Riksdagens skrifvelse Nr 9 (Riksdagsskrivelse 1911:9)

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Nr 9.

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 30 maj 1911.

— — — — Andra kammaren den 30 maj 1911.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde Jiufvudtitel, innefattande
anslagen till jordbruksdepartementet.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 1 och 121 samt memorial nr 107 och 112.)

Till Konungen.

I afseende å regleringen af utgifterna å riksstatens nionde hufvudtitel,
innefattande anslagen till jordbruksdepartementet, får Riksdagen
för Eders Kungl. Maj:t anmäla följande beslut.

Ordinarie anslag.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Eders Kungl.
Maj:t under nionde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen att
höja den i staten för jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Samt. 1 Afd■ 1 Band. 9 Höft. (Nr 9-J 1

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

kansli upptagna anslagsposten för amanuenser, vikariatsersättning och
renskrifning m. m. från dess nuvarande belopp 18,000 kronor till 23,600
kronor eller med 5,600 kronor.

Ifrågavarande anslagspost utgick under tiden från det jordbruksdepartementet
inrättades till och med år 1908 med ett belopp af 12,000
kronor. Därefter har densamma utgått med 18,000 kronor. Under de
två hela år, 1909 och 1910, anslaget sålunda utgått med det högre
beloppet, har detsamma emellertid oaktadt höjningen visat sig otillräckligt,
särskilt på grund af ökade kostnader för amanuenser, hvadan
brist uppstått å anslaget. Den nu ifrågasatta anslagsökningen är afsedd,
dels för undvikande för framtiden af berörda brist, dels ock för att
bereda vissa af departementets amanuenser, hvilka nu samtliga — med
ett af särskilda förhållanden betingadt undantag — åtnjuta 1,500 kronor
i årligt arfvode, en till 1,800 å 2,000 kronor förhöjd aflöning, så att de
må komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som i regel tillkomma
amanuenserna i andra jämförliga statsdepartement.

Riksdagen, som funnit den äskade anslagshöjningen af förhållandena
påkallad, har alltså höjt den i staten för jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli upptagna anslagsposten för amanuenser,
vikariatsersättning och renskrifning m. m. från dess nuvarande belopp
18,000 kronor till 23,600 kronor eller med 5,600 kronor.

På grund häraf har anslaget till jordbruksdepartementets afdelning
af Kungl. Maj:ts kansli undergått motsvarande ökning eller från
53,700 kronor till 59,300 kronor.

Landtbruksstyrelsen.

2:o) Under punkten 2 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels godkänna det i det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för den 13 januari 1911 intagna förslag
till stat för landtbruksstyrelsen att tillämpas från och med år 1912;

dels förklara,

att de villkor och bestämmelser, hvilka i nådiga kungörelsen den
2 oktober 1908 stadgats för åtnjutande af de uti nu gällande stat för
landtbruksstyrelsen upptagna aflöningsförmåner, skola tillämpas för åtnjutande
af aflöningsförmånerna enligt den nya staten,

Riksdagens skrifvelse Nr 9. 3

att enhvar, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder
nyinrättad befattning i landtbmksstyrelsen, skall vara skyldig underkasta
sig förberörda villkor och bestämmelser, äfvensom

att nuvarande innehafvaren af den veterinära medicinalrådsbefattningen
i medicinalstyrelsen, därest han icke före viss af Kung!. Majtt
bestämd dag anmäler, att han vill underkasta sig öfverflyttning till
landtbmksstyrelsen, den nya aflöningsstaten därstädes samt nämnda
villkor och bestämmelser och lian icke lagligen kan därtill förbindas,
skall varda bibehållen vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till
pension som dittills tillkommit honom;

dels medgifva, att, därest sistnämnda befattningshafvare öfvergår
å landtbruksstyrelsens stat, han må för åtnjutande af löneförhöjning
räkna sig tillgodo den tid, som dessförinnan förflutit, sedan han utnämndes
till medicinalråd;

dels och höja det i riksstaten uppförda anslaget till landtbruksstyrelsen
från 57,600 kronor med 19,400 kronor till 77,000 kronor.

Riksdagen får anmäla, att Riksdagen i anledning af Eders Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning vidtagit den ändring i landtbruksstvrelsens
gällande stat, att vaktmästarens lön förklaras kunna höjas ej
blott efter 5 år med 100 kronor, utan jämväl efter 10 år med ytterligare
100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven aflöningsförhöjning
bestämt enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade, men att förevarande fråga i öfrigt
på grund af Riksdagens kamrars därutinnan fattade stridiga beslut för
denna Riksdag förfallit.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

3:o) Under punkterna 3 och 4 af nionde hufvudtiteln har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels godkänna de i statsrådsprotokollet intagna förslagen till nya
aflöningsstater för landtbruksinstitutet vid Ultima samt för landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp att tillämpas från och med år 1912;

dels förklara, att de villkor och förbehåll, Indika i nådiga kungörelsen
den 16 juni 1905 äro stadgade för åtnjutande af de uti nu gäl -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

lande stater för instituten upptagna aflöningsförmåner i den män de
fortfarande äga giltighet skola gälla för åtnjutande af aflöningsförmånerna
enligt de nya staterna, samt att enhvar, som med eller efter
ingången af år 1912 tillträder befattning å de nya lönestaterna, skall
vara skyldig underkasta sig förberörda villkor och förbehåll;

dels bestämma det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultima till 64,790 kronor;

dels ock bestämma det under samma anslagstitel uppförda anslag
till landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp till 83,650 kronor.

För närvarande gälla följande af 1905 års Riksdag godkända
aflöningsstater för landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp med sedermera i desamma vidtagna
ändringar:

Stat för landtbruksinstitutet vid IJltuna.

			Tjänst
	Lön.		görings	-	Summa.
			penningar.
Aflöning:
1 rektor, arfvode ........................	—	—	—		2,000	—
1 lektor ....................................	2,600		1,400	_	4,000	_ ■
5 lektorer....................................	13,000	—	7,000	—	20,000	—
1 adjunkt....................................	2,000	—	1,000	—	3,000	—
''1 adjunkt....................................	2,000	—	1,000	—	3,000	—
Extra lärare, arfvoden..................	—	—	—	—	3,250	—
1 bibliotekarie ...........................	—	—	—	—	300	—
Aflöning summa kronor	—	—	—	—	35,550	—
Till institutets öfriga utgifter.........					24,450	—
	Summa kronor	60,000	—

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr., efter
10 år med ytterligare 500
kr., efter 15 år med ytterligare
500 kr. och efter
20 år med ytterligare
500 kr.

Anmärkningar:

a) Så länge rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen
500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Stat för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.
Aflöning:					2,000 4.000 24,000 3.000 9,200 300
	2,600 15,600 2,000		1.400 8.400 1,000			Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter 10 år med ytterligare 500 kr„ efter 15 år med ytter-ligare 500 kr. och efter


Extra lärare, arfvoden..................				20 år med ytterligare 500 kr.
1 bibliotekarie ...........................	—	_	—	—	—
Aflöning summa kronor j — \|— Till betäckande af möjligen uppkommande förl rörelsen ...............................	ist å mejeri-	42,500 5,000 33,000	—
Till institutets öfriga utgifter..........................................
	Summa kronor	80,500	_

Anmärkningar :

a) Så länge rektor, öfriga lektorer samt adjunkten åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen
500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas och adjunktens ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

Ämnesfördelningen mellan de ordinarie lärarna vid instituten är
för närvarande fastställd på följande sätt:

Vid Ultima:

ett lektorat i jordbrukslära och landtbrukets ekonomi;

» » )) kemi och geologi;

» » )) botanik och zoologi;

''» » » mejerilära och bakteriologi samt kemi;

» » » redskapslära, praktisk matematik, mekanik, fysik och

meteorologi;

>> » » liusdjurslära;

eu adjunktur i byggnadslära, läran om jords torrläggning och bevattning
samt fältmätning och ritning;

s> i> » husdjurens anatomi, fysiologi samt hälso- och sjukvårdslära;
samt

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Vid Alnarp:

ett lektorat i kemi och geologi;

» » » husdjurslära;

» » D redskapslära, praktisk matematik, mekanik, fysik och

meteorologi;

» » » jordbrukslära;

» y> » botanik och zoologi;

» )) » hippologi och hofbeslagslära samt husdjurens anatomi,

fysiologi och sjukvård;

» » j> mejerilära och bakteriologi;

en adjunktur i d:o d:o.

Antalet extra lärare är vid Ultima fyra och vid Alnarp utom
föreståndaren för Alnarps landtegendom och föreståndaren för Alnarps
trädgårdsskola, hvilka meddela undervisning, den förre i en del af joidbruksläran
och den senare i trädgårdsskötsel — sju med undervisnmgsskyldighet
i nedannämnda ämnen och med följande arfvoden:

Vid Ultima:

en i bokföring .......................................................................................

» j> skogshushållning .......................................................................

» » nationalekonomi samt ekonomilagfarenhet och kommunalrätt
......................................................................................

» » trädgårdsskötsel .......................................................................

750: —
750: —

1,000: —
750: —
3,250: —

Vid Alnarp:

en i skogshushållning......................................................................... 1,000:

)) » byggnadslära och ritning .......................................................... 1,500:

» » kemi och fysik ......................................................................... 1,200:

» » husdi’urens anatomi, fysiologi och sjukvård samt hus djurslära

................................................................................2,000:

» )> nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt 1,000:

» » läran om jords torrläggning och bevattning, fältmätning

och kartritning ........................................................................ 1,500:

» » landtbruks- och mejeribokhålleri ......................................... 1,000:

9,200: —

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

De nu ifrågasatta förändringarna i institutens stater äro betingade
dels i allmänhet af de med tiden ökade krafven på instituten i deras
nuvarande organisation med afseende å såväl elevantalet som undervisningens
beskaffenhet dels ock af inrättandet vid instituten af fortsättningskurser
för utbildandet af landtbrukslärare och konsulenter.

Tillfälle till att vinna dylik vidsträcktare utbildning finnes nämligen
för närvarande endast för dem, som önska utbilda sig till mejerikonsulenter,
i det att mejeriafdelningens högre kurs vid landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp utgör sådan för ändamålet lämplig fortsättningskurs.
Dessutom äro vid landtbruksinstitutet vid Ultuna två stipendiatplatser
upprättade för personer, som från något af rikets landtbruksinstitut
utexaminerats med vitsord om framstående flit och skicklighet
och som önska ytterligare utbilda sig i något eller några af institutets
läroämnen, hvarjämte styrelserna vid båda instituten, i den mån utrymme
vid institutet det medgifver och sådant kan ske utan intrång i den allmänna
undervisningen därstädes, äga meddela högst två personer med
ofvannämnda kvalifikationer rättighet att under högst två år åtnjuta
undervisning i ett eller annat läroämne.

Berörda ändringar i institutens stater innebära i afseende å institutens
lärarpersonal följande förändringar, nämligen

vid JJltuna: dels förändring af båda adjunkturerna till lektorat, dels
ock anställande utöfver nu befintliga extra lärare af sådana lärare i nedan -

nämnda ämnen och med följande arfvoden:

en i matematik, fältmätning in. m................................... kronor 1,200: —

» » botanik ........................................ » 1,200: —

» )) kemi................................................................................. » 500: —

» ■» jordbrukslära.................................................................... » 2,500: —

» » pedagogik...................................................... »_250: —

tillhopa kronor 5,650:—,
hvilken summa afrundats till 6,000 kronor, samt

vid Alnarp: dels inrättandet af ett nytt lektorat nämligen i vattenaflednings-
och byggnadslära, hvarvid de nuvarande extra lärarna i läran
om jords torrläggning och bevattning, fältmätning och kartritning samt
i byggnadslära och ritning blefve obehöfliga, dels inrättandet af en adjunktur
i anatomi och fysiologi, hvarigenom extra läraren i dessa ämnen
kunde undvaras, dels höjande af nu utgående arfvode till en extra lärare

i kemi och fysik med 1,100 kronor till ........................... kronor 2,300: —

Transport kronor 2,300: —

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Transport kronor 2,300: —

dels ock anställandet, utöfver nuvarande extra lärare
med undantag- af de ofvannämnda tre, som genom inrättandet
af ordinarie lärarbefattningar blefve obehöfliga,
af följande extralärare med nedannämnda arfvoden:

en i botanik och zoologi........................................................ » 1,000: —

» » jordbrukslära och fältbyggnad................................... » 1,200: —

» » pedagogik ...................................................... » 250: —

tillhopa kronor 4,750

eller i rundt tal 5,000 kronor.

Vidare afse de föreslagna ändringarna i landtbruksinstitutens stater
att möta ökade kostnader för förbrukningsmateriel vid laborationer,
underhåll af inventarier, städning och uppvärmning m. m. äfvensom
vissa kostnader för eventuella frielever.

Enahanda orsaker, som betinga förenämnda ändringar i institutens
stater, hafva också medfört behof af åtskilliga ny- och ombyggnadsarbeten
vid instituten, hvarom Eders Kungl. Maj:t under punkt 19 af
förevarande hufvudtitel gjort framställning. I sådant afseende skulle
sålunda behöfvas

vid Ultima: dels en ny institutionsbyggnad för agronomi m. in. dels
ock två nya lärarbostäder i stället för de två för närvarande till tjänstebostäder
åt adjunkterna upplåtna flygelbyggnaderna vid hufvudbyggnaden,
hvilka skulle befinna sig i så bristfälligt skick, att de ej vidare kunde
anses lämpliga som familjebostäder, hvaremot i dem dock skulle kunna
för en tid framåt anordnas rum för fortsättningskursens elever, hvilkas
bostadsbehof i annat fall måste tillgodoses genom nybyggnad eller på
annat sätt, samt

vid Älnarp: dels två nya lärarbostäder, den ena för institutets rektor
och den andra för den nya lektorn, dels ock vissa ändringsarbeten i
hufvudbyggnaden för omändring af rektorns nuvarande bostad därstädes
till bostad åt den nye adjunkten äfvensom, jämte vissa andra lokaler i
byggnaden, till elevrum.

De af Eders Kungl. Maj:t i nu ifrågavarande sammanhang framställda
förslag i afseende såväl å landtbruksinstitutens stater som å byggnadsarbetena
kunna åskådliggöras genom följande tablå, därvid de kostnader,
som ansetts vara oberoende af fortsättningskurserna, angifvas med kursiverad
stil.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

	Ändringar	i aflöningssta	terna	Byggnader
Ökning Kronor	Minskning Kronor	Skillnad Kronor
Ultima	1 lektor i bygg-	1 adjunkt i bygg-		institutionsbygg-
	nadslära m.m. 4,000: —	nadslära m.m. 3,000: —	1,000: —	nåd............... 60,000: —
	1 lektor i hälso-	1 adjunkt i hälso-		2 lärarbostäder 40,000: —
	och sjukvårds-	och sjukvårds-
	lära m. m....... 4,000: —	lära m. m....... 3,000: —	1,000: —
	»extra lärare, arf-
			6,000: —
	»öfriga utgifter» 2,350: —	2 stipendier ...... 1,560: —	790: —
	16,350: —	7,560: —	8,790: —
Alnarp	1 lektor i vatten-	* extra lärare, arf-		1 lärarbostad ■. ■ 20,000: —
	afledning	voden*, 2 extra		ändringar i hufvud-
	m. m............. 4,000: —	lärare............ 3,000: —	1,000: —	byggnaden...... 4,000: —
		»extra lärare, arf-		l lärarbostad...... 20,000: —
	1 adjunkt i ana-	voden», 1 extra-
	tomi m. m....... 3,000: —	lärare ........... 2,000: —	1,000: —
		»extra lärare, arf-
	»extra lärare, arf-	voden», 1 extra-
			3,800:—
	»öfriga utgifter» 2,350:—		2,350: —
	14,350: —	6,200: —	8,150: —
		Summa ökning 16,940: —	144,000: —

Såsom häraf framgår skulle institutens stater komma att ökas,
Ultunas med 8,790 kronor och Alnarps med 8,150 kronor eller sålunda
till, den förra 68,790 kronor och den senare 88,650 kronor.

Med sistnämnda belopp i deras helhet behöfver emellertid icke
anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»,
hvarifrån utgifterna till instituten bestridas, belastas, enär samtliga
ordinarie lärare såsom åtnjutande fri bostad skulle få vidkännas
afdrag å lönen med 500 kronor. Med afseende härå kunna de under
nämnda anslagstitel uppförda anslagen till landtbruksinstituten bestämmas
för Ultima till 4,000 och för Alnarp till 5,000 kronor lägre än
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. 2

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

staternas slutsumma eller således till, för Ultuna 64,790 kronor och för
Alnarp 83,650 kronor. Dessa belopp angifva dock icke statens verkliga
löpande kostnader för instituten, enär vid beloppens bestämmande
hänsyn icke tagits till elevafgifterna, 175 kronor för betalande elev och
år, hvilka redovisas till statsverket utom staten.

Det af Eders Kungl. Maj:t sålunda framlagda förslaget om inrättande
af särskilda kurser för utbildande af landtbrukslärare och konsulenter diett
första mera betydande steg mot anordnandet i vårt land af en högre
undervisning på landtbrukets område. I betraktande häraf torde förslaget
icke kunna annat än hälsas med tillfredsställelse. Såsom ett steg mot målet
kan detsamma emellertid, såsom Riksdagen i sin skrifvelse den 21 april
1909 i fråga om anordnande af landtbrukshögskoleundervisning yttrade
beträffande kurser af nu ifrågavarande slag, icke uppfylla alla önskningar
angående en högre undervisning på ifrågavarande område, som
med fog kunna framställas. Emellertid håller Riksdagan, i anslutning
till sitt i berörda skrifvelse därutinnan gjorda uttalande, före, att
frågan om en högre landtbruksundervisning icke behöfver lösas i hela
sin omfattning på en gång. Och då af sådan undervisning den art
som nu är ifråga obestridligen är af behofvet i högsta grad påkallad
och gifvetvis är af den mest omedelbara betydelse för jordbrukets utveckling,
finner Riksdagen sig obetingadt böra bevilja medel för anordnandet
af kurserna i fråga. Därmed har Riksdagen emellertid icke
velat uttala sig för ett undanskjutande af frågan om högre landtbruksundervisning
i öfrigt, utan torde den af Riksdagen i dess förberörda
skrifvelse begärda fullständiga utredning- och förslag i frågan alltjämt
vara att i sinom tid förvänta.

Såsom af utredningen i ärendet framgår har vid ärendets förberedande
behandling fråga uppstått om anordnande af landtbrukslärareoch
konsulentutbildningen antingen såsom en själfständig till Stockholm
förlagd högre undervisning eller ock såsom fortsättningskurser vid båda
eller det ena af landtbruksinstituten. Det förstnämnda alternativet må väl
såsom en första början till en själfständig landtbrnkshögskola vara i viss
mån tilltalande, men de sakliga skälen torde under förhandenvarande omständigheter
vara för den af samtliga i ärendet hörda myndigheterna delade
meningen om undervisningens förläggande till landtbruksinstituten, därvid
— för bibehållandet af institutens inbördes jämnställighet och förekommande
af den ojämnhet i undervisningen och andra olägenheter, som, i fall
fortsättningskurser anordnades endast vid det ena institutet, genom däraf
nödsakad öfverflyttning till detta institut skulle uppstå för elever vid

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

det andra institutet, iivilka önskade genomgå sådan kurs — båda instituten
böra i lika mått komma i åtanke. Utsikterna att erhålla för
ändamålet fullt lämpliga lärarekrafter torde nämligen vara ojämförligt
mycket större vid undervisningens förläggande till instituten, hvarjämte
de blifvande landtbrukslärarna och konsulenterna därstädes skulle erhålla
bästa möjliga tillfälle att vid de till instituten förlagda landtbruksskolorna
praktiskt förvärfva den för deras framtida verksamhet så
ytterst betydelsefulla pedagogiska utbildningen. Och härtill kommer
dessutom att, såvidt Riksdagen kunnat finna, kostnaderna för undervisningens
anordnande fristående otvifvelaktigt skulle ställa sig afsevärdt
högre än för dess anordnande på af Eders Kungl. Maj:t föreslaget sätt.

Riksdagen har således icke något i hufvudsak att erinra emot
förevarande förslag till utvidgning af den vid landtbruksinstituten meddelade
undervisningen. Ej heller har Riksdagen funnit anledning till
uttalande i afseende å förslagets detaljer vare sig beträffande fortsättningskursernas
organisation eller do för desammas inrättande föreslagna
ändringarna i institutens stater. Likaledes har Riksdagen funnit
de ändringar i samma stater, som enligt hvad ofvan sagts skulle vara
erforderliga oberoende af fortsättningskurserna, af behofvet påkallade
och detta gifvetvis i all synnerhet vid fortsättningskursernas inrättande.

Vidkommande de i detta sammanhang ifrågasatta byggnadsarbetena
vill Riksdagen till en början meddela, att Riksdagens vederbörande
utskott vid besök å platsen tagit närmare kännedom om beskaffenheten
af de till landtbruksinstitutet vid Ultuna hörande byggnader; och
har utskottet därvid blifvit öfvertygadt såväl om de nuvarande såsom
bostäder åt adjunkterna vid institutet upplåtna flygelbyggnadernas
olämplighet för sin nuvarande användning som om behofvet, äfven
under nuvarande förhållanden, af ökadt utrymme för undervisningslokalerna.

I sistnämnda afseende har såsom af statsrådsprotokollet inhämtas
institutsstyrelsen på sin tid framlagt en plan att sammanföra med hvarandra
likartade institutioner i tre byggnader, den ena afsedd för undervisning
i kemi, fysik och därmed sammanhörande ämnen, den andra för
undervisning i husdjurslära och veterinära ämnen, samt den tredje
för undervisning i agronomi, botanik, bvggnadslära in. m., hvarvid inom
hvarje byggnad skulle finnas eu föreläsningssal, rum för samlingar och
arbetsrum för lärare och elever. Denna plan har redan delvis genomförts,
i det att 1908 års Riksdag beviljat medel till en numera verkställd
utvidgning af laboratoriebyggnaden, hvarigenom den förstnämnda gruppens
behof af utrymme blifvit väl tillgodosedt; och då de nuvarande under -

12 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

visningslokalerna i elevbyggnaden för obetydlig kostnad torde kunna
göras fullt användbara för undervisningen i husdjurslära och veterinära
ämnen, återstår endast den tredje byggnaden för att systemet skall
blifva fullt genomfördt och institutet tillfredsställande utrustadt i fråga
om undervisningslokaler.

I betraktande häraf finner Riksdagen sig böra bifalla förslaget om
uppförande af ny institutionsbyggnad. I afseende å de för byggnaden
uppgjorda, handlingarna i ärendet bifogade ritningarna samt de därför
beräknade kostnaderna, 60,000 kronor, har Riksdagen icke funnit anledning
till annat uttalande än att då, såvidt Riksdagen kunnat finna, öfverintendentsämbetet
ej haft tillfälle att bedöma förslaget efter nu rådande
byggnadsförhållanden, Riksdagen trott sig böra uttala sin förväntan, att
Eders Kungl. Maj:t föranstaltar om en förnyad granskning och, där så
tarfvas, omarbetning af förslaget i syfte att den beräknade kostnadssumman,
60,000 kronor, hvilken synes Riksdagen tillräcklig för den
ifrågasatta nya institutionsbyggnaden, äfven må förslå för byggnadens
utförande.

Då såsom ofvan sagts de två till adjunkterna vid Ultuna upplåtna
lärarbostäderna behöfva ersättas med nya sådana samt de två nya ordinarie
lärarna vid Alnarp gifvetvis måste tillhandahållas bostäder, torde
det vara för Riksdagen oundvikligt att anslå medel för nämnda ändamål.
Och har Riksdagen, ehuru de för de föreslagna nya lärarbostäderna
beräknade kostnaderna, 20,000 kronor för hvar, förefallit Riksdagen
väl höga i förhållande till bostadshafvarnas lönevillkor i öfrigt, icke
tilltrott sig att föreslå någon afvikelse från hvad Eders Kungl. Maj:t
därutinnan äskat.

På grund af hvad sålunda anförts och då Riksdagen icke har
något att erinra mot förevarande framställning i hvad den ofvan icke
berörts, har Riksdagen, som i fråga om byggnadsarbetena anmäler sitt
beslut under punkt 18 här nedan,

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

dels godkänt följande stat för landtbruksinstitutet vid Ultima att
tillämpas från och med år 1912:

	Lön.		Tjänst- görings- penningar.	Summa.
Aflöning:						\|
1 rektor, arfvode ........................		—	—		2,000
1 lektor ....................................	2,600	_	1,400	—	4,000	—
7 lektorer .................................	18,200	—	9,800	—	28,000	—
Extra lärare, arfvoden..................	_	_	_	—	9,250	r
1 bibliotekarie ...........................		—	-	—	300	—
Aflöning summa kronor		-		-	43,550	-
Till institutets öfriga utgifter ......					25,240	-\|

Summa kronor 68,790 —

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr., efter
10 år med ytterligare 500
kr., efter 15 år med ytterligare
500 kr. och efter
20 år med ytterligare
500 kr.

Anmärkningar:

a) Så länge rektor och öfriga lektorer åtnjuta fri bostad, afdragas å lönen 500 kronor årligen,

b) Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra lönen och 150
kronor tjänstgöringspenningama.

dels godkänt följande stat för landtbmks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp att tillämpas från år 1912:

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

			Tjänst-
	Lön.		görings	-	Summa.
			penningar.
Aflöning:
1 rektor, arfvode ........................	-	-	-	-	2,000	-
1 lektor ....................................	2,600	—	1,400	—	4,000	—
7 lektorer .................................	18,200	-	9,800	—	28,000	—
1 adjunkt .................................	2,000	-	1,000	—	3,000	—
1 dito .......................................	2,000	-	1,000	-	3,000	-
Extra lärare, arfvoden..................	—	—	—	—	8,000	_
1 bibliotekarie ...........................	—	—	-	—	300	—
Aflöning summa kronor	—	—	—	—	48,300	—
Till betäckande af möjligen uppkommande förlust å mejeri-
rörelsen .................................					5,000
Till institutets öfriga utgifter ......					35,350	—
	Summa kronor	88,650	—

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr., efter
10 år med ytterligare 500
kr., efter 15 år med ytterligare
500 kr. och efter
20 år med ytterligare
500 kr.

Anmärkningar :

a) Så länge rektor, öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta fri hostad, afdragas å lönen
500 kronor årligen.

b) Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

dels förklarat,

att de villkor och förbehåll, Indika i nådiga kungörelsen den
16 juni 1905 äro stadgade för åtnjutande af de uti nu gällande stater
för instituten upptagna aflöningsförmåner, i den män de fortfarande äga
giltighet, skola gälla för åtnjutande af aflöningsförmånerna enligt do
nya staterna, samt

att enhvar,, som med eller efter ingången af år 1912 tillträder
befattning å de nya lönestaterna, skall vara skyldig underkasta sig
förberörda villkor och förbehåll;

dels bestämt det under anslags titeln » undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultuna till 64,790 kronor;

dels ock bestämt det under samma anslagstitel uppförda anslag till
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp till 83,650 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Härigenom kommer det i anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» ingående bestämda anslag att undergå
höjning med 15,940 kronor eller från 306,900 kronor till 322,840 kronor.

4:o) Under punkt 5 af nionde hufvudtiteln i årets statsverksproposition
har Eders Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen att för sin del
godkänna vissa i statsrådsprotokollet sammanfattade grunder för med
statsmedel understödda landtbruks- och landtmannaskolor att tillämpas
å sådana skolor från och med ingången af läsåret 1912—1913.

För den lägre landtbruksundervisningen finnas för närvarande i
vårt land upprättade två olika slag af fasta, med statsmedel understödda
undervisningsanstalter, nämligen lantbruksskolor och landtmannaskolor.
Vid de förra meddelas praktisk-teoretisk undervisning särskild! lämpad
för utbildande af arbetsförmän för det större jordbruket, vid de senare
uteslutande teoretisk undervisning efter en plan, som förutsätter vissa
förkunskaper utöfver den vanliga folkskolebildningen.

Af dessa skolor hafva landtbruksskolorna sedan lång tid tillbaka
varit i verksamhet, i det den första upprättades redan år 1840 i Malmöhus
län. Vid 1840—1841 årens riksdag beviljades för första gången
statsbidrag till dem att med 1,500 kronor om året utgå till hvar och
en af fem dylika skolor. Detta statsbidrag har sedermera blifvit höjdt,
först vid 1850—1851 årens riksdag till 3,000 kronor och därefter vid
1856—1858 årens riksdag till 4,000 kronor för hvarje skola, med hvilket
belopp statsbidraget fortfarande utgår, dock att iandtbruksskola, som
upprättats i län, där sådan skola redan förut var i verksamhet, erhöll
statsbidrag endast med 2,000 kronor, hvilket sistnämnda anslag utgick
och fortfarande utgår endast under villkor, att hushållningssällskap eller
landsting inom den ort, där skolan blifvit upprättad, förbundit sig att
till skolans underhåll tillskjuta lika stort belopp som statsbidraget.

Landtbruksskolornas antal, som under de senaste årtiondena sjunkit
betydligt, nedgick år 1910 till 17, däraf en i hvardera af Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus,
Hallands, Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Medelantalet
lärjungar vid hvarje skola, hvilket likaledes sjunkit, uppgick
nyssnämnda år till 13, däraf högst 24 vid två skolor och lägst 8 vid eu.

Statsbidragen till landtbruksskolor utgå från det i riksstaten under
nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Enligt det för landtbruksskolorna den 13 april 1877 utfärdade reglementet
hade de till uppgift att åt unga män, som ville ägna sig åt
landtbruket, meddela insikt, praktisk öfning och skicklighet uti detsamma
samt att i sådant afseende äfven bibringa dem de förberedande kunskaper,
som för landtmannayrkets utöfning vore nödiga; och borde därför
jordbruket och boskapsskötseln vid den egendom, där landtbruksskola
var förlagd, så bedrifvas, att skolan i praktiskt hänseende kunde
tjäna såsom föresyn för ett efter ortens förhållanden med god beräkning
ordnadt och omsorgsfullt skött landtbruk. Landtbruksskolans kurs
var tvåårig med öfvervägande praktisk undervisning samt lektioner i
teoretiska ämnen i regel förlagda till morgnar och aftnar.

Nu gällande förnyade nådiga reglemente för de med statsmedel
understödda lantbruksskolor är utfärdadt den 9 juni 1893.

I detta reglemente har bibehållits såväl bestämmelsen om, att
skolans kurs skall vara tvåårig som ock föreskrifter, att vid hvarje
skola bör finnas plats för 12 frilärlingar, dock att, om det bestämda
antalet frilärlingsplatser är fylldt, därutöfver må, efter landtbruksstyrelsens
medgifvande, antagas frilärlingar eller betalande lärlingar till ett antal
af tillhopa högst 12. Inträdesfordringarna inskränka sig till, att sökanden
skall kunna läsa väl innantill, skrifva redig handstil samt äga god öfning
i de fyra räknesätten med hela tal. Inträdessökande, som äger insikt
och vana i landtmannaarbeten och kunskaper motsvarande dem, som
meddelas första årets kurs, kan omedelbart vinna inträde i andra årskursen
för att genomgå skolan på ett ar. Vidare är det föreskrifvet,
att lärlingarna skola deltaga i alla vid den egendom, dit skolan är förlagd,
förekommande jordbruksarbeten, turvis tjänstgöra i stall och ladugård
in. m. samt såsom uppsyningsman eller rättare utställa och fördela
arbetarna, hafva tillsyn öfver dem och föra anteckningar öfver arbetena.
Landtbruksskolas styrelse utgöres af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
inom den ort, där skolan är belägen, eller de män, åt hvilka
förvaltningsutskottet för en tid al tre år i sänder lämnat detta uppdrag.

Beträffande de inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län belägna landtbruksskolorna, blef år 1901 den förändringen vidtagen
i dessa tre skolors organisation, att kursen inskränktes till endast ett
år, detta i viss mån på-bekostnad af lärjungarnas praktiska utbildning,
som hufvudsakligen skulle försiggå under sommaren. I anledning häraf
begärde Kungl. Maj:t hos 1901 års riksdag ett anslag å extra stat af
6,000 kronor för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det
årliga statsbidraget till hvar och en af dessa tre landtbruksskolor. Denna

Riksdagens skrifvelse Nr 9. 17

framställning blef af Riksdagen bifallen; och samma anslag bär sedermera
årligen beviljats.

Landtmannaskolorna äro särskildt afpassade för sådana blifvande
ägare eller brukare af mindre landtegendomar, som utan hjälp af något
under dem stående biträde själfva komma att hafva närmaste ledningen
af och tillsynen öfver sina jordbruk.

Vid dessa undervisningsanstalter beredes sålunda den i jordbruksarbete
mera försigkomne tillfälle att vid en koncentrerad kurs och inom
begränsad tid förvärfva insikter i landtbrukets teori.

Till understöd åt landtmannaskolor, för Indika stadgar blifvit af
Kungl. Maj:t godkända, beviljade Riksdagen på ordinarie stat från och
med år 1888 ett förslagsanslag å 15,000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts
bepröfvande med högst 3,000 kronor årligen tilldelas sådan landtmannaskola
under villkor: att vederbörande hushållningssällskap vitsordade
behofvet inom orten af dylik skola samt antingen afgåfve förslag till
såväl skolans organisation i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående
eller förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt
inträdesfordringar, undervisningsämnen och undervisningsplan,
eller ock, där skolan af enskilda personer grundades, förordade det af
dessa i berörda hänseende uppgjorda förslag; att inom orten tillskötes
lika belopp, elevafgifter inberäknade; att en frielev för hvarje 1,000
kronor af statsbidraget ägde att vid skolan åtnjuta undervisning; att skolan
underkastade sig den kontroll Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall funne skäl
föreskrifva; och att skolan årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet.

Samtidigt medgaf Riksdagen, att besparingar å anslagen till lägre
landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor
med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola,
som vore belägen i län, där med statsmedel till samma belopp understödd
lägre landtbruksskola ej funnes, och med högst 3,000 kronor åt
öfriga landtmannaskolor, allt på enahanda villkor som förut nämnts,
dock att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej
funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag
inom orten tillskötes eller icke.

1900 års Riksdag höjde förslagsanslaget till understöd åt landtmannaskolor
till 50,000 kronor samt medgaf utöfver dittillsvarande bestämmelser
att statsanslaget åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal
öfverstege 20, finge utgå med högst 4,000 kronor årligen under samma
villkor som de af 1887 års Riksdag föreskrifna.

T anslutning till detta Riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t
Bihang till Rikscl. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Raft. 3

18 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

den 22 juli 1906 nu gällande nådiga kungörelse angående anslag till
landtmannaskolor.

Under år 1909 var antalet landtmannaskolor 30 och till dem anvisades
genom nådigt bref den 8 april 1910 67,050 kronor från förslagsanslaget
till understöd åt landtmannaskolor och 24,000 kronor från
besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor.

Då landtmannaskola första gången af Kungl. Magt tillerkänts understöd,
har Kungl. Maj:t samtidigt fastställt stadgar för skolan. Uti enhvar
af de sålunda utfärdade stadgarna, hvilka, med obetydliga afvikelse!''
för de särskilda skolorna, äro väsentligen öfverensstämmande med ett af
landtbruksstyrelsen upprättadt normalförslag, har för undervisningens
förläggning bestämts den årstid, som med hänsyn till lokala förhållanden
funnits lämplig och som med ett undantag visat sig vara vinterhalfåret;
och skall enligt dessa stadgar undervisningen pågå minst 20
veckor, ferier oberäknade, samt, med undantag för frielever, lärjunge
för undervisningen betala den afgift, som af skolstyrelsen bestämmes.
Vid ett flertal af skolorna erhålla lärjungarna kost och logi vid skolan
mot särskild afgift.

För att vinna inträde vid dylik skola fordras, att sökanden vid
anställd pröfning visar sig äga visst, i stadgarne närmare angifvet
kunskapsmått, öfverstigande det som vid folkskolan inhämtas. Inträde
utan föregående pröfning medgifves dock yngling, som företer intyg
från föreståndare vid en af staten understödd folkhögskola, att han äger
stadgade kunskaper, eller som genomgått femte klassen i allmänt eller
motsvarande afdelning i tekniskt eller dimissionsberättigadt enskildt
läroverk med goda insikter i vissa ämnen.

Vid flera af de större landtmannaskolorna hafva genom föreståndarnas
försorg vidtagits anordningar, hvarigenom åt dem af eleverna, som
sådant önska, för inhämtande af jordbrukspraktik beredas anställningar
såsom landtbrukselever vid välskötta jordbruk under något år före eller
efter kursen vid skolan.

För att den kunskap, som i landtmannaskolorna meddelas, måtte
blifva spridd i så vida kretsar som möjligt, har Riksdagen på extra stat
för hvartdera af åren 1906—1911 till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
beviljat ett anslag, som under senaste åren utgått med 10,000 kronor.
Understöden hafva i allmänhet kommit eleverna till godo såsom stipendier
å mindre belopp, 25—50, högst 75 kronor, som utbetalts efter
skolkursens genomgående.

Kungörelse angående omförmälda anslag har af Kungl. Magt ut -

Riksdagens skrifvelse Nr y. 19

färdats den 5 juli 1907 att gälla tillsvidare, så länge statsmedel för
ändamålet anvisas.

Inspektionen af de olika undervisningsanstalterna för jordbruket
tillkommer, enligt den för landtbruksstyrelsen utfärdade instruktion,
chefen för samma styrelse, hvilken dock, när omständigheterna däiflill
föranleda, äger såväl uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe
företaga resa i inspektionsändamål som ock att efter bemyndigande af
chefen för jordbruksdepartementet anmoda annan sakkunnig man att
verkställa dylik inspektion.

Eders Ivungl. Majrts nu förevarande förslag beträffande landtbruksoch
landtmannaskolorna, hvilket i det hela ansluter sig till det af den med
anledning af Riksdagens i skrifvelse den 22 maj 1907 hos Kung!. Maj:t
gjorda framställning i syfte att åstadkomma en förbättrad undervisning
i landthushållning, särskildt för mindre jordbrukare, tillsatta kommitté,
den s. k. landtbruksundervisningskommittén, den 12 december 1908 afgifna
betänkande i ämnet, och hvilket förslag således åsyftar såväl att
så litet som möjligt rubba den grund, hvarpå nämnda undervisningsanstalter
äro byggda, som ock att i största möjliga utsträckning utnyttja
de utvecklingsmöjligheter, hvilka redan befintliga undervisningsformer
vid dem kunna besitta, är af hufvudsakligen följande innehåll.

De båda typer af landtbrukssJcolor vi för närvarande äga, den tvååriga
i mellersta och södra Sverige, med hufvuduppgift att utbilda arbetsledare,
och den ett-åriga i norra Sverige, hufvudsakligen inriktad på
att meddela utbildning i landthushållning åt blifvande hemmansägare
eller hemmansbrukare, skulle sålunda bibehållas, och skulle därvid Kopparbergs
läns landtbruksskola omorganiseras till ett-årig i öfverensstämmelse
med landtbruksskolorna i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län. Då emellertid landtbruksskolorna under senare tid ej omfattats med
samma intresse som förut, hvilket hade till orsak, bland annat, dels att
skolorna blifvit för många och därigenom på flere håll ej kommit att
arbeta med fullgodt material och dels att brister i fråga om landtbrukslärarnas
utbildning stundom gjort sig gällande, vore en förändrad organisation
af dem i vissa afseenden af behofvet påkallad.

Sålunda skulle utan att minskning skedde uti totalantalet af de
förmän, som för närvarande årligen utbildas vid våra landtbruksskolor,
förmansutbildningen förläggas till ett färre antal väl utrustade skolor,
på hvilka krafvel! i allo kunde ställas högt. Härigenom skulle vinnas
äfven ökad möjlighet till en fullt effektiv kontroll. Med stöd af gjorda
beräkningar och under förutsättning, att landtbruksskolan i Kopparbergs

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

län öfverginge till en ett-årig skola af samma typ som de norrländska
landtbruksskolorna, skulle, förutom de vid Ultima och Alnarp förlagda
landtbruksskolorna, ett antal af minst nio två-åriga lantbruksskolor
vara behöfligt för utbildningen af arbetsförmän i tillräckligt antal för
det större jordbruket inom mellersta och södra Sverige. Vid hvar och en
af dessa skolor skulle finnas plats för 28 elever, däraf 20 i två-årskursen.

Eleverna skulle i regel icke erlägga afgift för undervisningen.

Beträffande den teoretiska undervisningen vid landtbruksskolorna
skulle en omläggning af densamma på grund af jordbrukets utveckling
och dess allt intimare baserande på vetenskapliga rön vara nödvändig.
Denna omläggning syntes hufvudsakligen böra gå ut på att bereda i
främsta rummet eleverna i andra årskursen ökad tid till själfstudier och
att beträffande dessa så vidt möjligt undvika ett samtidigt bedrifvande
af intensivt kroppsarbete och läsning.

I fråga om elevernas praktiska undervisning skulle densamma såsom
hittills innefatta ett allvarligt deltagande i alla vid ett jordbruk
förekommande arbeten. Dessutom borde ökad vikt läggas vid direkt instruktionsund
ervisning i alla arbeten, som sådant kräfva, därvid hvarje
elev skulle göras fullt förtrogen med skötseln af vanligen förekommande,
moderna åkerbruksredskap och -maskiner äfvensom med en välordnad
kreatursskötsels alla detaljer.

Vid sidan af den två-åriga förmansutbildningen skulle vidare landtbruksskolorna
i ökad utsträckning öppnas för en ett-årig kurs, tillgänglig
för unga män, som på förhand förskaffat sig god färdighet i landtbruksarbeten
och tillräckliga kunskaper för att kunna följa den andra
årskursens undervisning. Härigenom skulle bättre utnyttjas de resurser,
en välordnad landtbruksskola har att erbjuda, samt fyllas ett tydligt
framträdande behof. Eu dylik ett-årig kurs syntes böra kunna blifva
till gagn ej minst för dem, som önska erhålla grundläggande praktiskt
teoretiska kunskaper för fortsatta studier vid landtbruksinstituten.

Uppfyllandet af de fordringar, som genom omorganisationen af
landtbruksskolan skulle ställas å densamma, skulle i flere afseenden
medföra ökning af skolans utgifter. Sålunda skulle /omorganisationen
förutsätta en ökning af lärarkrafterna och skärpta fordringar på lärarnas
kompetens, särskilt i fråga om deras praktiska utbildning. Detta nödvändiggjorde,
att lärarlönema sattes så höga, att för kallet verkligt
dugliga personer ville ägna sig däråt och att man kunde undvika det
nu till stor skada för skolorna rådande missförhållandet, att lärarplatserna
stundom besättas med för unga och för befattningarna ofta alltför
oerfarna personer, Indika till följd af de låga löner, som vid skolorna

Riksdagens skrifvelse Nr 9. 21

kunna erhållas, i regel fortast möjligt söka sig bort från landtbrukslärarbanan.

Vidare måste skolan vara försedd med fullgod undervisningsmateriell
såväl för lärorummet som för den praktiska utbildningen, i hvilket
sistnämnda afseende särskild vikt borde läggas vid en välordnad försöksverksamhet.

Till följd af de ökade kostnaderna för omorganisationen af landtbruksskolorna
skulle för hvardera af de nio i södra och mellersta
Sverige erfordras ett årligt anslag af 7,500 kronor, att såsom hittills utgå
enbart af statsmedel.

Därest nämnda skolor minskades till antalet i enlighet med förslaget,
komme förläggningen af desamma att upphöra att såsom hittills
vara en respektive hushållningssällskap i orterna tillkommande angelägenhet.
Då således hvarje hushållningssällskap icke hädanefter på
samma sätt som hittills skulle blifva direkt intresseradt i någon viss
landtbruksskola, skulle det uppdragas åt landtbruksstyrelsen att, sedan
Kungl. Maj:t fattat beslut om landtbruksskolas förläggning, med innehafvaren
af den utsedda skolegendomen upprätta kontrakt beträffande
denna förläggning. I konsekvens härmed har det synts lämpligt, att i
landtbruksskolas styrelse, hvars tillsättande af praktiska skäl skulle till
väsentlig del uppdragas åt förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap,
inom hvars område sådan skola blifvit förlagd, ordförande
utses af landtbruksstyrelsen. Och skulle vidare den person, som närmast
hade ansvaret för och ledningen af skolan, nämligen skolans föreståndare,
komma att intaga en själfskrifven plats i skolans styrelse.

Den sålunda ifrågasatta omorganisationen af landtbruksskolorna i
södra och mellersta Sverige skulle söka genomföras samtidigt beträffande
samtliga de föreslagna skolorna.

Beträffande landtbruksskolorna i Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län, med hvilka skolan i Kopparbergs län skulle blifva likställd,
har icke föreslagits andra förändringar än att det för ett bättre
tillvaratagande af deras utvecklingsmöjligheter måtte vid dem inrättas
vid sidan af den ett-åriga kursen en teoretisk vinterkurs med för såväl
denna som den ordinarie ett-åriga kursen gemensam undervisning.
Enligt det sålunda framlagda förslaget skulle eleverna vid denna teoretiska
vinterkurs genom särskilda för denna kurs anordnade turer i ladugård
och slöjdstuga bibringas praktisk öfning i ladugårdsskötsel och
slöjd, hvarjämte de skulle beredas öfning uti eu del af de viktigaste,
vid ortens jordbruk förekommande vinterarbeten, hvilket syntes kunna
möjliggöras genom att från studierna undantaga en dag i hvarje vecka

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

utaf den tid af minst sex månader, ifrågavarande kurs beräknats skola
omfatta. Elevantalet vid den ett-åriga kursen skulle sänkas från nuvarande
12 till 10, dock utan hinder att, om förhållandena sådant tillåta,
ett större antal elever med landtbruksstyrelsens medgifvande skulle få
mottagas vid kursen. Minimiantalet elever i vinterkursen har beräknats
till 10.

Vidare har föreslagits, att föreståndarna vid nu ifrågavarande
landtbruksskolor genom bestämmelse i skolornas reglemente skulle åläggas
att söka bereda eleverna lämpliga elevplatser på för deras vidare utbildning
lämpliga gårdar.

Någon förändring i det nu till hvar och en af dessa skolor utgående
årsanslaget af 6,000 kronor har icke ansetts erforderlig.

Beträffande landtmannaskolan, för hvilken måste förutsättas en skolform
med grundlig teoretisk undervisning för att en önsklig och i viss
mån redan befintlig förbindelse mellan denna skola och landtbruksinstituten
skulle kunna uppehållas, skulle sådana skolor af hittillsvarande
typ fortfarande verka i de trakter af vårt land, där så befinnes lämpligt.
Vid sidan af den nuvarande landtmannaskolan, den s. k. A-typen, skulle
emellertid uppsättas eu ny form af landtmannaskola, B-typen, med sådan
plan, att vanlig folkskolebildning vore tillräcklig för tillgodogörande af
undervisningen. Vidare skulle landtmannaskolornas verksamhetsområde
utvidgas därhän, att detsamma äfven komme att omfatta fast ordnad
undervisning för småbrukare. Det samband, som nu förefinnes mellan
landtmannaskolan och folkhögskolan skulle efter hand lossas, så att den
förra komme att arbeta under mer själfständiga former och utveckla
sig till en oberoende anstalt. Där man funne det lämpligt att fortfarande
bibehålla redan förefintlig gemenskap i afseende å lärare, undervisningslokaler
m. in. mellan landtmannaskola och folkhögskola, skulle
denna gemenskap emellertid få fortfara, hvarvid en af de sålunda samarbetande
läroverkens föreståndare borde utses till rektor för båda.
Rektors uppgift skulle i afseende å landtmannaskolan blifva att under
skolstyrelsens öfverinseende handhafva skolans ekonomi och utöfva
högsta disciplinära myndigheten vid densamma samt att såsom ordförande
i skolans lärarråd sörja för, att lärarna finge tillfälle att gemensamt
behandla frågor, som röra undervisningen samt annat, som kunde
lända skolverksamheten till gagn. Landtmannaskolas föreståndare skulle
åter vara ansvarig för undervisningens rätta bedrifvande inom sagda
skola äfvensom söka att underlätta elevernas praktiska utbildning vid
framstående landtbruk.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Förutom föreståndaren borde vid hvarje skola finnas en agronomiskt
utbildad förste lärare, som vore så aflönad, att han kunde stanna
på platsen under någon längre följd af år. Härigenom skulle endera
af dessa kunna odeladt ägna sig åt undervisningen i jordbrukslära och
de förberedande ämnen, som därmed äga samband, och den andra kunna
handhafva undervisningen i husdj ursskötsel med dithörande ämnen.
Dessutom skulle genom en dylik anordning skolorna lättare kunna mottaga
de småbrukar kurser, kurser för utbildning af kontroll assistenter
m. m., som lämpligen kunna dit förläggas.

För betryggande af elevernas praktiska utbildning, hvilken icke
finge lämnas å sido, borde hvarje skola hafva tillgång till ett välskött
landtbruk, där skolans elever under sina lärares ledning kunde i sammanhang
med den pågående undervisningen taga närmare kännedom
om tillämpning i praktiken af de kunskaper, som i skolan inhämtades,
hvarigenom särskildt den numera kräfvande undervisningen i redskapslära
skulle gifvas ett fastare underlag än det läte sig göra, då undervisningen
meddelades endast på lärorummet. Dylika demonstrationsmöjligheter
skulle kunna åstadkommas antingen på sådant sätt, att
öfverenskommelse träffades med innehafvare af något välskött mindre
jordbruk i skolans närhet om rätt för skolans lärare att därstädes verkställa
demonstrationer för eleverna, eller ock, där saken icke lämpligen
kunde ordnas på detta sätt, så, att skolan själf anordnade ett demonstrationsjordbruk,
för hvilket ändamål lämplig kronoegendom skulle
kunna upplåtas. Ehuruväl genom skolundervisningens förläggande till
vinterhalfåret dylika praktiska demonstrationer måste delvis pågå under
en för desamma mindre gynnsam årstid, skulle dock genom dem eleverna
göras förtrogna med eu god landthushållnings allmänna planläggning,
lämpliga anordningar vid utfodring i ladugårdar och stall, gödselns
tillvaratagande, det i orten pågående afvelsarbetet, bedömande af
husdjurens exteriör in. in.

För meddelandet af den tekniska färdigheten i landtbruksarbetenas
detaljer skulle föreståndarna för landtmannaskolorna vinnlägga sig om
att söka bereda eleverna platser vid välskötta landtbruk antingen före
eller efter den teoretiska kursen.

I regel skulle eleverna för deltagande i kurs vid landtmannaskola
erlägga afgift.

Beträffande sättet för beräkning af statsanslaget till landtmannaskolorna
och villkoren för dess beviljande vill Riksdagen hänvisa till
den i statsrådsprotokollet gjorda, nedan intagna sammanfattning i ämnet.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Det för närvarande utgående statsunderstödet till elever vid den lägre
landtbruksundervisningen skulle gifvas en i väsentlig grad vidgad omfattning
dels i anseende till de personer, som skulle komma i åtnjutande
af understöd, ity att sådant skulle utgå till obemedlade och mindre
bemedlade elever vid landtmannaskolor, vid de vid landtbruksskolorna i
Norrland och Dalarne anordnade teoretiska vinterkurserna samt vid för
småbrukare anordnade fasta kurser med särskildt antagna elever, dels
ock i afseende å understödens belopp. Understöd borde sålunda utgå
såväl till obemedlad, hvarmed i detta sammanhang borde förstås den,
som hvarken själf äger tillgångar för genomgående af en undervisningskurs,
ej heller kan från hemmet påräkna bidrag för ändamålet, som ock
till mindre bemedlad, eller den, som antingen äger tillgångar, men dock
ej tillräckliga för genomgående af en undervisningskurs, eller ock kan
från hemmet påräkna något, ehuru otillräckligt, bidrag för ändamålet. I
anslutning härtill borde det understöd, som af statsmedel tilldelas obemedlad
elev, motsvara minst hälften af elevens oundvikliga utgifter
under loppet af den undervisningskurs, som är i fråga, dock att statsunderstöden
borde utgå med lika belopp vid alla skolor af samma typ.

Vid beräkning af understödsbeloppen har till utgångspunkt tagits
ett understöd af 25 kronor i månaden åt obemedlad och 15 kronor i
månaden åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna sj kifva bestrida
utgifterna för kost och logis, samt med 100 kronor för år åt obemedlad
och 60 kronor för år åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna
erhålla fri kost och logis.

I fråga om fasta småbrukarkurser med särskildt antagna elever
bär det emellertid synts svårligen kunna uppdragas någon skillnad
mellan obemedlade och mindre bemedlade med hänsyn till rätt att
åtnjuta statsunderstöd för bevistande af sådan kurs, utan har detta
understöd ansetts skäligen böra utgå med en krona om dagen under
den tid, kursen pågår, åt sådana kursdeltagare, män eller kvinnor, som
hafva sin verksamhet vid jordbruk med högst 12 hektar åker, därest
de äro boende så aflägset från den plats, där kursen hålles, att de
under densamma icke kunna vistas i sina hem, samt därjämte visa sig
vara i behof af dylikt understöd.

Slutligen borde understöden, där så läte sig göra, lämnas under
sådana former, att skolornas elever erhölle desamma under pågående
lärokurs och att de redan i god tid före kursens början finge vetskap
om, huruvida understöd blifvit dem tillerkändt eller ej.

Då eu oftare återkommande inspektion af de olika landtbruksundervisningsanstalterna
blefve erforderlig, bland annat till följd af de

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

föreslagna grunderna för statsbidragets utgående till de olika läroverken,
samt densamma förty icke kunde hinna utföras af landtbruksstyrelsen,
skulle det blifva af nöden att för ändamålet tillsätta särskilda, förslagsvis
tre, skolinspektörer, hvilka det skulle åligga att hvar och en inom
det för honom anvisade distrikt, på sätt Ivungl. Maj:t föreskrefve, genom
ofta upprepade besök å platsen utöfva tillsyn öfver undervisningen vid
där befintliga, med statsmedel understödda anstalter för den lägre landtbruksundervisnin
gen.

Inspektörerna skulle för sitt arbete erhålla, förutom reseersättning
efter tredje klass i gällande resereglemente, ett årligt arfvode, hvars storlek
lämpligen kunde bestämmas till lägst 1,000, högst 2,000 kronor, allt
efter distriktets omfattning.

Grunderna för den ifrågasatta förändrade organisationen af landtbruks-
och landtmannaskolor, hvilken torde komma att tillämpas tidigast
hösten år 1912, äro i statsrådsprotokollet af departementschefen sammanfattade
sålunda:

»l:o. Till landtbruks- och landtmannaskolor, som inrättats på
det af mig här ofvan förordade sätt, utgår årligt statsbidrag:

till enhvar af nio landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige
med 7,500 kronor;

till enhvar af fyra landtbruksskolor inom Xorrland och Dalax-ne
med 6,000 kronor; samt

till landtmannaskolor, efter Ivungl. Maj:ts bepröfvande, med eg
mindre ett grundanslag å 2,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars
elevantal uppgår till minst 20, eller, under de tre första åren af en
landtmannaskolas verksamhet till minst 12, än äfven ytterligare högst

4,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal öfverstiger 30,
med högst 3,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår
till minst 20, men icke öfverstiger 30, äfvensom, under de tre första
åren af en landtmannaskolas verksamhet, med högst 1,000 kronor åt
sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 12, med rätt för
Kungl. Maj:t att för de tre närmaste läsåren efter dessa bestämmelsers
ikraftträdande åt redan i verksamhet varande landtmannaskola, hvars
elevantal uppgår till minst 12, tilldela understöd till enahanda belopp,
som enligt nuvarande bestämmelser af densamma uppbäres, äfvensom
att jämväl i andra fall på grund af särskilda omständigheter bevilja
statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars elevantal icke uppgår till 20,
allt under villkor i öfrigt beträffande landtmannaskola:

Bihang till Rifcsd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Haft.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

att inom orten tillskjutes minst lika stort belopp, elevafgifterna
inberäknade, som det, hvarmed statsbidraget öfverstiger grundanslaget,

2,000 kronor,

att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet inom
orten af dylik skola,

att för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget minst två frielever
eller dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift äga att vid
skolan åtnjuta undervisning, för så vidt obemedlade eller mindre bemedlade
inträdesberättigade sökande till motsvarande antal anmäla sig till
erhållande af sådan förmån,

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje
särskild! fall finner skäl föreskrifva, samt

att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen.

2:o. Till Kungl. Majtts förfogande ställes ett belopp af 35,000
kronor om året för att såsom understöd utdelas bland obemedlade och
mindre bemedlade elever vid landtmannaskola, vid den vid landtbruksskola
inom Norrland och Dalarne anordnade teoretiska vinterkurs samt
vid fast undervisningskurs för småbrukare med särskildt antagna
elever.

3:o. För skolorna anordnas inspektion, på sätt Kungl. Maj:t närmare
bestämmer, för en beräknad kostnad af, förutom reseersättningar, 5,000
kronor om året.»

Ett genomförande af nämnda förslag skulle, frånsedt utgifterna för
inspektion, erfordra följande kostnader, nämligen:

understöd med 7,500 kronor åt enhvar af nio landtbruksskolor i södra
och mellersta Sverige.............................. kronor 67,500: —

understöd med 6,000 kronor åt enhvar
af fyra landtbruksskolor i Norrland
och Dalarne................................................ „ 24,000: —

understöd åt vissa elever vid landtbruksskola
i Norrland och Dalarne,
vid landtmannaskola samt vid fast

undervisningskurs för småbrukare...... „	35,000: —	126,500: -
understöd åt landtmannaskolor, förslagsanslag	........ kronor	150,000: -
Su	mma kronor	276,500: -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

För motsvarande ändamål funnos för år 1910 anvisade följande
belopp, nämligen:

understöd till landfbruksskolor ............... kronor 70,000: —

förhöj dt understöd till sådana skolor
i Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län ....................................... „ 6,000: —

understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid med statsmedel understödda landt mannaskolor

............................................. „ 10,000: — gg 000:

statsunderstöd åt landtmannaskolor ........................... kronor 91,050: —

Summa kronor 177,050: —

Den nu föreslagna omorganisationen kan sålunda beräknas medföra
en ökad kostnad för statsverket af 99,450 kronor, hvartill komma
utgifterna för den föreslagna inspektionen eller 5,000 kronor. Kostnadsökningen
skulle sålunda uppgå till sammanlagdt 104,450 kronor.

Då emellertid med hänsyn till tiden för omorganisationens ikraftträdande
ökade medel för ifrågavarande ändamål icke erfordras för nästa
statsregleringsperiod, har framställning i sådant syfte icke i innevarande
års statsverksproposition upptagits.

I sammanhang med förevarande framställning har Riksdagen till
behandling förehaft en inom Riksdagen väckt motion, däri hemställts,
att Riksdagen i afseende å de utaf Eders Kungl. Maj:t föreslagna
grunderna för statsbidrags utgående till landtmannaskolor måtte, åtminstone
beträffande sådana landtmannaskolor, som icke äro förenade
med folkhögskola, eller beträffande skolor af s. k. B-typ, vidtaga ändring
i syfte att statsbidragen till dessa skolor blifva till beloppet mera säkra
än enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag, antingen genom att sänka minimiantalet
af elever, som betingar höjning af anslaget utöfver grundanslaget,
eller på annat sätt.

Till stöd härför har motionären anfört:

»Uti statsverkspropositionen under nionde hulvudtiteln har Kungl.
Maj:t för Riksdagen framlagt förslag till ordnande af den lägre landtbruksundervisningen,
i hufvudsak grundadt på den för frågans utredning
tillsatta kommitténs den 12 december 1908 afgifna betänkande.

Därvid föreslås rörande den undervisning, som nu meddelas i de
så kallade landtmannaskolorna, bland annat — förutom landtmannaskolor
af hittillsvarande slag, som af kommittén benämnas A-typen, med högre
inträdesfordringar — anordnande af landtmannaskolor af en ny form,

28 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

kallad B-typen, där inträde skulle medgifvas endast på genomgången
folkskolekurs.

Enligt undertecknads mening är anordnande af skolor med sistberörda
slags inträdesfordringar, hvilket för öfrigt synes öfverensstämma
med Riksdagens i skrifvelse den 22 maj 1907 uttryckta mening, af stor
betydelse för det mindre jordbruket. Och förslaget härom synes vara
förtjänt af allt understöd från Riksdagens sida.

Det torde dock knappast vara så, att denna form af landtmannaskola
är så alldeles ny. Redan nu finnas tre landtmannaskolor, med
hufvudsakligen enahanda inträdesfordringar, nämligen å Simmersröd i
Bohuslän, på Frösön i Jämtlands län och i Skara. De båda förstnämnda
fordra för inträde endast genomgången folkskolekurs; och vid landtmannaskolan
i Skara fordras ej heller mera, men i stället är anordnad
vid början af hvarje kurs eu kortare undervisning för elever, som anses
ej äga tillräckliga förkunskaper. I afseende på den utbildning för jordbruket,
som i dessa skolor meddelats, torde kunna sägas, att de på ett
synnerligen utmärkt sätt fyllt sin uppgift. Åtminstone tror jag det
kunna vitsordas från landtmannaskolan i Jämtlands län, som verkat
sedan en längre tid tillbaka, att den fostrat många elever, som i sin
ort framträdt som föregångsmän på landtbrukets område. Och som
ordförande i skolans styrelse kan undertecknad vitsorda, att skolan fortfarande
är flitigt besökt och uppskattad af länets ungdom. Om samma
förhållande med afseende å samtliga dessa skolor torde få anses vittna
den omständigheten, att under läsåret 1906—1907 var elevantalet vid
dessa tre skolor i medeltal 33 stycken, under det samma medeltal vid
de öfriga 24 landtmannaskolorna var 15.

Det torde emellertid få antagas som visst, att dessa skolor, hvilka
enligt propositionen skulle i afseende å statsbidrag likställas med de
andra, komma i eu svårare ekonomisk situation än de andra med folkhögskolor
förenade landtmannaskolorna (den s. k. A-typen). Dessa
sistnämnda hafva nämligen förmånen af att kunna i flera ämnen (såsom
naturlära, svenska, matematik, geometri, bokhålleri, ritning, fältmätning
och afvägning samt gymnastik och sång) använda, åtminstone till eu
del, samma lärarkrafter som folkhögskolan, likasom äfven undervisningsmateriel
mången gång kan vara gemensam. Äfven andra ekonomiska
förmåner af sammanslutningen kunna tänkas.

Afsikten med påvisande af detta förhållande är icke att nu bestämdt
påyrka någon skillnad mellan dessa båda skolformer i afseende å statsbidraget.
Det synes gagneligt, att hvarje ort får, utan att vara påverkad
af detta förhållande, ordna sig efter den form, som där anses mest pas -

Riksdagens skrifvelse Nr 9-

sande och behöflig. I det hela torde de båda slagen skolor icke heller
i afseende på den meddelade undervisningen böra hållas isär, utan böra
få bedrifva densamma efter ungefär enahanda former och i enahanda
omfattning.

Utan det bär varit afsikten allenast att framhålla, att de fristående
landtmannaskolorna eller skolorna enligt B-typen äro i behof af att så
mycket som möjligt tryggas i sin ekonomi. Detta behof är än större
därigenom, att Kung!. Maj:t, välbetänkt nog, synes det, icke velat upptaga
förslaget om en lånefond för anordnande af landtmannaskola,
hvarigenom, det emellertid lärer möta svårigheter att anskaffa lokaler
med mera, som äro för skola beliöfliga. Erfarenheten från Jämtlands
län, där skollokaler endast med svårighet och genom ekonomisk medverkan
af föreståndaren kunnat ordnas, bär nogsamt vittne härom.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle för landtmannaskolor af hvad
slag som helst utgå ett grundanslag af 2,000 kronor åt sådan landtmannaskola,
hvars elevantal uppgår till minst 20 eller under de tre första
åren af en skolas verksamhet till minst 12, samt därutöfver efter elevantalet
höjdt anslag. Sålunda 4,000 kronor till skola med elevantal öfver
30 och 3,000 kronor till skola med elevantal af minst 20, men ej öfver
30; hvarjämte under de tre första åren af en skolas verksamhet skulle
utgå högst 1,000 kronor åt skola med elevantal af minst 12, och dessutom
Kungl. Maj:t hafva rätt att för de tre närmaste läsåren efter dessa
bestämmelsers trädande i kraft åt redan i verksamhet varande landtmannaskola,
hvars elevantal uppgår till minst 12, tilldela understöd till
enahanda belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af densamma
uppbäres, äfvensom att jämväl i andra fall på grund af särskilda omständigheter
bevilja statsunderstöd åt landtmannaskola med elevantal
under 20.

Af dessa bestämmelser blifver en följd, att en landtmannaskola
blifver för sina inkomster af statsunderstöd i hög grad beroende af
elevantalet. Och dock kunna utgifterna icke i samma mån regleras efter
nämnda norm. Största delen af dessa, hyra, aflöningar m. fl., äro lika
störa i hvarje fall; och å andra sidan sjunka med elevantalet gifvetvis
de inkomster, som hämtas af elevernas afgifter. Elevantalets sjunkande
för något eller några år lärer knappast kunna förekommas, beroende al
rena tillfälligheter, sjuklighet, missväxt, penningknapphet o. s. v. Exempelvis
var vid Jämtlands läns landtmannaskola under den tid den var
förlagd till Ope i Brunflo socken och stod under den framstående direktören
J. Er. Bromans ledning, från och med 1895 räknadt, för de följande
10 åren elevantalet växlande i bär angifna grad: 14,23,11,13,13,4,21,

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

17, 20, 17. Det är uppenbart, att en landtmannaskolas ekonomi härigenom
ställes på en mycket osäker fot. Visserligen finnes ju till äfventyr8
utsikt att kunna få Ivungl. Maj:ts medgifvande att, äfven fastän
elevantalet sjunkit, åtnjuta det högre statsunderstödet. Men detta är
kanske ej så säkert, och en otrygghet kvarstår, som måste verka nedtryckande
och hindra lusten att nedlägga kapital i skolan och få den
att följa med tiden. Det synes nödigt, att landtmannaskolornas ekonomi,
om desamma skola kunna utvecklas och verka på ett tillfredsställande
sätt, ställes på säkrare fötter. Åtminstone är detta af förut framhållna
skäl angeläget med afseende å skolorna af B-typen eller de fristående
landtmannaskolorna.

Utan att återgå till kommitténs förslag, framför hvilket Kungl.
Maj:ts utan tvifvel har åtskilliga företräden, synes nämnda ändamål
lämpligen kunna vinnas genom en, kanske äfven af andra omständigheter
i viss mån betingad, sänkning af det minimiantal af elever, som
betingar höjning af statsbidraget utöfver grundanslaget, så att höjning
med 3,000 kronor äger rum redan vid ett elevantal af minst 15 och
med 4,000 kronor vid ett elevantal af 25. Måhända kan målet vinnas
äfven på annat sätt, hvilket i sådant fall utskottet, som får att bereda
denna fråga, torde kunna föreslå.

Någon höjning i det af Kungl. Maj:t begärda förslagsanslaget till
förevai-ande ändamål 150,000 kronor, hvilket öfverensstämmer med det
af kommittén föreslagna, torde icke häraf betingas. Likaså synas de
föreslagna villkoren för statsbidragets åtnjutande böra blifva i öfrigt
oförändrade.»

Det nu föreliggande förslaget till omorganisation af den lägre
landtbruksundervisningen synes vara af beskaffenhet att på ett i det
hela lyckligt sätt med bibehållande af det goda i den nuvarande organisationen
bereda nämnda undervisning en sådan utveckling, att den
bör kunna på tillfredsställande sätt uppfylla de höga anspråk, som numera
med fog kunna ställas därå. Riksdagen tvekar därför icke att i
hufvudsak ansluta sig till förslaget. Visserligen skulle såsom af uti’edningen
i äi’endet framgår ett bifall härtill medföra en betydlig ökning
af statens utgifter för ändamålet. Men då en sådan följd torde vai''a
oundgängligen förenad med ett tidsenligt ordnande öfver hufvud taget
åt undervisningen i fluga, har Riksdagen icke tvekat att vid förevarande
angelägenhets ordnande sätta kostnadsfrågan i andra rummet.

1 hufvudsak har Riksdagen sålunda icke något att erinra emot
Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Däremot har Riksdagen trott
sig finna anledning till uttalande i nedannämnda särskilda afseende!!.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

I fråga om inrättandet vid landtbrnks,skolorna i södra och mellersta
Sverige af en 1-årig kurs vid sidan af den nuvarande 2-åriga kursen
inser Riksdagen till fullo behöfligheten och önskvärdheten af en sådan
åtgärd. Då emellertid den 1-åriga kursen i åtskilliga afseenden måste
framstå såsom mera lockande, synes det Riksdagen ligga stor vikt uppå,
att såsom elever vid denna kurs endast antagas personer, som hafva
nödiga förutsättningar att på tillfredsställande sätt kunna tillgodogöra
sig den där meddelade undervisningen — ett förhållande, som emellertid
enligt Riksdagens förvissning kommer att af vederbörande myndigheter
behörigen beaktas.

Eders Kungl. Maj:t har, såsom förut omförmälts, i Eders Kungl.
Maj:ts förslag uteslutit eleverna vid landtbruksskolorna i södra och
mellersta Sverige från erhållande af statsunderstöd. Såväl landtbruksundervisningskommittén
som landtbruksstyrelsen hafva däremot uttalat
sig för att jämväl berörda elever skulle kunna komma i åtnjutande af
sådant understöd. I detta afseende har Riksdagen delat sistberörda
mening och torde således det för statsunderstöden erforderliga beloppet
böra beräknas till 55,000 kronor. Beträffande understödens storlek har
Riksdagen, hvad angår landtmannaskolorna, särskild! med hänsyn till
att kurserna vid dessa undervisningsanstalter äro förlagda å tid, som är
för eleverna i ekonomiskt afseende minst betungande att undandraga
från deras egentliga sysselsättning, funnit desamma måhända väl höga.
Dock har Riksdagen icke ansett sig böra utttala sig för någon nedsättning
af de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppen. I fråga om statsunderstöden,
som skulle utgå till såväl obemedlade som mindre bemedlade
elever, har Riksdagen vidare, då det vid tillämpningen af nu gällande
bestämmelser i ämnet ej sällan torde hafva händt, att understöd meddelats
personer, som ej egentligen däraf varit i behof, velat i detta
sammanhang betona vikten däraf, att vid understöds meddelande sorgfällig
pröfning ägnas den ifrågasatta understödstagarens egenskap af obemedlad
eller mindre bemedlad, i hvilket afseende ofvan angifna tolkning af dessa
begrepp torde gifva god ledning.

De af Eders Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för beräknandet af
statsbidrag till landtmannaskolor har synts Riksdagen i vissa fall ställa
väl höga fordringar å skolorna med hänsyn till deras elevantal. På grund
häraf och med afseende jämväl å hvad i förenämnda motion i ämnet
anförts anser sig Riksdagen böra uttala sig för de jämkningar i Eders
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, som här nedan angifvas med fet stil.

Statsbidrag skulle sålunda utgå till landtmannaskolor, efter Kungl.
Maj:ts bcpröfvande, med ej mindre ett grundanslag å 2,000 kronor åt

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

gådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 15, eller, under
de tre första åren af eu landtmannaskolas verksamhet till minst 12, än
äfven ytterligare högst 4,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars
elevantal öfverstiger SO, med högst 3,000 kronor åt sådan landtmannaskola,
hvars elevantal uppgår till minst 15, men icke öfverstiger 30,
äfvensom, under de tre första åren af en landtmannaskolas verksamhet,
med högst 1,000 kronor åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal uppgår
till minst 10, med rätt för Kungl. Magt att för de tre närmaste läsåren
efter dessa bestämmelsers ikraftträdande åt redan i verksamhet
varande landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till minst 12, tilldela
understöd till enahanda belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af
densamma uppbäres, äfvensom att jämväl i andra fall på grund af särskilda
omständigheter bevilja statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars
elevantal icke uppgår till 15.

Beträffande villkoren för statsbidrags utgående till landtmannaskolor
har Riksdagen ej annat att erinra, än att, med hänsyn därtill att hushållningssällskapen
mera sällan sammanträda, ej endast sällskapet själft, utan
jämväl dess förvaltningsutskott må äga befogenhet att meddela det för
statsbidrags erhållande erforderliga vitsordet om behofvet inom orten af
dylik skola.

Hvad slutligen angår den ifrågasatta särskilda inspektionen af landtbruksundervisningsanstalterna
i fråga, ansluter sig Riksdagen helt till Eders
Kungl. Maj:ts förslag därutinnan. Riksdagen vill härvid endast uttala
sin förvissning, att, därest inspektionen, som lämpligen torde böra omfatta
jämväl andra statsunderstödda verksamheter på ifrågavarande undervisningsområde,
kommer att förrättas af flera personer, Kungl. Maj:t kommer
att vidtaga erforderliga åtgärder för att vinna nödig enhetlighet och
likformighet i inspektionen öfver hela landet.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen i anledning af
Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och förenämnda i ämnet väckta
motion, för sin del godkänt de i statsrådsprotokollet sammanfattade
grunderna för förändrad organisation af med statsmedel understödda
landtbruks- och landtmannaskolor med de jämkningar, hvarför Riksdagen
här ofvan uttalat sig, att tillämpas å sådana skolor från och med
ingången af läsåret 1912—1913.

Häraf föranledes som ofvan antydts för närvarande icke någon
höjning i anslagstitelns slutsumma. Då emellertid det beslut, Riksdagen
under punkt 3 här ofvan anmält, förutsätter höjning af det i anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» in -

Riksdagens skrifvelse Nr 9. 33

gående bestämda anslaget, kommer anslagstiteln i sin helhet att erhålla

följande utseende:

bestämdt anslag:

till landtbruksinstituten in. in......................................... kronor 322,840: —

förslagsanslag:

till understöd åt landtmannaskolor................................. „ 50,000: —

Summa kronor 372,840: —

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

5:o) Under punkt 6 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
med godkännande af det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet att gälla
från och med ingången af år 1912 samt med förklarande, att de villkor
och förbehåll, som nu gälla för åtnjutande af de i staten för centralanstalten
upptagna aflöningsförmåner, skola tillämpas å samtliga föreståndar-
och öfverassistentsbefattningar i den nya staten, höja det under
anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
nu 108,100 kronor, med 13,000 kronor till 121,100 kronor.

Centralanstalten för jordbruksförsök arbetar för närvarande på fem
hufvudafdelningar, nämligen en för jordbrukets, en för agrikulturkemiens,
en för boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens, en för
växtfysiologiens och växtsjukdomarnas samt en för skadeinsekternas områden.
Den vid anstalten fast anställda personalen utgöres af fem föreståndare,
eu för hvardera af ofvannämnda afdelningar, tre öfverassistenter,
en å jordbruksafdelningen och två å husdjursafdelningen, af hvilka två
sistnämnda den ene förestår det under avdelningen sorterande bakteriologiska
laboratoriet, tre assistenter, en å hvardera af kemiska, botaniska
och entomologiska afdelningarna, samt fem vaktmästare eller
arbetsbiträden, en å hvardera liufvudafdelningen. Nu utgående aflöningar
till den fasta personalen äro med ett undantag desamma, som upptagits
i nedanstående stat, hvilken jämväl beträffande anslagen till
vikariatsersättning och anstaltens »öfriga utgifter» samt personalens
ålderstillägg och bostadsförmåner motsvarar nuvarande förhållanden.
Berörda undantag gäller de fasta assistenternas arfvoden, som nu utgå
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Käft. 5

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

med endast 2,000 kronor om året. Utöfver den fast anställda personalen
har anstalten i större eller mindre utsträckning anlitat biträde af
extra assistenter, hvilka aflönats från anslaget till anstaltens öfriga
utgifter.

De nu ifrågavarande ändringarna i anstaltens stat bestå däri, att
öfverassistentbefattningen å bakteriologiska laboratoriet skulle med laboratoriets
utbrytande från husdjursafdelningen och ombildande till sjelfständig
kufvudafdelning öfvergå till föreståndarbefattning, hvarigenom
aflöningen vid befattningen komme att höjas med 1,000 kronor; att tre
nya fasta assistentbefattningar skulle tillkomma, en för hvardera af de
två afdelningar, där fast assistent ej nu finnes, och en för den nya
bakteriologiska afdelningen; samt att de fasta assistenternas årsarfvoden
skulle höjas till 3,000 kronor. De två sistnämnda förändringarna i staten
skulle medföra en höjning däraf med sammanlagdt 12,000 kronor.
Då på grund af ökade kostnader för anstaltens alltjämt under utvidgning
varande försöksverksamhet någon nedsättning icke kan vidtagas beträffande
anslaget till anstaltens öfriga utgifter, hvilket anslag genom
de nya fasta assistentbefattningarnas inrättande gifvetvis kommer att i
minskad omfattning anlitas för beredande af extra biträde, kommer den
för anstalten nu ifrågavarande anslagshöiningen att uppgå till sammanlagdt
13,000 kronor.

Statens slutsumma skulle sålunda komma att ökas från 112,100
kronor till 125,100 kronor. Det till central anstalten under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda
anslag, hvilket med anledning af att föreståndare och öfverassistenter
äro skyldiga att vidkännas afdrag å sina löner på grund af fri bostad,
understiger statens slutsumma med 4,000 kronor och nu utgör 108,100’
kronor, skulle sålunda behöfva ökas till 121,100 kronor.

Vid inrättandet af centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
fästes stora förhoppningar vid dess blifvande verksamhet
för utvecklingen af det svenska jordbruket. Under den tid, som därefter
förflutit, har anstalten ock på sådant sätt motsvarat sitt ändamål och
i så hög grad tillvunnit sig landtmännens förtroende, att förväntningarna
å resultaten af anstaltens vidare arbeten måhända än ytterligare stegrats.
Det är därför af vikt att tillse, det anstalten ej i brist på medel hämmas
i sin verksamhet, utan sättes i tillfälle att till landtbruk snäringens
fromma i möjligaste mån utnyttja den inom anstalten i rikt mått representerade
fackkunskapen och erfarenheten. I betraktande häraf och då
den äskade höjningen af anstaltens anslag torde väl motsvaras af den

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

efter hand inträdda ökningen i anstaltens göromål, tvekar Riksdagen
icke att tillmötesgå nu ifrågavarande anslagskraf.

Beträffande de särskilda ändamål, som genom beredande af ökade
medel åt centralanstalten skulle vinnas, vore detta, som ofvan nämnts, i
första rummet utbrytande af det bakteriologiska laboratoriet från afdelningen
för husdjursskötsel och dess konstituerande såsom särskild hufvudafdelning.
Redan vid centralanstaltens upprättande var på tal att
inrätta en särskild hufvudafdelning för försök på det med hvarje år allt
betydelsefullare bakteriologiska området. Orsaken, att så ej blef fallet,
torde hafva varit, att det ansågs lämpligast att, då bakteriologiska undersökningar
borde stå i närmaste samband med andra försök, särskildt
inom nyssnämnda samt jordbruks- och kemiska afdelningarna, inordna
en bakteriologisk afdelning under en af dessa, därvid valet föll å husdjursafdelningen.
Af vissa skäl hafva emellertid de bakteriologiska arbetena
hittills kommit att hufvudsakligen utgöras af själfständiga forskningar,
hvilkas resultat visat sig vara af den vikt, att befrämjandet af
denna verksamhet måste framstå såsom synnerligen önskvärd!. Och
därtill kommer, att under de senare åren det bakteriologiska forskningsområdet
vidgats särskildt därigenom, att en ny gren af den moderna
bakteriologien — jordbakteriologien — tillkommit, hvilken vid sidan af
mejeribakteriologien intager en med hvarje år alltmera betydelsefull
och framskjuten plats samt i allt högre grad påkallar laboratoriets uppmärksamhet.
Då med hänsyn härtill det bakteriologiska laboratoriet
för framtiden i hvarje fall torde komma att utöfva en själfständig verksamhet,
som med allt skäl kan antagas växa i vikt och omfattning,
synes det vara väl befogadt att ombilda laboratoriet till själfständig hufvudafdelning,
helst samarbetet mellan laboratoriet och särskildt jordbruksafdelningen
samt den botaniska afdelningen på grund af jordbakteriologiens
utveckling blifvit lifligare än med den hufvudafdelning, af
hvilken det nu utgör en del.

Vidare skulle anslagsökningen användas för nyanställande af tre
fasta assistenter äfvensom till höjande af assistenternas aflöning till 3,000
kronor. I båda dessa afseenden har för förslaget anförts fullgoda skäl.
Beträffande särskildt ökandet af assistenternas antal, hvarigenom fast
biträde skulle beredas de afdelningar, där sådant hittills saknats, och
hvilka därför varit hänvisade att anlita extra biträden, torde för arbetets
ostörda och jämna gång å afdelningarna ligga i öppen dag vikten
däraf, att alltid finnes att tillgå en med afdelningens arbeten fullt förtrogen
person, som vore kompetent att uppehålla föreståndarens åligganden,
då denne begagnade sig af semester eller vore sjiik eller eljest

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

hade förfall. Vidkommande slutligen assistenternas aflöning, så är denna
betydligt lägre än de aflöningar, som numera åtnjutas å de jämförliga
assistentbefattningarna vid statens skogsförsöksanstalt och vid de statsunderstödda
kemiska stationerna äfvensom jordbrukskonsulentbe fattningarna.
Då af dessa befattningar endast de vid skogsförsöksanstalten,
med hvilka är förenadt ett arfvode af 3,000 kronor, äro i anseende till
krafven å innehafvarnas kompetens likställda med centralanstalten, synas
billighet och nödig omtanke om tjänstemannakårens vid centralanstalten
behöriga rekrytering fordra, att jämväl denna anstalts assistenter komma
i åtnjutande af samma löneförmåner, som redan kommit assistenterna
vid skogsförsöksanstalten till del.

På grund af hvad sålunda anförts och då Riksdagen i öfrigt icke
haft något att erinra emot förevarande förslag, får Riksdagen anmäla,
att Riksdagen

dels godkänt följande stat för centralan stalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, att gälla från och med ingången af år 1912:

A fl ö n i n g.	1 1 Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.

1 föreståndare ........................	3,000	2,500	5,500	Efter fem år kan
5 föreståndare ........................	15,000	12,500	27,500	lönen höjas med 500 , kronor och efter tio år
1 öfverassistent........................	2,500	2,000	4,500	med ytterligare 500
1 öfverassistent........................	2,500	2,000	4,500	kronor.
6 assistenter, arfvoden ............ 5 vaktmästare eller arbetsbi-		—	18,000
träden, arfvoden ...............	—	—	3,800
Vikariatsersättning ..................		—	2,100
Aflöning summa kronor............ Till centralanstaltens öfriga ut-			65,900
gifter ..............................	—	— ■	59,200
Summa kronor	—	_	125,100

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde åtnjuta
fri bostad; och skola, så länge föreståndare och öfverassistent åtnjuta denna förmån, afdragas
å lönen 500 kronor årligen.

dels förklarat, att de villkor och förbehåll, som nu gälla för åtnjutande
af de i staten för centralanstalten upptagna aflöningsförmåner,

Riksdagens skrifvelse Nr 9. 37

skola tillämpas å samtliga föreståndar- och öfverassistentbefattningar i
den nya staten;

dels ock höjt det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af
jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till centralanstalten
för för söks väsen det på jordbruksområdet, nu 108,100 kronor, med 13,000
kronor till 121,100 kronor.

På grund häraf kommer anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» att ökas med 13,000 kronor, eller
från 290,800 kronor till 303,800 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

6:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, för tillsättande
från och med år 1912 af en femte fiskeriintendentsbefattning, höja
det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» uppförda anslag till
statens fiskeriadministration från 24,000 kronor till 28,000 kronor eller
med 4,000 kronor, samt att, vid bifall härtill, höja anslaget till fiskerinäringens
understöd från 68,000 kronor till 72,000 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad Kungl. Maj:t föreslagit godkände
Riksdagen år 1904 stat för statens fiskeriadministration, upptagande
bland annat aflöningar för sex fiskeriintendenter med för hvar och en
2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar eller tillhopa

4,000 kronor äfvensom ålderstillägg.

I brist på kompetenta sökande hafva emellertid hittills endast fyra
af fiskeriintendentsbefattningarna blifvit tillsatta. Enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas finnes nu anledning antaga, att ytterligare en
fiskeriintendentsbefattning skulle kunna från och med år 1912 tillsättas.

I anledning häraf har Riksdagen

dels, för tillsättande från och med år 1912 af en femte fiskeriintendentsbefattning,
höjt det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»
uppförda anslag till statens fiskeriadministration från 24,000 kronor
till 28,000 kronor eller med 4,000 kronor;

dels ock höjt anslaget till fiskerinäringens understöd från 68,000
kronor till 72,000 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9,

Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet.

I riksstaten äro statsverkets utgifter för närvarande i regel sammanförda,
efter det ändamål hvars främjande med dem afses, å respektive
hufvudtitlar utan hänsyn till utgifternas beskaffenhet af verkliga eller
endast mer eller mindre skenbara. Beträffande nionde hufvudtiteln bestridas
sålunda från därå uppförda ordinarie anslag åtskilliga utgifter,
som hufvudsakligen äro att hänföra till driftkostnader för af staten
utöfvad affärsverksamhet, nämligen utgifterna för statens domänförvaltning,
i riksstaten upptagna under anslagstitlarna »domänstyrelsen» och
»skogsväsendet». Enligt det med innevarande års statsverksproposition
framlagda vid propositionens uppställning tillämpade förslaget till ändrad
uppställning af riksstaten skola emellertid utgifter af nyssnämnda
slag icke längre upptagas under hufvudtitlarna. I anslutning härtill har
Eders Kungl. Maj:t under punkterna 8 och 9 af förevarande hufvudtitel
gjort framställning om afförande från hufvudtitelns stat af anslagen
under ofvannämnda anslagstitlar och sammanförande å samma stat
under titel »skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet» af de
utgiftsposter, samtliga nu ingående i anslaget till »skogsväsendet», som
äro att betrakta såsom verkliga utgifter.

Den förändring af riksstatens uppställning, som häri funnit ett
uttryck och som, hvad nu angår nionde hufvudtiteln, kommer att öfva
stort inflytande jämväl å hufvudtitelns extra stat genom uppförandet i
riksstaten utom hufvudtitlarna af de kapitalökning innebärande utgifterna,
är onekligen i hög grad ägnad att öka riksstatens öfverskådlighet och
göra densamma till ett långt säkrare uttryck för den statsekonomiska
innebörden af budgeten i dess helhet eller till särskilda dess delar än
riksstaten med hittillsvarande uppställning mäktat gifva. Beträffande
särskildt nionde hufvudtiteln torde emellertid förändringen i riksstatens
uppställning, ehuru den jämväl i afseende å denna hufvudtitel innebär
en gifven förbättring, icke kunna medföra så stora fördelar, som önskligt
vore. Så har riksstaten, genom dess förändrade uppställning, i det afseende
förlorat i öfverskådlighet, att ej längre i samma grad som förut
af staten omedelbart framgår, i hvad män statsutgifterna i hela deras
omfattning falla å de särskilda hufvudgrenarna af statsförvaltningen.
Vidare är den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna behandlingen i budgethän -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

seende af de nuvarande anslagen till domänstyrelsen och skogsväsendet,
hvilken skulle hafva till ändamål att, med frånskiljande från hufvudtiteln
af de anslag, som äro att hänföra till driftkostnader vid statens domänförvaltning,
därå bibehålla de anslag, som icke äro hänförliga till någon
statens affärsverksamhet, just i berörda afseende i viss mån vilseledande.
I de anslag, som sålunda skulle frånskiljas hufvudtiteln, ingå nämligen,
bland annat, anslagen till aflöningarna åt domänstyrelsens personal och
skogsstaten. Och då berörda statstjänares verksamhet till ej obetydlig
del faller utom området för den egentliga domänförvaltningen, t. ex. i
hvad verksamheten afser skogsvården i allmänhet eller i något särskildt,
allmänt ändamål tjänande afseende, såsom tillsynen öfver skyddsskogarna
m. m., kunna sistberörda anslag med fog anses till viss mån
höra hemma i hufvudtitelns stat. Att på annat sätt än Eders Kungl.
Maj:t föreslagit upptaga dessa anslag i riksstaten torde emellertid under
gifna förhållanden icke vara lämpligt, om ens möjligt.

7:o) Hvad härefter beträffar de särskilda nu ifrågavarande anslagen
har Eders Kungl. Maj:t i afseende å

Domänstyrelsen

föreslagit Riksdagen att för sin del besluta, att det å nionde hufvudtiteln
bland ordinarie anslag uppförda anslaget till domänstyrelsen,

159,000 kronor, skall från hufvudtitelns stat afföras.

I anslutning härtill och med hänvisning till hvad ofvan anförts
får Riksdagen, under erinran att de till domänstyrelsens ämbets- och
tjänstemän utgående ålderstillägg samt rese- och traktamentsersättningar,
hvilka nu utgå från hufvudtitelns förslagsanslag till nämnda ändamål,
hädanefter skulle, vid bifall till förevarande framställning, utgå från de
anslag till driftkostnader vid domänförvaltningen, som kunna blifva
anvisade, hvilket emellertid icke torde böra medföra ändring i nämnda
förslagsanslags belopp, anmäla, att Riksdagen för sin del beslutat, att
det å nionde hufvudtiteln bland ordinarie anslag uppförda anslaget till
domänstyrelsen, 159,000 kronor, skall från hufvudtitelns stat afföras.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

8:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t beträffande

Skogsväsendet

föreslagit Riksdagen att

dels godkänna sådan ändring i gällande aflöningsstat för skogsinstitutet,
att lönen för den därå uppförda planteringsv aktaren förklaras
kunna höjas ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10
år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven
aflöningsförhöjning bestämma enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;

dels medgifva att af reservationsanslaget till krono skogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet för år 1911 må
disponeras ett belopp af 3,000 kronor till gäldande af vissa extra utgifter
för statens skogsförsöksanstalt;

dels ock, med afförande från nionde hufvudtitelns stat af anslaget
till skogsväsendet, 4,588,000 kronor, å samma stat under titel »Skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet» uppföra ett anslag å

185,000 kronor.

För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda:

Bestämdt anslag:

för skogsstaten ........................ kronor 1,140,300: —

„ statens skogsläroverk ...... „ 96,800: — kronor 1,237,100: —

Förslagsanslag:

till ålderstillägg åt personalen vid skogsstaten och

skogsläroverken ...................................................... „ 110,000: —

Beservationsanslag:

till enskilda skogsundervisnin gen

.................................... kronor 7,600: —

„ kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet
....................................._„ 3,233,300: — „ 3,240,900: —

Summa kronor 4,588,000: —

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Anslagen äro disponerade på följande sätt:

Bestämda anslagen.

I. Anslaget för skogsstaten, 1,140,300 kronor.

Från detta anslag bestridas aflöning, resepenningar och hyres ersättning

åt skogsstatens ordinarie personal.

II. Anslaget för statens skog slör overk, 96,800 kronor.

Från anslaget bestridas kostnaderna för dels skogsinstitutet och
dels statens skogsskolor, med undantag af skogsskolan vid Kloten, till
hvilken Riksdagen här nedan återkommer. Skogsinstitutets stat slutar
för närvarande å 35,900 kronor; för skogsskolorna, med undantag af
den vid Kloten, upptager staten ett belopp af 60,900 kronor. Sammanlagda
beloppet af nu ifrågavarande två stater motsvarar således anslagets
slutsumma.

Förslagsanslaget.

Från detta anslag, 110,000 kronor, utgå ålderstillägg dels till
befattningshafvare vid skogsinstitutet äfvensom till föreståndare och
skogsrättare vid statens för utbildande af skogsbetjänte afsedda skogsskolor,
dels hufvudsakligen till den å aflöningsstaten för skogsstaten
uppförda personal.

Reservationsanslag eu.

I. Reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen 7,600
kronor.

Detta anslag är afsedt till bestridande af kostnaderna för Skogshålls
skogsskola, 6,600 kronor, äfvensom till aflönande af en lärare
i skogshushållning vid Gottlands folkhögskolas landtbrukskurs, 1,000
kronor.

II. Reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, 3,233,300 kronor.

Från detta anslag utgå bland annat kostnaderna för:

l:o) Statens skogsförsöksanstalt.

Staten för anstalten slutar på 29,000 kronor.

2:o) Skogsskolan vid Kloten.

Staten för denna skola slutar å 6,500 kronor.

3:o) Kolarskolan vid Hällnäs.

Till denna skola har i allmänhet plägat anvisas ett årligt belopp
af 1,000 kronor, dock under förutsättning att bidrag till enahanda belopp
tillskjutes af korporationer eller enskilda.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

4:o) Statens skog singenjör er.

För närvarande finnas tre sådana ingenjörer, af Indika en hvar
åtnjuter ett arfvode af 3,000 kronor jämte rese- och traktamentsersättning
intill 1,800 kronor om året. För samtliga dessa skogsingenjörer
hafva följaktligen beräknats 14,400 kronor om året.

Utöfver de ändamål, för hvilka kostnaderna sålunda utgå från
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet, är berörda anslag afsedt hufvudsakligen till
aflönande åt den vid skogsstaten anställda extra personalen, till förvaltningsutgifter
i allmänhet samt till bekostande af byggnads- och reparationsarbeten
äfvensom af oförutsedda eller mer eller mindre tillfälliga
utgifter, som med skogsväsendet äga samband.

På grund af den enligt hvad ofvan sagts förändrade uppställningen
af riksstaten skulle af anslagen till skogsväsendet från nionde hufvudtiteln
afföras de, som afsåge driftkostnader för statens skogsdomäner.
De anslag däremot, som icke hufvudsakligen afsåge statens egen skogsförvaltning,
skulle bibehållas å hufvudtiteln och sammanföras under en
gemensam anslagstitel under benämning »Skogsundervisning och skogshushållning
i allmänhet», hvilken skulle omfatta
l:o) anslag till skogsinstitutet,

2:o)

3:o)

4:o)

5:o)

6:o)

7:°)

samtliga statens skogsskolor,
den enskilda skogsundervisningen,
kolarskolan vid Hällnäs,
skogsförsöksanstalten,

försöksanstaltens

» statens skogsingenjörer samt

» åtskilliga andra ändamål såsom: tryckning af skogspublikation
er, utgifvande af skogslitteratur, underhåll
och reparationer å skogsläroverkens byggnader, anskaffande och underhåll
af undervisningsmateriell vid skogsläroverken äfvensom oförutsedda
behof m. in.

Beträffande de personalen vid skogsinstitutet äfvensom föreståndare
och skogsrättare vid vissa skogsskolor tillkommande ålderstillägg, hvilka
nu utgå från förslagsanslaget till ålderstillägg åt personalen vid skogsstaten
och skogsläroverken, skulle dessa ålderstillägg, då berörda förslagsanslag
öfverflyttas till driftkostnaderna, utgå från hufvudtitelns
anslag till ålderstillägg. Någon höjning af sistnämnda anslagsbelopp
lärer emellertid af denna anledning icke erfordras.

Beträffande de särskilda i den nya anslagstiteln sålunda ingående
anslagsposterna skulle de under l:o—6:o upptagna beräknas till sina

Riksdagens skrifvelse Kr 9.

nuvarande ofvan angifna belopp, således tillsammans 155,300 kronor.
Den återstående anslagsposten, som skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande,
är beräknad till omkring 30,000 kronor, att disponeras på
följande sätt:

för reparation och underhåll å skogsläro verkens

byggnader m. m...................... omkring kronor 15,000: —

„ utgifvande af skogslitteratur..................... „ „ 4,500: —

,, tryckning af försöksanstaltens publikationer
............................................................... „ ,, 2,500: —

„ diverse tillfälliga eller oförutsedda behof „_„_8,000: —

Summa kronor 30,000: —

Den nya anslagstitelns slutsumma skulle således bestämmas till
i afrundadt tal 185,000 kronor. Från den del af detta anslag, hvilken,
som nyss sagts, skulle uppföras till Kungl. Maj:ts disposition, skulle
komma att utgå, bland annat, dels ett belopp af 2,500 kronor för nyanskaffning
af instrument med mera för skogsinstitutet, hvilket belopp
skolat, vid oförändrad uppställning af riksstaten, i öfverensstämmelse
med 1910 års Riksdags beslut i ämnet, utgå från reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
dels ock ett vissa mera tillfälliga behof för skogsförsöksanstalten
afseende belopp af 1,450 kronor, däraf 500 kronor till ökade utgifter
för hyra, bränsle och belysning i af anstalten förhyrd ny lokal och 950
kronor för inköp af böcker, instrument m. m.

För sistnämnda två ändamål äfvensom för anläggande för en kostnad
af omkring 1,500 kronor af en skogsförsöksträdgård med plantskolor
erfordras, utöfver skogsförsöksanstaltens anslag för året, för innevarande
år ytterligare medel, tillsammans omkring 3,000 kronor, hvilket
belopp, i likhet med hvad som förra året skedde beträffande vissa kostnader
till skogsinstitutet, lämpligen skulle utgå från ofvannämnda reservationsanslag.

Af hvad ofvan sagts framgår, att någon höjning af skogsinstitutets
stat icke för närvarande ifrågasatts. Däremot har beträffande denna stat
föreslagits en ändring i syfte att den i staten upptagna planteringsvaktaren,
hvilken i aflöningshänseende är likställd med vaktmästare, må i likhet
med hvad ifrågasatts om åtskilliga andra vaktmästare, beredas ytterligare
ett ålderstillägg å 100 kronor.

Riksdagen, som icke har något att erinra med anledning af Eders
Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda förslag, har alltså

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

dels godkänt sådan ändring i gällande aflöningsstat för skogsinstitutet,
att lönen för den därå uppförda planteringsvaktaren förklaras
kunna höjas ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10
år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven
aflöningsförhöjning bestämt enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade;

dels medgifva att af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet för år 1911 må
disponeras ett belopp af 3,000 kronor till gäldande af vissa extra utgifter
för statens skogsförsöksanstalt;

dels ock med afförande från nionde hufvudtitelns stat af anslaget
till skogsväsendet, 4,588,000 kronor, å samma stat under titel »Skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet» uppfört ett anslag å

185,000 kronor.

I anslutning till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
har Riksdagen, beträffande

9:o) Landtmäteristaten,

godkänt sådan ändring i den för landtmäteristyrelsen nu gällande aflöningsstat,
att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter 5 år höjas
med 100 kronor samt den andra i staten uppförda vaktmästarens lön ej
blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare
100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar
bestämt enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven
sådan förhöjning blifvit stadgade; samt beträffande

l0:o) Sveriges geologiska undersökning,

godkänt sådan ändring i den för Sveriges geologiska undersökning nu
gällande aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras kunna efter
5 år höjas med 100 kronor samt den andra i staten uppförda vaktmästarens
lön ej blott efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter
10 år med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda
medgifna aflöningsforhöjningar bestämt enahanda villkor, som för tillträde
till förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Bidrag till skjutsentreprenader.

ll:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, utgifterna från
nedannämnda förslagsanslag, hvilket alltsedan år 1907 utgått med 215,000
kronor, under de senast förflutna åren stegrats så, att de under åren 1908
och 1909 uppgått till i medeltal 271,000 kronor, har Riksdagen höjt
det under anslagstiteln »bidrag till skjutsentreprenader» uppförda förslagsanslag
från 215,000 kronor med 35,000 kronor till 250,000 kronor.

Bidrag till vägunderhållet på landet.

12:o) Under punkt 13 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att höja det under anslagstiteln »bidrag till vägunderhållet på landet»
uppförda förslagsanslag från 1,000,000 kronor med 150,000 kronor till

1.150.000 kronor.

Ifrågavarande anslag är afsedt till gäldande af den enligt 60 §
uti lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23
oktober 1891 på staten belöpande andelen af kostnaden för vägunderhållet
på landet m. m.

Detta anslag utgjorde från början, d. v. s. från och med år 1895,

600.000 kronor, men höjdes, bland annat, med anledning af de i lagen
den 20 juni 1905 meddelade ändrade bestämmelserna om beloppet af
statsbidraget, vid 1906 års Riksdag till 1,000,000 kronor. En annan
anledning till höjningen af anslaget låg däri, att utgifterna från anslaget
under de gångna åren ökats och att det vore påtagligt, att denna
ökning skulle komma att ytterligare fortgå i betraktande af mängden
utaf alltjämt tillkommande vägar och de dyrare priserna på för väglagning
erforderliga materialier och dagsverken.

Emellertid hafva, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, utgifterna
från detta anslag visat sig väsentligt öfverstiga det i riksstaten
uppförda beloppet. Medeltalet af de verkliga utgifterna från anslaget
har sålunda under åren 1907—1909 uppgått till icke mindre än

1.157.000 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Då Riksdagen icke haft något att erinra emot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har Riksdagen höjt det under anslagstiteln
»bidrag till vägunderhållet på landet» uppförda förslagsanslag från
1,000,000 kronor med 150,000 kronor till 1,150,000 kronor.

Fattigvården i allmänhet.

13:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 14
gjorda framställning och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,
utgifterna å det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till fattigvården i allmänhet, hvilket från och med år 1907 varit
i riksstaten uppfördt med 175,000 kronor, så ökats, att de under åren
1906—1909 uppgått till i medeltal 260,000 kronor, har Riksdagen höjt
det under anslagstiteln »fattigvården i allmänhet» uppförda förslagsanslag
från 175,000 kronor med 85,000 kronor till 260,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

14:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har Eders Kungl.
Maj:t icke föreslagit någon annan ändring än att förslagsanslaget till

skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

nu 40,446 kronor, måtte för utjämnande af hufvudtitelns slutsumma
höjas med 58 kronor till 40,504 kronor.

Riksdagen får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva att samtliga
ordinarie anslag under nionde hufvudtiteln, som här ofvan icke blifvit
särskildt omförmälda, för år 1912 fastställts till samma belopp som i
innevarande års riksstat; dock att anslaget till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. till jämnande af hufvudtitelns slutsumma utförts
till ett belopp af 40,479 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga,
till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, har Riksdagen fattat
följande beslut.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

15:o) I punkt 16 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvande
i jordbruksdepartementet, i enlighet med i statsrådsprotokollet angifna
grunder och på enahanda villkor som för innevarande år, på extra stat
för år 1912 bevilja ett förslagsanslag af 6,660 kronor, däraf högst 162
kronor 50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning under
semester.

I afseende å grunderna för dessa lönetillägg äfvensom villkoren
för deras åtnjutande och de föreskrifter, som höra iakttagas vid utbetalningen
af desamma, vill Riksdagen hänvisa till hvad chefen för
justitiedepartementet enligt det vid statsverkspropositionen fogade protokollet
öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari 1911 (punkt 12)
därom anfört.

Med hänvisning till hvad ofvan meranämuda statsrådsprotokoll
öfver jordbruksärenden i ämnet innehåller och under erinran, att Riksdagen
beträffande andra statsdepartement bifallit liknande framställningar
som nu förevarande, får Riksdagen anmäla att Riksdagen till provisorisk
lönereglering för befattningshafvande i jordbruksdepartementet, i enlighet
med de i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för
den 13 januari 1911 i fråga om provisorisk lönereglering för justitiedepartementet
angifna grunder och på enahanda villkor som för innevarande
år på extra stat för år 1912 beviljat ett förslagsanslag af 6,660
kronor, däraf högst 162 kronor 50 öre må användas till höjning af
vikariatsersättning under semester.

16ro) På grund af hvad Eders Kungl. Maj:t under punkten 17 föreslagit
och med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet innehåller i
ämnet får Riksdagen vidare meddela att Riksdagen i likhet med hvad

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

för innevarande år ägt rum, för aflönande af en kanslisekreterare inom
jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, på extra stat
för år 1912 anvisat ett anslag af 5,050 kronor, däraf 1,600 kronor skola
anses såsom tjänstgöringspenningar.

17:o) Eders Kungl. Maj:t bär vidare under punkten 18 föreslagit
Riksdagen att för beredande af arfvode åt en extra föredragande inom
jordbruksdepartementet m. m. på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af 4,000 kronor.

Med erinran att Riksdagen för hvart och ett af åren 1909—1911
beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, för de två senaste åren till
enahanda belopp som nu begäres, får Riksdagen för Eders Kungl. Maj:t
anmäla att Riksdagen för beredande af arfvode åt en extra föredragande
inom jordbruksdepartementet m. m. på extra stat för år 1912 anvisat ett
anslag af 4,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

18:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
och med hänvisning till hvad Riksdagen ofvan under punkt 3
anfört, får Riksdagen anmäla att Riksdagen till bestridande af kostnaderna
för uppförande af en institutionsbyggnad och två lärarbostäder vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt för uppförande af två lärarbostäder och
för vissa förändringar i hufvudbyggnaden vid landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp beviljat ett anslag af 144,000 kronor och däraf på
extra stat för år 1912 anvisat 94,000 kronor.

19:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkten 20 föreslagit
Riksdagen att till undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.

För hvart och ett af åren 1908—1911 har Riksdagen för ifrågavarande
ändamål å extra stat beviljat ett belopp af 3,000 kronor. Då
behofvet af anslaget synes alltjämt kvarstå oförminskadt, har Riksdagen
till undervisningsmateriell för iandtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
å extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 3,000 kronor.

20:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
och med erinran om hvad Riksdagen under punkt 4 härofvan anfört,

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

får Riksdagen meddela, att Riksdagen, i likhet med livad för hvart och
ett af åren 1908—1911 ägt rum, till understöd åt mindre bemedlade
lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 10,000 kronor,
att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

21:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
och under erinran om hvad ofvan under punkt 4 i ämnet
anförts, får Riksdagen vidare anmäla, att Riksdagen för höjning från

4.000 kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre lantbruksskolor
utgående understöd af statsmedel å extra stat för år 1912 anvisat ett
anslag af 6,000 kronor.

22:o) Under punkt 23 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af

6.000 kronor till beredande af statsbidrag åt Fredrika-Bremer-förbundets
iandthushållningsskola vid Rimforsa för utbildande af lärarinnor.

För ifrågavarande ändamål har Riksdagen för hvart och ett af
åren 1908, 1909 och 1910 anvisat medel till belopp af 4,000 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning höjde
1910 års Riksdag statsbidraget till nämnda skola och anvisade i sådant
afseende på extra stat för innevarande år ett belopp af 6,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas har Eders Kungl. Maj:t,
i hufvudsaklig likhet med hvad som skett beträffande föregående års anslag,
föreskrifvit såsom villkor för åtnjutande af innevarande års anslag, att
fyra elever skulle äga åtnjuta kostnadsfri undervisning, dock utan att
vara befriade från afgifter för kost och logi; att för inträde i skolan
skulle erfordras, att sökande erhållit högre flickskolebildning eller visade
sig eljest hafva förvärfvat motsvarande kunskaper eller genomgått folkhögskolekurs;
att sådana inträdessökande, som därjämte kunde förete
intyg om praktisk duglighet och vana vid landtliga göromål, skulle
äga företräde; att afgiften för undervisning, kost, logi och lyse ej finge
öfverstiga 600 kronor för år; att plan för undervisningen skulle underställas
landtbruksstyrelsens pröfning och godkännande; samt att till
landtbruksstyrelsen skulle tre månader efter lärokursens afslutande ingifvas
berättelse om skolans verksamhet.

Tillika stadgades såsom förutsättning för anslagets utbetalande,
att det med intyg från landtbruksstyrelsen styrktes, att undervisningen
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. 7

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

vid skolan bedrefves på tillfredsställande och med dess ändamål öfverensstämmande
sätt samt att fyra elever vid skolan åtnjöte kostnadsfri
undervisning.

I anslutning till förra årets Riksdags i ämnet fattade beslut har
Riksdagen å extra stat för år 1912 beviljat ett anslag af 6,000 kronor
till beredande af statsbidrag åt Fredrika-Bremer-förbundets landthushållningsskola
vid Rimforsa för utbildande af lärarinnor.

23:o) I särskilda inom Riksdagen väckta motioner har föreslagits,
att Riksdagen behagade besluta, att till landthushållsskolan
å Brogård i Uppland för utbildning af lärarinnor må för hvartdera af
åren 1911 och 1912 utgå ett understöd å fyratusen kronor under de
närmare villkor, som Kungl. Maj:t äger bestämma, samt att för ändamålet
å extra stat för 1912 under nionde hufvudtiteln anvisa ett belopp
af 8,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under 1911 af
tillgängliga medel förskottera hälften.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört följande:

»Den kommitté, som i december 1908 afgaf sitt betänkande om
ordnandet af den lägre landtbruksundervisningen, framhåller i detta betänkande
starkt behofvet af särskild undervisning i skolor och kurser
för landsbygdens kvinnliga ungdom i de sysslor, som tillkomma en husmor
på landet, och har uppgjort detaljerade förslag för ett helt system
af landthushållsskolor och husmoderskurser. Kommittén påpekar samtidigt
behofvet af för dylika skolor och kurser utbildade lärarinnor
äfvensom behofvet af konsulenter och ledare af studieresor för de sidor
af landthushållningen, som i regeln komma på husmoderns lott. Genom
1910 års Riksdag beviljades anslag för anordnande genom hushållningssällskapens
försorg af husmoderskurser af olika slag för det mindre jordbrukets
behof, för hvilka kurser naturligtvis behöfvas lärarinnor med
särskild utbildning för landthushåll. Slutligen lär den kommitté, som
har att yttra sig om folkundervisningen, komma att föreslå, att undervisning
i jordbruk och landthushåll skall ingå i folkskolans fortsättningskurser,
och det måste då naturligtvis beredas de blifvande lärarinnorna
i dessa ämnen möjlighet att i särskilda, med praktiskt jordbruk förenade
läroanstalter inhämta kunskaper och öfning i de ämnen, som skola bli
föremål för deras undervisning.

Hittills, och ännu när kommittén afgaf sitt betänkande, har blott
funnits en anstalt, som direkt afsett utbildning af lärarinnor i huslig
ekonomi för landsbygdens behof, nämligen Fredrika-Brem er-förbundets
skola å Rimforsa i Östergötland. Kommittén förutser, att den ensam

Riksdagens skrifvelse Kr 9.

icke skall vara på långt när tillräcklig- att fjdla beliofvet af lärarinnor,
konsulenter o. s. v., och framhåller »önskvärdheten af att, därest fråga
nppstode om inrättande i andra delar af landet af dylika skolor, äfven
dessa måtte komma att understödjas af statsmedel i den mån sådant
vore af nöden för lärarinnebildningen».

Sedan 1907 års kommitté sålunda uttalade sig, har en ny läroanstalt
med samma syfte som Rimforsaskolan börjat sin verksamhet i
Uppland. Styrelsen för Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala har
länge haft sin uppmärksamhet fäst på behofvet af att de lärarinnor i
huslig ekonomi, som få sin verksamhet förlagd till landsbygden, i sammanhang
med sin utbildning i öfrigt äfven gjordes förtrogna med sådana
sysslor och intressen, som tillhöra skötseln åt ett landthushåll, och skolan
har i mån af utrymme och tillgångar i öfrigt sökt ordna sin undervisning
för blifvande lärarinnor i sådan riktning, bland annat genom att i
sin läroplan upptaga mindre kurser i mjölkhushållning och trädgårdsskötsel.
En verkligt tillfredsställande undervisning i landthushållning kunde emellertid
naturligtvis icke gifvas med de resurser, en stad kan erbjuda, och
skolstyrelsen har därför under förra året inköpt en mindre landtegendom,
1 ''ii mantal Brogård i Tensta socken, en half mil från
järnvägsstation i Uppland, och dit förlagt den praktiska undervisningen
i landthushåll för blifvande lärarinnor i huslig ekonomi.

I syfte att nedbringa kostnaderna så mycket som möjligt och på
samma gång göra utbildningen i bästa mening praktiskt fruktbärande,
har styrelsen kombinerat undervisningen i Uppsalaskolan och Brogårdsskolan
på det sätt, att de inledande teoretiska ämnena, fysiologi och
hälsolära, kemi och födoämneslära samt matlagning i inskränkt mening
inhämtas under en hösttermin i Uppsala; därefter tillbringa samma elever
ett helt kalenderår på Brogård och få, på samma gång de fortsätta med
praktisk matlagning, där öfva sig i alla sådana arbeten, som pläga ledas
eller utföras af en husmor på landet, grofbak, slakt och tvätt, fullständigt
på egen hand sköta ladugård och mejeri, grisar, höns och
andra smådjur samt trädgården och inom jordbruket utföra sadana
arbeten, som pläga utföras af kvinnor. Den teoretiska undervisningen
i jordbruk och husdjursskötsel, i mjölkhushållning, slakt o. s. v. meddelas
i omedelbart sammanhang med det praktiska arbetet. 3 a 4 timmar
i veckan ägnas åt sammanfattande öfversikter, repetitioner och kompletteringar
af det, som i sammanhang med det praktiska arbetet inhämtats.
Följande vår tillbringa eleverna åter vid skolan i Uppsala, då undervisningen
i teoretiska ämnen afslutas och den liufvudsakliga undervis -

52 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

ningen i pedagogik och metodik med tillhörande öfnings- och profléktioner
gifves.

Arbetet å Brogård ledes af tre lärarinnor, af hvilka två ha speciell
utbildning i husdjursskötsel, mjölkhushållning och trädgårdsskötsel, den
tredje förestår hushållet och leder arbetena inomhus samt bak och slakt.
Som lärare tjänstgör i öfrigt en af Uppsala läns hushållningssällskaps
konsulenter, som på samma gång är styrelsens rådgifvare och biträde
vid skötseln af jordbruket. Ifrågavarande kurs i »huslig ekonomi och
landthushållning)), som kursen benämnes i fackskolans program, motsvarar
en af fackskolans tidigare lärarinnekurser på det sätt, att i den
förut ettåriga teoretisk-praktiska stadskursen inskjutits ett års praktik i
landthushåll med ordnad sakkunnig undervisning. Genom denna kombination
vinnes:

att lärarinnornas antal i Brogård kan inskränkas till tre, medan
två eller tre ytterligare skulle behöfvas, om äfven den teoretiska undervisningen
i fysiologi och hälsolära, kemi och födoämneslära samt pedagogik
och metodik skulle lämnas där (och dessa lärarinnor icke skulle
där kunna få full sysselsättning);

att man vid den teoretiska undervisningen kan tillgodogöra sig
de rikare resurser i fråga om både lärarekrafter och laboratorier och
samlingar, som en universitetsstad kan erbjuda;

att eleverna på Brogård få intensiv praktik i såväl gröfre och
tyngre som lättare sysslor och få personligen i fullt mått göra sig förtrogna
med det fysiska arbetets natur och villkor, på samma gångdetta
arbete, efter den inledande teoretiska underbyggnaden, för dem
framträder i nytt ljus och får ett ökadt intresse;

att de på grund af denna praktik kunna tillgodogöra sig den afsilande
teoretiska utbildningen med helt andra vyer, än om det praktiska
arbetet komme vare sig före början eller efter slutet af de teoretiska
kurserna, på samma gång detta genom föregående och efterföljande
teoretiska studier får sin belysning och reglering;

att rikligare tillfälle till öfnings- och proflektioner i staden kan
beredas, då fackskolan där, utom öfriga kurser för äldre flickor, har
elfva barnafdelningar.

Brogårdskursen är så till vida fristående och sjelfständig, att den
har sin egen administration, ekonomi och räkenskaper. Och meningen
är, att plats där skall beredas äfven för utexaminerade lärarinnor i huslig
ekonomi, som vilja komplettera sin utbildning med en kurs i landthushåll.
Utom de 14 elever, som tillhöra den kombinerade landthushållskursen,
har Brogård redan nu plats för ytterligare fyra elever och

Riksdagens skrifvelse Nr 9. 53

får plats för flera, så snart vissa förändringar i en af flygelbyggnaderna
hinna vidtagas.

Fastigheten är af skolstyrelsen inköpt för 27,000 kronor. Den
var så rikligt bebyggd, att skola, elever och lärarinnor där kunnat inrymmas
utan nybyggnader. Styrelsen beräknar för skola och hushåll en
hyra af sammanlagdt 1,200 kronor (motsvarande 8 procent å 15,000
kronor, hvartill åbyggnaderna kunna värderas utöfver hvad för skälfva
jordbruket kräfves). A andra sidan beräknas elevernas arbete i jordbruk,
ladugård o. s. v. till 1,000 kronor för år. Den stat för år 1911,
som styrelsen uppgjort (se Bil.) visar, att i understöd för själfva skolan
behöfvas 4,000 kronor. Styrelsens mening hade varit, att äfven andra
af Uppsalaskolans lärarinnekurser skulle få någon undervisning i landthushåll,
men då Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition icke upptagit
den förhöjning i Uppsalaskolans årsunderstöd, som för ändamålet begärts,
eller kronor 800, måste denna undervisning tills vidare bortfalla och
utgiftssidans olika poster minskas med belopp, som tillsammantagna
motsvara dessa 800 kronor.

Till den bifogade staten bör den upplysning fogas, att densamma
blott gäller undervisningen. Logis och kost betala eleverna själfva på
det sätt, att de äro inackorderade i skolhushållet.

Inköpspriset 27,000 kronor gällde blott själfva fastigheten. Uppsättningen
af yttre inventarier för jordbruket (kreatursbesättningen inbegripen)
har kräft kronor 9,055:84; behöfliga reparationer och ändringar
ha kostat kronor 4,857: 31. Inre inventarier för skolan, hushållet
samt lärarinne- och elevbostäder ha dragit en kostnad af kronor 6,357: 32.
Till betäckning af dessa utgifter ha af för saken intresserade personer
och af Stiftelsen Lars Hiertas Minne gifvits sammanlagdt 9,950 kronor,
och styrelsen har iklädt sig personligt betalningsansvar för 12,000 kronor.
Ofriga skulder innestå i fastigheten mot inteckningar. Därtill kommer,
att skolan, som började i september föregående år och under detta första
år icke haft något offentligt understöd, naturligtvis redan har en förlust
att bära. Vi anföra dessa siffror för att å ena sidan visa, Indika
uppoffringar enskilda underkastat sig för att få skolan till stånd. A
andra sidan är det ock förklarligt, om dessa enskilda källor nu gifvit
hvad de förmå och om styrelsen med mycket bekymmer motser den
närmaste framtiden.

Vi ha oss bekant, att skolstyrelsen hos Kungl. Maj:t dels anhållit
om framställning till årets Riksdag om ett understöd för själfva skolan
å 4,000 kronor för hvardera af åren 1911 och 1912, dels anhållit om
ett bidrag å 2,500 kronor till betäckande af kostnaderna för repara -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

tioner och ändringar från det till Kungl. Maj:ts disposition stående anslaget
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

Af vissa yttranden till statsrådsprotokollet, anförda under 9:de
hufvudtiteln i 1910 och 1911 års statsverkspropositionen sammanställda
med det betänkande, som afgifvits af landfbruksundervisningskommittén,
ser det ut, som skulle meningen vara, att, sedan kommitténs förslagrörande
det mindre jordbruket och rörande de lägre landtbruksskolorna
vid 1910 och 1911 års riksdagar kommit före, till en följande Riksdag,
alltså 1912, göra framställning om medel för ordnande af undervisning
i landtJiushåll för kvinnor, i anslutning till af ofvannämnda kommitté
framställda förslag; och skulle då i detta sammanhang frågan om statsunderstöd
för Brogårdsskolan kunna upptagas. Då uppstår frågan,
huru Brogårdsskolan under tiden skall reda sig. Det måste naturligtvis
för skolstyrelsen, som gjort sig mycket besvär och iklädt sig ganska
allvarsamma förbindelser för att få skolan till stånd, som redan haft en
elevafdelning i läroanstalten och nyss där mottagit den andra, vara
nedslående att se skolan utsatt för så allvarsamma ekonomiska svårigheter.

Det vill i öfrigt synas, att om man genom 1912 års riksdag,
alltså för 1913, tänker sig ett omfattande och högst nödigt undervisningsverk
för vårt lands kvinnor skall bringas till stånd, och då för
detta naturligtvis behöfves en betydlig stab af lärarinnor, om verket
skall ha framgång, så måste man förut sörja för att lärarinnor finnas
att tillgå. Att den enda utbildningsanstalten å Rimforsa då ej på långt
när räcker till, är uppenbart och betonas eftertryckligt af den kommitté,
hvars betänkande vi förut åberopat. För sakens framgång torde också
vara önskvärdt att ha mer än en utbildningsanstalt, emedan endast på
så sätt olika orters behof och olika uppslag och synpunkter i utbildningen
kunna komma till sin rätt.

Man kunde visserligen förmena, att den nya skolan först någon
tid borde vara i verksamhet, för att man af resultatet må kunna döma,
om den förtjänar offentligt understöd eller ej. Häremot må då anmärkas,
att Brogårdsskolan blott är en filial eller afläggare af Uppsalaskolan,
under samma styrelse och ledning som denna, och att, då Uppsalaskolan
i mycket hög grad tillvunnit sig såväl regeringens och Riksdagens
som allmänhetens förtroende — hvilket framgår å ena sidan
af det betydliga understöd densamma åtnjuter och som vid denna riksdag
föreslås till höjning, å andra sidan af dess stora elevantal och det
ännu mångfaldt större antalet sökande till dess kurser — man med
visshet kan förutse, att äfven den nya skolan skall skötas lika förträff -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

ligt, som Uppsalaskolan enligt allas samstämmande omdömen skötes.
Vi hänvisa i öfrigt till att landtbruksstyrelsen. redan tillstyrkt statsunderstöd
(se Bil.) och att Kungl. Maj:t redan ådagalagt sin uppskattning
af skolan genom att bevilja det bidrag till organisationskostnaderna,
som skolstyrelsen begärt.

Vi torde i detta sammanhang böra påpeka, att Sällskapet Uppsala
enskilda läroverk, som upprättat såväl fackskolan i Uppsala som Brogårdsskolan,
är eu offentlig institution, så till vida som hvarken sällskapets
eller styrelsens medlemmar äga af verksamheten draga någon
vinst; vidare

att Brogård sskolan är en fristående anstalt, hvars ekonomi är fullständigt
skild från Uppsalaskolans, men hvars verksamhet är i vissa
afseenden kombinerad med denna;

att genom Brogårdsskolans upprättande ingen minskning sker i
Uppsalaskolans verksamhet, utan den har lika många kurser och elever
med samma undervisningstid där som förut;

att jordbruk och elevhushåll å Brogård naturligtvis skola bära sig
själfva och att det ifrågasatta statsunderstödet uteslutande afser undervisningens
behof för utbildning af lärarinnor i landthushåll; samt till
sist erinra om

att den likartade skolan å Pdmforsa under de första åren af sin
verksamhet 1908—1910 hade 4,000 kronor årligen i statsunderstöd och
att 1910 års Riksdag på framställan af regeringen höjde understödet
för 1911 till 6,000 kronor.»

Den i motionerna åberopade bilagan är af följande lydelse:

Utdrag ur kungl. landtbruksstgrelsens underdåniga skrifvelse den 16 november
1910, angående statsunderstöd åt Uppsala enskilda läroverks fackskola för huslig
ekonomi å Brogård.

På sätt landtbruksstyrelsen uti sitt underdåniga utlåtande den 18 oktober
1909 öfver landtbruksundervisningskommitténs betänkande framhållit, anser styrelsen,
att nämnda kommittés förslag böra i den mån förhållandena sådant medgifva
genomföras.

Hvad angår kurser i huslig ekonomi för kvinnliga elever, så kan 1910 års
Riksdag, genom att öfverensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts i hufvudsaklig
anslutning till nämnda kommittés förslag om ordnande, hvad angår det mindre jord -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

bruket, af dylika kurser, affattade nådiga proposition, anslå medel, anses hafva för
sin del gillat kommitténs förslag därutinnan.

Uti underdånigt utlåtande den 4 oktober 1910, med förslag till fömyadt
nådigt reglemente för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre
jordbruket in. m., har också landtbruksstyrelsen föreslagit anordnande af undervisningskurser
för särskildt antagna kvinnliga elever antingen såsom allmänna kurser
i huslig ekonomi och landthushållning på minst två, högst sex veckor (s. k. husmoderskurser)
eller såsom specialkurser på minst sex, högst tolf dagar, omfattande
huslig ekonomi eller någon af de delar af landthushållningen, som falla inom kvinnans
verksamhetsområde. För sådana kursers hållande fordras emellertid utbildade
lärarinnor, och det är därför synnerligen önskvärd!, att flera lärarinnekurser komma
till stånd.

Mot förslaget till program för ifrågavarande kurser har landtbruksstyrelsen
icke något att erinra, men torde gifvetvis, om anslag till kurserna beviljas, förslag
till plan för undervisningen böra underställas landtbruksstyrelsens pröfning likasom
i öfrigt i hufvudsak samma villkor uppställas, som för närvarande gälla för understödet
till Rimforsaskolan eller

att två frielever skola äga åtnjuta kostnadsfri undervisning, dock utan att
vara befriade från afgifter för kost och logi;

att för inträde i skolan skall erfordras, att sökande erhållit högre flickskolebildning
eller visar sig eljest hafva förvärfvat motsvarande kunskaper eller genomgått
folkhögskolekurs;

att sådana inträdessökande, som därjämte kunna förete intyg om praktisk
duglighet och vana vid landtliga göromål, skola äga företräde;

att afgifter för undervisning, kost, logi och lyse ej öfverstiger 600 kronor

för år;

samt att till landtbruksstyrelsen skall tre månader efter lärokursens afslutande
ingifvas berättelse om skolans verksamhet.

Likaså torde icke vara något att erinra mot beloppet af understödet eller
dettas utgående för åren 1911 och 1912.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med hänvisande till landtbruksstyrelsens
underdåniga utlåtande denna dag angående statsbidrag till ifrågavarande
skolas grundande, får landtbruksstyrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta nådig proposition, att Riksdagen
må å extra stat för år 1912 bevilja ett belopp af åttatusen kronor att utgå till
understöd åt den med fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala förbundna skolan för
utbildning af lärarinnor i landthushållning vid Brogård med 4,000 kronor för år
1911 och 4,000 kronor för år 1912, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel under år 1911 förskjuta det för samma år till skolan anslagna beloppet,
4,000 kronor.

Stockholm den 16 november 1910.

Underdånigst
Ang. Lytikens.

M. v. Feilitzen.

Fredrik Egerström.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Stat för undervisningen å fackskolans landtegendom Brogård under 1911 enligt
styrelsens beslut den 6 oktober 1910.

Inkomster:

Elevafgifter 14 x 180 .........................................

För kurs A och B från skolan i Uppsala..........

För elevernas arbete i jordbruk och ladugård ..
Förutsatt statsanslag..............................................

.......................... 2.520: —

.......................... 800: —

.......................... 1,000: —

............... 4,000: —

Summa kronor 8,320: —

Utgifter:

Hyra till fastigheten..................................................................

Bränsle och lyse.........................................................................

Förbrukningsartiklar ..................................................................

Undervisningsmateriel ............................................................

Reparationer och ersättningar..................................................

Administrationskostnader .........................................................

Aflöningar och arfvoden .........................................................

Diverse omkostnader (transporter, telefon, försäkringar m.

.......................... 550: —

.......................... 170: —

.......................... 200: —

.......................... 300: —

.......................... 400: —

.......................... 5,800: —

m.) ................ 700: —

Summa kronor 8,320: —

Specifikation å aflöningar.

Fröken Amelie Carlstedt]

Agnes Sundberg för 10 månader......................

G. Jönsson

Agronomen I. Ekvall å 15 kronor...................................

Naturaförm. Kontant.

500:— 1,500: —

........... 500:— 1,500: —

500:— 1,000: —

.......................... 300: —

1,500:— 4,300: —
1,500: —

Summa kronor 5,800: —

Såsom af motionerna och den därvid fogade staten för ifrågavarande,
helt och hållet på enskild väg inrättade skola framgår, har
det nn begärda statsbidraget titan vidare förutsatts för uppehållandet
af skolans verksamhet. Ett sådant tillvägagångssätt, som alltför lätt
kan locka till efterföljd, har icke kunnat annat än förefalla Riksdagen
betänkligt. Emellertid har Riksdagen, som vid granskning af motionerna
och andra för Riksdagen tillgängliga, saken rörande handlingar funnit
skolans syfte och undervisningsplan erkännansvärda, i betraktande af de
Bihang till Riksd. prot. 1911■ 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. 8

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

pågående sträfvandena för utvecklingen af den för vårt lands modernäring
så betydelsefulla undervisningen i landthushållning för allmogens kvinnor,
icke kunnat undgå att finna motionärernas förslag värdt beaktande.
Det torde nämligen kunna med visshet antagas, att omfattningen af
berörda, för kvinnor afsedda undervisning under den närmaste framtiden
kommer att betydligt vidgas och i mån häraf blifva i ökadt behof af
lärarinnor, som utbildats med särskild hänsyn till nämnda undervisnings
kraf. För närvarande finnes, såvidt Riksdagen har sig bekant, utom
nu ifrågavarande skola, endast en läroanstalt för utbildandet af sådana
lärarinnor, nämligen den under nästföregående punkt omförmälda skolan
vid Rimforsa. Då denna skolas elever, att döma af hvad statsrådsprotokollet
i ämnet innehåller, synas redan under nu rådande förhållanden
lätt nog finna sysselsättning efter genomgången utbildningskurs, kan det
väl befaras, att lärarinnebrist kunde uppstå för den antagligen tämligen
snart utvidgade landthushållningsundervisningen för kvinnor. Och med
afseende härå torde skolan vid Brogård, som också synes hafva till stor
del tillkommit för mötande af nämnda brist, vara förtjänt af understöd
från statens sida.

För att vinna närmare kännedom om skolan i fråga har Riksdagens
vederbörande utskott aflagt ett besök vid skolan. Därvid erhöll
utskottet en synnerligen tillfredsställande uppfattning om det sätt, hvarpå
skolan gick att lösa sin uppgift, och de för ändamålet vidtagna anordningarna.
I sådant afseende må särskildt nämnas, att någon tjänare
icke finnes vid skolan anställd, hvadan allt vid skolan förefallande
praktiskt arbete, såväl inom- som utomhus, utföres af eleverna, samt
att vid detta arbetes utförande icke användas andra husgeråd och redskap,
än som torde vara i bruk hos eller utan svårighet kunna
anskaffas af den del af landtbefolkningen, hvaribland eleverna kunna
antagas hufvudsakligen få sin framtida verksamhet.

Med hänsyn till ofvannämnda förhållanden och i öfrigt de upplysningar,
som Riksdagen i förevarande fråga inhämtat, har Riksdagen
kommit till den öfvertygelsen, att Brogårdskolan med afseende å dess
betydelse för undervisningen i landthushållning för kvinnor ej är Rimforsaskolan
underlägsen. Riksdagen har därför funnit sig böra bevilja
understöd jämväl åt denna skola.

Beträffande understödets belopp har Riksdagen icke funnit sig
böra frångå motionärernas framställning derutinnan.

Bestämmandet af de närmare villkoren för understödets åtnjutande
torde, i likhet med hvad som äger rum i fråga om Rimforsaskolan,
öfverlämnas åt Kungl. Maj:t.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

På grund af livad sålunda anförts och då sambandet mellan Brogårdsskolan
och fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala synts Riksdagen
borga för den förras förmåga att väl motsvara sitt ändamål, har Riksdagen,
i anledning af förevarande motioner, å extra stat för år 1912
anvisat ett anslag af 8,000 kronor till beredande af statsbidrag åt landthushållningsskolan
vid Brogård lör utbildande af lärarinnor, med rätt
för Kungl. Maj:t att däraf under innevarande år af tillgängliga medel
förskottera 4,000 kronor; hvilket Riksdagen härmed skolat för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagifva.

24:o) Under punkt 24 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter
i Dalarne och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i
södra och mellersta Sverige under villkor, att konsulenternas rese- och
traktamentsersättning bekostas af landsting, hushållningssällskap eller
eljest, och, hvad angår konsulenterna i södra och mellersta Sverige,
att vederbörande hushållningssällskap under det år, för hvilket statsbidrag
sökes, på egen bekostnad och utan anlitande till någon del af
statsbidraget, anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter,
samt på de villkor i öfrig!, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 55,000 kronor, att af
Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas.

Såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter i Dalarne
och Norrland har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren
1908—1911 anvisat ett anslag af 30,000 kronor att af Kungl. Maj:t i
mån af behof för ändamålet användas.

Vidare har Riksdagen år 1910 medgifvit, att ett belopp af högst

25,000 kronor af anslaget till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket
finge, med en beräkning af 2,500 kronor till hvart och ett af
tio hushållningssällskap inom mellersta och södra Sverige, användas för
anställande inom sällskapets område af en jordbrukskonsulent för det
mindre jordbruket.

Nu föreliggande framställning afser, att för år 1912 anslag måtte
beviljas för båda förenämnda ändamål till samma belopp och på samma
villkor, som för innevarande år bestämts, samt att anslagen måtte sammanföras
under eu gemensam anslagstitel.

1 detta sammanhang har Riksdagen till behandling förehaft en
inom Riksdagen väckt motion, däri hemställts, att Riksdagen ville besluta
att för år 1912 anvisa och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

anslag af 18,000 kronor, att användas som bidrag för aflönande af
vandringsrättare, som inom Kopparbergs län och de fem norrländska
länen af hushållningssällskapen anställas, med villkor att hushållningssällskap
eller andra korporationer i öfrig! bestrida kostnaderna för desamma,
och enligt de närmare grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas.

Till stöd för denna framställning har anförts följande:

»Af allra största framtidsvikt är för oss utvecklingen af det mindre
jordbruket, särskild! dess utveckling i intensitet.

Detta gäller för hela vårt land, men i all synnerhet för Norrland.

Härför kräfves i främsta rummet spridande af ökad kunskap angående
ett dylikt jordbruks rätta bedrifvande, det fullt rationella och
ändamålsenliga tillgodogörandet af alla dess hjälpkällor.

Hvad angår norrländska förhållanden, har detta med styrka framhållits
redan af Norrlandskommittén. Denna kommitté utsände bland
annat frågor till hushållningssällskapen och deras tjänstemän, till af
sällskapen utsedda ombud, i socknarne, till kronofogdar, länsmän, landtbruksingenjörer
m. fl. I de inkomna svaren framhålles allmänt, att
spridandet af ökade kunskaper i såväl jordbruk som skogsvård vore i
hög grad ägnadt att stödja jordbruket och utgjorde ett af de viktigaste
villkoren för att sätta den jordbruksidkande befolkningen i stånd att af
sitt arbete skörda rikaste möjliga frukter. En efter de lokala förhållandena
afpassad undervisning vore af långt större betydelse än direkt
understöd, lämnadt i hvilken form som helst. För att blifva verkligt
fruktbringande borde den dock ordnas så, att den icke endast väckte
allmogens intresse, utan på ett praktiskt och åskådligt sätt lade i
dagen, huru de medel skola användas och brukas, genom hvilka det
norrländska jordbruket kan främjas och ledas in på rätt spår. De, som
lämna dylik undervisning, få ej vänta att blifva uppsökta af den allmänhet,
för hvilken undervisningen är afsedd. Undervisaren måste
komma till dem, som skola undervisas och genom att på deras eget
verksamhetsområde visa dem, huru de skola utföra ett visst arbete, ingjuta
lif och åskådlighet i sin undervisning.

Norrlandskommittén anslöt sig till dessa från bygderna utgångna
tankar och föreslog anställande af kringresande jordbrukskonsulenter i
Kopparbergs län och de norrländska länen. Meningen var, att dessa
konsulenter skulle uppsöka den mindre jordbrukaren i hans hem, vistas
en längre tid i hvarje by — de norrländska hemmanen äro i allmänhet
samlade i byar. Han skulle där göra bekantskap med bönderna och
arrendatorerna samt, sedan han lärt känna deras sätt att bruka jorden
och sköta kreaturen, gifva dem råd och anvisningar om de förändringar

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

de borde vidtaga för att få större inkomst af sin hushållning. Efter
2 å 3 år borde lian göra ett förnyad t besök för att se, huru hans undervisning
tillämpats.

Vid 1907 års riksdag erhölls också på Kungl. Maj:ts framställning
anslag till kringresande jordbrukskonsulenter i de norrländska länen och
Kopparbergs län, dock till vida mindre antal, än Norrlandskommittén
föreslagit. För närvarande är deras antal 12 i stället för af kommittén
föreslagna 22.

1 de yttranden, som före afgifvande! af den kungl. propositionen
härom infordrades från lokalmyndigheterna, framhölls från flera håll, att
man icke kunde förvänta att med jordbrukskonsulenter af det slag, som
Norrlandskommittén föreslagit, på erforderligt ingående sätt nå ned till
de mindre jordbrukare. Det föreslagna antalet vore för ändamålet
alltför ringa i förhållande till landets vidsträckthet; och det blefve alldeles
för dyrt att anställa behöfiigt antal dylika undervisare af den
kompetens, som förutsatts för jordbrukskonsulenterna. För sådant ändamål
lcräfdes personer med mindre teoretisk underbyggnad, utgångna ur
folkets egna led, med praktisk erfarenhet om jordbrukets rätta bedrifvande.
Sådana s. k. vandringsrättare hade, framhölls det från Gäfleborgs
och Norrbottens län, varit med bidrag från kommuner samt landsting
eller hushållningssällskap i en eller annan ort anställda; och det vitsordades,
att de med synnerlig framgång verkat för jordbrukets och
boskapsskötselns höjande. Det vore dock omöjligt för de lokala korporationerna
att bekosta dylika vandringsrättare till erforderligt antal, utan
statens medverkan vore därtill erforderlig. Från några hushållningssällskap,
såsom Västerbottens och Norrbottens läns, förordades därför
en kombination af konsulent- och vandringsrättareinstitutionen; ett mindre
antal konsulenter och ett större antal vandringsrättare.

Dåvarande jordbruksministern erkände till fullo den mycket stora
betydelsen för norrländska jordbrukets utveckling af vandringsrättareinstitutionen.
Men han ansåg början böra göras med konsulenterna;
och han hänvisade i fråga om vandringsrättarne till de åtgöranden, som
kunde träffas af hushållningssällskap, landsting, kommuner och tilläfventyrs
äfven landtmannaföreningar.

Äfven från andra håll än de ofvan nämnda har gagneligheten af
vandringsrättareinstitutionen framhållits. Kommittén för den lägre landtbruksundervisningens
ordnande framhöll angelägenheten af att, jämte
den teoretiska undervisningen genom skolor och kurser, de mindre
jordbrukarne erhölle en ingående praktisk handledning i landtbruket
och dess binäringar och behofvet för sådant ändamål af s. k. vandrings -

Biksdagens skrifvelse Nr 9.

rättare, som vid personliga besök hos småbrukarne skulle på ort och
ställe lämna dem den önskade handledningen. Kommittén erinrade om
de goda erfarenheterna från de orter inom Gäfleborgs och Norrbottens
län, där vandringsrättare varit anställda. Vandringsrättaren, som borde
tillsättas af hushållningssällskapets förvaltningsutskott, borde ej tilldelas
större distrikt, än att han kunde komma i direkt och personlig beröring
med jordbrukare i distriktet. Han borde under sin vandring från gård
till gård efter bästa förmåga tillhandagå med råd och anvisningar beträffande
jordbrukets och boskapsskötselns bedrifvande, hvarvid han så
mycket som möjligt genom praktisk handläggning af förekommande
arbeten borde visa, huru dessa bäst skulle utföras. Vandringsrättaren
borde icke hafva rätt att af de jordbrukare han besökte taga ersättningför
sitt arbete. I fråga om deras kompetens ansåg kommittén böra
fordras, förutom genomgången landtbruks- eller landtmannaskolekurs
med föregående eller efterföljande flerårig nöjaktig praktik i jordbruk,
äfven kontrollassistentutbildning, dock att undantagsvis skulle till vandringsrättare
kunna antagas person, som, utan att hafva genomgått mera
än endera af nyssnämnda kurser, styrkt sig äga motsvarande nödiga
teoretiska och praktiska insikter i jordbruk och kreatursskötsel samt
genom sin föregående verksamhet visat sig särskildt lämplig för befattning
af ifrågavarande art. För att blifva till verkligt gagn för den
jordbrukare allmänheten borde emellertid enligt kommitténs åsikt
vandringsrättarnas verksamhet vara ledd och öfvervakad af inom länen
anställda j ordbrukskonsulenter.

I fråga om statsunderstöd till vandringsrättare, hvithet kommittén
förordade, ansåg den, att detta borde begränsas till 600 kronor för
hvarje inom ett hushållningssällskaps område anställd vandringsrättare.
Det antal af 20 vandringsrättare, som fanns, ansågs i fråga om understöd
från statens sida böra komma att fördubblas; och ansåg kommittén
därför ett anslag af 24,000 kronor vara erforderligt.

Landtbruksstyrelsen förordade detta kommitténs förslag. Jordbruksministern
erkände i sitt yttrande, som bifogades statsverkspropositionen
vid 1910 års riksdag, till fullo gagnet af vandringsrättares
anställande, men ansåg sig dock ej böra för Riksdagen framlägga förslag
om statsbidrag till dessa. Han ansåg nämligen dels att antalet af
dem skulle komma att växa så att anslaget snart blefve otillräckligt,
dels att de lokala korporationerna torde kunna bestrida de lör vandringsrättares
anställande erforderliga kostnaderna.

Till gagn för institutionen har emellertid på jordbruksministerns
förslag Kungl. Maj:t för år 1911 beslutit anordnandet af statsunder -

Riksdagens skrifvelse Nr 9. 63

stödda kurser för utbildning af vandringsrättare, däraf en i nordligaste
Sverige, förlagda till landtbruks- eller landtmannaskola. Undervisningen
skulle där vara fri på statens bekostnad men vederbörande hushållningssällskap
hafva ansetts böra bekosta elevernas resor samt kost och logis.

Slutligen hafva hushållningssällskapens hösten förlidet år församlade
ombud på förslag af ombudet för Norrbottens län, doktor Paul Hellström,
besluta ingå till Kungl. Maj:t med framställning om vidtagande af åtgärder
för beredande af statsbidrag till vandringsrättare.

Af den nu lämnade redogörelsen för frågans föregående behandling
framgår nogsamt vikten och betydelsen för det mindre jordbrukets utveckling,
särskildt i Norrland, af den undervisning, som genom vandringsrättare
är afsedd att åstadkommas. För hvar och en, som praktiskt
studerat förhållandena däruppe, blir den saken allt klarare. Under de
resor t. ex., som undertecknad gjort inom det mig anförtrodda län, har
åsikten om nödvändigheten häraf hos mig alltmera stadgats, och den
delas af alla insiktsfulla män inom länet. Då man t. ex. besöker en
mera aflägset belägen by — sådana finnas på 600 å 700 invånare —
blir man starkt gripen al de rika, ännu obegagnade möjligheterna på
jordbrukets, förnämligast foderodlingens och boskapsskötselns område,
men på samma gång af den bristande företagsamheten, grundad oftast
uti bristande insikt i det rätta sättet att tillvarataga dessa möjligheter.
De kringresande konsulenterna, 2 i Jämtlands län, kunna omöjligen
läcka till, och de komma ej heller i den nära beröring med folket, som
en vandringsrättare bör göra. De teoretiska kurser, som anordnas,
besökas nog ifrigt, men alltför ofta glömmas snart nog de gifna lärdomarne;
de. kunna ej heller gifva den handgripliga anvisning om
arbetets bedrifvande, som oftast är nödig. Nej, det fordras, att undervisaren
kommer direkt ned på fältet, som skall beredas, och stannar
tillräckligt länge för att lärdomarne skola praktiskt inpräntas.

Hushållningssällskapen och andra lokala korporationer mäkta här
ej göra hvad som bör göras. De hafva mycket annat, som tillika måste
understödjas och uppehållas. För dem gäller regeln: att det ena göra
och . det andra icke låta. — Skall det blifva något af, fordras statens
ingripande och understöd. Inom Jämtlands läns hushållningssällskap
t. ex. har undertecknad två gånger väckt på tal frågan om anslag för
anställande al vandringsrättare, men förslaget har hittills icke kunnat
genomföras af brist på medel. På sina håll inom andra län hafva
kommunerna bidragit till ändamålet, hvilket därigenom kunnat i mindre
omfattning förverkligas. Inom Jämtlands län äro kommunerna härtill
alltför betungade af kommunalskatter, Indika inom eu del mindre kom -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

muner uppgå till 20 gånger bevillningskronan eller mera. I hvarje fall
kunna dylika bidrag egentligen endast förväntas från större kommuner,
men det är oftast just inom de mindre och aflägsnare, minst bärkraftiga
kommunerna, som vandringsrättarne som mest behöfvas. Liknande förhållanden
som inom Jämtlands län finnas äfven inom öfriga delar af

Norrland. . .

För utvecklingen af Norrlands möjligheter inom jordbrukets och
boskapsskötselns område, rörande hvilka riksdagsmännen på förra sommarens
Norrland sfärd torde fått åtminstone någon föreställning, är det
enligt min mening af afgörande betydelse, att statsmakterna genom
statsbidrag uppmuntra och möjliggöra vandringsrättares anställande.

Rörande grunderna härför tillåter jag mig hänvisa till landtbruksstyrelsens
på kommitténs för den lägre landtbruksundervisningens ordnande
grundade förslag. Den farhåga för att antalet vandringsrättare
skall i alltför hög grad stiga kan ju förekommas därigenom att antalet
begränsas för hvarje län. Härigenom skulle hushållningssällskapen
åtminstone blifva i ''tillfälle att anställa vandringsrättare på trakter, där
de allra bäst behöfdes. — Då förhållandena i Norrland torde i detta
afseende vara alldeles säregna och väsentligen skilja sig från dem i
mellersta och södra Sverige, där större och mindre jordbruk i större
utsträckning finnas bredvid hvarandra, har jag ansett mig här böla
begränsa framställningen till Norrland. Med hänsyn till det stora behofvet
därstädes synes emellertid anslagsbeloppet i allt fall icke kunna sättas
lägre än till 18,000 kronor. De närmare villkoren för anslagets tillgodonjutande
torde det öfverlåtas åt Kungl. May t att ordna i öfverensstämmelse
med de hufvudgrunder, som i landtbruksstyrelsens ofvan åberopade förslag
angifvits eller kunna finnas därutöfver lämpliga.»

I afseende å Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har
Riksdagen icke något att erinra.

Beträffande den i ämnet väckta motionen, sa är Riksdagen
öfvertygad om, att vandringsrättareinstitutionen, rätt liandhafd, i fleia
afseenden är af stor betydelse för det mindre jordbrukets höjande. Den
torde nämligen vara den form för smabrukareundervisningen, som på
grund af sin åskådlighet och nästan uteslutande praktiska läggning äi
i och för sig lättast tillgodogjord och på grund af den ringa tidspillan,
som är med dess åtnjutande förenad, samt dess omedelbara betydelse
för den undervisningen emottagande småbrukarens eget jordbruk bäst
ägnad att hos denne väcka och bibehålla intresset för och tillförsikten
om hans närings förkofran. Till följd af sina berörda egenskaper ut -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

gör undervisningen genom vandringsrättare ett synnerligen viktigt komplement
till jordbrukskonsulenternas enligt sakens natur mera teoretiska
undervisning. Och. beträffande särskildt de nordliga delarna af landet,
som med ifrågavarande framställning afses, torde, såsom i motionen
antydts, ifrågavarande undervisningsform vara väl lämpad för befolkningen
därstädes.

Vid förra årets Riksdag gjordes framställning i hufvudsakligen
enahanda syfte, som nu förevarande motion. Emellertid blef framställningen
afslagen af Riksdagen, sedan jordbruksutskottet af styrkt densamma.
Utskottet ansåg sig nämligen, då bl. a. visshet ej förefunnes
att tillräckligt antal för de ifrågasatta vandringsrättarebefattningarna
lämpliga personer funnes att tillgå, böra för det dåvarande afstyrka,
att Riksdagen beviljade medel för aflönande af vandringsrättare. Såsom
i motionen uppgifves har Eders Kungl. Maj:t emellertid nu föranstaltat
om utbildningskurser under innevarande år för vandringsrättare. Och
då det är af vikt att, när desamma blifva redo att begynna sin verksamhet,
medel för deras aflönande finnas tillgängliga, har Riksdagen,
som ej haft något att erinra mot det äskade beloppets storlek, funnit
sig nu böra bevilja anslag för ändamålet.

På grund af det anförda har Riksdagen alltså

dels såsom bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter i
Dalarna och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i södra och
mellersta Sverige under villkor, att konsulenternas rese- och traktamentsersättning
bekostas af landsting, hushållningssällskap eller eljest, och,
hvad angår konsulenterna i södra och mellersta Sverige, att vederbörande
hushållningssällskap under det år, för hvilket statsbidrag sökes, på
egen bekostnad och utan anlitande till någon del af statsbidraget,
anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter, samt på de villkor
i öfrigt, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat för år
1912 anvisat ett anslag af 55,000 kronor, att af Kungl. Maj:t i mån af
behof för ändamålet användas;

dels ock på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 18,000
kronor att af Kungl. Maj:t i mån af behof användas såsom bidrag till
aflönande af vandringsrättare i Dalarna och Norrland under villkor, att
kostnaderna för desamma i öfrigt bestridas af landsting, hushållningssällskap
eller eljest samt på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva.

25:o) I en till Riksdagen den 31 sistlidna mars afbiten proposition,
nr 170, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af
Bihang till Riksd. prot. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Häft. 9

Riksdagens skrifvelse Nr 9-

statsrådsprotokollet för samma dag föreslagit Riksdagen att såsom bidragtill
anordnande af utbildningskurser för kontrollassistenter på extra stat
för år 1912 anvisa ett anslag af 19,100 kronor med rätt för Kungl. Magt
att af nämnda belopp låta under innevarande år förskottsvis af tillgängliga
medel för ändamålet utanordna 9,550 kronor.

Med hänsyn till den storartade utveckling kontrollföreningsväsendet
undergått samt den nu ifrågasatta, enligt Riksdagens mening synnerligen
viktiga utvidgningen af utbildningskurserna för kontroll assistenter genom
inrättandet vid desamma af undervisning i husdjursvård, finner Riksdagen
fullt befogadt, att särskilt anslag till anordnande af berörda kurser
anvisas, hvadan Riksdagen, som ej haft något att erinra mot det för
ändamålet äskade beloppet, såsom bidrag till anordnande af utbildningskurser
för kontrollassistenter på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag
åt 19,100 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att af nämnda belopp låta
under innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel för ändamålet
utanordna 9,550 kronor.

Veterinärundervisning m. m.

26:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att — med
förklarande att samma stat, som för år 1909 blifvit för veterinärbakteriologiska
anstalten af Riksdagen godkänd, skall vara gällande äfven under
år 1912 — medgifva, att Kung]. Maj:t må under sistnämnda år för
uppehållande af anstaltens verksamhet under år 1912 disponera å extrastat
för år 1910 för samma ändamål anvisade medel, 21,320 kronor.

På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
1908 års Riksdag medel för inrättande af en veterinärbakteriologisk
anstalt samt fastställde därvid stat för anstalten för år 1909, slutande
å 21,320 kronor. För uppehållande af verksamheten under år 1910 vid
anstalten, som emellertid ej trädt i verksamhet under år 1909, men
beräknades komma att göra det under år 1910, anvisade härefter 1909 års
Riksdag medel till enahanda belopp. Af brist på lämplig föreståndare
kunde dock arbetet vid anstalten ej ens under år 1910 taga sin början.
Då de sålunda beviljade anslagen ej tagits i anspråk, medgaf Riksdagen
beträffande år 191 i, hvilket år anstalten slutligen skulle träda i verksamhet,
att de af 1908 års Riksdag anvisade medlen då finge för afsedt
ändamål användas.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

De af 1909 års Riksdag beviljade medlen för uppehållande af anstaltens
verksamhet under år 1910 finnas alltså fortfarande tillgänglig^
att för ändamålet disponeras. Beträffande anslagsbehofvet för nu ifrågavarande
år, 1912, har Riksdagen därför i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts förslag, — med förklarande att samma stat, som för år 1909
blifvit för veterinärbakteriologiska anstalten af Riksdagen godkänd, skall
vara gällande äfven under år 1912 — medgifvit, att Kungl. Maj:t må
under sistnämnda år för uppehållande af anstaltens verksamhet under
år 1912 disponera å extra stat för år 1910 för samma ändamål anvisade
medel 21,320 kronor.

27:o) I en till Riksdagen den 24 mars 1911 aflåten proposition,
nr 142, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit
Piiksdagen att å extra stat för år 1912

dels till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag å 51.000 kronor
att användas till uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet efter
inflyttandet i de för institutets räkning uppförda nybyggnaderna vid
lägenheten Kräftriket med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda anslag
under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderligt belopp;

dels ock anvisa ett belopp af 5,000 kronor till inköp af en för
institutets försöksladugård erforderlig nötkreatursbesättning.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, befinna sig veterinärinstitutets
nybyggnader nu så nära sin fullbordan, att institutet antages
kunna inflytta" i desamma under loppet af innevarande år. På grund
af de nya lokalernas omfattning och af vissa andra anledningar har,
enligt hvad af samma protokoll vidare inhämtas, fråga uppstått om
vidtagandet i sammanhang med institutets öfverflyttning till de nya
byggnaderna af väsentliga ändringar i institutets gällande stat, hvilken
fråga för närvarande är under utredning. Då det emellertid, i afbidan
å frågans slutliga afgörande, vore erforderligt att bereda institutet
tillgång till bestridande af en del ökade utgifter, som komme
att blifva förenade med verksamhetens förläggande till de nya lokalerna,
har Eders Kungl. Maj:t för ett provisoriskt ordnande under en tid af ett
år af vissa förhållanden vid det nya institutet nu äskat ett för ändamålet
afsedt extra anslag å i rundt tal 51,000 kronor. Detta anslag skulle,
jämte de till 11,700 kronor för år beräknade nettoinkomsterna af

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

institutets stall och smedja, användas för nedannämnda särskilda ändamål
med följande fördelning:

en lärare å den anatomisk-fysiologiska afdelningen ...... kronor 4,000: —

en lärare vid den medicinska kliniken.............................. „ 3,500: —

vaktmästare och annan betjäning, nämligen:

en vaktmästare på den patologisk-anatomiska afdelningen,
en vaktmästare på den ekonomiska
afdelningen, en fodermarsk på den medicinska
afdelningen, en sjukvårdare på den kirurgiska
afdelningen, en ladugårdsförman, en maskinist
samt en verkmästare i hofbeslagssmedjan ....... „ 9,000: —

anslag till de särskilda af delningarna, nämligen:

till biblioteket samt till inköp af hästar och
nötkreatur för dissektioner och operationsöfningar.
................................... kronor 4,500: —

„ anatomiska afdelningen ......

„ fysiologisk-keiniska afdelningen
.......................................

„ bakteriologiska afdelningen
,, patologisk-anatomiska och

histologiska afdelningen ......

,, kirurgiska afdelningen........

,, medicinska afdelningen och
kliniken för smärre husdjur
„ afdelningen för liusdjursskötsel
......................................

,, excursioner..............................

„ afdelningen för bujatrik,
obstetrik och ambulatorisk

klinik.........................................

,, afdelningen för hofbeslag

och kofejukdomar..................

„ afdelningen för kött- och

mjölkkontroll...........................

„ anspannslära ..........................

2,000: —

1,000: —

2,000: —

1,000: —

500: —

1,500: —

1,000: —

500: —

150:— „ 18,150: —

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

allmänna anslag:

gas.....................................................	kronor	2,000	—
vatten..............................................		1,000	—
elektrisk belysning och drift ...	??	10,000	—
bränsle		14,000
inventariers anskaffande och	??
underhåll ...................................		2,000	—
renhållning .................................		4,000	—
diverse utgifter..............................	5?	5,000	—
	kronor	38,000	—

efter afdrag af den i gällande
stat uppförda posten för

>diverse utgifter».................... „ 10,000:— 28,000:_

Vidare har äskats ett extra anslag å 5,000 kronor för inköp af
en kreatursbesättning, afsedd att inrymmas i den nybyggda försöksladugården
vid institutet, hvilken komme att rymma ett antal af 18
nötkreatur.

Såsom förut nämnts, är det begärda anslaget å 51,000 kronor
afsedt för provisoriskt ordnande af förhållandena vid det nya veterinärinstitutet
i afvaktan på att ny stat för institutet må blifva fastställd.
Enligt hvad de i statsrådsprotokollet omförmälda förberedande utredningarna
i ämnet gifva vid handen, skulle den nya staten komma att
kräfva högst afsevärda belopp, mer än dubbla slutsumman af gällande
stat. I betraktande häraf och då sistnämnda stat af Riksdagen antogs
kort efter det anslag för nybyggnaderna beviljats och med hänsyn till
det af de utvidgade lokalerna förorsakade ökade medel sbehofvet, har
Riksdagen ej kunnat undgå att finna det högst anmärkningsvärd!;, att
vid byggnadsanslagets beviljande ej utredning förebragts om kostnaderna
för uppehållandet af verksamheten vid institutet i de nya lokalerna.
Då emellertid institutets gamla byggnader äro för trånga för institutets
nuvarande behof samt de nya byggnaderna stå så godt som färdiga
och verksamhetens förläggande dit kräfver, enligt hvad utredningen
till fullo ådagalägger, betydligt ökade kostnader, torde annat icke vara
att göra än att bevilja medel för ändamålet, därvid ett tillmötesgående
af de nu föreliggande anslagskrafven dock ingalunda är att betrakta

70 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

såsom ett godtagande på förhand af den ifrågasatta nya staten för
institutet.

Beträffande de särskilda ändamål, som med ifrågavarande anslag
afses, har I liksdagen icke funnit anledning till annat uttalande, än att
Riksdagen velat uttala sin förväntan, att största möjliga sparsamhet iakttages
vid handhafvandet af institutets ekonomi, särskildt hvad bränsle
och elektrisk ström beträffar. Ty anordningarna för uppvärmning och
belysning, ehuru säkerligen från facklig synpunkt tillfredsställande, har
Riksdagens vederbörande utskott vid besök å stället funnit vara af den
beskaffenhet, att kostnaderna för anstaltens drift kan till afsevärd grad
blifva beroende på sättet, huru nämnda anordningar nyttjas. Sålunda
syntes byggnaderna vara synnerligen rikligt försedda med värmeelement
äfven å ställen, där det kan ifrågasättas, huruvida uppvärmning är af
behof vet; och elektriska lampor tycktes flerstädes inom anstalten vara så
tätt monterade, att särskild aktsamhet syntes fordras för att undvika
slöseri med ljus.

Vidkommande slutligen den till anskaffande föreslagna kreatursbesättningen,
så har denna till ändamål att lämna eleverna tillfälle att
vid institutet praktiskt studera nötkreatursskötseln och den normala
dräktigheten med dess symtom samt den normala förlossningen. Antalet
djur i besättningen skulle vara aderton. Så stort antal synes emellertid
Riksdagen icke erforderligt för att vinna det åsyftade ändamålet, utan
torde, för att hålla institutets i alla händelser dryga utgifter för betjäning
inom rimliga gränser, institutet väl kunna åtnöjas med ett så stort
antal, som kan af en enda man behörigen skötas och mjölkas, d. v. s.
omkring tolf djur. Till inköp af en sålunda reducerad besättning
torde 8,000 kronor förslå.

Med åberopande af hvad ofvan anförts får Riksdagen för Edera
Kungl. Maj:t anmäla att Riksdagen å extra stat för år 1912

dels ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 51,000 kronor
att användas till uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet efter
inflyttandet i de för institutets räkning uppförda nybyggnaderna vid
lägenheten Kräftriket med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda anslag
under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderligt belopp;

dels ock anvisat ett belopp af 3,000 kronor till inköp af eu för
institutets försöksladugård erforderlig nötkreatursbesättning.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannaiiärmgar.

28:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad som skett för ett flertal föregående
år, på extra stat för år 1912 anvisat

dels såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna
landtbruksmöten 7,500 kronor; och

dels till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten 12,500 kronor.

29:o) Eders Kungl. Maj:t bär vidare, under punkt 28, föreslagit Riksdagen
att, till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet vid
Ultima samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp inrättade anstalter
för profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof, anvisa å
extra stat för år 1912 ett anslag af 17,500 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under innevarande år af
tillgängliga medel utanordna 5,000 kronor.

För uppehållande af ifrågavarande profningsanstalter beviljade
Riksdagen för hvart och ett af åren 1908 och 1909 å extra stat 10,000
kronor. För hvart och ett af åren 1910 och 1911 höjdes anslaget,
särskildt med hänsyn till den ökning af profningsarbetet under samma
år, som var att emotse med anledning däraf, att allmänt svenskt landtbruksmöte
komme att hållas under år 1911, till 12,500 kronor.

Af det nu för ifrågavarande ändamål för år 1912 äskade anslaget
å 17,500 kronor är ett belopp af 5,000 kronor afsedt för vissa af förenämnda
landtbruksmöte förorsakade kostnader, till hvilkas bestridande
de för innevarande år anvisade medlen ej lämna tillgång. Återstoden af
anslaget, 12,500 kronor, skulle användas för profningsarbetet år 1912,
hvilket på grund af ökadt antal profningar och höjda omkostnader för
profningsarbetet kan antagas blifva förenadt med större utgifter än
profningarna under föregående år, bortsedt från den af landtbruksmötet
orsakade mera tillfälliga ökningen af göromålen, kunna beräknas hafva
dragit.

Det sålunda för nästa år begärda anslaget har Riksdagen funnit
af behofvet påkalladt.

Då till Riksdagens kännedom kommit, att profningsanstalterna mången
gång vid profningarnas utförande icke iakttagit den skyndsamhet,

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

som af allmänheten förväntats, har Riksdagen, som väl inser svårigheten
för anstalterna att med deras nuvarande organisation kunna motsvara
de kraf, som skäligen böra kunna ställas å dem, velat i detta sammanhang
uttala sin förväntan, att Eders Kungl. Maj:t ägnar ordnandet af
denna för landtbruksnäringen icke oviktiga angelägenhet den uppmärksamhet,
hvaraf den är förtjänt.

Riksdagen får anmäla, att Riksdagen till fortsatt uppehållande af
de vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp inrättade anstalter för profning af maskiner och
redskap för landtbrukets behof, anvisat å extra stat för år 1912 ett
anslag af 17,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

5,000 kronor.

30:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad som skett beträffande åren 1910 och
1911, å extra stat för år 1912 anvisat såsom bidrag till underhåll af
åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof — inom
de orter, där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre
lokal för detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till dessa och laboratorier änaren äfvensom de årliga
utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och
inventarier för stationens behof — 6,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 48,000 kronor.

31:o) Vidare och på grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning har Riksdagen, i likhet med hvad som för ett flertal
föregående år ägt rum, såsom bidrag till underhåll af en för öfre
Norrland afsedd kemisk växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län —
under villkor att från länets landsting och hushållningssällskap eller
eljest bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst
6,750 kronor — på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 11,250
kronor.

32:o) Eders Kungl. Maj:t har, under punkt 31, föreslagit Riksdagen
att på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett
anslag af 10,000 kronor, för att — med högst 1,000 kronor för hvarje
anstalt — användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som af
landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, under -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

stödjas med minst samma belopp som statsbidraget och livilka anstalter
vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder
och öfriga förhållanden, som af Kung!. Magt fastställas.

För hvart och ett af åren 1887—1908 har Riksdagen för ifrågavarande
ändamål till Kungl. Maj:ts förfogande å extra stat anvisat
anslag till samma belopp och på enahanda villkor, som nu för år 1912
föreslagits.

Under den tid, berörda anslag sålunda beviljats, har upprepade
gånger fråga väckts om förändrad organisation af det statsunderstödda
frökontrollväsendet i landet, förnämligast i syfte att få denna verksamhet
mer centraliserad. Hvarje gång har emellertid frågan, enär densamma
kräft vidare utredning, tills vidare undanskjutits.

Emellertid föreläde Eders Kungl. Maj:t 1908 års Riksdag förslag till
förändrad organisation af frökontrollväsendet, hvilket förslag gick därpå
ut, att statsunderstöd skulle lämnas endast fyra i olika delar af landet
belägna, bättre än de hittillsvarande utrustade frökontrollanstalter.

Riksdagen för sin del uttalade sig dock för den nuvarande anordningen
med ett relativt stort antal frökontrollanstalter, spridda öfver
hela landet, samt ansåg, att de brister, som enligt sakens natur måste
vidlåda denna anordning, skulle blifva i det hela afhjälpta genom upprättande
af en central frökontrollanstalt, hvilken anstalt Riksdagen föreställde
sig lämpligen kunna anordnas i samband med den redan befintliga
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, hvarigenom
kostnaderna för en sådan central frökontrollanstalt skulle kunna
nedbringas.

Riksdagen anvisade alltså på extra stat för år 1909 till Kungl.
Maj:ts förfogande ett anslag af 10,000 kronor för att på dittills brukligt
sätt utgå till understöd åt af hushållningssällskapen inrättade frökontrollanstalter
och anhöll tillika, att Eders Kungl. Maj:t måtte efter verkställd
utredning taga i öfvervägande, huruvida icke en central frökontrollanstalt
borde inrättas i samband med centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet, och därefter till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill förhållandena kunde föranleda.

Den af Riksdagen sålunda begärda utredningen blef härefter af
Eders Kungl. Maj: t föranstaltad. Som emellertid utredningen syntes gifva
vid handen, att någon särskild besparing i kostnader icke skulle stå att
vinna genom det ifrågasatta förläggandet af den föreslagna centrala
frökontrollanstalten till central anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
hvilken anordning för öfrigt ur viss synpunkt syntes mindre
Bihang till Biksd. prot. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Häft. 10

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

lämplig, gjorde Eders Kung!. Maj:t framställning hos 1909 års Riksdagom
beviljande för år 1910 af det förut öfliga anslaget på vanliga villkor.

Med hänsyn till frågans dåvarande läge biföll Riksdagen Eders
Kungl. Maj:ts framställning.

Sedermera väcktes frågan om frökontrollväsendets omorganisation
ånyo, i det att åtskilliga utsädes- och fröhandel idkande bolag och
enskilda personer inkommo med framställning i ämnet, i hvilken de,
under framhållande af de svårigheter, som vållades dem genom det
bristfälliga sätt, hvarpå frökontrollväsendet vore ordnadt, förklarade sig
på det lifligaste instämma i det underdåniga utlåtande angående frökontrollväsendets
ordnande, som år 1907 afgafs af styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet och som legat till
grund för Eders Kungl. Maj:ts proposition till 1908 års Riksdag. I anslutning
härtill hemställde de, att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida
icke utsikt funnes till en snar och lycklig lösning af hithörande frågor.
Enär denna framställning för det dåvarande vore remitterad till styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och sålunda
något förslag till frökontrollväsendets omorganisation icke då kunde
framläggas, inskränkte sig Eders Kungl. Maj:t jämväl år 1910 till att
för innevarande år äska samma anslag, som utgått föregående år, hvilken
framställning af Riksdagen bifölls.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, har nu styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet framlagt förslag
till ändrad organisation af frökontrollväsendet, hvilket förslag i
vissa afseenden skiljer sig från den proposition i ämnet, som Eders
Kungl. Maj:t föreläde 1908 års Riksdag. Då under sådana förhållanden
en närmare pröfning och granskning af detta förslag synts önskvärd,
har Eders Kungl. Maj:t jämväl i år inskränkt sig till att äska anslagtill
samma belopp och på enahanda villkor som förut.

Då således förevarande fråga alltjämt befinner sig på utredningens
stadium, har Riksdagen i likhet med hvad för hvart och ett af åren
1887—1911 ägt rum, på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande
anvisat ett anslag af 10,000 kronor, för att — med högst 1,000
kronor för hvarje anstalt — användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för
sig eller i förening, understödjas med minst samma belopp som statsbidraget
och hvilka anstalter vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter
i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Kungl. Maj:t fastställas.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

33:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
liar Riksdagen vidare, i likhet med hvad som skett beträffande hvart
och ett af åren 1908—1911, såsom bidrag till åtgärder för befordrande
af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen på extra stat för år 1912
anvisat ett belopp af 15,000 kronor.

34:o) Under punkt 33 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att till anställande af en statskonsulent i fröodling på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af 6,500 kronor.

Ifrågavarande statskonsulent, för hvars anställande medel nu för
första gången begärts, skulle hafva till uppgift att lämna råd och upplysningar
angående odling af foderväxtfrö samt anläggning af foderväxtvallar
och dylikt, att uppgöra förslag till växtslag, som företrädesvis
borde i vallar odlas inom olika trakter, att uppgöra plan till och
utöfva tillsyn öfver odlingsförsök inom de områden, som tillhörde hans
verksamhet, att meddela råd angående frövarors behandling och rensning
samt anläggande af frörenserier äfvensom anskaffande af lämpliga rensningsmaskiner,
att uppgöra planer för premiering af fröodling och utsädesfrö,
att genom föredrag och på annat sätt hos den jordbrukande
allmänheten väcka intresse för fröodling och anläggande af foderväxtvallar,
att arbeta för bildande af fröodlingsföreningar samt att biträda
vid deras bildande.

Beträffande statskonsulentens arfvode skulle detta bestämmas i
likhet med hvad i sådant afseende för närvarande utgår i aflöning uti
första lönegraden eller såsom arfvode till statskonsulent eller 4,000 kronor,
hvarjämte, förutom att arfvodestaxan för statskonsulenterna syntes böra
gälla äfven för denna tjänsteman, till bestridande af kostnaderna för
hans resor borde, i likhet med hvad hittills varit fallet beträffande
andra å extra stat uppförda statskonsulenter, utgå ett belopp af 2,500
kronor.

Såsom i statsrådsprotokollet framhållits användes inom landet utländskt
frö i stor omfattning. Ehuru under de senaste åren fröinförseln
torde hafva något minskats, importerades sålunda enligt den officiella
statistiken under år 1909 — det sista år för hvilket uppgifter föreligga
— 28,601,902 kilogram frö af olika slag med ett sammanlagdt värde
af 10,267,330 kronor. Af nämnda kvantitet utgjordes 1,695,550 kilogram
af klöfver- och ej specificeradt gräsfrö med ett värde af 1,730,738
kronor samt 21,408,359 kilogram af iinfrö med ett värde af 5,138,006
kronor. I betraktande af denna afeevärda import och då det inhemska

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

fröet för våra behof gifvetvis är det utländska mycket öfverlägsen måste
den inhemska fröodlingen framstå såsom ett viktigt led i arbetet på vår
jordbruksnärings höjande. Åtskilligt har visserligen redan gjorts i
ifrågavarande afseende; men då därvid, såsom departementschefen framhållit,
i viss mån saknats planmässighet samt enhetlighet i ledningen
af det hela, hafva icke de resultat uppnåtts som önskvärd! vore. För
att härutinnan åstadkomma bättring torde, att döma af erfarenheten från
andra landthushållningens verksamhetsområden, den af Eders Kungl. Maj:t
löreslagna åtgärden att anställa en statskonsulent i fröodling vara synnerligen
verksam och ändamålsenlig. Särskild! vore densamma ägnad att
gifva en önskvärd ökad effektivitet åt de under de senare åren af staten
understödda åtgärderna för befordrande af den inhemska klöfver- och
gräsfröodlingen, hvarjämte ifrågavarande statskonsulent, enligt Riksdagens
mening lämpligen äfven kunde ägna tid och krafter åt fröodlingen af
våra viktigare trädgårdsväxter.

På grund af hvad sålunda anförts och då för den ifrågasatta
statskonsulenten föreslagits samma aflöningsförmåner som af öfriga statskonsulenter
å extra stat åtnjutes, har Riksdagen till anställande af en
statskonsulent i fröodling på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag
af 6,500 kronor.

35:oi Under punkt Öl af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till uppehållande af Sveriges
utsädesförenings praktiskt vetenskapliga verksamhet på extra stat för
år 1912 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

Med hänvisning till hvad Riksdagen vid beviljandet för innevarande
år af ifrågavarande anslag anfört, får Riksdagen, som med synnerlig tillfredsställelse
inhämtat, att föreningen ämnar vidare utveckla sitt för
landets jordbruk utan tvifvel betydelsefulla filialväsen, i det föreningen
har för afsikt att utöfver dess nuvarande filialer vid Ultima och i Luleå
inrätta en ytterligare filial i Västergötland, för Eders Kungl. Maj:t
anmäla att Riksdagen, i likhet med hvad för ett flertal år förut skett,
såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt
vetenskapliga verksamhet på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag
af 25,000 kronor.

36:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom i punkten 35 gjorda
framställning har Riksdagen, i likhet med hvad som skett för innevarande
år, till utbildande af en stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning
på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 1,500 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

37:o) Med anledning af framställning i ämnet af Eders Kungl.
Maj: t har Riksdagen vidare, i likhet med hvad som under föregående
år ägt rum, för anställande af en förste och en andre torfingenjör samt
tre torfassistenter på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af

25.000 kronor.

38:o) Med erinran, att Riksdagen år 1907 på förslag af Kungl.
Magt till upprätthållande af en torfskola under åren 1908—1912 beviljat
ett anslag af 35,000 kronor och däraf på extra stat för hvart och
ett af åren 1908—1911 anvisat ett belopp af 7,000 kronor, får Riksdagen
anmäla, att Riksdagen på grund af Eders Kungl. Maj:ts i punkt 37
gjorda framställning af det utaf 1907 års Riksdag beviljade anslag å

35.000 kronor till upprätthållande af en torfskola under åren 1908—
1912 på extra stat för år 1912 anvisat ett belopp af 7,000 kronor.

39:o) Under punkt 38 af förevarande liufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att för vidtagande af sådana åtgärder, som
kunna finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan angående
lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga
tillgång af bränntorf, torfstro in. m., på extra stat för år 1912 att i
mån af behof användas anvisa ett belopp af 10,000 kronor, med rätt
därjämte för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under
år 1911 af tillgängliga medel utanordna 5,000 kronor samt likaledes i
mån af behof under år 1912 för enahanda ändamål disponera hvad vid
utgången af år 1911 icke blifvit användt af tidigare för samma ändamål
på extra stat beviljade medel.

För ifrågavarande ändamål har Riksdagen anvisat på extra stat
för år 1902 100,000 kronor, för år 1905 25,000 kronor och för år 1907

20.000 kronor. Vidare har Riksdagen för ett hvart år från och med år
1904 medgifvit, att Kungl. Maj:t finge under ett följande år i man af
behof för ändamålet disponera hvad vid utgången af närmast föregående
år icke blifvit användt af samma medel.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas äro de af Riksdagen
sålunda anvisade beloppen numera i det närmaste förbrukade, hvadan
nytt anslag för ändamålet äskats.

Med hänsyn till utsträckningen af landets torfmossar är ifrågavarande
angelägenhet af största betydelse för det rationella tillgodogörandet
af landets naturtillgångar. Vid sådant förhållande synes statens
medverkan i förevarande afseende böra vara gifven. Och detta så
mycket mer som på grund af torf industriens betryckta lågt* för närva -

78 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

rande något afse värd t understöd i anslagets syfte ej torde kunna påräknas
från enskildt håll. Riksdagen har därför för vidtagande af
sådana åtgärder, som kunna finnas vara ägnade att främja lösningen af
frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga tillgång af bränntorf, torfströ m. in., på extra stat
för år 1912 att i mån af behof användas anvisat ett belopp af 10,000
kronor, med rätt därjämte för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under år 1911 af tillgängliga medel utanordna 5,000 kronor
samt likaledes i män af behof under år 1912 för enahanda ändamål
disponera hvad vid utgången af år 1911 icke blifvit användt af tidigare
för samma ändamål på extra stat beviljade medel.

40:o) I punkt 39 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl. Magt
föreslagit Riksdagen att till understöd åt Svenska mosskulturföreningen
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 35,000 kronor.

Departementschefen har vid hemställan om aflåtande af förevarande
framställning uttalat, att, därest densamma af Riksdagen bifölles, Kungl.
Maj:t torde vilja angående villkoren för anslagets åtnjutande meddela
enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om det till föreningen för
innevarande år beviljade anslag, och sålunda, bland annat, föreskrifva,
att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden skulle
bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens förvaltning,
med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till jordbruksdepartementet,
samt att föreningen fortfarande skulle i afseende å
sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från statens sida,
hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, borde tillkomma
landtbruksstyrelsen.

Till understöd åt Svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på
extra stat för hvarje år från och med år 1890 anvisat statsanslag, som,
efter att för hvart och ett af åren 1906—1909 hafva utgjort 20,000
kronor, för år 1910 höjdes till 35,000 kronor i ändamål att för föreningen
möjliggöra att, hufvudsakligen till de mindre jordbrukarnas
fromma, utvidga sin redan mycket omfattande verksamhet i vissa riktningar.
Jämväl för innevarande år har Riksdagen beviljat föreningen
anslag till sistnämnda belopp. Då de skid, som sålunda föranledt anslagets
bestämmande till nuvarande belopp, fortfarande gälla i oförminskad
grad, har Riksdagen till understöd åt Svenska mosskulturföreningen
på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 35,000 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

41:o) Vidare liar Eders Kungl. Maj:t under punkten 40 föreslagit
Riksdagen att dels på extra stat för år 1912 till åtgärder för höjande af
det mindre jordbruket bevilja ett anslag af 250,000 kronor, dels ock
medgifva, att hvad vid utgången af år 1910 möjligen icke blifvit användt
af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år 1911 för enahanda
ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

Till åtgärder för böjande af det mindre jordbruket bär Riksdagen
hvarje år allt sedan 1901 anvisat anslag, som från att för år 1902 hafva
uppgått till 25,000 kronor, alltjämt ökats så, att för innevarande år beviljats
ett anslag af 267,500 kronor. Detta anslag jämte förefintliga
besparingar å föregående års anslag var afsedt att disponeras, utom
med ett belopp för utgifter af beskaffenhet att böra gäldas af tidigare
anslag, med dels 25,000 kronor för aflönande af tio jordbrukskonsulenter
i mellersta och södra Sverige dels ock 251,000 kronor på följande sätt:

penningpris vid premiering af mindre jordbruk............... 39,000 kronor

premielån vid premiering af mindre jordbruk.................. 35,000 „

kontrollföreningars organisationsanslag ............................. 16,000 „

kontrollföreningars årsanslag................................................... 25,000 „

studieresor................................................................................... 26,000 ,,

undervisningskurser ................................................................. 50,000 „

premiering af odlingsföretag................................................... 50,000 „

öfrig undervisning..................................................................... 10,000 „

tillhopa 251,000 kronor

För år 1912 har Eders Kungl. Maj:t, som, såsom under punkt 24 här
ofvan omförmäles, föreslagit, att ofvanberörda belopp 25,000 kronor till
aflöning åt jordbrukskonsulenter i södra och mellersta Sverige skulle
sammanföras under gemensam anslagstitel med anslaget till aflöning åt
jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarne, under anslagstiteln »åtgärder
för höjande af det mindre jordbruket» äskat medel för ofvan särskildt
förtecknade ändamål med ett till 250,000 kronor afrundadt belopp.

Beträffande villkoren för dessa medels användande har Eders Kungl.
Maj:t icke ifrågasatt annan ändring än att, rörande understöd åt medlemmar
af kontrollförening, Kungl. Maj:t skulle tillerkännas rätt att på
framställning af hushållningssällskap i Norrland samt Dalarne medgifva,
att sådant understöd må utgå till medlemmar af kontrollförening, hvilka
äga högst tio kor, under ett eller flera af de åtta första åren. Enligt
nu gällande bestämmelser kan nämligen understöd utgå endast under
de fyra första åren.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Beträffande Eders Kungl. Maj:ts under nu förevarande punkt gjorda
framställning liar Riksdagen icke något att erinra.

Riksdagen har alltså

dels på extra stat för år 1912 till åtgärder för höjandet af det
mindre jordbruket beviljat ett anslag af 250,000 kronor,

dels ock medgifvit att hvad vid utgången af år 1910 möjligen
icke blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under
år 1911 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

42:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 41
gjorda framställning har Riksdagen, i likhet med hvad för hvardera året
1910 och 1911 skett, till anställande af en statskonsulent för det mindre
jordbruket på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 6,500 kronor,

43:o) Under punkten 42 af förevarande hufvudtitel har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till åtgärder för
främjande af ordnad bokföring vid mindre jordbruk på extra stat för
år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 15,000 kronor.

Sättet och det omedelbara ändamålet för statens understödjande
af ifrågavarande åtgärder skulle vara enahanda, som för understödjandet
från statens sida af kontrollföreningarnas verksamhet. Sålunda skulle,
för att bibringa mindre jordbrukare — i detta sammanhang sådana
med högst 75 har åker — insikt om det för dem fördelaktiga i en ordnad
bokföring, staten för hvarje sådan brukare, som läte ombesörja bokföringen
för sitt jordbruk genom vederbörlig på sätt i statsrådsprotokollet
omförmäles upprättad bokföringsbyrå, bidraga till brukarens afgift
till byrån under de fyra första åren han tillhörde densamma med visst
belopp, högst 15 kronor, under villkor att vederbörande hushållningssällskap
lämnade minst samma bidrag samt att bidraget utginge endast
till innehafvare af jordbruk, hvilken hade detta till sin hufvudsakliga
näring.

För landthushållningen med dess många grenar och växlande former
är, måhända mer än för någon annan näring, en ordnad bokföring
af utomordentlig betydelse för erhållande af säker kännedom ej mindre
om hushållningens resultat såväl i dess helhet som isynnerhet beträffande
dess särskilda grenar och dessas inflytande på slutresultatet än äfven
om de särskilda driftåtgärdernas ekonomiska betydelse. Med ett ord,
ett jordbruk torde icke kunna drifvas rationellt utan stöd af en väl
ordnad bokföring. Detta gäller äfven obetingadt det mindre jordbruket.
Då nu beklagligt nog insikten om bokföringens betydelse ännu ej i

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

vidare omfattning vunnit insteg hos de mindre jordbrukarna, föreligger
gifvetvis uti ifrågavarande afseende ett obrutet fält för synnerligen
gagnande arbete på vår modernärings höjande. Och att staten därvid
ej bör vägra sin medverkan, torde få anses gifvet. Som beträffande
de särskilda jordbruken en ordnad bokföring i allmänhet inom kort
torde leda till ökad afkastning och alltså de med bokföringen förenade
kostnaderna väl må kunna helt bäras af jordbruket själft, synes det
allmännas verksamhet för ifrågavarande angelägenhet böra helt inriktas
på att främja själfva införandet af bokföring vid de enskilda jordbruken
och dess bibehållande därstädes, tills brukarna genom dess ekonomiska
resultat själfva kommit till insikt om nyttan däraf. Detta är ock innebörden
af Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hvadan Riksdagen,
som icke funnit anledning till erinran mot förslagets enskildheter, obetingadt
biträder detsamma. Och detta så mycket mer som landtbruksbokföringen
numera blifvit jämväl i beskattningshänseende af stor betydelse. Enligt
den från och med detta år gällande skattelagstiftningen skall nämligen
den verkliga inkomsten af jordbruksfastighet af brukaren deklareras —
en skyldighet, som ej torde kunna behörigen fullgöras utan ledning af
en fullständig och samvetsgrann bokföring.

I fråga om de bokföringsbvråer, som sålunda, vid bifall till förevarande
förslag skulle komma att af staten understödjas, vill Riksdagen
i detta sammanhang uttala de önskemålen, att bokföringen vid byråerna
måtte inrättas dels i möjligaste mån enkel, så att de småbrukare, som
komma att anlita byråerna, må kunna fullt förstå och själfva med tiden
utföra densamma, dels ock enhetlig vid de olika byråerna, så att densamma
utan svårighet må kunna användas såsom jordbruksstatistiskt
materiel. Ett verksamt medel för båda dessa önskemåls vinnande vore,
enligt Riksdagens förmenande, att samtliga byråerna för primäruppgifternas
inhämtande använde sig af, såvidt möjligt enahanda, lättfattligt
uppställda blanketter, livilka lämpligen borde fastställas af landtbruksstyrelsen
eller åtminstone efter dess hörande.

Riksdagen har såsom bidrag till åtgärder för främjande af ordnad
bokföring vid mindre jordbruk på extra stat för år 1912 anvisat ett
förslagsanslag af 15,000 kronor.

44:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad som för föregående år skett, å extra
stat för år 1912 beviljat

dels till ökadt statsbidrag till fortgående smörprofningar ett anslag
af 10,000 kronor;

Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. It

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

dels ock till anställande af särskilda undersökningar af vattenhalten
i svenskt exportsmör ett anslag af 6,000 kronor

eller sålunda tillhopa 16,000 kronor.

45:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen vidare, i likhet med hvad som skett för hvart
och ett af åren 1909—1911, till fjäderfäafvelns befrämjande å extra stat
för år 1912 anvisat ett anslag af 20,000 kronor.

46:o) Eders Kungl. Maj:t har, under punkt 45, föreslagit Riksdagen
att såsom bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra för
nötboskap på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 11,000 kronor.

Då Eders Kungl. Maj:ts förevarande äskande öfverensstämmer med
den för 1908 års Riksdag framlagda och af Riksdagen gillade plan för
anordnande af förnyad täflan för utseende af afvelscentra, har Riksdagen
såsom bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap
på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 11,000 kronor..

47:o) Vidare och i öfverensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts
framställning i ämnet har Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett
af åren 1907—1911 ägt rum, till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens
län anvisat på extra stat för år 1912 ett anslag af 5,000 kronor.

48:o) Under punkt 47 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att till åtgärder för höjande af landets svinafvel
å extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 30,000 kronor.

Det enligt statsrådsprotokollet af departementschefen förordade förslaget
till åtgärder i förevarande afseende är byggdt på den tanken att
genom samarbete jordbrukarna emellan i för ändamålet bildade föreningar
underlätta de enskildas sträfvanden och betrygga uppnåendet af
bästa möjliga resultat. För att befordra bildandet af dylika svinafvelsföreningar
och uppehållandet a''f verksamheten vid desamma skulle staten
under i statsrådsprotokollet närmare angifna förutsättningar lämna bidrag
dels till organisationskostnaderna med 50 kronor till hvarje förening,
hvarför skulle erfordras ett årligt anslag af 2,500 kronor, dels ock till
premiering af afvelssvin tillhöriga föreningsmedlemmar, hvilket sistnämnda
bidrag skulle utgå efter samma grunder, som för närvarande
gälla för nötboskapspremiering eller således med hälften af den beräknade
kostnaden. Då denna kostnad ansetts uppgå till 40,000 kronor,

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

skulle af statsmedel för ändamålet erfordras 20,000 kronor, af hvilket
belopp dock 1,500 kronor årligen skulle få användas för bestridande af
kostnaden för utarbetande och tryckning af en stambok öfver afvelssvin.
Vidare skulle staten bispringa hushållningssällskapen vid bildandet och
upprätthållandet af svinafvelsstationer för producerande af afvelsam*
genom att lämna bidrag, beräknade till hälften af det belopp, som hushållningssällskapen
visat sig hafva för ändamålet utbetalat, dock högst
250 kronor. Då det kunde antagas att antalet dylika stationer under
de närmaste åren ej komme att öfverstiga 30, skulle för detta ändamål
erfordras ett årligt anslag af 7,500 kronor.

De årliga statsutgifterna för ifrågavarande åtgärder skulle sålunda
utgöra tillhopa 30,000 kronor.

Vid husdjursskötseln i vårt land har hittills onekligen svinafveln
i allmänhet intagit en tämligen undanskjuten ställning. Då emellertid
särskilt för det mindre jordbruket denna näringsgren, rätt handhafd,
utgör en af de säkraste och mest gifvande inkomstkällorna, torde densamma
vara förtjänt af särskild omvårdnad såväl från de enskilda brukarnas
som från det allmännas sida. På senare åren har också ett
glädjande uppsving i svinskötseln försports, hvilket af allt att döma
synes gifva rika löften om framgång för vidare arbete för näringens
höjande. Vid sådant förhållande synes tiden vara inne för staten att
såväl för det omedelbara stödjandet af det mindre jordbruket som för
nedbringandet af den alltjämt afsevärda importen af fläsk, kraftigare
påverka ifrågavarande för vårt land så naturliga närings utveckling än
hittills skett; och torde i betraktande häraf det nu föreliggande förslaget
icke kunna annat än hälsas med tillfredsställelse.

På grund häraf och då Riksdagen icke haft något att erinra vare
sig emot den i statsrådsprotokollet framlagda planen för statens understödjande
verksamhet i förevarande afseende, hvilken Riksdagen att döma
af erfarenheten från andra landthushållningens områden funnit väl
ägnad att fylla sitt ändamål, eller mot det äskade anslagets belopp, har
Riksdagen, till åtgärder för höjande af landets svinafvel, å extra stat för
år 1912 beviljat ett anslag af 30,000 kronor.

Häst afvel ii s förbättrande.

49:o) Eders Kung!. Magt har under punkt 48 föreslagit Riksdagen
att för bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 4,630 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

För hvart och ett af åren 1905—1910 har Riksdagen på extra
stat beviljat ett anslag af 3,790 kronor för bestridande af kostnad för
extra personal vid Flyinge hingstdepå, hvilken personal från och med
förstnämnda år under en tid af sju månader årligen anlitats såsom
biträde vid ridning och skötsel af nämnda hingstdepå tillhöriga unghingstar
samt bestått af en officer och sex man, härtill kommenderade
från något af de i Skåne förlagda kavalleriregementena. På grund af
Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning höjde 1910 års Riksdag
anslaget för innevarande år till samma belopp, som nu begäres för år
1912, för att därigenom möjliggöra en ökning af nämnda extra personal
vid hingstdepån med två man.

Då de skäl, som föranledde anslagshöjningen nästlidet år, fortfarande
gälla, bär Riksdagen för bestridande af kostnad för extra personal
vid Flyinge hingstdepå på extra stat för år 1912 beviljat ett anslag af
4,630 kronor.

Befrämjande af husslöjden.

50:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom under punkt 49
gjorda framställning har Riksdagen på extra stat för år 1912 anvisat
dels till anställande af eu andre instruktör i hussljöd 2,000 kronor, och
dels såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas
Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med godt vitsord
tjänstgör, 1,500 kronor,

eller tillhopa 3,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

5l:o) Eders Kungl. Maj:t har, under punkt 50, föreslagit Riksdagen
att till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för
tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året
än vintermånaderna på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af

34,000 kronor.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, har, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1909—1911 skett, till underhålls- och driftkostnad för ett
fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige om -

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

gifvande hafven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisk en
under annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat för ar 1912
anvisat ett anslag af 34,000 kronor.

52:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till
bestridande af kostnader för försäkring af fartyget Skagerak, på extra
stat för år 1912 anvisa 5,200 kronor.

Till försäkring af ifrågavarande fartyg, för hvars anskaffande 1904
års Riksdag anvisade 130,000 kronor, har för hvart och ett af åren
1908-1911 beviljats ett belopp af 5,200 kronor.

Vid beviljandet af det anslag, som sålunda anvisats för innevarande
år, uttalade Riksdagen, med hänsyn till försäkringspremiernas
i förhållande till kostnaderna för fartygets anskaffning höga belopp, önskvärdheten
af, att försäkringskostnaden kunde något nedbringas.^ Af
hvad statsrådsprotokollet i ämnet innehåller synes emellertid framgå, att
någon nedsättning af premierna icke kan åstadkommas. I betraktande
häraf och då medel för ändamålet böra anvisas jämväl för år 1912,
har Riksdagen, till bestridande af kostnader för försäkring af fartyget
Skagerak, på extra stat för år 1912 anvisat 5,200 kronor.

53:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva,
att Kungl. Maj:t må, för stationerande under vintern 1911—1912
af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af ordning
och skydd vid fiskets bedrifvande, under åren 1911 och 1912 i
män af behof disponera hvad vid utgången af år 1910 icke blifvit användt
af de till stationerande af dylikt ångfartyg vid rikets kuster tillförene
å extra stat beviljade anslag.

Under en lång följd af år bär ett flottans fartyg stationerats vid
bohuslänska kusten för, bland annat, upprätthållande af ordning i skärgården
under pågående vinterfiske. Alltsedan år 1891 har kanonbåten
Svensksund årligen varit under vintermånaderna för detta ändamål beordrad
till rikets västkust. Kostnaderna för dessa vinterexpeditioner,
som i regel omfattat månaderna november—mars, hafva hittills alltid
utgått från femte hufvudtiteln.

På sätt i statsrådsprotokollet meddelas hafva dessa kostnader under
femårsperioden 1903—1908 uppgått till i medeltal 28,031 kronor 45 öre
årligen. Af denna summa har proviantkostnaden, i medeltal 5,845 kronor
80 öre årligen, bestridts från nämnda hufvudtitels anslag till naturaunderhåll,
medan öfriga utgifter för expeditionerna, utgörande i medeltal
årligen 22,185 kronor 65 öre, bokförts å anslaget till flottans öfningar.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Eders Kungl. Maj:t har in; ifrågasätt, att kostnaderna — utom de
för proviant — för ifrågavarande vinterexpeditioner, såsom betingade af
fiskerinäringens intressen, skulle för framtiden bestridas från anslag
under nionde hufvudtiteln; och skulle genom inskränkning i tiden för
fartygets expedition till allenast tre å fyra månader om året under den
egentliga vintern dessa kostnader kunna nedbringas till 20,000 kronor.

Sedan Riksdagen å sjätte hufvudtitelns extra stat för år 1900
anvisat ett anslag af 25,000 kronor för beredande genom ett armeradt
ångfartygs stationerande vid rikets kuster af ordning och skydd vid
fiskets bedrifvande samt Riksdagen därefter för hvart och ett af åren
1901 — 1904 under nionde hufvudtitelns extra stat för enahanda ändamål
anvisat likaledes 25,000 kronor, före fanns vid 1910 års utgång
å nämnda anslag en reservation till belopp af 20,545 kronor 38
öre, hvilken reservation uppkommit till följd däraf, att berörda anslag
icke behöft anlitas, sedan Riksdagen å extra stat för år 1905 beviljat
medel till hydrografisk-biologiska kommissionens fartyg Skagerak. Enligt
hvad nu ifrågasatts skulle nämnda reservation användas till bekostande
af kanonbåten Svensksunds expedition under nästa vinter.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har medgifvit, att Kungl. Magt må, för stationerande
under vintern 1911—1912 af ett armeradt ångfartyg vid rikets
kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande
under åren 1911 och 1912 i mån af behof disponera, hvad vid utgången
åt år 1910 icke blifvit användt af de till stationerande af dylikt ångfartyg
vid rikets klister tillförene å extra stat beviljade anslag.

54:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
bär Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett af åren 1905—1911
ägt rum, till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven på extra stat för år 1912 beviljat

dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1912 till
och med den 30 april 1913 21,000 kronor, och

dels till täckande af Sveriges andel i kostnaderna för en internationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium för tiden
från och med den 22 juli 1912 till och med den 21 juli 1913 5,100
kronor,

eller tillsammans 20,100 kronor.

55:o) I anledning af hvad Eders Kungl. Maj:t under punkten 54
föreslagit har Riksdagen vidare, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

hvad för hvart och ett af åren 1903—1911 ägt ruin, såsom bidrag till
anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare
på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 2,250 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t ej mindre att, därest af Göteborgs och Bohus läns
hushållningssällskap eller landsting eller eljest för ändamålet tillskjutas
minst 1,000 kronor, af det anvisade anslaget använda hälften eller 1,125
kronor, men, därest bidraget från orten uppgår till minst 2,000 kronor,
hela beloppet 2,250 kronor, än äfven att under innevarande år förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna hälften af de belopp, som sålunda
må af Kungl. Magt användas.

56:o) Under punkt 55 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att, till understöd åt Södra Sveriges fiskeriförening,
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 15,500 kronor, dåra!''
till upprätthållande af föreningens fiskeriskola 8,500 kronor och såsom
bidrag till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet 7,000 kronor.

Såsom understöd åt Södra Sveriges fiskeriförening har Riksdagen
för hvarje år från och med år 1908 på extra stat anvisat anslag, hvilka
för år 1910 utgått och för innevarande år utgå med 8,500 kronor till
upprätthållande af föreningens fiskeriskola och 7,000 kronor såsom bidrag
till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet.

Då föreningen synes jämväl för nästa år vara i behof af statsunderstöd
för enahanda ändamål och till samma belopp som för innevarande
år, har Riksdagen till understöd åt Södra Sveriges fiskeriförening,
på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 15,500 kronor, däraf
till upprätthållande af föreningens fiskeriskola 8,500 kronor och såsom
bidrag till föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet 7,000 kronor.

57:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 56 föreslagit Riksdagen
att för bestridande af underhålls- och driftkostnader för det för
fiskeriadministrationens behof byggda fartyg Eystrasalt på extra stat
för år 1912 bevilja ett anslag af 8,500 kronor.

Till bestridande af underhålls- och driftkostnader för ifrågavarande
fartyg har Riksdagen på extra stat för år 1909 beviljat ett anslag af

5,000 kronor och för hvartdera af åren 1910 och 1911 ett anslag af
7,500 kronor. Den nu ifrågasatta anslagshöjningen påkallas dels för
att fartyget må kunna hållas i verksamhet under större del af året, än
nuvarande anslag möjliggör, och dels för anskaffande af en ny uppsättning
af wire för fiskeförsök samt annan materiel.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Riksdagen, som funnit behofvet af det nu äskade anslaget till fullo
ådagalagdt, har alltså för bestridande af underhålls- och driftkostnader
för det för fiskeriadministrationens behof byggda fartyg Eystrasalt på
extra stat för år 1912 beviljat ett anslag af 8,500 kronor.

58:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj ris under punkt 57 gjorda
framställning och under erinran, dels att Riksdagen år 1909 beslutat
att till anställande af undersökningar öfver möjligheten att genom fiskodling
i större skala befrämja fiskets utveckling inom mellersta Sveriges
Östersjöområde ställa till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af
8,500 kronor att utgå med 4,700 kronor år 1910, 1,900 kronor ållon
samt 1,900 kronor år 1912, dels ock att Riksdagen i enlighet
härmed för ändamålet å extra stat uppfört för år 1910 ett belopp af
4,700 kronor och för år 1911 ett belopp af 1,900 kronor, får Riksdagen
anmäla^ att Riksdagen till anställande af undersökningar öfver möjligheten
att genom fiskodling i större skala befrämja fiskets utveckling
inom mellersta Sveriges Östersjöområde af det utaf 1909 års Riksdagtill
landtbruksstyrelsens förfogande ställda belopp. 8,500 kronor, på
extra stat för år 1912 anvisat 1,900 kronor.

59:o) Eders Kungl. Maj:t har under punkt 58 af förevarande hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att till bestridande af kostnader för utförande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af fiskehamnkommissionen
uppgjorda planer af hamnbyggnader vid Träslöf och Glommen i Hallands
län, Grundsund och Hönö-Klåfva i Göteborgs och Bohus län,
Kivik i Kristianstads län samt Gislöf i Malmöhus län bevilja ett anslag
af 1,183,000 kronor samt däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett
belopp af 198,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter, Kungl.
Maj:t må finna godt meddela, för ifrågavarande ändamål användas
under villkor, dels om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva området
för hamnarna än äfven af det område i land, som med hänsyn
till den rörelse, som är afsedd att i hamnarna bedrifvas, bör för det
gemensamma behofvet afsöndras, dels ock att vederbörande landsting,
under i statsrådsprotokollet angifna förutsättningar, åtagit sig ansvaret
för framtida underhåll af hamnanläggningen.

Sedan en längre tid tillbaka har Riksdagen under sjätte hufvudtiteln
beviljat statsbidrag till vissa allmänna arbeten, bland dem hamnoch
brobyggnader. För åtnjutande af sådant statsbidrag gälla vissa af
Riksdagen godkända villkor. I skrifvelse den 6 maj 1881 till styrelsen

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

för allmänna väg- och vattenbyggnader har sålunda Kung!. Maj:t i enlighet
med Riksdagens samma år fattade beslut (Riksdagens skrifvelse
nr 69 p. 9) föreskrifvit, bland annat, att anslag utan återbetalningsskyldighet
kunde för utförande af mindre hamnbyggnader och för byggande
vid större fiskelägen af smärre båthamnar erhållas till högst 7S
af den beräknade anläggningskostnaden, och skulle menighet, bolag
eller andra vederbörande, hvilka antoges komma att af företaget hafva
nytta, genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida
den återstående, icke af statsmedel anvisade tredjedelen af kostnaderna
för företagets fullbordande. Sedan menighet, bolag eller enskilde
erhållit statsbidrag för hamnanläggning, hade vederbörande att själfva
utföra arbetet i fråga, efter det de uti med styrelsen afslutadt kontrakt
förbundit sig, bland annat, dels att i noggrann öfverensstämmelse med
den af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen och underkastade styrelsens
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid utan att
vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel samt
dels att genom egna tillskott utgöra, hvad som kunde erfordras utöfver
statsbidraget. Alla med understöd af allmänna medel utförda arbeten
skulle i regel underhållas af dem, som erhållit understödet. För denna
skyldighet liksom för öfriga i kontraktet åtagna förpliktelser skulle
ställas säkerhet, som kunde af Kungl. Maj:t godkännas. Därest hamnafgift
eller dylikt skulle få upptagas, skulle taxa därå vara fastställd,
så lindrig som skäligen läte sig göra.

Som emellertid villkoret att hamnintressenterna själfva skulle tillskjuta
minst V3 af den beräknade anläggningskostnaden visat sig alltför
betungande samt underhållet af med statsbidrag redan anlagda
hamnar lämnat åtskilligt öfrigt att önska, beslöt 1898 års Riksdag
med anledning af utaf Kungl. Maj:t gjord framställning i ämnet sådan
ändring af förut gällande villkor för erhållande och åtnjutande af
anslag till anläggning och förbättring af mindre hamnar, företrädesvis
fiskehamnar, att anslagen skulle kunna af Kungl. Maj:t bestämmas till
nio tiondelar af den beräknade kostnaden, af hvilket statsanslag likväl
endast sju niondelar finge användas till arbetets utförande, hvaremot
återstående två niondelar af anslaget skulle afsättas till eu under vederbörande
landstings egen förvaltning ställd hamnfond, till hvilken jämväl
skulle, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af afgifter,
upptagna för hamnens begagnande, därvid före utlämnandet af
någon del af statsanslaget skulle vara styrkt, dels att vederbörande
landsting åtagit sig att ansvara för framtida underhållet af hamnbyggiBihang
till Riksd. prat. 1911. 10 Samt. I Afd. 1 Band. 9 Höft. 12

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

naden, för hvilket underhåll ofvan omförmälda fond finge anlitas, dels
ock att ej mindre själfva området för hamnen än äfven ett för den
rörelse, som skulle i hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit
för det gemensamma behofvet afsöndrade.

De sålunda af 1908 års Riksdag beslutade villkoren för utbekommande
af understöd från ifrågavarande anslag äro fortfarande gällande
(Sv. förfs. 1907 nr 41). Därest landsting icke åtagit sig att ansvara
för hamns framtida underhåll, kan sålunda anslag icke beviljas med
högre belopp än 7» af beräknade kostnaden.

Riksdagens nyssnämnda beslut medförde emellertid icke åsyftad
verkan särskildt på den grund, att landstingen visade sig obenägna att
åtaga sig ansvaret för framtida underhåll af hamnbyggnaderna. Erfarenheten
visade också, att behöfliga fiskehamnar icke kommit att
byggas samt att icke heller nödiga reparationer å sådana utförts,
hvilket särskildt för hafsfisket medförde de största olägenheter. Med
hänsyn härtill och för att de svenska fiskehamnarnas beskaffenhet skulle
kunna fullständigt utrönas, förslag uppgöras om byggandet af erforderliga
dylika hamnar och om redan förefintliga sådanas iståndsättande
samt sättet utredas, hvarpå dessa arbeten skulle kunna bringas till
stånd m. m., gjorde Kungl. Maj:t framställning hos Riksdagen om
anvisande af medel för vidtagande af åtgärder från statens sida i
sådant syfte.

Med bifall härtill beviljade Riksdagen på extra stat för år 1906
ett anslag af 20,000 kronor för verkställande af undersökning af de
lokala förhållandena å Sveriges kuster med hänsyn till behofvet af
och betingelserna för anläggning af nya och förbättring af redan befintliga
fiske- och mindre hamnar. På grund häraf förordnade Kungl.
Maj:t, att en kommission skulle tillsättas med uppdrag att företaga
en sådan undersökning samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och landtbruksstyrelsen afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad
utredning

l:o) om de behof, som kunde förefinnas af anläggning af fiskeeller
nödhamnar utöfver redan befintliga anläggningar af sådant slag,

2:o) om de särskilda platser, som kunde erbjuda de bästa betingelserna
för sådana nya anläggningar såväl med hänsyn till anläggningskostnadernas
begränsning som hamnarnas framtida bestånd och möjligheterna
för deras utveckling,

3:o) om redan befintliga hamnars behof af fördjupning och förbättring
samt arten och omfattningen af de härför erforderliga åtgärderna,

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

4:o) om arten och omfattningen af den rörelse, som ägde rum i
de nu befintliga hamnarna, och om de utvecklingsmöjligheter, som
dessa erbjöde,

5:o) om storleken af de årliga underhållskostnader, som de befintliga
mindre hamnarna och fiskehamnarna hittills kraft, samt om sannolika
storleken af den årliga underhållskostnad, som kunde förväntas
blifva erforderlig efter hamnens fördjupning och förbättring efter af
kommissionen angifna allmänna grunder, samt

6: o) om storleken af de årliga liamnafgifter och fiskefonden, som
utan att verka oskäligt betungande för fiskerinäringens idkare kunde bestämmas
att vid respektive hamnar och fiskelägen utgå såsom afgifter
till en för underhållet af fiske- och nödhamnar samt mindre hamnar
afsedd allmän hamnfond.

Vidare meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter om kommissionens
sammansättning och förklarade, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de
län, som af undersökningen berördes, ägde att på förslag af landstinget
eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordna med handels-,
närings- och fiskeriförhållandena i orten väl förtrogne män att biträda
kommissionen vid dess arbeten inom vederbörande landstings- eller hushållningssällskaps
område. Tillika fann Kungl. Maj:t godt uppdraga
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen att fastställa
plan för kommissionens arbeten och meddela de närmare bestämmelser
i afseende å kommissionens verksamhet, som kunde finnas
erforderliga.

Med anledning af detta bemyndigande tillsatte styrelserna kommissionen
ifråga och meddelade de närmare bestämmelser för kommissionens
verksamhet, att kommissionen borde verkställa en ingående
utredning om i Sverige behöfliga hamnarbeten, i hvad dylika
arbeten afsåge nödhamnar, fiskehamnar och mindre hamnar, och
att kommissionen därvid på de särskilda platserna borde söka att,
med ledning af förhandlingar med fiskeribefollcningen och distriktets
lotsar eller andra med fiskerinäringens speciella betingelser samt de
lokala vind- och strömförhållandena in. in. förtrogna personer, till
hufvuddragen bestämma planläggningen för respektive nyanläggningar
eller utvidgnings- och förbättringsarbeten samt därefter utarbeta utkast
till de hamnarbeten, som kommissionen funne sig böra förorda till utförande,
så att kommissionens utredning med betänkande och förberedande
hamnförslag kunde bilda en allmän plan, som så vidt möjligt
kunde sedermera följas vid verkställande af de erforderliga detaljundersökningarna
och upprättande genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

försorg af fullständigt utarbetade arbetsplaner för de hamnarbeten, som
af kommissionen förordats såsom behöfliga. Det skulle vidare jämväl
ingå i kommissionens uppdrag att afgifva yttrande och utredning beträffande
de åtgärder, som från statens sida kunde anses erforderliga,
för att vårt lands hamnväsen, i hvad det afsåge fiskehamnar, nödhamnar
och mindre hamnar, kunde för framtiden så ordnas, att

dels nyanläggnings- och förbättringsarbeten kunde under vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens ledning på det för staten och fiskerinäringen
förmånligaste sättet komma till utförande,

dels dessa hamnars underhåll kunde af staten öfvertagas och genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för statens räkning handhafvas
och ombesörjas.

Den sålunda tillsatta s. k. fiskehamnkommissionen har numera
efter mer än treårigt arbete fullgjort sin uppgift och aflämnat sitt betänkande
jämte bilagor. De sålunda aflämnade handlingarna utgöras
af dels utförliga protokoll, hållna vid kommissionens sammanträden,
dels kommissionens allmänna betänkande, som innehåller förslag till
planer för statens understödjande af ifrågavarande hamnanläggningar,
förbättring af redan anlagda hamnar, hamnarnas underhåll med mera,
en större öfversiktstabell, angifvande kostnaderna för de ifrågasatta
hamnarbetena, den ordning, hvari dessa enligt kommissionens mening
böra komma till utförande, den omfattning, hvari staten synes böra
bidraga till kostnadernas bestridande i hvarje särskildt fall och så vidare,
dels kommissionens speciella betänkande, som upptar redogörelse för
de å hvarje särskild plats föreslagna arbetena, motivering till hvad
som sålunda blifvit ifrågasatt, med mera, dels ett antal af öfver femtio
stycken kartor och hamnplaner, som utarbetats för att det under kommissionens
undersökningar insamlade, för de ifrågasatta hamnbyggnadsarbetenas
framtida utförande synnerligen värdefulla materialet skall
komma till största möjliga nytta, dels slutligen ritningar m. m. öfver
en serie olika typer för konstruktion af hamnarmar, vågbrytare och
tilläggsbryggor, som måst uppgöras för beräkning af kostnaderna
för hamnanläggningar under så olika förhållanden som exempelvis
vid västkusten och utmed Bottniska viken, vid öppen kust eller i
skärgård.

Med anledning af den af kommissionen sålunda verkställda utredningen
hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
gemensamt afgifvit utlåtande i ärendet, därvid ämbetsverken i
hufvudsak biträdt kommissionens förslag.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

I nu ifrågavarande afseende har kommissionen funnit den grundsatsen
mest lämplig för fiskerinäringens utveckling, att fiskarena i
möjligaste mån befrias från utgörande af bidrag till hamnbyggnadskostnaderna,
vare sig dessa afse hamns byggande eller förbättrande.

Med afseende å statens ingripande för fiskehamnars och mindre
hamnars anläggande eller förbättring har kommissionen ansett staten
böra ingripa på det sätt, att staten bygger, låter bygga eller i väsentlig
grad förbättra betydelsefullare hamnar samt att staten lämnar en
gång för alla ett visst bidrag till mindre viktiga hamnarbeten, hvilka
skulle utföras af intressenterna själfva.

Kommissionefl. har vidare funnit nödvändigt, att alla hamnar,
som staten bygger eller i väsentlig grad låter förbättra, äfven af staten
underhållas, hvaremot kommissionen ansett, att de hamnföretag, hvartill
staten kan komma att lämna anslag en gäng för alla och som utföras
af intressenterna själfva, i allmänhet böra, dock under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
öfverinseende, underhållas af dessa. Såsom fiskarenas
bidrag bör därför, enligt kommissionens åsikt, i första hand och
såsom regel utgå endast hamnumgälder men dessa så pass stora, att
de räcka till hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden, hvilka
hamnumgälder borde bilda en för landets alla kustlän gemensam fond.
Själfva området för hamnen och äfven ett för den rörelse, som skall i
hamnen bedrifvas, tillräckligt område å land har kommissionen vidare
ansett böra för gemensamt bruk afsöndras samt omfatta platser för
lossning, lastning och upplag, för torkning af fiskredskap samt för
magasin och möjligen äfven andra byggnader afsedda direkt för hamnens
behof.

I öfrigt anser kommissionen, att hvad som ur den nu gällande
nådiga kungörelsen den 28 juni 1907 kan vara tillämpligt jämsides
med de ändrade anordningar och bestämmelser, kommissionen genom
sina undersökningar och utredningar funnit vara erforderliga, må kunna
bibehållas, särskildt bestämmelsen i mom. 1, att för hvarje företag
plan till arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade
kostnader måste vara uppgjord och hafva vunnit Kungl. Maj:ts nådiga
fastställelse.

De grunder i fråga om liamnanias anläggning och underhåll, från
hvilka kommissionen utgått, äro sålunda, bl. a.:

att de fiskehamnar och mindre hamnar, som kommissionen funnit
böra byggas eller väsentligen förbättras af staten, borde utföras genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg,

att utförandet af de hamnarbeten, till hvilka staten lämnade bidrag

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

en gång för alla, "borde ske genom intressenterna själfva, men under
kontroll och tillsyn af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att staten skulle, mot uppbärande af hamnumgälder till en hamnfond,
genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg underhålla de
hamnanläggningar och hamnförbättringar, hvilka komme att utföras
genom statens egen försorg,

att de hamnanläggningar och hamnförbättringar, till hvilka staten
skulle lämna anslag en gång för alla, borde i allmänhet underhållas
af intressenterna själfva,

att nu befintliga med statsbidrag byggda fiskehamnar, hvilka ej
af kommissionen föreslagits till förbättrande, borde fortfarande underhållas
af intressenterna själfva, samt

att endast beträffande sådana af staten utförda företag, som blott
bestode i upprensning eller uppmuddring och som kräfde jämförelsevis
mindre kostnad, ej borde gälla som oeftergifligt villkor, att hamnumgälder
skulle utgå af intressenterna eller trafikanterna.

I öfverensstämmelse med dessa grunder har kommissionen verkställt
sina undersökningar och pröfvat, hvarest ny fiskehamn borde
anläggas och hvarest redan befintlig sådan borde för dess bibehållande
understödjas medels statsbidrag.

Vid fullgörande af det meddelade uppdraget har kommissionen,
efter att hafva verkställt förberedande besiktningar vid 177 hamnar
och hamnplatser, afgifvit specialbetänkanden för samtliga dessa platser
samt med stöd af dessa och de vid kommissionens sammanträden protokollförda
besluten funnit sig böra föreslå, att staten måtte bygga och
för framtiden underhålla hamn å 44 af dessa undersökta platser och
att staten måtte lämna ett anslag en gång för alla till hamnarbeten å
35 andra af dessa platser, hvarest arbetena skulle under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas och för framtiden underhållas
af intressenterna själfva.

Af de af kommissionen gjorda beräkningarna framgår,
att samtliga kostnader för de hamnarbeten,
som skulle utföras af staten, uppgå — med 15
procent förhöjning för täckande af utgifter för
kontroll under arbetets utförande in. in. — till. kronor 4,650.300.
Det belopp, hvarmed staten skulle bidraga en gång för
alla till hamnarbeten, som skulle utföras och underhållas
af intressenterna själfva, har beräknats till ,, 434,800.

Summa kronor 5,085,100.

Riksdagens skrifvelse Nr .9.

Af nu ifrågavarande 79 hamnar har kommissionen ansett 31 vara
af beskaffenhet att böra i första hand komma till utförande. Återstående
48 hamnar hafva förordats till utförande först i andra hand. Af
berörda 31 hamnar skulle 24 anläggas för här nedan angifna kostnader
och underhållas af staten, men de öfriga 7 af intressenterna
själfva med bidrag af staten. Den ordningsföljd, hvari hamnarna enligt
kommissionens uppfattning borde komma i fråga att byggas, framgår
af följande förteckning, i hvilken namnet på hamnar, som skulle erhålla
statsbidrag allenast en gång för alla, kursiverats.

Hamnföretag, hvilka af kommissionen förordas att komma i
första hand:

1.	Träslöf, Hallands län .......................	kronor	315.000	—
2.	Glommen, ,, ,, .......................	??	292,000	—
8.	Grundsund, Bohus län ....................	tt	224.000	—
4.	Kivik, Kristianstads län .................	tt	67,000	—
5.	Hönö—Ivlåfva, Bohus län ...............	tt	99,000	—
6.	Gislöf, Malmöhus län........................ Grönhögen, Kalmar län ..................	tt	174,000	—
7.	it	136,000	—
8.	Hellevik, Blekinge län ....................	tt	259,000	—
9.	Nogersund, „ „ .....................	tt	58,700	—
10.	Herrevik, Gottland............................	ii	155,000	—
11.	Smögenholmarna, Bohus län............	tt	170,000	—
12. 13. 14.	Basebäck, Malmöhus län. Baå, ,, „ Värskär, Kalmar län ........................ Byxelkrok, ,, ,, ........................	it	45,000
15.	it	217,000	—
16. 17.	Prästgrundet, Gäfleborgs län. Gäddbäcksund, Yästernorrlands län	tt	80,000	_
18.	Stenshamn, Blekinge län...................	tt	70,000	—
19.	Bergö, Gäfleborgs län........................ Fågelsund, Uppsala län....................	tt	30,000	—
20.	tt	87,000	—
21. 22.	Utvalnäs, Gäfleborgs län. Sanna å Bremön, Yästernorrlands län	tt	160,000
23.	Lutterhorn, Gottland...........................	tt	37,000	—
24.	Kapelludden, „ ..........................	tt	60,000	—
25. 26. 27. 28.	Vändborg, „ Faludden, ,, Agö, Gäfleborgs län. Grisslan, Yästernorrlands län .........	tt	10,000: —

96 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Stendörren, Södermanlands län ...... kronor

Långö, Säfsundet,

Bokö,

29.

30.

31.

5,800

5,200

3,600

Hamnföretag, som kommissionen förordat till utförande i andra hand
32. Skeppsmalen, Västernorrlands län.

Mollösund, Bohus län.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.
61.
62.

63.

64.

65.

66.

Hörvik, Blekinge län.

Särdal, Hallands län.
Galtabäek, „ „

Rönnskär, Västerbottens län.
Rödkallen, Norrbottens län.
Gullholmen, Bohus län.
Stora Dyrd, „ „

Skärhamn, „ „

Ramsö,

Käringön,

ii ii

Bohus län.

Abbekås, Malmöhus län.

Drottningskär, Blekinge län.

Kårehamn, Kalmar län.

Grafvarne, Bolms lön.

Klädesholmen, „ „

Kalfsund, ,, „

Her ta, Gottland.

Lörudden, Västernorrlands län.
Storjungfrun, Gäfieborgs län.

Gårdskär, Uppsala län.

Höganäs, Malmöhus län.

Arilds läge, „ „

Ekenäs, Kalmar län.

Ljugarn, Gottland.

Marviksgrunnan, Västernorrlands län.
Fluntinge, Gottland,

Brantevik, Kristianstads län,

Baskemölla, „ „

Jättholmarna, Gamlehamn, Gäfieborgs län.
Hölick, Gäfieborgs län.

Åstholmen, Storhamn, Västernorrlands län.
Våtnäs, Gäfieborgs län.

Hallarna å Hasslö, Blekinge län.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

67. Båtfjorden, Hallands län.

68. Fläskö—Dyngö, Bohus län.

69. G nisvärd, Gottland.

70. Lickershamn, „

71. Skanör, Malmöhus län.

72. Bäckviken, „ „

73. Rönnskär, Gäfleborgs län.

74. Tupparne, „ „

7 5. Valbytte, Gottland.

76. Grynge udde, „

77. Holma, Västernorrlands län.

78. Knif ven ^ JJppsala län.

79. Grankullaviken, Kalmar län.

Mot kommissionens ofvan omförmälda förslag har departementschefen
för sin del icke haft något att i hufvudsak erinra utom beträffande
hamnarnas underhåll, i hvilket afseende departementschefen
anfört, bland annat, följande.

»Ilen största svårigheten möter emellertid vid afgörandet af frågan
om ordnandet af hamnarnas framtida underhåll. Ehuru jag beträffande
denna fråga känner mig lifligt öfvertygad om, att en tillfredsställande
lösning däraf icke står att vinna utan uppoffringar från statens sida,
har jag likväl icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i denna del
biträda kommissionens förslag, att staten skulle helt och hållet öfvertaga
underhållsskyldigheten. Jag ber härvid att särskildt få hänvisa
till, hvad Riksdagen i förberörda skrifvelse den 13 maj 1898 uttalat
rörande betydelsen af att underhållsskyldigheten vore bunden vid de
närboende eller vid kommunen i dess mer eller mindre vidsträckta bemärkelse,
hvadan Riksdagen icke funnit staten böra öfvertaga underhållet
af anläggningarna. Däremot ansåg Riksdagen lämpligt, om ansvaret
för underhållet livilade å vederbörande landsting, mot det att
särskilda medel för bestridande af underhållskostnaderna ställdes till
landstingets förfogande. Hvad Riksdagen sålunda yttrat, synes mig
fortfarande äga full giltighet, och torde, enligt min uppfattning, frågan
också kunna finna sin lösning på den af Riksdagen sålunda antydda
väg. Den obenägenhet, som hittills visats från landstingens sida att
öfvertaga nämnda ansvarsskyldighet, torde nämligen vara lätt förklarlig,
så länge de medel, som för ändamålet ställts till landstingens förfogande,
varit så relativt obetydliga, att landstingen löpt fara att själfva
nödgas vidkännas underhållskostnader till mer afsevärda belopp. Det
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. 13

98 Biksdagens skrifvelse Nr 9.

torde vidare vara påtagligt, att landstingen svårligen kunnat förmås
att ikläda sig någon obegränsad underhållsplikt, hvilket för landstingen
skulle inneburit skyldighet att öfvertaga de oberäkneliga kostnader,
som uppkomme, därest hamnbyggnad helt och hållet eller till större
del förstördes genom olyckshändelse såsom svårare stormar eller dylikt.
Om därför de medel, som ställas till landstingens förfogande, så afvägas,
att desamma i väsentligaste mån täcka den underhållskostnad,
som under normala förhållanden sannolikt är att förvänta, samt landstingens
ansvarsförbindelser icke behöfva innebära skyldighet att verkställa
jämväl sådana större arbeten, som äro att likställa med ombyggnad,
torde med skäl kunna antagas, att landstingen skola befinnas
villiga ikläda sig ifrågavarande underhållsskyldighet.

I detta sammanhang ber jag att få erinra, att staten vid föregående
tillfällen anvisat medel till botande af sådana mer omfattande
skador, som förorsakats genom ovanligt starka stormar eller andra
oförutsedda händelser. Anledning torde emellertid föreligga att vid
afgörandet af nu föreliggande fråga icke fästa sig vid de förhållanden,
som sålunda skulle kunna uppkomma och som skulle föranleda eu
mer eller mindre omfattande ombyggnad af hamnen; detta så mycket
hellre som risken för skador af berörda slag komma att minskas i
samma mån, som hamnarna byggas starkare och underhållet på mer
tillfredsställande sätt ordnas.

De belopp, som skulle ställas till landstingens förfogande för
hamnarnas underhåll, synas mig böra helt och hållet utgöras af statsmedel
och utgå från ett för ändamålet beviljadt särskildt anslag. Från
detta särskilda anslag skulle årligen till hvart och ett af vederbörande
landsting anvisas medel till hamnunderhållet, hvilka medel borde ingå
till en under landstingets förvaltning ställd hamnfond.

Då vid bifall till här ofvan framställda förslag staten skulle
komma att vidkännas den väsentligaste delen af underhållskostnaderna,
torde det icke vara annat än billigt, att samtliga från nu ifrågavarande
hamnar inflytande umgälder redovisas till statsverket.»

Med Eders Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning afses att bereda
medel till påbörjandet af de af fiskehamnskommissionen föreslagna
hamnbyggnaderna, därvid de sex i ofvanintagna förteckning först upptagna
hamnarna skulle komma i åtanke. De af kommissionen beräknade
kostnaderna för dessa hamnar uppgå till 1,171,000 kronor. Då
en förhöjning af de sålunda beräknade kostnaderna med 1 procent för

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

bestridande af utgifter för vissa förberedande arbeten såsom uppgörande
af detaljerade ritningar och. arbetsplaner m. in. ansetts erforderlig’,
skulle sammanlagda kostnaden för nu ifrågavarande sex hamnar
således uppgå till i rundt tal 1,188,000 kronor — det för ändamålet
äskade anslaget — hvilket belopp synts lämpligen böra fördelas på en
tid af sex år med början år 1912, hvadan för hvart och ett af byggnadsåren
skulle erfordras i afrundadt tal 198,000 kronor.

Såsom villkor för beviljande af anslag till de särskilda hamnbyggnaderna
skulle, i öfverensstämmelse med departementschefens ofvan angifna
uppfattning, uppställas fordran, dels, såsom hittills plägat ske,
om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva området för hamnen än
äfven af det område i land, som, med hänsyn till den rörelse, som
skall i hamnen bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet afsöndras,
dels ock därom, att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara för
framtida underhållet af hamnbyggnaden under de af departementschefen
angifna förutsättningar.

Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning
har inom Riksdagen väckts åtskilliga motioner af större eller mindre
omfattning.

Sålunda har beträffande den kategorien fiskehamnar, som af kommissionen
förordats till utförande i första hand, föreslagits

dels att, med ändring af hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, Riksdagen
ville besluta att till bestridande af kostnaden för utförande i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af fiskehamnskommissionen uppgjorda
planen af hamnbyggnader vid Träslöf, Glommen, Grundsund,
Kivik, Hönö-Klåfva, Gislöf, Grönhögen, Hellevik, Nogersund, Herrevik,
Smögenholmarna, Yärskär, Byxelkrok, Gäddbäcksund, Stenshamn, Bergö,
Fågelsund, Sanna (å Bremön), Lutterhorn, Kapelludden, Grisslan, Stendörren,
Långö (vid Säfsundet), Bokö bevilja ett anslag af 2,787,903 kronor
samt däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 232,325 kronor
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t må finna godt meddela,
för ifrågavarande ändamål användas under villkor dels om kostnadsfri upplåtelse
ej mindre af själfva området för hamnarne än äfven af det område
i land, som med hänsyn till den rörelse, som är afsedd att i
hamnarna bedrifvas, bör för det gemensamma behofvet afsöndras,
dels ock att vederbörande landsting under af departementschefen i
statsrådsprotokollet angifna förutsättningar eller i landstingets ställe
med Kungl. Maj:ts medgifvande hushållningssällskap, kommun, eller
för ändamålet bildad förening under enahanda förutsättningar åtagit
sig ansvaret för framtida underhåll af hamnanläggningen, landsting,

100

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

som afsäger sig rätten att utfå statsbidrag till framtida underhållet af
ifrågavarande hamnar och själft åtager sig att ansvara för detta underhåll,
dock obetaget att uppbära och till de ifrågavarande hamnarnas
underhåll disponera de vid hamnarna inflytande hamnumgälderna;

dels ock att Riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning jämväl måtte besluta eu skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran att i görligaste mån påskynda framläggandet af
förslag till utförande af samtliga af fiskehamnskommissionen för utförande
i första hand föreslagna hamnar.

Till stöd för förstnämnda framställning har anförts följande:

»Alla för hafs- och kustfisket intresserade måste känna sig varmt
tacksamma för den omvårdnad och det intresse, som af Kungl. Maj:t
och Riksdag under de sista åren visats denna för vårt land så viktiga
näringsgren. Stor var också tillfredsställelsen längs vårt lands kuster,
när det förspordes, att Kungl. Maj:t hade för afsikt att för Riksdagen
framlägga en kungl. proposition angående anläggande eller förbättrande
af vissa fiskehamnar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den år 1905
af Kungl. Maj:t tillsatta så kallade fiskehamnskommissionens förslag.
Men sådant det kungl. förslaget nu i statsverkspropositionen föreligger,
afhjälpes missförhållandet endast vid ett ringa fåtal af de hamnar, som
enligt fiskehamnskommissionens utlåtande äro i det mest trängande
behof af statens ingripande. För alla de öfriga är den så nödiga hjälpen
ställd på obestämd framtid.

I det kungl. förslaget föreslås endast 6 hamnbyggnader och tiden
för dessas byggande utsträckes ända till 6 år. Någon som helst garanti
för att öfriga af fiskehainnskommissionen föreslagna hamnbyggnader
skall, sedan dessa 6 fullbordats, verkställas, lämnas icke.

Det är stora värden, som hvarje år gå förlorade genom de till
ombyggnad eller förbättring föreslagna hamnarnas dåliga tillstånd, ej
endast därigenom att nu rådande missförhållanden verka på ett betänkligt
sätt hämmande på fiskerinäringen, utan äfven därigenom att, så
länge hamnarna förblifva i sitt nuvarande underhaltiga skick, en stor
del af våra yngsta och duktigaste fiskare årligen ledsna på sitt yrke
och emigrera, då de icke se sig i stånd att under nu rådande förhållanden
hålla sig med det slags fiskebåtar, som kräfvas för att deras
arbete skall löna sig.

När nu Kungl. Maj:t, såsom under nu rådande förhållanden synes
icke endast fullt riktigt, utan äfven nödvändigt, till fiskerinäringens
hjälp föreslagit tillämpandet af en ny princip, synes oss denna hjälp

101

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

höra lämnas så pass snart, att målet — räddandet af de stora värden,
som hålla på att gå förlorade för vårt land — verkligen vinnes.

Nu har fiskehamnskommissionen uppdelat de hamnar, som enligt
dess förmenande borde af staten byggas eller förbättras, i två grupper,
den ena att utföras i första hand, den andra att utföras i andra hand.
— Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen hafva på
det varmaste förordat, »att de missförhållanden, under hvilka hafs- och
kustfisket i vårt land haft och hafva att arbeta, snarast möjligt afhjälpas».

Då så är, synas oss alla skäl tala för att Riksdagen redan nu skall
fatta beslut om utförande af i första gruppen upptagna hamnbyggnader,
därifrån dock undantagna de hamnbyggnader, som af fiskehamnskom--missionen föreslagits skola erhålla understöd allenast med visst belopp
en gång för alla. Detta undantag synes oss vara nödigt, då de förslag,
som härutinnan af kommissionen gjorts, icke af Kungl. Maj:t blifvit
pröfvade. Gifvetvis vore för saken lyckligast, om hela detta föreslagna
antal hamnbyggnader skulle kunna utföras på den af kommissionen
för båda grupperna föreslagna korta tiden af 5 år, men af statsfinansiella
skäl torde utförandet böra fördelas på längre tid. Vi tillåta oss
föreslå 12 år.

Den möjligheten synes oss icke vara utesluten, att ett landsting
icke befinnes vara villigt åtaga sig den i statsverkspropositionen fordrade
ansvarsskyldigheten, men att vederbörande hushållningssällskap, någon
bärkraftig kommun eller någon för ändamålet bildad förening skulle
vilja ikläda sig ansvarsskyldighet, och torde detta då icke böra utgöra
något hinder för den ifrågasatta statshjälpen, hvarje särskild! fall dock
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

I Kungl. Maj:ts förslag ingår den bestämmelsen, att samtliga från
till ombyggnad eller förbättring föreslagna hamnar inflytande hamnumgälder
skulle redovisas till statsverket. Det synes oss dock, som att
undantag härutinnan skulle kunna göras för landsting, som afsäga sig
rätten att utfå statsbidrag till framtida underhåll af ifrågavarande
hamnar, och själft åtager sig att svara för detta underhåll.

Den af fiskehamnskommissionen beräknade anläggningskostnaden
för af oss föreslagna hamnbyggnader torde i öfverensstämmelse med
Kungl. Maj:ts förslag äfven böra höjas med eu procent.»

Såsom skäl för sistberörda framställning har anförts följande:

»I 1911 års statsverksproposition rörande reglering af nionde lmfvudtiteln
har Kungl. Maj:t under nr 58 till bestridande af kostnader
för utförande af hamnbyggnader vid Träslöf och Glommen i Hallands

102

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

län, Grundsund och Hönö-Klåfva i Göteborgs och Bohus län, Kivik i
Kristianstads län samt Gislöf i Malmöhus län i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af fiskehamnskommissionen uppgjorda planer äskat
nödigt anslag. Det gäller här ett »kustförsvar» så behöfligt och berättigadt
som något annat.

Då man genomläser fiskehamnskonnnissionens betydande berättelse,
får man ett starkt intryck utaf, att här är om någonsin den
snara hjälpen liktydig med dubbel hjälp. Behofven tala sålunda för
de af kommissionen föreslagna och förordade hamnanläggningarnas
utförande inom en kortare tidrymd än hvad Kungl. Maj:ts (första)
förslag jämte tillhörande handlingar vid innevarande riksdag gifva vid
handen, men då det å andra sidan ej heller synes vara rättvist att,
såsom på annat håll åsyftas, söka redan i år drifva fram beslut om ett
ökadt antal hamnars påbörjande utan berättigad hänsyn till de olika
ortsintressena, som dock kommissionens förslag inrymde, så torde emellertid
skälen vara bärande nog för Riksdagen att på lämpligt sätt påskynda
åtminstone de viktigare fiskehamnarnas iordningsställande, i den mån
sådant kan ske utan förbigående af svenska entreprenörer och arbetare.»

Vidare har beträffande två särskilda hamnar anslagski’af framställts,
därvid föreslagits,

dels, att Riksdagen ville besluta att till bestridande af kostnader
för utförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af kaptenen
Einar Sahlén i juni 1905 upprättadt förslag och under villkor, som
kunna varda bestämda för liknande andra anläggningar, af en hamnbyggnad
i Östra Torp i Malmöhus län bevilja ett anslag af 100,000
kronor samt däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af

15,000 kronor,

dels ock, att Riksdagen måtte antingen, i enlighet med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens den 18 december 1908 afgifna underdåniga
förslag, för anläggning af en nödhamn i Torekow bevilja ett anslag af
566,300 kronor och däraf på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp
af 180,000 kronor; eller ock, därest Riksdagen finner förslaget om nödhamnen
icke komma till utförande, i underdånig skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t till nästa Riksdag afgifva förslag
om anläggning af en fiskehamn i Torekow.

Uti den förra af sistberörda två framställningar har anförts följande:

»I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t under punkt 58 å nionde hufvudtiteln gjort framställning om ett
anslag af 1,183,000 kronor — däraf för år 1912 ett belopp af 198,000

103

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

kronor — för byggande af fiskehamnar vid Träslöf och Glommen i Hallands
län, Grundsund och Hönö-Klåfva i Göteborgs och Bohus län, Kivik
i Kristianstads län och Gislöf i Malmöhus län. Anläggningskostnaden
för sistnämnda hamn med den föreslagna eu procents förhöjning beräknas
till 175,740 kronor.

Med den kännedom om de lokala förhållandena å Skånes sydkust,
vi äga, ha vi icke kunnat undgå att finna det i hög grad anmärkningsvärdt,
att icke en annan planerad fiskehamn å Skånes sydkust före någon
annan kommit i fråga till utförande. Yi syfta därvid på en hamnanläggning
vid Östra Torp, beläget å kusten 13 km. öster om Trelleborg.

För ifrågavarande hamnanläggning tala en mängd skäl. Först
och främst äro kostnaderna för en hamnanläggning där mycket lägre än
för någon af de i Kungl. Maj:ts förslag upptagna. För något årtionde
sedan gjordes å platsen i fråga betydande arbeten för anläggande af
eu hamn i och för det då bearbetade kalkbrottet i Östra Torp. Industrien
måste emellertid på grund af ogynnsamma konjunkturer nedläggas,
innan hamnen blef färdigbyggd. Men de utförda arbetena äro
på intet sätt spolierade. Eu större basäng om cirka 8,000 kvadratmeter
med ett djup af 3—4 meter finnes i land cirka 30—40 meter
från hafsstranden. Genom denna landtungas genombrytande och uppmuddring
af inseglingsrännan erhålles här en utmärkt fiskehamn.
Nuvarande kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren Einar Sahlén
uPPgj°r(le år 1905 ett förslag till hamnens färdiggörande, hvilket då
beräknades kosta 71,500 kronor. Äfven om sedan dess arbetspriserna
stigit, är det uppenbart, att anläggningskostnaderna dock här bli mycket
lägre än för någon af de föreslagna hamnarna. Jorden omkring den
tilltänkta hamnanläggningen äges numera af Svenska Sockerfabriksaktiebolaget.
Enligt oss lämnad uppgift har på sin tid dåvarande
ägaren, Jordberga sockerbruk, lofvat att skänka mark och bassäng till
eu fiskehamn, och det torde därför kunna antagas, att den frågan
utan svårighet ordnas äfven med den nuvarande ägaren.

Läget för den tilltänkta hamnen i Östra Torp är synnerligen gynnsamt.
Dels är Östra Torp ändpunkten för järnvägen Börringe—Östra
torp, som förmedlar göda förbindelser med det skånska upplandet.
Dels ligga i närheten af Östra Torp icke mindre än tre fisklägen, hvars
befolkning får nytta af hamnen. Västerut ligger Böste fiskläge på ett
afstånd af icke fullt 3 km., österut Smy ge fiskläge på knappt 1 kaus
afstånd och Lilla Beddinge knappt 5 1cm. från den föreslagna hamnplatsen.
I Böste finnes nu enligt oss lämnade uppgifter 4 motorbåtar,

7 mindre båtar och 10 fiskare, i Smyge 5 motorbåtar, 11 mindre båtar

104

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

och 18 fiskare, i Lilla Beddinge 6 motorbåtar, 1 segelstorbåt, 15 mindre
båtar samt 2 G fiskare. Tillsammans utgör antalet för dessa tre fisklägen
alltså 15 motorbåtar, 1 segelstorbåt, 33 mindre fiskebåtar och
60 fiskare.

Som jämförelse kan meddelas, att vid Gislöfs fiskläge nu finnas
6 motorbåtar, 5 segelstorbåtar, 20 mindre fiskebåtar och 41 fiskare
jämte ett 10-tal tillfällighetsfiskare.

Härtill kominer, att såväl Böste som Smyge och Lilla Beddinge
äro mycket utsatta för verkningarna af storm och öppna hafvet. Under
den svåra julstormen 1904 gingo ungefär hälften af båtarna vid Smyge
och Lilla Beddinge fisklägen förlorade. Samma öde hade ock otvifvelaktigt
öfvergått fiskarne vid Böste, om icke dessa just dagarna förut dragit
upp båtarna för vintern. Våren 1909 lösslet sig en båt vid Böste under
häftig storm och sönderslogs fullständigt. För några veckor sedan lösslets
å samma plats en ny motorbåt, som otvifvelaktigt drabbats af
samma öde, om den icke uppkastats i en tångbank, där den kunde
bärgas.

Vid det västerut liggande Gislöf gick, enligt oss lämnade uppgifter,
ingen enda båt förlorad under julstormen 1904. Måhända kan
detta i något fall ha berott på att fiskarne i Gislöf haft sina båtar i
den närbelägna Trelleborgs hamn, dit de äro hänvisade för afsättning
af sin fångst, men i hvart fall träder skillnaden bjärt i ögonen.

De svåra sjöförhållandena vid de tre af oss omförmälda lägena ha
vållat en bestämd tillbakagång i fisket, och fiskarebefolkningen känner
sig, särskild! sedan den med stora uppoffringar skaffat sig dyrbara
båtar, i hög grad otrygg. Det är därför vår bestämda uppfattning,
att inrättandet af en fiskehamn i Ostra Torp är ett lifsvillkor för fiskarebefolkningen
vid dessa tre fisklägen, och att ifrågavarande hamnanläggning
är den mest beliöfUga och den, som kan göra mest nytta, af
samtliga planerade fiskehamnar å Skånes sydkust.

Som eu omständighet, hvilken ock kan ha sin betydelse för frågans
bedömande, förtjänar vidare omnämnas, att hamnen vid Östra
Torp blir belägen omedelbart invid Smyge fyr samt den nyinrättade
stormvarnings- och mistsignalstationen därstädes.

Vikten och betydelsen af en fiskehamn i Östra Torp har och förut
erkänts af statsmakterna. År 1884 beviljades ett statsbidrag af 16,000
kronor för en hamnanläggning där. Kostnaderna beräknades till 26,000
kronor. Trots stora ansträngningar lyckades det icke för fiskarebefolkningen
att hopbringa nödiga medel utöfver statsbidraget, som därför
aldrig blef lyftadt.

Riksdagens skrifvelse Nr 9. 105

Vi ha med denna motion icke velat förringa behofvet af en fiskehamn
i Gislöf. (En felaktig uppgift har insmugit sig i fiskehamnskommissionens
uppgifter angående folkmängden å Gislöfs läge, som
uppgifves till 960 personer. Denna siffra afser tydligen hela socknens
folkmängd, som den 31 december 1908 uppgick till 957. Socknen är eu
öfvervägande jordbrukaresocken med ett stationssamhälle. Fisklägets
befolkning utgör endast en mindre del af socknens befolkning). Syftet
med denna motion har varit att påvisa, att vid sidan af en fiskehamn
i Gislöf behofvet af eu fiskehamn i Östra Torp är ännu större samt
att den kan utföras billigare och bereda än större nytta.

Hvad kostnaderna beträffar, anslog kapten Sahlén dessa, som förut
sagts, år 1905 till 71,500 kronor, medan fiskeliamnskommissionen utan
närmare angifvande af skäl beräknat dem till 125,000 kronor. Då
kapten Sahlén uppgjort detaljerade kostnadsberäkningar — hvilka
jämte kartor och ritningar skola tillhandahållas vederbörande utskott —
synes som om, äfven med riklig beräkning af arbetskostnadernas stegring
sedan år 1905, ett belopp af 100,000 kronor skulle vara fullt
tillräckligt för anläggningen i fråga.

Som villkor för anslagets erhållande torde böra uppställas, att nödig
mark för hamnanläggningen m. m. utan kostnad för kronan upplåtes.»

Slutligen har till stöd för den senare af sistberörda framställningar
anförts följande:

»År 1900 ingafs till Kungl. Maj:t af innevånare i Torekow en
underdånig ansökan, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning
och undersökning rörande behöfligheten af en nödhamn i Torekow. På
grund af denna ansökan, som understöddes af petitioner från ett stort
antal sjöfarande och fiskare vid västkusten, blef en med statsmedel
bekostad undersökning verkställd och förslag till nödhamn upprättadt,
slutande med ett kostnadsbelopp af 400,800 kronor.

Detta förslag undergick sedan granskning af lotsstyrelsen samt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och sedan åtskilliga förändringar i
byggnadsplan vidtagits, hemställde sistnämnda styrelse i underdånigt
utlåtande den 29 december 1906, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att för hamnbyggnaden bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 419,000 kronor att under åren 1908—1910 utgå med en
tredjedel för h vartd era året, dels ock att i vissa arbeten, i hvilka
Torekows kommun borde deltaga, bevilja ett belopp af 42,600 kronor,
motsvarande två tredjedelar af den beräknade kostnaden för dessa
arbeten.

Bihang till Riksd. prat. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. 14

106

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Handlingarna i ärendet öfverlämnades sedermera till fiskeliamnskommissionen,
som däruti afgaf ett särskild!, den 26 ocli 29 februari
1908 dagtecknadt, utlåtande.

Kommissionen, som betecknar den föreslagna hamnen som en
»fiske- och nödhamn», anför beträffande densamma bland annat följande:
»Torekows betydelse såsom fiskehamn är visserligen för närvarande
mycket liten, men dess utmärkta, långt ut till sjöss, framskjutna läge
och dess många naturliga förutsättningar för anläggning af en nödhamn
göra, att dess betydelse i sådant hänseende, om en lämplig dylik
blir utförd, utan tvifvel skulle blifva mycket stor. Detta gäller icke
allenast den fiskareflotta, som vissa årstider brukar uppehålla sig mellan
Anholt och svenska kusten och hvilken vid en hastigt påkommande
västlig eller nordvästlig storm måste länsa undan ända ned till Öresund
och därunder riskera att utanför Kullen bli nedbruten af den våldsamma
sjö, som där vid dylika tillfällen faller, eller också vid sydgåendet
mötes af en svår sydlig eller sydväst storm och då nödgas vända
och söka nödhamn i Halmstad eller Yarberg, utan äfven för kustfartyg
och ångbåtar, som passera här på ut- eller ingående från eller till
Öresund.»

Med hänsyn därtill att såväl fiskebåtar som kustfartyg under
senare år byggts med allt större dimensioner samt att ett solidare
byggnadssätt dessutom ansågs önskligt, fann kommissionen en del ändringar
i förslaget af nöden och lät fördenskull utarbeta ett nytt kostnadsförslag,
uppgående till ett belopp af 570,000 kronor.

Efter redogörelse för detta förslag yttrar kommissionen vidare:

»Genom alla de yttranden, som hittills blifvit afgifna af myndigheterna
och enskilda personer samt af västkustbefolkningen, framgår
det otvetydigt, att intresset för en nödhamn vid Torekow är allmänt,
och får fiskehamnskommissionen äfven för sin del vitsorda såväl behofvet
af en sådan hamn som att Torekow framför andra platser såväl
i afseende å läge som naturliga förutsättningar i öfrigt väl lämpar sig
för anläggande af en nödhamn för södra Kattegatt, och skulle denna
hamn äfven kunna komma att få en stor betydelse för fisket, om och
när orten erhåller järnvägsförbindelse med västkustbanan. Med full
öfvertygelse om att en dylik järnvägsförbindelse kan bringas till stånd,
får kommissionen — som visserligen till fullo inser, att kostnaden för
hamnanläggningen blir mycket stor i förhållande till den rörelse, som
åtminstone att börja med där kan påräknas — likväl och med tanke
på att anläggningens värde såsom nödhamn ej lärer kunna eller böra

Itik sdagens skrifvelse Nr 9. 107

i penningar beräknas utan tvekan för sin del förorda hamnens byggande
på statens bekostnad^

Öfver fiskehamnskommissionens förslag afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 18 december 1908 infordradt underdånigt utlåtande,
däri styrelsen med förordande af nödhamnens anläggning hemställde,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anläggning af en
nödhamn i Torekow på extra stat bevilja ett anslag af 566,300 kronor,
däraf för år 1910 180,000 kronor, och förmälde styrelsen sig vilja därefter
i och för anläggning af fiskehamn — som skulle anordnas innanför
den egentliga nödhamnen — inkomma med underdånig framställning
om anslag utan återbetalningsskyldigket från hamn- och brobyggnadsfonden
till belopp af två tredjedelar af för samma anläggning beräknad
kostnad.

Förslaget har sedermera varit remitteradt till landstingen i västkustlänen
för att utröna, om bidrag till kostnaden kunde från dessa
landsting påräknas. Nekande svar torde emellertid hafva ingått från
samtliga dessa landsting, och därmed tyckes hela förslaget hafva blifvit
helt och hållet lagdt å sido. Åtminstone beröres detsamma icke alls
i den del af den kungl. statsverkspropositionen, som behandlar fiskehamnsfrågan,
och fiskehamnskommissionens särskilda utlåtande angående
hamnen i Torekow har icke ens blifvit tryckt i sammanhang med kommissionens
i dagarne till Riksdagens ledamöter utdelade hufvudbetänkande,
oaktadt i detta betänkande sid. 178 framhålles, att kommissionen
ansåge, att den ifrågasatta anläggningen vid Torekow, därest
den skulle komma till utförande, borde utföras snarast möjligt.

.Om det nu är meningen, att staten på allvar skall gripa sig an
med afhjälpande af det i bristen på lämpliga fiskehamnar eller andra
hamnar bestående missförhållande, som för att citera orden i statsverkspropositionen
(9:de hufvudtiteln sid. 334) på ett betänkligt, sätt verkat
hämmande på utvecklingen af en synnerligen viktig gren af landets fiskerinäring,
så synes det oss, som det af fiskehamnskommissionen så varmt
förordade förslaget om fiske- och nödhamnen i Torekow nu borde
göras till föremål för Riksdagens pröfning. År denna hamn af den
stora betydelse, kommissionen anser, bör den väl — efter elfva års
utredningar — nu med det snaraste byggas. Pröfvar Riksdagen densamma
icke vara af sådan betydelse, då bör förslaget definitivt förkastas,
så att icke frågan om anläggande af endast en för Torekow och kusten
därintill afsedd fiskehamn på obestämd tid undanskjutes.

Huruvida en nödhamn vid Torekow bör byggas, tilltro vi oss icke
att afgöra, men efter allt som under den verkställda utredningen härom

108

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

anförts och då, enligt hvad det uppgifves, fisket mer och mer drager
sig till den södra delen af Ivattegat, förefaller det, som förslaget icke
minst för den så betydande bohuslänska fiskeflottans skull vore förtjänt
af en sorgfällig pröfning.

Hvad vi däremot med bestämdhet våga påstå det är, att om nödhamnsförslaget
ej kommer till utförande, så bör något göras för att
skaffa Torekow en tillfredsställande fiskehamn. Den hamn, som nu
finnes vid Torekow, är så liten, att den vanligen är öfverfull af fiskebåtar
och mindre kustfartyg, och vid hårdt väder mötas nästan alltid
de farkoster, som där vilja söka skydd af en öfver hamnen hissad
signal, som ger tillkänna att allt utrymme är upptaget.

Att under sådana förhållanden fisket vid Torekow, trots detta
fiskeläges för fiske i öppna hafvet synnerligen fördelaktiga belägenhet,
icke kunnat nå den utveckling, det bort få, ligger i öppen dag. Befolkningen
i orten begär icke bättre än att skaffa tidsenliga fiskefartyg,
men så länge icke tillräckligt hamnutrymme finnes, är risken
för stor, och de unga männen utvandra i stället eller gå till sjöss.

Med denna motion ha vi alltså afsett att bringa Torekows hamnfråga
under Riksdagens pröfning.»

I likhet med departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna
är Riksdagen lifligt öfvertygad därom, att tillgången på väl
byggda och lämpligt belägna fiskehamnar är en nödvändig förutsättning
för ett lönande hafsfiske. Såsom förut vid flere tillfällen inom
Riksdagen framhållits lämna emellertid våra kuster mycket fiffigt att
önska i nämnda afseende. Det ligger därför stor vikt uppå, att åtgärder
snarast vidtagas för att åstadkomma en förändring i nämnda förhållande
till det bättre. Och då erfarenheten af de från statens sida
redan vidtagna åtgärderna i sådant syfte torde få anses hafva ådagalagt,
att den hittills i allmänhet för statens medverkan till hamnanläggningar
uppställda foi’dran på ekonomisk medverkan jämväl från vederbörande
enskildes eller kommuns sida nästan omöjliggjort eller åtminstone
i hög grad hämmat en allmännare utveckling af fiskehamn sväsendet,
synes för sakens vidare framförande icke återstå annat, än
att staten i afsevärd utsträckning på ett mera omedelbart sätt själf
tar densamma om hand; och synes därvid fiskehamnskommissionens
förslag lämpligen kunna följas, såväl i hvad det afser den allmänna
planen — särskildt ordningsföljden de särskilda hamnföretagen emellan
— för kusternas förseende med fiskehamnar som ock beträffande de
särskilda hamnarnas inrättande.

109

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Eders Kung].. Maj:t har nu ifrågasatt att till en början beslut skulle
fattas om utförandet af de sex fiskehamnar, som kommissionen ansett
vara mest af beliofvet påkallade. Af enskilda motionärer har däremot
föreslagits, att redan nu beslut skulle fattas om utförandet af samtliga
de af kommissionen till utförande i första hand förordade hamnarna,
som skulle helt och hållet af staten bekostas, livarjämte tillika framställning
föreligger i syfte, att utförandet af samtliga dessa hamnar,
således jämväl de i afseende å hvilka statens understöd skulle inskränkas
till ett bestämdt anslag en gång för alla, skulle påskyndas. Enligt
hvad kommissionens utredning gifver vid handen, synes stor benägenhet
förefinnas hos fiskarebefolkningen rundt våra kuster att anskaffa båtar
och redskap för det i vida högre grad än det nu företrädesvis idkade
strandfisket inkomstbringande hafsfiske^ och det tyckes endast vara
bristen å lämpliga hamnar som därvidlag verkar återhållande. I fråga
om anläggandet af fiskehamnar gäller alltså bokstafligen, att tid är
pengar; och har Riksdagen därför funnit sig böra bifalla motionärernas
framställningar i förevarande afseenden. För ändamålet skulle alltså
erfordras ett anslag —beräknadt på sätt af såväl Eders Kungl. Maj:t som
motionärerna ifrågasatts, d. v. s. de af kommissionen beräknade kostnaderna
med tillägg af eu procent däraf för täckande af vissa utgifter
för förberedande arbeten, mot hvilken beräkningsgrund Riksdagen ej
haft något att erinra —- af i rundt tal 2,788,000 kronor, hvaraf för
nästa år skulle vid antagande af den af motionärerna förslagsvis beräknade
tid för arbetenas utförande af 12 år, erfordras ett belopp, likaledes
i afrundadt tal, af 232,000 kronor.

Hvad härefter beträffar den ifrågasatta hamnen vid Östra Torp,
så synes densamma, att döma såväl af hvad vederbörande motionärer
som ock af hvad fiskehamnskommissionen (sid. 165 i dess tryckta
betänkande) därom anfört, onekligen vara af stor betydelse för traktens
fiske, hvadan Riksdagen för sin del ej kunnat annat än ställa sig välvillig
gentemot förslaget om hamnens anläggande. Som emellertid
dels fiskehamnskommissionen, ehuru densamma förordat statsunderstöd
till anläggningen, dock ej ansett den så af beliofvet påkallad, att den
gifvit densamma plats bland de förut omförmälda af kommissionen till
utförande i första och andra hand förordade 79 hamnföretagen, dels
ock ovisshet synes råda i fråga om kostnaderna för hamnens iordningställande,
ity att desamma af fiskehamnskommissionen beräknats till
minst 125,000 kronor, under det att den i vederbörande motion åberopade
kostnadsberäkningen därför upptager endast 71,500 kronor,
hvilket belopp i motionen dock ansetts böra höjas till 100,000

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

kronor, liar Riksdagen ej funnit sig kunna anslå medel till hamnens
anläggande, förrän fullständig utredning blifvit förebragt ej mindre
om det gagn, som af hamnen kan väntas för fisket och i öfrigt, än
äfven om kostnaderna för hamnens byggande.

Vidkommande slutligen frågan om eu nöd- eller fiskehamn i
Torekow torde därom gälla i tillämpliga delar hvad ofvan sagts om
hamnanläggning i Östra Torp. Riksdagen delar alltså motionärernas
mening om önskvärdheten af att hamnen kommer till stånd, men anser
sig ej kunna bevilja medel för ändamålet förr än på vederbörlig utredning
grundadt förslag i ämnet af Kungl. Maj:t förelagts Riksdagen.

Beträffande härefter villkoren för anvisande af medel för ifrågavarande
ändamål har Eders Kungl. Maj:t i enlighet med departementschefens
ofvan angifna uppfattning föreslagit, att i sådant afseende skulle
gälla bland annat, att vederbörande landsting åtagit sig ansvaret
för det framtida underhållet af hamnanläggning, under det att uti
motioner i ämnet ifrågasatts, att jämväl hushållningssällskap, kommun
eller för ändamålet särskildt bildad förening skulle kunna ikläda
sig sådant ansvar. Hvad landstingen angår hafva dessa hittills såsom
förut nämnts ådagalagt en synnerlig obenägenhet att åtaga sig hamnunderhållet.
Visserligen skulle den hufvudsakligaste och mest berättigade
anledningen till denna obenägenhet i afsevärd mån aflägsnas om,
såsom meningen vore, statsmedel för ändamålet ställdes till landstingens
förfogande. Hå emellertid inom de särskilda landstingen intresset för
fiskerinäringen i allmänhet torde vara tämligen svagt representeradt,
skulle dock utan tvifvel hos landstingen alltjämt förefinnas obenägenhet
att åtaga sig det för en institution sådan som landstinget onekligen
ganska besvärliga bestyret med hamnarnas underhåll — en obenägenhet
som, om ansvaret för underhållet kunde läggas jämväl på hushållningssällskap,
vederbörande primärkommun eller förening, allt för lätt kunde
locka till ansvarets öfverskjutande å annan underhållsberättigad. —
Enligt Riksdagens öfvertygelse skulle sålunda det ifrågasatta villkoret
om hamnunderhållets öfvertagande af landsting eller annan i sådant
afseende föreslagen korporation lätt kunna utgöra ett hinder för förverkligandet
af ett än så behöfligt hamnföretag. Vidare skulle för
landsting och hushållningssällskap och i än högre grad för primärkommun
och förening möta stora svårigheter att städse disponera full
sakkunskap för hamnarnas tillsyn och underhållsarbetenas utförande.
Med afseende å nämnda förhållanden har Riksdagen därför icke kunnat
finna annat, än att frågan om nu ifrågavarande hamnanläggningars
underhåll skulle lämpligast ordnas på sätt fiskekamnskommissionen

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

föreslagit, d. v. s. att staten själf, som i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har fullt sakkunnigt och därför särskildt lämpadt organ, öfvertager
underhållet af de hamnar staten låter bygga. Genom en sådan
anordning skulle ock undvikas det osäkerhetstillstånd i afseende å
hamnunderhållet, som utan tvifvel skulle blifva en följd af den i Eders
Kungl. Maj:ts förslag förutsatta uppdelning af underhållet mellan landsting
och staten, då nämligen landstinget skulle svara för det under
normala förhållanden förekommande hamnunderhållet medan sådana
större underhållsarbeten, som äro att likställa med ombyggnad, skulle
drabba kronan. Från kostnadssynpunkt torde ej heller några betänkligheter
möta mot statens öfvertagande af hamnunderhållet i dess helhet,
då de efter underhållskostnadernas storlek beräknade hamnumgälderna
skulle tillfalla kronan och därvid under de första åren af hamnarnas
tillvaro med deras då gifvetvis tämligen ringa underhållskostnader
en rätt afsevärd fond skulle kunna bildas att användas för framtida
drygare underhållskostnader.

På grund af hvad sålunda anförts och då Riksdagen i öfrigt icke
haft något att erinra, har Riksdagen i anledning af Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag och i ämnet väckta motioner, till bestridande af
kostnader för utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
fiskehamnskommissionen uppgjorda planer af hamnbyggnader vid Träslöf,
Glommen, Grundsund, Kivik, Hönö-Klåfva, Gislöf, Grönhögen, Hellevik,
Nogersund, Herrevik, Smögenholmarna, Yärskär, Byxelkrok, Gäddbäcksund,
Stenshamn, Bergö, Fågelsund, Sanna (å Bremön), Lutterhorn,
Kapelludden, Grisslan, Stendörren, Långö, (vid Säfsundet) och Bokö
beviljat ett anslag af 2,788,000 kronor samt däraf på extra stat för år
1912 anvisat ett belopp af 232,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,
Kungl. Maj:t må finna godt meddela, för ifrågavarande ändamål
användas under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre af själfva
området för hamnarna än äfven af det område i land, som med hänsyn
till den rörelse, som är afsedd att i hamnarna bedrifvas, bör för det
gemensamma behofvet afsöndras.

Tillika får Riksdagen, i anledning af de i ämnet väckta motionerna
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla

dels om framläggande, i mån som förhållandena det möjliggöra
och den af fiskehamnskommissionen föreslagna ordning för hamnföretagens
utförande ej rubbas, af förslag till utförande af de af fiskehamnskommissionen
till utförande i första hand förordade hamnföretag till
hvilkas utförande medel ej ännu beviljats;

112

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

dels att Eders Kungl. Maj:t efter verkställd utredning måtte för
Riksdagen framlägga förslag om anläggande af en fiskehamn i Östra Torp;

dels ock att Eders Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande i
hvad afseende en hamnanläggning vid Torekow må vara erforderlig
samt därefter snarast möjligt förelägga Riksdagen förslag i ämnet.

Den hydrografiska undersökningen af Sveriges färskvatten.

60:o) Under punkt 59 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att för uppehållande under år 1912 af verksamheten vid den hydrografiska
byrån med länder densamma omedelbart lydande observationsstationer
på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 50,000 kronor samt
att för verkställande under år 1912 af hydrogeologiska specialundersökningar
på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 3,000 kronor,
eller tillhopa 53,000 kronor.

Med erinran om Riksdagens i dess skrifvelse angående utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel anmälda beslut angående det i
statsrådsprotollet omförmälda anslaget till de meteorologiska observationerna
får Riksdagen meddela, att Riksdagen i likhet med hvad för
innevarande år skett,

dels för uppehållande under år 1912 af verksamheten vid hydrografiska
byrån med under densamma omedelbart lydande observationsstationer
på extra stat för samma år anvisat ett anslag af 50,000 kronor;

dels ock för verkställande under år 1912 af hydrogeologiska
specialundersökningar på extra stat för samma år anvisat ett anslag*
af 3,000 kronor;

eller tillhopa 53,000 kronor.

Skogsinstitutet.

61:o) I anslutning till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen vidare, i likhet med hvad för hvart och ett af
åren 1909—1911 ägt rum, till anställande af extra lärarkrafter vid
skogsinstitutet, på extra stat för år 1912 anvisat ett belopp af 8,000
kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

113

Landtmäteristaten.

62:o) Vidare liar Eders Kungl. Maj:t under punkt 61 föreslagit
Riksdagen att till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare
företagna tjänsteresor å extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag
å 30,000 kronor.

I samband med antagandet af ny aflöningsstat för landtmäteristaten
i orterna beviljade Riksdagen år 1909 å extra stat för år 1910
ett förslagsanslag å 30,000 kronor till bestridande af kostnaderna för
vissa af distriktslandtmätare företagna tjänsteresor, och enahanda belopp
har af Riksdagen för ändamålet beviljats för innevarande år. Gifvetvis
erfordras jämväl för år 1912 anslag för samma ändamål. På grund
häraf och då den nya organisationen af landtmäteristaten endast under
ett år varit gällande, och vidare erfarenhet följaktligen ännu icke kunnat
vinnas rörande det för dylika resors bekostande erforderliga anslagets
storlek, har Riksdagen, i likhet med hvad för hvardera året 1910 och
1911 ägt rum, till beskådande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätare
företagna tjänsteresor, å extra stat för år 1912 anvisat
ett förslagsanslag å 30,000 kronor.

63:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom under punkten
62 af förevarande hufvudtitel gjorda framställning och under erinran, att
nu ifrågavarande anslagskraf står i öfverensstämmelse med den af nästlidet
års Riksdag pröfvade planen för landtmäteriundervisningens ordnande,
får Riksdagen anmäla, att Riksdagen på extra stat för år 1912
till Kungl. Maj:ts förfogande ställt ett anslag af 34,300 kronor att
användas till landtmäteriundervisningens ordnande och bedrifvande
under läsåret 1911—1912 i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af
landtmäteristyrelsen den 6 november 1909 framställda, i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för den 8 april 1910 närmare angifna
förslag, med rätt för Kungl. Maj:t att utaf sagda belopp under år 1911
af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna erforderligt
belopp.

64:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att å extra
stat för år 1912 anvisa till utvidgning in. fl. arbeten vid landtmäteriBihang
till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band■ 9 Häft. 15

114

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

kontoren i Malmöhus län 11,500 kronor, i Örebro län 22,000 kronor
och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt 42,500 kronor.

Denna framställning afser att åt nämnda landtmäterikontor, hvilka
synas vara i synnerligt behof däraf, bereda tillfredsställande lokaler,
i hvilka kartor och andra arkivalier kunna på ett för deras framtida
bibehållande i godt skick fullt betryggande sätt förvaras, och där tillräckliga
utrymmen må erhållas för det arbete som där bedrifves, hvilket
genom omorganisationen af förste landtmätartjänsterna och uppläggandet
af jordregistret framdeles torde komma att vinna betydligt ökad omfattning.

Då enligt hvad utredningen gifver vid handen ifrågavarande åtgärder
synas vara af omständigheterna påkallade, har Riksdagen, som
icke funnit anledning till erinran mot de därför beräknade kostnaderna,
å extra stat för år 1912 anvisat till utvidgning m. fl. arbeten vid
landtmäterikontoren i Malmöhus län 11,500 kronor, i Örebro län 22,000
kronor och i Norrbottens län 9,000 kronor eller sammanlagdt 42,500
kronor.

65:o) Än ytterligare har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att till reparation och renovation af kartor i landtmäterikontoren i
länen bevilja å extra stat för år 1912 ett anslag af 30,000 kronor med
rätt för Kungl. Maj:t att däraf under år 1911 af tillgängliga medel
förskottsvis utanordna hvad som må finnas erforderligt.

Med hänvisning till den i ärendet förebragta utredningen, af
hvilken torde på öfvertygande sätt ådagaläggas, att de ifrågasatta
arbetena å det i landtmäterikontoren i länen förvarade kartmaterialet
äro för detsammas bibehållande oundgängligen nödvändiga samt att
de därför nödiga kostnaderna, hvilka, i den mån de hittills förekommit,
gäldats af vederbörande hufvudtitels expensanslag eller besparingar,
icke vidare kunna i anseende till deras storlek därifrån bestridas, får
Riksdagen under uttalande af sin förväntan, att ifrågavarande i flere
afseenden synnerligen betydelsefulla kartmaterial för framtiden ägnas
bästa möjliga omvårdnad, anmäla, att Riksdagen till reparation och
renovation af kartor i landtmäterikontoren i länen beviljat å extra stat
för år 1912 ett anslag af 30,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att
däraf under år 1911 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna hvad
som må finnas erforderligt.

Biksdagens skrifvelse Nr 9.

115

Rikets allmänna kartverk.

66:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkterna 65—68
föreslagit Riksdagen

dels att för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning m. m. på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 22,100 kronor,

dels att för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket
anställda kvinnliga ritare och ritbiträden på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af 1,000 kronor, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
för ändamålet användas,

dels att för anställande af ökad personal m. m. vid rikets allmänna
kartverks geodetiska afdelning på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 25,950 kronor,

dels ock att för anskaffande af instrument och inventarier vid
samma afdelning på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 16,150
kronor.

Hvad sålunda för allmänna kartverket å extra stat äskats för
nästa år skiljer sig från hvad för innevarande år beviljats därutinnan,
att förstnämnda anslag höjts från 21,600 kronor med 500 kronor till
22,100 kronor och sistnämnda anslag från 2,700 kronor till 16,150
kronor. Ökningen af det förstnämnda anslaget har sin grund däri,
att en af de topogi’afer, hvilkas aflöning utgår från detta anslag, bör
beräknas med år 1912 blifva berättigad att komma i åtnjutande af
ålderstillägg. Beträffande anslaget för anskaffande af instrument och
inventarier vid kartverkets geodetiska afdelning står detta i full öfverensstämmelse
med den af kartverkskommissionen uppgjorda, 1909 års
Riksdag delgifna och af Riksdagen utan erinran lämnade planen för
sådan anskaffning.

Då Riksdagen icke funnit något att erinra i afseende å de under
förevarande punkter af statsverkspropositionen begärda anslagen, har
Riksdagen på extra stat för år 1912 anvisat

dels för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning in. m. ett anslag af 22,100 kronor;

dels för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket
anställda kvinnliga ritare och ritbiträden ett anslag af 1,000 kronor,
att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande för ändamålet användas;

116

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

dels föi'' anställande af ökad personal m. m. vid rikets allmänna
kartverks geodetiska afdelning ett anslag af 25,950 kronor;

dels ock för anskaffande af instrument och inventarier vid samma
afdelning ett anslag af 16,150 kronor.

Sveriges geologiska undersökning.

67:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad som skett för hvartdera året 1910
och 1911, till bestridande af kostnaderna under år 1912 för Sveriges
geologiska undersöknings fältarbeten och för utgifvande af de på nämnda
institutions undersökningar grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
på extra stat för samma år beviljat ett anslag af 86,000 kronor.

68:o) Under erinran, att 1908 års Riksdag på framställning af Eders
Kungl. Maj:t till verkställande af nybyggnad för Sveriges geologiska
undersökning beviljat ett belopp af 580,610 kronor samt att Riksdagen
däraf anvisat å extra stat för år 1909 ett belopp af 100,000 kronor,
för år 1910 ett belopp af 167,000 och för år 1911 ett belopp af

134.000 kronor, får Riksdagen anmäla, att Riksdagen på grund af Eders
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning af det utaf 1908 års Riksdag
beviljade anslaget å 580,610 kronor för verkställande af nybyggnad för
Sveriges geologiska undersökning å extra stat för 1912 anvisat ett
belopp af 55,500 kronor.

Vägunderhållet på landet.

69:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen på extra stat för år 1912 anvisat, för bestridande af
statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag

35.000 kronor.

70:o) Vidare har Eders Kungl. Maj:t under punkten 72 föreslagit
Riksdagen att, till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt
på extra stat för år 1912 anvisa 150,000 kronor.

Riksdagen har i likhet med hvad för hvart och ett af åren 1907—
1911 skett, till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt,
på extra stat för år 1912 anvisat 150,000 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

117

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

71:o) Eders Kungl. Maj:t har under punkt 73 föreslagit Riksdagen
att dels på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa
ett anslag af 85,000 kronor, att användas till förekommande och
hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, dels ock medgifva,
att hvad vid utgången af år 1911 möjligen icke blifvit användt
af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under år 1912 användas
för enahanda ändamål.

För ifrågavarande ändamål har Riksdagen å extra stat för hvarje
år från och med år 1898 beviljat anslag, hvilka utgått för år

1898	med.........................	....................... kronor	50,000
1899	35 ..........................	........................ 57	50,000
1900	5 3 ...........................	........................ 55	50,000
1901	33 ....................	......................... 55	100,000
1902	33 ..........................	..................*...... 55	75,000
1903	33 .........................	......................... 55	50,000
1904	33 ..........................	......................... 55	40,000
1905	35 .................... .....	......................... 55	45,000
1906	33 ..........................	........................ 55	45,000
1907	33 ..........................	......................... 55	60,000
1908	33 ..........................	......................... 57	70,000
1909	33 .........................	........................ 55	70.000
1910	33 ..........................	......................... 55	95,000
1911	55 ..........................	......................... 55	120,000

Omfattningen af den verksamhet mot tuberkulosen hos nötkreaturen,
som med anlitande af ifrågavarande anslag hittills utöfvats, framgår
af följande i statsrådsprotokollet intagna tabell.

118

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Å r	Sam-man-lagda an-talet under-sökta djur.	För första gången pröf-vade besättningar.	Antal besätt- ningar reak- tions- fria vid för-sta un-dersök-ningen.	Ompröfvade besättningar.
Antal.	Antal djur inom dessa.	% rea-gerande af djuren.	Antal.	Antal djur inom dessa.	°/0 rea-gerande af djuren.
16/io 1897—1898	63,374	1,651	48,677	31.7	570	130	6,970	9.3
1899	53,601	1,325	37,994	27.5	532	246	13,150	7.1
1900	68,615	1,528	43,988	31.4	574	479	22,113	5.8
1901	65,682	1,391	34,595	35.4	537	602	27,016	5.8
1902	56,613	997	23,259	30. o	445	665	29,451	4.8
1903	58,768	895	19,253	29.4	387	740	34,473	5.4
1904	61,801	914	19,049	27.0	417	812	36,197	4.7
1905	70,051	1,143	23,360	28.7	565	896	40,033	4.9
1906	67,642	936	18,576	29.7	470	962	42,567	3.5
1907	70,935	880	17,860	26.9	447	1,020	46,838	3.2
1908	80,228	1,068	19,761	22.6	583	1,173	53,194	3.4
1909	93,923	1,442	25,758	26.2	796	1,390	60,872	3.6
1910 V»	65,035	883	14,698	21.8	481	1,043	43,337	3.3
Summa	876,268	15,053	[346,828	—	6,804		—	—

Då verksamheten för bekämpande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen
sålunda synes hafva fortgått och utvidgats med alltjämt gynnsamt
resultat, torde det vara af stor vikt att tillräckliga medel finnas
tillgängliga för fortsatt främjande af detta arbete. Och som Riksdagen
icke haft något att erinra emot beloppet af det för ändamålet äskade
anslaget eller i öfrigt, har Riksdagen

dels på extra stat för år 1912 till Kungl. Maj:ts förfogande ställt
ett anslag af 85,000 kronor, att användas till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen,

dels och medgifvit, att hvad vid utgången af år 1911 möjligen
icke blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag må under
år 1912 användas för enahanda ändamål.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

119

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

72:o) Vidare liar Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
dels på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikningsanslaget, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling
af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd, ett belopp af 800,000 kronor;

dels på extra stat för år 1912 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning allmänna frostminskningsanslaget, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp
af 150,000 kronor;

dels ock besluta sådan ändring i villkoren för erhållande och
tillgodonjutande af statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget, att
bidraget för hvarje företag må bestämmas till högst en tredjedel af
beräknade kostnaden.

Från och med år 1906 hafva, i stället för det förut i regel årligen
beviljade anslaget till »understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd»,
af Riksdagen för nu ifrågavarande ändamål anvisats två särskilda anslag,
det ena under benämning »norrländska afdikningsanslaget» och
det andra under namn af »allmänna frostminskningsanslaget». Förstnämnda
anslag utgick för år 1907 med ett belopp af 500,000 kronor,
men har för åren 1908, 1909, 1910 och 1911 beviljats med ett till 700,000
kronor förhöjdt belopp. Det senare anslagets belopp har alla fem
åren utgjort 200,000 kronor.

För erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande
båda anslag hafva af Riksdagen godkänts vissa af Kungl. Maj:t
föreslagna allmänna villkor och bestämmelser, och äro kungörelser härom
utfärdade den 22 juni 1906 och den 18 juni 1910. Dessa villkor

120

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

stadga, bland annat, att statsbidragen utgå med hälften af den för
vederbörande företag beräknade kostnaden.

Enär bidrag från det norrländska afdikningsanslaget med åren
sökts i allt större omfattning, så att för närvarande medelstillgången
icke på långt när motsvarar anspråken å anslaget, har nu Eders
Kungl. Maj:t för att anslaget må kunna komma ett större antal bidragss
ökande till godo än för närvarande sker föreslagit, dels att
anslaget skulle höjas med 100,000 kronor till 800,000 kronor, och
dels att villkoren för åtnjutande af bidrag från anslaget skulle såtillvida
ändras, att bidraget för hvarje företag skulle bestämmas till högst
eu tredjedel af beräknade kostnaden.

Då å andra sidan det allmänna frostminskningsanslaget under de
år, detsamma utgått, icke blifvit tillfullo taget i anspråk, har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit, att detta anslag skulle, med oförändrade villkor,
sänkas till 150,000 kronor.

Med anledning af den sålunda ifrågasatta förändringen i villkoren
för bidrag från norrländska afdikningsanslaget hafva inom Riksdagen
väckts åtskilliga motioner, i hvilka framställning gjorts åsyftande att,
i afseende å erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från nämnda
anslag, nu gällande allmänna villkor och bestämmelser fortfarande skola
tillämpas och att sålunda bidrag må utgå med hälften af den för
företagen beräknade kostnaden.

Till stöd härför har anförts:

»I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t under nionde hufvudtiteln, punkterna 74 och 75, föreslagit Riksdagen,
att, med höjande af norrländska afdikningsanslaget från 700,000
kronor till 800,000 kronor samt sänkning af allmänna frostminskningsanslaget
från 200,000 kronor till 150,000 kronor, förändra villkoren för
erhållande af bidrag från förstnämnda anslag därhän, att bidraget för
hvarje företag finge bestämmas till högst en tredjedel af beräknade
kostnaden.

För närvarande gäller, att statsbidrag af norrländska afdikningsanslaget
må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst hälften af såväl den
enligt den fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden för vattenafiedning
och afdikning som ock den af landtbruksstyrelsen efter vederbörlig
granskning godkända undersöknings- och förrättningskostnad, sökanden
fått vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande.

Anledningen till förenämnda, af Kungl. Maj:t framställda förslag
är det förhållande, att, under det anspråken på bidrag från allmänna

121

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

frostminskningsanslaget i medeltal under de fem senaste åren uppgått
till föga mer än 132,000 kronor, icke blott alla tillgängliga medel å
norrländska afdikningsanslaget tagits i anspråk, utom att dessutom
under de senare åren förelegat ett stort antal ansökningar, som icke
kunnat beviljas af brist på medel.

Norrländska afdikningsanslaget tillkom efter framställning af den
så kallade Norrlandskommittén. Till stöd för sin framställning i ämnet
anförde kommittén hufvudsakligen: att flerstädes i norra Sverige de
särskilda brukningsdelarna behöfde genom nyodling och jordförbättring
ansenligt förstärkas för att kunna blifva i stånd att gifva sin åbo och
hans familj deras nödtorftiga bärgning såsom jordbrukare; att de särskilda
bönderna i allmänhet likväl icke hade en så stark ekonomisk
ställning, att de kunde nedlägga sitt arbete på något, som först efter
åtskilliga år gåfve ökade inkomster; att det därför utan tvifvel vore
af vikt att undersöka, om genom statens mellankomst dylik nyodling
och jordförbättring skulle kunna underlättas i vidsträcktare mån, än
hvad för närvarande ägde rum; att två särskilda fonder, afsedda att
understödja utdikningen af sänka marker, redan funnes inrättade, nämligen
s. k. frostminskningsfonden samt odlingslånefonden, den förra då
uppgående till 500,000 kronor och afseende att genom anslag utan
återbetalningsskyldighet understödja sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål vore att minska frost! ändigheten för
närliggande bygd, med belopp till högst hälften af den beräknade
kostnaden enligt af Kungl. Maj:t fastställd arbetsplan, samt den senare
uppgående till 1,000,000 kronor och afseende att genom lån understödja
odling af sänka trakter; att i Norrland och Dalarne det nästan
uteslutande vore frostminskningsfonden, som anlitades; att då de frostförande
myrarna och sankmarkerna i norra Sverige till stor del vore
odlingsbara, de utdikningar, som med anslag från sistnämnda fond
kommit till stånd i ändamål att minska frostländigheten för närliggande
bygd, på samma gång efter längre eller kortare tid beredt tillfälle till
odling och sålunda befordrat uppodlingen, hvarvid likväl många företag,
afseende odling, icke kunnat tillgodoses; att, därest dessa myrars
torrläggning skulle kraftigare, än som för närvarande skedde, befrämjas,
detta måste ske genom anslag och ej genom lån; att den naturliga
utvägen därför syntes vara, att en särskild dikningsfond för norra
Sverige inrättades, ur hvilken anslag lämnades för myrutdikningar eller
vattenaftappningar, vare sig ändamålet med vattenafledningen vore
uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd, därvid samma grunder i öfrigt, som
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. 16

122

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

gällde beträffande den nuvarande frostminskningsfonden, borde lända
till efterrättelse; att enligt bestämmelserna angående frostminskningsfonden
anslagen finge, såsom nämndt, sättas till högst hälften af den
beräknade kostnaden för vattenafledningen enligt den fastställda arbetsplanen;
att i denna kostnad alltså icke inginge den undersökningsoch
förrättningskostnad, sökanden finge vidkännas för att kunna få
arbetsplanen till stånd; att med afseende på den ifrågasatta dikningsfonden
emellertid syntes kunna medgifvas sökanden den ytterligare
fördel, att anslaget finge bestämmas så, att staten vidkändes jämväl
hälften af nämnda undersöknings- och förrättningskostnad; att, hvad
anginge fondens storlek, kommittén ansett, att tills vidare borde årligen
anvisas ett belopp af 500,000 kronor, enär anslagen till frostminskningsföretag
under de senaste åren i de fyra nordligaste länen
uppgått till omkring 350,000 kronor och det kunde förutses, att intresset
för odlingsföretag komme att alltjämt ökas; samt att intet hindrade,
att i de fyra nordligaste länen fortfarande anlitades äfven de
nuvarande fonderna.

Intresset har nu visat sig vara så stort, att, ehuru anslaget höjts
från 500,000 kronor till 700,000 kronor, anspråken på bidrag det
oaktadt icke kunnat tillgodoses. Detta synes emellertid vara ett synnerligen
glädjande förhållande och visar, att kommitténs förslag var
byggdt på riktiga förutsättningar samt att de åtgärder, som på grundvalen
af detsamma vidtagits, skett i rätt riktning.

Att emellertid på grund af omförmälda förhållande vidtaga ändring
af villkoren beträffande bidragets storlek måste från flera synpunkter
betraktas såsom mindre välbetänkt. En sådan åtgärd vore ingenting
annat än att rycka undan ett kraftigt stöd för främjande af odling
och kultur i dessa nordliga delar af vårt land.

Hvad angår de redan inneliggande ansökningarna, så skulle flertalet
af sökandena, sedan de fått visshet därom, att endast en tredjedel
af kostnaden kan erhållas i bidrag, icke fullfölja sina ansökningar, enär
i de flesta fall de icke själfva mäkta tillskjuta återstoden eller två
tredjedelar af kostnaden för företaget. Förslaget att sänka bidraget
till en tredjedel skall sålunda visa sig synnerligen kraftigt i det afseendet,
att detsamma, därest det af Kiksdagen antages, inom ett fåtal
år skall hafva undanröjt det öfverskott af ansökningar, som nu förefinnas,
men också på samma gång vållat, att de planerade dikningsföretagen,
för hvilka sökandena fått vidkännas undersökningskostnaderna,
icke komma till stånd. Och hvad ännu värre är, det skall
äfven inom några år ha nedbringat intresset för dylika dikningsföretag

123

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

och därmed sammanhängande möjligheter till nyodling till den ståndpunkt,
hvarest det befann sig innan Norrlandskommittén började sin
verksamhet och före 1897, från hvilket år bidrag utgått med hälften
af kostnaden. Hvilken oberäknelig skada för odling och kultur i dessa
nordliga landsdelar detta vore, torde ej här behöfva särskildt framhållas.

Men äfven ett annat anmärkningsvärdt förhållande skulle uppstå,
därest Kungl. Maj:ts förslag skulle vinna Riksdagens bifall. Någon
förändring i villkoren beträffande bidrag från frostminskningsanslaget
har nämligen ej föreslagits. Bidrag från detta anslag kommer alltså
att fortfarande utgå med hälften af kostnaden. Departementschefen
har därvid yttrat, att, om bidraget nedsattes, det vore antagligt, att
anslaget komme att anlitas i ännu mindre utsträckning än under de
gångna åren, hvilket vore till kännbar skada för södra och mellersta
Sveriges jordbruk. Samma förhållande kommer emellertid, såsom förut
är antydt, att inträffa i de fyra nordligaste länen och skall gifvetvis
där verka ännu skadligare. Ehuru således olägenheterna äro minst
lika stora i de norrländska länen, har likväl föreslagits att förändra
villkoren enbart beträffande norrländska afdikningsanslaget, hvarigenom
de nordliga länen komma i en i hög grad ogynnsam ställning gentemot
öfriga delar af landet.

Något egentligt motiv har ej kunnat anföras för den föreslagna
förändringen, och det synes mig vara långt ifrån välbetänkt att under
en tid, då emigrationen växer och statsmakterna anordna utredningar
i syfte att finna de bästa utvägarna till förekommande af den ständiga
folkströmmen ur landet samt då frågan om beredande af jord åt en
större del af landets befolkning än hittills kunnat ske är mer än vanligt
aktuell, förkrympa den måhända mest ändamålsenliga åtgärd, som statsmakterna
i berörda syften under senare åren vidtagit.

Ehuruväl det stora intresse för utdikning af sänka och frostförande
marker samt i sammanhang därmed tillvaratagande af de utvecklingsmöjligheter,
som finnas på jordbrukets område inom de norrländska
länen, hvilket väckts till lif genom norrländska afdikningsanslaget, väl
synes hafva motiverat en höjning af anslaget till 1,000,000 kronor, må
frågan därom under nu föreliggande förhållanden emellertid få anstå»;

»Det anslag, som Riksdagen från och med år 1906 anvisat under
benämningen »Norrländska afdikningsanslaget» och som för år 1907 utgick
med 500,000 kronor, men för åren 1908—1911 bestämdes till 700,000
kronor, är i årets statsverksproposition föremål för ytterligai-e förhöjning
till 800,000 kronor, samtidigt med att ändring i hittills gällande villkor

124 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

för erhållande och tillgodonjutande af bidrag ur ifrågavarande statsanslag
föreslås.

I motiveringen härtill har framhållits den starka stegringen af
ansökningar om statsbidrag och särskildt betonats, att anslaget vore
så otillräckligt, att det skulle dröja sex år, innan samtliga nu inneliggande
ansökningar kunde beviljas.

För att så långt ske kan afhjälpa de olägenheter, som genom
det långa dröjsmålet vållas de ansökande, har Kungl. Maj:t föreslagit
en förhöjning af anslaget samtidigt med en sådan ändring i villkoren,
att bidrag ur detsamma nedsattes från hälften till tredjedelen af beräknade
kostnaden.

Man torde nog inte öfverskatta betydelsen af de företag, som
genom ifrågavarande anslag möjliggöras. Den, som varit i tillfälle se
de gynnsamma verkningarna af redan utförda företag, är öfvertygad,
att de summor, som på sådana nedläggas, skola mångdubblas och sålunda
komma fosterlandet till nytta. Kungl. Maj:ts förslag att höja
anslaget finna vi därför välbetänkt och glädjande och hafva ingenting
att anmärka mot det sätt, som i det hänseendet föreslagits.

Men i den förhoppning om att kunna ännu bättre undanröja
olägenheterna genom att nedsätta statsbidraget, som Kungl. Maj:t hyser,
kunna vi icke instämma. Oss synes det, som skulle en sådan nedsättning
i stället för att vidmakthålla intresset och underlätta företagens
utförande tvärtom afkyla detsamma och lägga hinder i vägen för vidare
arbeten. Redan med nu gällande villkor äro de utgifter, som kräfvas
för sådana arbeten, rätt stora och kännbara. Men man kan dock bära
dem på den grund att statsbidraget utgår med så pass stort belopp
som hälften af den beräknade kostnaden.

Skulle emellertid en nedsättning komma till stånd i fråga om
statsbidraget, då frukta vi, att det blefve en för stark hämsko på
denna mer än annat glädjande utveckling. För alltför många blefve
det helt enkelt otänkbart att utföra företag af den art, som med detta
anslag afsetts»; samt

»Under punkterna 74—75 i nionde hufvudtiteln uti årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t i enlighet med vederbörande ämbetsverks
tillstyrkan föreslagit dels en höjning af norrländska afdikningsanslaget
från 700,000 kronor till 800,000 kronor, dels en nedsättning
af allmänna frostminskningsanslaget från 200,000 kronor till 150,000
kronor, dels ock föreslagit den ändring i villkoren för åtnjutande af
statsbidrag utan återbetalningsskyldighet ur norrländska afdikningsanslaget,
att sådant bidrag under 1912 skulle utgå med allenast eu

125

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

tredjedel af beräknade kostnader, då däremot sådant bidrag hittills
utgått med hälften af samma kostnad.

Goda skäl till höjning af afdikningsanslaget ha ju förelegat, och
höjningen måste således hälsas med tillfredsställelse af enhvar, som intresserar
sig för Norrlands utveckling och framåtskridande.

Jag delar också till fullo vederbörande statsråds uttalade uppfattning,
att det är en afsevärd olägenhet för dem, som söka bidrag
ur nämnda anslag, att de nödgas vänta i flera år, innan bidraget kan
erhållas. Men då föredragande statsrådet sökt afhjälpa denna olägenhet
genom sådan ändring i villkoren för bidrags erhållande, att bidrag
hädanefter skulle utgå med allenast en tredjedel af beräknade kostnaden
i stället för med hälften af samma kostnad, såsom det förut
varit, kom jag att tänka på en punkt i de gamla domarereglerna,
hvilken lyder: »Man skall ej bättra ondt med hälften värre.»

Redan den omständigheten, att vederbörande ämbetsverk, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen förordat en sådan
åtgärd, är ju mycket ledsam, men att jordbrukets specielle representant
inom regeringen, jordbruksministern, utan betänkande godkänner, hvad
dessa ämbetsverk sålunda föreslagit, är ägnadt att väcka allvarliga bekymmer
hos enhvar, som anser det vara en bland de största fosterländska
gärningar att bereda bröd och arbete inom eget land för så
många som möjligt af landets söner och döttrar.

För min del hade jag lifligt hoppats och väntat, att Kungl. Maj:t
af innevarande Riksdag skulle äska medel till ett afdikningsanslag äfven
för öfriga delar af riket — med undantag af de fyra norrländska länen
— och med samma villkor för bidrags erhållande, som hittills varit
gällande rörande det norrländska afdikningsanslaget ända sedan detta
år 1906 för första gången beviljades.

Efter att ha tagit del af hvad herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet yttrat och föreslagit rörande det norrländska
afdikningsanslaget, har jag emellertid ingen förhoppning om att något
initiativ i af mig angifven riktning från det hållet är att förvänta.

Frågan om landets uppodling och kultivering anser jag dock vara
af sådan vikt och betydelse, att representationen ej längre bör dröja
med beviljande af medel till ett afdikningsanslag äfven för öfriga delar
af riket. Jag kommer därför att i särskild motion framställa förslag
om beviljande af dylikt anslag.

Hvad allmänna frostminskningsanslaget beträffar, har fog icke
saknats för den föreslagna nedsättningen, och jag anser, att denna form
af dikningsunderstöd bör så snart som möjligt upphöra och utbytas

126

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

mot ett afdikningsanslag till understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar, vare
sig ändamålet med företaget afser uppodling af till åker eller änglämplig
jord eller minskning af frostländighet för närliggande bygd.

Jag skulle sålunda helst redan nu velat föreslå, att de 150,000
kronor, som Kungl. Maj:t äskat för frostminskningsanslaget, förvandlats
eller öfverförts till ett afdikningsanslag, men då ansökningar om erhållande
af bidrag ur detta anslag redan torde vara inlämnade, lärer
det knappast kunna vara formellt riktigt att denna gång vidtaga en
sådan åtgärd.»

På grund af hvad därom af departementschefen anförts finner
Riksdagen sig böra obetingadt bifalla Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag i hvad detsamma afser ifrågavarande anslags belopp.

Beträffande villkoren för bidrag från norrländska afdikningsanslaget
vill Riksdagen till en början erinra därom, att före år 1898, då
bidrag från anslaget — i den form det då utgick — ej kunde erhållas
till högre belopp än 1af kostnaden för företagen, anslaget icke något
år, såvidt Riksdagen kunnat finna, till fullo disponerats — ja, tidvis
förefanns en så bestämd nedgående tendens i efterfrågan å bidrag, att
anslagets belopp ett år af Riksdagen nedsattes — under det att, sedan
nuvarande villkor i nämnda afseende blifvit gällande, efterfrågan stadigt
stigit, så att, enligt uppgift i statsrådsprotokollet, den 1 oktober 1910
innelågo ansökningar om bidrag till sammanlagdt belopp af 4,306,750
kronor. I betraktande af den erfarenhet, som således kan anses redan
förefinnas om verkan af den af Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringen
i villkoren förbidrag från norrländska afdikningsanslaget, delar Riksdagen
till fullo departementschefens uppfattning, att en sådan åtgärd skulle
på ett effektivt sätt nedbringa antalet af de hos ämbetsverken i afvaktan
på tillgängliga medel hyllande ansökningar om bidrag från anslaget.
Men detta skulle enligt Riksdagens lika lifliga öfvertygelse ske ej endast
genom den af departementschefen åsyftade, af ändringen möjliggjorda
snabbare expeditionen af ansökningarna utan hufvudsakligen därigenom
att, till skada för det norrländska jordbrukets och särskildt det mindre
jordbrukets utveckling, de ekonomiskt minst bärkraftiga jordbruken
blefve nödsakade att draga sig tillbaka vid en minskning af statsbidraget.
Riksdagen tvekar därför icke att i nu ifrågavarande afseende följa
motionärerna, hvilka, samtliga representanter för norrländska valkretsar,
äro af den öfvertygelsen, att den nuvarande långa väntetiden
å bidrags erhållande är att föredraga framför en minskning af bidragets
belopp.

127

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Då gifvetvis de mindre bärkraftiga jordbruken äro i största behof
af bidrag från anslaget i fråga samt till Riksdagens kännedom kommit,
att afdikningsbidrag i rätt afsevärd omfattning beviljats synnerligen välsituerade
jordägare, har Riksdagen, som väl inser nyttan för det allmänna
af jordförbättringsföretag, hvilken ägaren till jorden än må vara, dock
velat i detta sammanhang uttala önskvärdheten däraf, att vid anslagets
fördelning något företräde beredes de ekonomiskt svaga jordägarna
framför jordägare, som äro i tillfälle att utan någon allt för kännbar
uppoffring på egen bekostnad genomföra för deras ägor behöfliga afdikningar.

Riksdagen har i anledning af Eders Kungl. Maj:ts förevarande
framställning samt de i ämnet väckta motionerna

dels på extra stat för år 1912 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikningsanslaget, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling
af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd, ett belopp af 800,000 kronor;

dels på extra stat för år 1912 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning allmänna fr ostminskning sanslag et, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas ändamål
är att minska frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp
af 150,000 kronor;

dels och beslutat, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från ifrågavarande båda anslag skola tillämpas nu gällande
allmänna villkor och bestämmelser i sådant afseende.

73:o) Riksdagen får för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att Riksdagen,
i anledning af en inom Riksdagen väckt motion, på extra
stat för år 1912 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af

300,000 kronor, under benämning allmänna afdikningsanslaget, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom andra delar af riket än
de fyra norrländska länen, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är
uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd, äfvensom för bidrags erhållande uppställt
samma villkor, som nu gälla rörande norrländska afdikningsanslaget.

128

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Reglering af flottleder.

74:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning i ärendet
har Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett af åren 1909—1911
ägt rum, medgifvit,

dels att under år 1912 inflytande flottningsafgifter må användas
till bestridande af kostnader för reglering af flottleder inom riket;

dels ock att de medel, som af föregående års anslag till bestridande
af kostnader för reglering af flottleder i de norrländska länen
äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län vid 1911 års
slut må finnas disponibla, må under år 1912 till enahanda ändamål
användas utan begränsning till vissa län.

Uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

75:o) Under punkt 77 har Eders Kungl Maj:t föreslagit Riksdagen
att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande af
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, på extra stat för år 1912 anvisa
ett anslag af 67,500 kronor.

För ifrågavarande ändamål bär Riksdagen för hvart och ett af
åren 1905 — 1909 anvisat ett extra anslag af 60,000 kronor samt för
hvardera året 1910 och 1911, sedan genom Riksdagens beslut en ny
skogsvårdsstyrelse tillkommit, nämligen för Gottlands läns landstingsområde,
ett extra anslag af 67,500 kronor. Detta sistnämnda anslag
har efter af domänstyrelsen upprättadt förslag fördelats mellan samtliga
skogsvårdsstyrelser och med vissa belopp till en hvar af dem,
högst 4,000 kronor och lägst 1,000 kronor, med undantag för nämnda
skogsvårdsstyrelse, till hvilken utgått ett belopp af 7,500 kronor.

Då, enligt hvad departementschefen yttrat till statsrådsprotokollet,
de sålunda beviljade anslagen varit nödiga för det med dem afsedda
ändamål och jämväl för år 1912 äro väl behöfliga för skogsvårdsstyrelserna,
har Riksdagen, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för
uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, på extra stat för
år 1912 anvisat ett anslag af 67,500 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

129

Skogsodlingens befrämjande.

76:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet
liar Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett af åren 1905—
1911 ägt rum, för skogsodlingens befrämjande för år 1912 beviljat ett
extra anslag af 100,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till
hvilka landsting eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag,
eller i landstingsområde, där sådan styrelse icke finnes, landsting eller
hushållningssällskap, under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag
må till något landstingsområde utgå med högre belopp än det, hvarmed
landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem
till ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,
som undfått dylikt bidrag, skall vara skyldigt att efter årets utgång
till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse
öfver användningen af de utaf staten samt af landsting eller hushållningssällskap
lämnade bidrag.

Jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen.

77:o) Under punkt 79 af förevarande hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till anordnande genom rikets
hushållningssällskap af jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen på
extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 20,000 kronor.

Det af Eders Kungl. Maj:t sålunda framlagda förslaget afser att
söka få det hinder för egnahemsrörelsens utveckling, som saknaden af en
ordnad jordförmedling innebär, undanröjdt genom att hushållningssällskapen,
hvart och ett inom sitt område, skulle beredas tillfälle att
med bidrag af statsmedel upprätta särskilda jordförmedlingsbyråer,
hvilka skulle anordnas och stå under närmaste ledning af de korporationer
inom länen, som handhade hushållningssällskapens egnahemslånerörelse.

För att den planmässigt ordnade jordförmedling, som genom dessa
byråer skulle åstadkommas, skulle kunna blifva till största möjliga
nytta, borde med densamma förenas äfven sådan verksamhet, som afsåge
att lämna köpare af egnahemslägenhet det bistånd vid köpets
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 9 Häft. 17

130

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

afsittande och hvad därmed kunde stå i samband, hvaraf denne i de
flesta fall vore i stort behof.

Med hänsyn härtill skulle såsom villkor för beviljande af statsanslag
för förevarande ändamål uppställas, att den af hushållningssällskapet
upprättade jordförmedlingsbyrån skulle förestås af eller hafva
hos sig anställd sakkunnig person, som kostnadsfritt skulle lämna
spekulant å egnahemslägenhet de upplysningar, denne önskade i fråga
om villkoren och sättet för erhållande af egnahemslån, samt den hjälp,
hvaraf han kunde vara i behof vid uppsättande af låneansökan samt
andra därmed sammanhängande handlingar såsom köpebref och dylikt,
vid ordnande af intecknings- och lagfartsförhållanden m. m. Statsanslaget
skulle utgå såsom bidrag dels till aflönande af omförmälda
sakkunniga person under förutsättning, att vederbörande hushållningssällskap
för detta hans arbete aflönade honom med minst samma belopp
som statsanslaget, och dels till täckande af halfva beloppet af sällskapets
med jordförmedlingen förbundna omkostnader med undantag
af den från sällskapet utgående aflöningen till förenämnda person.
Statsbidraget har beräknats till den sakkunniga hjälpen till högst 500
kronor och till driftkostnaderna i öfrigt, hvilka antagits hufvudsakligen
komma att utgöras af kostnaden för annonsering, till högst 200 kronor
eller sammanlagdt 700 kronor. Då härtill komme kostnaderna för
genom en för ändamålet särskildt utsedd person verkställd bearbetning,
tryckning och spridning af från samtliga jordförmedlingsbyråer inkomna
uppgifter å salubjudna lägenheter, hvilka kostnader skulle helt och
hållet bestridas af statsmedel och beräknats uppgå till 1,800 kronor,
skulle för ifrågavarande ändamål ett statsanslag å högst 20,000 kronor
vara erforderligt.

På de af departementschefen anförda skälen och då jordförmedlingsbyråerna
i fråga otvifvelaktigt skulle mäktigt bidraga att hålla
egnahemsrörelsen fri från den osunda jordspekulationen, hvilken flerstädes
i landet synes hafva tyngt densamma,

har Riksdagen såsom bidrag till anordnande genom rikets hushållningssällskap
af jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen på extra
stat för år 1912 anvisat ett anslag af 20,000 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

131

Lindring af fraktkostnaderna för kalk.

78:o) Under punkt 81 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att, för lindring af fraktkostnaderna vid transport å järnväg af kalk,
kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behof, på extra stat för år
1912 anvisa, såsom förslagsanslag, 380,000 kronor.

För hvartdera af åren 1908 och 1909 har Riksdagen å extra stat
för berörda ändamål såsom förslagsanslag anvisat ett belopp af 200,000
kronor. Äfven för år 1910 har anslag för ändamålet blifvit af Riksdagen
beviljadt, därvid Riksdagen, då anslaget under år 1908 hade
blifvit betydligt öfverskridet, på framställning af Eders Kungl. Maj:t,
höjde anslagets belopp till 250,000 kronor; och då samma förhållande
syntes komma att äga rum jämväl med sistnämnda anslagssumma,
beviljade Riksdagen, likaledes på framställning af Eders Kungl. Maj:t,
för år 1911, med bibehållande af anslagets karaktär af förslagsanslag,
för ifrågavarande ändamål ett belopp af 300,000 kronor.

Då emellertid enligt hvad utredningen i ärendet gifver vid handen
de verkliga kostnaderna för ifrågavarande ändamål synas betydligt öfverstiga
innevarande års anslag, har Eders Kungl. Maj:t ånyo hemställt
om en förhöjning af anslaget med 80,000 kronor.

Ifrågavarande anslag har obestridligen medfört stort gagn för
jordbruksnäringen, särskildt därigenom att kalken tack vare detsamma
bringats till allmännare användning vid jordbruket. Att döma af den
betydliga stegringen af utgifterna från anslaget synes emellertid insikten
om kalkens fördelar numera hafva vunnit sådan spridning bland landtmännen,
att Riksdagen med hänsyn härtill trott sig kunna ifrågasätta
lämpligheten af en skärpning af gällande bestämmelser för åtnjutande
af ifrågavarande fraktlindring i syfte att utgifterna från anslaget kunde
nedbringas.

Emellertid har Riksdagen icke för närvarande velat vidtaga
någon åtgärd i berörda afseende, hvadan Riksdagen allenast, med bifall
till Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, för lindring af fraktkostnaderna
vid transport å järnväg af kalk, kalkstensmjöl och märgel
för jordbrukets behof, på extra stat för år 1912 anvisat, såsom förslagsanslag,
380,000 kronor.

132

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Befrämjande af afsättningen i utlandet af alster af svenskt
landtbruk och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen.

79:o) I en till Riksdagen den 31 mars 1911 aflåten proposition,
nr 226, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att

dels på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 22,000 kronor
att af Kungl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen,

dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år 1911 icke blifvit
användt af för åren 1910 och 1911 för ändamålet beviljade anslag må
under år 1912 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

Under riksstatens sjunde hufvudtitel har för hvart och ett af åren
1897—1909 på extra stat uppförts ett anslag till befrämjande af afsättningen
i främmande länder af alster af svensk industri och svenska
näringar. Detta anslag, som för hvart och ett af åren 1906—1909
belöpt sig till 20,000 kronor, har till sin väsentligaste del tagits i
anspråk för uppehållande af dels en mejeriagent- och landtbrukskonsulentbefattning
i England dels ock en fiskeri agentur i norra Tyskland, under
det allenast en ringare del af anslaget disponerats för att främja afsättningen
af svenska industrialster. Då sålunda anslaget praktiskt taget
kommit att nästan uteslutande användas till befrämjande af afsättning i
främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar
äfvensom fiskerinäringen, blef detsamma från och med år 1910 formligen
anvisadt för nämnda ändamål samt öfverfördt å riksstatens nionde hufvudtitel,
därå det föråren 1910och 1911 uppförts med oförändradt belopp, 20,000
kronor. Som innehafvaren af fiskeriagenturen i Tyskland dåmera aflidit,
disponerades för sistnämnda år anslaget endast för uppehållandet af landtbrukskonsulentbefattningen
i London med 15,000 kronor, däraf 9,000
kronor såsom arfvode åt konsulenten och 6,000 kronor för bestridande,
mot redovisningsskyldighet, af konsulentens resekostnader och expenser.
Återstående delen, 5,000 kronor, af anslaget har för hvartdera året
reserverats, hvadan nu återstå oanvända tillhopa 10,000 kronor af de å
extra stat för åren 1910 och 1911 anvisade anslagen till befrämjande
af afsättning i främmande länder af alster af svenska landtbruket och
dess binäringar äfvensom fiskerinäringen. Denna besparing jämte det

133

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

för samma ändamål för år 1912 äskade extra anslaget å 22,000
kronor, således tillhopa 32,000 kronor, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning användas dels för anställandet fortsättningsvis
af landtbrukskonsulenten i London, dels för nyanställande af en dylik
konsulent i Berlin med 7,000 kronor i arfvode och 2,000 kronor i reseoch
expensanslag, och dels för anställande ånyo därstädes af en fiskerikonsulent,
hvilken skulle åtnjuta 6,000 kronor i arfvode samt erhålla
rese- och expensanslag till samma belopp som den andre konsulenten,
eller 2,000 kronor.

Den i London stationerade landtbrukskonsulenten har hittills visat
sig vara af det gagn särskildt för den svenska smörexporten på England,
att medel gifvetvis fortfarande böra ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande för uppehållande af nämnda befattning; och har Riksdagen
icke något att erinra med afseende å de belopp, som för ändamålet
beräknats.

Likaledes finner Riksdagen medel böra beviljas för upprättande af
en liknande konsulentbefattning i Berlin. Möjligheterna att utvidga vår
export af landtmannaprodukter på Tyskland synas nämligen Riksdagen
vara så afsevärda och af sådan beskaffenhet, att en i landet stationerad
konsulent-borde kunna kraftigt bidraga till desammas utnyttjande.

Den ifrågasatta särskilda fiskerikonsulenten i Berlin synes Riksdagen
däremot med hänsyn till den ringa nytta för vår fiskerinäring, som
enligt Riksdagens mening den förutvarande fiskeriagenturen därstädes
medfört, samt det sätt, hvarpå vår fiskexport till största delen är ordnad,
icke, åtminstone för det närvarande, af behofvet påkallad, utan synes
jämväl fiskerinäringens intressen kunna tills vidare utan några större
olägenheter tillvaratagas af landtbrukskonsulenten, såsom ock landtbruksstyrelsen
ifrågasatt. Det begärda anslaget torde således kunna
minskas med hvad som beräknats för uppehållande af fiskerikonsulentbefattningen
eller 8,000 kronor. I detta sammanhang har Riksdagen
trott sig kunna ifrågasätta, huruvida icke jämväl landtbrukskonsulenten
i London skulle kunna i någon mån ägna tid och intresse åt vår fiskexport
på England.

Riksdagen har alltså

dels på extra stat för år 1912 anvisat ett anslag af 14,000 kronor
att af Kungl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen,

134

Riksdagens skrifvelse Nr .9.

dels ock medgifvit, att hvad vid utgången af år 1911 icke blifvit
användt af för åren 1910 och 1911 för ändamålet beviljade anslag må
under år 1912 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

Internationella landtbrnksinstitutet i Rom.

80:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet
har Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett af åren 1907—

1911 ägt rum, till bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande
uti internationella landtbruksinstitutet i Rom, på extra stat för år

1912 anvisat ett anslag af 5,000 kronor.

Skandinavisk fiskeriutställning ocli internationell
motorutställning i Köpenhamn.

81:o) I en till Riksdagen den 31 mars 1911 aflåten proposition,
nr 171, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
att såsom bidrag till Sveriges deltagande i en skandinavisk fiskeriutställning
och en internationell motorutställning i Köpenhamn år 1912
på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 22,000 kronor.

Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att Sveriges deltagande
i ifrågavarande utställningar skulle lända till gagn för de båda
näringsgrenar, som å utställningen skulle blifva representerade, nämligen
fiskerinäringen och den särskild t under senaste åren i nära samband med
densamma komna motorindustrien. På grund häraf och då Sveriges
ställning till den internationella hafsforskningen jämväl torde tala för
landets officiella anslutning till utställningen i fråga samt erfarenheten
från det år 1904 i Marstrand hållna fiskarmötet manar till deltagande
i det med utställningen förenade mötet, har Riksdagen, som icke funnit
anledning till erinran mot det af Eders Kungl. Maj:t för ändamålet
begärda beloppet, såsom bidrag till Sveriges deltagande i en skandinavisk
fiskeriutställning och en internationell motorutställning i Köpenhamn år
1912, på extra stat för samma år anvisat ett anslag af 22,000 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

135

Svenska fattigvårdsförbundet.

82:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd
åt svenska fattigvårdsförbundet på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag
af 11,000 kronor; och torde, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
uttalat, Kungl. Maj:t, därest detta anslag beviljas, komma
att meddela särskilda bestämmelser för anslagets åtnjutande och därvid
föreskrifva, att förbundet skall till Kungl. Maj:t afgifva berättelse öfver
sin verksamhet under år 1912, innefattande jämväl redogörelse för
förbundets utgifter och inkomster under det år anslaget afser.

Till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet har Riksdagen på
extra stat för hvart och ett af åren 1909—1911 anvisat ett anslag af

8,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas har nu förbundet
gjort framställning om understöd jämväl för år 1912 och i sådant
afseende ifrågasatt ett statsanslag å 15,000 kronor för att sätta förbundet
i tillfälle att dels uppehålla sin hittills bedrifna alltjämt ökade
kostnader dragande verksamhet, dels ock upptaga nya verksamhetsgrenar.
Ökningen af statsanslaget skulle sålunda användas till täckande
af nödvändiga ökade utgifter för förbundets byrå, såsom bidrag till
täckande af utgifter för en halfårskurs för utbildande af fattigvårdsfunktionärer,
för aflönande af en barnavårdskonsulent, för utgifvande
hvarje år af en förbundets kalender, för anordnande af fattigvårdskurser
vid folkhögskolorna, till bidrag till en ekonomisk utredning angående
olika fattigvårdssystem och för utöfvandet af byggnadsteknisk konsulentverksamhet
vid uppförandet af fattigvårdsanstalter o. d. Förbundets
berörda framställning har af Eders Kungl. Maj:t så till vida rönt tillmötesgående,
att Eders Kungl. Maj:t föreslagit förhöjning af förbundets
nu utgående understöd med 3,000 kronor till 11,000 kronor.

I detta sammanhang har Riksdagen till behandling förehaft en
inom Riksdagen väckt motion, däri hemställts, att Riksdagen ville på
extra stat för år 1912 anslå ett belopp af 3,000 kronor såsom bidrag
till ordnande af konsulentverksamhet för barnavård att för nämnda
ändamål och under de villkor, som af Kungl. Maj:t bestämmas, ställas
till svenska fattigvårdsförbundets förfogande.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Knappast är någon annan del af det samhälleliga arbetet för
närvarande föremål för ett lifligare intresse än den offentliga och

136 Riksdagens skrifvelse Nr 9.

enskilda barnavården. Orsaken härtill är ej allenast, att lagstiftning
rörande vissa delar af barnavården jämförelsevis nyligen kommit till
stånd och ytterligare inom kort torde blifva underkastad revision; ej
heller har det ökade intresset hufvudsakligen sin grund i den genom
upptäckten af hopade missförhållanden på barnavårdens område hos
allt vidare befolkningslager väckta och närda humanitetskänslan; utan
synbarligen är den väsentligaste orsaken att söka i det allt klarare
insedda, af mångfaldiga erfarenheter såväl som af statistiken belysta
faktum, att alla kostnader, som med klokt omdöme nedläggas på det
unga släktets fostran, återfår samhället tiofaldt i form af minskade
utgifter för fattigvård, sjukvård och fångvård, såväl som i tillskott af
medborgerlig och ekonomisk kraft.

Och att det för nationens framtid ej är likgiltigt eller oviktigt,
om de offentliga barnavårdsmyndigheterna med skicklighet och framsynt
intresse handha sitt värf, torde framgå däraf, att den kommunala
fattigvården, — som dock endast handhar en del af den offentliga
barnavården — enligt 1908 års statistik har under sitt hägn öfver

80,000 barn.

Det nyvaknade lifliga intresset för barnavården motsvaras emellertid
ej ännu af kunskap och erfarenhet. Tvärtom förmärkes på många håll
ett osäkert famlande, ett planlöst experimenterande, som säkerligen
ofta både medför stora kostnader för kommunerna och leder till de
ungas skada. Svenska fattigvårdsförbundet, som sedan sitt stiftande
sökt lämna råd och upplysningar på ifrågavarande område, har på
flerfaldigt sätt erfarit, att så är förhållandet. Det har t. ex. inträffat,
att en kommun, sedan den med stor kostnad uppfört ett större barnhem,
måst på grund af gjorda erfarenheter utrymma detsamma och i
stället utackordera barnen, medan en annan, ej långt därifrån belägen
kommun, nu planerar inrättandet af ett barnhem. I en annan kommun,
som från utrikes håll bekommit en stor donation till de fattiga
barnens bästa, råder stor förlägenhet om huru medlem lämpligen skola
användas. I ytterligare en annan tvistas om huruvida stora eller små
barnhem äro de fördelaktigaste. På många ställen står frågan om
inspektion af de utackorderade barnen på dagordningen, men man är
okunnig om på hvad sätt en sådan skall organiseras. I allt flera städer
och äfven på landsbygden är man betänkt på att tillämpa den
moderna principen, att de utom äktenskapet födda barnen under sina
spädaste år icke skiljas från sina mödrar, men en sådan tillämpning
innebär upprättandet af spädbarnshem och kräfver gifvetvis kunskap
om erfarenheter af redan befintliga sådana.

137

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Dessa enstaka exempel torde visa, att på verklig sakkunskap
grundade upplysningar och råd i barnavårdsfrågor äro i hög grad af
behofvet påkallade. Det är ock med tanke härpå, som svenska fattigvårdsförbnndet
sedan några år uppehåller en barnavårdsbyrå i hufvudstaden
och förbereder upprättandet af sådana å landsbygden i syfte att
beifra vanvård af barn och verka upplysande och hjälpande. För
vinnande af samma syfte har förbundet inbjudit till ett första barnavårdsmöte
i Stockholm den 28—31 mars 1911, hvarvid några af landets
främsta representanter för barnavårdens olika grenar skola uppdraga
riktlinjerna för under den närmaste tiden erforderliga åtgärder.
För att lämna en idé om hvilka frågor, som för närvarande äro mest
aktuella på detta område, fogas som bilaga till denna motion inbjudningen
och programmet till nämnda möte. Men tydligt är, att de
väckelser och utredningar, som detta eller liknande möte kan väntas
medföra, icke skola bli af varaktigt värde, med mindre till de många
barnavårdsinstitutionernas förfogande ställas krafter, som vid de nya
planernas och metodernas förverkligande kunna tjäna som vägledare
och stöd. Det var ock med hänsyn till de alltmer stegrade trafven
på upplysningsverksamhet i nu berörda riktning, som svenska fattigvårdsförbundet
genom skrifvelse af den 10 oktober hos Kungl. Maj:t
anhöll om ett bidrag af 3,000 kronor till upprätthållandet af en konsulentverksamhet
för barnavården. Kungl. Maj:t, som alltsedan förbundet
första gången sökte statsunderstöd, behjärtat dess framställningar,
har likaledes detta år för Riksdagen framlagt förslag om anslag till
förbundet samt höjt dettas belopp, dock icke i den grad att tillsättande
af en barnavårdskonsulent därigenom möjliggjorts. För detta
ändamål kräfves enligt förbundets beräkning ett ytterligare bidrag af
statsmedel å 3,000 kronor, och skulle de ytterligare medel, som kräfvas
för verksamheten, anskaffas på enskild väg.

Hvad eu barnavårdskonsulents uppgifter angår, torde dessa framgå
af ofvanstående antydningar, men skall jag tillåta mig att därom
närmare anföra följande.

Verksamheten skulle i första hand ha till uppgift att råda och
upplysa i alla till barnavården hörande frågor och biträda vid tolkningen
af gällande lagbestämmelser, anordnandet af barnhem, krabbor,
sjukvårdsanstalter för barn m. in. Vid organiserandet af barnavårdsbyråer
och småbarnshem, vid ordnandet af fosterbarnsvården samt vid
uppgörandet af bestämmelser för inackordering och inspektion skulle
vidare erforderlig hjälp lämnas vederbörande, och gifvetvis borde konsulenten
kunna rekvireras af de kommunala myndigheter, föreningar
Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Höft. 18

138

Riksdagens skrifvelse Nr 9-

eller enskilda, som för det ena eller andra ändamålet önskade hans
biträde. Ritningar till barnavårdsanstalter samt formulär till kontrakt
för utackordering m. m. skulle likaledes på rekvisition utlånas. Och
då alla råd och upplysningar borde lämnas gratis och endast kostnaderna
för erforderliga resor uttagas af rekvirenterna, skulle nyttan af
denna konsulentverksamhet kunna komma alla och enhvar till godo,
som däraf vore i behof.

Genom konsulentverksamhetens anordning på ofvan antydt sätt
skulle sålunda de många och betydelsefulla erfarenheter, som göras i
landets skilda delar på barnavårdens område, bli så att säga centraliserade
och tillgängliga för alla. Genom barnavårdskonsulentens resor,
genom de upplysningar denne komme att lämna, icke minst vid fattigvårdsförbundets
möten och kurser af olika slag och i dess tidskrift,
som när till samtliga förbundets medlemmar, bland hvilka numer
räknas omkring 500 af landets fångvårdsstyrelse^ skulle spridningen
af dessa erfarenheter i hög grad underlättas. Och slutligen skulle
barnavårdskonsulenten, genom de förbindelser svenska fattigvårdsförbundet
har med utländska institutioner på ifrågavarande område, bli i
tillfälle att följa barnavårdens utveckling äfven i utlandet och för vårt
lands räkning tillgodogöra sig de rön och uppslag, som kunde befinnas
tjänliga att öfverflyttas på svenska förhållanden.

De närmare villkoren, under hvilka detta anslag må få åtnjutas,
torde böra öfverlåtas åt Kungl. Maj:t att bestämma.»

I betraktande af svenska fattigvårdsförbundets gagnande verksamhet
torde statsunderstöd beredas detsamma jämväl för år 1912;
och har Riksdagen icke något att erinra emot det af Eders Kungl.
Maj:t till understöd åt förbundets verksamhet i allmänhet föreslagna
förhöjda beloppet.

Beträffande det af motionären såsom bidrag till ordnande af
konsulentverksamhet för barnavård påyrkade ytterligare anslag till
förbundet bär Riksdagen med hänsyn till barnavårdens djupgående
sociala betydelse och förbundets förutsättningar för en fruktbringande
verksamhet på detta område icke velat vägra sin medverkan just i
nu ifrågavarande afseende.

Riksdagen har alltså, med bifall till såväl Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning som ifrågavarande motion, till understöd åt
svenska fattigvårdsförbundet på extra stat för år 1912 anvisat ett
anslag af 14,000 kronor, däraf såsom bidrag till ordnande af konsulentverksamhet
för barnavård 3,000 kronor, att för ändamålet användas
under de villkor, som af Kungl. Maj:t bestämmas.

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

139

Godtgörelse för minskning i inkomst af visst kronoarrende.

83:o) Enligt hvad Riksdagen i särskild skrifvelse anmält, har
Riksdagen för beredande af godtgörelse för förlust genom minskade
inkomster från kvarnrörelsen vid kronolägenheten Nykvarn nr 1, en
vattenmjölkvarn, i Tillinge socken af Uppsala län, som arrendatorn af
kvarnen Vilhelm Ålund tillskyndats, på extra stat för år 1912 anvisat
ett anslag af 2,925 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under år
1911 af tillgängliga medel utanordna berörda belopp.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

84:o) Eders Kung]. Maj:t har under punkt 85 föreslagit Riksdagen
att, till betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter, anvisa å extra stat för år 1912 ett anslag af 231,024 kronor.

Riksdagen har, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, anvisat å extra stat för år 1912
ett anslag af 231,024 kronor.

Ersättning för vissa af domänstyrelsen gjorda förskott.

85:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 86 af förevarande
hufvudtitel föreslagit Riksdagen att till betäckande af vissa utaf domänstyrelsen
förskjutna belopp, tillhopa 8,299 kronor 80 öre, å extra stat
för år 1912 bevilja ett anslag å 8,300 kronor.

Riksdagen har till betäckande af ofvan omförmälda, af domänstyrelsen
förskjutna belopp 8,299 kronor 80 öre å extra stat för år
1912 beviljat ett anslag å 8,300 kronor.

Extra lönetillägg.

86:o) Eders Kungl. Maj:t har slutligen under punkt 87 föreslagit
Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 13 januari 1911 angifna grunder, af extra
lönetillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte vid
under jordbruksdepartementet lydande verk och stater, å extra stat
för år 1912 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 5,000 kronor.

Liknande framställningar hafva af Eders Kungl. Maj:t i årets

140

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

statsverksproposition gjorts beträffande öfriga departement, med undantag
af utrikesdepartementet, underlydande verk och stater.

I anledning häraf har Riksdagen för beredande af extra lönetillägg
för innevarande år åt en del statstjänstemän och betjänte under
2, 4, 5, 6, 7 och 8 hufvudtitlarna på extra stat för år 1912 anvisat
särskilda förslagsanslag, att utbetalas enligt de i ofvannämnda statsrådsprotokoll
angifna grunder.

I anledning af Eders Kungl. Maj:ts under ifrågavarande punkt af
statsverkspropositionen gjorda framställning och i öfverensstämmelse
med hvad Riksdagen sålunda beslutat, har Riksdagen, för beredande
af extra lönetillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och
betjänte vid under jordbruksdepartementet lydande verk och stater, å
extra stat för år 1912 anvisat såsom förslagsanslag ett belopp af 5,000
kronor att utbetalas med iakttagande, att för beräknande af extra
lönetillägg skola gälla följande grunder:

l:o) Extra lönetillägg utgår, där ej sådant fall är för handen,
som under 2:o) sägs, till tjänsteman, hvilkens tjänstgöring är förlagd
till hufvudstaden, med 15 procent å kontant aflöning, dock icke i
något fall med högre belopp än 700 kronor, och

till tjänsteman, hvilkens tjänstgöring är förlagd till annan ort,
med 12 procent å kontant aflöning, dock icke i något fall till högre
belopp än 500 kronor, samt,

i hvad angår betjänte, med 25 procent å kontant aflöning, om
tjänstgöringen är förlagd till hufvudstaden, men eljest med 20 procent
å sådan aflöning.

2:o) Ingår i aflöningen bostads- eller boställsförmån in natura,
skall det enligt nästföregående moment beräknade lönetillägget minskas
med ett belopp, motsvarande 10 procent af de kontanta aflöningsförmåner,
hvarå tillägget beräknats.

B:o) Från åtnjutande af extra lönetillägg undantagas, förutom
häradshöfdingarna och de tjänstemän, åt hvilka beredts tillfällig löneförbättring
för år 1911,

a) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för
innevarande år uppgå till högre belopp än 7,700 kronor eller, om
deras tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor;
skolande, ifall nämnda aflöningsförmåner öfverstiga 7,000 kronor, det
extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp än som svarar
mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin
tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda
aflöningsförmåners belopp, å andra sidan,

b) de tjänstemän, hvilkas inkomst af arbete, det extra lönetillägget

141

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

oberäknad!, under år 1910 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattas
till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring
är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor; skolande, ifall
nämnda inkomster öfverstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i
intet fall utgå med högre belopp, än som svarar mot skillnaden mellan
7,700 kronor, eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring förlagd till
landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda inkomsters belopp,
å andra sidan,

c) de tjänstinnehafvare, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901, 1902,
1903, 1904, 1905, 1906, 1907, 1908, 1909 eller 1910 årens riksdagar
ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de
äldre staternas fastställande.

4:o) Extra lönetillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,
hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd
eller eljest utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.

5:o) Extra lönetillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka
utgå af statsmedel. Där aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock
af andra medel, beräknas extra lönetillägg endast å den del däraf, som
utgår af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten
extra lönetillägg må beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen
blifvit, på sätt i nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå,
utan afseende därå att till bestridande af universitetens utgifter användas
jämväl andra medel än statsmedel.

6:o) Extra lönetillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:

lön;

tjänstgöringspenningar;

kontant bostads- och inkvarteringsersättning;

arfvode;

med lön likställdt lönetillägg; samt

dagaflöning vid flottan.

7:o) Extra lönetillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön
eller arfvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en af
dessa, nämligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest
denna på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han
först blifvit befordrad; samt

8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.

Stockholm den 30 maj 1911.

Med undersåtlig vördnad.

142

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Bil.

Ordinarie anslagen under

Jordbruks -

Departementschefen................................................................................................................................

Departementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli ...................................................................

Landtbruksstyrelsen...............................................................................................................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Bestämdt anslag:

till landtbruksinstituten m. m....................................................................................................

Förslagsanslag:

till understöd åt landtmannaskolor ...........................................................................................

Veterinärundervisningen ........................................................................................................................

Odlingshjälp åt krononybyggare, förslagsanslag................................................................................

Landtbruksingenjörer och deras biträden ........................................................................................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar ....................................................

Länsveterinärer och veterinärstipendiater ........................................................................................

j Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (däraf särskildt 160,000 kronor till prisbelöningar
| Till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag

i Befrämjande af husslöjden....................................................................................................................

| Fiskerinäringens understöd....................................................................................................................

Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet ....................................................................

| Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag ....................................................................

i Landtmäteristaten ...............................................................................................................................

i Skiften och afvittringar, förslagsanslag ............................................................................................

Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag....................................................................................

j Rikets allmänna kartverk:
j Bestämdt anslag:

Till aflöningar ................................................................................................................................

} Förslagsanslag:

Till ålderstillägg ............................................................................................................................

Reservationsanslag:

Till kartarbeten m. m.................................................................................................................

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

143

Litt. A.

Riksstatens Nionde hufvudtitei.

Anvisning i kontant.	Indelning och därmed jämförlig anvisning på förslag.	Summa.
Friheter.	Ersättningar.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
17,000	_	_	_	_	_	17,000	—
59,300	—	—	—	—	—	59,300	—
57,600						57,600
372,840						372,840
86,200	—	—	—	—	—	86,200	—
4,500	—	—	—	—		4,500	—
91,800		—	—	—	—	91,800	—
303,800	—	—	—	—	—	303,800	—
82,900	—	—	—	—	—	82,900	—
291,050	—	1,070		—	—	292,120	—
30,000	—	—		—	—	30,000	—
25,000	—	—		—	—	25,000	—
72,000	—	—		—	—	72,000	-
185,000	—	—		—	—	185,000	—
12,000	—	—	—	—	—	12,000	—
535,400	—	—		—	—	535,400	—
63,000	—	—	_	—	—	63,000	—
50,000			_			50,000
220,800						220,800
2,560,190	—	1,070	—	—	—	2,561,260	—

departementet.

322,840: —
50,000: —

af hästar)

67,900

21,400

131,500

Transport

144

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Sveriges geologiska undersökning...........................................

Gästgifvares friheter ...............................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ...................

Färjor och färjekarlar ...........................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag .......

Fattigvården i Stockholm och landsorten ...........................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag...............................

Ålderstillägg, förslagsanslag ...................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...............

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag
Extra utgifter, rseervationsanslag...........................................

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

145

			Indelning och därmed jämförlig
	Anvisning		anvisning på förslag.		Summa.
	kontant.
			Friheter		Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
Transport	2,560,190	—	1,070	—	—	—	2,561,260	—
...........................................	80,200	—	—	_	—	_	80,200	_
	10,830	—	6,635	—	1,664	—	19,129	—
	250,000	—	—	—	—	—	250,000	—
	354	—	25	—	—	—	379	—
	1.150,000	—	—	—	—	—	1,150,000	—
	9,564	—	—	—	—	—	9,564	—
	260,000	—	—	—	—	—	260,000	—
	100,000	—	—	—	—	—	100,000	—
	100,000						100 000
	40,479	—	—	—	—	—	40,479	_
	10,000	—	—	—	—	—	10,000	—
Summa	4,571,617	—	7,730	—	1,664	—	4,581,011	—

Bihang till Riksd. prof. 1911. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Käft.

146

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Bil. Litt. B.

Extra ordinarie anslagen under Riksstatens
Nionde hufvudtitel.

Jordbruksdepartementet.

Jordbruksdepartementets afdelnmg af Kungl. Maj:ts kansli:

Till provisorisk lönereglering för befattningshafvande i

jordbruksdepartementet, förslagsanslag .................... 6,660:

» aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare............ 5,050:

» arfvode åt en extra föredragande inom jordbruksdepartementet
m. m..................................................... 4,000:

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanåringar:

Till uppförande af vissa byggnader vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt vid landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp m. m..................................... 94,000

» undervisningsmateriell för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp ................................................ 3,000

» understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel 10,000
» förhöjda understöd åt landtbruksskoloma i Väster norrlands,

Västerbottens och Norrbottens län........ 6,000

» beredande af statsbidrag åt Fredrika-Bremerförbundets
landthushållningsskola vid Rimforsa för utbildande
af lärarinnor ................................................ 6,000:

» till beredande af statsbidrag åt landthushållnings skolan

vid Brogård för utbildande af lärarinnor.... 8,000:

Bidrag till aflöning åt tolf jordbrukskonsulenter i Dalarne
och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i
södra och mellersta Sverige .................................... 55,000:

Transport 182,000:

Kronor.

15,710

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

147

Bidrag till aflönande af vandringsrättare i Dalame och

Norrland........................................................................

» till anordnande af utbildningskurser för kontrollassistenter
....................................................................

Veterinärundervisning m. m.:

Till uppehållande af veterinärinstitutets verksamhet ....
» inköp af en för veterinärinstitutets försöksladugård
erforderlig nötkreatursbesättning ....................

182,000: —	15,710
18,000: —
19,100: -	219,100
51,000: —
3,000: —	54,000

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringår:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna

landtbruksmöten ........................................................ 7,500:

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ........ 12,500:

» fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp inrättade anstalter för profning af maskiner
och redskap för landtbrukets behof ................ 17,500

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof.................................... 48,000

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd

kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län 11,250

Till understöd åt frökontrollanstalter ............................ 10,000

» åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver och

gräsfröodlingen .................................................... 15,000

» anställande af en statskonsulent i fröodling............ 6,500

Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings

praktiskt vetenskapliga verksamhet ........................ 25,000

Till utbildande af en stipendiat i boskapsskötsel och

mejerihushållning ........................................................ 1,500

» anställande af en förste och en andre torfingenjör

samt tre torfassistenter ............................................ 25,000

» upprätthållande af en torfskola ............................... 7,000

Transport 186,750

Kronor.

288,810r

148

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Transport 186,750:

Till vidtagande af åtgärder för tillgodogörande af den i
landets torfmossar befintliga tillgång af bränntorf,

torfströ m. m............................................................. 10,000

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen ............ 35,000

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket 250,000
Till anställande af en statskonsulent för det mindre jordbruket
............................................................................ 6,500

Bidrag till åtgärder för främjande af ordnad bokföring

vid mindre jordbruk, förslagsanslag ........................ 15,000

Till ökadt statsbidrag till fortgående smörprofningar

m. m............................................................................. 16,000:

» fjäderfåafvelns befrämjande........................................ 20,000:

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra

för nötboskap................................................................ 11,000

Till främjande af nötboskapsafveln i Norrbottens län.... 5,000

» åtgärder för höjande af landets svinafvel................ 30,000

Hästafvelns förbättrande:

Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå

Befrämjande af husslöjden:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt
ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander .............

Fiskerinäringens understöd:

Till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven samt för tillsyn och bevakning

vid Sveriges hafsfisken................................................ 34,000:

» försäkring af fartyget Skagerak................................ 5,200:

» utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven ............................ 26,100:

Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohuslänska fiskare .................................... 2,250:

Till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening ............ 15,500:

» bestridande af underhålls- och driftkostnader för
det för fiskeriadministrationens behof byggda fartyg
Eystrasalt .................................................................... 8,500:

Transport 91,550:

Kronor. ö

288,810-

585,250

4,630

3,500

882,190

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

149

Transport 91,550: —

Till anställande af undersökningar öfver möjligheten
att genom fiskodling i större skala befrämja
fiskets utveckling inom mellersta Sveriges Östersjöområde
...................... 1,900: —

» bestridande af kostnader för utförande af vissa

fiskehamnar................................................................ 282,000: —

Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten:

Till uppehållande af verksamheten vid hydrografiska byrån samt
för verkställande af hydrogeologiska specialundersökningar .

Skogsinstitutet:

Till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet %.

Landtmäteristaten ;

Till bestridande af kostnaderna för vissa af distriktslandtmätarne
företagna tjänsteresor, förslagsanslag
.......................................................................

» landtmäteriundervisningen........................................

» utvidgning in. m. af landtmäterikontoren i vissa län
» reparation och renovation af kartor i landtmäterikontoren
i länen ....................................................

Rikets allmänna kartverk:

Till anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk, namngranskning m. m.............

» förhöjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska
kartverket anställda kvinnliga ritare och rit biträden

....................................................................

» anställande af ökad personal m. m. vid rikets

allmänna kartverks geodetiska afdelning ............

» anskaffande af instrument och inventarier vid
rikets allmänna kartverks geodetiska afdelning

30,000

34,300

42,500:

30,000:

22,100: —

1,000: —
25,950: -16,150: —

Transport

Kronor. i 5.

882,190

325,450

53,000

8,000

136,800

65,200

1,470,640]—

150

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

Transport

Kronor.

1,470,640

| Till

Sveriges geologiska undersökning:

bestridande af kostnaderna under år 1912 af
Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten
och för utgifvande af de på nämnda institutions

undersökningar grundade kartor m. m.................

verkställande af nybyggnad för Sveriges geologiska
undersökning ................................................

36,000: —
55,500: —

91,500

Vägunderhållet på landet:

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för

vägdelningar, förslagsanslag.................................... 35,000: —

» understöd åt synnerligt betungade väghållnings distrikt.

....................................................................... 150,000: —

185,000

Diverse anslag:

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjuk domar

hos nötkreaturen ........................................ 85,000: —

» understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län (norrländska afdik ningsanslaget).

........................................................... 800,000: —

» understödjande af sådana myrutdikningar och
vattenaftappningar inom öfriga delen af riket,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd (allmänna frostminsknings anslaget).

................................................................... 150,000: —

» understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom andra delar af riket än de fyra
norrländska länen (allmänna afdikningsanslaget) 300,000: —
Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ................ 67,500: —

Till skogsodlingens befrämjande.................................... 100,000: —

» anordnande genom rikets hushållningssällskap af

jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen........ 20,000: —

Transport 1,522,500: —

1,747,140 —

Riksdagens skrifvelse Nr 9.

151

Kronor.

ö.

Transport 1,522,500: —

1,747,140

Till lindring af fraktkostnaderna vid transport å järnväg
af kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets
behof, förslagsanslag ................................

» befrämjande af afsättning i främmande länder af
alster af svenska landtbruket och dess binäringar

äfvensom fiskerinäringen ........................................

» bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande
uti internationella landtbruksinstitutet i Rom ....
Bidrag till Sveriges deltagande i en skandinavisk
fiskeriutställning och en internationell motorutställning
i Köpenhamn 1912................................

Till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet ........

» beredande af godtgörelse åt vederbörande arrendator
för minskning i inkomst från kvarnrörelsen

vid kronolägenheten Nykvarn nr 1 ....................

» betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter....................................

» betäckande af vissa af domänstyrelsen förskjutna

belopp .......................................................................

» beredande af extra lönetillägg för år 1911 åt
vissa tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdepartementet
lydande verk och stater,
förslagsanslag............................................................

380,000: —

14,000: —
5,000: -

22,000:

14,000:

2,925:

231,024:

8,300:

5,000:

2,204,749

Summa

3,951,889)