Riksdagens skrifvelse N:o C9 (Riksdagsskrivelse 1895:69)

Riksdagens skrifvelse N:o C9.

nnml d->:! 37» f

''11:''! ti-; il-.-

V k

- 1 ilo !fi’- -oj” 1 ■:
)y i>n: liiii . öou .

tf ovint IT ''Ti: f fort t r. * m: fröa -1''Vrtf;*!

. . t v,'' rf'' , i f ; i

U • O n id^ö/! i: , ‘i O 1 >:i V J *ft’ 1 '' *;i ’,f *.»8 ä‘J j

X'':0

N:o 69.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1895.
— — — c, — Andra Kammaren den 10 — —

1 -/i» i »It il /■ * ( | ;

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med anledning af Kongl.

i • 11

Maj:ts proposition angående skyldighet för kommuner
och enskilde att fullgöra reqvisition^)• för krigsmagtens

■ • vivi Vv \ c; r i \\v

behof samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon.

(Lagutskottets utlåtande n:o 26 och memorial n:o 44.)

• . t/JDlöi JhjijiO |(ii 11

’i ‘.‘.V.t\\V) A*>v> , ''.\i \\S&\. >\>\\ ■? i;: (

i ■ '' •!"''•'' "ö-i ■ i''vV«''0

Till Konungen.

Genom proposition den 18 sistlidne januari bär Eders Kongl.
Maj:t, under åberopande af det propositionen bifogade utdrag af protokollet
öfver landtförsvarsärenden, föreslagit Riksdagen att antaga propositionen
bilagda förslag till

l:o) lag angående skyldighet för kommuner och enskilde att
fullgöra reqvisitioner för krigsmagtens behof, samt

2:o) lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå
hästar och fordon.

Riksdagen, som i allt hufvudsakligt funnit de framlagda förslagen
böra godkännas, får härmed redogöra för de ändringar, -hvilka Riksdagen
ansett böra i desamma vidtagas.

Lagen angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra
reqvisitioner för krigsmagtens behof.

Riksdagens skrifvelse N:o 69.

''■ it. ’ omrg'' :• '' y <>|.f'' svA

: ‘ ’ § I Orden

»på sätt i 74 § regeringsformen sägs» hafva af Riksdagen
ersatts med orden: »enligt § 74 regeringsformen», i syfte att tydligt
utmärka, att reqvisitionsrättens. inträdande förutsätter, att krigsmagten
blifvit stäld på krigsfot för något af de ändamål, som angitvas i nämnda
grundlagsparagraf.

Orden »efter statsrådets hörande» hafva synts Riksdagen böra utgå,
såsom öfverflödiga och måhända missledande i fråga om tolkning af
efterföljande stadganden i författningen. Föreskriften, att dagen, då
reqvisitionsrätten skall inträda, bestämmes af Konungen »i allmän kungörelse»,
innebär tydligen, att Konungens beslut derom skall fattas i
statsrådet, hvilket ock otvetydigt framgår af bestämmelsen i § 74 regeringsformen.
Bibehållandet af ifrågavarande ord skulle deremot beträffande
andra stadganden i denna lag, i hvilka utan detta tillägg
stadgas rätt för Konungen att i vissa afseenden meddela bestämmelser,
möjligen gifva anledning till den origtiga tolkning, att sådana Konungens
beslut skulle kunna fattas i kommandoväg.

Orden »kommuner och enskilde» hafva utbytts mot: »kommuner
eller enskilde» för att bringa stadgandets lydelse i full öfverensstämmelse
med föreskriften i § 74 regeringsformen.

För att bringa den i sista momentet förekommande hänvisning
till § 13 i öfverensstämmelse med innehållet af nämnda paragraf har en
jemkning i denna hänvisning blifvit vidtagen.

§ 2.

Den i denna paragraf mom. 1 intagna föreskrift om kommunens
ansvar för reqvisitioners utgörande synes lämpligen böra följa efter
stadgandet i mom. 2 om de förnödenheter och tjenstbarheter, som
kunna vara föremål för reqvisition, och har en sådan omflyttning af
dessa moment blifvit vidtagen.

Då mat i qvarteren lika väl som qvarter bör kunna reqvireras ej
blott för den krigsmagten tillhörande personal utan äfven för personer,
som användts för krigsmagtens räkning, hafva i det af Riksdagen antagna
mom. 1 uti litt. b) orden »till krigsmagten hörande personal» blifvit
utbytta mot orden »den i a) omförmälda personal». Af enahanda anledBih.
till Rilcsd. Frot. 1895. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Käft. 3

Riksdagens skrifvelse N:o 69.

ning hafva orden »tillhörande krigsmagten» i litt. k) af Kougl. Maj:ts
proposition blifvit uteslutna i motsvarande litt. i) uti den af Riksdagen
antagna lag.

Beträffande litt. c) i samma moment synes reqvisitionsrätten böra
utsträckas till att omfatta äfven den till fartyg eller andra farkoster
hörande materiel, i hvilket syfte tillägg gjorts till ifrågavarande litt.

Derest jernvägar och andra transportmedel, kanaler och slussverk
samt telegraf- och telefoninrättningar genom reqvisition tagas i anspråk,
synes kommunen ej böra ansvara för reqvisitionens utgörande. Dessa
anläggningar hafva derför sammanförts i ett särskildt moment, det andra,
och kommunens ansvar inskränkts att gälla öfriga föremål för reqvisition,
som i mom. 1 uppräknas.

Den i propositionen i § 4 mom. 3 intagna bestämmelsen, att reqvisition
ej må omfatta annat än hvad inom orten finnes att tillgå, har
Riksdagen ansett böra hafva sin plats i § 2. Härjemte har detta stadgande
erhållit en förändrad affattning i ändamål att tydligt utmärka att,
derest reqvisitionsrätten göres gällande mot någon, som icke är i besittning
af de reqvirerade föremålen, denne icke kan förpligtas att från
annat håll anskaffa desamma.

Jemväl i annat afseende har en förändring i berörda moment ansetts
erforderlig. Riksdagen har nemligen ansett det vara betänkligt
att lemna vederbörande rätt att genom reqvisition uttaga alla en persons
tillgångar.

Af denna anledning har till momentet fogats ett tillägg, innehållande
bestämmelse derom, att hvad som är oundgängligen nödvändigt
för dens behof och näring, hvilken skall reqvisition utgöra, ej får
genom reqvisition tagas i anspråk.

§ 3.

I denna paragraf har intagits en uttrycklig hänvisning till § 13,
åsyftande att utmärka, att ifrågavarande indelning af riket i reqvisitionsområden
skall bestämmas af Konungen i de närmare föreskrifter, som för
verkställigheten af denna lag meddelas. Härigenom utmärkes ock, att
denna indelning skall ega rum redan under fredstid. Slutorden i första
stycket »samt krigsmagtens förläggning» hafva af Riksdagen blifvit
uteslutna, då rikets administrativa indelning synes jemte de särskilda
landsdelarnes tillgångar böra utgöra grunden för fördelningen.

öfriga ändringar i denna paragraf hafva vidtagits i ändamål af
förtydligande.

Ri/csdagetis skrifvelse Nio H9.

§ 4.

Det i mom. 1 förekommande uttrycket »behörig» under Konungens
befallningshafvande lydande »administrativ myndighet» har synts Riksdagen
vara alltför obestämdt. Riksdagen har derför ansett sådan ändring
af berörda moment böra vidtagas att reqvisition ställes till Konungens
befallningshafvande eller till kronofogde, länsman eller magistrat.

För det fall att jernvägar eller andra dermed jemförliga, i det af
Riksdagen antagna mom. 2 i § 2 uppräknade anläggningar genom reqvisition
tagas i anspråk, synes reqvisitionen jemväl böra kunna direkt
ställas till styrelse, verkställande direktör eller trafikchef.

Derest den, hvilken skall fullgöra reqvisition, visar tredska eller
försummelse, har det synts Riksdagen till fyllest att stadga, att vederbörande
administrativ eller kommunal myndighet har rätt att hos den
tredskande eller försumlige uttaga det reqvirerade.

§ 5.

Det i mom. 2 förekommande stadgandet, sådant det uti propositionen
lyder, har synts Riksdagen innefatta en obillighet derutinnan,
att i fråga om lemnande af qvarter invånarne väl fritagits från skyldigheten
att lemna de rum och sängar, der de vanligen hafva sitt nattläger,
men något undantag icke blifvit gjordt för nödigt stallrum för
egarens kreatur, och att sålunda enligt den föreslagna lydelsen af ifrågavarande
moment en jordbrukare, efter reqvisition, skulle vara pligtig
att ur sitt stall eller sin ladugård bortflytta egna kreatur för att bereda
plats åt en tågande trupps hästar, slagtdjur eller annan materiel. Af
denna anledning har Riksdagen ansett den ändring böra uti ifrågavarande
moment vidtagas, att invånarue ej skola vara skyldige att lemna
de stallrum, som för egna djur erfordras.

I fråga om den i mom. 4 stadgade ersättning för mat och foder,
som lemnas i qvarteron, torde böra erinras, att prisen på alla slag af
förnödenheter i regel betydligt stegras under krigstid. Billigheten synes
derför fordra, att de, hvilka i qvarteron lemna mat och foder, böra erhålla
liqvid efter rnarkegångstaxans pris med någon förhöjning, och
har Riksdagen ansett en sådan förhöjning af 25 procent vara lämplig
och billig.

§ 6.

Nödig hänsyn till den uthållighet, man skäligen kan kräfva hos en
häst, synes böra föranleda någon nedsättning i beräkningen af tiden för

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

en kördag. Med hänsyn till vunnen erfarenhet i olika delar af landet,
synas högst tio timmar böra i förevarande lag bestämmas såsom måttet
å ett kördagsverke, och i följd häraf fem timmar utgöra half kördag.

Då det synes vara billigt, att den forman, hvilken under mer än
ett dygn nödgas vara borta från hemmet, tillerkännes rätt att i likhet
med den till krigsmagten hörande personal få inqvartering och föda,
har Riksdagen ansett den i mom. 3 föreskrifna tid af 48 timmar böra
förkortas till hälften.

§ 7.

I syfte att tydligt utmärka, att den i mom. 1 meddelade föreskrift
afser enskild jernväg, som genom reqvisition tages i anspråk, har lydelsen
af detta moment blifvit jemkad.

Derest i den för den enskilda jernvägen meddelade koncession bestämmelse
finnes intagen derom, att koncessionsinnehafvaren skall vara
skyldig att utan särskild ersättning inreda vagnar till militärtransporter,
sker i en sådan skyldighet icke någon ändring genom den nu föreslagna
bestämmelsen.

§ 8. ’ ''

För att bringa stadgandet i denna paragraf, att innehafvaren af
en byggnad, som användes för militärt ändamål, är berättigad till ersättning
för förlorad afkastning eller nytta, i öfverensstämmelse med
föreskriften i § 5 mom. 3, att qvarter för menniskor och djur äfvensom
plats för materiel och andra effekter skola lemnas utan betalning, hafva
i sista punkten af mom. 1 orden »der ej begagnandet skett för ändamål,
hvarom i § 5 mom. 3 sägs» blifvit tillagda.

I anledning af lydelsen af mom. 2 har i mom. 3 ordet »fartyg»
ersatts med »farkost».

§ 11.

I första punkten af mom. 1 föreskrifves, att för hvarje län äfvensom
för Stockholms stad skall finnas en kommission med vissa angifna
åligganden, och i andra punkten, att vederbörande landsting eller stadsfullmägtige
skola utse en ledamot i denna kommission. I de fall, då ett
län består af två landstingsområden eller inom ett län finnes stad, som
ej tillhör landsting, uppstå svårigheter vid valrättens utöfvande. Riks -

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

dagen har för den skull ansett, att för hvarje landstingsområde äfvensom
för stad, som ej i. landsting deltager, bör utses en kommission.

Då skäl ej sjnes föreligga att betaga ifrågavarande korporationer
rättighet att till ledamot i kommissionen välja lämplig person utom
landstinget eller stadsfullmägtige, har Riksdagen i sådant syfte uteslutit
orden »inom sig».

Till förekommande deraf, att urtima landsting i händelse af förfall
för den valde ledamoten skall behöfva sammankallas för anställande af
nytt val, har införts föreskrift, att landsting skall utse suppleant.

Den i mom. 2 vidtagna förändring utgör endast en jemkning i
redaktionen.

! ■ : § 12- ;j: V,i, :V " /; \

Då enligt Riksdagens uppfattning giltig anledning saknas till bestämmelsen,
att anvisning, hvilken lemnas såsom liqvid för fullgjord
reqvisition, icke må vara en löpande förbindelse, hafva orden »till fordringsegaren
stäld» blifvit ur mom. 1 uteslutna. Öfriga jemkningar i redaktionen
hafva vidtagits i syfte att bringa paragrafens lydelse i närmare
öfverensstämmelse med motsvarande paragraf i förslaget till lag angående
anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens ställande på krigsfot.

Lagen angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar
och fordon.

Rubriken till denna lag har synts Riksdagen icke tydligt angifva
skilnaden mellan lagen angående skyldighet för kommuner och enskilde
att fullgöra reqvisitioner till krigsmagtens behof och den nu ifrågavarande
lagen. Äfven enligt förstnämnda lag kunna nemligen enskilde
vara skyldiga att till krigsbruk afstå hästar och fordon. Rubriken har
derför synts böra omredigeras i syfte att utmärka, att det ändamål, som
med den nu ifrågavarande lagen åsyftas, är, att krigsmagten må tillförsäkras
det vid densammas försättande på krigsfot erforderliga antal
hästar och fordon.

§ 1.

För att undanrödja hvarje tvekan derom, att uttagande af hästar
och fordon enligt denna lag icke får ske förr, än förordnande enligt § 74
regeringsformen meddelats om krigsmagtens ställande på krigsfot, har

22 Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

Riksdagen i denna paragraf infört uttrycklig hänvisning till nämnda
grundlagsstadgande.

Till förekommande af misstydning ha i mom. 2 litt. c) orden
»embets- och» blifvit uteslutna.

Den i litt. e) af samma moment vidtagna jemkning har föranledts
deraf, att de kontrakt, hvilka af poststyrelsen träffas med enskilde om
befordran af post, numera ej innehålla någon bestämmelse om ett visstantal
hästar, som skall dertill användas.

'' "a,’T §4.

Då enligt gällande förordning om kommunalstyrelse på landet
kommunalfullmägtige, der sådana finnas, utöfva kommunalstämmas beslutanderätt
i alla sådana frågor, hvilka icke äro särskild! undantagna,
har ordet »kommunalfullmägtige» i mom. 1 synts Riksdagen kunna utgå.
Derjemte har redaktionen af sista punkten i samma moment blifvit jemkad.

§ 5.

Bestämmelsen i mom. 1, att hästar, som af kommunerna tillhandahållas,
skola vara för krigsbruk dugliga, har synts Riksdagen icke tillräckligt
förebygga stridigheter emellan mönstringskommission och hästegare
i fråga om kassation af instälda hästar. Riksdagen har derför
ansett sig böra i lagen upptaga mera detaljerade föreskrifter i detta
ämne.

Föreskriften i mom. 3, att, derest mönstringskommissionen i kasserad
hästs ställe inköpt annan häst, vederbörande kommun skall ersätta
staten det belopp, hvarmed inköpspriset öfverstiger medelpriset å de
från kommunen uttagna hästar, har synts Riksdagen kunna leda till
oskälig tunga för särskilda kommuner. I vissa trakter lärer nemligen
användas hufvudsakligen hästar, hvilka, ehuru starka och härdiga, likväl
i fråga om storleken icke uppfylla det i § 5 bestämda mått. Vid sådant
förhållande synes det icke vara förenligt med den grundsats, hvarpå
ifrågavarande lagstiftning hvital- — eller att skyldighet väl stadgas för
egarne af hästar att af hvad som finnes mot ersättning afstå behöfligt
antal för arméns mobilisering, men ej någon förpligtelse att genom inköp
anskaffa detta antal — att kommunen ålägges något annat än att
aflemna det antal hästar, som belöper sig å kommunen, så beskaffade
som de hästar äro, hvilka der kunna anskaffas. Kassation af en häst,
utan att genast i dess ställe aflemnas annan häst, som kan godkännas,

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

synes derföre böra föranleda allenast, att inom kommunen i behörig ordning
uttages en häst, så lämplig som möjligt, och kommunens ersättningsskyldighet
följaktligen inskränkes till det fall, att häst, som enligt § 4
uttagits, icke blifvit vid mönstringstillfället instäld. I Öfverensstämmelse
härmed har paragrafen erhållit en förändrad affattning.

Denna paragraf, hvilken innehåller föreskrift, att den, som afstått
häst eller fordon, skall vara berättigad att efter krigsmagtens återgång
till fredsfot mot inlösningsprisets återbärande återfå aflemnad häst eller
fordon, har synts Riksdagen böra utgå. Å ena sidan måste nemligen
uppstå synnerlig svårighet att bland det stora antal hästar och fordon,
som till krigsmagten aflemnats, tillrättaskaffa vissa hästar och fordon,
hvilka af de förra egarne återfordras, helst de hästar och fordon, som
finnas qvar vid härens återgång till fredsfot, säkerligen i allmänhet befinna
sig å helt andra orter än der de uttagits. Å andra sidan synes
den rätt, man genom detta stadgande velat tillförsäkra den förre egaren,
vara af föga betydelse. Han har för en aflemnad häst fått full ersättning,
och han skulle nu för att återfå densamma återbära ersättningsbeloppet
oafkortad^ oaktadt hästen i regel måste antagas genom användning
minskats i värde.

§ io.

Denna paragraf, hvilken motsvarar § 9 i den af Riksdagen antagna
lag, har omredigerats i ändamål att bringa paragrafen i öfverensstämmelse
med § 13 i lagen angående skyldighet för kommuner och enskilde
att fullgöra reqvisitioner för krigsmagtens behof.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen, som funnit Eders
Kongl. Majrts ifrågavarande proposition icke kunna i oförändradt skick
bifallas, för sin de! antagit dels

Lag

angående skyldighet för kommuner oc!l enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsmagtens behof

af den lydelse bilagan litt A. utvisar, dels ock

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

> j •. ■ m

Lag

angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens ställande

på krigsfot

af den lydelse bilagan litt. B. utvisar.

Stockholm den 10 maj 1895.

:,il '':i: ;'' ■ '' r. ::: i’!. ■''< hi. ,f: " :,.i; .i1. i..i

Med undersåtlig vördnad:

I .1.. ■
;‘.SSH7

<■ i jarl t..

-yno! nohi/d
-ii åt-) i ".»it )>(.! re''

• I >;■ !''i‘

* h-Mi; 11(0(1;,• :u:

: \: i

f • 1 A 1

‘>i t

■A- i 7 ii
it) i

mila jlirr nr.

r c i i * -

i r-llfii u -

r ■ .

* ! V*

RiksdagensISkrifvelse N:o 69.

Bilaga litt. A.

Lag

angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsmagtens behof.ö. ■ , -

§ i. ;rvv3,! ''

1. Sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats
om krigsmagtens ställande på krigsfot, må från den dag, som af
Konungen i allmän kungörelse bestämmes, genom reqvisition af kommuner
eller enskilde utfordras förnödenheter och tjenstbarheter, som
må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande af sådana
krigsmagtens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna
med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses. Vid krigsmagtens återgång
till fredsfot upphör rätt till reqvisition på grund af denna lag från den
dag, som på lika sätt bestämmes och kungöres.

2. Om endast en del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här
nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lag
intagna bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter,
åt hvilka Konungen jemlikt § 13 sådan rätt meddelar. Reqvisitionen
skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirenten undertecknad handling.
För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt eller fullgjordt skall qvitto
gifvas.

§ 2-

1. Genom reqvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,
som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde;
stallrum för hästar och slagtdjur äfvensom plats under tak i befintliga
byggnader för materiel och andra effekter;

Bill till Riksd. Prot. 1895. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft.

Riksdagens Skrifvelse 7V:o 69.

b) mat i qvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder
åt hästar och slagtdjur;

c) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning
och materiel;

d) anspann, med eller utan fordon och forman;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, befästnings-
och andra arbeten jemte till sådana arbeten nödig mark samt
byggnader och verkstäder;

f) proviant och foder jemväl under andra förhållanden än de i

b) afsedda, äfvensom slagtdjur;

g) bränsle och lägerhalm för trupper i qvarter, läger eller bivack;

h) stenkol äfvensom tåg- och trävirke samt andra för utrustning
af krigsfartyg erforderliga materialier;

i) vård hos befolkningen för sjuke och sårade menniskor och

hästar; '' :■ I»!;;

k) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och
förbandsmaterialier, äfvensom till biträde erforderlig personal.

2. Genom reqvisition må ock tagas i anspråk: jern vägar och
andra transportmedel, kanaler och slussverk, telegraf- och telefoninrättningar,
jemte till sådan anläggning hörande personal och materiel.

3. Vederbörande kommun ansvarar för utgörande af reqvisition,
som i mom. 1 afses, så framt icke reqvisitionen enligt § 4 mom. 2 ställes
omedelbart till den, som skall densamma fullgöra ; och eger kommunen
sjelf besluta rörande sättet och ordningen för fördelningen af det
reqvirerade.

4. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad som finnes att
tillgå hos den, som skall reqvisitionen utgöra, ej heller sådant, som
för dennes behof och näring är oundgängligen nödvändigt.

§ 3.

För åstadkommande af en så vidt möjligt jemn fördelning vid
reqvisitionernas utgörande indelas riket, på sätt, som af Konungen jemlikt
§ 13 bestämmes, i reqvisitionsområden, hvarvid hänsyn tages ej
mindre till de särskilda landsdelarnes tillgångar än ock till rikets administrativa
indelning.

Denna indelning skall, då reqvisitionernas beskaffenhet sådant
medgifver, läggas till grund för deras utgörande. Utan hinder deraf

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

eger dock, hvad krigsskådeplatsen angår, högste befälhafvaren, sedan
rätt att göra reqvisition för honom inträdt, att i nämnda afseende utfärda
nödiga bestämmelser.

,, ,,.f! •! .!

§ 4-

1. Reqvisition ställes till Koungens befallningshafvande eller till
kronofogde, länsman eller magistrat, eller ock, i fall, som i § 2 mom. 2
afses, till styrelse, verkställande direktör eller trafikchef.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunal myndighet
eller, der sådant icke kan ske, omedelbart till den, som bör reqvisi tionen

fullgöra. , ■ -i

3. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller
i rätt tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att
hos honom uttaga det reqvirerade. Kan dröjsmålet medföra våda och
är civil myndighet ej när, tillkommer ock militärmyndighet samma rätt
vid ansvar, för missbruk, efter lag.-

§ 5. ■ - u.-i

•. t- ‘ ‘It* i . - ; r -vi -jo 4r :?■ • • * •; I•: ''.A •'' '' '' * i *> ''•

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter,

för till ortens försvar eller eljest derinom förlagda trupper och

militära anstalter. ...... ,

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och
byggnader å all egendom såväl i stad som pa landet; dock äro invånarne
ej skyldige att lemna de rum och sängar, der de vanligen
hafva sitt nattläger, ej heller de stallrum, som för egna djur erfordras.

3. Qvarter för menniskor, stallrum för hästar och slagtdjur samt,
i mån af behof, plats under tak för materiel och andra effekter lemnas
utan betalning.

4. Mat, som lemnas i qvarteren, skall vara efter ortens sed och
ersättes, likasom i qvarteren lemnadt foder, efter det pris, marxegångstaxan
upptager, med tjugufem procent förhöjning derutöfver.

5. I öfrigt lända i fråga om qvarter gällande inqvarteringsordningar
och författningar om truppers och persedlars fortskaffande
i tillämpliga delar till efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre
inqvartering än i vederbörliga inqvarteringsordningar är föreskrifvet,
eu hvar af krigsmagteu åtnöjas med det utrymme, som kan lemnas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för kronoskjuts finnes föreskrifvet,
anspann med eller utan fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen
efter kördag, beräknad till högst tio timmar, med det pris, markegångstaxan
bestämmer. Begagnas anspann endast fem timmar eller mindre,
utgår ersättningen för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen äfvensom för
hemfärden undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en nymil.
Uppgår afståndet till en, men understiger två nymil, lemnas derför särskild
ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och, om afståndet
uppgår till två nymil eller derutöfver, med forlön för en fjerdedels
kördag för hvarje full nymil af detsamma.

3. Forman, som nödgas vara borta från hemmet mer än tjugufyra
timmar, eger utan afdrag på forlönen att på den för honom bestämda
farvägen tillgodonjuta enahanda rätt till inqvartering och föda
för sig och sina dragare, som om han tillhörde krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller formannens
förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages
anspann med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyrtioåtta
timmar eller för oviss tid, skola hästar, åkdon och seltyg värderas vid
inställelsen. Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart
som möjligt derefter verkställas.

§ 7.

1. Egare till enskild jernväg, som genom reqvisition tages i
anspråk, vare pligtig att å jernvägens vagnar anordna nödig inredning
för fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda
bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för
jernväg, som eljest i sin helhet eller till viss del för krigsändamål
tages i anspråk, likasom för jernvägsmateriel, lemnas i förhållande till
den tid, hvarunder jernvägen eller materielen varit egaren afhänd, samt
den skada eller betydligare försämring densamma lidit.

3. För kanaler, slussverk, telegraf- och telefoninrättningar, som
tagas i anspråk, utgår ersättningen enligt de i mom. 2 anförda grunder.

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

§ 8.

1. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och
hagmarker samt öppna, obrukade fält enligt denna lag användas för
militära ändamål, lemnas ingen annan ersättning än för derå bevisligen
uppkommen skada. För begagnandet af andra byggnader och annan
mark lemnas ersättning icke allenast för sådan skada, utan äfven, der
ej begagnandet skett för ändamål, hvarom i § 5 mom. 3 sägs, jemväl
för den för innehafvaren förlorade afkastning eller nytta.

2. Efter samma grunder utgår ersättning för begagnandet af
fartyg, båtar och andra farkoster.

3. Farkost, som användes till försänkning eller likartadt ändamål,
ersättes till fulla värdet.

§ 9.

Inom krigsskådeplats gäller, i stället för markegångstaxa, särskild
taxa, som upprättas af den i § 11 omnämnda kommission och kungöres
af vederbörande Konungens befallningshafvande.

Pris å arbete eller varor, som upptagas å taxa för krigsskådeplats,
får icke understiga motsvarande pris enligt markegångstaxan.

§ io.

1. Der vederbörliga taxor icke upptaga pris å reqvirerade arbeten
eller varor, skall hvad som genom reqvisition utgöres ersättas till fulla
värdet efter gångbart pris.

2. För forsling af reqvirerade varor till aflemningsplats utgår
ersättning enligt § 6.

§ ii.

1. För hvarje landstingsområde äfvensom för stad, som ej i landsting
deltager, skall finnas en kommission, med åliggande att upprätta
taxa för reqvisitioner inom krigsskådeplats, att pröfva och bestämma
fordringsbeloppen för inom landstingsområdet eller staden utgjorda
reqvisitioner, der ersättning för dessa icke utgår efter behörigen faststälda
taxor, samt i öfrigt handlägga sådana ärenden, som ega sammanhang
med ersättning för utgjorda reqvisitioner eller för derunder uppkommen
skada.

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

Kommissionen skall bestå af trenne ledamöter, nemligen eu ledamot,
tillika ordförande, vald af vederbörande landsting eller stadsfullmägtige,
en intendenturtjensteman eller officer, utsedd af arméfördelningschefen
(militärbefälhafvaren), samt en civil tjensteman, tillika
sekreterare, utsedd af Konungens befallningshafvande. Landsting utser
jemväl suppleant för den af landstinget valde ledamoten.

Åud ring i kommissionens beslut må hos Konungen sökas, i enlighet
med de närmare föreskrifter, som af Konungen meddelas.

t i ''• v Oj «•* . ; f ; ; J . ''f <.\* I • . ''-b; jj. • j . > • • .. . 1 '' »C V )/)

8 12.

lr<''r;-H ■ !■„, .. . : ro*.i ..

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom en tre månader efter utställandet till
betalning förfallen anvisning. Sådan anvisning löper med fem procent
ränta från och med dagen för utställandet.

2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens pröfning och godkännande,
äfvensom hvilka myndigheter ega behörighet att utställa
anvisningar, bestämmes af Konungen.

3. Anvisning inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse

tillkännagifves. ,

§ 13.

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag
blifva erforderliga, meddelas af Konungen.

•''■/ -A . .. . : i Colli. . ty. . •: Ut Os h. V .1 r >! - i-A "o

8 14. :

; . h; v. ■ 1 jbj -it rf a''/ :•1 o i ‘iö d

Angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens ställande
på krigsfot är särskildt stadgadt.

3 ui rrv

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

• • i '' ** rf t • >’: * 1 ,{•<!:;! ii!: idyll (''M.; .. , i , . ! r,i.''iu UUvilHO/i

•, tit;»: fl '' ! i it."- fi < J /'' Tf! :J'';| i hd fl i n ’ 5 ,1 .t ilt

< ,: Bilaga in

.•in r 11 f f.» i \i :i.»• ittitatf ;-,v jiiifttfyt.iöi iw.inSB

Lag

angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens ställande

på krigsfot. : ; ..,j» 1

-■ ■>!/■>in tu kMrqji !. .in). ji->.»

§ 1.

.rrsiii? tf» r* :r? •*£*..<>! *:i *; J-;,; jif> uiod

1. Sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats om
krigsmagteqs ställande på krigsfot, äro egare af hästar och fordon med
de undantag, som i mom. 2 stadgas, skyldige att, när så erfordras, till
krigsbruk afstå desamma i den ordning och mot den ersättning, som
i denna lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det kongl. huset för det antal
hästar och fordon, Konungen, för eget och medlemmarnes behof, finner
för godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) tjensteman, läkare och veterinärer för de hästar och fordon
hvilka för utöfvande! af deras tjenst eller yrke äro behöfliga;

d) personer, hvilka kontraktsenligt förbundit sig att för truppernas
årliga öfningar tillhandahålla hästar samt vid mobilisering öfverlåta
dem till kronan, för det antal hästar kontrakten omfatta;

e) personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar och fordon, som för kontraktets fullgörande
erfordras;

f) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar och fordon.

:§2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens ställande på
krigsfot, bestämmes af Konungen, särskild!, för fastlandet och särskild!,
för Gotlands län, samt fördelas likaledes af Konungen på vederbörliga
kommuner efter förhållandet mellan antalet hästar öfver tre år inom

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

hvarje kommun och, hvad fastlandet angår, hela antalet hästar derstädes
af sagda ålder samt, hvad Gotlands län angår, hela antalet hästar
af enahanda ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

1. Sedan Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot,
skall det åligga hvarje kommun inom riket att å mönstringsställen
och tider, som af Konungens befallningshafvande, uppå förslag af vederbörande
militärmyndighet, utsättas, hålla till hända det antal hästar,
som enligt § 2 belöper sig på kommunen.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten,
bestämmes af Konungen, i hvilken ordning skyldigheten för
de särskilda kommunerna inträder att till fyllande af krigsmagtens
behof af hästar bidraga.

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall ofördröjligen efter det Konungen
förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot å kommunalstämma
eller af stadsfullmägtige eller, der sådane icke finnas, å allmän rådstuga
utses''en särskild nämnd af fem personer, hvilken inom kommunen
uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstringsställena tillhandahållas.
Vid hästarnes uttagande bör tillses, att bördan, så vidt ske
kan, jemnt fördelas, och skola hästar af synnerligen högt värde vid
valet förbigås.

2. I fråga om valbarhet till denna nämnd, rätten att afsåga sig
ledamotskap i den samma samt vilkoren för nämndens beslutmessighet
gäller i tillämpliga delar, hvad i förordningen om kommunalstyrelse
på landet finnes för kommunalnämnd i enahanda afseenden stadgadt.

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola:

a) vara af kraftig kroppsbyggnad och mäta mimjt 1,3 8 meter
bakom sadeln;

b) icke vara behäftade med fel, som förringa hästens användbarhet
som drag- eller ridhäst;

c) hafva en ålder af fyra till femton år, derest hästen uttages

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

såsom draghäst, och fem till tio år, derest den uttages såsom ridhäst,
dock att fullt inriden häst under fem eller öfver tio år äfven må kunna
godkännas. ■-'' f;• '' u : r

Hingstar och drägtiga ston må ej uttagas.

2. Hästarnes duglighet pröfvas af en mönstringskommission,
bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyndighetj eu af
Konungens befallningshafvande och en af kommunen i den ordning § 4
bestämmer. Mönstringskommissionen biträdes af en veterinär och en
protokollsförare, hvilka af Konungens befallningshafvande förordnas.

3. Blifva hästar kasserade eller hafva hästar, som enligt § 4
uttagits, icke blifvit vid mönstringstillfället instälda, och aflemnas ej
genast i deras ställe af kommunen andra hästar, som kunna godkännas,
eger mönstringskommissionen låta, med biträde af kronobetjeningen,
inom kommunen uttaga eller, der uttagna hästar icke blifvit instälda,''
i stället inköpa det bristande antalet hästar; skolande i sistnämnda fall
det belopp, hvarmed de sålunda anskaffade hästarnes inköpspris kan
komma att öfverstiga det pris, som i medeltal blifvit åsatt de från kommunen
enligt § 4 uttagna hästar, ersättas staten af kommunen, mot
godtgörelse af hästegare, som genom försummelse att fullgöra stadgade
föreskrifter vållat kommunens utgift.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i
godt skick, skall ock följa ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord,
en omgång lösa hästskor och, der så ske kan, fodertornist samt dessutom
foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar äfvensom fodret
inlösas af staten mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes
till det belopp, som motsvai-ar ej mindre hästarnes och persedlarnes
samt fodrets fulla värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande
på mönstringsstället.

Kan militärpersonal ej infinna sig å mönstringsstället för hästarnes
emottagande, utgår ersättning äfven för hästarnes förande derifrån till
vederbörlig truppafdelning genom de aflemnandes försorg.

§ i.

1. Sedan förordnadt blifvit om krigsmagtens ställande på krigsfot,
kan i kommunerna till inlösen för statens räkning uttagas det antal
Bill. till liiksd. Prof. 1899. JO Sand. 1 Afd. 1 Band. 16 Raft. 5

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

af der befintliga till krigsbruk tjenliga fordon, som, utöfver hvad
förut finnes till krigsförvaltningens förfogande, är för krigsmagten
erforderligt.

2. Med hvarje fordon skall, utom dess vanliga tillbehör, aflemnas
seltyg.

3. Fordonens fördelning på kommunerna bestämmes hvart femte
år af Konungen; och gälla beträffande fordonens uttagning och tillhandahållande
äfvensom inlösningsprisets fastställande i tillämpliga
delar enahanda bestämmelser som i fråga om hästar.

§s. , ;:i,

1. De faststälda inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon
med tillbehör betalas kontant å mönstringsställena eller, der så
ej kan ske, genom af mönstringskommissionen utstälda, tre månader
efter utställandet till betalning förfallna anvisningar. Sådan anvisning
löper med fem procent ränta från och med dagen för utställandet.

2. Anvisning inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

§ 9-

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag
blifva erforderliga, meddelas af Konungen.