Riksdagens Skrifvelse N:o 63 (Riksdagsskrivelse 1885:63)

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

N:o 63.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 Maj 1885.
— — — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts
proposition med förslag till ny värnpligtslag.

(Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 23 och 56.)

Till Konungen.

I proposition af den 9 sistlidne Januari har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, för den händelse Riksdagen godkände Eders
Kongl. Maj:ts under samma dag till Riksdagen aflåtna propositioner
angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter och om
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, jemväl antaga ett förslag till
värnpligtslag af den lydelse, propositionen utvisar.

Vid behandling af denna Eders Kongl. Maj:ts proposition har Riksdagen
funnit sig icke kunna bifalla densamma i oförändradt skick, men
har för sin del antagit en Värnpligtslag med följande, från de af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna skiljaktiga bestämmelser.

Beträffande då först hufvudbestämmelserna i förslaget, så har Riksdagen
ansett, att hvarje svensk man skall vara värnpligtig från och med
det år, under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under
hvilket han fyller trettiotvå år; att tjenstetiden i beväringen skall utgöra
sex år, samt att den värnpligtige under derpå följande sex år skall vara
skyldig att, då så erfordras, i landstormen tjena fäderneslandet. Riksdagen
har sålunda ur förslaget uteslutit hela det beväringens andra
uppbåd, som i Eders Kongl. Maj:ts proposition förekom, samt härigenom
och genom en minskning med två år i den tid, värnpligtig skulle vid

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

behof deltaga i landstorm, förkortat värnpligtstiden med åtta år. Den
landstorm, Riksdagen nu föreslår, skulle hafva samma skyldigheter som
dem, hvilka borde ålegat landstormen enligt Eders Kongl. Maj:ts proposition.
Dock skulle landstormen blifva rullförd, på sätt i Eders Kongl.
Maj:ts proposition är föreskrifvet om beväringens andra uppbåd, men
utan att landstormsmännen sjelfve härigenom skulle i någon mån betungas,
vare sig genom skyldighet att anmäla flyttning eller genom
skyldighet att inställa sig vid mönstring. Genom denna anordning skall
landstormen, derest Konung och Riksdag vid krigstillfälle så skulle
besluta, lättare kunna användas i vidsträcktare mån, än enligt den af
Riksdagen antagna lagen är händelsen.

öfningstiden i fredstid har Riksdagen ansett höra bestämmas till
fyratiotvå dagar samt öfningarna fullgöras, vid rytteriet, artilleriet,
ingeniörtrupperna och flottan under det första värnpligtsåret, samt vid
fotfolket och trängen under två år med tjugusju dagar under det första
värnpligtsåret samt femton dagar under det derpå följande.

Hvad Riksdagen i nu anförda afseenden föreslår har påkallat omredaktion,
förutom i § 1 och § 27 mom. 1 af Eders Kongl. Maj:ts förslag,
äfven på åtskilliga andra ställen i förslaget.

Enligt mom. 2 af § 27 i Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle från
deltagande i de femton första dagarnes vapenöfningar befrias värnpligtig
vid hären, om han, vid anstäld pröfning, visade sig dels hafva förvärfvat
den skjutskicklighet, som af rekryt fordras för att blifva godkänd i
skjutning, dels ock ega den färdighet i vapenföring, marsch och manöver,
som af värnpligtig under motsvarande öfningstid i allmänhet vinnes.
Denna undantagsbestämmelse inkom i förslagen till värnpligtslag på eu
tid, då de öfver allt i riket bildade, af talrika medlemmar bestående
frivilliga skarpskytteföreningarne förlänade bestämmelsen en verklig betydelse.
Sedan nu de allra flesta af dessa skarpskytteföreningar upplöst
sig helt och hållet eller öfvergått till skyttegillen och skytteförbund,
hvilka icke öfva sina medlemmar i marsch och manöver, samt stadgandet
sålunda förlorat sin vigt, har Riksdagen icke ansett det nödigt att fortfarande
bibehålla denna undantagsbestämmelse, helst genom dess uteslutande
den med hvarje svensk mans värnpligt följande skyldigheten att
undergå viss tids vapenöfning kommer att blifva mera lika för alla.

Riksdagens beslut i afseende å värnpligtstiden har påkallat en ändring
uti bestämmelsen i § 27 mom. 3 af Eders Kongl. Maj:ts förslag.

Enligt § 2 af Kongl. kungörelsen angående den allmänna beväringen
den 13 November 1860 skall för närvarande allt det till rikets
handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen eller i magistra -

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

ternas rullor inskrifvet, så ock sjökaptener och styrmän, hvilka aflagt
de för befälhafvare eller styrmän å svenskt handelsfartyg i författningarne
föreskrifna kunskapsprof, äfvensom maskinister å ångfartyg, tillhörande
enskilde personer eller bolag, emot det att de äro befriade från
all vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet med beväringsmanskapet i
fredstid samt i öfrigt åtnjuta de i kungörelsens §§ 25 och 34 bestämda
förmåner, vara pligtige att under krig tjenstgöra å Eders Kongl. Maj:ts
flotta från och med året näst efter fylda tjugu år till och med det år,
då trettiofem års ålder uppnås; dock att den härifrån skall vara befriad,
som före inträdet i sjömansyrket fullgjort sin beväringspligt. Enligt
§ 27 mom. 3 i Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle från all öfning i fredstid
befrias, utom lotsar och lotslärlingar, värnpligtig, som styrkte, att
han vid ingången af det år, då han fyller tjuguett år, varit vid sjömanshus
inskrifven minst fyra år och deraf under minst tolf månader haft
anställning i utrikes sjöfart, med skyldighet likväl att för åtnjutandet
af sådan befrielse tillhöra flottans reserv under hela hans värnpligtstid.
Om nu, med den förändring i värnpligtstiden, Riksdagen föreslår, detta
stadgande bibehölles oförändradt, skulle följden blifva, att, under det
öfrige svenske medborgare underkastade sig eu utsträckt värnpligt, nu
ifrågavarande kategori deremot erhölle befrielse från den utsträckta
vapenöfningen på lindrigare vilkor än förut från den kortare vapenöfningen.
Riksdagen har till följd häraf och på det att i alla händelser
i flottans reserv må vara att påräkna tillräckligt antal sjövandt manskap,
funnit, att tiden för ifrågavarande värnpligtiges qvarstående i flottans
reserv utan någon som helst orättvisa kan och jemväl bör utsträckas till
och med det kalenderår, under hvilket det fyrationde året uppnås.
Desse värnpligtige, hvilka nu hafva tjenstgöringsskyldighet å flottan i
krig under tio år längre, än beväringstiden varar för öfrige medborgare,
skulle, med denna bestämmelse, i flottans reserv qvarstå endast åtta år
längre, än värnpligtstiden varar för öfrige värnpligtige.

I sammanhang med det till hälften minskade antalet årsklasser i
beväringen står det stadgande, Riksdagen föreslår i § 34. Det torde
nemligen få anses vara af synnerlig vigt att, oafsedt minskningen i beväringens
årsklasser, dock i beväringen under den förut föreslagna tid eller
till och med trettiotvå års ålder bibehålla dem, som innehaft anställning
vid härens eller flottans stam under minst två år och således, såsom de
der erhållit full soldatutbildning, måste i hög grad vara egnade att vid
ifrågakommande mobilisering användas såsom underbefäl och stamtrupp
för beväringen. Någon orättvisa mot ifrågavarande medborgare kan icke
sägas härigenom begås, då denna skyldighet såsom lagbestämd och följ -

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

aktligen allmänt känd blifver ett vilkor vid ingående af kapitulationen.
Om ock till följd af nämnda vilkor löneförmånerna för manskapet vid
värfvade armén måste sättas något högre än tillförene, motväges dock
denna uppoffring från statens sida i långt öfvervägande mån af den fördel
i ökad försvarskraft, staten vinner af stadgandet.

Riksdagen har ansett, att i § 38 af dess förslag den bestämmelse
borde gifvas, att befälhafvarne inom inskrifnings-, bataljons- och kompaniområdena
under fredstid äro befälhafvare äfven för landstormen
inom motsvarande områden, samt att befälhafvare för afdelningsområdes
landstorm förordnas af fördelningsgeneralen. Genom en dylik anordning
både förenklas landstormens organisation och sättes den i närmare samband
med den beväring, till hvars ersättnings- och förstärkningsmanskap
den kan komma att vid hemortens försvar användas. I enlighet härmed
har Riksdagen ur förslaget uteslutit § 37 i Eders Kongl. Maj:ts förslag
och omredigerat § 39 (§ 38 enligt Riksdagens förslag). Med anledning
af nämnda uteslutning förändras numreringen å efterföljande §§ äfvensom
hänvisningar till sålunda till nummerföljden ändrade §§.

I § 31 af Eders Kongl. Maj:ts förslag stadgas, att till tjenstgöring
inkallad värnpligtig skall vara underkastad de i krigslag gifna bestämmelser,
så väl under all tjenstgöring och under marscher, då han står
under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom
han inkallas till tjenstgöring. Riksdagen har, vid öfvervägande af detta
stadgande, funnit försummad inställelse till vapenöfning i fredstid böra
undantagas från påföljd af straff efter krigslag. Den i krigslag gifna
bestämmelse, som härutinnan är närmast tillämplig, torde vara hvad
Strafflagen för krigsmakten den 7 Oktober 1881 i 62 och 68 §§ stadgar
derom, att, om krigsman, som hörer till manskapet och blifvit särskildt
till tjenstgöring inkallad, underlåter att sig inställa, utan att derför ega
laga förfall eller sådant, så fort ske kunnat, hos vederbörande befälhafvare
anmäla, han skall, när undanhållandet räckt öfver åtta dagar,
såsom rymmare beläggas första gången med disciplinstraff af sträng
arrest, och dömas andra gången till fängelse i högst sex månader, tredje
gången till fängelse från och med sex månader till och med ett år,
samt fjerde och följande gånger till straffarbete från och med sex månader
till och med två år; men, om frånvaron var kortare, beläggas för
olofligt undanhållande med disciplinstraff, dock att, der återfall i brottet
sker och omständigheterna äro synnerligen försvårande, fängelse i högst
sex månader må ådömas. Dessa stadganden synas Riksdagen både till
affattning och straffbestämmelser endast kunna vara afsedda för tillämpning
å dem, som gjort krigstjensten till sitt yrke, samt vara meddelade

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

med hänsigt till helt andra förhållanden än uraktlåten inställelse till
vapenöfning i fredstid från en värnpligtigs sida, hvadan Riksdagen ansett
krigslag icke heller för framtiden böra för sådant fall tillämpas,
utan d)dik uraktlåtenhet fortfarande, såsom hittills, böra bestraffas med
böter. Riksdagen har föreslagit dessa böter till dubbla beloppet mot
böter för förfallolöst uteblifvande från inskrifningsförrättning, hvarjemte
Riksdagen ansett det äfventyr af hemtning på egen bekostnad, som
dylikt uteblifvande medför, äfven kunna i förevarande fall lämpligen
stadgas. Bestämmelse i sådant hänseende har inrymts i § 41 af Riksdagens
förslag såsom ett tredje moment, samt i tillämpligheten af bestämmelsen
i § 31 af Eders Kongl. Maj:ts förslag den inskränkning skett,
att beträffande åtlydnad af påbud om inkallande i tjenstgöring värnpligtig
skulle vara underkastad krigslag endast i fråga om åtlydnad af
påbud, hvarigenom han vid utbrott af eller fara för krig inkallas till
tjenstgöring.

Eders Kongl. Maj:t har under § 46 föreslagit den bestämmelse, att
förseelser mot värnpligtslagen skola åtalas af allmän åklagare, hvilket
innebär, att åtal i nämnda afseende skall anställas vid laga domstol.

Denna bestämmelse anser sig Riksdagen icke kunna godkänna i den
allmänlighet, i hvilken bestämmelsen är affattad. Mycken onödig omgång
och dermed följande kostnader ej mindre för den felande värnpligtige
än för staten skulle uppstå genom ett dylikt stadgandes til 1-lämpning.

Kongl. kungörelsen om utskrifningssättet och inrättningen af allmänna
beväringsmanskapet den 27 Oktober 1812 innehåller icke stadganden
om bötespåföljd för uteblifvande. Enligt 1 § 2 mom. af förordningen
angående allmänna beväringsmanskapets mönstringar och öfningsmöten
den 13 Februari 1849 skulle emellertid Konungens Befallningshafvande
uti de kungörelser, hvarigenom de beväringsskyldige, som borde
undergå mönstring, blefve kallade att sig å mönstringsstället infinna, utsätta
lämpligt vite för beväringsskyldigs uteblifvande; hvaremot fortfarande
något ansvar icke fans stadgadt för den, som, ehuru vid mönstringen
approberad, likväl uteblefve från sjelfva vapenöfningen eller
beväringsmötet. Emellertid och då ett sådant uteblifvande från vapenöfningen
ganska ofta under de närmast föregående åren egt rum, samt
18 § i Kongl. kungörelsen den 13 Februari 1849, i fråga om ansvar
efter krigsartiklarne, icke kunde eller borde för detta fall i fredstid tilllämpas,
ansåg Kongl. Maj:t, enligt cirkulär till samtlige Dess Befallningshafvande
den 15 Februari 1859, att, till förekommande af dylika försök
att undandraga sig beväringspligtens fullgörande, lämpligt vite jemväl

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

borde stadgas för inmönstrad beväringsskyldig, som utan laga förfall till
vapenöfningen sig icke instälde, och förordnade följaktligen:

att beloppet af vitet för uteblifvande vid vapenöfningarne skulle bestämmas
till dubbelt emot det, som utsattes för frånvaro vid mönstringen;

att, vid aflemnandet till militärbefälet af årets exercisskyldiga beväringsmanskap,
kronobetjeningen borde skriftligen uppgifva icke allenast
antalet af dem, som vid de utlysta samlingsplatserna sig icke instält,
utan äfven, så vidt möjligt vore, orsaken till deras uteblifvande; hvilket
allt sedermera uti inryckningsförslaget borde anmärkas; samt

att anmälan om dem, som uteblifvit, borde af regements- eller corpschefen
derefter göras hos Konungens Befallningshafvande, som äfven
skulle erhålla en dylik underrättelse från kronobetjeningen, för att kunna
vidtaga nödiga åtgärder för vitets uttagande af den försumlige samt om
hans inställelse vid följande årets vapenöfning, derest han icke, utan
tidsutdrägt, kunde anträffas och till vapenöfningen å vederbörlig mötesplats
genast inställas, hvarom kronobetjeningen då, utan afvaktan på
särskilda ordres från Konungens Befallningshafvande, skulle ega att gå
i författning; och borde hemtningskostnaden af karlen, så framt tillgång
hos honom funnes, ersättas.

Här var sålunda, beträffande ansvaret för uteblifvande ej mindre
från mönstring än från vapenöfning, fråga om vite, hvilket Konungens
Befallningshafvande föreläde i de kungörelser, hvarigenom de beväringsskyldige
inkallades till mönstring eller vapenöfning, och det föll sig då
ock naturligt, att det sedermera var Konungens Befallningshafvande, som,
vid uteblifvande, ålade utgifvande af vitesbeloppet. Saken stälde sig något
annorlunda, sedan i förordningen angående den allmänna beväringens
mönstringar och öfningsmöten den 9 Februari 1861 § 11 mom. 5 och
§ 21 stadgats viss bötespåföljd för uteblifvande från mönstring och vapenöfning.
Visserligen kallades i förordningens §§ 3 och 21 påföljden vitesbot;
men då hvarken nämnda förordning eller Kongl. kungörelsen angående
den allmänna beväringen den 13 November 1860 innehöll någon
uttrycklig bestämmelse derom, att böternas utgifvande skulle åläggas af
Konungens Befallningshafvande, samt 1869 års författning i sin § 40
äfven talade om den andel i viten och böter enligt beväringsförfattningarne,
som skulle tillfalla åklagaren, hafva icke inom alla län Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig kunna fortfarande sjelfve
tillämpa bötespåföljden, utan låtit för böternas ådöinande allmän åklagare
vända sig till laga domstol. Emellertid hafva särskild! under sist
förlidet år fallit flera Eders Kongl. Maj:ts utslag, hvari Eders Kongl.
Maj:t faststält Svea Hofrätts utslag med förklarande, att »sådant mål

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

icke vore af beskaffenhet att tillhöra domstols pröfning», öfver de af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dylika mål meddelade beslut
fullföljes talan hos Eders Kongl. Maj:t i Landtförsvars- eller Sjöförsvarsdepartementet.
Riksdagen tror icke, att det vid antagande af ny värnpligtslag
kan vara skäl att afvika från den ordning i nu ifrågavarande
afseende, hvilken hittills allmännast och med fördel tillämpats, hvadan
Riksdagen i § 46 föreslagit bestämmelser, likartade med dem, som beträffande
böter i mantalsskrifningsmål gälla på grund af § 11 i förordningen
angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande den 20 Juli
1861.

Den af Riksdagen föreslagna redaktion utmärker, att i det fall, att
vid inträffadt uteblifvande, vid inskrifningsförrättning vederbörande inskrifningsnämnd,
vid mönstring den militärperson, som förrättar mönstringen,
och vid vapenöfning vederbörande chefsembete godkänner företedt
intyg enligt § 44 om sjukdom, den värnpligtige icke behöfver upptagas
på de till Konungens Befallningshafvande ingående förteckningar
å de uteblifne. Då bedömandet, huruvida företedt intyg om sjukdomsförfall
motsvarar de fordringar å sådant intyg, derest det, skall anses
giltigt, som § 44 innehåller, är af helt och hållet yttre formel natur,
har man trott sig kunna, till undvikande af onödig omgång, öfverlemna
ett dylikt godkännande åt ofvan nämnda myndigheter.

Det i § 46 stadgade förfarande har emellertid icke ansetts lämpligen
böra ifrågakomma beträffande bötesyrkanden enligt § 40 för åsidosättande
af föreskrifterna i § 33 mom. 2 och 3, enär här vid lag kunna
förete sig en mängd omständigheter, hvilka torde böra pröfvas af laga
domstol, hvadan § 45 erhållit en härå syftande affattning.

Hvad vidare angår detaljändringar i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
lagtext, så har Riksdagen dels för att tydligen utmärka, att inskrifningsförrättningarne
skola ega rum inom de särskilda kompanioinrådena,
dels ock för att lemna föreskrift derom, att der, såsom fallet
ofta kan vara t. ex. i Norrland, kompaniområdes vidsträckthet dertill
föranleder, särskild inskrifningsförrättning bör eg a rum inom hvarje
afdelningsområde, åt första momentet af § 13 gifvit eu annan affattning,
än den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna.

§ 15 har undergått eu obetydligare förändring i några der begagnade
uttryck.

I § 18, andra stycket, har Riksdagen uteslutit orden: »Nämndens
ordförande och ledamöter hafva lika rösträtt», enär detta torde, der särskild
bestämmelse om annat röstberäkningssätt icke är gifven, framgå
ur allmänna grundsatser, hvaremot nästa punkt erhållit följande affatt -

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 9

ning: »Falla vid omröstning till beslut rösterna lika, galle den mening,
ordföranden biträder».

I § 19 har Riksdagen funnit erforderligt att uttryckligen angifva,
att inskrifningsnämnd sammankallas af Konungens Befallningshafvande i
det län, hvartill största delen af bataljonsområdet hörer.

I § 21 har Riksdagen infört bestämmelse derom, att, om vederbörande
landshöfding har förfall att tjenstgöra som ordförande i inskrifningsrevision
eller om landshöfdingens embete är ledigt, då inskrifningsrevisionen
sammanträder, vederbörande landssekreterare skall inträda såsom
i hans ställe ordförande i inskrifningsrevisionen; hvarjemte i samma
paragrafs andra stycke tillagts orden: »i kommando väg» för att angifva
den ordning, i hvilken, derest befälhafvare för inskrifningsområde i egenskap
af befälhafvare för bataljonsområde deltagit i inskrifningsnämnds
förhandlingar, annan lämplig militärperson skall i hans ställe förordnas
till ledamot i den inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga
samma nämnds beslut.

I § 22 mom. 1 b) har för tydlighetens skull ordet »granska» blifvit
utbytt mot »granska och, der så skäligt finnes, ändra».

Beträffande § 44 (§ 45 i Eders Kongl. Maj:ts förslag) har Riksdagen
ansett, att der ifrågavarande förfall äfven bör kunna styrkas genom intyg
af ledamot i kommunalnämnden och i paragrafen infört bestämmelse
härom.

Under § 47 har Riksdagen meddelat föreskrift, att böter enligt nu
ifrågavarande lag skola, vid bristande tillgång till deras gäldande, förvandlas
enligt allmän strafflag, en bestämmelse, som icke förekommer i
Eders Kongl. Maj:ts proposition, men som, vid jemförelse med innehållet
i 8, 9 och 10 §§ af förordningen om nya strafflagens införande och hvad
i afseende derå iakttagas skall den 16 Februari 1864, torde befinnas erforderlig.

Under § 48 har Riksdagen infört hvad § 46 i Eders Kongl. Maj:ts
förslag innehåller om användning af bötesmedel, som inflyta på grund
af lagen, men med sådan affattning, att deraf må framgå, att den på
grund af § 40 i 1860 års kungörelse samt § 28 i 1861 års förordning
nu bestående Beväringsmanskapets Invalid- och Pensionsfond bör sammanslås
till en fond med de medel, som på grund af bestämmelsen i denna
paragraf kunna komma att inflyta.

Med anledning af det sålunda förändrade innehållet i Art. IX har
dess rubrik äfven blifvit förändrad.

Bestämmelsen i § 49 (§ 47 i Eders Kongl. Maj:ts proposition) har

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 14 Raft. 2

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

-undergått omredigering, hufvudsakligen med anledning af det förhållande,
Riksdagen nu går att närmare omförmäla.

1860 års kungörelse innehåller tvenne stadgande!!, som icke egentligen
angå den allmänna beväringen, utan innefatta för rust- och rotehållare
vissa förmåner, hvilka, tillkomna i sammanhang med införandet
af den allmänna beväringen, icke torde vara afsedda att nu i sammanhang
med antagandet af denna värnpligtslag upphäfvas. Dessa ur 1812
års kungörelse hemtade stadganden äro med den omredaktion och tillägg,
det senare stadgandet erhållit i Kongl. kungörelsen den 13 Februari
1849, upptagna i §§ 5 och 39 af 1860 års kungörelse samt lyda sålunda:

§ 5.

»Vill delegare i båtsmans-, ryttare- eller ständigt rotehåll, som är
till utskrifning förbunden, sjelf utgå för ledig rote eller rusthållsnummer,
och har han dertill bevisligen antagen blifvit, vare honom förbehållet
att, i likhet med beväringsmanskapet, afgå från krigstjensten vid
slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt skulle tilländagå.»

§ 39.

»Mom. 1. Sedan, vid utbrott af krig, indelta armén eller båtsmanshållet,
enligt gällande författningar blifvit kompletteradt, upphör, under
den tid kriget varar, rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet, hvilken
deremot, efter återstäld fred, vidtager tre månader efter det trupperna
återkommit till sin hemort, så framt icke Vi af särskilda omständigheter
skulle finna för godt att en längre vakanstid tillåta.

»Mom. 2. Alla vid indelta armén och båtsmanshållet under krig
uppkommande vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap, hvilket
dock endast må tills vidare uti de ledigblifna ordinarie numren insättas,
så vida icke beväringskarlen efter slutadt krig åstundar att, på
de i senaste legokontraktet betingade vilkor, i numret qvarstå, i hvilket
fall sådant ej må af rust- eller rotehållaren förvägras, utan dylikt med
beväringskarl fyldt nummer i allt anses såsom behörigen rekryteradt,
med deraf följande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.»

Då nu enligt den ifrågavarande paragrafen, sådan den lyder i Eders
Kongl. Maj:ts proposition, 1860 års kungörelse i dess helhet skulle upphöra
att gälla, koinme, om propositionen i denna del oförändrad bifölles,
jemväl nämnda tvenne stadganden att upphäfvas. För att förekomma
detta har Riksdagen ansett särskildt undantag för dessa stadganden er -

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

fordras, så att de, oaktadt upphäfvandet i öfrigt af 1860 års kungörelse,
fortfarande må vara i kraft.

Vid öfverläggningarne inom Riksdagen angående § 53 (§ 49 i Eders
Kongl. Maj:ts förslag) har påpekats önskvärdheten deraf, att i sammanhang
med nu ifrågavarande värnpligtslag en revision måtte företagas af
bestämmelserna i den konvention, som gäller för den å Gotland inrättade
nationalbeväring; men har Riksdagen, som delar uppfattningen om
önskvärdheten af en sådan revision, ansett frågan härom vara en särskild
fråga, hvilken hvarken kan eller bör företagas i sammanhang med
nu förevarande förslag. För att tydligen utmärka, att invånarne på Gotland
tills vidare skola i alla afseenden stå utanför tillämpning af denna
lag, har Riksdagen ansett paragrafen böra i sådant syfte erhålla en annan
affattning än i Eders Kongl. Maj:ts proposition.

Riksdagen har vidare funnit det för hela lagen så betydelsefulla
stadgandet derom, att lagen icke må ändras eller upphäfvas utan Konungs
och Riksdags sammanstämmande beslut, böra meddelas för sig fristående
i en särskild § 51.

Då det ur flere synpunkter förefallit Riksdagen ömkligt, att den ökning
med tolf dagar i öfningstiden, hvilken Riksdagen nu föreslår, måtte
endast successivt inträda, har Riksdagen under § 52 i sådant syfte föreslagit
särskilda öfvergångsbestämmelser, i hvilka äfven inrymts den, som
förekommer i Eders Kongl. Maj:ts förslag under § 48. I sammanhang
härmed har Riksdagen i lagförslagets slut insatt en ny rubrik: ''»öfvergående
stadganden», under hvilken intagits, utom nyss omförmälda bestämmelser
om öfningstiden under § 52, äfven under §§ 53 och 54 de
bestämmelser, som i Eders Kongl. Maj:ts förslag återfinnas under §§ 49
och 50. Bestämmelserna i den i Eders Kong!. Maj:ts förslag förekommande
§ 51 hafva i Riksdagens förslag såsom §§ 50 och 51 flyttats framför
de öfvergående stadgandena.

På grund af hvad Riksdagen nu inför Eders Kongl. Maj:t anfört,
har Riksdagen, som funnit sig icke kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till ny värnpligtslag i oförändradt skick, för sin
del antagit en

Värnpligtslag

af den lydelse, bilagan Litt. A. till denna skrifvelse utvisar.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 18 Maj 1885.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Bil. Lift. A.

Värnpligtslag.

Art. I.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

o?hn!lt Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,
piigtsåider. under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket
han fyller trettiotvå år.

§ 2.

Frikallelse. . Från värnpligtens fullgörande frikallas den,- som till följd af lyte,
sjukdom eller annan dylik orsak är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

§ 3

BZ7Z:h L. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Tjenstetiden
i beväringen är sex år.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för
det uppkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han
landstormen.

§ 4.

Beväringen tillhör hären eller flottan, landstormen endast hären.

§ 5.

,krifnin„ „ Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären
eller flottan det år, han fyller tjuguett år.

Värnpligtens
fullgörande
i hären och
flottan.

Tiden för in -

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

2. Tjenstetiden enligt § 3 mom. 1 beräknas från början af nyss Tjenstetid.
nämnda år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt
uppskof först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Har sådan senare inskrifning skett till följd af den värnpligtiges
förfallolösa uteblifvande, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

Inställer inskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring det år, han
första gången blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans tjenstetid från
början af det år, han inträder i tjenstgöring.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till Tidigare ^
inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans station, medgifvas.
hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill erfordras, att han är till
krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler
sig.

Han tillhör likväl beväringen, intill dess sex år förflutit från och
med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar
för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern
inträdt.

§ 7.

Vapenför värnpligtig inskrifves till vapentjenst, öfrige värnpligtige
till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må finnas J
lämplige.

§ 8.

Rörande inskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under Befrielse unkrigstid
meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och e'' 9
det allmännas behof finnas vara påkallade.

§ 9.

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst e^erf[tä[np^9as
arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgifvare hindras att i be- att inställa sig.
hörig tid inställa sig till inskrifning, vapenöfning eller annan tjenstgöring.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 10.

s^T”!r9för Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende, må ej vapen S°i2tig

med- öfvas, utan skall till lämpliga arbeten användas.

borgerligt

förtroende.

Art. II.

Om inskrifning till utgörande af värnpligten.

§ 11.

inskrifnings- 1. Riket indelas för de värnpligtiges inskrifning uti visst antal inområden.
skrifningsområden.

2. Hvarje inskrifningsområde delas i visst antal bataljons-, kompanioch
afdelningsområden.

3. För hvarje af här nämnda områden förordnas en befälhafvare.

§ 12.

Ruff öringen 1. Vederbörande mantalsskrifningsförrättare åligger att, sedan man värnpiigfige.

talsskrifningarna blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna och
i enlighet med de föreskrifter, Konungen utfärdar, uppsätta fullständiga
listor öfver beväring och landstorm till grund för den stamrulla, som
skall föras öfver de värnpligtige inom hvarje kompaniområde. Dessa
listor skola för granskning öfversändas till vederbörande pastorsembeten,
hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti
upptagne värnpligtige aflidit eller afflyttat till annan ort, som, då den
är känd, bör uppgifvas, dels om och hvilka utom de å listorna upptagne,
men till samma åldersklasser hörande personer efter mantalsskrifningen
inflyttat i församlingen, hvarefter listorna, bekräftade med vederbörande
pastorers underskrifter, skola af dem till mantalsskrifningsförrättaren
återsändas. Mantalsskrifningsförrättaren insänder dessa listor, behörigen
transporterade och summerade, till Konungens Befallningshafvande, som
ofördröjligen öfversänder dem till inskrifningsområdets befälhafvare. Om
den tid, inom hvilken mantalsskrifningsförrättare samt pastorer skola
fullgöra förberörda åligganden, varder särskildt stadgadt.

2. Direktionerna öfver sjömanshusen skola på sätt och inom tid,
som Konungen bestämmer, hvarje år insända uppgift å de i sjömanshusens
register inskrifne värnpligtige till Konungens Befallningshafvande,

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

sona ofördröjligen öfversänder äfven dessa uppgifter till inskrifningsområdets
befälhafvare.

3. Denne befälhafvare läte derefter upprätta fullständiga rullor
öfver inskrifningsområdets värnpligtige.

4. Presterskapet samt landstatens tjensteman, synnerligen mantalsskrifningsförrättare,
så ock direktionerna öfver sjömanshusen, vare pligtige
att, i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl
med de upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas för de
värnpligtiges redovisande och inskrifning.

5. Der anteckningar motsvarande husförhörslängderna föras af annan
myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter enligt denna
paragraf åligga sådan myndighet.

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda kompaniområdena, eller, der
kompaniområdes vidsträckthet dertill föranleder, inom dess särskilda afdelningsområden,
å tider och ställen, som, efter det inskrifningsområdets
befälhafvare blifvit hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande,
inskrifning förrättas med de värnpligtige, som under året fylla tjuguett
år, samt med de äldre värnpligtige, hvilka vid föregående inskrifningsförrättnkmar
bort vara tillstädes, men uteblifvit eller vid sådan förrättning
erhållit uppskof med inskrifning.

2. Värnpligtig, som är inskrifven vid sjömanshus, redovisas inom
det inskrifningsområde, der sjömanshuset är beläget.

3. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse.

§ 14.

Vid inskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad värnpligtig
skyldig att personligen inställa sig med undantag af den, som är
inskrifven å sjömanshus.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjensteman införskaffa
de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvari skall af vedei’börande befäl antecknas hvad som beträffande hans
värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet
med mera dylikt.

Värnpligtigs
inskrifning.

Personlig
inställelse
och mottagande
af
inskrifningsbok.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 15.

utfmhfm Värnpligtig rnå undergå inskrifning å den ort, der han vistas, äfven
Ut°Ztenm om han derstädes icke är inantalsskrifven, men skall i sådant fall hos
vederbörande inskrifningsnämnd anmäla sig och dervid förevisa prestbetyg,
hvilket han är skyldig att sjelf sig förskaffa. Sådan värnpligtig
anses dock fortfarande tillhöra det område, der han är mantalsskrifven,
så vidt han icke till annat område i laga ordning öfverflyttar.

Art. III.

Om uppskof med inskrifning och tjenstgöring.

§ 16.

Uppskof med Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning''

inskrifning. ^ medgifvas.

a) den, som af en eller annan möjligen öfvergående anledning, såsom
tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen
befinnes till tjensten oförmögen eller olämplig; samt

b) ende arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför fader eller till
enka, äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flere minderåriga
eller vanföra fader- och moderlösa syskon, dock endast såvida sagda
föräldrar eller syskon äro af sonens eller broderns arbete för sitt uppehälle
beroende och med honom sammanbo.

Förefinnes dylik anledning till befrielse ännu vid inskrifningsförrättningen
det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt tjugufjerde lefnadsår,
frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande i beväringen.

§ 17.

Uppskof med Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären eller
tjenstgöring. flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller
tjugutvå år, medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant
uppskof för afsilande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen
är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och som

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 17

till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvara^
inställa sig;

c) annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande
pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar honom
tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabrikseller
annan industriel rörelse, samt vid inskrifningsförrättningen befinnes
af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på lämpligt
sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han
för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

Art. IT.

Om inskrifningsnämnd och inskrifningsrevision.

§ 18.

För hvarje bataljonsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående
af områdets befälhafvare såsom ordförande samt fyra ledamöter,
nemligen en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket
största delen af orm-ådet hörer, dertill förordnad lagfaren man, äfvensom
för hvarje kompaniområde den rullförande kompaniofficern samt två
inom samma område bosatte, icke militäre personer, hvilka jemte ett
lika antal suppleanter väljas hvarje gång för två år af landstinget eller,
der kompaniområde utgöres af stad, som ej under landsting lyder, af
stadsfullmäktige. Fn af de sålunda utsedde ledamöterne och en af suppleanterne
afgå dock efter lottning vid slutet af det år, då denna lag
vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och en suppleant årligen väljas.
Omfattar kompaniområde landsdelar, hörande under olika landsting,
eller landsdel och stad, som ej under landsting lyder, väljas särskildt
för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden jemte lika
antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige valde ledamöter
eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter deltaga i
nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för hvilket de
blifvit valde.

För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att ordföranden
och minst två ledamöter äro tillstädes. Falla vid omröstning
till beslut rösterna lika, gälle den mening, ordföranden biträder.

Nämnden biträdes af en läkare.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1885. 10 Sami. 1 Afd, 1 Band. 14 Haft.

Inskrifnings

nämndens

samman sättning.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63,

§ 19.

lnakrifnings- Inskrifriingsnämnden, hvars ledamöter sammankallas af Konungens
åligganden. Befallningshafvande i det län, hvartill största delen af bataljonsområdet
hörer, tillkommer och åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda inskrifningar samt dervid i
flottan inskrifva de värnpligtige, hvilka i § 25 mom. 1 omförmälas;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda frikallelser
och uppskof;

c) att mottaga de inskrifnes anmälningar rörande de vapenslag, de
önska tillhöra;

d) att pröfva och yttra sig om de inskrifnes lämplighet för det
ena eller andra vapenslaget eller för annan befattning vid hären eller
flottan;

e) att tillställa de inskrifne den i § 14 omnämnda inskrifningsbok, i
hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt, och med hvilken bör följa
ett utdrag af denna lag samt af andra lagar och stadganden rörande
krigsmakten; börande sådan inskrifningsbok för värnpligtig, som är å
sjömanshus inskrifven och icke vid förrättningen sig inställer, öfversändas
till vederbörande sjömanshusdirektion, der inskrifningsboken får af den
värnpligtige afhemtas;

f) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid till
landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande
förordnade ledamoten, och skola, innan nämnden leinnar
förrättningsstället, såväl inskrifningslängderna som protokollet af
nämnden underskrifvas.

§ 20.

Besvär öfver öfver inskrifningsnämndens beslut må besvär anföras endast af le>n‘!ä''mndeni''
damot i nämnden eller af värnpligtig, som beslutet rörer. Dessa besvär
beslut, skola ställas till den i nästföljande § omförmälda inskrifningsrevision
samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingifvas till Konungens
Befallningshafvande i det län, inom hvilket förrättningen egt rum.
Besvären må äfven inom behörig tid med posten insändas; dock skall i
sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat
besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 21.

För hvarje inskrifningsområde skall finnas en inskrifningsrevision,
bestående af landshöfdingen eller, i händelse denne har förfall eller em- sammanbetet
är ledigt, landssekreteraren i det län, till hvilket största delen.af sining.
området hörer, såsom ordförande samt af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdets
befälhafvare äfvensom af hvarje till området hörande
län, eller ej under landsting lydande stad, tre inom länet eller staden
bosatte män, som jemte tre suppleanter utses för tre år af landstinget
eller, för stad, som icke lyder under landsting, af stadsfullmäktige. Efter
lottning afgå dock en af de sålunda utsedde ledamöterne jemte eu suppleant
vid slutet af första året samt ytterligare en ledamot och en suppleant
vid slutet af andra året från det, denna lag vunnit tillämpning.

En ledamot och eu suppleant väljas årligen i de afgångnes ställe, hvarje
gång för tre år.

Der befälhafvare för inskrifningsområde i egenskap af befälhafvare
för bataljonsområde deltagit i inskrifningsnämnds förhandlingar, förordnas
i kommandoväg annan lämplig militärperson i hans ställe till ledamot
af den inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga samma
nämnds beslut.

De af landsting eller stadsfullmäktige valde ledamöter eller, i händelse
de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning
endast i hvad den angår det område, för hvilket de blifvit valde.

Om det antal ledamöter, som för beslut erfordras, så ock om . omröstning
galle för inskrifningsrevision hvad i § 18 är om inskrifningsnämnd
stadgadt.

Revisionen biträdes af eu militärläkare och en dertill förordnad
civilläkare.

§ 22.

Inskrifnirmsrevisionen, som sammanträder på kallelse af ordföranden, inskrifmngs ö

7 1 revisionens

tillkommer: verksamhet.

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds
beslut, öfver hvilka olika meningar varit inom nämnden till protokollet
antecknade;

c) att bland de värnpligtige, som enligt § 19 dertill pröfvats lämplige,
uttaga det antal, som från inskrifningsområdet skall1 tilldelas rytteriet,
artilleriet, ingeniörtrupperna och trängen, hvarvid i första rummet
till nyssnämnda vapen uttagas de, hvilka dertill sig anmält;

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

d) att i afseende å dem, hvilka enligt § 25 mom. 2 skola i flottan
inskrifvas, tillämpa hvad här ofvan blifvit om inskrifning till specialvapen
föreskrifvet.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 23.

inskrifnings- Ej må i inskrifningsrevisionens beslut ändring sökas.

revisionens a o

beslut må ej
öfverklaqas.

Art. V.

Om de värnpligtiges tjenstskyldighet i beväringen.

§ 24.

rZStmu- . , Värnpligtig är skyldiS att tjenstgöra vid det vapen, i hvilket han

stämdi vapew.insknfyeS.

Värnpligtigs
inskrifning
i flottan.

Värnpligtigs
hänvisning
till hären.

§ 25.

1. I flottan inskrifvas:

a) å sjömanshus inskrift^ värnpligtige, samt

b) lotsar och lotslärlingar.

2. Dessutom skola till det antal, som Konungen pröfvar erforderligt,
i flottan inskrifvas andra yrkesmän, som anses vara för flottan behöflige.

3. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifne i flottan, äro underkastade
inskrifning i hären.

§ 26.

Uttagning till
olika vapen.

Värnpligtige uttagas ur inskrifningsoinråden, på sätt §§ 19 och 22
bestämma, till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och flottan,
hvarefter öfrige värnpligtige tilldelas fotfolket.

§ 27.

."ags Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att for sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i fyratiotvå dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt
flottan under det första året, men vid fotfolket och trängen under två
år med tjugusju dagar under det första året och femton dagar under
det derpå följande.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) lotsar och lotslärlingar,

b) värnpligtig, som styrker, att han vid ingången af det år, då han
fyller tjuguett år, varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra år och deraf
under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart; med skyldighet
likväl att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans reserv
under hela sin värnpligtstid och derutöfver till och med det kalenderår,
under hvilket han fyller fyratio år.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter Statsrådets Uppbåd till
hörande till tjenstgöring inkalla beväringen eller de större eller mindre tJenstsorm3-delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Utom de förenade rikenas gränser må beväringen vid hären användas
endast till rikets försvar, och efter det att Statsrådet blifvit hördt
samt riksdagskallelse utfärdats.

§ 29.

Värnpligtig inkallas till tjenstgöring af vederbörande befäl antingen Sättet för
genom kungörelse, som minst två gånger uppläses i kyrkorna och mtöres tjenstgöring.
i en eller flere af ortens tidningar, eller genom omedelbar order.

§ 30.

Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring, Tjemteförverkställa
den tjensteförrättning, honom af vederbörande befälhafvare an- rattnmsvisas;
dock att personer med särskild yrkeskunskap företrädesvis användas
i de förrättningar, der denna deras yrkeskunskap kan vara påkallad.

§ 31.

Till tjenstgöring inkallad värnpligtig är underkastad de i krigslag När vämgifna
bestämmelser, såväl under all tjenstgöring och under marscher,jJdfrlJifsiag.
då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af påbud,
hvarigenom han vid utbrott af eller fara för krig inkallas till tjenstgöring.

§ 32.

De till beväringen hörande värnpligtige, som icke under årets lopp Mönstringsvarit
inkallade till tjenstgöring, skola undergå mönstring kompanivis^*^^
eller, då kompaniområdets vidsträckthet dertill föranleder, socknevis; dock

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

äro de å sjömanshus inskrifne från inställelse vid dylik mönstring befriade,
så ock öfrige värnpligtige, hvilka till befälet aflemna tillförlitlig
uppgift om sin bostad.

§ 33.

Vämpiigtiges 1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller:

anmälnings- a) han under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket

skyldighet, han fatt sin första utbildning;

b) att den, som blifvit inskrifven i hären, skall, då han till annat,
inskrifningsområde afflyttar, tillhöra den truppafdelning, som erhåller
sine värnpligtige från det område, i hvilket han inflyttar, hvaremot värnpligtig
vid flottan tillhör, derest han är å sjömanshus inskrifven, den
flottans station, som erhåller värnpligtige från det sjömanshus, der han
senast inskrifvits, men i annat fall den station, som är närmast belägen
till det inskrifningsområde, i hvilket han är bosatt;

c) att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen
inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma och då har
lika skyldighet med landstormsman.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringen,
gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,
anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande
kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,
han är pligtig derom göra anmälan såväl före afflyttningen hos
det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en månad
efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl vid det
kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock
annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus, är skyldig
att, då han flyttar från ett sjömanshus till ett annat, derom göra
anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som det andra af de
kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus äro belägna, men, derest
han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven, skall dylik anmälan
göras, dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde, inom hvilket det
sjömanshus är beläget, der han senast varit inskrifven, dels hos befälet
vid det kompani, inom hvars område han är bosatt, börande sålunda
föreskrifna anmälningar ske senast en månad efter det ombyte af eller
afgång från sjömanshus egt rum.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Värnpligtig vid flottan, hvilken icke är vid sjömanshus inskrifven,
vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser rörande anmälan vid
tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller vid afflyttning.

4. De i mom. 2 och 3 af denna paragraf omförmälda anmälningar
må af den värnpligtige göras antingen omedelbart eller ock genom vederbörande
presterskap eller sjömanshusdirektion.

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under värnpligtig,
minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter
erhållet afsked tillhöra beväringen till och med det kalenderår, under/ ottans stam.
hvilket han fyller trettiotvå år.

Art. VI.

Om de värnpligtiges underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35.

1. Under marsch till och från mötesplatsen erhåller värnpligtig Förmåner
marschaflöning enligt särskilda bestämmelser.

2. Under öfrig tjenstgöring erhåller värnpligtig underhåll, sjukvård, Förmåner
beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt
dessutom dagaflöning, likaledes enligt särskilda bestämmelser.

3. Värnpligtig, som under tjenstgöring ådrager sig sådan skada, Pensionering.
att hans arbetsförmåga derigenom i större eller mindre mån minskas,
erhåller det understöd eller den pension, som författningarna rörande
pensionering vid hären eller flottan bestämma.

Art. VII.

Om landstormen.

§ 36.

Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar upp- Landstormskallas
efter derom af Konungen i Statsrådet fattadt beslut. Uppbåd
landstormsman är underkastad i krigslag gifna bestämmelser. het.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 37.

Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande

t]€HSt(f01''lTlQS‘ * 1 */* * o T ^

område mskritningsomraden.

§ 38.

Befäl vid 1. Befälhafvarne inom inskrifnings-, bataljons- och kompaniområandstoimen.
(jena aro under fredstid befälhafvare äfven för landstormen inom motsvarande
områden.

2. Befälhafvare för afdelningsområdes landstorm förordnas af fördelningsgeneralen;
och ega desse befälhafvare att utse behöfligt underbefäl.

3. Under krig förordnar Konungen befälhafvare för de större afdelningar
af landstormen, som då kunna bildas.

§ 39.

mans3under'' Landstormsman är under tjenstgöring pligtig att sjelf förse sig med

håll1 och för- kläder och att, derest staten icke kan genast vid uppkallandet anskaffa
maner, föda, under tiden förse sig äfven med sådan, mot ersättning af staten
för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken, angifvande landstormsmans egenskap
af krigsman, tillhandahållas af staten.

Art. VIII.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter och om

laga förfall.

§ 40.

Underlåten Värnpligtig, som utan laga förfall underlåter fullgöra hvad honom
“"flytning™ en^gf § 33 mom. 2 och mom. 3 åligger, böte för hvarje gång fem kronor.

§ 41.

uteblifvande 1. Värnpligtig, som förfallolöst uteblifver från den i § 13 omförinskrifningsförrättning,
böte första gången tio kronor, och för

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 25

hvarje gång, han ånyo dermed beträdes, tjugu kronor, samt vare dessutom
i hvarje fall underkastad äfventyr att blifva hemtad på egen bekostnad.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning
å annan ort, än der han är mantalsskrifven, men dervid försummar
aflemna prestbetyg, samt till följd deraf icke kan emottagas,
anses lika med den, som icke instält sig till inskrifningsförrättning.

3. Uraktlåter värnpligtig, som blifvit i föreskrifven ordning inkallad
till tjenstgöring, utan laga förfall att sig inställa, och är han icke jemlikt
§ 31 att härför anse efter krigslag, böte dubbelt mot hvad i mom.
1 sägs och vare jemväl underkastad der stadgadt heintningsäfventyr.

§ 42.

Värnpligtig, som bort inställa sig till sådan mönstring, som i § 32
omnämnes, men utan laga förfall uteblifvit, böte hvarje gång fem kronor.

§ 43.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från inskrifning eller tjenstgöring
eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser
anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjenst
uppbådad eller faren eller om man sitter i häkte; vederbörande dock
obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, om de äro
af den vigt, att de må gälla såsom ursäkt.

2. För vid sjömanshus inskrifven värnpligtig skall under krigstid
dessutom såsom laga förfall för inställelse till tjenstgöring räknas att
vara på utrikes sjöresa stadd; inträdande dock tjenstskyldigheten, så
snart den värnpligtige anländer till svensk hamn eller sammanträffar med
svenskt örlogsfartyg.

§ 44.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig
läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Kan
han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med
intyg af prest i församlingen eller af ordförande i kommunalstämman
eller ordförande eller ledamot i kommunalnämnden.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Häft.

Försummelse
att aflemna
prestbetyg.

Försummad
inställelse till
mönstring.

Laga förfall.

Intyg om
sjukdom.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Art. IX.

Om åtal, så ock om påförande, indrifning och användning af böter

enligt denna lag.

§ 45.

Åtal. Förseelser mot lagbuden i § 33 mom. 2 och mom. 3 åtalas af all män

åklagare vid laga domstol.

§ 46.

Böters på- 1. A böter, som jemlikt §§ 41 och 42 anses böra påföras värnpligforande.
tjge, hvilka från inskrifningsförrättning, mönstring eller vapenöfning uteblifvit
utan att hafva anmält och med sådant intyg, som i § 44 sägs,
styrkt sjukdomsförfall, skola förteckningar länsvis uppgöras och till Konungens
Befallningshafvande ofördröjligen insändas. Uppgörande och insändande
af bötesförteckning åligger vid inskrifningsförrättning den af
Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot, som öfver inskrifningsnämndens
beslut förer protokoll, vid mönstring den officer, som
förrättat mönstringen, och vid vapenöfnings slut vederbörande chefsembete;
skolande inskrifningsnämnden, innan den lemnar förrättningsstället,
granska och underteckna den af protokollsföranden uppgjorda
bötesförteckning.

2. Särskilda utdrag af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar
skola till vederbörande kronofogdar och magistrater öfversändas försedda
med Konungens Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna
böter må hos de värnpligtige omedelbarligen uttagas, derest de
icke deremot något invända, men att, derest de vilja för uteblifvandet
styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda
till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de ega undfå
skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar
derefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis,
som till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar
åberopas, vid påföljd för uraktlåtenhet deraf, att böterna utan
hinder af samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande
bevis skola ofördröjligen till Konungens Befallningshafvande insändas,
hvarefter Konungens Befallningshafvande, efter pröfning af förekommande
omständigheter, meddelar beslut i saken.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 27

3. Atnöjes värnpligtig icke med Konungens Befallningshafvandes
beslut, hvarigenom böter för uteblifvande från inskrifnings- eller mönstringsförrättning
eller från vapenöfning blifvit honom slutligen påförda,
eger han att inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens
Befallningshafvande ingifva sina till Konungen strida underdåniga
besvär, hvilka derpå af Konungens Befallningshafvande jemte eget yttrande
till Landtförsvars- eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må
äfven till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall
i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat
besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans
samtycke blifvit uppsatt.

§ 47.

Böter enligt denna lag förvandlas, vid bristande tillgång till deras
gäldande, enligt allmän strafflag.

§ 48.

De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel i
Kronans räkenskaper redovisas och ingå till den redan till förmån för
beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfond, hvilken fonds ändamål
skall vara att bereda understöd åt värnpligtige, som under tjenstgöring
erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller mindre
mån oförmögne att sig med arbete försörja, samt för enkor och barn efter
värnpligtige, som aflidit i krig eller till följd af i krig ådragen sjukdom
eller skada, dock utan att sådant för närvarande medför någon rubbning
af den de värnpligtige i § 35 mom. 3 tillförsäkrade rätt till understöd.

§ 49.

Denna lag skall tillämpas från ingången af år 1887, från hvilken
tid alltså ej mindre Kong], kungörelsen angående den allmänna beväringen
den 13 November 1860 med deri sedermera gjorda ändringar och
tillägg, förutom stadgandena i nämnda kungörelses §§ 5 och 39, än äfven
de af Konungen i afseende å den allmänna beväringens mönstringar och
öfningsmöten särskildt meddelade bestämmelser, så vidt de strida mot
innehållet af denna lag, skola upphöra att gälla.

Böters förvandling.

Böters användning.

Tidpunkten,
från hvilken
lagen skall
tillämpas.

28 Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 50.

Närmare De för denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter med föreskrifter.

ftf Konungen.

§ 51.

Ändring eller Denna lag må icke ändras eller upphäfvas utan Konungs och RiksUPa}dfagende
dags sammanstämmande beslut.

Öfvergående stadgande!!.

§ 52.

öfningstiden. De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges
öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige tillhörande
första årsklassen öfvas i trettiosex dagar och under år 1887 värnpligtige
tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus
inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige tillhörande
första årsklassen öfvas i trettioåtta dagar; och

under hvartdera af åren 1891 och 1892 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i fyrtio dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i tjuguen dagar och värnpligtige tillhörande andra
årsklassen i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige tillhörande

andra årsklassen i femton dagar; och

under hvartdera af åren 1891 och 1892 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige tillhörande

andra årsklassen i femton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 29

§ 53.

Denna lag har icke tillämpning å invånarne på Gotland, utan skola
desse tills vidare på förut öfligt sätt fullgöra sina skyldigheter i afseende
å öns försvar.

§ 54.

Af Konungen bestämmes, om och i hvad man samt under hvilka
vilkor befrielse* från de i denna lag föreskrifna skyldigheter må kunna
tills vidare medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

Gotlands invånare.

Lappbefolk ningen.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 10 Sami. 1 Afd 1 Band. 14 Haft.