Riksdagens Skrifvelse N:o 86 (Riksdagsskrivelse 1890:86)

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

N:o 86.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 maj 1890.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts
proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda
helso- och sjukvården i riket.

(Statsutskottets utlåtande n:o 66 och memorial n:o 71.)

Till Konungen.

I en den 31 december 1889 till Riksdagen aflåten proposition har
Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af ett propositionen
bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen,

att 24 förste provinsialläkare måtte anställas, en för hvarje län, med
station i länets residensstad och med åliggande tillika att vara provinsialläkare
i det kringliggande provinsialläkaredistriktet;

att för möjliggörandet af anställande af en förste provinsialläkare inom
Norrbottens län en ny provinsialläkaretjenst måtte inrättas med distrikt för
innehafvaren af Neder-Luleå socken;

att följande grunder för ny lönereglering för provinsialläkarestaten i
riket, deri inberäknade jemväl förste provinsialläkare, måtte fastställas:

l:o) att provinsialläkare skall vara underkastad så väl den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden som ock den reglering af
tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas annan tjenst å
rikets eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre
medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen
såsom provinsialläkare;

Bih. till Riksd. krut. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Raft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras
för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat semester
eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för honom varit förordnad, men
skola för den tid, under hvilken lian eljest varit från tjenstgöring befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras att förrätta sin
tjenst, eger uppbära hela lönen, hvaremot provinsialläkare, som undfår ledighet
för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag,
kan förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, till
vikarien afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

5:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt
innehafvande af provinsialläkaretjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till provinsialläkare,
under vilkor att innehafvare!! mer än fyra femtedelar af denna
tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem är på samma vilkor,
med rätt för löntagaren att tillgodoräkna sig den tid, under hvilken han
åtnjutit semester, under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra
förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern
blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid,
som före den nya statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst
utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år och efter 25 års tjenstgöring
i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare, vara förpligtad
att med honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå; Kongl. Maj:t likväl obetaget att låta med afskedet anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå; och

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för tjenstens behöriga
uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen, på derom gjord framställning,
beviljas ordinarie provinsialläkare efter tio års tjenstgöring såsom sådan,
under antingen en månad årligen eller två månader hvart annat år, med
skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för
vikarien;

att aflöningsförmånerna för provinsialläkarestaten måtte bestämmas i
enlighet med följande stat:

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

		Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.
1 17	förste provinsialläkare d:o d:o		1,500 25,500	1,500 25,500
1	d:o d:o		1,000	1,000
5	O rd O T3		5,000	5,000
*	Kronor		33,000	33,000
1	provinsialläkare............	1,875	625	2,500	Efter 10 år kan lönen l höjas med 500 kronor och /efter 15 år med ytterligare 1500 kronor.
137	d:o ............	256,875	85,625	342,500
	Kronor	258,750	86,250	345,000

att, de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster förenade fixa
tjenstgöringspenningar, tillhopa 17,300 kronor, måtte bibehållas till dess om
dem kunde blifva annorlunda bestämdt;

att, då ålderstilläggens belopp icke kunde en gång för alla till siffran
bestämmas, desamma måtte, likasom hittills det provinsiallåkarne efter tio
års tjenstgöring redan tillkommande ålderstillägg, utgå af hufvudtitelns all
manna förslagsanslag för ålderstillägg;

att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste provinsialläkare, till aflöning
vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvare!! af Neder-Luleä
socken, samt för beredande af löneförbättring åt samtlige provinsialläkare i
riket, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till
medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, för närvarande uppgående till
389,675 kronor, måtte höjas med 104,000 kronor, eller till 493,675 kronor;

att, till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader, till
arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt
provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat under åttonde hufvud -titeln uppförda förslagsanslag till farsoters och smittosamma sjukdomars
botande, för närvarande utgörande 100,000 kronor, måtte, med titelns ändring
till: Anslag till bestridande af kostnader för allmän helsa- och sjukvård, höjas
med ett belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor;

att Riksdagen måtte godkänna den grund för statens bidrag till aflönande
af extra provinsialläkare, att distrikt, som utfäst sig att för en tid af

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

minst fem är lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, måtte, derest den
ifrågakomna läkarebefattningen funnes nödig, dertill erhålla bidrag af statsmedel
till belopp, i allmänhet motsvarande det från orten dertill utfästa
bidrag i penningar, men med rätt för Eders Kong! Maj:t att med hänsyn
till distriktets behof af statsunderstöd bestämma beloppet af statsbidraget
äfven i annat förhållande till det från orten utfästa bidraget, dock att dylikt
statsbidrag i intet fall finge öfverstiga 1,500 kronor; samt

att Riksdagen måtte antaga ett i propositionen intaget förslag till lag
angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyresersättning
åt provinsialläkare.

I sammanhang härmed har Eders Kong], Maj:t meddelat Riksdagen,
att, om dessa förslag blefve af Riksdagen bifallna, Eders Kongl. Maj:t
komme att framdeles, ''med upphäfvande eller ändring i erforderliga delar åt
nu gällande bestämmelser i dessa ämnen, utfärda, att gälla från och med
det den nya löneregleringen för provinsialläkarne började tillämpas:

dels instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom
visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten;

dels reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare
;

båda dessa författningar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med propositionen
bilagda, af särskilda komiterade upprättade förslag med de smärre
ändringar deri, som kunde finnas nödiga;

dels ock taxa för arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för
enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för
tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion eller myndighets
uppdrag, af den lydelse bemälde komiterades propositionen vidfogade förslag
utvisade, med de ändringar deri, som i statsrådsprotokollet angifvits;

äfvensom att erforderlig ändring i 33 § af gällande helsovårdsstadga,
för att bringa densamma i öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser
i instruktionen, komme att af Eders Kongl. Maj:t vidtagas;

samt att Eders Ivongl. Maj:t ville framdeles, sedan af inkommande
ansökningar om statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare sig visat,
i hvilken omfattning statens medverkan härutinnan kunde varda tagen i
anspråk, hos Riksdagen göra framställning om uppförande i riksstaten af
det anslag, som för ändamålet kunde finnas erforderligt.

Hvad då först angår den särdeles vigtiga del af det föreliggande
organisationsförslaget, som afser inrättande af 24 förste provinsialläkare -

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

befattningar, så har Riksdagen af hvad till statsrådsprotokollet derom anförts
fått den uppfattning, att, derest den ifrågasatta nya institutionen komrne till
stånd, den sedan länge sväfvande frågan om införande af förbättrade anordningar
för den allmänna helso- och sjukvårdens öfvervakande skulle erhålla
eu synnerligen lycklig lösning. Genom anställande af dylika läkare, hvilka
i första hand skulle hafva till uppgift att utöfva inseendet öfver den allmänna
helso- och sjukvården inom de särskilda länen samt att med råd och biträde
tillhandagå Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i dithörande ärenden,
synas nemligen de kraf i fråga om sundhetsväsendets utveckling, som i en
senare tid med allt större styrka stälts på staten, blifva i afsevärd mån
uppfylda, på samma gång anordningen, att förste provinsialläkaren tillika
eger att bestrida provinsialläkaretjensten i det residensstaden närmast angränsande
provinsialläkaredistriktet, gör det för staten möjligt att tillgodose
dessa kraf utan att derigenom ådraga sig oskäliga kostnader. Garanti för
att de olika åligganden, som skulle tillkomma förste provinsialläkaren, i verkligheten
kunde blifva uppfylda, synes jemväl kunna med jemförelsevis obetydliga
kostnader beredas genom anställande af biträdande provinsialläkare med
de skyldigheter, som af komiterade föreslagits. Riksdagen har derför ansett
sig böra antaga Eders Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af förste provinsialläkare.

Vid sådant förhållande har Riksdagen naturligen icke heller haft något
att erinra mot Eders Kongl. Maj:ts förslag om bildande af en ny provinsialläkaretjenst
i Neder-Luleå socken för att möjliggöra anställandet af en förste
provinsialläkare inom Norrbottens län.

Samtliga de af Eders Kongl. Maj it för den nya löneregleringen föreslagna
grunder hafva synts Riksdagen vara af beskaffenhet att böra bifallas.
Dock har Riksdagen af anledning, hvarför här nedan redogöres, ansett sig
höra besluta en något förändrad lydelse af punkten 3:o. I denna punkt
föreskrifves, att de med provinsialläkaretjensten förenade tjenstgöringspenningar
få uppbäras för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat
semester, eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för honom, varit
förordnad, men skola för den tid, under hvilken han eljest varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den, som tjensten förrättat. De kursiverade orden
hafva afseende på en bestämmelse, som förekommer i § 40 mom. 3 af det utaf
komiterade upprättade förslaget till instruktion för provinsialläkare in. fl., af
innehåll att tjenstledighet må af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
kunna beviljas provinsialläkare för högst en månad, derest ledigheten icke
för statsverket medför utgift för vikaries aflönande, samt att, om särskild
vikarie under ledigheten icke anses behöflig, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eger att uppdraga förekommande tjensteförrättningar åt annan

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

provinsialläkare inom länet. En sådan anordning, hvarigenom invånarne i
ett provinsialläkaredistrikt under någon tid skulle kunna blifva i afsaknad
af den möjlighet att erhålla billig sjukvård, som komiterades förslag, särskild!
genom taxebestämmelserna, och föreskriften angående regelbundet återkommande
mottagningar utom stationerna (instruktionsförslaget § 25), afser att
bereda, har likväl synts Riksdagen, med hänsyn till samme distriktsinvånares
berättigade intresse, mindre lämplig. Riksdagen har i stället förestält sig,
att tjenstledighet icke borde medgifvas provinsialläkare, utan att vikarie
samtidigt för honom förordnades. Af denna Riksdagens uppfattning blifver
emellertid en följd, att orden »eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för
honom vant förordnad» böra utgå ur ifrågavarande punkt 3:o.

Den förhöjning i provinsialläkarnes nuvarande aflöningsbelopp, som den
af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nya lönestatens antagande skulle medföra,
har synts Riksdagen vara af rättvisa och billighet påkallad, under förutsättning
att taxebestämmelser, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de afkomiterade
föreslagna, blifva för provinsialläkarne gällande. Då frågan om införandet
af dessa taxebestämmelser emellertid synts Riksdagen stå i det allra
närmaste sammanhang med ett godkännande af den nya lönestaten, har Riksdagen
ansett sig icke böra bifalla det framlagda förslaget till lönestat, utan
att på samma gång verklig garanti erhålles icke allenast för att taxebestämmelser
af den beskaffenhet, som af Riksdagen godkännes, varda af Eders
lvongl. Maj:t utfärdade, utan ock för att ändring i dessa bestämmelser icke
af Eders Kongl. Maj:t vidtages utan Riksdagens hörande. Med denna uppfattning,
och dä de bestämmelser i ämnet, som, enligt Eders Kongl. Majits
i propositionen afgifna förklaring skulle komma att blifva gällande, derest
de Riksdagens godkännande understälda förslagen blefve af Riksdagen bifallna,
synts Riksdagen i vissa delar böra blifva föremål för ändring, har Riksdagen
ansett sig böra vid antagandet af den nya lönestaten fästa det vilkor, att
en taxa utfärdas af den lydelse, Riksdagen här nedan, efter granskning af
det framlagda taxeförslaget, kommer att närmare angifva.

I fråga om de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster förenade
fixa tjenstgöringspenningar hafva komiterade i sin till Eders Kongl.
Magt aflätna skrifvelse framhållit önskvärdheten af att Eders Kongl. Maj:t
mätte tillse, huruvida, efter nuvarande tjenstinnehafvarnes afgång och sedan
erforderlig utredning i hvarje särskildt fäll egt rum, några besparingar skulle
lämpligen kunna vidtagas. För sin del har Eders Kongl. Maj:t, såsom åt
propositionen framgår, ansett, att omförmälda tjenstgöringspenningar borde
bibehållas, till dess om dem kunde blifva annorlunda bestämdt,

Ehuru Riksdagen icke kunnat annat än finna det i och för sig oegentligt,
att vid eu lönereglering af sådan omfattning, som den förevarande,

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

aflöningsförmåner af ifrågavarande art förblifva oförändrade, har Riksdagen
å andra sidan måst erkänna nödvändigheten af atr vid vissa provinsialläkarebeställningar
löneförmånerna blifva något högre än vid de öfriga. Då
det emellertid synts Riksdagen, som om indragning eller nedsättning af
de nu utgående fixa tjenstgöringspenningarne i vissa fall lämpligen skulle
kunna ega rum vid de nuvarande tjenstinnehafvarnes afgång, samt det i alla
händelser lärer vara angeläget, att den af komiterade nödig ansedda utredningen
i förevarande afseende kommer till stånd, har Riksdagen, som bifallit
hvad Eders Kongl. Magt nu föreslagit i fråga om de fixa tjenstgöringspenningarne,
ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån indragning
af eller nedsättning till beloppet af de fixa tjenstgöringspenningarne må
kunna ega rum samt, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma med den
framställning, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit derom, att, då ålderstilläggens
belopp icke kunde en gång för alla till siffran bestämmas, desamma måtte,
likasom hittills det provinsialläkarne efter tio års tjenstgöring redan tillkommande
ålderstillägg, fastställas att utgå af hufvudtitelns allmänna förslagsanslag
för ålderstillägg, har icke gifvit anledning till någon Riksdagens
erinran.

Eders Kongl. Maj:ts förslag, att till tjenstgöringspenningar åt 24 förste
provinsialläkare, till aflöning vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt
för innehafvaren af ISTeder-Luleå socken, samt för beredande af löneförbättring
åt samtlige provinsialläkare i riket, det å ordinarie stat under
åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till medicinalstyrelsen med dertill hörande
stater, för närvarande uppgående till 389,675 kronor, måtte höjas med
104,000 kronor, eller till 493,675 kronor, har alltså af Riksdagen bifallits.

Den af Eders Kongl. Maj:t gjorda framställningen, att, till förste
provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader, till arfvoden åt 24 biträdande
provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt provinsialläkare
under semester, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslag till farsoters och smittosamma sjukdomars botande, för närvarande
utgörande 100,000 kronor, måtte, med titelns ändring till: Anslag
till bestridande af kostnader för allmän helsa- och sjukvård, höjas med ett
belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor, har likaledes af Riksdagen
bifallits.

Eders Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att godkänna den grund
för statens bidrag till aflönande af extra provinsialläkare, att distrikt, som
utfåst sig att för eu tid af minst fem år lemna bidrag till aflöning af dylik
läkare, måtte, derest den ifrågakomna läkarebefattningen funnes nödig, der -

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

till erhålla bidrag af statsmedel till belopp, i allmänhet motsvarande det
från orten dertill utfästa bidrag i penningar, men med rätt för Eders Kong!
Maj:t att med hänsyn till distriktets behof af statsunderstöd bestämma beloppet
af statsbidraget äfven i annat förhållande till det från orten utfästa
bidraget, dock att dylikt statsbidrag i intet fäll finge öfverstiga 1,500
kronor. För så vidt genom en dylik bestämmelse tillfälle skulle beredas
Eders Kongl. Maj:t att med afseende å ett distrikts större förmåga att
aflöna läkare fastställa statsbidraget att utgå till lägre belopp än det från
orten utfästa bidraget, har bestämmelsen förefallit Riksdagen ändamålsenlig.
Deremot bar det synts Riksdagen kunna med skäl ifrågasättas, huru vida åt
Eders Kongl. Maj:t bör öfverlemnas att, utan Riksdagens hörande, bestämma
statsbidraget till högre belopp än det från orten tillskjutna, äfven om bidraget
begränsas inom den föreslagna maximisumman 1,500 kronor; och bar Riksdagen
af sådan anledning ansett sig böra besluta en förändrad lydelse af
den ifrågavarande bestämmelsen, i syfte att få Eders Kongl. Maj:ts befogenhet
i detta afseende inskränkt. Då Riksdagen delar departementschefens i statsrådsprotokollet
uttalade åsigt, att såsom vilkor för statens mellankomst bör
uppställas icke blott att anställande af en särskild läkare (extra provinsialläkare)
anses i ett visst fall behöfligt, utan äfven att ett verkligt behof af
statsbidrag till läkarens aflönande förefinnes, samt Riksdagen för sin del anser,
att detta senare vilkor bör uttryckligen anmärkas vid fastställandet af grunden
för statens bidrag, har Riksdagen jemväl uti den ifrågavarande bestämmelsen
infört föreskrift derom, att för statsbidrags erhållande äfven erfordras,
att, sådant bidrag anses nödigt med hänsyn till distriktets ekonomiska
resurser.

I den kongl. propositionen har, bland annat, meddelats Riksdagen, att,
om de i propositionen omförmälda förslag, livilka understälts Riksdagens godkännande,
blefve af Riksdagen bifallna. Eders Kongl. Maj:t komme att
framdeles, med upphäfvande eller ändring i erforderliga delar af nu gällande
bestämmelse)- i ämnet, utfärda, att gälla från och med det den nya löneregleringen
för provinsialläkare började tillämpas, en instruktion för läkare,
som äro för helso- och sjukvården inom visst område anstälde, äfvensom för
andre, som utöfva läkarekonsten, affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med komiterades bilagda förslag med de smärre ändringar deri, som kunde
finnas nödiga. Ehuru således Riksdagens yttrande icke af Eders Kongl.
Maj:t begärts öfver de i omförmälda instruktionsförslag upptagna bestämmelser,
har Riksdagen likväl för att kunna erhålla en rigtig uppfattning af
det föreliggande regleringsförslaget i dess helhet funnit nödigt att ingå i eu
generel granskning af ifrågavarande bestämmelser, dervid Riksdagen tillika
trott sig böra taga i öfvervägande lämpligheten af de ändringar i samma

Riksdagens Skrifvelse R:o 86.

bestämmelser, hvilka departementschefen uti statsrådsprotokollet antydt vara
erforderliga. För så vidt de erinringar, hvartill Riksdagen under denna
pröfning funnit anledning, synts Riksdagen vara af beskaffenhet att kunna
inverka på bedömandet af de särskilda förslag, hvilka Eders Kongl. Maj:t
i propositionen förelagt Riksdagen till godkännande, har Riksdagen ofvan
vid behandlingen af de särskilda förslagen framstäf dessa erinringar. De
få öfriga erinringar, hvilka synts Riksdagen nödiga, får Riksdagen här nedan
omförmäla.

I § 8 af instruktionsförslaget föreskrifves, att förste provinsialläkare
skall inom länet egna tillsyn åt de af kommuner, föreningar eller enskilda personer
upprättade sjukvårdsinrättningar och andra anstalter, såsom lasarett
och kurhus, sjukhus, sjukstugor, sjukhem, vård- och kuranstalter för sinnessjuke
och idioter samt uppfostringsanstalter för blinde och döfstumme, åt de
vid brunns-, bad- och andra dylika kuranstalter för helso- och sjukvården
vidtagna anordningar, samt åt fattighus, fattiggårdar, arbetshus, stads- och
häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor, räddningshem, bostäder för ett
större antal arbetare m. in., äfvensom att han, när han finner besigtning å
stället nödig, egen att upptaga sådan förrättning i den resplan, honom åligger
ärligen upprätta. Af skäl, hvarför i statsrådsprotokollet närmare redogöres,
har departementschefen ansett det icke böra åläggas förste provinsialläkaren
att inspektera inom länet befintliga lasarett och kurhus. Mot denna departementschefens
uppfattning har Riksdagen icke något att erinra, men för sin
del anser Riksdagen, att förste provinsialläkarens inspektionsskyldighet bör
än ytterligare inskränkas. Efter Riksdagens förmenande förefinnes nemligen
icke anledning utsträcka hans inspektion till andra inrättningar än sådana,
som med medicinalväsendet stå i egentligt sammanhang. Riksdagen föreställer
sig derför, att hvad uti ifrågavarande paragraf stadgats om förste provinsialläkares
skyldighet att egna tillsyn åt samt besigtiga fattighus, fattiggårdar,
arbetshus, stads- och häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor, räddningshem,
bostäder för ett större antal arbetare in. in., lämpligen kunde ur paragrafen
utgå.

§ 25 af instruktionsförslaget innehåller bestämmelser i syfte att få till
stånd regelbundet återkommande mottagningar inom aflägset belägna delar af
ett provinsialläkaredistrikt för meddelande af läkarevård. Med anledning af
dessa bestämmelser har Riksdagen ansett sig böra framhålla, att enligt Riksdagens
förmenande införandet såsom regel af dylika mottagningar är en af
de mest tilltalande sidorna i det nu föreliggande förslaget, för så vidt detsamma
afser ordnandet af den enskilda sjukvården. På den tillämpning,
ifrågavarande bestämmelse i praktiken erhåller, synes Riksdagen i väsentlig
mån komma att bero, huru vida det hufvudsakliga syftet med förslaget i
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 18 Häft. 2

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

denna del, eller åstadkommandet af en för allmänheten lättare åtkomlig och
billigare sjukvård, skall kunna anses uppnådd genom förslagets antagande;
och Riksdagen har derför velat uttala önskvärdheten af, att vederbörande
låta sig angeläget vara att i så stor utsträckning, omständigheterna möjligen
kunna medgifva, anordna sådana mottagningar, hvarom nu är fråga.

I den kongl. propositionen har vidare tillkännagifvits, att, derest de
Riksdagens godkännande understälda förslagen blefve af Riksdagen bifallna,
Eders Kongl. Maj:t komme att utfärda, att gälla från och med det den nja
löneregleringen för provinsialläkarne började tillämpas, jemväl en taxa för
arfvode å visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård och för intyg,
meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjensteförrättningar, verkstälda
enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag, af den lydelse,
som komiterades förslag dertill utvisade, med de ändringar, som i statsrådsprotokollet
angifvits. Vid behandlingen här ofvan af förslaget till lönestat
bär Riksdagen emellertid omförmält, att Riksdagen ansett sig böra vid antagandet
af den nya lönestaten fästa det vilkor, att en taxa af Eders Kongl.
Maj:t utfärdades af den lydelse, Riksdagen efter granskning af det framlagda
förslaget komme att angifva, och får Riksdagen nu öfvergå till att
göra de erinringar mot berörda förslag, hvartill anledning synts Riksdagen
förefinnas.

Hvad då först angår de ändringar i det af komiterade utarbetade förslaget,
hvilka, enligt hvad i propositionen antydes, af Eders Kongl. Maj:t
ansetts nödiga, och hvilka af departementschefen i statsrådsprotokollet närmare
angifvits, så har Riksdagen, vidkommande de föreslagna ändringarna i § 6
icke något att erinra vare sig mot uteslutande af ordet »ytterligare» eller mot
införande af bestämmelse derom, att läkaren vid resor öfver 4 mil skall vara
berättigad åtnjuta ersättning för de utgifter för nattlogis, han kan få vidkännas.
Deremot synes det Riksdagen, med hänsyn till den formulering,
komiterade gifvit åt stadgandena angående bestämmandet af den tid, som skall
anses hafva åtgått för färden, icke vara erforderligt, att föreskrift meddelas
derom, att läkaren egen erhålla ersättning för den tid, under hvilken han
utan eget förvållande onödigtvis uppehälles hos de sjuke.

Beträffande de ifrågasatta ändringarna i § 11 kan naturligen icke något
vara att invända mot att uttrycket »behörigt intyg» utbytes mot uttrycket
»af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg», men för sin del anser
Riksdagen orden »mindre bemedlade» böra qvarstå. Derigenom sättes nemligen
en kommun i tillfälle att för ett till hälften nedsatt arfvodesbelopp bereda
sjukvård jemväl åt sådana dess medlemmar, hvilka befinna sig i särdeles
torftiga omständigheter, ehuru de icke äro i åtnjutande af fattigunderstöd
; och då arfvodesbeloppet i allt fall skall af kommunen gäldas, synes an -

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

ledning icke vara att befara, att bestämmelsen skall gifva anledning till missbruk,
hvarigenom läkarens rätt kan komma att trädas för nära. Snarare torde
en dylik bestämmelse lända läkaren till verklig fördel, enär han, derest icke
nedsättningen komme att gälla äfven sådana personer, som äro att anse såsom
mindre bemedlade, antagligen, hvad dylika personer beträffar, skulle hädanefter
som hittills nödgas afstå från hvarje ersättningsanspråk.

Då Riksdagen ansluter sig till departementschefens i statsrådsprotokollet
uttalade uppfattning rörande sättet för utgörande af kostnaden för de s. k.
epidemiresorna, bör naturligen jemväl enligt Riksdagens åsigt senare momentet
i § 16 utgå.

Vid den granskning, Riksdagen i öfrigt företagit af komiterades taxeförslag,
har Riksdagen beträffande § 4 ansett, att läkarens arfvode för sjukbesök
på längre afstånd än en half mil bör, utöfver ersättningen med 5 kronor
för den första halfva milen, utgå med allenast 1 krona 50 för hvarje Överskjutande
börjad half mil intill fyra mil och derefter med allenast 1 krona
50 öre för hvarje Överskjutande börjad mil; men har Riksdagen eljest icke
funnit skäl förekomma till andra anmärkningar, än att dels uti § 6 synts
Riksdagen böra, i sammanhang med införandet af den ofvan omförmälda bestämmelsen,
att ersättning för utgift för nattlogis bör vid längre resor tillkomma
läkaren, jemväl meddelas föreskrift derom, att, vid bestämmandet af
den tid, som åtgått för färden, icke får inberäknas den tid, som tagits i anspråk
för dylikt nattlogis, dels ock att den tid, som i § 10 bestämts för s. k.
nattresor, eller mellan kl. 10 eftermiddagen och kl. 7 förmiddagen, lämpligen
synts Riksdagen böra ändras derhän, att densamma anses infalla mellan kl.
11 eftermiddagen och kl. 8 förmiddagen.

Med de nu af Riksdagen angifna ändringarna har Riksdagen ansett
komiterades taxeförslag böra godkännas såsom vilkor för den nya lönestatens
antagande, och har Riksdagen, på sätt härvid fogade bilaga utvisar, uti ett
särskildt författningsförslag formulerat de taxebestämmelser, som enligt Riksdagens
åsigt sålunda böra fastställas.

Riksdagen får alltså för Eders Kongl. Maj:t anmäla,

1:0) att Riksdagen, för anställande af 24 förste provinsialläkare, en för
hvarje län, med station i länpts residensstad och med åliggande tillika att
vara provinsialläkare i det kringliggande provinsialläkaredistriktet, för inrättande
af en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvaren af
Neder-Luleä socken samt för beredande af löneförbättring åt samtliga pro
vinsialläkare i riket — under vilkor att taxa för arfvode åt vissa i civil
tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild
begäran, äfvensom för tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag, af den lydelse, det vid denna skrifvelse

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

fogade bilaga utvisar, varder af Eders Kong! Magt utfärdad, att gälla frän
och med det den nya löneregleringen börjar tillämpas — för provinsialläkarestaten
faststält följande aflöningsstat:

		Lön.	Tjenst- görings-	Summa.
			penningar.
1	förste provinsialläkare		1,500	1,500
17	d:o d:o		25,500	25,500
1	d:o d:o		1,000	1,000
5	d:o d:o		5,000	5,000
	Kronor		33,000	33,000
1	provinsialläkare .........	1,875	625	2,500	Efter 10 år kan lönen
					Ihöjas med 500 kronor och
137	d:o .........	256,875	85,625	342,500	/efter 15 år med ytterligare 1500 kronor.
	Kronor	258,750	86,250	345,000

med bestämmande tillika af följande vilkor för åtnjutande af de i staten
omförmälda aflöningsförmåner:

1:°) att provinsialläkare skall vara underkastad så väl den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden som ock den reglering af
tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspenningar fä uppbäras
för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat semester,
men skola för den tid, under hvilken han eljest varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst,
egen uppbära hela lönen, hvaremot provinsialläkare, som undfår ledighet för
svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, till
vikarien afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

Riksdagens Skrifvelse N:o 86. 13

5:o) att, der förhöjning åt lönen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt
innehafvande af provinsialläkaretjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till provinsialläkare,
under vilkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar af denna
tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma vilkor,
med rätt för löntagaren att tillgodoräkna sig den tid, under hvilken han
åtnjutit semester, under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra
förhöjningen angår, deraf, att den högre afiöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern
blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som
före den nya statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst
utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år och efter 25 års tjenstgöring
i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare, vara förpligtad
att med honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten från
tjensten afgå; Eders Kongl. Maj:t likväl obetaget att låta med afskedet
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i
densamma qvarstå; och

2:o) att Riksdagen medgifvit, att de för närvarande med vissa provinsialläkaietjenster
förenade fixa tjenstgöringspenningar, tillhopa 17,300
kronor, må bibehållas, till dess om dem kan blifva annorlunda bestämdt, men
att Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anhåller, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån indragning eller nedsättning
till beloppet af de fixa tjenstgöringspenningarne må kunna ega rum samt, så
fort ske kan, till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill omständigheterna
kunna föranleda;

3:o) att ålderstilläggen af Riksdagen faststälts att utgå af hufvudtitelns
allmänna förslagsanslag för ålderstillägg;

4:o) att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste provinsialläkare, till
aflöning vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvaren af
Neder-Luleå socken, samt för beredande af löneförbättring åt samtlige provinsialläkare
i riket, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppförda

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

anslag till medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, för närvarande uppgående
till 389,675 kronor, af Riksdagen höjts med 104,000 kronor, eller
till 493,675 kronor;

5:o) att till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader,
till arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande åt vikarier
åt provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag till farsoters och smittosamma sjukdomars
botande, för närvarande utgörande 100,000 kronor, med titelns ändring till:
Anslag till bestridande af kostnader för allmän helso- och sjukvård, af Riksdagen
höjts med ett belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor; samt

(Ro) att Riksdagen godkänt den grund för statens bidrag till aflönande
af extra provinsialläkare, att distrikt, som utfäst sig att för en tid af minst
fem år lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, må, derest den ifrågakomna
läkarebefattningen tinnes nödig och bidrag af statsmedel anses erforderligt,
erhålla sådant bidrag till belopp, i allmänhet motsvarande det från
orten dertill utfästa bidrag i penningar, men i intet fall öfverstigande 1,500
kronor; dock med rätt för Eders Kong]. Maj:t, att med hänsyn till
distriktets mindre behof af statsunderstöd bestämma statsbidraget äfven till
lägre belopp än det från orten utfästa bidraget.

Beträffande det af Eders Kongl. Magt framlagda förslaget till lag
angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyresersättning
åt provinsialläkare meddelar Riksdagen i särskild skrifvelse sitt
beslut.

Stockholm den 20 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

Bilaga.

Förslag

till

Taxa

för arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård
och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för
tjenstförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag,

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

§ 1.

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande Allmän beprovinsialläkare,
eller vikarie för sådan läkare eget’ att för enskild sjukvård, lltammelsesom
inom distriktet lemnas, äfvensom för intyg, som på enskild begäran
meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning enligt här nedan
gifna bestämmelser, der ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet Arfvode för
för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med \radfra9nm9-krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör arfvodet

50 öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke vid
sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller
beräknas, derest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som hör till
samma hushåll som den sjuka.

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

§ 3.

Arfvode för i, För hvarje besök, som af läkaren på anmodan göres hos sjuk

mom6två på afstånd ej öfverstigande två kilometer från läkarens bostad eller från
kilometer, annat ställe inom distriktet, der han uppehåller sig, utgår arfvodet med
3 kronor.

2. Öfverstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, afståndet från läkarens
bostad en kilometer och tinnes farbar väg till den sjuke, skall läkaren med
tjenlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej hemtning i sådant
fall, vare läkaren berättigad till godtgörelse för utgift, som han haft för
sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

Arfvode för* Öfverstiger vid sjukbesök väglängden till den sjuke från läkarens

^afstånd ^bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes, två kiloöfver
två meter, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half mil,
kilometer. me(j g kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare 1 krona
SO öre för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil och derefter
med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande börjad mil af väglängden
till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskilt arfvode för återfärden.

Befordran

till och /»iskall

1. Till och från sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer
läkaren befordras med tjenlig skjuts, och må dertill användas äfven

^o/Ä^åkdon efter en häst, så vida åkdonet kan efter ortens sed såsom beqvämligt
utöfver två anses. Vill läkaren i stället för den hemtandes åkdon begagna eget lättare
kilometet enj)ets;|kdon, vare han dertill berättigad.

2. Vårder läkaren i fall, som i inom. 1 sägs, ej hemtad, bär han
att sjelf ombesörja sin befordran till och från stället med rätt att derför
uppbära ersättning efter skjuts med en häst jemte åkdonslega efter 30 öre
för milen.

§ 6.

Ersättning

f°besikk ''■ Begagnar läkaren, der han ej med skjuts befordras, för resa vid

beräknad sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer, eller för del af sådan resa,
efter Hd.

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

jernväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant afstånd vägen eller
någon del deraf tillryggaläggas på båt, till häst eller till fots, skall arfvodet
för besöket beräknas efter den tid, som för färden åtgår, sålunda att arfvodet
utgår med 2 kronor för hvarje börjad timme, intill tio timmar, och
för längre tid med 1 krona för hvarje börjad timme, dock att arfvodet för
sådan resa icke i något tall må understiga 5 krono]1; skolande denna beräkningsgrund
tillämpas, jemväl om skjuts jemte något af nu nämnda fortskaffningssätt
användes. Vid bestämmandet af den tid, som för färden åtgått,
inberäknas äfven den tid läkaren måst under färden afvakta jernvägseller
ångfartygslägenhet, egande dock den betalningsskyldige att, der han
vill undgå kostnaden för väntetid under hemfärden, sjelf ombesörja läkarens
fortskaffning till hans hem. Deremot inberäknas icke den tid, som åtgår för
läkarens besök hos den sjuke eller för nattlogis, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren
utom arfvode äfven reseersättning för färd på jernväg efter afgift för plats
i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för enkel hyttplats
eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande, derest läkaren
måste sjelf ombesörja färd med bat, häst eller skjuts, honom ersättas stadgad
eller, der taxa icke finnes, betingad lega. Har läkaren haft utgift för
transport af reseeffekter, eller, vid sjukbesök på afstånd öfverstigande 4 mil,
föi1 nattlogis, skall sådan utgift honom godtgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter Ersättning
besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan sjuk, ''sjukbesök
skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i § 3 mom. under en
1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad efter väg- resetur''
längden från den nya vägens början till den sjukes bostad; och vare den,

som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att vid afvägen, eller der
den nya vägen börjar, hemta läkaren samt ombesörja hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens
arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken beräknas
efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen;''skolande arfvodet
mellan de betahringssskyldige fördelas efter den tid, som åtgått för
färden till och från hvarje särskildt sjukbesök, och svare hvar för den
hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan stadgade grunder
på honom belöper.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Häft.

Riksdagens Skrifvelse ~JSf:o 86.

§ 8.

Särskilt För läkarens biträde vid barnförlossning'' skall, utöfver förut stadgade

ar^b°atn^0r arfvode och reseersättning, der sådan ifrågakommer, betalas ytterligare arfforiossning.
vode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter förrättningens
mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som dertill åtgått, samt
den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 9.

Särskildt För besigtning ä lefvande person med deröfver utfärdad attest njute

arfvode för läkaren i arfvode 3 kronor, der ej besigtningen afser utrönande af sinnes^lefvande1
beskaffenhet, i hvilket fall arfvodet utgår med 10 kronor. Har vid besigtperson.
ri[ng; som nu är sagd, resa erfordrats, åtnjute läkaren dessutom arfvode och
reseersättning såsom för sjukbesök är stadgadt.

§ io.

Förnöjdt 1. Anlitas läkaren under tiden'' mellan kl. 11 e. m. och kl. 8 f. m.

arfvode för eY\er faller resa för sjukbesök eller del af resan inom samma tid, utgår
under arfvodet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök med
viss Hd. förhöjning af 1 krona för hvarje börjad timme, som under ofvan angifna
tid för besök eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, eger dock icke rum, då fråga är om
biträde vid barnförlossning.

11.

Läkarevård. 1- Har kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga

som af korn-eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför läkaren
”fattigtSöderom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår arfvodet för
mindre be- an sådan läkarevård med endast hälften af här ofvan stadgade arfvodes medlade

,
betalas, belopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej
hemtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast sä
vida medgifvande dertill af kommunalmyndigheten lemnats.

3. För liqvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs, eger
läkaren att, med bifogande af lemnade intyg, qvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och reseersättning.

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

§ 12.

Arfvode och reseersättning enligt denna taxa, hvilka skola af enskild Enskildes
person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och bg^l^9h8et
underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren, enligt denna
att vid anfordran erlägga, taxa -

% 13.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arfvode eller reseersättning Handräckenligt
denna taxa, njute läkaren för utbekommande deraf handräckning hos”^/^^''
öfverexekutor, der läkaren styrker, att räkning å beloppet blifvit minst utbekomfjorton
dagar före ansökningens ingifvande till öfverexekutor tillstäld den mande•
b*etalningsskyldige.

B. För tjenstförrättningar, verkställa enligt gällande Instruktion
eller myndighets uppdrag,

§ 14.

För tjenstförrättning, som, för allmän helso- eller sjukvård, af de
§ 1 omförmälde läkare på grund af gällande instruktion eller myndighets''^''2^ °[
uppdrag utföres å ställe på längre afstånd från läkarens hostad än tvä allmänhet.
kilometer, utgår ersättning efter den klass i gällande resereglemente, som är
för provinsialläkare bestämd, men för tjenstförrättning, utförd på afstånd ej
öfverstigande två kilometer från hans bostad, utgår, der ej för vissa tjenstförrättningar
särskildt arfvode, enligt hvad i § 15 sägs, är bestämdt, ersättning
med 5 kronor i dagtraktamente, utan rätt för läkaren att beräkna
reseersättning.

§ 15.

1. För nedannämnda tjenstförrättningar tillkommer läkaren, jemte Ersättning
ersättning enligt gällande resereglemente, der sådan jemlik! § 14 ifråga - tj^stförrättkommer,
arfvode med följande belopp: ningar.

för rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter.................................................................. 20 kronor;

för undersökning till upptäckande af arseniksyrlighet i fast form, jemte
protokoll i två utskrifter...........................................i............................... 5 kronor;

Betalningsskyldighet

för tjenstår
rättningar.

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

för undersökning af lefvande person till utrönande af hans sinnesbeskaffenhet,
jemte utlåtande i två utskrifter.................................... 10 kronor samt

för annan undersökning eller besigtning å lefvande person eller

personer, jemte utlåtande i två utskrifter .......................................... 5 kronor;

beroende likväl dessa arfvodens åtnjutande på de till förrättningen
hörande handlingars godkännande vid den granskning, de i medicinalstyrelsen
äro underkastade.

2. För den i § 3 af kong! förordningen angående åtgärder mot införande
och utbredning af smitt,osamma sjukdomar bland rikets invånare den
19 mars 1875 föreskrift^ undersökning utgår arfvode enligt bestämmelsen i
§ 16 mom. 1 af samma förordning.

§ 16. •

För tjenstförrättning, hvarom i §§ 14 och 15 sägs, utgår ersättning
.af statsmedel, der ej annorlunda är i särskild författning bestämdt.

Stockholm, Associations Boktryckeriet, 1890,