Riksdagens skrivelse Nr 149 (Riksdagsskrivelse 1926:149)

Riksdagens skrivelse Nr 149.

Nr 149.

Godkänd av första kammaren den 16 april 1926.
Godkänd av andra kammaren den 16 april 1926.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar
rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till
vissa i statens tjänst anställda personer.

(Bankoutskottets utlåtande nr 25.)

Till Konungen.

Riksdagen får härmed anmäla sina beslut i anledning av nedannämnda
framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa
i statens tjänst anställda personer.

Innan riksdagen ingår på behandling av de särskilda framställningar,
som i denna skrivelse avses, har riksdagen ansett sig höra framhålla vissa
allmänna synpunkter beträffande pensionering av statstjänares efterlevande.

I motsats till vad fallet är med avseende å tjänstepensionering har i
fråga om familjepensionering för statstjänare hittills såsom allmän princip
gällt, att kostnaderna för denna pensionering höra bestridas väsentligen
genom befattningshavarnas egna avgifter och att staten härvidlag bör i
huvudsak inskränka sig till att medverka vid bildandet av kassor eller
pensionsanstalter för pensioneringens handhavande. För ordinarie befattningshavare
i statstjänst är ock familjepensioneringen — frånsett kvinnliga
tjänstemän — för närvarande ordnad genom särskilda kassor, i vilka delägarskap
numera såsom regel är obligatoriskt för vederbörande tjänstinnehavare.
Beträffande icke-ordinarie personal har däremot hittills endast
undantagsvis möjlighet beretts att genom erläggande av avgifter till änkeoch
pupillkassa sörja för efterlevandes pensionering.

Med hänsyn till nyssnämnda allmänna grundsats att statstjänares familjeBihanq
till riksdagens protokoll 1926. It samt. Nr 149.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

pensionering i stort sett bör bestridas med deras egna avgifter har det
ansetts betänkligt att med statsmedel pensionera efterlevande till befattningshavare,
vilka icke ägt eller icke begagnat sig av möjlighet att på
angivet sätt sörja för sina efterlevandes underhåll. I åtskilliga fall hava
dock statsmakterna, särskilt under senare år, beviljat pensioner eller därmed
jämförliga årliga understöd åt efterlevande till befattningshavare av
nyss angivna kategorier. Detta gäller företrädesvis efterlevande till befattningshavare
i icke-ordinarie anställning, av vilka största antalet äro till
arbetarpersonal hänförliga eller med sådan personal i förevarande hänseende
jämförliga anställningshavare vid försvarsväsendet; i ett fåtal fall
hava dock understöd beviljats även åt efterlevande till icke-ordinarie
befattningshavare inom övriga grenar av statsförvaltningen. I vissa fall
har emellertid riksdagen beviljat pensioner eller understöd jämväl åt efterlevande
till ordinarie befattningshavare, vilka antingen icke varit skyldiga
att ingå i änke- och pupillkassa samt av ekonomiska skäl varit förhindrade
att frivilligt inträda i sådan kassa eller ock av särskilda orsaker icke
varit berättigade till delaktighet i änke- och pupillkassa.

I de fall, då beviljande av understöd av nu förevarande slag förekommit,
har emellertid beträffande såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavares
efterlevande såsom förutsättning för understöds tilldelande gällt —
förutom att befattningshavaren under viss ej alltför kort tid varit anställd
i statens tjänst — att ömmande omständigheter i de särskilda fallen kunnat
anses föreligga. I fråga om änka har så ansetts vara förhållandet, då hon
på grund av hög ålder eller sjuklighet varit oförmögen till arbete och
därjämte befunnits meddellös eller i avsaknad av tillräckliga medel för
sitt uppehälle samt icke ägt anhöriga, som funnits kunna och böra sörja
för eller bidraga till hennes uppehälle. Där särskilt ömmande omständigheter
varit för handen, har riksdagen i ett fåtal fall medgivit tillägg till
änkepensionen genom beviljande av särskilda understöd åt minderåriga
barn, vilka understöd med få undantag bestämts att utgå till och med
utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnått 18 års ålder.
I regel har dock understödet inskränkts till änkepension. Om änkan icke
uppnått högre ålder och funnits vara arbetsför men haft minderåriga barn
att försörja, har riksdagen i vissa fall, där behov av understöd synts föreligga,
berett sådant understöd icke genom änkepension utan endast i form
av uppfostringsbidrag åt barnen under deras uppväxttid. Även där avliden
statstjänare vid frånfället efterlämnat föräldralösa barn, som funnits vara
i behov av understöd, har sådant stundom beretts genom årliga underhållsbidrag
åt barnen under deras minderåriglietstid.

Beträffande storleken av de understöd, som sålunda plägat beviljas efterlevande
till vissa befattningshavare i statens tjänst, synes — ehuru några
strängt enhetliga grunder enligt sakens natur icke kunnat tillämpas, då
såsom förut framhållits beloppen måst bestämmas med hänsyn tagen till
omständigheterna i varje särskilt fall — i stort sett hava gällt följande.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

Beträffande änkor efter ordinarie tjänstemän hava beloppen i de flesta fall
tillmätts med viss hänsyn tagen till storleken av den pension, som skulle
hava utgått, därest befattningshavaren varit delägare i vederbörande änkeoch
pupillkassa, varvid dock så gott som undantagslöst större eller mindre
reduktion ägt rum, där vederbörliga pensionsavgifter ej blivit erlagda. I
fråga om en till nu avsedda kategori hänförlig grupp av efterlevande,
vilka under en följd av år i talrika fall beretts understöd, nämligen änkor
efter avlidna vaktkonstaplar m. fl. befattningshavare vid fångvården, hava
dock understöden under de senaste åren oberoende av omständigheter, vilka
för delägare i vederbörande änke- och pupillkassa kunnat påverka pensionsbeloppens
storlek, bestämts till fixa belopp av 240 kronor årligen. Vad
icke-ordinarie personal angår, har beträffande efterlevande till sådana
befattningshavare, vilka utövat tjänst med mer eller mindre direkt motsvarighet
i ordinarie befattning, vid understödsbeloppens avvägande
stundom tagits hänsyn till storleken av den pension, som skulle hava
utgått för motsvarande ordinarie tjänst. Vidkommande övriga icke-ordinarie
befattningshavare — företrädesvis alltså till arbetarpersonal hänförliga
eller med sådan personal jämförliga anställningshavare — hava understöden
i regel bestämts till avrundade mindre belopp, vilka i allmänhet icke i
nämnvärd mån gjorts beroende av storleken utav vederbörande befattningshavares
avlöning. De belopp, som därvid kommit i fråga, hava beträffande
änkor i det övervägande antalet fall bestämts till 300 kronor årligen men
stundom även till 250 eller 200 kronor. I vissa fall hava dock avvikelser
uppåt eller nedåt från nu nämnda belopp ägt rum med hänsyn till olika
förut berörda omständigheter, såsom de efterlevandes ekonomiska ställning,
ålder och hälsotillstånd, befattningshavarens tjänstetid o. s. v. Jämväl
i fråga om s. k. barnpensioner hava beloppen växlat; under de senaste
åren hava dock understödsbeloppen till minderåriga barn i det ojämförligt
största antalet fall bestämts till 100 kronor årligen för varje barn.

Genom beslut av 1925 års riksdag företogs en reglering av pensionerna
till vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, i samband
varmed förutsattes, att pensioner, som senare än år 1925 beviljades
genom särskilda beslut av riksdagen, skulle till beloppen så avpassas, att
de kunde betraktas såsom nyreglerade. I anslutning till denna reglering
av tjänstepensioner har det ansetts ändamålsenligt att jämväl pensioner,
som genom särskilda beslut av riksdagen hädanefter beviljas änkor och
barn, så avvägas, att mera enhetliga grunder i avseende å tilläggsförmåner
å pensioner skulle kunna för framtiden tillämpas. I sådant syfte har
Eders Kungl. Maj:t i proposition nr 63 till innevarande års riksdag föreslagit
ändrade bestämmelser rörande pensions- och dyrtidstillägg åt vissa
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. av innebörd,
att å pensioner, som senare än vid 1925 års riksdag genom särskilt beslut
av riksdagen beviljas änkor och barn, endast under förutsättning av riks -

Riksdagens skrivelse Nr 149.

dagens särskilda medgivande må åtnjutas vare sig pensionstillägg eller
dyrtidstillägg enligt de mera förmånliga grunder, som hittills gällt beträffande
s. k. oreglerade pensioner av förevarande slag. Riksdagen har
numera bifallit ifrågavarande förslag (skrivelse den 3 mars 1926 nr 60).

Med anledning av vad riksdagen sålunda beslutit erfordras beträffande
familjepensioner, som hädanefter beviljas av riksdagen, en omräkning av
de belopp, vilka eljest kunnat ifrågakomma. Sådan omräkning har verkställts
beträffande samtliga de fall av änkeunderstöd, som beröras i denna
skrivelse.

I samband med den omräkning av ifrågavarande understöd, som på sätt
nyss angivits måste äga rum, har riksdagen emellertid funnit det vara
önskvärt att såvitt möjligt åvägabringa en viss utjämning av de lägsta i
normala fall förekommande änkeunderstöden, d. v. s. sådana mellan 200
och 300 kronor. Beträffande dessa understöd tillåter sig riksdagen att här
nedan angiva beloppen av de totala pensionsförmåner för år, som hittills
varit förenade med pension till ensam änka å förutnämnda belopp respektive
200, 250 och 300 kronor:

Pension	Pensions- tillägg	Summa	Dyrtidstillägg1 (enligt högre grunder)	Summa
Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
200	90	290	108	458
250	90	340	199	539
300	90	390	230	620

För att giva ungefär samma totalförmåner skulle nämnda pensioner nu
behöva omräknas till nedan angivna belopp:

Ny pension	Dyrtidstillägg1 (enligt lägre grunder)	Summa
Kr.	Kr.	Kr.
324	123	447
384	146	530
444	169	613

Med avseende å den utjämning av ifrågavarande understöd till änkor,
som riksdagen enligt vad nyss anförts funnit önskvärd, har riksdagen
efter övervägande såsom normalt belopp för ifrågavarande änkepensioner
funnit sig böra fastställa 384 kronor årligen. Detta belopp ligger visserligen
något lägre än vad som motsvarar en oreglerad änkepension å 300 kronor
men skulle å andra sidan innebära någon förhöjning beträffande vissa
lägre pensioner. I stort sett skulle härigenom enligt riksdagens mening
åstadkommas ett mera rättvist avvägande av understöden för ifrågavarande

1 Dyrtidstilläggen äro beräknade vid en levnadskostnadsindex av 175 och för pensionär
utan barn. Vid beäkningen har hänsyn icke tagits till i § 4 sista stycket av gällande kungörelse
föreskrivna avrundningar.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

fall. Givet är emellertid, att även för framtiden avvikelser, såväl uppåt
som nedåt, kunna ifrågakomma med hänsyn till omständigheterna i särskilda
fall.

Vad beträffar s. k. barnpensioner skulle en direkt omräkning till nyreglerade
belopp av hittills beviljade sådana understöd komma att medföra
vissa tekniska olägenheter i de fall, där pensionering äger rum av flera
syskon. Med hänsyn härtill och då dylika pensioner hittills endast i enstaka
fall förekommit, har riksdagen ansett en direkt omräkning av dessa pensioner
icke böra äga rum på sätt skett beträffande änkepensioner. Riksdagen
har därför i de i denna skrivelse omförmälda fall, där understöd
till minderåriga barn beslutits, endast ansett sig höra bestämma de nyreglerade
belopp, vilka i varje särskilt fall funnits skäliga, utan att ställa
dessa understöd i bestämd relation till förut i motsvarande fall beviljade
barnpensionshelopp.

Det har redan tidigare erinrats, att statstjänares familjepensionering
hittills ansetts böra i stort sett bestridas genom deras egna avgifter.
Riksdagen anser det vara av vikt att denna grundsats alltjämt upprätthålles.
Det förhållandet att i en del undantagsfall, där ömmande omständigheter
ansetts föreligga, understöd av statsmedel beretts efterlevande
till befattningshavare, vilka icke själva kunnat sörja för sina efterlevandes
underhåll, kan sålunda icke få tagas till intäkt för någon rätt för övriga
statstjänares efterlevande till understöd av statsmedel. Riksdagen har
därför i detta sammanhang velat framhålla angelägenheten av att genom
statsmakternas försorg åtgärder så snart ske kan vidtagas för att bereda
möjlighet även för icke-ordinarie personal att grundlägga rätt till familjepension.
Riksdagen vill erinra, att beträffande till arbetarpersonal hänförliga
anställningshavare vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen
1921 års pensionskommitté i betänkande den 30 november 1925
(nr VI) framlagt ett förslag, åsyftande, förutom vissa grunder för tjänstepensionering,
jämväl bestämmelser rörande en på avgiftsplikt grundad
familjepensionering för sådana anställningshavare. Sedan Eders Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag bebådat framställning
till riksdagen rörande anslag för bestridande av statsverkets
kostnader för pensionering av de i pensionskommitténs berörda förslag
avsedda befattningshavarna, har Eders Kungl. Maj:t i skrivelse den 12
februari 1926, nr 93, givit riksdagen tillkänna, att proposition i sagda
ämne icke komme att avlåtas till pågående riksdag. Då förhållandena
beträffande särskilt familjepensionering för ifrågavarande befattningshavargrupper
för närvarande icke kunna anses tillfredsställande, måste det enligt
riksdagens mening vara angeläget att frågan om sådan pensionering inom
en nära framtid må kunna bringas till en lösning.

Riksdagen övergår härefter till behandling av ovanberörda framställningar
angående pensioner eller understöd.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

I. Efterlevande till befattningshavare inom fövsvarsväsendet och allmänna
civilförvaltningen.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 8 januari 1926 dagtecknad proposition
nr 19 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att envar av slöjdläraren Per Leander
Anderssons änka Anna Severina Andersson, född Johansdotter, vaktkonstapeln
Per Anderssons änka Anna Märta Andersson, född Normark, vaktkonstapeln
Carl Johan Agrells änka Elna Agrell, född Persdotter, samt
vaktkonstapeln Johan Aron Svenssons änka Anna Maria Svensson, född
Nilsdotter, må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 240 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förslag har ej givit riksdagen anledning till erinran
i annat avseende än att understödsbeloppen — i enlighet med vad
riksdagen inledningsvis i denna skrivelse framhållit i fråga om viss reglering
av änkepensioner — ansetts böra avpassas med hänsyn till att å
desamma ej komma att utgå andra tilläggsförmåner än dyrtidstillägg
enligt grunder, som gälla för s. k. nyreglerade familjepensioner. På
grund härav och i anslutning till vad riksdagen i nämnda sammanhang
yttrat angående önskvärdheten av viss utjämning av lägre änkepensioner
har riksdagen ansett beloppen böra bestämmas till 384 kronor årligen.
Sammanlagda pensionsförmånen skulle alltså komma att under nuvarande
förhållanden uppgå till omkring 530 kronor årligen.

Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, medgivit, att envar
av slöjdläraren Per Leander Anderssons änka Anna Severina Andersson,
född Johansdotter, vaktkonstapeln Per Anderssons änka Anna Märta Andersson,
född Normark, vaktkonstapeln Carl Johan Agrells änka Elna Agrell,
född Persdotter, samt vaktkonstapeln Johan Aron Svenssons änka Anna
Maria Svensson, född Nilsdotter, må från och med den 1 januari 1926
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
384 kronor.

2:o.

I två likalydande motionen (1:189 och II: 274) har hemställts, »att riksdagen
ville medgiva, att vaktkonstapeln Sven August Petterssons änka
Cecilia Charlotta Pettersson, född Hansson, må från och med den 1 januari
1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

Riksdagens skrivelse Nr 149. 7

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
240 kronor.»

På sätt statskontoret uti avgivet utlåtande i ärendet framhållit och riksdagen
jämväl i annat sammanhang erinrat, lärer understöd av statsmedel
till änkor efter befattningshavare, om vilka här är fråga, höra utgå endast
där ömmande omständigheter kunna anses föreligga. Av den beträffande
änkan Pettersson förebragta utredningen framgår, att hon uppnått en ålder
av närmare 80 år och är oförmögen att genom arbete bidraga till sitt
uppehälle, att hon saknar alla tillgångar samt att hennes anhöriga måste
anses vara i svaga ekonomiska omständigheter. Under sådana förhållanden
och med hänsyn till mannens 35-åriga väl vitsordade anställning i
statens tjänst har riksdagen ansett skäl föreligga att bevilja ett årligt
understöd av statsmedel till änkan Pettersson under hennes återstående
livstid. Beloppet av detta understöd har i enlighet med vad under nästföregående
punkt beslutits ansetts böra bestämmas till 384 kronor, och har
understödet funnits böra utgå från och med den 1 januari 1926 å allmänna
indragningsstaten.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av förevarande motioner medgivit, att vaktkonstapeln Sven
August Petterssons änka Cecilia Charlotta Pettersson, född Hansson, må
från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

3:o.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:190 och II: 273)
har hemställts, »att riksdagen ville medgiva, att vaktkonstapeln Carl
Fredrik Eklunds änka Amanda Matilda Eklund, född Nilsson, må från
och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 240 kronor.»

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet blivit anförda, har
riksdagen funnit sig böra medgiva, att änkan Eklund beredes ett årligt
understöd av statsmedel under sin återstående livstid, så länge hon lever
ogift. Beloppet av detta understöd har i enlighet med vad riksdagen
under punkterna l:o och 2:o här ovan medgivit ansetts böra bestämmas
till 384 kronor årligen, att från och med den 1 januari 1926 utgå å allmänna
indragningsstaten.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av förevarande motioner medgivit, att förre vaktkonstapeln
Carl Fredrik Eklunds änka Amanda Matilda Eklund, född Nilsson, må
från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

4:o.

I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 122 bar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma
dag, i punkt l:o föreslagit riksdagen medgiva, att vicekonsuln i Rotterdam,
konsuln Johannes Edward Folkardus Folkard von Scherlings änka Paula
Folkard von Scherling, född Rohn, må från och med ingången av år 1925
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 912 kronor.

Riksdagen har, om ock med någon tvekan, ansett sig böra medgiva
beredande av pension åt änkan Folkard von Scherling. Denna pension
har emellertid synts riksdagen icke böra bestämmas till högre belopp än
som av 1924 års riksdag beviljats änkan efter vicekonsuln i Berlin A. E.
Moberg eller 500 kronor årligen, vilken summa motsvaras av s. k. nyreglerad
änkepension å 600 kronor.

På grund av det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att vicekonsuln
i Rotterdam, konsuln Johannes Edward Folkardus Folkard von Scherlings
änka Paula Folkard von Scherling, född Rohn, må från och med ingången
av år 1925 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 600 kronor.

5:o.

I punkten 2:o av förevarande proposition nr 122 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att kanslivaktmästaren vid beskickningen i
Wien Alois Kerns änka Anna Kem må från och med den 1 juni 1925, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 444 kronor, under iakttagande därav
att vid första utbetalningen av understödet avdrag göres, motsvarande den
till änkan Kern jämlikt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 17 juli 1925 utbetalade
gratifikationen.

Riksdagen har på grund av de i ärendet åberopade omständigheterna
och med hänsyn till riksdagens beslut i vissa liknande fall funnit sig böra
medgiva, att pension av statsmedel beredes änkan Kern under hennes återstående
livstid. Beloppet av denna pension har emellertid, i enlighet med
vad riksdagen i annat sammanhang angivit, synts böra bestämmas till
384 kronor årligen.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, medgivit,
att kanslivaktmästaren vid beskickningen i Wien Alois Kerns änka
Anna Kern må från och med den 1 juni 1925, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

Riksdagens skrivelse Nr 149.

pension av 384 kronor, under iakttagande därav att vid första utbetalningen
av understödet avdrag göres, motsvarande den till änkan Kern
jämlikt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 17 juli 1925 utbetalade gratifikationen.

6:o.

Eders Kungl. Maj:t har i eu till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926
dagtecknad proposition nr 129, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i
punkten l:o föreslagit riksdagen medgiva, att nedannämnda änkor efter
daglönare vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Sven Peter Johanssons
änka Kristina Albertina Johansson, Petter August Viktor Karlssons änka
Gerda Matilda Karlsson, Johan Alfred Anderssons änka Frida Charlotta
Andersson, Hans Ottossons änka Maria Charlotta Ottosson, Sven Otto (Svensson)
Alexanderssons änka Hilda Maria Alexander sson, Johan Erik Oscar
Karlssons änka Karolina Karlsson, Sven Anderssons änka Ingrid Andersson,
Ernst Gustaf Hellströms änka Hilda Kristina Hellström, Karl Vilhelm
Dahlströms änka Wilhelmina Dahlström, Viktor Emanuel Nilssons änka
Ellen Sofia Nilsson, Karl August Olssons änka Hilda Ottilia Olsson och
Axel Vilhelm Strömblads änka Elina Amalia Strömblad må från och med
den 1 januari 1926 komma i åtnjutande av årliga pensioner å allmänna
indragningsstaten till belopp av 324 kronor för envar, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd.

På de skäl, som i statsrådsprotokollet blivit åberopade, har riksdagen
funnit sig böra medgiva, att understöd av statsmedel beredas ifrågavarande
änkor under deras återstående livstid. Vad angår storleken av dessa
understöd vill riksdagen erinra att, såsom i annat sammanhang framhållits,
änkor efter daglönare vid flottans varv i Karlskrona, vilka ansetts
böra pensioneras, i de flesta fall, liksom flertalet änkor efter statstjänare
i jämförlig ställning, under de senare åren plägat erhålla understöd till
belopp av 300 kronor för år, motsvarande nyreglerade änkepensioner å 444
kronor. Under sådana förhållanden har riksdagen funnit skäl föreligga
att för nu ifrågavarande änkor besluta högre pensionsbelopp än de av
Eders Kungl. Maj:t föreslagna, vilka motsvara oreglerade änkepensioner
till belopp av 200 kronor. Med hänvisning till vad riksdagen förut i
denna skrivelse anfört angående önskvärdheten av att söka ernå en utjämning
av pensionsbeloppen för änkor efter befattningshavare av här
avsedda och med dem närmast jämförliga kategorier har riksdagen därvid
ansett sig böra stanna vid att bestämma understödsbelopp av 384 kronor
för år.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att
nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv i Karlskrona, nämligen
Sven Peter Johanssons änka Kristina Albertina Johansson, Petter August

Riksdagens skrivelse Nr 149.

Viktor Karlssons änka Gerda Matilda Karlsson, Johan Alfred Anderssons
änka Frida Charlotta Andersson, Hans Ottossons änka Maria Charlotta
Ottosson, Sven Otto (Svensson) Alexanderssons änka Hilda Maria Alexandersson,
Johan Erik Oscar Karlssons änka Karolina Karlsson, Sven
Anderssons änka Ingrid Andersson, Ernst Gustaf Hellströms änka Hilda
Kristina Hellström, Karl Vilhelm Dahlströms änka Wilhelmina Dahlström,
Viktor Emanuel Nilssons änka Ellen Sofia Nilsson, Karl August Olssons
änka Hilda Ottilia Olsson och Axel Vilhelm Strömblads änka Elina Amalia
Strömhlad, må från oeh med den 1 januari 1926 komma i åtnjutande av
årliga pensioner å allmänna indragningsstaten till belopp av 384 kronor
för envar, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

7:o.

I punkten 2:o av samma proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att mösskräddaren Lars Johan Åkerholms änka, Anna
Augusta Akerholm, född Nordström, må från och med den 1 januari 1926,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Riksdagen har ansett sig böra medgiva, att pension beredes änkan Åkerholm.
Beloppet av denna pension har emellertid i enlighet med vad under
nästföregående punkt anförts bestämts till 384 kronor årligen.

Åberopande det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att mössskräddaren
Lars Johan Åkerholms änka, Anna Augusta Akerholm, född
Nordström, må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 384 kronor.

8:o.

I punkten 3:o av förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad,
vallmästaren Claes Linus Johanssons änka Johanna Maria Johansson,
född Johansson, må från och med den 1 januari 1926, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 444 kronor.

Riksdagen har icke annat att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag
än att pensionsbeloppet, i enlighet med av riksdagen förut angivna grunder,
synts böra bestämmas till 384 kronor.

Riksdagen anmäler sålunda, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att förre arbetaren vid Karlsborgs
fästningsbyggnad, vallmästaren Claes Linus Johanssons änka Johanna
Maria Johansson, född Johansson, må från och med den 1 januari 1926,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

9:o.

Under punkten 4:o av propositionen nr 129 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att skogvaktaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad
Ludvig Petterssons änka Augusta Pettersson, född Pettersson,
må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 444 kronor.

Riksdagen, som anser att pensionsbeloppet jämväl i nu förevarande fall
bör bestämmas till 384 kronor årligen, får anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, medgivit,
att skogvaktaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Ludvig Petterssons
änka Augusta Pettersson, född Pettersson, må från och med den 1 januari
1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

10:o.

Under punkten 5:o av förevarande proposition nr 129 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren vid flottans varv i
Karlskrona Carl Olof Olssons änka Hilda Amalia Olsson, född Cedergren,
må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 324 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion (II: 11), vari hemställts, »att riksdagen måtte bevilja
f. d. daglönaren vid Karlskrona kronovarv nr 946 Karl Olof Olssons änka,
Hilda Amalia Olsson, ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från
1 januari 1926 under hennes återstående livstid».

Riksdagen har ansett sig böra medgiva, att pension beredes änkan
Olsson. Beloppet av denna pension har i enlighet med riksdagens beslut
under närmast föregående punkter synts böra bestämmas till 384 kronor
årligen.

Åberopande det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning och förenämnda
motion, medgivit, att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Olof
Olssons änka Hilda Amalia Olsson, född Cedergren, må från och med den
1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

ll:o.

Eders Kungl. Maj:t föreslår i punkten 6:o av berörda proposition nr
129 riksdagen medgiva, att månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona
Karl August Berglunds änka Mia Berglund, född Karlsson, må från och
med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änke -

12 Riksdagens skrivelse Nr 149.

stånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 444
kronor.

I samband med ifrågavarande framställning har riksdagen till behandling
förebaft en inom riksdagen väckt motion (II: 2) däri motionären
hemställt, »att varvskontoristen Carl August Berglunds änka Mia Berglund,
född Karlsson, må från och med år 1926, så länge bon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 300 kronor».

Med hänsyn till i ärendet åberopade omständigheter har riksdagen funnit
skäl föreligga att bevilja en pension av statsmedel till änkan Berglund
under hennes återstående livstid. Riksdagen anser emellertid anledning
saknas att i detta fall bestämma ett högre pensionsbelopp än vad riksdagen
under närmast föregående punkter besluta eller 384 kronor årligen;
och får riksdagen alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning och berörda motion, medgivit, att
månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl August Berglunds
änka Mia Berglund, född Karlsson, må från och med den 1 januari 1926,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

12:o.

Under punkten 7:o av propositionen nr 129 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att hushållerskan Emma Johanna Carlsdotter
må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
civilstånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 444 kronor.

Med hänsyn till vad i propositionen blivit upplyst rörande hushållerskan
Carlsdotters förhållande till avlidne förrådsarbetaren Jonsson har riksdagen
om ock med någon tvekan, ansett henne kunna i förevarande hänseende
likställas med änka. Vid sådant förhållande har riksdagen på grund av
de omständigheter, som föreligga i detta fall, icke velat motsätta sig att
pension beredes hushållerskan Carlsdotter. Beloppet av pensionen har
hestämts till 384 kronor årligen.

Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning medgivit, att hushållerskan Emma
Johanna Carlsdotter må från och med den 1 januari 1926, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande civilstånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 384 kronor.

13:o.

I en inom riksdagen väckt motion (I: 27) har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta tillerkänna envar av f. d. förmannen Carl Johan Edvard
Nyströms änka Ingrid Nyström, född Olsson, f. d. daglönaren August
Balcks änka Berta Louise Sofia Hildegard Balck, född Karlsson, samt f. d.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

daglönaren Gustaf Adolf Vilhelm Lohmans änka Helena Lohman, född
Petersson, ett årligt understöd av 300 kronor att utgå från och med den
1 januari 1926 under sin återstående livstid».

Samtliga de personer, för vilka i förevarande motion begäres understöd,
äro änkor efter anställningshavare, vilka under jämförelsevis lång tid
tjänat staten. Änkorna hava uppnått respektive 66, 71 och 59 års ålder
samt äro enligt läkarintyg på grund av sjukdom oförmögna till arbete,
med vilket de kunna försörja sig. Av handlingarna att döma synas de
även vara i sådana ekonomiska omständigheter, att behov av understöd
torde få anses föreligga. Under sådana förhållanden har riksdagen funnit
sig böra medgiva, att årliga understöd beredas dem från allmänna indragningsstaten.
Dessa understöd hava, i enlighet med vad riksdagen i
åtskilliga föregående punkter angivit, bestämts till 384 kronor årligen.
Understöden hava på sätt i motionen hemställts beviljats från och med
den 1 januari 1926.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av förevarande motion medgivit, att envar av förmannen
Carl Johan Edvard Nyströms änka Ingrid Nyström, född Olsson, daglönaren
August Balcks änka Berta Louise Sofia Hildegard Balck, född
Karlsson, samt daglönaren Gustaf Adolf Wilhelm Lohmans änka Helena
Lohman, född Petersson, må från och med den 1 januari 1926 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

14:o.

I en inom riksdagen väckt motion (1:59) hemställes bland annat att
riksdagen ville bevilja varvsarbetaränkan Sofia Andersson, född Petersson,
ett årligt understöd av trehundra (300) kronor att utgå från allmänna
indragningsstaten från och med år 1926, så länge hon förbliver i sitt
änkestånd.

Vad angår frågan om understöd av statsmedel åt änkan Sofia Andersson
har riksdagen med hänsyn till hennes höga ålder och mannens jämförelsevis
långa anställningstid i statens tjänst samt övriga i motionen åberopade
omständigheter funnit sig böra medgiva, att sådant understöd i detta fall
beredes. Understödet har i överensstämmelse med vad riksdagen i denna
skrivelse för liknande fall anmält bestämts till ett belopp av 384 kronor
årligen, att från och med den 1 januari 1926 utgå å allmänna indragningsstaten.

På grund av vad sålunda blivit anfört, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motion, medgivit, att förre daglönaren
Håkan Anderssons änka, Sofia Andersson, född Petersson, må från och
med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

15:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 4) har hemställts, »att riksdagen
ville besluta, att vartdera av avlidne korpralen Frans Olof Gustafssons
minderåriga barn, Aina Linnea Margareta och Astrid Viola Victoria, må
från och med den 1 januari 1926 till och med utgången av det kalenderår
under vilket barnet uppnår 18 års ålder, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av etthundra kronor».

De omständigheter, som åberopats i ärendet, hava synts riksdagen motivera,
att något understöd av allmänna medel beredes avlidne korpralen
Gustafssons minderåriga barn. Vad angår storleken av sådant understöd
må erinras, att riksdagen i denna skrivelse i ett par fall anmält s. k.
barnpensioner till ett belopp av 120 kronor årligen. I nu förevarande
fall bar emellertid vid avvägande av understödsbeloppen — såsom tidigare
stundom ägt rum — hänsyn ansetts böra tagas till att de minderåriga barnen
sakna såväl fader som moder. Denna omständighet synes påkalla
något högre understöd sbelopp; och har riksdagen i sådant avseende ansett
sig böra bestämma ett belopp av 168 kronor årligen för vartdera barnet.
Understöden hava beviljats från och med den 1 januari 1926, att utgå å
allmänna indragningsstaten till och med utgången av det kalenderår, då
vederbörande uppnår 18 års ålder.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av förevarande motion medgivit, att vartdera av avlidne
korpralen Frans Olof Gustafssons minderåriga barn Aina Linnea Margareta
och Astrid Viola Viktoria må från och med den 1 januari 1926 till
och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års
ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 168
kronor.

16:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 10) har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja avlidne f. d. daglönaren vid Karlskrona kronovarv, nr 43
August Johansson Sandgrens änka, Bertha Sandgren, ett årligt understöd
av 300 kronor, att utgå från 1 januari 1926 under hennes återstående
livstid.»

Då änkan Sandgren uppnått en ålder av över 81 år och synes vara i
behov av ekonomiskt understöd, bar riksdagen med hänsyn även till mannens
jämförelsevis långa tjänstetid ansett sig böra medgiva, att sådant
understöd beredes henne från allmänna indragningsstaten. Understödet
har i enlighet med vad riksdagen i denna skrivelse beträffande liknande
fall anmäler bestämts till 384 kronor, att utgå från och med den 1 januari
1926 under änkan Sandgrens återstående livstid, så länge hon förbliver ogift.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av förevarande motion medgivit, att daglönaren August Johansson

Riksdagens skrivelse Nr 149.

Sandgrens änka, Bertha Sandgren, född Åkesdotter, må från och med den
1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 384 kronor.

17:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 23) har föreslagits, »att riksdagen
ville besluta, att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Johan
August Månssons änka Henrika Katarina Mariana Månsson, född Karlholm,
må så länge hon befinner sig i sitt nuvarande änkestånd från allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.»

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats och i betraktande
av riksdagens beslut i åtskilliga likartade fall, har riksdagen
ansett sig böra medgiva, att understöd av statsmedel beredes änkan Månsson.
Detta understöd har i överensstämmelse med vad riksdagen i denna
skrivelse för likartade fall anmäler bestämts till 384 kronor årligen, att
från och med den 1 januari 1923 utgå å allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av förevarande motion medgivit, att daglönaren vid flottans varv i
Karlskrona Johan August Månssons änka Henrika Katarina Mariana
Månsson, född Karlholm, må från och med den 1 januari 1926 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

18:o.

Uti en inom riksdagen väckt motion (II: 271) hemställes, »att riksdagen
måtte besluta bevilja änkan Anna Greta Blomgren, född Sköld, ett årligt
understöd å 300 kronor att utgå från och med år 1926.»

Med hänsyn till de förhållanden, som åberopats beträffande änkan Blomgren,
och i betraktande av mannens långvariga anställning i statens
tjänst har riksdagen funnit sig böra medgiva, att understöd av statsmedel
i förevarande fall beviljas. Understödet har bestämts till 384 kronor årligen,
att från och med den 1 januari 1926 utgå å allmänna indragningsstaten.

Åberopande det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen i anledning
av förevarande motion medgivit, att förre skrädderiarbetaren Johan Alfred
Blomgrens änka, Anna Greta Blomgren, född Sköld, må från och med
den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 384 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 149.

19:o.

I en till riksdagen avlåten, den 31 december 1925 dagtecknad proposition
nr 14 har Eders Kungl. Ma:jt, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att förste byråinspektören i bank- och fondinspektionen
Per Anders Bolldéns änka, Elsa Sofia Charlotta Bolldén, född
Fogelström, samt makarnas son, Sten Olov Anders, må, räknat från och med
den 1 april 1925, från reservationsanslaget till upprätthållande av bank- och
fondinspektionens verksamhet uppbära årliga pensioner, änkan 1,200 kronor
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, och sonen 500 kronor, intill dess han uppnått 18 års ålder.

Riksdagen har vid prövning av Eders Kungl. Maj:ts förslag ansett sig
böra bifalla detsamma. Under framhållande av att ifrågavarande pensioner
äro avsedda att utgå från reservationsanlaget till upprätthållande av
bank- och fondinspektionens verksamhet får riksdagen anmäla, att riksdagen
bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

20:o.

I den till riksdagen den 12 februari 1926 avlåtna propositionen nr 861 har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 9:o
föreslagit riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid Kungsholms
realskola i Stockholm August Andersson Dahls änka Johanna Olofsdotter
Dahl, född Dimberg, må från och med den 1 november 1924 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å allmänna indraguingsstaten
uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.

Med hänsyn till vissa av riksdagen tidigare meddelade beslut i likartade
fall har riksdagen intet att erinra mot att änkan Dahl beredes ett
årligt understöd under sin återstående livstid. Vad angår storleken av
detta understöd har riksdagen ansett hänsyn böra tagas till att änkan
Dahl under mannens hela tjänstetid biträtt denne med utförande av städningsgöromål.
I betraktande härav har riksdagen ansett sig böra bevilja
det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 444 kronor.

Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen med bifall till Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning medgivit, att förre vaktmästaren
vid Kungsholms realskola i Stockholm August Andersson Dahls
änka Johanna Olofsdotter Dahl, född Dimberg, må från och med den 1
november 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.

1 Beträffande punkterna l:o — 8:o samt 10:o—ll:o av prop. nr 86, se skrivelse nr 148, punkterna
41:o—48:o samt 50:o—51:o.

Biksdagens skrivelse Nr 149.

21:o.

I punkten 3:o av den till riksdagen den 19 februari 1926 avlåtna propositionen
nr 1491 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, dels att avlidne stallbetjänten
vid Strömsholms hingstdepå Erik Bergs änka Anna Berg, född Andersson,
må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, åtnjuta pension till ett belopp av 444 kronor för år räknat,
dels ock att pensionen må utgå i första hand av det årliga överskott,
som må uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen
vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade
pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer
guldits, samt, i den mån detta överskott icke förslår för ändamålet,
från allmänna indragningsstaten.

Riksdagen har icke funnit anledning till annan erinran mot Eders
Kungl. Maj:ts förslag än att beloppet av den ifrågasatta pensionen, i likhet
med vad riksdagen i denna skrivelse för jämförliga fall beslutit, hestämts
till 384 kronor årligen.

Åberopande det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, medgivit, dels att
avlidne stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå Erik Bergs änka Anna
Berg, född Andersson, må från och med den 1 januari 1926, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta pension till ett belopp av
384 kronor för år räknat, dels ock att pensionen må utgå i första hand av
det årliga överskott, som må uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan
för tjänstemännen vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor
och barn samlade pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till
kassans övriga pensionärer guldits, samt, i den mån detta överskott icke
förslår för ändamålet, från allmänna indragningsstaten.

22:o.

Under punkten 5:o av samma proposition nr 1491 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att framlidne ladufogden vid Alnarps
egendom P. J. Dahls änka Emma Dahl, född Andersson, må, räknat från
den 1 augusti 1925, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 444 kronor.

Riksdagen, som medgiver, att pension beredes änkan Dahl, har i fråga
om pensionens storlek funnit anledning saknas att bestämma högre belopp
än 384 kronor årligen. Riksdagen anmäler alltså, att riksdagen, i anled 1

Beträffande punkterna l:o—2:o samt 4:o av prop. nr 149, se skrivelse nr 148, punkterna
T>5:o och 56:o samt 58:o.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 44 sand. Nr It9. 2

Riksdagens skrivelse Nr 149.

ning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att
framlidne ladufogden vid Alnarps egendom P. J. Dahls änka Emma Dahl,
född Andersson, må, räknat från den 1 augusti 1925, under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

II. Efterlevande till befattningshavare vid koinmunikationsverken.

23:o.

I en inom riksdagen väckt motion (I: 60) har hemställts, »att riksdagen
ville besluta, att understöd av postmedel må utbetalas till postförare David
Adrian Danielssons änka Sara Maria Teresia Gustafsson och hennes minderåriga
barn Anna Lilly och Elin Gunvor med belopp och från den tidpunkt
räknat, som vederbörande utskott vid ärendets behandling kan pröva
skäligt föreslå».

Med hänsyn till i ärendet åberopade särskilda omständigheter har riksdagen
ansett sig böra medgiva, att understöd av statsmedel beredas änkan
Danielsson och hennes minderåriga barn. Beträffande storleken av dessa
understöd har generalpoststyrelsen i avgivet utlåtande föreslagit belopp
av 270 kronor årligen för änkan, så länge hon lever ogift, och 135 kronor
för vartdera barnet intill uppnådd ålder av 16 år. Riksdagen har biträtt
vad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit, dock att understödet till vartdera
barnet bestämts att utgå till och med utgången av det kalenderår,
varunder det uppnår 16 års ålder. Understöden hava beviljats av postmedel
att utgå från och med den 1 januari 1926. Då understödsbeloppen
avpassats till överensstämmelse* med livräntebelopp enligt 1901 års lag
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, har särskild
föreskrift ansetts böra meddelas, att å beloppen icke må utgå dyrtidstillägg.

Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att postföraren David Adrian Danielssons
änka, Sara Maria Teresia Gustafsson, född Pettersson, och makarnas
minderåriga barn Anna Lilly Danielsson och Elin Gunvor Danielsson
må från och med den 1 januari 1926 av postmedel uppbära årliga understöd,
änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd med 270
kronor och vartdera barnet till och med utgången av det kalenderår, varunder
det uppnår sexton års ålder, med 135 kronor, dock utan rätt att å
understöden uppbära dyrtidstillägg.

24:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 123) har hemställts, »att riksdagen
måtte medgiva, att avlidne extra ordinarie reparatören Oskar Valdemar
Erikssons änka och makarnas omyndiga barn må av telegrafverkets
medel uppbära årliga understöd, änkan med 360 kronor, så länge hon

Riksdagens skrivelse Nr 149.

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med
120 kronor till och med det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års
ålder».

Med hänsyn till Erikssons korta anställningstid i statens tjänst har
riksdagen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida understöd av statsmedel
borde i detta fall beviljas. Då emellertid riksdagen under likartade omständigheter
medgivit understöd åt efterlevande till befattningshavare i
telegrafverkets tjänst, har riksdagen funnit anledning föreligga att jämväl
här bevilja sådant understöd. Att såsom i motionen hemställts pension
skulle beredas änkan, har riksdagen dock icke ansett sig kunna medgiva,
då hon endast är 29 år gammal och såvitt handlingarna utvisa icke
lider av sjukdom. Riksdagen har däremot ansett sig böra, på sätt i vissa
liknande fall tidigare ägt rum, medgiva understöd i form av uppfostringsbidrag
åt makarna Erikssons minderåriga barn. Dessa understöd hava
bestämts till 120 kronor årligen för vart och ett av barnen, att utgå för
de tre äldsta barnen från och med den 1 januari 1926 och för det yngsta
barnet, som fötts efter faderns död, från och med den 1 februari 1926 till
och med utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 18
års ålder. Understöden hava anvisats att bestridas av telegrafverkets
medel.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av förevarande motion medgivit, att vart och ett av avlidne
e. o. reparatören Oskar Valdemar Erikssons och hans efterlämnade änkas,
Karin Maria Viktoria Eriksson, född Andersson, minderåriga barn, Margit
Valborg Maria, Carl Oscar Göte, Karin Marianne och Inge Valdemar må,
räknat beträffande de tre förstnämnda barnen från och med den 1 januari
1926 och beträffande det sistnämnda barnet från och med den 1 februari
1926, till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår
18 års ålder, av telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd
av 120 kronor.

25:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 275) har föreslagits, »att riksdagen
måtte bevilja extra linjearbetaren Johan Linus Bloms efterlevande änka,
Hilda Maria Blom, född Norman, ett årligt understöd, så länge hon befinner
sig i sitt nuvarande änkestånd, av 600 kronor samt till vart och
ett av hennes inom äktenskapet födda barn ett årligt understöd av 200
kronor, att utgå intill dessa fylla 16 år».

Då änkan Blom endast är 42 år gammal samt såvitt handlingarna utvisa
frisk och arbetsför, har riksdagen ansett sig icke kunna medgiva, att
pension av statsmedel beviljas henne. Däremot har riksdagen med hänsyn
till i ärendet åberopade omständigheter velat bevilja understöd i
form av uppfostringsbidrag åt makarna Bloms minderåriga barn. Dessa
understöd hava bestämts till 120 kronor årligen för vartdera barnet, att

Riksdagens skrivelse Nr 149.

utgå till och med slutet av det kalenderår, då barnet uppnår 18 års ålder.
Beloppen hava synts böra bestridas av telegrafverkets medel samt utgå
från och med den 1 januari 1926.

På grund av det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen i anledning
av förevarande motion medgivit, att vartdera av avlidne extra linjearbetaren
Johan Linus Bloms och hans efterlämnade änkas Hilda Maria Blom,
född Norman, minderåriga barn, Lilly Agda Hildegard och Nils Georg,
må från och med den 1 januari 1926 till och med utgången av det kalenderår,
under vilket barnet uppnår 18 års ålder, av telegrafverkets medel
uppbära ett årligt understöd av 120 kronor.

26:o.

I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1926 dagtecknad proposition
nr 166 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, i punkten l:o föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne lokomotivföraren
vid statens järnvägar, Carl Oscar Dahlbergs änka Anna Dahlberg,
född Strömbeck, må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt
belopp av 444 kronor, att utgå räknat från och med den 1 januari 1925
i enlighet med de grunder, som i ''§>''§> 6 och 7 av gällande reglemente för
statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till
änkor efter delägare i nämnda kassa.

Riksdagen biträder Eders Kungl. Maj:ts förslag om beredande av pension
till änkan Dahlberg. Då det här gäller änka efter en ordinarie befattningshavare
och det föreslagna pensionsbeloppet enligt grunder, som de
senaste åren tillämpats i liknande fall, avpassats så att det motsvarar en
tredjedel av vad som skulle hava tillkommit vederbörande, därest mannen
varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, har riksdagen
icke funnit anledning till erinran mot nämnda belopp.

Med åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

27:o.

Uti punkten 2:o av samma proposition nr 166 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att av trafikmedel må utbetalas pensioner
till konduktören Sven Ludvig Hagerts änka Augusta Amanda Dorotea
Hagert, född Nilsdotter, med 324 kronor, till förre vaktmästaren Karl
Johanssons änka Emilia Johansson, född Karlsson, med 336 kronor samt
till förre banvakten Olof Olofssons änka Johamna Sofia Olofsson, född
Petersdotter, med 228 kronor att utgå från och med den 1 januari 1926
i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för
statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till
änkor efter delägare i nämnda kassa.

Under framhållande att i förevarande fall tillämpats enahanda grun -

Riksdagens skrivelse Nr 149.

der som i det under nästföregående punkt behandlade pensionsärendet,
får riksdagen anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

28:o.

Eders Kungl. Maj:t föreslår i punkten 3:o av förevarande proposition
nr 166 riksdagen medgiva, att till förre stationsmästaren Hans Jonsons
änka Anna Sofia Jonson, född nattqvist, må av trafikmedel utbetalas
pension till ett årligt belopp av 300 kronor, att utgå från och med den
1 januari 1926 i enlighet med de grunder, som i §4 6 och 7 av gällande
reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande
pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Under hänvisning till vad riksdagen under närmast föregående punkter
anfört anmäler riksdagen, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
vunnit riksdagens bifall.

29:o.

I punkten 4:o av berörda proposition nr 166 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att till e. o. verkstadsförmannen Lars Adolf
Arvidsons änka Ester Lavinia Arvidson må av trafikmedel utbetalas pension
med ett årligt belopp av 336 kronor, att utgå från och med den 1
januari 1926 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande
reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande
pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Enär änkan Arvidson endast är 45 år gammal, har riksdagen hyst
tvekan, huruvida pension bör beviljas henne. Då hon emellertid enligt
läkarbetyg är på grund av sjuklighet oförmögen till mera ansträngande
arbete, har riksdagen med hänsyn jämväl till de synnerligen ömmande
omständigheter, som i övrigt åberopats i ärendet, icke velat motsätta sig,
att ett understöd av statsmedel beviljas i förevarande fall. Beträffande
grunderna för beräknande av detta understöd har riksdagen efter övervägande
funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts framställning.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, med bifall
till Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att till e. o.
verkstadsförmannen Lars Adolf Arvidsons änka Ester Lavinia Arvidson
må av traflkmedel utbetalas pension med ett årligt belopp av 336 kronor,
att utgå från och med den 1 januari 1926 i enligt med de grunder, som
i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och
pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda
kassa.

30:o.

Beträffande Eders Kungl. Maj:ts under punkten 5:o av förevarande proposition
nr 166 gjorda framställning om pension åt arbetaren vid statens

Riksdagens skrivelse Nr 149.

järnvägsbyggnader K. J. E. Söder har riksdagen i annat sammanhang
(skrivelse nr 148, punkten 2:o) anmält sitt beslut; varom riksdagen velat
här erinra.

31:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 12) har hemställts, »att riksdagen
ville bevilja avlidne målaren vid statens järnvägars verkstad i Göteborg
Edvard Jakobssons änka Anna Olivia Jakobsson ett årligt understöd av
300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926, så länge hon lever
ogift».

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, finner
riksdagen det vara billigt, att änkan Jakobsson erhåller något understöd
av statsmedel under sin återstående livstid. Understödet har i enlighet
med vad riksdagen i denna skrivelse angivit beträffande likartade fall bestämts
till 384 kronor årligen. Beloppet har beviljats av trafikmedel att
utgå från och med den 1 januari 1926.

Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion medgivit, att målaren Edvard Jakobssons änka Anna
Olivia Jakobsson, född Bengtsson, må från och med den 1 januari 1926
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

32:o.

I motion (II: 13) har hemställts, »att riksdagen må medgiva, att e. o.
förste reparatören Anton Fredrik Janssons änka Johanna Jansson, född
Karlsson, må, räknat fr. o. m. år 1926, så länge hon lever ogift, å allmänna
indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd å 240 kronor».

På sätt i motionen framhållits, har 1920 års riksdag under liknande
omständigheter beviljat årligt understöd till belopp av 240 kronor åt änkan
efter en e. o. lokomotivreparatör, vilken i likhet med e. o. förste reparatören
Jansson varit anställd först vid Mellersta Hallands järnväg och
efter denna järnvägs övergång i statens ägo hos statens järnvägar. Med
hänsyn härtill och då änkan Jansson uppnatt 64 års ålder samt synes
befinna sig i svaga ekonomiska omständigheter, har riksdagen funnit sig
böra medgiva, att ett årligt understöd beviljas henne under hennes återstående
livstid. Understödet har även i detta fall bestämts till 384 kronor,
att från och med den 1 januari 1926 utgå av trafikmedel.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av förevarande motion medgivit, att e. o. förste reparatören Anton
Fredrik Janssons änka, Johanna Jansson, född Karlsson, må från och med
den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 149. 23

33:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 116) hemställes, »att riksdagen
måtte besluta, att till änkan Maria Eleonora Andersson, född Herting,
skall ur trafikmedel utgå ett årligt understöd av fyrahundra (400)
kronor, så länge hon lever ogift och är i fattiga omständigheter».

Riksdagen har på grund av de i ärendet åberopade omständigheterna
funnit sig böra medgiva, att något understöd av statsmedel heredes änkan
Andersson under hennes återstående livstid. Beloppet av detta understöd
har fastställts till 384 kronor. Understödet har beviljats av trafikmedel,
att utgå från och med den 1 januari 1926.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att
riksdagen i anledning av förevarande motion medgivit, att e. o. kontorsskrivaren
Per Viktor Anderssons änka Maria Eleonora Andersson, född
Herting, må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

34:o.

I en inom riksdagen väckt motion (11:118) har föreslagits, »att riksdagen
måtte tillerkänna avlidne Karl Anderssons änka Emma Andersson,
född Pettersson, ett årligt understöd av 300 kronor att utgå från den
1 januari 1926 under hennes återstående livstid.»

Med anledning av vad i ärendet förekommit har riksdagen funnit skäl
medgiva beredande av årligt understöd åt änkan Andersson. Vad angår
storleken av detta understöd har riksdagen med hänsyn till att änkan
icke är att anse såsom alldeles medellös funnit sig böra stanna vid ett
belopp av 324 kronor årligen, motsvarande oreglerad änkepension å 200
kronor, att från och med den 1 januari 1926 utgå av trafikmedel.

Riksdagen anmäler, att riksdagen i anledning av förevarande motion
medgivit, att e. o. stallkarlen Karl Anderssons änka Emma Andersson,
född Pettersson, må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av 324 kronor.

35:o.

I en inom riksdagen väckt motion (11:121) har hemställts, »att riksdagen
måtte tillerkänna e. o. bromsaren Karl August Andersson-Roos’ änka,
Karolina Andersson-Roos, ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från
den 1 januari 1926».

Då enligt vad av utredningen framgår e. o. bromsaren Andersson-Roos
avlidit redan år 1902 eller för över 23 år sedan, har riksdagen ansett det

Riksdagens skrivelse Nr 149.

vara i viss mån tveksamt, huruvida hans änka nu hör pensioneras. Med
hänsyn till att änkan Andersson-Eoos vid mannens frånfälle uppnått 64
års ålder har riksdagen likväl icke velat motsätta sig, att ett understöd
av statsmedel beviljas henne. Understödsbeloppet har synts böra jämväl
i förevarande fall bestämmas till 384 kronor årligen och har beviljats av
trafikmedel, att utgå från och med den 1 januari 1926.

Med åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i
anledning av förevarande motion medgivit, att e. o. bromsaren Karl August
Andersson-Eoos’ änka Karolina Andersson-Eoos må från och med den
1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av
384 kronor.

36:o.

I en inom riksdagen väckt motion (11:168) har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att änkan Emma Kristina Larsson, född Lysén, må
av statens järnvägars trafikmedel, så länge hon befinner sig i sitt nuvarande
änkestånd, erhålla ett årligt understöd av 600 kronor, att utgå från och
med den 1 januari 1926».

Då e. o. kontorsskrivaren Larsson under omkring 47 år varit anställd i
statens tjänst och hans efterlämnade änka, som är 59 år gammal, saknar
medel till sitt uppehälle, har riksdagen funnit det vara billigt, att ett understöd
av statsmedel beredes änkan under hennes återstående livstid. I anslutning
till vad riksdagen för vissa i denna skrivelse omförmälda liknande
fall beslutit, har riksdagen ansett understödet böra bestämmas till ett
belopp av 384 kronor årligen. Understödet har beviljats av trafikmedel
att utgå från och med den 1 januari 1926.

Under åberopande av det anförda anmäler riksdagen, att riksdagen i
anledning av förevarande motion medgivit, att e. o. kontorsskrivaren Johan
Larssons änka Emma Kristina Larsson, född Lysén, må från och med
den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

Stockholm den 16 april 1926.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.