Riksdagens Skrifvelse N:o 87 (Riksdagsskrivelse 1906:87)

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

N:o 87.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1906.

— — — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens
år 1905 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904.

(Statsutskottets utlåtande n:o 61.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer
rörande verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904 uti afgifven
berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter
uti häröfver afgifna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får
Riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande:

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. (N:o S7.) 1

Riksdagens Skrifvelse Nio 87.

Ärméförvaltningcn.

Revisorerne hafva under arméförvaltningen erinrat, hurusom i
sammanhang med 1901 års härorganisation beslöts, dels att för bemanning
af Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning uppsätta Vaxholms
kustartilleriregemente, dels att såsom säkerhetsbesättning för fästningen
på Rindön förlägga ett af Värmlands fältjägarekår och Hallands bataljon
bildadt infanteriregemente, Vaxholms grenadjärregemente, dels ock att
upprätta och i Vaxholm förlägga ett ingenjörkompani.

För uppförande af nödiga kasernetablissement, befäls- och ekonomibyggnader
för omförmälda truppförband hade Riksdagen anvisat föl -

jande anslag:

för Vaxholms kustartilleriregemente .............. kronor 982,000: —

,, ,, grenadjärregemente ................. ,, 1,050,000: —

samt „ ingenjörkompaniet i Vaxholm ................. „ 240,000: —

Enligt revisorerne meddelade uppgifter hade de två förstnämnda
anslagen'' öfverskridits vid kustartilleriets byggnader med 542,000 kronor
och vid grenadjärregementets byggnader med belopp, som föga understeg
500,000 kronor. Hvad anginge de till ingenjörkompaniet anslagna
medel, hade arbetet med kasernetablissementets uppförande så nyligen
börjat, att revisorerne ansett sig icke äga anledning att i detta hänseende
vidtaga några särskilda undersökningar.

Rörande orsakerna därtill, att de ofvan omförmälda anslagen öfverskridits
med så betydliga belopp och, enligt hvad som uppgifvits, än
ytterligare komme att öfverskridas, hade vederbörande fortifikationsbefälhafvare,
åt hvilken ledningen af ifrågavarande arbeten anförtrotts,
i en till revisorerne ingifven promemoria af den 6 > november nästlid et
år anfört följande:

»Orsakerna till att anslagen för kasernbyggnaderna å Rindön öfverskridits
äro i hufvudsak följande:

l:o) Kostnadsberäkningarna hafva från början varit alldeles för låga;

2:o) Grundläggningsarbetona hafva blifvit mycket dyrbara, beroende
på att massorna för grundschaktning betydligt ökats (schaktning
ända till 8 m. djup), att terrassmurar måst uppföras vid kustartilleriets
officersbyggnader; att bergen, hvarå byggnaderna äro uppförda, bestå

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

af en så dålig bergart, att sten måst dittransporteras från långt håll
samt att till och med betalning måst erläggas, för att å annans mark
få bryta dylik;

3:o) Besvärliga transporter i förening med lossning af materiel
från sjön till byggnadsplatsen;

4:q) Mursand och grus finnas ej att få, utan måste transporteras
med skutor till stranden, där t. ex. mursand kostar 1: 6 0 kronor pr m3,
för att därifrån med dragare forslas till byggnadsplatsen;

5:o) Arbetsprisen ha stegrats under arbetets gång; så måste t. ex.
timpenningen för jordschaktare och diverse arbetare från 1 juni 1904
höjas med 5 öre samt för handtverkare i proportion därefter;

6:o) Endast materialier af fullgod beskaffenhet hafva inköpts,
hvarigenom kostnaden för framtida reparationer kommer att betydligt
förminskas; tillika hafva, då erfarenheten visat, att oljemålning å väggarne
i kasernrummen, trappor och korridorer i längden blir billigare
än limfärg, dylika ytor oljemålats;

7:o) Omändringen af de gamla byggnaderna bär blifvit mycket
dyrbar, då grunderna måste förstärkas och yttermurarna till hälften
ommuras; nya bjälklag hafva helt och hållet eller delvis inlagts, taklagen
hafva förstärkts och nya golf med trossfyllning — dylik saknades
nästan eller bestod af kutterspån —inlagts; alla kakelugnar äro omsatta
eller ersatta med nya; nya plåttak äro pålagda; ny oljemålning och
tapetsering; sprängningsarbeten hafva måst företagas i kustartilleriets
matsalsbyggnad, för att kunna nedlägga behöfliga ledningar, äfvensom
atjämna ytan för att kunna lägga cementgolf;

8:o) En del maskiner m. m. ingå i kostnaderna;

9:o) Inkvartering har måst beredas arbetarne, och ingå därmed
förenade kostnader;

10:o) För vatten- och afloppsledningar äfvensom för cementtrummorna,
som förena ångpannerummen med badhusen, hafva dyrbara
sprängningsarbeten måst utföras, hvarjämte för återfyllning fyllnadsämnen
måst delvis dittransporteras;

ll:o) Dränerings- och planeringsarbetena hafva varit synnerligen
vidtomfattande och dyrbara; så till exempel har vid grenadjäretablissemanget,
för att få den blifvande stora kaserngården trafikabel vid nederbörd,
ett drygt lager lera måst bortschaktas å hela området för att
ersattas med sprängsten och sand, hvarpå slutligen grus kommer att
påföras; en del planer och sluttningar hafva gazonerats och besåtts
med gräsfrö; vid båda etablissemangen hafva större ångbåtsbryggor
byggts samt en del vägarbeten utförts.»

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

Revisorerne hade vidare beträffande kustartilleriets nybyggnadsarbeten
från chefen för fortifikationen fått emottaga nedanstående tablå,
utvisande såväl anslags- och kostnadsbelopp för de olika byggnaderna
som ock de belopp, med hvilka de ursprungliga beräkningarna i juli
månad nästlidet år öfverskridits.

Tablå, utvisande den å byggnadsarbetena för kustartilleriregementets förläggning
å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning uppkomna bristen
samt dess fördelning å de olika byggnads- m. fl. arbetena.

	Anslag.	Kostnad.	Brist.
A. Kustartillerietablisse-

mentet å Rindön.						j
I. Nybyggnader:
Under officersbyggnad ...............	87,500		89,300		1,800	.
Två officersbyggnader...............	144,000		234,000		90,000
„ kasernbyggnader ...............	360,000		600,000		240,000	1
Varmbadhus ...........................	30,000		35,000		5,000	!
Arrestbyggnad...........................	80,000	651,500	47,000	1,005,300	17,000	353,800;
H. Diverse uthus (afträden,
pissoarer).............................		10,000		10,000
III. Ändring af äldre byggnader:
Kokinrättning ..........................\	64 000		1 90,000		J 46,500
Exercishus ..............................>/			l 20,500
Stora Andersberg .....................	2,000		2,500		500
Lilla d:o .....................	2,000		5,900		3,900
Sex baracker (10—15) ............	18,000		39,000		21,000
Rindö handelsbod ...................	2,000		4,400		2,400
Nya portvaktstugan..................	1,000		1,000
Gamla arbetarkasernen ..........	4,000		10,600		ö,60(J
Marketenteriet...........................	1,000		7,000		6,000
Östra artillerikasernen..............	4,000		18,500		14,500
Västra d:o ...............	3,000		9,800		6,800
Gamla handelsboden..................	1,000	102,000	1,000	210,200		108,200
IV. Vättenafloppsledningar och
belysning ..............................		30,000		60,000		30,000
\| V. Planering och stängsel ......		19,000		60,000		41,000
VI. Kallbadhus.......................		4,500		4,500
VII. Flyttning af Vaxobaracken		25,000		34,000		9,000
VIII. Oförutsedda utgifter: ad-
ministrations- och kontroll-
kostnader m. m...................		39,000		39,000
Transport	\| —	881,000	""	1,423,000	1 —	542,000

Riksdagens Skrifvelse N:o 87. 5

	Anslag.	Kostnad.	Brist.
Transport	—	881,000; 5 1 1	—	. 1,423,000	__	542,000
B. Arbeteii å Vaxholms fort och Rindö redutt.*)
Fortifikationsbyggnad jämte in- köp af tomt ........................ Ändringsarbeten å Vaxholms fort D:o å Rindö redutt ................. Vatten- och afloppsledning å Vaxholms fort....................	35,000 35.000 16.000 15,000	101,000,	35,000 35.000 16.000 15,000	101,000
Summa S:rum	982,0001	\|1,524,000		542,000

Med afseende å de i tablån omförmälda ändrade äldre byggnaderna
hade revisorerne likväl ansett sig böra erinra, att somliga af dessa, exempelvis
den östra artillerikasernen, för närvarande vore under ombyggnad
och att, beträffande andra, ändringsarbetena ännu icke ens påbörjats.

Vidkommande härefter de för grenadjärregementet afsedda byggnaderna,
i hvilka inflyttning uppgifvits kunna ske under loppet af innevarande
års sommar, hade af fortifikationsbefälhafvaren till revisorerne
öfverlämnats dels de ursprungliga från fortifikationens ritbyrå insända
kostnadsförslagen, dels ock, till jämförelse med dessa, af fortifikationsbefälhafvaren
hösten 1904 uppgjorda beräkningar. Hvad de förra beträffade,
hade särskildt uppmärksammats, att de saknade såväl datum
som underskrift. I afseende å de senare hafva revisorerne erinrat, att i dem
kostnaden för vatten-, aflopps- och belysningsanordningar icke medtagits.

En jämförelse mellan dessa olika kostnadsberäkningar utvisade,
hurusom de af fortifikationsbefälhafvaren uppgjorda, på vunnen erfarenhet
grundade beräkningarna med ganska betydande belopp öfverstege
de ursprungliga.

Såvidt tillgängliga räkenskapshandlingar utvisade, hade den för
de ifrågavarande arbetena använda materielen delvis betalts med låga
eller åtminstone skäliga priser, men delvis betingat, enligt revisorernes
mening, synnerligen höga priser.

Hvad vidare anginge de arbetspriser, som betalts, kunde dessa i
allmänhet icke kontrolleras, enär räkningarna i många fall icke upp -

*) Att arbetena å Vaxholms fort och Rindö redutt icke öfverskridit de beräknade kostnaderna
hade, enligt hvad revisorerne anmärkt, berott därpå, dels att fortifikationsbyggnaden
kunnat helt och hållet upptimras af virke från kronan tillhörig skog, dels att kostnadsberäkningarna
för ändrings- och ledningsarbetena i dessa fästen, hvilkas byggnadssätt och beskaffenhet
man väl kände till, kunnat noggrannare beräknas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

toge vare sig arbetsmängd eller enbetspris. Så vore exempelvis förhållandet
med alla betingslistorna, hvarjämte en stor del af räkningarna
affattats på följande sätt;

»Enligt ackord utfört diverse jordschaktningsarbeten för grund
till Vaxholms kustartilleriregementes kasernbyggnader å Brännudden
under — månad» eller ock »utfört diverse arbeten för» etc.

Under sådana förhållanden vore det icke möjligt för annan än
vederbörande arbetschef att förklara de härigenom uppkomna högre
kostnaderna. Hvad beträffade den af fortifikationsbefälhafvaren omförmäkla
stegring i arbetspriserna, vore därvid att märka, att denna börjat
först den 1 juni 1904 och utgjorde endast omkring 10 å 12 procent.
Inkvarteringen af arbetarne hade däremot dragit betydliga kostnader.

I detta sammanhang hade revisorerne velat erinra därom, att,
såvidt af tillgängliga handlingar kunnat inhämtas — med undantag
för inköp af en del virke — skriftliga anbud icke offentligen infordrats
vare sig vid upphandling af nödig arbetsmateriel eller i fråga om de
olika arbetenas utförande.

Revisorerne hade redan förut framhållit, hurusom de ursprungligen
gjorda beräkningarna utan tvifvel varit för låga. Exempelvis
kunde nämnas kostnaden för såväl jordschaktnings- och grundläggningsarbeten
som ock planerings- och terrasseringsarbeten. En granskning
af de olika siffrorna i detta hänseende gåfve nämligen vid handen, att
de ursprungliga beräkningarna uppgjorts utan nödig hänsyn till markens
verkliga beskaffenhet. Genom noggranna borrningar och undersökningar
af marken hade sannolikt kunnat undvikas, att för vissa af byggnaderna
grund måst muras från ända till 8 å 9 meters djup, under det
för annan del af samma byggnad god berggrund funnits att tillgå.

Revisorerne hade med anledning häraf velat erinra om ett af
1901 års kasernbyggnadsnämnd i detta ämne gjordt uttalande. Efter
att hafva framhållit, hurusom vid kasernetabiissementens utförande
största möjliga omtanke och planmässighet borde iakttagas, yttrade
nämnden vidare:

»I detta hänseende torde bland annat böra beaktas, att vid bestämmandet
af själfva byggnadsplatsen inom det blifvande etablissementets
område noggrann hänsyn tages till markens beskaffenhet, samt
att i öfrigt byggnaderna så förläggas, att man undviker dyrbara grundläggnings-
och terrasseringsarbeten. De i orten rådande material- och
arbetspriserna böra läggas till grund för besluten om ett etablissements
utförande på ena eller andra sättet, naturligtvis alltid inom den ram,
som angifves af de så kallade normalförslagen, och af vikt är, att hvarje

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

särskild byggnadsplan varder så noggrant och i detalj granskad, innan
den öfverlämnas till utförande, att under arbetets fortskridande icke
några till prisförhöjningar ledande ändringar behöfva däruti företagas.»

Hvad beträffade ledningen af ifrågavarande arbeten hade redan
nämnts, att denna anförtrotts åt fortifikationsbefälhafvaren. Denne hade
därvid biträdts af eu byggmästare, eu verkmästare, eu arbetschef (löjtnant),
tre fanjunkare samt en till tre sergeanter, hvarförutom fortifikationskassören
omhänderhaft utbetalningar.

Revisorerne, som genom delegerade besökt ifrågavarande kasernetablissement
och öfriga hithörande byggnader, hade tillika tagit i betraktande
nu pågående byggnadsarbeten; och hade revisorerne därvid
gjort följande iakttagelser.

Beträffande först byggnadernas läge, kunde med fog ifrågasättas,
huruvida, åtminstone hvad anginge kustartilleriets byggnader, dessa
erhållit en fullt lämplig plats. Det folie nämligen i ögonen, att detta
etablissement till största delen förlagts i skottlinjen för en från sjösidan
fästningen anfallande fiende. En af de bidragande orsakerna till att
deri ifrågavarande platsen utvalts antoge revisorerne vara den förmenta
fördelen att kunna tillgodogöra sig vissa därstädes befintliga träbyggnader,
hvarigenom kostnaderna skulle kunna i viss mån nedbringas.
Fråga vore emellertid, huruvida icke sådana beräkningar måste anses
felaktiga. Ty utom det att byggnadernas iståndsättande kräfde ej obetydliga
kostnader, betingade äfven deras framtida underhåll, med hänsyn
särskild! därtill att de voro åt trä, långt större kostnader, än om de
varit uppförda af sten. Härvidlag borde icke heller förbises deu större
eldfara, som med afseende å dylika byggnader alltid förefunnes. Det
kunde därför icke bestridas, att det förfaringssätt, som här kommit till
användning, i längden icke ställde sig ekonomiskt fördelaktigt. Af
omförmälda träbyggnader hade några upplåtits till bostäder åt underofficerare;
en större byggnad hade afsetts att inrymma regementsexpedition
och officersmäss in. m.

De nya kasernbyggnaderna och officersbostäderna syntes vara
solidt och praktiskt uppförda. Inom de senare disponerade gift kapten
eller löjtnant lägenhet om 6 rum och kök med nutida bekvämligheter.
Sådan byggnad vore afsedd för fyra gifta och åtta ogifta officerare.
För vattenledning vid kasern etablissement^ hade anlagts pumphus och
vattentorn med därtill hörande brunnar och vattenintag, hvarjämte
kallbadhus vore under uppförande.

Hvad beträffade de bostäder, som på sätt redan nämnts upplåtits
till underofficerare och Indika förut användts till arbetarebostäder, vore

Riksdagens Skrifvelse N:o 87-

dessa i allmänhet, låga och trånga samt i saknad af bekvämligheter.
Byggnaderna, hvilka vore 6 till antalet, hade ännu ej samtliga blifvit
för sitt ändamål upplåtna.

Revisorerne både äfven besökt den nyuppförda underofficersbyggnaden
i närheten af Rindö skans och funnit denna byggnad, som vore
uppförd af sten och innehåller lägenheter för 15 familjer, ändamålsenligt
inredd.

Slutligen hade revisorerne tagit i betraktande den nyuppförda,
ännu ej fullt färdiga fortifikationsbyggnaden å den s. k. Kronudden
invid Vaxholm. Denna byggnad, som uppförts af virke från kronan
tillhörig skog, hade afsetts att inrymma dels bostäder åt fortifikationsbefälhafvaren
och fortifikationskassören, dels oek expeditionslokaler.
Källarvåningen vore helt insprängd i berget, hvarjemte dyrbara anordningar
vidtagits för anläggande af vattenledning.

Såsom redan framhållits, hade ifrågavarande byggnadsarbeten dragit
kostnader, som med afsevärdt höga belopp öfverstege hvad ursprungligen
beräknats. Det hade särskilt ådragit sig revisorernes uppmärksamhet,
att icke arbetet i dess helhet utbjudits å entreprenad, och visst
vore, enligt hvad revisorerne vidare anföra, att det förfaringssätt,
hvaraf vederbörande vid detta tillfälle begagnat sig, vore ägnadt att
framkalla starka tvifvelsmål, huruvida det system, som för närvarande
följdes med afseende å dylika anläggningar, kunde anses tillfredsställande.
I detta afseende borde till en början fastslås, att utan en fullt betryggande
och sakkunnig kontroll nödig säkerhet för arbetets behöriga
utförande icke kunde vinnas. Vidare syntes med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida icke för ändamålet borde, i likhet med hvad som enligt
uppgift skett i Tyskland, inrättas en af sakkunniga såväl civila som
militära personer sammansatt byggnadsnämnd, hvilken skulle hafva att
dels granska uppgjorda förslag till nya eller ändrade kasernbyggnader,
dels ock utöfva nödig tillsyn i afseende å arbetets utförande. Genom
en dylik anordning skulle otvifvelaktigt på detta område kunna uppnås
större enhet och samverkan än hvad för närvarande vore fallet. Därigenom
skulle ock med säkerhet mera fullständiga utredningar och mera
tillförlitliga kostnadsberäkningar kunna erhållas samt afvikelse!- från
ursprungligen uppgjorda planer undvikas äfvensom eu önskvärd begränsning
af kostnaderna åstadkommas.

Då ännu många och stora kasernbyggnadsarbeten förestode, hade
revisorerne ansett sig böra å här anförda förhållande!! fästa Riksdagens
särskilda uppmärksamhet.

Öfver denna revisorernes framställning har arméförvaltningen den

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

17 sistlidne januari afgifvit infordrad! utlåtande ocli däri åberopat ett af
chefen för fortifikationen i ärendet afgifvet yttrande, till hvilket arméförvaltningen
förklarat sig icke hafva något att tillägga.

I detta yttrande har chefen för fortifikationen anfört följande.

»I sin berättelse anmärka revisorerne rörande de ursprungliga kostnadsberäkningarna,
att desamma uppgjorts utan hänsyn till markens
verkliga beskaffenhet. Härvid tillåter jag mig framhålla, dels att den
tid, som för uppgörandet af förslagen stod till buds, var alltför ringa
för att uppgörandet af annat än blott generella kostnadsförslag kunde
medhinnas, dels ock att några medel icke funnos tillgängliga för verkställandet
af borrningar och andra noggranna undersökningar af marlock
grundförhållandena — undersökningar, som, om de skola vara till
verklig nytta, draga ganska afsevärda kostnader. Platsen för grenad]äretablissementet
var ej ens bestämd, då beräkningarna uppgjordes. Med
afseende å denna fråga tillåter jag mig tillika erinra om hvad fortifikationsdepartementet
framhållit och dåvarande chefen för kungl. landtförsvarsdepartementet
anförde till statsrådsprotokollet af den 11 januari
1901 beträffande de för de olika kasernetablissementen verkställda
kostnadsberäkningarna, nämligen att de undersökningar, som utförts på
de orter, där kasernetablissement tänkts förlagda, icke varit och icke
kunnat vara annat än okulära, samt att platsundersökningar, utförda
till sådan omfattning, att full klarhet kunnat vinnas, skulle, då det
gällde eu så vidt omfattande byggnadsfråga, blifva icke allenast mycket
tidsödande, utan äfven så kostsamma, att de knappast kunde komma
till verkställighet förrän i samband med byggnadernas uppförande.

Att de från fortifikationsbefälhafvaren till revisorerne öfverlämnade
ursprungliga specificerade kostnadsförslagen till grenadjäretablissementet
saknade datum och underskrift beror därpå, att dessa å fortifikationens
ritbyrå uppgjorda kostnadsförslag ursprungligen legat såsom bilagor
till det generella kostnadsförslag till samma etablissement, som låg till
grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1902 års Riksdag om anslag
till uppförandet af ifrågavarande etablissement.

Det af 1901 års kasernbyggnadsnämnd gjorda och af revisorerne
anförda uttalandet, att noggrann hänsyn bör tagas till markens beskaffenhet
vid bestämmandet af själfva kasernbyggnadsplatsen inom
ett blifvande etablissements område samt att byggnaderna i öfrigt böra
så förläggas, att dyrbara grundläggnings- och terrasseringsarbeten undvikas,
har chefen för fortifikationen i allt sökt ställa sig till efterrättelse.
Hvad beträffar förläggningen af de olika nybyggnaderna vid kasernBih.
till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 16 Häft. 2

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

etablissement^]! å Rindön, hafva de för dessa etablissement utsedda platserna
så ringa utsträckning och äro för öfrigt af sådan beskaffenhet, att
möjligheten att för en del byggnader undvika dyrbarare grundläggningknappast
förefanns, då .man måste taga en viss hänsyn därtill, att
byggnaderna icke blefve förlagda huru som helst i förhållande till
hvarandra.

Med afseende å kustartillerietablissementets läge anmärka revisorerne,
att detta etablissement till största delen förlagts i skottlinjen
för en från sjösidan anfallande fiende. Så är nog händelsen med båda
kasernetablissementen å Rindön, men detta hade icke kunnat undvikas,
hvarhelst etablissementen förlagts å för fiendens insyn undandragen
plats i närheten af Oscar-Fredriksborg. För öfrigt må framhållas, att
läget för båda etablissementen bestämts i samråd med chefen för kustartilleriet
samt dåvarande chefen för Vaxholms kustartilleriregemente,
hvilken senare tillika var kommendant och artilleribefälhafvare å Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning, och har därvid särskild hänsyn
tagits till de artilleristiska förhållandena.

Revisorerne framkasta vidare den förmodan, att en bidragande
orsak till att platsen för kustartillerietablissementet utvalts såsom skett
vore att söka i den förmenta fördelen att kunna tillgodogöra sig vissa
därstädes befintliga träbyggnader. Detta är emellertid icke förhållandet.
Då nämnda plats skulle utses, var all marken å Rindön söder om OscarFredriksborg
i enskild ägo, och den östra delen däraf, den s. k. Brännudden,
på hvilken kustartillerietablissementet nu är förlagdt, upptogs då
af en ganska stor mekanisk verkstad med talrika arbetare. Då detta
verkstadsetablissement låg så att säga vägg om vägg med artilleriets
byggnader, blef följden, att ständiga stridigheter förekommo mellan
artilleristerna och arbetarna, hvilka senare äfven i disciplinärt hänseende
utöfvade en menlig inverkan på de förra. Dåvarande chefen för Vaxholms
kustartilleriregemente framhöll också upprepade gånger, att ur disciplinär
synpunkt det vore oafvisligen nödvändigt, att kronan förvärfvade Brännudden,
och då de därstädes af sten uppförda gjuteri- och verkstadsbyggnaderna
ansågos kunna förändras till användning för kustartilleriet,
skulle den betydliga inköpssumman därigenom i någon mån kunna
uppvägas. Äfven de befintliga och jämförelsevis nya träbyggnaderna
ansågos böra kunna tillgodogöras för artillerietablissementet. Att tomten
i öfrigt var synnerligen oländig och ingalunda lämplig såsom kasernbyggnadsplats
måste man bortse ifrån, då det gällde den i militärt
hänseende så stora fördelen att få bort verkstaden. Följden i byggnadshänseende
har emellertid blifvit d}U’barare grundläggnings-, terrasserings -

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

och planeringsarbeten, hvarjämte äfven kostnaderna biff vit betydligt
större för förändrande af de gamla byggnaderna, som tyvärr kräfde
vida mera omfattande ändringsarbeten, än man på grund af de för förslagens
uppgörande verkställda okulära undersökningarna haft anledning
at.t antaga. Genom etablissementets förläggning till Brännudden vann
man tillika den fördelen, att det invid Oscar-Fredriksborg belägna gamla
artillerietablissementets byggnader kunde komma till användning. Dessa
byggnader äro nu afsedda att inrymma kansli-, sjuk- och mässlokaler.
Uppförandet af nya dylika lokaler skulle förvisso dragit afsevärdt mycket
högre kostnader, än som nedlagts på de nu därför afsedda äldre byggnaderna.

Angående inköpet af Brännudden har för öfrigt 1902 års Riksdag
uttalat, att detta inköp syntes medföra afsevärda fördelar, hvarför Riksdagen
funne sig böra förorda detsamma jämte de förändringar i förutvarande
''förläggningsförslag, som däraf blefve eu följd.

Af de förut till mekaniska verkstaden hörande sex f. d. arbetarbostäderna
af trä hafva fyra nu ominredts till underofficersbostäder, eu
till bostäder för ogifta officerare och eu till kasern för officersvolontärer.
Visserligen äro, såsom revisorerne antydt, dessa underofficerslokaler ej
fullt så rymliga som dylika i de nyuppförda byggnaderna, men torde
dock kunna anses tillfredsställande, i synnerhet som största delen af
dem innehålla ett rum mera, än hvad i regeln tilldelas gifta underofficerare.

Vidare säga revisorerne i sin berättelse, att det särskildt ådragit
sig deras uppmärksamhet, att arbetet å här ifrågavarande ort icke i sin
helhet utbjudits på entreprenad, och att det är visst, »att det förfaringssätt,
hvaraf vederbörande vid detta tillfälle begagnat sig, är ägnadt
att framkalla starka tvifvelsmål, huruvida det system, som för närvarande
följes med afseende å dylika anläggningar, kan anses tillfredsställande».
Fullt erkännande fördelarna i ekonomiskt hänseende af
entreprenadsystemet, tillåter jag mig här framhålla, att af de 36 kasernet.
ablissement, som sedan år 1902 dels uppförts eller utvidgats, dels äro
under uppförande eller utvidgning, endast de två nu ifrågavarande
äfvensom fyra i Boden samt grenadjärkasernen i Karlskrona uppförts
genom fortifikationens egen personal. Vid alla de öfriga 29 har
entreprenadsystemet uteslutande tillämpats. Att den dåvarande chefen
för fortifikationen beslöt sig för att frångå entreprenadsystemet för
kasernbyggnadsarbetena inom fästningsorterna berodde dels därpå, att
han, då eu hel del erforderliga instrumentali er funnos att tillgå vid
(förvarande fästningsbyggnadsförråd samt han jämväl ansåg sig å

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

dessa orter hafva fullt sakkunnigt arbetebefäl till sitt förfogande, förmenade,
att samma arbeten, om de verkställdes genom fortifikationens
egen personal, borde blifva på för kronan förmånligare sätt utförda,
dels ock, beträffande byggnadsarbetena å Rindön, därpå, att han, som
sedan lång tid tillbaka hade kännedom om Vaxholmsförliållandena, visste,
att det, särskildt med hänsyn till inkvartering och transport af arbetare
m. m., skulle för civila entreprenörer uppstå stora svårigheter, då det
var fråga om så betydande byggnadsföretag, som här var fallet.

Rörande slutligen en del andra af revisorerne beträffande ifrågavarande
båda kasernetablissement anmärkta förhållanden, hvilka äro af
den beskaffenhet, att endast arbetsbefälet därom kan yttra sig, har jag
infordrat fortifikationsbefälhafvarens å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning förklaring, och hapjfortifikationsbefälhafvaren däri anfört:

beträffande anmärkningen, att den för arbetena använda materielen
delvis betingat enligt revisorernes mening synnerligen höga priser:

att, enligt fortifikationsbefälhafvarens förmenande, materialprisen
varit billiga, då man toge i betraktande, att endast materialier af bästa
beskaffenhet blifvit använda. Så hade exempelvis teglet endast kostat
35 kronor 90 öre per 1,000 tegel; kalk hade med undantag af två
mindre pråmlaster, som vid arbetets början inköpts från Oaxen för 2
kronor 10 öre per hl., kostat 1 krona 90 öre pr hl. vid brygga å
Rindön; järnbalkar hade betalats år 1902 med 9 kronor 36 öre samt
år 1903 med 9 kronor 54 öre per 100 kg.; virket hade med undantag
af bättre golfträ samt några synnerligen långa bjälkar och sparrar,
som måst extra beställas och som därför betingat ett högre pris, varit
jämförelsevis billigt; taktäckning med] svartplåt jämte strykning med
svart oljefärg hade kostat per m2 1 krona 80 öre, 1 krona 95 öre, 2
kronor, 2 kronor 20 öre och år 1905 2 kronor 30 öre, sedan verkstadsföreningen
fastställt det senare som minimipris; för beslagning af skorstenar
samt täckning af vindskupor och lister med 10 & prima galvaniserad
plåt, målad i falsarna med blyhvitt, hade betalats 4 kronor 50
öre pr in2; all målning vore utförd för lägre pris, än som betalades i
Stockholm; på de flesta järnvaror hade lämnats stor rabatt, så hade t. ex.
på skrufvar lämnats 25 procent, på spik 30 å 40 procent, på kaminer
25 procent, på spisar 30 procent samt på därtill hörande kopparcisterner
20 procent rabatt;

beträffande anmärkningen, att arbetsprisen i allmänhet icke kunnat
kontrolleras:

att å några räkningar från arbetets början år 1902 af förbiseende
kubikmassan och å-priset per in3 för jordschaktning på ackord ej blifvit

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

utsatta. Kubikmassan hade emellertid blifvit uppmätt hvarje månad,
och å-priset växlade mellan 1 krona och 1 krona 20 öre per m3; å räkningarna
hade enhvar i arbetslaget kvitterat sin andel. Från år 1903
upptoge alla dylika räkningar både kubikmasssa och å-pris.

Däremot hade å en del räkningar under rubrik »Utfört diverse
arbeten» etc., för att minska räkningarnas antal, sammanförts''personer,
som utfört reparationer af verktyg, tillverkning af skaft, förfärdigande
af brukslafvar och backar, uppsättning af skjul och maskiner, handräckning
vid uppmätningar, utställningar och afvägningar, röjningsarbeten,
uppställning och flyttning af kranar och maskiner, utläggning och
flyttning af spårvägar, ändring af tippvagnar till platåvagnar och
tvärtom, byggandet af landgångar och upplastningsbord i djupa grunder,
där schaktningen måst utföras trappvis, anordningar för vattenuppfordring
m. m.

Vidare hade på dylika listor förts alla, som arbetat vid underofficersbyggnaden
å Rindö västra udde, hvilkas utförda arbeten kontrollerats
af arbetschefen enligt, särskilda hos fortifikationsbefälhafvaren
förda journaler, samt kuskar, eldare och pråmstyrare;

samt beträffande anmärkningen, att, såvidt af för revisorerne tillgängliga
handlingar kunnat inhämtas, — med undantag för inköp af en
del virke — skriftliga anbud icke offentligen infordrats vare sig vid upphandling
af nödig arbetsmaterial eller i fråga om de olika arbetenas utförande: att

förutom å virke anbud äfven å tegel, kalk, balkar, cement
m. in. infordrats antingen genom annons eller under hand. A snickerier
hade infordrats anbud till den första stora beställningen från två
fabriker, som visat sig kunna utföra ett godt arbete och tillika begärde
ett måttligt pris. Sedermera hade från den fabrik, som fick detta arbete
och som utförde det synnerligen omsorgsfullt samt af mycket godt och
vackert virke, för hvarje gång, som ett mindre parti snickerier behöfdes,
nytt anbud infordrats, och då detta anbud varit antagligt, hade fortifikationsbefälhafvaren
ansett det fördelaktigast att, så länge fabriken
lämnade en god vara för drägligt pris, fortfarande anlita densamma.

Å de olika arbetena hade anbud ej infordrats, då ju arbetet utförts
med eget folk, men hade, där så kunnat ske, olika arbeten utförts
på ackord af därtill fullt kompetenta personer.»

Det högst betydliga öfverskridandet af den för ifrågavarande
arbetens utförande beräknade kostnaden har ådragit sig Riksdagens
särskilda uppmärksamhet. Utan tvifvel hafva, på sätt revisorerne anmärkt,

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

de undersökningar, som föregått dessa arbetens anordnande, varit ofullständiga.
Särskildt har Riksdagen funnit, att i vissa fall markens beskaffenhet
å byggnadsplatserna icke underkastats sådan noggrann undersökning,
som i 1901 års kasernbyggnadsnämnds af Riksdagen godkända
utlåtande angifves. Ej heller synas tillfyllestgörande kontrollåtgärder
hafva blifvit vidtagna. Af hvad i ärendet meddelats framgår tillika,
att entreprenadsystemet icke blifvit i önskvärd omfattning tillämpadt.
I anledning häraf och med afseende å de ansenliga kasernbyggnadsarbeten,
som under den närmaste framtiden skola utföras, har Riksdagen
velat framhålla vikten af att denna byggnadsverksamhet måtte varda på
ett mera tillfredsställande sätt planlagd och ordnad. Åtgärder synas
vidare böra vidtagas för åstadkommande af en mera verksam kontroll.
Slutligen har Riksdagen velat ifrågasätta, om ej såväl vid kostnadsberäkningars
upprättande som vid kontrollens utöfvande biträde af civila
element borde i större utsträckning än hittills anlitas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder må
böra vidtagas, på det att vid förestående kasernbyggnadsarbeten fullt
tillförlitliga kostnadsberäkningar må vara att tillgå och tillfyllestgörande
kontroll öfver arbetenas utförande må åstadkommas.

Öfverintendentsämbetet.

I § 1 under berättelsen angående öfverintendentsämbetet hafva
revisorerne meddelat, att enligt ett den 24 mars 1876 mellan öfverintendentsämbetet
och Stockholms stads drätselnämnd afslutadt kontrakt
angående vården och underhållet af Carl XilLs torg här i staden
nämnden ägde att, såsom ersättning för hvad nämnden genom detta
kontrakt åtagit sig, af statsanslaget till byggnader och reparationer årligen
uppbära ett belopp af 5,000 kronor.

Då emellertid Stockholms stad droge så stor nytta af denna till
dess begagnande upplåtna, öppna plats, att dess vård och underhåll
skäligen kunde påfordras skola af staden utan bidrag från statsverket
bekostas, hade revisorerne velat ifrågasätta, huruvida icke berörda kontrakt
borde i sådant syfte uppsägas.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 16 sistlidne januari har öfverintendentsämbetet
anfört, att då de skäl för åvägabringande af en förändring
i gällande bestämmelser rörande underhållet af ifrågavarande
plats, som af revisorerne framburits, måste, såvidt ämbetet kunde finna,

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

betraktas såsom välgrundade, vore icke något att erinra mot att, för
vinnande af sagda ändamål, beträffande förenämnda med drätselnämnden
ingångna kontrakt — som vid uppgörandet förklarats gälla från den
1 april 1876 till samma dag 1877 och sedermera ansåges förnyadt för
ett år i sänder, räknadt från den 1 april, såvida det ej före utgången
af näst föregående mars månad blefve af endera kontrahenten uppsagdt
— uppsägning blefve i behörig ordning verkställd.

Riksdagen delar revisorernes af öfverintendentsämbetet biträdda
mening, att bidrag icke bör från statsmedel utgå för vården och underhållet
af Carl Xlllrs torg här i staden och att sålunda det i detta afseende
mellan öfverintendentsämbetet och Stockholms stads drätselnämnd
afslutade kontrakt bör uppsägas. Rå emellertid, enligt hvad Riksdagen
inhämtat, sådan uppsägning ännu icke blifvit verkställd, får Riksdagen
anhålla, att Eders Kungl. Majrt täcktes vidtaga åtgärder, på det att det
emellan öfverintendentsämbetet och Stockholms stads drätselnämnd den
24 mars 1876 upprättade kontrakt angående vården och underhållet af
Carl XlII:s torg här i staden må varda i ofvan angifna syfte uppsagdt.

T ullverket.

Revisorerne hafva i § 1 under berättelsen angående tullverket
erinrat, hurusom Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
beslut den 18 december 1857 utfärdat kungörelse om att den till städerna
såsom särskild afgift ingående tolag, därunder inbegripen såväl ordinarie,
stads- och allmän tolag som den i vissa städer särskildt utgående
inkvarteringstolagen, fattigvårdstolagen och öfverflödsafgiften, skulle
upphöra mot godtgörelse af tullmedlen; hvarjämte Kungl. Maj:t samma
dag i skrifvelse till generaltullstyrelsen meddelat bestämmelser angående
ersättning till stapelsi äderua för tolagsafgiften. Enligt dessa bestämmelser
skulle tolagsersättningen utgå till de särskilda städerna efter den
inkomst, de i medeltal haft af tolagen under åren 1853—1855, dock
med undantag för städerna Sundsvall och Haparanda, hvilkas tolagsersättning
skulle beräknas efter dessa städers tolagsuppbörd år 1855.
Tillika bestämdes, att om tulluppbörden någonstädes komme att öfverskjuta
medelbeloppet af samma uppbörd för åren 1853—1855, eller för
Sundsvall och Haparanda 1855 års enahanda uppbörd, så skulle den
stad, där sådant inträffade, äga rätt att ytterligare erhålla en tolagsersättning,
beräknad efter fem procent å öfverskottet, samt att, där
tulluppbörden sjönke under nyssnämnda medelbelopp, afdrag å stadens
tolagsersättning skulle verkställas och beräknas efter samma procent -

Riksdagens Skrifvelse N:o 87-

förhållande, som ägt ruin mellan stadens tull- och tolagsuppbörd under
den vid beräkningen afsedda tid, med jämkning häri till närmaste
fjärdedels procent. Redan befintliga, men till uppbärande af tolag då
icke berättigade stapelstäder äfvensom ytterligare blifvande stapelstäder
kunde, om anledning därtill, vid pröfning af hvarje särskilt fall, förekomma,
beviljas i stället för tolag ett anslag af tullmedlen, motsvarande
fem procent af stadens årliga tulluppbörd.

Genom särskilda i ämnet väckta motioner hade tolagsfrågan kommit
till behandling såväl under 1859—1860 årens riksdagar som under
riksdagarne 1868, 1869, 1870, 1881 och 1889, vid hvilket sistnämnda
års riksdag statsutskottet hemställt, att Riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, så snart ske kunde, till Riksdagen
afgifva förslag till upphörande eller reglering af den till rikets
stapelstäder utgående tolagsersättningen. — Någon åtgärd från Riksdagens
sida hade dessa motioner emellertid icke föranledt.

Inom finansdepartementet hade under år 1882 upprättats förslagtill
bestämmelser angående tolagsersättningens aflösning, hvilket förslag
af Kungl. Maj:t öfverlämnats till yttrande af skatteregleringskommittén.
Denna kommitté hade i utlåtande den 9 maj 1883 hemställt:
att den åt stapelstäder i allmänhet förunnade tolagsersättning eller
andel af tullmedel skulle till statsverket indragas;

att staten samtidigt skulle öfvertaga bestridandet af alla de kostnader,
som förut ålegat städerna med hänsyn till tullverket, ständig
inkvartering och aflöning af rådhusrätt, samt de tjänstebefattningar,
som afsåge statsändamål i öfrigt och motsvarade sådana, som på landsbygden
af statsmedel bekostades;

att de af denna anordning betingade ändringar i städernas finansiella
förhållanden skulle utjämnas genom differensernas fördelande på viss
längre tidsföljd;

att staten skulle inlösa de byggnader och inventarier, städerna
för ofvan nämnda statsändamål anskaffat; samt

att, i händelse dessa hufvudgrunder godkändes, den slutliga regleringen
för hvarje särskild stad skulle föregås af en noggrann undersökning
af de förhållanden, som i hvarje fall på frågans rätta lösning
kunde utöfva inflytande.

För så vidt revisorerne inhämtat, hade detta utlåtande icke föranledt
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande den till städerna utgående tolagsersättningen och dess
användande, meddelade revisorerne följande, på ofvannämnda skrifvelse till
generaltullstyrelsen den 18 december 1857 samt på de från städerna till
kommerskollegium ingifna redogörelser grundade uppgifter:

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

jl kungl. kungörelsen.
den
i 18 december
| 1857 fixerad
årlig godt|
görelse för
upphörd
tolag

Godtgörelse med till-ökning af 5	Utbetald tolags-ersättning
tulluppbörd, som i hvarje stad öfver-stiger	för år 1903	för år 1904	hufvudsakligen användts till:

Calmar........................	8,700]		270,500	—	93,066	\| 99	95,379	35 J
Carlshamn ..................	6,900		114,300		18,161	C 5	18,469	ll /
Carlskrona ..................	12,700		77,100	—	34,264	32	37,025	18
Christianstad (Ahus}......	2,900	—	50,900	—	56,478	52	55,500	63 J
Gefle...........................	13,000 •	—	119,900	—	77,871	64	75,905	■''!
Göteborg.....................	303,600	—	3,570,700	—	624,460	97	645,402	03 :
Halmstad ..................	5,400		78,500		40,270	65	51,400	28 ■
Haparanda ..................	3,700	—	79,200	—	1,338	39	1,449	37
Helsingborg..................	8,500		143,700	—	84,513	94	84,391	44 \|
Hernösand ..................	3,300		26,700	—	20,624	82	24,071 15
Hudiksvall ..................	900	1	15,500	—	10,042	35	1 16,900 94
Kungelf ....................	30	_	200	—	*)- -		*)--	I
Landskrona.................	15,600	—	342,600	—	20,229	122	23,310 9 8
Luleå .......................	400	—	13,400	—	6,419	I41	7,209 s 8
Transport \| ---	1	1--	j_	\| 1,087,742	j 8	1,136,416105

Aflöning åt magistraten samt stadens tjänstemän
och betjänte, kostnader för magi
stråtens och förvaltande verks expeditioner
samt för epidemisjukvård, bidrag till
underhåll af stadens lokaler och gator
m. m.

!idrag till ränta och amortering af stadens
obligationslån samt till fattigvård.

Bidrag till magistratens m. 11. aflöning.

.inlag bni iiiagiaiiaiciis in. II.

till servismedel åt stadens

garnison.

stadsbetjänte, till underhåll af tull- och
packhus, samt navigationsskolan m. m.
Bidrag till Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset,
handelsinstitutet, ålderdomshemmet,
barnhuset, inkvarteringsverket och allmänna
fattigvårdsinrättningen samt såsom
bidrag till bestridande af kostnaderna
för lagskipning, administration, fångvård,
hamnstyrelse och polisverk, till ränta
och kapitala!betalning å stadens lån äfven-:
som till underhåll af allmänna läroverkens
och tullverkets lokaler samt öfriga all,
männa byggnader.

j Bidrag till magistratens och polispersonalens
1 aflöning.

Hamn- och tullutgifter m. m.
j Bidrag till magistratens och rådstufvurättens
samt uppbörds- och polisverkets
aflöning.

(Ny kajbyggnad, reparation och underhåll
j af tullkammarens byggnader, utgifter för
1 hamnen samt för renhållning och elektrisk
i belysning m. m.

(Utgifter för tullhuslokaler, bidrag till af''
löning åt stadens magistrat och rådstufvu|
rätt, reparation af tullhuset m. m.

/Utgifter för fattigvård och polisväsen samt
1 tullkammaren.

Utgifter för tullkammarens lokaler m. m.

‘) Inga lolagsersättningsmedei hafva under året kommit staden till godo.

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft.

jRiksdagens Skrifvelse N:o 87.

I kungl. kun-|
görelsen den
18 december
1857 fixerad
årlig godtgörelse
för
upphörd

Godtgörelse TT., , ,, , ,
med till- * 1 U^etald förökning
af 5 | ersättning

procent å den!,
tulluppbörd,

som i hvarje
stad öfver- 1*^3

för år 1901

	tolag.	stiger
Transport	—	—	—	—	1,087,742	37	1,136,416	05
Malmö ........................	14,000	—	385,200	—	313,587	Öl	316,175	93
Marstrand .................	600	—	2,800	—	547	46	402	64
Norrköping..................	44,600	—	467,100	—	128,205	92	132,213	40
Nyköping.....................	1,700	—	4,300	—	23,657	12	24,081	77
Piteå...........................	1,700	—	26,000	—	365	30	397	79
Stockholm ..................	. 335,300	—	3,244,500	—	1,197,159	72	1,208,237	94
Strömstad .................	1,000	—	12,400	—	1,126	2 7	642	94
Sundsvall.....................	3,500	—	38,100	—	53,045	74	56,168	38
Söderhamn .................	1,700	_	10,900	_	4,590	16	7,693	52
Söderköping (Mem) ......	2,600	—	28,200	—	1,675	20	1,119	63
Uddevalla ..................	1,800	—	43,200	—	1,966	OC	10,163	90
Umeå .........................	2,500	—	59,600	-	3,387	19	3,001	41
Varberg .....................	5,500	—	38,900	—	12,536	76	10,955	62
Vestervik.....................	3,000	—	54,200	—	4,669	85	5,116	10
Transport	—	—\|	--i	—	2,834,262; 0 3	2,912,787	0 2

Enligt vederbörandes uppgifter hafva medlen
hufvudsakligen användts till:

Bidrag till utgifter för rådhus och tullkammarlokaler,
till ränta och amorterin:
å stadens lån för hamnbyggnad, till fattigvården
samt till magistratens m. fl. aflöning,
äfvensom till hamnutvidgningsarbeten.

/Bidrag till magistratens aflöning samt om/
kostnader för tullkammaren.

(Bidrag till allmänna aflöningsstaten, pen
I sionsstaten samt polisväsendet.

/Till uppmuddring af hamnen, utgifter för
I tullhuset, hyresersättning till stadslotsen
I samt lönebidrag åt tullbevakningen
I Brevik, anläggande af järnvägsspår till
varfstomten samt lastbrygga därstädes,
"■ bidrag till kanalundersökning m. in.
/Till hyra för tullkammaren, underhåll af
/ packhus samt utgifter för fångvården.

Till aflöning åt drätselnämndens expedition,
öfver- och underståthållaren, magistraten
in. fl., till pensioner, till inventariers och
materialiers underhåll, till fångvård, in
kvarteringskostnad, underhåll af tull- och

Eaekluis m. m., bidrag till läroverk, barnus
m. m.

Ränta å lån till nytt tullhus.

till bestridande af omkostnaderna
för stadens ordnings- och förvaltningsj
väsen samt för ombyggnad af dess tull
I packhus, för brandväsendet m. m.

Hyra för tullokaler m. in.

/Bidrag till stadens ämbets- och tjänstemäns

I löner m. m.

(Hyra för tullkammare, bidrag till underhåll
< af allmänna byggnader samt till aflöning
i åt magistraten.

/Till uppmuddring af Ume älf, utgifter för
\ tullkammarens lokaler m. m.

(Underhåll af tull- och packhus samt bidrag
! till ränta och amortering å stadens skuld;
t för hamn- och tullhusbyggnader.

/Bidrag till hyra och underhåll af tull- och;
\ andra offentliga byggnader.

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

\|I kungl. kun-. görelsen den	Gtodtgörelse med till-	Utbetald tolags-
1 18 december	ökning af	5	ersättning
1857 fixerad						Enligt vederbörandes uppgifter hafva medlen

årlig godt-	tulluppbörd.					hufvudsakligen användts till:
görelse för	som i hvarie
1 upphörd	stad öfver		för år 1903	för år 1904
\| tolag	stiger
Transport — — j—		—	2,834,262	63	2,912,787	02	(Bidrag till servis- och fångvårdskostnader
Visby .......................! 2,900 —	48,200	—	2,638	59	2,355	26	! samt till fattigvård, reparation af tuli-'' huset m. m.
Ystad ...................... 7,700 —	160,900	—	15,068	31	18,633	96	/Utgifter för magistrat och rådhusrätt samt 1 för uppbördsverket.
I stället för tolag åtnjuta
nedannämnda stapelstä-der af tullmedlen ett an-
slag, motsvarande fem procent af samma städers tulluppbörd, nämligen: Falkenberg ..................! — — j—			759	96	1,050	77	Uppmuddring af hamninloppet.
Jönköping .................. — — i—	—		9,337	70	9,925	26	/ Stensättnings- och planeringsarbeten, under-1 håll af tullhus m. m.
							(Diverse utgifter för tullkammaren, till väg-
Karlstad .....................1 — —	—	_	36,549	09	40,440	16	j och vattenbyggnadsarbeten'' samt såsom \| bidrag till ränta och amortering å sta-1 dens lån. (Till belysning af hamnen, aflöning åt sjö-1 mansnusombudsmannen samt amortering
Linköping .................. —•— ; —		~	8,283	56	9,471	32
'' af stadens lån. (Ränta å anläggningskostnad för tullkam-s mare och packhus samt till underhåll af

Oskarshamn ............... ...!—	- -	—	7,642	82	7,719	30
					'' inventarier därstädes.
Simrishamn.................. ...j —	—		3,080	30	3,276	36	/Bidrag till underhåll af tullkammaren samt \ till aflöning åt stadens tjänstemän.
Södertälje .................. — — \ —	—	—	1,144	48	893	66	/Hyra för tullkammare, packhus ochneder-\ lagslokaler m. in.
Sölvesborg ..................1 — — i —	—	—	1,863	37	1,611	10	/Till ränta å omkostnader för förbättring af j stadens hamn.
Trelleborg .................. — — • —	—	—	36,224	74	36,043	33 fr**	/Ränta å stadens skuld samt byggnaders / och gators underhåll.
Surnmaj — — 1—	•--	—	2,956,855	55	3,044,207jöo

Tolagsersättning har icke tillerkänts följande stapelstäder, nämligen Eskilstuna, Lidköping, Lysekil, Ronneby
Skellefteå, Uppsala, Vadstena, Västerås, Örebro, Örnsköldsvik.

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

Enligt räkenskaperna liar den från statsverket utbetalda tolagsersättningen
under nedannämnda år uppgått till följande belopp:

Uppgift om utbetald tolag ser sättning under nedannämnda år.

År

1864

1865

1866

1867

1868

1869

1870

1871

1872

1873

1874

1875

1876

1877

1878

1879

1880
1881
1882

1883

1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1893

1894

1895

1896

1897

1898

1,003,260: it.
1,006,728: 74.
966,233: it.
940,753: io.
1,034,097: 24.
1,004,017: 43.
1,090,488: 4 3.
1,250,465: 48.
1,258,810: so.
1,484,402: 51.
1,756,156: 92.
1,500,946: 47.
1,591,288: 76.
1,602,490: 93.
1,457,769: 84.
1,548,090: 29.
1,663,911: 79.
1,759,564: 46.
1,820,333: 67.
1,942,809: 82.
1,959,149: 05.
1,918,325: 33.
1,884,683: 06.
1,810,710: 87.
2,148,929: 30.
2,361,972: 54.
2,354,791: 73.
2,136,907: 65.
2,106,228: 4 1.
2,100,894: 94.
2,184,005: 4 7.
2,215,210: 17.
2,342,317: 86.
2,409,911: 26.
2,804.995: 18.

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

År 1899 ...................................	................................... 3,179,265:79
„ 1900 ...................................	.................................. 3,051,833: 12
„ 1901 ................................	.................................. 2,656,560: 80
„ 1902 ...................................	................................. 2,947''199: 30
„ 1903 ................................	................................. 2.956,855: 55
„ 1904 ...................................	................................. 3,044,207: 50

Vidare anföra revisorer^, att i riksstaten för år 1865 förslagsanslaget
till ersättning till städerna för mistad tolag för år 1865 upptagits
till 1,040,000 kronor och hade sedermera höjts för år 1879 till

1.400.000 kronor, för år 1882 till 1,640,000 kronor, för år 1889 till

1.900.000 kronor och för år 1897 till 2,100,000 kronor, med hvithet
belopp det jämväl vore upptaget i den af Riksdagen senast upprättade
riksstat. *)

Under hänvisning till skatteregieringskommitténs förenämnda utlåtande
ville revisorerne, särskild! med afseende därå, att den nu utgående
tolagsersättningen, på grund af förändrad tull-lagstiftning, stigit till
belopp, som vid ersättningens bestämmande år 1857 svårligen kunnat
förutses, fästa uppmärksamheten på vikten däraf, att frågan om reglering
af denna ersättning ånyo toges i ompröfning.

Generaltullstyrelsen har i häröfver den 2 sistlidne januari afgifvet
utlåtande anfört, att styrelsen icke hade något att erinra mot förnyad
pröfning af frågan om regleringen af tolagsersättningen.

Dock ansåge sig styrelsen icke böra underlåta att framhålla, att
de omständigheter, som efter år 1857 förorsakat ökning af den vissa
städer tillkommande tolagsersättningen, jämväl i ej oväsentlig mån
hade stegrat de utgifter, städerna för åtnjutande af ifrågavarande ersättning
måste vidkännas.

Genom den under senare tider ändrade tullagstiftningen har eu
afsevärd höjning inträdt i den vissa städer år 1857 tillerkända ersättningen
för mistad tolag. Ehuruväl Riksdagen ej vill förneka, att de utgifter,
till hvilkas bestridande tolagsersättningen är afsedd att bereda
städerna medel, samtidigt stegrats, finner Riksdagen dock här ofvan
omförmälda förhållande utgöra grundad anledning att till utredningföretaga
frågan, i hvilka afseenden med hänsyn till alla på saken inverkande
omständigheter någon reglering af sagda tolagsersättning bör
verkställas; och får Riksdagen därför anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

*) Under innevarande riksdag är anslaget höjdt till 2,900,000 kronor.

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

täcktes låta verkställa utredning, i hvilka afseenden reglering af den
till vissa stapelstäder utgående tolagsersättningen bör äga rum, samt
därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen
kan gifva anledning.

Rikets generallandtmäterikontor.

Enligt hvad i revisionsberättelsen angående rikets generallandtmäterikontor
erinras, hade 1889 års revisorer anmärkt, att den byggnad,
hvari kontoret vore inrymdt, visserligen vore af solid beskaffenhet och
genom sitt fria läge utgjorde ett lämpligt förvaringsrum för kontorets
högst dyrbara arkiv, men att densamma det oaktadt icke erbjöde önskvärd
säkerhet mot eldfara.

I däröfver afgifvet gemensamt yttrande hade öfverintendentsämbetet
och landtmäteristyrelsen framhållit önskvärdheten af ernående
utaf större brandfrihet ätvensom vinnande af välbehörig! ökadt utrymme.

Statsutskottet vid 1900 års riksdag hade anmält, att det syntes
framgå, att ifrågavarande byggnad, hvilken inrymde ett betydande
antal högst värdefulla och delvis oersättliga handlingar, icke i alla afseenden
erbjöde önskvärd trygghet mot eldfara, men att, då emellertid
uppmärksamheten dåmera blifvit fäst därå, utskottet antoge, att Eders
Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att söka åvägabringa anordningar
till det anmärkta förhållandets afhjälpande.

Utskottets utlåtande hade icke föranledt något Riksdagens yttrande.

Någon åtgärd från Eders Kungl. Maj:ts sida för undanröjande af
de angifna bristerna hade emellertid icke blifvit vidtagen.

Frågan hade upptagits till förnyad behandling af landtmäteristyrelsen
genom en den 28 oktober 1903 aflåten skrifvelse till Eders
Kungl. Maj:t, däri styrelsen funnit sig föranlåten att hemställa om åtgärder
till afhjälpande af de närmare angifna olägenheter, som vidlådde
den nuvarande lokalen såväl från synpunkten af eldfara som i fråga
om utrymme.

Eders Kungl. Maj:ts till 1905 års Riksdag aflåtna pi-oposition angående
uppförande af ny byggnad för Eders Kungl. Maj:ts kansli m. m.
hade visserligen afsett att tills vidare bereda ämbetslokaler äfven för
generallandtmäterikontoret med rikets allmänna kartverk. Då emellertid
nämnda proposition icke vunnit Riksdagens bifall, hade revisorerne,
som äfven under denna revisionsförrättning besökt ifrågavarande lokaler,
ansett sig böra ånyo fästa uppmärksamheten å önskvärdheten af att

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

åtgärder måtte vidtagas för undanröjande af den eldfara, för hvilken
landtmäterikontorets arkiv vore utsatt.

I häröfver den 16 sistlidne januari till Eders Kung!. Maj:t afgifvet
utlåtande liar landtmäteristyrelsen, med öfverlämnande af bestyrkt afskrift
af styrelsens skrifvelse till Eders Kung! Maj:t den 28 oktober 1903
angående åtgärder till skyddande af styrelsens arkiv mot eldfara och
för beredande af ökadt utrymme i arkivet, anfört, att, då några åtgärder
i berörda afseenden icke vidtagits, behofvet af sådana åtgärder fortfarande
vore synnerligen trängande.

1 sistberörda, af landtmäteristyrelsen nu åberopade skrifvelse har
styrelsen anfört följande:

»Riksdagens år 1889 församlade revisorer hade vid besök i rikets
generallandtmäterikontor anmärkt, att den byggnad, i hvilken kontoret
vore inrymdt, visserligen vore af solid beskaffenhet och genom sitt fria
läge utgjorde ett lämpligt förvaringsrum för kontorets högst dyrbara
arkiv, men att densamma det oaktadt icke erbjöde önskvärd säkerhet
mot eldfara.

Uti häröfver afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande meddelade
öfverintendentsämbetet och landtmäteristyrelsen, att ifrågavarande byggnad,
med fritt läge emellan Karl XIIi:s torg och Västra Trädgårdsgatan,
vore försedd med lrvälfda källare under den västra, större delen, samt
hade österut, i jämnhöjd med källarne men utan hvalf ett större rum,
som förr varit tvätt- eller badstuga, samt en vaktmästarebostad, bestående
af tre rum och kök, förlagda i två låga våningar åt Karl XIII:s
torg. I bottenvåningen, från Västra Trädgårdsgatan räknadt, vore
landtmäterikontorets arkiv inrymdt, och i denna våning funnes dessutom
rum för tjänstemännen jämte ett portvaktsrum. En trappa upp
hade landtmäteridirektören två ämbetsrum och tambur. Hela denna
våning i öfrigt hade förr utgjort bostadslägenhet, men vore sedan år
1865 upplåten åt rikets ekonomiska kartverk, hvilket äfven disponerade
ett gafvelrum i vinden mot öster. I vindens västra del hade äfven
vant inredd en bostadslägenhet af tre rum och kök, hvilken lägenhet
dock numera icke finge till bostad upplåtas, utan användes till.arbetsrum
för landtmäterielever. Brandbotten af tegel funnes såväl i vindsförstugan
som under vindsrummens trägolf. Byggnaden, hvars uppvärmning
skedde medelst kakelugnar, hade ett högt, brutet, plåtbetäckt
yttertak, inrymmande en öfre vind med trägolf, dess murar voro fasta,
bjälklagen och golfven i alla rum af trä, och förstugorna belagda med
plansten. Den stentrappa, som hade ingång från Landtmäteribacken,
gånge upp till vinden och vore försedd med järndörrar, hvarjemte i

24 Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

huset funnes flera vattenposter och assuranssprutor. Mot Karl XIII:s
torg funnes ett envåningshus, som användes till vattenbutik, hvarjemte
å gården en mindre vedbodbyggnad vore uppförd. Hvad eldfaran för
arkivet beträffade, vore den genom stränga föreskrifter rörande eldning
och förbud mot gasbelysning i lokalerna så mycket som möjligt undanröjd,
och då bostäder numera ej finge å vinden användas, vore jämväl
den fara, som det höga trätaket kunde medföra, förminskad, kunnande
denna fara än ytterligare något förminskas genom anbringande af järnluckor
å de husets fönster, som vette åt Västra Trädgårdsgatan. Ehuru
således alla de försiktighetsmått vore vidtagna eller komme att vidtagas,
som med byggnadens nuvarande konstruktion kunde anses vara
möjliga till skydd för det dyrbara arkivet, måste dock framhållas som
ett önskningsmål, att sådana arkivhandlingar som de nu ifrågavarande
kunde förvaras i brandfria, hvälfda rum med centraluppvärmning från
eldstad i källaren, hvarjämte vindsrum ej borde få finnas i huset,
hvilket i sin helhet borde erhålla en mot eldfara betryggad konstruktion.
Bäst synes detta syfte kunna vinnas, därest ett nytt hus blefve uppfördt,
men det vore dock icke omöjligt att, med bibehållande af den
gamla murstommen, i väsentlig mån förbättra det nuvarande huset
genom att till exempel afrifva det gamla yttertaket och i dess ställe
uppföra en hel öfvervåning med stenmur och lågt yttertak, att inlägga
järnbjälklag med betonhvalf i stället för träbjälklagen, att anbringa
centraluppvärmning, att borttaga eller förändra flygeln mot Karl
XIILs torg eller vidtaga andra dylika åtgärder; och skulle, på samma
gång genom en sådan om- och påbyggnad, hvilken kunde verkställas
under hand utan att arkivet behöfde flyttas ur huset, större brandfrihet
ernåddes, äfven vinnas ett välbehöfiigt ökadt utrymme. — Kostnaderna
för ofvan föreslagna åtgärder kunde likväl ej beräknas utan att noggranna
ritningar öfver desamma förut uppgjordes; och hemställde därför
ämbetsverken, att, därest de framlagda hufvudgrunderna för byggnadens
försättande, såvidt möjligt, i brandfritt skick ansåges förtjäna
afseende, åt öfverintendentsämbetet måtte uppdragas att föranstalta om
erforderliga ritnings- och kostaadsförslags uppgörande för att Eders
Kungl. Majts pröfning underställas.

Emedan generallandtmäterikontorets arkivlokaler numera äro alldeles
otillräckliga, så att åtgärder med det snaraste äro af nöden för
afhjälpande af detta missförhållande, får landtmäteristyrelsen, under
åberopande i hufvudsakliga delar af öfverintendentsämbetets och styrelsens
ofvan omförmälda underdåniga utlåtande, hvilket gifvit statsutskottet
vid 1890 års riksdag anledning till den anmälan till Riks -

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

dagen, som är införd i utskottets utlåtande n:o 37 § 5, i underdånighet
hemställa, att Eders Kung]. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke i sammanhang med anordningar för arkivlokalens utvidgning åtgärder
lämpligen borde vidtagas till arkivets skyddande mot eldfara.

Jämte det landtmäteristyrelsen i underdånighet tillåter sig erinra,
hurusom riksarkivarien i underdånigt utlåtande den 19 mars 1903 angående
af Eders Kungl. Maj:t anbefalld undersökning af de centrala
ämbetsverkens arkiv upplyst, att generallandtmäterikontorets arkivlokaler
vore alldeles otillräckliga och icke skyddade mot eldfara, får styrelsen
till vidare utredning i frågan om utrymmets otillräcklighet i underdånighet
anföra följande:

Arkivet innehåller nästan uteslutande kartor öfver landtmäteriförrättningar
med därtill hörande beskrifningar och andra handlingar.
Med undantag af en del sockenkartor äro alla kartor och handlingar
inbundna i stora böcker. Kartböckernas antal, som vid början af år
1876 var 1,908 stycken, utgjorde vid 1901 års ingång 2,335. Ökningen
för år under nämnda tjugufem år utgjorde således i medeltal något
mer än 17 kartböcker. Det utrymme, som för de årligen från landtmätarne
inkommande karterenovationerna erfordras, upptager en hylllängd
af omkring 1,50 meter samt dubbel hyllhöjd eller 0,75 meter.

Det i arkivlokalen befintliga utrymme är numera så upptaget, att
i arkivet icke kan inrymmas mer än ytterligare två, högst tre års
karterenovationer.

Utrymmet är emellertid redan så upptaget, att det måste anses
såsom otillräckligt.

De äldsta, med årtal för deras upprättande försedda kartor förskrifva
sig från 1630-talet. Men kartor från uppenbarligen ännu längre
tid tillbaka finnas till icke ringa antal utan utsatt årtal. De flesta af
dessa äldre kartor äro befintliga i blott ett enda exemplar, hvilket icke
så ofta är fallet med kartorna från 1700- och 1800-talen, af hvilka
konceptkartan oftast förvaras i länets landtmäterikontor och en kopia
ej sällan finnes hos vederbörande jordägare. Dessa äldre kartor äro
icke utan betydelse för äganderättsfrågors bedömande och för den
vetenskapliga forskningen. Detta framgår af det förhållandet, att de
mer och mer efterfrågas och att kopior af dem ej sällan rekvireras.
Emedan genom en nådig landtmäteriinstruktion af år 1725 skiftesväsendet
då blef förenadt med det geografiska landtmäteriet, är det
dock hufvudsakligen de efter nämnda år upprättade kartor, hvilka vid
utredning af äganderättsfrågor och andra jordförhållanden samt vid

Bill. till Riksd. Prat. 1906. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. 4

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

historisk eller annan forskning äro af framstående betydelse. Af dessa
kartor, Indika af tjänstemän eller enskilde i stor omfattning anlitas i
arkivet, begäras ock kopior eller utdrag i alltjämt tilltagande grad i
synnerhet rörande byar och hemman i de fyra län, där landtmäterikontorens
kartor helt och hållet eller till stor del gått förlorade genom
eldsolyckor. Dessa kopior eller utdrag verkställas af extra biträden,
vanligen fruntimmer. Af brist på utrymme i de åt landtmäteristyrelsen
upplåtna lokaler hafva deésa karterenovationer under de senaste tio å
femton åren icke kunnat verkställas inom den byggnad, i hvilken generallandtmäterikontoret
är inrymdt, utan kartorna hafva måst uttagas ur
sina band och af kartriterskorna, hvilka för närvarande äro ej färre än
sex, hemtagas till deras bostäder för kopiering. Att kartorna härigenom
blifva utsatta för fara att förstöras eller förkomma, ligger i öppen dag.
Och äfven om det icke, styrelsen veterlig!, någonsin händt, att någon
karta eller därtill hörande handling, medan den för ofvan omförmälda
ändamål varit uttagen ur kartboken, genom eldsolycka eller eljest förstörts
eller förkommit, så inträffar det dock alltför ofta, att kartorna
under transporten från eller till arkivet skadas i de veck, hvari de äro
lagda, och därigenom gå sönder.

Styrelsen anser det därför vara af synnerligen stor vikt, att arkivlokalen
tillökas med ett rymligt och ljust rum, där plats kunde beredas
åt kartriterskorna.

En annan starkt framträdande olägenhet af det knappa utrymmet
i arkivet är, att kartorna icke kunna hållas så lätt tillgängliga, som
önskligt är, för dem, hvilka antingen å sin tjänsts vägnar eller för
vetenskapliga eller privata ändamål önska taga kännedom af desamma.

Såsom ofvan är nämndt, anlitas kartorna i arkivet i stor omfattning
af tjänstemän och enskilde, och särskild! under riksdagstiden är
arkivet ofta så talrikt besökt, att plats svårligen kan beredas alla dem,
som vilja göra forskningar i arkivet. Och äfven om plats kan beredas,
måste det kännas synnerligen olägligt för forskaren att nödgas vid
samma bord som andra besökande eller i regeln åtminstone i samma
rum som derå andra personer och ofta utan möjlighet att få tillträde
till de i afseende å ljusförhållanden gynnsamt ställda fönsterborden
verkställa de afsedda forskningarna. När härtill lägges, att mången
arkivforskning förutsätter, att en mängd kartböcker framtagas, för att
däri inbundna kartor må kunna samtidigt läggas till grund för den
åsyftade utredningen, blifva svårigheterna att begagna arkivet ännu
kännbarare. För afhjälpande äfven af dessa missförhållanden anser
landtmäteristyrelsen, att utrymmet i arkivet behöfver ökas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 87.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer landtmäteristyrelsen
i underdånighet, att, därest Eders Kung!. Magt, med gillande
af denna underdåniga framställning, skulle finna åtgärder höra vidtagas
till skyddande af generallandtmäterikontorets arkiv mot eldfara och till
ökande af utrymmet däri, Eders Kung], Magt täcktes uppdraga åt öfverintendentsämbetet
att. föranstalta om erforderliga ritnings- och kostnadsförslags
uppgörande för att Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,
samt därefter hos Riksdagen gorå den framställning, som en
dylik pröfning må anses föranleda.»

Till det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som finnes fogadt.
vid Eders Kungl. Maj:ts till 1905 års lagtima Riksdag aflåtna proposition
angående uppförande af ny byggnad för Eders Kungl. Maj:ts
kansli m. m., yttrade departementschefen, bland annat, efter att hafva
redogjort för landtmäteristyrelsens ofvan omförmälda skrifvelse af den
28 oktober 1903, att däraf framginge, att generallandtmäterikontorets
nuvarande lokaler under alla förhållanden i en snar framtid måste ersättas
med nya eller åtminstone underkastas en med nybyggnad i det
närmaste jämförlig om- och tillbyggnad.

Den mening synes alltså allmänt göra sig gällande, att landtmäterikontorets
lokaler i sitt nuvarande skick äro för sitt ändamål
otjänliga. Nödvändigheten af att den eldfara, för hvilken de därstädes
förvarade dyrbara, delvis oersättliga kartor och handlingar äro utsatta,
varder snarast möjligt undanröjd, synes Riksdagen mana därtill, att
frågan om beredande af lämplig lokal åt detta arkiv tages i ompröfning
oberoende af andra byggnadsfrågor.

Riksdagen får därför anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, hvilka åtgärder böra vidtagas för att åt generallandtmäterikontorets
arkiv bereda skydd mot eldfara och ökadt utrymme,
samt därefter snarast möjligt till Riksdagen inkomma med den framställning,
hvartill förhållandena må föranleda.

Stockholm den 27 april 1906.

Med undersåtlig vördnad.