Riksdagens Skrifvelse R:o 72 (Riksdagsskrivelse 1892:72)

Riksdagens Skrifvelse R:o 72.

N:o 72.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 maj 1892.

— — — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts
proposition med förslag till lag angående sparbanker
samt lag angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker
och med folkbanker jemförliga penningeinrätlningar.

(Lagutskottets utlåtande n:o 48.)

Till Konungen.

Genom proposition den 11 sistlidne mars bär Eders Kongl
föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogade förslag till

l:o) lag angående sparbanker; samt

2:o) lag angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker och med
folkbanker jemförliga penningeinrättningar.

Riksdagen, som ansett förslaget till lag angående sparbanker i allt
lmfvudsakligt böra godkännas och ej funnit anledning till anmärkning
mot förslaget till lag angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker och med
folkbanker jemförliga penningeinrättningar, får härmed redogöra för de
förändringar, hvilka Riksdagen ansett böra vidtagas i förstnämnda lagförslag.

Beloppet af den grundfond, som bör för sparbank tillskjutas, skall
enligt förslagets 2 § uppgå till minst två tusen kronor. Detta belopp

Riksdagens Skrifvelse AVo 72. 5

liar visserligen synts Riksdagen icke vara större än som af grundfondens
syfte att vara en fond, hvarmed närmast kostnaderna för en sparbanks
organisation skola bestridas, i allmänhet oundgängligen torde
kräfvas, men Riksdagen har i allt fall, med hänsyn till de undantagsförhållanden,
som kunna tänkas förekomma i ett land sådant som vårt
och för att icke försvåra uppkomsten af en sparbanksinrättning på en
ort med mindre utveckladt näringslif och ringare kapitaltillgång, ansett
berörda föreskrift icke böra göras ovilkorlig. Riksdagen har följaktligen
velat inrymma rätt för Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande
att, der särskilda omständigheter dertill föranleda, bestämma grundfonden
till ett belopp mindre än det af Eders Kongl. Majd föreslagna.

Beträffande 3 § i förslaget har Riksdagen funnit den Eders Kongl.
Majds befallningshafvande i paragrafens andra stycke tillerkända rätt
att sjelfmant verkställa sådana ändringar och tillägg i ett för stadfästelse
ingifvet reglemente, som pröfvas erforderliga för betryggande
af insättande rätt, innebära eu alltför stor magtbefogenhet för nämnda
myndighet. Den fördel af en minskad tidsutdrägt med reglementets
stadfästande, som ifrågavarande befogenhet väl företrädesvis afser att
bereda, torde icke heller uppväga de verkliga olägenheter, som genom
den föreslagna bestämmelsen onekligen kunna vållas sparbank, som redan
träffat organisativa anstalter i en något annan rigtning, än Eders Kongl.
Maj ds befallningshafvande finner lämplig.

I enlighet härmed hafva orden: »med de ändringar och tillägg
deri, som för betryggande af insättarnes rätt pröfvas erforderliga» blifvit
utur 3 § uteslutna.

Då, enligt hvad Riksdagen har sig bekant, flerestädes förekommer,
att sparbanker vid beviljande af lån till kommuner eller andra samfälligheter
t. ex. bolag eller föreningar af jordegare för utförande af större
vattenafledningsföretag såsom säkerhet för annuiteternas fullgörande betinga
sig borgen af förmögnare kommunmedlemmar, bolagsmän eller
intressenter i företag af nyss angifven eller liknande beskaffenhet, och
dylika lån, hvilka emellertid i allmänhet beviljas för längre tid än 10
år, följaktligen i viss mening äro att betrakta såsom borgenslån, har
Riksdagen funnit det vara af nöden, att för lån af nyss omförmälda art
undantag göres från den i 11 §:s tredje stycke meddelade föreskrift, att
lån mot borgen eller mot pant af skuldebref med borgen icke må utestå
utöfver tio år. I sådant syfte har Riksdagen, som jemväl funnit det i
förevarande stycke använda ordet »löpetid» böra såsom mindre vanligt
utbytas mot ett annat uttryck, antagit ett tillägg till ifrågavarande
stycke.

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

Då do — i afseende på beskaffenheten af de obligationer, som
jemte statens eller allmänna hypoteksbankens skola få såsom säkerhet i
nppgifna hänseenden godkännas i förslagets 12 och 13 §§ begagnade
uttrycken: »eller andra med dem i afseende å säkerheten närmast jemförliga»
samt »eller andra fullgoda» enligt Riksdagens åsigt hafva samma
innebörd, men uttryckens olikhet till äfven tyre kan föranleda eu annan
uppfattning, har Riksdagen, som finner sistnämnda uttryck ega företräde,
dermed ersatt det förra, i 12 § förekommande uttrycket.

Vidare har hänsynen till största möjliga säkerhet för insättarnes
besparingar synts Riksdagen kräfva, att inteckning, hvarom i 12 § förmäles,
är, hvad landet angår, meddelad i sådan fastighet, som är till
jordbruksfastighet hänförlig, likasom att det taxeringsvärde, inom hälften
hvaraf inteckningens belopp skall ligga, icke är något medeltaxeringsvärde,
utan, på sätt angående inteckning i stadsfastighet är föreslaget,
det senast faststälda taxeringsvärdet. Detta torde nemligen i allmänhet
kunna anses såsom en mera tillförlitlig värdemätare än ett ur flera års
taxeringsvärden draget medelvärde. I öfverensstämmelse härmed har
ifrågavarande 12 § blifvit af Riksdagen omredigerad.

Då Riksdagen anser det vara af vigt, att de smärre sparbankernas
sträfvanden att ställa sig till efterrättelse de i förslagets 13 § gifna
föreskrifter om bildande af en kassareserv i möjligaste måtto underlättas
och inteckningar af den beskaffenhet, som i 12 § omförmäles, torde vara
att anse såsom värdehandlingar, de der med lätthet kunna förvandlas i
penningar, har Riksdagen i en tilläggsbestämmelse inrymt sparbank rätt
att få med dylika inteckningar redovisa det belopp, som enligt förslaget
bör afsättas såsom kassareserv. I enahanda syfte har Riksdagen i förslagets
öfvergångsstadganden vidtagit den ändring, att den tid efter lagens
trädande i kraft, inom hvilken redan befintlig sparbank skall hafva
fullgjort föreskriften om kassareservs bildande, utsträckts från fem till
tio år.

Då vidare i följd af högsta domstolens anmärkning vid 1 § i det
förslag till lag angående sparbanker, som den 27 oktober 1891 afgifvits
af den utaf Eders Kong!. Maj: t för utarbetande af förslag till förändrad
lagstiftning för sparbanker m. m. tillsatta komité, ordet mlelegare» såsom
kännetecknande dem, hvilka ega fordran hos sparbank på grund af insättning
i det föreliggande förslaget blifvit utbytt mot ordet »insaltare»,
men af förbiseende sådant icke kommit att ske i nu ifrågavarande §,
har rättelse derutinnan blifvit af Riksdagen vidtagen.

Bestämmelsen i 14 § af förslaget, att fastighet, som sparbank för
betäckande af sin fordran nödgats inropa, skall afyttras, så snart det

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

utan förlust kan ske, bör, på sätt ock nämnda komité i motiven till
ifrågavarande bestämmelse anfört, sålunda förstås, att den ingalunda
betager sparbank rätten att utan att afvakta en dylik gynsam, men i
regel oberäknelig tidpunkt sälja en fastighet äfven med förlust, i I ändamål
att tydligare uttrycka denna tanke har Riksdagen gjort ett i sådant
hänseende erforderligt tillägg i paragrafens slutmening.

Ordet ■»(!elegarnesf) i 21 §:s tredje stycke har på skäl, som för
motsvarande ändring i ,13 § anförts, blifvit utbytt mot »insättaresi).

Då uppgift om insättares hemvist och lefnadsyrke bör kunna lemnas
lika lätt som uppgiften om hans namn, har följdrigtigheten synts kräfva,
att föreskriften i förslagets 23 § om meddelande af först omförmälda
uppgift göres ovilkorlig, och Riksdagen har på grund häraf företagit en
omredigering af paragrafens första stycke.

Vid tredje stycket i förslagets 24 § har Riksdagen anmärkt, att
den deri meddelade bestämmelse att, med de båda i stycket angifna
undantag, för en och samma person insättning ej må ega rum å mera
än en motbok, vid större sparbanker, der tilloppet af insättare vid insättningstillfällena
oftast är rätt betydligt, måste blifva särdeles svårtillämplig,
hvarförutom förbudet jemväl vid insättningar i mindre sparbanker
lätt nog torde kunna kringgås. Riksdagen inser val, att ifrågavarande
bestämmelse hvilar på en med det egentliga syftet af sparbankernas
verksamhet öfverensstämmande grund, då densamma afser att förhindra
det sparbanken göres till en anstalt för verklig kapitalplacering, men de
svårigheter, som, på sätt nyss blifvit antydt, tvifvelsutan skulle komma
att vidlåda tillämpningen af berörda föreskrift, hafva likväl föranledt
Riksdagen att borttaga densamma. Detta synes så mycket hellre kunna
låta sig göra, som jemlikt 30 § i förslaget sparbanks reglemente skall
innefatta bestämmelse om det högsta belopp af en persons tillgodohafvande,
hvarå ränta godtgöres, och härigenom vinnes ett godt korrektiv
mot missbruk af nyss antydd art.

På grund häraf och då, under förutsättning att ifrågavarande förbud
bortfaller, de båda föreslagna undantagsbestämmelserna, derest de
finge qvarstå, skulle komma att sakna verklig betydelse, har Riksdagen
helt och hållet uteslutit ifrågavarande tredje stycke.

I syfte af en förenklad redaktion har vidare andra punkten i 26
§:s första stycke erhållit en något ändrad lydelse.

För öfriga af Riksdagen vidtagna redaktionsjemkningar torde någon
redogörelse icke tarfvas, och har Riksdagen här ofvan vid 13 § i förslaget
anfört och jemväl motiverat den ändring, Riksdagen ansett böra
vidtagas i afseende å förslagets öfvergångsstadganden.

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

På grund af livad sålunda blifvit anfördt bär Riksdagen, som
följaktligen funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition, såvidt
angår förslaget till lag angående sparbanker, icke kunna i oförändradt
skick bifallas, för sin del antagit

Lag, angående sparbanker af den lydelse bilagan A utvisar;
samt utan ändring bifallit propositionen i öfrig! och sålunda antagit
Eders Kongl. Maj:ts förslag till

Lag angående tillsyn ä vissa så kallade folkbanker och med folkbanker
jemförliga penningeinrättningar.

Stockholm den 18 maj 1892.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

Bil. A.

Lag angående sparbanker.

Med upphäfvande af förordningen angående sparbanker den 1 oktober
1875 samt lagarne den 31 december 1888 och den 5 september
1890, innefattande ändring i och tillägg till nämnda förordning, varder
härigenom stadgadt som följer:

; •:i ;j . *§• . bcy."''..

Med sparbank förstås i denna lag penningeinrättning, som, utan
rättighet för dess stiftare eller desses rättsinnehafvare att tillgodonjuta
andel i den vinst, som å rörelsen kan uppkomma, har till ändamål att
af allmänheten till förräntande mottaga penningar och genom räntans
läggande till hufvudstolen dem ytterligare förkofra samt medlen i mån
af uppsägning återbetala.

2 §•

Till grundfond för sparbank skall, på sätt och under vilkor i 5 och
18 §§ sägs, tillskjutas ett belopp af minst två tusen kronor; dock att
Konungens befallningshafvande må, der särskilda omständigheter dertill
föranleda, medgifva, att grundfonden sättes till lägre belopp.

Stiftare af sparbank skola vara välfrejdade svenske medborgare till
antal af minst tjugu.

3 §•

Do, som vilja inrätta sparbank, skola hos Konungens befallningshafvande
i det län, hvarinom sparbankens styrelse kommer att hafva
sitt säte, söka stadfästelse å det för sparbanken antagna reglemente.
Dervid skall styrkas, ej mindre att stiftarnes antal icke understiger det
i 2 § föreskrifna, än äfven att det belopp, hvartill grundfonden enligt
reglementet skall uppgå, blifvit tecknadt.

Finner Konungens befallningshafvande reglementet öfverensstämmande
med denna lag äfvensom med lag och författningar i öfrig!., har
Konungens befallningshafvande att meddela stadfästelse å detsamma.

Bill. till Riksd. Vrot. 1802. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 16 Väft. 2

Riksdagens Skrifvelse N.-o 72.

Beslutad ändring af reglementet eger ej giltighet, med mindre den
varder af Konungens befallningshafvande stadfäst.

Underrättelse om stadfästelse af reglemente och af ändring deri
skall på sparbankens bekostnad intagas i länskungörelserna.

4 §•

I reglementet skall uppgifvas den benämning, hvarunder inrättningen
kommer att drifva sin rörelse. För utmärkande af rörelsens
beskaffenhet må ej annat uttryck än sparbank användas.

Ej må, der icke Konungen annorlunda förordnat, annan permingeinrättning
än sådan, hvarom i 1 § förmäles, drifva sin rörelse under
benämning af sparbank. Sker det, eger Konungens befallningshafvande
föreskrifva rättelse.

5 §•

Förr än sparbank må öppna sin rörelse skall hos Konungens
befallningshafvande lemnas uppgift å de personer, hvilka vården om
sparbankens angelägenheter tillkommer, så ock styrkas, att det belopp,
hvartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, blifvit kontant
inbetaldt.

6 §•

I tvistemål, som rör gäld i allmänhet, svarar sparbank vid allmän
underrätt i den ort, der sparbankens styrelse enligt reglementet har sitt säte.

7 §■

Vården om sparbanks angelägenheter tillkommer dels så kallade
hufvudmän, som skola representera insättarne och såsom öfverstyrelse
öfvervaka sparbankens förvaltning, och dels en förvaltande styrelse.

Hufvudmännen skola till ett antal af minst tjugu och högst femtio
utses genom val på sätt reglementet föreskrifver; dock att stiftare af
sparbank må kunna i reglementet förklaras för hufvudmän.

Uti en i sparbanken förvarad liggare skall hvarje hufvudman, der
han åtager sig uppdraget, egenhändigt inskrifva sitt namn.

Rätt att deltaga i hufvudmäns öfverläggningar, val och beslut må
genom reglementet kunna tillerkännas dem, som lemnat penningebidrag

Riksdagens Skrifvelse 1V:o 72.

till bildande eller förstärkande af sparbankens grundfond eller reservfond.
Vid utöfning af nämnda rätt bära de lika ansvarighet som hufvudmän.

Hufvudmännen, hvilka skola eu gång hvarje år kallas till ordinarie
sammanträde, ega dervid att utse ej mindre ledamöter i styrelsen än
äfven revisorer för granskning af sparbankens förvaltning, att besluta
om ansvarsfrihet för styrelsen eller om den åtgärd, som, derest ansvarsfrihet
nekas, skall vidtagas, samt att afgöra fråga, som kan väckas
om användning af det i 15 § omförmälda öfverskott å reservfond; och
hafva hufvudmännen i öfrigt att fatta beslut i ärenden, hvilka enligt
reglementet tillhöra deras handläggning. Hufvudman, som tillika är
styrelseledamot, må ej deltaga i val af revisor eller i beslut angående
ansvarsfrihet för styrelsen.

Hufvudmän och styrelseledamöter skola väljas för viss tid och
revisorer årligen.

Styrelsen handhafver den omedelbara ledningen af sparbankens
verksamhet och eger att i alla mål tala och svara för sparbanken, så
ock att besluta i frågor, hvilkas afgörande icke är hufvudmännen förbehållet.

i Ej må hufvudman eller styrelseledapiot i sparbank vara tjensteman
i samma sparbank, der icke med afseende å särskilda förhållanden
sådant i reglementet uttryckligen medgifves.

8 §•

Till Konungens befallningshafvande skall sparbanks styrelse inom
eu månad efter hufvudmännens årssammanträde aflemna förteckning å
hufvudmän och styrelseledamöter. Den förteckning skall genom Konungens
befallningshafvandes försorg, men på sparbankens bekostnad, inforas
i länskungörelserna och tidning i orten.

9 §•

Vid sammanträde af hufvudmän och styrelse skall föras protokoll,
upptagande alla förekommande ärenden och de beslut, som deri fattats,
äfvensom dem, hvilka i besluten deltagit.

10 §.

Styrelseledamot må af sparbank uppbära arfvode endast i det fall
att reglementet sådant uttryckligen niedgifver; dock att arfvodet icke

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

får utgå af andra medel än afkomsten af sparbankens egna fonder.
Hufvudman är i denna egenskap icke i något fall berättigad att åtnjuta
arfvode.

11 §•

Sparbank må ej drifva inlåningsrörelse under annan form, än i
1 § omförmäles; och eger sparbank dervid icke ikläda sig skyldighet
att annorledes än viss tid efter uppsägning återbetala insatta medel,
styrelsen dock öppet lemnadt att, då sådant utan olägenhet kan ske,
medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens utgång. För
fyllande af tillfälligt penningebehof må sparbank upptaga lån och öppna
kreditivräkning.

Sparbanks medel må ej såsom lån utlemnas mot annat fordringsbevis
än skuldebref.

Leinnas lån mot borgen eller mot pant af skuldebref med borgen,
skall, der icke gäldenären utfäster sig att inom tre månader återgälda
lånet, sparbankens styrelse förbehålla sig rätt att, om den så finner
nödigt, . uppsäga detsamma till återbetalning inom tre månader. Utöfver
fio år må icke lån, hvarom nu är sagd!, utestå; skolande å lån
af ifrågavarande beskaffenhet, som utestår längre tid än ett år, afbetalning
årligen göras med belopp, som i förhållande till den tid, för
hvilken lånet beviljats, blifvit i skuldebrefvet bestämdt, der icke styrelsen
begagnar sin rätt att uppsäga lånet till inbetalning på en gång.
Så länge lånet qvarstår, skall styrelsen årligen underkasta detsamma
förnyad pröfning.

Hvad sålunda är stadgadt om den tid, hvarunder lån mot borgen
eller mot pant af skuldebref med borgen längst må utestå, är icke tilllämpligt
å lån, som emot dylik säkerhet varder af kommun eller samfällighet
med Konungens tillstånd upptaget.

12 §.

Lån af sparbanks medel må ej utlemnas mot skuldförbindelse, för
hvars uppfyllande ledamot eller suppleant i styrelsen eller i sparbanken
anstäld tjensteman i egenskap af hufvudgäldenär eller löftesman svarar,
utan så är, att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes pant antingen
af statens, allmänna hypoteksbankens eller andra fullgoda obligationer
eller af inteckning uti jordbruksfastighet å landet eller fastighet

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

i stad inom hälften af senast faststälda taxeringsvärdet; dock att
åbyggnad å egendom i stad skall, för att inteckning i egendomen må
godkännas, vara brandförsäkrad i någon med vederbörligen faststäldt
reglemente försedd brandförsäkringsinrättning inom riket.

13 §• , ...■

Af sparbankens tillgångar skall ett belopp, motsvarande minst eu
tiondedel af insättarnes behållning enligt senaste bokslut, redovisas i
värdehandlingar, Indika kunna med lätthet förvandlas i penningar, såsom
statens, allmänna hypoteksbankens eller andra fullgoda obligationer,
eller ock depositionsbevis af riksbanken eller annan bankinrättning,
för hvilken Konungen faststält reglemente, så ock inteckningar af sådan
beskaffenhet som i 12 § sägs.

14 §.

Ej må sparbank ega annan fastighet, än som för sparbankens
inrymmande är afsedd; dock må sparbank inropa för dess fordran pantsatt
eller utmätt fast egendom, som å auktion försäljes, der det för
skyddande af dess rätt finnes erforderligt; skolande densamma åter afyttra,
när så pröfvas lämpligt och i hvarje fall, när det utan förlust
kan ske.

15 §.

All vinst, som å sparbanks rörelse uppkommer, skall afsättas till
eu reservfond för bestridande af omkostnader och betäckande af förluster;
dock att, när reservfonden eller, der förbehåll om tillskjuten
grundfonds återbärande icke i reglementet gjorts, sammanräknade beloppet
af grund- och reservfonderna öfverstiger tio procent af insättarnes
behållning enligt senaste bokslut, hufvudmännen må, efter det sparbankens
styrelse afgifvit. yttrande i ärendet, kunna besluta, att öfverskottet
skall användas för väckande och underhållande hos mindre
bemedlade insättare af håg till ökad sparsamhet eller ock, der reglementet
sådant uttryckligen medgifver, för välgörande eller allmännyttigt
ändamål, Hufvudmännens beslut härom skall underställas Konungens
befallningshafvande, som har att pröfva, huruvida beslutet öfvercnsstämmer
med föreskrifterna i denna § och sparbankens reglemente.

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

16 §.

1 sparbank skola föras följande böcker:

kassabok, som föres i två exemplar och af särskilda personer;

afräkningsbok, som för hvarje insaltare utvisar insatta och uttagna
belopp samt hans tillgodohafvande;

lånebok, som upptager de af sparbanken utlemnade lån, derå inbetalda
räntor och gjorda afbetalningar samt för lånen stälda säkerheter;

register å sparbankens gäldenärer, hvilket vid hvarje gäldenär
namn angifver dennes samtliga förbindelser till sparbanken, vare sig
såsom hufvudgäldenär eller löftesman ; samt

kapitalbok, upptagande sparbankens tillgångar och skulder vid
hvarje års början och slut; varande sparbanks styrelse obetaget- att,
efter ty pröfvas lämpligt, låta föra äfven andra böcker.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa
sparbankens ställning.

Konungens befallningshafvande eger, der så aktas nödigt, att
meddela föreskrift angående sättet för räkenskapens förande och afslutande.

Sparbanks styrelse är pligtig att senast en månad efter bokslutets
upprättande afgifva statistisk redogörelse angående sparbanken och
dess rörelse jemlikt de föreskrifter, Konungen kan låta utfärda.

17 §•

Revision af sparbanks förvaltning och räkenskaper skall årligen
förrättas. Revisionsberättelsen skall upptaga beloppen af sparbankens
tillgångar och skulder jemte beskaffenheten af tillgångarne samt innehålla
en öfversigt af sparbankens verksamhet under det år revisionen
omfattat. Berättelsen tillika med det yttrande af sparbankens styrelse
och det beslut af hufvudmännen, hvartill berättelsen må hafva gifvit
anledning, skall, så snart ske kan, insändas till Konungens befallningshafvande
och offentliggöras på sätt i 8 § sägs.

. i» §.

För sparbank tillskjuten grundfond må endast i det fall, att förbehåll
i reglementet derom gjorts, återbäras, dock, ej förr än det förhållande
mellan reservfond och insättarnes behållning, som i 15 § sägs,

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

inträda Dervid må vinst å grundfondstillskotten icke beräknas samt
ränta godtgöras endast för så vidt reglementet derom innehåller uttrycklig
bestämmelse; dock att genom utbetalning af sådan ränta, som
icke må öfverstiga fem för liundra om året, förenämnda förhållande
mellan reservfond och insättarnes behållning icke må rubbas.

19 §.

Hafva, enligt senast upprättad t bokslut, tillskjuten grundfond och,
der reservfond bildats, jemväl denna gått förlorade eller har, efter det
grundfond återburits, reservfonden förlorats, då skall, derest icke ny
grundfond tillskjutes och möjligen befintlig brist i insättarnes behållning
jemväl betäckes, sparbankens verksamhet genast afbrytas och
sparbanken ställas under utredning.

20 §.

Har någon del af sparbanks vinst blifvit använd på annat sätt,
än 15 § medgifver, åligger dem, som i beslutet derom deltagit, att, eu
för alla och alla för en, till sparbanken återgälda hvad sålunda blifvit
obehörigen utbetaldt. Underlåtes föreskriften i 19 §, äro de, som låtit
sådan underlåtenhet komma sig till last, likaledes en för alla och alla
för en, insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.

I öfrigt äro liufvudmän och styrelseledamöter underkastade ansvarighet
för de sparbanken anförtrodda medel endast efter de grunder,
som för syssloman enligt allmän lag gälla, så vidt de icke särskild!
utfäst sig till ytterligare ansvarighet.

Om utförande af talan, hvartill enligt denna § fog må förefinnas,
eger Konungens befallningshafvande att förordna, ändå att anmälan af
sakegare icke gjorts.

21 §.

Konungens befallningshafvande har att öfva tillsyn öfver sparbank
och för sådant ändamål sjelf eller genom ombud verkställa undersökning
af sparbanks förvaltning, dervid sparbankens räkenskaper, protokoll,
kassa och lånehandlingar skola af styrelsen hållas tillgängliga.

Sådan undersökning må, när Konungens befallningshafvande pröfvar
nödigt, ske antingen genom deltagande i den årliga revisionen af sparbankens
förvaltning och räkenskaper eller utan samband med revisio -

16 Riksdagens Skrifvelse A'':o 72.

nen; dock att undersökning af hvarje sparbank skall ega rum minst
en gång årligen. Verkställes undersökningen genom Konungens befallningshafvandes
ombud, åtnjuter ombudet arfvode af allmänna medel
efter de grunder, Konungen stadgar.

Hafva hufvudmän eller styrelse fattat beslut, hvilket står i uppenbar
strid med lag eller det för sparbanken gällande reglemente eller
eljest finnes medföra våda för sparbankens säkerhet eller kränkning af
insättares rätt, må Konungens befallningshafvande förbjuda verkställighet
af beslutet. Konungens befallningshafvande må ock förelägga
sparbanks hufvudmän eller styrelse att, i händelse beslut af nyss omförmälda
beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse, der så ske
kan, så ock att fullgöra hvad dem enligt lag och reglemente åligger,
äfvensom att eljest vidtaga åtgärd, som Konungens befallningshafvande
för betryggande af insättares rätt funnit nödigt att föreskrifva; Konungens
befallningshafvande i sistnämnda fall dock obetaget att, om förhållandena
dertill föranleda, låta på sparbankens bekostnad verkställa
sådan åtgärd.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från sparbanks reglemente
och varder ej den anmärkta afvikelsen inom förelagd tid rättad,
ankommer det på Konungens befallningshafvande att förbjuda fortsättning
af sparbankens verksamhet.

22 §.

Finner Konungens befallningshafvande grundad anledning att befara
förhållande, hvarom i 19 § sägs, har Konungens befallningshafvande
att förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet och förordna
om dess ställande under utredning. Till deltagande i utredningen
skall Konungens befallningshafvande utse ett ombud, hvilket undfår
godtgörelse af allmänna medel till belopp, Konungens befallningshafvande
bestämmer.

23 §.

Beträffande den, till hvars förmån insättning i sparbank första
gången verkställes, skall uppgift dervid lemnas å namn, hemvist och
lefnadsyrke samt, der sådant kan ske, födelseår, månad och dag.

Göres insättningen för minderårig, böra, om så kan ske, äfven
föräldrarnes namn uppgifvas.

Önskar den, som till förmån för annan insätter medel, att dessa

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

icke må kunna förr än efter viss tid uppsägas till återbetalning, skall
han derom göra förbehåll, då insättning första gången verkställes. Vill
han vid den insättning göra annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning,
ankommer det på pröfning af sparbankens styrelse, huruvida
medlen må med det förbehåll mottagas.

24 §.

Vid första insättning i sparbank skall till insättaren utan afgift
utlemnas en med ordningsnummer försedd motbok, deri gjordt förbehåll
skall vara infördt och vid hvilken ett tryckt exemplar af sparbankens
reglemente skall vara fästadt.

Vid insättning och uttagning af penningar skola två af sparbankens
tjenstemän eller styrelseledamöter derom göra anteckning hvar i
sitt exemplar af kassaboken. Insatt eller uttaget belopp införes vid
samma tillfälle jemväl i motboken.

25 §.

Den, som vill uppsäga eller lyfta för hans räkning i sparbank
innestående medel, skall i sparbanken uppvisa sin motbok och, derest
han icke är personligen känd, styrka sin behörighet genom meddelande
af sådana uppgifter, som här ofvan i 23 § omförmälas. Finnas dessa
uppgifter öfverensstämma med dem, som vid första iusättningen lemnats,
och förekommer ej anledning betvifla, att personen är den han uppgifver
sig vara, må uppsägningen gälla och utbetalningen verkställas.

26 §.

Medel, som för gift q vin nas räkning innestå i sparbank, må af
henne, äfven utan mannens samtycke, uppsägas och lyftas. Likaledes
må omyndig, som uppnått femton år, utan särskild tillåtelse af målsman
förfoga öfver egna medel, dem han sjelf å motbok insatt.

I de fall, hvarom i denna § förmäles, må medel ej från sparbank
utbetalas till mannen utan hustruns eller till målsman utan den omyndiges
samtycke.

27 §.

Af sparbank utfärdad motbok bör en gång årligen å tid, regleBih.
till Riksd. Prat. 1892. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Håft. 3

18 Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

mentet angifver, inlemnas till sparbanken för att jemföras med dess
räkenskaper; skolande, der ej sådant redan skett, den för nästförflutna
kalenderår upplupna ränta då jemväl i motboken införas. År i sparbanks
reglemente bestämdt, att, då motbok för insättning eller uttagning
i sparbanken uppvisas, den skall med räkenskaperna jemföras, är
dock insättare det år, insättning eller uttagning skett, fri från skyldighet
att särskilt inlemna motboken för jemförelse med räkenskaperna.

Varder motbok, som bör till sparbanken för jemförelse med dess
räkenskaper inlemnas, icke der å föreskrifven tid företedd och yppar
sig sedermera skiljaktighet mellan motboken och sparbankens räkenskaper
i afseende å insättningar eller uttagningar, skola räkenskaperna
ega vitsord, der icke någon omständighet förekommer, som förringar
deras trovärdighet.

28 §.

Ofvergår fordringsrätt på grund af motbok från en till annan,
må, innan sådant blifvit för sparbankens styrelse anmäldt och styrkt,
motbokens innehafvare ej å densamma grunda rätt mot sparbanken.

29 §.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och dervid uppgifva tid
och omständigheter, under hvilka förlusten timat. Styrelsen skall då
genom kungörelse, hvilken på bekostnad af den, som förlorat motboken,
införes en gång i allmänna tidningarne och tre gånger i tidning, som
i orten utkommer, efterlysa motboken. Derest denna icke inom sex
månader, efter det sådan efterlysning sista gången egt rum, tillrättakommit,
är den, för hvars räkning efterlysning skett, berättigad att
mot qvitto utbekomma hela sitt tillgodohafvande; och eger efter medlens
utbetalning motboken icke gällande kraft mot sparbanken.

30 §.

Sparbanks reglemente skall, utöfver hvad förut i denna lag är
derom stadgadt, innefatta bestämmelser angående
den ort, hvarest styrelsen har sitt säte;
det belopp, hvartill sparbankens grundfond skall uppgå;
hufvudmännens antal och den tid, för hvilken de skola väljas, det

Riksdagens Skrifvelse N:o 72. 19

minsta antal af dem, som bör närvara för att giltigt beslut må kunna
fattas, hufvudmännens befogenhet, tid och ort för deras årssammanträde
samt sättet för utlysande af detta äfvensom af särskildt sammanträde
;

antalet af styrelseledamöter och deras suppleanter, tiden för deras
befattning samt styrelsens åligganden och beslutmessighet;

antalet af revisorer samt tiden för revision och dess afsilande;
sättet för anordnande af s. k. sparbankskomité (afdelnings- eller
filialkontor), der sådan komité anses erforderlig, bestämmande af dess
befogenhet och öfvervakande af dess förrättningar;

det lägsta belopp, -som i sparbanken må insättas, och det högsta
beloppet af en persons tillgodohafvande, hvarå ränta godtgöres;

sättet för besluts fattande i fråga om in- och utlåningsräntan;
den tid efter uppsägning, då sparbanken är skyldig återbetala
insatta medel; skolande sådan tid bestämmas i förhållande till storleken
af det belopp, som skall uttagas, dock icke i något fall under en vecka;
sättet för uppsägning från sparbankens sida af insatta medel;
förvar och inventering af kassa och värdehandlingar; samt
sättet för fattande af beslut om ändring i reglementet, om sparbankens
upplösning och om verkställigheten deraf.

31 §.

När beslut fattas om sparbanks upplösning, skall sådant för
Konungens befallningshafvande ofördröjligen anmälas; och må årsstämning
å dess okände borgenärer sökas.

Uppstår behållning, sedan sparbankens alla förbindelser blifvit
fullgjorda, skall denna användas för välgörande eller allmännyttigt
ändamål.

Hufvudmännens härom fattade beslut skall underställas Konungens
befallningshafvandes pröfning; och åligger det Konungens befallningshafvande
att tillse, att behållningen varder i öfverensstämmelse med
faststäldt beslut använd.

32 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af
denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet,
men beslutet går ändock i verkställighet, der icke Konungen
annorlunda förordnar.

Riksdagens Skrifvelse lS:o 72.

33 §.

Utöfvar sparbank sin verksamhet utan att hafva erhållit sådan
stadfästelse å sitt reglemente, som i 3 § sägs, stånde en hvar, som
emellertid å sparbankens vägnar ingår förbindelse, derför i personlig
ansvarighet till fordringsegaren såsom för annan sin förbindelse efter
allmän lag.

34 §. ''

Konungens befallningshafvande eger förelägga vite vid meddelande
af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter
allmän lag.

Denna lag träder i kraft med ingången af år 1893 och skall ega
tillämpning jemväl å redan befintlig inrättning, hvilken drifver sådan
rörelse, som i 1 § sägs; dock att sådan sparbanksinrättning icke är
pligtig att fullgöra föreskriften i 3 § om skyldighet att söka stadfästelse
å ett i öfverensstämmelse med lagen upprättadt reglemente förr än
''ett år eller föreskriften i 13 § om redovisning i vissa värdehandlingar
af en tiondedel af insättarnes behållning förr än tio år efter lagens
trädande i kraft. I öfrigt må denna lag icke verka inskränkning i rätt,
som enligt äldre reglemente eller eljest gjordt förbehåll kan tillkomma
stiftare af redan befintlig sparbanksinrättning eller andra att återbekomma
tillskjuten fond eller att derå njuta ränta; likasom sådan sparbanksinrättning,
så framt dess reglemente ej annorlunda stadgar, icke
är skyldig att bereda sig grundfond; skolande densamma ställas under
utredning, då enligt upprättadt bokslut brist i insättarnes behållning
uppstått.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.