Riksdagens Skrifvelse N:o 63 (Riksdagsskrivelse 1893:63)

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

N:o 63.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 april 1893.
— — — — Andra Kammaren den 25 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts
proposition med förslag till ny förordning om beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 3 samt memorial n:o 10 och 17 äfvensom
sammansatta bevillnings- och lagutskottets betänkande n:o 1.)

Till Konungen.

Uti proposition n:o 2 har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning om beskattning
åt hvitbetssockertillverkningen i riket.

Vid pröfning af föreliggande förslag bar Riksdagen främst haft
att taga i öfvervägande, huruvida icke det i Sverige nu gällande systemet
för beskattningen af hvitbetssockertillverkningen, hvilket, som
bekant, är en råämnesbeskattning, grundad på betornas vigt, bör utbytas
mot en annan beskattningsform. Af den utredning, den af Eders
Kongl. Maj:t i ämnet tillsatta komité lemnat angående fördelarne och
olägenheterna af de olika sätten för beskattningen af ifrågavarande
handtering, synes Riksdagen tydligen framgå, att den förändring, som
härutinnan skulle kunna ifrågasättas, vore en öfvergång till det beskattningssystem,
som af de flesta länder, der hvitbetssockertillverkBih.
till Riksd. Brok 1893. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 llåft. 2

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

ningen nått någon högre grad af utveckling, i senare tider omfattats,
nemligen produktbeskattning. Detta sistnämnda beskattningssystem synes,
såsom jemväl komitén framhållit, vara det teoretiskt rigtiga, i det
att skatten enligt detsamma, i motsats till hvad enligt det hos oss nu
antagna sättet för skattens beräkning är förhållandet, direkt träffar den
färdiga varan och således drabbar alla tillverkare likformigt. En råämnesbeskattning,
sådan som den hos oss gällande, medför deremot —
vid det förhållande att skatten beräknas efter ett för viss qvantitet
betor antaget, i lag fastslaget utbyte af råsocker, hvilket utbyte, såsom
kändt är, högst väsentligt vexlar med betornas på klimatiska och andra
förhållanden beroende olika sockerhalt — eu motsvarande ojemnhet i
beskattningen. På de grunder komitén anfört anser dock Riksdagen,
att skäl icke förefinnes att för närvarande införa produktsbeskattningssystemet
i vårt land, och är Riksdagen således ense med komitén och
Kongl. Maj:t derom, att någon förändring uti nu rådande system för
beskattningen af ifrågavarande tillverkning icke bör för närvarande
ifrågakomma.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna höjningen i den antagna
utbytesprocenten anser Riksdagen vara lämpligen afvägd.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i förevarande författningsförslag
i öfrigt har Riksdagen funnit åtskilliga förändringar häri nödiga;
och får Riksdagen för dessa förändringar härmed redogöra.

För att underlätta anläggandet af nya fabriker för hvitbetssockertillverkning
och derigenom bereda äfven andra delar af landet än dem,
der sådan tillverkning redan uppstått, tillfälle att komma i åtnjutande
af de fördelar, denna industri särskildt för jordbruket visat sig medföra,
har Eders Kongl. Maj:t i författningsförslagets 2 § 2 mom. föreslagit
bestämmelser derom, att fabrik för ifrågavarande tillverkning,
som hädanefter kommer att anläggas, må under de första åtta åren af
sin verksamhet åtnjuta den lindring i beskattningen, att utbytet af 100
kilogram betor vid fabriken, om den ligger på mer än 40 kilometers
afstånd från annan, i gång varande hvitbetssockerfabrik, må under de
fyra första tillverkningsåren beräknas till 5 och under de derpå följande
fyra tillverkningsåren till 7 kilogram råsocker, men eljest under de
första åtta åren det högsta utbyte, som skall beräknas vid någon inom
nämnda afstånd från den nya fabriken belägen äldre fabrik.

Den lindring, Eders Kong], Maj:t sålunda för nyanlagda fabriker
föreslagit, synes Riksdagen väl stor. Den premie, som sedan de förhöjda
skatteberäkningarne för äldre fabriker efter hand börjat tillämpas,
skulle, i förhållande till dessa, medgifvas nya fabriker, derest

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Eders Kongl. Maj:ts förslag antoges, torde nemligen innebära en alltför
stark uppmuntran till att då anlägga nya fabriker. Rigtigare har
Riksdagen funnit att sätta skatten vid nya fabriker i visst förhållande
till den skatt, som skall utgå vid äldre fabriker på det sätt, att utbytet
vid de nya fabrikerna under hvarje period beräknas utgöra viss
mindre myckenhet än vid de äldre, och anser Riksdagen dessutom beträffande
tiden för skattelindringen att tillräckligt skydd beredes de nya
fabrikerna, derest utbytet vid ny fabrik under de tre första tillverkningsåren
beräknas till två och under de två derpå följande tillverkningsåren
till ett kilkogram råsocker mindre än utbytet under dessa
perioder beräknas utgöra vid äldre fabriker.

En begränsning i skattelindring med afseende å ny fabrik, anlagd
inom visst afstånd från äldre, synes emellertid, till undvikande af missbruk,
behöflig; och har Riksdagen ansett berörda afstånd lämpligen
böra bestämmas till 30 kilometer.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle den tilltänkta skattelindringen
för nyanlagda fabriker göras beroende af Eders Kongl. Maj:ts
pröfning i hvarje fall. Att emellertid på Eders Kongl. Maj:t lägga ansvaret
för en sådan pröfning, hvilken tvifvelsutan mången gång skulle
erbjuda synnerligen stora svårigheter och i sjelfva verket icke innebära
annat än en undantagslagstiftning, för vissa orter lagd i Eders
Kongl. Maj:t hand, anser Riksdagen icke vara lämpligt, utan bör, enligt
Riksdagens åsigt, grundsatsen om lägre beskattning af ny fabrik
genomföras lika för hela landet. Vidkommande dock särskilt Gotlands
län, hvilken landsdel vid anstälda undersökningar befunnits ega goda
förutsättningar för odlandet af sockerbetor, har Riksdagen, då införandet
af sådan odling ej mindre för det gotländska jordbruket än för
öns näringslif i öfrigt synes kunna blifva en lika kraftig som behöflig
anledning till utveckling, men odlandet af sockerbetor på Gotland dock
sannolikt till en början torde vara förknippadt med högst betydande
svårigheter, beslutit en ytterligare skattelindring för den hvitbetssockerfabrik,
som inom Gotlands län först anlägges; och har Riksdagen härvid
ansett samma beräkningsgrund, som Riksdagen genom den lydelse,
författningens 2 § gifvits, antagit med afseende å skattelindringen för
fabriker, hvilka hädanefter komma att anläggas inom landet i öfrigt
böra vinna tillämpning äfven med afseende å den särskilda skattelindringen
för den första fabriken å Gotland. I följd häraf och då
enligt den lydelse, 2 § 2 mom. i författningen enligt Riksdagens beslut
erhållit, utbytet af etthundra kilogrom råa (ej torkade) hvitbetor
vid ny fabrik — under förutsättning af att densamma anlägges på visst

12 Riksdagens Skrifvelse iV:o 83.

afstånd från annan i gång varande fabrik, en förutsättning, som beträffande
den första fabriken å Gotland bortfaller — beräknas under
de tre första tillverkningsåren till två och under de derpå följande två
tillverkningsåren till ett kilogram mindre än det högsta utbyte, som
skall beräknas vid någon äldre fabrik inom riket samt skattelindringen
för den första fabriken å Gotland lämpligen synes böra utsträckas med
ytterligare en procent under hvardera tillverkningsperioden, har Riksdagen
beslutit, att utbytet af etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor
vid denna fabrik skall beräknas utgöra under de tre första tillverkningsåren
tre och under de derpå följande två tillverkningsåren
två kilogram mindre än det högsta utbyte, som beräknas vid någon
äldre fabrik inom riket.

Med afseende å Art. IV, om ansvar för öfverträdelse af förordningens
föreskrifter hafva oafsedt viss i § 24 vidtagen, mindre väsentlig
ändring, innefattande förtydligande i ett af de i denna paragraf i författningsförslaget
meddelade stadganden, de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
bestämmelser ej gifvit anledning till någon annan anmärkning
än att Riksdagen beträffande § 28 i förslaget beslutit, att till de i denna
paragraf intagna bestämmelser här nedan omförmälda tillägg skola
göras.

Det har synts Riksdagen nödigt, att i sistnämnda paragraf inlymmas
stadganden, som möjliggöra tillämpning af svårare straffart än
böter, derest brott af det slag, hvarom uti ifrågavarande paragraf förmärs,
skett i uppsåt att dermed göra skada eller kontrolltjensteman
till egen eller annans fördel begagnat sig af tillverkares yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden. I lagen angående skydd mot yrkesfara den 10
maj 1889 stadgas i § 7, efter det bestämmelser meddelats om bötesansvar
för yrkesinspektör, som röjer yrkeshemlighet att, om yrkesinspektör
i dylik oredlig afsigt röjer eller begagnar sig af sådan hemlighet,
må till fängelse från och med en månad till och med två år
dömas, der ej efter allmän lag högre straff följer. I betraktande deraf,
att de i föreliggande författningsförslag omförmälde kontrolltjenstemän
i ofvanberörda afseendeu gent emot en tillverkare intaga ungefärligen
enahanda ställning som yrkesinspektörerna, synas liknande stadganden
som de, hvilka sålunda nu gälla angående desse sistnämnde, och mot
hvilka stadgandens lämplighet någon anmärkning, såvidt Riksdagen har
sig bekant, ej förekommit, lämpligen böra förklaras skola gälla jemväl
beträffande kontrolltjenstemännen; och då, på sätt ofvan nämnts, det
fall, att kontrolltjensteman röjer tillverkares affärsförhållanden, blifvit,
i fråga om bötesansvar, likstäldt med det, då han röjer tillverkares

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

yrkeshemlighet., torde nu ifrågasatta stadgande!! om svarare straffpåföljd
än böter böra blifva gällande jemväl för det fall, att kontrolltjensteman
i nämnda oredliga afsigt röjer eller begagnar sig af berörda affärsförhållanden.
Riksdagen har förty i förevarande § 28 infört stadganden
i nu angifna syfte.

Förutom straffpåföljd bör det tydligen derjemte åligga kontrolltjenstemannen
att ersätta den skada, som i nu omförmälda hänseenden
genom tjenstemannens åtgöranden till äfventyrs uppkommit. I ofvannämnda
§ 7 i lagen angående skydd mot yrkesfara äro bestämmelser i
dylikt syfte intagna. Det har synts Riksdagen lämpligt att, jemte ofvanberörda
ansvarsbestämmelser, eu motsvarande föreskrift om koutrolltjenstemans
skadeersättningsskyldighet meddelas uti ifrågavarande för -

ordning.

Hvad angår tiden för förordningens trädande i kraft, anser Riksdagen
de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna tidsperioder, under hvilka
den beräknade utbytesprocenten vid redan nu anlagda fabriker skulle
successivt höjas, lämpligen böra minskas till hälften, sa att omförmälda
utbytet kommer att beräknas till 7,5 procent allenast intill den 1 september
1894 och till 8,2 5 procent allenast intill den 1 september 1895.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen, som
följaktligen funnit Eders Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke
kunna i oförändradt skick bifallas, antagit

Förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket
af den lydelse Bil. Litt. A. utvisar.

Stockholm den 25 april 1893.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Bil. A.

Förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket.

Art. I. Om skattens beräkning och erläggande.

§ 1-

tillverkning af hvitbetssocker inom riket skall erläggas
tillverkningsskatt i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för
ti Iverkningen använda hvitbetor enligt den i § 2 bestämda grund antagas
hafva lemnat; och skall denna skatt utgöra hälften af gällande
tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel
antagna holländska standard.

Vid beräkningen iakttages, att, sedan skatten för en ton betor
uträknats, bråkdel af öre utelemnas, hvarefter skatten påföres för vigten
af de uppvägda betorna.

§ 2>

Med det i mom. 2 omnämnda undantag beräknas det enligt
§ 1 beskattningspligtiga råsockret efter de för tillverkningen använda
betornas vigt sålunda, att etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor
antagas lemna ett utbytte af nio kilogram socker.

2. Anlägges ny fabrik på mer än 30 kilometers afstånd från
annan i gång varande hvitbetssockerfabrik, beräknas utbytet af ett
hundra kilogram råa (ej torkade) betor vid den nya fabriken utgöra
under de tre första tillverkningsåren två och under de derpå följande
två tillverkningsåren ett kilogram mindre än det högsta utbyte, som
beräknas vid någon äldre fabrik inom riket. Anlägges ny fabrik inom
30 kilometers afstånd från äldre i gång varande hvitbetssockerfabrik,
beräknas utbytet vid den nya fabriken utgöra det högsta, som skall
beräknas vid någon inom detta afstånd från den nya fabriken belägen
äldre fabrik.

§ 3.

Tillverkningsår räknas från och med den 1 september till och
med den 31 augusti nästföljande år.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan sex förmiddagen
ena söckendagen till samma tid nästpåföljande söckendag.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 4.

Tillverkningsskatten för de under en kalendermånad till afverkning
uppvägda hvitbetorna skall före utgången af nästföljande månad inbetalas
till landtränteri i det län, der fabriken är belägen. Betalas ej
skatten å föreskrifven tid, återkallas det jemlikt § 10 mom. 3 för tillverkningens
företagande meddelade tillståndsbevis och utmätes skatten.

§ 5.

Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsskatt eger ej rum
i anledning deraf, att de uppvägda hvitbetorna eller deraf framstälda
fabrikater blifvit skadade eller förstörda.

Art. II. Om anmälan till hvitbetssockertillverkning.

§ 6-

Minst fjorton dagar, innan fabrik för tillverkning af bvitbetssocker
första gången sättes i gång, skall tillverkaren till Kongl. Majrts befallningshafvande
i två exemplar inlemna dels skriftlig anmälan om sin
afsigt att använda fabriken för tillverkning af bvitbetssocker {fabriksanmälan),
innefattande jemväl en enligt de i den ordningsstadga, Kongl.
Maj:t vill fastställa för hvitbetssockerfabrikerna i riket, meddelade
särskilda föreskrifter affattad beskrifning å densamma, dels ock planritning
öfver samtliga fabrikslokalerna med tydligt angifvande af hvars
och ens ändamål.

§ 1-

Då fabriksanmälan skett, läte Kongl. Majrts befallningshafvande
öfverlemna handlingarne i ärendet till öfverkontrollör, som har att vid
besigtning tillse, att anordningarne vid fabriken icke strida mot gällande
föreskrifter, att de af tillverkaren lemnade uppgifterna äro rigtiga samt
att kärl och fasta apparater äro försedda med ordningsnummer och de
förra jemväl med uppgift om rymden. Uppmätning af pannor och
andra fasta kärl företages likväl endast, när särskilda omständigheter
dertill föranleda, och vare i sådant fall tillverkaren pligtig att ställa
nödigt antal arbetare samt erforderliga målkärl till besigtningsmannens
förfogande.

På kallelse af besigtningsmannen skall tillverkaren sjelf eller
genom ombud närvara vid besigtningen vid äfventyr att densamma
inställes och ny sådan endast medgifves på tillverkarens bekostnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Öfver förrättningen skall föras protokoll i två exemplar, som undertecknas
ej mindre af tillverkaren eller hans ombud än äfven af besigtningsmannen,
hvilken senare till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insänder
det ena exemplaret och till tillverkaren eller hans ombud öfverlemnar
det andra.

Sedan tillverkaren, om så erfordras, lemnats tillfälle att vid ny
besigtning styrka, att de föreskrifter, besigtningsmannen meddelat,
blifvit iakttagna, meddele Kongl. Maj:ts befallningshafvande beslut,
huruvida anordningarne godkänuas. Godkännas desamma, tecknas beslutet
derom å planritningen, hvarefter ett exemplar af planritningen
och anmälan jemte besigtningsprotokoll öfverlemnas till öfverkontrollören,
som insänder handlingarne till kongl. finansdepartementets kontrolloch
justeringsbyrå, och ett exemplar af ritningen och anmälan återlemnas
till tillverkaren, som är skyldig att, när så påfordras, hålla
desamma tillgängliga för kontrolltjenstemännen.

§ 8.

Byggnader, lägenheter, fasta apparater och fasta kärl, som icke
blifvit upptagna i fabriksanmälan eller som godkänts, men sedermera
ändrats, må icke vid tillverkning af hvitbetssocker användas utan att
hafva blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande godkända.

§ 9-

När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik äldre ritning
icke vidare anses användbar, ege Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förelägga tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrifning, med
hvilka förfares enligt § 7.

§ io.

1. Då fabrik skall sättas i gång, åligger tillverkaren att minst
tio dagar förr, än betafverkningen företages, till Kongl. Maj:t.s befallningshafvande
ingifva skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja afverkningen,

b) den vigt betor, han beräknar i medeltal skola komma att afverkas
för hvarje tillverkningsdygn under den tid, för hvilken driftsanmälan
gäller,

c) huruvida afverkningen skall fortgå dag och natt eller endast
om dagen, samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjenstemännen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för så stort skattebelopp, som
svarar mot den uppgifna medelafverkningen under sextio tillverkningsdygn.

3. Varder nyssnämnda säkerhet af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
godkänd och finnes ej heller annat hinder för handteringens
utöfvande, meddele Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis
för tillverkningens företagande.

4. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett, frångå lemnad uppgift,
vare han pligtig sådant ofördröjligen anmäla hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande.

5. Har under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn i
medeltal för hvarje dygn afverkats mer än en femtedel utöfver hvad i
driftsanmälan uppgifvits, skall tillverkaren ofördröjligen ställa säkerhet
för det mot den ökade afverkningen svarande skattebeloppet, vid äfventyr
att tillståndsbeviset eljest återkallas.

6. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt mom. 4 skall tillverkaren
ingifva i två exemplar, af hvilka ett qvarstannar hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som öfverlemnar det andra till vederbörande
öfverkontrollör, för att af honom tillställas de vid fabriken anstälde
kontrollörerne.

7. Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande
första helgfria dag i hvarje vecka insända uppgift å de
tillståndsbevis, som under föregående vecka utfärdats.

§ 11.

Har fabrik genom olyckshändelse så väsentligt skadats, att tillverkningen
måste upphöra, eller vill tillverkaren af annan anledning
afsluta afverkningen, skall han skriftligen anmäla sådant för öfverkontrollören,
i senare fallet minst tre dagar förr, än uppvägning af betor
sist skall ega rum; och åligger öfverkontrollören att härom lemna tillverkaren
bevis samt ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
När sådan anmälan skett, må tillverkning ej utan nytt tillståndsbevis
ega rum efter den tid, då enligt anmälan uppvägningen
skolat afslutas.

§ 12.

Om uppvägning af hvitbetor ej företages inom fem helgfria dygn
efter den i driftsanmälan uppgifna tiden eller afbrytes utan sådan anBih.
till Riksd. Prot. 1893. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft. 3

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

mälan, som i § 11 omförmäldes, och ej ånyo företages inom tio dagar,
den oräknad, hvarunder afbrottet skedde, åligger tillverkare att för hela
den tid, hvarunder afverkning sålunda icke egt rum, till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inbetala det kontrollörerne vid fabriken tillkommande
arfvode, hvilket Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter hos honom
utmäta.

Art. III. Om kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna.

§ 13-

öfverinseendet öfver kontrollen vid hvitbetssockertillverkningen i
riket utöfvas af chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

§ 14-

1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
utöfvas kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna af kontrollörer
under tillsyn af öfverkontrollörer.

2. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t, som bestämmer
den dem tillkommande ersättning.

3. Kontrollörer utses af Kongl. Majrts befallningshafvande efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör. 1 fabrik, der afverkning af
betor eger rum oafbrutet natt och dag, skola kontrollörerne till antalet
vara fyra, men, der afverkningen försiggår endast om dagen, två;
egande dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordna ett större antal
kontrollörer, der särskilda omständigheter dertill föranleda.

4. Kontrollör erhåller af staten dagarfvode under tjenstgöringstiden
med sex kronor samt dessutom, om resa förekommer, reseersättning
med tio kronor för hvarje gång han inträder i tjenstgöring eller
från en till annan fabrik förflyttas.

5. Tillverkaren vare skyldig att, så länge kontrollörerne böra
uppehålla sig vid fabriken, åt hvar och en af dem i fabrikens närhet
kostnadsfritt upplåta ett eldadt, städadt samt med nödiga möbler och
sängkläder försedt boningsrum, dock i intet fall flera än fyra rum,
samt att åt den eller dem bland kontrollörerne, som sådant önska, anskaffa
lämplig kost mot en ersättning af en krona om dagen för hvarje
person.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 15-

De råa betorna skola af kontrollörerne uppvägas omedelbart innan
de bringas i rif- eller skärmaskinerna samt i den mån afverkningen
fortgår; ankommande det dock på Kongl. Maj:t att, der i fabrik, som
varit i verksamhet, innan denna förordning träder i kraft, lokala hinder
härför möta, i hvarje särskildt fall pröfva och bestämma, huru med
iakttagande af nödig kontroll jnå vid uppvägningen förfaras.

§ 16-

Å sön- eller helgdag mellan klockan sex om morgonen och klockan
sex om aftonen må uppvägning af betor eller deras afverkning å rifeller
skärmaskiner icke ega rum.

§ 17-

För betornas uppvägning vare tillverkare skyldig att anskaffa
och underhålla våg äfvensom nödiga vigter.

Tillverkaren åligger jemväl att i fabriken till kontrollpersonalens
förfogande ställa ett behörigen uppvärmdt och upplyst kontrollrum, så
bejäget, att vakthafvande kontrollören derifrån kan ej mindre sköta
vågen än äfven öfvervaka betornas inmatning i rif- och skärmaskinerna.

Allt arbetsbiträde, som erfordras för betornas framskaffande till
och bortförande från vågen, lemnas af tillverkaren.

§ 18-

Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok,
att derur med lätthet kan inhemtas, huru mycket af särskilda sockerfabrikater
vunnits efter de vid fabriken afverkade betorna, äfvensom i
öfrigt sådana upplysningar erhållas, som för upprättande af en tillförlitlig
statistik öfver hvitbetssockerindustrien erfordras; och vare tillverkare
skyldig att i afseende å bokens anordning och förande ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter, som chefen för kontroll- och justeringsbyrån
meddelar. Nämnda bok skall, när helst så påfordras, hållas
tillgänglig för den öfverkontrollör, under hvilkens inseende fabriken
är stäld.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 19-

Tillverkaren ställe sig till efterrättelse hvad ordniugsstadgau innehåller
om hans åligganden samt de föreskrifter, chefen för kontrolloch
justeringsbyrån eller vederbörande kontrolltjensteman i enlighet
med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar.

Art. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

§ 20.

Den, som, utan tillståndsbevis, af hvitbetor tillverkar socker i
fast eller flytande form, böte från och med etthundra till och med tvåtusen
kronor eller straffes med fängelse från och med en till och med
sex månader samt gälde den i § 1 stadgade tillverkningsskatt.

I sådant fall beräknas tillverkningsskatten efter den betafverkning,
som med ledning af redskapens beskaffenhet, den tid densamma må
hafva varit i bruk, och hvad i öfrigt i målet förekommit kan antagas
hafva egt rum.

§ 21.

Den, som i fabrik, der tillverkning af hvitbetssocker på grund af
tillståndsbevis bedrifves,

å urlakningskärl fyller eller i rif- eller skärmaskin olofligen inmatar
hvitbetor, hvilka icke blifvit af vederbörande kontrolltjensteman
uppvägda,

eller vidtager åtgärd, hvarigenom vid betors uppvägning af kontrolltjensteman
mindre än deras rätta vigt af vågen angifves,

så ock den, som i fabrik för hvitbetssockertillverkning olofligen
bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrolltjensteman
åsatt,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med eu månad till och med
ett år; dock att, der omständigheterna ådagalägga, att fyllandet af
hvitbetor å urlakningskärl eller inmatandet af hvitbetor å rif- eller skärmaskin
skett utan uppsåt att begå skatteförsnillning, den skyldige straffes
med böter från och med tio till och med femhundra kronor. Den sakfälde
erlägge ock den tillverkningsskatt, hvaraf kronan gått i mistning.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 22.

Den, som under pågående lofgifven tillverkning af hvitbetssocker
till dervid begagnad rif- eller skärmaskin eller urlakningskärl framför
hvitbetor, som icke blifvit af kontrolltjensteman uppvägda, böte, ändå
att oloflig afverkning ej följt, från och med femtio till och med femhundra
kronor, der ej af omständigheterna finnes, att framförandet icke
skett i uppsåt att begå skatteförsnillning. Lag samma vare om den,
som, der särskildt tillstånd till betornas framförande, innan uppvägning
skett, blifvit efter § 15 meddeladt, bryter emot de såsom vilkor derför
gifna föreskrifter.

§ 23.

För förbrytelse, hvarom handlas i §§ 20, 21 och 22, af arbetare
eller annan vid hvitbetssockerfabrik anstäld person ansvare tillverkaren,
såsom vore förbrytelsen af honom sjelf begången, så framt ej omständigheterna
göra sannolikt, att den skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar
tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare dock ombudet
jemte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

§ 24.

Underlåter tillverkare att, i enlighet med derom gifna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i § 18, eller vägrar han öfverkontrollör
tillgång till samma bok eller vederbörande kontrolltjensteman eller den,
hvilken eger anställa undersökning om förbrytelse mot denna förordning,
tillträde till rum eller byggnad, der undersökning må ske, eller
till ritning och beskrifning öfver fabriken, straffes med böter från och
med etthundra till och med ettusen kronor.

§ 25.

Öfverträdes förbud, som i § 16 gifvet är, böte tillverkaren hvarje
gång sådant sker från och med fem till och med etthundra kronor.

§ 26.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad
j denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden, vederbörande kontrolltjensteman
i enlighet med denna förordning eller ordningsstadgau
meddelar, straffes, der ej särskildt ansvar är bestämdt, med böter från
och med fem till och med etthundra kronor; och ege Kongl. Maj:ts
befallningshafvande alltid att vid lämpligt vite ålägga honom att sin
skyldighet genast eller inom utsatt tid fullgöra eller ock att låta tills
vidare afbryta betafverkningen.

§ 27.

Tillverkare, som åt någon vid hans fabrik anstäld kontrolltjensteman
såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och med tjugu till
och med tvåhundra kronor. Kontrolltjensteman, som gåfva mottager,
vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.

§ 28.

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjensteman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han
om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med
femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egens eller annans fördel, då må till fängelse från och med en
månad till och med två år dömas, der ej efter allmän lag högre
straff följer.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjenstemans åtgöranden
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.

§ 29.

När undersökning, hvarom i § 34 sägs, anställes mellan klockan
nio om aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen
då ej eger fritt tillräde, men förbrytelse ej upptäckes, böte
förrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, der
han ej haft giltig anledning till undersökningen.

§ 30.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 31.

Då tillverkningsskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.

§ 32.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage häri hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme
dock ej angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot
föräldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den,
hos hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjenare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.

§ 33.

Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas af allmän
åklagare.

Finner kontrolltjensteman öfverträdelse begången, som bör föranleda
åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

§ 34.

Allmänna åklagaren eger anställa undersökning för upptäckande
af förbrytelser mot denna författning, dock ej i lokal, som är inrättad
uteslutande till boningsrum, ej heller i hvitbetssockerfabrik, så länge
denna står under tillsyn af de i § 14 nämnde kontrollörer, så framt
ej undersökningen blifvit af Kongl. Majrts befallningshafvande anbefald
eller af vederbörande kontrolltjensteman begärd.

Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro, och bör
förrättningsmannen för att tillgodonjuta det skydd, som honom dervid
tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken
eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmagt eller förordnande.

Bor förrättningsmannen inom orten eller är der allmänt känd,
vare han frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Art. V. Allmänna bestämmelser.

§ 35.

Med .tillverkare förstås i denna författning den person, hvilken i
egenskap af egare, innehafvare, disponent eller verkställande direktör
har högsta inseende öfver fabriks skötsel och för hvilken derföre det
i § 10 mom. 3 omförmälda tillståndsbevis skall utfärdas.

§ 36.

Denna författning skall icke ega tillämpning å sådan tillverkning
af sirap, som kan ega rum allenast för eget husbehof med användande
af hvitbetor, dem tillverkaren sjelf odlat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1893; dock att det i
§ 2 mom. 1 omförmälda utbyte skall beräknas

intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och
intill den första september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för etthundra
kilogram råa (ej torkade) hvitbetor;

skolande likväl vid den fabrik, som inom Gotlands län först anlägges,
utbytet'' af etthundra kilogram råa (ej torkade) betor beräknas
utgöra under de tre första tillverkningsåren tre och under de derpå
följande två tillverkningsåren två kilogram mindre än det högsta utbyte,
som beräknas vid någon äldre fabrik inom riket.