Riksdagens skrivelse Nr 10 (Riksdagsskrivelse 1917:10)

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Nr 10.

Godkänd av första kammaren den 12 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna
under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande
anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

(Bankoutskottets utlåtanden nr 12, 25, 36, 53, 54 och 68 samt memorial nr 16,
46 och 64 ävensom första särskilda utskottets utlåtanden nr 8, 9, 10, 11,
och 12.)

Till Konungen.

I avseende å regleringen av utgifterna under riksstatens tionde
huvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,
får riksdagen härmed anmäla följande beslut.

A. Det civila pensions väsendet.

l:o) Uti den till riksdagen den 13 januari innevarande år avlåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl.
Maj:t i första punkten under tionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att
från och med 1918 höja det å ordinarie stat under riksstatens tionde
huvudtitel uppförda förslagsanslag till bidrag till sjuksköterskors pensionering,
nu 6,700 kronor, till 15,000 kronor.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Majrts
förevarande framställning och har alltså från och med år 1918 höjt det
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 10 höft. (Nr 10.) 1

2 Riksdagens skrivelse Nr JO.

å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag
till bidrag till sjuksköterskors pensionering, nu 6,700 kronor, till

15.000 kronor.

2:o) I punkt 2 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen, att från och med 1918 minska det å ordinarie stat
under riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag till gäldande
av kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt, nu
högst 13,000 kronor, till högst 11,000 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
har riksdagen från och med år 1918 minskat det å ordinarie stat under
riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag till gäldande av
kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt, nu högst

13.000 kronor, till högst 11,000 kronor.

3:o) I punkterna 3 och 4 under tionde huvudtiteln har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1918 under
riksstatens tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring av pensioneringen
från handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å 31,000 kronor,
dels ock till förbättring av pensionering inom de tre första klasserna
av handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å högst 31,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning har å extra stat för år 1918 under riksstatens
tionde huvudtitel beviljat dels till förbättring av pensioneringen
från handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å 31,000 kronor,
dels ock till förbättring av pensioneringen inom de tre första klasserna
av handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag, högst 31,000 kronor.

4:o) I punkt 5 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition angående förbättrade
pensionsförmåner för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
för ändamålet beräkna under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat
för år 1918 ett belopp av 40,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 16 februari
1917 avlåten proposition, nr 137, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen dels godkänna följande grunder för beredande
av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna:

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är eller varit delägare i

Riksdagens skrivelse Nr 10.

lärarinnornas pensionsanstalt eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente
varit berättigad att ingå såsom delägare i densamma eller avgått med
pension före den 1 januari 1911, äger rätt att, på sätt och under villkor,
som nedan sägs, uppbära tilläggspension.

2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av
reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension
inträder den 1 juli det kalenderår, då pensionstagaren fyller 60 år, dock
icke före den 1 juli 1918, med villkor dels att hon vid sin avgång
under minst 10 tjänstår, beräknade på sätt nedan under punkt c) sägs
bestritt sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt att hon enligt eljest
gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning
i högre lönegrad, dels så vitt angår lärarinna, som före den
1 juli 1918 avgått från sin befattning, att hon styrker sig vara för sitt
uppehälle i behov av tilläggspensionen.

b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar
för läsår. Biträdande föreståndarinna tillgodoräknas 5 veckotimmar
utöver det antal, som hennes undervisningsskyldighet omfattar, dock
sammanlagt högst 20 för läsår.

c) För föreståndarinna anses läsår motsvara tjänstår; för biträdande
föreståndarinna eller lärarinna skall läsår, som omfattar minst 20 veckotimmar,
anses motsvara fullt tjänstår samt läsår, som omfattar ett mindre
antal veckotimmar än 20, betraktas som så stor del av ett tjänstår,
som antalet veckotimmar utgör del av 20.

3. För varje läsår tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag av
5 kronor för varje veckotimme, dock att det bidrag, som för visst år
sålunda må tillgodoräknas, jämte de bidrag, som staten och, beträffande
tiden från och med år 1911, kommun eller enskilda donatorer eller
vederbörande läroanstalt för året haft att vidkännas för lärarinnas pensionering,
icke må överstiga sammanlagt 100 kronor.

4. Tilläggspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas
pensionsanstalt vid tiden för tilläggspensionens beviljande
gällande beräkningsgrunder motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen;
dock att tilläggspensionen tillsammans med den pension, som
skulle reglementsenligt tillkomma vederbörande vid 60 års ålder, endast
för det fall må överstiga 800 krono!'', att vid sammanläggningen högre
belopp uppkommer på grund därav, att vederbörande lärarinna för sin
pensionering erlagt frivilliga avgifter utöver vad som erfordrats för utbekommande
av stadgat statsbidrag. I sådant fall må totalpensionens
belopp kunna uppgå till högst 1,200 kronor.

5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas pensions -

Riksdagens skrivelse Nr 10.

anstalt givna bestämmelser rörande i reglementet avsedda pensioner i
tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande nu ifrågavarande
tilläggspensioner;

dels ock för beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid
enskilda läroanstalter anvisa under riksstatens tionde huvudtitel på extra
stat för år 1918 ett förslagsanslag å 40,000 kronor.

På grund av vad till stöd för förevarande förslag i statsrådsprotokollet
förekommer, har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning.

5:o) I punkt 6 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj: t
föreslagit riksdagen att till bestridande av de extra pensionsavgifter,
vilka skola utgå på grund av § 8 i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning eller till följd av lärarnas vid kommunala mellanskolor
delaktighet i pensionsinrättningen, bevilja på extra stat för år
1918 under riksstatens tionde huvudtitel ett förslagsanslag av 114,000
kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till bestridande
av de extra pensionsavgifter, vilka skola utgå på grund av
§ 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning eller till följd
av lärarnas vid kommunala mellanskolor delaktighet i pensionsinrättningen,
beviljat på extra stat för år 1918 under riksstatens tionde huvudtitel
ett förslagsanslag av 114,000 kronor.

6:o) I punkt 7 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att höja det under riksstatens tionde huvudtitel på
ordinarie stat uppförda anslaget till bidrag till folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa från dess nuvarande belopp, 73,725 kronor, med 3,086
kronor eller till 76,811 kronor.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag och har alltså höjt det under riksstatens tionde
huvudtitel på ordinarie stat uppförda anslaget till bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa från dess nuvarande belopp, 73,725 kronor,
med 3,086 kronor eller till 76,811 kronor.

7:o) I punkt 8 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att dels medgiva, att sådana behövande folkskolläraränkor
med eller utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa
åtnjuta lägre pension än 300 kronor, må tillerkännas understöd
till så stort belopp, att pensionen och understödet tillsammans uppgå

Riksdagens skrivelse Nr 10.

till 300 kronor, dels ock för berörda ändamål under riksstatens tionde
huvudtitel på extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 65,000
kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har riksdagen
dels medgivit, att sådana behövande folkskolläraränkor med eller
utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa åtnjuta lägre
pension än 300 kronor, må tillerkännas understöd till så stort belopp,
att pensionen och understödet tillsammans uppgå till 300 kronor, dels
ock för berörda ändamål under riksstatens tionde huvudtitel på extra
stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag av 65,000 kronor.

S:o) I punkt 9 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att å riksstatens tionde huvudtitel på ordinarie stat
uppföra ett förslagsanslag å 250,000 kronor under rubriken: bidrag till
småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Riksdagen har icke funnit något att erinra mot Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag och har alltså å riksstatens tionde huvudtitel
på ordinarie stat uppfört ett förslagsanslag å 250,000 kronor
under rubriken: bidrag till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

9:o) I punkt 11 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att å extra stat under tionde huvudtiteln för år
1918 uppföra ett förslagsanslag av 2,000 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd
ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande
omständigheter och antingen erhållit avsked med pension från allmänna
indragengsstaten till belopp understigande 500 kronor eller ock under
år 1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering
av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets
storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må
tillsammans överstiga 500 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Majrts ifrågavarande förslag har riksdagen
å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1918 uppfört ett
förslagsanslag av 2,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt
pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej må tilldelas
annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter och
antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp understigande 500 kronor eller ock under år 1908 erhållit
avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering av civila

Riksdagens skrivelse Nr 10.

tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets storlek iakttages,
att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans överstiga
500 kronor.

10:o) I punkt 12 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen, att — med uteslutande ur riksstaten av det under
tionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å 5,000 kronor
till bestridande av de statsverket på grund av lagen angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901 åliggande
utgifter för livräntor m. m., som ej på grund av särskilda bestämmelser
annorledes gäldas — i stället å ordinarie stat från och med år 1918
under samma huvudtitel uppföra ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
bestridande av statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar
i anledning av olycksfall i arbete.

Riksdagen har — med uteslutande ur riksstaten av det under
tionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å 5,000 kronor
till bestridande av de statsverket på grund av lagen angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901 åliggande
utgifter för livräntor in. m., som ej på grund av särskilda bestämmelser
annorledes gäldas — i stället å ordinarie stat från och med
år 1918 under samma huvudtitel uppfört ett förslagsanslag å 15,000
kronor till bestridande av statsverket åliggande, av andra medel ej utgående
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

ll:o) I punkt 13 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition om anvisande av
medel för ändamålet, som kunde bliva förelagd riksdagen, till löneförbättring
för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
å ordinarie stat under tionde huvudtiteln beräkna ett belopp av
200 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i eu till riksdagen avlåten
proposition nr 342 föreslagit riksdagen att bland annat godkänna sådant
tillägg till avlöningsstaterna för folkskollärarnas pensionsinrättning och
flottans pensionskassa, att en vaktmästare vid vardera av dessa institutioner
skulle erhålla tjänstgöringspenningar 100 kronor, ävensom medgiva,
att ifrågavarande tillägg skulle utgå från dessa anstalters medel.

Vid sådant förhållande och då något anslag för ändamålet under
tionde huvudtiteln icke vidare ifrågasättes, har förslaget härom alltså
förfallit.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

12:o) I eu till riksdagen den 23 februari 1917 avlåten proposition,
nr 123, har Eders Kungl. Magt föreslagit riksdagen medgiva, att den,
som börjat att uppbära understöd från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
men sedermera mottager nytt förordnande såsom lärare
vid någon för den allmänna folkundervisningen inrättad skola, må, för
den händelse han vid sådant förordnande kvarbliver under minst fem
år, vid förordnandets frånträdande undfå det större understöd, vartill
detta förordnande kan berättiga honom.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

B. Det militära pensionsväsendet.

13:o) I punkterna 14 och 15 under tionde huvudtiteln har Eders
Kungl. Magt föreslagit riksdagen att dels höja det under riksstatens
tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering
av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar
vid armén, nu 128,348 kronor, med 3,076 kronor till 131,424 kronor,
dels ock till förstärkande av det i 1916 och 1917 års riksstater för
samma ändamål uppförda anslag å extra stat för år 1918 anvisa ett
anslag å 4,254 kronor.

Med bifall till hvad Eders Kungl. Mai:t sålunda föreslagit har
riksdagen dels höjt det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering av änkor och barn
efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu 128,348 kronor,
med 3,076 kronor till 131,424 kronor, dels ock till förstärkande av
det i 1916 och 1917 års riksstater för samma ändamål uppförda anslag
å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag högst å 4,254 kronor.

14:o) I punkt 16 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat
för år 1918 anvisa ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor att användas
såväl till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att
avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet
med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.

Riksdagen har under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för
år 1918 anvisat ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor, att användas

Biksdagens skrivelse Nr 10.

såväl till. upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att
avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet
med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.

15:o) 1 punkt 17 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Magt
föreslagit riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat
för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 17,000 kronor för utdelande av
tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armen
i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 ars riksdag bestämda
grunder.

Riksdagen har med bifall till detta förslag under riksstatens tionde
huvudtitel å extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag av 17,000
kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare
och vederlikar vid armén i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1901
års riksdag bestämda grunder.

16:o) I punkt 18 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1918
anvisa ett förslagsanslag, högst 911 kronor, för utdelande av tillfälligt
understöd åt f. d. förråds vaktmästare under villkor: att understöd ej
tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter,
samt att understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att det,
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,
uppgår till 300 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Ma:jts förevarande framställning.

17:o) 1 eu inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj.t
snarast låta utreda, huruvida och under vilka villkor det skulle kunna
medgivas indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänsteår, som
avskedats före den 1 januari 1910 och är i behövande omständighetei,
att likställas med sådant manskap avskedat efter sistnämnda tidpunkt
och sålunda komma i åtnjutande av underhåll från \ adstena krigsmanshuskassa
enligt de närmare bestämmelser, vilka finnas angivna i 1914
års senare riksdags beslut och Kungl. Maj:ts på grund härav utfärdade
kungörelse den 6 november 1914, samt att för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Riksdagen finner för sin del motionärens framställning synnerligen

Riksdagens skrivelse Nr 10.

behjärtansvärd. Såsom motionären framhåller, torde det emellertid i
sakens nuvarande läge icke vara möjligt att angiva den erforderliga
ökningen av det ifrågavarande anslaget. Arméförvaltningens civila departement
har också i avgivet yttrande framhållit, hurusom tiden icke
medgåve en tillförlitlig beräkning av nämnda anslagsökning. Det har
under sådana förhållanden synts riksdagen vara nödigt, att den i motionen
upptagna frågan göres till föremål för särskild utredning, vilken lämpligast
torde böra utföras genom Eders Kungl. Maj:ts försorg. Riksdagen har
alltså, behjärtande de f. d. indelta soldaternas i de flesta fäll säkert
mycket bekymmersamma ställning, ansett sig böra bifalla motionärens
framställning;.

o Ö

Åberopande vad sålunda förekommit får riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t snarast låta utreda, huruvida och under vilka villkor
det skulle kunna medgivas indelt manskap med minst 20 men under 25
tjänsteår, som avskedats före den 1 januari 1910 och är i behövande
omständigheter, att likställas med sådant manskap avskedat efter sistnämnda
tidpunkt och sålunda komma i åtnjutande av underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa enligt de närmare bestämmelser, vilka finnas
angivna i 1914 års senare riksdags beslut och Eders Kungl. Maj:ts på
grund härav utfärdade kungörelse den 6 november 1914, samt att för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

18:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att förre soldaten Johannes Skatt från Magra i
Älvsborgs län måtte från och med innevarande år tillerkännas rätt till
pension eller understöd från Vadstena krigsmanshuskassa i överensstämmelse
med 1909 års riksdags beslut angående indelt manskap».

Med hänsyn till de i motionen anförda ömmande omständigheter
har riksdagen ansett sig böra medgiva, att på sätt i liknaude fall ägt
rum Skatt beredes pension från Vadstena krigsmanshuskassa.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,
att förre soldaten Johannes Skatt från Magra i Alvsborgs län må från
och med den 1 januari 1917 ur Vadstena krigsmanshuskassa erhålla
pension efter samma grunder, som om han tjänat för pensions erhållande
föreskriven tid.

19:o) I en till riksdagen den 4 april 1917 avlåten proposition,
nr 190, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att på grund av bestämmelse i gälBihang
Ull riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 10 höft. (Nr 10.) 2

Riksdagens skrivelse Nr 10.

lande krigsavlöningsreglemente oguldna avgifter till arméns pensionskassa
och arméns nya änke- och pupillkassa för under krigstjänstgöringstid
avlidna delägare i nämnda kassor må gäldas av statsverket.

Riksdagen har för sin del icke heller något att erinra mot förslaget
att oguldna pensionsavgifter för personal, som avlidit under krigstjänstgöring,
gäldas av statsverket. Propositionen innehåller icke något förslag,
varifrån de härför erforderliga medlen skulle bestridas. Statskontoret
har emellertid i sitt yttrande framhållit, hurusom hinder icke syntes
förefinnas att täcka eventuell brist på medel för bestridande av pensioneringskostnadferna
från förslagsanslaget till upprätthållande av arméns
pensionskassas egen pensionering med fastställda belopp samt till fyllnadspensioner,
vilket anslag just vore avsett att bestrida pensioneringskostnaderna,
i den mån de icke kunde täckas av inflytande avgifter och
kassans övriga årliga inkomster.

I detta uttalande anser sig riksdagen böra för sin del instämma,
under erinran att, om ifrågavarande utgifter avsetts skola bestridas förskottsvis,
detta förfarande icke överensstämmer med det förslag om undvikande
såvitt möjligt av förskottsutbetalningar, som nyligen framställts
av kassaförlagskommittén.

Åberopande vad sålunda anförts har riksdagen medgivit, att på
grund av bestämmelse i gällande krigsavlöningsreglemente oguldna avgifter
till arméns pensionskassa och arméns nya änke- och pupillkassa
för under krigstjänstgöringstid avlidna delägare i nämnda kassor må
gäldas av statsverket.

20:o) I punkterna 19 och 20 under tionde huvudtiteln har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels höja det under riksstatens
tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond, nu 29,500 kronor, med 1,600 kronor till 31,100
kronor, dels ock, till förstärkande av det i 1917 års riksstat för samma
ändamål uppförda anslag, å extra stat för år 1918 anvisa ett anslag å
1,600 kronor.

Med biträdande av Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning
har riksdagen dels höjt det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond,
nu 29,500 kronor, med 1,600 kronor till 31,100 kronor, dels ock, till
förstärkande av det i 1917 års riksstat för samma ändamål uppförda
anslag, å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag högst å 1,600
kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

21:o) 1 punkt 21 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
löreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition angående förbättring
av pensioner till marinens värvade manskap m. m., Eders
Kungl. Maj :t kunde komma att till riksdagen avlåta, å det på ordinarie stat
under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering av
flottans gemenskap, nu 251,300 kronor, beräkna en förhöjning av 28,000
kronor och sålunda beräkna anslaget till 279,300 kronor.

Sedermera har i en den 16 april 1917 till riksdagen avlåten proposition,
nr 268, Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att dels — under förutsättning att vad nu
finnes stadgat om rätt till fortfarande anställning för visst manskap vid
marinen upphäves i fråga om det manskap, som efter ingången av år
1918 vinner anställning vid marinen — godkänna följande grunder för
pensionering av manskapet vid flottans sjömanskår utom båtsmän samt
vid kustartilleriet (marinens stammanskap), nämligen:

För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras att hava
tjänat staten under minst 20 år och uppnått en levnadsålder av 50 år.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör
vid eu tjänstetid av 20 år för manskap i första lönegraden 500 kronor,
lör manskap i andra lönegraden 400 kronor och för manskap i tredje
lönegraden 350 kronor. För varje fullt tjänstår utöver 20 höjes pensionsbeloppet
för manskap i första lönegraden med 20 kronor, i andra lönegraden
med 15 kronor och i tredje lönegraden med 10 kronor; dock
skall högsta pensionsbeloppet utgöra för manskap i första lönegraden
700 kronor, i andra lönegraden 550 kronor och i tredje lönegraden
450 kronor.

Manskap, som icke i fulla två år åtnjutit avlöning i den lönegrad,
som vid avskedet innehaves, erhåller den pension, som tillkommer
manskap i närmast lägre lönegrad.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Vad i föregående punkter är stadgat skall äga tillämpning å
manskap, som vid utgången av år 1917 innehar anställning vid marinen, i
den mån detsamma antingen, om 50 års ålder vid nämnda tidpunkt redan
uppnåtts, inom tre månader därefter förklarar sig villigt att efter anmodan
av vederbörande kårchef från tjänsten avgå, eller i annat fall
senast vid uppnåendet av nämnda levnadsålder avgiver dylik förklaring;
skolande i fråga om pensionering av manskap, som icke inom sålunda
föreskriven tid avgiver dylik förklaring, fortfarande lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat i reglementet för pensionering av flottans
och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 samt kungörelsen den
13 augusti 1909 angående förhöjning i pensioner, som från flottans
pensionskassa utgå till avskedat manskap.

Såsom begravningshjälp efter avliden pensionstagare äger stärbhuset
bekomma ett belopp av 75 kronor.

Reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
den 31 oktober 1879 skall, med undantag av §§ 1, 2, 3, 5 mom. 3,
§ 9, i vad samma paragraf handlar om begravningshjälpens belopp,
§ 12, i vad samma paragraf handlar om skada, samt §§ 15 och 23,
fortfarande lända till efterrättelse vid pensionering av det till pension
enligt dessa bestämmelser berättigade manskap.

Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1918;

dels, för bestridande av de ökade kostnader, som föranledas av de
nya pensionsbestämmelserna och förhöjningen av begravningshjälpens
belopp, höja det å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap, uti 251,300
kronor, med 22,000 kronor till 273,300 kronor;

dels ock å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för år

Riksdagens skrivelse Nr 10. 13

1918 {invisa ett förslagsanslag å 3,000 kronor {itt användas för utdelande
av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom båtsmän)
och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för pensionering
av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879, under villkor
att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara
i behövande omständigheter,

att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd
levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt

att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension
på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må på
därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd prövning
av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan eller
sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet
icke må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta
vid tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Av Eders Kung!. Maj:ts proposition med därvid fogade statsrådsprotokoll
har riksdagen inhämtat, att två olika förslag framställts till
lösning av frågan om pensionering av marinens manskap, nämligen dels
av 1912 års sakkunniga och dels av 1917 års sakkunniga.

I det förra föreslås, att den för visst manskap gällande rätten till
fortsatt anställning skulle så begränsas, att skyldighet att avgå skulle
inträda vid uppnådda 50 levnadsår, samt att i sammanhang därmed nya
grunder för manskapspensioneringen skulle fastställas att gälla icke blott
för nu i tjänst varande manskap utan även allt framgent.

Det senare förslaget innebär, att rätten till fortfarande anställning
borttages för framtiden, att de nuvarande manskapsbefattningar, där
marinen behöver äldre beprövat folk, överflyttas till en ny lägre underofficersgrad
eller nya månadslönarstater med delaktighet i flottans pensionskassa,
samt att, då genom dessa anordningar någon manskapspensionering
icke i framtiden skulle bliva erforderlig, en förbättrad
pensionering anordnas endast för nuvarande manskapsgeneration.

Till förmån för det senare förslaget föreligga enligt departementschefens
mening goda skäl. Därigenom skulle marinen i framtiden undgå
att hava en särskild manskapspensionering och i detta avseende alltså
intaga samma ställning som armén; och genom att till lägre underofficersgrad
eller månadslönarstat överflytta de befattningar, för vilkas
innehavare pensionering måste anordnas, vunnes för dessa befattningars
innehavare delaktighet i flottans pensionskassa med därav följande pen -

Riksdagens skrivelse Nr 10.

sionering icke blott av dem själva utan även av deras efterlämnade
änkor och barn. Då härtill komme, att från organisationens synpunkt
icke syntes vara något att erinra mot berörda överflyttning, utan fasthellre
kunde anses, att ifrågavarande befattningar därigenom komme att
intaga en önskvärd ställning och komma på sin rätta plats i organisationen,
vilket med avseende å befattningarnas beskaffenhet särskilt gällde
de föreslagna nva månadslönarstaterna, syntes frågan kunna lösas på
det sätt, som 1917 års sakkunniga föreslagit.

Beträffande de närmare detaljerna av denna organisationsförändring
ansåge sig departementschefen för närvarande sakna anledning att yttra
sig därom, då, såsom ock av sistnämnda sakkunniga framhållits, förslagets
ytterligare utformning krävde utredning och förslag från marinens myndigheter.
Ärendet borde i denna del för sådant ändamål få överlämnas
till berörda myndigheter och till direktionen över flottans pensionskassa,
varvid jämväl torde böra tagas i övervägande, huruvida icke, på sätt av
1917 års sakkunniga framhållits såsom önskvärt, ytterligare någon del
av underofficerskorpralsbefattningarna borde överflyttas till den nya lägre
underofficersgraden. Det vore emellertid departementschefens förhoppning,
att förslag i ämnet kunde föreläggas 1918 års riksdag.

Utan hinder av sådant uppskov med nu berörda del av ärendet
syntes departementschefen frågan i övrigt böra föreläggas den nu församlade
riksdagen, särskilt i syfte att snarast möjligt måtte kunna ur
manskapskåren utmönstras personal, som icke längre vore tjänstduglig.

Enligt departementschefens sålunda gjorda uttalande skulle nuvarande
manskapsbefattningar, där marinen är i behov av äldre, beprövat
folk, överflyttas till en ny, lägre underofficersgrad eller nya månadslönarstater
(underofficerares vederlikar) med delaktighet i flottans pensionskassa.

1917 års sakkunniga yttra härom:

»Därest, såsom vi föreslagit, dels en ny underofficersgrad och dels månadslönarbefattningar
med lön på stat upprättas i stället för de nuvarande manskapssysslor,
för vilka marinen hittills i tjänst kvarhållit äldre beprövat manskap, synes
det oss, som om det skulle bliva på tillfredsställande sätt ordnat för pensionering
av de befattningshavare, vilka åsyftas med 1912 års sakkunnigas förslag till pensioneringsgrunder
för marinens så kallade värvade manskap. I framtiden skulle icke
vid marinen vidare förekomma någon manskapspensionering på grund av uppnådd
levnads- och tjänstålder. Om, såsom vi vilja förorda, nu gällande rätt för visst
manskap till fortfarande anställning upphäves, skulle nämligen i manskaps grad icke
någon kvarhållas så länge, att pensionering kan ifrågakomma; i regel skulle avgång
ur tjänsten äga rum före uppnådd ålder av 35 år. Visserligen kan enligt gällande
bestämmelser första anställning vid ekonomi-, maskin- eller hantverksavdelningarna
under vissa förutsättningar erhållas intill 35 års ålder; men sådant äger endast

It Hest!agens skrivelse År 10.

undantagsvis ruin och den sålunda antagne torde redan vid antagningen besitta sådan
utbildning, att lian, om lian eljest befinnes lämplig för tjänsten, inom jämförelsevis
få år befordras till underofficer. 1 varje fall lärer lian icke komma att någon längre
tid kvarstå i manskapskåren.

I detta sammanhang vilja vi erinra därom, att till innevarande års riksdag
gjorts framställning om medel till beredande av avskedspremier och civilanställning
för manskap, som under någon längre tid tjänat vid marinen; och vid bifall härtill
torde det få anses bliva i tillbörlig mån sörjt för någon ersättning åt dem, som
genom lång tjänstetid i manskapskåren gjort sig därav förtjänta.»

11117 urs sakkunnigas förslag går sålunda ut på att pensionering
av marinens manskap efter den 1 januari 1918 skulle upphöra. Genom
den utredning 1912 års sakkunniga förebragt i ämnet synes det riksdagen
kunna ifrågasättas, huruvida förstnämnda förslag verkligen skulle
lända till marinens fromma. Riksdagen vill i detta avseende jämväl
åberopa vad marinförvaltningen anfört i ett den 4 mars 1913 avgivet
yttrande över framkommet förslag om införande av begränsning av
manskaps vid marinen rätt att kvarstå i tjänst, nämligen följande:

»I likhet med samtliga myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser även
marinförvaltningen, att manskaps vid marinen rätt att kvarstå i tjänst bör för tillgodoseende
av fordran å full tjänstbarhet begränsas.

Att, såsom stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona föreslagit,
bestämma åldersgränsen till 35 levnadsår, synes emellertid icke vara nödigt eller
ens önskvärt. Betingelserna för full tjänstbarhet hos manskap vid marinen torde i
regel få antagas vara för handen intill uppnådda 50 år; och vid en mängd tillfällen,
då fordran på mognad i omdömet och större yrkesfärdighet gör sig gällande,
torde manskap av mera stadgad ålder vara att föredraga framför yngre sådant.

Flertalet myndigheter hava även ansett, att den nu gällande pensionsåldern
för manskap vid marinen eller 50 levnadsår är en lämplig åldersgräns för kvarstående
i tjänst. Aven marinförvaltningen delar denna uppfattning, men får ämbetsverket
betona, att skyldighet för manskap att vid viss ålder avgå icke skäligen
kan stadgas, innan manskapet tillkommande pensioner bestämmas till sådana belopp,
att avskedad personal beredes åtminstone nödtorftig bärgning under sin återstående
livstid. Någon förändring i rätten att kvarstå i tjänst för manskap, som antagits
eller kommer att antagas, så länge nu gällande pensionsbestämmelser bibehållas,
lärer dock icke kunna ifrågasättas.

På grund av det anförda, får marinförvaltningen såsom sin mening uttala,
att rätt för manskap vid marinen att kvarstå i tjänst bör för tillgodoseende av
fordran å full tjänstbarhet begränsas på sätt som skett i ovan omförmälda reglementsförslag
och att manskapets pensionsålder bör bestämmas till 50 år under förutsättning
att pensioner stadgas till sådana belopp, att den pensionerade beredes
åtminstone nödtorftig bärgning under sin återstående livstid.»

Till stöd för denna mening- anförde •marinförvaltningen,

»att flertalet underlydande myndigheter, såsom stationsbefälhavaren i Stockholm,
chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet, funnit denna åldersbegränsning
lämplig.

Riksdagens skrivelse Kr 10.

Endast stationsbefälhavaren i Karlskrona hade en från marinförvaltningen
skiljaktig åsikt. Stationsbefälhavaren föreslog nämligen, dels att den genom bestämmelse
i § 36 mom. 3 reglemente för flottan underofficerskorpral och 1. klass
sjöman medgivna rätt till fortfarande anställning skulle upphävas, dels att avsked
skulle meddelas den av manskapet vid sjömanskåren, som icke blivit befordrad till
underofficerskorpral, då han fyllt 35 år, såvida ej hans befordran hindrats endast
därigenom, att plats ej varit ledig, i vilket fall skyldigheten att avgå skulle inträda
vid först inträffande befordringstillfålle, då han stått i tur, men likväl icke befordrats,
dels slutligen att underofficerskorpral, som blivit förbigången vid befordran
till underofficer av andra graden såväl vid det första befordringstillfålle, då han
stått i tur, som ock under de två nästpåföljande åren skulle meddelas avsked,
såvida ej hans befordran under nämnda två respitår hindrats endast därigenom att
plats ej varit ledig, i vilket fall skyldigheten att avgå skulle inträda vid först inträffande
befordringstillfålle, då han stått i tur, men likväl ej befordrats.»

1912 års sakkunnig’;! hava i sin kritik av olika förslag till avgångsålder
såsom allmänna principer framhållit följande:

»Fordringarna ur tjiinstesynpunkt måste således vara, att rekryteringen
av manskapsstyrkan underlättas, att möjlighet gives för kvarhållandet
i tjänst av det äldre, beprövade och yrkeskunniga manskap,
varav marinen har stort behov, samt slutligen att kravet på fullständig
tjänsteduglighet tillgodoses genom fastställande av viss avgångsålder.»

Nyssnämnda sakkunniga hava i en tidigare avgångsålder trott sig
befara ej blott en ökad svårighet för rekryteringen av marinens stammanskap,
vilken rekrytering redan nu visar sig synnerligen otillfredsställande
med talrika vakanser, varigenom tillgången på förhandslblk,
korpraler och 1. klass sjömän, aldrig motsvarat det i stat beräknade
behovet (bil. F och G i 1912 års sakkunnigas betänkande), utan även
sannolikhet för att marinen icke skulle beredas möjlighet att tå i tjänsten
behålla sådant stammanskap, vars utbildning ställt sig för staten särskilt
dyrbar och vars skicklighet i tjänsten vore av särskild vikt.

Enligt departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet skulle,
såsom riksdagen redan erinrat, Eders Kungl. Maj:ts förslag medföra, att
marinen i framtiden undginge att hava eu särskild manskapspensionering
och i detta avseende alltså komme att intaga samma ställning som
armén. Beträffande detta uttalande tillåter sig riksdagen framhålla vad
1912 års sakkunniga i samband med sin kritik av en föreslagen avgångsålder
av 35 år anföra i samma fråga, nämligen:

»När man jämför detta förslag till avgångsålder för marinens manskap med
vad som gäller för armén, där 32 år är den högsta ålder, intill vilken manskap
äger rätt kvarstå i tjänst, skulle detsamma kunna ur synpunkten av relativ likhet
i bestämmelserna för de båda försvarsgrenarna synas vara beaktansvärt. Betingelserna
för tjänstgöring vid armén och vid marinen äro emellertid av så olika slag,
att likartade bestämmelser beträffande avgångsålder ej äro erforderliga. De krav

Riksdagens skrivelse Nr 10.

ä fysisk spänstighet och förmåga till länga och ansträngande marscher, som måste
uppställas vid armén, erfordras ej inom marinen, där tjänstgöringen huvudsakligen
äger rum ombord å fartyg eller i kustpositioner. Däremot är fordran såväl på
mogenhet i omdömet vid de vitt skilda och relativt självständiga poster, vilka
underbefälet av manskapet bestrider, som på yrkesfärdighet i handhavandet av den
dyrbara materialen oeftergivliga villkor för marinens manskap. För tillgodoseende
av dessa senare synpunkter hava också i marinens reglementen intagits bestämmelser,
att den, som söker inträde vid ekonomi-, eldare eller hantverksavdelningarna
och styrker sig hava förvärvat nödig yrkesskicklighet, samt den, som vid flottan
förut tillhört däcksavdelningen och därvid utbildats till 1. klass sjöman, eller den,
som förut tillhört kustartilleriet och blivit utbildad till 1. klassens kustartillerist
eller minör, kan antagas i tjänst intill högst 35 års ålder. Dessa bestämmelser,
som äro införda för att övervinna svårigheterna att rekrytera yrkesavdelningarna
vid marinen och för att hålla dessa fulltaliga, passa tydligen ej väl samman med
genomförandet av detta stationsbefälhavarens i Karlskrona förslag till skyldighet
att avgå ur tjänsten vid 35 levnadsår. Visserligen utvisar tabellen över den ålder,
vid vilken befordran till underofficer under de senare åren skett, att befordran i
medeltal ägt rum före uppnådda 35 levnadsår, men vid ekonomi- och vissa grenar
av hantverksavdelningen har medelåldern vid utnämning till underofficer nästan
ständigt överstigit denna ålder, vadan undantagsbestämmelser i så fall skulle behöva
införas för dessa avdelningar. Att fastställa en ålder av 35 levnadsår som
gräns för rätten för marinens manskap att kvarstå i tjänst, synes därför ej lämpligt,
framför allt som den naturliga avgången, såsom vi redan förut visat beträffande
förslaget om avgång vid 30 år, gör bestämmelsen skäligen onödig. Då marinen
dessutom har stort behov av val utbildade maskinister och hantverkare, vilka först
nå full yrkesfärdighet vid ungefär denna för avgång ifrågasatta ålder och vilka
ännu i många år äro fullt tjänstdugliga i sitt yrke vid marinen, vore det av många
hänsyn mindre välbetänkt att då avhända sig detta fackmässigt utbildade manskap.
Aven vid däcksavdelningen gives det en del platser, på vilka framför allt fordras
mogenhet och stadga i karaktären t. ex. trossbottenskorpral, kompani- och rustkammarekorpral,
befattningar vid sjöreserven m. fl., varför även på denna avdelning
en så tidig avgångsålder skulle medföra olägenheter för tjänsten.

Det skulle för övrigt utan tvivel hava en menlig inverkan på rekryteringen
att tvinga manskap, som tjänat staten utan anmärkning en längre tid, att avgå
vid en ålder av 35 år, ehuru samtliga kunnat vara till full nytta inom marinen,
fastän de ej varit i stånd avlägga de teoretiska prov, som krävas för underofficersbefordran.
Ty vinna vederbörande visshet om att, därest de ej avlagt underofficersexamen,
tjänsten inom marinen icke kan bliva deras livsyrke, utan endast av
kortare varaktighet, då finnes ingen utsikt, att dessa, som hittills ofta skett, stanna
kvar i tjänsten av verkligt intresse för densamma. Anställningen vid marinen
kommer därför att synas ännu mindre lockande än hittills, åtminstone för de bättre
elementen. Någon försämrande inverkan på befordringsutsikterna för dem, som
fullgjort villkoren för befordan till underofficer, kan för övrigt dessa ej befordringskompetentas
kvarstannande i tjänst näppeligen hava. Följden skulle endast bliva
den, att marinen förlorade dessa pålitliga, i tjänsten tränade män, som så väl behövas
på en mångfald platser.

För att förmå äldre obefordrat manskap, varav marinen har ett oavvisligt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 10 höft. (Nr 10). 3

Riksdagens skrivelse Nr 10.

behov, att kvarstå i tjänst utöver första anställningstiden, måste därför särskilda
åtgärder säkerligen vidtagas, därest den föreslagna skyldigheten att avgå vid 35
års ålder genomfördes.»

I detta sammanhang vill riksdagen erinra om vad departementschefen
i propositionen yttrar angående vederbörande myndigheters utlåtanden
över 1912 års sakkunnigas förslag:

»Över de sakkunnigas förslag hava infordrade utlåtanden avgivits
dels av chefen för marinstaben i samråd med chefen för kustartilleriet,
dels av marin förvaltningen, som därvid överlämnat yttranden i ärendet
av stationsbefälhavarna m. fl. och cheferna för kustartilleriet tillhörande
regementen och kårer m. fl., dels av direktionen över flottans pensionskassa,
dels ock av statskontoret.

I samtliga dessa utlåtanden har framhållits behovet av väsentlig
förbättring av pensionerna för ifrågavarande manskap, och från de
militära myndigheternas sida har icke någon erinran framställts varken
i fråga om den föreslagna avgångsåldern eller mot vad som föreslagits
beträffande pensioneringen.»

Huvudsyftet med det framlagda pensionsförslaget angives av departementschefen
vara, att, utan hinder av att uppskov finge ske till
1918 års riksdag med den i propositionen berörda organisationsfrågan,
snarast möjligt kunna ur manskapskåren utmönstra personal, som icke
längre är tjänsteduglig. 1 flottan kvarstå nämligen ett 50-tal över 50
levnadsår med redan inträdd pensionsrätt, av vilka de flesta äro otjänstbara
och endast på grund av rena barmhärtighetsskäl tillåtits kvarstå,
då de för dem reglementerade pensionerna äro så obetydliga, att de i
ingen mån kunna bereda avskedad personal nödtorvtig bärgning. (Bil.
D i betänkandet.)

I fråga om rätten för dessa otjänstbara att kvarstå i tjänst synes
även meningsskiljaktighet vara rådande. I sitt förslag till avgångsålder
för marinens stammanskap yttra 1912 års sakkunniga härom:

»Vid bestämmandet av en åldersgräns för manskapets vid marinen rätt att
kvarstå i tjänst böra, som i det föregående framhållits, trenne synpunkter vara särskilt
avgörande, när man tager hänsyn till tjänstens fordringar, nämligen dels marinens
behov av äldre beprövat och yrkeskunnigt manskap, dels fordran på fullständig
tjänstduglighet för de särskilda befattningarna och dels slutligen rekryteringens
underlättande.

Åldersgränsen bör därför sättas så hög, att marinen genom fastställande av
denna gräns ej förlorar beprövat, pålitligt och yrkesskickligt folk vid en tid, då
marinen har den största nyttan av detsamma. Men på samma gång bör möjlighet
beredas vederbörande befälhavare att avskeda det manskap, som ej uppfyller
fordringarna på full tjänstbarhet, oavsett den ålder, manskapet uppnått, eller de
examina, det avlagt.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Sådana möjligheter för en befälhavare att entlediga den av manskapet, som
av olika anledningar ej på tillfredsställande sätt fullgör sin tjänst eller som låtit,
komma sig till last direkt straffbara handlingar, finnas redan inrymda i nu gällande
reglementen för marinen.

Erinras må ock, hurusom dessa reglementen överlämnat åt vederbörande befälhavare
att avgöra, om manskap skall medgivas rätt till förlängd anställning eller
ej. Det synes därför endast bero på felaktig tillämpning av dessa reglementen, om
ej fullt tjänstdugligt manskap skulle komma att kvarstå i tjänst. Såväl i flottans
som i kustartilleriets reglementen § 67 respektive § 63 linnes nämligen intagen
den bestämmelsen, att manskap, som vid kassationsmönstring på grund av sjukdom
befinnes odugligt till vidare tjänst, skall avskedas. Likaså finnes i § 168 av flottans
reglemente stadgat, att, när tjänsten sådant fordrar, den, som är anställd vid flottan
genom förordnande tillsvidare eller genom kontrakt eller förordnande på viss uppsägningstid,
kan av Konungen eller den myndighet, som utfärdat förordnandet
eller kontraktet i förra fallet entledigas och i det senare uppsägas.» (Sid. 66 i
betänkandet.)

Beträffande kvarstående överåriga och otjänstbara yttra sistnämnda
sakkunniga:

»Då det ej kan vara förenligt med statens intresse, att ett så stort antal
beställningar bland manskapet i de två högsta lönegraderna upptages av folk, som
ej är dugligt till tjänst, synes det oss vara ett tvingande behov, att dessa beställningar
snarast möjligt bliva tillgängliga för verkligt tjänstdugligt folk, då antalet
beställningar inom sjömanskåren, i synnerhet inom de för underbefäl och förhandsfolk
avsedda klasserna, äro beräknade efter krigsberedskapens oavvisliga behov.

Visserligen skulle jämlikt § 67 eller § 16S i flottans reglemente detta gamla,
mindre tjenstdugliga manskap, omedelbart kunnat avskedas, men av ren barmhärtighet
hava vederbörande befälhavare tillåtit, att det fått stanna kvar i tjänst
på den grund, att nuvarande pensioner äro otillräckliga för till och med det mest
nödtorftiga uppehälle. Ehuru ej författningsenligt berättigade hava dessa sålunda
av billighetshänsyn fått stanna kvar i tjänst och uppbära fulla avlöningsförmåner.

Beträffande återstående 13 man med över 50 levnadsår har ej anteckning i
rullorna gjorts om bristande tjänstduglighet, men torde dock med stöd av uttalandena
från samtliga marinens myndigheter kunna antagas, att på grund av deras
höga levnadsålder marinen ej heller av flertalet utav dessa kan hava full nytta.
För att bereda plats åt yngre och mera tjänstbart folk synes det oss därför
lämpligt, att man söker förmå samtliga dessa överåriga att snarast möjligt taga
avsked.»

Med detta de sakkunnigas uttalande överensstämmer även Eders
Kungl. Maj:ts förslag, ehuru Eders Kungl. Maj:t funnit sig böra ställa
denna särskilda pensionering i samband med organisationsfrågan. Riksdagen
anser för sin del, att starka skäl föreligga för tillgodoseende av
nämnda åldringars intresse. Detta torde kunna ske genom framställning
till riksdagen om beviljande åt dessa otjänstbara åldringar av lämpligt
avvägda tilläggspensioner, på det att pensionärerna utan allt för stora
försakelser må erhålla sitt livsuppehälle på ålderns dagar tryggat.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Beträffande pensioneringsfrågan i sin helhet för marinens stammanskap
synes densamma, som har ett givet sammanhang med den
tilltänkta organisationsfrågan, icke böra lösas i och för sig utan i samband
med denna senare fråga.

Riksdagen finner sig därför icke för närvarande, innan organisationsfrågan
blivit fullt utredd, kunna taga bestämd ställning till de olika
pensionsförslagen. Däremot anser riksdagen Eders Kungl. Maj:ts förslag,
i vad det avser anslag för utdelande av tillfälliga understöd åt f. d.
stammanskap vid marinen på de villkor Eders Kungl. Maj:t föreslagit,
böra godkännas, varjämte det synts lämpligt, att begravningshjälp efter
avliden pensionstagare redan nu bestämmes till det föreslagna beloppet
75 kronor.

Riksdagen har alltså, med avslag å Eders Kungl. Maj:ts förslag
om nya grunder för pensionering av marinens stammanskap, dels beslutit,
att det å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap skall utgå med
oförändrat belopp eller 251,300 kronor;

dels medgivit, att begravningshjälp efter avliden pensionstagare av
marinens stammanskap må utgå till stärbhuset med ett belopp av 75
kronor;

dels och å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för år
1918 anvisat ett förslagsanslag å 3,000 kronor att användas för utdelande
av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom
båtsmän) och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för
pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879,
under villkor

att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara
i behövande omständigheter,

att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd
levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt

att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension
på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må
på därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd prövning
av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan eller sjukdomen
beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet icke må
tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta vid
tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

22:o) I punkt 22 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen, att förre båtsmannen vid Norrlands 4:e kompani
nr 56 Jonas Olof Andersson Stig Wester må tilldelas pension såsom hade
han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

Med bifall till Eders Kungl. Majrts ifrågavarande förslag har riksdagen
medgivit, att förre båtsmannen vid Norrlands 4:e kompani nr 56
Jonas Olof Andersson Stig Wester må tilldelas pension såsom hade han
tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

23:o) I punkt 23 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen, att förre båtsmannen vid Norrlands 3:e kompani nr
149 Erik Edström Bister må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i
tjugu år från tjugu års ålder.

Med biträdande av detta förslag har riksdagen medgivit, att förre
båtsmannen vid Norrlands 3:e kompani nr 149 Erik Edström Bister må
tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

24:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,
nr 89, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre
båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani nr 124 Carl Gustaf Granberg
Wall må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu
års ålder.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra emot Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, har medgivit, att förre båtsmannen
vid Norrlands 2:a kompani nr 124 Carl Gustaf Granberg Wall må tilldelas
pension, såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

25:o) I punkt 24 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag av 18,480 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga
daglönare vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än
dem, som meddelats genom kungörelsen den 25 november 1910, under
villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200
kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och
pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan

Riksdagens skrivelse Nr 10.

pension eller i dylik pension jämte invalidunderkåll åtnjuter tillhopa
från och med 200 kronor till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor,
samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500
kronor årligen, till 50 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
har bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

26:o) I punkt 25 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som
pensionerats enligt bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingångblivit
tillämpliga å personalen vid lotsverket under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet
för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250
kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå
till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen jämte
pensionsförhöj ningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
har bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

27:o) I en till riksdagen den 9 mars 1917 avlåten proposition,
nr 98, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre
eleven vid statens uppfostringsanstalt å Bona Armas Anton Veiland må
från och med den 1 juli 1916 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig livränta å 60 kronor, att till honom
utbetalas i den ordning och på de villkor, som finnas angivna i lagen
den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Mkdayens skrivelse Nr 10.

28:o) I en till riksdagen den 23 februari 1917 avlåten proposition,
nr 106, bär Eders Kung!. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet hos
krigshovrätten, änkan Mathilda Charlotta Johanna Wiberg, född Zetterberg,
må från och med år 1917 under sin återstående livstid åtnjuta pension
från allmänna indragningsstaten till årligt belopp av femhundra kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att änkan Wiberg sedan våren
1887 varit stadigvarande sysselsatt med skrivgöromål i krigshovrätten
och härför åtnjutit ersättning av vederbörande tjänsteman därstädes.
Ankan Wiberg är följaktligen icke författningsenligt berättigad till erhållande
av någon statspension. Renskrivningsarbetet i Svea hovrätt,
varav krigshovrätten för närvarande utgör en särskild avdelning, utföres
numera av personer, vilka anställas av hovrätten och för vilka avlöning
finnes uppförd i den för hovrätten fastställda avlöningsstaten. Under
sådana förhållanden och då riksdagen förut bifallit likartade framställningar
om pensioner som den nu ifrågavarande, anser riksdagen sig böra
medgiva, att änkan Wiberg under sin återstående livstid tillerkännes
ett årligt understöd av statsmedel; och har riksdagen därvid icke haft
något att erinra mot det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet.

Åberopande vad sålunda förekommit har riksdagen medgivit, att
förra skrivbiträdet hos krigshovrätten, änkan Mathilda Charlotta Johanna
Wiberg, född Zetterberg, må från och med år 1917 under sin återstående
livstid åtnjuta ett årligt understöd av femhundra kronor från allmänna
indr agningsstaten.

29:o) I anledning av en inom riksdagen väckt motion har riksdagen
medgivit, att förre vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen
Carl Johan Linddal må från och med den 1 januari 1917 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av sexhundra kronor.

II. Ang. utrikesdepartementet.

30:o) I punkt 26 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att den envoyén friherre Charles Emil
Ramel tillkommande pension av 6,000 kronor må uppföras å allmänna
indragningsstaten.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning; och torde pensionen böra från och med den
1 januari 1917 utgå å allmänna indragningsstaten. Riksdagen har alltså
medgivit, att den envoyén friherre Charles Emil Ramel tillkommande
pension av 6,000 kronor må från och med den 1 januari 1917 uppföras
å allmänna indragningsstaten.

31:o) I punkt 27 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att generalkonsuln Anders Rudolf Landström
må från och med månaden näst efter den, under vilken expektansarvode
upphör att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära pension
från allmänna indragningsstaten till belopp av 6,000 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har riksdagen
medgivit, att generalkonsuln Anders Rudolf Landström må från
och med månaden näst efter den, under vilken expektansarvode upphör
att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära pension från
allmänna indragningsstaten till belopp av sextusen kronor.

32:o) I punkt 28 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att vicekonsuln Harald Torgny Ehrenborg
må från och med månaden näst efter den, under vilken expektansarvode
upphör att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära pension
från allmänna indragningsstaten till belopp av 6,000 kronor.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och har alltså medgivit, att vicekonsuln Harald
Torgny Ehrenborg må från och med månaden näst efter den, under
vilken expektansarvode upphör att till honom utgå, under sin återstående
livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten till belopp av
sextusen kronor.

III. Ang. lantförsvarsdepartementet.

33:o) I en den 14 april 1917 till riksdagen avlåten proposition,
nr 199, har Eders Kungl. Maj:t, med åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att löjtnanten vid fortifikationen B. K. A. Mannströms
änka Maria Mannström, född Angelin, må, under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt
tillkommande pension från arméns nya änke- och pupill -

Riksdagens skrivelse Nr 10.

kassa, å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension av 1,100
kronor, att utgå från och med den 1 augusti 1916.

Riksdagen har med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, medgivit, att löjtnanten vid fortifikationen B. K. A. Mannströms
änka Maria Mannström, född Angelin, må, under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt
tillkommande pension från arméns nya änke- och pupillkassa,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension av 1,100 kronor,
att utgå från och med den 1 augusti 1916.

34:o) 1 punkt 29 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att förre musikfanjunkaren Erik Wilhelm
Löfstedt må från och med 1917 års ingång under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400
kronor.

Riksdagen har, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, medgivit, att förre musikfanjunkaren Erik Wilhelm Löfstedt må
från och med 1917 års ingång under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av fyra hundra kronor.

35ro) I punkt 30 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen, att envar av hantverkarna vid Norrlands trängkår
Per Olof Johansson och Gustaf Valdemar Hultman må, sedan det blivit
styrkt, att han ej längre kan på tillfredsställande sätt fullgöra sina
tjänståligganden, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,000 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter erhållet avsked.

Riksdagen har, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
medgivit, att vardera av hantverkarna vid Norrlands trängkår Per
Olof Johansson och Gustaf Valdemar Hultman må, sedan det blivit
styrkt, att han ej längre kan på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av ettusen kronor, att utgå från och med
månaden näst efter erhållet avsked.

36:o) I punkt 31 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan
August Ring må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med
år 1917.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 10 höft. (Nr 10.)

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Med hänsyn till Rings ålder och den långa tid, omkring 34 år,
år, som han arbetat i statens tjänst, synes riksdagen icke något vara
att erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med vad i en inom
riksdagen väckt motion föreslagits eller till 400 kronor om året.

Riksdagen har alltså medgivit, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
Johan August Ring må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor, att utgå
från och med år 1917.

37:o) I en till riksdagen den 9 februari 1917 avlåten proposition,
nr 102, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre
arbetaren vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Anders Gustaf
Johansson må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 500 kronor, att utgå från och med den
1 december 1916.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, har medgivit, att förre arbetaren vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Marieberg Anders Gustaf Johansson må under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av femhundra kronor, att utgå från och med den 1 december 1916.

38:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 109, har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att arbetaren vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Karlsborg Carl Johan Westerberg må under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 300 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under vilken han frånträder sin anställning vid ammunitionsfabriken.

Med hänsyn till Westerbergs ålder och tjänstetid samt under åberopande
därav, att innevarande års riksdag i ett par likartade fall beviljat
pensionsbelopp av 400 kronor har riksdagen icke något att erinra
mot att pensionen bestämmes i enlighet med vad som föreslagits i en
inom riksdagen väckt motion eller således till 400 kronor om året.

Riksdagen har alltså medgivit, att arbetaren vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Karlsborg Carl Johan Westerberg må under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av fyrahundra kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under vilken han frånträder sin anställning vid ammunitionsfabriken.

39:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att »riksdagen
må bevilja änkan Ester Teresia Gustafsson, född Vestberg, från

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Odensjö i Barnarps socken, en årlig livränta, som tillsammans med den
nu utgående må uppgå till 400 kronor årligen jämte ett årligt understöd
av 150 kronor för vart och ett av hennes minderåriga barn intill
dess att de fyllt 18 år.»

Enligt riksdagens mening föreligga i detta fall sådana särskilda
omständigheter, att billigheten synes fordra, att någon tilläggspension
utöver den i förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, medgivna
livräntan, bör beredas änkan Gustafsson och hennes minderåriga barn.
Vad angår beloppet av denna pension, anser riksdagen detsamma skäligen
böra bestämmas på det sätt, att understödet i dess helhet fastställes till
400 kronor för änkan Gustafsson och 100 kronor för vart och ett av
hennes fyra minderåriga barn. Ifrågavarande belopp har anvisats att
utgå å allmänna indragningsstaten från och med år 1917.

Riksdagen har medgivit, att landstormsmannen nr 203 Karl Petrus
Elfton Gustafssons från Odensjö i Barnarps socken änka, Ester Teresia
Gustafsson, född Vestberg, samt makarnas minderåriga barn Karl Gösta
Valdemar, Håkan Petrus Birger, Karin Märta Linnea och Ester Gabriella
Ann-Sofi må — utöver dem jämlikt förordningen den 18 juni 1909 angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
tillkommande livränta — å allmänna indragningsstaten åtnjuta
sådant tillägg, att sammanlagda understödet bliver för änkan
Gustafsson fyrahundra kronor samt för vart och ett av barnen etthundra
kronor att från 1917 års början årligen utgå till änkan Gustafsson, så
länge hon lever ogift, och till vart och ett av barnen, till dess det uppnått
18 års ålder.

40:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta tilldela soldaten vid Höjentorps kompani, Skaraborgs
regemente nr 380 Karl Axel Granat ett årligt understöd av 200 kronor
att utgå från och med 1915».

På sätt inhämtas av ett utav arméförvaltningen i ärendet avgivet
yttrande, lärer det icke hava förekommit, att krigsman, som skadats
i tjänsten, tilldelats årligt understöd, medan han ännu kvarstår däri.
Då emellertid, såsom statskontoret i likaledes avgivet yttrande framhåller,
Granat icke äger möjlighet att på annat sätt beredas någon ersättningför
den minskning i arbetsförmågan, som obestridligen uppkommit under
arbete för statens räkning, anser även riksdagen billigheten fordra, att
staten träder hjälpande emellan. Motionären har beräknat nedsättningen
av hans arbetsförmåga till minst 50 procent, men har statskontoret —

Riksdagens skrivelse Nr 10.

under hänvisning till bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909
om ersättning för kroppsskada, ådragen under militär tjänstgöring —
ansett denna beräkning icke vara riktig, i följd varav enligt statskontorets
mening understödsbeloppet vore väl högt. I avseende härå må
dock erinras, att, såsom också framgår av åberopat läkarintyg, den uppkomna
skadan måste anses vara särskilt hindersam för och vålla högst
avsevärd inskränkning i hans yrke såsom skomakare. Under sådana
förhållanden anser sig riksdagen böra bevilja ett understödsbelopp av
200 kronor; och har detta anvisats att utgå å allmänna indragningsstaten
från och med början av innevarande år.

Åberopande vad sålunda anförts har riksdagen medgivit, att, i
anledning av förevarande motion, indelta soldaten vid Skaraborgs regemente
nr 380 Karl Axel Granat må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av tvåhundra kronor
att utgå från och med år 1917.

41 :o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 317 samt
en i ämnet väckt motion har riksdagen beslutat, att maskinisten vid
garnisonens i Boden vattenledningsverk B. E. T. Svenssons änka Ida
Maria Svensson, född Flodin, samt makarnas minderåriga barn Arnold
Teodor, Greta Matilda, Tord Ädolf och Stig Bror må från allmänna indragningsstaten
åtnjuta understöd, änkan Svensson med tre hundra kronor
samt vart och ett av barnen med ett hundra kronor att från 1917 års början
årligen utgå till änkan Svensson, så länge hon lever ogift, och till vart
och ett av barnen till dess det uppnått 18 års ålder.

42:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr
318, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att arbetsförmannen vid krigsskolan, C.
W. Johanssons änka Anna Greta Johansson må från och med den 1
januari 1918 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 250 kronor.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att änkan Johansson
bör tillerkännas något årligt understöd av statsmedel; och har riksdagen,
med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen, icke haft
något att erinra mot att detsamma bestämmes i enlighet med vad i en
inom riksdagen väckt motion föreslagits eller till 400 kronor om året.

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande

Riksdagens skrivelse Nr 10.

framställning och med bifall till den i ämnet väckta motionen, medgivit,
att arbetsförmannen vid krigsskolan C. W. Johanssons änka Anna Greta
Johansson må från och med den 1 januari 1918 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

43:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition,
nr 319, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes
intendenturverkstäder Frans Gustaf Storms änka Matliilda Elisabeth
Storm, född Jonsdotter, må under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 180 kronor, att utgå från och med den 1
januari 1917.

Med hänsyn till här föreliggande synnerligen ömmande omständigheter
och då Storms död synes hava förorsakats av olycksfall under
arbete för regementets räkning, anser riksdagen det årliga understödet
i detta fall böra bestämmas i enlighet med vad i en inom riksdagen
väckt motion hemställts eller till 400 kronor.

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till den i ämnet väckta motionen, medgivit,
att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes intendenturverkstäder Frans
Gustaf Storms änka Mathilda Elisabeth Storm, född Jonsdotter, må
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
fyrahundra kronor, att utgå från och med den 1 januari 1917.

44:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 april 1917 dagtecknad
proposition, nr 320, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att kokerskan vid Karlskrona grenadjärregemente
änkan Sofia Petersson, född Israelsson, må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 400 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under
vilken hon entledigas från sin anställning vid regementet.

Riksdagen har ej funnit något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag och har förty medgivit, att kokerskan vid Karlskrona grenadjärregemente
änkan Sofia Petersson, född Israelsson, må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

Riksdagens skrivelse Nr 10.

av fyrahundra kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under vilken hon entledigas från sin anställning vid regementet.

45:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 321
samt en i ämnet väckt motion har riksdagen beslutit, att fodermarsken
II. F. E. Ingvarssons änka Maria Ingvarsson, född Olsson, och makarnas
tre minderåriga barn må från och med den 1 februari 1917 å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årliga understöd, änkan så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, med trehundra kronor om året samt vart
och ett av barnen intill uppnådd ålder av 18 år med etthundra kronor
årligen.

46:o) I anledning av en inom riksdagen väckt motion har riksdagen
beslutit en årlig pension av trehundra kronor åt förre soldaten Anders
Gustav Moss från Ransäters socken i Värmlands län, att utgå från allmänna
indragningsstaten från och med 1917 års början.

47:o) 1 anledning av en inom riksdagen väckt motion bar riksdagen
beviljat förre soldaten Anders Lind, Freluga, Bollnäs socken, en årlig
pension av trehundra kronor, att utgå från 1917 års början å allmänna
indragningsstaten under hans återstående livstid.

IV. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

48:o) I en till riksdagen den 23 mars 1917 avlåten proposition, nr
151, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet
Rudolf August Sundin må från och med månaden näst efter
den, i vilken han, vid fyllda 67 levnadsår, erhåller avsked från kansli -sekreterartjänsten, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta, utöver honom författningsenligt tillkommande pension
å 3,500 kronor för år, en tilläggspension av 700 kronor årligen.

Även riksdagen anser rättvisa och billighet fordra, att kanslisekreteraren
Sundin beredes en tilläggspension utöver det pensionsbelopp,
3,500 kronor, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad,
då han avgår från sin tjänst. Beträffande beloppet av denna
hava, såsom av utredningen framgår, olika meningar gjort sig gällande.
Löneregleringskommittén har för sin del ansett tilläggspensionen böra
stanna vid ett belopp av 500 kronor, varemot statskontoret ävensom en

Riksdagens skrivelse Nr 10.

ledamot av kommittén funnit beloppet böra bestämmas till 700 kronor.
Detta sistnämnda förslag bär upptagits i Eders Kungl. Maj:ts proposition.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har Sundin i sin egenskap
av kanslisekroterare från och med år 1911 uppburit ett provisoriskt lönetillägg
till belopp av 1,100 kronor, varav 700 kronor skulle anses såsom
lön, 100 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 300 kronor såsom
ortstillägg. Emellertid hade, såsom löneregleringskommittén framhåller,
till iakttagande vid utbetalningen stadgats och vore fortfarande stadgat,
att å lönen skulle avdragas, för år räknat, så stort belopp, som motsvarade
den pensionsavgift, vilken enligt 1907 års pensionslag skulle
hava erlagts av vederbörande befattningshavare såsom bidrag till egen
pensionering, om berörda lag varit å honom tillämplig, allt enligt vissa
angivna föreskrifter.

I avseende härå har kommittén framhållit, att man vid beräknande
av anslag till provisoriska avlöningstillägg utgått ifrån, att ett dylikt
avdrag skulle ske. För kanslisekreterare, som i likhet med Sundin
kommit i åtnjutande av andra ålderstillägget å lönen och å vilken
pensionslagen icke vore tillämplig, utgjorde avdraget, på föreskrivet
sätt avrundat, 200 kronor. Den del av det Sundin tillkommande provisoriska
avlöningstillägget, som avsåges såsom lön, hade således faktiskt
utgått med allenast 500 kronor. Tilläggspensionen borde därför enligt
kommitténs mening icke bestämmas högre än till sistnämnda belopp.

Kommittén har vidare ansett sig böra erinra, att de befattningshavare
i nyreglerade verk, vilka ingått å ny avlöningsstat, vore underkastade
1907 års lag och att enligt denna gällde såsom regel, att för
erhållande av oavkortad eller hel pension, manlig tjänstinnehavare skulle
hava uppnått, jämte 35 tjänstår, 67 levnadsår, Sundin åter, vilken icke
vore underkastad nämnda lag, hade enligt de för honom gällande bestämmelser
varit förpliktad att, efter uppnådda 35 tjänstår, avgå från
tjänsten vid 65 års ålder, men erhållit tillstånd att kvarstå tillsvidare
under ett år, räknat från och med den 5 juli 1915, och därefter ytterligare
till den 5 juli 1917, då han fyllde 67 år.

Av vad löneregleringskommittén sålunda anfört framgår, att Sundin
av det provisoriska avlöningstillägget i verkligheten icke uppburit mer
än, förutom tjänstgöringspenningar och ortstillägg, ett mot lön svarande
belopp av 500 kronor. På nu angivna och av löneregleringskommittén
i övrigt anförda skäl har riksdagen ansett sig höra ansluta sig till löneregleringskommitténs
förslag.

Riksdagen har alltså, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, medgivit, att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Rudolf August Sundm må från och med månaden näst efter den, i
vilken han, vid fyllda 67 levnadsår, erhåller avsked från kanslisekreterartjänsten,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta, utöver honom författningsenligt tillkommande pension å 3,500
kronor för år, en tilläggspension av femhundra kronor årligen.

49:o) I punkt 32 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att det av 1912 års riksdag beväringsmannen
Oskar Manfred Karlsson under hans återstående livstid från
allmänna indragningsstaten beviljade understöd av 300 kronor för år
må från och med år 1917 utgå utan hinder därav att Karlsson fortfarande
kan komma att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets
försorg.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

50:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 februari 1917 dagtecknad
proposition, nr 90, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Andreas Brommesson
må från och med månaden näst efter den, under vilken han
erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 300 kronor.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande
fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag
i ett likartat fall beviljat ett belopp av 400 kronor, synes riksdagen
icke vara något att erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med
vad i en inom riksdagen väckt motion föreslagits eller till 400 kronor

om året. _ _ .

På grund av det anförda har riksdagen medgivit, att fortifikationsarbetaren
Andreas Brommesson må från och med månaden näst efter
den, under vilken han erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona
fästningsbyggnad, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

51:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja änkan efter framlidne daglönaren vid flottans varv
i Karlskrona, nr 197 Anton Viktor Hansson, så länge hon lever ogift,
en årlig livränta av 500 kronor».

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Aven riksdagen är av den mening, att beviljandet av en livränta
åt änkan Hansson till så högt belopp, som i motionen föreslagits eller
500 kronor, skulle innebära ett betänkligt avsteg från nu gällande
pensioneringsgrunder. Med hänsyn till de säregna förhållanden, under
vilka Hanssons död inträffat, samt övriga i ärendet föreliggande ganska
ömmande omständigheter, synes emellertid billigheten fordra, att något
understöd beredes änkan Hansson och hennes minderåriga dotter; och
har riksdagen ansett detsamma lämpligen böra utgå med 300 kronor till
änkan och 100 kronor till den minderåriga dottern. Beloppen hava
anvisats å allmänna indragningsstaten och tilldelats dem från innevarande
års början.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,
att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Anton Viktor Hanssons
änka Emilia Charlotta Hansson, född Pettersson, och makarnas minderåriga
dotter må å allmänna indragningsstaten åtnjuta understöd till
belopp av änkan tre hundra kronor och dottern ett hundra kronor, att
utgå årligen från 1917 års början till änkan, så länge hon lever ogift,
och till dottern, till dess hon uppnått 18 års ålder.

52:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition,
nr 294, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Carl August
Bäckman må från och med månaden näst efter den, under vilken han
erhållit avsked från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av trehundra kronor.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande
fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag
i likartade fall beviljat ett belopp av 400 kronor, har riksdagen ansett
pensionen böra bestämmas till sistnämnda belopp.

På grund av det anförda har riksdagen, i anledning av Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att fortifikationsarbetaren
Carl August Bäckman må från och med månaden näst efter
den, under vilken han erhållit avsked från sin anställning vid Karlskrona
fästningsbyggnad, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 10 käft. (Nr 10.)

Riksdagens skrivelse Nr 10.

V. Angående civildepartementet.

53:o) I punkt 33 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att länsmannen i Tryde distrikt av Kristianstads
län Lars Peter Lagerstedt må från och med månaden näst efter
den, varunder han erhållit entledigande från tjänsten, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 1,200 kronor.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och har alltså medgivit, att länsmannen i
Tryde distrikt av Kristianstads län Lars Peter Lagerstedt må från och
med månaden näst efter den, varunder han erhållit entledigande från
tjänsten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av ettusen tvåhundra kronor.

54:o) I en till riksdagen den 26 januari 1917 avlåten proposition,
nr 42, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att uppsyningsmannen vid Lunds hospital och asyl Karl Johan
Teodor Netzlers änka Ida Augusta Netzler, född Lindqvist, må från och
med den 1 november 1916 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 365 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag, har bifallit ifrågavarande proposition.

55:o) I en till riksdagen den 16 februari avlåten proposition, nr
66, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att provinsialläkaren
i Bodens distrikt Per Erik Brännström må från och med månaden
näst efter den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 3,500 kronor.

Enligt riksdagen tillhandakommet meddelande har Brännström
avlidit den 12 april innevarande år; och påfordrar alltså förevarande
framställning icke någon åtgärd av riksdagen.

56:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville bevilja portvakten Karl Teodor Sundkvists änka, Kristina

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Sofia Sundkvist, född Rydin, så länge hon lever ogift, ett årligt understöd
av 300 kronor, att utgå av anslaget till hospitalens underhåll)).

På grund av vad i motionen anförts anser riksdagen, att understöd
bör beredas änkan Sundkvist, och har riksdagen icke något att erinra
mot det av motionärerna i sådant avseende föreslagna beloppet 300
kronor. Understödet har anvisats att utgå från och med innevarande år
å allmänna indragningsstaten.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, beviljat
portvakten Karl Teodor Sundkvists änka, Kristina Sofia Sundkvist, född
Rydin, så länge hon lever ogift, ett årligt understöd av trehundra kronor
att utgå från och med år 1917 å allmänna indragningsstaten.

57:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,
nr 67, har Eders Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att den pension å allmänna indragningsstaten,
som beviljats förre avdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader
Lorentz Gustaf Philip Rundstedt till belopp av 1,000 kronor, må höjas
till 1,600 kronor, att utgå under hans återstående livstid från och med
den 1 januari 1917, dock med villkor att, därest han framdeles skulle
erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skall
för den tid, anställningen varar, minskas med ett belopp, motsvarande
den nya avlöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre
belopp, under tiden upphöra att utgå.

Av utredningen i ärendet framgår, att Rundstedt, då han år 1894
av riksdagen tillerkändes en årlig pension å 1,000 kronor, uppnått 52
levnads- och 22 tjänstår. Denna tjänstetid hade sedermera ökats till
omkring 24 tjänstår genom Rundstedt kvarblivande i statens järnvägsbyggnaders
tjänst till den 1 maj 1896. Efter erhållet avsked från statstjänsten
hade Rundstedt tjänstgjort såsom baningenjör hos Stockholms
nya spårvägsaktiebolag till den 1 juli 1909, då han lämnade sin befattning
och av bolaget tillerkändes en årlig pension av 2,145 kronor att
utgå under den tid bolagets koncession gällde; och hade denna koncession
upphört med utgången av år 1916.

Järnvägsstyrelsen har nu med hänsyn tagen till de ytterligare två
år, som Rundstedt tjänat staten, föreslagit en pensionsförhöjning med
200 kronor eller således till 1,200 kronor, varemot statskontoret under
åberopande av att starka billighetsskäl talade för en större förhöjning
hemställt, att pensionen i stället måtte höjas till 2,000 kronor. Eders
Kungl. Maj:t har emellertid på anförda grunder ansett ifrågavarande pen -

Riksdagens skrivelse Nr 10.

sionsförhöjning böra begränsas till 600 kronor. Den förhöjda pensionen
skulle utgå från och med den 1 januari 1917.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även riksdagen
en förhöjning av Rundstedts statspension vara befogad, men synes denna
förhöjning, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, böra begränsas till 200
kronor. Det får nämligen icke förglömmas, att Rundstedt dels under
den tid han varit i enskild tjänst åtnjutit ganska stora avlöningsförmåner,
dels ock därefter under ett flertal år uppburit en ej obetydlig
pension. Härtill kommer, att, enligt vad riksdagen inhämtat, Rundstedt
för innevarande år av bolaget tillerkänts en gratifikation till samma
belopp som den senast uppburna pensionen och att bolaget för övrigt
icke torde komma att underlåta att även för framtiden bereda honom
understöd i en eller annan form. Under sådana förhållanden har riksdagen
för sin del som nämnt ansett sig böra stanna vid den av järnvägsstyrelsen
föreslagna förhöjningen; och synes den högre pensionen
böra bestämmas att utgå från och med den 1 januari 1918.

Åberopande vad sålunda anförts, har riksdagen medgivit, att den
pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre avdelningsingenjören
vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip Rundstedt
till belopp av 1,000 kronor, må höjas till ettusentvåhundra kronor,
att utgå under hans återstående livstid från och med den 1 januari
1918, dock med villkor att, därest han framdeles skulle erhålla anställning
mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skall för den tid,
anställningen varar, minskas med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,
eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, under
tiden upphöra att utgå.

58:o) I en till riksdagen den 23 mars 1917 avlåten proposition,
nr 139, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att uppsyningsmannen vid Västerviks hospital Olof
Strandbergs änka Jenny Matilda Strandberg, född Lundqvist, må från
och med den 1 oktober 1916 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 365 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, har bifallit ifrågavarande proposition.

59:o) I särskilda inom riksdagen väckta motioner har hemställts,
satt riksdagen ville bevilja förre avdelningsingenjören Carl Gerhard Schen -

Riksdagens skrivelse Nr 10.

ströms änka, Hedvig Ellen Schenström, så länge hon lever ogift, en årlig
pension av sexhundra kronor samt åt vardera av makarnas barn, Brita
Elina Carlsdotter Schenström född den 2 Va 1900, Tora Fredrika Carlsdotter
Schenström född den V7 1902, Anna Elisabeth Carlsdotter Schenström
född den 2Yio 1903, Eva Marianne Carlsdotter Schenström född den
2Vs 1907, en årlig pension av tvåhundra kronor till uppnådd 18 års ålder
samt att dessa pensionsbelopp må utgå från och med den 1 januari 1917.»

Lika med de i ärendet hörda ämbetsverken finner riksdagen det
vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något understöd
av allmänna medel tilldelas änkan Schenström och hennes minderåriga
döttrar. Vad beträffar beloppen av dessa, delar riksdagen statskontorets
mening, att de föreslagna understöden synas väl höga i jämförelse med
vad hittills i liknande fall anvisats från allmänna indragningsstaten, och
anser riksdagen desamma skäligen böra bestämmas till 500 kronor för
änkan och 100 kronor till var och en av de fyra döttrarna att utgå
under vanliga villkor från 1917 års början.

På grund av det anförda har riksdagen, i anledning av förevarande
motioner, medgivit, att förre avdelningsingenjören Carl Gerhard
Schen ströms änka Hedvig Ellen Schenström, född von Fieandt, samt
makarnas minderåriga döttrar Brita Elina Carlsdotter, Tora Fredrika,
Anna Elisabeth och Eva Marianne må å allmänna indragningsstaten åtnjuta
pensioner till belopp av änkan Schenström fem hundra kronor
samt var och en av de fyra döttrarna ett hundra kronor, att från och
med 1917 års början årligen utgå till änkan, så länge hon lever ogift,
och till en var av döttrarna, till dess hon uppnått 18 års ålder.

60:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att tillerkänna järnvägsarbetaren Erik Johan Eriksson,
Göteborg, som ersättning för skada (hel invaliditet) till följd av
olycksfall i arbetet för statens järnvägar en årlig livränta av 800 kronor,
att utgå från dag, då sjukavlöningen upphör att utgå.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Eriksson av j ärnvägsstyrelsen
tillerkänts en årlig livränta av 300 kronor eller det högsta belopp,
som enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete kan utgivas till honom samt att styrelsen,
behjärtande hans sorgliga belägenhet, i syfte att låta honom genomgå
lärokurs vid en hantverksskola för blinda, för tiden den 1 januari 1917
—den 31 december 1918 beviljat honom sjukavlöning med 3 kronor om
dagen, att utgå i stället för vad av omförmälda livränta belöper å samma
tid. Myndigheterna hava därför ansett, att åtminstone icke för när -

Riksdagens skrivelse Nr 10.

varande skäl förefunnes att utöver de förmåner, som tillförsäkrats Eriksson,
bevilja honom ytterligare årligt understöd.

Enligt riksdagens mening föreligga emellertid här sådana ömmande
omständigheter, att billigheten synes fordra, att staten än ytterligare
träder hjälpande emellan och har riksdagen för sin del ansett, att Eriksson
utöver förberörda livränta bör komma i åtnjutande av eu tilläggspension
å allmänna indragningsstaten av skäliga ansedda 500 kronor
att utbetalas från den dag sjukavlöning till Eriksson icke vidare utgår.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,
att järnvägsarbetaren Erik Johan Eriksson, Göteborg, må — utöver den
honom enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete tillerkända livränta — å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig tilläggspension till belopp av femhundra
kronor att utgå från den dag särskild sjukavlöning upphör att till honom
utbetalas.

61:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte höja den till smeden Karl Johan Andersson Lind utgående
pensionen med 100 kronor årligen eller från 200 till 300 kronor att
utgå efter samma grunder, som omförmälas i ett för Lind den 29 oktober
1894 av järnvägsstyrelsen utfärdat avskedsbevis.

Av utredningen i ärendet framgår, att Lind, som år 1894 erhållit
avsked från sin anställning vid statens järnvägsbyggnader och därvid
av riksdagen tillerkänts pension å allmänna indragningsstaten till belopp
av 200 kronor, jämväl därefter arbetat vid nämnda järnvägsbyggnader
till år 1902 utan att därunder uppbära något av den honom tillkommande
pensionen. Vid sådant förhållande har riksdagen ansett det vara med
rättvisa och billighet överensstämmande, att Lind, vilken numera är 78
år gammal, tillerkännes en sådan förhöjning av pensionen, att denna i
sin helhet uppgår till det belopp, som riksdagen, på sätt närmare
framgår av punkterna 90 och 92 här nedan i enlighet med statskontorets
förslag och på av statskontoret anförda skäl, beviljat eller 400 kronor.
För pensionens utgående torde böra föreskrivas de av järnvägsstyrelsen
föreslagna villkor.

Riksdagen har alltså i anledning av förevarande motion, medgivit,
att smeden vid statens järnvägar Karl Johan Andersson Lind
må, utöver honom av 1894 års riksdag beviljad pension till belopp av
tvåhundra kronor, från och med månaden näst efter den, i vilken han
erhåller entledigande från sin anställning vid statens järnvägar, under
sin återståande livstid uppbära årligen ytterligare tvåhundra kronor å

Riksdagens skrivelse Nr 10. 39

allmänna indragningsstaten, dock med villkor att, därest lian framdeles
skulle erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående till det
för honom såsom yrkesarbetare beräknade årliga medelinkomstbelopp av
1,200 kronor, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra
att utgå samt, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, minska, så att
densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda
medelinkomst.

62:o) I en till riksdagen avlåten, den 21 april 1917 dagtecknad
proposition, nr 291, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att från allmänna indragningsstaten bevilja en årlig
livränta å 120 kronor till avlidne bergsprängaren Johan Emil Handens
änka Anna Handén och en årlig livränta å 60 kronor till makarnas
minderåriga dotter Maja Paulina Emilia Handén, att utgå från den 10
december 1916 på sätt och under de villkor i övrigt, som i lagen angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli
1901 finnas stadgade.

Riksdagen har ej funnit något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag och har förty från allmänna indragningsstaten beviljat en årlig
livränta å etthundratjugu kronor till avlidne bergsprängaren Johan Emil
Handéns änka Anna Handén och en årlig livränta å sextio kronor till
makarnas minderåriga dotter Maja Paulina Emilia Handén, att utgå från
den 10 december 1916, på sätt och under de villkor i övrigt, som i
lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den
5 juli 1901 finnas stadgade.

63:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition, nr 338,
samt en i ämnet väckt motion har riksdagen besluta a) att en var av
nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda eller förut anställda
personer, nämligen förmännen Jonas Gustaf Jernberg, Otto Wilhelm
Johansson Husberg, Johan Alfred Johansson och Olof Olsson, stenarbetarna
Karl Samuel Forsgren, Johan Johansson Linder och Sven
Magnus Andersson samt arbetarna August Magnusson Hedelin, Per Johan
Lundbäck, Johan k redrik Mehn, Jakob Bengtsson Lund, Jan Jansson,
Alfred Gotthard Andersson, Karl August Bergdahl, Carl Magnus Johansson
Löndahl, Karl August Lagerström, Frans August Johansson och
Anders Petter Andersson må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigats eller varder entledigad från sin befattning vid
statens järnvägar — dock icke i något fall för tid före den 1 januari

Riksdagens skrivelse Nr 10.

1917 — under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
årlig pension till belopp av 400 kronor, under villkor emellertid
att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning
av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp
av respektive 1,200 kronor för förman och yrkesarbetare
samt 1,000 kronor för vanlig arbetare eller därutöver, pensionen skall,
så länge sistnämnda anställning varar, upphöra att utgå samt att, vid
sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas, så att
densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda
medelinkomst;

b) att den järnvägsarbetaren Oskar Alsterlén eller Alsterlind av
1894 års riksdag å allmänna indragningsstaten beviljade pension av 160
kronor må höjas till 400 kronor, att utgå under hans återstående livstid
från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller entledigande
från nu innehavande anställning vid statens järnvägsbyggnader,
dock med villkor att, därest han framdeles skulle erhålla anställning
mot avlöning av statsmedel, uppgående till 1,200 kronor eller därutöver
för år räknat, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra
att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen
skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till mer
än sistnämnda belopp; och

c) att stenarbetaren vid statens järnvägsbyggnader Karl Fredrik
Andersson, vilken enligt beslut av 1916 års riksdag under visst villkor
äger att från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp av 300
kronor, må åtnjuta ifrågavarande pension under följande ändrade villkor,
nämligen att, därest han framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning
av statsmedel, uppgående till 1,200 kronor eller därutöver för år
räknat, pensionen skall, så länge sistnämnda anställning varar, upphöra
att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen
skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till mer
än sistnämnda belopp.

Därjämte får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta
genom järnvägsstyrelsen utreda, i vad mån en höjning av pensioner åt
förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader lämpligen må äga
rum, med beaktande därvid att beloppen varda utmätta med hänsyn
till vederbörandes större eller mindre antal levnads- och tjänstår, samt
därefter till riksdagen inkomma med det förslag, som härav föranledes.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

64:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
ville besluta, att avlidne kronolänsman Johan Henrik Landbergs
änka, Anna Viktoria Landberg, född Almegren, i Stenungsund i Bohuslän,
måtte tillerkännas en årlig tilläggspension av 300 kronor att utgå från
och med den 1 januari 1917.

Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, synes änkan
Landberg befinna sig i tryckt ekonomisk ställning. Då hon vidare på
grund av långvarig sjuklighet är oförmögen att med eget arbete bidraga
till sitt uppehälle samt dessutom i behov av särskild vård, har riksdagen
ansett billigheten fordra, att hon erhåller någon förhöjning av den
pension, hon nu åtnjuter från civilstatens änke- och pupillkassa; och
har denna förhöjning skäligen ansetts böra bestämmas till det av motionären
föreslagna beloppet 300 kronor. Tilläggspensionen har anvisats
att utgå å allmänna indragningsstaten från och med innevarande års
början.

Riksdagen har, i anledning av förevarande motion, medgivit, att
änkan Anna Viktoria Landberg, född Almegren, i Stenungsund, Bohuslän,
må — utöver den henne från civilstatens änke- och pupillkassa
tillkommande pension — å allmänna indragningsstaten erhålla en årlig
tilläggspension av trehundra kronor att utgå från och med år 1917, så
länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver.

VI. Ang. finansdepartementet.

65:o) I en till riksdagen den 16 april 1917 avlåten proposition,
nr 267, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förste aktuarien i statistiska centralbyrån
Fredrik Alfred Sundberg må från den tidpunkt, då han kommer i åtnjutande
av honom författningsenligt tillkommande pension, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en tilläggspension
av 600 kronor årligen.

Åven riksdagen anser, att förste aktuarien Sundberg bör komma i
åtnjutande av tilläggspension. Av utredningen i ärendet jämte i övrigt
tillgängliga handlingar framgår, att alltsedan den provisoriska löneregleringen
genomfördes för statistiska centralbyrån, provisoriskt avlöningstillägg
till förste aktuarie upptagits till 1,300 kronor, varav 600 kronor
skulle anses såsom lön, 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar och
400 kronor såsom ortstillägg. Emellertid hade, på sätt närmare inhämtas
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 10 höft. (Nr 10.) 6

Riksdagens skrivelse Nr 10.

av vad riksdagen vid punkt 48 här ovan anfört i fråga om tilläggspension
till kanslisekreteraren R. A. Sundin, till iakttagande vid utbetalningen
stadgats och vore fortfarande stadgat, att å lönen skulle avdragas,
efter år räknat, visst belopp, motsvarande avgifter för egen
pensionering, enligt vissa angivna föreskrifter. För förste aktuarie, som
i likhet med Sundberg åtnjuter endast ett ålderstillägg å lönen och å
vilken pensionslagen icke är tillämplig, utgör avdraget, på föreskrivet
sätt avrundat, 200 kronor. Den del av det Sundberg tillkommande
provisoriska avlöningstillägget, som avsåges såsom lön, lärer således i
verkligheten hava utgått med allenast 400 kronor. Under åberopande av
vad riksdagen i övrigt anfört i fråga om den föreslagna tilläggspensionen
till kanslisekreteraren Sundin anser sig riksdagen icke kunna medgiva,
att Sundbergs tilläggspension bestämmes högre än till 400 kronor.

På grund av det anförda har riksdagen medgivit, att förste aktuarien
i statistiska centralbyrån Fredrik Alfred Sundberg må från den
tidpunkt, då han kommer i åtnjutande av honom författningsenligt tillkommande
pension, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en tilläggspension av 400 kronor årligen.

66:o) I en till riksdagen den 27 mars 1917 avlåten proposition,
nr 161, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att före detta förste vaktmästaren i finansdepartementet
Johan Ferdinand Lindgren må, räknat från och med den
1 januari 1917, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en tilläggspension av 200 kronor årligen.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl och då enligt vad för
riksdagen uppgivits i detta fall även ömmande omständigheter äro för
handen, har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Majtts
proposition.

Riksdagen har alltså medgivit, att före detta förste vaktmästaren
i finansdepartementet Johan Ferdinand Lindgren må, räknat från och
med den 1 januari 1917, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en tilläggspension av två hundra kronor
årligen.

67:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
må medgiva, att vedsågaren Jonas Andersson Lind må från och
med år 1917 under sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd
av trehundra kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Lind har visserligen icke någon rätt till pension av statsmedel.
Med hänsyn till den sällsynt långa tid lian förrättat arbete för generaltullstyrelsens
räkning och då han nu vid en uppnådd ålder av över
71 år synes befinna sig i små omständigheter, tala enligt riksdagens
mening billighetsskäl för att bereda honom något understöd, och har
riksdagen ansett detta skäligen böra bestämmas till 300 kronor årligen
att utgå från 1917 års början å allmänna indragningsstaten.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,
att vedsågaren Jonas Andersson Lind må från och med år 1917 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av tre hundra kronor.

VII. Ang. ecklesiastikdepartementet.

68:o) I punkt 34 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att före detta förste vaktmästaren i
ecklesiastikdepartementet Frans Ludvig Nittzell må från början av år
1917 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en tilläggspension av 100 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, har riksdagen
medgivit, att före detta förste vaktmästaren i ecklesiastikdepartementet
Frans Ludvig Nittzell må från början av år 1917 under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en tilläggspension
av ett hundra kronor.

69:o) I en till riksdagen den 26 januari 1917 avlåten proposition,
nr 50, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att städerskan hos ecklesiastikdepartementet Johanna
Wilhelmina Widegren, född Edling, må från och med månaden näst
efter den, under vilken hon entledigas från nämnda anställning, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension till belopp av 400 kronor.

Riksdagen, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,
har medgivit, att städerskan hos ecklesiastikdepartementet Johanna
Wilhelmina Widegren, född Edling, må från och med månaden näst
efter den, under vilken hon entledigas från nämnda anställning, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension till belopp av fyrahundra kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

70:o) I punkt 35 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att räknebiträdet vid meteorologiska centralanstalten
Theresia Christina Augusta Engström må från och med månaden
näst efter den, i vilken hon avgår från sin anställning vid centralanstalten,
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 400 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
framställning, har medgivit, att räknebiträdet vid meteorologiska centralanstalten
Theresia Christina Augusta Engström må från och med månaden
näst efter den, i vilken hon avgår från sin anställning vid centralanstalten,
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av fyrahundra kronor.

71:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, det riksdagen
ville besluta att åt professorn Knut Wicksell bevilja en fyllnadspension,
motsvarande skillnaden mellan det enligt gällande pensionsbestämmelser
för honom utgående beloppet och den för professorer
medgivna fulla pensionen, räknad för tiden från hans avgång från
universitetstj änsten.

Såsom i motionen erinras, anhöll professorn Wicksell i slutet av år
1915 hos Eders Kungl. Maj:t, att Eders Kungl. Maj:t måtte till riksdagen
avlåta proposition om beviljande åt honom av sådan fyllnad i den honom
enligt vederbörande pensionslag tillkommande pension, att denna jämte
fyllnad sbeloppet uppginge till 5,600 kronor.

Wicksell var nämligen i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
och beträffande rätten till pension underkastad den civila pensionslagens
bestämmelser och var alltså, då han vid sin avgång från tjänsten efter
uppnådda 65 levnadsår endast kunde räkna 17 tjänstår, icke berättigad
till större pension än 17/ä5 av pensionsunderlaget, 5,600 kronor, eller alltså
efter föreskriven avrundning 3,810 kronor.

Över Wicksells ifrågavarande ansökning yttrade sig kanslersämbetet
för rikets universitet efter att hava hört drätselnämnden vid universitetet
i Lund och det större akademiska konsistoriet därstädes, ävensom
drätselnämnden vid universitetet i Uppsala och de båda akademiska
konsistorierna därstädes.

Kanslersämbetet likasom de båda konsistorierna i Uppsala tillstyrkte
på förslag av därvarande drätselnämnd framställningen.

Drätselnämnden erinrade i sitt yttrande om 1902 års riksdags
beslut i avseende å de ordinarie professorernas löneförmåner och rätt
till pension, enligt vilka dessa skulle äga att efter 5 respektive 10 års

Riksdagens skrivelse Nr 10.

väl vitsordad tjänstgöring åtnjuta två ålderstillägg å lönen, vartdera å
500 kronor, så att denna komme att uppgå till 5,000 kronor, varjämte
tjänstgöringspenningarna skulle utgå med 2,000 kronor. I sammanhang
härmed bestämdes, att tjänsteman, som ingick på dessa nya bestämmelser,
skulle, då han uppnått 65 levnadsår, vara förpliktad att med oavkortad
lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten avgå.
Sedermera ändrades förhållandena genom 1907 års pensionslag och 1908
års lönereglering för professorerna. Deras löner höjdes då till 7,500
kronor med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänst.
Vidare bestämdes, att den civila pensionslagens bestämmelser skulle
gälla i fråga om skyldighet att avgå från tjänst och rätt till pension
ävensom att de förutvarande tjänstinnehavare, vilka icke före viss angiven
tidpunkt anmälde, att de underkastade sig den nya avlöningsstaten
samt de i sammanhang därmed stadgade villkor och bestämmelser,
skulle bibehållas vid förutvarande löne- och pensionsförmåner. Därest
Wicksell icke hade ingått på den senare lönestaten, skulle han, som
utnämnts till ordinarie professor år 1904 eller således efter tiden för
tillämpningen av 1902 års lönereglering, hava varit berättigad till erhållande
av pension efter ett pensionsunderlag av 5,000 kronor, om han
vid avskedstagandet åtnjutit lön i högsta lönegraden.

Efter det jämväl statskontoret avgivit infordrat underdånigt utlåtande,
fann Eders Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning den 30 december
1916 Wicksells ovanberörda ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.

Samma dag beviljades på därom gjord ansökning Wicksell nådigt
avsked med utgången av år 1916 med rätt för honom att från och med
den 1 jannari 1917 uppbära pension till belopp av 3,810 kronor årligen
att utgå från tionde huvudtitelns förslagsanslag till pensionering av
civila tjänstinnehavare.

Såsom av drätselnämnden vid universitetet i Uppsala framhållits,
gällde vid tiden för Wicksells utnämning till ordinarie professor sådana
bestämmelser, att han efter invänta två ålderstillägg och en uppnådd
levnadsålder av 65 år skulle hava varit berättigad till en pension av
5,000 kronor. Sedermera hava emellertid i avseende härå förändringar
vidtagits, vilka för Wicksell medfört avsevärt ogynnsammare pensionsförhållanden.
Det har då synts riksdagen vara billigt, att Wicksell
kommer i åtnjutande av samma pensionsförmåner, som gällde vid tiden
för hans tillträde till ordinäre professorstjänst och med vilka han då
haft att räkna. Wicksell skulle härigenom erhålla en icke obetydlig
ökning av den honom författningsenligt tillkommande pensionen.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Riksdagen har alltså icke ansett sig böra i vidare mån biträda
motionen än att Wicksells pension i dess helhet fastställts till 5,000
kronor om året. Det erforderliga tilläggsbeloppet, 1,190 kronor, har
anvisats å allmänna indragningsstaten.

Åberopande vad sålunda anförts har riksdagen, i anledning av förevarande
motion, medgivit, att före detta professorn vid universitetet i
Lund Johan Gustaf Knut Wicksell må, räknat från och med den 1
januari 1917, å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad i den
honom enligt nådigt brev den 30 december 1916 tillerkända pension,
att pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppgår till femtusen kronor.

72:o) I punkt 36 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen dels medgiva, att för professorn Nils Herman NilssonElile
må vid universitetet i Lund med ingången av år 1918 inrättas eu
personlig professur i ärftlighetslära med de åligganden för NilssonEhle
såsom innehavare av om förmälda professur, som av Eders Kungl.
Maj:t efter förslag av vederbörande bestämmas, samt med skyldighet
för Nilsson-Ehle såväl att i tillämpliga delar vara underkastad de för
universitetsprofessorer i allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner
stadgade villkoren och bestämmelserna som ock att vid
den ålder, då annan universitetsprofessor är skyldig att avgå från
tjänsten, mot åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder,
som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda sin
ifrågavarande professur,

dels för berörda ändamål på allmänna indragningsstaten anvisa ej
mindre till årlig avlöning åt Nilsson-Ehle ett belopp av 7,200 kronor,
därav 4,700 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte
ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års tjänstgöring, än även till
materiel m. m. för ifrågavarande professur ett årligt belopp å 1,000
kronor,

dels ock medgiva, att Nilsson-Ehle må för åtnjutande av löneförhöjning
räkna sig till godo den tid, han före tillträdet av den nu
föreslagna professuren varit innehavare av den utav honom för närvarande
innehavda professorsbefattningen i botanik vid universitetet.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

73:o) I punkt 37 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att, så länge docenten Sven Magnus
Lampa är i behov av hospital svärd, må till bestridande av kostnaderna

Riksdagens skrivelse Nr 10.

för vård åt honom från och med år 1918 tills vidare från allmänna
indragningsstaten utgå årligen ett belopp av 600 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
framställning, har medgivit, att, så länge docenten Sven Magnus Lampa
är i behov av hospitalsvård, må till bestridande av kostnaderna för vård
åt honom från och med år 1918 tills vidare från allmänna indragningsstaten
utgå ett belopp av sexhundra kronor årligen.

74:o) I punkt 38 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
å Södermalm i Stockholm Hildegard Constantia Törnblom, född
Johansson, må från och med månaden näst efter den, varunder hon
avgår från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp av 500 kronor.

Åven riksdagen finner det vara billigt, att änkan Törnblom, i likhet
med vad som medgivits andra vaktmästare vid allmänna läroverk,
kommer i åtnjutande av pension, då hon avgår från sin befattning.
På de av statskontoret anförda skäl anser emellertid riksdagen pensionsbeloppet
böra bestämmas i enlighet med läroverksöverstyrelsens förslag
eller till 600 kronor årligen.

Riksdagen har alltså medgivit, att vaktmästaren vid högre allmänna
läroverket å Södermalm i Stockholm Hildegard Constantia Törnblom,
född Johansson, må från och med månaden näst efter den, varunder
hon avgår från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp av sexhundra
kronor.

75:o) I punkt 39 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet
i Växjö Carl August Gentz må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
av 900 kronor.

Riksdagen har, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, medgivit, att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet
i Växjö Carl August Gentz må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgår från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension av niohundra
kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

76:o) I punkt 40 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen dels medgiva, att för år 1918 understöd må enligt
de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,
tillerkännas

a) äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst
men därifrån erhållit avsked före år 1867, till belopp av 800 kronor samt

b) behövande folkskollärare och folkskollärarinna, som erhållit
avsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning till lägre
belopp än 800 kronor, med så stort belopp, att pensionsbeloppet och
understödet tillsammans uppgå till 800 kronor,

dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1918 å allmänna indragningsstaten
ett förslagsanslag av 100,000 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Majrts ifrågavarande framställning.

77:o) I punkt 41 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen dels medgiva, att för år 1918 understöd må enligt
de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,
tillerkännas

a) sådan behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid
folkskola, som, efter att hava oförvitligen tjänstgjort vid någon av de
av departementschefen omförmälda skolor under sammanlagt minst
femton års tid, avgått från tjänsten före utgången av år 1891 samt uppnått
en levnadsålder av minst femtiofem år, till belopp av 400 kronor;

b) sådan behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid
folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till lägre belopp än 400
kronor, med så stort belopp, att detta understöd och det från ålderdomsunderstödsanstalten
utgående tillsammans uppgå till 400 kronor;

dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1918 å allmänna indragningsstaten
ett förslagsanslag av 150,000 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

78:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,
nr 138, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels föreskriva,
att det jämlikt 1907 års riksdags beslut på allmänna indragningsstaten
såsom förslagsanslag upptagna beloppet av 4,000 kronor till bestridande
av understöd åt vissa lärarinnor skall förändras till förslagsanslag högst,

Riksdagens skrivelse Nr 10.

dels ock förklara, att beträffande beloppet av statsunderstöd ur
nämnda anslag samt förutsättningen om bidrag till uuderstödstagare från
vederbörande kommun följande ändrade bestämmelser skola från och
med år 1918 lända till efterrättelse, nämligen

att statsunderstödet må till varje uuderstödstagare utgå med högst
så stort belopp för år räknat, att det tillsammans med de belopp, som
vederbörande erhåller från kommun samt från pensionsinrättnin^en för
lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom (diet* från
svenska lärarinnornas pensionsförening, uppgår till 1,200 kronor, samt

att såsom förutsättning för beviljande av dylikt statsunderstöd erfordras,
att understödstagare av vederbörande kommun erhåller minst sa
stort understöd för år räknat, som av kommunen tilldelats henne för år
1917, dock med rätt för Eders Kungl. Maj:t att till eljest behörig sökande,
som icke tillförene erhållit statsunderstöd, framdeles bevilja sådant, oavsett
huruvida hon åtnjuter kommunalt understöd eller icke.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
har bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

79:o) I punkt 42 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att tvätterska^ vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda Emilia Augusta Hedin må från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avgår från sin tjänst, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
av 400 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
framställning, har medgivit, att tvätterskan vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda Emilia Augusta Hedin må från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avgår från sin tjänst, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
av fyrahundra kronor.

80:o) I punkt 43 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj: t
föreslagit riksdagen medgiva, att överläraren Johan Oscar Lindbergs änka
Andrea Katarina Lindberg, född Örtenblad, och makarnas minderårige
son Gustaf Johan må från och med den 1 april 1916 å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änkan Lindberg med 500
kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, och Gustaf
Johan Lindberg med 100 kronor intill uppnådd ålder av 18 år.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 10 höft. (Nr 10.)

Riksdagens skrivelse Nr 10.

81:o) I punkt 44 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att verkstadsbiträdet vid tekniska elementarskolan
i Örebro Gustaf Oskär Nilsson må från och med månaden näst
efter den, då han erhåller entledigande från sin befattning vid skolans
verkstad, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 380 kronor.

Såsom statskontoret erinrar, har Nilsson visserligen haft sin huvudsakliga
verksamhet såsom slöjdlärare vid Örebro stads skolor och åtnjuter
redan efter erhållet avsked från nämnda befattning pensionsförmåner
å tillsammans 1,120 kronor. Då Nilssons anställning såsom
biträde å verkstaden vid tekniska elementarskolan i Örebro, enligt vad
av den i ärendet förebragta utredningen framgår, måste betraktas såsom
en bisyssla, lärer Nilsson alltså icke lagligen vara berättigad till pension.

På sätt statskontoret framhåller, har han emellertid alltsedan år 1881
biträtt å verkstaden och synes denna verksamhet särskilt under de senare
åren hava varit av ej obetydlig omfattning. Under sådana förhållanden
och med erinran att riksdagen i analoga bill beviljat pensioner exempelvis
åt befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm, vilka icke
enligt gällande lag varit berättigade att erhålla pension, har riksdagen
ansett billighetsskäl föreligga för beredande av pension åt Nilsson av
statsmedel.

Då riksdagen icke heller haft något att erinra mot det av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet 380 kronor, har riksdagen
medgivit, att verkstadsbiträdet vid tekniska elementarskolan i Örebro
Gustaf Oskar Nilsson må från och med månaden näst efter den, då han
erhåller entledigande från sin befattning vid skolans verkstad, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
av trehundraåttio kronor.

82:o) I en till riksdagen den 20 januari 1917 avlåten proposition,
nr 53, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att adjunkten vid Ivungsholms realskola
i Stockholm Jolian Hjalmar Hjortli må, efter erhållet avsked från
adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid uppbära utöver den
pension, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad, en tillläggspension
från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att
sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.

Åven riksdagen anser goda skäl tala för att söka bereda åt Hjort!)
en högre pension än den, vartill han enligt gällande bestämmelser är

Riksdagens skrivelse Nr 10.

berättigad. Riksdagen ansluter sig härvid i allt till vad statskontoret i
ärendet anfört och har icke heller något att erinra mot det föreslagna
beloppet.

Riksdagen har alltså medgivit, att adjunkten vid Kungsholms
realskola i Stockholm Johan Hjalmar Hjorth må, efter erhållet avsked
från adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid uppbära utöver
den pension, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad, en
tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att
sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.

83:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,
nr 59, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att. förre
folkskolläraren i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström må, från
och med den 1 juli 1915 räknat, under sin återstående livstid uppbära
utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom från folkskollärarnas
pensionsinrättning, en årlig tilläggspension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 400 kronor.

Riksdagen har icke funnit något att erinra emot Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning och har alltså medgivit, att förre
folkskolläraren i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström må,
från och med den 1 juli 1915 räknat, under sin återstående livstid uppbära
utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom från
folkskollärarnas pensionsinrättning, en årlig tilläggspension från allmänna
indragningsstaten till belopp av fyrahundra kronor.

84:o) I en till riksdagen den 16 mars 1917 avlåten proposition,
nr 121, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att förste maskinisten vid tekniska skolan
i Stockholm Carl Johannesson Blom må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigas från sin befattning vid skolan, dock
tidigast från 1918 års början, under sin återstående livstid uppbära å
allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp av 1,300 kronor.

På grund av den i ärendet förebragta utredningen anser riksdagen,
att pension av statsmedel bör beredas Blom. Beträffande beloppet av
denna har statskontoret ansett densamma böra bestämmas till 1,300
kronor. Statskontoret har därvid utgått från ett ungefärligen likartat
fall vid 1916 års riksdag, då maskinisten vid Tomteboda blindinstitut
C. J. Persson erhöll en pension å 1,400 kronor. Denne räknade en
tjänstetid av mer än 34 år och Blom omkring 32 år. Med hänsyn till

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Bloms kortare tjänstetid syntes något lägre belopp böra i detta fall
ifrågakomma, vilket statskontoret som nämnt ansett böra bestämmas
till nyssberörda belopp 1,300 kronor. Detta förslag har av Eders Kungl.
Maj:t upptagits i propositionen, varemot i en inom riksdagen väckt
motion föreslagits en förhöjning till 1,600 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Bloms löneförmåner utgjort
kontant 1,680 kronor jämte lyse och värme samt fri bostad, den senare
lågt uppskattad till 500 kronor. Den av Blom uppburna avlöningen
jämte värdet av naturaförmåner utgör således minst 2,180 kronor. Vid
beräkning av pensionsbeloppet synes man kunna utgå från en beräkningsgrund
av två tredjedelar av detta belopp, då pensionen skulle
utgöra något över 1,450 kronor. Då emellertid Blom vid uppnådda 67
levnadsår kan räkna endast något över 32 tjänstår, synes avdrag härför
höra beräknas och pensionen skulle efter nu angivna grunder komma
att uppgå till i det allra närmaste 1,350 kronor. Berörda belopp har
synts böra avrundas till närmast högre hundratal eller 1,400 kronor,
och har riksdagen ansett sig böra medgiva, att pensionen bestämmes
till sistnämnda belopp.

På grund av det anförda har riksdagen medgivit, att förste maskinisten
vid tekniska skolan i Stockholm Carl Johannesson Blom må från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin
befattning vid skolan, dock tidigast från 1918 års början, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
till belopp av ettusenfyrahundra kronor.

85:o) I en till riksdagen den 23 april 1917 avlåten proposition, nr
250, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att övereldaren
vid nationalmuseum Anders Petter Andersson Spångberg må från
och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från sin
befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 1,000 kronor.

Då riksdagen icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,
har riksdagen medgivit, att övereldaren vid nationalmuseum
Anders Petter Andersson Spångberg må från och med månaden näst
efter den, under vilken han entledigas från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
att ettusen kronor.

86:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville medgiva att i enlighet med grunderna i Kungl. Maj:ts regie -

Riksdagens skrivelse Nr 10.

mente den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och pupillkassa

och på stadgade villkor en årlig pension av etthundrafemtio laonor må

från och med den 1 januari 1917 å allmänna indragningsstaten utgå

till avlidne folkskolläraren Nils Nilssons i Vik efterlevande änka Kanta
\

Nilsson.» . r

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Nilsson visserligen

icke begagnat sig av det tillfälle, som varit honom liksom övriga samtida
folkskollärare berett, att genom inträde i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa sörja för änkans underhåll och därtill erhålla bidrag av statsmedel.
Enligt riksdagens mening tala emellertid starka billighetsskäl
för att staten i detta fall träder hjälpande emellan, och har riksdagen
därför ansett sig böra bevilja pension åt änkan Nilsson. Beträffande
beloppet må först erinras, att, såsom också direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning i avgivet yttrande framhåller, om Nilsson
inträtt i kassan, hans änka skulle från den 1 april 1914 hava kommit
i åtnjutande av en årlig pension från kassan till belopp av 150
kronor. I detta sammanhang må vidare erinras, hurusom förlidet åis
riksdag, i anledning av enskild motionärs framställning, be\iljade oit
förslagsanslag å 65,000 kronor att från och med den 1 januari 1917
utgå till sådana behövande folkskolläraränkor med eller utan barn, vilka
från folkskollärarnas änke- och pupillkassa åtnjöte lägre pension än 300
kronor och med sådant belopp, att pensionen och unaerstödet för envar
av dem komme att tillsammans utgöra 300 kronor. Den pension
å 150 kronor, som under här ovan angivna förutsättning skulle hava
tillfallit änkan Nilsson, hade alltså med tillämpning av sistnämnda grunder
från och med början av innevarande år kommit att utfyllas^ med
understöd av statsmedel till enahanda belopp. Dnder sådana förhållanden
har riksdagen ansett sig böra medgiva, att pensionen tör änkan
Nilsson bestämmes till 300 kronor, att utgå på sätt i motionen blivit

föreslaget. . .

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit, att
i enlighet med grunderna i Eders Kungl. Maj:ts reglemente den 15 oktober
1875'' för folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på därstädes stadgade
villkor en årlig pension av trehundra kronor må från och med deri 1
januari 1917 å allmänna indragningsstaten utgå till folkskolläraren Nils
Nilssons i Vik änka Karna Nilsson.

87:o) I punkt 10 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående småskollärares
m. fl. änke- och pupillpensionering, för ändamålet beräkna under riks -

54 Riksdagens skrivelse Nr 10.

statens tionde huvudtitel på extra stat för år 1918 ett belopp av 5.000
kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 23 april
1917 avlåten proposition, nr 270, med återkallande av det under tionde
huvudtiteln, punkten 10, i årets statsverksproposition till riksdagen avlåtna
förslaget angående beräknande under nämnda huvudtitel på extra
stat för år 1918 av visst belopp för s måskol lärares m. fl. änke- och
pupillpensionering, föreslagit riksdagen medgiva, att småskolläraren
Johan Severin Peterssons änka Thilda Petersson må från och med den 1
januari 1917 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å
allmänna indraguingsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom
riksdagen väckt motion, däri hemställts, att understödet måtte bestämmas
till 450 kronor.

Såsom framgår av åberopade statsrådsprotokollet, hade i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag förslag framställts att
iör sm åskollärares in. fl. änke- och pupillpensionering beräkna under
tionde huvudtiteln på extra stat för år 1918 ett belopp av 5,000 kronor.
Vederbörande departementschef anförde därvid, bland annat, att förslag
angående ordnandet av denna pensionering borde, därest icke betänkligheter
av principiell art lade hinder i vägen, föreläggas årets riksdag,
men att erforderlig utredning i ärendet då icke slutförts.

I nu föreliggande yttrande till statsrådsprotokollet meddelar departementschefen,
att berörda utredning fullföljts, men att enligt departementschefens
mening principiella betänkligheter förelåge mot en omedelbar
lösning, vare sig definitiv eller provisorisk, av frågan i dess helhet.
Denna pensionering sammanhängde nämligen på det närmaste med vissa
andra spörsmål, som vore under beredning, och framför allt med frågan
om en definitiv löne- och pensionsreglering för småskollärarpers onalen
Den nu förevarande pensionerings frågan borde enligt departementschefens
mening icke utbrytas från sitt sammanhang med övriga omförmälda
frågor. Utredningar härför hade ännu icke hunnit slutföras,
men syntes detta kunna ske inom en relativt nära framtid. I avvaktan
härå borde framställning göras hos riksdagen för varje särskilt fall, då
understöd från det allmänna kunde ifrågakomma. Ett sådant fäll förelåge
nu i den ansökning om understöd, som ingivits av änkan Petersson
och sona upptagits i Eders Kungl. Maj:ts proposition.

Aven riksdagen anser, att lösningen av frågan om änke- och
pupillpensioneringeu för småskollärarpersonalen i sin helhet bör tills
vidare anstå. Det torde nämligen icke vara lämpligt, att detta spörsmål

Riksdagens skrivelse Nr 10.

för ett definitivt ordnande utbrytes från dess naturliga samband med det
väntade förslaget till fullständig Inne- och pensioneringsreglering för
småskollärare. Icke heller synes det vara nödigt att i avvaktan härå
genom generella bestämmelser provisoriskt ordna småskollärarnas familjepensionering.
Måhända skulle därigenom frågans definitiva lösning
komma att i ett eller annat avseende föregripas.

Vid bedömande av det nu föreliggande fallet har riksdagen därför
funnit sig icke böra närmare granska de principer, som ligga till grund
för den i propositionen omförmälda utredningen, utan har frågan om
understöd åt änkan Petersson ansetts böra bedömas fristående. Av handlingarna
i ärendet framgår, att änkan Petersson redan år 1911 gjort
framställning om utverkande av statsunderstöd. Sedan dess har emellertid
hennes ansökning tillika med frågan om småskollärarnas familjepensionering
i dess helhet varit föremål för närmare utredning och
änkan Petersson har icke kommit i åtnjutande av något understöd. Det
har under sådana förhållanden och utan att detta på något sätt må
anses föregripa det slutliga resultatet av förevarande utredning synts
vara överensstämmande med billighetens fordringar, att understödet till
änkan Petersson må utgå med ett något högre belopp än vad Eders
Kungl. Maj:t föreslagit; och har riksdagen i sådant avseende bestämt
understödet till 400 kronor årligen.

Riksdagen har alltså, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och den i ämnet väckt motionen, medgivit, att
småskolläraren Johan Severin Peterssons änka Thilda Petersson må från
och med den 1 januari 1917 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av fyrahundra kronor.

VIII. Ang. jordbruksdepartementet.

88:o) I en till riksdagen den 2 mars 1917 avlåten proposition, nr
84, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att distriktslantmätaren Sven Otto Nilssons änka Eva
Charlotta Nilsson, född Torstensson, må från allmänna indragningsstaten
från och med år 1917 åtnjuta årlig pension, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, till belopp av 600 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

Riksdagens skrivelse Nr 10.

har riksdagen medgivit, att distriktslantmätaren Sven Otto Nilssons änka
Eva Charlotta Nilsson, född Torstensson, må från allmänna indragningsstaten
från och med år 1917 åtnjuta årlig pension, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, till belopp av sexhundra kronor.

89:o) I en till riksdagen den 13 mars 1917 avlåten proposition,
nr 112, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att preparatorn
vid Sveriges geologiska undersökning Johan Petter Lönnblads
änka Maria Charlotta Lönnblad, född Broqvist, må under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 340 kronor, att utgå från och med den 1
februari 1917.

Med bifall till Eders Kungl. Maj ds föreliggande förslag har riksdagen
medgivit, att preparatorn vid Sveriges geologiska undersökning
dohan Petter Lönnblads änka Maria Charlotta Lönnblad, född Broqvist,
må under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundrafyrtio
kronor att utgå från och med den 1 lebruari 1917.

90:o) I en till riksdagen den 23 april 1917 avlåten proposition,
nr 287, har Eders Kungl. Majd föreslagit riksdagen medgiva, att kördrängen
Anders Jönsson samt trädgårdsarbetaren Gustaf Vilhelm Hartman,
båda vid Alnarps lantbruks- och mejerinstitut, må, vardera från
och med månaden näst efter den, varunder hans avgång ur tjänsten
kommer att äga rum, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 400 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten.

Av utredningen i ärendet framgår, att statskontoret, under erinran
att ett belopp av 400 kronor numera ingalunda kunde betecknas såsom
oskäligt högt utan snarare måste anses icke utgöra mer än existensminimum,
ansett sig böra förorda det av styrelsen för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp föreslagna beloppet, å 400 kronor, vilket
även av Eders Kungl. Maj:t i propositionen upptagits.

Riksdagen har för sin del icke något att häremot erinra och har
alltså medgivit, att kördrängen Anders Jönsson samt trädgårdsarbetaren
Gustaf Vilhelm Hartman, båda vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut,
må, vardera från och med månaden näst efter den, varunder hans avgång
ur tjänsten kommer att äga rum, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor, att utgå från allmänna
indragningsstaten.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

91:o) I en till riksdagen den 27 sistlidna april avlåten proposition,
nr 290, bär Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre
tillförordnade domänintendenten, f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodlies
änka Alfhilda Beata Rodhe, född von Mentzer, må från och med mars
månad innevarande år under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 500 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, har medgivit, att förre tillförordnade
domänintendenten, f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodhes änka Alfhilda
Beata Rodhe, född von Mentzer, må från och med mars månad innevarande
år under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig
pension av femhundra kronor.

92:o) I en till riksdagen avlåten, den 23 april 1917 dagtecknad
proposition, nr 288, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå
Hans Månsson Lundberg må från och med månaden näst efter den,
under vilken han avgår från sin anställning vid depån, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 400 kronor.

1 likhet med vad som beslutits under punkt 90 här ovan beträffande
pensioner åt kördrängen A. Jönsson och trädgårdsarbetaren G.
V. Hartman har riksdagen jämväl i förevarande fall ansett sig böra
bevilja ett belopp av 400 kronor.

Riksdagen har alltså medgivit, att stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå
Hans Månsson Lundberg må från och med månaden näst efter
den, under vilken han avgår från sin anställning vid depån, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av fyrahundra kronor.

93:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition,
nr 289, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av proposionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att extra kronojägaren Sven Sjöström må
från och med år 1918 under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension av 375 kronor.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 10 käft. (Nr 10.) 8

Riksdagens skrivelse Nr 10.

fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag
i likartade fall beviljat ett belopp av 400 kronor, bar riksdagen ansett
pensionen böra bestämmas till nämnda belopp.

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, medgivit, att extra kronojägaren Sven Sjöström må från
och med år 1918 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av fyrahundra kronor.

94:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr 325,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att vice kommissionslantmätaren i Kalmar län Alfred
Ernst Oskar Modée må från och med den 1 januari 1917 under sin
återstående livstid åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten
till ett belopp av 1,200 kronor.

Såsom av handlingarna framgår, är Modée visserligen icke berättigad
till pension av statsmedel. Enligt riksdagens mening föreligga
emellertid i detta fall starka billighetsskäl för beredande av något understöd
åt honom; och har riksdagen därför ansett sig böra bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen har alltså medgivit, att vice kommissionslantmätaren i
Kalmar län Alfred Ernst Oskar Modée må från och med den 1 januari 1917
under sin återstående livstid åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten
till belopp av ettusen tvåhundra kronor.

95:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
ville besluta, att avlidne kronojägaren Mårten Erik Hänströms
änka Ingrid Kristina Hänström, född Åström, i Fredrika kyrkoby av
Västerbottens län, måtte tillerkännas en årlig tilläggspension av 80
kronor att utgå från och med den 1 januari 1917.»

Med hänsyn till den i motionen förebragta utredningen anser riksdagen
att någon höjning av änkan Hänströms nuvarande pension bör
beviljas; och har riksdagen därvid icke haft något att erinra mot det av
motionären i sådant avseende föreslagna beloppet 80 kronor. Den
ifrågavarande tilläggspensionen har anvisats att utgå å allmänna indragningsstaten
från och med innevarande års början.

Riksdagen har, i anledning av förevarande motion, medgivit, att
kronojägaren Mårten Erik Hänströms änka, Ingrid Kristina Hänström,
född Åström, i Fredrika kyrkoby av Västerbottens län, må — utöver
den henne från civilstatens änke- och pupillkassa tillkommande pension

Riksdagens skrivelse Nr 10.

— å allmänna indragningsstaten erhålla en årlig tilläggspension av åttio
kronor att utgå från med den 1 januari 1917, så länge hon i sitt nuvarande
änkestånd förbliver.

96:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 45 under tionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition angående
fögderiförvaltningarnas omorganisation och lönereglering m. m., som
kunde bliva riksdagen förelagd, å det under tionde huvudtiteln å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten beräkna
viss förhöjning.

Såsom framgår av annan riksdagens skrivelse, har riksdagen höjt
det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten,
nu 2,013,935 kronor, med 301,646 kronor till 2,315,581
kronor.

97:o) Beträffande de ordinarie anslag under tionde huvudtiteln,
vilka icke blivit här ovan särskilt omförmälda, har någon förändring
icke ifrågasatts; och har riksdagen beslutit, att samtliga de ordinarie
anslag under denna huvudtitel, i avseende å vilka förändring icke blivit
härovan ifrågasatt, må i 1918 års riksstat upptagas med oförändrade
belopp.

Stockholm den 12 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Tabell över anslagen under riksstatens tionde huvudtitel.

Pensionsyäsendet.

		Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
		anslag	anslag	anslag	anslag
	A. Civila pension sväsend et.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1	Pensionering av civila tjänstinnehavare, förslags-
	anslag.....................................................			1,900,000
2	Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupill-
	kassa för civilstaten ................................			35,000
3	Statens andel i kostnaden för pensionering av
	extra provinsialläkare, förslagsanslag............			15,000
4	Statens andel i kostnaden för pensionering av
	lasarettsläkare, förslagsanslag .....................			25,000
5	Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslags-
	anslag ......................................................			15,000
	Barnmorskornas pensionering:
6	Statens bidrag till pensionering av barnmorskor,
	förslagsanslag..........................................	30,000
7	Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas
	pensionsanstalt, förslagsanslag, högst.........	11,000		41,000
	Handelsflottans pensionsanstalt:
8	Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, för-
	slagsanslag ............................................	101,000
9	Förbättring av pensioneringen från handels-
	flottans pensionsanstalt, förslagsanslag ......		31,000
10	Förbättring av pensioneringen inom de tre första
	klasserna av handelsflottans pensionsanstalt,
	förslagsanslag, högst ............................		31,000	101,000	62,000

Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionsberättigade
änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa, förslagsanslag

Bidrag till pensionering av änkor och barn efter
lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
m. m.................................................

Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter, förslags -

anslag

Bidrag till dövstumlärarnas pensionsanstalt, förslagsanslag
...............................................

Förbättrade pensionsförmåner för lärarinnor vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter, förslagsanslag
................................................

145,780

68,000:

35,000

50,000

40,000;

Riksdagens skrivelse Nr 1<).

fil

1 • I \| Ordinarie anslag \|	Extra anslag	Ordinarie anslag	Extra anslag (
i Kronor, j	Kronor.	Kronor.	Kronor.
681,892;	114,000
76,811	65,000
	72,000	758,703	251,000
i	250,000

16
1 7

I 2»

I 21

Folkskollärares pensionering:

Bidrag till folkskollärares^pensionering

sionsinrättning, förslagsanslag ..............

Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
..................................................

Understöd åt behövande folkskolläraränkor, förslagsanslag
.............................................

Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionsberättigade
änkor och: barn efter delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, förslagsanslag............

Bidrag till småskollärares m. fl. ålderdomsunder.

stödsanstalt, förslagsanslag ........................

Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionerade lärare
och lärarinnor vid folkskolor och småskolor

m. fl., förslagsanslag ........................;........

Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare,

förslagsanslag..........................................

Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrättning
Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående:
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete,

förslagsanslag...........................................

Krigstidshjälp för år 1917 åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst, förslagsanslag ...
Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens
tjänst, förslagsanslag .................................

Säger för civila pensionsväsendetl.

B. Militära pensionsväsendet.

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ......j

Ersättning för nådårs- och begravningshjälps-j

besparingar ...........................................j

Bidrag till pensionering av änkor och barn efter:
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén.
.................................................•••••

Förstärkande av det i 1916 och 1917 års riksstater
uppförda anslag för bidrag till pensionering
av änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén, förslagsanslag,
högst .........................................|

Upprätthållande av arméns pensionskassas egenj

pensionering m. m-, förslagsanslag ............

Tillfälliga understöd åt avskedade underoffi-t
eerare och vederlikar vid armén, förslags-\

anslag ..........................•’...................

Ersättning för inkomster från Vadstena krigs-j
manshuskassas äldre medel........................j

3,000:

15,000

315,0001

2,000

800,000

700,000

3,407,483 j 2,220,000

4,640:

28,080

131,424

4,254

3,500,000

17,000

106,000!

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 10 höft.

__j 270,144] 3,521,254

(Nr 10.) 9

Riksdagens skrivelse Nr 10.

		Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
		anslag	anslag	1 anslag	anslag
		j Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
8	! Vadstena krigsmanshuskassa ...........................			137,640
9	Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
	ådragen under militär tjänstgöring ...............			30,000
10	Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap ......			648,000
11	Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare,
	förslagsanslag, högst ...............................				911
	Flottans pensionskassa:
	Ersättning för minskade inkomster:
12	Pensionsfonden ........................ 36,320: —
1 13	Gratialfonden ........................... 16,650: —
14	Bidrag till flottans pensionskassas
	gratialfond.............................. 31,100: —	84,070
15	Förstärkande av det i 1917 års riksstat upp-
	förda anslag för bidrag till flottans pensions-
	kassas gratialfond, förslagsanslag, högst ...		1,600
16	Pensionering av flottans befäl och underbefäl
	med vederlikar, förslagsanslag ..................	253,300
17	Pensionering av flottans gemenskap, förslags-
	anslag ........................................... .......	251,300
18	Tillfälliga understöd åt visst f. d. stammanskap
	vid marinen m. fl., förslagsanslag ............		3,000
19	Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid ma-
	rinen, förslagsanslag.................................		18,480
20	Tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare
	vid lotsverket, förslagsanslag.....................		9,000
21	Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionerade båts-
	män m. fl., förslagsanslag ........................		470,000	588,670	502,080
22	Invalidhusfonden............................................			60,350
23	Blesserade över-'' och underofficerare, reservations•
	anslag ......................................................			2,400

Säger för militära pensionsväsendet!..............................| l,737,204j 4,024,245

C. Allmänna indragningsstaten.

Diverse föremål, förslagsanslag..................

2,315,581]

Summa]...............j...............| 7,460,268] 6,244,245]

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.