenom möjlighet beredes att avskilja ifrågavarande element
från övriga värnpliktiga, håller riksdagen dock före, att starka garantier
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.) 9

Riksdagens skrivelse nr 1.

måste beredas, för att densamma skall bliva med urskiljning och sorgfällighet
tillämpad. Eders Kungl. Maj:ts proposition innehåller icke någon
antydan om, huru man härutinnan tänkt sig saken anordnad. Erfarenheterna
från det förra disciplinkompaniet visa bland annat, att därest bestämmanderätten
lägges enbart i vederbörande befäls hand, en mycket ojämn tillämpning,
ägnad att motverka anordningens syfte, kan vara att emotse.
Det torde därför vara nödigt, att eu annan anordning träffas, och synes
det riksdagen som om avgörandet med fördel skulle kunna läggas i vederbörande
krigsrätts händer. I varje fall synes en utredning härutinnan
vara erforderlig.

Jämväl ur eu annan synpunkt föreligger skäl att icke nu bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förslag. De över civilkommissionens framställning avgivna
yttrandena visa, hurusom meningarna gå betydligt i sär, då fråga är om
det lämpligaste sättet för förslagets genomförande. Ett närmare övervägande
av och ståndpunkttagande i dessa förhållanden från Eders Kungl.
Maj:ts sida synes vara av behovet påkallat, innan riksdagen fattar beslut
i frågan.

Av nu angivna skäl har riksdagen funnit sig böra hos Eders Kungl.
Maj:t anhålla om förnyad utredning i ämnet.

§ 11-

I anslutning till vad 1914 års generalskommission föreslagit har riksdagen
ansett, att de nuvarande långa och svåruttalade benämningarna
»inskrivningsområdesbefälhavare», »rullföringsområdesbefälhavare» och »sjörullföringsområdesbefälhavare»
borde utbytas mot de kortare benämningarna
Anskri vningsbefälhavares, »rullföringsbefälhavare» och »sjörullföringsbefälhavare»,
och har riksdagen med anledning härav företagit erforderliga j ämkningar
i lagens särskilda paragrafer. För undvikande av onödiga kostnader
för omtryckning av reglementen, instruktioner, blanketter m. m.
synas emellertid de nuvarande benämningarna kunna tillsvidare bibehållas
vid sidan av de nya.

§ 15.

Enligt bestämmelserna i 2 mom. åligger det å sjömanshus inskriven
värnpliktig, som anmäler sig till inskrivning vid inskrivningsförrättning
för annat sjömanshus än det han tillhör, att därvid, förutom prästbetyg,
avlämna intyg från vederbörande sjömanshusombudsman rörande såväl sin

Riksdagens skrivelse nr 1. 67

befattning inom sjömansyrket som den tid, varunder han varit inmönstrad
till sjöfart.

I anslutning till vad 1914 års generalskommission föreslagit, har riksdagen
ansett, att till lättnad för de värnpliktiga bör medgivas, att därest
intyg av förenämnda slag icke kunnat anskaffas, sjöfartsbok må i stället
av den värnpliktige företes.

En motsvarande jämkning har av riksdagen vidtagits i § 40 mom. 2.

§ 16.

Enligt mom. 1 kan uppskov med inskrivning till nästföljande
år meddelas värnpliktig, som av en eller annan möjligen övergående anledning,
såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt,
vid inskrivningsförrättningen befinnes till tjänstgöring oförmögen eller
olämplig.

Med hänsyn därtill, att värnpliktstjänstgöringen är avsedd att påbörjas
för det stora flertalet värnpliktiga omkring ett och ett halvt år
tidigare än för närvarande, har Eders Kungl. Maj:t ansett det vara av vikt,
att vid inskrivningsförrättningen noggrannt undersökes, huruvida den värnpliktige
nått sådan kroppsutveckling, att han å ena sidan vore användbar
och lämplig till ifrågavarande tjänstgöring och å andra sidan kunde fullgöra
densamma utan att genom de därmed förenade ansträngningarna utsättas
för men eller fara. Med hänsyn härtill har Eders Kungl. Maj:t föreslagit en
sådan jämkning av bestämmelserna i detta moment, att desamma blivit
något skärpta.

Enligt såväl den nuvarande som den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
avfattningen ankommer det på vederbörande inskrivningsmyndighets beprövande
att i förevarande fall meddela uppskov med inskrivningen. Då
nu värnpliktstjänstgöringen skall börja avsevärt tidigare än för närvarande,
är det att förvänta, att en hel del värnpliktiga vid tiden för inskrivningen
icke hava nått en sådan kroppsutveckling, att de kunna utan fara för sin
hälsa inträda i tjänstgöring. Dylika värnpliktiga böra städse meddelas
uppskov med inskrivningen till ett följande år. För att givå uttryck häråt
har riksdagen funnit sig böra vidtaga den jämkningen i momentets avfattning,
att uttrycket »Uppskov — — — kan meddelas» ändras till
»Uppskov — — — meddelas».

Då vidare den utav Eders Kungl. Maj:t föreslagna avfattningen icke synes
med full tydlighet giva vid handen, att det skall vara icke tjänstgöringen
såsom sådan utan de med densamma förenade ansträngningarna, som

Mom. 1.

Riksdagens skrivelse nr 1.

kunna befaras medföra men eller fara för den värnpliktige, har riksdagen
ansett sig jämväl böra vidtaga härav betingad jämkning i momentets avfattning.

Enligt den nuvarande avfattningen av mom. 2 kan uppskov med
inskrivning till nästföljande'' års inskrivningsförrättning under vissa förutsättningar
medgivas bland andra enda arbetsföra sonen, sonsonen eller
dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller till
änka eller ogift kvinna.

Härutinnan har enskild motionär föreslagit sådan ändring, att uppskov
skulle under enahanda förutsättningar kunna medgivas jämväl enda
arbetsföra sonen, sonsonen eller dottersonen till frånskild eller övergiven
hustru.

Då riksdagen i likhet med motionären anser, att billighetsskäl tala
för, att frånskild eller övergiven hustru i förevarande fall likställes med
änka eller ogift kvinna, har riksdagen funnit sig böra bifalla motionärens
förslag.

§ 19.

Enligt mom. 1 e) åligger det inskrivningsnämnden att verkställa
tilldelning av värnpliktiga till de olika truppslagen och tjänsterna under
iakttagande bland annat, att fotfolket tilldelas sådana icke för flottan avsedda
värnpliktiga, vilka visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda
av deras arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.
Sådan tilldelning må dock, i de fall Konungen bestämmer, verkställas
av inskrivningsrevisionen.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle tilldelningen av värnpliktiga
till de olika truppslagen, tjänsterna eller befattningarna, där sådant icke tillkomme
inskrivningsrevisionen, fortfarande verkställas av inskrivningsnämden.
Med hänsyn därtill att enligt förslaget skillnaden mellan tjänstgöringstiden
för fotfolket och tjänstgöringstiden vid de flesta specialvapnen
förminskas, har förenämnda stadgande om att vissa värnpliktiga skola tilldelas
fotfolket ansetts icke längre böra kvarstå. I stället har införts ett
stadgande, att den särskilda uttagningen för utbildning till underbefäl eller
fackmän vid fotfolket icke må drabba den, som visar, att fullgörande av
sådan tjänstgöring skulle bereda honom eller av hans arbete beroende nära
anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att i förevarande moment måtte
införas en bestämmelse, att inskrivningsnämnden skall, enligt föreskrifter,

Riksdagens skrivelse nr 1.

som Konungen meddelar, anteckna vissa värnpliktiga såsom lämpliga att,
utöver de visst truppslag eller viss tjänst eller befattning tilldelade, i händelse
av behov uttagas till sådant truppslag eller sådan tjänst eller befattning.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser införande av full
likställighet mellan de värnpliktiga vid uttagningen till de särskilda vapenslagen,
har riksdagen icke något att erinra, ej heller mot bestämmelsen, att
inskrivningsnämnden skall anteckna vissa värnpliktiga såsom lämpliga att,
utöver de visst truppslag eller viss tjänst tilldelade, i händelse av behov
uttagas till sådant truppslag eller sådan tjänst.

Såsom ovan antytts, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag uttagningen
av värnpliktiga för utbildning till underbefäl eller fackmän ske i sammanhang
med inskrivningen samt verkställas av inskrivningsnämnden, eventuellt
inskrivningsrevisionen. Denna anordning har motiverats därmed, att hänsyn
på så sätt bleve tagen till de värnpliktigas berättigade intressen, och att de
värnpliktiga omedelbart finge veta, till vilken tjänstgöring de inskreves.

Under framhållande av att ett gott urval av det till befälsämnen
lämpligaste materialet kunde ske endast genom de militära myndigheterna
och sedan de värnpliktiga varit i någon tids tjänstgöring, har enskild
motionär föreslagit, att uttagningen av värnpliktiga till underbefäl och
fackmän måtte ordnas sålunda, att vederbörande befäl en viss tid (exempelvis
6 veckor eller 2 månader) efter rekrytskolans början uppgjorde och
till inskrivningsrevisionen insände en förteckning på de värnpliktiga, som
på grund av ådagalagda lämpliga egenskaper bleve föreslagna till uttagning.
Förteckningen borde upptaga ett antal, som med exempelvis 50 procent
överstege det behövliga antalet. Inför inskrivningsrevisionen skulle de sålunda
föreslagna lämnas tillfälle att yttra sig, varefter inskrivningsrevisionen
skulle verkställa urvalet.

I likhet med motionären anser riksdagen, att det av Eders Kungl. Majrt
föreslagna sättet för uttagningen icke är tillfredsställande. De därmed
förenade fördelarna motvägas nämligen av åtskilliga nackdelar. Det ligger
i sakens natur, att ett gott urval av det till befälsämnen lämpligaste materialet
kan ske endast genom de militära myndigheterna, och att urvalet
kan göras först sedan de värnpliktiga efter någon tids tjänstgöring i rekrytskolan
lagt i dagen sin större eller mindre fallenhet för befälsuppgiften.
Sker uttagningen redan vid inskrivningen, kommer den att leda icke blott
till ett ur militär synpunkt sämre resultat utan jämväl därtill, att med
hänsyn till blivande kassationer ett onödigt stort antal måste uttagas till
olägenhet för de värnpliktiga själva och till kostnad för statsverket. Innevarande
års general skommisson har också ifrågasatt lämpligheten av det

70 Riksdagens skrivelse nr 1.

utav Eders Kungl. Maj:t föreslagna tillvägagångssättet för ifrågavarande
uttagning.

Ö o

På grund av vad sålunda anförts och då de värnpliktigas intresse
i förevarande hänseende torde bliva behörigen tillgodosett genom bibehållande
av den utav Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen, att för
ifrågavarande utbildning vid fotfolket icke må uttagas sådana värnpliktiga,
som visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda dem eller av deras
arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter,
har riksdagen ansett, att ifrågavarande uttagning bör äga rum först efter
det att de värnpliktiga någon tid, förslagsvis sex veckor, varit i tjänstgöring
och verkställas av inskrivningsrevisionen på förslag av vederbörande
militära myndigheter.

Den sålunda angivna ordningen för uttagningen till underbefäl

O O o o

och fackmän bör dock icke tillämpas beträffande sådana ynglingar och värnpliktiga,
vilka jämlikt bestämmelserna i § 6 mom. 1 och § 19 mom. 1 d)
vid inskrivningsförrättningen anmäla sig till ifrågavarande utbildning.
Dessa böra redan då, förutsatt att de av inskrivningsnämnden befinnas
vara till sådan utbildning lämpliga, av nämnden uttagas till vederbörande
truppslag och befattning. Yad de i förstnämnda lagrum avsedda underåriga
ynglingarna angår, är att märka, att deras rätt att inskrivas är beroende
av att de komma att undergå dylik utbildning. Skulle det under
tjänstgöringen visa sig, att någon vid inskrivningen uttagen befinnes
olämplig, bör han dock fullgöra den längre tjänstgöringstiden, då användning
för honom i annan befattning alltid finnes.

I anslutning till vad nu anförts har riksdagen vidtagit erforderlig
ändring i den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av förevarande
moment.

I detta sammanhang anser sig riksdagen böra framhålla angelägenheten
av, att inskrivningsförfarandet omlägges i sådan riktning, att detsamma
bättre än för närvarande möjliggör en lämplig fördelning av
de värnpliktiga och en uttagning till olika truppslag, tjänster och befattningar
av de därtill lämpligaste.

Dessutom vill riksdagen framhålla vikten av sådana bestämmelser
rörande inskrivningen, att inskrivningsskyldiga icke kunna undandraga sig
inskrivning genom att en viss tid hålla sig undan.

§ 22.

Med anledning därav, att uttagningen av värnpliktiga för utbildning
till underbefäl eller fackmän skall, utom i fråga om sådana, som redan vid

Riksdagens skrivelse nr 1.

inskrivningsförrättningen anmäla sig till dylik utbildning, verkställas av
inskrivningsrevisionen, har riksdagen i första stycket av förevarande § infört
ett nytt moment, mom. d, ävensom vidtagit en jämkning i avfattningen
av mom. e (mom. d enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag).

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle samtliga vapenföra studenter
och likställda uttagas för fullgörande av föreskriven längre tjänstgöring.
Någon rätt för vederbörande inskrivningsmyndighet att i ömmande fall
härifrån fritaga någon skulle icke finnas. Anledningen härtill torde hava
varit, att antalet värnpliktiga av förevarande kategori icke beräknats bliva
större än som erfordras för mobiliseringsbehovets fyllande. Då emellertid
förslaget utgår ifrån, att en del värnpliktiga, som icke äro att hänföra till
studenter och likställda, skola frivilligt anmäla sig för undergående av den
nu avsedda längre utbildningen, kan det inträffa, att antalet värnpliktiga,
som skola undergå ifrågavarande tjänstgöring, kommer att överstiga vad
som erfordras för de befattningar, till vilka de skola utbildas. Med hänsyn
härtill har det inom riksdagen ifrågasatts, huruvida icke för sådant
fall en nedsättning av tjänstgöringstiden till den i allmänhet gällande
skulle kunna medgivas studenter och likställda, som -visa, att den längre
tjänstgöringen skulle för dem eller deras anhöriga föranleda väsentliga
svårigheter eller olägenheter. I saknad av erfarenhet rörande resultatet
av de frivilliga anmälningarna har dock riksdagen icke ansett sig böra
besluta en sådan anordning. Skulle det emellertid framdeles visa sig,
att något större överskott uppstår, torde bestämmelser i sådant syfte böra
i lagen intagas.

§ 24.

I denna § stadgas för närvarande, att värnpliktig är skyldig att tjänstgöra
vid de truppslag av hären eller i den tjänst vid flottan, vartill han
inskrivits eller överförts. I de fall, Konungen prövar erforderligt, är dock
icke vapenför värnpliktig skyldig att fullgöra tjänstgöring även vid annat
truppslag eller i annan tjänst.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att sistnämnda bestämmelse
skulle utsträckas att gälla i fråga om samtliga värnpliktiga under villkor,
att förändring av tjänstgöringstiden icke skedde.

Under förutsättning att vapenför värnpliktigs tjänstgöring vid annat
truppslag eller i annan tjänst, än han blivit tilldelad, kommer att äga rum
endast, då särskilda förhållanden sådant påkalla, och i varje fall ordnas så,
att hans utbildning för det truppslag eller den tjänst, vartill han blivit
uttagen, icke därav bliver lidande, har riksdagen ansett sig kunna bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Riksdagens skrivelse nr 1.

§ 26.

Med anledning av det utav riksdagen beslutade sättet för uttag o

o o

ningen av värnpliktiga till underbefäl och fackmän, har erforderlig jämkning
i avfattningen av såväl mom. 2 som mom. 3 vidtagits.

§ 27.

Mom. 1
A-D

Beträffande de i mom. 1 A—D intagna bestämmelserna rörande de
värnpliktigas utbildningstid har riksdagen redan i det föregående uttalat sig.

Enligt mom. 1 E, sådant detta formulerats i Eders Ivungl. Maj:ts förslag,
skulle fotfolket tillhörande värnpliktiga, som icke uttagits för utbildning
till underbefäl eller fackmän, äga rätt att under uppehållet mellan rekrytskolans
avslutande i juli och repetitionsövningens början i september kvarstanna
i tjänstgöring. Enahanda förmån skulle tillkomma värnpliktiga vid
fältartilleriet, positionsartilleriet, fältingenjör- eller fälttelegraftrupperna,
under de tider av rekrytskolans sista period, då permittering av de värnpliktiga
vore avsedd att äga rum.

Såsom längre fram kommer att nämnas, har riksdagen icke funnit sig
kunna tillstyrka Eders Kungl. Maj:ts förslag om framflyttande av tiden för
repetitionsövningarna vid flertalet fotfolksregementen från den 9 till den
5 september. En följd härav blir, att första tjänstgöringen för de till
underbefäl och fackmän uttagna värnpliktiga vid ifrågavarande regementen
kommer att avslutas några dagar, innan repetitionsövningarna taga sin
början. Då de, som sådant önska, givetvis böra få kvarstanna i tjänstgöring
under denna mellantid, har riksdagen vidtagit härav betingad jämkning
i stadgandets avfattning.

Enligt riksdagens beslut skall första tjänstgöringen vid rytteriet, fältartilleriet,
positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
omfatta 281 dagar vid förstnämnda tre vapenslag och 295 dagar vid de
båda sistnämnda samt, enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmande, taga sin
början antingen omkring den 1 november eller senare under samma månad.
En förläggning av tjänstgöringens början enligt förstnämnda alternativ,
kommer emellertid att medföra, att de värnpliktiga måste under viss
tid hemförlovas under loppet av tjänstgöringens fullgörande eller ock
omedelbart efter dess avslutande. Då det för åtskilliga av de värnpliktiga
kan vara förenat med svårigheter att under de relativt korta
ledighetsperioderna förskaffa sig lämplig sysselsättning, har riksdagen ansett,
att de värnpliktiga, som sådant önska, böra äga rätt att, sedan de

Riksdagens skrivelse nr 1. 73

påbörjat första tjänstgöringen, kvarstanna i tjänstgöring intill första repetitionsövningens
början.

Såsom längre fram kommer att närmare utvecklas, har riksdagen
beslutit uppsättandet av en särskild kavallerikår i Norrbotten, benämnd
Norrbottens kavallerikår. För denna torde behöva uttagas värnpliktiga
jämväl från andra delar av riket än Norrbottens regementes inskrivningsområde.
För att bereda dessa från andra regementens inskrivningsområden
uttagna värnpliktiga någon förmån i ersättning för tjänstgöringen i Norrbotten
böra de, som sådant önska, få fullgöra första tjänstgöringen och
repetitionsövningarna i en följd. Härav betingade bestämmelser har riksdagen
infört i förevarande moment.

Enligt gällande bestämmelser må, där Konungen icke annorlunda för- Mom. 1 F.
ordnar, repetitionsövningar icke äga rum vid de inom de fem nordligaste
länen förlagda fotfolksregementena under tiden från och med den 11 juli till
och med den 31 augusti samt vid övriga fotfolksregementen, med undantag
av de för sjöfästningarna avsedda, under tiden från och med den 11
juli till och med den 9 september.

Härutinnan har Eders Kungl. Maj:t föreslagit den ändringen, att
sistnämnda tidsperiod skulle begränsas till den 5 i stället för den 9 september.

I syfte att möjliggöra anordnandet av vinterrepetitionsövningar hava
enskilda motionärer föreslagit, att i momentet måtte införas ett stadgande,
att där för utbildningens främjande funnes nödigt, Kungl. Maj:t
skulle äga att vid fotfolket, med uppskjutande av repetitionsövning från
ett år till det nästföljande, till ett och samma år förlägga två repetitionsövningar,
den ena under årets förra och den andra under dess senare del.

Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna förskjutningen av tiden för
repetitionsövningarna har riksdagen icke kunnat bifalla. De militära skäl,
som förebragts till förmån för en sådan förskjutning, synas nämligen icke
tillräckligt bärande gentemot de hänsyn till jordbrukets och skördearbetets
krav, som bestämde 1901 års riksdag att fastställa nu gällande tidsbegränsning
i detta avseende.

Vad angår förenämnda önskemål att kunna anordna vinterrepetitionsövningar,
finner riksdagen detta beaktansvärt. Riksdagen vill emellertid
framhålla, att varken den nuvarande eller den av riksdagen beslutade avfattningen
av bestämmelserna rörande tiden för repetitionsövningarna lägger
hinder i vägen för en dylik anordning, därest Eders Kungl. Maj:t
skulle finna densamma av förhållandena påkallad.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.) 10

Riksdagens skrivelse nr 1.

Mom. 2 E. Enligt gällande bestämmelser skall värnpliktig, vilken inskrivits så som

vapenför, men senare befinnes icke vapenför, tjänstgöra det antal dagar,
som äro bestämda för icke vapenföra, och äger han därvid tillgodoräkna
sig den tid, han tjänstgjort såsom vapenför. Däremot finnes icke
något motsvarande stadgande om, att den, som blivit inskriven såsom icke
vapenför, men sedermera befinnes hava en sådan kroppskonstitution att
han rätteligen bort betecknas såsom vapenför, skall såsom sådan fullgöra
sin tjänstgöring. Riksdagen anser sig böra fästa uppmärksamheten å önskvärdheten
av, att en bestämmelse i sådan riktning kominer till stånd.

§ 33.

Förutom de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna formella jämkningarna,
mot vilka riksdagen icke haft något att erinra, har med hänsyn till kustartilleriet
tillhörande värnpliktiga en förtydligande jämkning synts böra vidtagas
jämväl i avfattningen av mom. 1 b).

§ 36.

Enligt nuvarande bestämmelser äger Konungen, sedan beslut fattats om
inkallande för rikets försvar av beväringens första uppbåd eller viss del därav,
i den ordning, som för inkallande av beväringens andra uppbåd är föreskriven,
för hemortens försvar till tjänstgöring inkalla landstormen eller de
större eller mindre delar därav, som finnas behövliga. Lagen innehåller
alltså två restriktiva bestämmelser rörande landstormen, den ena angående
tidpunkten för dess inkallande, den andra angående dess territoriella användning.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit ett tillägg till ifrågavarande bestämmelser,
avseende ändrade stadganden i fråga om tidpunkten och ordningen
för landstormens inkallande. Enligt förslaget skulle sålunda, till skydd
för mobilisering av beväringens första uppbåd eller för andra särskilda orsaker,
i den ordning, som för inkallande av sagda uppbåd är föreskriven, för
det lokala försvaret erforderlig del av landstormen kunna inkallas till tjänstgöring.
Sålunda inkallad landstormsavdelning skulle dock ej få hållas
samlad längre än högst 15 dagar, såvida ej krig före samma tids utgång
utbrutit.

I likhet med Eders Kungl. Maj:t anser riksdagen det vara av synnerligen
stor vikt, att en sådan ändring av villkoren för landstormens inkallande
kommer till stånd, att erforderliga delar av densamma må för fyllande av
vissa betydelsefulla försvarsuppgifter kunna tagas i anspråk tidigare och i

Riksdagens skrivelse nr 1.

annan ordning än för närvarande är fallet. Då emellertid ett inkallande av
landstormen av principiella skäl icke synes böra äga rum annat än i samband
med inkallandet eller användandet för rikets försvar av beväringens första
uppbåd eller del därav, har riksdagen, med föranledande jämväl av ett inom
försvarsberedningarna i ämnet framställt förslag, funnit sig böra giva
det ifrågasatta stadgandet en sådan avfattning, att syftet med detsamma
bliver behörigen tillgodosett på samma gång som någon anmärkning i
nyssnämnda hänseende icke kan mot detsamma framställas.

§§ 51—55.

Då, enligt vad riksdagen inhämtat, den inskrivning, som skall äga
rum innevarande höst, icke är avsedd att omfatta å sjömanshus inskrivna
värnpliktiga, har riksdagen företagit härav betingad ändring i § 52 mom. 2.

Vad slutligen angår övriga av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringar
i värnpliktslagen, vilka icke blivit i det föregående berörda, har
riksdagen icke haft något att mot desamma erinra.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla:

l:o) att riksdagen — under förutsättning att riksdagens beslut om
antagande av ny härordning av Eders Kungl. Maj:t godkännes — för sin
del beslutit antaga följande:

Riksdagens skrivelse nr 1.

Förslag

till

Värnpliktslag.

KAP. I.

Allmänna bestämmelser.

§ I -

^och^värn Varje svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår, under

pliktsålder, vilket han fyller tjugu år, till och med det, under vilket han fyller
fyrtiotvå år.

§ 2.

för^len^som För den, som förvärvar svensk medborgarrätt det kalenderår, under

förvärvar vilket han fyller tjugu år, eller därefter, inträder värnplikten från och

svensk med- med det år, som infaller näst efter det han förvärvat nämnda rätt.
borgarrätt.

§ 3.

Bevaring
och, landstorm.

1. Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen
delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen är femton
år, elva år i första och därefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behovet tjänstetidens längd för de
inkallade.

2. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han landstormen.

§ 4.

Frikallelse. Från värnpliktens fullgörande frikallas den, som till följd av lyte,

stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak
är till tjänst vid rikets försvar oförmögen.

Riksdagens skrivelse nr 1.

§ 5.

1. Värnpliktig är skyldig att inställa sig till inskrivning i hären Tiden för

eller marinen det år, han fyller tjugu år. inskrivning.

2. Tjänstetiden i beväringen beräknas från början av nyss nämnda Tjänstetid.
år, även om den värnpliktige till följd av laga förfall eller beviljat uppskov
först ett senare år skulle bliva inskriven.

Där inskrivning ett senare år skett till följd av den värnpliktiges
uteblivande utan laga förfall, räknas tjänstetiden från början av inskrivningsåret.

Har värnpliktig utan laga förfall eller beviljat uppskov under
något år av tjänstetiden uteblivit från honom enligt § 27 under samma
år åliggande tjänstgöring, må det år icke räknas honom till godo såsom
tjänsteår i beväringen. Huru förhållas skall, då värnpliktig uteblivit från
endast en del av årets tjänstgöring, bestämmer Konungen. »

3. Värnpliktig, varom i § 2 förmäles, är skyldig att inställa sig
till inskrivning det år, hans värnplikt tager sin början. Sådan värnpliktig
anses därvid likställd med den, som förut erhållit uppskov med
inskrivning. Närmare bestämmelser i fråga om denna lags tillämpning
beträffande sådan värnpliktig meddelas av Konungen.

§ 6.

1. Yngling må redan det år, då han fyller nitton år, anmäla sig till Tidigare inuti
inskrivas för utbildning till underbefäl eller fackman vid fotfolket, ^anmedträngen
eller intendenturtrupperna eller att för utbildning vid Norr- givas.
bottens regemente uttagas från annat regementes inskrivningsområde.

För bifall härtill fordras, att han är vapenför och i övrigt lämplig till
den tjänstgöring, vartill han anmäler sig.

2. Yngling, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg
från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid
annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen
förordnar, skall anses däremot svara, ävensom yngling, vilken vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning
annan examen än maskinistexamen av tredje klass, må redan
det år, då han fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning.

För bifall härtill fordras att vara vapenför; dock må jämväl sådan i
detta moment nämnd till krigstjänst duglig men icke vapenför yngling
inskrivas, som med visshet kan förutses icke bliva vapenför till inträdet
i värnpliktsåldern.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Värnpliktigs
tjänst.

Befrielse
under krigs
tid.

Värnpliktig
får ej hind
ras att inställa
sig.

Värnpliktig
som är för
lustig medborgerligt

förtroende.

3. Annan yngling, än i mom. 2 avses, må ock redan det år, då han
fyller aderton eller nitton år, anmäla sig till inskrivning för utbildning
till plutonchef eller motsvarande befattning, där han, på sätt Konungen
förordnar, visar sig äga förutsättningar för dylik utbildning.

För bifall till sådan anmälan fordras att vara vapenför.

4. För en var enligt mom. 1, 2 eller 3 inskriven räknas den i §
3 mom. 1 angivna tjänstetiden i beväringen från och med det år, då han
fyllde tjugu år.

5. Vad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga
delar för de enligt denna § inskrivna, även innan de i värnpliktsåldern
inträtt.

§ 7.

Vapenför värnpliktig inskrives till vapentjänst, annan värnpliktig
till “den befattning vid hären eller marinen, vartill han må finnas lämplig.

§ 8.

Rörande inskrivna värnpliktigas befrielse från tjänstgöring under
krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjänst och det
allmännas behov finnas vara påkallade.

§ 9.

§ 10.

1. Värnpliktig, som är förlustig medborgerlig förtroende för alltid,
må ej tillhöra hären eller marinen.

Riksdagens skrivelse nr 1.

KAP. II.

Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning.

§ 11.

1. För inskrivning och redovisning av de värnpliktiga, med det i
mom. 2 stadgade undantag, indelas riket uti inskrivningsområden och
rullföringsområden; varje inskrivningsområde omfattar visst antal rullföringsområden.
För vart och ett av dessa områden förordnas en befälhavare
(inskrivningsbefälhavare, rullföringsbefälhavare).

2. För inskrivning av de värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna,
och för redovisning av marinens å sjömanshus inskrivna värnpliktiga
bestämmas särskilda sjörullföringsområden, vart och ett omfattande
ett eller flera sjömanshus. För varje sjörullföringsområde förordnas en befälhavare
(sjörullföringsbefälhavare), lydande under stationsbefälhavare vid
station av flottan.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrivningsförrättare åligger att, sedan mantalsskrivningarna
blivit avslutade, med ledning av mantalslängderna uppsätta
fullständiga listor över inskrivningsskyldiga värnpliktiga. Dessa listor
skola för granskning översändas till vederbörande pastorsämbeten,
vilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon av där uti
upptagna värnpliktiga avlidit eller avflyttat till annan ort, som, då den är
känd, bör uppgivas, eller är inskriven å sjömanshus, med uppgift på sjömanshuset,
dels om och vilka inskrivningsskyldiga värnpliktiga efter mantalsskrivningen
inflyttat i församlingen, med uppgivande, där så ske kan,
från vilken ort inflyttningen skett, varefter listorna, bekräftade med vederbörande
pastorers underskrifter och åtföljda av de värnpliktigas prästbetyg,
skola till mantalsskrivningsförrättaren återsändas. Mantalsskrivningsförrättaren
insänder dessa listor, behörigen transporterade och summerade, ävensom
prästbetygen till Konungens befallningshavande, som ofördröjligen
översänder dem till vederbörande inskrivningsbefälhavare.

2. Prästerskapet samt landstatens tjänstemän, synnerligen inantalsskrivningsförrättarna,
så ock sjömanshusombudsmännen vare pliktiga att,
i allt vad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl med de

Inskrivnings-
och
rullföringsområden.

Åtgärder för
inskrivning
nt. m.

Riksdagens skrivelse nr 1.

, upplysningar och det bistånd, som av dem kunna äskas för de värnpliktigas
inskrivning och redovisning.

3. Där anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras av annan
myndighet än prästerskapet, skola prästerskapets skyldigheter enligt denna
§ åligga sådan myndighet.

§ 13.

Vämplik- 1. Varje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för de

tigsningTlV~ särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande
inskrivnings- eller sjörullföringsbefälhavare blivit hörd, bestämmas av Konungens
befallningshavande i det län, till vilket rullföringsområdet eller
största delen därav hörer, eller varinom sjömanshuset är beläget, inskrivning
förrättas med de värnpliktiga, som under året fylla tjugu år, samt
med de äldre värnpliktiga, vilka icke förut blivit inskrivna eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrivningsförrättning verkställes av Konungens
befallningshavande genom kungörelse och offentligt anslag inom varje
kommun.

§ 14.

inställelse 1- Vid inskrivningsförrättning är varje till densamma inkallad

och motta- värnpliktig med undantag av den, som är å sjömanshus inskriven och till
9skrivnings- inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig; dock må utan per iod.

J sonlig inställelse inskrivas värnpliktig, som i den ordning, Konungen föreskriver,
styrker, att han är till krigstjänst duglig, och som antingen tinnes
enligt § 43 mom. 1 hava för uteblivandet visat laga förfall eller ock innehar
anställning utomlands eller därstädes uppehåller sig för idkande av
studier eller för utbildning i sitt yrke.

2. Efter inskrivningen erhåller den värnpliktige en inskrivningsbok,
varuti skall av vederbörande befäl antecknas vad som beträffande hans
värnplikt är av vikt att kunna styrka, såsom fullgjord tjänstgöringsskyldighet
in. in. dylikt, och med vilken bör följa ett utdrag av denna lag
samt av andra lagar och stadganden rörande krigsmakten.

Riksdagens skrivelse nr 1.

dessa orter, som varder särskilt bestämd. Sådan gottgörelse tillkommer
dock icke värnpliktig, som tillförene utan laga förfall uteblivit från dylik
förrättning.

§ 15.

1. Inställelse till inskrivning sker vid inskrivningsförrättning för
den ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd.

Värnpliktig, som vistas å annan ort, må dock undergå inskrivning
å vistelseorten, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig hos vederbörande
inskrivningsnämnd och därvid avlämna prästbetyg. Sålunda inskriven
värnpliktig tillhör dock fortfarande det område, där han är kyrkobokförd.

A sjömanshus inskriven värnpliktig, som inskrives i hären, överföres
vid inskrivningsförrättningen till det rullföringsområde, inom vilket han är
kyrkobokförd.

3. Vad ovan i denna § stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande
tillämpning beträffande yngling, som enligt § 6 inskrives innan han
inträtt i värnpliktsåldern.

KAP. III.

Om uppskov med inskrivning eller tjänstgöring, så ock om frikallelse

efter inskrivning.

§ 16.

1. Uppskov med inskrivning till nästföljande års inskrivningsförrättning
meddelas värnpliktig, som av en eller annan möjligen övergående
anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad eller otillräcklig kroppsutveckling
eller dylikt, vid inskrivningsförrättningen befinnes vara till tjänstBiliang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.) 11

Inskriv ningsort.

Uppskov
med inskrivning
m. m.

Riksdagens skrivelse nr 1.

göring oförmögen eller olämplig eller genom de med tjänstgöringen förenade
ansträngningarna utsättas för men eller fara.

2. Sådant uppskov kan ock medgivas enda arbetsföra sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till änka, frånskild eller övergiven hustru eller ogift kvinna, enda
arbetsföra fostersonen till orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder,
ävensom enda arbetsföra brodern till ett eller flera minderåriga
eller vanföra faderlösa syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, fareller
morföräldrar eller fosterföräldrar eller syskon äro av hans arbete för
sitt uppehälle väsentligen beroende. Har sådan för sitt uppehälle av den
värnpliktiges arbete väsentligen beroende anhörig, som nyss nämnts, av
samme värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början av kalenderåret
närmast före inskrivningsförrättningen eller, där behovet av försörjning
uppstått först vid senare tidpunkt, alltifrån behovets uppkomst, kan även
i det fall, att den värnpliktige icke är den enda arbetsföra sonen, sonsonen,
dottersonen, fostersonen eller brodern, uppskov med inskrivningen
medgivas honom, därest han är den enda, som, såvitt veterligt är, kan
lämna nödigt försörjningsbidrag.

5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,
blivit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet; fyller
han det år, inskrivningen sker, minst tjugusex år eller kan han med intyg
styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre tid, än vad
i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens fullgörande
i beväringen under fredstid.

6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket avflyttat
till land inom främmande världsdel och därefter åter hit inflyttat;
dock under villkor:

att avflyttningen icke skett i strid med då gällande föreskrifter om
utvandring,

att han under det år, han återinflyttat, fyllt minst tjuguåtta år, samt

att minst nio år förflutit från avflyttningen till återinflyttningen,

Riksdagens skrivelse nr 1.

häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan
förlorad svensk medborgarrätt återförvärvats.

Vad i detta moment stadgas skall äga tillämpning endast till och
med de inskrivningsförrättningar, som äga rum år 1920; dock skall den
stadgade förmånen tillkomma även sådan i samma moment avsedd värnpliktig,
som varit skyldig att inställa sig till inskrivning år 1920 eller
tidigare men på grund av laga förfall inskrives först år 1921 eller senare.

§ 17.

1. Uppskov till nästföljande år med den i § 27 föreskrivna första Uppskov

tjänstgöring kan vid mskrivningen medgivas: göling

a) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömans- m- mhusombudsmannen
är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och

som till följd därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvara^
inställa sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som gör sannolikt, att han
inom ett år efter inskrivningen kommer att söka inträde i sjökaptens-,
styrmans-, förste maskinist- eller andre maskinistklass vid navigationsskola; c)

värnpliktig, som själv förvaltar och brukar honom tillhörig fast
egendom eller själv driver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan
industriell rörelse och av en eller annan anledning icke varit i tillfälle
att på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under
den tid, han för sin militära tjänstgöring skulle bliva frånvarande; samt

Fortfar anledning till uppskov med den i § 27 stadgade första
tjänstgöring, må förlängt uppskov, varje gång för ett år, av vederbörande
inskrivningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom
i fall, som i mom. 6 här nedan avses, skall taga sin början senast det år,
under vilket han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskriven värnpliktig, efter det inskrivningsförrättningen
avslutats, sådan anledning till uppskov med den i § 27 föreskrivna
första tjänstgöring, varom i mom. 1 här ovan förmäles, må uppskov med
nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgivas i den
ordning, Konungen bestämmer. Fortfar anledning till uppskov eller har
annan uppskovsanledning av beskaffenhet, som ovan nämnts, yppats före

Riksdagens skrivelse nr 1.

nästinfallande inskrivningsförrättning, åligger det den värnpliktige, där
han önskar ytterligare uppskov med första tjänstgöringen, att därom vid
sagda förrättning göra framställning hos vederbörande inskrivningsnämnd.
Har annat förfall än det, som tidigare föranlett uppskov med första tjänstgöringen,
yppats så sent, att framställning icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden,
må förnyat uppskov medgivas i den ordning, Konungen
bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen
bestämmer, hemförlovas värnpliktig, för vilken efter tjänstgöringens början
i anledning av dödsfall eller annan av honom oberoende händelse inträtt
förhållande, på grund varav han är att likställa med här ovan i mom. 1 c)
eller d) omförmäld värnpliktig. I samma ordning må från redan påbörjad
tjänstgöring hemförlovas värnpliktig, med avseende å vilken föreligger
sådant förhållande, som i § 16 mom. 2 sägs, även om detsamma förefunnits
före tjänstgöringens början, dock under förutsättning att förhållandet
inträtt, efter det inskrivningsförrättningen avslutats, och att ansökning
om hemförlovning gjorts inom trettio dagar från tjänstgöringens
början. Huruvida och i vad mån sålunda hemförlovad värnpliktig må
anses hava fullgjort nämnda tjänstgöring, ävensom i vilken ordning honom
åliggande återstående tjänstgöring skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Fortfar förfallet eller har annan anledning av beskaffenhet, som
ovan sägs, till uppskov med den tjänstgöring, som icke anses av den
värnpliktige fullgjord, yppats före nästinfallande inskrivningsförrättning,
åligger det den värnpliktige, där han önskar uppskov med nämnda tjänstgöring,
att därom vid sagda förrättning göra framställning hos vederbörande
inskrivningsnämnd. Har annat förfall än det, som tidigare föranlett
hemförlovning, yppats så sent, att framställning icke kunnat göras
hos inskrivningsnämnden, må uppskov medgivas i den ordning, Konungen
bestämmer.

5. Värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt styrmansexamen
och förklarar sig ämna efter avlagd sjökaptensexamen söka anställning
såsom reservofficersaspirant för utbildning till reservofficer vid marinen, må,
om han anses härför lämplig, på ansökan hemförlovas från pågående tjänstgöring,
sedan minst tre fjärdedelar av den för honom i § 27 bestämda
tjänstgöringen fullgjorts; dock med skyldighet för sådan värnpliktig att
fullgöra den återstående tjänstgöringen, om han icke avlagt sjökaptens -

Riksdagens skrivelse nr 1. 85

examen och vunnit anställning såsom reservofficersaspirant senast året efter
det, då han hemförlovats.

6. År anledning till uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöring,
varom ovan i denna § sägs, av beskaffenhet, som i § 16 mom. 2 omförmäles,
och förefinnes anledningen ännu fyra år efter det, då den värnpliktige
erhöll uppskov eller hemförlovades, galle vad i mom. 3 av samma
§ är stadgat.

7. Har för värnpliktig vid inskrivningen förelegat sådant förhållande,
som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han av glömska, okunnighet
eller liknande orsak försummat att då begära uppskov med tjänstgöringen,
äger Konungen, på därom gjord ansökning, att efter prövning i
varje särskilt fall meddela uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöring.

KAP. IV.

Om inskrivningsnämnd och inskrivningsrevision.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrivningsnämnd, bestående
av en regementsofficer såsom ordförande samt fyra andra ledamöter,
nämligen en av Konungens befallningshavande i det län, till vilket
området eller största delen därav hörer, därtill förordnad lagfaren man,
ävensom rullföringsbefälhavaren samt två inom samma område bosatta, icke
militära personer, vilka jämte ett lika antal suppleanter väljas varje gångför
två år av landstinget eller, där rullföringsområde utgöres av stad, som
ej under landsting lyder, av stadsfullmäktige. En ledamot och en suppleant
avgå årligen. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande under
olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting lyder,
väljas särskilt för varje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden
jämte lika antal suppleanter. De av landsting eller stadsfullmäktige valda
ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter deltaga i
nämndens förrättningar endast i vad angår det område, för vilket de blivit
valda.

För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas
två eller flera inskrivningsnämnder, var och en för viss del av rullföringsområdet,
sammansatta såsom ovan är föreskrivet, dock att i stället för rullföringsbefälhavaren
må träda annan officer.

Inskriv nings nämnds samman sättning.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Inskriv nings nämnds åligganden.

Vid sammanträde av inskrivningsnämnd för rullföringsområde, från
vilket ett större antal värnpliktiga inskrives i marinen, må officer av
marinen närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och
göra de yrkanden, som han finner behövliga i fråga om inskrivningen av
värnpliktig till tjänst eller särskild befattning vid marinen, dock utan
rätt att i nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrivningsnämnd, bestående av
en regementsofficer såsom ordförande och fyra andra ledamöter, nämligen
en av Konungens befallningshavande i det län, inom vilket sjömanshuset
är beläget, därtill förordnad lagfaren man ävensom sjörullföringsbefälhavaren
och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta, icke militära
personer, vilka jämte ett lika antal suppleanter väljas på sätt i mom. 1
är för varje fall stadgat.

I de fall, Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsbefälhavare
träda annan officer.

Nämnden biträdes av minst en läkare.

§ 19-

1. Inskrivningsnämnd för rullföringsområde sammankallas av Konungens
befallningshavande i det län, vartill området eller största delen därav
hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrivning av de värnpliktiga;

b) att pröva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser
och uppskov;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig
eller andlig brist av sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo
ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder
av den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens
fullgörande;

Riksdagens skrivelse nr 1.

trupperna eller önska undergå för utbildning till plutonchef eller motsvarande
befattning stadgad särskild tjänstgöring;

e) att, där ej, enligt vad i § 22 sägs, sådant tillkommer inskrivningsrevision,
efter prövning av de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,
tjänster eller särskilda befattningar tilldela de olika truppslagen,
tjänsterna eller befattningarna dem, som inskrivits, varvid iakttages, att
vid lika lämplighet i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält sig;
skolande inskrivningsnämnd tillika, enligt föreskrifter som Konungen meddelar,
anteckna vissa värnpliktiga såsom lämpliga att, utöver de visst truppslag
eller viss tjänst tilldelade, i händelse av behov uttagas till sådant
truppslag eller sådan tjänst;

f) att tillställa de inskrivna den i § 14 nämnda inskrivningsbok, i
vilken nämndens beslut bör vara antecknat; samt

g) att förordna om de värnpliktigas överförande vid behörig tid från
första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

över nämndens beslut föres protokoll av den utav Konungens befallningshavande
förordnade ledamoten, därvid från beslut avvikande mening,
som blivit framställd av ordföranden eller annan ledamot inom nämnden,
eller från beslut avvikande yrkande, som blivit gjort av biträdande
läkare eller av den i § 18 mom. 1 omförmälda officer av marinen, antecknas
till protokollet; och skola, innan nämnden åtskiljes, såväl inskrivningslängderna
som protokollet av nämnden underskrivas.

2. Inskrivningsnämnd för sjömanshus sammankallas av Konungens
befallningshavande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för
sådan inskrivningsnämnd i tillämpliga delar vad för den i mom. 1 omförmälda
inskrivningsnämnd är föreskrivet.

3. Under den del av året, som infaller emellan inskrivningsnäinndens
och inskrivningsrevisionens sammanträden, må för inskrivning av
värnpliktiga, som uteblivit från den i § 13 omförmälda inskrivningsförrättning,
de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra
inskrivningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter,
Konungen meddelar, utövas av inskrivningsbefälhavaren eller, beträffande
å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, av sjörullföringsbefälhavaren.

Beslut, som av områdcsbefälhavaren i sådant ärende meddelas, skall
underställas inskrivningsrevisionen och må ej gälla, förrän detsamma blivit
av revisionen prövat.

Sjörullföringsbefälhavare må, även under den del av året, som infaller
emellan inskrivningsrevisions sammanträde och näst infallande inskrivningsförrättning,
utöva i mom. 3 omförmälda åligganden och befogen -

Riksdagens skrivelse nr 1.

heter beträffande å sjömanshus inskriven värnpliktig, som med laga förfall
varit frånvarande från inskrivningsförrättning för sjömanshus.

Beslut, som av honom i sådant fall meddelas, skall gälla, till dess
detsamma blivit av inskrivningsnämnden prövat.

§ 20.

Besvär över
inskrivningsnämnds

beslut.

1. Över inskrivningsnämnds beslut må besvär anföras endast av
värnpliktig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrivningsrevisionen
samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingivas
till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket förrättningen
ägt rum. Besvären må även inom behörig tid med posten insändas;
dock skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt
undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller
med hans samtycke blivit uppsatt.

2. Över beslut, som meddelas jämlikt § 19 mom. 3, må besvär
anföras av den värnpliktige; skolande därvid i tillämpliga delar gälla vad
i mom. 1 rörande besvär över inskrivningsnämnds beslut är föreskrivet.

§ 21.

Inskriv- l. För inskrivningsområde jämte inom detsamma belägna sjömanshus

revisions skall finnas en inskrivningsrevision, bestående av landshövdingen eller i
samman- händelse denne har förfall eller ämbetet är ledigt, landssekreteraren i det
sättning. ^ tin vijket största delen av området hörer, såsom ordförande, samt av
fyra andra ledamöter, nämligen inskrivningsbefälhavaren ävensom från varje
till området hörande län, eller ej under landsting lydande stad, tre inom
länet eller staden bosatta män, som jämte tre suppleanter utses för tre
år av landstinget eller, för stad, som icke lyder under landsting, av stadsfullmäktige.
En ledamot och en suppleant avgå årligen.

Där inskrivningsbefälhavare deltagit i inskrivningsnämnds förhandlingar,
förordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till ledamot av
den inskrivningsrevision, som har att till prövning upptaga samma nämnds
beslut.

2. För att beslut må kunna av revision fattas, erfordras, att minst
tre ledamöter, däribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid

Riksdagens skrivelse nr 1. 89

omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall
för denne, den militäre ledamotens mening.

Revisionen biträdes av en militärläkare och en därtill förordnad
civil läkare.

§ 22.

Inskrivningsrevision sammanträder på kallelse av ordföranden. Revisionen
åligger:

a) att pröva och avdöma besvär mot inskrivningsnämnds beslut;

c) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrivnings- eller sjörullföringsbefälhavares
beslut i ärende, som jämlikt § 19 mom. 3 blivit
revisionen underställt;

d) att, på förslag av vederbörande militärbefäl, enligt de närmare
föreskrifter, Konungen meddelar, verkställa uttagning av värnpliktiga, som,
utöver de enligt egen önskan av vederbörande inskrivningsnämnder för
ändamålet uttagna, erfordras för utbildning till underbefäl eller fackmän
vid fotfolket, trängen och intendenturtrupperna, varvid iakttages, att vid
lika lämplighet i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält sig, samt
att för dylik utbildning icke uttagas sådana för fotfolket avsedda värnpliktiga,
som visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda dem eller
av deras arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter;
samt

e) att, utöver vad ovan sägs, i de fall, Konungen bestämmer, verkställa
tilldelning av värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst eller
befattning, med iakttagande av att vid lika lämplighet i första rummet
uttagas de, vilka därtill anmält sig.

Inskrivningsrevisionens beslut överlämnas till Konungens befallningshavande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

i§l23.

Inskrivningsrevisions beslut, rörande vilket avvikande meningar
blivit av minst två ledamöter till protokollet antecknade, skall underställas
Konungens prövning; och skola protokollet och övriga handlingar
för sådant ändamål genom ordförandens försorg ofördröjligen insändas till
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 Käft. (Nr 1.) 12

Inskriv nings revisions åligganden.

Underställning
av inskrivningsrevisions

beslut.

Riksdagens skrivelse nr 1.

vederbörande statsdepartement. Beslutet gånge dock i verkställighet, där
ej Konungen annorlunda förordnar.

Ej må i inskrivningsrevisions beslut ändring sökas.

KAP. V.

Om de värnpliktigas fördelning ocli tjänstgöringsskyldighet i beväringen.

§ 24.

Tjänst- Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag av hären

skyldighet e^er uti den tjänst vid marinen, vartill han inskrivits eller överförts,
vid hären dock att i de fall, Konungen prövar erforderligt, värnpliktig skall vara
marinen, skyldig att även vid annat truppslag eller i annan tjänst fullgöra tjänstgöring,
där sådant ej medför förändring av tjänstgöringstiden.

§ 25.

1. Marinen tilldelas:

Vämplik- a) alla å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga

t%ningima- & sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller därutöver
Hnen eller varit inmönstrade till sjöfart;

haren- b) andra å sjömanshus inskrivna värnpliktiga enligt bestämmelser,

som Konungen meddelar; samt

c) å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som anses för marinen
behövliga, till det antal, Konungen bestämmer.

2. Alla värnpliktiga, som icke blivit inskrivna i marinen, tilldelas

hären.

3. Värnpliktig, som avgår från fast anställning vid hären eller marinen
eller vid härens eller marinens reserv, överföres till härens eller
marinens beväring eller landstorm.

§ 26.

Tilldelning 1. Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrup truppsiag.

perna, trängen och intendenturtrupperna samt tjänst i marinen, på sätt
§§19 och 22 bestämma.

Uttagning 2. Av fotfolket och trängen i egentlig trängtjänst samt intendentur f°ningbtiU

trupperna tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas högst fjorton procent för

underbefäl utbildning till underbefäl eller fackmän.
eller fack- ö

män.

Riksdagens skrivelse nr 1.

3. Av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst tilldelade
vapenföra värnpliktiga uttagas högst tio procent för utbildning
till underbefäl eller fackmän.

§ 27.

1. Vapenför värnpliktigs utbildningstid.

A. Vapenför värnpliktig, med undantag av dem, som nämnas under Värnplikt
B, C eller D i detta moment, är, sedan han blivit inskriven, skyldig att nlngltid
under fredstid för sin utbildning tjänstgöra det antal dagar, som nedan m. m.
angives, nämligen:

a) vid fotfolket i sammanlagt trehundrafyrtio dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om tvåhundrafemtio dagar, som tager
sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vart
och ett av andra, tredje och fjärde åren; dock att

med en första tjänstgöring om trehundratio dagar, som tager sin
början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vart
och ett av andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet i sammanlagt trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

" med en första tjänstgöring om tvåhundraåttioen dagar, som tager
sin början under första året, samt

med en repetitions-(regeinents-)övning om fyrtiotvå dagar under
vart och ett av andra och tredje åren;

c) vid fältartilleriet och positionsartilleriet i sammanlagt trehundrasextiofem
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare
förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om tvåhundraåttioen dagar, som tager
sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om fyrtiotvå dagar under
vart och ett av andra och tredje åren;

d) vid fästning sartilleriet och fästningsingenjörtrupperna
i sammanlagt trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen
närmare förordnar, skall fullgöras:

Riksdagens skrivelse nr 1.

med en första tjänstgöring om tvåhundranittiofem dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettiofem dagar under
vart och ett av tredje och fjärde åren;

e) vid fältingenjör- och fälttelegraf trupperna i sammanlagt
trehundrasextiofem dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare
förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om tvåhundranittiofem dagar, som tager
sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettiofem dagar under
vart och ett av andra och tredje åren;

f) vid träng en och intendentur trupperna i sammanlagt tvåhundrafyrtio
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras:

vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst:
med en första tjänstgöring om etthundrafemtio dagar, som tager sin
början under första eller andra året, samt

med tre repetitions-(regements-)övningar, var och en om trettio
dagar, före utgången av fjärde eller femte året;
vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst:

med en första tjänstgöring om etthundraåttio dagar, som tager sin
början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vartdera
av andra och fjärde åren; samt
vid intendenturtrupperna:

med en första tjänstgöring om tvåhundratio dagar, som tager sin
början under första eller andra året, samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under fjärde
året; dock att

värnpliktiga, som vid trängen eller intendenturtrupperna uttagits för
utbildning till underbefäl eller fackmän, skola tjänstgöra i sammanlagt trehundrasextiofem
dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare
förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttiofem dagar, som tager
sin början under första eller andra året, samt

med tre repetitions-(regements-)övningar, var och en om trettio dagar,
före utgången av fjärde eller femte året;

g) vid marinen i nedan angivna antal dagar, vilken tjänstgöring,,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

Riksdagens skrivelse nr 1.

av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga i trehundrasextio dagar i
en följd med början under första året, samt

av de å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga:

andra eller under första och andra året samt en repetitionsövning om etthundra
dagar under fjärde året;

om de inskrivits till kustartilleritjänst, i trehundrasextiofem dagar,
med en första tjänstgöring om trehundratjugutre dagar, som tager sin

början under första eller andra året, och en repetitionsövning om fyrtiotvå
dagar under fjärde året.

B. Vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit

avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid
annan läroanstalt förvärvat. ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen
förordnar, skall anses däremot svara, så ock vapenför värnpliktig, som vid
navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning
annan examen än maskinistexamen av tredje klass, är, sedan
han blivit inskriven, skyldig att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra
det antal dagar, som nedan angives, nämligen:

a) vid hären i sammanlagt fyrahundraåttiofem dagar, vilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring om minst fyrahundra dagar, som tager
sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)övning under vart och ett av andra
och tredje åren;

b) vid marinen i femhundra dagar, vilken tjänstgöring, på sätt
Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

i annan tjänst än kustartilleri tjänst i en följd med början under
första året, samt

i kustartilleri tjänst med en första tjänstgöring om fyrahundrafemtioåtta
dagar, som tager sin början under första året, och med en repetitions-(regements-)övning
om fyrtiotvå dagar under tredje året.

C. Vapenför värnpliktig, vilken vid inskrivningsförrättningen, på
sätt Konungen närmare förordnar, visar sig äga förutsättningar för utbildning
till plutonchef eller motsvarande befattning, må fullgöra sin värnpliktstjänstgöring
på sätt under B föreskrives, ändå att han icke avlagt
där omförinält kunskapsprov. Har sådan värnpliktig, enligt vad i
§ 6 mom. 3 sägs, blivit inskriven redan det år, då han fyllde aderton

94 Riksdagens skrivelse nr 1.

eller nitton år, är han skyldig att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring enligt
bestämmelserna under B.

D. Idkar värnpliktig, som i punkten B avses, vid någon statens högskola
eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt studier för utbildning
till läkare, tandläkare, veterinär eller maskiningenjör eller eljest i sådana
ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten,
eller gör i nämnda punkt avsedd värnpliktig sannolikt, att han kommer
att idka sådana studier, må, där hans insikter anses bliva bättre tillgodogjorda
genom värnpliktstjänstgöringens fullgörande i annan ordning än i
sagda punkt föreskrives, Konungen förordna, att, enligt de närmare bestämmelser,
Konungen meddelar, tjänstgöringen skall, med rätt till avbrott
under viss tid för studiekursens fullföljande, fullgöras med dels militärutbildning
dels fackutbildning och facktjänstgöring, varvid den värnpliktige
må åtnjuta högst fyrtiofem dagars minskning av den enligt detta moment
för honom bestämda tjänstgöringstiden. Har ej den värnpliktige före utgången
av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de
studieprov, Konungen bestämmer, skall den värnpliktige, enligt vad Konungen
föreskriver, fullgöra den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna
under B åligger honom; och räknas därvid genomgången militärutbildning
honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

E. Under A avsedd värnpliktig, som tillhör fotfolket, rytteriet, fältartilleriet,
positionsartilleriet, fältingenjör- eller fälttelegraftrupperna, äger,
sedan han påbörjat honom åliggande första tjänstgöring, på därom gjord
framställning kvarstanna i tjänstgöring intill slutet av första repetitionsövningen.

Vapenför värnpliktig, som för utbildning vid Norrbottens regemente
eller Gotflands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrivningsområde,
må, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom
åliggande första tjänstgöring samt en, två eller tre repetitionsövningar i en
följd med början under första eller andra året.

Vapenför värnpliktig, som för utbildning vid Norrbottens kavallerikår
uttagits från annat än Norrbottens regementes inskrivningsoinråde, må, på
sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom åliggande första tjänstgöring
samt repetitionsövningar i en följd.

Riksdagens skrivelse nr 1.

F. Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt att
för särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

vid de inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och
med den 11 juli till och med den 31 augusti, samt

vid övriga fotfolksregementen under tiden från och med den 11 juli
till och med den 9 september.

2. Icke vapenför värnpliktigs utbildningstid.

A. Icke vapenför värnpliktig, med undantag av dem, som nämnas
under B eller C i detta moment, är, sedan han blivit inskriven, skyldig
att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin utbildning
tjänstgöra sammanlagt tvåhundrafyrtio dagar, vilken tjänstgöring skall
fullgöras antingen i en följd med början under första eller andra året
eller ock med en första och en andra tjänstgöring under de tre första åren.

B. Icke vapenför värnpliktig, vilkan avlagt studentexamen eller erhållit
avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller
som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad
Konungen förordnar, skall anses däremot svara, är, sedan han blivit inskriven,
skyldig att, på sätt Konungen närmare bestämmer, under fredstid
för sin utbildning tjänstgöra trehundrasextiofem dagar i en följd med
början under första eller andra året.

C. Icke vapenför värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt sjökaptens-
eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen
än maskinistexamen av tredje klass, är, sedan han blivit inskriven, skyldig,
att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid för sin utbildning
tjänstgöra i trehundrasextio dagar i en följd med början under första
eller andra året.

D. Beträffande värnpliktig, som i punkten B sägs, skall, där han
idkar eller gör sannolikt att han kommer att idka sådana studier, som i
mom. 1 D avses, vad i sistnämnda lagrum stadgas äga motsvarande tilllämpning;
och må för värnpliktig, som inom föreskriven tid fullgjort de
studieprov, Konungen bestämmer, den i punkten B av detta moment stadgade
tjänstgöringstiden minskas med högst sextio dagar samt värnpliktig,
som icke i behörig tid avlagt de föreskrivna studieproven, vid fullgörande
av den honom enligt samma punkt åliggande tjänstgöring räkna sig genomgången
militärutbildning till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

E. Värnpliktig, vilken inskrivits såsom vapenför, men senare befinnes
icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagt det antal dagar,

Riksdagens skrivelse nr 1.

Inkallelse
till tjänstgöring
vid
krigstillfälle
to. in

som i detta moment för varje fall sägs. Sådan värnpliktig äger att såsom
fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig'' den tid, han tjänstgjort
såsom vapenför.

3. Reservtruppövning.

Vapenför värnpliktig, vilken tilldelats hären, med undantag av dem,
som nämnas i mom. 1 D av denna §, är skyldig att, på sätt Konungen
närmare förordnar, deltaga i reservtruppövning:

vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen
och intendenturtrupperna i högst femton dagar under nionde eller tionde
året, samt

vid rytteriet, fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör- och
fälttelegraftrupperna i högst tjugufem dagar under femte eller sjätte året.

4. Särskilda bestämmelser.

Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att återkomma till
station av flottan och bliva avmönstrat, innan tiden för den tjänstgöring,
till vilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är denne likväl skyldig
att tjänstgöra ombord, till dess avmönstringen ägt rum. Ersättning
för den överskjutande tjänstgöringstiden erhåller den värnpliktige enligt
särskilda bestämmelser.

Har värnpliktig under i mom. 1, 2 eller 3 föreskriven tjänstgöring
blivit fälld till straff för rymning eller för olovligt undanhållande av
minst ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring avbrutits för verkställighet
av straffarbete eller omedelbart ådömt fängelsestraff, skall den
tid, under vilken han var rymd eller olovligen undanhöll sig eller hans
tjänstgöring sålunda var avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,
där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I vad
mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen,
samt i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,
bestämmer Konungen.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräver, så ock när det erfordras till stillande
av uppror, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjänstgöring
inkalla beväringeris första uppbåd eller de större eller mindre delar därav,
som finnas behövliga.

Riksdagens skrivelse nr 1.

2. Därest i anseende till krig eller för avvärjande av befarat eller
börjat angrepp det för rikets försvar finnes nödigt, att beväringens andra
uppbåd, eller någon del därav i skilda orter eller vid olika truppslag av
hären eller vid marinen, inkallas, må Konungen därom förordna, sedan
han statsrådet hört och, så vida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio
dagar skall sammanträda, låtit utfärda riksdagskallelse.

Vad nu stadgats angående ordningen för andra uppbådets inkallande
har icke tillämpning i fråga om delar därav, vilka tillhöra Gottlands inskrivningsområde
eller må vara avsedda att utgöra besättningar i rikets
fästningar, utan gäller i avseende å sådana delar av andra uppbådet vad
i mom. 1 föreskrivits.

§ 29.

1. Värnpliktig, som tillhör beväringen, inkallas av vederbörande
befäl till den i § 27 föreskrivna tjänstgöring

2. Till tjänstgöring, som i § 28 omförmäles, verkställes inkallelsen
genom kungörelse, som offentligen anslås, på sätt i mom. 1 stadgas,

samt, där omständigheterna sådant medgiva, införes i tidningarna och
uppläses i kyrkorna; eller
genom order.

Genom ringning med kyrkklockorna på särskilt bestämt sätt bekantgöres,
att kungörelse om här omförmäld inkallelse anslagits. Aven
annat efter förhållandena lämpat, på förhand tillkännagivet sätt må användas
för sådant bekantgörande.

Enahanda förfarande iakttages vid inkallelse till annan tjänstgöring,
som kan varda i särskild lag föreskriven (inobiliseringsövning).

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.) 13

Sättet för
inkallelse
till tjänstgöring.

Riksdagens skrivelse nr 1.

§ 30.

förrättning Värnpliktig vare skyldig att, då han är inkallad till tjänstgöring,

y'' verkställa den tjänsteförrättning, honom av vederbörande befälhavare
anvisas.

I de förrättningar, där särskild yrkeskunskap kan vara påkallad,
användas företrädesvis personer med motsvarande yrkeskunskap.

§ 31.

När värn- Att värnpliktig, som tillhör beväringen, är underkastad de i straff tillhör’&e«^lagen

för krigsmakten givna bestämmelser, såväl under all tjänstgöring
ringen lyder och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i
Underiag] ‘9S~ fråga om åtlydnad av inkallelse, i enlighet med § 29, till tjänstgöring,
som omförmäles i § 27 eller § 28, därom är i nämnda lag stadgat.

§ 32.

Mönstring. 1. Varje år skall mönstring, som i denna § omförmäles, hållas med

de till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag av dem, som under
årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrivna och
till sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrivna
och tillhöra marinen, hålles mönstringen inom varje rullföringsområde. För
sådan mönstring är varje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare
föreskrifter, Konungen meddelar, till befälet avgiva tillförlitlig skriftlig
uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgivet att under
tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen
avgiva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra
marinen, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är
varje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen
meddelar, till sjömanshusombudsman avgiva tillförlitlig skriftlig
uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgivet att
under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen
avgiva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall
införas i en eller flera av ortens tidningar och uppläsas minst två gånger i
kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

Riksdagens skrivelse nr 1.

§ 33.

1. För värnpliktig, som tillhör beväringen, gäller, så vitt Konungen Värnplik ej

för särskilda fall finner gott annorlunda bestämma: tl0arst olh^n a)

att den värnpliktige under hela sin tjänstetid tillhör det trupp- tnälningsslag
vid hären eller den tjänst vid marinen, vartill han blivit inskriven skyldi9 eteller
överförd;

b) att den värnpliktige, om han till annat område avflyttar, tillhör
den truppavdelning av hären eller kustartilleriet eller den flottans station,
som erhåller sina värnpliktiga från det område, till vilket han inflyttar; samt

2. För värnpliktiga, tillhörande beväringen, med undantag av dem,
som äro å sjömanshus inskrivna och tillhöra marinen, gäller dessutom:

a) att, om värnpliktig vill för längre tid än en månad vistas utom
den ort, där han är kyrkobokförd, anmälan därom skall före avresan göras
hos vederbörande områdesbefäl samt detta befäl därefter hållas underrättat
om hans adress, intill dess han återkommer; dock att, där den
värnpliktige inmönstrats till sjöfart, anmälan erfordras allenast om påmönstringen
och avmönstringen; samt

b) att värnpliktig, vid avflyttning till annan ort, är pliktig att, om
flyttningen ägt rum inom rullföringsområdet, senast eu månad efter densamma
därom göra anmälan hos rullföringsbefälhavaren samt, om han avflyttat
till annat rullföringsområde, därom göra anmälan såväl före avflyttningen
hos befälhavaren för det rullföringsområde, från vilket han avflyttar,
som ock, inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet, hos befälhavaren
för det rullföringsområde, till vilket han inflyttat; dock vare värnpliktig,
som hos vederbörande myndighet uttagit och avlämnat flyttningsbetyg,
befriad från berörda anmälningsskyldighet, där ej Konungen för
särskilda fall annorlunda förordnar.

3. Till beväringen hörande värnpliktig, som är å sjömanshus inskriven
och tillhör marinen, skall, därest han ej är i tjänstgöring eller
till sjöfart inmönstrad, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om
sin adress.

§ 34.

1. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller Jom^illhört

nen eller vid härens eller marinens reserv under sammanlagt minst två härens eller

marinens
fast anställda
personal,
m. m.

100

Riksdagens skrivelse nr 1.

Förmåner
under färd.

år, skall efter avgången från sagda anställning, så länge han i följd av
sin värnplikt kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Detsamma
gäller ock värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären
eller dess reserv under kortare tid än två år, så framt han undergått
rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsövningar.

Har den fasta anställningen vid hären eller marinen eller vid härens
eller marinens reserv uppgått till minst tre år, anses den värnpliktige
hava fullgjort all den i § 27 mom. 1 eller 2 föreskrivna tjänstgöring,
men är, om han tillhör hären, skyldig att med vederbörlig åldersklass
deltaga i reservtruppövning. Detsamma gäller ock den, som, under
fast anställning vid hären eller dess reserv, undergått rekrytutbildning
samt deltagit i tre repetitionsövningar, ävensom den, vilken såsom värnpliktig
fullgjort första tjänstgöring och en repetitionsövning samt därefter
varit fast anställd under minst två år.

I vad mån fast anställning vid krigsmakten i övriga fall må anses
motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.

3. Värnpliktig, som omförmäles i § 27 mom. 1 B eller C eller
mom. 2 B eller C, tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i
beväringen.

KAP. VI.

Om de värnpliktigas underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35.

1. Under marsch eller annan färd till och från övningsort erhåller
värnpliktig, tillhörande beväringen, ersättning enligt särskilda bestämmelser.

Riksdagens skrivelse nr 1.

101

2. Under tjänstgöring erhåller till beväringen hörande värnpliktig Förmåner
underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig
utrustning samt dessutom penningbidrag och, där den värnpliktige tjänstgör J ring.
såsom underbefäl, särskilt tillskott i penningar under tiden för sådan
tjänstgöring, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser.

3. Till beväringen hörande värnpliktig, som under militärtjänstgö- Pensionering
ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga härigenom i större rm3-eller mindre mån minskas eller upphör, är för sig och efterlevande berättigad
till understöd enligt vad därom är särskilt stadgat.

Kap. VII.

Om landstormen.

§ 36.

1. Värnpliktig, som tillhör landstormen, är skyldig att, på sätt Land Konungen

närmare förordnar, under fredstid för sin utbildning deltaga inkallande
i en landstormsövning om fem dagar. m. m.

2. Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar
till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del därav,
må Konungen i den ordning, som för inkallande av beväringens andra
uppbåd i mom. 2 av samma § är föreskriven, för hemortens försvar
till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar
därav, som finnas behövliga.

Konungen må ock, sedan beväringens första uppbåd eller del därav
inkallats för rikets försvar eller under tjänstgöring enligt § 27 tagits i
anspråk för dylikt ändamål, efter statsrådets hörande, inkalla till tjänstgöring
sådana delar av landstormen, som erfordras till skydd för mobilisering
av beväringens första uppbåd eller till skydd för säi’skilt hotade
platser. Landstormsavdelning, som sålunda inkallats, må likväl ej hållas
samlad längre än högst femton dagar, såvida ej krig före samma tids utgång
utbrutit.

3. Landstormens inkallande till tjänstgöring sker på sätt för varje
fall är i § 29 föreskrivet.

4. Att värnpliktig, som tillhör landstormen, är underkastad de i När vämstraffiagen
för krigsmakten givna bestämmelser, såväl under all tjänstgö--?/,*,^’, i0?*
ring och marsch eller annan lärd, då han står under militärbetäl, som ock stormen, är
i fråga om åtlydnad av inkallelse i enlighet med § 29 till tjänstgöring, ^f^iag
som i mom. 1 eller 2 här ovan oinförmäles, därom är i nämnda lag stadgat.

102

Riksdagens skrivelse nr 1.

Land stormens tjänst görings omrade.

Land stormens organisa tion.

Landstormens

underhåll
och förmåner -

Uteblivande
från inskrivning.

§ 37.

Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande inskrivningsområden,
dock att till landstormen hörande värnpliktig, som erhållit
sin utbildning vid marinen, må, även Utom sagda inskrivningsområden,
användas för det lokala kustförsvaret.

§ 38.

Huru landstormen ordnas och indelas, föreskriver Konungen.

§ 39.

1. Värnpliktig, tillhörande landstormen, är under tjänstgöring pliktig
att, därest staten icke kan genast vid inkallandet anskaffa föda, under
tiden förse sig med sådan, mot ersättning av staten för värdet av soldatportion.
Sjukvård, vapen, ammunition, utredningspersedlar samt fälttecken,
angivande hans egenskap av krigsman, tillhandahållas av staten.

Sådan värnpliktig erhåller under tjänstgöring, som i § 36 mom. 1
omförmäles, beklädnad eller beklädnadsersättning samt dessutom penningbidrag.
Under tjänstgöring, som i § 36 mom. 2 avses, är den värnpliktige
skyldig att själv förse sig med kläder.

2. Till landstormen hörande värnpliktig, som skadas under militärtjänstgöring,
har enahanda rätt till understöd för sig och efterlevande som
värnpliktig, vilken tillhör beväringen.

KAP. VIII.

Om påföljd för åsidosättande av denna lags föreskrifter, så oek om

laga förfall.

§ 40.

Riksdagens skrivelse nr 1.

103

2. Värnpliktig, som på grund av § 15 inställer sig vid inskrivningsförrättning
för annan ort, än där han är kyrkobokförd, eller för
annat sjömanshus än det han tillhör, men därvid försummar avlämna prästbetyg,
ävensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman
eller sjöfartsbok samt till följd därav icke kan emottagas, anses
lika med den, som icke inställt sig till inskrivningsförrättning.

§ 41.

1. Värnpliktig, som bort inställa sig till i § 32 omförmäld mönstring,
men utan laga förfall utebliver, böte för varje gång fem kronor.

2. Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter fullgöra vad honom
enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, böte för varje gång fem kronor.

§ 42.

Värnpliktig, som utan anmält laga förfall utebliver från inskrivningsförrättning,
vare, där han icke, oaktat sin frånvaro blivit inskriven
eller från värnpliktens fullgörande frikallad, underkastad äventyr att varda
till inskrivnings undergående hämtad på egen bekostnad.

Utebliver värnpliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring,
därtill han blivit i laga ordning inkallad, må han till tjänstgöringens
fullgörande likaledes hämtas på egen bekostnad.

§ 43.

Försummelse
att
avlämna
prästbetyg
m. m.

Försummad
inställelse
till mönstring.

Försummad

anmälnings skyldighet.

Hämtnings äventyr.

Laga förfall.

104

Riksdagens skrivelse nr 1.

. § 44.

Intyg om Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

sjukdom. iäkares intyg, vilket den värnpliktige är skyldig själv anskaffa. Kan han
ej skaffa läkarbetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg av
statens ämbets- eller tjänsteman, eller av präst i församlingen, eller av
ordföranden i kommunalstämman, eller av ordföranden eller ledamot i kommunalnämnden,
eller av ledamot i häradsnämnden.

KAP. IX.

Om åtgärder med anledning av förseelser mot denna lag, så ock om användning
av böter.

§ 45.

Böters på- 1. över värnpliktiga, vilka utan anmält laga förfall uteblivit från

fogande. inskrivningSförrättning och icke, oaktat sin frånvaro, blivit inskrivna eller
från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra
vad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar
länsvis uppgöras och till Konungens befallningshavande insändas;
skolande å förteckningarna för varje värnpliktig angivas hans bostad, där
denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga
upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Upprättande och insändande av förteckningar över försummelser
mot lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhavare, som
förrättat mönstringen, eller hos vilken anmälan bort göras.

Upprättande av förteckningar över försummelser mot lagbuden i §
32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, vilken översänder
dem till sjörullföringsbefälhavaren som, efter att hava granskat
och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens befallningshavande.

2. Av de enligt mom. 1 inkommande förteckningar över värnpliktiga
skola särskilda utdrag, upptagande dem, vilka Konungens befallnings -

Riksdagens skrivelse nr 1.

105

havande finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederbörande
kronofogdar och magistrater översändas, försedda med Konungens
befallningshavandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må
hos de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något
invända, men att, därest de vilja för uteblivandet eller försummelsen styrka
laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till
deras frikännande från bötesansvar, i vilken händelse de äga undfå skriftlig
del av resolutionen i vad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter
till vederbörande kronofogde eller magistrat ingiva de bevis, som
till styrkande av deras mot böternas indrivande gjorda invändningar åberopas,
vid påföljd för uraktlåtenhet därav, att böterna utan hinder av
samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola
ofördröjligen insändas till Konungens befallningshavande, som, efter prövning
av förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Atnöjes värnpliktig icke med Konungens befallningshavandes
beslut, varigenom böter blivit honom slutligen påförda, äger han att inom
trettio dagar efter erhållen del av beslutet till Konungens befallningshavande
ingiva sina till Konungen ställda besvär, vilka därpå av Konungens
befallningshavande jämte eget yttrande till vederbörande statsdepartement
insändas. Besvären må även till Konungens befallningshavande med posten
insändas; och skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt
undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran
eller med hans samtycke blivit uppsatt.

§ 46.

1. De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel Böters ani
kronans räkenskaper redovisas och ingå till den till förmån för be- VochfTr9-väringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfond. Ur denna fond be- vändning.
redes understöd åt värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådragit sig

sådan skada, att han därigenom blivit i större eller mindre mån oförmögen
att sig med arbete försörja, ävensom i vissa fall åt hans efterlevande,
i fall skadan förorsakat döden.

2. Saknas tillgång till gäldande av böter enligt denna lag, skola de
förvandlas efter allmän strafflag.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.)

106

Riksdagens skrivelse nr 1.

Lots- och
fyrinrättningarnas

personal.

Manskap,
som tillhör
härens eller
marinens
reserv.

Lappbefolk ningen.

Föreskrifter

rörande

lagens

tillämpning.

Ändring
eller upphävande
av
lagen.

KAP. X.

Särskilda bestämmelser.

§ 47.

1. Värnpliktiga, tillhörande lots- och fyrinrättningarnas personal,
likställas enligt denna lag med de vid marinen fast anställda.

2. Vad i denna lag stadgas om värnpliktiga gäller i tillämpliga
delar beträffande manskap, som tillhör härens eller marinens reserv.

§ 48.

Av Konungen bestämmes, om och i vad mån samt under vilka villkor
befrielse från de i denna lag föreskrivna skyldigheter må kunna tillsvidare
medgivas den nomadiserande lappbefolkningen.

§ 49.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas
av Konungen.

§ 50.

Denna lag må icke ändras eller upphävas utan Konungs och Riksdags
sammanstämmande beslut.

Bestämmelser om lagens ikraftträdande.

§ 51.

Denna lag skall tillämpas från och med den 1 januari 1915, då följaktligen
ej mindre värnpliktslagen av den 14 juni 1901 med däri sedermera
gjorda ändringar och tillägg än även de av Konungen för sistnämnda
lags tillämpning meddelade närmare föreskrifter, så vitt de strida
mot innehållet i denna lag, upphöra att gälla; skolande dock vad nedan
stadgas om undantag från bestämmelsen i denna § lända till efterrättelse.

§ 52.

1. Den i § 1 meddelade bestämmelsen om tiden för värnpliktens
inträdande samt bestämmelsen i § 5 mom. 1 skola äga tillämpning ge -

107

Riksdagens skrivelse nr 1.

nast efter denna lags utfärdande; och skola följaktligen motsvarande bestämmelser
i den äldre lagen från samma tid upphöra att gälla.

2. Efter det nämnda bestämmelser i denna lag trätt i kraft, skall
under år 1914 hållas inskrivningsförrättning för inskrivning av värnpliktiga,
som äro födda år 1894 och som ej äro inskrivna å sjömanshus.
Sådan inskrivning skall äga rum i den ordning, Konungen bestämmer.

§ 53.

1. Till de nya bestämmelserna om värnpliktstiden skall övergång
ske sålunda:

den, som inskrivits under något av åren 1903, 1904, 1905 eller

1906, skall tillhöra beväringen och dess andra uppbåd till och med det i
ordningen motsvarande av åren 1916, 1917, 1918 och 1919 samt landstormen
till och med det i ordningen motsvarande av åren 1924, 1925,
1926 och 1927;

2. Till stadgandet i § 34 mom. 4 sker övergång sålunda, att den,
som inskrivits under något av åren 1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller

1907, skall tillhöra beväringen och dess första uppbåd till och med det i
ordningen motsvarande av åren 1917, 1919, 1921, 1923, 1925 och 1927
samt landstormen till och med det i ordningen motsvarande av åren 1923,
1924, 1925, 1926, 1927 och 1928.

108

Riksdagens skrivelse nr 1.

§ 54.

1. Beträffande värnpliktig, som inskrivits år 1899 eller tidigare,
skola bestämmelserna i § 27 och § 36 mom. 1 icke tillämpas.

Beträffande värnpliktig, som inskrivits under något av åren 1900—
1907, skola bestämmelserna i § 27 icke tillämpas.

I fråga om värnpliktig, som ovan i detta moment avses, galle vad i
§ 27 av den äldre lagen stadgas.

med en första tjänstgöring om etthundraåttio dagar under andra
året samt

med en repetitions-(regements-)övning om trettio dagar under vart
och ett av andra, tredje och fjärde åren.

3. Beträffande sådan å sjömanshus inskriven värnpliktig, som inskrives
under år 1915 och tilldelas marinen, skola föreskrifterna uti § 27
mom. 1 A g) icke tillämpas. Sådan värnpliktig är i stället skyldig att för
sin utbildning tjänstgöra under fredstid trehundrasextio dagar i en följd
med början under första eller andra året.

§ 55.

Vad i §§ 53 och 54 är stadgat om den, som inskrivits visst år, skall
äga tillämpning även i fråga om den, som bort inskrivas samma år men
på grund av laga förfall eller beviljat uppskov eller därmed likställt förhållande
blivit inskriven först ett senare år.

Riksdagens skrivelse nr 1.

109

2:o) att riksdagen beslutit hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida sådana för förseelser
mot den militära strafflagen upprepade gånger straffade värnpliktiga, vilka
kunna antagas öva ett demoraliserande inflytande å övriga värnpliktiga,
lämpligen må kunna, avskilda från övriga värnpliktiga, vapenövas för sig
själva eller användas till lämpliga för statens räkning erforderliga arbeten,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning
kan giva anledning;

3:o) att riksdagen — under förutsättning att riksdagens under punkten
l:o) angivna beslut av Eders Kungl. Maj:t godkännes — beslutit,

dels att det värnpliktig jämlikt § 35 mom. 2 och § 39 mom. 1
värnpliktslagen tillkommande penningbidrag skall, i och med att den nya
värnpliktslagens bestämmelser rörande tjänstgöringstiden träda i tillämpning,
utgå under tjänstgöring i linjen med 50 öre om dagen och under
reservtruppövning och landstormsövning med 1 krona om dagen,

dels och att det värnpliktig jämlikt § 35 mom. 2 värnpliktslagen
tillkommande penningtillskott skall utgå med 25 öre om dagen utom
under tredje repetitions-(regements-)övningen vid fotfolket, då detsamma
skall utgå med 50 öre om dagen till dem, som tjänstgöra såsom underbefäl
och uttagits enligt § 26 mom. 2 värnpliktslagen.

110

Riksdagens skrivelse nr 1.

II.

Härordningen.

I propositionen n:r 58 angående ny härordning har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 14 maj 1914, under förutsättning
av riksdagens bifall till det förslag till ny värnpliktslag, som
innehålles uti förutnämnda samma dag avlåtna proposition nr 59, föreslagit
riksdagen:

Beträffande infanteriets organisation: ,

l:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att vart och ett av nedan uppräknade infanteritruppförband
skall efter genomförd härordning utgöras av den under desamma upptagna,
med fasta avlöningsförmåner anställda personal, nämligen:

a) Livregementets grenadjärer, Första liv gr en a dj ä rreg ementet, Andra
livgrenadjärregementet, Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente,
Upplands infanteriregemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente,
Kronobergs regemente, Jönköpings regemente, Dalregementet, Hälsinge
regemente, Älvsborgs regemente, Hallands regemente, Bohusläns regemente,
Västmanlands regemente, Västerbottens regemente, Kalmar regemente, Värmlands
regemente, Jämtlands fälväg arregemente, Norra skånska infanteriregementet,
Södra skånska infanteriregementet, Vaxholms grenadjärregemente
samt Västernorr lands regemente:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

Riksdagens skrivelse nr 1.

3 majorer,

9 kaptener av första klassen,

7 kaptener av andra klassen,

11 löjtnanter av första klassen,

11 löjtnanter av andra klassen och
10 underlöjtnanter.

Underofficerare:

13 fanjunkare,

13 sergeanter av första klassen och
12 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofficerare:

1 musikfanjunkare,

5 musiksergeanter av första klassen och
5 musiksergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare och

1 gevärshantverkare.

Manskap:

14 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

30 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

•44 korpraler,

44 vicekorpraler,

60 volontärer,

2 sjukvårdsdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshantverkardistinktionskorpral (furir) av andra klassen,
1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

112

Riksdagens skrivelse nr 1.

Musikmanskap:

3 musikdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,
3 musikkorpraler,

3 musikvicekorpraler,

9 trumslagare eller hornblåsare och

4 musikelever.

b) Svea och Göta livgarden:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

9 kaptener av första klassen,

7 kaptener av andra klassen,

11 löjtnanter av första klassen,

11 löjtnanter av andra klassen och
10 underlöjtnanter.

Underofficerare:

13 fanjunkare,

13 sergeanter av första klassen och

12 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofflcerare:

1 musikfanjunkare,

6 musiksergeanter av första klassen och
5 musiksergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare och
1 gevärshantverkare.

113

Riksdagens skrivelse nr 1.

Manskap:

14 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

30 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

44 korpraler,

56 vicekorpraler,

360 volontärer,

2 sjukvårdsdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjuk vårdssoldater,

1 gevärshantverkardistinktionskorpral (furir) av andra klassen,
1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

Musikmanskap:

3 musikdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

3 musikkorpraler,

3 musikvicekorpraler,

11 trumslagare eller hornblåsare och

4 musikelever.

c) Norrbottens regemente:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

11 kaptener av första klassen,

8 kaptener av andra klassen,

13 löjtnanter av första klassen,

13 löjtnanter av andra klassen och

10 underlöjtnanter.

Underofficerare:

15 fanjunkare,

15 sergeanter av första klassen och

13 sergeanter av andra klassen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1014. 14 sand. 1 höft. (AV 1.)

114

Riksdagens skrivelse nr 1.

Musikunderoffioerare:

1 musikfanjunkare,

5 musiksergeanter av första klassen och
5 musiksergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 gevärshantverkare.

Manskap:

14 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

30 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

44 korpraler,

44 vicekorpraler,

60 volontärer,

2 sjukvårdsdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshantverkardistinktionskorpral (furir) av andra klassen,
1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

Musikmanskap:

3 musikdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,
3 musikkorpraler,

3 musikvicekorpraler,

9 trumslagare eller hornblåsare och

4 musikelever.

Riksdagens skrivelse nr 1.

d) Militärbefälet -på Gottland samt Gottlands infanteriregemente

I. Militärbefälet:

Officer:

1 överste och militärbefälhavare.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare och

2 bataljonsläkare.

II. Gottlands infanteriregemente:

Officerare:

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

9 kaptener av första klassen,

7 kaptener av andra klassen,

11 löjtnanter av första klassen,

11 löjtnanter av andra klassen och
10 underlöjtnanter.

Underofficerare:

13 fanjunkare,

13 sergeanter av första klassen och
12 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofficerare:

1 musikfanjunkare,

5 musiksergeanter av första klassen och
5 musiksergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 vevärshantverkare.

11(5

Riksdagens skrivelse nr 1.

Manskap:

14 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

30 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

44 korpraler,

44 vicekorpraler,

240 volontärer,

2 sjukvardsdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshantverkardistinktionskorpral (furir) av andra klassen,
1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

Musikmanskap:

3 musikdistinktion skorpraler (furirer) av andra klassen,

3 musikkorpraler,

3 musikvicekorpraler,

9 trumslagare eller hornblåsare och

4 musikelever.

dels att vid vart och ett av härens infanteriregementen skola efter
genomförd härordning finnas 23 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande kavalleriets organisation:

2:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att vart och ett av nedan uppräknade kavalleritruppförband
skall efter genomförd härordning utgöras av den under desamma upptagna,
med fasta avlöningsförmåner anställda personal, nämligen:

a)o Livgardet till häst, Livregementets dragoner, Livregementets husarer,
Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands
dragonregemente:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant eller major,

Riksdagens skrivelse nr 1.

117

5 ryttmästare av första klassen,

2 ryttmästare av andra klassen,

7 löjtnanter av första klassen,

6 löjtnanter av andra klassen och

5 underlöjtnanter.

Underofficerare:

6 fanjunkare,

5 sergeanter av första klassen och

5 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofficerare:

1 musikfanjunkare,

2 musiksergeanter av första klassen och
2 musiksergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljonsveterinär och
1 gevärshantverkare.

Manskap:

8 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

18 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

26 korpraler,

26 vicekorpraler,

205 volontärer,

1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

1 sjukvårdsko rpral,

2 sj ukvårdsvicekorpraler,

1 sj ukvårdsryttare,

2 hovslagardistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

3 hovslagarkorpraler,

3 hovslagarvicekorpraler,

3 hovslagarryttare och
1 hantverksvicekorpral.

118

Riksdagens skrivelse nr 1.

Musikmanskap:

1 musikdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,
1 musikkorpral,

1 musikvicekorpral,

2 trumpetare och
2 musikelever.

b) Skånska husar- och dragonregementena:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

2 majorer,

10 ryttmästare av första klassen,

3 ryttmästare av andra klassen,

14 löjtnanter av första klassen,

12 löjtnanter av andra klassen och

11 underlöjtnanter.

Underofficerare:

11 fanjunkare,

10 sergeanter av första klassen och
10 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofflcerare:

1 musikfanjunkare,

3 musiksergeanter av första klassen och
3 musiksergeanter av andra klassen.

Oivilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

2 batalj onsveterinärer och
2 gevärshantverkare.

Riksdagens skrivelse nr 1.

119

Manskap:

16 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

36 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

52 korpraler,

52 vicekorpraler,

402 volontärer,

1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av första klassen,

1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdsryttare,

4 hovslagardistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

6 hovslagarkorpraler,

6 hovslagarvicekorpraler,

6 hovslagarryttare och

1 hantverksvicekorpral.

Musikmanskap:

3 musikdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

2 musikkorpraler,

2 musikvicekorpraler,

8 trumpetare och

3 musikelever.

dels att vid vart och ett av Livgardet till häst, Livregementets dragoner,
Livregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens
husarregemente och Norrlands dragonregemente skola efter genomförd härordning
finnas 620 samt vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena
1 220 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande artilleriets organisation:

3:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att vart och ett av nedan uppräknade artilleritruppförband skall
efter genomförd härordning utgöras av den under desamma upptagna, med
fasta avlöningsförmåner anställda personal, nämligen:

120

Riksdagens skrivelse nr 1.

a) Svea, Göta, Norrlands, Upplands och Smålands artilleriregementen: Officerare: 1

överste och chef,

2 överstelöjtnanter,

3 majorer,

11 kaptener av första klassen,

8 kaptener av andra klassen,

11 löjtnanter av första klassen,

9 löjtnanter av andra klassen och
10 underlöjtnanter.

Underofficerare:

15 styckjunkare,

15 sergeanter av första klassen och
15 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofficerare:

1 musikstyckjunkare,

4 musiksergeanter av första klassen och
4 musiksergeanter av andra klassen.

Oivilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare (dock icke vid Norrlands artilleriregemente),
1 regementsveterinär och

1 bataljonsveterinär.

Manskap:

18 förstekonstaplar (furirer) av första klassen,

37 förstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

44 andrekonstaplar,

44 vicekonstaplar,

132 volontärer,

2 sjukvårdsförstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

2 sjukvårdsandrekonstaplar,

Riksdagens skrivelse nr 1.

121

2 sj ukvårdsvicekonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksförstekonstapel (furir) av andra klassen,

3 hantverksandrekonstaplar,

3 hantverksvicekonstaplar,

4 hantverksartillerister,

1 hovslagarförstekonstapel (furir) av andra klassen,

3 hovslagarandrekonstaplar,

3 hovslagarvicekonstaplar och

4 hovslagarartillerister.

Musikmanskap:

2 musikförstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

1 musikandrekonstapel,

2 musikvicekonstaplar,

2 trumpetare och

2 musikelever.

b) Vendes artilleriregemente:

Officerare:

1 överste och chef,

2 överstelöjtnanter,

4 majorer,

14 kaptener av första klassen,

9 kaptener av andra klassen,

14 löjtnanter av första klassen,

10 löjtnanter av andra klassen och
12 underlöjtnanter.

Underofficerare:

18 styckjunkare,

19 sergeanter av första klassen och
19 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofflcerare:

1 musikstyckjunkare,

5 musiksergeanter av första klassen och
5 musiksergeanter av andra klassen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.)

It)

Riksdagens skrivelse nr 1.

Civilmilitär personal:

regementspastor,
regementsläkare,
bataljonsläkare,
regementsveterinär och
bataljonsveterinär.

Manskap:

förstekonstaplar (1 urirer) av första klassen,

förstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

andrekonstaplar,

vicekonstaplar,

volontärer,

sjukvårdsförstekonstaplar (furirer) av andra klassen,
sj ukvårdsandrekonstaplar,
sjukvårdsvicekonstaplar,
sj ukvårdsartillerister,

hantvérksförstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

hantverksandrekonstaplar,

hantverksvicekonstaplar,

hantverksartillerister,

hovslagarförstekonstaplar (furirer) av andra klassen,
hovslagarandrekonstaplar,
hovslagarvicekonstaplar och
hovslagarartillerister.

Musikmanskap:

musikförstekonstaplar (furirer) av andra klassen

musikandrekonstapel,

musikvicekonstaplar,

trumpetare och

musikelever.

Gottlands artillerikår:

Officerare:

överstelöjtnant och chef,
kaptener av första klassen,

Riksdagens skrivelse nr 1.

123

2 kaptener av andra klassen,

5 löjtnanter av första klassen,

5 löjtnanter av andra klassen och

4 underlöjtnanter.

Underofficerare:

4 styckjunkare,

5 sergeanter av första klassen och

4 sergeanter av andra klassen.

Musikunderoffieer:

1 musiksergeant av första klassen.

Civilmilitär personal:

1 batalj onsveterinär.

Manskap:

7 förstekonstaplar (furirer) av första klassen,

15 förstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

22 andrekonstaplar,

22 vicekonstaplar,

67 volontärer,

1 sjukvårdsförstekonstapel (furir) av andra klassen,

1 sjukvårdsandrekonstapel,

2 sj ukvårdsvicekonstaplar.

1 sjukvårdsartillerist,

1 hantverksandrekonstapel,

1 hantverksvicekonstapel,

2 hantverksartillerister,

1 hovslagarandrekonstapel,

1 hovslagarvicekonstapel och
1 hovslagarartillerist.

Musikmanskap:

1 musikförstekonstapel (furir) av andra klassen.

1 musikandrekonstapel,

1 musikvicekonstapel,

2 trumpetare och
1 musikelev.

124

Riksdagens skrivelse nr 1.

d) Boden-Karlsborgs artilleriregemente:

Officerare:

1 överste och chef,

2 överstelöjtnanter,

3 majorer,

12 kaptener av första klassen,

10 kaptener av andra klassen,

13 löjtnanter av första klassen,

10 löjtnanter av andra klassen och

12 underlöjtnanter.

Underofficerare:

22 styckjunkare,

24 sergeanter av första klassen och

24 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofflcerare:

2 musikstyckjunkare,

2 musiksergeanter av första klassen och
2 musiksergeanter av andra klassen.

Manskap:

20 förstekonstaplar (furirer) av första klassen,

40 förstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

48 andrekonstaplar,

48 vicekonstaplar,

156 volontärer,

2 sjukvårdsförstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

3 sjukvårdsvicekonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksförstekonstapel (furir) av andra klassen,

2 hantverksandrekonstaplar,

3 hantverksvicekonstaplar,

4 hantverksartillerister,

1 hovslagarandrekonstapel,

1 hovslagarvicekonstapel och

2 hovslagarartillerister.

Riksdagens skrivelse nr 1.

125

Musikmanskap:

2 musikförstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

1 musikandrekonstapel,

2 musikvicekonstaplar,

3 trumpetare och
2 musikelever.

e) Positionsartilleriregementet:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

2 majorer,

6 kaptener av första klassen,

6 kaptener av andra klassen,

7 löjtnanter av första klassen,

5 löjtnanter av andra klassen och

6 underlöjtnanter.

Underofficerare:

12 styckjunkare,

12 sergeanter av första klassen och
12 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofficerare:

1 musikstyckjunkare,

2 musiksergeanter av första klassen och
2 musiksergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementsläkare och
1 bataljonsveterinär.

126

Riksdagens skrivelse nr 1.

Manskap:

10 förstekonstaplar (furirer) av första klassen,

20 förstekonstaplar (furirer) av andra klassen,

24 andrekonstaplar,

24 vicekonstaplar,

72 volontärer,

1 sjukvårdsförstekonstapel (furir) av andra klassen,

1 sjukvårdsandrekonstapel,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

1 sjukvårdsartillerist,

2 hantverksandrekonstaplar,

2 hantverksvicekonstaplar,

2 hantverksartillerister,

2 hovslagarandrekonstaplar,

2 hovslagarvicekonstaplar och
2 hovslagarartillerister.

Musikmanskap:

1 musikförstekonstapel (furir) av andra klassen,

1 musikandrekonstapel,

2 musikvicekonstaplar,

1 trumpetare och

1 musikelev.

dels att vid vart och ett av Svea, Göta Norrlands, Upplands och
Smålands artilleriregementen skola efter genomförd härordning finnas 440,
vid Vendes artilleriregemente 584, vid Gottian ds artillerikår 85, vid BodenKarlsborgs
artilleriregemente 126 och vid Positionsartilleriregementet 180
kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande artilleriets fabriker och tygstater:

4:o) att Riksdagen måtte besluta, att vid artilleriets fabriker och
tygstater skall efter genomförd härordning finnas följande, med fasta avlöningsförmåner
anställda

Riksdagens skrivelse nr 1.

127

Fabriks- och tygpersonal:

1 fälttygmästare,

3 styresmän,

1 tygmästare av första klassen,

2 tygmästare av andra klassen,

4 tyg- eller fabriksingenjörer,

11 tyg- eller fabriksförvaltare av första klassen,

1 öververkmästare,

6 departementsskrivare,

7 tygförvaltare av andra klassen,

18 besiktningsrustmästare eller tygverkmästare,

6 verkmästare av första klassen,

2 verkmästare av andra klassen,

9 tyg- eller fabriksskrivare,

50 tyghantverkare och

7 fortmaskinister.

Beträffande Fortifikationens och ingenjörtruppernas organisation:

5:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att eu ny ingenjörkår, benämnd Norrlands ingenjörkår, uppsättes;

samt

6:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att vid Fortifikationen med fasta avlöningsförmåner anställda
officerare, underofficerare, musikunderofficerare, civilmilitär och civil personal
skola efter genomförd härordning utgöras av nedan upptagna personal,
nämligen:

Officerare:

3 överstar,
o överstelöjtnanter,

10 majorer,

36 kaptener av första klassen,

22 kaptener av andra klassen,

128

Riksdagens skrivelse nr 1.

37 löjtnanter av första klassen,

29 löjtnanter av andra klassen och

32 underlöjtnanter.

Underofficerare:

46 fanjunkare,

47 sergeanter av första klassen och

47 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofficerare:

4 musikfanjunkare,

7 musiksergeanter av första klassen och

8 musiksergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

3 regementspastorer,

2 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

4 bataljonsveterinärer,

11 fortifikationskassörer och förrådsförvaltare,

5 departementsskrivare,

5 gevärshantverkare,

6 tygverkmästare,

27 tyghantverkare,

4 radiotelegrafister och

5 förrådsvaktmästare.

Civil personal:

1 vaktmästare vid fortifikationsstabens huvudstation.

dels att vart och ett av nedan uppräknade ingenjörtruppförband
skall efter genomförd härordning utgöras av den under desamma upptagna,
med fasta avlöningsförmåner anställda manskapspersonal, nämligen:

129

Riksdagens skrivelse nr 1.

a) Svea ingenjörkår:

Manskap:

6 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

11 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

18 korpraler,

18 vicekorpraler,

95 volontärer,

1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av första klassen,

2 hantverksdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

6 hantverkskorpraler,

7 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

2 gevärshantverkarvicekorpraler,

1 gevärshantverkarsoldat,

1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 hovslagarvicekorpral och
1 hovslagarsoldat.

Musikmanskap:

1 musikdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

2 musikkorpraler,

2 musikvicekorpraler,

2 trumpetare och
1 musikelev.

b) Göta ingenjörkår:

Manskap:

G distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

10 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

17 korpraler,

17 vicekorpraler,

85 volontärer,

1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av första klassen,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.) 17

130

Riksdagens skrivelse nr 1.

2 hantverksdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

6 hantverkskorpraler,

7 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

2 gevärshantverkarsoldater,

1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

2 sj ukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 hövslagarvicekorpral och
1 hovslagarsoldat.

Musikmanskap:

1 musikdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

2 musikkorpraler,

2 musikvicekorpraler,

2 trumpetare och
1 musikelev.

c) Fälttelegrafkåren:

Manskap:

8 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

16 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

24 korpraler,

25 vicekorpraler,

125 volontärer,

2 hantverksdistinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

3 hantverksdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,
11 hantverkskorpraler,

16 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat,

1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

1 sjukvårdskorpral,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

1 sjukvårdssoldat,

Riksdagens skrivelse nr 1.

131

1 hovslagarkorpral,

1 hovslagarvicekorpral och
1 hovslagarsoldat.

Musikmanskap:

1 musikdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,
1 musikkorpral,

1 musikvicekorpral,

1 trumpetare och
1 musikelev.

d) Bodens ingenjörkår:

Manskap:

3 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

6 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

10 korpraler,

9 vicekorpraler,

60 volontärer,

1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av första klassen,

2 hantverksdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

5 hantverkskorpraler,

6 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarsoldat,

1 sjukvårdskorpral,

1 sjukvårdsvicekorpral,

1 sjukvårdssoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

Musikmanskap:

1 musikdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

2 musikkorpraler,

2 musikvicekorpraler,

1 trumpetare och
1 musikelev.

132

Riksdagens skrivelse nr 1.

e) Norrlands ingenjörkår:

Manskap:

6 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

10 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

16 korpraler,

16 vicekorpraler,

75 volontärer,

1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av första klassen,

1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

4 hantverkskorpraler,

5 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat,

1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

1 sjukvårdskorpral,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

1 sjukvård ssoldat,

1 hovslagarkorpral,

1 hovslagarvicekorpral och

2 hovslagarsoldater.

Musikmanskap:

1 musikdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

2 musikkorpraler,

2 musikvicekorpraler,

2 trumpetare och
1 musikelev.

dels att efter genomförd härordning skola finnas vid Svea ingenjörkår
53, vid Göta ingenjörkår 44, vid Fälttelegraf kåren 60, vid Bodens ingenjörkår
16 och vid Norrlands ingenjörkår 41 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande träng- och sjukyårdstruppernas organisation:

7:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att vid träng- och sjukvårdstrupperna med fasta avlöningsförmåner
anställda officerare och underofficerare med vederlikar skola efter

Riksdagens skrivelse nr 1. 133

genomförd härordning utgöras av nedan upptagna å gemensam stat uppförda
personal, nämligen:

Officerare:

1 överste,

3 överstelöjtnanter,

3 majorer,

18 kaptener av första klassen,

8 kaptener av andra klassen,

18 löjtnanter av första klassen,

18 löjtnanter av andra klassen och

12 underlöjtnanter.

Underofficerare:

31 fanjunkare,

31 sergeanter av första klassen och
30 sergeanter av andra klassen.

Musikunderofficerare:

6 musiksergeanter av första klassen och
6 musiksergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

2 regementspastorer,

6 regementsläkare,

6 bataljonsläkare,

6 bataljonsveterinärer och
18 hantverkare,

dels att var och en av härens sex trängkårer skall efter genomförd
härordning utgöras av följande, med fasta avlöningsförmåner anställda
manskapspersonal, nämligen:

Manskap:

5 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,

8 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,

14 korpraler,

13 vicekorpraler,

134

Riksdagens skrivelse nr 1.

21 volontärer,

1 hovslagarkorpral och
1 hovslagarvicekorpral.

Musikmanskap:

1 musikdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,

1 musikkorp ral,

2 musikvicekorpraler,

1 trumpetare och

1 musikelev.

dels att vid varje trängkår skola efter genomförd härordning finnas
54 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande intendenturkåren och förplägnadstrupperna:

8:o) att Riksdagen måtte besluta:

att vid intendenturkåren och förplägnadstrupperna skall efter genomförd
härordning finnas följande, med fasta avlöningsförmåner anställda personal,
nämligen:

Civilmilitär personal:

1 generalintendent,

2 överfältintendenter,

6 fältintendenter av första graden,

9 fältintendenter av andra graden,

51 intendenter av första klassen,

33 intendenter av andra klassen,

16 underintendenter,

74 förvaltare,

8 förvaltarassistenter av första klassen och
8 förvaltarassistenter av andra klassen.

Civil personal:

1 vaktmästare vid generalintendentens expedition.

Riksdagens skrivelse nr 1.

135

Manskap:

4 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen,
6 distinktionskorpraler (furirer) av andra klassen,
10 korpraler,

10 vicekorpraler och
12 volontär er.

Beträffande generalitetsstaten:

9:o) att Riksdagen måtte bifalla, att för härordningens genomförande
å generalitetsstaten uppföras:

dels med fasta avlöningsförmåner en inspektör för militärläroverken
in. in., en inspektör för infanteriet, en inspektör för kavalleriet och sex
fältläkare;

dels arvoden om 1 000 kronor åt en var av kommendanten i Boden,
militärbefälhavaren på Gottland samt tolv såsom brigadchefer förordnade
regementschefer vid infanteriet;

dels lönetillägg och furageersättning för två tjänstehästar åt en adjutant
hos inspektören för militärläroverken in. in. och åt en adjutant hos
inspektören för infanteriet.

Beträffande generalstaben:

10:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att för härordningens genomförande följande nya beställningar tillkomma
vid generalstaben, nämligen: 1 överstelöjtnant, 1 major, 3 kaptener
av första klassen, 10 kaptener av andra klassen och 1 aktuarie, varemot
nuvarande 10 löjtnantsbeställningar av första klassen indragas.

Beträffande artilleristaben:

ll:o) att Riksdagen måtte bifalla, att för härordningens genomförande
å staten för artilleristaben uppföras:

dels med fasta avlöningsförmåner chefen för artilleristaben;
dels arvoden åt två officerare av infanteriet.

136

Riksdagens skrivelse nr 1.

Beträffande kommendantsstaten:

12:o) att Riksdagen måtte bifalla, att för härordningens genomförande
å kommendantsstaten under kommendantskapet i Boden uppföras 1 garnisonspastor
samt 1 regementsveterinär för Bodens garnison och fästningsveterinär
vid kommendantskapet.

Beträffande artilleri- och ingenjörhögskolan:

13:o) att Riksdagen måtte bifalla, att för härordningens genomförande
chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan uppföres med fasta avlöningsförmåner
å staten för artilleri- och ingenjörhögskolan.

Beträffande övergången till den nya härordningen:

14:o) att Riksdagen måtte besluta, att den nya härordningen, sådan
den här blivit föreslagen, skall vara genomförd under tio år, räknade från
och med år 1915.

I samband med förenämnda förslag till ny härordning har riksdagen
till behandling förehaft åtskilliga inom riksdagens kamrar väckta motioner,
vilka antingen avsett mindre betydande jämkningar i Eders Kungl. Maj:ts
förslag eller innefattat fullständiga från Eders Kungl. Maj:ts proposition
mer eller mindre avvikande förslag i härordningsfrågan eller avsett vissa
särskilda frågor av mera fristående natur.

Riksdagens skrivelse nr 1.

137

Befälet.

Innan riksdagen ingår på frågan angående de särskilda truppslagens
organisation, torde lämpligen böra i ett sammanhang behandlas den för
samtliga truppslag gemensamma frågan rörande befälets organisation och
rekrytering.

Officersrekryteringen.

För rekryteringen av arméns aktiva officerare och reservofficerare Nuvarande
finnes för närvarande å vederbörliga truppförbands stater uppfört ett visst ^ö,^an"
antal officersvolontärbeställningar. Officers- och reservofficersvolontärernas
rekryt- och underbefälsutbildning äger rum i särskilda, i regel truppslagsvis
anordnade skolor, vartill sluter sig viss tjänstgöring vid beväringsrekrytskolor
och repetitionsövningar. Efter avslutad utbildning vid krigsskolan
sker utnämning till underlöjtnant.

Enligt Eders Kung!. Maj:ts förslag skulle de nuvarande grunderna för Kungl.
rekryteringen av officerskåren i huvudsak bibehållas. Enär i sammanhang Ma^g\8ag''
med införande av särskild utbildning till plutonchefer (motsvarande befattning)
för värnpliktiga studenter och likställda, officers- och reservofficersaspiranternas
rekryt- och underbefälsutbildning för framtiden syntes böra
bedrivas gemensamt med förenämnda värnpliktiga, har Eders Kungl. Maj:t
likväl föreslagit, att de nuvarande officersvolontärbeställningarna måtte indragas,
samt att officers- och reservofficersaspiränterna under sin utbildningstid
måtte likställas med värnpliktiga studenter.

Efter den gemensamma utbildningens avslutande skulle den vidare
officersutbildningen äga rum i särskilda officers- och reservofficerskurser
samt genom praktisk tjänstgöring vid trupp i huvudsak efter nu tilllämpade
grunder.

Beträffande den första officersanställningen har Eders Kungl. Maj:t
ifrågasatt, att officersaspiranten vid befordran till underlöjtnant skulle erhålla
konstitutorial i stället för fullmakt å tjänsten.

Vad angår underofficerares befordran till officerare, har Eders Kungl.

Maj:t icke funnit någon särskild anledning föreligga att nu upptaga denna
fråga till omedelbar lösning. I syfte att främja förtjänta underofficerares
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.) 18

138

Riksdagens skrivelse nr 1.

vidare utbildning borde däremot inrättas studiestipendier. Antalet dylika
stipendier skulle utgöra tolv årligen; och skulle varje stipendium förslagsvis
utgå med 800 kronor.

Det avsevärda mobiliseringsbehovet av personal med erforderlig utbildning
för de lägre officersbefattningarna år enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag
avsett att fyllas genom värnpliktiga studenter och likställda. Dessa
borde erhålla särskild utbildning, avseende att göra dem kompetenta att
föra pluton vid infanteriet eller motsvarande avdelning vid specialtruppslagen.
Under repetitionsövningarna skulle de tagas i anspråk för att
fylla det under nämnda övningar förefintliga ökade befälsbehovet. De
av dem, som så önskade, skulle erhålla fortsatt utbildning till resei''vofficerare.

s Riksdagen har ansett sig böra bifalla förslaget om officers- och

'' reservofficersvolontärbeställningarnas indragande och officersaspiranternas
likställande under utbildningstiden med värnpliktiga studenter. I likhet med
vissa enskilda motionärer anser riksdagen, att åtgärder även böra vidtagas
i syfte att genom en tillräckligt lång tjänstgöring vid trupp efter
officersexamens avläggande bereda möjlighet att pröva officersaspiranternas
duglighet och lämplighet för officerskallet, innan fullmakt å officersbeställningen
meddelas. Då emellertid det av motionärerna för frågans
lösning föreslagna sättet skulle medföra vissa praktiska olägenheter i fråga
om tjänstgöringens ordnande, har riksdagen beslutit inrättandet av en ny
tjänstegrad, benämnd fänriks g raden, vilken visserligen skall vara förenad
med officers tjänsteställning jämte underlöjtnants avlöningsförmåner men
besättas medelst konstitutorial. Efter två års tjänstgöring bör fänrik, som
anses besitta därför erforderliga egenskaper, erhålla fullmakt å beställning
såsom underlöjtnant.

Ett av vissa motionärer framställt förslag om beredande av ökad
möjlighet för därav förtjänt underbefäl att vinna officersanställning, finner
riksdagen vara beaktansvärt, och har riksdagen för den skull funnit sig böra
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående de omständigheter,
under vilka personal i underbefäls ställning vid yngre år må kunna vinna
befordran till officer och reservofficer.

Intill dess denna fråga funnit sin lösning, synes emellertid inrättandet
av studiestipendier i enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit vara en
ändamålsenlig åtgärd. Enligt riksdagens uppfattning böra dock ifrågavarande
stipendier stå öppna icke blott för underofficerare utan även för därav
förtjänta furirer av första klassen på villkor, som Eders Kungl. Maj:t må
äga att bestämma.

Riksdagens skrivelse nr 1.

139

Underofficersrekry teringen.

Arméns underofficerare rekryteras för närvarande ur det fast anställda
underbefälet av manskapsklass, och har denna rekrytering hittills
icke mött någon svårighet.

Årligen få anställas högst 60 reservunderofficerare, vilka kunna förvärva
pensionsrätt. Antalet reservunderofficerare utgör för närvarande
endast omkring 330.

Underofficersutbildningen meddelas i regementsvis anordnade underofficersskolor.

Frånsett inrättandet av ovan berörda stipendier, har Eders Kungl.
Maj:t ansett några särskilda åtgärder icke erforderliga för att hålla underofficersgraderna
fulltaliga.

För att bättre tillgodose behovet av underofficerare vid mobilisering
skulle däremot årligen få utnämnas 90 reservunderofficerare i stället för 60.

Såsom kompetensvillkor för vinnande av underofficersanställning
förordades genomgåendet av truppslagsvis anordnade gemensamma högre
underofficersskolor, avsedda att pågå under januari—augusti, således omkring
åtta månader. Den nuvarande underofficersskolan skulle få till ändamål
att meddela distinktionskorpralsutbildning och under namn av furirskola
fortfarande anordnas regementsvis.

Uttagning av värnpliktiga till särskild utbildning för att kunna bestrida
underofficersbefattningar vid mobilisering syntes icke böra förekomma.

Då de av Eders Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagna
åtgärderna synas ändamålsenliga, har riksdagen icke något att mot desamma
erinra.

Underbefäl av manskapet.

Rekryteringen av underbefäl av manskapet har hittills mött avsevärda
svårigheter. I stort sett är manskapets tjänstgöring ordnad på följande
sätt.

Volontären ingår tjänsteavtal på vissa år. Första avtalet omfattar
vanligen tre år. Vid infanteriet användes i regel första anställningsåret
till rekrytutbildning, andra året till korpralsutbildning samt tredje året
till underofficersutbildning. Anställningsåret börjar nominellt den 1
november, men i allmänhet avslutas rekryteringen ej förrän den 1 februari;
vid regementen med ogynnsamma rekryteringsförhållandcn har
medgivits än senare anställning; likaså kan värnpliktig, som under första

Nuvarande

förhållan den.

Kungl.
Maj:ts förslag.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

förhållan den.

140

Riksdagens skrivelse nr 1.

tjänstgöringen eller under första repetitionsövningen tager anställning som
volontär, beordras till korpralsskola samma år. Tjänstgöringen såsom befäl
(instruktör) tager sin början vid beväringsrekrytskolan under andra anställningsåret.
Samtidigt sker i allmänhet befordran till vicekorpral, såvida
vakans finnes i nämnda grad. De unga vicekorpralerna äro ännu
icke fullt utbildade inom tjänstens olika grenar; deras befälstjänstgöring
avser jämväl deras egen vidare utbildning, på samma gång de i någon
mån fylla behovet av befäl.

Ma™s9f" För att i möjligaste mån säkerställa underbefälsbehovets fyllande har

aJslag\°'''' Eders Kungl. Maj:t ansett, att följande åtgärder borde vidtagas: omläggning
av grunderna för instruktörs- och befälstjänstgöringen, upprättandet av förut
berörda högre underofficersskolor, införandet av avskeds- och anställningspremier,
införandet av tjänsteavtal på kortare tid än ett år, beredandet
av förbättrade befordringsutsikter, samt beredandet av förbättrade
utsikter att efter avslutad militärtjänst vinna civil anställning.

En omläggning av instruktörs- och befälstjänstgöringen nödvändiggjordes,
vad infanteriet beträffade, av beväringsrekryternas inryckning omkring
den 1 november. Instruktörs- och befälstjänstgöringen måste till
följd därav i regel taga sin början redan med andra anställningsåret,
d. v. s. i det närmaste ett halvt år tidigare än för närvarande.

Volontär, vilken tjänstgjorde såsom befäl och instruktör, borde antingen
vid början av andra tjänsteåret befordras till vicekorpral eller, därest detta
icke befunnes lämpligt, utöver menig volontär förmåner tillerkännas särskilt
befälsarvode. Jämsides med befälstjänstgöringen vid beväringsrekrytskolan
och efter densamma skulle underbefälsutbildningen fortgå enligt i
huvudsak samma grunder, som redan nu tillämpas.

Den allmänna gången av utbildningen för volontär med treårig
första anställning skulle sålunda bliva: under första året rekrytskola och
förberedande korpralskola, under andra året tjänstgöring såsom instruktör
under beväringsrekrytskola jämte korpralsutbildning (korpralsskola) samt
under tredje året tjänstgöring såsom instruktör under beväringsrekrytskola
jämte distinktionskorpralsutbildning (furirskola).

Inrättandet av högre underofficersskolor kunde beräknas inverka på
underbefälsrekryteringen, dels genom den utsikt till förvärvande av ökade
allmänna kunskaper, som därigenom öppnades, dels därigenom att såsom
villkor för kommendering till skolan uppställdes rekapitulering på minst
två år, d. v. s. ett år utom det, då skolan genornginges. Med hänsyn härtill
borde skolans elevantal ej begränsas till det för underofficersrekryteringen

Riksdagens skrivelse nr 1.

141

erforderliga, utan kommendering ske av ett visst antal korpraler och
distinktionskorpraler (furirer) därutöver.

Såsom villkor för åtnjutande av avskedspremie skulle vid infanteriet
fordras en tjänstetid av minst sex år. Premiens storlek borde bestämmas
till omkring 600 kronor. Avskedspremie skulle dock ej utgå till den, som
erhölle civilanställning i statens tjänst. Distinktionskorpral (furir) som
avginge efter minst nio års tjänst utan att hava vunnit befordran till sergeant
på stat, borde tillerkännas en högre premie av exempelvis 1 000
kronor. Aven vid övriga truppslag skulle utgå avskedspremier med olika
efter förhållandena avpassade belopp. Antalet lägre premier beräknades
till 4 % och antalet högre premier till 2 % av antalet underbefäl.

Anställningspremier skulle användas för att vid behov fylla vakanser
i vicekorpralsgraden genom att förmå redan under utbildning varande
värnpliktiga att taga fast anställning. Premierna beräknades till 100 kronor
för anställning på ett år och 300 kronor för anställning på två år.
Beloppet borde dock ej en gång för alla tixeras, utan skulle det överlämnas
åt vederbörande regementschefer att inom vissa av Kungl. Maj: t
uppdragna gränser bestämma detsamma.

Erforderliga medel till såväl anställnings- som avskedspremier skulle
beredas genom besparade rekryterings- och avlöningsmedel för fast anställt
manskap.

Tjänsteavtal pa kortare tid än ett år ifrågasattes för rekapitulanter,
vilka vid det förra tjänsteavtalets utlöpande på hösten borde kunna
anställas på ytterligare ett halvt år (1 november—30 april) för att tillgodose
behovet av underbefäl vid beväringsrekrytskolan.

Förbättrade befordring sutsikter skulle åstadkommas dels genom ändrade
proportioner mellan antalet beställningar i de olika manskapsgraderna,
dels genom distinktionskorpralsgradens uppdelning i två löneklasser.
I samband härmed skulle benämningen distinktionskorpral ändras till
furir. För furir av 1. klassen skulle årslönen höjas med 240 kronor utöver
distinktionskorprals nuvarande avlöning. Furir av 2. klassen skulle
åtnjuta samma avlöning som nuvarande distinktionskorpral. Befordringsutsikterna
komme för övrigt att förbättras genom den jämnare
avgång inom furir-(distinktionskorprals-) och underofficersgraderna, som
kunde beräknas bliva en följd av de i övrigt i detta sammanhang föreslagna
åtgärderna.

Förbättrade utsikter till vinnande av civil anställning beräknades uppstå
dels genom den förut omtalade högre underofficersskolan, dels genom
ett systematiskt ordnande av civilanställningsfrågan.

De sålunda ifrågasatta åtgärderna ansåges av Eders Kungl. Maj:t till -

142

Riksdagens skrivelse nr 1.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

organisa tion.

räckliga för att säkerställa underbefälsrekryteringen. Förr än det visat sig,
att så ej bleve förhållandet, syntes därför tvångsåtgärder till täckandet av
den särskilt vid infanteriet förefintliga instruktörsbristen ej böra tillgripas.

För att fylla den vid mobilisering uppstående bristen å underbefäl,
i den mån densamma icke kunde täckas genom f. d. fast anställda, har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit uttagning av ett visst antal värnpliktiga att utbildas
till truppförare.

Mot förenämnda av Eders Kungl. Maj:t föreslagna åtgärder i syfte att
säkerställa underbefälsrekryteringen har riksdagen intet att erinra. Då vicekorprals-(vicekonstapels-)graden
icke kan anses vara av militära skäl nödvändig
vid kavalleriet och artilleriet, har riksdagen besluta indragning av
nämnda grad vid ifrågavarande båda truppslag. I sammanhang härmed bör
benämningen »andre konstapel» utbytas mot »konstapel».

Eders Kungl. Maj:ts förslag om beredande av erforderliga medel till
anställnings- och avskedspremier genom besparade rekryterings- och avlöningsmedel
för fast anställt manskap, anser sig riksdagen icke kunna biträda,
enär en dylik anordning måste ur statsregleringssynpunkt betecknas
såsom mindre lämplig. I stället synes särskilt anslag för ändamålet böra
anvisas. Ej heller synes det riksdagen lämpligt att åt vederbörande regementschefer
lämna den frihet i fråga om bestämmandet av premiernas storlek,
som Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt. Dessa böra till sina belopp bestämmas
av Eders Kungl. Maj:t med hänsyn till den tid, för vilken anställning
tages eller under vilken vederbörande varit i tjänst, och till möjligheten
av att erhålla lämplig personal till erforderligt antal.

Truppförbandens organisation.

Infanteriet.

Organisation.

Genom 1901 års härordning organiserades infanteriet på 28 regementen,
därav 27 på fastlandet och ett på Gottland. Av fastlandsregementena
äro 24 avsedda för fälthärens sex arméfördelningar samt 3 till
besättningar i kustfästningarna och i Boden. Gottian ds infanteriregemente
är avsett för Gottlands försvar.

De i arméfördelningarna ingående infanteriregementena och det för
Boden avsedda Norrbottens regemente hava ensartad organisation och äro

143

Riksdagens skrivelse nr 1.

indelade i tre bataljoner ä fyra kompanier, varemot de båda för kustfästningarna
avsedda regementena äro organiserade vartdera på endast två
bataljoner. Gottlands infanteriregemente har en i vissa avseenden från
fastlandsregementena avvikande sammansättning.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit följande organisationsförändringar Kungl.
vid infanteriet: ¥al:ts

, r o o . förslag.

rör att kustfästnmgarna måtte erhålla säkerhetsbesättningar året om
samt utan anlitande av fälthären tillhörande trupper erforderlig krigsbesättning,
borde Karlskrona och Vaxholms grenadjärregeinenten erhålla
ensartad organisation med övriga fastlandsregementen och alltså organiseras
på tre i stället för två bataljoner.

Vidare skulle vid varje infanteriregemente uppsättas ett kulsprutekompani
om tre troppar (6 kulsprutor), vilka alla borde organiseras under
repetitionsövningarna.

Slutligen skulle vid varje fastlandsregemente uppsättas dels en linjereservbataljon
av värnpliktiga ur beväringens första uppbåd, dels två reservbataljoner
av värnpliktiga ur beväringens andra uppbåd.

Då riksdagen anser det vara av största vikt, att infanteriets strids- Riksdagens
värde erhåller det tillskott, som ligger i en kraftig organisation av kul- nttalandesprutevapnet,
att landets värnkraft tillvaratages genom en tillfredsställande
reservorganisation, ävensom att infanteriets linjeorganisation, så långt lämpligen
ske kan, bygges på nu bestående förhållanden och efter enhetliga
grunder, har riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag,
i vad det avser de allmänna grunderna för infanteriets organisation.

Fredskader.

För att tillgodose reserv- och kulspruteformationernas mobiliserings- Kungl.
behov ävensom de ökade krav, som fredstjänsten enligt de föreslagna be- förslag
stämmelserna medför, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit vissa ökningar av befälspersonalen.
Samtliga infanteriregementen, utom Norrbottens regemente
samt Svea och Göta livgarden, skulle erhålla samma befälsstyrka. För
Norrbottens regemente beräknades antalet officerare och underofficerare något
högre än för övriga regementen på grund av de i fästningen Boden
rådande förhållandena och med hänsyn till det betydliga antal från andra
regementens inskrivningsornråden uttagna värnpliktiga (600 man), som skulle
vid regementet utbildas. I överensstämmelse med vad redan nu är förhållandet,
skulle antalet vicekorpraler vid Svea och Göta livgarden bliva 12
man högre än vid övriga regementen.

144

Riksdagens skrivelse nr 1.

Även antalet meniga volontärer skulle vara lika vid samtliga regementen,
dock med undantag av Svea och Göta livgarden samt Gottlands infanteriregemente.
Garnisonstjänsten i huvudstaden och behovet av säkerhetsbesättning
å Gottland ansåges nödvändiggöra att vid nämnda tre regementen
bibehålla ett större antal meniga volontärer.

Officerskåren skulle ökas med följande beställningar:

vid vartdera av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen: 2
majorer, 3 kaptener av 1. och 2 kaptener av 2. klassen, 4 löjtnanter av

1. och 4 löjtnanter av 2. klassen samt 4 underlöjtnanter;

vid Norrbottens regemente: 1 major, 3 kaptener av 1. och 3 kaptener
av 2. klassen samt 3 löjtnanter av 1. och 3 löjtnanter av 2. klassen;

vid Gottlands infanteriregemente: 1 major samt 1 kapten av 1. och
2 kaptener av 2. klassen; samt

vid övriga regementen: 1 major, 1 kapten av 1. och 2 kaptener av

2. klassen samt 1 löjtnant av 1. och 1 löjtnant av 2. klassen.

I sammanhang härmed skulle officerskåren vid Gottlands infanteriregemente
minskas med 1 löjtnant av 1. klassen.

Beträffande infanteriets underofficerskårer hava av Eders Kungl. Maj:t
icke ifrågasatts andra förändringar än sådana, som föranleddes av den förut
angivna omorganisationen av Vaxholms och Karlskrona grenadjärregementen
samt av den erforderliga kaderökningen vid Norrbottens regemente. Antalet
underofficerare skulle ökas vid vartdera grenadjärregementet med 4 fanjunkare
samt 4 sergeanter av 1. och 4 sergeanter av 2. klassen; vid Norrbottens regemente
skulle tillkomma 2 fanjunkare samt 2 sergeanter av 1. och 1 sergeant av
2. klassen. För underofficerskårens vid Gottlands infanteriregemente organiserande
såsom vid övriga infanteriregementen skulle fanjunkarnas antal
ökas med 4 och sergeanternas minskas med 1 av 1. och 4 av 2.
klassen.

Antalet underbefäl av manskapet skulle bibehålies vid det nuvarande,
men fördelningen mellan graderna ändras därhän, att varje grad komme
att omfatta 44 beställningar. För vartdera av Karlskrona och Vaxholms
grenadjärregementen innebure detta en ökning av distinktionskorpralsgraden
med 20, korpralsgraden med 8 och vicekorpralsgraden med 8 beställningar.
Gottlands infanteriregemente skulle likställas med fastlandsregementena i
allmänhet, vilket innebure, att distinktionskorpralsgraden komme att ökas
med 12 och korpralsgraden med 4 beställningar, medan vicekorpralsgraden
minskades med 4 beställningar. Fotgardesregementena, som nu hava 12
vicekorpralsbeställningar mera än övriga fastlandsregementen, skulle, som
förut nämnts, bibehålla detta antal.

För att minska svårigheterna att hålla sjukvårdspersonalen fulltalig

Riksdagens skrivelse nr 1.

145

skulle inrättas en sjukvårdsdistinktionskorprals-(furirs-)grad av 2. klassen,
omfattande 2 beställningar. I samband därmed och under förutsättning att
värnpliktiga sjukvårdare erhölle tillfredsställande utbildning för att vid
mobilisering kunna tjänstgöra som sjukvårdsbeställningsmän, kunde antalet
sjukvårdskorpraler, vicekorpraler och soldater minskas med 2 i varje grad.

Uppsättandet av kulsprutekompanier och reservformationer skulle
föranleda ökning av gevärshantverkarpersonalen med en beställning, vilken
för åstadkommande av möjlighet jämväl för detta manskap att avancera
till den högsta underbefälsgraden borde upptagas såsom distinktionskorprals-(furirs-)befattning
av 2. klassen.

Med anledning av infanteriets förseende med stamhästar skulle för
varje infanteriregemente tillkomma en hovslagarbeställningsman, vilken av
befordringsskäl borde uppföras såsom vicekorpral.

Den ifrågasatta utsträckningen av övningstiden för infanteriets värnpliktiga
gjorde det möjligt att avsevärt minska antalet meniga volontärer
vid infanteriregementena utom Svea och Göta livgarden samt Gottlands infanteriregemente.
Antalet meniga volontärer vid vart och ett av fotgardesregementena
skulle fortfarande vara 360, vid Gottlands infanteriregemente
240. Vid övriga regementen skulle antalet bestämmas till 60, vilket i
fråga om Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen innebure en minskning
av 20 och beträffande övriga regementen av 60 beställningar.

Särskilda officers- och reservofficersvolontärer hade icke upptagits i
staterna, utan skulle ifrågavarande volontärer under sin utbildningstid åtnjuta
de för värnpliktiga bestämda förmånerna.

Efter prövning av kaderbehovet med hänsyn till såväl fredstjänstens
bedrivande som krigsorganisationens fasthet har riksdagen funnit sig böra,
med nedan angivna ändringar, bifalla den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
sammansättningen av infanteriregementenas fredskadrer.

Vad officerskåren angår, har riksdagen ansett, att vid samtliga regementen
5 underlöjtnantsbeställningar böra utbytas mot lika många fanriksbeställningar.
Denna uppdelning av de utav Eders Kungl. Maj:t föreslagna
underlöjtnantsbeställningarna i ett visst antal dylika och ett visst antal fänriksbeställningar
bör dock enligt riksdagens mening vid infanteriet lika litet
som vid övriga truppslag hindra, att fänrik efter två års godkänd provtjänstgöring
såsom sådan utnämnes till underlöjtnant även om icke någon underlöjtnantsbeställning
är ledig. Vidare bör vid samtliga regementen utom
Norrbottens regemente 1 kaptensbeställning av andra klassen utbytas mot
1 löjtnantsbeställning av första klassen. Vid Norrbottens regemente synes
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 höft. (Nr 1.) 19

146

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nuvarande

organisa tion.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

Riksdagens

uttalande.

antalet löjtnanter av andra klassen kunna begränsas till 11 eller 2 mindre
än Eders Kungl. Maj:t föreslagit.

I fråga om under officer skår en synes vid Norrbottens regemente även
det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet sergeanter av andra klassen
kunna minskas med 2 eller från 13 till 11.

Med hänsyn till de stora förråd av intendenturmateriel, som förvaras
vid samtliga infanteriregementen, har det synts riksdagen önskvärt, att
förrådsförvaltaren till sin hjälp erhåller ett stadigvarande biträde. Riksdagen
har därför funnit sig böra för detta ändamål inrätta en särskild
civilmilitär förrådsvaktmästarbeställning. Såsom en följd härav har antalet
underbefäl av manskapet kunnat minskas med 1 furir av andra klassen.

Slutligen har riksdagen ansett, att antalet meniga volontärer vid
Gottlands infanteriregemente bör kunna minskas med 70 eller från av
Eders Kungl. Maj:t föreslagna 240 till 170.

Kavalleriet.

Organisation.

Kavalleriet utgöres för närvarande av sex regementen fördelningskavalleri,
vart och ett om fem skvadroner, ett regemente för varje arméfördelning,
samt två regementen, vartdera om tio skvadroner, avsedda att
vid mobilisering ingå i arméns kavallerifördelning. Av sistnämnda båda
regementen är det ena, Skånska dragonregementet, i sin helhet förlagt i Ystad.
Av det andra regementet, Skånska husarregementet, äro fem skvadroner
förlagda i Hälsingborg och tre i Landskrona. Återstående två skvadroner
äro förlagda till Uppsala och bilda ett särskilt detachement av regementet.

Beträffande kavalleriets förläggning har Eders Kungl. Magt icke föreslagit
någon annan förändring, än att en skvadron ur Skånska husarregementets
detachement i Uppsala skulle förflyttas till Boden för att tillgodose
därvarande besättningstruppers behov av kavalleri. Den återstående
till Uppsala förlagda skvadronen skulle, när Uppsalaförläggningen av utrymmesskäl
måste upphöra, förenas med regementets i Landskrona förlagda
avdelning.

I fråga om kavalleriets organisation har Eders Kungl. Maj:tförstärkande
av truppslagets eldkraft föreslagit, att vid varje regemente, de mindre såväl
som de båda större, skulle uppsättas en kulsprutetropp om två kulsprutor.

Att en förstärkning av det norrländska kavalleriet är av behovet påkallad,
finner riksdagen till fullo ådagalagt. Någon nyuppsättning av ka -

Riksdagens skrivelse nr 1.

147

valleri, utöver den genom 1901 års härordningsbeslut angivna ramen, torde
emellertid icke kunna ifrågasättas till följd av de med detta vapenslag
förenade stora kostnaderna. På grund härav och med hänsyn till det
genom reservorganisationen ökade behovet av kavalleri för andra uppgifter
måste förstärkningen av kavalleriet i Norrland begränsas till två skvadroner.
I likhet med vad vissa motionärer föreslagit, anser riksdagen,
att denna kavalleristyrka bör organiseras såsom en särskild kår, lämpligen
benämnd Norrbottens kavallerikår.

Av skäl, som nj^ss anförts, har riksdagen icke ansett sig kunna vidtaga
ifrågavarande anordning utan motsvarande inskränkningar å annat håll.

Dessa synas med den minsta olägenheten kunna företagas på det sättet,
att vartdera av de båda större i kavallerifördelningen ingående regementena
organiseras på åtta i stället för tio skvadroner.

De sex mindre regementenas organisation synes riksdagen i huvudsak
böra bibehållas, sådan den av Eders Kungl. Maj:t föreslagits.

Mot den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna kulspruteorganisationen
har riksdagen intet att erinra.

Riksdagen ifrågasätter icke någon minskning av det för kavalleriet i
dess helhet av Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet stamhästar.

Fredskader.

I fråga om kavalleriets officerare och underofficerare har Eders Kungl.
Kungl. Maj:t icke ifrågasatt någon förändring. förslag.

Beträffande det fast anställda manskapet har Eders Kungl. Maj:t
däremot föreslagit vissa förändringar. Sålunda skulle antalet distinktionskorpraler
(furirer) ökas med 6 vid varje litet och med 12 vid varje stort kavalleriregemente,
varjämte ifrågavarande grad, liksom vid infanteriet, skulle
uppdelas i två avlöningsklasser. I sammanhang härmed skulle korpralernas
antal minskas med 4 vid varje litet och 8 vid varje stort regemente samt
vice korpralernas med 2, respektive 4, varjämte ytterligare 2, respektive
4 vicekorpraler vid varje regemente skulle utbytas mot meniga volontärer.

För kulsprutetropparna borde vid varje regemente tillkomma 8 meniga volontärer.
För beställningsmännen skulle tillkomma en distinktionskorprals(furirs-)grad,
varjämte sjukvårdspersonalen skulle minskas vid varje litet
regemente med en och vid varje stort regemente med två beställningar.

Med hänsyn till kulsprutematerielen borde vid varje regemente uppföras
en hantverksvicekorpralsbeställning.

Vad de sex mindre kavalleriregementena beträffar, har riksdagen funnit
en minskning av den utav Eders Kungl. Maj:t föreslagna fredskadern

148

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nuvarande

organisa tion.

icke vara tillrådlig. I anslutning till vad förut angående befälet anförts,
böra emellertid vid varje regemente 2 underlöjtnanter utbytas mot lika
många fänrikar samt vicekorpralsgraden indragas. I samband därmed synas
vissa ändringar i de olika manskapsgraderna kunna vidtagas. Sålunda bör
antalet furirer av andra klassen ökas med 2, korpraler med 4 och meniga
volontärer med 23. Däremot synes antalet furirer av första klassen böra
minskas med 3. I stället för de 2 sjukvårdsvicekorpralerna böra, utöver
vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, å staten uppföras 1 sjukvårdskorpral
och 1 sjukvårdsryttare, i stället för 3 hovslagarvicekorpraler 1 hovslagarkorpral
och 2 hovslagarryttare samt i stället för 1 hantverksvicekorpral 1
hantverkskorpral.

För Norrbottens kavallerihår har riksdagen beslutit följande fredskader,
nämligen: 1 överstelöjtnant och chef, 1 ryttmästare av första klassen
och en ryttmästare av andra klassen, 3 löjtnanter av första klassen
och 3 löjtnanter av andra klassen, 2 underlöjtnanter, 1 fänrik; 3 fanjunkare,
2 sergeanter av första klassen och 2 sergeanter av andra klassen;

3 furirer av första klassen och 8 furirer av andra klassen, 12 korpraler,
92 volontärer; 1 sjukvårdsfurir av andra klassen, 1 sjukvårdskorpral, 1
sjukvårdsryttare; 1 hovslagarfurir av andra klassen, 1 bovslagarkorpral, 2
hovslagarryttare; samt en gevärshantverkarkorpral.

Vid vart och ett av de båda större kavalleriregementena kunna till
följd av den föreslagna organisationen på åtta skvadroner följande officersoch
underofficersbeställningar indragas, nämligen: 2 ryttmästare av första
klassen, 3 löjtnanter av första klassen och 2 löjtnanter av andra klassen,
2 underlöjtnanter, 2 fanjunkare, 2 sergeanter av första klassen och 2 sergeanter
av andra klassen, varjämte 4 underlöjtnanter böra utbytas mot fänrikar.

Vad manskapet angår, har riksdagen ansett, att, förutom vioekorpralsgradens
indragning, följande minskningar av de av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna staterna kunna vidtagas, nämligen: 8 furirer av första klassen,

4 furirer av andra klassen, 4 korpraler samt 1 hovslagarfurir av andra
klassen samt 1 hantverksvicekorpral. Däremot böra samma stater ökas
med 12 meniga volontärer, 1 sjukvårdskorpral, 1 sjukvårdsryttare, 1 hovslagarryttare
och 1 hantverkskorpral.

Artilleriet.

Organisation.

Enligt 1901 års härordning utgöres artilleriet av fältartilleri, positionsartilleri
och fästningsartilleri. Med undantag av Gottlands artillerikår
består intet truppförband av mera än ett slags artilleri.

Riksdagens skrivelse nr 1.

149

Fältartilleriet räknar sex regementen, ett för envar av de sex arméfördelningarna.
Varje regemente skall vid genomförd härordning i fred
vara formerat på tre kanondivisioner k tre batterier och en haubitsdivision
å två batterier, vilkas uppsättning emellertid icke ännu är slutförd. Vid
Vendes artilleriregemente finnes dessutom en ridande kanondivision om tre
batterier, avsedd för kavallerifördelningen. Till fältartilleriet hör även
huvuddelen av Gottlands artillerikår, vilken består av tre fältkanonbatterier
och ett positionsbatteri.

Enligt 1901 års härordning skola Norrlands artilleriregementes haubitsdivision
och en av dess kanondivisioner förläggas i Boden »för stärkande
av de rörliga försvarskrafterna i Norrbotten». Kanondivisionen är uppsatt
och förlagd i Boden, men haubitsdivisionens uppsättning har ej påbörjats.

Positionsartilleriet på fastlandet utgöres av Positionsartilleriregementet,
som i fredstid är organiserat på två haubitsdivisioner k två batterier
samt en division om ett kanonbatteri och ett kulsprutebatteri.

Fästningsartilleriet utgöres av Boden-Karlsborgs artilleriregemente
om tio kompanier. Sex kompanier äro under benämning Bodens artilleribataljon
förlagda i Boden såsom artilleribesättning. Återstående fyra kompanier
bilda Karlsborgs artilleribataljon.

Eders Kungl. Maj:t har icke föreslagit någon omläggning avgrunderna
för artilleriets organisation på fredsfot. Den nu bestående indelningen samt förslag.
de olika regementenas sammansättning förutsattes i allt väsentligt förbliva
oförändrad. I anledning av det föreslagna uppsättandet av kulspruteformationer
vid infanteriet borde dock det nu i Positionsartilleriregementets
fredsorganisation ingående kulsprutebatteriet ersättas av ett batteri tunga
kanoner, varigenom regementets tredje division skulle bliva en tung
kanondivision. För stärkande av artilleribesättningen i Boden har föreslagits
en utökning av Boden-Karlsborgs artilleriregemente med två kompanier,
så att regementet skulle komma att omfatta tolv kompanier, varav åtta
borde vara förlagda i Boden och resten å Karlsborg. Därjämte har Eders
Kungl. Maj:t framhållit, att ett av de ridande batterierna vid Vendes artilleriregemente
borde användas för försök med bergs- och skogskanoner, samt
att det torde finnas ändamålsenligt att förse ett av de nuvarande fältkanonbatterierna
vid Gottlands artillerikår med tung haubitsmateriel, men någon
egentlig organisationsändring har icke med anledning därav föreslagits.

Rörande artilleriets organisation, har riksdagen funnit sig böra i Riksdagens
huvudsak ansluta sig till det av Eders Kungl. Maj:t framställda för- u
slaget. Då emellertid, såsom vissa motionärer framhållit, Norrlands artilleri -

150 Riksdagens skrivelse nr 1.

regementes förläggning till två så vitt skilda orter som Östersund och Boden
i vissa fall kan medföra, att sjätte arméfördelningen i fält kommer att förfoga
över en avsevärt mindre artilleristyrka än övriga arméfördelningar,
har riksdagen besluta, att regementets samtliga kanondivisioner skola förläggas
till Östersund. Den lätta haubitsdivisionen synes däremot böra, i
överensstämmelse med 1901 års plan, förläggas till Boden.

Det självständiga kavalleriets behov av ridande artilleri torde nöjaktigt
kunna tillgodoses genom en division om allenast två batterier. Enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle också ett av den nuvarande divisionens tre
batterier användas för försök med bergs- och skogskanoner, dock utan att
utbrytas ur divisionsförbandet. Riksdagens anser, att det ifrågavarande
batteriet lämpligen bör överföras till Norrlands artilleriregemente och förläggas
till Boden.

Vad landfästningsartilleriet angår, synes det riksdagen mindre lämpligt,
att inom samma regemente sammanföra styrkor med så skilda förläggningsorter
och uppgifter som de nuvarande fästningsbataljonerna å
Karlsborg och i Boden. A andra sidan äro utan tvivel vissa olägenheter
förenade med en eventuell förening av Karlsborgs artilleribataljon med
vare sig Göta artilleriregemente eller annat regemente. Vid sådant förhållande
har riksdagen ansett, att Boden-Karlsborgs artilleriregemente
bör uppdelas på två särskilda förband, Karlsborgs artillerikår och Bodens
artilleriregemente, vart och ett med bibehållande av de uppgifter och i
huvudsak den organisation, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag tillkomma
respektive bataljoner av Boden-Karlsborgs artilleriregemente.

Fredskader.

Beträffande den fast anställda personalen, musikpersonal och civilmilitär
personal undantagen, innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag följande
förändringar i förhållande till 1901 års härordning.

I fråga om officerskåren skulle vid varje fältartilleriregemente tillkomma
1 överstelöjtnant, varemot antalet kaptener av andra klassen skulle
minskas med 1 (denna minskning uppvägdes emellertid av en motsvarande
ökning av artilleriets fabriks- och tygpersonal). Vid Boden-Karlsborgs
artilleriregemente skulle tillkomma: 1 major, 2 kaptener av första klassen, 2
löjtnanter av första klassen, 1 löjtnant av andra klassen och 2 underlöjtnanter.

Beträffande underofficerskåren skulle ingen annan ändring vidtagas
än att vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente skulle tillkomma 2 styckjunkare,
4 sergeanter av första klassen och 4 sergeanter av andra klassen.

Vad angår underbefälet av manskapet, skulle av enahanda skäl som
vid infanteriet förstekonstapelsgraden — furirgraden — delas i två löne -

Riksdagens skrivelse nr 1.

151

klasser. Antalet beställningar i vardera löneklassen skulle utgöra vid fältartilleriregementena
(utom Vendes) respektive 18 och 37, vid Vendes
artilleriregemente 23 och 47, vid Gottlands artillerikår 7 och 15, vid
Boden-Karlsborgs artilleriregemente, där antalet beställningar inom graden
skulle ökas med 10, respektive 20 och 40 och vid Positionsartilleriregementet
10 och 20. Vid övriga truppförband skulle det totala antalet
förstekonstapels-(furirs-)beställningar förbliva oförändrat. Vid övriga konstapelsgrader
skulle någon minskning inträda: vid vart och ett av Svea,
Göta, Norrlands, Upplands och Smålands artilleriregementen med 11 andrekonstaplar
och 11 vicekonstaplar, vid Vendes artilleriregemente med 14,
vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente med 2 och vid Positionsartilleriregementet
med 6 av vardera graden, medan vid Gottlands artillerikår
antalet andrekonstaplar och vicekonstaplar skulle bibehållas oförändrat.

I fråga om beställning smännen skulle vidtagas vissa ändringar, som i
huvudsak innebure inrättandet av en förstekonstapels-(furirs-)grad inom varje
särskild kategori av beställningsmän, tillkomsten av hovslagarbeställningsmän
vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente och i övrigt några mindre
nedsättningar, särskilt av antalet sjukvårdsbeställningsmän. Efter genomförd
härordning skulle för hela artilleriet finnas 70 sjukvårdsbeställningsmän,
89 hantverksbeställningsmän och 82 hovsla^arbeställningsmän.

Uti antalet meniga volontärer skulle ingen annan ändring vidtagas,
än att vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente skulle tillkomma 26 dylika
volontärer, och att vid samtliga truppförband — i likhet med vid övriga
truppslag — särskilda officers- och reservofficersvolontärer icke skulle upptagas
i staterna.

Enligt de av riksdagen beslutade grunderna för fältartilleriets organisation
komma fyra regementen, nämligen Svea, Göta, Upplands och Smålands
artilleriregementen, att hava enahanda sammansättning. De av Eders
Kungl. Maj:t för dessa regementen föreslagna kadrerna har riksdagen funnit
sig böra godkänna med följande förändringar. Vid varje regemente utbytas
5 underlöjtnanter mot samma antal fänrikar. 1 övrigt minskas staten med
1 kapten av andra klassen, samtliga vicekonstaplar, l hantverkskonstapel
och 1 hantverksartillerist. Däremot bör antalet meniga volontärer ökas
med 44, sjukvårdskon staplar med 1, sjukvårdsartillerister med 1, hovslagarkonstaplar
med 2 och hovslagarartillerister med 1.

I fråga om Vendes artilleriregemente har riksdagen funnit sig böra
vidtaga följande ändringar i den av Eders Kungl. Magt föreslagna staten. 5
underlöjtnanter utbytas mot fänrikar. Staten minskas med, förutom samtliga
vicekonstaplar, 1 kapten av första klassen, 2 kaptener av andra klassen,

152

Riksdagens skrivelse nr 1.

1 löjtnant av första klassen, 1 underlöjtnant, 1 styckjunkare, 1 sergeant
av första klassen och 1 sergeant av andra klassen, 2 furirer av första
klassen och 3 furirer av andra klassen, 4 konstaplar, 1 hantverksfurir av
andra klassen, 1 hantverkskonstapel och 1 hantverksartillerist. A andra
sidan ökas staten med 40 meniga volontärer, 1 sjukvårdskonstapel, 1
sjukvårdsartillerist, 2 hovslagarkonstaplar och 1 hovslagarartillerist.

Vid Norrlands artilleriregemente böra 5 underlöjtnanter utbytas mot
fänrikar. Därjämte bör den av Eders Ivungl. Maj:t föreslagna staten minskas
med, förutom samtliga vicekonstapelsbeställningar, 1 hantverkskonstapelbeställning.
Samtidigt härmed bör staten emellertid ökas med 1 kapten
av första klassen, 1 löjtnant av första klassen, 1 underlöjtnant, 1 styckjunkare,
1 sergeant av första klassen och 1 sergeant av andra klassen, 2
furirer av första klassen och 3 furirer av andra klassen, 4 konstaplar, 60
meniga volontärer, 1 sjukvårdskonstapel, 2 sjukvårdsartillerister, 2 hovslagarkonstaplar
och 2 hovslagarartillerister.

Beträffande Gottlands artillerikår hava följande ändringar i den av
Eders Ivungl. Maj:t föreslagna staten ansetts böra vidtagas. 2 underlöjtnanter
utbytas mot fänrikar. Staten ökas med 21 meniga volontärer, 1
sjukvårdskonstapel, 1 sjukvårdsartillerist, 1 hantverksfurir av andra klassen
och 1 hovslagarfurir av andra klassen, samt minskas med samtliga vicekonstaplar.

Karlsborgs artillerikår anser riksdagen böra sammansättas sålunda:
1 överstelöjtnant och chef, 4 kaptener av första klassen, 3 kaptener av
andra klassen, 5 löjtnanter av första klassen, 3 löjtnanter av andra klassen,
2 underlöjtnanter, 2 fänrikar, 7 styckjunkare, 7 sergeanter av första
klassen och 7 sergeanter av andra klassen, 6 furirer av första klassen,
14 furirer av andra klassen, 16 konstaplar, 68 meniga volontärer, 1 sjukvårdsfurir
av andra klassen, 1 sjukvårdskonstapel, 1 sjukvårdsartillerist, 1
hantverksfurir av andra klassen, 1 hantverkskonstapel, 1 hantverksartillerist,
1 hovslagarkonstapel och 1 hovslagarartillerist.

Beträffande P''ositionsartilleriregementet har riksdagen vidtagit följande
ändringar i den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna staten. 3 underlöjtnanter
hava utbytts mot fänrikar. Vidare har staten minskats med 2 kaptener av
andra klassen, samtliga vicekonstaplar och 1 hantverkskonstapel samt ökats
med 24 meniga volontärer, 1 sjukvårdskonstapel, 1 sjukvårdsartillerist, 1
hantverksfurir av andra klassen, 1 hovslagarfurir av andra klassen och 1
hovslagarartillerist.

Bodens artilleriregemente synes riksdagen böra erhålla följande sammansättning:
1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 3 majorer, 9 kaptener
av första klassen, 7 kaptener av andra klassen, 10 löjtnanter av första

Riksdagens skrivelse nr 1.

153

klassen, 7 löjtnanter av andra klassen, 4 underlöjtnanter, 4 fänrikar, 16
styckjunkare, 16 sergeanter av första klassen, 16 sergeanter av andra klassen,
14 furirer av första klassen, 26 furirer av andra klassen, 32 konstaplar,
136 meniga volontärer, 1 sjukvårdsfurir av andra klassen, 2 sjukvårdskonstaplar,
3 sjukvårdsartillerister, 1 hantverksfurir av andra klassen,
2 hantverkskonstaplar, 3 hantverksartillerister, 1 hovslagarfurir av andra
klassen, 1 hovslagarkonstapel och 1 hovslagarartillerist.

Tygstationer och fabriker.

Enligt nuvarande organisation intaga artilleriets tygstationer en i
huvudsak fristående ställning till de olika truppförbanden. Vad beträffar
artilleriets fabriker, är ammunitionsfabrikens verksamhet fördelad på två
avdelningar, förlagda till Marieberg och Karlsborg.

På grund av därmed förenade organisatoriska och ekonomiska fördelar
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit en införlivning av tygstationerna i
Göteborg, Kristianstad, Östersund, Uppsala och Jönköping samt å Gottland
med vederbörliga artilleritruppförband. Tygstationerna i Stockholm och i
Boden borde däremot bibehållas med självständig förvaltning och tygstationen
å Karlsborg inrättas till ett centralförråd för hela artilleriet. Vidare
borde ammunitionsfabrikens Mariebergsavdelning förflyttas till Karlsborg.

Då den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna organisationen synes välbetänkt,
har riksdagen funnit sig böra bifalla det av Eders Kungl. Maj:t
härutinnan framställda förslaget.

Den för tygstationerna och fabrikerna erforderliga personalen utgöres
vid nuvarande organisation dels av därtill förordnade beställningsinnehavare
å truppförbandens stater, dels av å skilda stater upptagen personal,
nämligen inalles:

4 tyg- eller fabriksingenjörer,

18 tyg- eller fabriksförvaltare,

6 departementsskrivare,

10 tygunderofficerare,

13 besiktningsrustmästare eller tygverkmästare,

2 verkmästare,

18 tyg- eller fabriksskrivare,

60 tyghantverkare och

7 fortmaskinister.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (AV 1.)

Organisa tion.

Nuvarande

organisa tion.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

Riksdagens

uttalande.

Personalen.

Nuvarande

personal.

154

Riksdagens skrivelse nr 1.

Kungl. De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna beträffande or försUg

ganisationen av artilleriets fabriker och tygstater avse bland annat en minskning
i vissa avseenden av personalbehovet. A andra sidan har Eders Kungl.
Maj:t funnit lämpligt att inrätta ett antal beställningar med fasta avlöningsförmåner
för fälttygmästare^ tygmästarna vid de tygstationer, som skulle
bibehållas med självständig förvaltning, och styresmännen vid artilleriets
fabriker, så att för bestridandet av dessa befattningar officerare å truppförbandens
stater ej behövde tagas i anspråk.

Den gemensamma »stat för artilleriets fabriker och tygstater», som av
Eders Kungl. Maj:t föreslagits, innebär i jämförelse med motsvarande stater
vid nuvarande organisation en ökning med 1 fälttygmästare (överstelöjtnants
avlöningsförmåner jämte arvode om 1,800 kronor), 3 styresmän (kaptens
av första klassen avlöningsförmåner jämte arvode om 2,400 kronor och
ålderstillägg), 2 tygmästare av andra klassen (kaptens av första klassen
avlöningsförmåner), 1 öververkmästare (löjtnants av första klassen avlöningsförmåner
jämte ålderstillägg), 7 tygförvaltare av andra klassen (fanjunkares
avlöningsförmåner jämte ålderstillägg), 5 besiktningsrustmästare
eller tygverkmästare, 4 verkmästare av första klassen (nu verkmästare) och
2 verkmästare av andra klassen (sergeants av första klassen avlöningsförmåner
jämte ålderstillägg) samt en minskning med 7 tyg- eller fabriksförvaltare
(av första klassen), 10 tygunderofficerare, 9 tyg- eller fabriksskrivare
och 10 tyghantverkare.

Riksdagens Riksdagen har funnit sig böra bifalla det av Eders Kungl. Maj:t

uttalande. frams^Hda förslaget med den förändring, att antalet tyghantverkare minskas
med 6 eller från föreslagna 50 till 44.

Fortifikationen och ingenjörtrupperna.

Organisation.

Nuvarande Fortifikationen omfattar dels fortifikationsstaben, dels ingenjörtrup 0r9tion.

a~ perna. Alla fast anställda officerare och underofficerare med vederlikar
samt betjänte vid fortifikationen äro uppförda på en gemensam stat, varemot
den fast anställda manskapsstyrkan är fördelad på fyra stater, nämligen
en för var och en av Svea, Göta och Bodens ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren.
Chefen för fortifikationen hör till generalitetet och uppbär
lön på generalitetsstaten. Enligt 1914 års stat utgör officerarnas antal 128
och underofficerarnas 108. Denna personal fördelas till tjänstgöring dels
på fortifikationsstabens huvudstation, omfattande chefens för fortifikationen

Riksdagens skrivelse nr 1.

155

expedition och en truppavdelning samt arméförvaltningens fortifikationsdepartements
militärbyrå, dels vid arméfördelningsstaberna (de sex arméfördelningarnas
och militärbefälets på Gottland stab), dels å lantfästningarna
vid Karlsborg och i Boden samt sjöfästningarna vid Vaxholm och
Oskar-Fredriksborg, Karlskrona samt Älvsborg, dels ock slutligen å ingenjörtrupperna
(Svea, Göta och Bodens ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren).
Vardera av Svea och Göta ingenjörkårer omfattar stab, 3 fältingenjörkompanier,
1 parkkompani, 1 fästningsingenjörkompani samt 1 tyg- och ininöravdelning.
Bodens ingenjörkår består av stab, 4 kompanier samt 1 minör-,
tyg- och parkavdelning. Fälttelegrafkåren består av stab, 2 kompanier
samt 1 tyg- och parkavdelning.

Med bibehållande av nuvarande indelning av fortifikationsstabens
huvudstation har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att dess personal måtte fördelas
på chefens för fortifikationen expedition, avdelningen för truppärenden,
samt fästningsbyggnads- och kasernbyggnadsavdelningarna. Sistnämnda
båda avdelningar skulle tillsammans bilda arméförvaltningens fortifikationsdepartements
militärbyrå. Utanför huvudstationen vore staben avsedd att
bibehålla sin nuvarande sammansättning.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag borde vidare Svea och Göta ingenjörkårer
omorganiseras till tre ingenjörkårer — Svea, Göta och Norrlands.
Var och en av dessa kårer skulle sammansättas av stab, fyra fältingenjörkompanier,
ett brokolonn- och parkkompani samt ett tygkompani (för tyg-,
minör- och belysningstjänsten); i vardera av Svea och Göta ingenjörkårer
borde dessutom fortfarande ingå ett fästningsingenjörkompani, avsett för
kustfästningarnas behov.

Bodens ingenjörkär skulle sammansättas av stab, fyra fästningsingenjörkompanier
och ett tygkompani (för tyg-, minör-, belysnings- och parktjänsten).

Fälttelegrafkåren slutligen skulle utvidgas, så att den koinme att bestå
av stab, två fälttelegrafkompanier, ett radiotelegralkompani, ett ballongkompani,
ett flygmaskinskompani samt ett park- och ett tygkoinpani ävensom
ett detachement i Boden.

På grund av de i propositionen förebragta skälen och med hänsyn
till möjligheten att därigenom kunna åstadkomma någon minskning av
kostnaderna har riksdagen funnit sig böra med vissa smärre jämkningar i
fråga om kadern bifalla det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget.

Av vissa motionärer framställt förslag om fortifikationsstabens organiserande
såsom en verklig stab har riksdagen funnit sig böra bifalla. En -

156 Riksdagens skrivelse nr 1.

ligt vad riksdagen inhämtat, avser även Eders Kungl. Maj:ts förslag att
förverkliga denna tanke.

Med hänsyn till vad vissa motionärer anfört, har riksdagen jämväl
funnit sig böra besluta en omorganisation av fortifikationsstabens huvudstation
i syfte att förenkla sättet för ärendenas föredragning och avhjälpa
vissa brister i fråga om den tekniska revisionen. Fortifikationsdepartementets
militärbyrå bör alltså indragas och fortifikationsstabens huvudstation
fördelas på chefens för fortifikationen expedition samt tre avdelningar
(för resp. truppärenden, befästningsärenden och kasernärenden), vilkas avdelningschefer
skola vara byråchefer och föredragande i fortifikationsdepartementet.
Vad den tekniska revisionen av medelsredovisningen beträffar,
har det synts riksdagen, att densamma i de fall, redovisningen hänför sig
till beslut, som fattats på föredragning av någon av omförmälda avdelningschefer,
borde äga rum inom vederbörande avdelning.

Fredskader.

Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna organisationen medför en
ökning av den å fortifikationens stat uppförda personalen (ecklesiastikstat,
läkare-, veterinär-, intendentur- och musikpersonal däri ej inräknad) med
1 överste, 2 överstelöjtnanter, 2 majorer, 10 kaptener av första klassen,
8 kaptener av andra klassen, 4 löjtnanter av första klassen, 12 löjtnanter
av andra klassen, 7 underlöjtnanter, 5 departementsskrivare, 4 fanjunkare,
14 sergeanter av första klassen, 14 sergeanter av andra klassen, 4 radiotelegrafister,
1 tygverkmästare, 8 tyghantverkare, 2 gevärshantverkare samt
1 förrådsvaktmästare.

I fråga om de särskilda kårernas stater har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit:

vid Svea ingenjörkår en ökning med 6 distinktionskorpraler (furirer)
av första klassen, 1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av första klassen, 1
gevärshantverkarvicekorpral, 1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra
klassen och 1 sjukvårdsvicekorpral; samt en minskning med 4 distinktionskorpraler
(furirer) av andra klassen, 12 korpraler, 12 vicekorpraler, 29 meniga
volontärer, 2 hantverksdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen, 2 hantverkskorpraler,
4 hantverksvicekorpraler, 2 gevärshantverkarsoldater, 2 sjukvårdssoldater,
1 hovslagarkorpral och 1 hovslagarsoldat;

vid Göta ingenjörkår en ökning med 6 distinktionskorpraler (furirer)
av första klassen, 1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av första klassen,
1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra klassen och 1 sjukvårdsvicekorpral;
samt en minskning med 5 distinktionskorpraler (furirer) av
andra klassen, 13 korpraler, 13 vicekorpraler, 39 meniga volontärer, 2 hant -

157

Riksdagens skrivelse nr 1.

verksdistinktionskorpraler (furirer) av andra klassen, 2 hantverkskorpraler
4 hantverksvicekorpraler, 1 gevärshantverkarsoldat, 2 sjukvårdssoldater, 1
hovslagarkorpral och 1 hovslagarsoldat;

vid Norrlands ingenjörkår en nyuppsättning av 6 distinktionskorpraler
(furirer) av första och 10 av andra klassen, 16 korpraler, 16 vicekorpraler,
75 meniga volontärer, 1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av
första och 1 av andra klassen, 4 hantverkskorpraler, 5 hantverksvicekorpraler,
1 gevärshantverkarkorpral, 1 gevärshantverkarvicekorpral, 1 gevärshantverkarsoldat,
1 sjukvårdsdistinktionskorpral (furir) av andra klassen,
1 sjukvårdskorpral, 2 sj ukvårdsvicekorpraler, 1 sj ukvårdssoldat, 1 hovslagarkorpral,
1 hovslagarvicekorpral och 2 hovslagarsoldater;

vid Bodens ingenjörkår en ökning med 3 distinktionskorpraler (furirer)
av första klassen, 1 hantverksdistinktionskorpral (furir) av första
klassen, 1 gevärshantverkarkorpral, 1 sjukvårdsvicekorpral och 1 hovslagarvicekorpral;
samt en minskning med 2 distinktionskorpraler (furirer) av
andra klassen, 6 korpraler, 7 vicekorpraler, 20 meniga volontärer, 2 hantverksdistinktionskorpraler
(furirer) av andra klassen, 3 hantverkskorpraler
och 2 hantverksvicekorpraler;

vid Fälttelegrajkåren en ökning med 8 distinktionskorpraler (furirer)
av första och 5 av andra klassen, 3 korpraler, 5 vicekorpraler, 49 meniga
volontärer, 2 hantverksdistinktionskorpraler (furirer) av första och 2 av
andra klassen, 6 hantverkskorpraler, 10 hantverksvicekorpraler, 1 gevärshantverkarkorpral,
1 gevärshantverkarvicekorpral och 1 sjukvårdsdistinktionskorpral
(furir) av andra klassen; samt en minskning med 1 sjukvårdskorpral
och 1 sjukvårdssoldat.

Riksdagen, som, enligt vad förut framhållits, ansett sig böra antaga
de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för ingenjörtruppernas
organisation, har funnit sig böra jämväl bifalla de av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna staterna för de särskilda truppförbanden.

Beträffande fortifikationens officerspersonal håller riksdagen före, att
antalet överstelöjtnanter kan minskas till 4. Vidare böra 16 underlöjtnanter
ersättas av samma antal fänrikar.

Då riksdagen i likhet med vissa motionärer ansett, att det av Eders
Kungl. Maj:t å fortifikationens stat upptagna antalet radiotelegrafister icke
är tillräckligt för att trygga radiotelegraforganisationens utveckling till
önskvärd omfattning, har riksdagen funnit sig böra öka antalet radiotelegrafister
från 4 till 11.

Mot sammansättningen av fortifikationens stat i övrigt har riksdagen
intet att erinra.

158

Riksdagens skrivelse nr 1.

Omorgani- I detta sammanhang har riksdagen till behandling jämväl förehaft en

väg-och Tat- inom andra kammaren väckt motion om omorganisation av väg- och vattentenhygg-
byggnadskåren i syfte att därav skapa en även i rent militärt avseende tillnadskaren.
fre(jsställande officersreserv åt fortifikationen. Behovet av en sådan reserv
vore nämligen, enligt motionärens uppfattning, mycket stort i betraktande
av den mångfald uppgifter av ingenjörteknisk natur, som i fält förelåge,
särskilt i sammanhang med åtgärderna för förbindelseväsendets uppehållande
och utveckling. För dessa uppgifters lösande hade väg- och vattenbyggnadskårens
officerare för närvarande visserligen de tekniska, men ej
i tillräckligt hög grad de militära förutsättningarna. En omorganisation
av nämnda kår i syfte att höja dess krigsberedskap och militära användbarhet
syntes därför motionären vara en fråga av sådan vikt, att den borde
behandlas i samband med frågan om härens organisation i dess helhet.

^utlåtande8 ^ likhet med motionären anser riksdagen det vara av vikt, att väg och

vattenbyggnad skårens militära användbarhet ökas och att en omorganisation
av densamma i sådant syfte bör äga rum. Då emellertid frågan
för närvarande icke föreligger i tillräckligt utrett skick, för att ett beslut
angående de för ändamålet erforderliga åtgärderna nu skulle kunna fattas,
har riksdagen funnit sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag i motionens syfte.

Träugen.

Organisation.

Nuvarande Enligt 1901 års härordning äro träng- och sjukvårdstrupperna orga MaUon.

a niserade på sex kårer, en för varje arméfördelning. Varje kår består i
fred av två trängkompanier och ett sjukvårdskompani. Vid övergång till
krigsfot bibehålies endast sjukvårdskompaniet såsom sådant, varemot trängkompanierna
upplösas i en mångfald formationer.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag, som i stort sett bibehåller den
nuvarande organisationen, skulle trängens officers- och underofficerspersonal
sammanslås till en kår under chefskap av en överste, vilken tillika skulle
utöva den gemensamma högsta ledningen och inspektionen av trängtrupperna.

^uttalande8 Beträffande grunderna för trängens organisation har riksdagen fun nit

sig böra bifalla det av Eders Kungl. Maj:t framställda förslaget.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

Riksdagens skrivelse nr 1.

159

Fredskader.

Beträffande den fast anställda personalen har Eders Kungl. Maj:t Kungl.
föreslagit vissa mindre organisationsförändringar: Ma^slagÖr''

Sålunda skulle antalet officerare vid varje kår minskas från 15 till
13 och antalet underofficerare från 18 till 15. Med hänsyn till befordringsförhållandena
borde därvid på varje kår indragas 1 kaptensbeställning av
andra klassen, 1 underlöjtnantsbeställning, 1 fanjunkarbeställning samt 1
sergeantsbeställning av första och 1 av andra klassen. För uppdrag utom
deri ordinarie tjänsten vid kårerna skulle däremot för trängen i dess helhet
tillkomma — förutom 1 överste — 2 kaptensbeställningar av andra klassen,

1 fanjunkarbeställning och 1 sergeantsbeställning av första klassen. I
likhet med vad vid infanteriet m. fl. truppslag ifrågasattes, skulle vidare
beträffande det fast anställda manskapet genom utjämning mellan underbefälsbeställningarna
av olika grader antalet distinktionskorpraler ökas och
de äldre distinktionskorpralerna beredas förbättrade avlöningsförmåner.

De nuvarande hovslagar- och gevärshantverkarsoldatbeställningarna samt en
hantverkarbeställning vid varje kår skulle indragas.

Enligt nu antydda organisationsförändringar skulle trängens fast anställda
personal komma att

ökas med: 1 överste och 24 distinktionskorpraler (furirer),

men minskas med: 4 kaptener av andra klassen, 6 underlöjtnanter,

5 fanjunkare, 5 sergeanter av första klassen, 6 sergeanter av andra klassen,

24 korpraler, 30 vicekorpraler, 12 officers- och underofficersvolontärer, 18
meniga volontärer, 6 hovslagarsoldater, 6 gevärshantverkarsoldater och 6
hantverkare.

A den gemensamma staten skulle, förutom civilmilitär och musikpersonal,
uppföras officerare och underofficerare.

Då riksdagen ansett sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag Riksdagens
beträffande grunderna för trängens organisation, har riksdagen såsom en uttalandeföljd
härav jämväl funnit sig böra i huvudsak antaga den av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna fredskadern. Beträffande den å trängens gemensamma stat
uppförda personalen böra dock, i enlighet med förut angivna grunder, 6
underlöjtnanter utbytas mot samma antal fänrikar. Därjämte synes
antalet fanjunkare kunna bestämmas till 25 i stället för av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna 31. I likhet med vad beträffande infanteriet beslutats,
bör å varje trängkårs stat uppföras 1 civilmilitär förrådsvaktmästarbeställning
och i sammanhang därmed antalet furirer av första klassen minskas
med 1.

160

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nuvarande

organisa tion.

Kungl.

Maj.ts

förslag.

Intendenturtrupperna och intendentnrkåren.

Intendenturtrupperna.

Utbildningen av de till trängen i förvaltningstjänst uttagna och för
uppsättande vid mobilisering av förplägnadskompanier m. fl. formationer
avsedda värnpliktiga äger vid nuvarande organisation rum dels vid tre
fasta intendenturskolor, förlagda till arméns intendenturförråd (förplägnadsanstalterna)
å Karlsborg samt i Stockholm och i Boden, dels ock vid en
tillfällig intendenturskola å Sollefteå läger.

Med inkallelse av de icke vapenföra värnpliktiga i två omgångar
pågå de fasta intendenturskolorna året om. Under sommarhalvåret förstärkas
skolorna med vapenföra värnpliktiga. Intendenturskolan å Sollefteå
läger är sammandragen endast under sommarhalvåret, då utbildning av
vapenföra värnpliktiga pågår.

Befälspersonalen vid skolorna utgöres dels av intendenturpersonal,
dels av från trupperna särskilt kommenderat befäl.

Under framhållande av att utbildningen av de värnpliktiga, som för
närvarande uttoges till trängen i förvaltningstjänst, vore helt och hållet
utbruten från trängkårerna och förlagd till fyra särskilda skolor, av vilka
tre redan nu fortginge året om, något som också, efter uppförandet av ett
intendenturförråd (förplägnadsanstalt) i Östersund, borde bliva fallet med
den fjärde, och att utbildningen vid dessa skolor vore av helt annan art
än vid trängkårerna, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att dessa skolor i
organisatoriskt hänseende måtte bilda ett särskilt truppslag, benämnt förplägnadstrupperna.
Mot varje skola skulle härvid svara ett kompani.

Hela den för förplägnadstrupperna erforderliga befälspersonalen
skulle uppföras på intendenturkårens stat, liksom ock ett antal meniga
volontärer för underbefälets rekrytering. Emellertid vore redan vid nuvarande
organisation ett visst antal intendenturbeställningar beräknade för
motsvarande ändamål. Befälsbehovet vid förplägnadstrupperna krävde vid
sådant förhållande en ökning i intendenturkårens stat av: 1 intendent, 3
underintendenter, 2 intendenturtjänstemän av underofficers tjänsteställning,
4 distinktionskorpraler (furirer) av första klassen, 6 distinktionskorpraler
(furirer) av andra klassen, 10 korpraler, 10 vicekorpraler och 12 meniga
volontärer. Däremot kunde 6 för intendenturskolorna nu avsedda vaktmästarbeställningar
indragas.

För möjliggörande av manskapets fortsatta befordran inom kåren betingade
den föreslagna organisationen införande av beställningar av sergeants
tjänsteklass vid densamma.

Riksdagens skrivelse nr 1.

161

Riksdagen anser det vara av synnerlig betydelse, att den i krig för Riksdagens
stridskrafternas vidmakthållande i krigsdugligt skick så viktiga förplägnads- wttalandetjänsten
i möjligaste mån säkerställes genom en fast fredsorganisation av
den personal, som vid krigstillfälle tages i anspråk för sagda tjänst. En
sådan organisation synes dessutom ägnad att medföra vissa fördelar även
för förplägnadstjänsten i fred. Vid sådant förhållande har riksdagen ansett
sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, att ett nytt truppslag för
ändamålet bildas. Dock synes det lämpligare att benämna detta truppslag
intendenturtrupper än, såsom föreslagits, förplägnadstrupper.

I likhet med Eders Kungl. Maj:t anser riksdagen, att hela den erforderliga
befälspersonalen bör uppföras å intenden turkårens stat. Däremot
synes det, såsom vissa motionärer framhållit, icke vara ändamålsenligt
att för rekrytering av korpralsgraderna inrätta en särskild volontärorganisation.
Fastmera bör ifrågavarande rekrytering ske genom transport
av personal från övriga truppslag i korpralsgraden. Häremot torde visserligen
kunna invändas, att de stridande truppslagen på sådant sätt gå miste
om produkten av det på de överflyttade korpralerna nedlagda utbildningsarbetet.
Då det emellertid för intendenturtjänstens rätta bedrivande är av
stor vikt, att intendenturbefälet bibragts en grundlig militärutbildning,
torde nämnda invändning icke böra tillmätas någon avgörande betydelse.

På grund av vad sålunda anförts, har riksdagen funnit sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag med de jämkningar, som ovan angivits.

Intandenturkåren.

Intendenturkårens fast anställda personal utgöres enligt 1914 års Nuvarande
stat av: 1 generalintendent, 1 överfältintendent, 6 fältintendenter av första
graden, 8 fältintendenter av andra graden, 49 intendenter av första klassen,
28 intendenter av andra klassen, 16 underintendenter, 80 förvaltare
samt 22 vaktmästare.

Enligt en av 1911 års riksdag godkänd plan skola 3 underintendentsbeställningar
uppflyttas till intendentsbeställningar, därav 2 av första och
1 av andra klassen.

Den av 1901 års riksdag beslutade minskningen av dåvarande

O t O

antalet vaktmästare från 36 till 17 har ej ännu kunnat fullt genomföras.

Eders Kungl. Majrts förslag innebär de förändringar i intenden- Kungl.
turkårens stat, som sammanställningen å nästa sida utvisar. Ma^lag^°r''

De föreslagna ökningarna hava av Eders Kungl. Maj:t angivits i
huvudsak vara betingade av: med deri föreslagna härordningen sammanhängande
betydande ökning av arméns utrustning och därav föranledd mera
Bihang till senare riksdagens protokoll 1014. 14 sand. 1 käft. (AV 1.) 21

162

Riksdagens skrivelse nr 1.

Ökning

	för arméförvaltningens intendents- departements tekniska revision.	för arméfördelningsstaberna och kommendantskapet i Boden.	för intendenturförrådet i Östersund och havremagasinet i Stockholm.	för Norrlands ingenjörkår.	för förplägnadstrupperna.	för generalintendentens expedition. 1	genom nedflyttning av fnrvaltarbeställ-ningar till förvaltarassistentbeställ-ningar.	Summa.	vid intendenturförråden i Karlsborg och Boden, intendenturskolorna, armé-fördelningsstaberna och militärbefälet på Gottland.	vid fästningsingenjörkompanierna och generalintendentens expedition.	genom nedflyttning av förvaltarbeställ-ningar till förvaltarassistentbeställ-ningar.	Summa.	ökning.	minskning.
ÖYerfältintendent........	. i	_	_	_	_	_	_	1	_	_	_	_	1	_
Fältintendenter av andra graden .	—	—	—	—	—	1	—	1	—	—	—	—	1	—
Intendenter ay första klassen . .	—	2	—	—	—	—	—	2	—	—	—	—	2	—
> > andra > . .	—	1	1	i	i	1	—	5	—	—	—	—	5	—
Underintendenter........					3			3	3	—	—	3	—	—
Förvaltare...........	—	—	—	—	—	—	—	—	2	2	2	6	—	6
Förvaltarassistenter av första kl.^		7	O	i	2	1	2	Is	—	—	—	—	8	—
» > andra » ]								1 8	—	—	—	—	8	—
Distinktionskorpraler (furirer) av
första klassen ........	—	—	—	—	4	—	—	4	—	—	—	—	4	—
Distinktionskorpraler (furirer) av
andra klassen........	—	—	—	—	6	—	—	6	—	—	—	—	6	—
Korpraler...........	—	—	—	-	10	—	—	10	—	—	—	—	10	—
Vicekorpraler..........	—	—	—	—	10	—	—	10	—	-	—	—	10	—
Volontärer...........	—	—	—	—	12	—	—	12	—	—	—	—	12	—
Vaktmästare med samma löneför-
måner som å arméförvaltningens
stat.............	—	—	—	—	—	1	—	1	—	—	—	—	1	—
Vaktmästare på äldre stat ....	—	—		—	—	—	—	-	16	1	—	17	—	17

Minskning

Slutlig

omfattande och betydelsefull teknisk revision än hittills, genom 1907 års
förvaltningsreform förorsakat ökat arbete inom arméfördelningsstaberna och
vid kommendantskapet i Boden, behovet att uppföra dels ett havremagasin
i Stockholm, dels ett arméns intendenturförråd (förplägnadsanstalt) i Östersund,
den föreslagna nyuppsättningen av en norrländsk ingenjörkår samt
organisationen av självständiga förplägnadstrupper, vilken organisation

163

Riksdagens skrivelse nr 1.

krävde ej blott nödigt befäl för dessa trupper utan, för handläggning av
för desamma gemensamma ärenden,oäven ett förstärkande av arbetskrafterna
i generalintendentens expedition. A andra sidan kunde vissa befattningar
indragas.

De beställningar av sergeants tjänsteklass, vilka, såsom i det föregående
omnämnts, borde inrättas, kunde lämpligen tills vidare benämnas
förvaltarassistentbeställningar och uppdelas i två klasser.

Samtliga beställningar av officers och underofficers tjänsteställning
hade, i avvaktan på fullständigare utredning, upptagits såsom civilmilitära,
medan manskapsbeställningarna av Eders Kungl. Maj:t föreslagits
skola vara krigsmannabeställningar.

Vad först angår frågan om intendenturkårens ställning såsom civilmili- Riksdagens
tär eller militär kår, håller riksdagen före, att de anmärkningar, som tid efter “ aarl(eannan
framförts mot bibehållande av intendenturkåren såsom en civilmilitär
kår, icke sakna berättigande, eftersom dess medlemmar för fullgörande
av sina uppgifter måste kunna taga och utöva befäl över såväl förvaltningstrupp
som enskilda krigsmän.

Kårens tidigare ej fullt militära rekrytering kan ej längre anföras
såsom skäl mot dess ombildning till en militär kår. Mer än
tio år hava nämligen nu förflutit, sedan en icke militär vann inträde
i kåren. Vidare hava stundom uttalats farhågor för minskad självständighet
hos intendenturtjänstemannen gentemot vederbörande militäre chef, om
han innehade militär ställning. Dessa farhågor synas emellertid sakna
grund. Det torde böra framhållas, dels att vid den nuvarande förvaltningsordningen
redan finnas flera militära föredragande i ekonomiska ärenden
inför regements- och motsvarande chefer, exempelvis kasern- och
vapenofficerare, utan att någon olägenhet därav försports, dels att förval
tningsväsendets nuvarande former blivit så stadgade, att intendenturkårens
överflyttning till militär kår, långt ifrån att försvaga, tvärtom synes
komma att stärka dess auktoritet vid ingripande i de fall, då statens ekonomiska
intressen behöva skyddas. Att denna auktoritet är nödvändig, då
det gäller ingripande i krig för att tillgodose förplägnadskraven, är av
alla obestritt. Bristande auktoritet kan i dylika fall bliva ödesdiger.

Riksdagen har dock icke förbisett, att med hänsyn såväl till tjänsteförhållandena
inom kvarter och staber i fred och i krig som till intendenturbefälets,
särskilt det högre befälets, bristande vana att i fred handhava
utbildningsarbetet m. in. vid de stridande truppslagen och att i krig
vidtaga lämpliga taktiska eller därmed jämförliga anordningar, skyldighet
att taga och utöva befäl icke kan åläggas intendenturbefälet efter samma

164

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nuvarande

organi sation.

grunder som övrigt befäl. Helt säkert måste beträffande intendenturbefälet
ej obetydliga inskränkningar göras i eljest gällande stadganden rörande
befäls tagande och utövande. Riksdagen anser emellertid dessa förhållanden
icke vara av sådan natur, att lämpligheten av intendenturkårens
ombildning till en militär kår genom desamma i nämnvärd mån inskränkes.

På grund av vad sålunda anförts, har riksdagen beslutit, att intendenturkåren
skall omorganiseras från civilmilitär till militär kår.

Yad härefter intendenturkårens officers- och underoffficerspersonal angår,
har riksdagen funnit skäl föreligga att, på sätt Eders Kungl. Maj:t föreslagit,
öka densamma med 1 överfältintendent (överste) och 3 intendenter (kaptener).
Dessutom bör även 1 ny intendentsbeställning inrättas till följd av
uppsättandet av Norrbottens kavallerikår. Den ytterligare erforderliga ökningen
av intendents-(kaptens-)graderna synes böra ske genom uppflyttning
av 4 underintendents-(löjtnants-)beställningar. Däremot anser riksdagen
tillräckligt vägande skäl icke vara förebragta för inrättandet av 1 ny fältintendents-(majors-)beställning.
Uppsättandet av Norrbottens kavallerikår
medför även behov av ytterligare 1 förvaltare (fanjunkare). Av nu anförda
skäl har riksdagen funnit sig böra ändra den av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna staten för officerare och underofficerare samt civil personal
därhän, att antalet fältintendenter av andra graden minskas med 1 och
antalet underintendenter med 4, samt att antalet intendenter av andra
klassen och förvaltare ökas med 1 i varje grad. Mot den föreslagna staten
i övrigt har riksdagen intet att erinra.

Beträffande manskapspersonalen har riksdagen vid behandlingen av
frågan om intendenturtruppernas organisation redan uttalat, att underbefälets
rekrytering bör ske genom transporter i korpralsgraden. Vid sådant
förhållande böra samtliga volontärbeställningar utgå ur den av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna staten och i stället för däri upptagna 10 vicekorpralsbeställningar
uppföras ytterligare 2 furirbeställningar av första klassen,
3 furirbeställningar av andra klassen och 5 korpralsbeställningar.

Musiken.

A samtliga regementens och kårers ävensom å Fortifikationens stater
äro för närvarande uppförda ett visst antal beställningar för musikpersonal.
Särskilda beställningar för musikelever finnas icke. Dock utbetalas
årligen till vartdera av 2 infanteriregementen 600 kronor, till
vart och ett av 24 infanteriregementen 300 kronor och till vartdera av

Riksdagens skrivelse nr 1.

165

2 infanteriregementen 200 kronor för att genom anställande av musikelever
före musikvolontärs antagande möjliggöra en prövning av den anställningssökandes
lämplighet för musiktjänst. De musikelever, som sålunda
anställas, äro icke berättigade till underhåll in natura.

Vid 22 infanteriregementen är musikpersonalen icke ständigt tjänstgörande.

Under rekrytskolans senare del och under regeinentsövningarna tages
musikpersonalen i anspråk även för militär tjänstgöring (såsom rapportkarlar
eller rapportryttare).

För mobiliseringsbehovets fyllande utbildas vid musikkårerna värnpliktiga
till reservspel.

Eders Kungl. Maj:t har framhållit, att till reservspel utbildade värnpliktiga
icke kunde ersätta det fast anställda, musikaliskt och militärt fullt
utbildade spelet; att ifrågasatt indragning av vissa mindre musikkårer vid
specialtruppslagen icke, med hänsyn vare sig till mobiliseringsbehovet av
signalblåsare och rapportförare eller till de värnpliktigas vid ifrågavarande
truppslag behov av musikalisk vederkvickelse, vore att förorda, att en
minskning av personalen vid de stora musikkårerna, med hänsyn till möjligheten
för dessa att utföra harmonimusik, icke vore tillrådlig, men att ett
visst antal beställningar vid samtliga truppförband borde utbytas mot musikelevbeställningar.

Med hänsyn härtill och i sammanhang med övriga föreslagna organisationsförändringar
skulle följande ändringar i fråga om armémusikens
organisation vidtagas.

1) Musikpersonalen skulle bliva ständigt tjänstgörande jämväl vid
de 22 infanteriregementen, där så för närvarande icke är förhållandet.

2) Musikpersonalen vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen
borde uppbringas till samma antal som vid flertalet övriga infanteriregementen
.

3) Den föreslagna nya ingenjörkåren i Norrland skulle erhålla
musikpersonal till lika antal med Svea och Göta ingenjörkårer.

4) Beställningar för musikelever skulle upptagas till följande antal:

vid varje infanteriregemente 4 i utbyte mot 1 musikdistinktions korpral,

1 musikkorpral, 1 musikvicekorpral och 1 musikvolontär;

vid varje större kavalleriregemente 3 i utbyte mot 1 musikkorpral,
1 musikvicekorpral och 1 musikvolontär;

vid varje mindre kavalleriregemente 2 i utbyte mot eu musikkorpral
och 1 musikvolontär;

Motioner.

166 Riksdagens skrivelse nr 1.

vid varje fältartilleriregemente och vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente
2 i utbyte mot 1 musikandrekonstapel och 1 musikvolontär;

vid Positionsartilleriregementet 1 i utbyte mot 1 musikvolontär;

vid varje ingenjörkår och varje trängkår 1 i utbyte mot 1 musikvolontär; varjämte

borde tillkomma vid Fälttelegraf kåren på grund av truppförbandets
ökade storlek 1 musikdistinktionskorpral och 1 musikelev samt
vid Gottlands artillerikår 1 musikelev.

I överensstämmelse härmed har Eders Kungl. Magt föreslagit truppförbandens
stater sammansatta.

I syfte att nedbringa de med armémusiken förenade avsevärda kostnaderna,
hava enskilda motionärer framlagt ett förslag till fullständig omorganisation
av arméns musik.

Enligt förslaget skulle samtliga nuvarande musikkårer indragas och i
stället uppsättas sex arméfördelningsmusikkårer, mindre musikkårer för
Gottlands och Bodens trupper, ävensom en mindre musikkår gemensam för
kavalleriet och trängen samt en gemensam för artilleriet och ingenjörtrupperna.

En var av arméfördelningsmusikkårerna borde förläggas till ett infanteriregemente.
Kåren borde hava en sådan storlek och sammansättning,
att dels mindre avdelningar kunde från densamma detacheras att vid vissa
tillfällen tjänstgöra vid olika truppförband inom fördelningen,, dels möjlighet
funnes att tillfälligtvis anordna densamma som stråkorkester. Dess
styrka syntes därför höra bestämmas till 40 spel, 5 musikelever och 1
musikdirektör. Dessutom borde den vid särskilda tillfällen konsertera vid
respektive truppförband.

Av de för specialtruppslagen avsedda musikkårerna borde den ena förläggas
till ett kavalleri- och den andra till ett artilleriregemente. Varje
sådan mindre kår skulle bestå av 17 spel, 3 musikelever och 1 musikdirektör.

För fälttjänsten erforderliga signalblåsare borde utbildas vid eller genom
personal från de olika musikkårerna.

Staten för en arméfördelningsmusikkår skulle omfatta, förutom 1
musikdirektör, 4 musikfanjunkare, 8 musiksergeanter av första och 8 musiksergeanter
av andra klassen, 3 musikfurirer av första och 2 musikfurirer
av andra klassen, 5 musikkorpraler, 5 musikvicekorpraler, 5 musikvolontärer
och 5 musikelever.

Staten för en mindre musikkår skulle omfatta, förutom 1 musikdirektör,
2 musikfanjunkare, 4 musiksergeanter av första och 4 musiksergeanter
av andra klassen, 1 musikfurir av första och 1 musikfurir av

Riksdagens skrivelse nr 1. 167

andra klassen, 1 musikkorpral, 1 musikvicekorpral, 3 musikvolontärer och
3 musikelever.

En annan motionär har i huvudsak anslutit sig till berörda förslag.
Några musikkårer för specialtruppslagen ansåge motionären dock icke erforderliga,
utan har motionären föreslagit, att arméns musik endast skulle
bestå av sex arméfördelningsmusikkårer samt en musikkår för Gottlands
och en för Bodens trupper.

Musikkårerna skulle sammansättas på samma sätt, som i förutnämnda
förslag: angivits.

För utbildning av värnpliktiga signalblåsare skulle ur arméfördelningarnas
musikkårer på särskilda tider kommenderas en musikunderofficer,
furir eller korpral till vart och ett av de truppförband inom respektive
arméfördelningar, som icke vore förlagda å musikkårens förläggningsort.

Vid övervägande av de framställda förslagen har riksdagen funnit
de av motionärerna framhållna synpunkterna värda beaktande. Det vill
synas riksdagen, som om avsevärda besparingar beträffande arméomusiken
kunde göras utan att nedsätta försvarsväsendets effektivitet. A andra
sidan föreligger vid samtliga truppförband ett stadigvarande behov av
viss musikpersonal, vilket icke torde kunna fyllas av värnpliktig personal.
Förbises får icke heller, att militärmusiken har en ej ringa kulturell uppgift
att fylla. En viss varsamhet synes emellertid böra iakttagas vid lösningen
av frågan om armémusikens organisation.

Vid nu angivna förhållanden har riksdagen icke ansett sig kunna bifalla
något av de föreliggande förslagen till musikens omorganisation.
Riksdagen har dock ansett, att kostnaderna för musiken, för år 1914 uppgående
till 1,313,143 kronor, böra, utan åsidosättande av berättigade intressen,
kunna nedbringas med minst en tredjedel av detta belopp. Riksdagen
har därför ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag i detta syfte.

Civilmilitära kårer.

Ecklesiastikstaten.

A varje infanteri-, kavalleri- och fältartilleriregementes stat finnes
för närvarande uppförd en regementspastorsbeställning.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

organisa tion.

168

Riksdagens skrivelse nr 1.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

Riksdagens

uttalande.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

organisa tion.

Dessutom finnes vid Fortifikationen samt vid var och en av Svea
och Norrlands trängkårer, Skånska trängkåren och Västmanlands trängkår
1 regementspastorsbeställning. A Boden-Karlsborgs artilleriregementes stat
äro uppförda arvoden åt 2 regementspastorer, av vilka arvoden det ena
uppbäres av garnisonspastorn å Karlsborg.

Med anledning av Fälttelegrafkårens omorganisation och nyuppsättningen
av Norrlands ingenjörkår har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att å
Fortifikationens stat måtte uppföras 2 nya regementspastorsbeställningar.

Vidare skulle de båda arvodena å Boden-Karlsborgs artilleriregementes
stat samt det å Norrbottens regementes stat för en regementspastor
uppförda utgå. 1 stället skulle å kommendantsstaten uppföras ett garnisonspastorsarvode
under kommendantskapet å Karlsborg och ett under komna
endantskapet i Boden.

Slutligen skulle regementspastorsbeställningarna vid Svea och Norrlands
trängkårer indragas och den andliga vården vid dessa kårer ombesörjas
av regementspastorerna vid deo infanteriregementen, som äro förlagda
i respektive Örebro och Sollefteå. A den för trängen gemensamma staten
skulle i överensstämmelse härmed uppföras endast 2 regementspastorsbeställningar.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts rörande de olika
truppslagens organisation, har riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts förslag i fråga om ecklesiastikstaten.

Rättsväsendet.

Enär jämlikt föreliggande förslag till omorganisation av krigsdomstolarna
auditörernas avlöningsförmåner vore avsedda att upptagas under
andra huvudtiteln, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att samtliga auditörsbeställningar
skulle uteslutas ur truppförbandens stater.

Under förutsättning att en omorganisation av krigsdomstolarna, i
anslutning till Eders Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag, kommer till
stånd, har riksdagen icke något att i förevarande hänseende erinra.

Fältläkarkåren.

Fältläkarkåren befinner sig för närvarande under omorganisation.
Efter genomförd omorganisation skall kåren bestå av 1 överfältläkare, 1

Riksdagens skrivelse nr 1.

169

fältläkare, 47 regementsläkare, 53 bataljonsläkare samt 44 extra bataljonsläkare.

Särskilda beställningar för fördelningsläkare finnas icke, men utgå
till 6 regementsläkare arvoden om 1 000 kronor för upprätthållande av
lika många fördelningsläkarbefattningar.

Avlöningsförmånerna äro för regementsläkare desamma som för major
och för bataljonsläkare desamma som för kapten av 2. klassen.

För att sjukvården inom armén skall kunna på ett tillfredsställande sätt Kungl.
handhavas och krigsförberedelserna rätt bedrivas, har Eders Kungl. Maj:t förslag
föreslagit, att å generalitetets stat måtte uppföras sex beställningar med
överstelöjtnants förmåner för fördelningsläkarna.

I sammanhang härmed skulle för åvägabringande av överensstämmelse
med benämningarna inom andra tjänstemannakårer, särskilt intendenturkåren,
benämningen överfältläkare utbytas mot generalfältläkare,
fältläkare mot överfältläkare och fördelningsläkare mot fältläkare.

Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit, utöver beställningarna enligt
den under genomförande varande organisationen, inrättandet av en regementsläkarbeställning
vid Norrlands ingenjörkår samt en batalj onsläkarbeställning
viod Vaxholms grenadjärregemente.

A varje infanteriregementes stat, utom i fråga om Norrbottens
regemente och Gottlarids infanteriregemente, skulle alltså uppföras 1
regements- och 1 bataljonsläkarbeställning. Vid kommendantskapet i
Boden skulle finnas 2 regements- och 2 bataljonsläkare samt vid militärbefälet
på Gottland 1 regements- och 2 bataljonsläkare.

Vid vart och ett av de mindre kavalleriregementena skulle finnas en
bataljonsläkarbeställning.

Vid vartdera av de stora kavalleriregementena samt vart och ett
av fältartilleriregementena, utom Norrlands artilleriregemente, skulle finnas
1 regements- och 1 bataljonsläkarbeställning.

Vid Norrlands artilleriregemente ävensom vid Positionsartilleriregementet
skulle finnas endast 1 regementsläkare.

Fortifikationens stat skulle räkna 2 regements- och 1 batalj onsläkarbeställningar;
å trängens stat skulle slutligen uppföras 6 regements- och 6
batalj onsläkarbeställni ngar.

För fyllande av mera tillfälliga behov i fred ävensom av mobiliseringsbehovet
avsåges inrättandet av en reservstat även vid fältläkarkåren.

Med
gen, har ri

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 1 käft. {Nr 1.) 22

hänsyn till den av riksdagen antagna organisationen av truppsla- Riksdagens
ksdagen i fråga om regements- och bataljonsläkarebeställningarna uttalande■

170

Riksdagens skrivelse nr 1.

Nuvarande

organisa tion.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

Riksdagens

uttalande.

intet annat att erinra mot Eders Kungl. Majrts förslag än att, i överensstämmelse
med vad enskilda motionärer föreslagit, 1 bataljonsläkarbeställning1
bör tillkomma vid Norrlands artilleriregemente.

Beträffande inrättandet av 6 fördelningsläkarbeställningar å generalitetets
stat ävensom beträffande förändringen av vissa benämningar inom
fältläkarkåren har riksdagen intet att erinra.

Fältveterinärkåren.

För närvarande finnas å vederbörliga stater uppförda:

vid de sex mindre kavalleriregementena och sex fältartilleriregementen
1 regements- och 1 bataljonsveterinärbeställning;

vid de två större kavalleriregementena 1 regements- och 2 bataljonsveterinärbeställningar; vid

Gottlands artillerikår, Positionsartilleriregementet samt var och
en av trängkårerna 1 bataljonsveterinärbeställning; samt

vid Fortifikationen 2 bataljonsveterinärbeställningar.

Med anledning av förläggande av kavalleri till Boden samt uppsättande
av stamhästar såväl vid Norrbottens regemente som vid fästningsartilleriet
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att å staten för kommendantskapet
i Boden måtte uppföras en fästningsveterinärbeställning med avlöningsförmåner
såsom för regementsveterinär.

Dessutom skulle inrättas två nya bataljonsveterinärbeställningar å
Fortifikationens stat, avsedda en för Fälttelegraf kåren och en för Norrlands
ingenjör kår.

De sex trängkårernas bataljonsveterinärbeställningar skulle överföras
till den för trängen gemensamma staten.

Med hänsyn till den organisation av truppslagen, vartill riksdagen
anslutit sig, har riksdagen funnit sig böra i fråga om antalet regements- och
bataljonsveterinärbeställningar biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag. På grund
av Karlsborgs artilleribataljons omorganisation bör dock en av de på fortifikationens
stat uppförda bataljonsveterinärbeställningarna överflyttas till
staten för kominendantskapet å Karlsborg. Likaså bör den för närvarande
å staten för Gottlands artillerikår uppförda bataljons veterinärbeställningen
överflyttas till staten för militärbefälet på Gottland.

Riksdagens skrivelse nr 1.

171

Organisationen i övrigt.

Generalitetet.

Enligt nuvarande organisation uppgår antalet generalspersoner, uppförda
med fast lön å generalitetsstaten, till 9, nämligen 6 arméfördelningschefer,
1 chef för generalstaben, 1 generalfälttygmästare och inspektör
för artilleriet samt 1 chef för fortifikationen. Generalsbeställningar å
stat, avsedda för sådana generalspersoner, som kunna vara utsedda att vid
mobilisering och under krig tjänstgöra som högste befälhavare eller arméchef
(arméchefer), finnas icke. Ej heller finnas i fred några infanteribrigadchefer.
För en inspektör för kavalleriet, vartill enligt riksdagens uttalande
bör förordnas en av kavalleriets regementschefer, finnes å generalitetsstaten
uppfört ett arvode om 2,500 kronor.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit inrättande av tre nya generalsbeställningar,
nämligen en inspektör för militärläroverken in. in., en inspektör
för infanteriet och en inspektör för kavalleriet. Genom inrättandet av förstnämnda
båda beställningar skulle tillgodoses behovet dels av arméchefer i
krig, dels av särskilda målsmän i fredstid för vissa grenar av arméns
högre ledning, vilka för närvarande icke kunna tillgodoses så, som ömkligt
är. A generalitetsstaten borde även uppföras lönetillägg och furageersättning
för två tjänstehästar åt en adjutant hos inspektören för militärläroverken
m. m. och åt en adjutant hos inspektören för infanteriet.

Då det nuvarande sättet för fyllandet av behovet av brigadchefer, nämligen
att infanteriregementschefer vid mobilisering insattes i dessa befattningar,
vore förbundet med synnerligen stora olägenheter, och då i fred brigadchefer
jämväl vore behövliga med hänsyn till utbildningsarbetet, skulle
vidare 12 infanteriregementschefer, en för varje brigad, förordnas i fred
att, med bibehållande av beställningen på stat och regeinentschefsbefälet,
vara brigadchefer. Dessa borde åtnjuta ett årligt arvode av 1,000 kronor;
och har Eders Kungl. Magt för den skull föreslagit, att för ändamålet erforderliga
medel, tillhopa 12,000 kronor, måtte uppföras å generalitetsstaten.

Enär kommendanten i Boden samt militärbefälhavaren på Gottland för
närvarande åtnjöte allenast överstes avlöningsförmåner, men deras befälsställning
och tjänstgöringsförhållanden praktiskt taget närmast motsvarade
arinéfördelningschefs, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att å generalitetsstaten
måtte uppföras ett årligt arvode om 1,000 kronor åt vardera av
dessa båda befattningshavare.

Nuvarande

organisa tion.

Kungl.

Majits

förslag.

172

Riksdagens skrivelse nr 1.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

organisa tion.

Kungl.

Maj.t

förslag.

Då den för närvarande förefintliga bristen av beställningar å stat för
generalspersoner, avsedda att under krig tjänstgöra såsom högste befälhavare
eller annéchef, synes böra avhjälpas, har riksdagen funnit sig böra uppföra
två nya generalsbeställningar å stat. Dessa befattningars innehavare
torde i fred böra i huvudsak fullgöra de åligganden, som i Eders Kungl.
Maj:ts proposition föreslås.

Vad inspektören för kavalleriet beträffar, har riksdagen i likhet med
Eders Kungl. Maj:t ansett, att en för denne avsedd beställning bör å generalitetets
stat uppföras. I överensstämmelse med vad enskild motionär
föreslagit, torde dock de med beställningen förenade avlöningsförmånerna
böra bestämmas till de för överste fastställda.

De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna arvodena ä 1,000 kronor åt kommendanten
i Boden samt militärbefälhavaren å Gottland har riksdagen funnit
sig böra bifalla. Med hänsyn till inspektörens för kavalleriet ansvarsfulla
uppgift har riksdagen ansett, att även för nämnda beställnings innehavare
bör å generalitetets stat uppföras ett arvode å 1,000 kronor.

Mot inrättandet av särskilda arvoden för infanteriregementschefer,
som i fred skulle förordnas till brigadchefer, har riksdagen icke haft något
att erinra. Emellertid håller riksdagen före, att det med ifrågavarande
arvoden avsedda ändamålet, nämligen underlättandet av lämpligt personval,
kan nås, även om arvodenas belopp sänkes till 500 kronor. Vad
Eders Kungl. Maj:t i övrigt föreslagit beträffande generalitetsstaten har
riksdagen ansett sig böra bifalla.

Generalstaben.

Staten för generalstabens fast anställda personal upptager under
militärstaten 2 överstar, 3 överstelöjtnanter, 12 majorer, 20 kaptener av
första klassen och 10 löjtnanter av första klassen samt under civilstaten
1 professor, 1 krigsarkivarie, 1 bibliotekarie, 2 aktuarier, 1 förste vaktmästare
och 3 vaktmästare.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att generalstabens militärstat måtte
ökas med 1 överstelöjtnant och 1 major i och för tillgodoseende av behovet
av stabschefer åt de föreslagna inspektörerna för infanteriet och militärläroverken.
Vidare borde för stärkande av stabens arbetskrafter tillkomma 3
kaptener av första klassen. Slutligen skulle de nuvarande 10 löjtnantsbeställningarna
av första klassen uppflyttas till kaptensbeställningar av
andra glassen.

A generalstabens civilstat skulle uppföras ytterligare 1 aktuariebeställning.

Riksdagens skrivelse nr 1.

173

Att tillgodoseendet av behovet av stabschefer åt de båda nya generalspersonerna
kräver en förstärkning av officerare i generalstaben, finner
riksdagen påtagligt och anser därför generalstabens stat böra ökas med
1 överstelöjtnant och 1 major.

Organiserandet av reservformationer och tjänsten inom generalstaben
i övrigt har synts riksdagen tala för en något större utökning av personalen
inom generalstaben, än Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt, och har riksdagen
ansett, att generalstabens stat behöver ökas med sammanlagt 6
kompaniofficersbeställningar. Vid sådant förhållande har riksdagen icke
funnit sig kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag om samtliga löjtnantsbeställningars
utbytande mot kaptensbeställningar. Däremot har det synts
skäl föreligga att utbyta 4 löjtnantsbeställningar mot kaptensbeställningar
av andra klassen. Av de 6 nya kompaniofficersbeställningarna böra vidare
3 vara kaptensbeställningar av första klassen och 3 kaptensbeställningar
av andra klassen. Generalstabens koinpaniofficersgrader skulle alltså komma
att bestå av 23 kaptener av första klassen, 7 kaptener av andra klassen
och 6 löjtnanter av första klassen.

Mot uppförandet å generalstabens stat av ytterligare 1 aktuarie har
riksdagen intet att erinra.

Artilleristaben.

Artilleristabens samtliga officerare äro för närvarande placerade å
artilleritruppförbandens stater och åtnjuta i sin egenskap av artilleristabsofficerare
följande arvoden, nämligen:

chefen för artilleristaben.......... 1,800 kronor

en officer, chef för konstruktionsavdelningen . . 1,500 »

tre officerare............... 1,200 »

fyra » 1,000 »

två » 750 »

Enär befattningen som chef för artilleristaben toge sin innehavares
hela tid och krafter i anspråk, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att en
särskild beställning med majors löneförmåner måtte uppföras å artilleristabens
stat.

Vidare skulle å samma stat uppföras 2 nya arvoden, avsedda för
infanteriofficerare.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:t framhållit, att en ifrågasatt överflyttning
av artilleristabens utrustningsavdelning till artilleridepartementets
militärbyrå vore en ändamålsenlig åtgärd, som borde genomföras.

Riksdagens

uttalande.

Nuvarande

organisa tion.

Kungl.

Maj:ts

förslag.

174

Riksdagens skrivelse nr 1.

Riksdagens Riksdagen har funnit sig böra bifalla vad Eders Kungl Maj:t be ■uttalande.

träffande artilleristaben föreslagit, dock med den ändringen, att ett av
de arvoden å 1,000 kronor, som för närvarande utgå till artilleristabsofficerare,
indrages och att för infanteriofficerares tjänstgöring vid artilleristaben
avses allenast ett arvode å 1,000 kronor.

Kommendantsstaten.

Beträffande kommendantsstaten, vilken omfattar kommendantskapen
i Stockholm, å Karlsborg och i Boden, har Eders Kungl. Maj:t endast föreslagit
vissa ändringar i fråga om den civilmilitära personalen. För dessa
har i annat sammanhang blivit redogjort; och har riksdagen redan förut
angivit i vad mån ändringar i staten böra vidtagas.

Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Nuvarande För chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan finnes för närvarande

f°rlden aU~ ingen särskild beställning med fasta löneförmåner. Befattningshavaren åtnjuter,
utom avlöning för innehavande tjänst vid truppförband, ett arvode
å 1,500 kronor, varjämte inkvarterings- och servisbidrag utgår efter det
för överstelöjtnant stadgade beloppet.

Kungl. Av enahanda skäl, som i fråga om chefen för artilleristaben anförts,

förslag. och enär chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan borde i lönehänseende
likställas med chefen för krigshögskolan, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit,
att för honom en särskild beställning med överstelöjtnants löneförmåner
måtte uppföras å staten för artilleri- och ingenjörhögskolan.

Riksdagens I anslutning till vad vissa motionärer föreslagit, har riksdagen an uttalande.

ge^ chefen för ifrågavarande högskola bör uppföras å högskolans stat
med avlöningsförmåner såsom major.

Härens hästar.

Nuvarande Härens hästar utgöras vid nuvarande organisation dels av egna

°r9Uona'' tjänstehästar för generalitetets, generalstabens och kavalleriets officerare,
för regementsofficerare vid infanteriet, artilleriet, fortifikationen och trängen,
för regementskvartermästare och regementsadjutanter vid infanteriet och

Riksdagens skrivelse nr 1.

175

fästningsarti 11 eri et m. fl., dels av stamhästar vid samtliga truppförband av
kavalleriet, fältartilleriet, positionsartilleriet, ingenjörtrupperna och trängen.
Därjämte anskaffas lejda hästar till erforderligt antal för artilleriets, ingenjörtruppernas
och trängens övningar.

Eders Kungl. Maj:t har icke ifrågasatt någon större förändring av nyss- Kungl.
nämnda grunder för hästanskaffningen. Dock har föreslagits, att regements- förslag.
kvartermästares och regementsadjutanters egna tjänstehästar måtte utbytas
mot stamhästar, att dylika måtte anskaffas för infanteriets kompanichefer
och kulsprutekompanier, samt att även för fästningsartilleriet ett antal
stamhästar måtte anskaffas. Infanteriet skulle erhålla sina stamhästar
genom överflyttning av yngre hästar från kavalleriet och artilleriet. I övrigt
har Eders Kungl. Maj;t påyrkat endast vissa ändringar i antalet stamhästar
vid de beridna truppslagen samt införande av hästlejning även för infanteriets
behov och för arméförvaltningens intendentsdepartements räkning.

Vissa motionärer hava anslutit sig till ett av tredje försvarsbered* Motioner.
ningen gjort uttalande, att samtliga egna tjänstehästar borde utbytas mot
stamhästar. Remonteringen medelst egna tjänstehästar ställde sig nämligen
särdeles dyrbar för statsverket och kunde understundom även för den
enskilde officern vara förenad med avsevärda utgifter.

Samma motionärer hava vidare föreslagit, att infanteriet måtte förses
med stam- och draghästar för att tillgodose kulspruteorganisationens behov
och inom vissa gränser kunna göra kompanicheferna beridna, och för fältartilleriet
genom inköp anskaffas särskilda draghästar. Trängen borde genom
överflyttning av kasserade hästar från kavalleriet förses med draghästar, varjämte
truppslagets behov av ridhästar lämpligen kunde delvis fyllas genom
»lån» från kavalleriet. Det syntes motionärerna, som om en stor del av de
vid kavalleriet och artilleriet utrangerade stamhästarna borde kunna komma
till användning vid andra truppslag, där tjänsten för hästarna vore mindre
krävande; dock borde draghästar för infanteriets kulspruteavdelningar inköpas
på enahanda sätt som artilleriets för körning avsedda hästar.

1 anslutning härtill hava motionärerna hemställt, att de till officerare
utgående lönetillägg och furageersättningar måtte uteslutas ur vederbörande
stater och alla officerare göras beridna på kronan tillhöriga stamhästar,
samt att från kavalleriet, och artilleriet utrangerade hästar, som ansåges
kunna försäljas utan villkor om nedslaktning, för fortsatt användning
måtte överföras till infanteriet, ingenjörtrupperna och trängen i den mån,
vid dessa truppslag funnes bruk fö]'' desamma.

176

Riksdagens skrivelse nr 1.

En annan motionär har, likaledes i anslutning till tredje försvarsberedningens
nyssnämnda uttalande, påyrkat, att samtliga officerare, som enligt
gällande stater uppbära ersättning för tjänstehästar, hädanefter skulle vara
beridna å kronan tillhöriga hästar, att generaler och överstar tilldelades
var och en två hästar, samt att alla övriga officerare, som under sin
tjänsteutövning skulle vara beridna, tilldelades envar en tjänstehäst.

För tillgodoseende av behovet av ridhästar och av draghästar för
kulspruteavdelningarna skulle infanteriet erhålla ett antal hästar. Vid
artilleriet. skulle fältkanon- och fälthaubitsbatterierna förses med för ändamålet
särskilt inköpta draghästar. Motionären har vidare föreslagit, att hästar
från fördelningskavalleriregementena under större delen av året skulle för
ridbruk disponeras av trängbataljonerna. Vid kavalleriet och artilleriet utrangerade
hästar, som fortfarande vore för militärt bruk användbara, skulle
överflyttas till infanteriet och trängen.

Införandet av särskilda draghästar vid artilleriet vore avsett att inskränka
den dyrbara hästlejningen. Dessa hästar borde under större delen
av året vara uthyrda till fodervärdar.

Riksdagens Vid övervägande av frågan om officerarnas egna tjänstehästar har

e'' riksdagen kommit till den uppfattningen, att det skulle vara för såväl staten
som officerarna fördelaktigt, om kronan i större utsträckning än för närvarande
är fallet övertoge remonterings- och underhållsskyldigheten.
Riksdagen har alltså intet att erinra mot att, som Eders Kungl. Maj:t
föreslagit, infanteriets regementskvartermästare och regementsadjutanter
göras beridna å kronan tillhöriga stamhästar. Därjämte bär riksdagen
ansett, att såväl infanteriets som artilleriets och fortifikationens regementsofficerare
med undantag av regements- och kårchefer, för vilka hästgottgörelse
fortfarande synes böra beräknas, böra göras beridna genom kronans
försorg. Vad angår generalitetets officerare ävensom kavalleriets regementsoch
kårchefer, höra desamma fortfarande äga skyldighet att mot gottgörelse
göra sig beridna å egna tjänstehästar. Samma förhållande bör ock äga
rum i fråga om trän gens överste och kårchefer, cheferna för vissa skolor,
chefen för remonteringsstyrelsen m. fl. Beträffande det sätt, varpå övriga
kavalleriofficerare samt officerarna vid generalstaben m. fl. staber böra för
framtiden göras beridna, anser riksdagen tillräcklig utredning för frågans
slutgiltiga lösning icke för närvarande föreligga. Riksdagen har därför ansett
sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning, i vad mån
och enligt vilka grunder bemälda officerare må kunna göras beridna, förutom
på en egen tjänstehäst, på kronan tillhöriga stamhästar, jämte de förslag,
som av nämnda utredning föranledas.

177

Riksdagens skrivelse nr 1.

•

Beträffande kronan tillhöriga stamhästar får riksdagen anföra följande.

Vid infanteriet finnas för närvarande icke några stamhästar. Enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle varje infanteriregemente erhålla 23 stamhästar,
nämligen 1 för regementskvartermästaren,4 för regementsadj utan terna.
12 för kompanicheferna och 6 för kulsprutekompaniet, I anslutning till
vad riksdagen ovan anfört, bör nämnda antal ökas med 4 för överstelöjtnant
och majorer avsedda hästar.

Enligt, 1901 års härordning skall antalet stamhästar vid kavalleriet
uppgå till" 600 vid vart och ett av de 6 fördelningskavalleriregementena
och till 1,200 vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena. Vid
sistnämnda båda regementen finnas dock för närvarande endast 1,000
stamhästar.

Eders Kungl. Maj:ts förslag avser dels ett fullständigt genomförande i
här berört avseende av 1901 års härordning, dels en mindre ökning därutöver
med hänsyn till det föreslagna uppsättandet av kulspruteavdelningar
vid kavalleriet. Antalet stamhästar skulle uppgå till 620 vid vart och ett
av de mindre regementena och till 1,220 vid vartdera av de båda större.

Då för kulsprutetj änsten erforderliga hästar kunde erhållas genom
att äldre hästar, vilka eljest skulle avgått på grund av ålder, kvarhölles
vid regementena, föranledde hästanskaffningen för kulspruteavdelningarna
icke någon ökning av remontbehovet.

Såsom riksdagen redan förut framhållit, skall enligt den av riksdagen
beslutade organisationen av kavalleriet antalet stamhästar bliva detsamma
som Eders Kungl. Maj:t föreslagit eller 6,160. Av detta antal bör vart och
ett av de mindre kavalleriregementena, i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts
förslag, erhålla 620. Av återstående böra 240 tilldelas Norrbottens kavallerikår
och 1,100 vartdera av de båda större kavalleriregementena.

Enligt 1901 års härordning skall antalet stamhästar vid artilleriet
utgöra: vid varje fältartilleriregemente 440, vid Vendes artilleriregemente
dock 584, vid Gottlands artillerikår 85 och vid Positionsartilleriregementet
60. Boden-Karlsborgs artilleriregemente är vid nuvarande organisation
icke försett med stamhästar.

På grund av det tunga artilleriets utveckling till större rörlighet,
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att hästantalet vid Positionsartilleriregementet
måtte ökas från 60 till 180.

För fästni n <rsartil le Hets rörliga batterier erfordrades vidare stamhästar
vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente. Antalet borde bestämmas
till 126, därav 6 hästar avsåges för fortbefälhavarna i Boden.

Med hänsyn till den organisation av artilleriets truppförband och de
ändrade grunder för anskaffningen av vissa officerares tjänstehästar, varBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. {Nr 1.) 23

178

Riksdagens skrivelse nr 1.

till riksdagen anslutit sig, har riksdagen, bör det av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna antalet stamhästar ökas vid vart och ett av Svea, Göta, Upplands
och Smålands artilleriregementen med 10, vid Norrlands artilleriregemente
med 50 och vid Positionsartilleriregementet med 3 hästar, men
minskas vid Yendes artilleriregemente med 36 hästar. För Bodens artilleriregemente
bör upptagas 70 och för Karlsborgs artillerikår 61 stamhästar.
Hästantalet vid Gottlands artillerikår torde i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts förslag böra bestämmas till 85.

Enligt 1901 års härordning uppgår antalet stamhästar vid ingenjörtrupperna
till 54 vid vardera av Svea och Göta ingenjörkårer, till 25
vid Fälttelegrafkåren och till 10 vid Bodens ingenjörkår. Hela antalet
utgör således 143.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att antalet stamhästar, inberäknat 19
för viss stabspersonal avsedda hästar, bestämmes till: vid Svea ingenjörkår
53, Göta ingenjörkår 44, Norrlands ingenjörkår 41, Bodens ingenjörkår 16
och Fälttelegrafkåren 60 eller inalles 214 hästar. Förslaget innebär således
en ökning av 71 hästar.

På grund av den förut omnämnda utbytningen vissa regementsofficerares
egna tjänstehästar mot stamhästar bör antalet stamhästar vid
Fortifikationen och ingenjörtrupperna bestämmas till sammanlagt 226.

Enligt 1901 års härordning finnas vid varje trängkår 54 stamhästar,
anskaffade genom remonteringsstyrelsens försorg. Eders Kungl. Maj:t har
icke ifrågasatt någon ändring härutinnan, och har riksdagen för sin del icke
någon erinran att härvid framställa.

Vad angår den av förenämnda motionärer väckta frågan att åtminstone
delvis fylla infanteriets, ingenjörtruppernas och trängens behov av stamhästar
med sådana hästar, som utrangerats från kavalleriet och artilleriet,
anser riksdagen densamma vara värd beaktande; och har riksdagen med
anledning härav funnit sig böra hos Eders Kungl. Maj:t hemställa, att från
kavalleriet och artilleriet utrangerade stamhästar måtte, i den mån de för
ändamålet kunna finnas lämpliga, för fortsatt användning överföras till
infanteriet och trängen.

I sammanhang därmed torde även frågan om anskaffning av särskilda
draghästar för artilleriets behov i syfte att nedbringa lejningskostnaderna
böra underkastas utredning.

Riksdagens skrivelse nr 1.

179

Lantförsvarets kostnader efter genomförd härordning.

Lantförsvarets kostnader äro i 1914 års riksstat upptagna till
55,234,100 kronor, därav 50,048,112 kronor i ordinarie anslag och
5,185,988 kronor i extra anslag.

Enligt det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny härordning
hava lantförsvarets sammanlagda ordinarie kostnader efter fullt genomförd
härordning beräknats uppgå till 57,827,759 kronor eller i runt tal
58,000,000 kronor. Härtill har Eders Kungl. Maj:t ansett böra läggas i medeltal
omkring 5,000,000 kronor för extra utgifter och för sådana höjningar
i de ordinarie utgifterna, vilka i enstaka, mindre betydande fall kunna
befinnas erforderliga vid lösning av vissa frågor, vilka — såsom av vissa
kårer väckta frågor om lönereglering — ej stå i nödvändigt sammanhang
med härordningen och icke vid förslagets framläggande förelegat i tillräckligt
utrett skick. Hela ordinarie och extra ordinarie kostnaden för
lantförsvaret efter fullt genomförd härordning skulle följaktligen komma
att uppgå till 63,000,000 kronor årligen.

Den nya värnpliktslagen och härordningen hava icke ansetts föranleda
någon ändring i följande ordinarie anslag, nämligen: departementschefen;
departementet; skrivmaterialier och expenser, ved in. m. för departementet
med dess kommandoexpedition; tryckningskostnader för departementet
med dess kommandoexpedition; arméförv ältning en; skrivmaterialier, expenser
och bränsle m. m. för armé för v ältning en; generalstabens övningar, expenser
in. in.; ridskolan; inkvarteringens ordnande i Stockholm; arméns vapen,
ammunition och målskjutningsmateriel samt artilleriets övningar och materiel;
garnisonssjukhusen i Stockholm, ä Karlsborg och i Boden; resestipendier åt
artilleri- och ingenjörofficerare; resestipendier åt officerare och intendenturtjänstemän
(upptaget med något förändrad benämning); resestipendier åt
militärläkare; samt understöd åt föreningar och till skrifters utgivande.

Däremot har beräknats ökning av följande anslag:

Generalitetsstaten, till följd av upptagandet på denna stat av dels
två nya generalsbeställningar, dels en ny överstebeställning för kavalleriinspektören,
dels sex fältläkarbeställningar och dels särskilda arvoden åt
inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland samt tolv såsom brigadchefer förordnade regementschefer
vid infanteriet;

180

Riksdagens skrivelse nr 1.

Generalstabens fast anställda personal, på grund av inrättande av en
ny överstelöjtnants- och en ny majorsbeställning, ökning av stabsadjutanternas
antal med tre kaptener av första klassen och sju kaptener av
andra klassen, i sammanhang varmed fyra löjtnantsbeställningar av första
klassen indragits, ävensom inrättande av en ny aktuariebeställning;

Artilleristaben, med anledning av uppförande å ordinarie stat av
majors avlöningsförmåner åt chefen för artilleristaben samt placerande
av en infanteriofficer vid nämnda stab, i sammanhang varmed arvode å
1,000 kronor för en artilleristabsofficer indragits;

Kommendantsstaten, till följd av anställande vid kommendantskapet
i Boden av en garnisonspastor och en regementsveterinär samt anställande
vid kommendantskapet å Karlsborg av en batalj onsveterinär,
ävensom ökning av det å staten för sistnämnda kommendantskap upptagna
avlöningsbeloppet till garnisonspastorn, vilken höjning emellertid
delvis utjämnas genom motsvarande minskningar å staterna för förutvarande
Boden-Karlsborgs artilleriregemente och Norrbottens regemente
genom uteslutande från dessa stater av regementspastorernas arvoden;

Krigshögskolor, på grund av uppförande å artilleri- och ingenjörhögskolans
stat av majors avlöningsförmåner åt chefen för nämnda högskola; Skjutskolan

för infanteriet och kavalleriet, till följd av ökat antal
aktiva officerare, som skola genomgå denna skola, och därav ökat antal
elever, ävensom på grund av organiserandet av kulspruteavdelningar vid
infanteriet och kavalleriet;

Artilleriskjutskolor, på grund av ökat antal elever efter haubitsdivisionernas
fullständiga organiserande;

Krigsskolan, till följd av anordnande av ytterligare en reservofficerskurs
årligen m. m.;

Volontär skolor, i anledning av de ökade kraven på underofficerarnas
utbildning; samt

Militärläkarnas undervisning, med anledning av inrättande av fackskolor
för värnpliktiga medicine kandidater och veterinärer.

Vad beträffar det i riksstaten uppförda anslaget till avlöning och
rekrytering m. fn., har Eders Kungl. Maj:t avsett, att från å detsamma uppkommande
besparingar skulle bestridas jämväl anställnings- och avskedspreinier
samt vissa andra kostnader för rekrytering och civilanställning. Enligt
riksdagens åsikt bör särskilt anslag för detta ändamål anvisas. Uti
beräkningarna har emellertid anslagets natur av fast anslag bibehållits, varemot
något anslag för anställnings- och avskedspremier icke beräknats.
Höjning i anslaget föranledes huvudsakligen av besluten om:

Riksdagens skrivelse nr 1.

181

ökning av befälspersonalen vid infanteriregementena för organiserande
av reservformationer;

utveckling av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen till
samma styrka som övriga infanteriregementen på fastlandet;

organiserande av ett kulsprutekompani vid varje infanteriregemente;
inrättande av sex nya överstelöjtnantsbeställningar vid artilleriet i
anledning av reservorganisationen vid fältartilleriet;

utveckling och uppdelning i två skilda truppförband av hittillsvarande
Boden-Karlsborgs artilleriregemente;

utvidgning av fortifikationen och ingenjörtrupperna för uppsättande
av nya ingenjörformationer m. in.

Däremot hava kostnaderna å ifrågavarande anslag minskats genom
indragning av officers- och reservofficersvolontärerna, genom minskning i
antalet meniga volontärbeställningar vid samtliga infanteriregementen å fastlandet
utom Svea och Göta livgarden, genom indragning av en skvadron
vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena, genom indragningar
i trängkårernas stater, genom auditörernas överflyttande från fjärde
huvudtiteln till andra huvudtiteln samt genom förslaget om minskning
med eu tredjedel i nuvarande kostnader för arméns musik.

På grund av den utsträckta tjänstgöringstiden har hel dagavlöning
beräknats för samtliga infanteriregementen.

ökning beräknas vidare erforderlig å följande anslag:

Avlöning till extra bataljonsläkare, i överensstämmelse med 1911 års
riksdags beslut om anställande vid armén av högst 44 extra bataljonsläkare,
samt

Arméns personal över stat, till följd av beräknad utveckling av reservofficersinstitutionen.

I sammanhang härmed har i staten beräknats ett nytt ordinarie
anslag för arméns reservstater för avlöning åt personal vid armén, som
avgått ur aktiv tjänst.

Anslaget till landstormen erfordrar höjning i anledning av samtliga
landstormsområdens organisation såsom områden av första klassen samt
införande av obligatoriska övningar för landstormen.

I anslaget till de värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning
in. m. påkallas höjning dels på grund av det ökade antalet tjänstgöringsdagar
för de värnpliktiga, dels på grund av ökningen i det till de värnpliktiga
utgående penningbidraget, dels till följd av de ändrade förhållandena
i fråga om de värnpliktigas färder och dels slutligen med anledning
av ökad ersättning åt rullföringsbefälhavarna och deras biträden.

Anslaget till intendenturkåren och intendenturtrupperna ökas på grund

182

Riksdagens skrivelse nr 1.

av den något ändrade sammansättningen av kåren samt genom överflyttning
till denna kår av intendenturtrupperna.

Höjning av anslaget till ålder stillägg påkallas genom ökning av antalet
beställningar, varmed sådan avlöningsförmån är förenad.

Genom ändringarna i värnpliktslagen och organisationen samt den
därav föranledda ökningen i de värnpliktigas tjänstgöringstid ävensom
av hästantalet erfordras höjning i samtliga anslag, som avse de värnpliktigas
förplägnad, beklädnad och inkvartering m. m. ävensom i de anslag,
som äro anvisade för underhåll m. m. av arméns hästar, alltså anslagen
till arméns mathållning, furagering av arméns hästar, arméns munderingsutrustning,
arméns diverse intendenturbeliov, arméns kasernutredning samt
ved, ljus och vatten, arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens övningar och materiel, arméns sjuk- och veterinärvård
samt hovbeslag m. m. ävensom för remontering m. m. och lega av
hästar för truppförbandens övningar. Minskningen av fast anställt manskap
vid armén har icke kunnat uppväga den ökning å underhållsanslagen
för manskap, som uppkommit genom den utsträckta övningstiden för
värnpliktiga.

I likhet med Eders Kungl. Maj:t har riksdagen beräknat ett nytt
anslag för tillgodoseende av lastautomobiler för armén.

ökad personal vid armén kräver höjning av anslaget till rese- och
traktamentspenningar samt till flyttningshjälp.

Ett nytt anslag för vinter övning ar har på grund av härordningsförslaget
upptagits i kostnadsberäkningarna. Dessutom har höjning ansetts
erforderlig i anslaget till arméns fält- och fälttjänstövningar.

Ett nytt anslag till stipendier åt underofficerare med vederlikar har i
beräkningen upptagits för att bereda skickliga underofficerare tillfälle till
ökad utbildning.

Slutligen har anslaget till extra utgifter ansetts behöva höjas.

Följande anslag komma att minskas eller helt och hållet upphöra:

Anslaget till ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta bataljonsläkarna
och bataljonsveterinärerna ävensom anslaget till stipendier för fältläkarkåren
och veterinärstaten kanna till följd av ändrad organisation av
fältläkar- och fältveterinärkårerna småningom minskas.

Fullbordande av arméns kasernetablissemang medför minskning av
anslagen till hyra, expenser m. m. vid truppförbanden samt inkvartering skostnader.
Slutligen komma anslagen till ersättning åt vissa löntagare i
följd av arméns omorganisation samt till ersättning för rustning och rotering
att helt och hållet upphöra.

Riksdagens skrivelse nr 1.

183

Av verkställda beräkningar (se den vid förevarande avdelning fogade
tablå) framgår, att de sammanlagda ordinarie kostnaderna enligt riksdagens
beslut skulle komma att uppgå till 59,527,704 kronor. Med beräknande
av i medeltal 5,000,000 kronor för extra anslag m. m. skulle
hela ordinarie och extra ordinarie årliga kostnaden för lantförsvaret, nu
omkring 55,250,000 kronor, efter fullt genomförd härordning belöpa sig
till i runt tal 64,500,000 kronor.

Övergången till den nya härordningen.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle den nya härordningen
genomföras under loppet av tio år, räknade från och med år 1915; och
skulle övergången ske enligt propositionen bifogade planer.

Mot vad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har riksdagen icke
annat att erinra, än att de framlagda övergångsplanerna givetvis böra underkastas
de jämkningar, som föranledas av de utav riksdagen företagna ändringarna
i Eders Kungl. Maj:ts förslag.

I anslutning till vad sålunda blivit anfört, får riksdagen anmäla:

A) att riksdagen — under förutsättning, att riksdagens beslut om
antagande av ny värnpliktslag varder av Eders Kungl. Maj:t godkänt —
fattat följande här nedan under punkterna 1—13 angivna beslut, nämligen:

Beträffande infanteriets organisation:

1:°)

a) Livregementets grenadjärer, Första livgrenadjärregementet, Andra
livgrenadjärregementet, Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente,
Upplands infanteriregemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente,
Kronobergs regemente, Jönköpings regemente, Dalregementet, Hälsinge
regemente, Alvsborgs regemente, Hallands regemente, Bohusläns regemente,
Västmanlands regemente, Västerbottens regemente, Kalmar regemente, Värm -

184

Riksdagens skrivelse nr 1.

lands regemente, Jämtlands fältjägarregemente, Norra skånska infanteriregementet,
Södra skånska infanteriregementet, Vaxholms grenadjärregemente
samt Västernorr lands regemente.

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

9 kaptener av första klassen,

6 kaptener av andra klassen,

12 löjtnanter av första klassen,

11 löjtnanter av andra klassen,

5 underlöjtnanter och

5 fänrikar.

U nderofficerare:

13 fanjunkare,

13 sergeanter av första klassen och

12 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 gevärshantverkare och
1 förrådsvaktmästare.

Manskap:

14 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

29 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

44 korpraler,

44 vicekorpraler,

60 volontärer,

2 sjukvårdsfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,
2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sj ukvårdssoldater,

185

Riksdagens skrivelse nr 1.

1 gevärshantverkarfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,
1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

b) Svea och Göta livgarden:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

9 kaptener av första klassen,

6 kaptener av andra klassen,

12 löjtnanter av första klassen,

11 löjtnanter av andra klassen,

5 underlöjtnanter och

5 fänrikar.

Underofficerare:

13 fanjunkare,

13 sergeanter av första klassen och

12 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 gevärshantverkare och
1 förrådsvaktmästare.

Manskap:

14 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

29 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

44 korpraler,

56 vicekorpraler,

360 volontärer,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.)

186

Riksdagens skrivelse nr 1.

2 sjukvårdsfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshantverkarfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,
1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

c) Norrbottens regemente:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

11 kaptener av första klassen,

8 kaptener av andra klassen,

13 löjtnanter av första klassen,

11 löjtnanter av andra klassen,

5 underlöjtnanter och
5 fänrikar.

Underofficerare:

15 fanjunkare,

15 sergeanter av första klassen och

11 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 gevärshantverkare och
1 förrådsvaktmästare.

Manskap:

14 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,
29 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,
44 korpraler,

44 vicekorpraler,

Riksdagens skrivelse nr 1.

187

60 volontärer,

2 sjukvårdsfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sj ukvårdsvicekorpraler,

2 sjuk vårdssoldater,

1 gevärshantverkarfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,
1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshant ver karsoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

d) Militärbefälet på Gottland samt Gottlands infanteriregemente:

I. Militärbefälet.

Officer:

1 överste och militärbefälhavare.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare och
1 bataljonsveterinär.

II. Gottlands infanteriregemente.

Officerare:

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

9 kaptener av första klassen,

6 kaptener av andra klassen,

12 löjtnanter av första klassen,

11 löjtnanter av andra klassen,

5 underlöjtnanter och
5 fänrikar.

188

Riksdagens skrivelse nr 1.

Underofficerare:

13 fanjunkare,

13 sergeanter av första klassen och
12 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 gevärshantverkare och

1 förrådsvaktmästare.

Manskap:

14 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

29 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

44 korpraler,

44 vicekorpraler,

170 volontärer,

2 sjukvårdsfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

2 sj ukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshantverkarfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,
1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat och
1 hovslagarvicekorpral.

dels att vid vart och ett av härens infanteriregementen skola efter
genomförd härordning finnas 27 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande kavalleriets organisation:

2:o)

189

Riksdagens skrivelse nr 1.

a) Livgardet till häst, Livregementets dragoner, Livregementets husarer,
Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands
dragonregemente:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant eller major,

5 ryttmästare av första klassen,

2 ryttmästare av andra klassen,

7 löjtnanter av första klassen,

6 löjtnanter av andra klassen,

3 underlöjtnanter och
2 fänrikar.

Underofficerare:

6 fanjunkare,

5 sergeanter av första klassen och
5 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljonsveterinär och
1 gevärshantverkare.

Manskap:

5 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

20 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

30 korpraler,

228 volontär er,

1 sjukvårdsfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

2 sjukv|rdskorpraler,

2 sjukvårdsryttare,

2 hovslagarfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

4 hovslagarkorpraler,

5 hovslagarryttare och
1 hantverkskorpral.

190

Riksdagens skrivelse nr 1.

b) Skånska husar- och dragonregementena:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

2 majorer,

8 ryttmästare av första klassen,

3 ryttmästare av andra klassen,

11 löjtnanter av första klassen,

10 löjtnanter av andra klassen,

5 underlöjtnanter och

4 fänrikar.

Underofficerare:

9 fanjunkare,

8 sergeanter av första klassen och
8 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

2 bataljonsveterinärer och

2 gevärshantverkare.

Manskap:

8 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

32 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

48 korpraler,

414 volontärer,

1 sj ukvårdsfurir (distinktionskorprål) av första klassen,

1 sjukvårdsfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

3 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsryttare,

3 hovslagarfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

6 hovslagarkorpraler,

7 hovslagarryttare och
1 hantverkskorpral.

191

Riksdagens skrivelse nr 1.

dels^ att uppsätta ett nytt kavalleritruppförband, benämnt Norrbottens
kavallerikar, och att denna kår efter genomförd härordning skall utföras
av följande med fasta avlöningsförmåner anställda personal nämligen;0

Officerare:

1 överstelöjtnant och chef,

1 ryttmästare av första klassen,

1 ryttmästare av andra klassen,

3 löjtnanter av första klassen,

3 löjtnanter av andra klassen,

2 underlöjtnanter och
1 fänrik.

Underofficerare:

3 fanjunkare,

2 sergeanter av första klassen och
2 sergeanter av andra klassen.

Manskap:

3 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

8 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

12 korpraler,

92 volontärer,

1 sjukvårdsfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

1 sjukvårdskorpral,

1 sj u k vårdsryttare,

1 hovslagarfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

1 hovslagarkorpral,

2 hovslagar ryttare och

1 gevärshantverkarkorpral.

dels att vid vart och ett av Livgardet till häst, Livregementets dragoner,
Livregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens
husarregemente och Norrlands dragonregemente skola efter genomförd
härordning finnas 620 kronan tillhöriga stamhästar, vid vartdera av Skånska
husar- och dragonregementena 1,100 och vid Norrbottens kavallerikår 240
kronan tillhöriga stamhästar.

192

Riksdagens skrivelse nr 1.

Beträffande artilleriets organisation:

3 ro)

dels att, med upplösande av Boden-Karlsborgs artilleriregemente,
uppsätta ett nytt artilleriregemente, benämnt Bodens artilleriregemente, och
en ny artillerikår, benämnd Karlsborgs artillerikar i

a) Svea, Göta, Upplands och Smålands artilleriregementen:

Officerare:

1 överste och chef,

2 överstelöjtnanter,

3 majorer,

11 kaptener av första klassen,

7 kaptener av andra klassen,

11 löjtnanter av första klassen,

9 löjtnanter av andra klassen,

5 underlöjtnanter och
5 fänrikar.

Underofficerare:

15 styckjunkare,

15 sergeanter av första klassen och
15 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regeinentsveterinär och
1 batalj onsveterinär.

Riksdagens skrivelse nr 1.

193

Manskap:

18 furirer (förstekonstaplar) av första klassen,

37 furirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

44 konstaplar,

176 volontärer,

2 sjukvårdsfurirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

3 sjukvårdskonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

2 hantverkskonstaplar,

3 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir (förstekonstapel) av andra klassen
5 hovslagarkonstaplar och

5 hovslagarartillerister.

Officerare:

1 överste och chef,

2 överstelöjtnanter,

4 majorer,

13 kaptener av första klassen,

7 kaptener av andra klassen,

13 löjtnanter av första klassen,

10 löjtnanter av andra klassen,

6 underlöjtnanter och

5 fänrikar.

Underofficerare:

17 styckjunkare,

18 sergeanter av första klassen och
18 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 haft. (Nr 1.)

194

Riksdagens skrivelse nr 1.

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär och

1 batalj onsveterinär.

Manskap:

21 furirer (förstekonstaplar) av första klassen,

44 furirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

52 konstaplar,

208 volontärer,

2 sjukvårdsfurirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

3 sjukvårdskonstaplar,

4 sj ukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

2 hantverkskonstaplar,

4 hantverksartillerister,

2 hovslagarfurirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

5 hovslagarkonstaplar och

6 hovslagarartillerister.

c) Norrlands artilleriregemente:

Officerare:

1 överste och chef,

2 överstelöjtnanter,

3 majorer,

12 kaptener av första klassen,

8 kaptener av andra klassen,

12 löjtnanter av första klassen,

9 löjtnanter av andra klassen,

6 underlöjtnanter och

5 fänrikar.

Underofficerare:

16 styckjunkare,

16 sergeanter av första klassen och

16 sergeanter av andra klassen.

Riksdagens skrivelse nr 1.

Civilmilitär personal:

1 regementspastor,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär och
1 batalj onsveterinär.

Manskap:

20 furirer (förstekonstaplar) av första klassen,

40 furirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

48 konstaplar,

192 volontärer,

2 sjukvårdsfurirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

3 sjukvårdskonstaplar,

4 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

2 hantverkskonstaplar,

4 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir (förstekonstapel) av andra klassen

5 hovslagarkonstaplar och

6 hovslagarartillerister.

d) Gottlands artillerikår:

Officerare:

1 överstelöjtnant och chef,

4 kaptener av första klassen,

2 kaptener av andra klassen,

5 löjtnanter av första klassen.

5 löjtnanter av andra klassen
2 underlöjtnanter och

2 fänrikar.

196

Riksdagens skrivelse nr 1.

Underofficerare:

4 styckj unkare,

5 sergeanter av första klassen och
4 sergeanter av andra klassen.

Manskap:

7 furirer (förstekonstaplar) av första klassen,

15 furirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

22 konstaplar,

88 volontärer,

1 sjukvårdsfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

2 sjukvårdskonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

1 hantverkskonstapel,

2 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir (förstekonstapel) av andra klassen,
1 hovslagarkonstapel och
1 hovslagarartillerist.

e) Bodens ar tiller ir eg emente:

Officerare:

1 överste och chef,

1 överstelöjtnant,

3 majorer,

9 kaptener av första klassen,

7 kaptener av andra klassen,

10 löjtnanter av första klassen,

7 löjtnanter av andra klassen,

4 underlöjtnanter och
4 fänrikar.

Underofficerare:

16 styckjunkare,

16 sergeanter av första klassen och
16 sergeanter av andra klassen.

Riksdagens skrivelse nr 1.

197''

Manskap:

furirer (förstekonstaplar) av första klassen,
furirer (förstekonstaplar) av andra klassen,
konstaplar,
volontärer,

sjukvårdsfurir (förstekonstapel) av andra klassen,
sj ukvårdskonstaplar,
sj ukvårdsartillerister,

hantverksfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

hantver kskonstapla r,

hantverksartillerister,

hovslagarfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

hovslagarkonstapel och

hovslagarartillerist.

Positionsartilleriregementet:

Officerare:

överste och chef,

överstelöjtnant,

majorer,

kaptener av första klassen,
kaptener av andra klassen,
löjtnanter av första klassen,
löjtnanter av andra klassen,
underlöjtnanter och
fänrikar.

Underofficerare:

styckjunkare,

sergeanter av första klassen och
sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

regementsläkare och
bataljonsveterinär.

198

Riksdagens skrivelse nr 1.

Manskap:

10 furirer (förstekonstaplar) av första klassen,

20 furirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

24 konstaplar,

96 volontär er,

1 sjukvårdsfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

2 sjukvårdskonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

1 hantverksfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

1 hantverkskonstapel,

2 hantverksartillerister,

1 hovslagarfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

2 hovslagarkonstaplar och

3 hovslagarartillerister.

g) Karlsborgs artillerikår:

Officerare

1 överstelöjtnant och chef,

4 kaptener av första ldassen,

3 kaptener av andra klassen,

5 löjtnanter av första klassen,

3 löjtnanter av andra klassen,

2 underlöjtnanter och
2 fänrikar.

Underofficerare:

7 styckj urrkare,

7 sergeanter av första klassen och
7 sergeanter av andra klassen.

Manskap:

6 furirer (förstekonstaplar) av första klassen,

14 furirer (förstekonstaplar) av andra klassen,

16 konstaplar,

68 volontärer,

199

Riksdagens skrivelse nr 1.

1 sjukvårdsfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

1 sjukvårdskonstapel,

1 sjukvårdsartillerist,

1 hantverksfurir (förstekonstapel) av andra klassen,

1 hantverkskonstapel,

1 hantverksartillerist,

1 hovslagarkonstapel och
1 hovslagarartillerist.

dels att vid ett vart av Svea, Göta, Upplands och Smålands artilleriregementen
skola efter genomförd härordning finnas 450, vid Vendes
artilleriregemente 548, vid Norrlands artilleriregemente 490, vid Gottlands
artillerikår 85, vid Bodens artilleriregemente 70, vid Positionsartilleriregementet
183 och vid Karlsborgs artillerikår 61 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande artilleriets fabriker och tygstater:

4:o)

att vid artilleriets fabriker och tygstater skall efter genomförd
härordning finnas följande, med fasta avlöningsförmåner anställda

Fabriks- och tygpersonal:

1 fälttygmästare,

3 styresmän,

1 tygmästare av första klassen,

2 tygmästare av andra klassen,

4 tyg- eller fabriksingenjörer,

11 tyg- eller fabriksförvaltare av första klassen,

1 öververkmästare,

6 departementsskrivare,

7 tygförvaltare av andra klassen,

18 besiktningsrustmästare eller tygverkmästare,

6 verkmästare av första klassen,

2 verkmästare av andra klassen,

9 tyg- eller fabriksskrivare,

44 tyghantverkare och

7 fortmaskinister.

200

Riksdagens skrivelse nr 1.

Beträffande Fortifikationens och ingenjörtruppernas organisation:

5:o)

dels att fortifikationsstaben ordnas såsom en verklig stab, och att
för inträde i densamma viss aspiranttjänstgöring föreskrives vad kompaniofficerare
beträffar;

dels att fortifikationsdepartementets militärbyrå indrages, och att
fortifikationsstabens huvudstation jämte fortifikationsdepartementets militärbyrå
uppdelas på, förutom chefens för fortifikationen expedition, följande
tre avdelningar, nämligen: avdelningen för truppärenden, avdelningen för
befästningsärenden och avdelningen för kasernärenden, vilkas chefer tillika
bliva byråchefer och föredragande i fortifikationsdepartementet, en var för
ärenden, som beröra hans avdelning, samt att den fortifikationsdepartementet
i fråga om medelsredovisning tillkommande tekniska revisionen, i de
fall denna redovisning hänför sig till beslut, som fattats på föredragning
av någon av ovannämnda avdelningschefer, även äger rum inom nämnda
chefs avdelning;

dels att en ny ingenjörkår, benämnd Norrlands ingenjörkår, upp sättes.

dels att vid Fortifikationen med fasta avlöningsförmåner anställda
officerare, underofficerare, civilmilitär och civil personal skola efter genomförd
härordning utgöras av nedan upptagna personal, nämligen:

Officerare:

3 överstar,

4 överstelöjtnanter,

10 majorer,

36 kaptener av första klassen,
22 kaptener av andra klassen,

37 löjtnanter av första klassen,
29 löjtnanter av andra klassen
16 underlöjtnanter och

16 fänrikar.

Riksdagens skrivelse nr 1.

201

Underofficerare:

46 fanjunkare,

47 sergeanter av första klassen och
47 sergeanter av andra klassen.

Civilmilitär personal:

3 regementspastorer,

2 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

3 bataljons veterinärer,

11 fortifikationskassörer och förrådsförvaltare,

5 departementsskrivare,

5 gevärshantverkare,

6 tygverkmästare,

27 tyghantverkare,

11 radiotelegrafister och

5 förrådsvaktmästare.

Civil personal:

1 vaktmästare vid fortifikationsstabens huvudstation.

dels att vart och ett av nedan uppräknade ingen] örtruppförband
skall efter genomförd härordning utgöras av den under desamma upptagna
med fasta avlöningsförmåner anställda manskapspersonal, nämligen:

a) Svea ingenjörhår:

Manskap:

6 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

11 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

18 korpraler,

18 vicekorpraler,

95 volontärer,

1 hantverksfurir (distinktionskorpral) av första klassen,

2 hantverksfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

6 hantverkskorpraler,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.)

202

Riksdagens skrivelse nr 1.

7 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

2 gevärshantverkarvicekorpraler,

1 gevärshantverkarsoldat,

1 sjukvårdsfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjuk vårdssoldater,

1 hovslagarvicekorpral och
1 hovslagarsoldat.

b) Göta ingenjörkär:

Manskap:

6 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

10 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

17 korpraler,

17 vicekorpraler,

85 volontärer,

1 hantverksfurir (distinktionskorpral) av första klassen.

2 hantverksfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

6 hantverkskorpraler,

7 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

2 gevärshantverkarsoldater,

1 sjukvårdsfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdssoldater,

1 hovslagarvicekorpral och
1 hovslagarsoldat.

-c) Fälttelegraf kären:

Manskap:

8 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

16 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

24 korpraler,

Riksdagens skrivelse nr 1.

203

vicekorpraler,

volontärer,

hantverksfurirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

hantverksfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

hantverkskorpraler,

hantverksvicekorpraler,

gevärshantverkarkorpral,

gevärshantverkarvicekorpral,

gevärshantverkarsoldat,

sjukvårdsfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

sjukvårdskorpral,

sj ukvårdsvicekorpraler,

sjukvårdssoldat,

hovslagarkorpral,

hovslagarvicekorpral och

hovslagarsoldat.

Bodens ingenjörkår:

Manskap:

furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

korpraler,

vicekorpraler,

volontärer,

hantverksfurir (distinktionskorpral) av första klassen,

hantverksfurirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

hantverkskorpraler,

hantverksvicekorpraler,

gevärshantverkarkorpral,

gevärshantverkarsoldat,

sjukvårdskorpral,

sj ukvårds vicekorpral,

sjukvårdssoldat och

hovslagarvicekorpral.

204

Riksdagens skrivelse nr 1.

e) Norrlands ingenjörkår:

Manskap:

6 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

10 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,

16 korpraler,

16 vicekorpraler,

75 volontärer,

1 hantverksfurir (distinktionskorpral) av första klassen,

1 hantverksfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

4 hantverkskorpraler,

5 hantverksvicekorpraler,

1 gevärshantverkarkorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral,

1 gevärshantverkarsoldat,

1 sjukvårdsfurir (distinktionskorpral) av andra klassen,

1 sjukvårdskorpral,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

1 sjukvårdssoldat,

1 hovslagarkorpral,

1 hovslagarvicekorpral och

2 hovslagarsoldater.

dels att efter genomförd härordning skola finnas vid Fortifikationen
och ingenjörtrupperna 226 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande träng- och sjukvårdstruppernas organisation:

6:o)

dels att vid träng- och sjukvårdstrupperna med fasta avlöningsförmåner
anställda officerare och underofficerare med vederlikar skola efter
genomförd härordning utgöras av nedan upptagna å gemensam stat uppförda
personal, nämligen:

Officerare:

1 överste,

3 överstelöjtnanter,

Riksdagens skrivelse nr 1.

205

3 majorer,

18 kaptener av första klassen,

8 kaptener av andra klassen,
18 löjtnanter av forsta klassen,
18 löjtnanter av andra klassen,
6 underlöjtnanter och
6 fänrikar.

U nderofflcerai’8:

25 fanjunkare,

31 sergeanter av första klassen och
30 sergeanter av andra klassen.

Oivilmilitär personal:

2 regementspastorer,

6 regementsläkare,

6 bataljonsläkare,

6 batalj onsveterinärer och
18 hantverkare.

dels att var och en av härens sex trängkårer skall efter genomförd
härordning utgöras av följande, med fasta avlöningsförmåner anställda
personal, nämligen:

Manskap:

4 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,
8 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen,
14 korpraler,

13 vicekorpraler,

21 volontärer,

1 hovslagarkorpral och
1 hovslagarvicekorpral.

206

Riksdagens skrivelse nr 1.

Civilmilitär personal:

1 förrådsvaktmästare.

dels att vid varje trängkår skola efter genomförd härordning finnas
54 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande intendenturkåren och intendenturtrupperna:

7:o)

att vid intendenturkåren och intendenturtrupperna skall efter genomförd
härordning finnas följande, med fasta avlöningsförmåner anställda
personal, nämligen:

Officerare och underofficerare:

1 generalintendent,

2 överfältintendenter (överstar),

6 fältintendenter av första graden (överstelöjtnanter),

8 fältintendenter av andra graden (majorer),

51 intendenter (kaptener) av första klassen,

34 intendenter (kaptener) av andra klassen,

12 underintendenter (löjtnanter av första klassen),

75 förvaltare (fanjunkare),

8 förvaltarassistenter (sergeanter) av första klassen och

8 förvaltarassistenter (sergeanter) av andra klassen.

Manskap:

6 furirer (distinktionskorpraler) av första klassen,

9 furirer (distinktionskorpraler) av andra klassen och
15 korpraler.

Civil personal:

1 vaktmästare för generalintendentens expedition.

Riksdagens skrivelse nr 1.

207

Beträffande generalitetsstaten:

8:o)

att för härordningens genomförande å generalitetsstaten skola uppföras:
dels med fasta avlöningsförmåner en inspektör för militärläroverken
m. m., en inspektör för infanteriet, en inspektör för kavalleriet och sex
fältläkare;

dels arvoden om 1 000 kronor åt en var av inspektören för kavalleriet,
kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland;

dels arvoden om 500 kronor åt en var av tolv såsom brigadchefer

förordnade regementschefer vid infanteriet;

dels lönetillägg och furageersättning för två tjänstehästar åt en adjutant
hos inspektören för militärläroverken m. m. och åt en adjutant hos
inspektören för infanteriet.

Beträffande generalstaben:

9:o)

att för härordningens genomförande följande nya beställningar skola
tillkomma vid generalstaben, nämligen: 1 överstelöjtnant, 1 major, 3 kaptener
av första klassen, 7 kaptener av andra klassen och 1 aktuarie, varemot
4 löjtnantsbeställningar av första klassen indragas.

Beträffande artilleristaben:

10:o)

att för härordningens genomförande skola å staten för artilleristaben
uppföras:

dels med fasta avlöningsförmåner chefen för artilleristaben med
avlöning, motsvarande majors;
dels följande arvoden:

♦

208

Riksdagens skrivelse nr 1.

1 å 1,500 kronor till artilleristabsofficer såsom chef för konstruktionsavdelningen,

3 å 1,200 kronor till artilleristabsofficerare,

3 å 1,000 » » »

1 å 1,000 » » officer från infanteriet,

2 å 750 » » artilleristabsofficerare.

Beträffande kommendantsstaten:

11 :o)

att för härordningens genomförande å kommendantsstaten skola uppföras
:

dels under kommendantskapet å Karlsborg 1 bataljonsveterinär för
Karlsborgs garnison;

dels under kommendantskapet i Boden 1 garnisonspastor samt 1 regementsveterinär
för Bodens garnison och fästningsveterinär vid kommendantskapet.

Beträffande artilleri- och ingenjörhögskolan:

12:o)

att för härordningens genomförande chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan
skall uppföras med fasta avlöningsförmåner, motsvarande majors
avlöning, å staten för artilleri- och ingenjörhögskolan.

Beträffande övergången till den nya härordningen:

13:o)

att den nya härordningen, sådan den här blivit föreslagen, skall
vara genomförd under tio år, räknade från och med år 1915.

Riksdagens skrivelse nr 1.

209

B) att riksdagen, i anledning av vissa i ämnet väckta motioner,
beslutit hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av utredning
angående de omständigheter, under vilka personal i underbefäls ställning
vid armén och marinen vid yngre år må kunna vinna befordran
till officer och reservofficer, ävensom för riksdagen framlägga det förslag,
vartill nämnda utredning kan giva anledning;

C) att riksdagen, i anledning av en i ämnet väckt motion, beslutit
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga
under övervägande, huruvida väg- och vattenbyggnadskåren lämpligen bör
omorganiseras i syfte att höja dess militära användbarhet och göra den
till en vid krigstillfälle duglig officersreserv till fortifikationen;

D) att riksdagen, i anledning av vissa i ämnet väckta motioner,
beslutit hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och, om möjligt, för 1915 års riksdag framlägga förslag till
sådan omorganisation av arméns musik, att kostnaderna för densamma
komma att uppgå till högst två tredjedelar av statsverkets nuvarande utgifter
för densamma;

E) att riksdagen, i anledning av vissa i ämnet väckta motioner,
beslutit hos Eders Kungl. Maj:t anhålla,

dels att från kavalleriet och artilleriet utrangerade stamhästar måtte,
i den mån de för ändamålet kunna befinnas lämpliga, för fortsatt användning
överföras till infanteriet och trängen;

dels ock att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda ej mindre i vad
mån och enligt vilka grunder officerare, som tillhöra generalstaben, övriga
staber och kavalleriet och som åtnjuta lönetillägg och furageersättning
för tjänstehästar, må kunna göras beridna på kronan tillhöriga stamhästar,
än även, huruvida och enligt vilka grunder det för statsverket må befinnas
fördelaktigt att för artilleriets behov anskaffa kronan tillhöriga draghästar,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning
kan giva anledning.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 1 käft. (Nr 1.)

Riksdagens skrivelse nr 1.

211

Bilaga.

Tablå

utvisande lantförsvarets ordinarie årliga kostnader efter genomförd härordning
enligt Kungl. Maj:ts proposition samt riksdagens beslut.

212

Riksdagens skrivelse nr 1.

	Enligt 1914 års stater.	Enligt Kungl.Maj:ts proposi- tioner.	Enligt riksdagens beslut.
A. Departementet.
Departementschefen....................	17,000	—	17,000		17,000	—
Departementet......................	61,450	-	61,450	—	61,450	—
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet med dess kommandoexpedition, förslag sanslag........	12.968	—	12,968	—	12,968	—
Tryckningskostnader för departementet med dess kommando-expedition, förslagsanslag...............	7,000	—	7,000	—	7,000	—
B. Arméförvaltningen.
Arméförvaltningen....................	268,665	—	275,490	—	275,490	—
Skrivmaterialier, expenser och bränsle m. m. för Arméförvalt-ningen, reservationsanslag...............	30,900	—	30,900	—	30,900	—
C. Generalitetet, staberna m. m.
Generalitetsstaten.....................	156,035	—	241,800	—	234,435	—
Generalstabens fast anställda personal...........	323,345	—	371,875	—	380,455	—
Generalstabens övningar, expenser m. m., reservationsanslag .	78,175	—	78,175	—	78,175	—
Artilleristaben......................	16,200	—	23,705	—	21,755	—
Kommendantsstaten....................	64,833	—	72,292	—	74,407	—
D. Undervisningsverken.
Krigshögskolor, reservationsanslag............	102,780	—	115,635	—	115,135	—
Ridskolan, reservationsanslag ..............	46,250	—	46,250	—	46,250	—
Skjntskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag	60,000	—	75,000	—	75,000	—
Artilleriskjutskolor, reservationsanslag..........	27,000	—	29,250	—	29,250	—
Krigsskolan, reservationsanslag..............	132,860	—	148,010	—	148,010	-
Volontärskolor, f örslagsanslag..............	130,000	—	200,000	—	200,000	—
Militärläkares och militärveterinärers undervisning, reserva-tionsanslag ......................	6,350	—	12,970	—	12,970	—
E. Avlöning, rekrytering (truppförbanden), arvoden m. m.
Avlöning och rekrytering m. m...............	18,203,600	—	19,254,979	—	18,609,154	—
Ökad avlöning för de till tjänsteåldem äldsta bataljonsläkarna och bataljonsveterinärerna, förslagsanslag........	68,289	—	33,720		33,720	—
Avlöning till extra bataljonsläkare, förslagsanslag.....	36,000	—	88,200		88,200	—

Riksdagens skrivelse nr 1.

213

	Enligt 1914 års stater.	Enligt Kung! Maj:ts proposi-tioner.	Enligt riksdagens beslut.
Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation, förslagsanslag, högst..................	9,922	_	_	_	___	_
Arméns personal över stat, förslagsanslag.........	120,000	—	240,000	—	240,000	—
Arméns reservstater, förslagsanslag............		—	600,000	—	550,000	—
Hyra, expenser m. m. vid trnppförbanden, reservationsanslag	123,200	—	113,300	—	115,100	—
Landstormen, reservationsanslag.............	204,225	—	560,000	—	620,000	—
De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning m. m., förslagsanslag.....................	2,805,513	—	3,715,161	—	6,050,357	—
Ersättning för rastning och rotering, förslagsanslag ....	700,000	—	—	—	—	—
Intendenturkåren och intendentnrtrupperna.........	684,559	—	738,291	—	726,250	—
Ålderstillägg, f örslagsanslag...............	93,600	—	103,450	—	102,400	—
F. Intendenturen m. m.
Arméns mathållning, förslagsanslag ...........	7,166,612	—	8,694,002	—	8,657,449	—
Fnragering av arméns hästar, förslagsanslag........	3,353,740	—	4,454,267	—	4,537,865	—
Arméns munderingsntrnstning, reservationsanslag.....	4,152,190	—	5,052,107	—	5,036,645	—
Arméns diverse intendentnrbehov, reservationsanslag ....	716,661	—	869,400	—	865,745	—
För premiering av lastautomobiler, reservationsanslag . . .	—	—	80,000	—	80,000	—
Arméns kasernntredning samt ved. ljus och vatten, reserva-tionsanslag ......................	1,809,623	—	2,147,681	—	2,124,548	—
G. Inkvarterings-, rese- och traktaments-
kostnader.
Inkvarteringskostnader, förslagsanslag ..........	1,088,307	—	1,009,648	—	984,547	—
Inkvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag	21,450	—	21,450	—	21,450	—
Rese- oah traktamentspenningar, förslagsanslag......	195,000	_	220,000	—	220,000	—
Flyttningshjälp, förslagsanslag..............	12,000	—	20,000	—	20,000
H. Artilleribehov.
Arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel, samt artilleriets övningar och materiel, reservationsanslag . ■ .	2,708,850	—	2,708,850	—	2,708,850	—
1. Fortifikationsbehov.
Arméns byggnader, mötesfält och kommendantsskapsutgifter, samt fortifikationens övningar och materiel, reservations-anslag ........................	1,299,740		1,975,140	_	1,975,140	—

214

Riksdagens skrivelse nr 1.

	Enligt 1914 års stater.	Enligt Kung! Maj:ts proposi-tioner.	Enligt riksdagens beslut.
J. Övningar.
Vinterövningar, reservationsanslag............	—	—	320,000	—	320,000	—
Arméns fält- och fälttjänstövningar, reservationsanslag . ■ .	500,000	—	600,000	—	600,000	—
K. Sjukvård.
G am i sou ssj ukh ns en i Stockholm, å Karlsborg och i Boden, re-servationsanslag ....................	112,200		112,200		112,200
Arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m., reser-vationsanslag .....................		—	440,956	—	442,639	—
L. Stipendier.
Resestipendier åt artilleri- och ingenjörofficerare, reservations-anslag ........................	7,000	_	7,000	_	7,000	_
Resestipendier åt officerare vid infanteriet, kavalleriet, träng-och sjnkvårdstrupperna samt intendenturkåren, reservations-anslag ........................	15,000		15,000		15,000
Stipendier åt underofficerare med vederlikar, reservationsanslag	—	—	9,600	—	9,600	—
Stipendier för veterinärstaten...............	1 29,100	—	4.800	—	4,800	—
Resestipendier åt militärläkare, reservationsanslag.....	2,000	—	2,000	—	2,000	—
M. Remontering och hästlega.
Remontering m. m., reservationsanslag..........	1,080,025	—	892,644	—	922,252	—
Lega av hästar för trnppförhandens övningar, reservationsanslag	727,728	—	786,143	—	786,143
N. Diverse.
Understöd åt föreningar och till skrifters utgivande, reserva-tionsanslag ......................	18,000	_	18,000	_	18,000	_
Extra utgifter, reservationsanslag.............	80,000	—	100.000	—	100,000	—
Summa	50,048,112	—	57,S27,759		59,527.704	.

1 Häri ingå även stipendier till fältläkarkåren.

Riksdagens skrivelse nr 1.

215

III.

Sjöförsvarets ordnande.

Uti propositionen nr 60 angående sjöförsvarets ordnande har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt Statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden
för den 14 maj 1914, föreslagit riksdagen

dels beträffande flottan

att ej mindre till bestridande av kostnaderna under åren 1915—1919
för byggande av tre pansarbåtar, två jagare samt undervattensbåtar bevilja
ett anslag av 32,000,000 kronor samt därav på extra stat för år 1915 anvisa
ett belopp av 6,400,000 kronor, än även medgiva, att Eders Kungl. Maj:t,
må för nämnda anskaffning av krigsfartygsmateriel disponera de av 1911
års riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke
använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913 års riksdagar
till krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således
sammanlagt 7,430,000 kronor;

dels ock beträffande kustartilleriet

att besluta, att efter genomförd organisation år 1919 den med fasta
avlöningsförmåner anställda stampersonalen skall utgöras av

1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt

följande på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt
Älvsborgs och Hemsö kustartillerikårer fördelade personal, nämligen:

2 överstar,

4 överstelöjtnanter,

8 majorer,

28 kaptener av l:a klassen,

24 kaptener av 2:a klassen,

49 löjtnanter,

25 underlöjtnanter,

67 underofficerare av l:a graden,

133 underofficerare av 2:a graden,

253 manskap i l:a lönegraden,

216

Riksdagens skrivelse nr 1.

353 manskap i 2:a lönegraden,

425 manskap i 3:e lönegraden,

257 manskap i 4:e lönegraden,

1 regementspastor och
1 fästningspredikant.

Uti propositionen nr 153 angående riksdagens samtycke till antagande
av ett utav svenska pansarbåtsföreningen gjort erbjudande .av
medel såsom bidrag till anskaffning av parisarbåtar har Eders Kungl. Magt,
under åberopande av bilagt statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden för
den 29 maj 1914, föreslagit riksdagen att lämna sitt samtycke till antagande
av nämnda erbjudande.

Uti propositionen nr 156 angående vissa engångskostnader för sjöförsvarets
ordnande har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden för den 20 juni 1914, föreslagit
riksdagen:

att, under förutsättning att nådiga propositionerna angående ny
värnpliktslag och sjöförsvarets ordnande samt angående värnskatt och värnskattefond
vinna riksdagens bifall:

dels till bestridande av kostnaderna för övning vid flottan av värnpliktiga,
tillhörande årsklasserna 1914 yngre och 1915 äldre, bevilja ett
anslag av 1,300,000 kronor samt därav för år 1015 anvisa ett belopp av

500.000 kronor, att utgå av värnskattemedel;

dels för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel bevilja — utöver de
i propositionen angående sjöförsvarets ordnande äskade medel — ett anslag
av 3,302,000 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av

100.000 kronor, att utgå av värnskattemedel;

dels för ändringsarbeten å l:a klass pansarbåtarpa Oden, Thor,
Niord, Dristigheten Åran, Wasa, Manligheten och Oscar II bevilja ett
anslag av 475,000 kronor och därav för år 1915 anvisa ett belopp av

297.000 kronor, att utgå av värnskattemedel, med rätt för Kungl. Maj:t
att av sistnämnda belopp under år 1914 av tillgängliga medel i mån av
behov förskottsvis utanordna 192,000 kronor;

dels till ombyggnad av två torpedkryssare till depåfartyg för undervattensbåtar
för år 1915 bevilja ett anslag av 385,000 kronor, att utgå
av värnskattemedel, med rätt för Kungl. Maj:t att av detta belopp under
år 1914 av tillgängliga medel i mån av behov förskottsvis utanordna

210.000 kronor;

Riksdagens skrivelse nr 1.

217

dels till anskaffning av bärgningsraateriel för undervattensbåtar för
år 1915 bevilja ett anslag av 250,000 kronor, att utgå av värnskattemedel,
med rätt för Kung]. Maj:t att i mån av behov redan under år
1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna detta belopp;

dels besluta, att för anläggande av ny docka vid flottans station i
Stockholm, vilken anläggning beräknats kosta 1,400,000 kronor, skall
av värnskattemedel för år 1915 avsättas ett belopp av 300,000 kronor;

dels för anläggande av en örlogsdepå vid Härnösand bevilja ett
anslag av 1,700,000 kronor och därav för år 1915 anvisa ett belopp
av 100,000 kronor, att utgå av värnskattemedel;

dels för anskaffning av torpedmateriel för flottan bevilja ett anslag
av 300,000 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av 50.000
kronor, att utgå av värnskattemedel;

dels för anskaffning av minmateriel för flottan bevilja ett anslag av

300.000 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av 50,000
kronor, att utgå av värnskattemedel;

dels till bestridande av kostnaderna för övning vid kustartilleriet
av värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1914 yngre, bevilja ett anslag av
810,200 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av 382,200
kronor, att utgå av värnskattemedél;

dels till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av det
fasta kustförsvaret med undantag av Fårösunds kustposition bevilja ett
anslag av 13,748,690 kronor och därav för år 1915 anvisa ett belopp av

2.750.000 kronor, att utgå av värnskattemedel;

dels ock besluta, att av värnskattemedel för år 1915 skall avsättas
ett belopp av 225,000 kronor att, på sätt framdeles må närmare bestämmas,
användas antingen till Fårösunds kustpositions stärkande eller, därest
denna skulle prövas böra nedläggas, till andra försvarsåtgärder på
Gottland.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande propositioner
har riksdagen till behandling förehaft sju uti dithörande ämnen väckta
motioner.

Förevarande propositioner med tillhörande motioner komma i det
följande att behandlas sålunda, att ärenden, soin angå flottan, behandlas i
ett sammanhang och ärenden, som röra kustartilleriet, likaledes upptagas i
ett sammanhang.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 höft. (Nr 1.)

218

Riksdagens skrivelse nr 1.

Innan riksdagen för Eders Kungl. Maj:t redogör för sina beslut
över de särskilda punkterna i föreliggande förslag rörande sjöförsvarets
ordnande, har riksdagen ansett lämpligt att lämna kortfattade redogörelser
för de olika förslagen samt de ledande synpunkter, efter vilka desamma
blivit uppgjorda.

Flottan.

Materielen.

I. Allmänna synpunkter.

Prop.nr 60. I Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 60 har anförts, att för flottan er fordras

planer för nybyggnad, överföring, förläggning i materielreserv och
utrangering av fartyg, för materielens förläggning med därtill hörande frågor
angående operationsbaser, ävensom för personalens organisation samt för
krigsberedskap och övningar. Gemensamt benämnas planerna >>flottplam.
I vissa länder hava flottplaner blivit antagna och fastställda i form av
lag, men förutsättes i propositionen, att hos oss, där lagstadganden av
ifrågavarande slag icke hava tradition för sig, riksdagen icke skulle vilja
för en längre tid framåt binda prövningen av dessa anslagsfrågor; sålunda
föreslås icke någon flottlag i egentlig mening, utan framlägges allenast ett
femärigt nyby ggnadspr ogram, vilket emellertid ansluter sig till utstakade
planer för en 20-årsperiod.

Såsom utgångspunkt har angivits, att flottans materiel bör, enligt vad
hittills varit fallet och såsom även andra försvarsberedningen förutsatt,
uppdelas i kustfiotta och lokalstyrkor (lokalförsvar).

I sammanhang härmed har erinrats därom, att begreppen kustfiotta
och lokalstyrka ofta blivit likställda med l:a linjen och 2:a linjen, varigenom
en förblandning av dessa begrepp och deras betydelse lätt uppstår.

Till undvikande härav har i propositionen begreppen kustfiotta och
lokalstyrka hänförts endast till frågan om förtygsmaterielens indelning och
förläggning, och anses sålunda fartygsmaterielen tillhöra antingen kustflottan
eller lokalstyrka, vara förlagd i materielreserv eller vara utrangerad och i
sistnämnda fåll alltså disponibel för försäljning.

Begreppen l:a och 2:a linjen hava hänförts i stället till frågan om
fartygens bemanning, vilken fråga i sin ordning sammanhänger med frågorna
om krig sb er ed sk-ap och övningar på sådant sätt,

att med l:a linjen förstås de kustflottan eller lokalstyrka tillhörande
fartyg, för vilka* fullständig bemanning av såväl stam som reserv och
värnpliktiga finnes i tjänstgöring, och äro dessa fartyg antingen rustade
för övning eller förlagda i beredskap; och

Riksdagens skrivelse nr 1.

219

att med 2:a linjen förstås övriga kustflottan eller lokalstyrka tillhörande
fartyg, för vilka endast en mindre stambemanning finnes i tjänst,
under det att återstående beinanningsbehov är avsett att utfyllas med personal
av reserv och värnpliktiga, som inrycker vid mobilisering, och äro
dessa fartyg samtliga förlagda i beredskap.

Enligt propositionen indelas materielen i följande förtygsslag:

stridsfartyg (artillerifartyg, torpedfartyg, minfartyg och specialfartyg),
trångfartyg samt båtar in. m.

Kustflottan anses böra innehålla förutom specialfartyg följande slag
av stridsfartyg, nämligen l:a kl. pansarbåtar, jagare, l:a kl. undervattensbåtar
och minfartyg.

För lokal styr korna avses, förutom specialfartyg, följande slag av
stridsfartyg, nämligen ett viss antal av nuvarande l:a klass pansarbåtar,
som upphört att tillhöra kustflottan, ävensom ett antal av de nuvarande
mindre pansarbåtarna, jämte övervattenstorpedfartyg — däribland sådana
torpedbåtar och jagare, som upphört att tillhöra kustflottan — och de undervattensbåtar,
som för närvarande äro förefintliga samt under byggnad
eller beställning; även minfartyg skulle ingå i lokalsstyrkorna.

I propositionen hava beräknats vissa livslängder för de olika fartygen
enligt efterföljande tabell.

Det har vidare förutsatts, att efter avslutade livslängder i kustflotta och
lokalstyrkor vissa fartyg i förändrad tjänstgöring skulle ytterligare kunna
kvarhållas i tjänst: torpedkryssare såsom tender (signaltjänst, transporter,
bogseringar o. d.), flottiljchefsfartyg för torpedbåtar eller depåfartyg för undervattensbåtar;
jagare såsom kanonbåtar och torpedbåtar såsom vedettbåtar.

Livslängderna för olika typer skulle sålunda vara följande:

Fartygsslag.	I kustflotta år.	I lokalstyrka år.	Summa.	Ytterligare j kvarhållan- 1 de i föränd-rad tjänst år.	Total- summa år.
Pansarbåtar 1. kl........	20	10	30	_	30
Nuv. pansarkrvssare......	20	10	30	—	30
Minfartyg...........	20	10	30	—	30
Nnv. torped kryssare......	16	8	24	16	40
Jagare............	16	8	24	16	40
1. klass torpedbåtar......	16	8	24 l	16	40
Lokalstyrkas torpedbåtar ....	—	24	24 \|
Flygbåtar...........	—	3	3	—	3

220

Riksdagens skrivelse nr 1.

Motioner.

Livslängderna, vilka äro avsevärt längre än de i utländska mariner
antagna, hava emellertid ansetts kunna underkastas jämkningar. För 2:a
och 3:e kl. pansarbåtar, vilka redan överskridit den högsta livslängd som
ovan angivits, ävensom för vissa specialfartyg samt trängfartyg bestämmes
icke någon särskild livslängd.

I vissa motioner har anförts, hurusom den principiella utredning, vilken
andra försvarsberedningen verkställt, och vars sammanfattande slutsatser anföras
i propositionen, givit till resultat, att armén måste utgöra huvudvapnet
i Sveriges försvarsväsende. Motionärerna hava i detta sammanhang åberopat
andra försvarsberedningens uttalande i fråga om flottans uppgifter och verkningsförmåga,
nämligen att på vårt sjöförsvar icke kunde ställas större anspråk
än att det skulle kunna förhindra fientliga landstigningar inom skärgårdsområde
samt försvåra dem på öppen kust, att även för dessa krav
gällde vissa inskränkningar, samt att nämnda uppgifter borde läggas till
grund för flottans organisation. I fråga om flottplanen förekommer i
motionen följande uttalande: »rörande flottans utveckling ansluta vi oss
obetingat till de i propositionen upptagna principer, som framställts inom
försvarsberedningarna, att i samband med kustflottans utbyggande med
nya eller modifierade fartygstyper också skall genomföras en fullständig
organisation av vissa lokalstyrkor, att övertaliga, men ännu användbara
äldre fartyg, som ej ingå i lokalstyrkorna, skola förläggas i materialreserv,
samt att helt föråldrade fartyg skola utrangeras och försäljas.» Motionärerna
hava vidare yttrat, att kustflottan måste innefatta flottans huvudstyrka, som
skulle kunna — i den mån det är möjligt — ingripa på olika delar av
kusten. Någon degradering av hela Sveriges sjöförsvar från »riksförsvar»
till ett för vissa kuststräckor avpassat lokalförsvar vore alls icke av motionärerna
ifrågasatt. Men å andra sidan kunde lokalstyrkorna, om de rätt
organiserades och användes, vara kustflottan till en mycket avsevärd hjälp.

Motionärerna hava anslutit sig till den av andra försvarsberedningen
i dess preliminära betänkande angående sjöförsvaret uppställda allmänna
grundsatsen, att torpedfartygen skulle bilda kustflottans taktiskt offensiva
element, medan åter pansarfartygen skulle i övervägande grad tjäna
såsom stöd för torpedfartygen och således huvudsakligen utgöra det defensiva
elementet, dock att pansarfartygen givetvis måste äga en viss om
ock begränsad offensivförmåga. Dessa principer hava motionärerna ansett böra
tillämpas såväl vid bestämmande av typer för torpedfartyg och pansarfartyg
som även vid avvägningen av dessa fartygsslags inbördes proportion.
Såsom oavvisligt har framhållits, att en förskjutning inom kustflottan till
torpedvapnets förmån måste äga rum.

Riksdagens skrivelse nr 1.

221

En motionär har i sin motion framlagt vissa »allmänna synpunkter
angående det svenska försvarsproblemet», dem han sammanfattat sålunda,
»att en flotta för vårt land är oumbärlig, att flottans uppgift är vida mer
begränsad än arméns samt att dess huvuduppgift, vare sig man tager hänsyn
till frågan om fientliga överskeppningar över havet eller spörsmålet
om genomförande av en handelsblockad, kan begränsas därhän, att den
skall kunna förhindra landstigningar inom skärgård sk ladda områden samt
försvåra sådana företag mot våra öppna kuster, ävensom äga så pass stor
effektivitet, att försök till genomförande av en handelsblockad av större
omfattning kan omintetgöras». I fråga om den sammansättning, som den
svenska flottan borde äga för att kunna genomföra sin uppgift, har motionären
förklarat sig anse,

»1) att den måste äga krigsfartyg, som kunna försvara våra skärgårdar
enkannerligen skärgårdarna vid vårt lands östra kust, o

2) att den därjämte måste — under förutsättning att Alandshav blir
av fientlig styrka avspärrat — vid mellersta Norrlands kust äga tillräckliga
sjöstridskrafter för att kunna uppträda gentemot invasionsföretag över
Bottenhavet samt

3) att den därutöver bör äga för den taktiska offensiven fartyg,
som ha möjlighet att uppträda gentemot fientliga krigsföretag som rikta
sig mot öppen kust.»

Jämväl i denna motion har förutsatts uppdelning i kustflotta och
lokalstyrkor. I motionen har sålunda uttalats, att för skärgårdsförsvaret,
ävensom för det speciella Norrlandsförsvaret måste i viss utsträckning avses
lokalstyrkor, samt att vårt land måste äga en kustflotta, »som har att särskilt
uppträda dels till skärgårdarnas försvar och dels gentemot i våra
öppna farvatten opererande fientliga sjöstridskrafter».

I motionen har likaledes förutsatts, att i kustflottan och lokalstyrkorna
skulle ingå de olika fartygsslag som, på sätt härovan anförts, äro i propositionen
angivna, med undantag likväl för minfartyg, i vilket hänseende
motionären framhållit dö mera snabbgående jagarna, eventuellt
också särskilda undervattensbåtar, såsom lämpligare att användas för minutläggning.
Motionären, som sålunda ansett det icke vara välbetänkt att
vidare offra medel på framställandet av en särskild minfartygstyp sådan
som vår svenska kustflotta nyligen erhållit (Clas Fleming), har fördenskull
ur sina beräkningar rörande den framtida kustflottan uteslutit minfartygen.
Sina uttalanden i fråga om kustflottans sammansättning, vad de olika fartygsslagen
vidkommer, har motionären sammanfattat sålunda, att kustflottan
måste bestå av i främsta rummet torpedfartyg — jagare och undervattensbåtar
— samt därjämte av pansarbåtar, avsedda för skärgårdarnas försvar

222

Riksdagens skrivelse nr 1.

och till skydd för torpedfartygen. Beträffande lokalförsvaret har motionären
förklarat sig vara i huvudsak överens med andra försvarsberedningens
majoritet och det förslag, som Eders Kungl. Maj:t i ärendet framlagt.

I två andra likalydande motioner har framhållits, att även om för närvarande,
på grund av nödvändigheten att tillgodose i första hand pansarbåts-
och undervattensförsvaret, icke några åtgärder kunde vidtagas för att
tillföra flottan de så synnerligen väl behövliga spaning sfartygen, borde planen
till sjöförsvarets ordnande, för att giva en tillförlitlig bild av vad som
redan nu kunde förutses i fortsättningen med nödvändighet behövas, upptaga
åtminstone fyra spanare.

Rörande nybyggnadsperioden har i propositionen ävensom i en av
motionerna hemställts om anslag för genomförande av ett nybyggnadsprogram
under en period av fem år, 1915—1919, men hava tillika framlagts
planer med tillhörande kostnadsberäkningar för fartygsinaterielens
uppsättande och vidmakthållande under en tidrymd, som motsvarar största
beräknade livslängden för något fartyg i kustflottan, nämligen tjugo år.
Ifrågavarande omloppstid, 1915—1934, är i nämnda planen uppdelad i fyra
femårsperioder.

I ett av vissa motionärer framlagt nybyggnadsprogram, för vars genomförande
motionärerna hemställa om beviljandet av visst anslag, har icke
uttryckligen förutsatts, att anslaget skulle användas under vissa, bestämda
år, men har av motiveringen framgått, att motionärerna ansett en period av
fyra år vara det tidsmått, för vilket anslagssumman i sin helhet lämpligen
bör beräknas.

På sätt i det till propositionen nr 60 hörande statsrådsprotokollet
samt för övrigt också i andra försvarsberedningens betänkande angående
sjöförsvaret framhållits, anser riksdagen, att det visserligen kunnat vara för
en planmässig organisation av vårt sjöförsvar av vikt, att de allmänna
konturerna av en flottplan uppdrogés för hela den 20-åriga omloppstiden
och att denna plan uppdelades på vissa perioder inom nämnda tidrymd.
Härigenom skulle vunnits möjlighet att erhålla en överblick över de
sannolika anslagsbehoven för framtiden samt bedöma, i vad mån en
flottplans förverkligande låter förena sig med vårt lands ekonomiska
resurser och förhållanden i övrigt. Men å andra sidan är det icke tillrådligt
att definitivt fastställa någon flottplan för ens tillnärmelsevis så
lång tid som tjugo år, eftersom teknikens utveckling och förhållandena
inom främmande mariner kunna förväntas komma att påkalla jämkningar
beträffande såväl nybyggnadsprogrammets allmänna avvägning som ock de fartygstyper,
vilka i sammanhang med nybyggnadsanslagets beviljande antagas.

Riksdagens skrivelse nr 1.

223

Riksdagen har för sin del härutinnan kommit till den uppfattningen,
att nybyggnadsprogrammet för närvarande lämpligen bör begränsas till att
omfatta en period av fem år, 1915 —1919. Rörande åter den allmänna
flottplanen såvitt angår tiden efter år 1919 har däremot riksdagen, av skäl
som nyss angivits, icke ansett sig böra göra något uttalande.

Emellan de föreliggande förslagen råder överensstämmelse därutinnan
att flottan bör bestå av kustflotta och lokalstyrkor, att kustflottan måste
innefatta det rörliga sjöförsvarets huvudstyrka samt att kustflottan skall
vara i stånd att uppträda såväl inom som utom skärgård.

Riksdagen har för sin del ej något att erinra emot dessa synpunkter.

Rörande frågan om de olika slag av fartyg, som böra ingå i lokalstyrkorna,
råder ej heller någon meningsskiljaktighet mellan de olika förslagen.
Sålunda har förutsatts, att för lokalstyrkorna borde avses förutom
specialfartyg, följande slag av stridsfartyg, nämligen ett visst antal av nuvarande
l:a kl. pansarbåtar, som icke längre tillhöra kustflottan, ävensom
ett antal av de nuvarande mindre pansarbåtarna, jämte övervattenstorpedfartyg
— däribland sådana torpedbåtar och jagare, som icke längre ingå
i kustflottan — och undervattensbåtar samt minfartyg.

I nu angivna hänseenden liksom beträffande propositionen i övrigt,
så vitt angår fartygsslag i lokalstyrkorna under perioden 1915—1919, har
riksdagen icke funnit anledning att göra någon erinran.

I fråga om vilka slag av fartyg, som skola ingå i kustflottan,
hava vissa meningsskiljaktigheter förefunnits mellan de olika förslagen.
Den i propositionen nr 60 framlagda flottplanen har utgått från den förutsättningen
att kustflottan skulle bestå av — förutom ^-ångfartyg och båtar
— följande slag av stridsfartyg, nämligen l:a kl. pansarbåtar, jagare, l:a kl.
undervattensbåtar, minfartyg och specialfartyg. Enahanda förutsättning har
legat till grund för det av vissa motionärer framställda förslaget, dock med
viss reservation såvitt angår behovet av ytterligare minfartyg. En av
motionärerna har ur sin flottplan uteslutit minfartyg, men i övrigt anslutit
sig till anförda principer. Av andra än nu nämnda motionärer
har hemställts om upptagande i fartygsbyggnadsplanen av jämväl lämpligt
antal för spaningstjänsten till sjöss särskilt lämpade fartyg.

Då något byggande av minfartyg icke ifrågasatts för perioden 1915
—1919, saknar riksdagen anledning att vidtaga någon åtgärd beträffande
minfartyg i kustflottan.

Med motionen rörande spanare har avsetts allenast ett uttalande med
hänsyn till blivande nybyggnadsplaner för tiden efter år 1919. Vid sådant förhållande
och då något förslag icke nu föreligger i fråga om byggande av

224

Riksdagens skrivelse nr 1.

några spanare, har riksdagen ansett, att frågan om särskilda, för spaningstjänst
lämpade fartyg i kustflottan nu bör lämnas öppen och har således
sist berörda motion icke föranlett till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen har, i vad angår perioden 1915—1919, icke haft något
att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition i fråga om
vilka olika slag av fartyg som skola ingå i kustflottan.

Ej heller har riksdagen funnit skäl till erinran beträffande de beräkningar
och uttalanden, som i propositionen förekomma rörande vissa livslängder
för de olika fartygen.

II. Till nybyggnad ifrågakommande fartygstyper.

Prop. nr 60. Vad typen för pansarbåt beträffar, har i proposition nr 60 framhållits,

att de principuttalanden, som i andra försvarsberedningens preliminära betänkande
gjorts i fråga om fordringarna på svenska pansarfartyg, i
allt väsentligt överensstämde med vad som under senare tider från sakkunnigt
håll härutinnan gjorts gällande, dock att den i beredningens
betänkande angivna minimigränsen för farten — 18 knop — icke kunde
anses motiverad, samt att vikten av ett för god eldledning erforderligt
antal svåra pjäser icke tillfullo beaktats. Strid mot en stormaktsflottas
nyare slagskepp torde i regel böra undvikas av svenska flottans artillerifartyg
utom exempelvis i de fall, där motståndarens i striden deltagande
fartyg vore till antalet vida underlägsna den svenska styrkans artillerifartyg
eller då omständigheterna tvinga till strid. Med fiendens övriga fartyg
såsom pansardäckskryssare, äldre slagskepp eller pansarkryssare borde
däremot under alla förhållanden strid kunna upptagas. Artillerifartygen
måste uppträda i intim samverkan med torpedfartygen. Med hänsyn till
förflyttningar mellan olika skärgårdsområden, på vilka svenska flottan under
sina operationer måste i stor utsträckning stödja sig, ävensom av
andra angivna orsaker, vore hög fart av stor betydelse. Storleken av
pansarbåtarna måste dock begränsas så att de kunde utnyttja våra skärgårdar.
Eders Kungl. Maj:t, som i propositionen redogjort för de av andra försvarsberedningen
på sin tid framlagda typerna, har föreslagit typen »Sverige»(4 st.
28 cm. och 8 st. 15 cm. kanoner, 22,5 knops fart) med vissa mindre modifikationer
och beräknat kostnaden för ett fartyg av nämnda typ till

12,750,000 kronor.

I fråga om övervattenstorpedfartyg har i proposition nr 60 föreslagits,
att hädanefter icke några torpedbåtar skulle nybyggas för kustflottan och
att övervattenstorpedvapnet i densamma skall tillgodoses enbart genom ja -

Riksdagens skrivelse nr 1.

225

gare av något förstärkt typ. Dessa jagare borde äga hög fart, stark torpedbestyckning,
goda sjöegenskaper, god manöverförmåga, kraftig artilleribestyckning,
ringa synbarhet och målhöjd samt möjlighet att upprätthålla
signalförbindelse. De förbättringar, som behövde vidtagas å den nuvarande
jagartypen, skulle avse ökad sjöduglighet samt förstärkning av torpedbestyckningen
från 2 enkeltuber till 3 dubbeltuber. Farten skulle förbliva
densamma som våra nuvarande jagares, omkring 30 knop och aidilleribestyckningen
såsom å de nyaste jagarna, bestående av 4 st. 75 mm. kanoner
och 2 st. kulsprutor. Deplacernentet beräknades till 460 ton och anskaffningskostnaden
till omkring 1,541,000 kronor.

Beträffande undervattensbåtar har i proposition nr 60 uttalats, att det
för kustflottans förmåga av taktiskt offensivt uppträdande, och därmed även
för det rörliga sjöförsvarets motståndskraft i det stora hela, vore en angelägenhet
av största vikt, att med kustflottan införlivades undervattensbåtar av en
ny typ, bestyckad med ett större antal torpedtuber och bättre tillgodosedd med
avseende på beboelighet än våra nuvarande l:a klass undervattensbåtar
samt utrustad med en aktionsradie och egenskaper i övrigt, som möjliggjorde
ett uppträdande på långt håll från egen kust under erforderlig tid.

Under framhållande, bland annat, att torpedfartygen måste bliva det Motioner.
huvudsakliga offensiva elementet i vår flotta, hava vissa motionärer uttalat,
att pansarfartygen i vida högre grad än förr hade karaktären av stöd åt torpedfartygen,
ehuru likvisst även pansarfartygen skulle, så långt det vore dem
möjligt, uppträda offensivt. Beträffande artilleriet gällde det icke att eftersträva,
att pansarbåtarna skulle bestå i en artilleriduell med våra sannolika
fienders artillerifartyg, men de borde tillförsäkras full artilleristisk
överlägsenhet över större och mindre fientliga kryssare och andra fartyg,
ej hänförliga till slagfartygen, varjämte de i samlad styrka kunde tänkas
med hopp om framgång upptaga strid med enstaka slagfartyg eller skydda
sig mot sådant under reträtt; de torde även böra bekämpa fientliga äldre
slagskepp. Dessa önskemål syntes kunna tillgodoses även med fartyg om
två grova kanoner. En dylik begränsning av det svåra artilleriet medgåve
en avsevärd minskning i deplacement och djupgående, vilket vore
till fördel för skärgårdsnavigeringen, vartill komme, att prisskillnaden
vore betydande. Motionärerna hava ifrågasatt att det av andra försvarsberedningen
på sin tid angivna minimum i fart, 18 knop, borde höjas till
20 knop.

I fråga om val av typ hava motionärerna yttrat, att för den som håller
fast vid systemet med fyra svåra kanoner och den höga farten funnes
möjlighet att upptaga andra försvarsberedningens typ III a (4 st. 28 cm.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 1 höft. (Nr 1.) 29

226

Riksdagens skrivelse nr 1.

och 6 st. 15 cm. kanoner, 22,5 knop). Typen VII b (4 st. 28 cm. och 8
st. 15 cm. kanoner, 20,7 knop) vore också att förorda, men motionärerna
fästa särskilt uppmärksamheten å dels de i andra försvarsberedningens
tablå över olika pansarbåtstyper upptagna alternativen I b (2 st. 30,5 cm.
och 6 st. 15 cm. kanoner, 20 knop) och VI b (2 st. 28 cm. och 8 st. 15
cm. kanoner, 20 + knop) och dels ett på enskilt initiativ tillkommet, från
tyskt varv härrörande förslag till pansarbåt om 2 st. 30,5 cm. och 6 st.
15 cm. kanoner samt 18 knops fart.

Rörande typ för kustflottans övervattenstorpedfartyg hava av motionärerna
uttalats, bland annat, att övergången till att för kustflottan bygga
jagare i stället för torpedbåtar innebure eu väsentlig omläggning av torpedvapnet,
vilken bland annat måste föranleda, att antalet fartyg inom detta
vapen högst väsentligt nedgår. Emot de starka skäl, som för en dylik omläggning
förebragts, hava motionärerna emellertid funnit sig, oaktat betänkligheter
med hänsyn till den därigenom erforderliga reduceringen av antalet
torpedfartvg, icke böra göra något yrkande i annan riktning. Motionärerna
hava sålunda räknat med samma jagartyp som den i Eders Kungl. Maj:ts
proposition förutsatta.

Motionärerna hava vidare uttalat sin anslutning till principen om
större, sjögående undervattensbåtars införlivande med kustflottan i så stort
antal, som förhållandena medgåve.

I viss motion har gjorts gällande, att i den svenska kustflottan
»måste, såsom det väsentliga offensivmedlet gentemot utländska pansarjättar,
torpedvapnet, enkannerligen undervattensbåtarna, vara den viktigaste
faktorn», samt, att de svenska pansarbåtarnas huvuduppgift vore
att vara ett försvar för våra skärgårdsklädda områden och att skydda undervattensbåtarna.
Vid fastställande av typ för en svensk pansarbåt måste
hänsyn tagas, å ena sidan till beskaffenheten av de skärgårdar, i vilka den
komme att operera, och å andra sidan till styrkan hos de främmande
fartyg, med vilka den kunde komma att inlåta sig i strid. I fråga om
pansarbåtarnas artilleri och pansar borde hänsyn tagas, icke till de
fientliga slagskeppen och slagkryssarna utan till pansardäckskryssarna
och jagarna. Den största och starkaste typ, med vilken våra pansarbåtar
skulle komma att behöva upptaga en strid, vore en pansardäckskryssartyp
om 16 st. 15 cm. kanoner, 25 mm däckspansar och 76 mm
gördelpansar samt 32 knops fart. Programmet för den svenska pansarbåten
borde uppgöras med hänsyn till en dylik typ och kunde sammanfattas
sålunda: artilleri med fullt effektiva kanoner gentemot pansardäckskryssarnas
vattenlinjepansar, pansar fullt effektivt att kunna motstå elden från
medelsvårt (15 cm.) artilleri, fart något högre än undervattensbåtarnas vid

Riksdagens skrivelse nr 1.

227

marschgång (i övervattensläge). Detta program fylldes av våra nuvarande
pansarbåtar; och bland de av andra försvarsberedningen undersökta alternativen
vore alternativ IV — 2 st. 21 cm. och 6 st. 15 cm. kanoner, 16,5
knops fart — det som närmast uppfyllde ifrågavarande anspråk. I sitt
flottbyggnadsprogram har motionären räknat med sistnämnda typ.

1 fråga om övervattenstorpedfartyg har motionären gjort det uttalande,
att han ansåge den av Eders Kungl. Maj:t upptagna jagartypen böra
fastställas för anskaffning under den närmast kommande perioden.

Motionären har såsom en lämplig, och även för ett fattigt land som
vårt överkomlig undervattensbåt förordat en större, sjögående typ, utrustad
med kraftigare torpedbestyckning samt i avseende å beboelighet och
aktionsradie bättre tillgodosedd än våra nuvarande undervattensbåtar.

Samtliga de föreliggande nybyggnadsplanerna hava avsett uteslutande Riksdagens
kustflottan och gälla följande fartygsslag, nämligen l:a klass pansarbåtar,
jagare och undervattensbåtar.

Riksdagen har med hänsyn till frågan, vilken pansarbåtstyp den förestående
anskaffningen borde avse, funnit sig böra genom vederbörande utskott
föranstalta om särskilda utredningar rörande de olika pansarbåtstypernas
framkomlighet i våra skärgårdar. Dessa utredningar äro verkställda av
generallotsdirektören samt av chefen för sjökarteverket. Dessutom hava sakkunniga
från marinen avgivit yttranden i ämnet inför vederbörande utskott
och därvid belyst det föreliggande spörsmålet ur sjömilitär synpunkt. Därav
har framgått, att då de första militärlederna i våra skärgårdar upptogos,
detta skedde med hänsyn allenast därtill att erforderligt djup samt utrymme
i övrigt skulle garanteras för de då befintliga största svenska örlogsfartygen,
utan avseende å ledernas möjliga användbarhet för fartyg
av ännu större dimensioner. Påbörjandet av pansarbåten Sverige föranledde
en revision av militärledsnätet, vilken pågått sedan två år tillbaka
och i avsevärd utsträckning redan är slutförd. Med stöd av ovannämnda
utredningar och yttranden har riksdagen emellertid stannat vid
den uppfattningen, att grundad anledning till betänkligheter i fråga om
möjligheten för pansarbåtar av Sveriges typ att kunna på ett tillfredsställande
sätt utnyttja våra skärgårdar icke förefinnes.

Riksdagen anser sig dessutom böra frambålla, att genom mottagande av
den enligt proposition nr 153 erbjudna gåvan från Svenska pansarbåtsföreningen
statens utgifter för anskaffningen avsevärt minskas. Vidare må
erinras, att enligt den i proposition nr 60 förekommande utredningen
en pansarbåt av Sveriges typ kan påbörjas inom 3 ä 4 månader efter
eventuellt riksdagsbeslut om anskaffningen, varemot icke något påbörjande

228

Riksdagens skrivelse nr 1.

av en pansarbåt av ny typ kan äga rum förr än 17 å 18 månader efter
fattandet av dylikt riksdagsbeslut. Denna omständighet är med hänsyn till
angelägenheten av pansarbåtsbyggets snara återupptagande av stor vikt.

I fråga om lämpliga typer för kustflottans jagare och undervattensbåtar
föreligga, såsom av det ovan stående framgår, icke några meningsskiljaktigheter
mellan de olika förslagen.

Riksdagen har sålunda för sin del ansett, att för den nu närmast
förestående nybyggnaden av fartyg i kustflottan böra komma till användning
de typer för l:a klass pansarbåt, jagare och undervattensbåt, som av
Eders Kungl. Maj:t i förevarande proposition nr 60 föreslås, med de jämkningar,
som Eders Kungl. Maj:t kan finna under byggnaden vara erforderliga.

III. Sjöstyrkornas storlek och sammansättning.

Prop. nr 60. Rörande fördelningen av fartygsmateriel till de särskilda sjöstyrkorna

— kustflottan och lokalstyrkorna — har i propositionen nr 60 framhållits
bland annat, att den grundläggande tanken borde vara största möjliga samling
i en kraftig och väl övad kustflotta, varigenom den för sjövapnet så
värdefulla rörligheten kunde utnyttjas och en splittring av sjöförsvarets
krafter undvekes. En dylik splittring vore nämligen icke lämplig, allra
minst för en liten flotta. Detta uteslöte dock icke behovet av lokalstyrkor
inom strategiskt viktiga skärgårdsområden, där på grund av rent lokala
förhållanden och det stöd, som terrängen lämnade i och för vissa uppgifter,
äldre fartygsmateriel kunde komma till värdefull användning.

Vid fördelningen av fartyg till kustflottan har jämväl tagits hänsyn
till fartygens taktiska indelning i stridsenheter (divisioner).

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att kustflottan under tiden till
och med år 1934 skulle utbyggas till att omfatta 8 pansarbåtar (Sverige
inberäknad), 16 jagare, ävensom undervattensbåtar och 2 minfartyg, vartill
komma specialfartyg, trängfartyg och båtar.

Beträffande lokalstyrkorna har i propositionen anförts, att dessa borde
tillgodoses genom överföringar från kustflottan samt — huvudsakligen mot
tjuguårsperiodens senare del — genom nybyggnad av torpedfartyg. Det
måste vid nämnda tid jämväl tagas under övervägande, huruvida — med
hänsyn till det ringa antal pansarbåtar, som då ännu icke passerat gränsen
för livslängd i lokalstyrka —särskilda för lokalförsvaret avsedda artillerifartyg
då borde anskaffas, eller de nuvarande l:a klass pansarbåtarna
i stället borde kvarhållas utöver livslängden. I första hand bleve emellertid
tillgången på fartygsmateriel för lokalstyrkorna beroende av planerna
för överföring från kustflottan, och som dess behov måste i främsta rum -

Riksdagens skrivelse nr 1.

229

met tillgodoses, bleve den omfattning, som kunde givas lokal styrkorna,
beroende av den för sjöförsvaret tänkta ekonomiska ramen.

Vissa motionärer hava tillkännagivit sin anslutning till de i propositionen
upptagna principer, som framställts inom försvarsberedningarna, att i
samband med kustflottans utbyggande med nya eller modifierade fartygstyper
också borde genomföras en fullständig organisation av vissa lokalstyrkor in. in.,
dock med reservation beträffande enskildheterna i de planer, som uppgjorts
för lokalstyrkorna, förläggningen i materielreserv samt utrangeringen,
ävensom beträffande de grunder, som tillämpats för förhållandet mellan
kustflotta och lokalstyrkor. I sistberörda hänseendet hava motionärerna fäst
uppmärksamheten därå, att den i propositionen angivna storleken år 1924
av lokalstyrkorna icke därefter kunde bibehållas, med mindre det för sjöförsvaret
slutligt (år 1934) tänkta årliga anslagsbeloppet, 30 miljoner kronor,
överskredes. Ifrågavarande ökning skulle år 1934 nå ett belopp av 680,000
kronor; och enär likväl årskostnaderna för lokalstyrkorna i och för sig
icke skulle ökas efter år 1924, måste, hava motionärerna yttrat, den angivna
eventuella ökningen rätteligen bero, icke på den storlek man ville giva
lokalstyrkorna såsom i propositionen göres gällande, utan i stället på planen
för kustflottans utveckling. Motionärerna hava fastslagit, att man för flottplanens
genomförande måste hålla sig inom en viss bestämd ram, inom vilken
relationen mellan fartygstyper och antal måste göra sig gällande: antingen
kunde man bestämma sig för vissa större typer och giva något efter på antalet
fartyg, eller också åtnöja sig med en något mindre typ för att vinna
något i antal.

Rörande antalet stridsfartyg i kustflottan hava motionärerna, enligt
vad som framgår av de nybyggnadsalternativ som i motionen framlagts,
räknat på följande sätt:

7 å 8 pansarbåtar (Sverige inberäknad),

11—18 jagare,
undervattensbåtar och
1 (eventuellt 2) minfartyg.

I fråga om lokalstyrkorna har en motionär, såsom förut i annat sammanhang
är nämnt, förklarat sig vara i huvudsak överens med det förslag,
som av Eders Kungl. Maj:t framlagts. Beträffande kustflottans sammansättning
har motionären gjort det uttalande, att han ansåge det icke kunna
bestridas, att för kustflottan erfordras två divisioner l:a klass pansarbåtar,
men att han funne såväl praktiska som taktiska skäl tala för att varje
division skulle innehålla 3 dylika fartyg, i stället för 4, såsom i propositionen
föreslagits. Enahanda indelning i stridsenheter om 3 fartyg har motio -

Motioner.

230

Riksdagens skrivelse nr 1.

nären förordat även för jagare och undervattensbåtar. Enligt den av motionären
framlagda flottbyggnadsplanen skulle kustflottan uppsättas till en
styrka av

6 pansarbåtar (Sverige inberäknad),

12 jagare,

undervattensbåtar till större antal än i propositionen.

X''lindande Riksdagen har icke något att erinra mot den förutsatta uppdelningen

w a an e. ■ kustfl0tta och vissa lokalstyrkor. Då flottplanen, för så vitt angår tiden
efter femårsperioden 1915—1919, icke varit föremål för riksdagens prövning,
samt sjöstyrkornas storlek och sammansättning, i vad angår nyssnämnda
period, är beroende av nybyggnadsplanen och dess genomförande, ävensom
av utrangering och överförande till lokalstyrkorna av äldre fartygsmateriel,
har riksdagen saknat anledning att i detta sammanhang: göra något uttalande
i tragan.

IV. Nybyggnad, överföring och utrangering av flottans fartyg.

Prop. nr 60. De nybyggnadsplaner, som framlagts i proposition nr 60 ävensom

i vissa förutnämnda motioner, omfatta samtliga, såsom förut angivits allenast
nybyggnader för kustflottan, under det att nybyggnader för lokalstyrkorna
ävensom nybyggnad av flygbåtar samt av eventuellt erforderliga
^ångfartyg in. m. hållits utanför den allmänna nybyggnadsplanen.

I Eders Ivungl. Maj:ts proposition har betonats den stora betydelsen
av att, sedan nybyggnadsplanen blivit fastställd, planer för överföring av
fartyg från kustflotta till lokalstyrkor, för förläggning av fartyg till materialreserv
samt för utrangering av fartyg föreligga utarbetade.

Motioner. I hithörande ämnen hava av vissa motionärer uttalats följande: »rörande

flottans utveckling ansluta vi oss till de i propositionen upptagna principer,
som framställts inom försvarsberedningarna, att i samband med kustflottans
utbyggande med nya eller modifierade fartygstyper också skall genomföras
en fullständig organisation av vissa lokalstyrkor, att övertaliga, men ännu
användbara äldre fartyg, som ej ingå i lokalstyrkorna, skola förläggas i
materialreserv, samt att helt föråldrade fartyg skola utrangeras och försäljas.»

Nybyggnad för knstflottnn.

Prop. nr 60. I propositionen nr 60 har anförts, att för vidmakthållande av den av

Eders Kungl. Maj:t föreslagna kustflottan i sitt färdigbyggda skick borde,
med de förutsatta livslängderna för fartygen, årligen nybyggas i medeltal:

231

Riksdagens skrivelse nr 1.

V20 av 8 pansarbåtar, d. v. s. 2/s pansarbåt;

V16 av 16 jagare, d. v. s. 1 jagare;

V20 av 2 minfartyg, d. v. s. V10 minfartyg; samt
visst antal undervattensbåtar. %

En dylik jämn nybyggnad vore emellertid icke möjlig i de fall, där
den — såsom för minfartyg — skulle utsträckas över en längre följd av år,
och icke heller lämplig eller riktig annat än under den förutsättning att kustflottans
nuvarande stridsfartyg av olika typer tillkommit genom jämnt
fördelade nybyggnader. Så voro emellertid icke fallet.

En plan för kustflottans nybyggnader måste därför uppställas med
vederbörlig hänsyn till den nu befintliga kustflottan, och planen borde syfta
mot jämn nybyggnad inom varje särskilt fartygsslag endast i den mån
så läte sig göra med bibehållande av fordran på att varje vapen bleve
vederbörligen tillgodosett och att nytillkomna vapen uppsattes så snart ske
kunde. För kustflottans del innebure detta, att artillerifartyg, övervattenstorpedfartyg
och minfartyg måste vederbörligen tillgodoses var för sig och
att undervattenstorpedfartyg av för kustflottan lämpad typ snarast anskaffades.

Med tillämpande av de föreslagna livslängderna skulle under en 20-årig omloppstid redan vid första femårsperiodens början (1915) tre pansarbåtar
och ett minfartyg hava utgått ur kustflottan. Vid första periodens
slut (1919) skulle följa ytterligare tre pansarbåtar och en jagare, vid andra
periodens slut (1924) ytterligare fem pansarbåtar, två jagare och sju torpedbåtar,
samt vid tredje periodens slut (1929) ytterligare en pansarbåt, fem
jagare och 17 torpedbåtar.

Under antagande, att kustflottan i sinom tid skulle omfatta 8 pansarbåtar
av ny typ i ersättning för flottans nuvarande 12 st. l:a kl. pansarbåtar,
borde var och en av dessa senare successivt ersättas genom 2/3
ny pansarbåt. Under förutsättning vidare att kustflottan i sinom tid skulle
omfatta 16 jagare av ny typ i ersättning för nuvarande 8 jagare och 24
torpedbåtar borde var och en av de nuvarande jagarna successivt ersättas
genom en jagare av ny typ och var och en av torpedbåtarna genom V3
jagare av ny typ.

Skulle kustflottans nybyggnadsplan fullständigt ansluta sig till överföring
till lokalstyrkor av den nuvarande kustflottans fartyg vid tidpunkter,
som betingades av ''de antagna livslängderna, borde nybyggnaderna
rätteligen så bedrivas, att vid de olika femårsperiodernas slut följande fartyg
funnes färdiga såsom ersättning för dem, vilka passerat gränsen för
livslängd i kustflottan, nämligen:

232

Riksdagens skrivelse nr 1.

vid första periodens slut (1919): fyra pansarbåtar, en jagare och
ett minfartyg,

vid andra periodens slut (1924): dessutom 3 1h pansarbåt och 4 Vs
jagare, samt

vid tredje periodens slut (1929): dessutom 2/3 pansarbåt och 10 2/3
jagare,

under fjärde perioden skulle under samma förutsättningar behöva
byggas 1 jagare.

Nybyggnadspianen måste emellertid söka att såvitt möjligt ej
blott åstadkomma en jämn fördelning av nybyggnadsanslagen över de
olika perioderna utan även ett hastigast ersättande i kustflottan av de fartyg,
som därifrån böra utgå. Vad pansarbåtar beträffar, borde halva antalet
av de nu befintliga på grund av sin ålder vid första periodens slut (1919) icke
längre tillhöra kustflottan, varför halva antalet pansarbåtar av ny typ
borde vid sagda tidpunkt vara färdigbyggda, detta desto mera som flottans
pansarbåtsmateriel på grund av länge uppskjuten förnyelse måste
betraktas som den relativt svagaste delen av våra sjöstridskrafter.

Den nybyggnadsplan, som Eders Kungl. Maj:t med ledning av ovan -

stående synpunkter framlagt,	gestaltar sig	sålunda:
	Pansarbåtar. Jagare.	Undervattens- båtar.	Minfartyg.
under första perioden » andra »	.... 3 .... 2	2 4	1ö > *5d_; fl ce	—
» tredje » » fjärde »	.... 1 .... 1	8 4	* a •s * cn >	1
	Summa 7	18		1

Totala kostnaden för nybyggnaderna under första perioden uppgår
till 45,232,000 kronor. Med avdrag av reserverade medel — 7,430,000
kronor — återstår ett belopp av 37,802,000 kronor. Ett årligt nybyggnadsanslag
av 6,400,000 kronor giver för femårsperioden 32,000,000 kronor.

Proposition nr 60 har utmynnat i den hemställan, att riksdagen
måtte ej mindre till bestridande av kostnaderna under åren 1915—
1919 för byggande av tre pansarbåtar, två jagare samt undervattensbåtar
bevilja ett anslag av 32,000,000 kronor samt därav på extra
stat för år 1915 anvisa ett belopp av 6,400,000 kronor, än även medgiva,
att Eders Kungl. Maj:t måtte för nämnda anskaffning av krigsfartygsmateriel
disponera de av 1911 års riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel
beviljade, ännu icke använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912

Riksdagens skrivelse nr 1.

233

och 1913 års riksdagar till krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa

3,550,000 kronor, eller således sammanlagt 7,430,000 kronor.

Utöver nyssnämnda belopp, 32,000,000 kronor och 7,430,000 kronor,
ei-fordras för nybyggnaderna under första perioden ytterligare 5,802,000
kronor. Frågan om täckande av detta återstående belopp, behandlas i två
särskilda propositioner, nr 153 angående riksdagens samtycke till antagande
av ett utav Svenska pansarbåtsföreningen gjort erbjudande av medel
såsom bidrag till anskaffning av pansarbåtar och nr 156 angående vissa
engångskostnader för sjöförsvarets ordnande.

I proposition nr 153 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att riksdagen Prop. nr 153.
måtte lämna sitt samtycke till antagande av ett utav Svenska pansarbåtsföreningen
avgivet erbjudande att under vissa förutsättningar tillhandahålla
statsverket penningmedel såsom bidrag till byggande av tre pansarbåtar.

Av den till propositionen hörande utredningen framgår, att ifrågavarande
penningmedel beräknas till 3 milj. kronor. Vid gåvan hava fästats
vissa villkor, nämligen att de tre pansarbåtar, till vilkas byggande gåvobeloppen
avses att utgöra bidrag, skulle med hänsyn till fart och grövre
bestyckning ej vara underlägsna »Sverige», ävensom att byggandet av en
sådan båt påbörjades under innevarande år, därvid föreningen anhållit att
av de erbjudna medlen ansloges lämpliga belopp för ett snabbt färdigbyggande
av denna båt samt med förbindelse för föreningen att av sina ifrågavarande
medel tillhandahålla: IV2 milj. kronor, så snart som, efter påbörjandet
av den första båten, beloppet till föreningen influtit, 1 milj. kronor
efter påbörjandet av den andra båten och återstoden efter påbörjandet
av den tredje, dock att om den andra båten icke påbörjades före ingången
av år 1916, föreningens åtagande, i vad det avsåge högre belopp än IV2
milj. kronor, skulle anses förfallet, och att föreningen likaledes, om den
tredje båten icke påbörjades före utgången av år 1917, skulle vara frikallad
från lämnande av bidrag till denna båt samt följaktligen äga att fritt förfoga
över den del av föreningens överskott, som överstege 2V2 milj.
kronor.

Rörande det av föreningen i sammanhang med erbjudandet uttalade
önskemålet, att färdigbyggandet av den första av de nya pansarbåtarna särskilt
påskyndades, har departementschefen i sitt anförande till propositionen
i fråga förklarat, att han funne ett sådant påskyndande synnerligen
önskvärt, men att emellertid forcerandet av dylikt nybyggnadsarbete vore
förenat med ej obetydliga kostnader, utöver dem som i proposition nr 60
angående sjöförsvarets ordnande vore beräknade för färdigställande av en
l:a kl. pansarbåt och att vid sådant förhållande ett belopp av cirka 500,000
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 1 käft. (Nr 1). 30

234

Riksdagens skrivelse nr 1.

kronor borde särskilt reserveras för förverkligandet av omförmälda önskemål.
På grund härav skulle av ifrågavarande gåvomedel ett belopp av
cirka 2,500,000 kronor vara att påräkna för bestridande av kostnader enligt
den i nyssnämnda proposition framlagda planen för byggandet av pansarbåtar,
i följd varav det återstående belopp för krigsfartygsbyggnad, som
för nybyggnadsperioden 1915—1919 vore att täcka med särskilda medel,
nu borde beräknas till 3,302,000 kronor.

I proposition nr 156 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att riksdagen
måtte för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel bevilja — utöver de i
propositionen angående sjöförsvarets ordnande äskade medel — ett anslag
av 3,302,000 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av

100,000 kronor, att utgå av värnskattemedel.

Departementschefen har i sitt yttrande till propositionen nr 156, i
vad angår detta anslagsäskande, framhållit, att, om det framdeles skulle
visa sig, att större belopp än 2,500,000 kronor skulle genom pansarbåtsföreningens
erbjudande bliva tillgängligt för bestridande av kostnader enligt
nybyggnadsplanen för åren 1915—1919, komme i samma mån behovet av
nämnda 3,302,000 kronor för fartygsbyggnad att minskas.

Av vissa motionärer har uttalats bland annat, att det icke kunde
bestridas, att våra pansarfartyg nu vore i behov av en förstärkning, ehuru
skäl för att två nya fartyg måste stapelsättas inom detta år och ytterligare
ett tredje färdigbyggas inom närmaste femårsperiod icke vore anfört. En
forcering av denna del av byggnadsprogrammet måste framkalla ett eftersättande
av andra fartygsslag, varförutom de pansarfartyg, som nu tillkomme
nästan på en gång, också skulle åldras och i sinom tid behöva
ersättas på en gång.

Av motionärerna hava alternativa planer framlagts, som med de av
motionärerna antagna förutsättningarna skulle kunna tillämpas under en
omloppstid av 20 år.

Hithörande motioner hava, såsom förut nämnts, utmynnat i en nybyggnadsplan
endast för en första period, vilken föreslagits skola omfatta
fyra år. Under denna period skulle byggas 2 pansarbåtar, l2/3 å 3 jagare
samt undervattensbåtar.

Motionärerna hava alltså hemställt, att riksdagen måtte bevilja för byggande
av undervattensbåtar 3,900,000 kronor samt för byggande av två
pansarbåtar och av jagare 18,100,000 kronor eller sammanlagt 22,000,000
kronor och därav å extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 5,500,000
kronor, samt att riksdagen måtte medgiva, att Eders Kungl. Maj:t måtte för

Riksdagens skrivelse nr 1.

235

sist nämnda byggande av pansarbåtar och jagare disponera de av 1911 års
riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke använda
medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913 års riksdagar
till krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således
sammanlagt 7,430,000 kronor.

I motionerna hava vidare framhållits, att till kostnaden utanför
nybyggnadsplanen borde bland annat hänföras kostnaden för ett minfartyg,
om nämligen ett dylikt behövde byggas 10—15 år härefter.

I en annan förut omnämnd motion har för nybyggnadsplanens genomförande
förutsatts samma fyra femårsperioder, som i Eders Kungl. Maj:ts

proposition,	och fördelas	programmet sålunda:
		Pansarbåtar.	Jagare.	Undervattens- ,r. ,__, „ båtar. Minfartyg.
Under »	första perioden ... 1 andra » ... 2	5 2	<1 _ xn s3- -
y>	tredje » fjärde »	. . . 1V2 ... Va	2 6	8?" § •-CW < _ 0 r-*-
		Summa 5	15	—

Motionen utmynnar i hemställan, att riksdagen ville ej mindre
till bestridande av kostnaderna under åren 1915—1919 för byggande av
sex undervattensbåtar, fem jagare och en pansarbåt — med nedsättning av
det av Eders Kungl. Maj:t äskade belopp av 32,000,000 kronor — bevilja
ett anslag av 20,000,000 kronor samt därav på extra stat för år 1915
anvisa ett belopp av 4,000,000 kronor, än även medgiva, att Eders Kungl.

Maj:t för nämnda anskaffning av krigsfartygsmateriel måtte utav de av 1911
års riksdag för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke
använda medel, ävensom utav de av 1912 och 1913 års riksdagar till
krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 7,430,000 kronor, disponera
ett belopp av 6,412,000 kronor.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har Eders Kungl. Makt Riksdagens
i föreliggande propositioner nr 60, 153 och 156 hemställt, att ett sammanlågt
belopp av 45,232,000 kronor måtte få användas till byggande under
perioden 1915—1919 av 3 pansarbåtar och 2 jagare jämte undervattensbåtar,
samt dessutom föreslagit, att av den utav Svenska pansarbåtsföreningen
erbjudna gåvan, beräknad till omkring 3 milj. kronor, ett belopp av 500,000
kronor skulle undantagas för särskilt påskyndande av bygget å den första
pansarbåten. I förstnämnda summa, 45,232,000 kronor, ingår således av

236

Riksdagens skrivelse nr 1.

berörda gåvomedel ett belopp av 2,5 milj. krono . Riksdagen hyser
den uppfattningen att, i förhållande till den tid, som under alla omständigheter
måste beräknas åtgå för färdigställandet av en pansarbåt,
något avsevärt påskyndande ej lär kunna åstadkommas genom
att för sådant ändamål anlita det ifrågavarande beloppet. I fråga
om själva nybyggnadsprogrammet finner riksdagen önskvärt, att ett hastigare
tillgodoseende av torpedvapnet, än som i propositionen föreslagits,
kommer till stånd. Därigenom skulle också kustflottan komma att fortare
tillföras en för densamma välbehövlig förstärkning. Riksdagen anser fördenskull,
att under ifrågavarande period böra byggas dels ytterligare 2
jagare och dels ett ökat antal undervattensbåtar, samt att således nybvggnadsplanen
bör omfatta 2 pansarbåtar, 4 jagare och det ökade antalet
undervattensbåtar. Med förutsättning således, att från pansarbåtsföreningens
gåva icke undantagas några medel för särskild forcering av bygget å den
första pansarbåten, har riksdagen, som ansett pansarbåtsföreningens gåva
böra emottagas, för såvitt angår två pansarbåtar, alltså till belopp av 2,5
milj. kronor, funnit sig böra tillstyrka, att för byggandet av 2 pansarbåtar
och 4 jagare jämte undervattensbåtar under perioden i fråga bör
beviljas det anslag och anlitas de belopp jämväl i övrigt, som Eders
Kungl. Maj:t föreslagit, eller tillsammans 45,232,000 kronor. Med denna
byggnadsplan, vilken skulle betinga en anskaffningskostnad av sammanlagt

41,414,000 kronor, därav för undervattensbåtar 9,750,000 kronor, beräknas
uppstå vid periodens slut ett överskott av inemot 4 milj. kronor. Frågan
om bestämmandet av det slag av stridsfartyg, för vars påbörjande eller byggande
under ifrågavarande period detta överskott skall användas, bör däremot
lämnas öppen i avvaktan på de erfarenhetsrön, som det nu pågående sjökriget
kan lämna. Det torde för övrigt icke vara uteslutet, att dessa rön
eventuellt även kunna befinnas böra föranleda en eller annan jämkning i
det fartygsbyggnadsprogram, som för perioden i fråga redan nu kan komma
att antagas.

Nybyggnad för lokalstyrkorna.

Prop. nr 60. Beträffande nybyggnader för lokalstyrkor har i propositionen nr 60 ut talats

att — i likhet med vad på sin tid andra försvarsberedningen framhållit
— kostnaderna för vidmakthållande av lokalförsvarets fartygsmateriel
genom nybyggnad borde kunna lämnas utanför nybyggnadsplanen, dock
under erinran, att flygbåtar måste anskaffas för lokalstyrkorna och att mot
20-årsperiodens slut behov uppstår av ett tillskott i nybyggnadskostnaderna
för lokalstyrkornas fartyg. Vad pansarbåtar beträffade, måste sålunda vid

Riksdagens skrivelse nr 1.

237

denna tid upptagas till prövning frågan, huruvida de nuvarande l:a kl.
pansarbåtarna, av vilka dåmera endast ett fåtal ej överskridit den förutsatta
åldersgränsen för tjänstgöring i lokalstyrkorna, borde ytterligare kvarhållas
eller delvis ersättas genom nybyggnad av särskilda, för lokalförsvaret
avsedda mindre pansarbåtar. Vad torpedfartyg vidkomme måste, såsom
andra försvarsberedningen anfört, en nyanskaffning komma till stånd vid
olika tider av perioden, huvudsakligen mot slutet av densamma; huruvida
denna nyanskaffning vid sidan av undervattensbåtar jämväl borde omfatta
övervatten storped fartyg, torde emellertid ej nu kunna avgöras.

Vissa motionärer hava anfört, att under senare delen av de tjugo år, som Motioner.
beräkningen avsåge, tillkomme, utanför den nu tilltänkta byggnadsplan^
vissa kostnader, vilka härrörde framför allt ur nödvändigheten att vid denna
tid förnya åtskilligt torped- och undervattensbåtsmateriel i lokalstyrkorna.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot de i propositionen Riksdagens
gjorda uttalandena beträffande nybyggnader för lokalstyrkorna. uttalande.

Plan för överföring- av stridsfartyg från kustflottan till lokalstyrkor, för fartygens utgående
ur lokalstyrkor, för förläggande i materielreserv samt för utrangering.

I propositionen nr 60 har framhållits, att överföring av fartyg från Prop. nr bo.
kustflottan till lokalstyrkor visserligen betingades av fartygens livslängd, men
därjämte också måste ske i anslutning till nybyggnadsplanen samt jämkas
allt efter tidpunkten för varje nytt fartygs färdigställande. Planen kunde
därför icke nu i detalj bestämmas. Med den av Eders Kungl. Maj:t förutsatta
nybyggnadsplanen borde följande överföring ske från kustflottan till
lokalstyrkorna (oräknat undervattensbåtar):

under första perioden: (förutom Svea, Göta och Thule) 3 pansarbåtar
och 2 jagare;

under andra perioden: 4 pansarbåtar och 12 torpedbåtar;

under tredje perioden: 2 pansarbåtar, 4 jagare och 14 torpedbåtar;
samt

under fjärde perioden: 4 jagare.

På grund av denna överföring till lokalstyrkor och allt efter den
storlek, som kunde givas dessa styrkor, skulle vissa fartyg för varje period
utgå ur lokalstyrkorna. Med de av Eders Kungl. Maj:t förutsatta nybyggnads-
och överföringsplanerna borde följande fartyg utgå ur lokalstyrkorna
(oräknat undervattensbåtar):

238

Riksdagens skrivelse nr 1.

under första perioden: 1 pansarbåt och 8 torpedbåtar;
under andra perioden: 3 pansarbåtar och 13 torpedbåtar;
under tredje perioden: 2 pansarbåtar, 3 jagare och 16 torpedbåtar; samt
under fjärde perioden: 1 pansarbåt, 3 jagare och 12 torpedbåtar.

I propositionen har vidare uttalats, att för att flottans krigsberedskap
vid eventuella skador eller förluster av fartyg så vitt möjligt måtte förbliva
oförminskad och dess övningar icke måtte rubbas under den tid, som förflöte
intill dess skadan kunde hava reparerats eller förlusten gottgjorts, borde
av de fartyg, som utgått ur sjöstyrkorna, en materielreserv hållas tillgänglig,
på vilken det skadade eller förlorade fartygets besättning kunde embarkera
och fortsätta sin utbildning. Under krigstid användes materielreserven
för utbildning av ersättningspersonal samt för att ersätta skadade eller
förlorade fartyg, från vilka besättningen eller delar därav räddats.

Materielreserven borde tillsvidare omfatta pansarbåtar samt övervattenstorpedfartyg.

Det vore vidare erforderligt, för begränsande av sjöförsvarets totala
kostnader inom viss ram, att hålla en del av lokalstyrkornas pansarbåtar
i materielreserv.

Med tillämpande av förut angivna planer för nybyggnad, överföring,
utgående ur lokalstyrkorna samt för materielreserv kunde slutligen för
varje period viss materiel utrangeras och försäljas.

Riksdagens Planerna för överföring av stridsfartyg från kustflottan till lokal «

a an e. gfyrporj fgr fartygens utgående ur lokalstyrkor, för förläggande i materielreserv
samt för ^rangering stå i ett givet sammanhang med det blivande
nybyggnadsprogrammet och dess genomförande. Riksdagen har icke något
att erinra mot de principer, efter vilka dessa planer uppgjorts, för så vitt
angår perioden 1915—1919. För tiden därefter saknar riksdagen anledning
att uttala sig.

O O

Specialfartyg, trängfartyg, övningsfartyg och båtar in. m.

Prop. nr 60 Såväl i Eders Kungl. Maj:t proposition, som i vissa motioner har

motion, förutsatts, att kostnaderna för vad som kunde komma att behövas för
specialfartyg, trängfartyg samt båtar m. m. skulle hållas utanför själva
nybyggnadsplanens kostnader.

Prop. nr 60. Följande specialfartyg hava enligt propositionen förutsatts vara er forderliga

nämligen:

239

Riksdagens skrivelse nr 1.

tender för flottans pansarbåtar,
flottilj chefsfartyg,
depåfartyg för undervattensbåtar,
depåfartyg för flygbåtar samt
kanonbåtar.

Behovet av tender och'' flottiljchefsfartyg har ansetts kunna fyllas
genom anlitande av nuvarande torpedkryssare utan förändring.

Till depåfartyg för flygbåtar hava avsetts en nuvarande kanonbåt
(Skagul).

Behovet av kanonbatar har förutsatts kunna fyllas dels med nuvarande
fartyg av detta slag dels genom att kvarhålla jagare — efter slutad livslängd
i lokalstyrkor — i ny egenskap av kanon båtar.

Vad slutligen beträffar behovet av depåfartyg för undervattensbåtar,
så har detta avsetts att fyllas dels genom anlitande av befintligt depåfartyg
(Skäggald) och vissa befintliga kanonbåtar, med eller utan förändring, dels
genom förändring av vissa torpedkryssare till depåfartyg.

Flottans samtliga torpedkryssare skulle sålunda på ett eller annat
sätt disponeras till specialfartyg.

Av flottans befintliga eller f. d. kanonbåtar av 1. klass, 9 st., hava
4 allaredan förändrats till special- eller trängfartyg, nämligen: Skäggald
till depåfartyg för undervattensbåtar, Edda till minfartyg, Blenda till verkstadsfartyg
och Verdande till lasarettsfartyg. Av återstående fem avses
nu två, Rota och Disa, till tjänst för sjökarteverket samt tre till depåfartyg
enligt ovan.

De omändringar till specialfartyg, som erfordrades under perioden
1915—1919, vore:

Clas Horn år 1915 till depåfartyg: kostnad 175,000—210,000 kr.

Jacob Bagge » 1916 » » : » » » »

Skuld » 1917 » > : » 205,000—240,000 »

Kostnaden för ombyggnad av Skuld har beräknats kunna rymmas
inom ramen för de extra anslagen i den vanliga budgeten. Till ombyggnad
av de två torpedkryssarna har äskats ett anslag av 385,000 kronor, att utgå
av värnskattemedel.

De omändringsarbeten av vissa fartyg till depåfartyg, som bleve erforderliga
för de följande perioderna, hava ansetts kunna bekostas inom den
vanliga e. o. budgetens ram eller med anlitande av försäljningsmedel.

I samband med frågan om depäfartyg för undervattensbåtar står den om Prop. nr 156.
anskaffning av viss bärgningsmateriel för dessa båtar, och har härför i proposition
nr 156 äskats ett anslag av 250,000 kronor, att utgå av värnskattemedel.

240

Riksdagens skrivelse nr 1.

Av den till propositionen hörande utredningen — i vilken framhållits
såsom en angelägenhet av yttersta vikt, att anstalter vidtoges för att i händelse
av undervattensbåtars haveri besättningen måtte kunna räddas och själva båten
bärgas — har framgått, att marinförvaltningen, efter förberedande underhandlingar
med bärgnings- och dykeribolaget Neptun, i hemlig skrivelse den
30 september 1913 framställt förslag rörande en provisorisk lösning av ifrågavarande
spörsmål, intill dess lämplig bärgningsmateriel hunnit anskaffas,
vilket förslag emellertid ännu icke underställts Eders Kungl. Maj:ts prövning,
samt att nyligen utarbetats ett förslag till 2 pontoner för upptagning
av sjunkna undervattensbåtar av intill 400 tons deplacement i övervattensläge,
vilka pontoner med tillbehör beräknats kosta 250,000 kronor.

I sitt yttrande till propositionen har departementschefen anfört, att
han på frågans nuvarande läge visserligen icke ansett sig böra tillstyrka,
att medel anvisades för vissa bestämda åtgärders vidtagande, men att det
likväl ej vore tillrådligt att beredandet av medel för ifrågavarande ändamål
uppskötes till nästa riksdag; därest nämligen med stöd av den tekniska
sakkunskapen ett förslag till frågans tillfredsställande lösning skulle dessförinnan
framkomma, borde tillfället att genast bringa ett sådant förslag
till utförande icke försummas.

Piop. nr 60. Följande träng fartyg hava enligt propositionen förutsetts vara erforder liga,

nämligen:

sj ömätningsfartyg,

verkstadsfartyg,

dykerifartyg,

isbrytarfartvg,

lasarettsfartyg,

sjuktransportfartyg,

transportfartyg, och

vattenfartyg.

Behovet av dessa fartyg har ansetts kunna fyllas genom anlitande av
befintliga fartyg eller av vid mobilisering förhyrda eller rekvirerade fartyg.
Endast ett verkstadsfartyg har förutsatts behöva anskaffas under en senare
period; härför erforderliga medel hava ansetts bliva disponibla genom
försäljning av utrangerade fartyg.

För övningsfartyg in. fl. hava icke några kostnader ansetts bliva
för ifrågavarande period erforderliga.

De båtar, som enligt propositionen ansetts erforderliga, äro flygbåtar
och vedettbåtar (jämte pråmar).

I propositionen har förutsatts, att ett antal av sex flygbåtar skulle under -

Riksdagens skrivelse liv 1.

241

hållas och erfordrades härför, med hänsyn till en beräknad livslängd av 3
år, en årlig nyanskaffning av två flygbåtar.

Kostnaderna hava beräknats kunna inrymmas inom den beräknade
genomsnittsramen för extra ordinarie utgifter.

I den män vedettbåtar erfordras, har behovet ansetts kunna fyllas
genom f. d. torpedbåtar, som kvarhölles i tjänst utöver den förutsatta tiden
för livslängd i lokalstyrka. Kostnaderna för de mindre förändringsarbeten,
som eventuellt behövde vidtagas, hava ansetts kunna rymmas inom ramen
för extra ordinarie utgifter.

Mot de planer, som av Eders Kungl. Maj:t framställts angående till- Riksdagens
godoseende av behovet av specialfartyg och bärgningsmateriel, har riksdagen uttalandeicke
något att erinra, för så vitt dessa planer gälla perioden 1915—1919.
Riksdagen har alltså ansett sig böra bifalla de av tiders Kungl. Maj:t gjorda
äskandena av medel till anskaffning av bärgningsmateriel för undervattensbåtar.
— För riksdagens beslut om anslag för ombyggnad av torpedkryssare
till depåfartyg kommer att redogöras i annat sammanhang. — Ej heller
har riksdagen funnit anledning till erinran mot Eders Kung!. Maj:ts beräkningar
och uttalanden i fråga om trängfartyg, övningsfartyg och båtar
in. m., så vitt angår perioden 1915—1919.

Sjöpositioner.

Beträffande de s. k. sjöpositionerna har Eders Kungl. Majrt i propo- Prop. nr so.
sitionen nr 60 gjort vissa uttalanden.

Maj:t

Riksdagen har icke något att erinra i anledning av vad Eders Kungl. Riksdagens
beträffande sjöpositionerna uttalat. uttalande.

V. Ombyggnad av vissa flottans fartyg in. m.

Ändringsarbeten å l:a kl. pansarbåtar.

Proposition nr 60 innehåller framställning av vissa förslag rörande om-Prof. nr no.
ändringsarbeten å pansarbåtarna Oden, Thor, Niord, Äran, Wasa, Tapperheten,
Manligheten, Dristigheten och Oscar II, till höjande av dessa fartygs
stridsvärde. Utredning angående modernisering av l:a kl. parisarbåtar hade
föranstaltats av andra försvarsberedningen, som i ämnet utarbetat ett på
särskilt tillkallade sakkunnigas utlåtande grundat förslag, avsett att föreläggas
försvarsberedningarna. Detta förslag, vilket slutade på en kostnadssumma
av 766,000 kronor, avsåg dels omkonstruering av kommandobryggor
in. in., dels borttagande av eu del överbyggnad in. in., i syfte att minska
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 höft. (AV /.) 31

242

Riksdagens skrivelse nr 1.

fartygens målytor samt åstadkomma viktbesparingar och dels anordningar
för oljeeldning å nämnda fartyg, varigenom kunde åstadkommas ytterligare

viktminskning. _ ...

I propositionen har framhållits, att sistberörda anordningar hade sina
nackdelar, ej minst därutinnan, att anlitande av systemet med oljeeldning
vore beroende av frågan om tillförsel till eller framställning i vårt
land av brännolja, lämpad för ångpanneeldning. Andra försvarsberedningens
förslag upptoge även anbringande av skorstenspansar å Oden,
Thor och Niord till eu beräknad kostnad av 20,000 kronor per fartyg.

1 propositionen har emellertid anförts, att värdet av eu sådan anordning icke
ansåges motsvara kostnaderna, särskilt med hänsyn till att dessa fartyg tämli.
cn
nino-ens förslag upptagna omändringsarbeten, med undantag av skorsteusbepansringen
för Oden, Thor och Niord, hava beräknats draga en samman
lagd kostnad av tillhopa 706,000 kronor med innefattande av anordningar för
oljeeldning, och 513,000 kronor utan dylika anordningar. Enär emellertid
pänsarbåten Tapperheten, vars modernisering beräknats kosta 79,000 kronor,
efter avslutad bärgning måste i alla händelser undergå en så omfattande
reparation, att de här ifrågavarande omändringsarbetena på detta fartyg
borde inrymmas i nämnda reparation, hava i nu förevarande proposition
beräknats kostnaderna allenast för modernisering av återstående åtta utav
ovannämnda nio pansarbåtar, således till alternativt 62^,000 och 456,000
kronor. För pansarbåtarna Svea, Göta och ihule hava icke ifrågasatts några
sådana förändringsarbeten, som draga särskilda kostnader.

Prop. nr 60. 1 proposition nr 156 förekommer fortsatt utredning i ämnet. Av

denna utredning har framgått, att marinförvaltningen, som tillika med chefen
för marinstaben i gemensamt utlåtande den 11 dec. 1913 tillstyrkt förutnämnda
sakkunnigas förslag, med skrivelse den 9 juni 1914 avgivit utredning
och yttrande rörande lämpligheten av de föreslagna förändringarna
beträffande Öden, Thor och Niord, under förutsättning att anordningar för
skorstensbepansring och oljeeldning icke komme till utförande, samt dåivid
förklarat, att därest några mera avsevärda fördelar med ifrågasätta förändringar
å dessa pansarbåtar skulle vinnas, vissa av marinförvaltningen
närmare angivna arbeten borde komma till utförande, genom vilka beräknades
uppkomma en viktminskning av omkring 60 ton eller omkring 30 ton
mindre än enligt sakkunnigas av andra försvarsberedningen upptagna förslag,
varjämte fartygens stävlastighet i det närmaste skulle upphävas. I
sammanhang härmed har ämbetsverket meddelat, att bepansring av skoi
stenarna redan vore anordnad å Thor och Niord, ett förhållande, som under

Riksdagens skrivelse nr 1.

243 .

den tidigare utredningen förbisetts. Kostnaden för arbetena i fråga beräknades
ej komma att överstiga 60,000 kronor per pansarbåt. Denna kostnadsberäkning
stämde även med de sakkunnigas förslag, vilket upptog
kostnaden för en var av Oden, Thor och Niord till 100,000 kronor, därav
emellertid beräknats 20,000 kronor för skorstensbepansringen och 18,500
kronor för anordnande av oljeeldning. Marinförvaltningen har slutligen anfört
att, ehuru genom de sålunda angivna förändringsarbetena icke nåddes
de fördelar, som skulle vinnas enligt sakkunnigas förslag samt ämbetsverkets
och chefens för marinstaben skrivelse den 11 dec. 1913, det dock vore
lämpligt att nämnda arbeten komme till utförande.

Departementschefen har i fråga om anordnandet av oljeeldning åberopat
sitt uttalande till proposition nr 60 samt tillagt, att då, med hänsyn
till den avsevärt större driftkostnaden för oljeeldning, denna kunde beräknas
under fredsövning komma till användning mera sällan, och då oljeeldningen
skulle anlitas växelvis med koleldning, så tedde det sig icke
betryggande att i allvarstider lita till ett eldningssystem, varmed besättningen
å fartygen på grund av ringa övning måhända ej vunnit full förtrogenhet.
Med hänvisning till marinförvaltningens ovan anförda utredning
den 9 juni 1914 rörande Oden, Thor och Niord, och under uttalande,
att goda utsikter förefunnes att även med avseende å pansarbåtarna Dristigheten,
Äran, Wasa, Manligheten och Oscar II kunde — utan att införa
oljeeldning — inom ramen av de utav de sakkunniga i övrigt föreslagna
förändringarna med därtill hörande kostnadsberäkningar åstadkomma avsevärda
förbättringar å dessa fartyg, har departementschefen förklarat sig icke
kunna förorda anordnande av oljeeldning på ifrågavarande gamla pansarbåtar,
liksom departementschefen bortsett från frågan om skorstensbepansring.
I övrigt har departementschefen tillstyrkt, att förändring av
ovannämnda åtta pansarbåtar snarast möjligt vidtoges, i så nära överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag som möjligt. Kostnaden enligt detta
förslag, i vad anginge nämnda åtta båtar, hade beräknats till sammanlagt

687.000 kronor, därav 171,000 kronor för införandet av oljeeldning och

60.000 kronor för skorstensbepansringen, i följd varav de övriga föreslagna
ändringsarbetena å ifrågavarande åtta fartyg skulle enligt de sakkunnigas
förslag betinga en kostnad av 456,000 kronor. Om detta belopp avrundades
uppåt till 475,000 kronor, förefunnes trygghet för att samtliga avsedda
ändringsarbeten skulle kunna utföras inom ramen av sistnämnda belopp.

På grund härav har Eders Kungl. Maj:t hemställt, att riksdagen för
ifrågavarande ändringsarbeten å l:a kl. pansarbåtarna (»deri, Thor, Niord,
Dristigheten, Äran, Wasa, Manligheten och Oscar II måtte bevilja ett anslag1
av 475,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav för år

O 7 *

244

Riksdagens skrivelse nr 1.

1915 anvisa ett belopp av 297,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att av detta belopp under år 1914 av tillgängliga medel i mån av
behov utanordna 210,000 kronor.

^Malande* Emot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har riksdagen ej haft

något att erinra utom för så vitt angår frågan om oljeeldning. Utredningen
har givit vid handen, att fartygen och därmed jämväl vattenlinjepansaret
efter hand kommit att ligga allt djupare i vattnet och att därigenom pansarets
skyddande förmåga minskats. Genom anordnande av oljeeldning skulle
fartygen kunna än mera lättas och bringas i bättre läge i förhållande till
vattenytan. Anordning för oljeeldning skulle dessutom innebära fördelar
därutinnan att högsta fart kan på kortare tid uppnås och även under
längre tid bibehållas, än då systemet med enbart koleldning anlitas.

Av andra försvarsberedningens betänkande i detta ämne har framgått,
att kostnaden för anordnandet av oljeeldning jämte iordningsställandet av
brännoljetankar beräknas, för var av Oden, Thor och Niord till 18,500 kronor,
för var av Dristigheten, Åran, Wasa och Manligheten till 22,000 kronor,
samt för Oscar II till 27,500 kronor. För så vitt angår de fem sistnämnda,,
yngre pansarbåtarna, vilkas beräknade återstående tjänstetid varierar mellan
17 och 28 år, därav från 7 till 13 år i kustflottan, anser riksdagen fördelarna
av anordning för oljeeldning vara så stora, att de väl motsvara därmed
förenade kostnader. Vid sådant förhållande och då såväl de sakkunniga
som samtliga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt ifrågavarande
anordningar, torde de betänkligheter, som emot systemet med såväl oljeeldning
som koleldning framförts, icke höra tillmätas den avgörande betvdelsen.
Riksdagen har för den skull ansett, att den begärda anslagssumman
475,000 kronor, bör ökas med 115,500 kronor till anordningar
för oljeeldning å pansarbåtarna Dristigheten, Äran, Wasa, Manligheten
och Oscar II, och att ifrågavarande anslag för ändringsarbeten å l:a kl.
pansarbåtar följaktligen bör höjas till 590,500 kronor.

Ombyggnad av torpedkryssarna Claes Horn och Jacob Bagge till depåfartyg för

undervattensbåtar.

Prop. nr 60. ] proposition nr 60 har, såsom ovan är nämnt, lämnats eu tablå över

de specialfartyg, som ansåges erforderliga, ävensom sättet för detta behovs
fyllande. Av dessa utredningar framgår, att vissa förändringsarbeten å
torpedkryssare och kanonbåtar erfordrades för flottplanens genomförande
och att kostnaden för samtliga dessa omändringar ansåges kunna inrymmas
inom den vanliga e. o. budgeten eller bestridas med anlitande av försäljningsinedel,
med undantag dock i vad angår ombyggnad av torpedkrys -

Riksdagens skrivelse nr 1. 245

sårna Claes Horn (år 1915) och Jacob Ila "ge (år 1916) till depåfartyg för
undervattensbåtar.

Frågan om anskaffande av medel till bestridande av kostnaderna för p,-op. nr 156.
nämnda ombyggnad är föremål för behandling i Eders Ivungl. Maj:ts proposition
nr 156 angående vissa engångskostnader för sjöförsvarets ordnande.

I utredningen i förevarande ämne har särskilt framhållits, att frågan är av
brådskande art. Kostnaden är här beräknad, för det ena fartyget efter
det högre alternativet, 210,000 kronor, och för det andra enligt det lägre,

175,000 kronor, eller således till sammanlagt 385,000 kronor.

Emot vad Eders Ivungl. Maj:t sålunda föreslagit har riksdagen ej Riksdagens
haft näsrot att erinra. uttalande.

Utrustning av handelsfartyg för krigsbruk.

I proposition nr 60 har tillkännagivits, att marinförvaltningen i skri- Prop. nr 60.
velse den 8 nov. 1912 anmält ett behov av 793,495 kronor för utrustning

7 O

av handelsfartyg för krigsbruk. Genom den utrangering av äldre fartyg,
som i propositionen blivit föreslagen, kunde emellertid behoven till väsentlig
del täckas genom anlitande av materiel, som avföres från dessa fartyg.
Återstoden av kostnaderna beräknades kunna inrymmas inom genomsnittsrarnen
för extra ordinarie utgifter (utom till nybyggnad av krigsfartyg).

Härvid har riksdagen ej haft något att erinra.

Riksdagens

uttalande.

Anskaffning av torpeder.

I proposition nr 60 har anförts, att marinförvaltningen genom särskilda Prop. nr 60.
underdåniga skrivelser den 30 september och 8 november 1913 anmält behov
av nyanskaffning av 93 st. 45 cm. torpeder till en sammanlagd anskaffningskostnad
av 859,500 kronor, därav 204,000 kronor avsåge det behov av
24 st. 45 cm. torpeder, som komme att uppstå, därest, såsom ifrågasatt
blivit, en division av nu befintliga jagare försåges med dubbeltuber i stället
för enkeltuber, samt återstående 655,500 kronor avsåge anskaffning av 69
st. 45 cm. reservtorpeder.

1 proposition nr 156 angående vissa engångskostnader för sjöförsvarets Prop. nr 156.
ordnande, däri begärts anslag å 300,000 kronor för en del av ifrågavarande
materielanskaffning, har anförts bland annat, att andra försvarsberedningen,
som ansett anskaffningen av reservtorpeder kunna reduceras från ovan anförda
summa av 655,500 kronor till vad som kunde anskaffas för 500,000 kronor,
uppskattat ifrågavarande anslagsbehov till sammanlagt 704,000 kronor.

Riksdagens skrivelse nr 1.

246

Departementschefen har i sitt anförande till propositionen framhållit,
att den summa, som erfordrades för torpedanskaffning, vore så betydande,
att om anskaffningen skulle bekostas av medel inom den vanliga budgetens
ram, fara förelåge, att kostnadssumman måste fördelas på så många år,
att anskaffningen, till men för flottans krigsberedskap, fördröjes. I följd
härav borde av det erforderliga beloppet en del, lämpligen 300,000 kronor,
bestridas av värnskattemedel, att fördelas med 50,000 kronor på år 1915
samt 125,000 kronor på vartdera av åren 1916 och 1917.*

Riksdagens Riksdagen, som ansett det vara av synnerlig vikt, att anskaffningen

K/ttClvO/Tlid G er 7 v i e’ c ^

av erforderligt antal torpeder må kunna bedrivas så skyndsamt som möjligt,
har icke haft något att erinra emot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

Anskaffning av minor.

Prop. nr 60. I proposition nr 60 har anförts, hurusom marinförvaltningen i sin

underdåniga skrivelse av den 30 september 1913 hemställt om anskaffning
av minor till ett belopp av sammanlagt 876,400 kronor.

Prop. nr Av utredningen till proposition nr 156 angående vissa engångs kostnader

för sjöförsvarets ordnande, däri begäres anslag å 300,000 kronor
för en del av ifrågavarande anskaffning, har framgått, att andra försvarsberedningen
uppmärksammat ifrågavarande behov, men ansett de härför erforderliga
kostnaderna kunna inrymmas inom de vanliga extra ordinarie
utgifterna för sjöförsvaret.

Departementschefen har i sitt yttrande till propositionen framhållit,
att det med hänsyn till de betydliga belopp, som ifrågavarande anskaffning
krävde, torde kunna befaras, att om kostnaderna skulle i deras helhet
utgå genom extra anslag under femte huvudtiteln, dessa måste fördelas
på flera år än som med avseende å anskaffningens brådskande natur kan
vara tillrådligt. På grund härav ansåge departementschefen, att ett belopp
av 300,000 kronor för ifrågavarande ändamål borde beredas av värnskattemedel,
vilket belopp torde böra fördelas med 50,000 kronor på år 1915
samt 125,000 kronor på validera av åren 1916 och 1917.

Riksdagens Riksdagen, som i likhet med departementschefen ansett det vara

uttalande. Synner]jgen angeläget, att behovet av minmateriel fylle» så skyndsamt som
möjligt, har icke haft något att emot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning erinra.

Riksdagens skrivelse nr 1.

247

YL Operationsbaser m. in.

I proposition nr 60 har anförts, att flottan för närvarande har tillgång Prof. nr 60.
till 4 befästade stödjepunkter, nämligen Stockholm, Karlskrona, Göteborg
och Fårösund. Av dessa innefattade Stockholm och Karlskrona jämväl örlogsstation
med varv. I Göteborg hade för flottans räkning förefunnits eu
station, som år 1854 förminskades till depå, vilken i sin ordning indrogs
1870, därvid ett mindre område, benämt Nya''varvet, vilket för närvarande
vore upplåtet åt Älvsborgs kustartilleridetachement, förblivit i sjöförsvarets
ägo. Vid Fårösund funnes inga anordningar för utförande av reparationer
eller fyllande av förråd in. m. och ansåges dylika ej böra ifrågasättas.
Örlogsstationer vore sålunda Stockholm och Karlskrona, av vilka
den sistnämnda i tekniskt avseende hade betydligt större resurser än den
förra. Förhållandena hade sedan tiden för Karlskronas anläggande väsentligen
förändrats, och Stockholms station hade i strategiskt hänseende erhållit
större betydelse än stationen i Karlskrona.

Vad västkusten beträffade, förefunnes i Göteborg sådana betydande
resurser med avseende på verkstäder och varv, anordningar för komplettering
av förråd m. in., att anläggandet av dylika särskilda anstalter för
flottari, åtmistone av större omfattning, i allmänhet icke ansetts erforderligt.

På grund av dessa omständigheter hade frågan om flottans operationsbaser
under senare år huvudsakligen kommit att röra sig om eu utvidgning
eller förflyttning av flottans station i Stockholm samt om anläggandet
av en örlogsdepå för flottan å Norrlandskusten, allt under det att Karlskrona
station förutsatts skola fortfarande upprätthållas.

Örlogsstationen i Stockholm.

1 propositionen nr 60 har redogjorts för utvecklingen sedan 1898 avProp. ar 60.
frågan om utvidgning eller förflyttning av Stockholms station, och framgår
av redogörelsen att denna fråga under de senaste femton åren varit föremål
för omfattande utredningar. De militära synpunkter, som i allmänhet
blivit framförda såsom motiv för en förläggning till Stockholm a\
större delar utav kustflottan, än vad hittills varit fallet, hade i första
hand gällt dels faran för innestängning av de i Karlskrona förlagda l:a kl.
pansarbåtarna, dels önskvärdheten av att kustflottans huvudstyrka i fredstid
vore förlagd inom det viktiga operationsområde på Sveriges ostkust, som
Stockholms skärgård bildade.

Frågan om fartygens fredsförläggning hade på sätt och vis kommit
i nytt läge genom den ökade krigsberedskap, som under senare år givits

248

Riksdagens skrivelse nr 1.

åt kustflottans fartyg, och vilken krigsberedskap i propositionen föresloges
skola bliva än ytterligare ökad. I krigsberedskap liggande delar av kustflottan,
vilka hava sina besättningar och förråd ombord, kunde med fördel
vara förlagda även till Karlskrona, då nämligen en förflyttning från Karlskrona
till Stockholm vid behov kunde utan tidsutdräkt verkställas.

Vad åter beträffade icke rustade fartyg syntes förhållandena ställa
sig olika för torpedfartyg och pansarbåtar, vilka sistnämnda fartyg, då de
icke vore rustade, borde vara förlagda i Stockholm.

Tiden hade icke medgivit en granskning av hela det omfattande
material, som förelåge beträffande stationsfrågan. Den närmaste åtgärden
i denna fråga syntes emellertid vara ordnandet av dockningsmöjligheterna
i Stockholm. Kostnaden för en torrdocka i Stockholm beräknades till

1,146,000 kronor under förutsättning att dockan förlädes till plats å flottans
nuvarande område; härtill komme eu beräknad summa av 250,000
kronor för en mindre verkstadsanläggning, vilken ansåges erforderlig,
därest dockan förlädes till annan plats; sålunda i allt 1,396,000 kronor, vilken
summa avrundats till 1,400,000 kronor. 1 sistnämnda fall tillkomme
jämväl kostnad för markinköp.

Prov. nr läs. I proposition nr 156-angående vissa engångskostnader för sjöförsvarets

ordnande har uttalats, att ett definitivt förslag till plats för den nya dockan
ännu icke kunde avgivas på grund av de omfattande och svårlösta frågor,
som stode i samband med ordnande av flottans station i Stockholm.

Då emellertid anordningar med nödvändighet syntes böra vidtagas
för beredande av möjlighet att vid Stockholms station docka fartyg av pansarbåten
Sveriges storlek, har hemställts, att riksdagen ville besluta att för
anläggandet av en ny docka vid flottans station i Stockholm, vilken anläggning
beräknas kosta 1,400,000 kronor, måtte av värnskattemedel för år
1915 avsättas ett belopp av 300,000 kronor.

Motion. Eu motionär har framhållit, hurusom ordnandet av Stockholms sta tionsfråga

ännu befunne sig i outrett skick, och ifrågasatt, huruvida riksdagen
redan nu borde bevilja några medel för ändamålet och därigenom
i viss mån binda sin handlingsfrihet i fråga om dockans förläggning in. m.

Riksdagens På sätt i propositionen framhållits, är det av vikt, att åtgärder vid uttalande.

tagas för ordnandet av dockningsmöjligheterna i Stockholm. Avsättandet
av de äskade medlen torde icke „ kunna i något hänseende verka föregripande
på frågan om platsen för dockan. Det synes vidare riksdagen
vara riktigt att, såsom i propositionen förutsatts, anläggning av en helt ny
docka sker i stället för utvidgning av den redan befintliga och anskaffande

Riksdagens skrivelse nr 1.

249

av en mindre flytdocka. På grund härav och på de skäl i övrigt, som i
propositionen anförts, har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, och har riksdagen härvid förutsatt, att
riksdagen i sinom tid får tillfälle att träffa avgörande i fråga om platsen
för den nya dockan.

Örlogsstationen i Karlskrona.

Beträffande örlogsstationen i Karlskrona har i propositionen nr 60 Prop. nr 60.
anförts, att behovet av denna station kvarstode alltjämt och oberoende av
eventuell förflyttning eller utvidgning av Stockholms station, samt att i
Karlskrona torde fortfarande en del av flottans stridskrafter komma att vara
förlagda. Vidare har erinrats, hurusom 1913 års riksdag i skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t anhållit om utredning rörande Karlskrona örlogsvarvs utvidgning
och modernisering i syfte att å varvet måtte kunna utföras nybyggnader
av pansarbåtar och andra krigsfartyg. Med anledning härav hade
den 2 april 1914 kommitterade tillkallats för utredning av denna fråga,
vilken utredning för närvarande påginge.

Riksdagen har icke haft något att erinra i anledning av vad i pro- Riksdagens
positionen uttalas rörande örlogsstationen i Karlskrona.

Örlogsdepå vid Härnösand.

1 propositionen nr 60 har framlagts utredning rörande frågan om P>op. nr ao.
en replipunkt för flottan på mellersta Norrlands kust samt de uttalanden
och förslag, som i ämnet förekommit. Av utredningen har bl. a. framgått
följande. I sitt preliminära betänkande angående sjöförsvaret hade andra
försvarberedningen uttalat, att den ansåge behovet av en befäst replipunkt
på mellersta Norrlands kust vara till fullo ådagalagt samt, vad platsen
vidkomme, förordat Angermanälvens mynning. Frågan om denna replipunkt
har i propositionen närmare behandlats under avdelningen »Kustartilleriet»,
och i förutnämnda proposition nr 15(j begäres anslag till bl. a.
anläggande av eu replipunkt för flottan vid Ångermanälvens mynning
(Hemsö kustposition).

För att kunna fullt utnyttja en dylik replipunkt hade emellertid anläggandet
av en örlogsdepå vid platsen i fråga ansetts erforderligt, och i detta
hänseende hade, på beredningens hemställan, chefen för marinstaben uppgjort
alternativa förslag, vilka förslag beredningen dock funnit böra underkastas
granskning i vissa avseenden, framförallt rörande möjligheten att
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sarnl. 1 käft. (Nr 1.) 32

Riksdagens skrivelse nr 1.

2 50

för sjöfartsnäringen under fredstid nyttiggöra den till örlogsdepån hörande
dockan, då bristen på en sådan norr om Stockholm gjort sig starkt kännbar
för den synnerligen livliga sjöfarten på Norrland.

Departementschefen, som i sitt yttrande till förevarande proposition
anslutit sig till beredningens uttalande i fråga om behovet av ifrågavarande
replipunkt och den lämpliga platsen för densamma, har i fråga om örlogsdepån,
meddelat, att den av beredningen anbefallda granskningen sedermera
blivit inom departementet verkställd och utmynnat i ett förslag till anordnande
av en örlogsdepå vid Härnösand. Enligt detta förslag skulle örlogsdepån
kunna så anordnas, att de delar av densamma, vilka under fredstid
endast i mindre grad behövde tagas i anspråk för flottans räkning, kunde avskiljas
från den återstående delen av depån, vilken borde avses uteslutande
för flottans behov. Den avskilda delen med tillhörande område lämpade
sig för uthyrning, och torde svårighet ej möta att erhålla lämplig arrendator,
varvid arrendesumman kunde antagas täcka en del av de med örlogsdepån
förenade årliga kostnaderna.

Av nämnda förslag, vilket såsom hemlig bilaga åtföljer propositionen,
har framgått, att två olika alternativ för anläggning av örlogsdepån uppgjorts
(alt. I och alt. II). Förslaget enligt alt. 1 går ut på att varvsanläggningen
skulle uppdelas i en inom avskilt område förlagd anläggning, uteslutande
avsedd för flottans behov, men med vissa förråd förlagda utom detta område,
samt en utom det avskilda området befintlig del, avsedd till uthyrning.
Anläggningskostnaden för detta alternativ är beräknad till 2,585,500 kronor
— oavsett utgifter för markförvärv — och de årliga kostnaderna till 43,130
kronor, därvid emellertid anmärkts, att vid uthyrning, då av de uthyrda
anordningarna dockan, mastkranen och slipen med tillhörande kaj beräknas
bliva underhållna av arrendatorn, nedgå de årliga underhållskostnaderna
till cirka 40,610 kronor, av vilka emellertid en avsevärd del kunde täckas
genom den hyressumma, som torde kunna påräknas. Alt. II är uppgjort
under förutsättning att den avsedda örlogsdepån först framdeles skulle utbyggas
till i alt. I angiven storlek och den första anläggningen inskränkas
till allenast docka och koldepå samt med minskad förläggning av fartyg.
1 fråga om de föreslagna anläggningarna skiljer sig alt. I från alt. II
huvudsakligen därigenom att alt. I — i motsats till alt. II — upptager
verkstadsanläggningar med tillhörande inredning in. in. ävensom torpedbåtsslip
och torpedinskjutningsstation, samt att alt. I upptager mera omfattande
terrasering, spår-, kaj- och bostadsanläggningar än alt. II. Anläggningskostnaderna
för alt. II äro beräknade till 1,595,600 kronor, oavsett
utgifter för markförvärv, och de årliga kostnaderna äro beräknade till
13,360 kronor.

Riksdagens skrivelse nr 1.

251

I sitt yttrande till propositionen nr 60 har departementschefen
förklarat sig finna den planläggning och omfattning, som angåves av alt. II
vara lämpliga. Departementschefen har beräknat anläggningskostnaden med
markinköp till högst 1,700,000 kronor samt anhållit att framdeles få återkomma
till frågan om anläggning av den nya depån och täckande avkostnaderna
för densamma.

I propositionen nr 156 angående vissa engångskostnader för sjöför-P>op.nr 156.
svarets ordnande har Eders Ivungl. Maj:t föreslagit, att riksdagen måtte för anläggande
av en örlogsdepå vid Härnösand bevilja ett anslag av 1,700,000
kronor och därav för år 1915 anvisa ett belopp av 100,000 kronor, att
utgå av värnskattemedel.

I avgivet yttrande till förevarande proposition, såvitt angår örlogsdepån,
har departementschefen meddelat, att arbetena för ifrågavarande
anläggning vore beräknade att igångsättas före slutet av år 1915 och
kräva eu tid av omkring två år, vid vilket förhållande de erforderliga
medlen ansåges böra anvisas med 100,000 kronor år 1915 samt med 800,000
kronor vartdera av åren 1916 och 1917.

Emot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har riksdagen
icke haft något annat att erinra, än att riksdagen ansett sig böra framhålla,
att anläggningarna för örlogsdepån, om den skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sitt ändamål, synes böra redan från början omfatta jämväl en
mindre verkstadsanläggnin g. Genom vederbörande utskotts försorg verkställda
överslagsberäkningar angående de kompletteringar jämte verkstads- och bostadshus,
som för anordnande av en dylik verkstadsanläggning kunde anses
erforderliga, giva vid handen, att kostnaden härför skulle uppgå till
omkring 150,000 kronor.

Örlogsdepå i Göteborg.

I propositionen nr 60 förekommer redogörelse för tidigare utred- ^roP- nr 60-ningar och uttalanden i denna fråga.

Departementschefen har anfört, att de åtgärder, som behövde vidtagas
för eu örlogsdepå i Göteborg, inskränkte sig till vissa arbeten vid Nya varvet
i Göteborg, avseende att bereda möjlighet att dit förlägga Göteborgsavdelningens
fartyg. Verkställda beräkningar gåve vid handen, att de erforderliga
arbetena icke vore av större omfattning, än att de borde kunna bestridas
inom den beräknade ärliga genomsnittsramen för extra ordinarie
utgifter (utom till fart vgsbyggnader). Vid sådant förhållande kunde frågan

252 Riksdagens skrivelse nr 1.

om ordnandet av denna örlogsdepå lösas utan att särskild kostnad härför
nu behövde beräknas.

Riksdagen» Riksdagen har härvid ei haft något att erinra.

uttalande. '' °

Tillfälliga replipunkter.

Prop. nr 60. 1 propositionen nr 60 har redogorts för de förslag till tillfälliga repli punkter,

avsedda att underlätta flottans uppträdande under krig, som vid
olika tillfällen framkommit.

Departementschefen har anfört, att ett anordnande av ifrågavarande replipunkter
visserligen skulle kunna betecknas som önskvärt, men icke — med
undantag möjligen för en av dem — kunde anses vara oundgängligen
erforderligt. Vad denna replipunkt beträffade, skulle dess anläggning
draga betydande kostnader. I anledning härav — ävensom av andra,
orsaker — ansåge departementschefen att något anordnande av angivna
tillfälliga replipunkter icke i detta sammanhang borde ifrågasättas.

Riksdagens Härvid har riksdagen ei haft något att erinra.

uttalande. & J o

Farledsupprensningar.

Prop. nr 60 I propositionen nr 60 har lämnats redogörelse för de farledsupprens ningar,

om vilka förslag vid olika tillfällen och från olika håll framkommit.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, att en granskning
av de olika förslagen till farledsupprensningar gåve vid handen, att upprensningarna
ifråga hade eu påtaglig betydelse för underlättande av flottans
operationer. Enär emellertid de av ifrågavarande farledsupprensningar,
som skulle kunna förordas, huvudsakligen vore av betydelse för handelssjöfarten,
borde de icke avhandlas i det nu föreliggande sammanhanget.
Skulle statsunderstöd för dylika arbeten ifrågasättas, borde medel härför
icke anvisas under försvarshuvudtitel.

Beträffande farlederna till Karlskrona har emellertid gjorts ett särskilt
uttalande.

Departementschefen har därvid anfört, att enär Karlskrona station fortfarande
borde bibehållas såsom örlogsstation, den betydelsefulla frågan om
upprensande av Karlskrona västra inlopp borde finna sin lösning. Emellertid
vore kostnaden härför icke större än att den borde kunna inrvmmas

«/

inom den beräknade ramen för extra ordinarie utgifter. Beträffande östra
leden ansåge departementschefen — enär frågan om dess upprensning
hade samband med frågan om nya befästningsanläggningar — sig med
hänsyn till ärendets läge icke kunna göra något uttalande i ämnet.

Riksdagens skrivelse nr 1.

253

I en av två särskilda motionärer väckt motion har framhållits be- Motioner.
tydelsen av en upprensning av östra leden i Karlskrona och hava motionärerna
hemställt, att riksdagen måtte besluta att densamma upprensades
till sådant djup, att den kunde befaras av flottans torpedkryssare och
smärre fartyg. Kostnaden härför hava motionärerna uppskattat till högst

400,000 kronor.

Riksdagen vill erinra, att vid 1913 års riksdag väckts motion därom, Riksdagens
att riksdagen måtte i skrivelse hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om vid- wttal(in,lrtagande
av åtgärder till slutförande av den av Eders Kungl. Maj:t år 1906
igångsatta utredningen om lämpligheten och möjligheten av upprensning
av östra inloppet till Karlskrona samt om framläggande för riksdagen
av det förslag, vartill nämnda utredning kunde föranleda. Statsutskottet
vid nämnda riksdag delade motionärens uppfattning om önskvärdheten
av att utredningen bleve slutförd, men framhöll, att det
kunde tagas för givet, att Eders Kungl. Maj:t komme att utan riksdagens
åtgörande ägna ärendet erforderlig ytterligare behandling. 1 anledning av
statsutskottets hemställan beslöt riksdagen, att motionen ej skulle föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Av handlingarna i ärendet framgår, beträffande den av Eders Kungl.

Maj:t år 1906 anbefallda utredningen, att Eders Kungl. Maj:t uppdragit
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att låta undersöka farvattnet österut
från Karlskrona till Kalmarsund, och att i anledning härav upprättats
förslag till upprensning av eu farled genom detta vatten med ett djup av
4,5 meter, samt att hamnstyrelsen i Karlskrona låtit upprätta ett förslag
till samma farleds upprensning till 7 meters djup.

Riksdagen har ansett sig kunna förutsätta, att hlders Kungl. Maj:t
kommer att utan riksdagens åtgörande ägna ärendet den vidare behandling,
som för utredningens slutförande må anses erforderlig, samt att därvid
kommer att beaktas de synpunkter, som i förutnämnda motion framförts.

På grund härav har riksdagen ansett ifrågavarande motion ej böra
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

VII. Kustsignal väsendet och kustgniststationer.

Emot vad som i proposition nr 60 anförts rörande kustsignalväsen- Riksdagens
det och kustgniststationer har riksdagen ej haft något att erinra. uttalande.

254

Riksdagens skrivelse nr 1.

Personalen.

Vill. Grunder för personalberäkningen.

Prop. nr 60. I proposition nr 60 har anförts, att enligt hittills gällande grunder för

personalberäkningar de olika fartygsbesättningarnas sammansättning bestämts
med hänsyn därtill, huruvida ifrågavarande fartyg ingått i kustflottan
eller lokalstyrka, och att bemanningsbehovet därvid beräknats lika
för såväl rustade som icke rustade fartyg. Chefen för marinstaben hade
i utredningar den 25 september 1913 angående flottans krigsberedskap,
övningar och mobilisering föreslagit en omläggning av grunderna för personalberäkningen,
varigenom personalbehovet i fredstid skulle bestämmas
med hänsyn till fartygens beredskapsgrad. Den sålunda föreslagna omläggningen
vore synnerligen väl motiverad, då därigenom dels bemannandet
av under fredstid rustade fartyg säkerstäldes och dels vid mobilisering
den stora reserven av f. d. stamanställd personal med jämförelsvis
god utbildning bättre utnyttjades än vad hittills varit fallet.

Vid beräkningarna hade i huvudsak tillämpats de i chefens för marinstaben
ovannämnda utredning intagna detaljberäkningarna, i vilka likväl
vidtagits några mindre reduktioner beträffande personalbehovet för
lokalstyrkor, stationer och varv.

IX. Stampersonalen.

Prop. nr 60. I propositionen nr 60 har anförts, hurusom på sin tid andra försvarsbe redningen

i sitt preliminära betänkande anfört, att de av beredningen verkställda
personalberäkningarna givit till resultat, att även med de av beredningen
vidtagna reduktionerna skulle år 1924 förefinnas en brist huvudsakligen
på officerare, mariningenjörer och underofficerare, nämligen efteolika
byggnadsalternativ från 33 till 43 officerare, 3 till 4 mariningenjörer
samt 59 till 94 underofficerare och underofficerskorpraler. Däremot hade
beräkningarna visat, att behovet av stammanskap icke skulle kräva någon
ökning utöver nuvarande antal.

Förklaringen till att en dylik personalbrist — vilken om den täcktes
genom nva beställningar, skulle förorsaka en årlig kostnad, enligt olika

Riksdagens skrivelse nr 1.

255

nybyggnadsalternativ växlande mellan 297,000 och 410,000 kronor i runt
tal — måste beräknas för år 1924, ehuru kustflottan antagits då räkna
ett betydligt mindre antal fartyg än nu, ansåg beredningen till någon del ligga
i att för de nytillkomna fartygen måste avses större besättningsstyrka än för
de nuvarande, men i synnerhet däri att lokalstyrkorna vid sagda tidpunkt
krävde en vida större bemanning än de nuvarande lokalstyrkorna, lieredningen
hade emellertid framhållit, att organisationen av lokalstyrkorna, som
uteslutande grundade sig på nu befintliga eller beviljade fartyg, vore av
största vikt, i all synnerhet som kustflottans fartygsantal måste nedgå,
och att organisationen i fråga icke finge äventyras av brist på bemanning,
även om denna bemanning organiserades med största möjliga sparsamhet,
och icke alla de fartyg, som kunde finnas i andra linjen, avsåges att bemannas.

De i propositionen verkställda detaljberäkningarna för åren 1919,
1924 och 1934 visa behovet av en betydande ökning av officers-, underofficers-
och sjömanskårerna samt en mindre ökning av mariningenjörkåren.
För de tre förstnämnda kårerna erfordrades den största ökningen under
första perioden.

Den av andra försvarsberedningen givna förklaringen rörande det av
beredningen beräknade behovet av personalökning torde, har vidare i propositionen
yttrats, äga sin fulla tillämplighet även på här föreliggande beräkningar.
Till vad beredningen härutinnan anfört torde emellertid ytterligare
böra fogas, att redan nu eu betydande brist i mobiliserings behovet
av stampersonal förefinnes. Alla tidigare verkställda personalutredningar
enligt de hittills tillämpade beräkningsgrunderna hava påvisat förefintligligheten
av en sådan brist, och enahanda resultat lämnade den av chefen
för marinstaben enligt de omlagda beräkningsgrunderna verkställda utredningen.
Den nu befintliga materielen komme visserligen under loppet
av de olika nybyggnadsperioderna för kustflottan att överflyttas från denna
sjöstyrka till lokalstyrkorna, och, såsom ovan antytts, hade utöver de av
chefen för marinstaben föreslagna personalbesparingarna ytterligare reduktioner
i det för dessa styrkor beräknade bemannings behovet nu vidtagits.
De sålunda åstadkomna besparingarna inträdde emellertid först så småningom,
allteftersom kustflottans nuvarande fartyg överfördes till lokalstyrkorna,
och de kunde under alla omständigheter ej bliva av den omfattning,
att de förmådde täcka eller i betydligare grad minska den nu befintliga
personalbristen. Utöver den personalökning, som kunde bliva erforderlig för
nytillkommande materiel, krävdes sålunda eu omedelbar ökning jämväl för
täckande av den nu förefintliga bristen, och torde i detta förhållande anledningen
böra sökas till att särskilt under första perioden en betydande
personalökning visade sig erforderlig.

256

Riksdagens skrivelse nr 1.

Andra försvarsberedningen hade i sina personalberäkningar för år
1924 vidtagit en del reduktioner i det personalbehov, som i chefens för
marinstaben ovannämnda utredningar angivits såsom förefintligt för vissa
av lokalstyrkornas fartyg samt för staber, stationer och varv. Av beredningens
handlingar framginge, att dess personalberäkningar endast vore att
betrakta som överslagsberäkningar, och att reduktionerna icke torde hänföra
sig till vissa bestämda befattningar ombord eller i land. De nu enligt
propositionen gjorda reduktionerna i personalbehovet, vilka i stort sett
uppginge till samma omfattning som de av beredningen beräknade, stödde
sig på noggranna detalj beräkningar och torde därför utgöra en pålitlig
grund för uppskattandet av det framtida personalbehovet. Utöver den av
beredningen beräknade personalen, hade nu i propositionen jämväl beräknats
personal för flygbåtarna (10 officerare och 10 underofficerare eller
underofficerskorpraler) varjämte rekrytkontingenten för sjömanskåren upptagits
till så stor numerär, som enligt chefens för marinstaben på statistiska
uppgifter stödda utredning visat sig erforderlig.

Beträffande officerskåren har i propositionen det beräknade behovet
sammanförts till följande tablå:

								1934
		1914	1919	1924	1934	med oförmin- j skade lokal-
		års					minskade	styrkor
		stat		Ökning		Ökning	lokal- styrkor		Ökning j
			Stat	från ''	Stat	från	Stat	från I
				1914		1914			1914 i
Flaggman ....		4	5	+ 1	5	+ 1		5	+ i j
Kommendörer . .		s	9	+ 1	10	+ 2		10	+ 2 j
Kommendörkaptener	av l:a gr.	17	23	+ 6	24	+ 7	f	24	+ 7
D:o	» 2:a gr.	18	23	+ 5	23	+ 5		24	+ 6
Kaptener av l:a kl.		65	83	+ 18	83	+ 18		83	+ 18
D:o > 2:a kl.		31	42	+ 11	42	+ 11	3	42	+ 11
Löjtnanter ....		101	107	+ 6	119	+ 18	P-	132	+31
Underlöjtnanter .		50	55	+ 5	59	+ 9	H-1 CD	66	+ 16
Summa	294	347	+ o3	365	+ 71	K)	386	+ 92
Till stamofficerare rade sjökadetter	konstitue-		17		10			_	_
Summa	—	.360	—	375			—	—

Riksdagens skrivelse nr 1.

257

Det beräknade behovet för under officer skåren framginge av nedanstående
tabell:

	1914 års	1919	1924	1934 med för-minskade	1934 med oförmin-skade lokal-styrkor
	stat	Stat	Ökning från 1914	Stat	Ökning från 1914	lokal- styrkor	Stat	Ökning från 1914
Flaggunderofficerare ....	222	240		+ 18	248		+ 26	f M*	266	+ 44
Underofficerare av 2:a gr. . .	444	490		+ 46	507		+ 63	tf- E	543	+ 99
Summa	666	730	+ 64	755	+ 89	0 (=u	809	+ 143

Antalet löner inom underofficerskåren hade hittills varit fördelat med
V3 till flaggunderofficerare och med 2/3 till underofficerare av 2:a graden.
Bland dessa sistnämnda löner inginge emellertid enligt 1906 års riksdagsbeslut
10 löner för kockar och hovmästare, men då dessa syntes böra hållas
utanför underofficerarnas allmänna fördelning, räknades för år 1919 och därefter
antalet löner för underofficerare av andra graden lika med dubbla
antalet löner för flaggunderofficerare, ökat med 10.

För sjömanskåren erfordrades den ökning, som framginge av nedanstående
tabell:

			1914 års	1919	1924	1934 med för-minskade	1934 med oförmin-skade lokal-styrkor
			stat	Stat	Ökning från 1914	Stat	Ökning från 1914	lokal- styrkor	Stat	Ökning från 1914
l:a	lönegraden .		666	731	+ 65	755	+ 89	12 pr	809	+ 143
2:a	>		1,436	1,593	+ 157	1,629	+ 193	P g	1,700	+ 264
3:e	> .		1,036	1,049	+ 13	1,094	+ 58	O P-	1,157	+ 121
4:e	> .		862	1,027	+ 165	1,072	+ 210	1	1,134	+ 272
		Summa	4,000	4,400	+ 400	4,550	+ 550	4,800	+ 800

I behovssuminorna för de olika åren inginge en rekrytkontingent,
beräknad till 15 % av antalet yrkesutbildat manskap, motsvarande respektive
560, 610 och 660 man, vilka siffror sedan jämkats för erhållande av
slutsummor på närmaste tiotal.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.) 33

258

Riksdagens skrivelse nr 1.

Motioner.

Riksdagens

uttalande.

Beräkningarna för mariningenjörkåren utvisade behovet av en ökning
för åren 1919 och 1924 av 3 mariningenjörer och 1 mariningenjörsstipendiat
vid den egentliga mariningenjörsdetaljen.

Därjämte erfordrades (jämför statsverkspropositionen till senare riksdagen
nr 1 i vad angår regleringen av utgifterna under femte huvudtiteln
för 1915 sid. 11) 2 verkstadsingenjörer samt 1 elektroingenjör
och 1 artilleriingenjör. De verkställda personalberäkningarna hade ej
påvisat behovet av någon ökning i marinintendenturkåren för år 1919.
En mindre ökning visade sig behövlig för åren 1924 och 1934, till vilken
dock ej tagits hänsyn, då frågan om användande av mindre kvalificerade
och billigare arbetskrafter för marinens redovisningsväsende vore under
utredning.

För övriga kårer och stater erfordrades ingen personalökning.

Vissa motionärer hava till stöd för underlöjtnantsgradens indragande
och ersättande genom löjtnanter av andra graden och fänrikar (officersaspitanter)
åberopat samma skäl som av motionärerna anförts i deras motion
angående arméns organisation. För dessa skäl är redogjort under del II
rörande härordningen.

I fråga om den av nyssnämnda motionärer föreslagna fänriksinstitutionen
har riksdagen gjort vissa uttalanden för arméns vidkommande under
Del II »Härordningen». Ehuru visserligen officersutbildningen vid flottan
dels kräver ett års längre tid och dels är helt annorlunda lagd än vid armén,
kunna dock eu del av dessa uttalanden gälla jämväl flottan. Riksdagen
anser alltså, att åtgärder böra vidtagas i syfte att genom en tillräckligt
lång praktisk tjänstgöring efter officersexamen bereda möjlighet
att pröva de utexaminerade sjökadetternas duglighet och lämplighet för
officerskallet, innan fullmakt å officersbeställningen meddelas. Då emellertid
det av motionärerna föreslagna sättet för frågans lösning synes medföra
vissa praktiska olägenheter i fråga om tjänstgöringens ordnande, har
riksdagen funnit sig böra besluta inrättandet jämväl för flottan av en ny
tjänstegrad, benämnd fänriksgraden, vilken visserligen skall vara förenad
med officers tjänsteställning jämte underlöjtnants avlöningsförmåner, men
besättas medelst konstitutorial. Efter två års tjänstgöring skall fänrik,
som anses besitta de erforderliga egenskaperna, erhålla fullmakt å beställning
såsom underlöjtnant. I riksstaten bör upptagas ett lika stort antal
underlöjtnanter som fänrikar. Denna uppdelning av de utav Eders Kungl.
Maj:t föreslagna underlöjtnantsbeställningarna i ett visst antal dylika och
ett visst antal fänriksbeställningar bör dock, enligt riksdagens mening, vid

Riksdagens skrivelse nr 1.

259

flottan lika litet som vid armén hindra, att fänrik efter två års godkänd
provtjänstgöring såsom sådan utnämnes till underlöjtnant, även om icke
någon underlöjtnantsbeställning är ledig.

Personal.	1914 års stat.	1919 års av utskottet be-räknade stat.	Ökning från 1914.	Skillnad i ökning i för-hållande till Kung! Majits prop.
Officerare.
Flaggman.................	4	5	+	1	.-
Kommendörer................	8	9	+	1	_
Kommendörkapten av 1. graden.......	17	21	+	4	-2
D:o > 2. graden.......	18	22	+	4	— 1
Kapten av 1. klass.............	65	88	+	23	+ 5
D:o > 2. klass.............	31	44	+	13	+ 2
Löjtnanter.................	101	no	+	9	+ 3
Underlöjtnanter 1	50	55
Fänrikar . . . \|	+	5
Summa	294	354	+	60	+ 7
Till stamofficerare konstituerade sjökadetter . .	—	17		—	—
Summa	—	371		—	—
Underofficerare.
Flaggunderofficerare.............	222	243	+	21	+ 3
Underofficerare 2. graden..........	444	495	+	51	+ 5
Summa	666	738	+	72	+ 8
Manskap.
l:a lönegraden...............	666	738	+	72	+ 7
2:a > ...........	1436	1590	+ 154	— 3
3:e > .............	1036	1047	+	11	— 2
4:e » ...........	862	1 025	+ 163	— 2
Summa	4 000	4 400	+ 400	—

Beträffande personalbehovet år 1919 i förhållande till 1914 års stat har
riksdagen av vissa genom vederbörande utskotts försorg verkställda beräkningar
funnit, att då hänsyn tages till den av riksdagen för åren 1915—
1919 beslutade nybyggnad av fartygsmateriel i stället för den av Eders

260

Riksdagens skrivelse nr 1.

Kungl. Maj:t för nämnda period föreslagna, personalbehovet för officers-,
underofficers- och sjömanskåren enligt de beräkningsgrunder, som Eders
Kungl. Maj:t i förevarande proposition tillämpat, skulle år 1919 komma
att ställa sig såsom framgår av omstående tablå samt för mariningenjörkåren
utvisa en ökning av två ingenjörer. Därvid har likväl förutsatts, att
befattning såsom sekond å pansarbåt av Sveriges typ kommer att bestridas
av kapten av l:a klass, ävensom att ett antal underlöjtnanter kommer
att ersättas med motsvarande antal fänrikar. Tabellen utvisar en något
större ökning av stampersonalen än som för år 1919 beräknats i Eders
Kungl. Maj:ts förevarande proposition. Denna skillnad föranledes därav
att den plan för nybyggnad av krigsfartygsmateriel som riksdagen beslutat,
innebär ett påskyndande av byggandet av torpedfartyg, i det att ett visst
antal av de torpedfartyg, som i nämnda plan avses att byggas under perioden
1915—1919, äro i den av Eders Kungl. Maj:t framlagda flottplan
upptagna för en senare period.

I övrigt får riksdagen beträffande stampersonalen anföra, att riksdagen
tagit del av de föreliggande personalberäkningarna, men på grund av
deras omfattning icke medhunnit någon detaljgranskning. Emellertid förutsätter
riksdagen, att den erforderliga personalökningen vid flottan under
perioden 1915—1919 kommer att genomföras så, att flottans bemanning
bliver fullt tillfredsställande. I samband härmed vill riksdagen erinra,
att, utöver vad som angives i omstående tabell, kan komma att erfordras
uppsättning av ytterligare personal för bemanning av den fartygsmateriel,
som bygges för det överskott, omkring 4 milj. kronor, vilket under femårsperioden
uppstår å beviljade medel för fartygsbvggnad.

X. Reservpersonalen.

Dop. nr 60. I propositionen nr 60 har lämnats en redogörelse för nu gällande be stämmelser

i fråga om flottans reservpersonal jämte en översikt av vissa
pågående utredningar och föreliggande framställningar i ämnet, nämligen
angående dels upprättandet av reservstater och ändring av pensioneringsgrunder
vid marinen, dels förändringar i reservbefälets utbildning samt
rekryteringen av reservofficerare dels ock pensionering av f. d. stamofficerare
kvarstående i reserven och av i reserven utnämnda stamutbildade
officerare och underofficerare.

Rörande behovet av reservpersonal har anförts, att för nedbringande
av stämpersonalens numerär en omläggning blivit gjord mellan å ena sidan
antalet stampersonal och å den andra antalet reservpersonal och värnplik -

Riksdagens skrivelse nr 1.

261

tiga. Härigenom hade reservpersonalens betydelse för flottans bemanning
i avsevärd grad stegrats. Åtgärder måste därför vidtagas för att denna
reservpersonal skall bliva i stånd att motsvara de fordringar, som vid
mobilisering komma att ställas på densamma.

Med den utsträckta användning av reservofficerare å stridsfartyg
och kustpositioner, som bemanningsplanerna numera upptoge, vore det
oundgängligen nödvändigt, att utbildningen av dessa reservofficerare så
omlades, att de i högre grad än hittills sattes i stånd att inhämta de
kunskaper och erhålla den övning, som erfordrades för skötandet av
tjänsten i nämnda befattningar.

För att kunna fullt utnyttja den i det föreliggande förslaget till
värnpliktslag utsträckta tjänstgöringstiden ävensom för att åstadkomma en
förenkling i organisationen borde härvid i första hand ordnas så, att flottans
och kustartilleriets reservofficerare såväl under utbildningen till reservofficer
som efter erhållen utnämning äro åtskilda från varandra samt ingå
i respektive flottans och kustartilleriets personalorganisationer och
icke, såsom för närvarande är förhållandet, alla tillhöra flottan, oaktat en
del av dem i händelse av tjänstgöring inkallades till kustartilleriregementena.

I fråga om flottans reservofficerare har framhållits, vad rekryteringen
av desamma beträffar, att av skäl, som sakkunniga för utredning angående
flottans underofficerares befordringsfråga förebragt, underofficerares befordran
till reservofficerare ej borde ifrågasättas.

Lämpligare syntes denna rekrytering kunna genomföras genom
att bland i tjänstgöring varande värnpliktiga sjökaptener och styrmän på
frivillighetens väg uttaga erforderligt antal reservofficersaspiranter för utbildning
till reservofficerare.

Ett av chefen för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona
framlagt förslag att bereda möjlighet för ett mindre antal korpraler
att erhålla utbildning till reservofficer, syntes värt beaktande. Dels
emedan myndigheterna ännu ej yttrat sig över detsamma, dels på grund
av att dess eventuella genomförande vore en administrativ åtgärd, som ej
medförde några särskilda kostnader, borde emellertid här ej närmare beröras
reservofficerarnas rekrytering på nämnda sätt.

Enligt verkställda beräkningar skulle reservofficersbehovet för flottan
under perioden 1919—1934 uppgå till 160 a 170 officerare. För närvarande
upptoge rullorna 163 sådana officerare, av vilka omkring 100
anses påräkneliga inom 14 dagar efter utgången mobiliseringsorder. För
utbildningen vid flottan hade under åren 1888—1900 årligen antagits 10
reservofficersaspiranter. Efter sistnämnda år hade staten upptagit 20 dylika
beställningar, vilka dock icke alltid kunnat besättas.

Ö 7

262

Riksdagens skrivelse nr 1.

Statistiken utvisade, att avgången under reservofficersaspirantutbildningen
kunde beräknas till 15 % och årliga avgångsprocenten därefter till
1,5 %. Då medelåldern vid utnämningen till reservofficer varit mellan 24
och 25 år, skulle sålunda reservofficersorganisationen, om årligen 20 reservofficersaspiranter
antoges och reservofficerarna vore tjänstskyldiga till utgången
av det år, då 45 års ålder uppnåddes, beräknas lämna en rullförd
tillgång av omkring 300 reservofficerare. Då i regel omkring 67 % av
dessa torde kunna påräknas såsom disponibla vid mobilisering, skulle genom
antagning av det nu i stat upptagna antalet av 20 reservofficersaspiranter
årligen, behovet av reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter för flottan
bliva tillgodosett, även om medelåldern vid utnämningen till reservofficer
skulle ökas till mellan 25 och 26 år.

Genom att såsom villkor för antagning till reservofficersaspirant
uppställa helt eller delvis fullgjord värnpliktstjänstgöring eller förutvarande
stamanställning under viss minimitid komme avsevärda förbättringar att ernås
i reservofficersaspiranternas utbildning. Än bättre bleve denna utbildninggenom
att, såsom i chefens för marinstaben skrivelse den 25 sept. 1913
angående reservofficersutbildningen föreslagits, reservofficer omedelbart efter
utnämningen till reservunderlöjtnant fullgjorde ett års tjänstgöring i en
följd, och vore det synnerligen lämpligt, att denna tjänstgöring fullgjordes
i stället för nu föreskriven repetitionsövning under sjätte året efter reservofficersutnämningen.

Den föreslagna ändrade utbildningen av reservofficersaspiranter och
reservofficerare har grafiskt framställts i efterföljande tablå.

Tablå utvisande gången av utbildningen för reservofficersaspiranter och reservunderlöjtnanter.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.
Febr.
Mars.
April.
Maj.
Juni.
Juli.
Aug.
Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Juli.

Aug.

Sept.

1) Vämplik
Vpl.

i land.

tiga, som avlagt sjökaptens

Vpl. underbefäl. «)

examen.

R. 0. A.

R. 0.

2) Värnplik

Vpl
i land.

1--

tiga, som avlagt styrmans

Vpl. underbefäl.

examen.

rlovade för avläggande av sjö-kaptensexamen.

R. 0. A.

i 1

1 -1

«) antagning till reservofficersaspirant.

Riksdagens skrivelse nr 1.

263

Den önskan, som — enligt vad chefen för marinstaben anfört —
förefunnes att reservofficer vid flottan måtte, såsom vid armén är fallet,
kunna befordras till kaptens grad, syntes vara värt beaktande.

Beträffande pensionering av f. d. stamofficerare kvarstående i reserven
och av i reserven utnämnda stamutbildade officerare och underofficerare
har uttalat, att något behov icke förelåge att genom särskild pension
förmå ifrågavarande personal att vid avskedstagandet före uppnådd pensionsålder
ingå i reserven, varför ett av chefen för marinstaben uppgjort
förslag om pensionering och repetitionsövning för vissa f. d. stamanställda
officerare icke ansåges böra biträdas.

Något yrkande bär icke i proposition nr 60 gjorts i vad angår reservpersonalen,
men de utredningar, som ovan bliyit omnämnda, hava legat
till grund för två sedermera avgivna propositioner till riksdagen, nämligen
propositionen nr 246 angående upprättande av reservstater för marinen
samt propositionen nr 247 med förslag om ändring i och tillägg till
pensioneringsgrunder för flottans befäl och underbefäl.

Mot de i proposition nr 60 angivna grunderna för en förändring av ^^ImAe
reservofficerares utbildning m. m. har riksdagen icke något att erinra.

Beträffande riksdagens beslut i fråga om upprättandet av reservstater
vid marinen ävensom om ändring i pensioneringsgrunder redogör
riksdagen i annat sammanhang.

XI. Be värnpliktiga.

I propositionen nr 60 har redogjorts för nuvarande tjänstgörings- p,op. nr 60.
förhållanden för flottans värnpliktiga.

Beträffande uttagning av värnpliktiga till flottan har framhållits att
de verkställda personalberäkningarna utvisade, att mobiliseringsbehovet
jämväl med hänsyn till den föreslagna flottplanens omfattning alltjämt
torde kunna fyllas genom inskrivning av samma antal värnpliktiga som
hittills. Genom vissa indragningar och andra åtgärder kunde även fredsbehovet
av värnpliktiga bringas till överensstämmelse med det antal värnpliktiga,
som enligt hittills gällande bestämmelser tilldelats flottan. Flottplanens
genomförande skulle sålunda icke behöva föranleda ändrad uttagning
till flottan.

Då emellertid i det nu framlagda förslaget till ny värnpliktslag förutsatts,
att inträdet i värn pliktsåldern skulle äga rum ett år tidigare än nu,
syntes det dock nödvändigt att förutsätta, att den till flottan årligen in -

264

Riksdagens skrivelse nr 1.

skrivna, sjömanshusen tillhörande värnpliktskontingenten i framtiden komme
att minskas, dels därigenom att flottan ginge miste om alla dem, som inskrivas
å sjömanshus först under det år, då 20 års ålder uppnås, och dels
därigenom att ett färre antal än förut vid tiden för inskrivningen uppnått
den för ovillkorlig inskrivning i flottan erforderliga sjötiden.

För att under sådana förhållanden säkerställa den för flottan erforderliga
årskontingentens storlek har förordats, vad angår de å sjömanshus
inskrivna, att den för ovillkorlig inskrivning vid flottan erforderliga sjötiden
bestämmes till sex månader samt att övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga
tilldelades flottan enligt bestämmelser, som Konungen meddelar.

Det har vidare uttalats i propositionen, att för flottans vidkommande
förefunnes ur synpunkten av behovet vid mobilisering ingen anledning att
sänka tiden för värnpliktsåhlerns inträde. För att emellertid åstadkomma
överensstämmelse med förhållandena, sådana de föreslagits för hären, borde
även för flottan stadgas, att värnplikten skulle inträda med det kalenderår,
under vilket den värnpliktige fyllde tjugo år.

Beträffande utbildningstiden för huvuddelen av flottans värnpliktiga
har i propositionen uttalats följande.

Inom de större nationerna hade värnpliktsprincipen tillämpats i mycket
stor utsträckning, varigenom såväl krigsberedskaps- som utbildningskraven
kunnat på ett tillfredsställande sätt tillgodoses. Stammanskapets numerär
hade härigenom kunnat nedbringas och möjligheten att från de värnpliktigas
led rekrytera såväl reservunderbefälet som stammanskapet har avsevärt ökats.
Den för fluktuationer på arbetsmarknaden m. m. känsliga rekryteringen av
stammanskapet hade man på så sätt lyckats i avsevärd grad säkerställa. Samtidigt
hade kostnaderna för personalen kunnat begränsas, och de värnpliktiga
hade under övningstiden beretts tillfälle att inhämta de kunskaper och
färdigheter, av vilka de under sin borgerliga verksamhet kunde hava väsentlig
nytta.

Med den korta övningstid, som hos oss hittills kommit flottans värnpliktiga
till del, hade nyss angivna, med den längre tjänstgöringstiden förenade
fördelar endast i ringa mån kunnat uppnås.

Under en stor del av året vore för närvarande vår flottas krigsberedskap
alltför svag, och den knappa utbildningstiden hade nödvändiggjort ett
för starkt forcerat arbete med därav följande mindre goda resultat, varjämte
över huvud taget tiden måste anses vara för knappt tillmätt för bibringande
av tillräcklig vana och säkerhet vid hanterandet av nutidens invecklade
sjökrigsmateriel.

Att ensamt genom en annan fördelning av nuvarande övningstid
avhjälpa den brist i flottans krigsberedskap, som för närvarande förefinnes

Riksdagens skrivelse nr 1.

265

läte sig ej göra, något som de på föranstaltande av fjärde försvarsberedningen
verkställda utredningarna även tydligt givit vid handen. Det vore ej heller
möjligt att inom ramen av den nuvarande övningstiden för de värnpliktiga
åstadkomma ett mera tillfredsställande utbildningsresultat, i följd varav en
utsträckning av övningstiden vore nödvändig för att under varje tid av året
ett tillfredsställande antal någorlunda utbildade värnpliktiga skulle finnas i
tjänstgöring.

För huvuddelen av flottans vapenföra värnpliktiga ansåges övningstiden
böra utsträckas från 300 till 360 dagar.

Fördelningen skulle vara följande:

A sjömanshus inskrivna värnpliktiga skulle tjänstgöra i 360 dagar i
en följjj med början under första året.

Ä sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga skulle tjänstgöra,

om de inskrivits till sjötjänst eller stationstjänst, i 360 dagar, antingen
i en följd med början under första eller andra året eller ock, där
Konungen till följd av särskilda omständigheter prövade nödigt, med en
första tjänstgöring om 260 dagar under första eller andra eller under första
och andra året samt en repititionsövning om 100 dagar under fjärde året.

Värnpliktiga sjökaptener, styrmän och maskinister förut sattes skola
tjänstgöra i femhundra dagar i en följd med början under första året för
att bibringas kompetens för tjänstgöring som underbefäl.

Värnpliktiga ingenjörer ansåges böra erhålla militärutbildning
ävensom fackutbildning under 365 dagar med början under första året,
dock efter de 2 första årskurserna vid tekniska högskolan (eller däremot
svarande vid Chalmerska institutet) samt facktjänstgöring under 135 dagar
efter avlagd examen vid någondera av sagda läroanstalter, dock senast
under 7:e året.

Värnpliktiga studenter förutsattes skola erhålla militärutbildning och
fackutbildning i 105 dagar under första året eller efter avlagd examen
vid handelshögskolan samt fackutbildning och facktjänstgöring i 395
dagar efter avlagd examen vid sagda läroverk, dock senast under 4:e året.

Värnpliktiga läkare ansåges höra erhålla militärutbildning under
90 dagar under första året samt, efter avlagd medicine kandidatexamen och
med godkännande betyg fullgjord föreskriven tjänstgöring för medicine
licentiatexamen vid Serafimerlasarettets medicinska kliniker (4 månader)
och kirurgiska kliniker (4 månader), fackutbildning och facktjänstgöring i
trehundrasextiofem dagar. De skulle erhålla en avkortning med 45 dagar
i tjänstgöringstiden.

Flottan i övrigt tilldelade värnpliktiga studenter och med dem likställda
förutsattes skulle erhålla en tjänstgöringstid av 500 dagar att fullBihang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 Käft. (AV 1.) 34

266 Riksdagens skrivelse nr 1.

göras av vid högskolor studerande, på sätt Konungen närmare förordnade,
och av övriga i en följd.

Beträffande icke vapenföra värnpliktiga har framhållits, att med nuvarande
tjänstgöringstider yrkesutbildade icke vapenföra värnpliktiga måste
under pågående sjöexpeditioner ombytas, vilket givetvis vållar olägenheter.
Vad militärarbetare beträffade, så motsvarade det flottan tilldelade antalet
icke behovet.

På grund av dessa och även andra omständigheter har förordats, att
tjänstgöringstiden för de icke vapenföra måtte utsträckas till 240 dagar. Icke
vapenföra studenter, sjökaptener, styrmän m. fl. förutsattes skola tjänstgöra
under 360 dagar.

Genom nedanstående grafiska tabeller har i propositionen åskådliggjorts,
huru tjänstgöringsförhållandena för de olika kategorierna av flottans
värnpliktiga lämpligen skulle kunna ordnas.

Värnpliktiga inskrivna till allmän tjänst och sjötjänst.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Jnlij

Ang.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Allmän

tjänst l:a året

Sjötjänst 2:a året

2:a året

3:e året

Allmän tjänst
Sjötjänst

Riksdagens skrivelse nr 1.

Värnpliktiga ingenjörer.

267

Värnpliktsår.

Jan.

Febr.

Mars.

April. Maj.

Juni.

Juli.

Ang.

Sep t.

Okt.

Nov.

Dec.

Summa

dagar.

l:a året, dock efter de
2 första årskurserna
vid tekniska högskolan(eller
däremot
svarande vid Chalmerska
institutet) .

Efter avlagd examen
vid tekniska högskolan
eller Chalmerska
institutet
(dock senast under
7:e året) .....

A) Militär- och fackutbildning.

365

Militärutbildning.

Fackutbildning å
långresefartyg.

Fackutbildning å långresa- Fackutbildfartyg.
ning.

B) Facktjänstgöring

135

Summa

500 1

a) = utnämning till underofficerskorpral.

b) = vid mobilisering kan konstituering till mariningenjör i reserven äga rum.

Värnpliktiga intendenter.

Yärnpliktsår.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Ang.

Sept.

Okt.

Nov.

t, Summa

Dec‘ dagar.

l:a året eller efter av-lagd examen vid
handelshögskolan .

Efter avlagd examen
vid handelshögsko-lan, dock senast un-der 4:e året ....

Mil

Facl

tärutt

cutbil*

ildnin

? och

fackut

bildnii

ig • •

g • •

105.

395.

500.

ning

)ch fat

ktjäm

tgörin

Militärutbildning och
fackutbildning, om ej
fullgjord enligt A.).

amma

a) = utnämning till underofficerskorpral.

b) = vid mobilisering kan konstituering till marinintendent i reserven äga rum.

268

Riksdagens skrivelse nr 1.

Värnpliktiga läkare.

Värnpliktsår.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Summa

dagar.

l:a året ......

Under något av åren
4—11 (rättighet ti-digare, om stipule-rade villkor fyllda)

a) Fi

ckutbil

dning

) Facl

A) 1

.afbild

lilitär

iitbildi

ting .

365

500

ning o

ch fat

§*

ÖB

tgörin;

C) A

rkortn

ing i 1

j än st g-

örings

tiden

amma

a) = utnämning till marinläkarestipendiat över stat.

Icke vapenföra värnpliktiga.

Väm-

plikts-

år.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Summa

dagar.

l:a året.

2:a året.

Vs års

dassen

s årskl

issen.

240

Riksdagens skrivelse nr 1.

269

Övergången till de föreslagna tjänstgöringsförhållandena förutsattes
i propositionen kunna ske enligt nedanstående diagram.

19 15.	19 16.	19 17.	19 18.
§''! g>1s i g ►s^S-<Sl-!b^II208ä	g 1Ji«	c, no eg O f—‘.fr 3 3 O °	Ö b b bn ^"cL*** ^ Ö j a a 53 o M o o
kl 1914 ä .................
220 m. av kl. 1914 y................................
kl. 1915 ä	19*n
Va kl. 1915 y	625	m.

kl. 1915

kl. 1916-V* kl. 1915 y -

kl. 1916

kl. 1917-

kl. 1917

} = till allmän tjänst inskrivna värnpliktige.
J= > sjötjänst > >

Av detta diagram framginge, att den i början av innevarande år såsom
årsklass 1914 inskrivna årskullen 1893 borde fullgöra tjänstgöringen enligt
nu gällande bestämmelser, men att med hänsyn till betydelsen av en
hastig övergång till den föreslagna värnpliktstjänstgöringen denna borde
till sin fulla utsträckning tillämpas från och med årskullen 1895. Denna
årskull borde såsom årsklass 1915 inskrivas i ordinarie tid år 1915.

övergångsbestämmelserna kunde följaktligen begränsas till att huvudsakligen
gälla endast årskullen 1894, varvid lämpligen de sjömanshus tillhörande
borde inskrivas vid ordinarie inskrivning vintern 1915 samt de
rullföringsområde tillhörande på hösten 1914. De båda årsklasser, som
tillhörde sjömanshus och som avsåges att inskrivas under nästkommande

270

Riksdagens skrivelse nr 1.

år, syntes till åtskillnad sinsemellan böra benämnas 1915 äldre (1915 ä)
och 1915 yngre (1915 y), liksom den årsklass, som tillhörde rullföringsområde
och som redan vore inskriven, borde, såsom chefen för lantförsvarsdepartementet
föreslagit, benämnas 1914 äldre (1914 ä) till åtskillnad
från den, som avsåges att inskrivas i höst och som lämpligen borde kallas
1914 yngre (1914 y).

Att anordna en extra inskrivning hösten 1914 för de å sjömanshus
inskrivna, som tillhörde årskullen 1894, i likhet med vad som föreslagits
för de rullföringsområde tillhörande, syntes icke låta sig göra.
Desamma borde nämligen i så fall redan i november i år inrycka till
tjänstgöring. Då här vore fråga om yrkessjömän, vilka till ett stort antal
icke befunne sig inom landet och till vilka underrättelserna om den extra
inskrivningen och förändrade inryckningsåldern knappast i tid kunde nå,
bleve det nödvändigt att låta övergången beträffande dessa värnpliktigas
tjänstgöring försiggå senare.

Den kontingent av årsklassen 1914 y, som inskreves vid flottan,
borde begränsas till en tredjedel av sin vanliga storlek. Densamma borde
inrycka^ till tjänstgöring vid flottan i februari 1915.

År 1915 skulle vid inskrivningen inom sjörullföringsområde tvenne
årskullar, nämligen 1894 års och 1895 års inskrivas i allmän tjänst såsom
årsklasserna 1915 ä och 1915 y. Den del av årsklassen 1915 y, som tilldelades
flottan, syntes böra uppdelas på två ungefär lika stora kontingenter,
av vilka den ena borde inrycka samtidigt med 1915 ä i början av
november 1915 och den andra vid samma tid påföljande år.

Under tiden november 1915—oktober 1917, sålunda under två år,
komme på så sätt en och en halv årsklass, tillhörande den allmänna tjänsten,
att på en gång vapenövas vid flottan.

För sjökaptener och styrmän samt maskinister av l:a och 2:a klass
skulle den nya övningstiden inträda med årsklassen 1915 ä samt för ingenjörer,
intendenter och läkare ävensom för studenter och med dem likställda
med årsklassen 1914 y, och skulle samtliga dessa värnpliktiga inrycka till
tjänstgöring sommaren 1915.

Vidare syntes det önskvärt att låta den föreslagna förlängda tjänstgöringstiden
för de icke vapenföra inträda snarast möjligt, d. v. s. från
och med årsklassen 1914 y.

Genom att låta samtliga militärarbetare m. fl. tillhörande 1914 ä,
vilka redan blivit inskrivna, inrycka till tjänstgöring instundande höst och
samtliga militärarbetare, tillhörande årsklassen 1914 y, i februari 1915
kunde stationerna och varven erhålla en högst värdefull hjälp för fullgörande
av erforderliga handräckningsgöromål.

Riksdagens skrivelse nr 1.

271

Med hänsyn till det alltjämt förefintliga, stora behovet av skrivbiträden
inom de militära expeditionerna borde jämväl den föreslagna ökade
tjänstgöringstiden för icke vapenföra sjökaptener, styrmän och maskinister
av l:a och 2:a klass tillämpas från och med årsklassen 1915 ä och för
icke vapenföra studenter m. fl. från och med årsklassen 1914 y.

Genom att anordna övergången på sätt ovan angivits, komme det
nya värn pliktssystemet att vara infört vid flottan från slutet av år 1915.

Någon extra inryckning under övergångstiden behövde ej anordnas.

Genom att sålunda under övergångsåren ett i det närmaste dubbelt
så stort antal värnpliktiga mot vanligt vapenövas, ökades kostnaderna härför
under sagda år.

I proposition nr 156 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagén att Prop.nr 156
till bestridande av kostnaderna för övning vid flottan av värnpliktiga, tillhörande
årsklasserna 1914 yngre och 1915 äldre, bevilja ett anslag av

1,300,000 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av 500,000
kronor, att utgå av värnskattemedel.

Enligt de beräkningar, som framläggas i sistnämnda proposition
framgår att kostnaderna fördela sig sålunda:

Penningbidrag............. 160,788

Familjeunderstöd............ 9,000

Beklädnadskostnader........... 313,756

Hämtningskostnader........... 41,445

Extra utgifter............. 50,000

Natura underhåll............ 438,503

Flottans övningar............ 300,000

Tillsammans kr. 1,313,000
Avrundat 1,300,000

Eders Kungl. Maj:t har i proposition nr 61 avgivit förslag till lag an- Prop. nr 61.
gående förlängd tjänstgöring i vissa fall för värnpliktiga, tillhörande flottan,
avseende att tillförsäkra flottan ett antal utbildade å sjömanshus inskrivna
värnpliktiga såsom ersättning för eventuellt förekommande brist på manskap
inom sjömanskåren.

För riksdagens beslut i anledning av nämnda proposition redogöres
under avdelning IV.

Vad angår i propositionen nr 156 framlagda förslag rörande en- Riksdagens
gångskostnader för övning av värnpliktiga, tillhörande årsklasserna 1914 uttalande.
yngre och 1915 äldre, har riksdagen efter verkställd granskning av till -

272

Riksdagens skrivelse nr 1.

hörande beräkningar ej haft något att mot desamma erinra. Av riksdagens
beslut rörande penningbidrag och penningtillskott till de värnpliktiga föranledes
emellertid en jämkning i totalbeloppet, 1,300,000 kronor. Inom
vederbörande utskott verkställda beräkningar angående denna jämkning
giva sålunda vid handen, att penningbidrag och penningtillskott
erfordras till en sammanlagd summa av 314,416 kronor, i stället för det
motsvarande beloppet enligt de i propositionen tillämpade beräkningsgrunderna,
160,788 kronor. Totalsumman ökas därigenom från 1,300,000 kronor
till 1,453,628 kronor, vilket belopp synts riksdagen böra avrundas till

1,450,000 kronor.

XII. Krigsberedskap och övningar.

Prop. nr 60. Beträffande flottans krigsberedskap och övningar har i propositionen

redogjorts för

dels »utredning och förslag till plan för flottans krigsberedskap och
övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar» (»förslag till normalövningsplan»),

dels hemlig »utredning angående frågor om flottans krigsberedskap
och mobiliseringsplaner, som beröra planen för flottans övningar» (»utredning
angående mobilisering»), avgivna av chefen för marinstaben den 25
september 1913.

Däri hade bland annat framhållits, hurusom en ständig och hög krigsberedskap
hos flottan vore av största vikt för fredens och neutralitetens
bevarande och för avvärjande av krigiska överrumplingar.

Betingelserna för en hög grad av krigsberedskap vore att till sin
storlek och sammansättning väl avvägda fartygsförband ständigt vore rustade
med fulltaliga och samövade besättningar samt att icke rustade fartyg
snabbt och säkert kunde färdigställas, d. v. s. utrustas och bemannas
med disciplinerade och väl utbildade besättningar.

De ständigt rustade fartygsförbandens såväl materiella sammansättning
och styrka som stridsvärde i övrigt vore direkt beroende av bland
annat övnings- och utbildningsplanerna. På grund härav måste vid dessas
uppgörande hänsyn tagas till vidmakthållandet av flottans krigsberedskap.
övningarna måste därför till stor del göras beroende av krigsberedskapens
krav.

En viktig del av flottans organisationsplan vore därför den s. k. »norinalövningsplanen»,
d. v. s. planen för flottans krigsberedskap och övningar.

De planer, som i propositionen med tillhörande tabeller finnas uppgjorda
för flottans organisation, krigsberedskap och övningar, hava sam -

273

Riksdagens skrivelse nr 1.

manförts till tre avdelningar, rörande »Sjöstridskrafternas sammansättning»,
»Sammanställning av fartygens förläggande i krigsberedskap» samt »Normalövningsplan».

Fartygsmaterielen, såväl den som ingår i kustflotta som ock den,
vilken ingår i lokalstyrkorna, hava indelats i två linjer, nämligen

l:a linjen, omfattande sådana fartyg, som enligt organisationsplanen
och den därpå grundade normalplanen för flottans krigsberedskap och övningar
borde innehava högsta möjliga krigsberedskap och därav betingad
tillgång på ständigt tjänstgörande, fulltaliga och övade eller under övning
varande mobiliseringsbesättningar, samt

2:a linjen, omfattande de fartyg, vilka till följd av erforderlig reparation
eller översyn icke vore rustade, eller som på grund av dem tillkommande
uppgifter vid mobilisering icke med nödvändighet behövde vara klara
omedelbart vid ett krigsutbrott och på den grund äro avsedda att i största
möjliga utsträckning bemannas med reservpersonal samt f. d. stamanställt
manskap och övriga vid mobilisering inryckande värnpliktiga.

Genom denna anordning kunde göras besparingar ifråga om stampersonalens
numerär, varjämte för minsta kostnad kunde erhållas ej blott
en relativ effektiv krigsberedskap utan även ett säkerställande av personalens
för flottans krigsduglighet så nödvändiga övningar i materielens
handhavande.

Riksdagen vill i föreliggande fråga erinra därom, att riksdagen i skri- Riksdagens
velse den 30 maj 1912 i fråga om flottans övningar uttalat, att den an- wttalandesåge
det vara av stor vikt, att tillräckliga medel beräknades för desamma, på
det att personalens utbildning och flottans krigsberedskap måtte kunna
som sig bör vidmakthållas samt att, liksom den hittills gällande övningsplanen
i sina huvuddrag framlades för 1901 års riksdag, huvuddragen av
den reviderade övningsplanen borde, innan den vunne tillämpning, föreläggas
riksdagen i samband med beräkning över de kostnader, som av
densamma komme att föranledas.

Riksdagen, som tagit del av de planer för flottans krigsberedskap
och övningar jämte tillhörande kostnadsberäkningar, som finnas i propositionen
nr 60 med tillhörande bilagor intagna, har icke något att erinra mot
de grunder, enligt vilka dessa planer blivit uppgjorda, men vill riksdagen
i samband härmed erinra därom, att ett genomförande av den förordade
nybyggnadsplanen medför vissa jämkningar i den av Eders Kungl. Maj:t
framlagda planen för krigsberedskap och övningar.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.)

274

Riksdagens skrivelse nr 1.

Kustartilleriet.

Proposition nr 60 innehåller under avdelning B huvuddragen av
Kungl. Majrts förslag rörande kustartilleriet. Fullständig redogörelse för
detta förslag lämnas uti en i propositionen omnämnd hemlig bilaga, del II,
benämnd Plan för det fasta kustförsvarets ordnande. Ifrågavarande plan
utgör bland annat motivering för det förslag angående vissa engångsutgifter
för kustartilleriet, som Kungl. Maj:t framlagt i proposition nr 156.

Kustbefästningarna och deras materiel.

XIII. Nyanläggningar och nyanskaffningar.

Trop. nr 60. Efter angivande av äldre utredningar rörande vårt fasta kustförsvar

omförmäles i proposition nr 60, att andra försvarsberedningen på sin tid
anhållit om verkställandet av en ny utredning dels angående kustbefästningarnas
tillstånd, effektivitet och krigsberedskap samt de åtgärder, som
måste anses oundgängligen nödvändiga för att med minsta möjliga kostnad
avhjälpa eventuella brister i nämnda hänseenden, dels rörande sättet för
anordnande av en replipunkt för flottan å mellersta Norrlands kust. Med.
anledning härav hade chefen för kustartilleriet, chefen för fortifikationen,
chefen för marinförvaltningen och chefen för marinstaben anmodats att
gemensamt verkställa den begärda utredningen.

Cheferna hava påvisat, hurusom kustfästningarna i många väsentliga
hänseenden ingalunda kunde fylla sina uppgifter, samt hava betecknat
kustfästningarnas skyndsamma förstärkande såsom den för närvarande allra
viktigaste angelägenheten beträffande rikets försvar. Fullständiga förslag
hava framlagts såväl till förstärkande av nuvarande kustbefästningar som
till anordnande av en befäst replipunkt för flottan å mellersta Norrlands
kust. Genomförandet av dessa förslag hava beräknats kräva en kostnad
för en gång av omkring 34,232,000 kronor.

Andra försvarsberedningen har med fasthållande av huvudgrunderna
för chefernas förslag, under medverkan av sakkunniga, uppgjort ett reducerat
förslag till dét fasta kustförsvarets ordnande. I beredningens betänkande
har framhållits, att kustbefästningarna vore i stort behov av att förstärkas,
samt att en befäst replipunkt vid Härnösand vore av allra största
betydelse för flottans deltagande i försvaret av övre och mellersta Norrland;

Riksdagens skrivelse nr 1.

275

däremot ansåges Fårösunds kustposition kunna indragas. Beredningen har
uttalat såsom sin åsikt, att det för landets försvar vore en angelägenhet av
utomordentlig betydelse, att åtgärder till stärkande av det fasta kustförsvaret
bliva med största möjliga skyndsamhet vidtagna. Genomförandet
av andra försvarsberedningens förslag till det fasta kustförsvarets ordnande
har angivits kräva en kostnad för en gång av 12,803,400 kronor, vilken
uppgift dock delvis grundade sig på approximativa beräkningar.

Samtliga myndigheter, som avgivit yttranden över beredningens förslag,
hava i allo tillstyrkt detsamma. Myndigheterna hava visserligen,
utöver vad beredningen upptager, föreslagit en del förstärkningar, vilka
synts dem böra komma till utförande redan under de närmaste åren, men
ingen myndighet har uttalat den åsikten, att ifrågavarande förstärkningar
borde sättas före något av vad beredningen upptagit.

Departementschefen har inlett sitt eget yttrande med en redogörelse
för det fasta kustförsvarets uppgifter och dess betydelse särskilt för vårt land.
Denna redogörelse har sammanfattats sålunda, att ett välordnat fast kustförsvar
vore av största betydelse för rikets försvar i dess helhet och att vårt
land ägde särdeles goda naturliga förutsättningar för skapandet av ett fast
kustförsvar, som väl förmådde fylla sina uppgifter.

Härefter har departementschefen framhållit, att föreliggande utredningar
rörande vårt fasta kustförsvar utvisade, att detsamma för närvarande
lede av betänkliga brister, vilkas snara avhjälpande vore ett trängande krav.
Den plan för vårt fasta kustförsvars stärkande under de närmaste åren, som
framlagts av andra försvarsberedningen, hade departementschefen funnit
vara väl avvägd. Frågan om indragning av Fårösunds kustposition hade
dock ansetts tills vidare böra lämnas öppen av skäl, som närmare angivits
i förutnämnda, till propositionen fogade hemliga bilaga.

Eders Kungl. Maj:ts förslag till nyanläggningar och nyanskaffningar
för det fasta kustförsvaret omfattar dels vad andra försvarsberedningen
föreslagit, dels därutöver vissa ytterligare förstärkningar.

I överensstämmelse med beredningens förslag har sålunda Eders
Kungl. Maj:ts proposition upptagit:

en avsevärd förstärkning av våra nuvarande viktigaste kustfästningar;
samt

anläggandet av en ny kustposition vid Härnösand, Hemsö kustposition.

Kostnaden för dessa nyanläggningar och nyanskaffningar beräknas
emellertid till 13,104,290 kronor i stället för till det belopp, 12,803,400,
som beredningen approximativt angivit.

Utöver andra försvarsberedningens förslag har vidare Eders Kungl.
Maj:ts proposition upptagit:

276

Riksdagens skrivelse nr 1.

för anskaffande av ytterligare en artilleripjäs till visst batteri inom
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning ett belopp av 371,000 kronor;

till eldledningsanordningar vid nuvarande kustbefästningar ungefär
hälften av det härför erforderliga beloppet eller 180,000 kronor; samt

för anordnande av minförsvar i övre Norrland ett belopp av 93,400
kronor.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts i proposition nr 60 framlagda förslag
skulle sålunda till nyanläggningar och nyanskaffningar för det fasta kustförsvarets
stärkande under åren 1915—1919 erfodras ett sammanlagt belopp
av 13,748,690 kronor. Häri ingå icke några kostnader för Fårösunds kustposition.
Skulle nämnda kustposition bibehållas, så borde, enligt vad i propositionen
omförmäles, ovan angivna belopp ökas med omkring 225,000 kronor.

Pi-op. nr 156. I propositionen nr 156 angående de engångsutgifter för sjöförsvarets

ordnande, som föreslås skola utgå av värnskattemedel, har Eders Kungl.
Maj:t begärt av riksdagen

dels att till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av
det fasta kustförsvaret med undantag av Fårösunds kustposition måtte
beviljas ett anslag av 13,748,690 kronor,

dels att ett belopp av 225,000 kronor måtte avsättas för att, på sätt
framdeles må närmare bestämmas, användas antingen till Fårösunds kustpositions
stärkande eller, därest denna skulle prövas böra nedläggas, till
andra försvarsanstalter på Gottland.

Följande tablå utvisar dessa engångsutgifters fördelning på olika år.

År 1915.

År 1916.

År 1917.

År 1918
o. följande.

Summa.

Xyanläggningar och nyanskaffningar för det
fasta kustförsvaret utom Fårösunds kust-position ................

Fårösunds kustposition eller andra försvars-anstalter å Gottland..........

2,750,000

225,000

2,750,000

5,498,690

13,748,690

225,000

Motioner. Vissa motionärer hava framhållit, att i fråga om det fasta kustförsvaret

icke blott själva planen för nybyggnader m. m. utan även fördelningen
av de äskade anslagsbeloppen på olika kustpositioner hänvisats till hemliga
aktstycken. Under sådana förhållanden vore det icke möjligt att till
denna del av propositionen foga några bestämda uttalanden om de be -

Riksdagens skrivelse nr 1. 277

gärda anslagens behövlighet och lämplighet eller några precicerade ändringsyrkanden.

Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag till nyanläggningar och nyanskaffningar
för det fasta kustförsvaret hava samma motionärer i övrigt

O o

gjort följande uttalande.

»Då nu högst betydande förstärkningar inom det fasta kustförsvaret
synas vara oundgängligen nödvändiga, så måste det bliva av allra största
vikt att, i överensstämmelse med andra försvarsberedningens grundsats för
frågans behandling, ansträngningarna samlas på de viktigaste kustpositionerna,
för att ej kostnaderna skola alldeles växa oss över huvudet. Med
de ofantliga summor, som numera krävas vid moderna befästningsarbeten,
vore det tydligen ändamålslöst att splittra krafterna på allt för många
håll. Det måste därför, innan riksdagen går att bevilja så stora anslag,
som här sättas i fråga, göras fullt klart, att genom de samma det fasta
kustförsvaret verkligen tillgodoses efter enhetlig och fullständig plan och
för närmast överskådliga tid, så att icke, om dylika anslag lämnas, nya
äskanden snart åter framkomma. Vidare synes det oss, att det belopp,
vid vilket andra försvarsberedningen för sin del hade stannat, eller omkring
12,800,000 kronor, är så stort, att för dess beviljande väl må fordras
de synnerligen starka skäl, som beredningen synes hava funnit föreligga.
De ytterligare höjningar, som Kungl. Maj:t föreslagit — ungefär 465,000
kronor för ytterligare förstärkningar och 300,000 kronor på grund av höjda
kostnadsberäkningar — torde därför böra undergå en särskilt noggrann
granskning».

Vad särskilt Fårösunds kustposition angår, hava ifrågavarande motionärer
yttrat.

»Det synes oss, som borde Kungl. Maj:t vid framläggande av eu så
omfattande plan för kustförsvarets ordnande hava haft frågan om Fårösund
så bearbetad, att densamma ej behövt lämnas öppen. Och för vår
del måste vi uttala, att det synes oss oförenligt med verklig planmässighet
och ändamålsenlighet inom kustförsvaret, om ifrågavarande kustposition
skall bibehållas utan att kunna göra någon egentlig nytta för
Sveriges försvar i dess helhet eller för mötande av eventuella företag särskilt
emot Gottland. Behöva anstalter vidtagas till förstärkande av Gottlands
försvar, så böra dessa anstalter bliva av en för detta försvar mera
fruktbärande art.

En annan motionär har anfört följande.

»Med avseende å det förslag till förbättring och utveckling av de nuvarande
kustbefästningarna, som i regeringspropositionen framlagts, har
jag redan vid ärendets behandling inom andra försvarsberedningen fram -

278

Riksdagens skrivelse nr 1.

ställt några avvikande meningar. Min allmänna ståndpunkt är den, att jag
givetvis understödjer sådana regeringens anslagskrav, som avse att försätta
våra nuvarande fästningar i tidsenligt skick. Däremot hyser jag synnerligen
starka betänkligheter beträffande vissa detaljer angående den utveckling
av vårt kustbefästningsväsende, som regeringens hemliga bilaga
till propositionen upptager.

Ävenledes måste jag, i enlighet med den uppfattning, som var enhällig
inom försvarsberedningarna och som även torde delas av de marina
myndigheterna, bestämt hålla därpå att nedläggandet av Fårösunds kustposition
icke lämnas öppen, såsom regeringspropositionen föreslår, utan att
beslut härom fattas i sammanhang med det fasta kustförsvarets allmänna
ordnande. Det kan ej vara rimligt att bibehålla samt årligen utbetala
betydande summor för uppehållandet av en fästning, som numera icke är
behövlig och som för övrigt saknar allt egentligt försvarsvärde.

Då emellertid samtliga de ärenden, som angå det fasta kustförsvarets
ordnande, äro av strängt hemlig natur, finner jag mig icke här kunna i
detalj ingå på en framställning av de avvikande förslag, som jag skulle
önska framställa, utan har här endast velat angiva några allmänna synpunkter
för att sedermera inom försvarsutskottet framställa vid varje enskild
punkt i regeringsförslaget de särskilda yrkanden, vartill anledning
kan föreligga. Emellertid skall redan här antydas, att de inskränkningar
i regeringsförslaget, som jag kommer att föreslå, betyda ganska stora årliga
nedsättningar uti kostnaderna för kustartilleriet ävensom i de enligt
regeringsförslaget behövliga engångskostnaderna.»

S Vederbörande utskott har inhämtat kännedom om dels den utredning

rörande det fasta kustförsvaret, som på andra försvarsberedningens föranstaltande
verkställts av chefen för kustartilleriet, chefen för fortifikationen,
chefen för marinförvaltningen och chefen för marinstaben, dels andra försvarsberedningens
betänkande angående det fasta kustförsvarets ordnande.

I proposition nr 60 omnämnd hemlig bilaga, del II, innehållande
»Plan för det fasta kustförsvarets stärkande», har tillhandahållits vederbörande
utskotts ledamöter.

De detaljerade kostnadsberäkningar, som tillämpats i andra försvarsberedningens
förslag angående det fasta kustförsvarets ordnande, har utskottet
haft att tillgå, och efter därom gjord hemställan hava vidare till utskottet
överlämnats marinförvaltningens detaljerade beräkningar av kostnaderna
för i proposition nr 60 förordade nyanläggningar och nyanskaffningar
för det fasta kustförsvaret, i den mån ifrågavarande kostnadsberäkningar
skilde sig från de i andra försvarsberedningens förslag till -

Riksdagens skrivelse nr 1.

279

lämpade. Den granskning av nämnda beräkningar, som inom utskottet
verkställts, bar icke givit riksdagen anledning att göra någon erinran. Slutligen
har vederbörande utskott erhållit del av vissa inom sjöförsvarsdepartementet
utförda beräkningar för användningen av ett belopp av

225,000 kronor, under förutsättning att Fårösunds kustposition skulle
bibehållas.

Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande nyanläggningar och nyanskaffningar
för stärkande av det fasta kustförsvaret med undantag av Fårösunds
kustposition har riksdagen funnit sig böra bifalla. Därvid förutsätter
emellertid riksdagen, beträffande anordnandet av minförsvaret i övre Norrland,
att beviljandet av härför avsett anslag icke kommer att grunda några
framtida krav på detta minförsvars utveckling till vidlyftiga försvarsanstalter.

Riksdagen har vidare ansett sig böra framhålla vikten av att de för
det fasta kustförsvarets stärkande förordade nyanläggningarna och nyanskaffningarna
bedrivas med all den skyndsamhet, som är möjlig utan att
särskild ökning av kostnaderna därav föranledes. Med hänsyn härtill har
riksdagen ansett sig böra medgiva Eders Kungl. Maj:t rätt att redan
under år 1914 förskottera för arbetenas påskyndande erforderliga medel.

Beträffande frågan om Fårösunds kustpositions bibehållande eller nedläggande
bör enligt riksdagens mening icke nu något definitivt beslut fattas.
Emellertid har riksdagen funnit önskvärt, att utredning och förslag framläggas
för 1915 års riksdag i frågan, huruvida nämnda kustposition lämpligen
må kunna ersättas av andra försvaranstalter.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts i proposition nr 156 framställda
förslag om avsättande av 225,000 kronor till stärkande av Fårösunds
kustposition eller till andra försvarsanstalter på Gottland har riksdagen
ansett lämpligt, att av värnskattemedel för år 1915 avsättes nämnda summa,
att användas till försvarsanstalter på Gottland, på sätt framdeles må av
Konung och riksdag närmare bestämmas.

XIV. Kompletteringar m. m.

I proposition nr 60 har omförmälts, att andra försvarsberedningen Prop. nr 60.
verkställt en grundlig utredning rörande sådana kustartilleriet vidkommande
behov, vilka förutsatts skola under åren 1915—1919 tillgodoses genom
extra ordinarie anslag inom ramen av den vanliga budgeten. Over dessa
behov hade beredningen utarbetat en sammanställning, upptagande dels
ett belopp av 1,746,600 kronor för vissa specificerade kompletteringar och
anordningar, vilka beredningen funnit vara av sådan betjMelse, att de

280

Riksdagens skrivelse nr 1.

snarast möjligt borde komma till utförande, dels ett belopp av 1,356,400
kronor för andra kompletteringar m. m. under tidsperioden.

Departementschefen har framhållit, att nyssnämnda specificerade kompletteringar
och anordningar sammanhängde med beredningens förslag till
nyanläggningar och nyanskaffningar och alltså ej kunde uteslutas utan att
planen i sin helhet rubbades, samt förklarat sig i likhet med beredningen
anse, att ifrågavarande kompletteringar och anordningar snarast möjligt
borde komma till utförande.

Riksdagens Riksdagen har icke funnit anledning att framställa någon erinran mot

w '' departementschefens uttalande i fråga om kustartilleriet vidkommande kompletteringar
m. m. under perioden 1915—1919.

Personalen.

XY. Grunder för personalberäkningen.

Prop. nr 60. Beträffande grunderna för personalberäkningen har i proposition nr 60

återgivits vad därom anförts dels i den förut nämnda, på andra försvarsberedningens
föranstaltande verkställda utredningen rörande det fasta kust O

försvaret, dels i beredningens betänkande angående det fasta kustförsvarets
ordnande.

Departementschefen har förklarat sig icke hava något att erinra mot
de inom andra försvarsberedningen uppgjorda krigsbesättningslistorna för
kustartilleriet. Den till Eders Kungl. Maj:ts förslag hörande beräkningen
av kustartilleriets personalbehov vid mobilisering överensstämmer fullständigt
med den inom beredningen verkställda, med tillägg endast för ytterligare
en artilleripjäs i visst batteri inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning samt för minförsvaret i övre Norrland.

Riksdagens Riksdagen har icke något att erinra mot de i Eders Kungl. Mai:ts

iittcilcMcle o o O u

förslag beträffande kustartilleriet tillämpade grunderna för personalberäkningen.

XVI. Stampersonalen.

Prop. nr 60. j andra försvarsberedningens betänkande angående det fasta kustför svarets

ordnande har, enligt vad av proposition nr 60 framgår, beträffande
kustartilleriets stampersonal inrymts dels förslag till dess sammansättning

Riksdagens skrivelse nr 1.

281

efter genomförd organisation och till uppsättningsplan för stampersonalen
under perioden 1915—1919, dels förslag om indelning av kustartilleriets
personal i två regementen och två kårer. Vidare har beredningen på anförda
skäl föreslagit, att frågan om kommendantsbefälet i Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning nu provisoriskt ordnades så, att nämnda befäl
för såväl krigs- som fredstid uppdroges åt innehavaren av fredskommendanturen.

I propositionen har likaledes framlagts förslag till sammansättning av
kustartilleriets stampersonal och till uppsättningsplan för densamma. Dessa
förslag skilja sig från andra försvarsberedningens dels genom att fänriksinstitutionen
och i samband därmed stående ändring av officersbeställningarna
icke upptagits, dels genom tillkomsten av personal för ytterligare
en artilleripjäs i visst batteri inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning samt för minförsvaret i övre Norrland. Departementschefen har
förordat beredningens förslag om indelning av kustartilleriets personal i två
regementen och två kårer samt angående provisoriskt ordnande av frågan
om kommendantsbefälet i Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

Mot de i propositionen framlagda förslagen till sammansättning av
kustartilleriets stampersonal efter genomförd organisation och till uppsättningsplan
för nämnda personal under perioden 1915—1919 har riksdagen
intet annat att erinra än att, av skäl, som angivits beträffande flottans
stampersonal, halva antalet underlöjtnantsbeställningar bör vid genomförd
organisation hava ersatts av ett motsvarande antal beställningar för fänrikar
(oflicersaspiranter).

I sammanhang härmed vill riksdagen erinra, att vid kustartilleriet,
liksom vid övriga truppslag, fänrik efter två års godkänd provtjänstgöring
såsom sådan bör utnämnas till underlöjtnant, även om icke någon
underiöjtnantsbeställning är ledig.

Vidare har riksdagen funnit sig böra godkänna, att kustartilleriets personal
indelas i två regementen och två kårer, Vaxholms och Karlskrona
kustartilleriregementen samt Älvsborgs och Hemsö kustartillerikårer; dock
bör sistnämnda kår icke organiseras, förr än befästningsanläggningarna
inom Hemsö kustposition börja bliva färdiga.

Riksdagen får ävenledes uttala sin anslutning till departementschefens
anförande i fråga om provisoriskt ordnande av kommendantsbefälet i Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1.)

282

Riksdagens skrivelse nr 1.

XVII. Reservpersonalen.

Pr°p. nr 60. j proposition nr 60 har berörts frågan om upprättandet av reserv stater

vid marinen och lämnas en redogörelse angående grunderna för
en omläggning av kustartilleriets reservofficersinstitution.

För mintjänst avsedda reservofficerare skulle enligt de sålunda angivna
grunderna uttagas bland sjökaptener, vilka — förutom 500 dagars
tjänstgöring såsom värnpliktiga — undergått en särskild aspirantkurs av.
omkring tre månaders längd. Sådan reservofficer skulle vara skyldig att
omedelbart efter sin utnämning härtill fullgöra ett års tjänstgöring, varefter
någon vidare obligatorisk tjänstgöring under fredstid ej skulle förekomma.
Beklädnad sersättning borde utgå med 500 kronor och dagavlöningen
under aspirantkursen utgöra 3 kronor och 50 öre.

För artilleritjänst avsedda reservofficerare skulle uttagas bland värnpliktiga
med högre allmänbildning, vilka — förutom 500 dagars tjänstgöring
såsom värnpliktiga — undergått en reservofficerskurs av omkring tre månaders
längd. Sådan reservofficer skulle vara skyldig att fullgöra repetitionsövningar
i ungefär samma utsträckning, som för armén komme att
bestämmas, samt under såväl utbildning som tjänstgöring tillerkännas samma
förmåner som vid armén.

De årliga kostnaderna för kustartilleriets reservofficersorganisation, sedan
densamma blivit fullt genomförd, har beräknats till omkring 26,000 kronor
eller till omkring 11,000 kronor mera än vad nuvarande organisation kostar.

Riksdagens] Riksdagens beslut i fråga om upprättandet av reservstater vid ma nttalande.

i rinen meddelar riksdagen i annat sammanhang.

Mot de i propositionen angivna grunderna för en omläggning av
kustartilleriets reservofficersinstitution har riksdagen icke haft något att
erinra.

XVIII. De värnpliktiga.

Trop. nr 60. Proposition nr 60 innehåller i fråga om de värnpliktiga dels en

motivering, vad särskilt kustartilleriet beträffar, för det förslag till värnpliktslag,
som framlagts i proposition nr 59, dels diagram utvisande
de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden vid kustartilleriet såväl under
som efter övergångstiden.

Av dessa diagram framgår följande.

283

Riksdagens skrivelse nr 1.

Årskullen 1894 har förutsatts skola inskrivas redan instundande höst
under benämningen årsklassen 1914 yngre, och vapenföra tillhörande denna
årsklass med undantag av studenter och likställda, skulle för första tjänstgöringen
indelas i två avdelningar. Den ena av dessa skulle inrycka till sådan
tjenstgöring under februari 1915, medan årsklassen 1914 äldre förut
befunne sig i tjänstgöring, samt den andra avdelningen inrycka under
november 1915 samtidigt med årklassen 1915. Studenter och likställda
av årsklasssn 1914 yngre skulle börja första tjänstgöringen i slutet av
juni 1915. Repetitionsövningen skulle för sistnämnda kategori infalla
» under år 1917 samt för övriga vapenföra av ifrågavarande årsklass under
år 1918. Icke vapenföra, tillhörande årklassen lyl4 yngre, skulle för sin
tjänstgöring i en följd jämväl uppdelas i två avdelningar med inryckning
för den ena avdelningen under februari 1915 och för den andra
under juni samma år.

Efter slutet av repetitionsövningen år 1918 skulle ordinära förhållanden
inträda med avseende på tjänstgöringen för kustartilleriets värnpliktiga.

I proposition nr 156 hava framlagts beräkningar över engångskostna-Prop. nr 156.
derna för övning vid kustartilleriet av årsklassen 1914 yngre samt förslag
angående dessa kostnaders täckande med värnskattemedel.

Fördelningen av ifrågavarande kostnader på de skilda utgiftsposterna
och åren framgår av följande tablå:

Anslag.	År 1915	År 1916	År 1917	År 1918	Summa
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Naturannderhåll åt personal vid kustar-tilleriet ...............	156,100		114,300		600		28,300		299,300
Kustartilleriets krigsberedskap och öv-ningar ...............	66,600	__	66,600	—	2,000	—	61,000	—	196,200	_
Kustartilleribeväringens avlöning och be-klädnad m. m............	157,000	_	110,000	_	1,200	_	41,800	_	310,000	_
Sjukvård för marinen.........	2,500	—	1,800	—	—	—	400	—	4,700	—
Samma	882,200	-	292,700	_	3,800	—	131,500		810,200	—

Riksdagens beslut i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag till Riksdagens
värnpliktslag meddelas i annat sammanhang.

De i proposition nr 156 framlagda beräkningarna över engångskostnaderna
för övning vid kustartilleriet av årsklassen 1914 yngre hava av
riksdagen granskats, och har riksdagen icke funnit anledning att mot dessa

284

Riksdagens skrivelse nr 1.

beräkningar göra någon erinran. Av riksdagens beslut angående penningbidrag
och penningtillskott till de värnpliktiga, föranledes emellertid en
ökning av den av Kungl. Maj:t beräknade kostnaden, 810,200 kronor,
med omkring 9,500 kronor, därav 4,000 kronor för år 1915 och 5,500
kronor för år 1916. Sammanlagda kostnaden bliver alltså 819,700 kronor,
därav 386,200 kronor för år 1915.

Riksdagen har ej något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag,
att det belopp, som erfordras till bestridande av kostnaderna för övning
vid kustartilleriet av årsklassen 1914 yngre, skall utgå av värnskattemedel.

Sjöförsvarets kostnad.

Prop. nr 60. I de beräkningar över sjöförsvarets kostnad, som framläggas i pro position

nr 60, hava anslagen under huvudrubrikerna departementet, överstyrelsen
och undervisningsverken upptagits gemensamt för flottan och
kustartilleriet, medan anslagen under huvudrubrikerna intendenturen, nybyggnad
och underhåll samt övningar upptagits skilda. Anslaget under
huvudrubriken diverse har för vinnande av överensstämmelse med andra
försvarsberedningens uppställning delvis uppdelats mellan de två vapnen.

XIX. Flottan.

Eders Kungl. Maj:t har beträffande flottan framlagt beräkningar över
anslagsbehoven för vart och ett av åren från och med 1915 till och med
1919 samt dessutom för åren 1924 och 1934.

Riksdagens Då riksdagen, enligt vad som framgår av det föregående, begränsat

e'' sina uttalanden om nybyggnadsplan m. m. till en femårsperiod, 1915—
1919, har riksdagen icke ansett sig böra utsträcka kostnadsberäkningarna
utöver sistnämnda år. Enär vidare anslagsbehoven för de olika åren inom
perioden i fråga bliva beroende av nybyggnadsarbetenas fortgång och i
samband därmed stående överföringar och utrangeringar av fartygsmateriel,
har riksdagen ej ansett erforderligt eller ens möjligt att utföra kostnadsberäkningar
för de mellanliggande åren utan har riksdagen verkställt sina
beräkningar allenast för år 1919.

De olikheter, som förekomma i de av Eders Kungl. Maj:t uppgjorda
kostnadsberäkningarna i förhållande till de av riksdagen uppgjorda, äro beroende
dels på den av riksdagen beslutade jämkningen i den av Eders

Riksdagens skrivelse nr 1.

285

Kungl. Maj:t framlagda nybyggnadsplanen dels på den härav föranledda
ändringen i planen för flottans krigsberedskap och övningar, och dels på
de av riksdagen beslutade penningbidragen och penningtillskotten till de
värnpliktiga.

Beträffande vissa särskilda anslag har riksdagen ansett sig böra anföra,
att i enlighet med vad som föreslagits i 1914 års senare statsverksproposition,
från anslaget till »sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad
och ersättning därför» blivit till anslaget till »flottans krigsberedskap
och övningar» (förut benämnt endast »flottans övningar») överförd den del
av det först nämnda anslaget, som varit beräknat att utgå till sjöbeväringens
vapenövningar. Anslagets återstående del är uppförd under förändrad
benämning »sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.».

De extra ordinarie anslagen för år 1919 har riksdagen beräknat enligt
samma grunder som i Eders Kungl. Maj:ts proposition.

Anslagsbehoven för år 1919 enligt Eders Kungl. Maj:ts och enligt
riksdagens beräkningar framgå av nedanstående tabell:

	Kungl. Maj:ts beräkningar.	Riksdagens beräkningar.
Anslag.	År 1919.	Ökning från år 1914.	År 1919.	Ökning från år 1914.	Ökning i förhållande till Kungl. Haj:ts be-räkningar.
I. Ordinarie anslag''.
A. Departementet 1 gemensamma . . x , , 1 för flottan B. Överstyrelsen \| och kust. ■ ■	53,700 139,000	2,500 3,000	53,700 139,000	2,500 3,000	—
C. Undervisningsverken J artilleriet. . .	116,332	11,000	116,332	11,000	—
D. Avlöning m. m............	6,216,884	366,592	6,268,505	418,213	51,621
E. Intendentur .............	2,650,191	411,247	2,652,293	413,349	2,102
F. Nybyggnad och underhåll......	3,108,100	379,600	3,188,100	459,600	80,000
G. Övningar . •............	4,304,512	1,008,697	4,668,344	1,372,529	363,832
H. Diverse...............	631,179	102,800	631,179	102,800	—
Summa	17,219,898	2,285,436	17,717,453	2,782,991	497,555
II. Extra ordinarie anslag.
Till krigsfartygsmateriel.........	6,400,000	3,900,000	6,400,000	3,900,000	—
Övriga extra anslag gemensamma för flottan och kustartilleriet...........	1,900,000	-2,633,473	1,900.000	—2,633,473	_
Samma	8,800,000	1.266,527	8,300.000	1,266,527
Summa summarum	25,519,898	8,551,963	26,017,453	4,049,518	497,555

286

Riksdagens skrivelse nr 1.

XX. Kustartilleriet.

Prop. nr 60. Beträffande kustartilleriet har Eders Kungl. Maj:t i proposition nr 60
framlagt beräkningar över anslagsbehoven för vart och ett av åren från
och med 1915 till och med 1919 samt dessutom för år 1924.

mHalande8 ^ överensstämmelse med vad som skett beträffande flottan har riks dagen

i fråga om kustartilleriet inskränkt sig till att framlägga beräkningar
över anslagsbehovet för år 1919.

De olikheter, som riksdagens beräkningar förete i förhållande till
Eders Kungl. Maj:ts, äro uteslutande beroende på de av riksdagen beslutade
penningbidragen och penningtillskotten till de värnpliktiga.

Kustartilleriets anslagsbehov för år 1919 enligt Eders Kungl. Maj:ts
och enligt riksdagens beräkningar liksom ökningen från år 1914 framgå
av nedanstående tablå.

Anslag.	Kungl. Majrts beräkningar.	Riksdagens beräkningar.
År 1919.	Ökning från år 1914.	År 1919.	Ökning från år 1914.	Ökning i för-hållande till Kungl. Maj:ts beräkning.
Avlöning m. m.........	1,598,900	196,086	1,598,900	196,086
Intendentur ..........	724,900	52,461	724,900	52,461	—
Nybyggnad och underhåll....	529,000	22,300	529,000	22,300	—
Övningar...........	872,000	193,846	970,315	292,161	98,315
Diverse............	179,600	6,971	179.600	6,971	—
Summa	3,904,400	471,604	4,002,715	569,979	98,315

XXI. Sammanställning av beräknade kostnader för sjöförsvaret.

Prop. nr 60. I proposition nr 60 har lämnats en sammanställning av de utgifter under

femte huvudtiteln, utgifterna för handeln frånräknade, vilka beräknas bliva
erforderliga för vart och ett av åren 1915—1919 samt för åren 1924
och 1934.

Riksdagens Av skål, som förut angivits, inskränker riksdagen sig till att för år

1919 lämna en sammanställning av de utgifter under femte huvudtiteln,
utom för handeln, vilka beräknats bliva erforderliga. Efterföljande tabell

Riksdagens skrivelse nr 1. 287

innehåller en dylik sammanställning, såväl enligt Eders Kungl. Maj:ts som
utskottets beräkningar.

		Flottan och kust-artilleriet.	Flottan.	Kust- artilleriet.	Summa för sjöförsvaret.
År 1919 enligt Kungl. Maj:ts beräkning.	Ordinarie anslag..... Extra ordinarie anslag . . Summa	309,032 1,900,000	16,910,866 6,400,000	3,904,400	21,124,298 8.300,000
2,209.032	23,310,866	3,904,400	29,424,298
År 1919 enligt riksdagens beräk-ning.	Ordinarie anslag..... Extra ordinarie anslag . . Summa	309,032 1,900,000	17,408,421 6,400,000	4,002,715	21,720,168 8,300.000
2,209,032	23,808,421 \| 4,002,715	30,020,168

Riksdagen vill i sammanhang härmed erinra, att, till följd av riksdagens
beslut beträffande engångskostnaderna för sjöförsvarets ordnande
dessa kostnader, i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 156 beräknade till
sammanlagt 24,195,890 kronor, ökas med 115,500 kronor för anordnande
av oljeeldning å fem av de nuvarande l:a kl. pansarbåtarna, 150,000
kronor för övning vid flottan av värnpliktiga, tillhörande årsklasserna »1914
yngre» och »1915 äldre» samt 9,500 kronor för övning vid kustartilleriet
av värnpliktiga, tillhörande årsklassen »1914 yngre», alltså med sammanlagt
275,000 kronor, till 24,470,890 kronor.

I anslutning till vad sålunda blivit anfört, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
som beslutit antaga förordningar om värnskatt och angående statsverkets
värnskattefond, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts propositioner nr 60
angående sjöförsvarets ordnande, nr 153 angående riksdagens samtycke till
antagande av ett''utav Svenska pansarbåtsföreningen gjort erbjudande av
medel såsom bidrag till anskaffning av pansarbåtar samt nr 156 angående
vissa engångskostnader för sjöförsvarets ordnande ävensom i ämnet väckta
motioner beslutat:

Beträffande flottan

1. att för nyanskaffning under åren 1915—1919 av krigsfartygsmateriel: a)

bevilja ett anslag av 32,000,000 kronor och därav på extra stat
för år 1915 anvisa ett belopp av 6,400,000 kronor;

288

Riksdagens skrivelse nr 1.

b) medgiva, att Eders Kungl. Maj:t må disponera de av 1911 års riksdag
för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke använda
medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913 års riksdagar till
krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således
sammanlagt 7,430,000 kronor;

c) likaledes medgiva, att Eders Kungl. Maj:t må mottaga den av Svenska
pansarbåtsföreningen erbjudna gåvan, såvitt angår två pansarbåtar, alltså
till ett belopp av 2,500,000 kronor; samt

d) under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t godkänner riksdagens
beslut angående ny värnpliktslag och sjöförsvarets ordnande, bevilja ett
ytterligare anslag av 3,302,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt
därav för år 1915 anvisa ett belopp av 100,000 kronor;

2. att de under punkterna 1. a), b), c) och d) här ovan upptagna belopp
skola användas dels till byggande av två pansarbåtar och fyra jagare, dels
till byggande av undervattensbåtar för en sammanlagd beräknad kostnad
av 9,750,000 kronor och dels för påbörjande eller byggande av ytterligare
krigsfartygsmateriel av slag, varom framdeles må av Konung och riksdag
bestämmas;

3. att under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t godkänner riksdagens
beslut angående ny värnpliktslag och angående sjöförsvarets ordnande;

a) till anskaffning av bärgningsmateriel för undervattensbåtar för år
1915 bevilja ett anslag av 250,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att i mån av behov redan under år 1914 av
tillgängliga medel förskottsvis utanordna detta belopp;

b) för ändringsarbeten å l:a klass pansarbåtarna Oden, Thor, Niord,
Dristigheten, Äran, Wasa, Manligheten och Oscar II bevilja ett anslag av
590,500 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav för år 1915 anvisa
ett belopp av 297,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
av sistnämnda belopp under år 1914 av tillgängliga medel i mån av behov
förskottsvis utanordna 192,000 kronor;

c) till ombyggnad av två torpedkryssare till depåfartyg för undervattensbåtar
för år 1915 bevilja ett anslag av 385,000 kronor, att utgå av värnskattemedel,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av detta belopp under
år 1914 av tillgängliga medel i mån av behov förskottsvis utanordna

210.000 kronor;

d) för anskaffning av torpedmateriel för flottan bevilja ett anslag av

300.000 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt därav för år 1915 anvisa
ett belopp av 50,000 kronor;

Riksdagens skrivelse nr 1.

289

e) för anskaffning av minmateriel för flottan bevilja ett anslag av

300,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt därav för år 1915 anvisa
ett belopp av 50,000 kronor;

f) för anläggande av ny docka vid flottans station i Stockholm, vilken
anläggning beräknats kosta 1,400,000 kronor, av värnskattemedel för år
1915 avsätta ett belopp av 300,000 kronor;

g) för anläggande av en örlogsdepå vid Härnösand bevilja ett anslag
av 1,700,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav för år
1915 anvisa ett belopp av 100,000 kronor; samt

h) till bestridande av kostnaderna för övning vid flottan av värnpliktiga,
tillhörande årsklasserna 1914 yngre och 1915 äldre, bevilja ett
anslag av 1,450,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt därav för
år 1915 anvisa ett belopp av 560,000 kronor.

4. att år 1919 i staten för flottans officerskår halva antalet underlöjtnantsbeställningar
skall hava ersatts med ett motsvarande antal fänriksbeställningar; -

Beträffande kustartilleriet

5. att efter genomförd organisation år 1919 den med fasta avlöningsförmåner
anställda stampersonalen skall utgöras av
1 chef för kustartilleriet (generalsperson); samt

följande på Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt
Alvsborgs och Hemsö kustartillerikårer fördelade personal, nämligen:

2 överstar,

4 överstelöjtnanter,

8 majorer,

28 kaptener av l:a klassen,

24 kaptener av 2:a klassen,

49 löjtnanter,

13 underlöjtnanter,

1 2 fänrikar,

67 underofficerare av l:a graden,

133 underofficerare av 2:a graden,

253 manskap i l:a lönegraden,

353 manskap i 2:a lönegraden,

425 manskap i 3:e lönegraden,

257 manskap i 4:e lönegraden,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sarnl. 1 käft. (Nr 1.)

290

Riksdagens skrivelse nr 1.

1 regementspastor och
1 fästningspredikant;

6. att, under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t godkänner riksdagens
beslut angående ny värnpliktslag och sjöförsvarets ordnande,

a) till bestridande av kostnaderna för övning vid kustartilleriet av
värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1914 yngre, bevilja ett anslag av 819,700
kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav för år 1915 anvisa ett belopp
av 386,200 kronor;

b) till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av det
fasta kustförsvaret, med undantag av Fårösunds kustposition, bevilja ett anslag
av 13,748,690 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav för år
1915 anvisa ett belopp av 2,750,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att av sistnämnda summa under år 1914 av tillgängliga medel utanordna
för arbetenas påbörjande erforderliga belopp; samt

c) av värnskattemedel för år 1915 avsätta ett belopp av 225,000
kronor, att användas till försvarsanstalter på Gottland, på sätt framdeles
må av Konung och riksdag närmare bestämmas; samt

7. att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag,
att framläggas för 1915 års riksdag, huruvida Fårösunds kustposition lämpligen
må kunna ersättas av andra försvarsanstalter.

Riksdagens skrivelse nr 1.

291

IV.

Förlängd tjänstgöring i vissa fall för flottans

värnpliktiga.

I proposition nr 61 har Eders Kung]. Maj:t, under åberopande av Kungl.
ett propositionen bilagt utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden för
den 14 maj 1914, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående förlängd tjänstgöring i vissa fall för värnpliktiga, tillhörande flottan.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Råder något år vid tiden för avslutande av den tjänstgöring, som
enligt värnpliktslagen åligger de marinen tilldelade, å sjömanshus inskrivna,
vapenföra värnpliktiga, inom sjömanskåren sådan brist på manskap, att
antalet av de i kåren anställda understiger nittio procent av kårens numerär
enligt stat, och utgör vid samma tid inom kåren antalet manskap, som genomgått
fullständig rekrytutbildning, mindre än åttio procent av nämnda numerär,
då må bland de värnpliktiga, som avsluta berörda tjänstgöring, efter
uttagning enligt vad nedan stadgas, till förlängd tjänstgöring kvarhållas högst
det antal, som motsvarar skillnaden mellan antalet stammanskap med fullständig
rekrytutbildning och åttio procent av sjömanskårens numerär enligt
stat, dock ej i något fall flera än att sammanlagda antalet av stamanställda
och sålunda i tjänst kvarhållna värnpliktiga uppgår till nittio procent
av samma numerär.

292

Riksdagens skrivelse nr 1.

Den förlängda tjänstgöringen, som skall fullgöras i en följd omedelbart
efter den föregående tjänstgöringens avslutande, må omfatta högst
trehundrasextiofem dagar.

§ 2.

År vid början av något år anledning att antaga, att fall, som i § 1
avses, kommer att under året inträffa, och finner Konungen uttagning
för det i samma § angivna ändamål böra ske, bestämmer Konungen
före februari månads utgång, i vilken omfattning sådan uttagning skall
äga rum, samt huru antalet av dem, som uttagas, skall fördelas mellan
flottans särskilda stationer.

§ 3.

1. För uttagning till förlängd tjänstgöring skall vid var och en av
flottans stationer finnas en uttagningsnämnd, bestående av en regementsofficer
såsom ordförande samt fyra andra ledamöter, nämligen eu av Konungens
befallningshavande i det län, inom vilket stationen är belägen,
därtill förordnad lagfaren man, en kapten vid flottan samt två inom den
stad, där stationen är belägen, bosatta, icke militära personer, vilka jämte
ett lika antal suppleanter väljas varje gång för två år av stadsfullmäktige.
Fn av de sålunda utsedda ledamöterna och en av suppleanterna avgå dock
efter lottning vid slutet av det år, då denna lag vunnit tillämpning, varefter
en ledamot och en suppleant årligen väljas.

Nämnden biträdes av en läkare.

2. Nämnden sammankallas av stationsbefälhavaren vid vederbörande
station av flottan så snart ske kan, sedan Konungen jämlikt § 2 förordnat
om uttagning.

3. Nämnden må ej fatta beslut utan att vara fulltalig. Falla vid
omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens mening.

4. över nämndens beslut föres protokoll av den utav Konungens
befallningshavande förordnade ledamoten, därvid från beslut avvikande mening,
som blivit framställd av ordföranden eller annan ledamot inom nämnden,
antecknas till protokollet; och skall innan nämnden åtskiljes protokollet
av nämnden underskrivas.

§ 4.

över uttagningsnämnds beslut må besvär anföi''as endast av värnpliktig,
som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrivningsrevisionen
för det inskrivningsområde, inom vilket stationen är belägen,
samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingivas till Konungens

293

Riksdagens skrivelse nr 1.

befallningshavande i länet. Besvären må även inom behörig tid med posten
insändas; dock skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt
undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran
eller med hans samtycke blivit uppsatt.

§ 5.

Inskrivningsrevisionen åligger:

a) att pröva och avdöma besvär mot uttagningsnämndens beslut; samt

b) att granska och, där så skäligt tinnes, ändra sådana uttagningsnämndens
beslut, rörande vilka avvikande meningar äro till protokollet
antecknade.

Då sådant ärende förekommer hos inskrivningsrevisionen, skola däri
tjänstgöra de ledamöter, som valts av stadsfullmäktige i den stad, där stationen
är belägen, eller om nämnda stad lyder under landsting, de ledamöter,
som valts av landstinget i det län, där staden är belägen.

Inskrivningsrevisionens beslut överlämnas till stationsbefälhavaren för
att genom dennes försorg vederbörande kungöras.

§ 6.

Värnpliktiga, som frivilligt anmäla sig, skola i första rummet uttagas,
om de befinnas lämpliga.

Visar värnpliktig, att fullgörande av den förlängda tjänstgöringen
skulle bereda honom eller av hans arbete beroende nära anhörig väsentliga
svårigheter eller olägenheter, må han ej uttagas.

Ej heller må till förlängd tjänstgöring uttagas värnpliktig, som enligt
värnpliktslagen är skyldig att fullgöra mer än trehundrasextio dagars
tjänstgöring.

§ 7.

Befinnes, efter det uttagning skett, antalet uttagna överstiga det
antal, som enligt § 1 må kvarhållas, bestämmes, på sätt Konungen förordnar,
vilka av de uttagna skola frikallas från den förlängda tjänstgöringen;
och skall, där så ske kan, sådan frikallelse äga rum samt besked
därom lämnas de frikallade viss av Konungen bestämd tid före avslutande
av den enligt värnpliktslagen dem åliggande tjänstgöring.

§ 8.

Under den förlängda tjänstgöringen erhåller den uttagne underhåll,
sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning

294

Riksdagens skrivelse nr 1.

samt dessutom, vad kontanta förmåner angår, de, som tillkomma stammanskap
i lägsta lönegraden inom den yrkesgren, som han under tjänstgöringen
tillhör, eller, om han besitter den hos manskap i högre lönegrad
erforderliga yrkesskicklighet och tillgång till lön i sådan grad tinnes,
de kontanta förmåner, som tillkomma manskap inom den högre lönegraden.

§ 9.

Konungen meddelar närmare bestämmelser om ordningen för uttagning
och frikallelse, som ovan sägs, samt om grunderna för tilldelning
av penningbidrag enligt § 8.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915.

Riksdagens Av den till propositionen hörande utredning framgår, hurusom kom uttalande.

merskollegium år 1908 verkställt en utredning rörande inverkan å handelsflottan
av en utsträckning av tjänstgöringstiden till två år för flottanå
sjömanshus inskrivna värnpliktiga. Kollegium hade därvid till en börs
jan inhämtat yttrande i ärendet från vissa föreningar av sjöfartsidkare,
fartygsbefälhavare m. fl. samt från direktionerna för mera betydande sjömanshus.

Riksdagen anser sig böra lämna en kortfattad redogörelse för det
huvudsakliga innehållet av dessa yttranden, i vad de beröra frågan, huruvida
och i vad mån en utsträckning av övningstiden för de värnpliktiga
till två år eller annan kortare tid utöver 365 dagar kunde antagas
komma att försvåra möjligheten att på ett nöjaktigt sätt bemanna den
svenska, handelsflottan.

Ångfartygsbefälhavaresällskapet i Stockholm har framhållit, hurusom
redan nu stora svårigheter mötte för handelsflottan att erhålla dugligt eller
ens någorlunda användbart manskap. Eu därtill medverkande orsak utgjorde
värnplikten, icke minst på det sått, att en betydande kontingent
av det bästa sjöfolket ginge i utländsk sjötjänst eller rent av emigrerade
för att undgå fullgörandet av värnplikten. Den ifrågasatta utsträckningen
av värnpliktstiden skulle utan tvivel i icke ringa grad öka svårigheten att
bemanna handelsflottan.

Sveriges fartygsbefälsförening har än starkare framhävt olägenheterna
av en dylik utsträckning av övningstiden, under anförande av enahanda
synpunkter som ångbåtsbefälhavaresällskapet.

Riksdagens skrivelse nr 1.

295

Sveriges allmänna sjöfartsförening har likaledes uttalat den uppfattningen,
att utsträckningen av övningstiden skulle komma att vålla svårigheter
för bemanningen av handelsflottan.

Sveriges redareförening har uttalat farhågor för, att den föreslagna
förlängningen av övningstiden, särskilt för den händelse denna skulle för
lantbeväringen vid de flesta vapenslag begränsas till ett år, komme att
medföra minskad lust att ägna sig åt sjömansyrket och därigenom försvåra
möjligheten att erhålla manskap å handelsfartyg.

De flesta sjömanshusdirektioner hava uttalat ävenledes såsom sin åsikt
att övningstidens utsträckning för de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga
komme att medföra ökade svårigheter för handelsflottans bemanning.

Kommerskollegium har i sin år 1908 verkställda utredning, förklarat
sig dela de farhågor, som i nyssnämnda yttranden uttalats.

1907 års försvarskommitté har i sitt den 5 december 1910 avgivna betänkande
anfört, att frågan om en utsträckning av tjänstgöringstiden till
två år för flottans å sjömanshus inskrivna värnpliktiga icke borde upptagas
till slutlig prövning och avgörande, förr än vissa i samband därmed stående,
av kommittén förordade utredningar blivit verkställda och förr än
erfarenhet vunnits beträffande resultatet av en till 365 dagar utsträckt
övningstid för flottans till tjänst ombord avsedda värnpliktiga.

I underdånig skrivelse den 25 september 1913 har chefen för marinstaben
återupptagit frågan om utsträckning av övningstiden till två år för
flottans å sjömanshus inskrivna värnpliktiga. Marinstabschefen hemställde
däri, att, därest det av ekonomiska eller andra skäl ansåges, att en sådan
utsträckt övningstid icke nu borde genomföras, övningstiden måtte utsträckas
till 360 dagar, med framhållande att övningstiden för de å sjömanshus inskrivna
icke utan synnerligen talande skäl eller beträffande större antal, än
som visat sig oundgängligen erforderligt, borde utsträckas utöver den för
övriga värnpliktiga bestämda tiden. Marinstabschefen förklarade det emellertid
väl kunna sättas i fråga, huruvida det icke vore lämpligt att i mån
av befintliga vakanser inom sjömanskåren ett motsvarande antal å sjömanshus
inskrivna värnpliktiga ålades skyldighet att kvarstå i tjänstgöring
under ytterligare 365 dagar. 1 ersättning därför skulle dessa värnpliktiga
under den förlängda tjänstgöringen dels åtnjuta avlöning i likhet med
stammanskapet, dels beredas tillfälle till undervisning motsvarande den,
som meddelas i rikets navigationsskolor. Marinstabschefens förslag har
sålunda avsett tvångsuttagning av en del bland flottans å sjömanshus inskrivna
värnpliktiga för fortsatt tjänstgöring under ett år, varigenom
hela tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga skulle uppgå till två år.

296

Riksdagens skrivelse nr 1.

Det är detta förslag, som, efter att närmare hava utarbetats inom
sjöförsvarsdepartementet, av Kungl. Maj:t framlagts i förevarande proposition.
Marinförvaltningen samt stationsbefälhavarna i Stockholm och
Karlskrona hava förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget.
Såsom av propositionen framgår, har emellertid chefen för marinstaben i
sitt yttrande över förslaget gjort vissa erinringar mot detsamma.

Riksdagen för sin del hyser betänkligheter mot ifrågavarande förslag.
Visserligen skulle den särskilda uttagningen endast drabba en
del av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, men för den enskilde är
det dock en olägenhet att sväva i ovisshet om, huruvida hans värnpliktstjänstgöring
skall komma att omfatta ett eller två år, och att icke
få denna ovisshet hävd förr än fyra månader efter inryckningen till tjänstgöring.
Vidare är att märka, att uttagningen enligt de föreslagna bestämmelserna
skulle drabba endast sådana sjömän, som — i de flesta fall
av ekonomiska skäl — icke kunnat före inträdet i värnpliktsåldern genomgå
kurs vid navigationsskola, vilket förhållande ävenledes är ägnat att emot
förslaggt väcka betänkligheter.

A andra sidan är det dock tydligen en angelägenhet av största vikt
att effektiva åtgärder vidtagas i syfte att hålla sjömanskåren fulltalig, även
om dessa åtgärder skulle medföra ökade kostnader; och det synes riksdagen
som om mycket skulle stå att vinna på frivillighetens väg, därest för ifrågavarande
ändamål de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, vilka efter fullgjord
obligatorisk tjänstgöring frivilligt förbunde sig att kvarstanna i
tjänst vid flottan under ytterligare ett år samt jämväl fullgjorde denna
tjänstgöring, bereddes de förmåner som i propositionen omförmälas.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 61 icke blivit av riksdagen
bifallen.

Riksdagens skrivelse nr 1.

297

Familjeunderstöd.

Uti propositionen nr 80 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 14 maj 1914, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 2 i förordningen den I juni 1912 om understöd
i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd).

Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den 1 juni 1912 om
understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Understödet utgår med följande belopp för varje dag, den värnpliktige
äger räkna sig tillgodo såsom tjänstgöringsdag, in- och utryckningsdagarna
inberäknade, nämligen:

till arbetsför hustru och ett barn..............75 öre

» » två eller flera barn.........100 »

» mindre arbetsför hustru................75 »

» » » » och ett barn..........100 »

» » » » » två eller flera barn......125 »

» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild.......75 »

» två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild . . 100 >

Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet
med inom äktenskap födda.

Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 höft. {Nr 1.)

298

Riksdagens skrivelse nr 1.

Motioner.

Riksdagens

uttalande.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den rekrytskola,
som tager sin början hösten 1914.

I samband med Eders Kungl. Maj:ts förenämnda proposition har
riksdagen till behandling förehaft två lika lydande av enskilda motionärer
väckta motioner, däri föreslagits sådan ändring i Eders Kungl. Majrts proposition,
att familjeunderstödet måtte under reservtruppövning och landstormsmönstring
jämte övning ökas med 40 procent.

I likhet med Eders Kungl. Maj:t anser riksdagen, att en höjning av
det för närvarande utgående statsunderstödet till obemedlade värnpliktigas
familjer bör äga rum för lindrande av de ekonomiska svårigheter, som den
förlängda värnpliktstjänstgöringen kan komma att för dessa medföra.

Mot de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppen, vilka för varje
särskilt fall med tjugufem öre överstiga de nu utgående, har riksdagen
icke något att erinra, i vad desamma äro avsedda att utgå under tjänstgöring
i linjen. Däremot har riksdagen av enahanda skäl, som anförts i
fråga om den föreslagna höjningen av dagavlöningen åt de värnpliktiga
under fullgörande av reservtruppövning och landstormsövning, ansett, att
familj eunderstödet bör under dessa tjänstgöringar utgå med förhöjt belopp.
I anslutning till vad i förenämnda motioner föreslagits, har riksdagen
funnit höjningen lämpligen böra bestämmas till 40 procent utöver vad
som under tjänstgöring i linjen skall utgå.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
som icke kunnat oförändrad antaga Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 80, i anledning av samma proposition ävensom de i ämnet
väckta motionerna, för sin del godkänt följande

Riksdagens skrivelse nr 1.

299

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 2 i förordningen den I juni 1912 om understöd
i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd).

Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den 1 juni 1912 om
understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Understödet utgår med följande belopp för varje dag, dei^ värnpliktige
äger räkna sig tillgodo såsom tjänstgöringsdag, in- och utryckningsdagarna
inberäknade, nämligen:

till arbetsför hustru och ett barn..............75 öre

» arbetsför hustru och två eller flera barn.........100 »

» mindre arbetsför hustru ................75 »

» mindre arbetsför hustru och ett barn ..........100 »

» mindre arbetsför hustru och två eller flera barn......125 »

» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild.......75 »

» två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild . . 100 »

Under den tid, värnpliktig deltager i reservtruppövning eller landstormsövning,
höjes understödet med 40 procent.

Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet
med inom äktenskap födda.

Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.

Denna förordning skall äga tilllämpning från och med den rekrytskola,
som tager sin början hösten 1914.

300

Riksdagens skrivelse nr 1.

VI.

Förbud mot värnpliktigs skiljande från tjänst

eller arbete.

™gl; Uti propositionen nr 81 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt
§ 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

År värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst
eller arbete anställd, borta från sin anställning för fullgörande av honom
enligt värnpliktslagen åliggande övning om högst sextio dagar eller av
mobiliseringsövning, som kan varda i särskild lag föreskriven, må ej husbonden
eller arbetsgivaren, ändå att han vid den värnpliktiges anställande
saknat kännedom om dennes förpliktelse att fullgöra övningen, i anledning
av hans bortavaro skilja honom från anställningen. Vad nu är sagt, galle
dock ej, där det kan läggas den värnpliktige till last, att husbonden eller
arbetsgivaren saknat kännedom om ifrågavarande förpliktelse.

2 §•

Riksdagens skrivelse nr 1.

30 L

slag av anställning särskild grund är stadgad för bestämmande av vad
husbonde eller arbetsgivare är skyldig utgiva till den, som han utan laga
skäl skiljer från anställningen, sådant stadgande äga tillämpning.

3 §•

Avtal, som strider mot vad ovan stadgas, vare ogillt.

Denna lag skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

Syftet med förevarande lagförslag är att skydda arbetstagare, som Riksdagens
har att fullgöra värnpliktstjänstgöring, ej överstigande sextio dagar, eller u aan e''
mobiliseringsövning från att av sådan anledning kunna av arbetsgivare
skiljas från sin anställning. Då det ur principiell synpunkt måste anses
riktigt, att det så långt möjligt är beredes skydd åt den värnpliktige i
förevarande hänseende, har riksdagen funnit sig böra antaga en lagstiftning
i berörda syfte.

Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna avfattningen av 1 § har emellertid
synts riksdagen böra undergå någon ändring till förebyggande av den
uppfattningen, att den i lagen stadgade påföljden icke skulle komma att
inträda, för det fall att arbetsgivaren skilde vederbörande arbetstagare från
anställningen i anledning av dennes skyldighet att fullgöra övning av i
1 § omnämnt slag, innan arbetstagaren ännu påbörjat den honom åliggande
tjänstgöringen. Riksdagen har med beaktande härav ansett sig böra åt
stadgandet giva en avfattning av innebörd, att den omständigheten, att
arbetstagare har att fullgöra i värnpliktslagen stadgad övning om högst
60 dagar eller mobiliseringsövning, som kan varda i särskild lag föreskriven,
icke må av arbetsgivare tagas till anledning för arbetstagarens
skiljande från anställningen. Beträffande sista punkten av 1 § har riksdagen
ansett, att densamma bör avfattas så, att ersättningsskyldighet för
arbetsgivare icke inträder, därest den värnpliktige vid anställandet avsiktligt
bibragt den förre en oriktig uppfattning om sina värnpliktsförhållanden.

Mot lagförslagets 2 och 3 §§ har riksdagen icke haft något att erinra.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 81,
för sin del antagit följande

302

Riksdagens skrivelse nr 1.

Förslag till Lag om

förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst eller
arbete anställd, må ej skiljas från anställningen i anledning därav, att
han har att fullgöra i värnpliktslagen stadgad övning om högst sextio
dagar eller mobiliseringsövning, som kan varda i särskild lag föreskriven.
Vad nu är sagt, galle dock ej, där den värnpliktige vid anställandet avsiktligt
bibragt husbonden eller arbetsgivaren en oriktig uppfattning om
sina väimpliktsförhållanden.

2 §•

Lider värnpliktig skada, därigenom att, i strid mot bestämmelsen i
1 §, husbonde eller arbetsgivare ej fullgör vad honom till följd av den
värnpliktiges anställning i hans tjänst eller arbete åligger, vare husbonden
eller arbetsgivaren pliktig ersätta skadan; och skall, där beträffande visst
slag av anställning särskild grund är stadgad för bestämmande av vad
husbonde eller arbetsgivare är skyldig utgiva till den, som han utan laga
skäl skiljer från anställningen, sådant stadgande äga tillämpning.

3 §•

Avtal, som strider mot vad ovan stadgas, vare ogillt.

Denna lag skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

Riksdagens skrivelse nr 1.

303

Upprättandet av reservstater vid armén.

I propositionen nr 159 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen närlagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 12 juni 1914, föreslagit riksdagen att godkänna upprättande av reservstater
vid armén i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
angivna, av föredragande departementschefen förordade allmänna grunder.

Sedan, på grund av särskilda framställningar av fullmäktige för arméns
pensionskassa och fullmäktige för flottans pensionskassa, Eders Kungl.
Maj:t dels bemyndigat chefen för lantförsvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga
för att biträda med verkställandet av erforderlig utredning av frågan
angående beredande av pension åt officerare och underofficerare vid
armén, vilka före uppnådd pensionsålder på grund av därom gjord ansökan
överfördes från beställning på stat till reserven, dels ock tillsatt en kommitté
för verkställande av, bland annat, utredning för marinens del av frågan
rörande tidigare övergång till reserven med bibehållen pensionsrätt, avgåvos
dels av berörda kommitté den 18 april 1908 »Förslag och betänkande
angående förtidspensionering av officerare och underofficerare vid marinen»
dels ock av nämnda sakkunnige den 18 juni 1908 »Betänkande rörande
införande av fast avlönat reservbefäl vid armén.»

Då emellertid ifrågavarande båda betänkanden i vissa delar voro från
varandra skiljaktiga, uppdrog Eders Kungl. Maj:t den 20 november 1908
åt särskilda kommitterade att, för åstadkommande, så vitt ske kunde, av
sammanjämkning av de båda betänkandena, verkställa utredning och avgiva
slutligt förslag till bestämmelser i ämnet. Den 3 mars 1909 avgåvo dessa
kommitterade »Betänkande och förslag angående upprättande av reservstater
vid armén och marinen».

Den av Eders Kungl. Maj:t den 28 september 1907 tillsatta kommittén
för granskning av uppgjorda förslag till samfälld plan för rikets försvar
m. in. tog sistnämnda betänkande under omprövning och förordade, att
en reservstatsorganisation, i huvudsaklig överensstämmelse med den av
1909 års kommitterade föreslagna, snarligen måtte komma till stånd.

304

Riksdagens skrivelse nr 1.

Försvarsberedningarna, som jämväl haft frågan under övervägande,
hava ock uttalat, att en reservstatsorganisation snarast måtte påbörjas enligt
grunderna i 1909 års betänkande och förslag rörande upprättande av
reservstater.

Då emellertid vissa erinringar blivit gjorda mot det i sistnämnda
betänkande föreslagna sättet för reservstatsfrågans lösning samt vid utarbetande
av föreliggande förslag till stärkande av rikets stridskrafter till
lands ändamålsenligheten av 1909 års kommittéförslag i vissa delar blivit
ifrågasatt, ansågs frågan böra underkastas ytterligare övervägande och bearbetning.
Enligt givet uppdrag har denna inom lantförsvarsdepartementet
yerkställts av generallöjtnanten L. H. Tingsten och överstelöjtnanten G. R. J.
Åkerman, vilka avgivit ett omarbetat förslag rörande ordnandet av reservstater
vid armén.

Enligt av förslagsställarna gjord sammanfattning, skulle reservstatsorganisationen
fotas på följande allmänna grunder:

1. En för arméns officerare och underofficerare samt intendenturpersonal
gemensam reservstat upprättas med rätt för Kungl. Maj:t att fördela
därtill hörande beställningar på olika truppslag och truppförband.

En särskild reservstat upprättas för fältläkarkåren.

2. Reservstaternas första uppsättande sker under en period av 5 år

(1916—1920), vid vars slut reservstaterna skola omfatta följande antal beställningar:
2 generals-, 7 överste-, 29 majors-, 114 kompaniofficers-, 120

underofficers-, 2 fältskär-, 12 regementsläkar- samt 6 bataljonsläkarbeställningar,
så vitt möjligt fördelade likformigt över hela perioden.

3. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsteduglighet:
för kompaniofficerare 10 tjänstår såsom aktiv officer och 32 levnadsår,
för underofficer 8 tjänstår såsom aktiv underofficer och 34 levnadsår,
för regementsläkare 15 tjänstår såsom militärläkare och 48 levnadsår, för
bataljonsläkare 10 tjänstår såsom militärläkare och 43 levnadsår samt
för överstar, överstelöjtnanter och kaptener vid övergång till närmast
högre tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen.

4. Å reservstat sker befordran av löjtnant resp. sergeant till kapten
resp. fanjunkare samtidigt med den officer, resp. underofficer, som
står närmast efter honom i turberäkning på aktiv stat vid vederbörligt
regemente.

5. Personal å reservstat är tjänstgöring sskyldig i krig och då värnpliktiga
inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande
av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred:
generalspersoner, regementsofficerare, läkare efter uppnådda 48 år, kompani -

Riksdagens skrivelse nr 1.

305

officerare i åldersgruppen 37—42 år samt underofficerare intill fyllda 42 år
i högst 45 dagar under loppet av två på varandra följande år, kompaniofficerare
efter fyllda 43 och underofficerare efter fyllda 42 år i högst 45 dagar
under loppet av tre på varandra följande år samt kompaniofficerare intill
fyllda 37 och läkare intill fyllda 48 år högst 90 dagar under loppet av
tre på varandra följande år.

6. Följande löner tillkomma personal å reservstat:

generalsperson.................... 6,000 kronor

överste i högre löneklassen............... 5,000 »

» i lägre » ............... 4,600 »

major........................ 3,500 »

kompaniofficer i högsta löneklassen (övergång efter fyllda 43 år) 2,300 »

» i mellersta » ( » » » 37 ») 1,800 »

» i lägsta » ............ 1,300 »

underofficer i högre » (övergång efter fyllda 42 år) 1,100 »

» i lägre................. 900 »

fältläkare...................... 4,600 »

regementsläkare.................... 3,500 »

bataljonsläkare.................... 2,300 »

Vid övergång till reservstat tillerkänd lön bibehålies oförändrad under
hela tjänstetiden å samma stat.

Alderstillägg utgå till kompaniofficerare vid uppnådda 37 och 43 års
ålder, varje med 300 kronor, samt till underofficerare vid 42 års ålder
med 150 kronor.

Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente och
annan tillfällig avlöning, tillkommer personal å reservstat enligt för personalen
å aktiv stat gällande föreskrifter ävensom rese- och trnktamentserstinning
för resor till och från tjänstgöringsort.

7. Personal å reservstat är skyldig avgå från reservstat dels på
grund av otjänstbarhet, efter samma grunder som personal på aktiv stat,
dels efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal
på aktiv stat till avgång med fyllnadspension.

8. Personal å reservstat åtnjuter efter avgång från densamma vid
uppnådd pensionsålder följande pensioner av statsmedel:

generalsperson.................... 5,000 kronor

överste i högre löneklassen...... 4,200 »

» i lägre » ............... 3,800 »

major........................ 3,000 »

Bihang till senare riksdagens protokoll 11)14. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.) 39

306

Riksdagens skrivelse nr 1.

kompaniofficer i högsta löneklassen........... 2,000 kronor

» i mellersta » 1,400 »

» i lägsta » 1,000 >

underofficer i högre » 900 »

» i lägre » 700 »

fältläkare...................... 3,800 »

regementsläkare.................... 3,000 »

bataljonsläkare.................... 2,000 »

9. Personal å reservstat är skyldig att efter övei’gång till pensionsstat
kvarstå i arméns reserver under samma tider, som gälla för motsvarande
personal på aktiv stat efter avgång med pension från densamma.

10. Personal å reservstat äger att, om den så önskar, kvarstå så- .
som delägare i arméns änke- och pupillkassa med den änkepensionsrätt,
den vid övergången till reservstat innehar och på de villkor, som reglementet
för denna kassa stadgar, och skall för sådan delägare utgå statsbidrag
till samma belopp som närmast före övergången.

Uti sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande har föredragande
departementschefen förklarat, att han funne ovannämnda allmänna grunder
för reservstatsorganisationen väl avvägda. Dock syntes de föreslagna fasta
lönebeloppen kunna underkastas en nedsättning med 10 procent, utan att
rekryteringen av reservstaterna därigenom äventyrades. Vidare syntes i
dessa grunder, med anledning av vad dels statskontoret, dels arméförvaltningen
anfört, böra vidtagas följande modifikationer, nämligen att bestämmelserna
om tjänstgöringsskyldighet och ålderstillägg förtydligades, varjämte
sistberörda löneförmån lämpligen syntes böra benämnas »avlöningstillägg»,
att tiden för tillträde av dylikt avlöningstillägg närmare bestämdes till
början av kalenderåret näst efter det, varunder vederbörande uppnått den
för erhållande av avlöningstillägget stadgade levnadsålder, samt att reservstatspersonalen
förklarades skyldig att i avgifter för egen pensionering
erlägga tre procent av kassa- och fyllnadspensionernas sammanlagda belopp.
Vidare syntes icke för närvarande böra meddelas någon bestämmelse
om valfrihet för den, som överginge till reservstat, att antingen genom
fortsatta avgifter till arméns änke- och pupillkassa bevara änkepensionsrätt
eller utträda ur kassan. Slutligen kunde även i övrigt vissa mindre jämkningar
finnas erforderliga eller lämpliga vid den slutliga avfattningen av
blivande bestämmelser.

Enligt av förslagsställarna uppgjorda beräkningar skulle kostnaderna
för reservstaterna uppgå för år 1916 till 115,793 kronor 50 öre med

Riksdagens skrivelse nr 1.

307

successiv ökning till 572,651 kronor 50 öre år 1920. Genom nedsättning
av lönerna med 10 procent skulle emellertid sistnämnda belopp minskas
med 52,370 kronor.

Då uppsättandet av reservstater ej vore avsett att börja förrän med
år 1916, behövde icke något anslag för ändamålet äskas å 1915 års stat.

I likhet med de sakkunniga, som tidigare haft förevarande fråga
under behandling, anser riksdagen, att upprättandet av reservstater utgör
en viktio- länk bland åtgärderna för stärkande av landets försvar och, att
en sådan anordning därför bör vidtagas.

Då det föreliggande förslaget till reservstatsfrågans ordnande för
armén synes riksdagen i väsentliga avseenden äga ett avgjort företräde
framför de tidigare framställda förslagen, synes detsamma i huvudsak
böra läggas till grund för den ifrågasatta organisationen. I vissa avseenden
torde dock jämkningar böra vidtagas.

Då enligt riksdagens beslut intendenturkårens personal skall erhålla
rent militär ställning, bör reservstaten angivas avse endast officerare
och underofficerare.

Enligt punkt 3 av de föreslagna allmänna grunderna för reservstatsorganisationen
skulle för övergång till reservstat fordras för underofficer
8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 34 levnadsår. En sänkning av
levnadsåldern till den för kompaniofficerare stadgade, eller 32 år, synes
emellertid riksdagen vara lämplig. Därest kravet på 8 tjänsteår bibehålies,
synes man icke behöva hysa några farhågor för att underofficerarna vid
inträdet å reservstaten icke skola vara i besittning av tillräcklig erfarenhet
och rutin i tjänsten för att kunna tjänstgöra såsom kompani-(skvadrons o.

s. v.) adjutanter, vartill de huvudsakligen torde komma att användas.

Den för kompaniofficerare, läkare och underofficerare i punkt 5 föreslagna
tjänstgöringsskyldigheten i fred har riksdagen ansett kunna något höjas,
eller från resp. 45 och 90 dagar till resp. 50 och 100 dagar. Genom en sådan
ökning av det huvudsakligen med hänsyn till repetitionsövningarnas längd
föreslagna dagantalet kan tillfälle beredas personalen att före nämnda övningar
sätta sig in uti de nyheter å det militära området, som tilläventyrs kunna hava
blivit vidtagna, sedan densamma nästföregående gång fullgjorde tjänstgöring.

Såsom ovan nämnts, har departementschefen ansett, att de av de sakkunniga
föreslagna fasta lönerna borde kunna underkastas en nedsättning med
10 procent, utan att rekryteringen av reservstaterna därigenom äventyrades.

lliksdagen delar denna av departementschefen uttalade mening, men
håller före, att de sålunda nedsatta lönerna böra, utom för generalsperson
och överste i högre lönegraden, avrundas till jämna belopp.

308

Riksdagens skrivelse nr 1.

Någon motsvarande jämkning av de av de sakkunniga föreslagna
pensionernas belopp har icke av departementschefen ifrågasatts. Riksdagen
är emellertid av den uppfattningen, att jämväl pensionerna kunna nedsättas
med 10 procent och avrundas till jämna belopp.

Vid lönernas och pensionernas avrundande har riksdagen ansett, att
då bland personalen inom kompaniofficersgraden särskilt kompaniofficerare
i lägsta löneklassen hava att emotse en relativt lång tjänstetid och således
närmast hava intresse av en något förhöjd lön, lönerna för denna personal
böra avrundas uppåt. Beträffande den högre personalen torde det för underlättande
av reservstaternas rekrytering därvid vara lämpligare att i stället
höja pensionerna med ett, om ock obetydligt, belopp utöver 90 procent av
vad i propositionen föreslagits.

Någon ytterligare reducering av de föreslagna pensionernas belopp
genom deras bestämmande till vissa procent, exempelvis 80 procent,
av lönebeloppen, har riksdagen icke ansett sig kunna ifrågasätta. Vid
anställda beräkningar har det nämligen visat sig, att detta skulle bereda
särskilt på reservstat övergående löntagare i högre tjänstegrader
så dåliga villkor, att de med all sannolikhet skulle föredraga att kvarstanna
i innehavande grad i aktiv tjänst framför att övergå till närmast
högre grad å reservstat. Till undvikande härav synas de olika pensionsbeloppen
för personalen i de högre tjänstegraderna böra bestämmas ungefärligen
till beloppet av närmast lägre pension.

På grund av vad sålunda anförts och då riksdagen i övrigt icke haft
något att erinra mot de i propositionen förordade allmänna grunderna för
reservstatsorganisationen, skulle dessa således bliva följande:

1. En för arméns officerare och underofficerare gemensam reservstat
upprättas med rätt för Kungl. Maj:t att fördela därtill hörande beställningar
på olika truppslag och truppförband.

En särskild reservstat upprättas för fältläkarkåren.

2. Reservstaternas första uppsättande sker under en period av fem
år (1916—1920), vid vars slut reservstaterna skola omfatta följande antal
beställningar: 2 generals-, 7 överste-, 29 majors-, 114 kompaniofficers-, 120
underofficers-, 2 fältskär-, 12 regementsläkar- samt 6 batalj onsläkarbeställningar,
så vitt möjligt fördelade likformigt över hela perioden.

3. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänstduglighet:
för kompaniofficerare 10 tjänstår såsom aktiv officer och 32 levnadsår,
för underofficer 8 tjänstår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår, för
regementsläkare 15 tjänstår såsom militärläkare och 48 levnadsår, för bataljonsläkare
10 tjänstår såsom militärläkare och 43 levnadsår samt för

Riksdagens skrivelse nr 1.

309

överstar, överstelöjtnanter och kaptener vid övergång till närmast högre
tjänstegradoå reservstat lämplighet för den högre beställningen.

4. A reservstat sker befordran av löjtnant resp. sergeant till kapten
resp. fanjunkare samtidigt med den officer resp. underofficer, som
står närmast efter honom i turberäkning på aktiv stat vid vederbörligt
regemente.

5. Personal å reservstat är tjänstgöringsslcyldig i krig och då värnpliktiga
inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till
utrönande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i
fred: generalspersoner och regementsofficerare i högst 45 dagar under
loppet av varje under tjänstetiden infallande period av två år, kompaniofficerare
i åldersgruppen 37—42 år, läkare efter uppnådda 48 år samt
underofficerare intill fyllda 42 år i högst 50 dagar under loppet av varje
tvåårsperiod av tjänstetiden, kompaniofficerare efter fyllda 43 och underofficerare
efter fyllda 42 år i högst 50 dagar under loppet av varje treårsperiod
av tjänstetiden samt kompaniofficerare intill fyllda 37 och läkare intill
fyllda 48 år högst 100 dagar under loppet av likaledes varje treårsperiod.

6. Följande löner tillkomma personal å reservstat:

generalsperson.................... 5,400 kronor

överste i högre löneklassen.............. 4,500 »

» i lägre » .............. 4,200 »

major.......................3,100 »

kompaniofficer i högsta löneklassen (övergång efter fyllda 43 år) 2,100 »

» i mellersta » ( » » » 37 ») 1,650 »

» i lägsta » ............ 1,200 »

underofficer i högre » (övergång efter fyllda 42 år) 1,000 »

» i lägre » ............ 800 »

fältläkare...................... 4,200 »

regementsläkare...................3,100 »

bataljonsläkare...................2,100 »

Vid övergång till reservstat tillerkänd lön bibehålies oförändrad
under hela tjänstetiden å samma stat.

Avlöning stillägg utgå sålunda:

till kompaniofficer i lägsta löneklassen ett avlöningstillägg å 300
kronor vid uppnådd 37 års ålder och ytterligare ett å likaledes 300 kronor
vid uppnådd 43 års ålder;

till kompaniofficer i mellersta löneklassen ett avlöningstillägg å 300
kronor vid uppnådd 43 års ålder;

till underofficer i lägre löneklassen ett avlöningstillägg å 150 kronor
vid uppnådd 42 års ålder.

310

Riksdagens skrivelse nr 1.

Avlöningstillägg tillträdes vid början av kalenderåret näst efter det,
varunder vederbörande uppnått den för erhållande av avlöningstillägget
stadgade levnadsålder.

Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente och
annan tillfällig avlöning, tillkommer personal å reservstat enligt för personalen
å aktiv stat gällande föreskrifter ävensom rese- och traktamentsersättning
för resor till och från tjänstgöringsort.

7. Personal å reservstat är skyldig angå från reservstat dels på
grund av otjänstbarhet efter samma grunder som personal på aktiv stat,
dels efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal
på aktiv stat till avgång med fyllnadspension.

8. Personal å reservstat åtnjuter efter avgång från densamma vid
uppnådd pensionsålder följande pensioner av statsmedel:

generalsperson.................... 4,500 kronor

överste i högre löneklassen.............. 3,800 »

överste i lägre » .............. 3,500 »

major....................... 2,700 »

kompaniofficer i högsta löneklassen........... 1,800 »

» i mellersta » 1,300 »

» i lägsta » 900 »

underofficer i högre » 850 »

» i lägre » 650 »

fältläkare...................... 3,500 »

regementsläkare................... 2,700 »

bataljonsläkare.................... 1,800 »

I avgift för egen pensionering erlägger personal vid reservstaterna
tre procent av kassa- och fyllnadspensionernas sammanlagda belopp.

9. Personal å reservstat är skyldig att efter övergång till pensionsstat
kvarstå i arméns reserver under samma tider, som gälla för motsvarande
personal på aktiv stat efter avgång med pension från densamma.

10. Personal å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom
delägare i arméns änke- och pupillkassa med den änkepensionsrätt, den vid
övergången till reservstat innehar, och på de villkor, som reglementet för
denna kassa stadgar, och skall för sådan delägare utgå statsbidrag till
samma belopp som närmast före övergången.

I anslutning till vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,
att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 159, godkänt upprättandet av reservstater vid armén i huvudsaklig
överensstämmelse med ovannämnda av riksdagen angivna allmänna grunder.

Riksdagens skrivelse nr 1.

311

Till.

Ändring i pensioneringsgrunderna för arméns
befäl och underbefäl.

Uti propositionen nr 163 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande Kungl.
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den förlag.
12 juni 1914, föreslagit riksdagen att godkänna följande

Förslag

till

Kungörelse om ändrad lydelse av punkterna 6, 7 och 8 i de av Kungl. Maj:t
med riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.

Härigenom förordnas, att punkterna 6, 7 och 8 i de av Kungl. Maj:t
med riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och
underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst skola
erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av
skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit *
sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå
från tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till
lönens hela belopp.

312

Riksdagens skrivelse nr 1.

är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet
äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med
avskedet anstå, därest och så länge vederbörande prövas kunna i tjänsten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock att anstånd, som
sålunda medgivas, icke må sammanlagt överstiga tre år.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den
, tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre
på varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit
ur stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen,
är skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning,
skiljas, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande
pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

Vad sålunda förordnats skall träda i kraft den 1 januari 1916, men
äger ej tillämpning på löntagare, vilken före denna kungörelses utfärdande
erhållit fullmakt, konstitutorial eller förordnande å tjänsten utan föreskrift
därom, att han skulle vara skyldig underkasta sig de förändringar i pensionsbestämmelser,
som bleve i laga ordning fastställda.

Riksdagens Enligt den nuvarande lydelsen av punkten 6 är den, som i och för

uttalande, tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, som gör honom till vidare
Punkt 6. tjänstgöring oförmögen, berättigad att avgå med pension jämte fyllnadspension,
om än villkoren för pensionens och fyllnadspensionens åtnjutande
eljest icke äro uppfyllda.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit en sådan ändring av ifrågavarande
punkt, att den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av
skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit
sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, skall vara skyldig
att avgå från tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående
till lönens hela belopp.

Mot förevarande ändringsförslag har riksdagen icke något att erinra.

Punkt 7. Uti punkten 7 stadgas för närvarande, att löntagare, som med tre

år överskridit den för rätt till pension med fyllnadspension i den tjänst,
han innehar, stadgade levnadsålder, skall, så snart han jämväl uppfyllt
de villkor, som för erhållande av de tjänsten åtföljande pensioner eljest

Riksdagens skrivelse nr 1.

313

äro föreskrivna, vara skyldig att avgå med pension och fyllnadspension,
så framt ej Eders Kungl. Maj:t eller den myndighet, som utnämnt honom
till tjänsten, prövar hans kvarstående i tjänst vara för riket nyttigt.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär borttagande av de s. k. respitåren
eller vederbörande löntagares rätt att efter uppnådd pensionsålder kvarstå i
tjänst under ytterligare tre år. I och med pensionsålderns uppnående
skulle nämligen löntagaren vara skyldig att avgå från tjänsten. Från denna
regel skulle dock kunna medgivas undantag i så måtto, att med avskedet
skulle kunna få anstå, därest och så länge löntagaren prövades kunna
i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna. Anstånd, som
sålunda medgåves, skulle dock icke få sammanlagt överstiga tre år.

Borttagandet av den löntagare tillkommande rätten att kvarstå i
tjänsten under de s. k. respitåren finner riksdagen vara ur principiell synpunkt
riktigt. Det torde nämligen vara uppenbart, att sedan en löntagare
uppnått den för pensions erhållande stadgade levnadsålder, hans kvarstående
i tjänsten icke bör göras beroende av, huruvida han finner ett sådant kvarstående
vara med egen fördel förenligt eller icke. Det allmännas intresse
bör härvid uteslutande vara det bestämmande.

Ur sist angivna synpunkt synes emellertid en jämkning uti den av
Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen vara av behovet påkallad. Sålunda
torde ett kvarstående i tjänsten icke böra göras beroende av vederbörande
myndigheters gottfinnande utan endast medgivas i sådana fall, där det
betingas av särskilda förhandenvarande omständigheter. Med hänsyn till den
stora betydelsen därav, att armén äger ett fullt krigsdugligt befäl, i stånd
att uthärda alla de med ett fälttåg förenade ansträngningarna, synes ett kvarstående
i tjänst efter uppnådd pensionsålder jämväl böra göras beroende
av, att vederbörande är fältduglig. Ett frångående av denna fordran bör
endast äga rum i fråga om sådana befattningar, för vilkas bestridande
på ett tillfredsställande sätt fältduglio-het i detta ords earentliga
bemärkelse icke kan sägas vara erforderlig. Av nu angivna skäl har
riksdagen funnit sig böra vidtaga sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag,
att anstånd med avsked skall kunna medgivas endast, »då särskilda omständigheter
därtill föranleda och därest vederbörande är fältduglig eller i
övrigt prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna». Anstånd med avsked bör i varje fall begränsas till viss angiven
tid.

Enligt den nuvarande lydelsen av punkt 8 kan löntagare, som i
minst 3 år lidit av lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning
förefinnes, att han kan återvinna ^lustbarhet, utan egen ansökan skiljas
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 1 käft. (Nr 1.) 40

Punkt 8.

314

Riksdagens skrivelse nr 1.

från tjänsten mot åtnjutande av pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension.

I anslutning till vad av myndigheter och olika kommitterade tid efter
annan uttalats, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att ifrågavarande punkt avfattas
mera i överensstämmelse med vad som är stadgat i fråga om civila
tjänstehavare. Sålunda skulle löntagare, som icke uppnått pensionsåldern,
men under tre på varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet
eller lyte varit urståndsatt att tjänstgöra och för framtiden funnes därtill
oförmögen, vara skyldig att avgå från tjänsten mot åtnjutande av pension
jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

De föreslagna bestämmelserna avvika emellertid i vissa avseenden
från vad som gäller för civila tjänstehavare. Sålunda är den tid, varunder
sjukdomen skall hava varat, bestämd till tre i stället för fem år.
Vidare uppställes icke någon fordran på viss tids föregående tjänstgöring
för att vid avgången komma i åtnjutande av pension. Slutligen skulle
denna utgå med fullt belopp, medan civil tjänstehavare i motsvarande fall
endast äger uppbära avkortad pension.

Med anledning av nu angivna avvikelser från de för civila tjänstehavare
gällande pensioneringsgrunderna har inom riksdagen tvekan yppats,
huruvida de i förevarande punkt föreslagna bestämmelserna äro av beskaffenhet
att böra godkännas. Men då avvikelserna i viss mån kunna
sägas vara betingade av särskilda militära förhållanden, har riksdagen, med
hänsyn tagen jämväl till angelägenheten av att kunna från armén avskilja
otjänstbara element, funnit sig böra antaga Eders Kungl. Maj:ts förslag.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
som icke kunnat oförändrad bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 163, i anledning av samma proposition, för sin del godkänt
följande

Förslag

till

Härigenom förordnas, att punkterna 6, 7 och 8 i de av Kungl. Maj:t
med riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och

Riksdagens skrivelse nr 1.

315

underbefäl med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst skola
erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av
skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit
sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå
från tjänsten, med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till
lönens hela belopp.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst
han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor,
vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner äro föreskrivna,
är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet
äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att,
då särskilda omständigheter därtill föranleda och därest vederbörande är
fältduglig eller i övrigt prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna, låta med avskedet under viss vid tillståndets
meddelande angiven tid anstå, dock att anstånd, som sålunda medgivas,
icke må sammanlagt överstiga tre år.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den
tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på
varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur
stånd att tjänstgöra, linnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är
skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning,
skiljas, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande
pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

Vad sålunda förordnats skall träda i kraft den 1 januari 1916, men
äger ej tillämpning på löntagare, vilken före denna kungörelses utfärdande
erhållit fullmakt, konstitutorial eller förordnande å tjänsten utan föreskrift
därom, att han skulle vara skyldig underkasta sig de förändringar i pensionabestämmelser,
som bleve i laga ordning fastställda.

316

Riksdagens skrivelse nr 1.

IX.

Upprättande av reservstater vid marinen.

I propositionen nr 246 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den
10 juli 1914, föreslagit riksdagen att godkänna upprättande av reservstater
vid marinen i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna,
av föredragande departementschefen förordade allmänna grunder.

Sedan, på grund av särskilda framställningar av fullmäktige för
arméns pensionskassa och fullmäktige för flottans pensionskassa, Eders Kungl.
Maj:t dels bemyndigat chefen för ^^försvarsdepartementet att tillkalla
sakkunniga för att biträda med verkställandet av erforderlig utredning av
frågan angående beredande av pension åt officerare och underofficerare vid
armén, vilka före uppnådd pensionsålder på grund av därom gjord ansökan
överfördes från beställning på stat till reserven, dels ock tillsatt en kommitté
för verkställande av, bland annat, utredning för marinens del av
frågan rörande tidigare övergång till reserven med bibehållen pensionsrätt,
avgåvos dels av berörda kommitté den 18 april 1908 »Förslag och
betänkande angående förtidspensionering av officerare och underofficerare
vid marinen» dels ock av nämnda sakkunnige den 18 juni 1908 »Betänkande
rörande införande av fast avlönat reservbefäl vid armén».

Då emellertid ifrågavarande båda betänkanden i vissa delar voro från
varandra skiljaktiga, uppdrog Eders Kungl. Maj:t den 20 november 1908 åt
särskilda kommitterade att för åstadkommande, så vitt ske kunde, av en sammanjämkning
av de båda betänkandena verkställa utredning och avgiva
slutligt förslag till bestämmelser i ämnet. Den 3 mars 1909 avgåvo dessa
kommitterade »Betänkande och förslag angående upprättande av reservstater
vid armén och marinen».

Den av Eders Kungl. Maj:t den 28 september 1907 tillsatta kommittén
för granskning av uppgjorda förslag till samfälld plan för rikets försvar m. m.
tog sistnämnda betänkande under omprövning och förordade, att en reserv -

317

Riksdagens skrivelse nr 1.

statsorganisation, i huvudsaklig överensstämmelse med den av 1909 års
kommitterade föreslagna, snarligen måtte komma till stånd.

Av de år 1911 tillsatta försvarsberedningarna har andra försvarsberedningen
i avgivet »Preliminärt betänkande angående sjöförsvaret» bland
annat hemställt, att beredningarna redan nu måtte uttala sig för att en
reservstatsorganisation för flottan och kustartilleriet i huvudsaklig överensstämmelse
med de i 1909 års betänkande föreslagna grunder med det
snaraste påbörjades.

Med ledning av de över sistberörda förslag avgivna yttrandena och

1 anslutning till hans excellens statsministerns och chefen för lantförsvarsdepartementet
uttalanden i Eders Kungl. Maj:ts proposition den 12 juni
1914 angående upprättande av reservstater vid armén har samma förslag
ytterligare omarbetats.

Enligt det omarbetade förslaget till upprättande av reservstater för
marinen skulle dessas organisation fotas på följande allmänna grunder:

l:o. Reservstat för officerare och underofficerare upprättas dels vid
flottan och dels vid kustartilleriet.

2:o. Reservstaternas första uppsättande sker under en period av
fem år (vid flottan 1916—1920; vid kustartilleriet 1918—1922), vid vars
slut reservstaterna böra omfatta följande antal beställningar: vid flottan

2 regementsofficers-, 8 kaptens- och 4 underoffcersbeställningar; vid kustartilleriet
1 regementsofficers-, 7 kaptens- och 8 underoffcersbeställningar.

3:o. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänstduglighet:
för kaptener 10 tjänstår som aktiv officer och 32 levnadsår, för underofficerare
8 tjänstår såsom aktiv underofficer och 34 levnadsår samt för
kommendörkaptener av 2. graden, majorer och kaptener vid övergång till
närmast högre tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen.
0

4:o A reservstat sker befordran av löjtnant resp. underofficer av 2.
graden till kapten resp. flaggunderofficer eller underofficer av 1. graden
samtidigt med den officer resp. underofficer, som står närmast efter honom
i turberäkning på aktiv stat.

318

Riksdagens skrivelse nr 1.

5:o. Personal å reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig eller då
värnpliktiga inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som
till utrönande av marinens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom
i fred:

vid flottan: regementsofficerare, kaptener i åldersgruppen 37—42 år
samt underofficerare intill fyllda 42 år i högst 90 dagar under loppet av
varje under tjänstetiden infallande period av två år, kaptener efter fyllda
43 år och underofficerare efter fyllda 42 år i högst 60 dagar under loppet
av varje treårsperiod av tjänstetiden, samt kaptener intill fyllda 37
år under högst 90 dagar under loppet av likaledes varje treårsperiod;

vid kustartilleriet: regementsofficerare, kompaniofficerare i åldersgruppen
37—42 år samt underofficerare intill fyllda 42 år i högst 45
dagar under loppet av varje under under tjänstetiden infallande period av
två år, kompaniofficerare efter fyllda 43 och underofficerare efter fyllda
42 år i högst 45 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden
samt kompaniofficerare intill fyllda 37 år högst 90 dagar under loppet av
likaledes varje treårsperiod.

6:o. Följande löner tillkomma personal å reservstat:

kommendörkapten av 1. grad (överstelöjtnant)...... 3,600 kronor

» » 2. » (major).........3,150 »

kapten i högsta löneklassen (övergång efter fyllda 43 år) . 2,070 »

» i mellersta löneklassen (övergång efter fyllda 37 år) 1,620 »

kapten i lägsta löneklassen..............1,170 »

underofficer i högre löneklassen (övergång efter fyllda 42 år) 990 »

» i lägre löneklassen............ 810 >

Vid övergång till reservstat tillerkänd lön bibehålies oförändrad
under hela tjänstetiden å samma stat.

Avlöning stillägg utgå sålunda:

till kapten i lägsta löneklassen ett avlöningstillägg å 300 kronor vid
uppnådd 37 års ålder och ytterligare ett å likaledes 300 kronor vid uppnådd
43 års ålder;

till kapten i mellersta löneklassen ett avlöningstillägg å 300 kronor
vid uppnådd 43 års ålder;

till underofficer i lägre löneklassen ett avlöningstillägg å 150 kronor
vid uppnådd 42 års ålder.

Avlöningstillägg tillträdes vid början av kalenderåret näst efter det,
varunder vederbörande uppnått den för erhållande av avlöningstillägget
stadgade levnadsålder.

Riksdagens skrivelse nr 1.

319

Avlöning under tjänstgöring utgöres av — förutom innehavande lön
eller avlöningstillägg — dagavlöning m. m. och utgår med tillämpande
av enahanda grunder, som gälla för personal å aktiv stat.

7:o. Personal å reservstat är skyldig avgå från reservstat dels på
grund av otjänstbarhet efter samma grunder som personal på aktiv stat,
dels efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal
på aktiv stat till avgång med fyllnadspension.

8:o. Personal å reservstat åtnjuter efter avgång från densamma vid
uppnådd pensionsålder följande pensioner av statsmedel:

kommendörkapten av 1. grad (överstelöjtnant)...... 3,300 kronor

» » 2. » (major).......... 3,000 »

kapten i högsta löneklassen.............. 2,000 »

» i mellersta löneklassen............. 1,400 »

» i lägsta löneklassen.............. 1,000 »

underofficer i högre löneklassen............ 900 »

» i lägre löneklassen............ 700 »

I avgift för egen pensionering erlägger personal vid reservstaten tre
procent av pensionen jämte fyllnadspensionen.

9:o. Personal å reservstat är skyldig att efter övergång till pensionsstat
tillhöra flottans eller kustartilleriets reserv under samma tider som
gälla för motsvarande personal å aktiv stat efter avgång med pension
från densamma.

I0:o. Personal å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom
delägare i flottans gratialkassa med den gratialrätt, som vederbörande vid
övergången till reservstat innehar, och på de villkor, som reglementet för
denna kassa stadgar, och skall för sådan delägare utgå statsbidrag till
samma belopp som närmast före övergången.

Uti sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande har föredragande
departementschefen förklarat, att han i huvudsak icke hade något att
erinra emot ovannämnda allmänna grunder för reservstatsorganisationen,
men tillika framhållit, att vissa jämkningar måhända kunde befinnas
erforderliga eller lämpliga att vidtaga vid den slutliga avfattningen av
blivande bestämmelser.

I olikhet med vad som föreslagits i fråga om arméns reservstater har
departementschefen icke ansett det erforderligt att nu föreslå upprättande
av reservstater vid marinens civilmilitära kårer.

320

Riksdagens skrivelse nr 1.

Enligt uppgjorda beräkningar skulle kostnaderna för flottans reservstat
uppgå för år 1916 till 5,271 kronor med successiv ökning till 26,883 kronor
60 öre år 1920 samt för kustartilleriets reservstat för år 1918 till 3,234
kronor 50 öre med successiv ökning till 24,217 kronor 52 öre år 1922.

Då upprättandet av reservstater ej vore avsett att börja förrän med
år 1916, behövde icke något anslag för ändamålet äskas å 1915 års stat.

Riksdagen, som anser, att upprättande av reservstater utgör en viktig
länk bland åtgärderna för stärkandet av rikets försvar, finner därför
en sådan anordning böra vidtagas jämväl vid marinen.

Då det föreliggande förslaget till reservstatsfrågans ordnande för
marinen synes riksdagen i väsentliga avseenden äga ett avgjort företräde
framför de tidigare framställda förslagen, synes detsamma i huvudsak böra
lägrjTas till grund för den ifrågasatta organisationen. I vissa avseenden torde

oct O Zj O

dock jämkningar böra vidtagas.

Enligt de i punkt 1 angivna allmänna grunderna skulle två särskilda
reservstater upprättas, den ena för flottan och den andra för kustartilleriet.
Riksdagen håller emellertid före, att reservstaterna vid marinen böra, i likhet
med vad som ifrågasatts beträffande arméns reservstater, sammanföras till
en enhetlig organisation för marinen i dess helhet, riksdagen har därför
beslutit, att en för officerare och underofficerare gemensam reservstat upprättas
vid marinen, med underavdelningar för flottan och kustartilleriet.

Enligt de i punkt 2 angivna allmänna grunderna skulle upprättandet
av reservstaten vid kustartilleriet icke vara avsett att taga sin början förr
än år 1918. Riksdagen anser emellertid, att första upprättandet av reservstaten
bör vid kustartilleriet taga sin början samtidigt med att detta tager sin
början vid flottan, eller år 1916, och vid kustartilleriet jämväl vara fullbordat
år 1920. Därigenom kunna fullt jämförbara erfarenheter för de båda
underavdelningarna av marinens reservstat samtidigt vinnas.

Då det synes riksdagen lämpligt, att vid marinen liksom vid armén
möjlighet beredes även för löjtnant att övergå till reservstaten, har riksdagen
ansett sig böra införa härav föranledda tillägg till de i denna punkt
samt i punkterna 3, 5, 6 och 8 innefattade allmänna bestämmelserna.

Enligt punkt 3 av de föreslagna allmänna grunderna skulle för
övergång till reservstat fordras för underofficer 8 tjänstår såsom aktiv underofficer
och 34 levnadsår. Emellertid anser riksdagen, att dessa bestämmelser
böra bringas till överensstämmelse med de av riksdagen för armén
föreslagna och att för övergång å reservstaten för underofficer således må
fordras en levnadsålder av 32 år.

Riksdagens skrivelse nr 1.

321

Den för kompaniofficerare och underofficerare vid kustartilleriets
reservstat föreslagna tjänstgöringsskyldigheten har riksdagen ansett kunna
något höjas, eller från resp. 45 och 90 dagar till resp. 50 och 100 dagar.
Genom en sådan ökning av det huvudsakligen med hänsyn till repetitionsövningarnas
längd föreslagna dagantalet kan tillfälle beredas personalen att
före nämnda övningar sätta sig in uti de nyheter å det militära området,
som tilläventyrs kunna hava blivit vidtagna, sedan densamma nästföregående
gång fullgjorde tjänstgöring.

Riksdagen båller före, att de föreslagna fasta lönerna, vilka beräknats
efter enahanda grunder som de i propositionen angående upprättande
av reservstater för armén förordade, böra avrundas till jämna belopp.

Vad de föreslagna pensionerna angår, böra dessa, i likhet med vad
riksdagen beslutit beträffande armén, nedsättas med 10 procent och avrundas
till jämna belopp.

Vid lönernas och pensionernas avrundande har riksdagen ansett, att,
då bland personalen inom kaptensgraden särskilt kaptener i lägsta löneklassen
hava att emotse en relativt lång tjänstetid och således närmast
hava intresse av en något förhöjd lön, lönerna för denna personal böra
avrundas uppåt. Beträffande den högre personalen torde det för underlättande
av reservstatens rekrytering därvid vara lämpligare att i stället
höja pensionerna med ett, om ock obetydligt, belopp utöver 90 procent
av vad i propositionen föreslagits.

Någon ytterligare reducering av de föreslagna pensionernas belopp
genom deras bestämmande till vissa procent, exempelvis 80 procent, av
lönebeloppen, har riksdagen icke ansett sig kunna ifrågasätta. Vid anställda
beräkningar har det nämligen visat sig, att detta skulle bereda särskilt
på reservstat övergående löntagare i högre tjänstegrader så dåliga villkor,
att de med all sannolikhet skulle föredraga att kvarstanna i innehavande
grad i aktiv tjänst framför att övergå till närmast högre grad å reservstaten.
Till undvikande härav synas de olika pensionsbeloppen för personalen
i de högre tjänstegraderna böra bestämmas ungefärligen till beloppet av
närmast lägre pension.

Då genom en nedsättning med 10 procent av den för kommendörkapten
av första graden (överstelöjtnant) föreslagna pensionen, denna skulle
komma att avsevärt understiga pension för närmast lägre tjänstegrad på
aktiv stat, eller 3,200 kronor, har riksdagen ansett sig böra vidtaga en nedsättning
av pensionen i fråga allenast till nyss angivna belopp, medan åter
lönen beräknats något lägre än vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit.

I de av riksdagen antagna till allmänna grunderna för reservstaterna
hava bestämmelserna i punkt 6 om avlöning under tjänstgöring affattats i
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 höft. (Nr 1.) 41

322 Riksdagens skrivelse nr 1.

enlighet med motsvarande bestämmelser i grunderna för reservstaterna
vid armén.

På grund av vad sålunda anförts och då riksdagen i övrigt icke
haft något att erinra mot de i propositionen förordade allmänna grunderna
för reservstatsorganisationen, skulle dessa således bliva följande:

l:o. En för marinens officerare och underofficerare gemensam reservstat
upprättas med underavdelningar för flottan och kustartilleriet.

2:o. Reservstaternas första uppsättande sker under en period av fem
år (1916—1920), vid vars slut reservstaterna böra omfatta följande antal
beställningar: vid flottan 2 regementsofficers-, 8 kaptens-(löjtnants-) och
4 underofficer sbeställning ar; vid kustartilleriet 1 regementsofficers-, 7 kaptens-(löjtnants-)
och 8 under officersbeställningar.^

3:o. För övergäng till reservstat fordras, förutom full tjänstduglighet:
för kaptener(löjtnanter)'' 10 tjänstår såsom aktiv officer och 32 levnadsår, för
underofficerare 8 tjänstår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår samt
för kommendörkaptener av 2. graden, majorer och kaptener vid övergång till
närmast högroe tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen.

4:o. A reservstat sker befordran av löjtnant resp. underofficer av
2. graden till kapten resp. flaggunderofficer eller underofficer av 1. graden
samtidigt med den officer resp. underofficer, som star närmast efter honom
i turberäkning på aktiv stat.

5:o. Personal å reservstat är tjänstgöring sskyldig i krig eller då värnpliktiga
inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande
av marinens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred:

vid flottan: regementsofficerare, kaptener i åldersgruppen 37 42 år

samt underofficerare intill fyllda 42 år i högst 90 dagar under loppet av
varje under tjänstetiden infallande period av två år, kaptener efter fyllda
43 år och underofficerare efter fyllda 42 år i högst 60 dagar under loppet
av varje treårsperiod av tjänstetiden, samt kaptener(löjtnanter) intill fyllda
37 år under högst 90 dagar under loppet av likaledes varje treårsperiod;

vid kustartilleriet: regementsofficerare i högst 45 dagar under loppet
av varje under tjänstetiden infallande period av två år, kompaniofficerare i
åldersgruppen 37—42 år samt underofficerare intill fyllda 42 år i högst
50 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden, kompaniofficerare
efter fyllda 43 och underofficerare efter fyllda 42 år i högst 50
dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden samt kompaniofficerare
intill fyllda 37 år högst 100 dagar under loppet av likaledes
varje treårsperiod.

Riksdagens sknvelse nr 1.

323

6:o. Följande löner tillkomma personal å reservstat:

kommendörkapten av 1. grad (överstelöjtnant)......

» » 2. » (major) .........

kapten i högsta löneklassen (övergång efter fyllda 43 år) .

» i mellersta » (övergång efter fyllda 37 år) .

» i lägsta » (löjtnant)..........

underofficer i högre löneklassen (övergång efter fyllda 42 år)
» i lägre » ............

3,500 kronor

3.100 »

2.100 »

1,650 »

1,200 >
1,000 »

800 »

Vid övergång till reservstat tillerkänd lön bibehålies oförändrad under

o o

hela tjänstetiden å samma stat.

Avlöning stillägg utgå sålunda:

till kapten i lägsta löneklassen (löjtnant) ett avlöningstillägg å 300
kronor vid uppnådd 37 års ålder och ytterligare ett å likaledes 300 kronor
vid uppnådd 43 års ålder;

till kapten i mellersta löneklassen ett avlöningstillägg å 300 kronor
vid uppnådd 43 års ålder;

till underofficer i lägre löneklassen ett avlöningstillägg å 150 kronor
vid uppnådd 42 års ålder.

Avlöningstillägg tillträdes vid början av kalenderåret näst efter det,
varunder vederbörande uppnått den för erhållande av avlöningstillägget
stadgade levnadsålder.

Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente och
annan tillfällig avlöning, tillkommer personal å reservstat enligt för personalen
å aktiv stat gällande föreskrifter ävensom rese- och traktamentsersättning
för resor till och från tjänstgöringsort.

8:o. Personal å reservstat åtnjuter efter avgång från densamma vid
uppnådd pensionsålder följande pensioner av statsmedel:

kommendörkapten av 1. grad (överstelöjtnant)...... 3,200 kronor

» » 2. » (major).......... 2,700 »

kapten i högsta öneklassen.............. 1,800 »

» i mellersta » 1,300 »

» i lägsta » (löjtnant).......... 900 »

underofficer i högre löneklassen............ 850 »

» i lägre » ............ 650

324

Riksdagens skrivelse nr 1.

I avgift för egen pensionering erlägger personal vid reservstaten tre
procent av pensionen jämte fyllnadspensionen.

9:o. Personal å reservstat är skyldig att efter övergång till pensionsstat
tillhöra flottans eller kustartilleriets reserv under samma tider som gälla för
motsvarande personal å aktiv stat efter avgång med pension från densamma.

10:o. Personal å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom
delägare i flottans gratialkassa med den gratialrätt, som vederbörande vid
övergången till reservstat innehar, och på de villkor, som reglementet för
denna kassa stadgar, och skall för sådan delägare utgå statsbidrag till
samma belopp som närmast före övergången. I

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 246,
godkänt upprättandet av reservstat vid marinen i huvudsaklig överensstämmelse
med ovannämnda av riksdagen angivna allmänna grunder.

Riksdagens skrivelse nr 1.

325

Ändring i pensioneringsgrunderna för
marinens befäl och underbefäl.

I propositionen nr 247 har Eders Kung]. Maj:t, under åberopande av Kungl.
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 10 juli 1914, föreslagit riksdagen att godkänna följande

Förslag

till

Kungörelse om vissa ändringar i och tillägg till de av Kungl. Maj:t med riksdagen
antagna grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med

vederlikar m. m.

Härigenom förordnas, att i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna
grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar
m. in. punkterna 7 och b skola erhålla följande ändrade lydelse samt
en ny punkt 71/,2 med nedanstående lydelse införas:

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av
skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit
sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå
från tjänsten, med rätt till pension till belopp, motsvarande det, som utgör
underlag för beräknande av pension och fyllnadspension i den beställning
han innehar.

326

Riksdagens skrivelse nr 1.

7 Va.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst
han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor,
vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner äro föreskrivna,
är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet
äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget
att låta med avskedet anstå, därest och så länge vederbörande prövas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock
att anstånd, som sålunda medgivas, icke må sammanlagt överstiga tre år,
eller, vad beträffar officer av kaptens eller lägre grad eller underofficer,
sex månader.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den
tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på
varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur
stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är
skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning,
skiljas, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande
pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

Riksdagen anser sig till en början böra erinra, hurusom, efter det Eders
Kungl. Maj:t och riksdagen år 1876 antagit förevarande grunder för pensionering
av flottans befäl och underbefäl med vederlikar m. m., 1901
års riksdag medgivit, att dessa pensioneringsgrunder finge tillämpas även
vid kustartilleriet.

Enligt den nuvarande lydelsen av punkten 7 är den, vilken i och
för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, som gör honom till
vidare tjänstgöring oförmögen, berättigad att avgå med pension jämte fyllnadspension,
om än villkoren för pensionens och fyllnadspensionens åtnjutande
eljest icke äro uppfyllda.

Riksdagens skrivelse nr 1.

327

Eders Kungl. Maj:t har rm föreslagit en sådan ändring av ifrågavarande
punkt, att den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till
följd av skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst
ådragit sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, skall vara
skyldig att avgå från tjänsten, med rätt att åtnjuta pension till belopp,
motsvarande det, som utgör underlag för beräknande av pension och fyllnadspension
i den beställning han innehar.

Mot förevarande ändringsförslag har riksdagen icke något att erinra.

Föreskrifter angående s. k. réspittid, eller rätt att efter uppnådd Punkt T1/»,
pensionsålder kvarstå i tjänst, officer av kaptens eller lägre grad eller underofficer
under en tid av sex månader samt officer av högre grad än kaptens
under en tid av tre år, finnas för närvarande icke i förevarande pensioneringsgrunder,
utan hava dylika föreskrifter av Eders Kungl. Maj:t meddelats
i vederbörliga reglementen, vad flottan beträffar, i reglemente för
marinen, del I § 163: i, av följande lydelse:

»Har officer, underofficer eller den, som tillhör marinläkarkåren,
sedan han uppnått den levnadsålder, vilken berättigar honom till full pension
och fyllnadspension efter den tjänstegrad, i vilken han åtnjuter lön
på stat, förblivit kvar i tjänst, officer av kommendörkaptens eder högre
grad eller den, som tillhör marinläkarkåren, tre år samt officer av kaptens
eller lägre grad eller underofficer sex månader efter nämnda ålder, varder,
därest han jämväl uppfyllt de villkor, som för erhållande av sådan pension
eljest äro föreskrivna, avsked från flottan med rätt till pension och
fyllnadspension honom meddelat, såvida icke Konungen med avseende å
tjänstens fördel finner honom böra i densamma kvarstå.»

Vad kustartilleriet angår återfinnas motsvarande föreskrifter i reglemente
för marinen, del III § 74.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit införande i pensioneringsgrunderna
av bestämmelser, innefattade i en till grunderna fogad punkt 772, varigenom
rätten till s. k. réspittid skulle upphöra. I och med pensionsålderns uppnående
skulle nämligen löntagare vara skyldig att avgå från tjänsten.

Från denna regel skulle dock kunna medgivas undantag i så måtto, att
med avskedet skulle kunna få anstå, därest och så länge löntagaren prövades
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.

Anstånd, som sålunda medgåves, skulle dock icke få sammanlagt överstiga
tre år eller, vad beträffar officer av kaptens eller lägre grad eller underofficer,
sex månader.

Borttagande av den s. k. respittiden finner riksdagen vara ur principiell
synpunkt riktigt. Det torde nämligen vara uppenbart, att, se -

328

Riksdagens skrivelse nr 1.

dan en löntagare uppnått den för pensions erhållande stadgade levnadsålder,
hans kvarstående i tjänsten icke bör göras beroende av, huruvida
han finner ett sådant kvarstående vara med egen fordel förenligt eller icke.
Härvid bör uteslutande det allmännas intresse vara bestämmande.

Ur sist angivna synpunkt synes emellertid en jämkning uti den av
Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen vara av behovet påkallad. Sålunda
torde ett kvarstående i tjänsten endast böra medgivas i sådana fall, där det
betingas av särskilda förhandenvarande omständigheter. Med hänsyn till den
stora betydelsen därav, att marinen äger ett fullt krigsdugligt befäl, i stånd
att uthärda alla de med ett krig förenade ansträngningarna, synes ett kvarstående
i tjänst efter uppnådd pensionsålder jämväl böra göras beroende
av att vederbörande är till krigstjänst duglig. Ett frångående av denna fordran
bör endast äga rum i fråga om sådana befattningar, för vilkas bestridande på
ett tillfredsställande sätt krigsduglighet i detta ords egentliga bemärkelse
icke kan sägas vara erforderlig. Av nu angivna skäl har riksdagen funnit
sig böra vidtaga sådan ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag, att anstånd med
avsked skall kunna medgivas endast, »då särskilda omständigheter därtill
föranleda och därest vederbörande är till krigstjänst duglig eller i
övrigt prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna». Anstånd med avsked bör i varje fall begränsas till viss angiven tid.

Punkt 8. Enligt den nuvarande lydelsen av punkt 8 kan löntagare, som i

minst tre år lidit av lamhet, ''blindhet eller vansinne, utan att anledning
förefinnes, att han kan återvinna tjenstbarhet, utan egen ansökan skiljas
från tjänsten mot åtnjutande av pension från allmänna indragningsstaten,
till belopp motsvarande pension jämte fyllnadspension.

De föreslagna bestämmelserna avvika emellertid i vissa avseenden från
vad som gäller för civila tjänstehavare. Sålunda är den tid, varunder sjukdomen
skall hava varat, bestämd till tre i stället för fem år. Vidare uppställes
icke någon fordran på viss tids föregående tjänstgöring för att vid avgången
komma i åtnjutande av pension. Slutligen skulle denna utgå med

Riksdagens skrivelse nr 1. 329

fullt belopp, medan civil tjänstehavare i motsvarande fall endast äger uppbära
avkortad pension.

Med anledning av nu angivna avvikelser från de för civila tjänstehavare
gällande pensioneringsgrunderna har inom riksdagen tvekan yppats,
huruvida de i förevarande punkt föreslagna bestämmelserna äro av beskaffenhet
att böra godkännas. Men då avvikelserna i viss mån kunna
sägas vara betingade av särskilda militära förhållanden, har riksdagen, med
hänsyn jämväl till angelägenheten av att kunna från marinen avskilja
otjänstbara element, funnit sig böra antaga Eders Kungl. Maj:ts förslag.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
som icke kunnat oförändrad bifalla Eders Kungl Maj:ts förevarande
proposition nr 247, i anledning av samma proposition, för sin del godkänt
följande

Förslag

till

Kungörelse om vissa ändringar i och tillägg till de av Kungl. Maj:t med riksdagen
antagna grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med

vederlikar m. m.

Härigenom förordnas, att i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna
grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar
m. in. punkterna 7 och 8 skola erhålla följande ändrade lydelse samt
en ny punkt 772 med nedanstående lydelse införas:

Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av
skada genom sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit
sig, beflnnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå
från tjänsten, med rätt till pension till belopp, motsvarande det, som utgör
underlag för beräknande av pension och fyllnadspension i den beställning
han innehar.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.)

330

Riksdagens skrivelse nr 1.

7 Va.

Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst
han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor,
vilka för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner äro föreskrivna,
är skyldig att från tjänsten avgå, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet
äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget
att, då särskilda omständigheter därtill föranleda och därest vederbörande
är till krigstjänst duglig eller i övrigt prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna, låta med avskedet under viss
vid tillståndets meddelande angiven tid anstå, dock att anstånd, som sålunda
medgivas, icke må sammanlagt överstiga tre år, eller, vad beträffar
officer av kaptens eller lägre grad eller underofficer, sex månader.

Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den
tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på
varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur
stånd att tjänstgöra, tinnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är
skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning,
skiljas, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande
pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

Riksdagens skvivelse nr 1.

331

XI.

Värnskatten,

I propositionen nr 85 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av Kungl.
ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden j£y:ts
den 18 maj 1914, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om värnskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För bestridande av särskilda engångskostnader, som föranledas av
ny värnpliktslag och eljest erfordras för avhjälpande av brister i rikets
försvarsväsen, skall till staten erläggas en tillfällig skatt, benämnd värnskatt,
som på grund av taxering enligt bestämmelserna i denna förordning för
en gång utgår av inkomst och förmögenhet.

2 §•

Eu var, som år 1914 bort annorledes än på grund av efterbeskattning
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, är med de undantag, som
här nedan stadgas, jämväl skyldig erlägga värnskatt.

Med skattskyldigs inkomst och förmögenhet avses i denna förordning
det inkomstbelopp och det förmögenhetsbelopp, därför han bort år
1914 taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

332

Riksdagens skrivelse nr 1.

Vid taxering till värnskatt skola dock, där ej i visst fall särskilda
skäl föranleda till avvikelse från den vid taxeringen år 1914 till inkomstoch
förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen, inkomst och förmögenhet
upptagas till enahanda belopp som vid sistnämnda taxering.

3 §•

För annan än inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag inträder
skyldighet att erlägga värnskatt:

a) då inkomsten utgör minst 5,000 kronor eller

b) då förmögenheten uppgår till minst 30,000 kronor eller

c) då vid sammanläggning av inkomst och förmögenhet enligt bestämmelserna
i 4 § bildas ett taxerat belopp av minst 5,000 kronor.

Förmögenhet, som understiger 10,000 kronor, är dock i varje fall
fri från värnskatt. Likaledes är för skattskyldig, som i denna paragraf
avses, inkomst, vilken icke uppgår till 2,600 kronor, i varje fall från sådan
skatt undantagen.

Om äkta makar bort var för sig taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
inträder för vardera maken skattskyldighet för värnskatt, då
båda makarnas sammanräknade inkomst eller förmögenhet uppgått till så
högt belopp, att, därest endera maken skolat för samma inkomst eller förmögenhet
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, skattskyldighet enligt
bestämmelserna i denna paragraf förelegat.

4 §■

1 mom. Vid taxering till värnskatt skall fastställas ett till värnskatt
taxerat belopp.

2 mom. För annan skattskyldig än inländskt aktiebolag och solidariskt
bankbolag ingår i det taxerade beloppet förmögenheten med en
tiondedel av sitt belopp och inkomst, som utgör minst 5,000 kronor, med
hela sitt belopp. Där för skattskyldig, varom nu är fråga, inkomsten understiger
5,000 kronor, skall i det taxerade beloppet ingå följande belopp
av inkomsten, nämligen:

inkomst,

som

uppgår

till

2,600

kr. men

till

2,700

kr.

200

kr.

2,700

» »

2,800

400

2,800

» »

2,900

600

2,900

3,000

800

3,000

3,100

1,000

3,100

» »

''t

3,200

1,200

Riksdagens skrivelse nr 1.

333

inkomst,

som

uppgår

till

3,200

kr.

men

till

3,300

kr.

1,400

kr,

3,300

3,400

1,600

3,400

3,500

1,800

3,500

3,600

2,000

3,600

3,700

2,200

3,700

)

3,800

2,400

3,800

3,900

2,600

3,900

4,000

2,800

4,000

4,100

3,000

4,100

4,200

3,200

4,200

4,300

3,400

4,300

4,400

3,600

4,400

4,500

3,800

4,500

4,600

4,000

4,600

4,700

4,200

4,700

}

4,800

4,400

4,800

4,900

4,600

4,900

5,000

4,800

3 mom.

År

fråga

äkta makar,

vilka skola

var för sig taxeras

till värnskatt, skall inkomst, som enligt 2 mom. bör tagas i beräkning
vid taxeringen, vara makarnas sammanlagda inkomst. Understiger den
sammanlagda inkomsten 5,000 kronor, skall det belopp, varmed samma
inkomst bör vid taxeringen upptagas, för beräkning av vardera makens
taxerade belopp fördelas å makarna efter storleken av varderas inkomst.

4 mom. Det belopp, som med tillämpning av dessa grunder slutligen
uppkommer, avrundas, där det ej uppgår till fullt hundratal
kronor, till närmast lägre fulla hundratal kronor och utgör, sålunda
avjämnat, i fall, varom nu är fråga, det till värnskatt taxerade beloppet.

5 §•

För skattskyldig, som i 3 § sägs, utgår värnskatt med en krona
för varje fullt hundratal kronor av ett belopp, som beräknas efter följande
grunder:

Om det taxerade beloppet icke överstiger 5,000 kronor, ökas detsamma
med 50 procent.

Om det taxerade beloppet överstiger 5,000 kronor, ökas

334 Riksdagens skrivelse nr 1.

deri del av det taxerade beloppet, som icke överstiger 5,000 kronor,

» t>	»	»		» som överstiger	med 50	procent
5,000	kronor	men	icke	8,000	kronor, med	150	procent
8,000	»	»		12,000	» »	200	»
12,000	»	»	»	14,000	» »	250	»
14,000	»	»	»	17,000	» »	300
17,000	»	»	»	20,000	» »	350	»
20,000	»	»	»	25,000	» »	400	»
25,000	»	»	»	30,000	» »	500	»
30,000	»	»	»	40,000	» »	600
40,000	»	»	»	50,000	» »	700	»
50,000	»	»	»	70,000	» »	800	»
70,000	»	»	»	100,000	» »	900	>
100,000	»	»	»	150,000	» »	1,000	»
150.000 250.000	»	»	»	250,000	>'' »	1,150 1,250	»

dock att det beräknade belopp, varefter skatten skall utgå, icke må i
något fall överstiga tolv gånger det taxerade beloppet.

6 §•

Skattskyldig, vilken bort vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
år 1914 erhålla nedsättning enligt 19 § 2 mom. förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt i det till sådan skatt taxerade beloppet,
äger åtnjuta nedsättning i värnskattens belopp med en tiondedel därav
för varje barn, för vilket nedsättning vid nämnda taxering skolat medgivas. 7

7 §■

För inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag inträder skyldighet
att erlägga värnskatt, då inkomsten överstiger fem procent av bolagets
kapital, så beräknat som i 20 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
sägs.

Inkomst, som i enlighet härmed taxeras till värnskatt, upptages för
taxeringen i jämna hundratal kronor, så att Överskjutande belopp, som
icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller. Sålunda upptaget belopp utgör
i förevarande fall till värnskatt taxerat belopp.

335

Riksdagens skrivelse nr 1.

8 §•

Inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag har att, för varje fullt
hundratal av det taxerade beloppet, erlägga värnskatt med följande belopp,
nämligen:

när	den taxerade inkomsten i	förhållande till kapitalet:	värnskatt pr 100 kr.
överstiger	5	men	ej	5 1/3 procent..........	0.3 0
	5 i/s	2»		5 Vs	3>	0.60
	5 Vs	2»	3»	6	2>	0.9 0
	6		»	6 Va	2>	1.20
>	6 Va	»	2»	6 7s	» ...	1.50
2»	6 */s	2»	2»	7	» . .	1.80
	7	»	2>	7 i/s	2»	2.10
>	7 Va	25>	2>	7 Va	»	2.40
	7 V»	»	2»	8	2»	2.70
>	8	2»	»	8 »/a		3.—
2»	8 Va	2»	»	8 7s	»	3.30
	8 i/s	»	2»	9	»	3.60
	9	2»	2>	9 i/s	2i>	3.90
>	9 Va	2>	2»	9 7s	>	4.20
>	9 2/3	»	2»	10	2» ...	4.50
7>	10	2»	»	10 i/s	» .....	4.80
»	10 i/s	»		10 73	2» .......	5.10
2»	10 Va	2»	2>	11	2» ......	5.40
2»	11	2»	2-	11 1/3	> ....	5.70
	11 Vs	2»	2»	11 7s	2» .....	6.—
>	11 */•	1>	2»	12	2» ..........	6.30
2»	12	2>	»	12 1/2	« ...	6.60
»	12 1/2	2>	2>	13	» ....	6.9 0
2*	13	2»	2»	13 1/2	2» ......	7.20
2>	13 1/2	»	2»	14	» .......	7.50
2»	14	2»	»	14 1/2	2» .......	7.80
22>	14 1/2		2>	15	» .......	8.10
>	15	»	2»	15 1/2	» .....	8.40
2t>	15 1/2	2»		16	2» ....	8.70
2>	16	2»	>	16 1/2	2» ........	9.-
T>	16 1/2	>	2»	17	2> ......	9.3 0
>	17	3>	»	17 1/2	» .......	9.60
2»	17 1/2	>	2»	18	2» ......	9.90
	18	>	2»	18 ‘/2	2» .......	10.20
>	18 1/2	>	2»	19	» ........	10.50
	19	»	»	19 1/2	2» ........	10.80
2>	19 1/2		2»	20	2» *.........	11.10

336

Riksdagens skrivelse nr 1.

	när den taxerade inkomsten	i förhållande till kapitalet:	värnskatt pr 100 kr.
överstiger 20	men	ej	21	procent ..........	11.40
	21			22	2>	11.70
»	22			23	» ......	12.—
»	23		»	24	» ..........	12.30
»	24	»	»	25	» ..........	12.60
	25			26	» ..........	12.75
	26		>	27	» ..........	12.90
	27	»		28	2> ..........	13.05
	28		»	29	» ..........	13.20
	29	»		30	..........	13.3 5
»	30			32	..........	13.5 0
	32	»	»	34	» ..........	13.65
	34	»		36	» ..........	13.80
»	36	>		38	» ..........	13.95
»	38	»		40		14.io
	40	»	»	45	» ..........	14.25
»	45		>	50	» . . ‘.......	14.4 0
»	50	»		55	» ..........	14.5 5
	55	»	»	60	» ..........	14.7 0
»	60			65	> ..........	14.85
	65	»		75	» ..........	15.—
	75	>		85	» ..........	15.1 5
	85		»	90	» ..........	15.30
»	90			95	» ..........	15.4 5
»	95	»	»	100	K ..........	15.60
»	100				» ..........	15.75

9 §•

Värnskatten förfaller till betalning under år 1915. Skattskyldig äger
dock i så måtto åtnjuta anstånd med värnskattens erläggande, att en
tredjedel av värnskatten inbetalas under år 1915 samt att återstående två
tredjedelar av skatten erläggas antingen i sin helhet under år 1916 eller
ock med ena hälften under sistnämnda år och med andra hälften under
år 1917.

Skattskyldig, som i behörig tid och ordning år 1915 erlägger honom
påförd värnskatt i dess helhet, äger åtnjuta avdrag med fem procent av
värnskattens belopp.

Om debitering, uppbörd och redovisning av värnskatt förordnar
Konungen.

337

Riksdagens skrivelse nr 1.

10 §.

Till ledning vid uträknandet av värnskatt utfärdar Konungen särskild
tabell.

11 §•

Skattskyldig taxeras till värnskatt å den ort, där han år 1914 skolat
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

12 §.

Bestämmelserna i 24 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
skola ock äga tillämpning i fråga om värnskatt.

13 §.

Hava makar blivit särskilt taxerade till värnskatt, skall skatt ändock
beräknas efter de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade och
påföras makarna efter storleken av varderas taxerade belopp.

14 §.

Taxering till värnskatt verkställes av en särskild nämnd, kallad värnskattenämnd.

Sådan nämnd utses för varje län och för Stockholms stad av Konungens
befallningshavande och skall bestå av minst fyra högst åtta ledamöter.
Konungens befallningshavande utser jämväl suppleanter till antal, motsvarande
minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i värnskattenämnden.
Såväl ordinarie ledamöter som suppleanter utses för län bland ledamöterna
eller suppleanterna i länets prövningsnämnd och för Stockholms stad bland
ledamöterna eller suppleanterna i stadens prövningsnämnd.

Värnskattenämnden sammanträder för län i residensstaden och för
Stockholms stad i Stockholm å tid, som utsättes av Konungens befallningshavande
och bestämmes sålunda, att nämndens arbeten må vara avslutade
inom 1914 års utgång. Om tid och ställe för nämndens sammanträde utfärdar
Konungens befallningshavande allmän kungörelse samt underrättar i
god tid dem, som blivit utsedda till ledamöter i nämnden.

Möter för ledamot i värnskattenämnd hinder att tillstädeskomma,
bör anmälan därom ofördröjligen ingivas till Konungens befallningshavande,
som därefter inkallar vederbörande suppleant.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 1 käft. (Nr 1.) 43

338

Riksdagens skrivelse nr 1.

Den, som blivit utsedd till ledamot i värnskattenämnd eller inkallad
i stället för ordinarie ledamot, men utan vederbörligen anmält laga förfall
icke infinner sig vid nämndens sammankomst, skall bota tjugufem kronor.

15 §.

En var, som år 1914 i behörig tid och ordning avgivit deklaration,
men vars deklaration icke blivit följd vid hans taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt, äger att hos värnskattenämnden göra skriftlig framställning
om ny uppskattning av inkomsten och förmögenheten. Sådan framställning
skall, vid påföljd att eljest icke upptagas till behandling, ingivas
till Konungens befallningshavande senast före kl. 12 på trettionde dagen
före värnskattenämndens sammanträde. Härom skola de skattskyldiga
erinras i den kungörelse, som i 14 § sägs.

16 §.

De av värnskattenämnden beslutade taxeringarna antecknas i särskild
längd, benämnd värnskattelängd, vartill formulär fastställes av Konungen.
I längden upptagas den skattskyldiges namn, taxerat belopp, det belopp,
efter vilket skatt utgår, skatteprocent i förekommande fall och antalet
barn, därför nedsättning äger rum. Längden underskrives av värnskattenämndens
ordförande och minst två ledamöter.

Där vid taxering jämväl förmögenhet legat till grund för taxeringen,
skall å skattskyldigs deklaration angivas särskilt den inkomst och särskilt
den förmögenhetsdel, som ingår i det taxerade beloppet. Har skattskyldig
icke avlämnat deklaration, skall berörda anteckning verkställas i vårnskattelärigdens
anteckningskolumn.

Vid nämndens sammanträde föres protokoll angående de ärenden,
där sådant erfordras; börande protokollet justeras inför nämnden och
justeringen bestyrkas genom å protokollet tecknat intyg av två ledamöter.

Anteckningarna i värnskattelängden och å deklarationerna verkställas
samt protokollet föres av den eller de personer, som Konungens befallningshavande
därtill förordnat.

17 §.

Konungens befallningshavande åligger att vid värnskattenämndens
sammanträde framlägga fullständigt förslag till taxeringarna för värnskatt
ävensom att tillhandahålla nämnden de deklarationer, taxeringslängder och
övriga handlingar, som för taxeringarnas verkställande må erfordras.

Riksdagens skrivelse nr 1.
18 §.

339

Inom femton dagar efter värnskattenämndens sista sammankomst
skola, utom vad Stockholms stad angår, värnskattelängderna översändas
till vederbörande häradsskrivare eller magistrat.

Efter emottagandet av värnskattelängden åligger det häradsskrivaren
och i stad med magistrat vederbörande tjänsteman att ofördröjligen uträkna
och i längden införa de skattebelopp, som på grund av värnskattenämndens
beslut skola påföras. Värnskattelängden skall därefter före utgången av
år 1915 till Konungens befallningshavande återställas för att biläggas
kronoräkenskaperna för nämnda år.

Avskrift av den till häradsskrivaren överlämnade värnskattelängden,
i vad den angår varje särskild kommun, skall av honom före den 1 mars
1915 vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag tillställas vederbörande
kommunalstämmas eller stadsstyrelses ordförande, vilken det
åligger att under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som ej må
understiga 14 dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe
hålla avskriften de skattskyldiga tillhanda. Avskriften bör senast den 1
maj 1915 av ordföranden återställas till häradsskrivaren att av honom
förvaras.

T stad med magistrat, utom Stockholm, skall genom magistratens
försorg avskrift av värnskattelängden för varje särskilt taxeringsdistrikt
i samma ordning hållas de skattskyldiga tillhanda, varefter avskriften hos
magistraten eller vederbörande tjänsteman förvaras.

19 §.

1 mom. Över värnskattenämnds beslut må besvär anföras av kronans
ombud och vederbörande skattskyldig.

Besvären skola, ställda till kammarrätten, ingivas till Konungens
befallningshavande i det län, där taxeringen skett, senast den 30 april
1915 före klockan tolv på dagen, vid påföljd att besvären eljest icke varda
upptagna till prövning.

2 mom. Sedan vid inkomna besvär blivit fogade såväl utdrag av
värnskattelängd och 1914 års taxeringslängd som värnskattenämndens
protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan angår, samt därefter förklaring
över besvären infordrats från vederbörande, insänder Konungens
befallningshavande skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingarna
med de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

340

Riksdagens skrivelse nr 1.

3 mom. Så snart ovan stadgade besvärstid gått till ända, översänder
Konungens befallningshavande till kammarrätten förteckning å anförda
besvär.

20 §.

Den, som taxerats till värnskatt å ort, där han icke är skattskyldig
för sådan skatt, äge att häröver anföra besvär hos kammarrätten. Besvären
skola, vid påföljd att eljest icke varda upptagna till prövning, inom natt
och år, efter det att värnskatt första gången vederbörande avfordrats,
ingivas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket taxeringen
skett, varefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 19 § 2
mom. stadgas.

21 §.

Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds eller kammarrättens
beslut taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1914
ändras eller sådan taxering varder någon åsatt, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxeringen till värnskatt eller åsättas den taxering till
sådan skatt, som därav kan föranledas.

Det åligger Konungens befallningshavande att vid insändande till
kammarrätten av besvär rörande taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1914 i erforderliga fall foga utdrag av värnskattelängden och
värnskattenämndens protokoll eller, därest nämnden vid tiden för besväi*ens
insändande ännu icke sammanträtt och avslutat sitt arbete, så fort ske
kan till kammarrätten överlämna berörda utdrag.

22 §.

Bestämmelserna i 23 § 1 och 3 mom., 43 §, 44 § 1 stycket, 48 §,
51 §, 52 §, 56 §, 57 §, 58 §, 59 §, 60 § och 61 § förordningen om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skola i tillämpliga delar
gälla jämväl beträffande värnskattenämnden och förfarandet vid taxering
till värnskatt.

23 §.

Om någon på grund av efterbeskattning påföres särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt för år 1914, samt han genom det förfarande, vilket

Riksdagens skrivelse nr 1.

341

föranlett efterbeskattningen, kominit att alldeles icke eller till för ringa
belopp taxeras till värnskatt, skall särskild värnskatt påföras honom till
belopp, som genom berörda förfarande undandragits. Har den skattskyldige
avlidit, gäller i fråga om särskild värnskatt, varom ovan sägs,
vad i 22 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt för sådant
fall stadgats beträffande sistnämnda skatt.

På grund av efterbeskattning påförd värnskatt förfaller i sin helhet
till betalning samtidigt med den på grund av efterbeskattningen påförda
inkomst- och förmögenhetsskatten. Vid erläggandet av sådan värnskatt
äger avdrag, som i 9 § sägs, icke rum.

Efterbeskattning till värnskatt sker i sammanhang med efterbeskattningen
till inkomst- och förmögenhetsskatt; och gäller i fråga om klagan
över efterbeskattning till värnskatt vad som stadgats rörande överklagande
av taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Om efterbeskattning till värnskatt göres anteckning i särskild värnskattelängd,
vilken bilägges vederbörande inkomstlängd.

24 §.

Därest för skattskyldig, som i 3 § sägs, skulle på grund av försämrad
ekonomisk ställning finnas möta synnerligen stor svårighet att
erlägga värnskatt, äger den prövningsnämnd, som har att besluta i fråga
om hans taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt för något av åren
1915, 1916 och 1917, att, på därom av den skattskyldige gjord skriftlig
framställning och efter kronooinbudets skriftligen avgivna yttrande, helt
eller delvis eftergiva den tredjedel av värnskatten, som eljest skolat ovillkorligen
erläggas under det år, prövningsnämnden sammanträder. Framställning,
som här avses, skall ingivas till Konungens befallningshavande
senast före klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i Stockholm
den 31 augusti eller, om då är helgdag, nästföljande dag; och böra de
skattrkyldiga härom erinras genom den kungörelse, som omförmäles i 42
§ förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Besvär över prövningsnämnds beslut i fråga om eftergivande av
värnskatt må föras i den för överklagande av prövningsnämnds beslut
rörande taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade ordning.

Där värnskatt eftergivits, skall utdrag av prövningsnämndens protokoll
i ärendet genom protokollsförandens försorg tillställas vederbörande uppbördsmyndighet.

342

Riksdagens skrivelse nr 1.

25 §.

Till ersättande av kostnaderna för det förberedande arbete för
taxering till värnskatt, som enligt 17 § skall genom Konungens befallningshavandes
föranstaltande utföras, samt övriga av taxeringsarbetet föranledda
kostnader har värnskattenämnden att efter förslag av Konungens
befallniongshavande använda erforderliga medel.

A värnskattenämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter i
denna nämnd äga åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning såsom
för ledamot i prövningsnämnd är stadgat.

Häradsskrivare och vederbörande tjänstemän i stad äga.att för de
avskrifter av värnskattelängderna, som det enligt 18 § åligger dem att
avlämna, undfå ersättning med femtio öre arket.

Här omförmälda ersättningar, vilka skola bestridas med inflytande
värnskattemedel, utbetalas av Konungens befallningshavande efter granskning
av därå ingivna rekvisitioner.

26 §.

1 mom. Sammandrag av värnskattelängderna, upprättade i överensstämmelse
med fastställt formulär, skola före den 1 juli 1915 av vederbörande
häradsskrivare och magistrat, utom i Stockholm, insändas till
Konungens befallningshavande.

2 mom. På grund av dessa sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden blivit förklarade eller rättade, bör i
harje län av landskontoret uppgöras särskilt sammandrag över länets
hela påförda värnskatt; och skall i Stockholm sådant sammandrag upprättas
av därvarande uppbördsverk. De av landskontoren och Stockholms
stads uppbördsverk upprättade sammandragen, därtill tryckta blanketter
genom statskontorets försorg tillhandahållas vederbörande tjänstemän,
skola av Konungens befallningshavande till statskontoret insändas före
den 1 september 1915.

3 inom. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit
därstädes granskas, bör ett generalsammandrag för hela riket inom
statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg utgivas från trycket
och utdelas med allmänna tidningarna.

Denna förordning träder i kraft å tid, som av Konungen bestämmes,
sedan den nya värnpliktslagen utfärdats.

343

Riksdagens skrivelse nr 1.

Uti den till riksdagen sedermera avlåtna propositionen nr 275 har Eders.
Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av protokollet över finansärenden
för den 25 augusti 1914, med återtagande av det uti förutnämnda
proposition nr 85 framlagda förslaget till förordning om värnskatt, i vad
det avser 9 och 24 §§ i berörda förordning, föreslagit riksdagen besluta»
att nämnda paragrafer skola erhålla följande lydelse:

9 §•

1 mom. Värnskatten förfaller till betalning under år 1915. Skattskyldig
äger dock i så måtto åtnjuta anstånd med värnskattens erläggande,
att en tredjedel av värnskatten inbetalas under vart och ett av åren 1915,
1916 och i917.

2 mom. Därest de ekonomiska förhållandena inom riket därtill föranleda,
må Konungen, utan hinder av bestämmelserna i 1 mom., medgiva
annan tid och ordning för värnskattens erläggande, dock under iakttagande,
att hela värnskatten erlägges före slutet av år 1918.

3 mom. Oberoende därav, att skattskyldig är berättigad till anstånd
med värnskattens erläggande, äger skattskyldig vid uppbördsstämma år
1915 betala hela värnskattebeloppet och vid senare uppbördstämma hela
den då oguld na delen av samma belopp.

4 inom. Skattskyldig, som i behörig tid och ordning år 1915 erlägger
honom påförd värnskatt i dess helhet, äger åtnjuta avdrag med
fem procent av värnskattens belopp.

5 mom. Om debitering, uppbörd och redovisning av värnskatt förordnar
Konungen.

24 §.

1 mom. Därest för skattskyldig, som i 3 § sägs, skulle på grund
av försämrad ekonomisk ställning finnas möta synnerligen stor svårighet
att erlägga värnskatt, äger den prövningsnämnd, som har att besluta i
fråga om hans taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, att, på därom
av den skattskyldige gjord skriftlig framställning och efter kronoombudets
skriftligen avgivna yttrande, helt eller delvis eftergiva den del av värnskatten,
som eljest enligt fastställd uppbördsordning skolat ovillkorligen
erläggas under det år, prövningsnämnden sammanträder. Framställning,
som bär avses, skall ingivas till Konungens befallningshavande senast föi’e
klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i Stockholm den 31 augusti
eller, om då är helgdag, nästföljande dag; och böra de skattskyldige härom

344

Riksdagens skrivelse nr 1.

erinras genom den kungörelse, som omförmäles i 42 § förordningen om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

2 mom. Därest för skattskyldig anstånd med skattens erläggande,
utöver vad enligt 9 § kan gälla, prövas högst nödigt, må prövningsnämnd
medgiva sådant anstånd i enahanda ordning, som i 1 mom. är föreskrivet
i fråga om eftergivande av skatt, dock att sådant uppskov ej må vara
längre än att hela skattebeloppet skall vara erlagt senast före utgången av
år 1920. Prövningsnämnd må, där den så finner lämpligt, i dylikt fall
fordra ställande av säkerhet för den del av skatten, i avseende på vilken
anstånd medgives. Angående framställning om anstånd ävensom kungörelse
härom gäller vad i 1 mom. sägs beträffande eftergivande av skatt.

3 mom. Besvär över prövningsnämnds beslut i fråga om eftergivande
av värnskatt, så ock i fråga om anstånd med densammas erläggande, må
föras i den för överklagande av prövningsnämnds beslut rörande taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade ordning.

Ö O ö

4 mom. Där värnskatt eftergivits eller anstånd på sätt i 2 mom. sägs
beviljats, skall utdrag av prövningsnämndens protokoll i ärendet genom
protokollsförandens försorg tillställas vederbörande uppbördsmyndighet.

Uti propositionen nr 85 har Eders Kungl. Maj:t vidare föreslagit
riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående statsverkets värnskattefond.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Statsverkets inkomster av värnskatten skola, i den mån de icke anvisas
å stat för år 1915, avsättas till en särskild fond, benämnd värnskattefonden,
för att användas till det i 1 § av förordningen om värnskatt
avsedda ändamål.

2 §•

Fonden göres räntebärande och förvaltas av statskontoret i enlighet
med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar.

345

Riksdagens skrivelse nr 1.

3 §•

Fondens avkastning skall, efter avdrag av förvaltningskostnaderna,
läggas till kapitalet.

4 §•

Om sättet för fondens användning besluta Konungen och riksdagen
gemensamt.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande propositioner
har riksdagen till behandling förehaft åtskilliga inom riksdagens kamrar
i ämnet väckta motioner.

I likhet med Eders Kungl. Maj:t anser riksdagen, att de för ordnandet
av landets försvarsväsende erforderliga engångskostnaderna böra uttagas genom
en på de större förmögenheterna och de större inkomsterna lagd
extra ordinär progressiv värnskatt.

De försvarets engångskostnader, för vilkas täckande värnskatten är
avsedd att bereda tillgång, hava av Eders Kungl. Maj:t beräknats till omkring
75,000,000 kronor, därav för lantförsvarets del i runt tal 50,800,000 kronor
och för sjöförsvarets i runt tal högst 24,200,000 kronor. I enlighet härmed
har värnskatten lagts så, att densamma beräknats komma att inbringa
ett nettobelopp av i runt tal 75,000,000 kronor.

Såsom redan förut anförts, har riksdagen funnit sig böra vidtaga en
höjning av sjöförsvarets engångskostnader med i runt tal 275,000 kronor.
Med hänsyn till den osäkerhet, som i varje fall måste komma att vidlåda
beräkningen av det verkliga beloppet, vartill en skatt av ifrågavarande
storlek och beskaffenhet kan komma att uppgå, har riksdagen emellertid
icke ansett denna ökning vara av beskaffenhet att böra föranleda någon
förändring av de utav Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna för värnskattens
utgörande. Av samma skäl har riksdagen ej heller ansett nödigt
att vidtaga någon jämkning i berörda bestämmelser med hänsyn till de
ändringar, riksdagen vidtagit i 2 och 7 §§ värnskatteförordningen.

Enskilda motionärer hava ansett, att den inkomst, som skall ligga
till grund för värnskattetaxeringen, borde utgöra medeltalet av de inkomstbelopp,
därför den skattskyldige åren 1912—1914 taxerats till inkomst-
och förmögenhetsskatt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (Nr 1.)

346

Riksdagens skrivelse nr 1.

Enligt riksdagens mening föreligga beaktansvärda skäl för tillämpning
.i vissa fall av en medeltalsberäkning beträffande inkomsten. Lika
med motionärerna anser således riksdagen, att värnskatten helst bör ansluta
sig till den normala årsinkomsten, och att således, om den årsinkomst,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle ligga till grund för värnskattetaxeringen,
varit osedvanligt hög, inkomsten må få beräknas till visst
medelbelopp. I de nu ifrågavarande motionerna torde ock närmast hava
avsetts de fall, då de år 1914 deklarerade inkomsterna varit på grund av
1913 års i ekonomiskt avseende exceptionella förhållanden betydligt större
än de närmast föregående åren.

Emellertid synes en medeltalsberäkning av inkomsten, om sådan i
enlighet med motionerna skulle i varje fall äga rum, kunna leda till resultat,
som ur synpunkten av skattebeloppets korrespondens med skatteförmågan
icke bleve tillfredsställande. En obligatorisk medeltalsberäkning av inkomsten
medför nämligen, att för en person med år efter år sjunkande inkomst
och därmed avtagande skatteförmåga beskattningen skärpes, varemot
för en person med år efter år stigande inkomst och växande skatteförmåga
medeltalsberäkningen lämnar en opåkallad skattelindring. Härtill kommer,
att, om medeltalsberäkning av inkomsten skulle i varje fall äga rum, betydande
svårigheter komme att erbjuda sig för taxeringsarbetet, ägnade att
tillika fördröja såväl detta arbete som därmed även skatteuppbörden.

Då riksdagen således av både principiella och praktiska skäl ansett
sig icke böra bifalla motionerna, såvitt med desamma avses, att i varje fall
inkomstens medeltal skulle tjäna till ledning vid värnskattens bestämmande,
har riksdagen emellertid funnit motionernas egentliga syfte, sådant det här
ovan angivits, kunna vinnas, om medeltalsberäkning medgives allenast för
det fall, att den år 1914 till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten
på grund av särskilda förhållanden befinnes i avsevärd mån
överstiga den normala eller för den närmaste framtiden sannolikt påräkneliga
årsinkomsten.

Genom en sådan anordning, som endast på särskild framställning av
den skattskyldige torde böra medgivas, synes den ojämnhet i skattebördan,
varom i motionerna talas, kunna i huvudsaklig män avhjälpas; och då de
fall, där en sådan medeltalsberäkning skulle komma till stånd, torde i förhållande
till samtliga värnskattetaxeringar inskränka sig till ett ringa antal,
lärer det icke behöva befaras, att taxeringsarbetet skulle härigenom
komma att i alltför hög grad försvåras eller fördröjas, helst om den, som
påkallar medeltalsberäkningen, ålägges att förebringa för beräkningen erorderligt
material.

Riksdagens skrivelse nr 1.

347

Riksdagen övergår härefter att paragrafvis redogöra för de ändringar
och tillägg, som ansetts böra vidtagas i det föreliggande förslaget till förordning
om värnskatt.

2 och 7 §§.

I 2 § har riksdagen, i anslutning till vad riksdagen här ovan yttrat,
infört bestämmelser om inkomstens medeltalsberäkning för annan skattskyldig
än inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag. Såsom av dessa
bestämmelser framgår, innebär riksdagens beslut icke någon inskränkning
i antalet skattskyldiga, utan skall en var, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag
är skyldig erlägga värnskatt, jämväl enligt riksdagens beslut åligga sådan
skyldighet, även om den beräknade medelinkomsten skulle understiga de
gränsbelopp, vid vilka skyldighet att erlägga värnskatt inträder.

Jämväl för inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag synes en
medeltalsberäkning vara, under enahanda förutsättningar som för annan
skattskyldig, befogad. Riksdagen har dock icke ansett sig böra för ifrågavarande
bolag besluta en medeltalsberäkning av inkomsten och därmed
följande medeltalsberäkning av bolagskapitalet. Med hänsyn särskilt till
de vid lägre procenttal skarpt stigande skattesatserna kan nämligen befaras,
att en medeltalsberäkning av angivna art skulle verka en så stor
nedsättning i värnskattebeloppen, att minskning koinme att uppstå i den
summa, som värnskatten beräknas inbringa. Riksdagen har därför beträffande
bolag icke velat i 7 § besluta annan medeltalsberäkning än att den
procent, som uttrycker inkomstens förhållande till kapitalet, må kunna
beräknas till medeltalet av de procentbelopp, varefter inkomstskatten vid
bolagets taxering åren 1912 och 1913 blivit samt år 1914 blivit eller
bort bliva bestämd. För att bolag må komma i åtnjutande av tre års
medeltalsberäkning i procentavseende, torde böra förutsättas, att bolaget
existerat och utövat verksamhet åtminstone från 1911 års början. Har
bolagets verksamhet börjat senare, men dock pågått åtminstone sedan 1912
års ingång, bör procenten få beräknas till hälften av de sammanlagda
procentbelopp, varefter inkomsten vid bolagets taxering år 1913 blivit
samt år 1914 blivit eller bort bliva bestämd.

För att tydliggöra innebörden av ifrågavarande bestämmelser har
riksdagen ansett lämpligt bifoga följande exempel. 1

1) En person har 1912 och 1913 taxerats för en inkomst av 1,500
kronor, vilket belopp kan anses motsvara hans normala eller för den närmaste
framtiden sannolikt påräkneliga inkomst. 1914 har han på grund

348

Riksdagens skrivelse nr 1.

av en tillfällig inkomst taxerats till ett inkomstbelopp av 6,000 kronor
och har därjämte taxerats för en förmögenhet av 10,000 kronor. Han är
således jämlikt 3 § skyldig erlägga värnskatt. Taxeringen sker enligt

följande beräkning:

1,500 + 1,500 + 6,000 . 10,000

= 4,000, vilket be -

lopp höjes till i 3 § stadgat minimum 5,000 kronor, som utgör det till
värnskatt taxerade beloppet.

2) En person har år 1912 icke varit för inkomst taxerad till inkomst
och förmögenhetsskatt. 1913 har han taxerats för en inkomst av
1,000 kronor. 1914 har han på grund av en tillfällig inkomst taxerats
för en inkomst av 16,000 kronor, men har icke taxerats för förmögenhet.

Taxeringen till värnskatt sker enligt följande beräkning: 16,000 _

5,6 6 6,67, vilket belopp enligt 4 § 4 mom. avrundas till 5,600 kronor.

3) Ett aktiebolag som trätt i verksamhet den Vi 1912. Vid taxeringen
till inkomstskatt har bolagets vinst beräknats till 3 % av kapitalet
1913 och 15 % 1914. För den närmaste framtiden anses endast 3 % kunna
påräknas. Bolaget taxerades 1914 för en årsvinst av 45,000 kronor. Vid

taxeringen till värnskatt beräknas inkomstprocenten sålunda: ---— 9*

Enligt 8 § skall värnskatten vid en inkomstprocent av över 82/3 men e

9 % utgå med 3,60 kr. per 100 kr. inkomst och påföres alltså med

o v, 45,000 . ~nn .

3,60 X ■ = 1,620 kronor.

8 §•

Redaktionsändringen i denna paragraf påkallas av den utav riksdagen
beslutade medeltalsberäkningen för bolag.

9 §.

Den Konungen enligt 2 mom. tillkommande rätten att, utan hinder
av bestämmelserna i 1 inom., medgiva annan tid och ordning för värnskattens
erläggande har synts riksdagen böra utövas först efter hörande
av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret.

Då, med hänsyn till stadgandet i 2 mom., första inbetalningen av värnskatten
kan komma att äga rum efter utgången av år 1915, har riksdagen
funnit sig höra vidtaga härav betingad jämkning i 2 och 3 mom.

Riksdagens skrivelse nr 1.

349

Beträffande den i 4 inom. föreslagna bestämmelsen, att skattskyldig,
som å första uppbördsstämman erlägger värnskatten i dess helhet, skall
äga åtnjuta avdrag med 5 procent av värnskattens belopp, har riksdagen
velat framhålla, att därest mot förmodan tiden för första skatteinbetalningen
skulle komma att framskjutas så länge, att ett avdrag å 5 procent
skulle finnas vara oskäligt, riksdagen bör beredas tillfälle att taga förevarande
bestämmelse under förnyat övervägande.

15 §.

För tydlighetens skull torde böra angivas, till vilken Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande skattskyldig har att inkomma med framställning
om ny uppskattning av inkomsten och förmögenheten samt om medeltalsberäkning.

16 och 17 §§.

Då bestämmelser om åtgärder, som skola vidtagas före värnskattenämndens
sammanträde, synas böra i författningen meddelas före det föreskrifter
däri lämnas rörande nämndens eget arbete, har paragrafföljden
ansetts böra så ändras, att innehållet under 16 § enligt paragrafordningen
i Eders Kungl. Maj:ts förslag upptages under 17 § och innehållet under sistnämnda
paragraf enligt nämnda paragrafordning i stället under 16 §.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skola i värnskattelängden upptagas
— utom den skattskyldiges namn, skatteprocent i förekommande fall och
antalet barn, därför nedsättning äger rum — tillika taxerat belopp och
det belopp, efter vilket skatt utgår, varefter vederbörande debiteringsförrättare
skall, enligt 18 § i förslaget, i längden införa skattebeloppet. Då
i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering den
28 oktober 1910 föreskrives, att i inkomstlängden skall införas det till
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, men att å den skattskyldiges
deklaration skall angivas den inkomst och den förmögenhetsdel,
som ingår i det taxerade beloppet, har härigenom förhindrats att till
offentligheten bringas förmögenhetens, respektive inkomstens storlek i och
för sig. Emellertid skall nu i regel samma uppskattning av inkomst och
förmögenhet, som ligger till grund för taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
år 1914, följas vid taxeringen till värnskatt. Om därför
i värnskattelängden, som blir en offentlig handling, införas det taxerade
beloppet och det belopp, efter vilket skatt utgår, kan genom jämförelse
med motsvarande siffror i inkomstlängden utan större svårighet utrönas
såväl inkomstens som förmögenhetens storlek. Vad man ge -

350

Riksdagens skrivelse nr 1.

nona nyssnämnda bestämmelser i taxeringsförordningen velat vinna, skulle
således gå förlorat. Av sådan anledning har riksdagen vidtagit den ändring
i Eders Kungl. Maj:ts förslag, att i värnskattelängden icke antecknas
det taxerade beloppet och det belopp, efter vilket skatt utgår, utan böra
i stället anteckningarna om dessa belopp enligt riksdagens mening ske å
den skattskyldiges år 1914 avlämnade deklaration, varigenom de erhålla
samma skydd mot offentliggörande, som är deklarationen tillförsäkrat.

Kommer alltså, i enlighet med riksdagens beslut, värnskattelängden
icke att innehålla anteckningar om det taxerade beloppet och det belopp,
efter vilket skatt utgår, kunna de vanliga debiteringsförrättarna icke utan
att äga tillgång till deklarationerna uträkna och i längden införa skattebeloppet.
Men att för ett arbete av så enkel beskaffenhet som värnskattens
uträknande översända deklarationerna till de särskilda debiteringsförrättarna
synes föga lämpligt. A andra sidan lärer värnskattelängden,
i det skick den avlämnas av värnskattenämnden, böra utvisa resultatet
av nämndens taxeringsarbete. Riksdagen har därför besluta, att — i
stället för det taxerade beloppet och det belopp, efter vilket skatt utgår —
skattebeloppet skall upptagas i längden, innan densamma av vederbörande
ordförande och ledamöter underskrives.

Riksdagen har naturligtvis icke förbisett, att genom skattebeloppets
angivande i längden möjlighet föreligger att med ledning härav kunna
uträkna inkomstens och förmögenhetens storlek. Att från skattebeloppet,
som för övrigt aldrig kan hindras från offentliggörande, leda sig fram till
inkomst- och förmögenhetsbeloppen, förutsätter dock så många räkneoperationer,
att de näppeligen kunna förväntas inbjuda till ett dylikt uträknande.

Av enahanda skäl, som ovan anförts, lärer Eders Kungl. Maj:ts befallnino-shavandes
förslag till taxeringarna för värnskatt, i vad detsamma avser
grunderna för taxeringarna, böra antecknas å de år 1914 avlämnade deklarationerna.
Härigenom kunna ock de anteckningar, som, efter det värnskattenämnden
bestämt taxeringarna, böra verkställas å samma deklarationer,
inskränkas till de fall, då taxeringarna icke fastställts i överensstämmelse
med förslaget. Har skattskyldig'' icke år 1914 avlämnat deklaration,
synas de anteckningar, som eljest skolat göras å deklarationen, lämpligen
kunna ske å särskild inlaga, vilken sedermera bilägges värnskattenämndens
protokoll. Bestämmelser härom hava av riksdagen upptagits i 16 §.
Härav följer, att andra stycket i 16 § av Eders Kungl. Maj:ts förslag bör utgå.

Om, på sätt riksdagen ansett, det till värnskatt taxerade beloppet
och det belopp, efter vilket skatt utgår, icke upptagas i värnskattelängden
och således ej heller komma till synes å debetsedeln, torde i vissa fall
underrättelse om det taxerade beloppet och de grunder, efter vilka detta

Riksdagens skrivelse nr 1.

351

belopp beräknats, böra tillställas den skattskyldige. ''Riksdagen har därför
ansett att, därest taxeringen till värnskatt grundas å annan uppskattning
av den skattskyldiges inkomst och förmögenhet än den, som verkställts
vid hans taxering år 1914 till inkomst- och förmögenhetsskatt,
eller efter framställning, varom i 15 § sägs, taxeringen bestämmes annorlunda
än i framställningen avses, skall sådan underrättelse inom viss tid
tillsändas den skattskyldige i enahanda ordning, som stadgats i taxeringsförordningen
för det fall, att avlämnad deklaration icke följes vid bevillningstaxering
eller taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Därest, i enlighet med riksdagens beslut, uträkning och debitering av
värnskatt icke skall uppdragas åt de vanliga debiteringsförrättarna, lära
näppeligen häradsskrivare och magistrat kunna åläggas att i anmärkningsmål
rörande värnskatt svara såsom redogörare, utan torde ifrågavarande
redogöraransvar böra vila å dem, som förordnas att i värnskattelängden
införa skattebeloppen. Sådant redogöraransvar bör givetvis icke innebära
ersättningsskyldighet för annat fall än att vederbörande föreskrifter om
kravs anställande hos de skattskyldiga åsidosättas. Emellertid synas de
mer eller mindre detaljerade föreskrifter, som härom äro erforderliga, icke
böra upptagas i förordningen om värnskatt utan i stället meddelas av Eders
Ivungl. Maj:t i sammanhang med föreskrifter rörande debitering, uppbörd
och redovisning av denna skatt. Jämväl i övrigt torde Eders Kungl. Maj:t
för vinnande av ett enhetligt förfaringssätt särskilt vid tillämpning av stadgandena
i 16 § finna lämpligt att utfärda närmare anvisningar.

18 §.

I enlighet med vad riksdagen under 16 och 17 §§ yttrat, har i 18 §
vidtagits den ändring, att föreskriften för häradsskrivare och i stad med
magistrat vederbörande tjänsteman att uträkna och i längden införa de
skattebelopp, som på grund av värnskattenämndens beslut skola påföras,
uteslutits.

21 §.

Vid granskning i kammarrätten av den del av kronoräkenskaperna,
som angår värnskattetaxeringarna, erfordras upplysning om de till värnskatt
taxerade beloppen. Då berörda belopp, enligt riksdagens beslut
skola antecknas å 1914 års deklarationer, har riksdagen i föreliggande paragraf
upptagit föreskrift om dessa deklarationers överlämnande till kammarrätten.
Ifrågavarande deklarationer, som komma att utgöra ett nödvändigt
supplement till värnskattelängderna, böra av sådan anledning icke,

352

Riksdagens skrivelse nr 1.

såsom är föreskrivet med avseende å andra deklarationer, inom viss tid
förstöras, utan för framtiden förvaras hos nämnda ämbetsverk.

22 §.

Det av riksdagen i denna paragraf gjorda tillägget avser att åt
de i 15 § 2 mom. omförmälda avskrifterna av deklarationer bereda samma
skydd mot offentliggörande som deklarationerna åtnjuta.

Mot Eders Kungl. Majtts förslag, att den del av värnskatten, som
icke disponeras för 1915 års utgifter, skall föras till en särskild fond, benämnd
statsverkets värnskattefond, har riksdagen icke något att erinra.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla,

l:o) att riksdagen, som icke kunnat oförändrat bifalla Eders Kungl.
Maj:ts uti propositionerna nr 85 och 275 framlagda förslag till förordning
om värnskatt, i anledning av samma propositioner, antagit följande:

Förslag

till

förordning om värnskatt.

1 §•

För bestridande av särskilda engångskostnader, som föranledas av
ny värnpliktslag och eljest erfordras för avhjälpande av brister i rikets
försvarsväsen, skall till staten erläggas en tillfällig skatt, benämnd värnskatt,
som på grund av taxering enligt bestämmelserna i denna förordning
för en gång utgår av inkomst och förmögenhet.

2 §•

1 mom. En var, som år 1914 bort annorledes än på grund av
efterbeskattning taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, är med de
undantag, som här nedan stadgas, jämväl skyldig erlägga värnskatt.

Riksdagens skrivelse nr 1.

353

2 mom. Med skattskyldigs inkomst och förmögenhet avses i denna
förordning, där ej på grund av bestämmelserna i 3 mom. inkomsten i särskilt
fall må annorlunda beräknas, det inkomstbelopp och det förmögenhetsbelopp,
därför han vid taxeringen år 1914 till inkomst- och förmögenhetsskatt
blivit taxerad eller, om särskilda skäl föranleda till avvikelse från
den vid nämnda taxering verkställda uppskattningen, bort bliva taxerad.

3 mom. Därest inkomst, för vilken annan än inländskt aktiebolag
och solidariskt bankbolag år 1914 blivit eller bort bliva taxerad till inkomst-
och förmögenhetsskatt, skulle på grund av särskilda förhållanden
i avsevärd mån överstiga det belopp, som kan anses motsvara hans normala
eller för den närmaste framtiden sannolikt påräkneliga årsinkomst,
må inkomsten på framställning av den skattskyldige beräknas till medeltalet
av de inkomstbelopp, därför han åren 1912 och 1913 blivit samt år
1914 blivit eller bort bliva taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt,
eller, om han allenast ettdera av åren 1912 och 1913 eller icke någotdera
av dessa år till sådan skatt taxerats för inkomst, till i förra fallet
tredjedelen av summan av det år 1912 eller år 1913 taxerade inkomstbeloppet
och det inkomstbelopp, därför han år 1914 blivit eller bort bliva
taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt, samt i senare fallet till tredjedelen
av sistnämnda belopp, dock att, där sålunda beräknad inkomst finnes
understiga den skattskyldiges normala eller för den närmasté framtiden
sannolikt påräkneliga inkomst, inkomsten bör upptagas till ett mot den
normala eller påräkneliga svarande högre belopp, samt att inkomsten i
varje fall ej må upptagas till lägre belopp än det, vid vilket skyldighet
för den skattskyldige att erlägga värnskatt enligt 3 § inträder.

Om den skattskyldige på grund av efterbeskattning av inkomst för
något av åren 1912 och 1913 påförts särskild inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall det årets taxerade inkomst beräknas till sitt genom efterbeskattningen
förhöjda belopp.

4 mom. Därest icke vid taxeringen till värnskatt kan utrönas, med
vilka belopp inkomst och förmögenhet ingå i det till inkomst och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet, skola inkomsten och förmögenheten upptagas
till belopp, som med ledning av den skattskyldiges deklaration och
andra handlingar kunna beräknas hava utgjort den beskattningsbara inkomsten
och förmögenheten. 3

3 §.

För annan än inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag inträder
skyldighet att erlägga värnskatt:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1 käft. (Nr 1). 45

354

Riksdagens skrivelse nr 1.

a) då inkomsten utgör minst 5,000 kronor eller

b) då förmögenheten uppgår till minst 30,000 kronor eller

c) då vid sammanläggning av inkomst och förmögenhet enligt bestämmelserna
i 4 § bildas ett taxerat belopp av minst 5,000 kronor.

4 §‘

1 mom. Vid taxering till värnskatt skall fastställas ett till värnskatt
taxerat belopp.

av inkomst,

som

uppgår

till

2,600

kr.

men

till

2,700

kr.

200

kr.

» »

2,700

2,800

400

» »

2,800

2,900

600

» »

2,900

3,000

800

Tf »

3,000

3,100

1,000

» »

3,100

3,200

1,200

» »

3,200

3,300

1,400

» »

3,300

3,400

1,600

» »

3,400

3,500

1,800

3,500

3,600

2,000

» »

3,600

3,700

2,200

■» »

3,700

3,800

2,400

» »

3,800

3,900

2,600

3,900

4,000

2,800

4,000

4,100

3,000

Riksdagens skrivelse nr 1.

355

inkomst,

som u

ippgår

till

4,100

kr.

men

till

4,200

kr. 3,200

kr.

4,200

4,300

» 3,400

4,300

4,400

» 3,600

4,400

4,500

» 3,800

4,500

4,600

» 4,000

4,600

4,700

» 4,200

4,700

4,800

» 4,400

4,800

4,900

» 4,600

4,900

5,000

» 4,800

3 mom. Är

fråga

äkta makar,

vilka skola

var för sig taxeras

4 mom. Det belopp, som med tillämpning av dessa grunder slutligen
uppkommer, avrundas, där det ej uppgår till fullt hundratal kronor,
till närmast lägre fulla hundratal kronor och utgör, sålunda avjämnat, i
fall, varom nu är fråga, det till värnskatt taxerade beloppet.

5 §.

För skattskyldig, soin i 3 § sägs, utgår värnskatt med en krona
för varje fullt hundratal kronor av ett belopp, som beräknas efter följande
grunder:

Om det taxerade beloppet icke överstiger 5,000 kronor, ökas detsamma
med 50 procent.

Om det taxerade beloppet överstiger 5,000 kronor, ökas den del av
det taxerade beloppet, som icke överstiger 5,000 kronor, med 50 procent,
den del av det taxerade beloppet, som överstiger

5.000	kronor	men	icke	8,000 kronor,	med	ISO	procent
8,000	»	»	»	12,000 »	»	200	y>
12,000	»	»	T>	14,000 »	»	250
14,000	»			17,000 »	»	300	»
17,000	T>	»	»	20,000 »		350
20,000	l	»	»	25,000 »		400
25,000	»	»		30,000 >		500	»
30,000	»	»	X>	40,000 »	»	600	»
40,000				50,000 »	»	700

356

Riksdagens skrivelse nr 1.

50,000 kronor men icke 70,000 kronor med 800 procent

70,000 » > » 100,000 » » 900

100.000 » > » 150,000 » » 1,000

150.000 » » » 250,000 » » 1,150

250.000 » ............ » 1,250

dock att det beräknade belopp, varefter skatten skall utgå, icke må i
något fall överstiga tolv gånger det taxerade beloppet.

6 §•

Skattskyldig, vilken bort vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
år 1914 erhålla nedsättning enligt 19 § 2 mom. förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt i det till sådan skatt taxerade beloppet,
äger åtnjuta nedsättning i värnskattens belopp med en tiondedel
därav för varje barn, för vilket nedsättning vid nämnda taxering skolat
medgivas.

7 §•

1 mom. För inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag inträder
skyldighet att erlägga värnskatt, då inkomst, som blivit eller bort bliva år
1914 taxerad till inkomstskatt, överstiger fem procent av bolagets kapital,
sådant detsamma skolat vid taxering till sistnämnda skatt år 1914 beräknas.

Vid taxeringen till värnskatt upptages inkomsten i jämna hundratal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal,
bortfaller. Sålunda upptaget belopp utgör i förevarande fall till värnskatt
taxerat belopp.

2 inom. Därest inkomst, varom i denna paragraf förmäles, skulle
på grund av särskilda förhållanden i avsevärd mån överstiga det belopp,
som kan anses utgöra bolagets i förhållande till dess kapital normala eller
för den närmaste framtiden sannolikt påräkneliga årsinkomst, må på framställning
av bolaget den procent av kapitalet, som motsvarar inkomstens
storlek, beräknas till medeltalet av de sammanlagda procentbelopp, varefter
inkomstskatten vid bolagets taxering åren 1912 och 1913 blivit samt år
1914 blivit eller bort bliva bestämd, därvid för de fall att bolaget endast
ettdera av åren 1912 och 1913 eller ock icke någotdera av dessa år taxerats
till inkomstskatt, motsvarande förfarande, varom stadgats i 2 § 3
inom., skall äga tillämpning, dock att sådan procentberäkning, som nu
är sagd, icke får ske för bolag, som först efter ingången av år 1912 trätt
i verksamhet, samt att för bolag, vars verksamhet börjat under år 1911
men ej pågått hela detta år eller ock begynt med 1912 års ingång, procenten
må beräknas till hälften av de sammanlagda procentbelopp, varefter

Riksdagens skrivelse nr 1.

357

inkomstskatten vid bolagets taxering år 1913 blivit samt år 1914 blivit
eller bort bliva bestämd.

Där den i överensstämmelse med ovannämnda grunder beräknade
procenten tinnes understiga den normala eller för den närmaste framtiden
sannolikt påräkneliga, bör procenten upptagas till ett mot den normala
eller påräkneliga svarande högre belopp. Ej må dock procenten i något
fall fastställas till lägre siffra än 51/3.

8 §•

Inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag har att, för varje
fullt hundratal av det taxerade beloppet, erlägga värnskatt med följande
belopp, nämligen:

när	den taxerade inkomsten i förhållande till kapitalet överstiger eller beräknas överstiga:	värnskatt pr 100 kr.
5	men	ej	5 Va	procent ..........		Kr. 0,30
5 Vs		>	5 Va	> ..........		0,60
5 Vs	>	>	6	> ..........		0,90
6	>	>	6 Va	» ..........		1,20
6 Vs	»	»	6 Va	» ..........		1,50
6 ’/s	>	>	7	» ..........		1,80
7	>	>	7 Vs	» ..........		2,10
7''/s	>	»	7 Va	» ..........		2,40
7 Vs	>		8	> ..........		2,70
8		5	8 Va	> ..........		3,—
S V»	>	>	8 Va	> ..........		3,30
8 Vs	>	>	9	> ..........		3,60
9		>	9 V»	» ..........		3,90
9 Vs		»	9 Va	» ..........		4,20
9 s/s			10	> ..........		4,50
10		>	10 Va	» ..........		4,80
10 Vs	>	>	10s/s	> ..........		5,10
io Vs	»		11	> ..........		5,40
n	>	>	11 Va	» ..........		5,70
11 Va	>	»	11 Va	* ..........		6,-
11 Vs	>	>	12	> ..........	»	6,30
12	>	>	12''/.	> ..........		6,60

358

Riksdagens skrivelse nr 1.

när	den	taxerade inkomsten i förhållande till kapitalet överstiger eller beräknas överstiga:	värnskatt pr 100 kr.
12 Va	men	ej	13	procent..........		Kr. 6,90
13	>	»	13 Va	y ..........		7,20
13 V*	>	>	14	> ..........		7,50
14	>	>	14 Va	> ..........		7,80
14 Va	»	>	15	y ..........	. . .......* • .	8,10
15	>	y	15 Va	y ..........		8,40
15 ''/>	>	>	16	y ..........		8,70''
16	y	»	16 Va	y ..........		9,-
16 Va	i	>	17	> ........		9,30
17	y	>	17 Va	> ..........		9,60
17 Va	>		18	y *.........		9,90
18	>	»	18 Va	> .........		10,20
18 Vs	>	>	19	y . •.....		10,50
19	>	>	19 Va	y ..........		10,80
19 Va	>	y	20	> ..........		11,10
20		y	21	y ..........		11,40
21	>	y	22	y ..........		11,70
22	>	y	23	> ......		12,—
23	»	>	24	> ..........		12,30
24	i	>	25	> ..........		12,60
25	>	>	26	> ..........		12,75
26	>	y	27	y ..........		12,90
27	>	y	28	y ..........		13,05
28	>	y	29	y ..........		13,20
29	>	y	30	> ..........		13,35
30	>	y	32	> ....... . .		13,50
32	>	y	34	y . ... •.....		13,65
34	>	y	36	> ..........		13,80
36	i	y	38	y ..........		13,95
38	»	y	40	y ..........		14,10
40	>	y	45	> ..........		14,25
45	>	y	50	y ..........		14,40
50	y	y	55	> ..........		14,55
55	>	y	60	y .......• . .		14,70
60	>	y	65	> ..........		14,85
65	>	>	75	> ..........		15,-

Riksdagens skrivelse nr 1.

359

när den taxerade inkomsten i förhållande till kapitalet överstiger eller beräknas överstiga:	värnskatt pr 100 kr.
	Kr.
75 men ej 85 procent...................	15,15
85 » » 90 . ........	15,30
90 » »95 » ..............	15,45
95 » » 100 » ..............	15,60
100 > ..........	15,75

9 §•

2 mom. Därest de ekonomiska förhållandena inom riket därtill föranleda,
må Konungen, utan hinder av bestämmelserna i 1 mom., efter
hörande av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, medgiva annan
tid och ordning för värnskattens erläggande, dock under iakttagande, att
hela värnskatten erlägges före slutet av år 1918.

3 mom. Oberoende därav, att skattskyldig är berättigad till anstånd
med värnskattens erläggande, äger skattskyldig vid den första för
inbetalning av värnskatt utsatta uppbördsstämman betala hela värnskattebeloppet
och vid senare uppbördsstämma hela den då oguldna delen
av samma belopp.

4 mom. Skattskyldig, som å den för inbetalning av värnskatt först
utsatta uppbördsstämman behörigen erlägger honom påförd värnskatt i dess
helhet, äger åtnjuta avdrag med fem procent av värnskattens belopp.

5 viom. Om debitering, uppbörd och redovisning av värnskatt förordnar
Konungen.

10 §.

Till ledning vid uträknandet av värnskatt utfärdar Konungen särskild
tabell.

11 §•

Skattskyldig taxeras till värnskatt å den ort, där han år 1914 skolat
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

360

Riksdagens skrivelse nr 1.

12 §.

Bestämmelserna i 24 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
skola ock äga tillämpning i fråga om värnskatt.

13 §.

14 §.

Taxering till värnskatt verkställes av en särskild nämnd, kallad värnskattenämnd.

Värnskattenämnden sammanträder för län i residensstaden och för
Stockholms stad i Stockholm å tid, som utsättes av Konungens befallningshavande
och bestämmes sålunda, att nämndens arbeten må vara avslutade
inom 1914 års utgång. Om tid och ställe för nämndens sammanträde
utfärdar Konungens befallningshavande allmän kungörelse samt
underrättar i god tid dem, som blivit utsedda till ledamöter i nämnden.

Möter för ledamot i värnskattenämnd hinder att tillstädeskomma, bör
anmälan därom ofördröjligen ingivas till Konungens befallningshavande,
som därefter inkallar vederbörande suppleant.

15 §.

1 inom. En var, som år 1914 i behörig tid och ordning avgivit
deklaration, men vars deklaration icke blivit följd vid hans taxering till
inkomst- och förmögenhetsskatt, äger att hos värnskattenämnden göra skrift -

Riksdagens skrivelse nr 1.

361

lig framställning om ny uppskattning av inkomsten och förmögenheten.
Sådan framställning skall, vid påföljd att eljest icke upptagas till behandling,
ingivas till Konungens befallningshavande i det län, där den skattskyldige
år 1914 skolat taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt senast
före klockan 12 på trettionde dagen före värnskattenämndens sammanträde.

2 inom. Förmenar skattskyldig, som i 3 § sägs, eller i 7 § omförmält
bolag, vilket senast med ingången av år 1912 trätt i verksamhet, att
inkomst, sådan den år 1914 blivit eller bort bliva taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt, i avsevärd mån överstiger den normala eller för
den närmaste tiden sannolikt påräkneliga årsinkomsten, må hos värnskattenäinnden
göras framställning om inkomstens eller procenttalets beräknande
till lägre belopp, som i 2 § 3 mom. och 7 § 2 mom. sägs. Sådan framställning
skall vid enahanda påföljd och inom samma tid, som här ovan
i 1 mom. stadgats, ingivas till Konungens nämnde befallningshavande
samt vara åtföljd av dels bestyrkta avskidfter av de deklarationer, som
den skattskyldige må hava åren 1912 och 1913 behörigen avlämnat, dels
ock bestyrkta utdrag av taxeringslängder för samma år, i vad hans taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt angår. Vid bolags framställning
skall tillika fogas intyg, att bolaget vid ingången av år 1911 utövat sin
verksamhet eller, då verksamheten först senare begynt, att densamma av
bolaget utövats vid ingången av år 1912,

3 mom. Om innehållet i 1 och 2 mom. skola de skattskyldiga erinras
i den kungörelse, som i 14 § sägs.

16 §.

Konungens befallningshavande åligger att vid värnskattenämndens sammanträde
framlägga fullständigt förslag till taxeringarna för värnskatt
ävensom att tillhandahålla nämnden de deklarationer, taxeringslängder och
övriga handlingar, som för taxeringarnas verkställande må erfordras.

Till ledning vid förslagets granskning av värnskattenämnden skola å
skattskyldigs år 1914 avlämnade deklaration antecknas dels beloppen av
hans nämnda år till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst och
förmögenhet, dels ock förslagsvis det till värnskatt taxerade beloppet samt
det belopp, efter vilket skatt bör utgå. Anses inkomsten eller förmögenheten
böra beräknas till andra belopp än vartill desamma år 1914 taxerats
till inkomst- och förmögenhetsskatt, skall å deklarationen antecknas
den beräknade inkomsten eller förmögenheten jämte grunderna för beräkningen.
Jämväl skall, där inkomstens förhållande till kapitalet anses böra
bestämmas enligt 7 § 2 inom., å deklarationen angivas grunderna för beBiliang
till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sainl. 1 käft. (Nr 1.) 46

362

Riksdagens skrivelse nr 1.

räkningen. Har skattskyldig icke avlämnat deklaration, skola nämnda
anteckningar verkställas å särskild inlaga till värnskattenämnden.

Fastställes icke av nämnden taxeringen till värnskatt i överensstämmelse
med förslaget, skall avvikelsen jämte skälen för densamma av protokollsföraren
antecknas å deklarationen eller, om sådan ej avlämnats, i nämndens
protokoll, vid vilket ovannämnda inlagor skola fogas.

17 §.

I särskild längd, benämnd värnskattelängd, vartill formulär fastställes
av Konungen, upptagas den skattskyldiges namn, skatteprocent i förekommande
fall, antalet barn, därför nedsättning äger ruin, och skattebeloppet.
Länrrden underskrives av värnskattenämndens ordförande och minst två
ledamöter.

Vid nämndens sammanträde föres protokoll angående de ärenden, där
sådant erfordras; börande protokollet justeras inför nämnden och justeringen
bestyrkas genom å protokollet tecknat intyg av två ledamöter.

Därest taxeringen till värnskatt grundas å annan uppskattning av
den skattskyldiges inkomst och förmögenhet än den, som verkställts vid
hans taxering år 1914 till inkomst- och förmögen hetsskatt, eller efter
framställning varom i 15 § sägs, taxeringen bestämmes annorlunda än i
framställningen avses, skall inom en månad efter värnskattenämndens sista
sammankomst underrättelse om det till värnskatt taxerade beloppet eller i
fråga om bolag procenttalet och de grunder, efter vilka nämnda belopp
eller procenttal beräknats, i rekommenderat brev med allmänna posten kostnadsfritt
tillsändas den skattskyldige under hans i 1914 års deklaration uppgivna
adress, där ej annan senare av honom uppgivits.

Anteckningarna i värnskattelängden verkställas samt protokollet föres
av den eller de personer, som Konungens befallningshavande därtill förordnat;
och åligger det jämväl dessa att lämna de skattskyldiga underrättelse,
varom ovan sägs.

18 §.

Inom femton dagar efter värnskattenämndens sista sammankomst
skola, utom vad Stockholms stad angår, värnskattelängderna översändas
till vederbörande häradsskrivare eller magistrat.

Avskrift av den till häradsskrivaren överlämnade värnskattelängden,
i vad den angår varje särskild kommun, skall av honom ‘före den 1 mars
1915 vid bot av tre kronor för varje överskjutande dag tillställas vederbörande
kommunalstämmas eller stadsstyrelses ordförande, vilken det ålig -

Riksdagens skrivelse nr 1.

363

ger att under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som ej må
understiga fjorton dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet ställe
hålla avskriften de skattskyldiga tillhanda. Avskriften bör senast den 1
maj 1915 av ordföranden återställas till häradsskrivaren att av honom
förvaras.

1 stad med magistrat, utom Stockholm, skall genom magistratens
försorg avskrift av värnskattelängden för varje särskilt taxeringsdistrikt
i samma ordning hållas de skattskyldiga tillhanda, varefter avskriften
hos magistraten eller vederbörande tjänsteman förvaras.

Värnskattelängden skall före utgången av år 1915 till Konungens
befallningshavande återställas för att jämte värnskattenämndens protokoll
biläggas kronoräkenskaperna för nämnda år.

19 §•

1 mom. över värnskattenämnds beslut må besvär anföras av kronans
ombud och vederbörande skattskyldig.

2 mom. Sedan vid inkomna besvär blivit fogade såväl utdrag av
värnskattelängd och 1914 års taxeringslängd som värnskattenämndens
protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan angår, samt därefter
förklaring över besvären infordrats från vederbörande, insänder Konungens
befallningshavande skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingarna
med de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

3 mom. Så snart ovan stadgade besvärstid gått till ända, översänder
Konungens befallningshavande till kammarrätten förteckning å anförda
besvär.

20 §.

Deri, som taxerats till värnskatt å ort, där han icke är skattskyldig
för sådan skatt, äge att häröver anföra besvär hos kammarrätten. Besvären
skola, vid påföljd att eljest icke varda upptagna till prövning, inom natt
och år, efter det att värnskatt första gången vederbörande avfordrats, ingivas
till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket taxeringen
skett, varefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 19 § 2
mom. stadgas.

364

Riksdagens skrivelse nr 1.

21 §.

Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds eller kammarrättens
beslut taxering till inkomst och förmögenhetsskatt för år 1914
ändras eller sådan taxering varder någon åsatt, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxeringen till värnskatt eller åsättas den taxering till sådan
skatt, som därav kan föranledas.

Det åligger Konungens befallningshavande att vid insändande till
kammarrätten av besvär rörande taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1914 i erforderliga fall foga utdrag av värnskattelängden och
värnskattenämndens protokoll eller, därest nämnden vid tiden för besvärens
insändande ännu icke sammanträtt och avslutat sitt arbete, så fort
ske kan till kammarrätten överlämna berörda utdrag.

Till värnskatt skattskyldigas år 1914 avlämnade deklarationer, vilka
ej bilagts anförda besvär, skola samtidigt med kronoräkenskaperna för år
1915 överlämnas till kammarrätten och därstädes förvaras.

22 §.

Vad i 23 § 1 mom. nämnda förordning stadgas om deklarationer
skall i tillämpliga delar gälla beträffande de i 15 § 2 mom. här ovan
omförmälda avskrifter av deklarationer.

23 §.

Om någon på grund av efterbeskattning påföres särskild inkomstoch
förmögenhetsskatt för år 1914, samt han genom det förfarande,
vilket föranlett efterbeskattningen, kommit att alldeles icke eller till för
ringa belopp taxeras till värnskatt, skall särskild värnskatt påföras honom
till belopp, som genom berörda förfarande undandragits. Har den skattskyldige
avlidit, gäller ifråga om särskild värnskatt, varom ovan sägs,
vad i 22 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt för sådant
fall stadgats beträffande sistnämnda skatt.

Riksdagens skrivelse nr 1.

365

Efterbeskattning till värnskatt sker i sammanhang med efterbeskattningen
till inkomst- och förmögenhetsskatt; och gäller ifråga om
klagan över efterbeskattning till värnskatt vad som stadgats rörande överklagande
av taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

O O Ö

Om efterbeskattning till värnskatt göres anteckning i särskild värnskattelängd,
vilken bilägges vederbörande inkomstlängd.

24 §.

1 mom. Därest för skattskyldig, som i 3 § sägs, skulle på grund
av försämrad ekonomisk ställning finnas möta synnerligen stor svårighet
att erlägga värnskatt, äger den prövningsnämnd, som har att besluta
i fråga om hans taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt att, på
därom av den skattskyldige gjord skriftlig framställning och efter kronooinbudets
skriftligen avgivna yttrande, helt eller delvis eftergiva den del
av värnskatten, som eljest enligt fastställd uppbördsordning skolat ovillkorligen
erläggas under det år, prövningsnämnden sammanträder. Framställning,
som här avses, skall ingivas till Konungens befallningshavande
senast före klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i Stockholm
den 31 augusti eller, om då är helgdag, nästföljande dag; och böra
de skattskyldiga härom erinras genom den kungörelse, som omförmäles
i 42 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering.

2 inom. Därest för skattskyldig anstånd med skattens erläggande,
utöver vad enligt 9 § kan gälla, prövas högst nödigt, må prövningsnämnd
medgiva sådant anstånd i enahanda ordning, som i 1 mom. är
föreskrivet i fråga om eftergivande av skatt, dock att sådant uppskov
ej må vara längre än att hela skattebeloppet skall vara erlagt senast
före utgången av år 1920. Prövningsnämnd må, där den så finner
lämpligt, i dylikt fall fordra ställandet av säkerhet för den del av skatten,
i avseende på vilken anstånd medgives. Angående framställning om anstånd
ävensom kungörelse härom gäller vad i 1 mom. sägs beträdande
eftergivande av skatt.

3 mom. Besvär över prövningsnämnds beslut i fråga om eftergivande
av värnskatt, så ock i fråga om anstånd med densammas erläg -

366

Riksdagens skrivelse nr 1.

gande, må föras i den för överklagande av prövningsnåmnds beslut rörande
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade ordning.

4 mom. Där värnskatt eftergivits eller anstånd på sätt i 2 mom.
sägs beviljats, skall utdrag av prövningsnämndens protokoll i ärendet genom
protokollsförandens försorg tillställas vederbörande uppbördsmyndighet.

25 §.

Till ersättande av kostnaderna för det förberedande arbete för
taxering till värnskatt, som enligt 16 § skall genom Konungens befallningshavandes
föranstaltande utföras, samt övriga av taxeringsarbetet föranledda
kostnader har värnskattenämnden att efter förslag av Konungens
befallningshavande använda erforderliga medel.

A värnskattenämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter i
denna nämnd äga åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning såsom
för ledamot i prövningsnämnd är stadgat.

Häradsskrivare ooh vederbörande tjänstemän i stad äga att för de
avskrifter av värnskattelängderna, som det enligt 18 § åligger dem att
avlämna, undfå ersättning med femtio öret arket.

Här omförmälda ersättningar, vilka skola bestridas med inflytande
värnskattemedel, utbetalas av Konungens befallningshavande efter granskning
av därå ingivna rekvisitioner.

26 §.

2 mom. På grund av dessa sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden blivit förklarade eller rättade, bör i
varje län av landskontoret uppgöras särskilt sammandrag över länets hela
påförda värnskatt; och skall i Stockholm sådant sammandrag upprättas av
därvarande uppbördsverk. De av landskontoren och Stockholms stads uppbördsverk
upprättade sammandragen, därtill tryckta blanketter genom
statskontorets försorg tillhandahållas vederbörande tjänstemän, skola av
Konungens befallningshavande till statskontoret insändas före den 1 september
1915.

Riksdagens skrivelse nr 1.

367

3 inom- Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit
därstädes granskas, bör ett generalsammandrag för hela riket inom
statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg utgivas från trycket
och utdelas med allmänna tidningarna.

Denna förordning träder i kraft å tid, som av Konungen bestämmes,
sedan den nya värnpliktslagen utfärdats.

2:o) att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 85 därom framställda förslag, antagit följande

Förslag

till

förordning angående statsverkets värnskattefond.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Statsverkets inkomster av värnskatten skola, i den mån de icke
anvisas å stat för år 1915, avsättas till en särskild fond, benämnd
värnskattefonden, för att användas till det i 1 § av förordningen om
värnskatt avsedda ändamål.

2 §•

Fonden göres räntebärande och förvaltas av statskontoret i enlighet
med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar.

3 §•

Fondens avkastning skall,
läggas till kapitalet.

efter avdrag av förvaltningskostnaderna,

4 §•

Om sättet för fondens användning besluta Konungen och riksdagen
gemensamt.

368

Riksdagens skrivelse nr 1.

XII.

Vissa engångskostnader för lantförsvarets ordnande.

Uti propositionen nr 138 angående vissa engångskostnader för lantförsvarets
ordnande har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 12 juni
1914, föreslagit riksdagen,

att, under förutsättning att nådiga propositionerna angående ny
härordning och ny värnpliktslag samt angående värnskatt och värnskattefond
vinna riksdagens bifall:

dels till bestridande av kostnaderna för övning vid armén av årsklassen
1914 yngre bevilja ett anslag av 10,812,605 kronor samt härav
för år 1915 anvisa ett belopp av 6,668,773 kronor, att utgå av värnskattemedel
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av sistnämnda belopp under
år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 55,000 kronor;

dels, utöver det å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen för år
1915 upptagna belopp av 225,000 kronor för ordnande av landstormsförråd,
till anskaffande av intendenturmateriel bevilja ett anslag av 12,725,887
kronor samt härav för år 1915 anvisa ett belopp av 3,775,000 kronor att
utgå av värnskattemedel ävensom medgiva att avtal å kronans vägnar må
i föreskriven ordning träffas med leverantörer om leveranser av intendenturmateriel
för 12,950,887 kronor, på villkor beträffande betalningstiden
att betalning erlägges år 1915 med högst 4,000,000 kronor eller det belopp,
som i statsverkspropositionen och nu sammanlagt föreslagits till anvisning
för ifrågavarande ändamål under år 1915, år 1916 med högst 4,000,000
kronor, år 1917 med högst 4,000,000 kronor och år 1918 med högst
950,887 kronor;

369

Riksdagens skrivelse nr 1.

handvnpnen (gevär och karbiner) och av 30,000 kronor för fortsatt anskaffning
av pistoler in. m., till anskaffande av artillerimateriel bevilja ett anslag av
10,832,600 kronor samt härav för år 1915 anvisa ett belopp av 2,705,000
kronor att utgå av värnskattemedel ävensom medgiva att avtal å kronans
vägnar må i föreskriven ordning träffas med leverantörer om leveranser
av artillerimateriel för 11,627,600 kronor, på villkor beträffande betalningstiden
att betalning erlägges år 1915 med högst 3,500,000 kronor eller det
belopp, som i statsverkspropositionen och nu sammanlagt föreslagits till
anvisning för ifrågavarande ändamål under år 1915, år 1916 med högst

3.500.000 kronor, år 1917 med högst 3,5u0,000 kronor och under år 1918
med högst 1,127,600 kronor;

dels till anskaffande av ingenjörmateriel bevilja ett anslag av
2,777,242 kronor samt härav för år 1915 anvisa ett belopp av 925,748
kronor att utgå av värnskattemedel ävensom medgiva att avtal å kronans
vägnar må i föreskriven ordning träffas med leverantörer om leveranser
av ingenjörmateriel för 2,777,242 kronor, på villkor beträffande betalningstiden
att betalning erlägges år 1915 med högst 925,748 kronor eller
det belopp, som nu föreslagits till anvisning för ifrågavarande ändamål
under år 1915, år 1916 med högst 925,747 kronor och under år 1917
med högst 925,747 kronor;

dels till anskaffande av sjukvårds- och veterinärmateriel bevilja ett
anslag av 650,000 kronor samt härav för år 1915 anvisa ett belopp av

325.000 kronor, att utgå av värnskattemedel ävensom medgiva att avtal å
kronans vägnar må i föreskriven ordning träffas med leverantörer om
leveranser av sjukvårds- och veterinärmateriel för 650,000 kronor, på
villkor beträffande betalningstiden att betalning erlägges år 1915 med
högst 325,000 kronor eller det belopp, som nu föreslagits till anvisning
för ifrågavarande ändamål under år 1915, och år 1916 med högst 325,000
kronor;

dels, utöver det å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen för år
1915 upptagna belopp av 170,000 kronor, till befästningsarbeten m. m.
vid Boden för år 1915 anvisa ett belopp av 1,498,000 kronor att utgå av
värnskattemedel;

dels ock till befästningsarbeten in. m. vid Tingstäde för år 1915
anvisa ett belopp av 774,000 kronor att utgå av värnskattemedel.

Engångskostnaderna för lantförsvarets ordnande stå i nära samband Riksdagen*
med härorganisationen i övrigt. Då, såsom förut framhållits, riksdagen utta an ''
icke ansett sig kunna i allo bifalla det av Eders Kungl. Maj:t framlagda
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 käft. (AV 1). 47

370

Riksdagens skrivelse nr 1.

förslaget till ny härordning, torde i allmänna drag böra angivas, huruvida
och i vad mån de ändringar, riksdagen vidtagit beträffande härorganisationen
och värnpliktstjänstgöringen, höra medföra ändringar i de av Eders
Kungl. Maj:t beräknade engångskostnaderna.

Vad då först angår kostnaderna vid armén för de värnpliktiga, vilka
på grund av värnpliktsålderns sänkning samt framflyttande av tidpunkten
för första tjänstgöringens början, äro avsedda att övas samtidigt med yngre
årsklass, komma dessa kostnader att röna inflytande av bestämmelserna
angående övningstid och avlöningsförmåner in. m. Då riksdagens beslut
härutinnan avviker från Eders Kungl. Maj:ts proposition, måste en något
förändrad beräkning läggas till grund för engångskostnadernas bestämmande
i denna del.

Beträffande kostnaderna för utrustningens kompletterande äro dessa
givetvis nära beroende av härens mobiliseringsorganisation av linje- och
reservtrupper samt landstorm. Av riksdagen tillhandahållna handlingar och
i övrigt inhämtade upplysningar framgår, att härens mobiliseringsorganisation,
sådan Eders Kungl. Maj:t beräknat densamma, i huvudsak överensstämmer
med den av riksdagen förutsatta, vadan av denna anledning endast
förhållandevis smärre ändringar i de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
engångskostnaderna för utrustning erfordras.

Vad slutligen beträffar engångskostnaderna för det fasta försvarets
stärkande, röna desamma intet inflytande av de ändringar, riksdagen vidtagit
beträffande den föreslagna härordningen.

Efter denna allmänna granskning av engångskostnadernas samband
med härorganisationen, övergår riksdagen till att behandla de olika utgiftsposterna.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle i avseende å värnpliktstjänstgöringen
följande ändringar vidtagas.

Värnplikten skulle inträda ett år tidigare än nu är fallet.

För flertalet värnpliktiga vid infanteriet, positionsartilleriet, fästningsartilleriet,
fästningsingenjörtrupperna samt trängen och förplägnadstrupperna
skulle första^ tjänstgöringen börja första värnpliktsåret i stället
för det andra. I sammanhang härmed skulle första tjänstgöringen avsevärt
ökas för flertalet av förenämnda truppslag.

Övergången till den föreslagna värnpliktstjänstgöringen skulle ske
enligt följande grunder.

Den i början av innevarande år såsom årsklass 1914 inskrivna årskullen
1893 borde fullgöra tjänstgöringen enligt nu gällande bestämmelser,
endast med förskjutning i vissa fall av den dag, då repetitionsövningarna

Riksdagens skrivelse nr 1.

371

loge sin början; med hänsyn till betydelsen av en hastig övergång till
den föreslagna värnpliktstjänstgöringen borde densamma tillämpas i sin fulla
utsträckning från och med årskullen 1895. Denna årskull borde därför såsom
årsklass 1915 inskrivas i början av år 1915 samt fullgöra tjänstgöringen
enligt de slutgiltiga nya bestämmelserna.

övergångsbestämmelserna kunde följaktligen begränsas till att gälla
endast årskullen 1894, vilken lämpligen borde inskrivas instundande höst.
De båda under innevarande år inskrivna årsklasserna syntes, till åtskillnad
sinsemellan, böra benämnas, den, som redan är inskriven, 1914 äldre, och
den, som komme att inskrivas i höst, 1914 yngre.

Beträffande underhåll och förmåner för de värnpliktiga föreslog Eders
Ivungl. Maj:t penningbidrag med 20 öre om dagen under rekrytskola och
tjänstgöring i en följd samt 50 öre om dagen under repetitionsövningar
och reservtruppövning, varjämte penningtillskott skulle tillkomma den,
vilkens sammanlagda tjänstgöring överstege 340 dagar.

Det av riksdagen antagna förslaget till värnpliktslag avviker, såsom
förut framhållits, i vissa avseenden från Eders Kungl. Maj:ts förslag,
övergången till den ändrade värnpliktstjänstgöringen har likväl kunnat
ordnas i enlighet med sistnämnda förslag. Däremot har riksdagen beträffande
de värnpliktigas förmåner bestämt penningbidraget till 50 öre
om dagen under all tjänstgöring i linjen och till 1 krona om dagen under
reservtruppövning. Penningtillskott skall utgå endast till värnpliktiga, som
tjänstgöra såsom underbefäl samt utgöra 25 öre om dagen utom under
tredje repetitionsövningen vid infanteriet, då detsamma skall utgå med 50
öre om dagen till dem, som uttagits enligt § 26 mom. 2 i det av riksdagen
antagna förslaget till värnpliktslag. De av riksdagen sålunda vidtagna
ändringarna föranleda, att engångskostnaderna för övergången till den nya
värnpliktstjänstgöringen bliva något högre än enligt Eders Kungl. Maj:ts
förslag. Närslutna beräkning, Bil. 1, utvisar en kostnadsökning med
285,581 kronor i förhållande till Eders Kungl- Maj:ts förslag.

Vid beräknandet av kostnaden för fyllandet av de brister i intendentur
mat er iden, som enligt verkställda, i tre alternativ A, B och C utförda,
utredningar förefinnas, har, enligt vad Riksdagen inhämtat, följts dels den
prislista å olika persedlar, som arméförvaltningen fastställt, dels, beträffande
vissa beklädnadspersedlar såsom vapenrockar, byxor, kappor in. in., de av
samma myndighet upprättade materialåtgångsstater för nämnda plagg
ävensom medelkostnaden inom armén för arbetslöner och dylikt i tillverkningen.

372

Riksdagens skrivelse nr 1.

I Eders Kungl. Maj:ts proposition har bristen upptagits enligt Alt. A.
Enligt gjord beräkning ställer sig Alt. B. omkring 300,000 kronor och Alt. C.
omkring 4,000,000 kronor dyrare än Alt. A.

Beträffande landstormens intendenturutrustning hava andra beräkningsgrunder
följts, enär denna utrustning är av annan beskaffenhet än
härens i övrigt. Huvudsakligen med ledning av fastställd fältutrustningslista
för landstormen samt de priser, de olika persedlarna kunna anses
draga, ävensom av uppgifter rörande landstormsmännens antal inom samtliga
landstormsområden, således även de hittillsvarande av andra klass,
hava kostnaderna för utrustningens kompletterande beräknats till 1,789,000
kronor.

Riksdagen har för sin del ej funnit anledning till annan erinran
mot de ovan anförda beräkningsgrunderna rörande intendenturmaterielen,
än att det synts riksdagen mera ändamålsenligt att för armén anskaffa ifrågavarande
utrustning enligt Alt. B. 1 så fall komma visserligen kostnaderna
att ökas med 300,000 kronor, men å andra sidan erhålles fullständigare
krigsberedskap i utrustningshänseende.

Vidare har riksdagen ansett, att landstormens intendenturutrustning
bör ökas med bärbara kokkärl och kappor. För anskaffning av bärbara kokkärl
har beräknats ett belopp av 250,000 kronor, varvid hänsyn tagits till,
att i arméns centrala förråd nu befintliga kokkärl av äldre modell ansetts
böra överföras till landstormen. För anskaffning av ett mindre antal
kappor, avsedda huvudsakligen att användas av vakter och poster,
bör beräknas ett belopp av 50,000 kronor.

Kostnaderna för intendenturmaterielen skulle i följd av vad sålunda
föreslagits komma att ökas, utöver Eders Kungl. Maj:ts förslag, med 300,000
kronor för övergång från Alt. A. till Alt. B. och med 300,000 kronor för anskaffning
av kokkärl och kappor för landstormen. Emellertid synes det möjligt
att undgå ifrågavarande ökning genom att dels ur anskaffningsplanen för
armén utbryta vissa persedlar till ett värde av 300,000 kronor, vilkas anskaffning
utan men för krigsberedskapen synes kunna tillsvidare anstå, dels
höja det avdrag å kostnaderna, som på grund av kontinuerliga leveranser
skäligen bör kunna, göras, och varom längre fram kommer att redogöras.
Kostnadsökningen på grund av övergång från Alt. A. till Alt. B. berör
efter verkställd beräkning linjen med 75,000 kronor och reserven med
återstående 225,000 kronor. A andra sidan minskas de av Eders Kungl. Magt
föreslagna kostnaderna för reservformationerna med 300,000 kronor genom
den ovan ifrågasatta utbrytningen av vissa persedlar, varemot kostnaderna
för landstormen ökas med motsvarande belopp.

Riksdagens skrivelse nr 1.

373

Mot beräkningsgrunderna i Eders Kungl. Maj:ts proposition för artillevimaterielen,
varom riksdagen inhämtat detaljerade upplysningar, samt densammas
kostnader har riksdagen icke haft någon erinran att göra, med
undantag för det avdrag på grund av kontinuerliga leveranser, som riksdagen
ansett kunna göras, och för vilket längre fram kommer att redogöras.

Beträffande Eders'' Kungl. Maj:ts förslag i fråga om ingenjörmateriel har
riksdagen ansett, att behovet av gnisttelegrafmateriel för linjeavdelningarna
icke blivit i erforderlig grad tillgodosett. Riksdagen har efter detaljgranskning
av hithörande handlingar funnit, att kostnaderna för ifrågavarande
materiel böra ökas med 273,000 kronor eller från 3,242,142 kronor till
3,515,142 kronor.

Sjukvårds- och veterinärmateriel har av Eders Kungl. Maj:t upptagits
för linje- m. fl. formationer till ett sammanlagt belopp av 600,000
kronor samt för landstormen till ett belopp av 50.000 kronor.

Sedan upplyst blivit, att i förstnämnda belopp även ingår kostnad
för dylik materiel vid reservformationer, har riksdagen icke funnit anledning
till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

I enlighet med av chefen för generalstaben gjord framställning har Eders
Kungl. Maj:t slutligen bland engångskostnaderna upptagit kostnader för
utförande av vissa för det fasta lantförsvarets stärkande erforderliga åtgärder.

Mot vad Eders Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit har
riksdagen efter tagen del av hithörande handlingar intet att erinra.

O O O

Enligt Eders Kungl. Maj:ts beräkningar skulle engångskostnaderna för
lantförsvarets ordnande uppgå till följande belopp, nämligen:

för årsklassen 1914 yngre...... 10,812,604 kronor

» intendenturmateriel........ 23,827,310 »

» artillerimateriel......... 19,032,600 »

» ingenjörmateriel......... 3,242,142 »

x sjukvårds- och veterinärmateriel . . 650,000 »

» fasta försvaret.......... 2,272,000 »

Summa 59,836,656 kronor

Från detta beräknade belopp har emellertid avdrag gjorts med 1,800,000
kronor, representerande den besparing, som ansetts kunna åstadkommas
vid anskaffning av intendenturmateriel, därigenom att leveranserna av dy -

374

Riksdagens skrivelse nr 1.

lik materiel skulle komma att under en följd av år få stadigvarande karaktär.
Efter detta avdrag slutar det totala kostnadsbeloppet på 58,036,656
kronor, vilket belopp skulle utgå av värnskattemedel med undantag av
1,020,000 kronor, utgörande kostnaden för materiel, därför anslag äskats i
senast avlämnad statsverksproposition, 5,800,000 kronor, motsvarande vad under
åren 1916—1922 kan beräknas bliva disponibelt för utrustningsändamål
under fjärde huvudtitelns anslag samt omkring 400,000 kronor, utgörande
beräknade ränteinkomster å värnskattefonden. Det belopp, som för härens
räkning enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle utgå av värnskattemedel,
utgör således i runt tal 50,800,000 kronor.

Av de ändringar i beräkningsgrunderna, riksdagen i det föregående
företagit, skulle de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna engångskostnaderna
röna följande inflytande.

Kostnaderna för övergången till den nya värnpliktstjänstgöringen
ökas från 10,812,604 kronor med 285,582 kronor till 11,098,186 kronor,
fördelade på övergångsåren enligt närslutna beräkning, Bil. 2. Kostnaderna
för intendenturmaterielen ökas med 300,000 kronor genom övergång från
Alt. A. till Alt. B. Av denna ökning faller såsom förut framhållits 75,000
kronor på linjen och landstormen samt 225,000 kronor på reserven. Därjämte
ökas kostnaderna — ävenledes å linjen och landstormen — medo300,000
kronor för anskaffning av kokkärl och kappor för landstormen. Ä andra
sidan minskas kostnaderna med 300,000 kronor å reserven genom vissa
persedlars utbrytande ur anskaffningsplanen. Därjämte har, såsom förut
nämnts, riksdagen ansett sig böra vidtaga ökning i avdraget på grund av
kontinuerliga leveranser. Enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition har arméförvaltningen
i avgivet utlåtande ansett sig kunna biträda ett framkommet förslag
om dylikt avdrag med 3,200,000 kronor. Eders Kungl. Maj:t ansåg sig
likväl böra beräkna ifrågavarande besparingar till 1,800,000 kronor. Riksdagen
för sin del har funnit, att avdraget bör kunna höjas med 500,000
kronor eller till 2,300,000 kronor, därest leveranserna ordnas med omsikt
och planmässighet. I slutkostnaden för intendenturmaterielen uppstår i så
fall en minskning med 200,000 kronor sålunda, att kostnaden för linjen
och landstormen ökas med 50,000 kronor, under det att kostnaden för
reserven minskas med 250,000 kronor. Kostnaderna för ingenjörmaterielen
ökas enligt, riksdagens beslut med 273,000 kronor, vilket belopp uteslutande
är att hänföra till linjen. A övriga utgiftstitlar har riksdagen icke
vidtagit några ändringar, och skulle således den för hären belöpande
delen av värnskattemedel uppgå till 51,158,581 kronor. Enligt vad riksdagen
inhämtat, lärer emellertid jämväl i kostnaderna för artilleriinateriel

Riksdagens skrivelse nr 1.

375

ett avdrag kunna göras på grund av kontinuerliga leveranser med ett
belopp av 400,000 kronor, fördelade med hälften på linjen och landstormen
samt hälften på reserven. Kostnaden för ifrågavarande materiel nedgår
i så fall till 18,632,600 kronor och hela den för hären belöpande
delen av värnskattemedel till 50,758,581 kronor eller i runt tal 50,800,000
kronor, d. v. s. samma belopp som enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition.

Närslutna tablå, Bil. 3, utvisar, huru enligt riksdagens beslut
engångskostnaderna böra fördelas under övergångsåren.

I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
som antagit förordningar om värnskatt och angående statsverkets
värnskattefond, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 138,

dels till bestridande av kostnaderna för övning vid armén av årsklassen
1914 yngre beviljat ett anslag av 11,098,186 kronor, att utgå av
värnskattemedel, samt härav för år 1915 anvisat ett belopp av 6,643,682
kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av sistnämnda belopp under
år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 55,000 kronor;

dels, utöver det å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen för år
1915 upptagna belopp av 225,000 kronor för ordnande av landstormsförråd,
till anskaffande av intendenturmateriel beviljat ett anslag av 12,775,887
kronor, att utgå av värnskattemedel, samt härav för år 1915 anvisat ett
belopp av 3,775,000 kronor ävensom medgivit, att avtal å kronans vägnar
må i föreskriven ordning träffas med leverantörer om leveranser av intendenturmateriel
för 13,000,887 kronor, på villkor beträffande betalningstiden
att betalning erlägges år 1915 med högst 4,000,000 kronor eller det
belopp, som sammanlagt i statsverkspropositionen föreslagits och nu anvisats
för ifrågavarande ändamål under år 1915, år 1916 med högst
4,000,000 kronor, år 1917 med högst 4,000,000 kronor och år 1918 med
högst 1,000,887 kronor;

dels, utöver de å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen för
år 1915 upptagna belopp av 600,000 kronor för fortsatt anskaffning av
mobiliseringsammunition för eldhandvapen samt uppförande av behövliga
förråds]okaler därför, av 165,000 kronor för fortsatt anskaffning av nya
eldhandvapen (gevär och karbiner) och av 30,000 kronor för fortsatt anskaffning
av pistoler in. m., till anskaffande av artillerimateriel, beviljat ett
anslag av 10,632,600 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt härav för
år 1915 anvisat ett belopp av 2,705,000 kronor ävensom medgivit, att avtal
å kronans vägnar må i föreskriven ordning träffas med leverantörer om
leveranser av artillerimateriel för 11,427,600 kronor, på villkor beträffande

376

Riksdagens skrivelse nr 1.

betalningstiden att betalning erlägges år 1915 med högst 3,500,000 kronor
eller det belopp, som sammanlagt i statsverkspropositionen föreslagits
och nu anvisats för ifrågavarande ändamål under år 1915, år 1916
med högst 3,500,000 kronor, år 1917 med högst 3,500,000 kronor och
år 1918 med högst 927,600 kronor;

dels till anskaffande av ingenjörmateriel beviljat ett anslag av
3,050,242 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt härav för år 1915
anvisat ett belopp av 1,016,748 kronor ävensom medgivit, att avtal å
kronans vägnar må i föreskriven ordning träffas med leverantörer om
leveranser av ingenjörmateriel för 3,050,242 kronor, på villkor beträffande
betalningstiden att betalning erlägges år 1915 med högst 1,016,748 kronor
eller det belopp, som nu anvisats för ifrågavarande ändamål under år
1915, år 1916 med högst 1,016,747 kronor och under år 1917 med högst
1,016,747 kronor;

dels till anskaffande av sjukvårds- och veterinärmateriel beviljat ett
anslags av 650,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt härav för år
1915 anvisat ett belopp av 325,000 kronor ävensom medgivit, att avtal å
kronan vägnar må i föreskriven ordning träffas med leverantörer om leveranser
av sjukvårds- och veterinärmateriel för 650,000 kronor, på villkor
beträffande betalningstiden att betalning erlägges år 1915 med högst 325,000
kronor eller det belopp, som nu anvisats för ifrågavarande ändamål under
år 1915, och år 1916 med högst 325,000 kronor;

dels, utöver det å fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen för år
1915 upptagna belopp av 170,000 kronor, till befästningsarbeten m. m.
vid Boden för år 1915 anvisat ett belopp av 1,498,000 kronor, att utgå av
värnskattemedel;

dels ock till befästningsarbeten m. m. vid Tingstäde för år 1915
anvisat ett belopp av 774,000 kronor, att utgå av värnskattemedel.

Riksdagens skrivelse nr 1.

377

Bil. 1.

Beräkning

av engångskostnaderna yid armén för årsklassen 1914 yngre.

Kronor.	Summa kronor.
250,000
50,000	—
2,121,210	—
107,593	_
200,000	—	2,728,803
300,000
50,000	—
7,635,749	—	7,985,749	_
—	—	23,634	—
—	—	50,000	—
—	—	50,000	—
	—	35,000	—
		225.000
—	—	11,098,186	—

Yärnpliktsanslaget.

Färdkostnader . . .
Inskrivningskostnader

Penningbidrag 4,528,800 dagar	ä 0: 20 krona ....	905,760
2,026,100 >	> 0: 50 > ....	1,013,050
202,400 >	>1:00 > ....	202,400
Penningtillskott 171,312 >	» 0: 25 > ....	42,828
129,530 »	> 0: 50 > ....	64,765

Familj eunderstöd

Underhållsauslagen.

Ordinarie vapenanslaget...............

» byggnadsanslaget. ............

Övriga underhållsanslag: 6,757,300 dagar å 1: 13 krona

Avlöningsanslaget................

Dagavlöningstillägg till indelt manskap.....

Ovningsmedcl (häri inräknad hästlega för inf. m. il. truppslag).
........................

Mötesbidrag åt vissa officerare och underofficerare ....

Särskild ersättning till personal, tillhörande infanterireregementes
reserv, och till viss övertalig personal vid
infanteriregemente samt tillägg för vicekorpralsbeställning
eller för särskilda bcfälsarvoden till vissa
meniga volontärer Tid infanteriet..........

Summa

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 1 käft. (Nr 1.)

378

Riksdagens skrivelse nr 1.

av engångskostnaderna vid armén för

Yärnpliktsanslaget.

Färdkostnader ....
Inskrivningskostnader .

(	3.574.400 daear	ä 0*20 krona 1
Penningbidrag <	779,200	>	» 0 50	, \............	1,104,480
1	942,600	>	» 0*20	’ 1
{	633,700	>	> 0*50	* /........... •
>	518,700	>	> 0*50	> ............	—
>	92,300	>	> 0*50	» ............	—
1	10,900	>	j 0 20	’ t
i	2,200	>	> 0*50	> 1............
»	900	>	> 0*20	» ............	—
>	41,200	»	» 1*—	1 ............	—
>	161,200	>	> 1 —	> ............	—
Penningtillskott	102,912	>	> 0*25	> ............	—
>	68,400	>	> 0*26	> ............	—
>	27,900	>	» 0 50	» ............	—
>	65,630	>	> 0*50		—
>	36,000	>	> 0*50	> ............	—

Familjeunderstöd

191$.

Kr.

75.000

50.000

61,000

Underbållsanslagen.

Ordinarie vapenanslaget...........

» byggnadsanslaget.........

Övriga underhållsanslag: 4,353,600 dagar ä 1*13	krona
1,576,300	> » 1*13	>
518,700	» > 1*13	>
92,300	> > 1*13	>
13,100	> > 1*13	>
900	» » 1*13	>
41,200	> . 1*13	»
161,200	> > 1*13	>

Avlöningsanslaget........................

Dagavlöningstillägg till indelt manskap.............

Ovningsinedel (häri även inräknad hästlega för inf. m. fl. trnppslag)

M ti tesbidrag åt vissa officerare och underofficerare..........

Särskild ersättning till personal, tillhörande infanteriregementes
reserv, och till viss övertalig personal vid infanteriregemente
samt tillägg för vicekorpralsbeställning eller för särskilda befälsarvoden
till vissa meniga volontärer vid infanteriet.............

Summa

80,000

10,000

4,919,568

23,634

50.000

10.000

35,000

225,000

6,643,682

Beräk årsklassen

1914

1916.

Kr.

56,000 —

505,370 -

25,728 —

15.000 —

95.000 -

10.000 —

1,781,219 —

15,000

2,503,317

Riksdagens skriveke nr 1.

379

ning

yngre samt dessa kostnaders fördelning på åren 1915—1923.

Bil. 2.

1917.		1918.		1919.		1921.		1922.		1923.		Summa
Kr.		Kr.		Kr.		Kr.		Kr.		Kr.		kronor.
40,000		14,000	_	20,000	_	500	—	500	—	44,000	—	250,000	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	50,000	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,104,480	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	505,370	—
259,350	__	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	259,350	—
—	—	46,150	—	—	—	—	—	—	—	—	—	46,150
—	—	—	—	—	—	3,280	—	—	—	—	—	3,280	—
_	_	_	_	—	_	—	—	180	—	—	—	180	—
—	—	—	—	41,200	—	—	—	—	—	—	—	41,200	—
										161,200		'' 161,200	_
_	_	_	_	_	_	—	_	—	—		—	25,728	—
17,100	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	17,100	—
13,950	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	13,950	—
—	—	32,815	—	—	—	—	—	—	—	—	—	32,815	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	18,000	—	18,000	—
12,000	—	14,000	—	—	—	—	—	'' —	—	98,000	—	200,000	—
50,000	_	25,000	_	_	_	—	_	—	—	50,000	—	300,000	—
10,000	—	10,000	—	—	—	—	—	—	—	10,000	—	50,000	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4,919,568	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,781,219	—
586,131	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	586,131	—
—	—	104,299	—	—	—	—	—	—	—	—	—	104,299	—
—	—	—	—	—	—	14,803	—	—	—		—	14,803	—
—	—	—	—	—	—	—	—	1,017	—	—	—	1,017	—
—	—	—	—	46,556	—	—	—	—	—	—	—	46,556	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	182,156	—	182,156 23,634	—
15,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	10,000	—	50,000 50.000 35.000	—
1,003,531	—	240,264	—	107,750	—	18,583	—	1,007	—	578,350	—	225 000 11,008,180	—

380

Riksdagens skrivelse nr 1.

Bil. 3.

Engångskostnadernas fördelning under övergångsåren.

	Kronor.
År 1915.
Övergång till förändrad värnpliktstjänstgöring..............	6,643,682
Intendenturmateriel..........................	4,000,000
Artillerimateriel.............................	3,500,000
Ingenjörmateriel.................................	1,016,748
Sjnkvårds- och veterinärmateriel..........................	325,000
Fasta försvaret.................................	2,272,000
Summa	17,757,430
År 1916.
Övergång till förändrad värnpliktstjänstgöring................	2,503,317
Intendenturmateriel......................	4,000,000
Artillerimateriel........................	3,500,000
Ingenjörmateriel.............................	1,016,747
Sjukvårds- och veterinärmateriel........................	325,000
Summa	11,345,064
År 1917.
Övergång till förändrad värnpliktstjänstgöring..................	1,003,531
Intendenturmateriel........................	4,000,000
Artillerimateriel.......................	3,500,000
Ingenjörmateriel.............................	1,016,747
Summa	9,520,278

Riksdagens skrivelse nr 1.

381

År 1918.

Övergång till förändrad värnpliktstjänstgöring .
Intendenturmateriel, linjen och landstormen . .

reserven .........

Artillerimateriel, linjen och landstormen . . . .

reserven...........

Ingenjörmateriel...............

År 1919.

Övergång till förändrad värnpliktstjänstgöring .

Intendenturmateriel..............

Artillerimateriel...............

År 1920 och följande år.

Övergång till förändrad värnpliktstjänstgöring.....

Intendenturmateriel.................

Artillerimateriel...................

Kronor.

1,000,887

1,826,423

927,600

2,205,000

Summa

246,264

2,827,310

3,132,600

464,900

6,671,074

Summa

107,756

3.500.000

2.500.000

6,107,756

Summa

593,636

3.500.000

2.500.000

6.593.636

382

Riksdagens skrivelse nr 1.

XIII.

Vissa byggnadsföretag vid armén.

Uti propositionen nr 230, angående anvisande av medel till vissa
byggnadsföretag vid armén, bar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 10 juli
1914, föreslagit riksdagen, att, under förutsättning att propositionerna om
ny härordning och om ny värnpliktslag, om värnskatt och om värnskattefond
samt om vissa engångskostnader för lantförsvarets ordnande vinna
riksdagens bifall:

dels till uppförande av förråd för andra fordon än vinterfordon
samt för persedlar och materiel bevilja ett anslag av 1,359,000 kronor
samt härav för år 1915 anvisa ett belopp av 350,000 kronor;

dels till uppförande av nya byggnader för Norrbottens regemente
bevilja ett anslag av 850,000 kronor samt härav för år 1915 anvisa

250.000 kronor;

dels till uppförande av byggnader för ett kavalleridetachement i
Boden bevilja ett anslag av 640,000 kronor samt härav för år 1915 anvisa

300.000 kronor;

dels till uppförande i Boden av nya byggnader för Boden-Karlsborgs
artilleriregemente bevilja ett anslag av 600,000 kronor och härav för år
1915 anvisa 150,000 kronor;

dels till beredande av ökat utrymme för manskaps inkvartering vid
Karlskrona grenadjärregemente anvisa för år 1915 ett belopp av 80,000
kronor;

dels till beredande av ökat utrymme för manskaps inkvartering vid
Vaxholms grenadjärregemente anvisa för år 1915 ett belopp av 100,000
kronor;

dels till uppförande av nytt etablissemang å Järvafältet för Svea
ingenjörkår avsätta för år 1915 ett belopp av 600,000 kronor;

dels till uppförande av byggnader för Bodens ingenjörkår avsätta för
år 1915 ett belopp av 150,000 kronor;

Riksdagens skrivelse nr 1.

383

dels till uppförande av landstormsförråd avsätta för år 1915 ett belopp
av 75,000 kronor;

dels till uppförande av skidförråd avsätta för år 1915 ett belopp av
55,900 kronor;

dels till ordnande av vissa etablissemang för vinterförläggning anvisa
för år 1915 ett belopp av 567,000 kronor;

dels och förklara att samtliga här omnämnda belopp, som anvisas eller
avsättas för år 1915, skola förskottsvis utgå av värnskattemedel och sedermera
ersättas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
eller annan fond, dit köpeskillingarna för nu till lantförsvaret
anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke försäljas, kunna komma
att inflyta;

dels slutligen bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att i mån av behov redan
under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna högst en femtedel
av det belopp, som för vart och ett av ovannämnda ändamål anvisats.

Beträffande uppförande av nya byggnader för Norrbottens regemente, Riksdagens
för Bodens artilleriregemente samt för Bodens ingenjörhår, för vilket ändamål
medel nu äskats, hava i förenämnda statsrådsprotokoll uppgifter angående
beräkningsgrunderna intagits.

Ö o Ö O

Enär dessa grunder överensstämma med hittills vid uppförande av
kaserner tillämpade principer, har från riksdagens sida någon erinran mot
dem ej varit att göra, vadan riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl.

Maj:ts förslag i förevarande hänseende.

Riksdagen har icke heller haft någon erinran att framställa mot, att

O O 7

de i statsrådsprotokollet omförmälda befälsbyggnader vid Vaxholms grenadjärregemente
samt nya byggnader för Göta och Norrlands ingenjör härer,
hustingenjördetachementen och Fälttelegrafhåren, för vilka medel dock icke
nu äskas, uppföras för i samma protokoll beräknade kostnader.

ökning av stallutrymmena har vid infanteriet och kavalleriet upptagits
bland byggnadsarbetena sålunda: vid varje infanteriregemente ett vinterstall
för 30 hästar och ett sommarstall för 40 hästar, vid varje fördelningskavalleriregemente
samt Skånska husarregementet i Hälsingborg ett vinterstall
för 40 hästar, samt Skånska husarregementet i Landskrona ett vinterstall för
116 hästar, och vid Skånska dragonregementet två vinterstallar för 140 hästar.

De ökade stallutrymineri, Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, överstiga
det av hästantalet vid respektive truppförband betingade verkliga behovet.
Eders Kungl. Maj:t har härvid utgått från, att reserv av utrymme
måste finnas i och för uppställande av lägerhästar, sjuka hästar, truppförbandet

384

Riksdagens skrivelse nr 1.

ej tillhörande hästar vid inspektioner och dylikt. Mot vad Eders Kungl. Maj:t
i sådant avseende föreslagit har riksdagen icke något att ur principiell synpunkt
invända. Emellertid har det kommit till riksdagens kännedom, att
nu befintliga stallbyggnader vid vissa infanteriregementen omfatta, förutom
själva stallet, en vagnbod, vilken icke synes vara oundgängligen erforderlig
utan torde kunna inredas med spiltor. De ekonomifordon, vilka närmast
äro avsedda att uppställas i denna vagnbod, kunna i så fall inrymmas i
regementets sommarstall, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag även innefattar
reservutrymmen. Likaså anser riksdagen, att reservutrymmen i vinterstallarna
icke nödvändigtvis erfordras i den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
omfattningen. Därjämte nödvändiggör den av riksdagen beslutade något
ändrade organisationen av Skånska husar- och dragonregementena eu förändring
i kostnadsberäkningarna för stallutrymmen vid kavalleriet. Nu
angivna omständigheter medföra, att kostnaderna, vilka av Eders Kungl. Maj:t
beräknats till 1,008,000 kronor för infanteriet och 540,000 kronor för
kavalleriet, enligt riksdagens beslut, såsom närmare framgår av bil. 1,
minskas med 352,100 kronor respektive 98,400 kronor till 655,900 kronor
respektive 441,600 kronor.

Vad artilleriet beträffar, har Eders Kungl. Maj:t för Boden-Karlsborgs
artilleriregemente å Karlsborg (Karlsborgs artillerikår) föreslagit ett vinterstall
för 60 stamhästar och ett sommarstall för 40 lejda hästar, dragande
en sammanlagd kostnad av 56,000 kronor. Även härvid har erforderlig
reserv av stallutrymme beräknats.

Mot grunderna för beräknande av detta stallutrymme samt kostnaderna
härför har riksdagen icke funnit något att erinra.

Till förråd för vinterfordon för infanteri-, kavalleri- och trängtrupperna
har av 1913 års riksdag beviljats 237,000 kronor, varav för år 1914 anvisats
75,000 kronor. Således återstå att anvisa 162,000 kronor. Enligt
förslaget till anskaffning av vinterfordon skulle ett ytterligare antal dylika
fordon anskaffas. Det återstår alltså att bereda ytterligare förrådsutrymmen
för ifrågavarande fordon, enligt av 1913 års riksdag godkända beräkningsgrunder
dragande en kostnad av 60,000 kronor. För artilleriet
erfordas liknande förråd, dragande en sammanlagd kostnad av 30,000
kronor. För ingenjörtrupperna upptagas kostnaderna för förråd för vinterfordon
bland kostnaderna för nybyggnader vid nämnda truppslag. Sammanlagda
kostnaden för förråd för vinterfordon uppgår således till (162,000 +

60,000 -j- 30,000 =) 252,000 kronor.

Mot grunderna för beräkning av förråd för vinterfordon har från
riksdagens sida intet varit att erinra.

Riksdagens skrivelse nr 1.

385

Vid varje infanteriregemente erfordras ettförråd för övriga fordon in. in.
om 13 X 24 m. = 312 kvm. .golvyta. Vidare erfordras enligt verkställd
utredning för persedlar och materiel utöver nu befintliga utrymmen 625 kvm.
golvyta och 1,800 kbin. rymd. För ett infanteriregemente erfordras således
ett förråd i tre våningar, 13 X 24 m. med en höjd av 9 in. och med en
kubikmassa av 2,80o kbm. Genomsnittskostnaden härför beräknas till

28.000 kronor. För 28 infanteriregementen blir kostnaden alltså 784,000
kronor.

Vid varje kavalleriregemente erfordras ett förråd om 6 X 8 in. med en
kubikmassa av 150 kbm. Vid 10 regementen blir kostnaden härför 15,000
kronor. För persedlar och materiel erfordras en förrådsbyggnad i två våningar,
9 X 14 m. med en höjd av 6,6 in. och med en kubikmassa av
800 kbm. Kostnaden härför vid 10 regementen beräknas till 80,000 kronor.
För kavalleriet blir kostnaden alltså 95,000 kronor.

För ett artilleriregementes fordon, persedlar m. m. erfordras uppförande
av en förrådsbyggnad i 2 våningar med en storlek av 15 X 120 m.
Förrådet får en golvyta av 1,800 kvm., vilket torde vara tillräckligt för
såväl till fordonen hörande som övriga persedlar och materiel. Kostnaden
för ett dylikt förråd utgör efter 10,000 kronor per 15 löpmeter förråd

80.000 kronor, eller för 6 fältartilleriregementen 480,000 kronor.

För ingenjörtrupperna ytterligare erforderliga förrådsutrymmen äro
inberäknade i de särskilda ingenjörtruppförbandens nya kasernbyggnader.

För trängen och intendenturtrupperna erfordras ej några ytterligare
förrådsutrymmen.

Sammanlagda kostnaderna för förråd för fordon (med undantag
av vinterfordon) samt persedlar och materiel uppgå sålunda till (784,000
+ 95,000 + 480,000=) 1,359,000 kronor.

Mot de anförda beräkningsgrunderna för uppförande av förråd för
ifrågavarande fordon samt persedlar och materiel har riksdagen icke haft
anledning framställa någon erinran.

För arméns samtliga truppförband har till förråd för proviant
och furage av riksdagen beviljats 406,000 kronor, därav för 1913 och
1914 anvisats tillhopa 156,000 kronor. Att anvisa återstå således 250,000
kronor.

Ifrågavarande förråd hava visat sig erforderliga för ett rationellt och
ekonomiskt handhavande av magasinsuppbörden vid truppförbanden samt
för erhållande av möjlighet till uppläggande av oundgängligen erforderlig
reserv, särskilt av fura ge. Riksdagen har därför intet att erinra mot
fortsatt anvisande av det beviljade anslaget.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 sand. 1 höft. (Nr 1.)

386

Riksdagens skrivelse nr 1.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle en skvadron kavalleri förläggas
till Boden, och har till byggnader i Boden för kavalleriet beräknats
ett belopp av 640,000 kronor.

Riksdagen har för sin del beslutat uppsättande och förläggande till
Boden av en självständig kavallerikår, Norrbottens kavallerikår, om två
skvadroner. Med anledning härav erfordras större förläggningsutrymme
än vad Eders Kungl. Maj:t beräknat.

Därigenom att en kanondivision om tre batterier av Norrlands artilleriregemente
enligt riksdagens beslut är avsedd att förflyttas från Boden
till Östersund, under det att ett bergsbatteri från Vendes artilleriregemente
skulle förläggas till Boden, uppslår i det etablissemang, som redan
finnes uppfört i Boden för Norrlands artilleriregemente, ett obelagt
utrymme, som dock icke kan anses motsvara behovet för två batterier,
enär dels det inflyttande bergsbatteriet torde komma att bliva något större
än ett vanligt kanonbatteri och dels etablissemanget, vilket uppförts enligt
tidigare principer, icke innehåller tillräckligt antal lektionsrum, underofficerslägenheter
in. in. Detta gör att förevarande etablissemang icke
torde räcka för den nya kavallerikåren, som har avsevärt större manskapsstyrka
och hästnumerär än tvänne batterier, utan måste med säkerhet nybyggnader
uppföras till minst den omfattning som avses med det av
Eders Kungl. Maj:t till anvisning för år 1915 föreslagna beloppet.

På den grund har riksdagen ansett sig nu böra för ifrågavarande
ändamål för år 1915 avsätta ett belopp av 300,000 kronor, och torde genom
Eders Kungl. Maj:ts försorg böra utredas, i vilken omfattning det för
Norrlands artilleriregemente i Boden avsedda etablissemanget vid genomförande
av artilleriets organisation i enlighet med riksdagens beslut kan
användas jämväl för förläggning av Norrbottens kavallerikår.

För förflyttning till Karlskrona av två baracker från Skillingaryd har
beräknats en kostnad av 80,000 kronor samt för flyttning av baracker
till Vaxholm från Sanrnihed en kostnad av 100,000 kronor, allt i enlighet
med i Eders Kungl. Maj:ts proposition specificerade kostnadsberäkningar.

Ifrågavarande flyttningar av baracker äro, enligt vad riksdagen
inhämtat, avsedda såsom provisoriska åtgärder för att snarast möjligt,
d. v. s. redan under år 1915, kunna ordna övningsförhållandena vid sjöfästningsinfanteriregementena
på ett betryggande sätt. Skulle permanenta
kasernbyggnader nu uppföras, skulle de nya bestämmelserna för övningarna
ej kunna träda i kraft förrän år 1917 eller år 1918. Sedan
barackerna en gång flyttats till sina respektive platser, böra de naturligtvis
användas, så länge de äro i fullgott skick, varefter permanenta kasern -

Riksdagens skrivelse nr 1.

387

byggnader böra uppföras. Då emellertid tidpunkten härför torde ligga
bortom den i planen för byggnadsarbetena angivna tidsperioden, hava
några kostnader för kaserner vid ifrågavarande infanteriregementen icke
upptagits bland övriga byggnadskostnader.

Därest de klimatiska förhållandena i Boden sådant möjliggjort skulle,
enligt vad riksdagen inhämtat, liknande åtgärder hava föreslagits beträffande
Norrbottens regemente för att även där snarast möjligt tillgodose
krigsberedskapens krav.

Ehuru det ur vissa synpunkter kan synas ofördelaktigt att vid samma
truppförband hava så olika förläggnirigssätt för manskapet som i kasern
och baracker, har riksdagen likväl, med hänsyn till vikten av att sjöfästningarna
snarast möjligt få krigsberedskapen behörigen tillgodosedd, ansett
sig böra godkänna den föreslagna åtgärden. Mot kostnadsberäkningarna har
riksdagen ej haft något att erinra.

För uppförande i Östersund av en förplägnadsanstalt, omfattande
havremagasin och bageri ävensom en kasern för personalen vid anstalten,
har, i enlighet med förut för riksdagen i samband med äskande av medel
för liknande anstalter i Boden och å Karlsborg framlagda grunder, beräknats
ett belopp av 450,000 kronor samt för uppförande i Stockholm av
ett havremagasin och en mindre bostadsbyggnad för maskinist och eldare
i enlighet med samma grunder ett belopp av 174,000 kronor.

I den plan rörande uppförande av förplägnadsanstalter vid armén,
som år 1908 förelädes riksdagen, upptogs en dylik anstalt inom varje
arméfördelning samt dessutom en i Boden. Riksdagen beslöt emellertid,
att tillsvidare endast anstalten i Boden samt den för tredje arméfördelningen
avsedda anstalten å Karlsborg skulle uppföras och att, först sedan vidare
erfarenhet vunnits, övriga anstalter skulle ifrågakomma till uppförande.

Sedan numera anstalterna i Boden och å Karlsborg varit i verksamhet
under mer än ett år och deras ändamålsenlighet fullt bekräftats, synes
tidpunkten vara inne att fortskrida på den inslagna vägen. Riksdagen har
därvid i likhet med Eders Kungl. Maj:t ansett, att sjätte arméfördelningens
behov av en förplägnadsanstalt i främsta rummet bör tillgodoses, varigenom
underhållsmöjligheterna under ett krigsföretag i Norrland ytterligare tryggas.
Därjämte synes det riksdagen lämpligt, att ett havremagasin för
fjärde arméfördelningen uppföres i Stockholm. Då ett kronobageri med
fullt tillräcklig till verkningsförmåga och moderna maskiner redan tinnes
i huvudstaden samt intendenturkasern är därstädes provisoriskt inredd å
Fredrikshov, kan den för fjärde arméfördelningen avsedda förplägnadsan -

388

Riksdagens skrivelse nr 1.

stalten genom tillkomsten av ett havremagasin anses färdig, även om en
förflyttning framdeles av kronobageriet och kasernen måste verkställas.

För uppförande av ny kasernbyggnad för Svea ingenjörkår har beräknats
ett belopp av 1,795,000 kronor.

Uti kostnadsberäkningen har upptagits ett belopp av 170,000 kronor
för officersbostäder för 6 kaptener och 1 kassör. Då det emellertid icke
är överensstämmande med hittills av riksdagen följda principer att vid
kaserner uppföra officersbostäder å andra orter än fästningar, har riksdagen
funnit, att kostnaderna för dylika bostäder vid Svea ingenjörkår böra utgå.
I övrigt har riksdagen icke haft något att erinra mot de av Eders Kung!.
Maj:t föreslagna kasernbyggnaderna för nämnda kår eller mot de för dessa
byggnader beräknade kostnaderna.

För uppförande av landstormsförråd har beräknats en kostnad av
150,100 kronor.

Ifrågavarande förråd äro avsedda för de 52 landst ormsområden inom
landet, vilka ännu icke erhållit någon organisation, och hava kostnaderna
upptagits i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för generalstaben
gjord beräkning, varöver vederbörande förvaltningsmyndigheter yttrat sig.

Riksdagen, som anser det vara av största betydelse för landstormens
förmåga att lösa de försvarsuppgifter, vilka tillkomma densamma, att samtliga
landstormsområden inom landet bliva organiserade, har icke haft
något att erinra mot Eders Kung]. Maj:ts förslag beträffande uppförande
av landstormsförråd och därmed förenade kostnader.

För uppförande av skidförräd har av Eders Kungl. Maj:t beräknats
en kostnad av 461,000 kronor.

Enligt den för 1913 års riksdag framlagda plan för uppförande av
skidförråd skulle kostnaderna för dylika förrådsbyggnader uppgå till
491,200 kronor, vilket belopp emellertid sedermera genom användande av
äldre baracker samt minskning av antalet verkstadsbyggnader reducerats
till 435,100 kronor. Av detta belopp har riksdagen redan anvisat 75,000
kronor, vadan det skulle återstå att anvisa ytterligare 360,100 kronor.
Enligt planen för anskaffning av intendenturrnateriel skall emellertid ytterligare
skidutrustning anskaffas, för vilkens förvaring kräves förrådsbyggnader
för en kostnad av 101,000 kronor. Sammanlagda kostnaden för
skidförråd skulle sålunda uppgå till 461,100 kronor.

Mot dessa beräkningsgrunder har riksdagen icke funnit något att

erinra.

Riksdagens skrivelse nr 1.

389

För ordnande av vinter förläggning har av Eders Kungl. Maj:t upp*
tagits en kostnad av 567,000 kronor.

Mot den utredning beträffande behovet av åtgärder i detta syfte,
som lämnats i förenämnda statsrådsprotokoll, har riksdagen icke haft något
att erinra.

För förflyttning av ammunitions fabrikens avdelning å Marieberg
till Karlsborg har av Eders Kungl. Maj:t upptagits ett belopp av 950,000
kronor.

Mot förflyttningen, som betingas av nödvändigheten att erhålla ett
för fabriken i händelse av krig tryggat läge, har riksdagen icke haft något
att erinra, ej heller mot den i sammanhang därmed uppgjorda kostnadsberäkningen.
>

Enligt den av riksdagen beslutade nya härordningen skall Norrlands
artilleriregemente i Östersund utökas med en kanondivision om tre batterier.
Med anledning härav erfordras tillbyggnader till regementets etablissemang
därstädes, vilka enligt av arméförvaltningens fortifikationsdepartement verkställda
beräkningar skulle draga en kostnad av 1,000,000 kronor, förutom
erforderliga markinköp, för vilka kostnaderna nu icke kunna tillnärmelsevis
uppskattas på grund av de egenartade förläggningsförhållandena i
Östersund. Då emellertid, enligt den i propositionen lämnade utredningen,
inkomsterna för försäljning av lantförsvaret tillhörande fastigheter kunna
förutsättas högst väsentligt överstiga utgifterna för avsedda nybyggnadsarbeten,
har riksdagen ansett, att den omständigheten, att kostnaderna för
här ifrågavarande markinköp ej kunnat nu beräknas, icke bör utgöra
hinder för besluts fattande om nybyggnadsarbetenas utförande samt beviljande
av medel därtill.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle sammanlagda kostnaden för
de byggnadsarbeten, vilka — förutom återstående kasernbyggnader för
infanteriet — erfordras i samband med den nya härordningen, uppgå till
15,044,100 kronor. Den av riksdagen i det föregående gjorda granskningen
upptager en minskning i detta belopp med 352,100 kronor för
stallbyggnader vid infanteriet, 98,400 kronor för stallbyggnader vid kavalleriet,
340,000 kronor för nybyggnader vid Norrbottens kavallerikår samt

170,000 kronor för officersbostäder vid Svea ingenjörkår. Sammanlagda
kostnadsminskningen utgör således (352,100 -j- 98,400 -f- 340,000 -f- 170,000
==) 960,500 kronor. Däremot har av riksdagen vidtagits en ökning med
1,000,000 kronor för Norrlands artilleriregemente i Östersund. Total -

390

Riksdagens skrivelse nr 1.

kostnaden för nybyggnadsarbeten skulle således uppgå till 15,084,100
kronor. Härtill komma, såsom förut nämnts, kostnader för markinköp vid
Norrlands artilleriregemente i Östersund ävensom ökade kostnader för nybyggnader
för Norrbottens kavallerikår.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot grunderna i det förslag
till fördelning av byggnadskostnaderna under åren 1915—1919, som
finnes bifogad Eders Kungl. Maj-.ts proposition å sidan 15, har med anledning
av ovan ifrågasatta kostnadsförändringar upprättat ny tablå, som återfinnes
i Bil. 2.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, att byggnadskostnad erna skulle under
de närmaste åren i mån av behov förskottsvis utgå av värnskattemedel för
att framdeles täckas av inkomsten genom försäljning av nu till lantförsvaret
anslagna fastigheter har riksdagen icke haft något att erinra, liksom
ej heller mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om bemyndigande att under år 1914
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna högst en femtedel av det belopp.
som för vart och ett av de föreslagna byggnadsändamålen för år
1915 anvisas. I

I anslutning till vad ovan anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
som antagit, förordningar om värnskatt och angående statsverkets
värnskattefond, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 230,

dels till uppförande av förråd för andra fordon än vinterfordon
samt för persedlar och materiel beviljat ett anslag av 1,359,000 kronor
samt härav för år 1915 anvisat ett belopp av 350,000 kronor;

dels till uppförande av nya byggnader för Norrbottens regemente
beviljat ett anslag av 850,000 kronor samt härav för år 1915 anvisat

250.000 kronor;

dels till uppförande av byggnader för Norrbottens kavallerikår avsatt
för år 1915 ett anslag av 3(''0,000 kronor;

dels till uppförande av nya byggnader för Bodens artilleriregemente
beviljat ett anslag av 600,000 kronor och härav för år 1915 anvisat

150.000 kronor;

dels till beredande av ökat utrymme för manskaps inkvartering vid
Karlskrona grenadjärregemente anvisat för år 1915 ett belopp av 80,000
kronor; ... ...

Riksdagens skrivelse nr 1.

391

dels till beredande av ökat utrymme för manskaps inkvartering vid
Vaxholms grenadjärregemente anvisat för år 1915 ett belopp av 100,000
kronor;

dels till uppförande av nytt etablissemang å Järvafältet för Svea
ingenjörkår avsatt för år 1915 ett belopp av 600,000 kronor;

dels till uppförande av • byggnader för Bodens ingenjörkår avsatt
för år 1915 ett belopp av 150,000 kronor;

dels till uppförande av landstormsförråd avsatt för år 1915 ett
belopp av 75,000 kronor;

dels till uppförande av skidförråd avsatt för år 1915 ett belopp av
55,900 kronor;

dels till ordnande av vissa etablissemang för vinterförlaggning anvisat
för år 1915 ett belopp av 567,000 kronor;

dels ock förklarat, att samtliga här omnämnda belopp, som anvisats
eller avsatts för år 1915, skola förskottsvis utgå av värnskattemedel och
sedermera ersättas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
eller annan fond, dit köpeskillingarna för nu till lantförsvaret
anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke försäljas, kunna
komma att inflyta;

dels slutligen bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att i mån av behov
redan under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna högst
en femtedel av det belopp, som för vart och ett av ovannämnda ändamål
anvisats.

392

Riksdagens skrivelse nr 1.

Bil. 1.

Beräkning

av kostnaderna för ökat stallutrymme vid infanteriet och kavalleriet.

		Kronor.
1 Infanteriet.
A. Vinterstall. i Behov, stallutrymme . . för 34 hästar ; Tillgång, > . . > 24 > Brist > 10 hästar vid 25 regementen å 850 kronor .......................... Behov, stallutrymme . . för 34 hästar Tillgång, > . . > 8 > Brist > 26 hästar vid 3 regementen ä 800 kronor Inredning av 12 spiltor vid 25 infanteriregementen ä 150 kronor . . .	. 212,500: - . 62,400: — . 45,000: —
B. Sommarstall. Sommarstall för 40 hästar ä 300 kronor vid 28 infanteriregementen . .	. 336,000: —	655,900	-
Kavalleriet. Behov, stallutrymme . . för 682 hästar Tillgång, > > 660 > Brist > 22 hästar vid 6 regementen ä 800 kronor Skånska husarregementet i Landskrona för 184 hästar ä 800 kronor . . Skånska dragonregementet för 200 hästar å 800 kronor........	. 134,400: -. 147,200: — . 160,000: —	441.600
	Summa	1,097,500	—!

Riksdagens skrivelse nr 1,

393

Tablå

Bil. 2.

över fördelningen av vissa byggnadskostnader enligt riksdagens beslut.

Arbete.	Att be-vilja eller avsätta.	Kostnad år 1915.	Kostnad år 1916.	Kostnad år 1917.	Kostnad år 1918.	Kostnad år 1919.
Okat stallutrymme vid infanteriet . . .	655,900	_	215,300	215,300	225,300
> » » kavalleriet . .	441,600	—	200,000	241,600	—	—
> > > artilleriet . . .	56,000	—	—	30,000	26,000	—
Förråd för vinterfordon.......	252,000	se nedan	90,000	—	—	—
> > övriga fordon m. m.....	1,359,000	350,000	350,000	350,000	309,000	—
> > proviant och farage ....	250,000	se nedan	se nedan	—	—	—
Nybyggnader för 1.19........	850,000	250,000	250,000	350,000	—	—
> > Norrbottens kavallerikår	300,000	300,000	—	—	—	—
> > A. 8........	600,000	150,000	150,000	300,000	—	—
» > I. 7: baracker ....	80,000	80,000	—	—	—	_
> > I. 26: baracker ....	100,000	100,000	—	—	—	—
> » I. 26: befäl sbyggnader .	395,000	—	—	195,000	200,000	—
» » förplägnadsanstalt . .	450,000	—	—	—	200,000	250,000
» > havremagasin ....	174,000	—	—	—	74,000	100,000
> » A. 4 i Östersund . . .	1,000,000	—	200,000	200,000	300,000	300,000
Nybyggnader för ingenjörtrupperna:
Svea ingenjörkår..........	1,625,000	600,000	600,000	425,000	—	—
Göta > ..........	43,000	—	43,000	—	—	—
Norrlands » ..........	1,838,000	_	400,000	800.000	638.000	_
Bodens » ..........	i 429,000 \ 190,000	j- 150,000	180,000	289,000	—	—
Kustingenjördetachementen......	93,000	—	93,000	—	—	—
Fälttelegrafkåren..........	1,774,000	—	500,000	800,000	474,000	—
Landstomisförråd..........	150,100	75,000	75,100	—	_	_
Skidförråd.............	461,000	55,900	101,275	—	101,275	202,550
Ordnande av vinterförläggning ....	567,000	567,000	—	—	—	—
Ammunitionsfabrikens flyttning ....	950,000	—	—	400,000	550,000	—
Summa	—	2,877,900	3,447,675	4,595,900	8,097,575	852,550
Anslag upptagna i föreslagen riksstat för 1915 eller förut beviljade:
Förråd för vinterfordon.......	—	162,000	—	—	—	—
> > proviant och furage ....	—	125,000	125,000	—	—	—
Summa	14 788,000	2,604,900	3,572,675	4,506,900	8,097,575	852,550
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 14 saml. 1	käft.	(AV 7.)	50

394

Riksdagens skrivelse nr 1.

XIY.

Ersättning till reservpersonal vid armén för
viss tjänstgöring under år 1915.

I propositionen nr 149 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för lantförsvarsärenden
den 12 juni 1914, föreslagit riksdagen att, under förutsättning att
propositionen angående vissa engångskostnader för lantförsvarets ordnande
vunne riksdagens bifall, medgiva:

dels att subalternofficerare och sergeanter i infanteriregementes reserv
ävensom övertaliga subalternofficerare och sergeanter vid infanteriregemente,
vilka år 1915 vid infanteriet tjänstgöra under första tjänstgöringen
med värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1914 yngre, må åtnjuta lön och dagavlöning
samt dagtraktamente, där sådant utgår, med samma belopp, som
fast anställd personal av motsvarande grad i lägre löneklassen inom graden
vid liknande tjänstgöringstillfällen äger åtnjuta, lönen beräknad för
dag med x/365 av årsbeloppet;

dels att underbefäl av manskapet i infanteriregementes reserv, vilka
år 1915 vid infanteriet tjänstgöra under första tjänstgöringen med värnpliktiga,
tillhörande årsklassen 1914 yngre, må åtnjuta, förutom manskap tillkommande
naturaförmåner, lön och dagavlöning med samma belopp, som
fast anställd personal av motsvarande grad och löneklass vid liknande
tjänstgöringstillfällen äger åtnjuta, lönen beräknad för dag med 1/30-del av
månadsbeloppet;

dels att till högst 560 volontärer vid infanteriet må för tjänstgöring
såsom befäl och instruktörer under år 1915 utbetalas tillägg för vicekorpralsbeställning
eller särskilda befälsarvoden enligt i statsrådsprotokollet
angivna grunder;

dels att härav betingade kostnader må bestridas av värnskattemedel
från anslaget för år 1915 till bestridande av kostnaderna för övning vid
armén av årsklassen 1914 yngre.

Riksdagens skrivelse nr 1.

395

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts Riksdagens
förevarande framställning, får anmäla, att riksdagen medgivit: uttalande.

dels att subalternofficerare och sergeanter i infanteriregementes reserv
ävensom övertaliga subalternofficerare och sergeanter vid infanteriregemente,
vilka år 1915 vid infanteriet tjänstgöra under första tjänstgöringen
med värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1914 yngre, må åtnjuta lön och
dagavlöning samt dagtraktamente, där sådant utgår, med samma belopp,
som fast anställd personal av motsvarande grad i lägre löneklassen inom
graden vid liknande tjänstgöringstillfällen äger åtnjuta, lönen beräknad
för dag med V365 av årsbeloppet;

dels att underbefäl av manskapet i infanteriregementes reserv, vilka
år 1915 vid infanteriet tjänstgöra under första tjänstgöringen med värnpliktiga,
tillhörande årsklassen 1914 yngre, må åtnjuta, förutom manskap
tillkommande naturaförmåner, lön och dagavlöning med samma belopp,
som fast anställd personal av motsvarande grad och löneklass vid liknande
tjänstgöringstillfällen äger åtnjuta, lönen beräknad för dag med V30-del av
månadsbeloppet;

dels att härav betingade kostnader må bestridas av värnskattemedel
från anslaget för år 1915 till bestridande av kostnaderna för övning vid
armén av årsklassen 1914 yngre.

Stockholm den 14 september 1914.

Med undersåtlig vördnad.