Riksdagens skrivelse Nr 128 (Riksdagsskrivelse 1913:128)

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Nr 128.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1913.
» » »i Andra kammaren den 28 maj 1913.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring
och till lag om ändrad lydelse av 17 kap.
12 § handelsbalken.

(Särskilda utskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 28 mars 1913 dagtecknad proposition, nr 126, kar
Eders Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda
förslag till

lag om allmän pensionsförsäkring; ock

lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § kandelsbalken.

Det senare lagförslaget har i oförändrat skick av Riksdagen antagits.

Däremot kar förstnämnda lagförslag icke kunnat av Riksdagen
oförändrat godkännas, utan har Riksdagen, i anledning av nämnda pro Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 42 käft. {Nr 128.) 1

Pdksclagens skrivelse Nr 128.

position ävensom inom Riksdagen väckta motioner, för sin del antagit
lag om allmän pensionsförsäkring av sådan lydelse, som nedan skall
angivas.

Härjämte liar Riksdagen jämväl, med anledning av framställning
från enskild motionär, för sin del antagit lag om ändrad lydelse av 2 §
2 mom. i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Riksdagen vill först, beträffande de särskilda bestämmelserna i
Eders Kungl. Maj:ts förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, angiva
de ändringar, tillägg och erinringar, som funnits påkallade vid de
särskilda paragraferna i förslaget samt därefter omnämna vissa, till förslagets
särskilda stadganden icke hänförliga yrkanden, vilka väl icke
föranlett något Riksdagens beslut men som dock funnits förtjäna ett
visst beaktande.

4 §•

Enskilda motionärer hava framfört kravet på införandet av en ny
avgiftsklass för avgiftspliktiga med inkomst mellan 500 och 800 kronor
samt med en avgift av två kronor utöver den för alla avgiftspliktiga
gemensamma pensionsavgiften av tre kronor.

På de skäl, kommerskollegium i sitt vid propositionen fogade
yttrande framfört, och vilka av motionärerna åberopats, har det synts
Riksdagen innebära en betydande vinst, om en dylik klass kunde redan
från början infogas i försäkringen. Enligt vad under ärendets behandling
inom Riksdagen upplysts, skulle man, därest man rättade sig efter
bevillningstaxeringen som gräns, sannolikt hava att räkna med följande
siffror för antalen personer inom den nya inkomstklassen, nämligen

300.000 män och

100.000 ej gifta kvinnor.

Lade man åter den efter inkomstskatteförordningens principer uppskattade
inkomsten till grund, finge man (för 1908 års förhållanden)
följande ungefärliga antal, nämligen

430.000 män,

196.000 kvinnor.

De båda beräkningsgrunderna giva alltså ett ganska skiljaktigt
resultat.

Det har synts Riksdagen uppenbart, att vid de försäkringspliktigas
fördelning å inkomstklasser den verkliga inkomsten såvitt ske kan bör

Riksdagens skrivelse. Nr 128.

läggas till grund. Så har ock skett i Eders Kungl. Maj:ts förslag, vilket
kunnat anknyta till gränser, som bestämmas genom taxeringen till inkomst-
och förmögenhetsskatt. I fråga om den föreslagna nya gränsen,
vid 500 kronors inkomst, saknas emellertid möjlighet till dylik anknytning;
nämnda taxering börjar nämligen först vid 800 kronor.
Ställer man då frågan, huruvida denna taxering allenast med hänsyn
till den nya inkomstklassen lämpligen kunde utsträckas att avse jämväl
mindre inkomsttagare, torde denna icke utan en ganska ingående utredning
kunna nöjaktigt besvaras.

Vid sådant förhållande har en anknytning till bevillningstaxeringen
tett sig såsom den för närvarande enda utvägen. Det arbete, som härigenom
pålägges taxeringsmyndigheterna, blir tydligen, om ock ganska
omfattande, av övervägande mekanisk natur och torde därför kunna
anses bliva icke alltför betungande. Vederbörande departementschefer
hava ej heller, enligt vad som inhämtats, funnit avgörande hinder möta
mot en dylik anordning.

Riksdagen har icke förbisett, att en sådan anordning är förknippad med
avsevärda olägenheter, i det att dels ett stort antal ägare och brukare
av jordbruksfastighet, vilka med hänsyn till sin ekonomiska ställning
borde hänföras till den nya klassen, såsom allenast påförda fastighetsbevillning,
komma att kvarstanna i den lägsta klassen, dels ock samma
förhållande kommer att inträffa i fråga om ett antal personer med inkomst
av 500 kronor eller därutöver å orter, där högre bevillningsfritt
avdrag än 450 kronor förekommer. Såsom av nyss anförda siffror
framgår, skulle de härigenom uteslutnas antal bliva ganska betydande.

Då Riksdagen, med full insikt om de därmed förbundna bristerna,
likväl bestämt sig för eu anslutning till bevillningstaxeringen, vill Riksdagen
emellertid icke underlåta att uttala den förvissning, att Eders
Kungl. Magt skall låta sig angeläget vara att snarast till prövning upptaga
frågan om dessa bristers avhjälpande.

I samband med den omformulering av paragrafen, som betingats
av den föreslagna ändringen, har Riksdagen funnit lämpligt vidtaga den
jämkning, att vid bestämmande jämlikt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt av vad som skall anses såsom inkomst i paragrafens
mening »det taxerade beloppet» lägges till grund i stället för det inkomstbelopp,
som ingår i taxeringen. Frånsett det förhållandet att, där berörda
belopp icke sammanfalla, det förstnämnda torde vara bättre ägnat
att tjäna till ledning vid den avgiftspliktiges inordnande i ena eller
andra avgiftsklassen, medför ändringen även den fördelen, att medan
man för att finna det i taxeringen ingående inkomstbeloppet skulle

Riksdagens skrivelse Nr 128.

nödgas återgå till själva deklarationen, man ifråga om det taxerade
beloppet kan hålla sig till inkomstlängden, något som torde föranleda
ett väsentligt lindrigare arbete för taxeringsnämndens ordförande.

5 §.

I åtskilliga inom Riksdagen med anledning av Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande lagförslag väckta motioner hava yrkanden framställts om uteslutande
ur denna § av den bestämmelse, enligt vilken från avgiftsplikt
skulle undantagas den, i vilkens taxering under året enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt inberäkna» förmögenhet till värde
av minst 6,000 kronor, ävensom hustru till sålunda undantagen person.

Otvivelaktigt skulle, såsom föredragande departementschefen (ävensom
ålderdomsförsäkringskommittén) anfört, en nedsättning av totalkostnaderna
för försäkringen vinnas genom åberopade stadgande. Bestämmelsen
synes emellertid ur andra synpunkter icke vara till sin innebörd
tillfredsställande. För var och en, som ej haft tillfälle att djupare
tränga in i den finansiella grundvalen för lagförslaget och framför
allt i den ekonomiska innebörden av det ifrågasatta stadgandet om
undantag från avgiftsplikt — sålunda sannolikt för den stora massan
av dem, som skulle omfattas av försäkringen — måste det te sig såsom
en betydande oegentlighet att ur en allmän folkpensionering utesluta
dem, som äga en viss förmögenhet. Det måste särskilt framträda,
att dessa äga en större ekonomisk bärkraft än andra av försäkringen
berörda personer och sålunda lättare kunna erlägga dem påförda
avgifter. Men vidare innebär besittandet av förmögenhet under
någon tid av livet ingalunda trygghet för att icke denna kan
komma att förloras, varigenom sålunda behov av högsta möjliga pensionsbelopp
komme att föreligga i samma grad som för alla andra.
Ju längre tid en person såsom ägare av förmögenhet blir utesluten
från avgiftsplikten, desto mindre blir hans avgiftspension. De
personer, som redan vid jämförelsevis unga år komma till förmögenhet
av minst 6,000 kronor, bliva så gott som helt och hållet uteslutna
från förmånen att genom inbetalning av egna avgifter bliva delaktiga
av denna del av försäkringen. För sådana personer blir ställningen,
därest de på äldre dagar förlora sin förmögenhet, sålunda särskilt
ogynnsam, i det att deras pension huvudsakligen kommer att bestå
endast i pensionstillägg eller, eventuellt, understöd, enär de ej i avsevärd
mån kunnat öka sina pensionsförmåner genom egen avgifts -

Riksdagens skrivelse Nr 128.

pension samt den i förhållande till antalet erlagda avgifter utgående
höjningen av pensionstillägget.

På grund av dessa synpunkter, vilka enligt Riksdagens mening
böra tillmätas en avgörande betydelse framför de för bestämmelsens
bibehållande omförmälda motiv, har Riksdagen ansett den berörda
punkten böra ur §:n utgå.

6 §•

Då Riksdagen velat undvika, att förmögenhetsgränsens borttagande
skulle medföra en sänkning av avgiftspensionen, har Riksdagen ansett
sig böra pröva, huruvida den räntefot, på vilken det föreliggande förslagets
beräkningar vila, möjligen kunde något höjas, utan, att beräkningarnas
tillförlitlighet nämnvärt rubbades. En höjning av fondräntan
till 3,85 % skulle, enligt vad verkställda beräkningar utvisa, möjliggöra
ett bibehållande av avgiftsprocenten för män vid 30 %, även om förmögenhetsgränsen
borttoges. Då en sådan förhöjning icke funnits
överskrida den gräns, som bjudes av försiktigheten, ''har Riksdagen ansett
en räntefot av nyssnämnda belopp kunna läggas till grund för
beräkning av fondens avkastning.

_ Det förslag till lösning av frågan om sättet för avgiftspensionernas
beräknande, som i Eders Kungl. Maj:ts proposition framställts, har Riksdagen
ej ansett sig kunna, biträda. Den där tillämpade metoden för
höjning av kvinnornas avgifts pension till samma belopp som männens
har nämligen synts Riksdagen strida mot själva grundsatsen för dessa
pensioners bestämmande. Skola dessa, såsom eljest av Eders Kungl.
Maj:ts förslag synes framgå, och vilket Riksdagen även för sin del
ansett vara riktigt, utgå med belopp, som motsvara värdet av o-jorda
inbetalningar, så frångås denna princip uppenbarligen, när till kvinnornas
pensionsavgifter av statsmedel tillskjutas belopp tillräckligt stora för
att höja deras pensioner till samma storlek som männens. Statsbidraget,
i . den form för dess utgående, som, eljest valts i den föreslagna pensioneringen,
avser ju att öka avgiftspensionerna för personer med ingen
eller ringa egen inkomst upp till sådana belopp, att totalpensionen må
fylla sitt syfte. Det statstillskott, som, enligt vad nu antytts, skulle
utgå till utfyllande'' av kvinnornas avgiftspensioner, medför sålunda ej

Riksdagens skrivelse Nr 128.

blott ett avsteg från lagförslagets grundsats i förut berörda avseende,
utan innebär dessutom även en helt ny form för statsbidragets utgörande
inom försäkringen.

Riksdagen bar funnit dessa och andra skäl tala för en återgång
till ålderdomsförsäkringskommitténs ståndpunkt i denna fråga och alltså
ansett, att avgiftsprocenten borde för man och kvinna fastställas till det
särskilda belopp, som hänförde sig till det enligt försäkringstekniska grunder
beräknade värdet av deras pensionsavgifter. I anslutning till vad ovan
anförts beträffande den förutsättning i fråga om fondens ränteavkastning,
från vilken Riksdagen ansett sig kunna utgå, har Riksdagen funnit
nämnda procentbelopp böra fastställas till 30 för man och 24 för

kvinna. .

Riksdagen har emellertid i samband härmed ansett en förändring
böra vidtagas med avseende på storleken av kvinnas pensionstillägg
från föreslagna 125 till 140 kronor. Den summa av 1,5 miljoner
kronor, vilken enligt Eders Kung!. Maj:ts förslag skulle från början
av försäkringens ikraftträdande årligen disponeras för utfyllande av
kvinnornas avgiftspension, motsvarar en efter hand till omkring 3 7s
miljoner kronor växande pensionsutgift. Angivna höjning av pensionstillägget
för kvinna skulle medföra en ökning i slutkostnaden (1907
års förhållanden) av omkr. 3 miljoner kronor. Denna kostnad skulle
sålunda fullt uppvägas av den nyss berörda, från början med 1,5 miljoner
kronor utgående statsutgiften.

Gentemot den föreslagna bestämmelsen om pensionstilläggets höjning
har invänts, att en dylik förhöjning av pensionstillägg allenast
för dem, som betalade högre avgifter, måste te sig såsom en orättvisa
mot övriga försäkrade.

Riksdagen, som väl håller före, att fog förelegat för berörda bestämmelses
införande i lagförslaget, men tillika anser, att den mot densamma
framburna invändningen äger en viss grad av berättigande,
har för frågans lösning sökt finna en annan utväg. Det har därvid
synts Riksdagen angeläget att närmast anordna den ifrågasatta förhöjningen
på det sätt, att den komme samtliga försäkrade till del och
framför allt finge karaktären av en uppmuntran till största möjliga
punktlighet och omsorg vid avgiftsbetalningen.

Riksdagen har därför funnit sig böra välja ett system, enligt vilket
pensionstillägget höjes med viss procent för varje 1-krona av fullt

Riksdagens skrivelse Nr 128.

erlagd pensionsavgift. Genom en dylik anordning synes förhöjningens
karaktär av uppmuntran till ordentligt fullgörande av avgiftsbetalningen
på tydligaste sätt framträda, varjämte den för ändamålet nödiga kostnaden
på jämnaste sätt fördelas till förmån för alla försäkrade.

För att göra denna förhöjning någorlunda effektiv kräves emellertid
ett ej oväsentligt högre belopp än den summa av 1,5 miljoner kronor,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag avsetts för den där ifrågasatta
anordningen. Då Riksdagen emellertid, såsom nedan skall angivas, icke
funnit sig kunna förorda bifall till den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
s. k. barnpensioneringen, har det för dennas anordnande beräknade beloppet
ansetts kunna disponeras för nu ifrågavarande syfte.

Av nu anförda skäl har Riksdagen antagit en bestämmelse, enligt
vilken förhöjningen av pensionstillägget skulle utgöra 0,08 % för varje
1-krona av fullt erlagd avgift.

Då Riksdagen insett de betydande fördelar, som skulle vinnas, särskilt
för de minsta inkomsttagarne och därigenom för försäkringens effektivitet
överhuvud, om denna kunde så anordnas, att åtminstone de allra lägsta
inkomsterna icke behövde fråndragas vid beräkning av pensionstilläggets
storlek, har Riksdagen sökt att, i den mån det synts ekonomiskt genomförbart,
tillmötesgå det krav, som i sådant avseende framställts.

Riksdagen har sålunda antagit en bestämmelse, enligt vilken
vid en årsinkomst av högst 50 kronor intet avdrag får ske i pensionstilläggets
belopp och vid inkomster, som uppgå till 50 men icke till
100 kronor, avdrag göres allenast med det belopp, varmed årsinkomsten
överstiger 50 kronor. Genom en dylik bestämmelse undvikes olägenheten
av alltför stora differenser ifråga om inkomsttagare, vilkas inkomster
ligga nära minimigränsen men på ömse sidor om densamma, och
vinnes en mjukare anpassning till inkomstens belopp.

Vid prövning av det i lagförslagets 6 § 4 stycket förekommande
stadgande om s. k. barnpensionering har Riksdagen funnit, att åtskilliga
av de frågor, som äro mer eller mindre nära förbundna med en
sådan pensionerings anordnande, ännu icke nått sin lösning i vårt land
och delvis icke kunna förutsättas bliva lösta förrän i samband med den

8 Riksdagens skrivelse Nr 128.

revision av vår fattigvårdslagstiftning, vartill som bekant förarbeten för
närvarande pågå. Under sådana omständigheter har Riksdagen, ehuru
den finner det med barnpensioneringen avsedda syftet behjärtansvärt,
icke ansett sig böra bifalla dess medtagande i nu förevarande lagförslag.

8 §•

Lagrådet hade vid 8 § i det till lagrådet remitterade förslaget
hemställt, att i paragrafens första stycke förekommande bestämmelse
om indragning av pensionstillägg måtte göras tillämplig även å dem,
som före uppnådd ålder av 67 år åtnjöte avgiftspension. I samband med
den ändring, som härav föranletts, har av Eders Kungl. Maj:t vidtagits
en förändring, som möjliggjort avgiftspensions indragning även för den,
som icke längre är mantalsskriven i riket. Enligt Riksdagens mening
innebär denna förändring ett avsteg från den princip, som annars är
genomförd i fråga om avgiftspensionen, nämligen att densamma alltid
utgår, så snart någon av de för densamma grundläggande betingelser,
invaliditet eller fyllda 67 år, är för handen. Riksdagen har för sin del
funnit riktigast att fasthålla vid denna princip samt med anledning härav
vidtagit en förändring i paragrafen.

9 §.

Riksdagen har funnit sig böra i viss utsträckning tillmötesgå framställda
krav på skärpning av de s. k. »värdighetsbestämmelserna)) för
rätten att åtnjuta det allmännas bidrag till pensionen.

Sålunda har undandöljande av inkomst eller egendom ansetts böra
uttryckligen likställas med avhändande.

Vidare har i fråga om paragrafens tredje stycke en återgång till
ålderdomsförsäkringskommitténs uttryckssätt skett i sådant avseende, att
»oordentligt levnadssätt» såsom diskvalifikationsgrund funnits böra ersättas
av »uppenbar underlåtenhet att efter förmåga söka ärligen bidraga till sin
försörjning», varjämte Riksdagen ansett sådan underlåtenhet ävensom
hemfallenhet åt dryckenskap böra i och för sig — och alltså oberoende
av huruvida den pensionsberättigade av sådan anledning »blivit eller
måste antagas bliva i behov av fattigvård» — föranleda angiven påföljd.
Det sålunda ändrade stadgandet har inordnats såsom en avdelning
c) i första stycket av Riksdagens förslag, varvid, genom en jämk -

Riksdagens skrivelse Nr 128.

ning i nämnda styckes lydelse, pensionsnämnds befogenhet att undantagsvis
medgiva pensionstillägg med minskat belopp ställts i relation
allenast till a) och b).

Då slutligen lagens formulering icke synts förebygga det onekligen
mindre lämpliga förhållande, att pensionstillägg utginge till fånge eller
den, som dömts till tvångsarbete, har till förekommande av sådant ett
stadgande härom inryckts i lagen. Det bär i samband härmed befunnits
lämpligt att, i likhet med vad som stadgas i den tyska riksförsäkringslagen,
medgiva den pensionsberättigades anhöriga rätt att under tiden
uppbära pensionstillägget, försåvitt de för sitt uppehälle äro beroende
av pensionstagaren.

I fråga om stadgandet att, där pensionstillägg eller del av pensionstillägg
av någon av de i paragrafen angivna orsaker icke utgår
till pensionstagare, sådant tillägg eller del därav skall tillfalla den
kommun, till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende hör, har anmärkts,
att tillräcklig grund för ett dylikt medgivande funnes endast
om och i den mån pensionstagaren komme i behov av och tilldelades
fattigvård. Riksdagen, som funnit denna anmärkning äga fog, har med
anledning av densamma vidtagit en förändring av paragrafen.

Man har vidare påyrkat införande på lämpligt ställe i lagen av
bestämmelse att, där pensionsberättigad, för vilken en eller flera pensionsavgifter
av tre kronor erlagts av kommun, bliver tilldelad fattigvård,
den kommun, som bekostar vården, skall äga att för sina kostnader
undfå ersättning från den i lagen omförmälda fond intill det belopp,
som enligt den i 6 § första stycket angivna grund skulle i pension
motsvara det eller de av kommunen erlagda pensionsavgiftsbeloppen.
Man bär erinrat, att de av kommuner erlagda trekronorsavgifterna
icke vid de ekonomiska kalkylerna tagits i beräkning såsom
representerande något visst bidrag till kostnaderna. Det syntes befogat,
att den kommun, som nödgades meddela vederbörande pensionsberättigade
fattigvård, till kostnaderna härför finge det bidrag, som motsvarade
nedsättningen under den normala avgiftspensionen. Riksdagen,
som anslutit sig till denna uppfattning, har i paragrafen infört ett stadgande
av föreslaget innehåll.

Med anledning av vissa inom Riksdagen framburna motioner, har
Riksdagen vidare funnit lämpligt att i förevarande paragraf medgiva
allmän fattigvårds- eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän anstalt,
där pensionstagare vårdas, rätt att uppbära hans pensionstillägg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 42 käft. (Nr 128.) 2

Riksdagens skrivelse Nr 128.

11 §•

Riksdagen liar funnit syftet med de under denna § föreslagna bestämmelser
värt uppmärksamhet. Det synes emellertid Riksdagen, att
stadgandet bör anses falla utom ramen för ett försäkringssystem och
lärer det icke vara osannolikt, att vad man med detsamma velat vinna
skall kunna ernås på annan väg. Vid sådant förhållande har Riksdagen
funnit lämpligt låta paragrafen utgå ur förslaget.

En följd av denna §:s uteslutande har blivit, att 12—17 §§ enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag i den av Riksdagen antagna lagen erhållit
förändrad nummerföljd från och med 11 till och med 16, varefter ett
nytt stadgande inskjutits såsom 17 § i den av Riksdagen antagna lagen.

12 §.

På grund av den förändring i sättet för beräknandet av kvinnornas
avgiftspensioner, som av Riksdagen beslutits under 6 §, måste tydligen
andra stycket av förevarande paragraf utgå.

14—16 §§.

Med hänsyn till önskvärdheten av att för de avgiftspliktiga i största
möjliga utsträckning underlätta avgifternas erläggande har Riksdagen
framflyttat den tidpunkt, före vilken den för alla avgiftspliktiga gemensamma
pensionsavgiften skall vara erlagd, till den 1 juli. En ytterligare
lättnad för de avgiftspliktiga har Riksdagen ansett lämpligen
kunna beredas därigenom, att såsom villkor för rätt till avgifts tillgodoräknande
uppställa, icke, såsom Eders Kungl. Maj:ts förslag, att avgiften
erlagts »före uppbördstidens utgång», utan allenast att densamma erlagts
före den 1 juli.

Det har inom Riksdagen påvisats, att, med hänsyn till vissa för
Stockholm säregna förhållanden, tillämpningen därstädes av 15 §:ns
stadganden rörande uppgörandet av deni§:n nämnda förteckning skulle vålla
vissa svårigheter. Med hänsyn härtill och då någon jämkning av dessa
bestämmelser kan komma att visa sig erforderlig jämväl vad beträffar
andra kommuner, har Riksdagen genom ett särskilt stadgande velat bereda
möjlighet härtill.

Vad angår föreskriften i 16 § första stycket, vill Riksdagen framhålla,
att ett införande i taxeringslängden av alla de avgiftspliktiga,

Riksdagens skrivelse Nr 128.

som hava att erlägga allenast 3 kronor, och vilket skulle äga rum för
det fall, att Eders Kungl. Maj:t meddelat sådant förordnande, varom i
14 § tredje stycket förmäles, torde förutsätta en ändring i gällande förordning
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, varom
förslag icke förelagts Riksdagen. Innan sådan ändring skett, torde
därför förordnande jämlikt 14 § tredje stycket icke kunna meddelas.

Avfattningen av 16 § andra stycket i Eders Kungl. Maj:ts förslag
har synts Riksdagen otydlig samt möjligen ägnad att bibringa en oriktig
uppfattning av statens ställning till frågan om statsutskyldernas ordentliga
erläggande. Riksdagen har med anledning härav ansett en omformulering
av stadgandet böra äga rum.

17 § (i den av Riksdagen antagna lagen).

Riksdagen har funnit det ur flera synpunkter önskvärt att i lagen
uttryckligen fastslå, att hos en person kunna uttagas de avgifter,
som påförts hans hustru och hemmavarande minderåriga barn. Uppenbart.
är ju, att härigenom vinnes en avsevärd lättnad vid avgifternas
indrivning. A andra sidan får man ise till, att genom en sådan anordning
en. fattig familjeförsörjare ej obehörigen betungas med erläggande av avgifter
för sina anhöriga. Att gift man skall vara skyldig erlägga sin
hustrus ifrågavarande pensionsavgift, därest hon ej vunnit boskillnad, synes
helt naturligt och har här därför uttryckligen stadgats. Någon motsvarande
skyldighet för fader beträffande hans barns avgifter förefinnes däremot
icke. Att Riksdagen trots detta velat ålägga minderårigs fader att i viss
utsträckning ansvara för avgiftens erläggande har sin grund dels däri,
att det måste antagas vara för honom angeläget att bereda sitt barn
förmånen av pensionsrätt, dels ock däri att, om den minderårige på
grund av eget arbete eller eljest har några inkomster, hans fader väl
får anses kunna utan större svårighet göra sin regressrätt gällande.

23 §.

I andra stycket av denna paragraf har enligt Eders Kungl. Maj:ts
förslag lämnats den föreskrift, att ordförande och ledamöter i pensionsnämnd
skola för sin inställelse vid sammanträdena åtnjuta ersättning
av kommunen, ävensom att beloppet av denna ersättning skall av
kommunen bestämmas. Emellertid har Riksdagen redan för sin del
beslutat rörande dylik ersättning till ledamot av taxeringsnämnd, och

Riksdagens skrivelse Nr 128.

då ordförande och. ledamot av pensionsnämnd lämpligen torde i detta
avseende böra likställas med ledamot av taxeringsnämnd, bär Riksdagen
ansett stadgandet om ifrågavarande ersättning åt ordförande och ledamöter
i pensionsnämnd böra avfattas i överensstämmelse med Riksdagens
nyssnämnda beslut.

26 §.

Riksdagen har vid denna § antagit två smärre tillägg. Dels
har i första stycket bland ordförandens skyldigheter intagits, att han
skall föra förteckning över de pensionstagare, till vilkas pensioner
kommunen enligt 10 § lämnar bidrag, dels har i tredje stycket stadgats,
att protokoll vid pensionsnämnds sammanträde skall innehålla
uppgift jämväl om närvarande ombud för pensionsstyrelsen och landsting.
Den förstnämnda föreskriften återfinnes i ålderdomsförsäkringskommitténs
förslag till lydelse av denna §, och det synes Riksdagen,
som om skäl saknas att utelämna detta stadgande.

Beträffande andra stycket, har Riksdagen bifallit endast .dess första
punkt.

Lagrådet har fäst uppmärksamheten därå, att bibehållandet av det
i sista punkten av stycket upptagna stadgandet rörande arvode till
ordförande i pensionsnämnd måste bliva beroende därav, om vid lagens
antagande i kommunalförordningen för landet givits de bestämmelser, till
vilka här hänvisats. Med anledning bärav och då vid tiden för den
slutliga behandlingen i Riksdagen av förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring
Eders Kungl. Maj:ts förslag till ändring av gällande kommunalförfattningar
ännu icke varit föremål för Riksdagens slutliga
prövning, har Riksdagen ansett bestämmelserna om eventuellt särskilt
arvode åt pensionsnämnds ordförande böra uteslutas ur förslaget. Riksdagen
anser emellertid givet, att likartade bestämmelser lämpligen böra
äga giltighet i fråga om berörda områden, samt föreställer sig, att Eders
Kungl. Maj:t icke lärer försumma att framlägga det förslag i här förevarande
ämne, som av Riksdagens beslut må föranledas.

28 §.

Enskild motionär har hemställt om sådan ändring av denna paragrafs
innehåll, att till bevakande av det allmännas intressen justitiekanslern
måtte tilldelas befogenhet att hos Eders Kungl. Maj:t anföra
eller medgiva anförandet av besvär mot pensionsstyrelses beslut. Samme
motionär har tillika hemställt om sådant tillägg till lagen om Kungl.

Riksdagens skrivelse Nr 138.

Maj:ts regeringsrätt, att mål av denna art skulle hänskjutas till regeringsrättens
avgörande. Riksdagen tiar funnit de av motionären anförda
skäl värda beaktande och fördenskull för sin del antagit en ändring i
ifrågavarande § i huvudsaklig överensstämmelse med motionärens yrkande,
ävensom en däremot svarande ändring i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

32 §.

Enligt det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslag skulle pensioner
under 30 kronor utbetalas på en gång men större pensioner med en
tolvtedel varje månad. Med en sådan anordning för pensionernas utbetalande
skulle emellertid understundom synnerligen små belopp komma
att för varje gång lyftas, medan å andra sidan det väl kan låta tänka
sig, att en pensionstagare under vissa förhållanden kunde hava fördel
av en utbetalning i åtminstone två terminer av pensioner understigande
30 kronor. Riksdagen har med hänsyn härtill vidtagit en ändring i
paragrafen.

Beträffande det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna stadgande om särskild
preskriptionstid för förfallna pensionsbelopp, har Riksdagen funnit, att
tvekan möjligen kan uppkomma rörande tidpunkten, då ett belopp skall
anses till betalning förfallet. Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit att
låta den årliga pensionen som regel preskriberas med en tolvtedel för
varje månad. Det har synts Riksdagen vara redigare och överskådligare
att i stället föreskriva, att hela den under visst år utfallande pension
preskriberas vid utgången av nästföljande år.

33 §.

Vad Eders Kungl. Maj:t i denna § föreslagit, har Riksdagen icke
funnit föranleda till annan anmärkning än att, då Riksdagen strukit det
i 6 § fjärde stycket föreslagna stadgandet om särskilt pensionstillägg
för den, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja
ett eller flera egna barn under femton år, Riksdagen i anslutning härtill
låtit jämväl den i andra stycket av ifrågavarande paragraf givna föreskrift
om understöd åt person i liknande ställning utgå ur förslaget.

34 §.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle frivilliga avgifter under ett
kalenderår ej få erläggas till högre sammanlagt belopp än det antal

''Riksdagens skrivelse Nr 128.

kronor, som motsvarade kalva antalet levnadsår. Denna bestämmelse
har synts Riksdagen innebära en alltför stark begränsning av möjligheten
för personer tillhörande yngre åldersklasser att utnyttja den frivilliga försäkringens
fördelar. Förmågan att betala avgifter torde ingalunda jämnt växa
med åldern, utan i allmänhet vara större i yngre år än på gamla dagar.
Med hänsyn härtill har Riksdagen funnit sig böra tillmötesgå ett av
enskild motionär framfört förslag, enligt vilket, i stället för de med
åldern stigande maximibeloppen, för avgiften fastställes allenast en
övre gräns av 30 kronor för år.

Vidare har Riksdagen ansett sig böra biträda ett motionsvis framställt
yrkande att bestämmelsen om viss förhöjning med statsmedel av
den frivilliga pensionens belopp för allenast mindre bemedlade pensionärer
måtte ur förslaget utgå samt ansett den frivilliga pensionen böra
höjas med samma belopp för alla. Det ligger nämligen enligt Riksdagens
mening stor vikt därpå, att den frivilliga försäkringen vinner
största möjliga anslutning, och för vinnande av sådant syfte synes
det — enligt vad utlandets erfarenhet visar — vara oundgängligen nödvändigt
att sporra därtill genom ett understödjande med statsmedel av försäkringen,
ett understöd, som för att tjäna såsom verklig uppmuntran icke
torde böra begränsas till att omfatta allenast vissa grupper av försäkrade.
För att hålla kostnaden för ett dylikt statsbidrag inom samma ram, som
enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag ifrågasatts, har Riksdagen stannat vid
stadgandet, att den procent, enligt vilken det årliga beloppet av
den frivilliga pensionen skall för alla försäkrade beräknas, skall för
män höjas från l1/''» till 17a % av avgiftens belopp i den ordning det
kungl. förslaget innebär. Kostnaden för denna höjning skall med ett
belopp, motsvarande 1 s av summan av de under året erlagda avgifterna,
bestridas av statsmedel. Statsbidragets utgivande till den frivilliga
försäkringen innebär således, att den mot de erlagda avgifternas
värde svarande pensionen höjes med Va av sitt belopp.

På grund av den under 6 § angivna ståndpunkt, enligt vilken såväl
männens som kvinnornas pensioner skola var för sig försäkringsmässigt
fastställas, har Riksdagen bestämt, att frivillig pension skall för kvinna
bestämmas till 5/e av mannens.

37 §.

Riksdagen har varmt behjärtat de inom Riksdagen framburna önskemål,
som gått ut på att låta den nu levande generationen i största
möjliga utsträckning bliva delaktig av försäkringens förmåner. Det har

Riksdagens skrivelse Nr 128.

synts Riksdagen uppenbart, att ju gynnsammare övergångsstadgandena
gestaltades och därigenom den nu levande generationens intressen tillgodosåges,
desto tidigare och klarare skulle försäkringens nytta och
innebörd framträda. Det har emellertid stått klart, att detta spörsmål
i främsta rummet vore eu kostnadsfråga, vars lösning måste rättas
efter de medel, som kunde för ändamålet disponeras.

Vad först beträffar avgiftsförsäkringen, har Riksdagen beträffande
Eders Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende icke vidtagit
annan ändring än vad som föranledes av Riksdagens beslut om förmögenhetsgränsens
_ borttagande och införandet av den nya klassen,
varigenom nödvändiggjorts någon reduktion i avgiftspensionernas belopp
utöver vad som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits. Därjämte har,
i anslutning till Riksdagens beslut om beräkning av kvinnas avgiftspension,
erfordrats särskild bestämmelse om att den sistnämnda må beräknas
med fyra femtedelar av motsvarande procent för man.

Beträffande vidare den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen
i fråga om rätt till pensionstillägg och understöd under övergångsåren,
så har denna ej synts Riksdagen vara helt tillfredsställande.
Dels skulle den nämligen kunna giva upphov till en del betydande
svårigheter vid tillämpningen, dels och framför allt uteslutes ock
därigenom helt och hållet den mycket stora gruppen icke fullt försörjda
invalider mellan 60 och 67 år. Av ålderdomsförsäkringskommitténs
beräkningar framgår, att därest man ville låta alla dem, som
vid 1914 års ingång icke fyllt 67 år och redan äro invalider'', men icke
äro fullt försörjda av fattigvården eller enskilda, komma i åtnjutande
av understöd enligt 33 § i lagförslaget, kostnaden härför skulle under
första året uppgå till omkring 6,3 miljoner kronor. Då emellertid
allenast omkring hälften av denna kostnad, enligt Riksdagens mening,
kan för detta syfte disponeras, måste, om alla ej av fattigvården eller
enskilda försörjda invalider under 67 år skola medtagas i försäkringen,
de till dem utgående understöden på något sätt reduceras. Bland de
olika utvägar, som Riksdagen för dylikt ändamåls vinnande haft under
övervägande, har Riksdagen funnit sig böra antaga det förslag, som
innebär, att för dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till
pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav, beloppen bestämmas
till följande procent av eljest stadgade summa, nämligen:

Riksdagens skrivelse Nr 128.

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till SO %

)> )> » ):> )> 1915 )) » » » 60 %

» » » » »1916 » )> » y> 70 %.

» » » » )> 1917 » » » » 80

)) » » » » 1918 » » >'' 90 %

Kostnaden härför har beräknats till 3,15 miljoner kronor, således
till ungefärligen det av Eders Kungl. Maj:t beräknade belopp.

Enskilda motionärer hava framställt yrkande om införande i lagen
av en bestämmelse, enligt vilken för varje försäkrad borde av pensionsstyrelsen
utfärdas en försäkringsbok, vilken efter inbetalandet av
första pensionsavgiften skulle avgiftsfritt tillställas de avgiftspliktige.

En föreskrift av donna art har synts Riksdagen ej hava sin rätta
plats i lagen, enär den i själva verket torde avse en administrativ
detalj och dess genomförande sålunda kan tillgodoses i sammanhang med
utfärdandet av de föreskrifter rörande lagens tillämpning, vilka, där de
kunna befinnas erforderliga, jämlikt 36 § i lagen skola utfärdas av
Eders Kungl. Maj:t.

Lämpligheten av den föreslagna anordningen har Riksdagen under
sådana omständigheter för sin del ej närmare prövat, men har det
synts Riksdagen, som om förslaget vore värt att tagas under allvarligt
beaktande, när fråga uppstår om utfärdande av nyssnämnda föreskrifter.

Motionsvis hava jämväl framförts krav på genomförande i samband
med pensionsförsäkringen av åtgärder till förebyggande av invaliditet.

Riksdagen håller i likhet med motionärerna före, att de i förslagen
åsyftade åtgärder, varigenom en förebyggande sjukvård i anslutning till
pensioneringen kunde åvägabringas, måste anses såsom mycket betydelsefulla.
I likhet med vad föredragande departementschefen i detta
ämne anfört, finner emellertid även Riksdagen, att frågan om dylika
åtgärders vidtagande lämpligen bör upptagas först då försäkringen någon
tid varit i verksamhet och nödig erfarenhet vunnits rörande de anordningar
i detta syfte, som kunna befinnas bäst avpassade för vårt land.

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Inom Riksdagen kava vidare yrkanden framställts om utredning
ock därav betingat förslag rörande en särskild efter yrkets egenart avpassad
sjömanspensionering med beaktande i första rummet av det
oeftergivliga bekovet för sjöfolket av en väsentligt lägre pensionsålder
än den i förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring angivna.

Riksdagen kar ej kunnat bifalla berörda yrkanden, men har Riksdagen
likväl velat understryka det framförda kravet på beaktande av att,
då, såsom föredragande departementschefen ställt i utsikt, frågan om
förbättrade pensioner för sjömännen snarast återupptages till prövning,
med anledning av sjöfolkets särskilda förhållanden andra bestämmelser
än i den allmänna försäkringen böra i viktiga avseenden, såsom beträffande
tiden för ålderspensionens utfallande in. m., anses av behovet
påkallade.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt 42 käft. (Nr 128.)

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Riksdagen får sålunda för Eders Kung!. Magt anmäla, att Riksdagen
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 126 för sin
de! antagit följande lagar:

l:o) L Bj g1
om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Envar svensk man eller kvinna skall, där ej nedan annorlunda
stadgas, enligt denna lag genom erläggande av årliga pensionsavgifter
och med bidrag av allmänna medel försäkras till erhållande av pension.

2 §.

Rätt till pension enligt denna lag inträder vid varaktig oförmåga
till arbete och senast vid fyllda sextiosju år, även om varaktig arbetsoförmåga
då ännu icke är för handen.

Varaktig oförmåga till arbete skall anses vara för handen hos den,
som befinnes till följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet
eller lyte vara ur stånd att vidare försörja sig genom sådant
arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.

3 §•

Pensionsärenden, som i denna lag avses, handläggas av en för hela
riket gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, samt av särskilda
pénsionsnämn der i orterna.

Riksdagens skrivelse Nr 128.

I behandling av besvärsmål eller, oberoende av besvär, av fråga om
lagligheten av pensionsnämnds beslut skola deltaga ‘förutom den, av
vilken ärendet föredrages, minst två av styrelsens ledamöter; skolande
av dessa ledamöter åtminstone en hava fullgjort vad författningarna
föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Uppstå härvid
skiljaktiga meningar, galle vad allmänna lagen stadgar angående omröstning
till dom.

I övrigt bestämmas grunderna för pensionsstyrelsens organisation
och verksamhet av Konung och Riksdag.

Om avgiftsplikt.

4 §■

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, utgör för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 500 kronor:

a) om inkomsten ej uppgår till 800 kronor, två kronor;

b) om inkomsten uppgår till 800 men ej till 1,200 kronor, fem kronor;

c) om inkomsten uppgår till 1,200 kronor eller mera, tio kronor.
Inkomst, som i denna § avses, utgör för den, som taxerats enligt

gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt, det taxerade
beloppet, samt för den, som icke taxerats enligt nämnda förordning,
den inkomst, som taxerats enligt förordningen angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst.

5 §■

Pensionsavgift erlägges ej av någon för år före det, under vilket
han fyller sexton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiosex
år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift
erlägges ej heller av den, som är till arbete varaktigt oförmögen.

Från avgiftsplikt undantages jämväl

a) ordinarie innehavare av tjänst, å vilken lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension eller lagen
den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar äger tillämpning;

Riksdagens skrivelse Nr 128.

b) delägare i telegrafverkets eller folkskollärarnas pensionsinrättning
samt i arméns eller flottans pensionskassa;

c) ordinarie innehavare av prästerlig tjänst;
ävensom hustru till sålunda undantagen person.

I övrigt ankommer på Konungens prövning, huruvida och under
vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning
i allmän eller enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning
eller livränteanstalt, må undantagas från avgiftsplikt enligt
denna lag.

Om pension.

6 §•

Pensions årliga belopp utgör för man trettio och för kvinna tjugofyra
procent av de erlagda pensionsavgifternas sammanlagda belopp.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för
pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens
årsinkomst ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 280 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat i fråga om pensionstagare,
som ej åtnjuter någon inkomst eller vilkens årsinkomst ej överstiger 50
kronor, för man 150 och för kvinna 140 kronor, och i fråga om pensionstagare,
vilkens årsinkomst överstiger 50 kronor, för man 150 och
för kvinna 140 kronor med avdrag av halva årsinkomsten. Uppgår
pensionstagarens årsinkomst till 50 men icke till 100 kronor, sker dock
avdrag allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Därjämte höjes pensionstillägget med 0,08 procent för varje krona
av erlagda pensionsavgifter; dock att sådan höjning må äga rum allenast
med hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt 14 eller 15 § blivit
tillfullo erlagd.

7 §.

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att
tillsvidare årligen åtnjuta utöver den pension honom enligt denna lag
tillkommer.

Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, iakttages,
att för den, som av inkomsten har full om än torftig försörjning, års -

Riksdagens skrivelse Nr 128.

inkomsten ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man
och 280 kronor för kvinna, och att, där inkomsten ej räcker till full
försörjning, årsinkomsten uppskattas till motsvarande lägre belopp,
ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp
än 50 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa
bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande priser
eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.

I fråga, om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs
belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av
deras sammanlagda årsinkomst.

8 §•

Befinnes någon, som på grund av varaktig oförmåga till arbete åtnjuter
pension, sedermera icke längre vara till arbete varaktigt oförmögen,
må efter omständigheterna pensionen eller, där pensionstillägg
utgår,, allenast tillägget indragas. Lag samma vare i fråga om pensionstillägg
för den, som befinnes icke längre vara i riket mantalsskriven.

Har för någon, som åtnjuter pensionstillägg, årsinkomsten ökats till
sådant belopp, att rätt till pensionstillägg ej längre tillkommer honom,
indrages tillägget. Sker eljest ändring i den inkomst, efter vilken
pensionstillägget blivit bestämt, må tillägget i enlighet därmed ökas eller
minskas, dock att dylik jämkning i pensions belopp ej må äga rum mer
än en gång under varje år.

9 §.

1 fråga om pensionsberättigad, som

a) avhänt sig eller uudandolt inkomst eller egendom i uppsåt att
erhålla pensionstillägg eller högre sådant tillägg än honom eljest skolat
tillkomma;

b) visat tredska eller uppenbar försumlighet i fullgörandet av honom
enligt denna lag åliggande avgiftsplikt;

c) uppenbarligen icke efter förmåga söker ärligen bidraga till sin
försörjning eller är hemfallen åt dryckenskap;

må sökt pensionstillägg icke beviljas och skall redan beviljat pensionstillägg
indragas; dock att vederbörande pensionsnämnd må, efter
prövning av omständigheterna, för fall, varom under a) och b) förmäles,
undantagsvis medgiva pensionstillägg med minskat belopp.

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Pensionstillägg eller del av pensionstillägg, som på grund av vad
sålunda stadgats icke utgår till pensionstagare, skall, där pensionstagaren
för sin försörjning anlitar allmänna fattigvården, för tid, under vilken
fattigvård till honom utgår, tillfalla den kommun, till vilken han i
fattigvårdshänseende hör, dock icke i vidare mån än som erfordras till
täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.

Pensionstillägg utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad
undergår frihetsstraff, som ej understiger en månad, eller är intagen
å tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade anhöriga, vilka för
sitt uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas rätt att under
tiden uppbära pensionstillägget.

För tid, under vilken pensionstagare är intagen å allmän fattigvårds-
eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän anstalt, äger anstalten
uppbära honom tillkommande pensionstillägg samt därav tillgodogöra
sig kostnaderna för vården.

Där pensionstagare, för vilken inbetalning blivit på grund av bestämmelserna
i 14 § gjord av kommun, för sin försörjning anlitar allmänna
fattigvården, äger den kommun, till vilken han i fattigvårdshänseende
hör, att för tid, under vilken fattigvården utgår, uppbära
det belopp, som enligt de i 6 § första stycket angivna grunder motsvarar
vad av kommun sålunda inbetalats, dock icke i vidare mån än
som erfordras till täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.

10 §.

Kostnaden för pensionstilläggen bestrides till tre fjärdedelar av
staten och till en fjärdedel av landstingen och kommunerna efter fördelning
dem emellan på sätt nedan stadgas.

En åttondel av kostnaden fördelas emellan samtliga kommuner sålunda,
att varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för
pensionstagare, som var i kommunen mantalsskriven vid den tid, från
vilken tillägget bestämts att utgå, och att, där tillägget blivit jämlikt
8 § ökat, åttondelen av ökningen bestrides av den kommun, i vilken
pensionstagaren då var mantalsskriven. Minskas pensionstillägg, till
vilket två eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners
andelar i återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras
förutvarande bidrag.

En åttondel av kostnaden fördelas mellan landstingen och de städer,
som icke deltaga i landsting, sålunda, att varje landsting bidrager

Riksdagens skrivelse Nr 128.

med ett belopp, motsvarande vad som enligt ovan stadgade grunder belöper
å de i landstinget deltagande kommunerna, och att varje stad,
utöver det belopp, som enligt samma grunder skall av staden gäldas,
ytterligare bidrager med ett lika stort belopp.

Kommunernas och landstingens andelar i pensionskostnaden uträknas
av pensionsstyrelsen. Angående tid och sätt för gäldande av dessa andelar
förordnas av Konungen.

Om fonden.

11 §.

Pensionsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas enligt grunder,
som bestämmas av Konung och Riksdag

o ö

12 §.

Inom fem år efter det lagen trätt i kraft och sedermera minst en
gång vart tionde år skall genom pensionsstjrrelsens försorg anställas en
på vetenskaplig sannolikhetsberäkning grundad undersökning, huruvida
genom de. föreskrivna pensionsavgifterna kunna för dem, som först
därefter bliva avgiftspliktiga, beredas de pensioner, som enligt bestämmelserna
i 6 § första stycket motsvara dessa avgifter.

I . sammanhang med sådan undersökning skall tillika verkställas
utredning, huruvida fonden är så stor, att den minst motsvarar kapitalvärdet
av alla de utbetalningar, som med dess medel skola bestridas.

Om pensionsavgifternas erläggande.

13 §.

Den avgift av tre kronor om året, som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, uppbäres av den kommun, där den avgiftspliktige är
mantalsskriven. Uppbörden ombesörjes av den myndighet inom kommunen,
som förrättar uppbörden av kommunalutskylderna.

De pensionsavgifter av två, fem och tio kronor, som enligt 4 §
åligga vissa avgiftspliktiga, debiteras och uppbäras i samband med kronoutskylderna.

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Där så skäligt prövas, äger Konungen, för viss kommun förordna,
att jämväl uppbörden av de i första stycket av denna § omförmälda
avgifter skall verkställas i samband med kronouppbörden.

14 §.

För det i 13 § första stycket omförmälda ändamål skall varje år,
sedan mantalslängden för kommunen blivit i stadgad ordning justerad,
av mantalsskrivningsförrättaren uppgöras förteckning över de i längden
upptagna personer, som vid årets början uppnått femton men icke sextiosex
års ålder. I förteckningen, som uppgöres enligt fastställt formulär,
angives för varje person namn, födelseår och dag, civilstånd, yrke samt
bostad, varjämte för envar, som under nästföregående år varit undantagen
från avgiftsplikt, anteckning göres härom.

Förteckningen tillställes taxeringsnämndens ordförande samtidigt med
att den justerade mantalslängden enligt gällande författning till honom
överlämnas. Sedan förteckningen kommit taxeringsnämnden tillhanda,
beslutar nämnden, på grund av upplysningar från vederbörande pensionsnämnd
angående de personer, som äro berättigade till pension eller
understöd, samt med hänsyn till de förhållanden, som enligt 5 § andra
och tredje styckena medföra undantagande från avgiftsplikt, för varje i
förteckningen upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga
honom, varjämte om besluten anteckning göres i förteckningen.

Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens arbete för året avslutats,
överlämnas förteckningen till den kommunala uppbördsmyndigheten,
som ombesörjer, att avskrift av densamma hålles tillgänglig för
allmänheten under tiden från och med den 1 till och med den 10 juli
å ställe, som minst fjorton dagar förut kungöres i kyrkan och tillika
på annat lämpligt sätt tillkännagives. Härigenom skall envar som
vederbör anses hava erhållit del av förteckningens innehåll.

Den pensionsavgift av tre kronor, som i 13 § första stycket avses,
erlägges därefter före utgången av juni månad nästföljande år i den
ordning, som av kommunen bestämmes, tiar avgiftspliktig icke erlagt
avgiftens hela belopp, skall likväl vad av honom inom nämnda tid må
hava erlagts tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp
enligt 6 § första stycket.

De erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den i 11 § omförmälda
fonden. Kommunen är därjämte skyldig att till samma fond
redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit

Riksdagens skrivelse Nr 128.

erlagda. Vad av kommunen, sålunda inbetalats må icke tagas i beräkning
vid bestämmande av pensionsbeloppet.

Sker uppbörden på sätt i 13 § sista stycket omförmäles, svarar
kommunen även i sådant fall på sätt ovan stadgats för de pensionsavgifter
av tre kronor eller delar därav, som icke blivit erlagda.

För ej erlagd pensionsavgift eller del därav äger kommunen fordran
hos den avgiftspliktige.

Den ovannämnda förteckningen, försedd med uppgift om den avgift
eller del därav, som av avgiftspliktig erlagts och enligt vad ovan stadgats
må tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp, insändes
av kommunens uppbördsmyndighet till pensionsstyrelsen före utgången
av juli månad.

Där så prövas nödigt, äger Konungen för viss kommun bestämma
annan ordning för förteckningens uppgörande än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående tid och sätt för ovan föreskrivna
redovisning och inbetalning till den i 11 § omförmälda fonden meddelas
av Konungen.

15 §.

För verkställande av uppbörd, som i 13 § andra och tredje styckena
omförmäles, skall av vederbörande taxeringsnämnd i taxeringslängden
för året angående varje avgiftspliktig antecknas beloppet av den avgift,
som skall av honom i sammanhang med kronouppbörden erläggas.

Pensionsavgift, som i denna § avses, må kunna av avgiftspliktig
särskilt erläggas. Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen.

Pensionsavgift, varom i 13 § andra stycket sägs, må ej erläggas
och ej heller utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången
av det år, under vilket avgiften blivit påförd. Har sådan pensionskost
allenast till en del av sitt belopp erlagts eller indrivits, tages
likväl den del i beräkning vid bestämmande av pensions belopp enligt
6 § första stycket.

Varje år skall före den 1 september genom uppbördsmyndigheten
till pensionsstyrelsen insändas uppgift enligt fastställt formulär om de
för nästföregående år enligt denna § erlagda och indrivna pensionsavgifter.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 eller 15 § må av enskild
sakägare ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmärs,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 samt. 42 höft. (Nr 128.) 4

Riksdagens skrivelse Nr 128.

sökas genom besvär inom tid och i den ordning, som angående besvär
över taxeringsnämnds beslut är stadgat, dock att, där ändring sökes i
beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig oförmåga
till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift, dessa
besvär skola anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande
pensionsnämnd före utgången av juli månad. Har pensionsavgift
blivit den klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga avgiftsbeloppet
med rätt att återfå vad han finnes hava för mycket erlagt.

Har ändring i beslut, varom här är fråga, gjorts av annan myndighet
än pensionsstyrelsen, skall genom den myndighets försorg anmälan
härom ofördröjligen ske hos pensionsstyrelsen.

Menar någon, vilken pensionsavgift påförts, att för honom sedermera
sådant förhållande inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas
från avgiftsplikt, må frågan hänskjutas till ordföranden i vederbörande
pensionsnämnd. Den, som med ordförandens utlåtande ej åtnöjes,
må underställa frågan pensionsnämndens avgörande. Intill dess
nämndens beslut i ämnet meddelats, skall det besked, som ordföranden
givit, lända till efterrättelse.

17 §•

Den envar avgiftspliktig åliggande pensionsavgift av tre kronor
erlägges av gift man för hustru, där hon ej vunnit boskillnad, och är
fader ansvarig för erläggandet av sådan pensionsavgift för barn under
aderton år, som är hos honom mantalsskrivet.

18 §.

Innehar avgiftspliktig vid tid, då pensionsavgift skall av honom
erläggas, tjänst eller arbetsanställning hos arbetsgivare, och varder avgiften
för den avgiftspliktige erlagd av arbetsgivaren, äger denne, mot
avlämnande till den avgiftspliktige av bevis om avgiftens erläggande,
av honom tillkommande kontant avlöning till ersättning för sitt utlägg
innehålla det erlagda beloppet.

Har ersättningen ej sålunda uttagits inom sex månader efter det
avgiften av arbetsgivaren erlagts, är all rätt till ersättning förfallen.

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Om pensionsnämnder.

19 §.

Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som
utgör egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt.

Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning,
skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller
andra förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två
eller flera pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning ävensom om upphävande
eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma
och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande, som äger
att detsamma antingen oförändrat fastställa eller ock på anförda skäl
ogilla.

20 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd, bestående
av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex.

Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas av
Konungens befallningshavande för fyra år i sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd, jämte ett lika antal suppleanter för
dem, väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller
av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma
och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en
röst. Halva antalet av de utsedda ledamöterna samt halva antalet av
suppleanterna avgå efter lottning vid slutet av andra året från det
denna lag trätt i kraft. Avgår ledamot eller suppleant under den för
honom bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda
valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.

Sedan val av ledamot eller suppleant ägt rum, skall underrättelse
om den valdes namn och bostad ofördröjligen meddelas pensionsnämndens
ordförande.

Riksdagens skrivelse Nr 128.

21 §.

Ordförande eller ordförandes suppleant samt ledamot eller ledamots
suppleant i pensionsnämnd må endast den man eller kvinna vara, som
är i kommunen boende och som uppnått myndig ålder samt är i besittning
av medborgerligt förtroende och råder över sig och sitt gods.
Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens målsmanskap,
obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än
ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra
uppdraget, den, som under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort såsom
ordförande eller ledamot i pensionsnämnd, samt den, som eljest uppgiver
förhinder, som i fråga om ordförande av Konungens befallningshavande
och i fråga om ledamot av vederbörande valkorporation godkännes.

22 §.

Pensionsnämnd har, förutom att i allmänhet övervaka denna lags
efterlevnad inom pensionsdistriktet, att vid behandling av ärenden rörande
pension förfara på sätt i 30 § angives samt att i övrigt ställa
sig till efterrättelse bestämmelserna i denna lag och de föreskrifter, som
angående pensionsnämnder av Konungen meddelas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder minst en gång var tredje månad å
tid och ställe, som nämnden bestämmer. Dessutom sammanträder nämnden
på kallelse av ordföranden, så ofta han med avseende å inkomna
ärendens antal och vikt finner det nödigt. Tid och ställe för sammanträde
läte ordföranden minst fjorton dagar förut kungöra i kyrkan samt
tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens kännedom; varjämte
ombud, som i 27 § omförmäles, skall om sammanträdet genom
ordförandens försorg i god tid underrättas.

Ordföranden och ledamöterna äga, därest av vederbörande kommunalstämma
eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa eller i stad
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga, sådant
beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resedagar med högst fyra kronor om
dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den ort, där nämnden samman -

Riksdagens skrivelse Nr 128.

träder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till och från sammanträdesorten
verkligen begagnats, resekostnadsersättning med högst
lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för II klass
å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

24 §.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,
minst två ledamöter äro tillstädes.

Inträffar för ordförande eller ledamot sådant hinder, att han ej kan
inställa sig vid sammanträde, åligger det honom att därom ofördröjligen
underrätta vederbörande suppleant; och vare sålunda underrättad suppleant
skyldig att utan vidare kallelse infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan
av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde,
ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat
förhinder uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa
bota, ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller
hans suppleant fem kronor. Därest sammanträdet i anseende till de
närvarande ledamöternas fåtalighet måste inställas eller upplösas, böte
ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande av sådana böter förordnar
Konungens befallningshavande efter anmälan av ordföranden eller
ledamot i vederbörande pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud
i orten.

25 §.

Å pensionsnämnds sammanträde skola till prövning företagas de
sedan nästföregående sammanträde inkomna ärenden, och skall ärende
genast avgöras, där icke nämnden för vederbörandes hörande eller eljest
i följd av särskilda omständigheter finner uppskov oundgängligen erfordras.
Dock skall i sådant fall ärendet bringas till slut å näst därpå
följande sammanträde.

Aro vid omröstning rösterna lika delade, gäller den mening ordföranden
biträder.

26 §.

Pensionsnämnds ordförande åligger att enligt fastställt formulär hålla
register över gjorda framställningar och inkomna ansökningar samt föra
förteckning över de pensionstagare, till vilkas pensionering kommunen
enligt 10 § lämnar bidrag. Han förer vid nämndens sammanträden

Riksdagens skrivelse Nr 128.

protokoll eller är för dess ordentliga förande ansvarig, ombesörjer skriftväxlingen,
emottager alla till nämnden ställda skrivelser och framställningar
samt vårdar nämndens handlingar.

Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de
honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom för skrivmaterialier,
postporto och skrivarehjälp.

Protokollet skall innehålla uppgift om de vid sammanträdet närvarande
ledamöter av pensionsnämnden och i 27 § omförmälda ombud
samt redogörelse för de ärenden, som vid sammanträdet förekommit,
ävensom för de beslut, som av nämnden fattats.

Protokollet för varje sammanträde skall genast justeras; dock må
pensionsnämnden särskilt för varje gång uppdraga åt två ledamöter att
jämte ordföranden verkställa justeringen sist inom åtta dagar efter sammanträdets
slut.

Sedan protokollet för sammanträde justerats, åligger det ordföranden
att ofördröjligen till vederhörandes kännedom å förut kungjort
ställe anslå de beslut, som fattats, och anses härigenom meddelande om
besluten hava skett den dag anslag gjordes.

27 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat
ombud; dock må samma person kunna förordnas till ombud
för flera pensionsdistrikt.

Ombud äger närvara vid vederbörande pensionsnämnds sammanträden
och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. I övrigt har
ombudet att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som
varda av pensionsstyrelsen meddelade.

Landsting äger ock för pensionsdistrikt inom landstingsområdet
utse ombud. För sådant ombud äge vad i denna lag är stadgat om
pensionsstyrelsens ombud motsvarande tillämpning.

28 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom
av kommun samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos
pensionsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till pensionsnämndens
ordförande eller i betalt brev med allmänna posten vara till denne
inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den dagen
oräknad, då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens

Riksdagens skrivelse Nr 128.

beslut anföra besvär. Over inkomna besvär skall nämnden avgiva yttrande,
varefter handlingarna i ärendet av ordföranden så snart ske kan
insändas till pensionsstyrelsen.

Över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej föras av enskild sakägare.
Justitiekansler!! eller efter justitiekanslerns medgivande kommun,
pensionsnämnds ordförande och i 27 § omförmälda ombud må söka
ändring i pensionsstyrelsens beslut hos Konungen genom besvär, vilka,
vid talans förlust, skola före klockan tolv å trettionde dagen från den
dag beslutet gavs, eller, om då är sön- eller helgdag, å nästa söckendag
därefter ingivas till civildepartementet.

Om ansökning rörande pension.

29 §.

Ansökning rörande pension göres hos pensionsnämnden i det pensionsdistrikt,
där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla
upplysningar angående sökandens arbetsförmåga och inkomster samt vad
i övrigt till utredande av hans pensionsrätt må erfordras jämte en av
sökanden undertecknad, på heder och samvete avgiven förklaring, att
de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. År
sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten
av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden
förtrogna personer. Vid ansökningen fogas prästbevis angående
sökandens ålder.

Bär ansökning allenast avser pension enligt 6 § första stycket, är
uppgift om sökandens inkomster ej erforderlig.

30 §.

År ansökning gjord rörande pension, skall pensionsnämnden pröva
de i ansökningen lämnade upplysningar och åberopade handlingar
samt på grund av denna prövning och kända förhållanden besluta,
huruvida sökanden äger rätt till pension, samt bestämma storleken av
den årsinkomst, som skall läggas till grund för beräkning av pensionstilläggs
belopp.

Sedan den i 28 § första stycket stadgade besvärstid gått till ända,
skall, evad besvär anförts eller icke, beslutet i ärendet jämte tillhörande
handlingar av ordföranden ofördröjligen insändas till pensionsstyrelsen.

Riksdagens skrivelse Nr 128.

Där sökanden funnits berättigad till pension, skall pensionsstyrelsen
beräkna och fastställa beloppet samt utfärda pensionsbrev, som genom
nämndens försorg tillställes pensionstagaren. Uppgår det beräknade
beloppet icke till sex kronor om året, må dock pension ej utgå och
förty ej heller pensionsbrev utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,
där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa
ärendet till förnyad prövning.

Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant
ärende stadgats gäller i tillämpliga delar jämväl om ärende rörande
ökning, minskning eller indragning av pension. Innan pensionsnämnd
fattar beslut i ärende rörande minskning eller indragning av pension,
skall nämnden lämna pensionstagaren tillfälle att yttra sig.

Om pensions utbetalande.

31 §.

Pension utgår från den dag rätt till pension inträtt, vilket, då
annat förhållande ej visas, anses hava skett den dag pensionen sökes,
till utgången av den månad, under vilken pensionstagaren avlidit eller
pensionens indragning beslutats.

Lag samma vare i tillämpliga delar i fråga om ökning eller minskning
av pension.

32 §.

Utbetalning av pension verkställes genom postanstalten i den ort,
där pensionstagaren vistades, då ansökning om pension gjordes, därest
icke i ansökningen uppgivits annan postanstalt. Anvisning å den postanstalt,
genom vilken utbetalningen sker, skall lämnas i pensionsbrevet.
Avflyttar pensionstagare till annan ort eller önskar pensionstagare eljest
pensionens utbetalande genom annan än förut angiven postanstalt, må
pensionsstyrelsen förordna om utbetalningens verkställande genom den
postanstalt pensionstagaren uppgivit.

Pension skall utbetalas månadsvis; dock att utbetalning äger rum
kvartalsvis, om pensionen uppgår till 30, men ej till 60 kronor, och halvårsvis,
om pensionen uppgår till 15, men ej till 30 kronor, samt en
gång om året, om pensionen understiger 15 kronor eller tillkommer
någon, som flyttat ur riket. Utbetalning verkställes tidigast den 15 i
varje månad eller, om den dagen inträffar å sön- eller helgdag, nästpåföljande
söckendag, samt, där utbetalningen fördelas å längre terminer

Riksdagens skrivelse Nr 128.

än en månad, tidigast den 15 i sista månaden av varje termin eller, om
den dagen inträffar å sön- eller helgdag, nästpåföljando söckendag.

Pensionsbelopp, som ej lyftats före utgången av året näst efter det,
under vilket beloppet förfallit till betalning, vare förverkat och tillfälle
den i 11 § omnämnda fonden.

Om understöd.

33 §.

Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen,
men för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit
erlagda, ävensom den, vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt
arbetsoförmögen, äger erhålla understöd under villkor och med belopp,
som angående pensionstillägg är i 6 § stadgat. Beträffande sådant understöd
gäller även i övrigt i tillämpliga delar vad i donna lag är föreskrivet
om pensionstillägg och om kostnaden för dess bestridande samt
om ansökning rörande pension och om pensions utbetalande.

Om pension på grund av frivilliga avgifter.

34 §.

För att vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda
sextiosju år erhålla pension utöver vad ovan i denna lag stadgas, vare
det envar svensk man eller kvinna, som fyllt femton år, medgivet att,
på sätt Konungen bestämmer, erhålla försäkring genom erläggande av
frivilliga avgifter. Dylika avgifter må för varje gång ej erläggas med
mindre belopp än en krona eller, där högre belopp erlägges, annorlunda
än med helt antal kronor, och ej heller må av någon under
ett kalenderår avgifter erläggas till högre sammanlagt belopp än trettio
kronor.

De frivilliga avgifterna ingå till den i 11 § omnämnda fonden.
Till denna fond skall för varje år av statsmedel tillskjutas ett belopp,
motsvarande en åttondel av summan av de under året erlagda frivilliga
avgifter.

Årliga beloppet av pension enligt denna § skall för man utgöra för
varje erlagd avgift en och en halv procent av avgiftens belopp för varje
helt år, som förflutit från den dag avgiften erlades till den dag, från
vilken pensionen utgår.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 14 sand. 42 Käft. (Nr 128.)

Riksdagens skrivelse Nr 128.

För kvinna beräknas pensionens belopp till fem sjättedelar av motsvarande
belopp för man.

Finnes någon kava försummat att fullgöra honom enligt 4 § åliggande
avgiftsplikt för år, varunder frivillig avgift för honom erlagts,
skall vid bestämmande av pensionens belopp hänsyn ej tagas till den
frivilliga avgiften i vidare mån än denna avgifts belopp må överstiga
beloppet av den försummade avgiften.

Beträffande avgifter och pensioner, som i denna § avses, länder i
tillämpliga delar till efterrättelse vad 12 § innehåller om verkställande
av undersökning å vissa tider av pensionsvillkor och fond.

35 §.

Rätt till pension eller understöd enligt denna lag kan icke överlåtas
och må förty ej för gäld tagas i mät.

36 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller,
finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas af Konungen.

Övergångsbestämmelser.

37 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att 3,
19—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga delar|lända|till efterrättelse från
och med den 1 september 1913.

Rätt till understöd enligt 33 § tillkommer ej den, som vid tiden
för lagens ikraftträdande fyllt sextiosju år, och ej heller den, som då
fyllt femton år och är till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913
under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av
fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer.

För dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg
eller understöd eller till ökning därav, bes’tämmas beloppen av
pensionstillägg, understöd och ökning till följande procent av eljest
stadgade belopp, nämligen

Riksdagens skrivelse Nr 128. 35

för dem, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 %

5 » » » » 1915 » .)) » » 60 »

® ® » » » 1916 » » » » 70 ))

» » » » » 1917 » » » » 80 »

» » » » )) 1918 » » » » 90 )>.

. För den5 som vid lagens ikraftträdande fyllt tjugofem år, skall den
pension eller del därav, som jämlikt 6 § första stycket eljest skolat
beräknas för. man till trettio och för kvinna till tjugofyra procent av
eilagda pensionsavgifter, i stället utgå med följande procent av dessa
avgifter nämligen

för man, som fyllt 25, men icke 30 år, med 27 72 procent

» )) ))		» 30, »	)) 35 »		)) 25	»
)) » ))		» 35, »	» 45 »		» 22 V''*
» » ))		)) 45 år.........			» 20	»
och för kvinna,	som	s fyllt 25, men	icke 30	år,	med 22	procent
» )>		» 30, »	» 35	)>	» 20	»
» »		» 35, a»	» 45	»	» 18	3)
» »	»	» 45 år....			» 16	))

Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides
av statsmedel.

Riksdagens skrivelse Nr 138.

2:0) Lag

ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

12 §.

Därnäst have kronan företräde till lös egendom för gäldenärens utskylder
sista och löpande året, de där ej för fast egendom utgå.

Sist skola med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som
löst gäldas med lika rätt sins emellan: kommunal- och stadsutskylder,
av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och
skola samt härads- och ‘landstingsmedel, samtliga dock endast för sista
och löpande året; så ock vad enligt lag om allmän pensionsförsäkring
kommun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att
erlägga pensionsavgift för sista och löpande året.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Riksdagens skrivelse Nr 128.

och 3:o) Lag
om

ändrad lydelse av 2 § 2 mom. i lagen den 26 maj 1909 om
Kling}. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom. i lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande förändrade lydelse:

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller
deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation av allmän byggnad,
som av menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan
byggnads uppförande;

mål angående fattigvården;

mål angående allmän pensionsförsäkring.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Stockholm den 28 maj 1913.

Med undersåtlig vördnad.