Riksdagens Skrifvelse, N:o 88 (Riksdagsskrivelse 1891:88)

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

N:o 88.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1891.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om antagande af lag angående
väghållning sbesvärets utgörande på landet.

(Lagutskottets utlåtande n:is 31 och 47.)

Till Konungen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t uti proposition den 5 januaril889 till
Riksdagens pröfning och antagande hänskjuta Förslag till lag angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet, men denna proposition, i följd deraf
att Riksdagens kamrar stannat i skiljaktiga beslut, icke blifvit bifallen,
hafva hos Riksdagen gjorts åtskilliga framställningar i fråga om åstadkommande
af lagstiftning uti detta ämne.

I anledning af dessa framställningar har Riksdagen, som tillåter sig
hänvisa till Eders Kongl. Maj:ts berörda proposition, särskilda utskottets år
1889 afgifna utlåtande n:o 1 samt innevarande års lagutskotts utlåtanden
n:is 81 och 47, för sin del antagit följande

Lag

angående väghåUningsbesvärets utgörande på landet.

I Kap.

Om allmän vägs anläggning, indragning eller förändring.

1 §•

Det väghållningsbesvär, hvarom denna lag stadgar, afser väg på landet,
som pröfvas vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig. Sådan väg
benämnes allmän och är af två slag:

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88. 5

a) landsväg, hvartill hänföres väg, som för allmänna samfärdseln är af
större betydelse och förenar riket med annat rike eller ett län med annat län,
leder från en stad till annan eller tjenar att förbinda något härad i dess
helhet eller till väsentlig del med stad, större hamn- och lastageplats, jernvägsstation
eller annat jemförligt ställe;

b) bygdeväg, hvartill räknas väg af förenämnda beskaffenhet, men som
ej är af den vigt för allmänna samfärdseln, att den bör till landsväg hänföras,
så ock väg emellan härad eller socknar, från allmän väg till kyrka
eller tingstad samt annan med dessa jemförlig väg.

2 §•

Landsväg skall vara 6 meter samt bygdeväg 3,g meter bred; egande
dock Konungens befallningshafvande att, der för särskilda vägsträckor förhållandena
sådant påkalla, så väl medgifva, att väg må hafva mindre bredd,
som ock, när ny väg anlägges eller gammal väg omlägges, förordna om dess
utläggande till större bredd, än här stadgats.

Der redan anlagd väg är bredare, än här föreskrifves, varde den så
vidmagthållen, derest icke Konungens befallningshafvande pröfvar densamma
kunna utan olägenhet till bredden inskränkas.

Likaledes eger Konungens befallningshafvande, der redan anlagd väg
har mindre bredd, än denna lag bjuder, och dess utläggande stadgad bredd
blefve förenadt med betydande svårigheter eller kostnader att låta dervid
bero.

3 §•

Allmän väg skall läggas der den tarfvas och hvar den jemnast och
genast göras kan.

4 §•

Uppstår fråga om anläggning af allmän väg; då skall ansökning derom
göras hos Konungens befallningshafvande, som låter, derest väghållningsdistriktet
består af ett härad eller del deraf, vid häradsrätten i orten, men
eljest inför Konungens befallningshafvande eller annan af Konungens befallningshafvande
bestämd myndighet, höra samtlige väghållningsskyldige, hvilka
i väghållningen med arbete eller penningar deltaga; hvarefter, och sedan
häradsrätten afgifvit yttrande, Konungens befallningshafvande meddelar beslut
i frågan.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

I enahanda ordning'' afgöras frågor om indragning af allmän väg, omläggning
af backig eller eljest för rörelsen obeqväm allmän väg samt förändring
af redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg.

II Kap.

Om skyldighet att deltaga i vägs byggande samt dess underhåll, när mark

är bar, så ock om tillsyn å väg.

5 §•

I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro och färja utgör
hvarje härad en gemensamhet för sig.

Är vid den tid, då denna lag träder i kraft, härad deladt i två eller
flera väghållningsdistrikt, eller äro två eller flera härad eller delar deraf då
förenade till ett distrikt, må dervid förblifva.

Delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt eller förening af härad
eller delar deraf till ett sådant distrikt må derefter, så vidt icke derom förordnats
i den ordning 82 § stadgar, ske endast i sammanhang med vägdelning
på sätt nedan sägs.

6 §.

I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja
deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande heskattningsföremål:

a) afl jordbruksfastighet, hvartill äfven hänföras staten eller menighet
tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge de äro
underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem hittills förunnad frihet
från väghållningsbesväret;

b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;

c) all annan fastighet, hvarför bevillning till staten utgöres och hvars
taxeringsvärde uppgår till minst åtta hundra kronor, äfvensom staten tillhörig
dylik fastighet, så vidt inkomst deraf dragés och taxeringsvärdet uppgår till
minst nyss nämnda belopp;

d) inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor och hvarför bevillning
till staten utgöres, dock med undantag för

1 ro) inkomst af kanal, jernväg och annan farväg,

2:o) inkomst af skeppsrederi och sjöfart,

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

3:o) inkomst genom aflöning, arfvode och traktamente eller annan med
allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån, pension, årligt understöd,
gratifikation, lifränta och undantagsförmån; och

4:o) inkomst, som förvärfvas genom arrende af staten tillhörig jordbruksfastighet.

7 §•

Vägunderhållet in natura, hvarmed förstås arbetet för vägs hållande
i laggilt skick, åligger all jordbruksfastighet med undantag af staten eller
menighet tillhöriga allmänningsskogar.

De beskattningsföremål, hvilka icke utgöra vägunderhåll in natura,
bidraga till väghållet allenast med penningar, som ingå till en för väghållningsdistriktet
gemensam vägkassa.

8 §•

Kostnaden för underhåll af ny väg, intill dess den ingått i vägdelning,
för underhåll af bro, som ej är till vägtrumma hänförlig, samt för byggande
och underhåll af färja, bestrides ur vägkassan, så ock kostnaden för anläggning
af ny och omläggning af gammal väg samt för byggande af bro, i den
män sådan kostnad icke utgår af statsmedel.

9 §■

Vägunderhållet in natura utgöres efter särskildt åsatt vägtal.

10 §.

Vägt al åsättes, med undantag af staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar,
hvarje hemman, utjord och annan jordbruksfastighet efter
senast faststälda taxeringsvärdet sålunda, att för hvarje ett hundra kronor
af samma värde utgöres ett vägtal. Innehafvare af afsöndrad jordlägenhet,
för hvilken afgäld till stamhemmanet faststälts, ege att, om dervid hänsyn
tagits till den på lägenheten belöpande andel af stamhemmanets väghållning,
i ersättning för den skyldighet i detta afseende, som enligt denna lag skall
af lägenhetens innehafvare utgöras, njuta befrielse för så stor del af afgälden,
som med afseende å de förhållanden, hvilka voro för handen, då
afgälden faststäldes, kan anses hafva motsvarat lägenhetens andel i väghållet;
och må Konungens befallningshafvande, i fall öfverenskommelse härom ej

8 Riksdagens Skrifvelse, N:o Ö9.

kan emellan vederbörande träffas, på framställning af lägenhetsinnehafvaren
bestämma den minskning i afgälden, som ma lägenhetens innehafvare tillkomma.
. . .

Hvad om hemman i denna § sägs gäller ock om hvarje i jordebok

eller fastighetsbok särskilt upptaget nummer.

11 §•

Yägtal åsättes, genom Konungens befallningshafvandes försorg, i
sammanhang med vägdelning och egen bestånd, intill dess ny vägdelning sker.

12 §.

År jordbruksfastighet afsides liggande från densamma tilldeladt vägstycke
eller eljest obeqvämt belägen med afseende å fullgörandet af dess
vägunderhåll in natura, må fastigheten, der innehafvaren sådant hellre vill
och vägstyrelsen dertill samtycker, i stället bidraga med penningar efter det
belopp, hvartill underhållskostnaden bestämmes af den i IY kap. omförmälda
nämnd’. För tillgodonjutande af denna rättighet skall dock ansökan härom
göras hos vägstyrelsen inom sex månader efter det vägdelningen vunnit
laga kraft.

Ofvannämnda bidrag, hvilket debiteras, mdrilves och redovisas i sammanhang
med vägskatten, ingår till vägkassan mot skyldighet för vägstyrelsen
att vägunderhållet ombesörja.

13 §.

Har vid vägdelning väg lemnats odelad emellan delegare i samma
jordbruksfastighet eller varder efter vägdelning jordbruksfastighet delad
emellan två eller flere, svare desse för underhållet af fastighetens väg, hvar
i förhållande till det hans lott åsätta taxeringsvärde; skolande delegarne, om
de äro flere än två, sig emellan för minst ett år i sänder utse en vägfogde,
om hvilket val underrättelse bör kronobetjeningen meddelas.

Vägfogde åligger tillse, att väg hålles i vederbörligt skick. Han svarar
i första hand för delegarnes skyldighet härutinnan samt egen för återbekommande
af hvad han utöfver sin andel i kostnaden härför nödgats utgifva
att omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning.

Vägfogde, som i tre på hvarandra följande år tjenstgjort, vare ej
skyldig att befattningen å nyo emottaga förr än ytterligare tre år förflutit.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

Vill delegare, att vägen skall delas, hafve han dertill vitsord; och fortares
vid sådan delning på sätt i 45 § stadgas _

14 §.

Varder väg omlagd, skall den, intill dess ny vägdelning Öfvergår väghållningsdistriktet,
underhållas af de fastigheter, som förut underhållit den
gamla vägen. Betungas härigenom fastighet med svårare vägunderhåll, än
den förut haft, njute densamma ur vägkassan motsvarande ersättning.

15 §.

Förändras bygdeväg till landsväg eller varder väg till hredden utlagd,
njute likaledes den, hvilkens vägunderhåll härigenom försvåras, ersättning
ur vägkassan.

16 §.

Uppkommer å väg genom naturhändelse, såsom jordras, öfversvämning
eller dylikt, skada af sådan betydenhet, att iståndsättandet skulle i väsentlig
mån betunga den fastighet, på hvilken vägen är till underhåll indelad, må
kostnaden för sådan skadas botande gäldas ur vägkassan.

17 §.

Njuter fastighet, till följd af gammal vägs indragning, omläggning
eller inskränkning till bredden, befrielse eller minskning i vägunderhållet,
erlägge den fastighet motsvarande ersättning till vägkassan.

18 §.

Kan i fråga om ersättning, som i 14, 15, 16 och 17 §§ omförmäles,
öfverenskommelse vederbörande emellan icke trätfas, hänskjutes frågan till
bedömande af tre gode män, hvilka utses, en af Konungens befallningshafvande,
en af vägstyrelsen och en af vederbörande väghållningsskyldig.

Vägran någon enligt nämnda §§ till ersättnings utgifvande skyldig
att utse god man och har sådant ej fullgjorts inom fjorton dagar efter bevislig
tillsägelse, skall domhafvanden i orten, på anmälan, utse god man för
den tredskande.

Emot gode männens beslut må klagan ej föras.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Iliift.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

19 §.

Aligger någon, på grund af särskild! åtagande, att underhålla allmän
väg, bro eller färja, må dervid förblifva, derest ej, i den ordning som i
4 § sägs, sådan väg, bro eller färja pröfvas böra till allmänt underhåll
öfvertagas.

20 §.

Väg- och bropenningar, der de hittills af vägfarande erlagts, skola
upphöra, då sådant, utan förnärmande af någons enskilda rätt, ske kan.

21 §.

Der kassa för byggnad eller underhåll af bro eller färja, som öfvertages
till underhåll medelst vägkassan, tinnes samlad, skall den samma, så
vida den uppkommit genom uppbörd från vägfarande, öfverlemnas till väghållningsdistriktets
vägkassa. Är den deremot bildad genom sammanskott af
väghållningsskyldige, ege de att deröfver förfoga.

22 §.

Bro eller färja, som öfvertages till underhåll medelst vägkassan, skall
vid öfverlemnandet vara försatt i laggilt skick.

23 §.

Väg, bro och färja skola hållas i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande
skick. Å båda sidor om väg skola diken till erforderlig bredd och
djup med nödigt aflopp göras, derest sådana icke, efter vederbörandes pröfning,
utan olägenhet kunna undvaras.

24 §.

Der väg går genom skogsmark, skall genom jordegarens försorg, efter
honom derom gifven tillsägelse, borthuggas träd eller buske, som med någon
gren när fram till vägens kant; dock ankommer på Konungens befallningshafvande
att i särskilda fall efter omständigheterna pröfva, huru vida undantag
från denna bestämmelse inå ega rum.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

25 §.

Utan Konungens befallningshafvandes tillstånd må ej hädanefter utmed
väg på mindre afstånd än 3,.-) meter från vägens kant byggnad uppföras.

26 §.

Utmed väg må ej upptagas grop eller graf af beskaffenhet att för
vägens bestånd medföra fara.

27 §.

Väg må ej inkräktas genom upplag af andra ämnen än sådana, som
för vägunderhållet oundgängligen erfordras; och må ej heller dessa så uppläggas,
att samfärdseln derigenom försvåras.

28 §.

Grår väg utmed vattendrag eller fördjupning, som för vägfarande
kan medföra våda, skall lämpligt skyddsvärn anbringas af den, som vägen
underhåller.

29 §.

Der vägar stöta samman, skola vägvisare anbringas; kostnaden derför,
så ock för deras underhåll, bestrides ur vägkassan.

30 §.

Vid ändpunkterna af hvarje till underhåll indeladt vägstycke skola
väghållarne anbringa tydliga märken, angifvande den fastighet, som har vägstyckets
underhåll sig ålagdt.

31 §.

A väg må, med undantag för de ställen, der sådan af jernväg eller
kanalled korsas, grind icke uppsättas, med mindre Konungens befallningshafvande
dertill lemnar tillstånd.

Vid de årliga vägsynerna böra förrättningsmännen tillse, huru vida å
väg befintliga grindar, hvilka icke ingått i beräkning uti hägnadsdelning,

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

upprättad innan kongl. kungörelsen den 11 oktober 1864 blef till efterlefnad
gällande, må utan synnerlig olägenhet för jordegare kunna utdömas, samt
med förslag härom, upptagande sädana grindars läge jemte andra på frågans
bedömande inverkande förhållanden, till Konungens befallningshafvande inkomma;
hvarefter Konungens befallningshafvande, sedan vederbörande, der
sådant icke redan skett, blifvit hörde, eger förordna, att grind, som icke ingått
i beräkning uti gällande hägnadsdelning eller eljest pröfvas vara för
inegors fredande oundgängligen nödig, skall inom viss lämplig tid borttagas,
vid äfventyr att sådant eljest på grindegarens bekostnad genom kronobetjeningens
försorg emot lega verkställes.

Med hänsyn till särskilda orters olika förhållanden eger Konungens
befallningshafvande genom allmänna kungörelser bestämma, hvilken tid af
året de grindar öfver väg, som tillåtas qvarstå, skola hållas öppna och för
ty vara aflyftade.

32 §.

Bro, som hädanefter uppföres, skall hafva samma bredd -som den väg,
hvaraf den utgör fortsättning; dock eger Konungens befallningshafvande i
afseende å större bro att, der omständigheterna dertill föranleda, härifrån
medgifva undantag.

Rörande färjas storlek och beskaffenhet förordnar Konungens befallningshafvande.

Bro och färja skola vara försedda med nödiga skyddsvärn.

33 §.

Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll
utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjenstemans anvisning.

Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll,
och kan öfverenskommelse med jordegaren icke träffas, eger häradsrätten, då
väghållningsskyldig derom instämmer talan, bestämma, hvarest nämnda väglagningsämnen
tjenligast och till minsta skada för jordegaren må afhemtas
samt till hvilket belopp ersättning derför skall utgifvas.

34 §.

Konungens befallningshafvande tillkommer att öfvervaka vägarnes behöriga
underhåll och vidtaga derför erforderliga åtgärder.

Närmast under Konungens befallningshafvande utöfvas tillsynen öfver

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

vägväsendet af kronofogden med biträde af länsmän och fjerdingsman i enlighet
med denna lag och de särskilda föreskrifter, som af Konungens befallningshafvande
meddelas.

Årligen skall vägsyn hållas af länsman med biträde af två nämndemän.
Sådan syn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å tid, som
antingen redan är eller, med afseende å skiljaktiga förhållanden, varder,
efter landstingets hörande, af Konungens befallningshafvande bestämd för hela
länet eller delar deraf.

Kungörelse om vägsyn skall minst fjorton dagar före syn oförrätta in gen
och, der så ske kan, å två på hvarandra följande söndagar offentliggöras,
och bör dervid bestämmas ej mindre dagen och timmen, då den på hvarje
ställe tager sin början, än äfven huru stor del af vägen hvarje dag kommer
att besigtigas. Öfver syneförrättningen föres protokoll.

Underrättelse om de vid synen befunna brister meddelas de väghållningsskyldige
genom kungörelse, som skall uppläsas å andra söndagen efter
syneförrättningens slut eller, om gudstjenst då ej hålles, å först infällande
med gudstjenst förenad söndag, samt derefter vara tillgänglig å det ställe
inom socknen, der kommunalstämma plägar hållas. Kungörelsen skall tillika
innehålla föreläggande för vederbörande väghållare eller vägfogde att inom
viss af syneförrättaren föreskrifven lämplig tid, ej kortare än åtta dagar,
hafva ogin väg lagad, vid äfventyr, om sådant underlåtes, af böter enligt
77 § samt påföljd derjemte att bristerna emot lega afhjelpas. Den legokostnad
äfvensom kostnad för afhjelpande af tillfälliga emellan de årliga
vägsynerna uppkomna brister, hvilka väghållaren eller vägfogden underlåtit
att efter anmaning inom föreskrifven tid afhjelpa, eger länsmannen att
omedelbart hos den tredskande uttaga.

36 §.

Vägdelning omfattar väghållningsdistrikt samt afser vägs fördelning
till underhåll in natura.

III Kap.

Om vägdelning.

Riksdagens Skrifvelse, N:o S8.

37 §.

Vagdelning i enlighet med föreskrifterna i denna lag skall, sedan väghållningsdistrikts
område blifvit enligt 82 § bestämdt, första gången ske, då
yrkande derom framställes af väghållningsskyldige, hvilka innehafva jordbruksfastigheter
i värde uppgående till minst en tiondedel af sammanräknade
taxeringsvärdet å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet.

Derefter må ny vägdelning i distriktet ega rum endast när Konungens
befallningshafvande, efter derom väckt förslag och sedan de väghållningsskyldige
blifvit hörde, finner sådan delning till följd af väsentligen förändrade
förhållanden vara erforderlig.

38 §.

Då vägdelning skall ske, förordnar Konungens befallningshafvande,
efter de väghållningsskyldiges hörande, landtmätare eller annan lämplig person
att densamma förrätta med biträde af två gode män, hvilka af forrättningsmannen
utses bland dem, som till ledamöter i egodelningsrätt eller till gode
män vid landtmäteriförrättning valde äro.

39 §.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar, gälle
hvad de fleste säga. Har hvar sin särskilda mening, gälle förrättningsmannens.

40 §.

Innan förrättningen företages, åligger förrättningsmannen att minst
fjorton dagar förut låta i väghållningsdistriktets kyrkor kungöra dag och
ställe för första sammanträdet samt dertill kalla gode männen; egande de
väghållningsskyldige att inför förrättningsmannen och gode männen yttra sig
efter befogenhet rörande de frågor, som under förrättningen förekomma.

41 §.

Under förrättningen skola till en början följande frågor, på sätt här
nedan sägs, till handläggning företagas, nemligen:

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

l:o) om bestämmande af de vägar, hvilka skola i vägdelningen ingå,
samt deras egenskap af landsväg eller bygdeväg;

2:o) jmi urskiljande af de broar, hvilka ej böra till vägtrummor hänföras
och således skola från delningen undantagas för att medelst vägkassan
underhållas; samt

vid förnyad vägdelning:

3:o) om väghållningsdistriktets delning i mindre områden, eller om
två eller flera väghållningsdistrikts förening till ett, derest förslag derom
blifvit väckt.

42 §.

Rörande de i 41 § omförmälda frågor upprättar förrättningsmannen
med gode männen förslag, hvilket underställes Konungens befallningshafvandes
pröfning; hvarefter och sedan de väghållningsskyldige blifvit hörde, Konungens
befallningshafvande i frågan meddelar beslut och i sammanhang dermed låter
åsätta vägtal.

43 §.

Sedan de i 41 § upptagna frågor blifvit slutligen afgjorda, fortsättes
förrättningen medelst vägarnes gradering och fördelning; åliggande förrättningsmannen
att, innan förrättningen åter företages, minst fjorton dagar förut
låta i väghållningsdistriktets kyrkor kungöra dagen och stället för förrättningens
fortsättande.

Vid vägs gradering skall hänsyn tagas till dels vägens egenskap af
lands- eller bygdeväg, dels olika beskaffenhet af mark, hvaröfver vägen går,
dels tillgång till och antaglig kostnad för sand, grus eller annat ämne, hvarmed
vägen underhållas kan, dels behofvet af skyddsvärn, dels trafikens omfattning
och den deraf föranledda större eller mindre slitning af vägen,
dels ock andra omständigheter, som under en längre fortgående tid må kunna
på vägunderhållet inverka, så att, der större svårigheter i en eller annan af
dessa delar möta, skälig minskning i vägens längd deremot beräknas.

44 §.

Sedan vägdelningen blifvit afslutad, åligger det förrättningsmannen så
väl att derom hos Konungens befallningshafvande göra anmälan, som ock
att tillställa hvarje länsman inom väghållningsdistriktet ett exemplar af vägdelningslängden
för att vara för vederbörande tillgängligt. Konungens be -

Biksdagens Skrivelse, N:o 88.

fallningskafvande utfärdar derefter allmän kungörelse om förrättningens afskalande;
egande den, som är med delningen missnöjd, att, vid talans förlust,
deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande, i mål från Norrbottens,
Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län inom fyrtiofem
dagar, och i mål från öfriga orter inom riket inom trettio dagar från den
dag då kungörelsen blifvit i väghållningsdistriktets kyrkor uppläst, dock att
menighet, som klagar, eger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

Efter det delningen vunnit laga kraft, insänder förrättningsmannen
fullständigt instrument deröfver till länets landtmäterikontor för att der
förvaras.

45 §.

Vill delägare i jordbruksfastighet, efter tv i 13 § sägs, att fastighetens
väg skall delas, och väckes fråga derom vid vägdelning, som i 36 § afses,
skall delningen af fastighetens väg ske i sammanhang med nämnda vägdelning,
och galle dervid i tillämpliga delar hvad här ofvan i detta kapitel
är stadgadt.

Uppstår eljest fråga om delning af dylik väg och enas delegarne om
hvilken del af vägen hvarje fastighetslott skall tillkomma, stånde sådan öfverenskommelse
fast, sedan densamma, skriftligen affattad och åt två vittnen
bestyrkt, blifvit till länsmannen ingifven.

Kan öfverenskommelse ej träffas, ege Konungens befallningshafvande,
på anmälan af delegare, förprdna landtmätare eller annan lämplig person att
verkställa delningen, sedan delegarne till förrättningen bevisligen kallats och
vid densamma lemnats tillfälle att sig yttra; och skall vid sådan vägdelning
gradering, som skett enligt 43 §, lända till efterrättelse. Sedan förrättningen
är afslutad, ingifve förrättningsmannen delningsinstrumentet till länsmannen,
som har att derom underrätta delegarne; och eger den, som är med förrättningen
missnöjd, att, vid talans förlust, deröfver anföra besvär hos
Konungens befallningshafvande inom tid, som i 44 § stadgas, hvilken tid
dock i fall, som nu är i fråga, skall räknas från det klaganden erhållit
underrättelse, som nyss nämnts.

Vägdelning, som i 2 och 3 punkterna af denna paragraf afses, skall
bekostas af delegarne i förhållande till delningsgrunden och eger bestånd,
till dess ny vägdelning öfvergår väghållningsdistriktet eller samtlige delegare
öfverenskomma om annan vägdelning och öfverenskommelsen, så affattad och
styrkt, som ofvan sägs, blifvit till länsmannen ingifven; skolande i följd af
vägdelning, som i denna paragraf afses, hvarje lott anses vara åsatt andel
af fastighetens vägtal i förhållande till lottens taxeringsvärde den tid vägdelningen
egde rum.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

IV Kap.

Om särskild nämnd.

46 §.

För bestämmande af beloppet ej mindre af de till vägkassan ingående
bidrag, än ock af den ersättning, som enligt 12 § skall utgå, uppskattas
särskild! för hvarje väghållare årliga kostnaden för underhållet den tid mark
är bar af allmän väg.

Vid sådan uppskattning skall skäligt afseende fästas så väl å ortens
pris på dagsverken och körslor som ock derå, att de till vägunderhåll in
natura indelade i allmänhet äro i tillfälle att med egna arbetare och dragare
fullgöra arbetet,

47 §.

Den i 46 § föreskrift^ uppskattning verkställes af en för hvarje väghållningsdistrikt
tillsatt särskild nämnd, bestående af ordförande och tre
ledamöter, af livilka ordföranden och en ledamot förordnas af Konungens
befallningshafvande och de öfrige två ledamöterne tillika med två suppleanter
för dem utses af de väghållningsskyldige; börande härvid iakttagas, att af
sistnämnde tvä ledamöter och suppleanter en ledamot och dennes suppleant
utses bland innehafvare af jordbruksfastighet samt en ledamot och dennes
suppleant bland väghållningsskyldige, som äro pligtige att deltaga i väghållet
för annat beskattningsföremål än jordbruksfastighet, Sådant val verkställes,
i distrikt, innefattande endast en kommun, på sätt för val å kommunalstämma
finnes stadgadt, dock att röstvärdet beräknas efter vägfyrktal, men i andra
distrikt genom dertill i enahanda ordning utsedde valman, en för hvarje
kommun, hvilka valmän på kallelse sammanträda, om distriktet utgöres af
härad eller del deraf, inför häradsrätten och eljest inför Konungens befallningshafvande
eller annan, af Konungens befallningshafvande bestämd myndighet;
skolande härvid för hvarje kommuns valman röstvärdet beräknas efter kommunens
sammanlagda vägfyrktal.

48 §.

Nämnden sammanträder på ordförandens kallelse.

Hvad de fleste i nämnden säga gäller som nämndens beslut, Vid lika
röster eller der hvar har sin särskilda mening gäller ordförandens.

Vid nämndens sammanträde skall kronoombud vara tillstädes för bevakande
af kronans rätt.

Bill. till Riksd. Rrot. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band 17 Käft.

Riksdagens Skrifvelse, R:o 83.

49 §.

Emot nämndens uppskattning må klagan föras så, som i 51 § sägs.
Sedan uppskattningen vunnit laga kraft, skall den lända till efterrättelse i
minst tio år och intill dess ny uppskattning derefter sker. Äskas efter sagda
tids förlopp ny uppskattning, ankommer det på Konungens befallningshafvande
att, efter de väghållningsskyldiges hörande, om sådan förordna. Då ny vägdelning
sker, skall dock i sammanhang dermed förnyad uppskattning ega
rum, hvarvid den sist faststälda graderingen bör ligga till grund, der ej
sedermera inträffade förhållanden föranleda annat.

50 §.

Ordförande och ledamot i nämnden åtnjuta ersättning, den förre med
belopp, som enligt nuvarande eller blifvande resereglemente tillkommer kronofogde,
och ledamöterne i likhet med hvad om ledamot i egodelningsrätt är
eller varder stadgadt.

51 §.

Efter tillgjordt uppdrag insänder nämnden uppskattningsinstrument till
Konungens befallningshafvande, som låter i länskungörelserna offentliggöra
detsamma; egande den, som är med uppskattningen missnöjd, att, vid talans
förlust, deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande, i mål från
Norrbottens, Yesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län inom fyrtiofem
dagar och i mål frän öfriga orter inom riket inom trettio dagar från den
dag, då den länskungörelse, hvari uppskattningsinstrumentet offentliggjorts,
blifvit i väghållningsdistriktets kyrkor uppläst.

Y Kap.

Om vägkassan samt om vägskatt.

52 §.

För hvarje väghållningsdistrikt skall finnas en vägkassa, till hvilken
ingår, utom öfriga dithörande afgifter, den vägskatt, hvarom nedan stadgas.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

53 §.

Ur vägkassan bestridas utgifter för:

a) förvaltningskostnad;

b) ersättning till särskilda nämnden;

c) vägdelning;

d) ersättning till snöploglagen enligt 7U §;

e) sådan ersättning, som jemnlikt 14, 15 och 16 §§ kan utgå;

f) underhåll af ny väg intill dess den ingått i vägdelning;

g) underhåll af bro, som från vägdelning undantag^, samt byggande
och underhåll af färja;

h) anbringande och underhåll af vägvisare; och

i) underhåll af väg, hvarför enligt 12 § afgift till vägkassan ingår;
äfvensom

i den mån kostnaden ej utgår af statsmedel:

k) byggande af ny väg och bro; samt

l) omläggning af backig eller eljest för rörelsen obeqväm väg.

54 §.

Inom hvarje väghållningsdistrikt ega de väghållningsskyldige att fölen
tid af tre år utse en vägstyrelse, bestående af minst tre ledamöter, hvilka,
jemte ett lika stort antal suppleanter, i god tid före hvarje treårsperiods
utgång väljas på sätt om val af ledamöter i den särskilda nämnden tinnes
stadgadt.

Vid samma tillfälle utses jemväl för en tid af tre år tre revisorer för
granskning af vägstyrelsens räkenskaper och förvaltning äfvensom ett lika
antal suppleanter för desse revisorer.

Vägstyrelsen utser inom sig ordförande.

55 §.

Vägstyrelsen, hvilken, beträffande af vägkassan underhållen väg, är
att anse såsom väghållare, åligger förvaltningen af vägkassan, verkställigheten
af vederbörandes rörande vägväsendet meddelade beslut samt fullgörandet
af öfriga åtgärder, som jemlikt denna lag på styrelsen ankomma, allt i
enlighet med instruktion, som, efter förslag af vägstyrelsen, fastställes af
Konungens befallningshafvande.

I vägstyrelsens öfverläggningar, men ej i dess beslut, egen vederbörande
kronofogde eller länsman deltaga.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

56 §.

Öfver vägkassan låter vägstyrelsen föra fullständiga räkenskaper, hvilka
för kalenderår afslutas.

57 §.

Inom april månads utgång hvarje år skall vägstyrelsen till revisorerne
aflemna dels fullständig redovisning öfver föregående årets förvaltning, dels
beräkning öfver så väl vägkassans utgifter för det kommande året som äfven
den behållning, hvilken utöfver det i 62 § omförmälda öfverskott kan vid
löpande årets slut vara att påräkna, jemte de inkomster, hvilka på grund
af föregående beslut böra under det nästföljande året inflyta, dels ock ett
på denna beräkning grundadt förslag till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan
under det nästföljande året; och åligger det revisorerne att inom juni
månads utgång till vägstyrelsens ordförande insända dessa handlingar, åtföljda
af så väl berättelse öfver den af revisorerne verkstälda granskning af vägstyrelsens
redovisning, som äfven revisorernes yttrande öfver förslaget till
inkomst- och utgiftsstat för vägkassan samt de vägväsendet i öfrigt rörande
förslag, styrelsen kan hafva framlagt.

Vägstyrelsens ordförande låter derefter i länskungörelserna offentliggöra
revisorernes berättelse jemte styrelsens förklaring öfver möjligen gjorda anmärkningar
samt förslaget till inkomst- och utgiftsstat med tillkännagifvande,
att öfriga handlingar finnas för väghållningsskyldige hos vägstyrelsens ordförande
tillgängliga samt att den, som i anledning deraf har något att erinra,
skall sådant hos ordföranden anmäla inom påföljande augusti månads utgång.

58 §.

De väghållningsskyldige skola vid sammanträde, hvartill vägstyrelsen,
så snart ske kan, utfärdar kallelse, sjelfve eller genom ombud pröfva och
fastställa inkomst- och utgiftsstaten för vägkassan och i sammanhang dermed
äfven det belopp, hvilket skall såsom vägskatt uttaxeras på de till utgörande
deraf skyldige. Vid omröstning härvid beräknas röstvärdet efter vägfyrktal.

59 §.

Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande deraf:

a) att jordbruksfastighet, med undantag af staten eller menighet tillhöriga
allmänningsskogar, påföres en vägfyrk för hvarje ett hundra kronor
af taxeringsvärdet,

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88. 21

b) att dessa skogar, frälseränta samt annan fastighet påföres en vägfyrk
för hvarje fyrahundra kronor af taxeringsvärdet, samt

c) att inkomst påföres en vägfyrk för hvarje trettio kronor af den
beskattningsbara andelen deraf,

dock med iakttagande att hvad som icke uppgår till hel vägfyrk
bortfaller.

60 §.

Utaf den för vägunderhåll in natura uppskattade kostnad lemnas en
tiondedel af statsmedel, hvilket bidrag utbetalas till vederbörande vägstyrelse
för att på lämpligt sätt tillhandahållas dem, som berörda vägunderhåll bestrida.

Den af särskilda nämnden uppskattade kostnad för underhåll af all
indelad väg inom distriktet skall, efter afdrag för bidraget af statsmedel,
fördelas på de enligt 7 § till vägunderhåll in natura förpligtade vägfyrkar,
hvarefter det belopp, som enligt denna fördelning på hvarje sådan fyrk belöper,
såsom vägskatt påföres hvarje annan vägfyrk. Hvad derutöfver erfordras
för bestridande af vägkassans utgifter enligt den faststälda utgiftsstaten
påföres samtliga vägfyrkar till lika andel för en hvar af dem.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrifvarne hvarje
år efter slutade taxeringsförrättningar till vägstyrelsens ordförande insända
förteckningar, som för hvarje kommun summariskt upptaga, beträffande fastigheter
och frälseränta, taxeringsvärdet samt, beträffande inkomst, som i väghållet
deltager, den beskattningsbara andelen deraf.

62 §.

Uppkommer öfverskott i vägkassan, sedan de i 53 § omförmälda behof
blifvit behörigen tillgodosedda, eger Konungens befallningshafvande, på förslag
af vägstyrelsen, efter de väghållningsskyldiges hörande, förordna om
öfverskottets användande för grundförbättring af vägarne och, sedan öfverskottet
härför icke vidare erfordras, jemväl till lindring af väghållningsbesväret
i dess helhet.

63 §.

Konungens befallningshafvande ombesörjer, på vägstyrelsens derom framstälda
begäran, att vägskatten varder genom vederbörande i sammanhang

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

med kronoskatterna debiterad, indrifven och redovisad, på sätt om landstingsmed
el är föreskrifvet; egande Konungens befallningshafvande jemväl att förordna
om afskrifning af sådana afgifter till vägkassan, som i anseende till
bristande tillgång- icke kunnat indrifvas.

64 §.

Vid sammanträde, som i 58 § omförmäles, meddela de väghållningsskyldige
ansvarsfrihet åt vägstyrelsen eller besluta om de åtgärder, som i
anledning af anmärkningar böra vidtagas.

VI Kap.

Om vinterväg!]Allningen.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargilt skick vid snöfall skall Konungens
befallningshafvande, efter vederbörandes hörande, inom hvarje väghållningsdistrikt
af lämpligt belägna jordbruksfastigheter med undantag af staten
eller menighet tillhöriga allmänningsskogar inrätta så kallade ploglag, hvilka
hvardera af vägen tilldelas ett visst stycke, det de skola behörigen vidmagthålla.

66 §.

Der särskilda vintervägar af ålder funnits eller nödiga pröfvats, ingå
jemväl de i ploglagsindelningen. Blifver genom sådan vinterväg eller genom
upptagande vid snöfall af biväg, som försättes i fullgodt stånd, någon allmän
väg för längre eller kortare tid obehöflig, vare dess hållande i fargilt skick
under sagda tid ej nödigt. Upptages med anledning af snöfall vid sidan af
allmän väg tillfällig biväg af farbar beskaffenhet, må med allmänna vägens
försättande i fargilt skick anstå, så länge sådant hindras af svårt väder eller
annan skälig orsak.

67 §.

Vinterväg skall till erforderlig bredd hållas öppen och, der så tarfvas,
af vederbörande ploglag märkas ut.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

68 §.

. För besväret af vinterväghållningen njuta ploglagen ersättning af de
väghållningsskyldige efter ty vägens längd och beskaffenhet det fordra.

69 §.

Till häradsrätten, derest väghållningsdistriktet består af ett härad
eller del deraf, men eljest till Konungens befallningshafvande eller annan af
Konungens befallningshafvande bestämd myndighet, skola de väghållningsskyldige
inkallas att med ploglagen om ersättningen öfverenskomma. Kunna
de icke i godo sig härom förena, varder ärendet understäldt pröfning af
Konungens befallningshafvande, som efter skälighet jemkar och stadfäster
ersättningsbeloppen.

70 §.

Ofvannämnda ersättningsbelopp, hvilka, såsom i 53 § sägs, utgå ur
vägkassan, skola genom vägstyrelsens försorg till ploglagen utbetalas.

71 §.

De beting, som antingen godvilligt med ploglagen slutas eller af
Konungens befallningshafvande fastställas, skola för hvarje gång gälla i minst
fem, högst tio år; börande de väghållningsskyldige i god tid före hvarje sådan
periods utgång å nyo sammankallas för att antingen förnya det förra betinget
eller tillvägabringa ett nytt.

72 §.

Konungens befallningshafvande fördelar ploglagen så, att de jordbruksfastigheter,
som dertill kunna anslås, blifva i möjligaste måtto lika dertill
nyttjade.

73 §.

Inom hvarje ploglag, som består af flere än två delegare, skola desse
sig emellan för minst ett år i sänder utse en snöplogfogde, om hvilket val
underrättelse bör kronobetjeningen meddelas.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

Snöplogfogden åligger dels att öfvervaka, det väg hålles i fargalt skick,
samt att för sådant ändamål vid inträffande behof utfärda uppbåd till ploglaget
att verkställa erforderligt arbete, hvilket uppbåd delegare äro skyldige
att sig emellan fortskaffa, dels ock att tillse, det vinterväg jemlikt 67 §
märkes ut.

Snöplogfogde, som i tre på hvarandra följande år tjenstgjort, vare
ej skyldig att befattningen å nyo emottaga, förr än ytterligare tre år
förflutit.

74 §.

Hålles ej vinterväg i fargalt skick, eller är den ej på föreskrifvet sätt
utmärkt, läte kronobetjeningen afhjelpa bristerna mot lega, som omedelbart
uttages hos den försumlige.

75 §.

Skulle i en eller annan ort andra anordningar för vinterväghållningen
pröfvas lämpliga, ankommer på Konungens befallningshafvande, sedan vederbörande
blifvit hörde, på sätt i 69 § sägs, att derom förordna; dock med
iakttagande att äfven i slikt fall kostnaden för vinterväghållningen utgöres
efter grund, som i denna lag är stadgad.

76 §.

Konungens befallningshafvande öfver vakar att väg vintertiden behörigen
öppenhålles.

VII Kap.

Om ansvar för öfverträdelse af denna lag; så ock om rättegången.

77 §.

Underlåter väghållare eller, der vägfogde finnes, denne att efter föreläggande
eller anmaning, såsom i 35 § sägs, inom föreskrifven tid bättra
förekommande brister, eller underlåtes sådant af väghållare, som blifvit om
dylika brister af vägfogden underrättad, böte den försumlige från och med
fem till och med tjugu kronor.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.

Eftersätter snöplog-fogde hvad honom enligt denna lag åligger, eller
underlåter delegare i ploglag att fortskaffa snöplogfogdes uppbåd eller att
sådant uppbåd hörsamma, eller försummar delegare i ploglag, för hvilket snöplogfogde
icke blifvit utsedd, att hålla den ploglaget tilldelade vinterväg i
färgilt skick eller att, der så tarfvas, märka den ut, höte likaledes från och
med fem till och med tjugu kronor.

Enahanda ansvar drabbar den, som gör sig skyldig till öfverträdelse
af föreskrifterna i 24, 25, 26, 27 och 31 §§.

Böter, som jemlikt denna paragraf ådömas, skola tillfalla vägkassan
och, der tillgång till deras fulla gäldande brister, förvandlas efter allmän
lag.

Till böter enligt denna lag må ej dömas, om å förseelsen följer straff
enligt allmän lag.

78 §.

Ledamot af särskilda nämnden, som, oaktadt kallelse, uteblifver från
sammanträde utan anmäldt laga förfall, skall bota till vägkassan två kronor
för hvarje dag lian är frånvarande, med skyldighet tillika att, derest sammanträdet
af sådan anledning måste inställas, betala den till öfriga ledamöter
utgående ersättning.

79 §.

Förseelse, som enligt 77 § är med straff belagd, ege en hvar till åtal
angifva.

80 §.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna lag
omförmäles, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgad.

VIII Kap.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

Med härad i denna lag förstås jemväl de före utfärdandet af förordningen
den 17 maj 1872 varande tingslag i de orter, der benämningen härad
ej förekommer.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Häft.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 88.
82 8.

Efter denna lags utfärdande åligger Konungens befallningshafvande,
hvar för sitt län, att, efter de väghållningsskyldiges hörande, besluta, huru
vida delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt bör ega ruin eller vägliållningsdistrikt
må omfatta större område än ett härad.

83 §.

Sedan väghållningsdistrikten blifvit i enlighet med 82 § bestämda,
skola nämnd samt vägstyrelse och revisorer första gången utses äfvensom
vinterväghållningen ordnas i så god tid, att ej mindre den i 46 § föreskrift^,
uppskattning än äfven derefter upprättande af inkomst- och utgiftsstat för år
1895 samt densammas pröfning och fastställande må medhinnas före sistnämnda
års ingång, då lagen jemväl i öfriga delar skall vinna tillämpning.

Intill utgången af det år, då vägdelning enligt denna lag första gången
blifvit inom hvarje distrikt fullbordad, skall likväl, den tid mark är bar,
vägunderhållet in natura utgöras enligt hittills gällande bestämmelser med
skyldighet för innehafvare af jordbruksfastighet, som enligt 6 och 7 §§ är
förpligtad utgöra sådant vägunderhåll, men intill dess ny vägdelning sker
blifver derifrån befriad, att bidraga till väghållet med penningar, dock så
att sådan jordbruksfastighet under tiden påföres allenast en vägfyrk för
hvarje två hundra kronor af taxeringsvärdet.

Om användandet af dessa bidrag ega de väghållningsskyldige besluta.

84 §.

Då vägdelning enligt denna lag egen rum första gången, bestrides halfva
kostnaden derför af statsverket.

85 §.

Då bestämmelserna i denna lag vinna tillämpning, skola, i fråga om
väghållningsbesväret å landet, 25 kapitlet byggningabalken och alla öfriga
tid efter annan meddelade föreskrifter, som strida mot denna lag, upphöra
att vidare gälla.

Stockholm den 13 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.