Riksdagens Skrifvelse N:o 120 (Riksdagsskrivelse 1901:120)

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

N:o 120.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 juni 1901.
— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
propositioner n:o 2 angående ny härordning, n:o 3 med
förslag till ny värnpligtslay, n:o 3 a med förslag till lag
om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ strafflagen för krigsmagten
den 7 oktober 1881.

(Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 11 och memorial n:o 12).

Till Konungen.

Uti den 7 januari 1901 till Riksdagen afla ten proposition (n:o 2)
angående ny härordning har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af
bilagdt statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden för samma dag, under
förutsättning af bifall till det förslag till ny värnpligtslag, som innehölles
uti en samma dag af Eders Kongl. Maj:t afbiten proposition, föreslagit
Riksdagen:

Bih. till Riksd. Prof. 1001. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Raft. (N:o 120). 1

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande infanteriets orgtanisation:

l:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att af nuvarande Smålands grenadiercorps och Blekinge
bataljon bildas ett nytt infanteriregemente, afsedt
till besättning i Karlskrona;

att af nuvarande Verinlands fältjägarecorps bildas
ett nytt infanteriregemente, afsedt till besättning å Vaxholm
och Oscar Fredriksborg; och

att af nuvarande Vestgötadals regemente och
Hallands bataljon bildas ett nytt infanteriregemente,
afsedt för första arméfördelningen; samt

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att hvart och
ett af nedan uppräknade infanteri truppförband skall vid
slutligt genomförd härordning utgöras af den under
desamma upptagna, med fasta aflöningsförinåner anstälda
personal, nemligen:

a) Lifregementet till fot, Första lifgrenadier regementet,
Andra lif gr en adierregem entet, Vestgöta regemente,
Uplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands
regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings regemente,
Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs regemente,
Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente, Norrbottens
regemente, Vesterbottens regemente, Kalmar regemente,
Vermlands regemente, Jemtlands fältjägareregemente,
Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,
Vesternorrlands regemente samt det
nya här ofvan under l:o) upptagna, för första arméfördelningen
afsedda regementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnantaf första klassen(försteregementsadjutant),

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),
1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och
1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

6 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

48 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

48 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och
24 trumslagare eller hornblåsare.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) Svea och Göta lifgarden:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),
1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),
1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant).

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och
1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

6 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,
9 löjtnanter af andra klassen,
9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

60 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

360 öfriga volontärer,

8 musiksergeanter af första klassen,

8 musiksergeanter af andra klassen och
24 trumslagare eller hornblåsare.

c) Infanteriregementena i Karlskrona samt å Vaxholm
och Oscar Fredriksborg:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnant af förstaklassen(försteregementsadjutant),
1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),
1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

2 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

3 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och
1 musikfanjunkare.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Kompanistaten.

6 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

6 sergeanter af första klassen,

8 sergeanter af andra klassen,

24 distinktionskorpraler,

36 korpraler,

36 vicekorpraler,

8 officersvolontärer,

32 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och
16 trumslagare eller hornblåsare.

d) Gotlands infanteriregemente jemte militärbefälhafvaren
å Gotland:

Militftrbefälhafvare.

1 militärbefälhafvare, öfverste.

Regementsstaben.

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regernentsqvartermästare),
1 löjtnantaf första klassen (förste regementsadjutant),
1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),
1 fanjunkare (regeinentsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

3 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

I musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

II löjtnanter af första klassen, deraf 1 adjutant hos
militärbefälhafvaren,

10 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

11 sergeanter af första klassen,

16 sergeanter af andra klassen,

32 distinktionskorpraler,

40 korpraler,

48 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

240 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och
16 trumslagare eller hornblåsare.

Beträffande kavalleriets organisation:

3:o) att Riksdagen måtte besluta:
dels att hvart och ett af nedan uppräknade kavalleri
truppförband skall vid slutligt genomförd härordning
utgöras af den under desamma upptagna, med fasta
aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner,
Lifregementets husarer, Smålands husarregemente, Krönprinsens
husarregemente och Norrlands dragonregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant eller major,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 batalj onsveterinär,

1 fanjunkare (regeinentsväbel),

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sju k vårdsryttare,

3 hofslagarekorpraler,

4 hofslagarevicekorpraler,

4 hofslagareryttare,

1 gevärshandtverkare och
1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

5 ryttmästare af första klassen,

1 ryttmästare af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

(5 löjtnanter af andra klassen,

5 underlöjtnanter,

5 fanjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

5 sergeanter af andra klassen,

20 distinktionskorpraler,

30 korpraler,

30 vicekorpraler,

6 officersvolontärer,

195 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och
10 trumpetare.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) Skånska husar- och dragonregementena:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

2 batalj onsveterinärer,

1 fanjunkare (regementsväbel),

4 sjuk vårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdsryttare,

7 hofslagarekorpraler,

7 hofslagarevicekorpraler,

8 hofslagareryttare,

2 gevärshandtverkare och

1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

10 ryttmästare af första klassen,

2 ryttmästare af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

11 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

10 fanjunkare,

10 sergeanter af första klassen,

10 sergeanter af andra klassen,

40 distinktionskorpraler,

60 korpraler,

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

60 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

390 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

4 musiksergeanter af andra klassen och
20 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Lifgardet till häst,
Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands
husarregemente, Kronprinsens husarregemente och
Norrlands dragonregemente skola vid slutligt genomförd
härordning finnas 600 samt vid hvart och ett af Skånska
husar- och dragonregementena 1,200 kronan tillhöriga
stamhästar.

Beträffande artilleriets organisation:

4:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att ett positionsartilleriregemente uppsättes; och

att äfvenledes ett landtfästningsartilleriregemente
uppsättes, och att i detsamma skall ingå Karlsborgs
artillericorps; samt

5:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade artilleritruppförband
skall vid slutligt genomförd härordning
utgöras af den under desamma upptagna, med fasta
aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Första Svea, Första Göta, Norrlands, Andra
Svea och Andra Göta artilleriregementen:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 regementspastor (vid Norrlands artilleriregemente
2 regementspastorer),

1 auditör (vid Norrlands artilleriregemente 2 auditör
er),

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljons veterinär,

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

4 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sjukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

4 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister,

3 hofslagareandrekonstaplar,

4 hofslagarevicekonstaplar,

4 hofslagareartillerister och
1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

11 kaptener af första klassen,

8 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

15 styckjunkare,

15 sergeanter af första klassen,

15 sergeanter af andra klassen,

55 förstekonstaplar,

55 andrekonstaplar,

55 vicekonstaplar,

18 officersvolontärcr,

132 öfriga volontärer,

7 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

7 trumpetare.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) Wendes artilleriregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

4 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regeinentsveterinär,

1 bataljonsveterinär,

4 sjukvårdsandrekonstaplar,

5 sjukvårdsvicekonstaplar,

5 sjuk vår dsartillerister,

4 handtverksandrekonstaplar,

5 handtverksvicekonstaplar,

5 handtverksartillerister,

4 hofslagareandrekonstaplar,

5 hofslagarevicekonstaplar,

5 hofslagareartillerister och
1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

14 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

10 löjtnanter af andra klassen,

12 underlöjtnanter,

18 styckjunkare,

19 sergeanter af första klassen,

19 sergeanter af andra klassen,

70 förstekonstaplar,

70 andrekonstaplar,

70 vicekonstaplar,

20 officersvolontärer,

168 öfriga volontärer,

8 musiksergeanter af första klassen,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

7 musiksergeanter af andra klassen och

8 trumpetare.

c) Gotlands artillericorps:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 löjtnant af andra klassen (adjutant),

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sjukvårdsandrekon staplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 handtverksandrekonstapel,

1 handtverksvicekonstapel,

2 handtverksartillerister,

1 hofslagareandrekonstapel,

1 hofslagarevicekonstapel,

1 hofslagareartillerist och

1 musiksergeant af första klassen.

Batteristaten.

4 kaptener af första klassen,

2 kaptener af andra klassen,

5 löjtnanter af första klassen, deraf en adjutant
hos militärbefälhafvaren,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

4 styckjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

4 sergeanter af andra klassen,

22 förstekonstaplar,

22 andrekonstaplar,

22 vicekonstaplar,

4 officersvolontärer,

67 öfriga volontärer och

5 trumpetare.

d) Positionsartilleriregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sjukvårdsandrekonstaplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

2 handtverksandrekonstaplar,

2 handtverksvicekonstaplar,

2 handtverksartillerister,

2 hofslagareandrekonstaplar,

2 hofslagarevicekonstaplar,

2 hofslagareartillerister och
1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

6 kaptener af första klassen,

5 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

5 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

12 styckjunkare,

12 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

30 förstekonstaplar,

30 andrekonstaplar,

30 vicekonstaplar,

14 officersvolontärer,

72 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

3 musiksergeanter af andra klassen och
6 trumpetare.

e) Landtfästning sar tiller iregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartennästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadj atarit),

2 regementspastorer,

2 auditörer,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

3 sjukvårdsandrekon staplar,

3 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sjukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

3 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister och

2 musikstyckjunkare.

Kompanistaten.

10 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

20 styckjunkare,

20 sergeanter af första klassen,

20 sergeanter af andra klassen,

50 förstekonstaplar,

50 andrekonstaplar,

50 vicekonstaplar,

16 officersvolontärer,

130 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och
10 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Första Svea, Första
Göta, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen
skola vid slutligt genomförd härordning
finnas 440, vid Wendes artilleriregemente 584, vid Gotlands
artillericorps 85 och vid positionsartilleriregementet
60 kronan tillhöriga stamhästar.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande artilleriets tygstater:

6:o) att Riksdagen måtte besluta, att vid artilleriets
tygstater skall vid slutligt genomförd härordning finnas
följande, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal,
nemligen:

1 tygingeniör,

13 tygförvaltare,

10 tygunderofficerare,

7 besigtningsrustmästare,

14 tygskrifvare och

87 tyghandtverkare.

Beträffande ingeniörtruppernas organisation:

7:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att Svea och Göta ingeniörbataljoners ingeniöroch
parkkompanier ombildas till två fältingeniörregementen; att

en fälttelegrafkår upprättas, och att i densamma
skall ingå Svea ingeniörbataljons fälttelegrafkompani;
och

att tre fästningsingeniörkårer upprättas, en afsedd
för Karlskrona, en för Vaxholms och Oscar Fredriksborgs
och en för Bodens fästning; samt
8:o) att Riksdagen måtte besluta:
dels att vid Fortifikationen med fasta aflöningsförmåner
anstälda officerare och underofficerare med
vederlikar samt betjente skola vid slutligt genomförd
härordning utgöras af nedan upptagna personal, nemligen:

3 öfverstar,

3 öfverstelöjtnanter,

10 majorer,

34 kaptener af första klassen,

18 kaptener af andra klassen,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

42 löjtnanter af första klassen,

22 löjtnanter af andra klassen,

32 underlöjtnanter,

50 fanjunkare,

40 sergeanter af första klassen,

40 sergeanter af andra klassen,

5 regementspastorer,

1 sekreterare,

5 auditörer,

3 regementsläkare,

6 bataljonsläkare,

2 bataljons veterinärer,

I fortifikationskassör och redogörare,

10 fortifikationskassörer och förrådsförvaltare,

II verkmästare,

15 tyghandtverkare,

6 gevärshandtverkare,

3 musikfanjunkare,

11 musiksergeanter af första klassen,

12 musiksergeanter af andra klassen,

1 förste vaktmästare och

3 förrådsvaktmästare;

dels att hvart och ett af nedan uppräknade ingeniörtruppförband
skall vid slutligt genomförd härordning
utgöras af den under densamma upptagna, med
fasta aflöningsförmåner anstälda manskapspersonal, nemligen: -

a) Svea och Göta ingeniörregementen:

18 distinktionskorpraler, deraf 3 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

42 korpraler, deraf 6 minör- eller handtverks-,
2 sjukvårds-, 2 gevärshandtverkare- och 2 hofslagarekorpraler,

45 vicekorpraler, deraf 9 minör- eller handtverks-,
2 sjukvårds-, 2 gevärshandtverkare- och 2 hofslagarevicekorpraler,

Bih. till Riksd. Prot. 1001. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2 sjukvårdssoldater,

2 gevärshandtverkaresoldater,

18 officersvolontärer,

120 öfriga volontärer och
9 trumpetare.

b) Fälttelegraf kåren:

13 distinktionskorpraler, deraf 1 handtverksdistinktionskorpral,

28 korpraler, deraf 5 handtverks-, 2 sjukvård soch
1 hofslagarekorpral,

29 vicekorpraler, deraf 6 handtverks-, 2 sjukvårds-
och 1 hofslagarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

1 hofslagaresoldat,

76 volontärer och
5 trumpetare.

c) Ingeniörkårernå i Karlskrona och å Vaxholm
och Oscar Fredriksborg:

6 distinktionskorpraler, deraf 2 minör- eller handtverk
sdistinktionskorpraler,

13 korpraler, deraf 4 minör- eller handtverksoch
1 sjukvårdskorpral,

12 vicekorpraler, deraf 4 minör- eller handtverksvicekorpraler,

1 sjukvårdssoldat,

1 gevärshandtverkaresoldat,

40 volontärer och
4 trumpetare.

d) Ingeniörkåren i Boden:

12 distinktionskorpraler, deraf 4 minör- eller
handtverksdistinktionskorpraler,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

25 korpraler, deraf 8 minör- eller handtverksoch
1 sjukvårdskorpral,

26 vicekorpraler, deraf 8 minör- eller handtverks-,
1 sjukvårds- och 1 gevärshandtverkarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

80 volontärer och
8 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Svea och Göta ingeniörregementen
skola vid slutligt genomförd härordning
finnas 54, vid fälttelegrafcorpsen 25 och vid ingeniörkåren
i Boden 10 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande träng- och sjukvårdstruppernns organisation:

9:o) att Riksdagen måtte bifalla, att två nya trängkårer
upprättas; samt

10:o) att Riksdagen måtte besluta;
dels att hvar och en af härens sex trängcorpser
skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af följande,
med fasta afiöningsförmåner anstälda personal,
nemligen:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

1 hofslagarekorpral,

1 hofslagarevicekorpral,

1 hofslagaresoldat,

1 gevärshandtverkaresoldat,

4 handtverkare,

1 musiksergeant af första klassen och
1 musiksergeant af andra klassen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Kompanistaten.

4 kaptener af första klassen,

1 kapten af andra, klassen,

4 löjtnanter af första klassen,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

6 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

9 sergeanter af andra klassen,

12 distinktionskorpraler,

24 korpraler,

24 vicekorpraler,

2 officersvolontärer,

30 öfriga volontärer och
6 trumpetare;

dels att vid hvarje trängkår skola vid slutligt
genomförd härordning finnas 72 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande generalitetsstaten:

11 :o) att Riksdagen måtte bifalla, att å generalitetsstaten
uppföras med fasta aflöningsförmåner inspektören
för kavalleriet samt sex fördclningsläkare.

Beträffande tränginspektionen:

12:0) att Riksdagen måtte bifalla, att en inspektör
för trängen uppföres med fasta aflöningsförmåner å
ordinarie stat.

Beträffande generalstaben:

13:o) att Riksdagen måtte bifalla, att generalstabens
personal ökas med följande fasta officersbeställningar,
nemligen: 1 öfverste, 2 majorer, 4 kaptener af första
klassen och 2 löjtnanter af första klassen.

Biksdagens Skrifvelse Ar:o 120.

Beträffande kommendantsstaten:

14:o) att Riksdagen måtte bifalla, att ett kommendantskap
upprättas i Boden.

Beträffande intendenturkåren:

15:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att följande nya beställningar tillkomma vid intendenturkåren,
nemligen: 1 öfverfältintendents-, 1 fältintendents-
af första graden, l fältintendents- af andra
graden, 8 intendents- af första klassen, 3 intendents- af
andra klassen, 24 underintendents- och 23 förvaltarebeställningar;
samt

att nuvarande extra intendentsbefattningar och 1 9
vaktmästarebeställningar indragas.

Beträffande fältläkarekåren och veterinärstaten:

16:o) att Riksdagen måtte bifalla:
att antalet fältläkarestipendiater ökas från 47 till
60, deraf 20 af första och 40 af andra klassen; samt
att antalet fältveterinärstipendiater ökas från
5 till 8.

Beträffande ridskolan:

17:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för
ridskolan uppföres med fasta aflöningsförmåner å staten
för ridskolan.

Beträffande infanteriskjutskolan:

18:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för
infanteriskjutskolan uppföres med fasta aflöningsförmåner
å staten för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Beträffande remonteringsstyrelsen:

19:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för
remonteringsstyrelsen uppföres med fasta aflöningsförmåner
å ordinarie stat.

Riksdagens Skrifvelse iV:o 120.

Beträffande öfver gången till den nya härordningen:

20:o) att Riksdagen måtte besluta, att den nya härordningen,
sådan den här blifvit föreslagen, skall vara
genomförd under tolf år, räknade från och med år 1902;

21:o) att Riksdagen måtte bifalla, att under åren
1902, 1903, 1904, 1905, 1906 och 1907 den nuvarande
nummerstyrkan vid indelta infanteriet och kavalleriet
genom indragning, i den ordning Kongl. Maj:t pröfvar
lämpligt, minskas sålunda:

a) vid hvart och ett af Lif regementet till fot, Första
lifgrenadierregementet, Andra lif grenadier regementet, Vestqöta
regemente, Uplands regemente, Skaraborgs regemente,
Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings
regemente, Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs
regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente,
Kalmar regemente, Vermlands regemente, Norra
skånska infanteriregementet och Södra skånska infanteriregementet
till 520 nummer;

b) vid Smålands grenadier corps till 260 nummer;

c) vid Vestgötadals regemente till 490 nummer;

d) vid Norrbottens regemente till 300 nummer;

e) vid Vesterbottens regemente till 375 nummer;

f) vid Jemtlands fältjägareregemente till 480
nummer; och

g) vid hvart och ett af Lifregementets dragoner,
Lif regementets husarer och Smålands husarregemente till
350 nummer;

22:o) att Riksdagen måtte besluta, att den rusthållarne
vid de indelta kavalleriregementena åliggande
skyldighet att hålla häst skall i mån af de nuvarande
rusthållshästarnes afgång upphöra från och med år 1902;

23:o) att Riksdagen måtte besluta, att från och med
år 1908 indelningsverket i sin helhet skall, så fort ske
kan, upphöra; samt

24:o) att Riksdagen måtte besluta, att likaledes
från och med år 1908 frälserusttjensten och presterskapets
åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd
i spanmål skola upphöra.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 23

Uti den 7 januari 1901 till Riksdagen aflåten proposition (n:o 3),
angående ny värnpligtslag har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af
bilagdt statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärende för samma dag, föreslagit
Riksdagen antaga nedanstående

Förslag’ till

Värnpligtslag.

Art. I.

Allmänna bestämmelser.

§ I Hvarje

svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,
under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han
fyller fyratio år.

§ 2.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen
delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är åtta år i första och
derefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för
det inkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han
landstormen.

§ 3.

Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,
sjukdom eller annan dylik orsak är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

Värnpligt och
värnpligtsålder.

Bevaring och
landstorm.

Frikallelse.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 4.

Värnskatt. 1. Den, som frikallas från värnpligtens fullgörande eller får upp skof

med inskrifning, skall för hvarje år, hvarunder han sålunda undgår
att tillhöra beväringen, erlägga en skatt till staten, under benämning
värnskatt.

2. Dylik skatt erlägges jemväl af den, som affiyttar från riket,
för hans återstående tjenstetid i beväringen.

3. Om frikallelse från skyldighet att erlägga värnskatt äfvensom
rörande värnskattens belopp, dess påförande, uttagande och redovisning
varder bestämdt i särskild lag.

§ 5.

Tiaen för in- 1. Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären

skrifning. eper flottan det år, han fyller tjuguett år.

Tjenstetid. 2. Tjcnstctiden i beväringen beräknas från början af nyss nämnda

år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt uppskof
först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Har sådan senare inskrifning skett till följd af den värnpligtig
uteblifvande utan laga förfall, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

Inställer inskrifven värnpligtig sig icke till i § 27 föreskrifven tjenstgöring,
räknas sådant år, hvarunder han utan laga förfall eller beviljadt
uppskof uteblifvit, icke såsom fullgjordt tjensteår i beväringen. Huru förhållas
skall, då värnpligtig uteblifvit från endast en del af årets tjenstgöring,
bestämmer Konungen.

§ 6.

Tidigare in- Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till

“medgivas*11 inskrifning och dervid uppgifva det truppslag vid hären eller den tjenst
vid flottan, hvari han önskar inskrifvas. För bifall härtill fordras, att han
är till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenstgöring, hvartill
han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från
och med det år, då han fylde tjuguett år.

Riksdagens Skrifvelse AJ:o 120.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar
för de enligt denna § inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.

§ 7.

Vapenföra värnpligtige inskrifvas till vapentjenst, öfriga värnpjigtige värnpiigtigs
till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må finnas lämpliga. tjeU8t §

Rörande inskrifna värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under Befrielse unkrigstid
meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och det der kri«stidallmännas
behof finnas vara påkallade.

§ 9-

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst eller värnpligtig
arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att i behörigfär ,ei hind™s
tid inställa sig till inskrifning, tjenstgöring eller mönstring, eller att full-* 1119“ as‘g''
göra annan honom i denna lag ålagd skyldighet.

§ 10.

Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende, må ej vapen- värnpligtig,
öfvas, utan skall till lämpliga arbeten användas. 801,1 Sr för"

r ° lustig med borgerligt

förtroende.

Art. II.

Om de värnpligtiges inskrifning och redovisning.

§ 11.

1. Riket indelas för inskrifning och redovisning af de värnpligtige, Vämpiigtamed
i mom. 2 stadgade undantag, uti inskrifningsområden och rullförings- omrÄdeiJområden;
hvarje inskrifningsområde omfattar visst antal rullföringsområden.

För hvart och ett af dessa områden förordnas en befälhafvare.

Bih. till Riksd. Bro t. lOUt. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 32 Höft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Åtgärder för
inskrifning
m. m.

Värnpligtigs

inskrifning.

2. För inskrifning af de värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifna,
och för redovisning af flottans å sjömanshus inskrifva värnpligtige
bestämmas särskilda sjörullföringsområden, hvart och ett omfattande ett
eller flera sjömanshus. För hvarje sjörullföringsområde förordnas en befälhafvare.
lydande under stationsbefälhafvare vid station af flottan.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrifningsförrätturc åligger att, sedan mantalsskrifningarna
blifvit
sätta fullständiga listor öfver inskrifningsskyldiga värnpligtige. Dessa
listor skola för granskning öfversändas till vederbörande pastorsembeten,
hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti
upptagna värnpligtige aflidit eller afflytta! till annan ort, som, då den år
känd, bör uppgifvas, eller är inskrifv.en å sjömanshus, med uppgift på sjömanshuset,
dels om och hvilka inskrifningsskyldiga värnpligtige efter rnantalsskrifningen
inflyttat i församlingen, med uppgifvande, der så ske kan,
från hvilken ort inflyttningen skett, hvarefter listorna, bekräftade med
vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda af de värnpligtiges prestbetyg,
skola till mantalsskrifningsförrättaren återsändas. Mantalsskrifningsförrättaren
insänder dessa listor, behörigen transporterade och summerade,
äfvensom prestbetygen till Konungens Befallningshafvande, som ofördröjligen
öfversänder dem till vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare.

2. Presterskapet samt landstatens tjensteman, synnerligen mantalsskrifningsförrättarne,
så ock sjömanshusombudsmännen vare pligtige att,
i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl med de
upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas för de värnpligtiges
inskrifning och redovisning.

3. Der anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras af annan
myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter enligt denna
paragraf åligga sådan myndighet.

4. Närmare föreskrifter om fullgörandet af de åligganden, som i
fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning tillkomma områdesbefälhafvare
och sjömanshusombudsmän äfvensom mantalsskrifningsförrättare
och pastorer eller i mom. 3 omförmälda myndigheter, utfärdas af
Konungen.

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för
de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbö -

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

rande inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit
hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket
rullföringsområdet eller största delen deraf hörer, eller hvarinom sjörullföringsområdesbefalhafvarens
expedition är belägen, inskrifning förrättas med
de värnpligtige, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpligtige,
hvilka icke förut blifvit inskrifna eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag.

§ 14.

1. Vid inskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad
värnpligtig med undantag af å sjömanshus inskrifven, hvilken är till sjöfart
inmönstrad, skyldig att personligen inställa sigi dock må utan personlig
inställelse inskrifvas värnpligtig, som i den ordning, Konungen föreskrifter,
styrker, att han är till krigstjenst duglig, och som antingen
finnes hafva för uteblifvandet visat laga förfall eller ock innehar fast anställning
utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier
eller för utbildning i sitt yrke.

2. öfverstiger afståndet mellan inkallad värnpligtigs hemvist inom
den ort, der han är kyrkobokförd, och förrättningsstället fem nymil, är han
berättigad att uppbära den godtgörelse för fram- och återresan mellan dessa
orter, som varder särskildt bestämd. Sådan godtgörelse tillkommer dock icke
värnpligtig, som tillförene utan laga förfall uteblifvit från dylik förrättning.

3. Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans
värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet
m. m. dylikt, och med hvilken bör följa ett utdrag af denna lag
samt af andra lagar och stadganden rörande krigsinagten.

§ 15.

1. Inställelse till inskrifning sker i allmänhet vid inskrifningsförrättning
för den ort, der den värnpligtige är kyrkobokförd, dock må värnpligtig,
som vistas å annan ort, undergå inskrifning å vistelseorten, men
skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig hos vederbörande inskrifningsnärnnd
och dervid aflemna prestbetyg. Sådan värnpligtig tillhör dock
fortfarande det område, der han är kyrkobokförd. «

Personlig inställelse
och
mottagande af
inskrifningsbok.

Förrättning,
vid hvilken
inställelse
skall ske.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2. Inskrifning af å sjömanshus inskrifven värnpligtig sker vid
inskrifningsförrättning vid det sjömanshus han tillhör. A sjömanshus
inskrifven värnpligtig må dock undergå inskrifning vid inskrifningsförättning
för annat sjömanshus, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla
sig hos vederbörande inskrifningsnämnd och dervid, förutom prestbetyg,
aflemna intyg från vederbörande sjömanshusombudsman rörande såväl sin
befattning inom sjömansyrket som den tid, hvarunder han varit inmönstrad
tillo sjöfart.

Ä sjömanshus inskrifven värnpligtig, som inskrifves i hären, öfverföres
vid inskrifningsförrättningen till det rullföringsområde, inom hvilket
han är kyrkobokförd.

Art. III.

Om uppskof med inskrifning eller tjenstgöring, så ock om
frikallelse efter inskrifning.

§ 16.

Uppskof med 1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års iuskrifningsförrätt D8m!

mDg ning kan medgifvas värnpligtig, som af en eller annan möjligen öfvergående
anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling
eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen betinnes till tjenstgöring oförmögen
eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös
eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende arbetsföre
brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon,
dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar
eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende
och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu
vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpligtige fyller
tjugufyra år, frikallas han från värnpligtens fullgörande i beväringen under
fredstid.

4. Blifver inskrifven värnpligtig, till följd af i § 3 omförmäld orsak,
oförmögen till tjenst vid rikets försvar, eger han att, på framställning
hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från värnpligtens vidare
fullgörande.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 17.

1. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven första
tjenstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg
och som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan
fortvara!-, inställa sig;

b) värnpligtig, som sjelf förvaltar och brukar honom tillhörig fast
egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan
industriel rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att
på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den
tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpligtig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,
såsom att tjenstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck
i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende
nära anhörige väsentliga svårigheter eller olägenheter.

2. Visar värnpligtig, efter det han blifvit inskrifven, sådan anledning
till uppskof, hvarom i inom. 1 är sagdt, må uppskof med i § 27 föreskrifven
första tjenstgöring, hvarje gång för ett år, kunna, i den ordning
Konungen bestämmer, den värnpligtige medgifvas, dock icke längre än
att tjenstgöringen kominer att taga sin början under det år, under hvilket
den värnpligtige fyller tjugufyra år.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning
må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjenstgöring må värnpligtig, för hvilken
inträdt sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2, hemförlofvas i
den ordning Konungen bestämmer.

Ar slikt förfall för tjenstgöring för handen ännu det år, under
hvilket värnpligtig fyller tjugufyra år, eger han att, på framställning hos
behörig inskrifningsnämnd, frikallas från värnpligtens vidare fullgörande
i beväringen under fredstid.

5. Belinnes värnpligtig, hvilken instält sig till i § 27 föreskrifven
tjenstgöring, behäftad med tillfällig sjukdom, som utgör hinder för hans
behöriga utbildning, och har sjukdomen ej veterligen uppkommit efter
inställelsen eller efter samling för marsch eller annan färd till öfningsorten,
må uppskof med tjenstgöringen, i den ordning Konungen bestämmer,
jemväl utan ansökning honom meddelas.

Uppskof med
tjenstgöring
in. m.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Tnakrifnings nämnds samman sättning.

Art. IV.

Om inskrifhingsnämml och inskrifningsre vision.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående
af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen
en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området
eller största delen deraf hörer, dertill förordnad lagfaren man, äfvensom
rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta,
icke militära personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter väljas hvarje
gång för två år af landstinget eller, der rullföringsområde utgöres af stad,
som ej under landsting lyder, af stadsfullmägtige. En af de sålunda
utsedda ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid
slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och
en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande
under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting
lyder, väljas särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i
nämnden jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmägtige
valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter
deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för
hvilket de blifvit valda.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, ur
hvilket ett större antal värnpligtige inskrifvas i flottan, må officer af flottan
närvara för att lemna nämnden erforderliga upplysningar och göra de
yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värnpligtige
till tjenst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att i
nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af
en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nemligen en af
Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjörullföringsområdesbefälhaivarens
expedition är belägen, dertill förordnad lagfaren man äfvensom
nämnde befälhafvare och två inom staden, der sjömanshuset är beläget,
bosatta, icke militära personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter
väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att
minst tre ledamöter, deribland en militär, äro tillstädes. Falla vid omröstning
till beslut rösterna lika, gälle ordförandens eller, vid förfall för denne,
områdesbefälhafvarens mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen
deraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpligtige;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 3 och 16 samt § 17 mom. 1
och mom. 4 omnämnda frikallelser och uppskof;

c) att, derest för frånvarande värnpligtig företes intyg om kroppslig
eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo
ådagalägga hans oförmögenhet till tjenst vid rikets försvar, utan hinder af
den värnpligtiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpligtens fullgörande
;

d) att mottaga de värnpligtiges anmälningar rörande det truppslag
vid hären eller den tjenst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;

e) att pröfva och yttra sig om de värnpligtiges lämplighet för det
ena eller andra truppslaget, för den ena eller andra tjensten eller för särskild
befattning vid hären eller flottan;

f) att tillställa de inskrifne den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

ii) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid
från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till
landstormen.

öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande
förordnade ledamoten, dervid från beslut afvikande mening,
som blifvit framstäld af ordförande eller ledamot inom nämnden,
eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af i § 18 mom.
1 omförmäld officer af flottan, antecknas till protokollet; och skola, innan
nämnden lemnar förrättningsstället, så väl inskrifningslängderna som protokollet
af nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, der sjörullföringsområdesbefälhafvarens expedition
är belägen, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar,
hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

Inskrifning»-

nämnds

åliggandeu.

Besvär öfver
inskrifningsnämnds

beslut.

Inskrifnings revisions samman sättning.

32 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3. Inskrifning af värnpligtig, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda
inskrifningsförrättning, må under den tid af året, då inskrifningsförrättning
icke pågår, kunna verkställas genom inskrifningsområdesbefälhafvaren,
eller beträffande å sjömanshus inskrifven värnpligtig genom sjörullföringsområdesbefälhafvaren,
i den ordning Konungen bestämmer.

§ 20.

1. Öfver inskrifningsnämnds beslut må besvär anföras endast af
värnpligtig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrifningsrevisionen
samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingifvas till
Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket förrättningen egt
rum. Besvären må äfven inom behörig tid med posten insändas; dock
skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat
besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans
samtycke blifvit uppsatt.

2. öfver beslut, som meddelas jemlikt § 19 mom. 3, må besvär på
lika sätt anföras af den värnpligtige, der han icke skriftligen i vittnens närvaro
förklarat sig med beslutet nöjd. Har icke den värnpligtige afgifvit sådan
förklaring, skall beslut, hvarigenom han inskrifvits, underställas inskrifningsrevisionen
och inskrifningen ej gälla, förrän beslutet blifvit af revisionen
pröfvadt.

§ 21.

1. För inskrifningsområde jemte inom detsamma belägna sjömanshus
skall finnas en inskrifningsrevision, bestående af landshöfdingen eller,
i händelse denne har förfall eller embetet är ledigt, landssekreteraren
i det län, till hvilket största delen af området hörer, såsom ordförande,
samt af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdesbefälhafvaren äfvensom
af hvarje till området hörande län, eller ej under landsting lydande
stad, tre inom länet eller staden bosatte män, som jemte tre suppleanter
utses för tre år af landstinget eller, för stad, som icke lyder under landsting,
af stadsfullmägtige. Efter lottning afgå dock en af de sålunda utsedda
ledamöterne jemte en suppleant vid slutet af första året samt ytterligare
en ledamot och en suppleant vid slutet af andra året från det,
denna lag vunnit tillämpning. En ledamot och en suppleant väljas årligen
i de afgåendes ställe, hvarje gång för tre år.

Der inskrifningsområdesbefälhafvare deltagit i inskrifningsnämnds
förhandlingar, förordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till leda -

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

mot af den inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga samma
nämnds beslut.

De af landsting eller stadsfullmägtige valda ledamöter eller, i händelse
de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning
endast i hvad den angår det område, för hvilket de blifvit valda.

2. För att beslut må kunna af i’evision fattas, erfordras, att minst
tre ledamöter, deribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid
omröstning till beslut rösterna lika, gälle ordförandens, eller vid förfall
för denne, den militäre ledamotens mening.

Revisionen biträdes af en militärläkare och en dertill förordnad
civil läkare.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden.

sionen åligger:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

h) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds
beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till
protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles
i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, der så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdessjörullföringsområdesbefälhafvares
beslut i ärende, som jemlikt § 20
2 blifvit revisionen understäldt; samt

d) att bland de värnpligtige, som enligt § 19 dertill pröfvats lämpliga,
det antal, som skall tilldelas särskilda truppslag vid hären, viss

tjenst vid flottan, eller särskild befattning vid hären eller flottan, hvarvid,
vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, hvilka dertill sig anmält.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

Revi- I“skrifnings revisions

verksamhet.

eller

mom.

uttaga

§ 23.

Ej må i inskrifningsrevisions beslut ändring sökas.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Iläft.

Tuskrifnings revisions 5

beslut må ej
öfverklngas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Art. V.

Om ilo värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet i beväringen.

§ 24.

Tjenstgörlngs- Värnpligtig är skyldig att tjenstgöra vid det truppslag af hären

^bestämdt”''* eller uti den tjenst vid flottan, hvartill han inskrifvits eller öfverförts.

truppslag.

§ 25.

Värnpligtigs
inskrifning i
llottan eller
hären.

1. I flottan inskrifvas:

a) alla å sjömanshus inskrifna maskinister och eldare samt af öfriga
å sjömanshus inskrifna värnpligtige do, som tolf månader eller derutöfver
varit inmönstrade till sjöfart; samt

b) andra värnpligtige, hvilka anses vara för flottan behöfliga, till det
antal, som Konungen pröfvar erforderligt.

2. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifna i flottan, äro underkastade
inskrifning i hären.

3. Värnpligtig, som afgår från fast anställning vid hären eller flottan
eller vid härens eller flottans reserv, öfverföres till härens eller flottans beväring
eller landstorm.

§ 26.

uttagning till Värnpligtige uttagas till särskilda truppslag vid hären och till tjenst

olika truppsing vifl flottan, på sätt §§19 och 22 bestämma, hvarefter öfriga värnpligtige
tilldelas fotfolket.

§ 27.

Värnpligtig^ 1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

ut i. nmgsti utflj]flnjng tjenstgöra under fredstid i sammanlagdt trehundrasextiofem

Riksdagens Skrifvelse N:a 120. 35

dagar, hvilken tjenstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall
fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästningsingeniörtrupperna
och träng en:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundrafyrtiofem dagar,
som tager sin början under första året,

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under
hvart och ett af tredje, fjerde och femte åren, samt

. med en repetitionsöfning om femton dagar under nionde året;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna: med

en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,
som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regeraents-öfning) om fyrtiotvå dagar under
hvart och ett af andra och fjerde åren;

c) vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpligtige, äfvensom af andra å
sjömanshus inskrifna värnpligtige till det antal Konungen bestämmer, i
en följd med början under andra året,

af till fästningstjenst inskrifna värnpligtige med en första tjenstgöring
om trehundratjugutre dagar, som tager sin början under första
året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar under fjerde året, samt
af flottans öfriga värnpligtige med en första tjenstgöring om tvåhundrasextiofem
dagar, som tager sin början under andra året, samt med
en repetitionsöfning om etthundra dagar under fjerde året.

2. Värnpligtig, som vid slutet af tjenstgöringstid är kommenderad
till sjötjenst, är skyldig att tjenstgöra ombord, till dess fartyget efter
återkomsten till flottans station blifvit afmönstradt, dervid dagadöningen
under den öfverskjutande tiden utgår med ett belopp, som motsvarar den
månadshyra, hvilken skulle hafva tillkommit honom, derest han tjenstgjort
å handelsfartyg.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

den värnpligtige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjenstgöringen, samt
i hvilken ordning lian skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet
bestämmer Konungen.

§ 28.

ukaiieisc till 1. Då rikets försvar det kräfver, så ock när det erfordras till af tjenstgöring

värjande af uppror, må Konungen efter statsrådets hörande, till tjenstgöTld
fälle"1''" ring inkalla beväringens första uppbåd eller de större eller mindre delar
deraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets
försvar finnes nödigt, att beväringens andra uppbåd, eller någon del deraf
i skilda orter eller vid olika truppslag af hären eller vid flottan, inkallas,
må Konungen derom förordna, sedan Han statsrådet hört och, så vida
Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall,
låtit riksdagskallelse utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd
vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet
blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens
medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas utom
de förenade rikenas gränser.

§ 29.

Sattet för in- 1. Värnpligtig, som tillhör beväringen, inkallas till tjenstgöring af

kallelse till vederbörande befäl genom order, genom kungörelse och ofientligt anslag,
tjenstgormg. medejgt ringning i kyrkorna, eller på annat, efter ortens förhållande lämpadt,
på förhand kungjordt sätt.

Kungörelse om inkallelse till tjenstgöring skall införas i en eller
flera af ortens tidningar samt, vid inkallelse till i § 27 föreskrifven
tjenstgöring, dessutom uppläsas minst två gånger i kyrkorna.

2. Vid utbrott af krig skall till beväringens första uppbåd hörande
värnpligtig, som vistas utom riket, oberoende af särskild inkallelse anträda
hemfärden, så snart ske kan.

• § 30.

''jensteför- Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,

rättning, verkställa den tjensteförrättning, honom af vederbörande befälhafvare anvisas.

Personer med särskild yrkeskunskap användas företrädesvis i de förrättningar,
der denna deras yrkeskunskap kan vara påkallad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 31.

Värnpligtig, som tillhör beväringen, är underkastad i krigslag gifna När värnpligtig
bestämmelser, såväl under all tjenstgöring, mönstring och marsch eller ly^r8i“ger
annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad
af order eller annat påbud, hvarigenom han inkallas till tjenstgöring.

32.

1. Till beväringen hörande värnpligtige, med undantag af dem som Mönstringsunder
arets lopp varit i tjenstgöring, eller som äro å sjömanshus inskrifnajck^tnMade
och till sjöfart inmönstrade, skola hvarje år undergå mönstring, som i

denna § omförmäles.

2. Med värnpligtige, utom dem som äro å sjömanshus inskrifna
och tillhöra flottan, förrättas mönstringen å ett eller flera ställen inom
hvarje rullföringsområde. Från inställelse vid dylik mönstring äro dock
befriade värnpligtige, hvilka, i enlighet med de närmare föreskrifter
Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig uppgift om bostad
och yrke.

3. Med värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra
flottan, förrättas mönstringen vid sjömanshus. Från inställelse vid dylik
mönstring äro dock de befriade, som, i enlighet med de närmare föreskrifter
Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig
uppgift om bostad och sysselsättning.

§ 33.

1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller, så vidt Konungen Värnpligtige;

ej för särskilda fall finner godt annorlunda bestämma:

a) att den värnpligtige under hela sin tjenstetid tillhör det truppslag
vid hären eller den tjenst vid flottan, hvartill han blifvit inskrifven
eller öfverförd;

b) att den värnpligtige, om han till annat område afflyttar, tillhör
den truppafdelning af hären eller den flottans station, som erhåller sina
värnpligtige från det område, till hvilket han inflyttar; samt

c) att, om den värnpligtige icke är till tjenstgöring inkallad, när
landstormen inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma

vistelseort och
anmälningsskyldighet.

Riksdagens Skrifvelse N:a 120.

och då har lika tjenstgöringsskyldighet och förpligtelser i öfrigt som värnpligtig
tillhörande landstormen.

2. För till beväringen hörande värnpligtige, utom dem som äro å
sjömanshus inskrifna och tillhöra flottan, gäller dessutom:

a) att, om värnpligtig vill för längre tid än en månad vistas utom
den ort, der lian är kyrkobokförd, anmälan derom skall före afresan göras
hos vederbörande områdesbefäl, samt detta befäl derefter hållas underrättadt
om hans adress, intill dess han återkommer; dock att der deri
värnpligtige inmönstrats till sjöfart, anmälan erfordras allenast om påmönstringen
och afmönstringen; samt

b) att värnpligtig, vid afflyttning till annan ort, är pligtig att, om
flyttningen egt rum inom rullföringsområdet, senast en månad efter densamma
derom göra anmälan hos rullföringsoinrådesbefälhafvaren, samt om han afflytta!
till annat rullföringsområde derom göra anmälan, såväl före afflyttningen
hos befälhafvaren för det rullföringsområde, från hvilket han afflyttar,
som ock, inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet,
hos befälhafvaren för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat, och skola,
så vidt Konungen ej för särskilda fall finner godt annorlunda bestämma,
dessa anmälningar, der de icke skett omedelbart hos rullföringsområdesbefälhafvare,
ändock anses vara fullgjorda, då den värnpligtige hos vederbörande
myndighet uttagit och aflemna! flyttningsbetyg.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som är å sjömanshus inskrifven
och tillhör flottan, skall, derest han ej är i tjenstgöring eller till
sjöfart inmönstrad, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin
adress.

§ 34.

värnpligtig, 1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan

häTen^eiicr c^or härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år,

flottans fast skall efter afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin
somU^m di''" värnpligt qvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnsona
m. m. p^g^g anses hafva fullgjort i § 27 föreskrifven första tjenstgöring, men
är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande
vid universitet eller annan statens högskola, eller aflagt examen vid navigationsskola,
tillhör likaledes första uppbådet under hela sin tjenstetid i
beväringen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Art. YL

Om de värnpligtiges underhåll och förmåner i hevåringen.

§ 35.

1. Under marsch eller annan färd till och från öfnings- eller Förmäner
mönstringsort orhåller värnpligtig tillhörande beväringen, ersättning enligt under f“rd''
särskilda bestämmelser.

2. Under tjenstgöring erhåller till beväringen hörande värnplig- Förmåner
tig underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar eller annan erfor- . und.er.
derlig utrustning samt dessutom dagaflöning, likaledes enligt särskilda tjcnstgor"lgbestämmelser.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som under tjenstgöring Pensionering,
ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga derigenom i större eller
mindre mån minskas, är för sig och efterlefvande berättigad till det understöd
eller den pension, som författningarna rörande pensionering vid hären

eller flottan bestämma.

Art. VII.

Om landstormen.

§ 36.

1. Till hemortens försvar må Konungen, efter statsrådets hörande, Landstormens
till tjenstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar inkallnn<lpderaf,
som finnas behöfliga. Värnpligtig, tillhörande landstormen, är underkastad
i krigslag gifna bestämmelser såväl under all tjenstgöring och marsch

eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad
af order eller annat påbud, hvarigenom han inkallas till tjenstgöring.

2. Inkallelsen verkställes på sätt i § 29 mom. 1 för värnpligtig
tillhörande beväringen stadgas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 37.

Landstormens Landstormcn må icke föras utom eget och närmast tillgränsande in tjenstgörings-

skrifningsområden, dock att till landstormen hörande värnpligtig, som
°mr‘ c'' erhållit sin utbildning vid flottan, må, äfven utom sagda inskrifningsområden,
användas för det lokala kustförsvaret.

§ 38.

Landstormens Huru landstormen ordnas och indelas, föreskrifver Konungen.

organisation.

§ 39.

Underhåll ooh 1. Värnpligtig, tillhörande landstormen, är under tjenstgöring

förmåner, pligtig att sjelf förse sig med kläder, och att, derest staten icke kan
genast vid inkallandet anskaffa föda, under tiden förse sig äfven med
sådan, mot ersättning af staten för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken, angifvande till landstormcn
hörande värnpligtig» egenskap af krigsman, tillhandahållas af staten.

2. Till landstormen hörande värnpligtig, som skadas under tjenstgöring,
har enahanda rätt till understöd eller pension för sig och efterlefvande
som värnpligtig, hvilken tillhör beväringen.

Art. VIII.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter, så ock om laga

förfall.

§ 40.

Uteblifvande
från inskrifning.

Försummelse
att aflemna
prestbetyg
m. in.

1. Värnpligtig, som utan laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättning,
böte, der han icke, oaktadt sin frånvaro, varder inskrifven
eller från värnpligtens fullgörande frikallad, första året tjugu kronor och
hvarje år, han ånyo dermed beträdes, fyratio kronor.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning
för annan ort, än der han är kyrkobokförd, eller för annat
sjömanshus än det han tillhör, men dervid försummar aflemna prestbetyg
äfvensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

samt till följd deraf icke kan emottagas, anses lika med den, som icke
instält sig till inskrifningsförrättning.

§ 41.

1. Värnpligtig, som bort inställa sig till i § 32 omförmäld mönstring,
men utan laga förfall uteblifver, böte för hvarje gång tio kronor.

2. Värnpligtig, som utan laga föi’fall underlåter fullgöra, hvad
honom enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, böte för hvarje gång tio kronor.

§ 42.

Värnpligtig, som utan anmäldt laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättning
vare, der han icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifven
eller från värnpligtens fullgörande frikallad, underkastad äfventyr att varda
till inskrifnings undergående hemtad på egen bekostnad.

Värnpligtig, som blifvit inskrifven och utan anmäldt laga förfall
uteblifver från tjenstgöring eller underlåter att fullgöra honom åliggande
mönstringsskyldighet, vare likaledes underkastad äfventyr att varda till tjenstgöringens
fullgörande eller mönstrings undergående hemtad på egen bekostnad.

§ 43.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från inskrifning eller tjenstgöring
eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser
anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjenst uppbådad
eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande egc dock
att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, huruvida de äro af
den vigt, att de må gälla såsom laga förfall.

2. För å sjömanshus inskrifven värnpligtig skall i fråga om order
eller annat påbud, hvarigenom han under krig eller vid utbrott af eller
fara för krig inkallas till tjenstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse
till tjenstgöring räknas att vara på utrikes sjöresa stadd; åliggande
det dock den värnpligtige att, så snart ske kan, anträda hemfärden, äfvensom
att vid ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med svenskt
örlogsfartyg omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

§ 44.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig
läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Kan

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Håft. 6

Försummad
inställelse till
mönstriug.

Försummad

anmälnings skyldighet.

Hemtnings äfventyr.

Laga förfall.

Intyg om
sjukdom.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Böters påförande.

han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg
af statens embets- eller tjensteman, eller af prest i församlingen, eller af
ordföranden i kommunalstämman, eller af ordföranden eller ledamot i
kommunalnämnden, eller af ledamot i häradsnämnden.

Al t. IX.

Om åtgärder med anledning af förseelser mot denna lag, så oek om

användning af böter.

§ 45. .

1. öfver värnpligtige, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit
från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna
eller från värnpligtens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra,
hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar
länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;
skolande å förteckningarna för hvarje värnpligtig angifvas hans bostad,
der denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga
upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning
den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,
som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,
innan den lcmnar förrättningsstället sagda förteckning
granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot
lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som
förrättat mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §
32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken öfversänder
dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att hafva
granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.

2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpligtige,
skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande
finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller 41, till vederbörande
kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda mod Konungens Befallningshafvandes
resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos
de värnpligtige omedelbarligen uttagas, dei’est de icke deremot något

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

invända, men att, derest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen
styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda
till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de ega undfå
skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar
derefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som
till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,
vid påföljd för uraktlåtenhet deraf, att böterna utan hinder af
samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola
ofördröjligen insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning
af förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Atnöjes värnpligtig icke med Konungens Befallningshafvandes
beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, eger han att
inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande
ingifva sina till Konungen stälda underdåniga besvär,
hvilka derpå af Konungens Befallningshafvande jemte eget yttrande till
landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven
till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant
fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften
eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.

§ 46.

1. Böter, som påföras jemlikt denna lag, tillfalla kronan; dock må
af sådana böter viss del, högst hälften, enligt af Konungen meddelade
föreskrifter, användas till bötesindrifningens befordrande. Till kronan inflytande
bötesmedel skola under särskild titel i kronans räkenskaper redovisas
och ingå till den redan till förmån för beväringsmanskapet bildade
invalid- och pensionsfond, hvilken fonds ändamål skall vara att bereda understöd
åt värnpligtige, som under tjenstgöring erhållit sådan skada, att de
derigenom blifvit i större eller mindre mån oförmögne att sig med arbete
försörja, samt för enkor och barn efter värnpligtige, som aflidit i krig
eller till följd af i krig ådragen sjukdom eller skada, dock utan att sådant
för närvarande medför någon rubbning af den de värnpligtige i § 35 mom.
3 och § 39 inom. 2 tillförsäkrade rätt till understöd.

2. Saknas tillgång till gäldande af böter enligt denna lag, skola
de förvandlas efter allmän strafflag.

Böters användning
och
förvandling.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Tidpunkten
från hvilken
lagen skall
tillämpas.

Lots- och fyrinrättningarnas
personal.

Lappbefolk ningen.

Närmare

föreskrifter.

Ändring eller
upphäfvande
af lagen.

Art. X. Särskilda bestämmelser.

§ 47.

Denna lag skall tillämpas från ingången af år 1902, från hvilken
tid alltså ej mindre värnpligtslagen af den 5 juni 1885 med deri sedermera
gjorda ändringar och tillägg, än äfven de af Konungen för sagda
lags tillämpning meddelade närmare föreskrifter, så vidt de strida mot
innehållet af denna lag, skola upphöra att gälla.

§ 48.

Lots- och fyrinrättningarnas personal skall i fråga om bestämmelserna
i denna lag anses likstäld med fast anstälda vid flottan, med skyldighet
att, i den ordning Konungen bestämmer, då rikets försvar sådant kräfver,
tjenstgöra såsom icke stridande vid flottan, samt under fredstid undergå
derför erforderlig utbildning.

§ 49.

Af Konungen bestämmes, om och i hvad mån samt under hvilka
vilkor befrielse från de i denna lag föreskrifna skyldigheter må kunna
tills vidare medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

50.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas
af Konungen.

§ 51.

Denna lag må icke ändras eller upphäfvas utan Konungs och Riksdags
sammanstämmande beslut.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Öfvergångsstadganden.

§ 52.

1. Under år 1902 skall värnpligtig, som tillhör andra klassen och värnpligtig
är inskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingeniörtrupperna eller trängen, för utblldn''ngstldsin
utbildning tjenstgöra under tjugutvå dagar.

2. För värnpligtig, som inskrifves under något af åren 1902, 1903,

1904, 1905, 1906 eller 1907, tillämpas icke föreskrifterna uti § 27 mom. 1
angående värnpligtigs tjenstgöringsskyldighet under fredstid. Sådan värnpligtig
är i stället skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid
i sammanlagdt etthundranittiosju dagar, hvilken tjenstgöring, på sätt
Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning singeniörtrupperna
och trängen:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratolf dagar,
som tager sin början under första året,

med en repetitions-(i’egements-)öfning om trettiofem dagar under
hvart och ett af andra och fjerde åren, samt

med en repetitionsöfning om femton dagar under nionde året;

b) vid rytteriet:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratretton dagar,
som tager sin början under första året och omedelbart efterföljes af en
regementsöfning om fyratiotvå dagar, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyratiotvå dagar under
andra året;

c) vid fältartilleriet, fältingeniör- och fälttelegraf trupperna:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratretton dagar,
som tager sin början under första året och omedelbart efterföljes
af en regementsöfning om fyratiotvå dagar, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyratiotvå dagar under
fjerde året;

d) vid flottan:

af de i § 25 mom. la) nämnda värnpligtige, äfvensom af andra å
sjömanshus inskrifna värnpligtige till det antal Konungen bestämmer, i
en följd med början under första året;

af till fästningstjenst inskrifna värnpligtige med en första tjenstgöring
om etthundrasextiotvå dagar, som tager sin början under första

Värnskatt.

46 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

eller andra året, och med en repetitionsöfning om trettiofem dagar under
fjerde året;

af flottans öfriga värnpligtige med en första tjenstgöring om etthundratretton
dagar, som tager sin början under första året, samt med en
repetitionsöfning om åttiofyra dagar under andra året.

3. Värnpligtig, som icke fullgjort honom åliggande första tjenstgöring
samtidigt med den åldersklass, som han tillhör, är skyldig fullgöra
den tjenstgöringsskyldighet, som åligger värnpligtig i den klass, med
hvilken han fullgör första tjenstgöringen.

§ 53.

Föreskriften i § 4 angående erläggande af värnskatt skall tillämpas
från den dag, som i särskild lag om värnskatt varder bestämd.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Uti den 7 januari 1901 till Riksdagen aflåten proposition (n:o 3 a)
angående ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten den
7 oktober 1881 har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit
Riksdagen att antaga nedanstående

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten den 7

oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten
den 7 oktober 1881 skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.

Till krigsmän hänföras:

a) officerare och underofficerare vid krigsmagten;

b) manskap och spel, som innehafva fast anställning vid krigsmagten
;

c) värnpligtige i de fall, som i värnpligtslagen bestämmas;

d) skeppsgossar vid flottan, till tjenstgöring å krigsfartyg förhyrda
sjömän, äfvensom derå anstälda maskinister och arbetare; samt

e) andra personer i de fall, då de, efter hvad särskilda författningar
innehålla, äro krigslag underkastade.

I de fall, då, enligt särskilda författningar, de, som höra till frivilliga
för nationalförsvaret bildade kårer, äro krigslag underkastade, vare å dem,
der ej i omförmälda författningar annorlunda siigs, tillämpligt hvad om
krigsmän i denna lag stadgadt är.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Allmänna synpunkter.

62 §.

Begär officer eller underofficer rymning i andra fall, än de, gom äro
nämnda i 60 och 61 §§; dömes till afsättning.

Gör det någon af manskapet; belägges första gången med disciplinstraff,
och dömes andra gången till fängelse i högst sex månader, tredje
gången till fängelse från och med sex månader till och med ett år, samt
fjerde och följande gånger till straffarbete från och med sex månader till
och med två år.

I sammanhang med Eders Kongl. Maj:ts förevarande propositioner
har Riksdagen till behandling förehaft tolf uti dithörande ämnen väckta
motioner.

Innan Riksdagen för Eders Kongl. Maj:t anmäler de beslut, som
Riksdagen med anledning af ifrågavarande propositioner och motioner
fattat, får Riksdagen i korthet beröra de allmänna synpunkter och grunder,
som dervid varit bestämmande.

Riksdagen instämmer till fullo i statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet
uttalande, att Sveriges försvarskraft- måste stärkas i
högst väsentlig grad, för att vårt freds- och på samma gång frihetsälskande
folk må med tillförsigt kunna lita till densamma i farans stund. Redan
den omständigheten, att af samtliga europeiska staters värnpligtige den
svenske beväringsmannen är i fredstid underkastad den kortaste utbildningen
för deltagandet i fäderneslandets försvar, har varit egnad att påkalla
Riksdagens synnerliga uppmärksamhet och kraftiga medverkan för
en afsevärd ökning af densamma. Ehuru Sveriges försvarskrafter icke
kunna afse något annat än tryggandet af fäderneslandets sjelfständighet
och upprätthållandet af dess neutralitet, måste dock för vinnandet
af detta ändamål riket ega en krigsduglig här och tillräckligt stark
flotta, stödda på ett väl ordnadt, fast försvar. De allmänna politiska

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 49

förhållandena och det läge, hvaruti de mindre staterna befinna sig gent emot
de större och mägtigare, hafva äfven kraftigt talat för, att vi utan uppskof
skrida till en genomgripande ombildning af vår härordning, byggd hufvudsakligen
på tillämpningen af den allmänna värnpligten — den säkraste
grundvalen för ordnandet af ett lands krigsmagt och för värnandet af dess
politiska oberoende.

Riksdagen har visserligen icke i allo kunnat biträda de förslag, som
innehållits uti Eders Kongl. Maj:ts propositioner till ny värnpligtslag och
till derpå grundad ny härordning, men Riksdagen har, i betraktande af den
alltför korta utbildning, som enligt nu gällande värnpligtslag kommer våra
värnpligtige till del, funnit det synnerligen angeläget, att redan nu ett
afgörande beslut skulle fattas, hvarigenom utbildningstiden för de värnpligtige
skulle väsentligen, och i vida större grad än vid något föregående
tillfälle, ökas och landets försvå,rskraft i öfrigt uti en afsevärd man stärkas.

I fråga om de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid har Riksdagen
ansett, att för olika truppslag och vapen borde bestämmas en olika lång
utbildningstid, samt dervid funnit, att de värnpligtige, som tilldelas kavalleriet,
fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna, borde för
sin utbildning tjenstgöra under fredstid i sammanlagdt 365 dagar, medan
motsvarande tid för de värnpligtige, som tilldelas flottan, skulle utgöra
300 och för öfriga värnpligtige 240 dagar. Då Riksdagen icke ansett sig
böra bifalla den af Eders Kong]. Maj:t föreslagna repetitionsöfningen vid
vissa, truppslag under nionde värnpligtsåret, och då Riksdagen derjemte
hyst den uppfattningen, att repetitions-(regements-)öfningarna uti beväringcns
första uppbåd icke borde utsträckas utöfver det fjerde värnpligtsåret,
har Riksdagen funnit, att 27 § värnpligtslagen i denna del bör
affattas på sådant sätt:

att värnpligtig, som tilldelas fotfolket, positionsartilleriet, fästningsnrtilleriet,
fäslningsingeniurirupperna och tvungen, kommer att fullgöra sin
till sammanlagdt 240 dagar uppgående tjenstgöring med en första tjenstgöring
(rekrytskola) om 150 dagar under andra året samt med en repetitions-(regements-)öfning
om 30 dagar under hvart och ett af andra, tredje
och fjerde åren;

att värnpligtig, som tilldelas rytteriet, fältartilleriet samt, fältingeniöroch
fälttelegraftrupperna, kommer att fullgöra sin till sammanlagdt 365
dagar uppgående tjenstgöring med en första tjenstgöring (rekrytskola) om
281 dagar, som tager sin början under första året, samt med en repetitions-(regements-)öfning
om 42 dagar under hvart och ett af andra och
tredje åren; samt

Bih. till Riksd. Prot. 1001. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft.

De värnpligtiges
tjenstgöring
i
fredstid.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

att beträffande de värnpligtige, som tilldelas flottan, tjenstgöringen,
utgörande sammanlagdt 300 dagar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) i värnpligtslagen omförmälde värnpligtige
äfvensom af andra å sjömanshus inskrifne värnpligtige till det antal
Konungen bestämmer, i en följd med början under andra året,

af till fästningstjenst inskrifne värnpligtige med en första tjenstgöring
om 258 dagar, som tager sin början under första eller andra året,
och med en repetitionsöfning om 42 dagar under fjerde året, samt

af flottans öfrige värnpligtige med en första tjenstgöring om 200
dagar under andra året samt med en repetitionsöfning om 100 dagar
under fjerde året.

Riksdagen har icke förbisett, att med den nyss angifna nedsättningen
af utbildningstiden för det stora flertalet värnpligtige det svårligen
låter sig göra att utbilda ett sina uppgifter vuxet reservunderbefäl,
och att utsigten att anskaffa reservofficerare väsentligen minskas. Till
undvikande af dessa olägenheter och för att ett större antal underbefäl må
kunna utbildas, har Riksdagen ansett nödigt, att Eders Kongl. Maj:t bemyndigas
att, för tiden från och med år 1908 och intill dess annorlunda
bestämmes, på grund af frivilligt aftal ersätta afgången i nummerstyrkan
vid infanteriregementena, undantagandes Svea och Göta lifgarden
samt Gotlands infanteriregemente, dock att ökningen begränsas till 72
nummer vid hvarje fältinfanteriregemente och till 48 nummer vid hvart
och ett af de båda för kustfästningarna afsedda infanteriregementena.

Då Riksdagen, enligt hvad i det föregående blifvit sagdt, ansett sig
böra för sin del besluta olika lång tjenstgöringstid för de värnpligtige,
synes det dock Riksdagen, som om rättvisa och billighet skulle kräfva,
att de värnpligtige, som hafva en längre sammanlagd tjenstgöringstid än
240 dagar, för den tid, som öfverskjuter nyssnämnda antal dagar, komma
att erhålla särskild ersättning utöfver dem eljest tillkommande penningebidrag.
Med bestämmandet af belopp af detta särskilda tillskott torde
dock lämpligen böra anstå. I nu omförmälda syfte har emellertid en något
ändrad lydelse af § 35 i värnpligtslagen af Riksdagen ansetts erforderlig.

Hvad angår utbildningstiden för de värnpligtige, som inskrifvas
under något af åren 1902—1907 eller den första perioden för öfvergången
till den nya härordningen, har Riksdagen ansett sig för sin del böra bestämma
densamma till sammanlagdt 172 dagar. Den af Eders Kongl.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Maj:t föreslagna tiden skulle sålunda minskas med 25 dagar, hvilka motsvara
dels de femton dagarne under nionde värnpligtsåret och dels fem
dagar på hvar och en af de båda repetitions-(regements-)öfningarna för de
till infanteriet med dera truppslag hörande värnpligtige. Tjenstgöringen
skulle fullgöras på följande sätt:

vid fotfolket, positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingeniörtrupperna
och träng en: med en första tjenstgöring (rekrytskola) om 112
dagar under första året samt med en repetitions-(regements-)öfning om
30 dagar under hvart och ett af andra och tredje åren;

vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraf trupperna:
med en första tjenstgöring (rekrytskola) om 137 dagar under första året
samt med en repetitions-(regements-)öfning om 35 dagar under andra året;
vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) i värnpligtslagen omförmälda värnpligtige
äfvensom af andra å sjömanshus inskrifne värnpligtige till det
antal Konungen bestämmer, i en följd med början under första eller
andra året,

af till fästningstjenst inskrifne värnpligtige med en första tjenstgöring
om 137 dagar, som tager sin början under första eller andra året,
och med en rcpetitionsöfning om 35 dagar under tredje året; samt

af flottans öfrige värnpligtige med en första tjenstgöring om 8(i
dagar under första året samt med en repetitionsöfning om 86 dagar under
andra året.

Af den uti det föregående angifna fördelningen af de värnpligtiges
tjenstgöring i fredstid framgår, att det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
antalet repetitions-(regements-)öfningar uti beväringens forsta uppbåd blifvit
af Riksdagen bifallet. Riksdagen, som uppskattar den störa betydelsen
af en fiil t mossig utbildning äfvensom vigten af, att härens tillämpningsöfningar
i allmänhet och särskildt större fälttjenstöfningar med flera truppslag
komma att hållas å derför lämplig årstid, vill emellertid framhålla
önskvärdheten deraf, att repetitions-(regements-)öfningarna, dock utan att
det med dem afsedda ändamålet äfventyras, anordnas å sådan tid af året,
att jordbrukets intressen komma att lida så ringa intrång som möjligt.
1 sådant syfte har Riksdagen, med föranledande af enskild motionärs i
ämnet gjorda framställning, uti § 27 värnpligtslagen för sin del beslutit
införandet af föreskrift derom, att repetitionsöfning icke må, der ej
Konungen finner nödigt att för särskilda fall annorlunda förordna, ega
rum vid de inom Gefleborgs, Vesternorrlands, Jeintlands, Vesterbottens
och Norrbottens län förlagda infanteriregementen under tiden från och

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

med den 11 juli till och med den 31 augusti samt vid öfriga infanteriregementen,
med undantag af de för sjöfästningarne afsedda, under tiden
frän och med den 11 juli till och med den 9 september. Riksdagen har
nemligen trott det vara möjligt att utan allt för störa olägenheter anordna
repetitionsöfningarne vid ifrågavarande truppförband så, att de icke
komma att infalla under nämnda tid, men att, derest i något fall det
skulle befinnas oundgängligen nödvändigt att inkalla de värnpligtige till
repetitionsöfning under högsommaren, Konungen synes böra ega att derom
förordna. Riksdagen har emellertid ansett, att tillämpningen af nyss angifna
föreskrift angående den tid, hvarunder repetitionsöfning vid flertalet
infanteriregementen i regeln icke borde hållas, skulle inträda först efter
det de värnpligtiges öfningstid nått sin fulla utsträckning.

Hvad i öfrigt angår lydelsen af § 27 mom. 1 och § 52 inom. 1
uti värnpligtslagen, har Riksdagen, som anser det vara en behjertansvärd
angelägenhet, att säker hetsbesättningen å Gotland stärkes genom att till
utbildning vid Gotlands infanteriregemente från lämpligt belägna inskrifningsområden
å fastlandet uttages ett visst antal värnpligtige, funnit
många skäl tala för, att ifrågavarande värnpligtige, hvartill i främsta
rummet synas böra uttagas de, som frivilligt anmäla sig, skulle få fullgöra
dem åliggande fredstjenstgöring uti en följd.

I)å Riksdagen sålunda i väsentliga delar lemnat sitt bifall till Eders
Kongl. Maj:ts förslag beträffande de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid och
tjenstgöringstidens fördelning, vill emellertid Riksdagen på samma gång gifva
uttryck åt den förhoppningen, att denna tid måtte blifva använd på i möjligaste
mån fruktbringande sätt, att således den värnpligtiges uppfostran,
samtidigt dermed att han utbildas till en i bästa mening disciplinerad soldat,
rigtas först och främst på uppträdandet i fält, samt att dervid kriget, dess
kraf och förhållanden skarpt hållas i sigte. Särskildt vill Riksdagen betona
betydelsen deraf, att skjutöfningarna, fältskjutningarna icke minst, erhålla
behörigt utrymme å utbildningsprogrammet. Riksdagen får äfven framhålla
önskvärdheten af, att tjenstgöringen och förhållandena i öfrigt inom
truppförbandens kaserner och å deras mötesplatser så ordnas, att de värnpligtige
uppfostras till goda medborgare, att deras fosterlandskärlek stärkes
samt att deras förstånds- och själsegenskaper utvecklas. Derjemte synes
det Riksdagen, bland annat, vara ett önskemål, att utskänkningen af rusdrycker
inom kasernområden och å mötesplatser så långt möjligt är inskränkes,
äfvensom att ett förtroendefullt förhållande skapas mellan befäl

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

och värnpligtige, hvartill ett välvilligt, men på samma gång allvarligt
uppträdande från befälets sida ej minst torde bidraga.

Hvad angår den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nya Itiirordningen, Härordningen,
d. v. s. sammansättningen och organisationen af härens högre och lägre truppförband,
liar Riksdagen, i allmänhet sedt, funnit densamma ändamålsenligt
af vägd och för våra förhållanden lämplig. Riksdagen har dock, vid
pröfningen af sammansättningen af den fast anstälda personalen vid de
olika truppförbanden, kommit till den uppfattning, att ifrågavarande personal
skulle vid vissa truppförband kunna undergå någon minskning,
utan att sjelf va organisationen derigenom skulle i allt för afsevärd mån
rubbas eller försämras. Särskildt har det synts Riksdagen, att ökningen
af ingeniörtrupperna samt träng- och sjukvårdstrupperna varit
väl stor, för att densamma skulle kunna behörigen blifva tillgodosedd
under de tolf år, efter hvilkas utgång den nya härordningen skulle vara
genomförd.

För att utgöra säkerhetsbesättning i Karlskrona samt å Vaxholm
och Oscar Fredriksborg har Eders Kong]. Maj:t föreslagit upprättandet af tvä
mindre (två bataljoners-) regementen. Denna anordning synes dock kunna
medföra vissa olägenheter, enär derigenom skulle måhända komma att
skapas ett infanteri, som vore förtroget endast med tjensten å vederbörlig
fästning. Riksdagen förutsätter emellertid, att ifrågavarande regementen
komma att erhålla utbildning ej blott för nämnda tjenst, utan äfven för
fältinfanteritjensten, samt har under denna förutsättning ansett sig böra
lemna bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag om upprättandet af dessa båda
regementen — dock utan att inlåta sig på frågan angående deras förläggning.

Beträffande sättet för bildandet af det ena af dessa regementen, nemligen
det af Eders Kong]. Maj:t för Vaxholm och Oscar Fredriksborg afsedda,
äfvensom af det njra för första arméfördelningen afsedda fältinfanteriregementet,
hyser Riksdagen en från hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit i denna
del afvikande mening. I likhet med statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
finner Riksdagen det förenadt med olägenheter att, såsom
chefen för generalstaben föreslagit, genom afskiljande af delar från hvart och
ett af Vestgötadals och Bohusläns regementen upprätta två nya regementen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Men å andra sidan liar Riksdagen icke heller ansett lämpligt att frångå
det inom generalstaben utarbetade förslaget, i hvad detta afser bildandet
af det nya infanteriregementet å Vaxholm och Oscar Fredriksborg. Enligt
sistnämnda förslag skulle Vcrmlands fältjägarekår och Hallands bataljon
bilda stommen för ifrågavarande regemente, enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag
skulle detsamma bildas allenast af Vcrmlands fältjägarekår, under det att
Vestgötadals regemente och Hallands bataljon skulle sammanslås till det nya,
för första arméfördelningen afsedda fältinfanteriregementet. Till infanteriregementet
å Vaxholm skulle dock löner kunna öfverflyttas från de båda
nyssnämnda truppförbanden. Det synes emellertid Riksdagen, som om den
nya. organisationen lättare skulle kunna genomföras och kustbefästningarna
i Stockholms skärgård erhålla sin infanteribesättning tidigare ordnad, om
Vcrmlands fältjägarekår och Hallands bataljon komme att bilda fästningsinfanteriregementet
å Vaxholm, medan Vestgötadals regemente omorganiserades
till ett nytt fältinfanteriregemente för första arméfördelningen.
1 sammanhang härmed får Riksdagen framhålla betydelsen deraf,
att, då det gäller att, upprätta nya infanteritruppförband och bestämma
dessas inskrifningsområden, denna områdesindelning afpassa,s så mycket
sig göra låter efter rikets administrativa indelning, äfvensom att de vämpligtige
komma att undergå sina vapenöfningar så nära sina hemorter
som möjligt.

En enligt Riksdagens förmenande vigtig fråga är det sätt, hvarpå
den meniga volontärpersonalen bör anskaffas. Då de menige volontärerna
hafva (ill hufvudsaklig uppgift att rekrytera korpralsgraden, är det gifvetvis
af stor betydelse att för volontärklassen vinna så goda krafter som
möjligt. Med hänsyn härtill synes det vara, i hög grad önskvärdt, att
volontärerna komma att anskaffas ur de värnpligtiges led och att sålunda
värnpligtige efter genomgången rekrytskola antagas till volontärer, och för
förverkligandet af detta önskningsmål synas lämpliga åtgärder böra vidtagas.

En annan vigtig fråga är den angående rekryteringen af de fast anstå
Ida officerarne samt anskaffandet och utbildandet af det erforderliga antalet
reservofficerare. Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag (ill ny härordning
skulle samtliga unge män, som önskade blifva vare sig fast anstälda officerare
eller reservofficerare, taga anställning såsom officersvoiontärer. Deras
utbildning skulle vara gemensam till och med genomgången officersvolontärskola
och derpå fullgjord repetitions-(regements-)öfning, hvarefter en
delning af officersvolontärerna skulle ega rum i tvä grupper: officcrsaspiranter
och reservofficersaspiranter med hvar sina skilda utbildningskurser.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

I fråga härom kan Riksdagen emellertid icke undertrycka den farhågan, att
genom den gallring af officersvolontärerna, som sålunda skulle komma att
ske efter omkring 15 månaders gemensam tjenstgöring, reservofficerarnes
ställning skulle kunna blifva lidande, och att detta förhållande skulle komma
att utöfva en menlig inverkan på hela reservofiicersinrättningen. Ur denna
synpunkt torde det med skäl kunna sättas i fråga, huruvida det icke
skulle vara ändamålsenligare, att de unga män, som från början hafva för
afsigt att blifva reservofficerare, finge taga anställning såsom reservofficersvolontärer,
och huruvida icke för dem en särskild utbildning, utan sammanblandning
med officersaspiranternas utbildning, skulle kunna anordnas.
Med hänsyn härtill har Riksdagen ansett, att uti de olika truppförbandens
personalsammansättning bör upptagas, i stället för ett visst antal »officersvolontärer»,
ett motsvarande antal »officers- och reservofficersvolontärer»,
för att derigenom skulle angifvas, att en annan väg än den af Eders Kongl.
Maj:t föreslagna skulle kunna ifrågakomma för erhållandet af det stora antal
reservofficerare, som kräfves särskild t vid härens försättande på krigsfot.
För öfrigt vill Riksdagen hafva gjort gällande den meningen, att alla lämpliga
utvägar böra anlitas för att fylla behofvet af sådana officerare, och
att således kan ifrågasättas, huruvida anställning såsom reservofficer bör
göras beroende af en enda väg eller ett enda, sätt för rekrytering och utbildning.
Dessutom torde böra tagas under ompröfning, i hvad män reservofficerare
skulle kunna rekryteras äfven ur andra grupper af unga män
än dem, som för närvarande ifrågakomma.

Ehuru uti Eders Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning någon framställning
angående land.‘stormens organisation icke blifvit gjord — enär frågan
derom är föremål för ytterligare utredning — tillåter sig dock Riksdagen,
i betraktande af landstormsorganisationens stora betydelse för försvaret,
ansluta sig till den tanke, som statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
uttalat i denna fråga. Landstormens organisation synes
äfven göra det möjligt att, med anslutning till det frivilliga skytteväsendet,
verka till höjande af skjutskickligheten hos landets vapenföra befolkning.
Enligt Riksdagens förmenande är det nemligen till synnerligt
gagn för försvaret, att den unge vapenföre mannen före sitt inträde uti
värnpligtsåldern kan beredas tillfälle till undervisning i skjutning, liksom
äfven att beväringsmannen såväl som landstormsmannen vidmagthåller och,
om möjligt, förkofrar don sk jut färdighet, som han förvärfvat under sin
militära utbildning.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande öfver gängen till den nya härordningen har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit, att indelningsverket, hvars numinerstyrka under åren 1902
—1907 borde minskas med omkring 30 procent, skulle i sin helhet från och
med år 1908, så fort ske kunde, upphöra. Då det emellertid gäller att
öfvergå till en alldeles ny arméorganisation, och det dervid måste anses
såsom angeläget, att den gamla organisationen snarast möjligt afvecklas,
så att icke ett stort antal indelta soldater och ryttare komma att qvarstå
i tjenst, sedan den nya härordningen i öfrigt blifvit fullständigt genomförd,
har Riksdagen funnit det ändamålsenligt, att en tidigare tidpunkt än
år 1908 bestämmes för upphörandet af rust- och rotehållarnes rekryteringsskyldighct.
Visserligen har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
uti sitt anförande till statsrådsprotokollet uttalat, att
icke några definitiva åtgärder kunde vidtagas för indelningsverkets upphörande,
förrän de värnpligtiges utbildning i fredstid erhållit den utsträckning,
som afsåges uti den nya härordningen, d. v. s. då § 27
i värnpligtslagen börjat tillämpas. Skulle stammanskapets numerär
vid de indelta regementena under den första öfvergångsperioden
(1902—1907) minskas i större grad, än som Kongl. Maj:t föreslagit,
blefve nemligen härordningen under öfvergångstiden för svag. Men
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet tillägger, att, när
ett beslut om 365 dagars sammanlagd utbildningstid för de värnpligtige
förelåge, hinder syntes honom icke böra möta för att under den första
öfvergångsperioden minska den indelta stamtruppen, om tillfälle härtill
komme att förefinnas, i större grad, än hvad som blifvit föreslaget, under
förutsättning dock, att de nummer, som sålunda skulle komma att ytterligare
vakanssättas, kunde ersättas med volontärer. Med stöd af detta uttalande
och då mobiliseringsresultatet under öfvergångstiden, äfven med en starkare
afgång af stammanskap under åren 1902—1907, än hvad Eders Kongl.
Maj:t antagit, icke torde blifva alltför ogynsamt, har Riksdagen, med
föranledande af i ämnet väckta motioner, ansett indelningsverkets definitiva
afveckling böra inträda redan från och med år 1904, då lindring i rust och
rotehållsbesvären börjar utgå med hela det uppskattade värdet. Men
Riksdagen har, derest afgången af stammanskap skulle blifva större, än
hvad som beräknats och föreslagits, icke något att erinra mot att de Överskjutande
numren komma att ersättas med på grund af frivilligt aftal anstäldt
manskap.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning skulle de värnpligtiges
dagaflöning utgå med allenast 10 öre per dag. Detta belopp synes Riksdagen
vara för ringa för att den värnpligtige skulle dermed kunna bestrida

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

under öfningstiden förekommande mindre utgifter. Enligt hvad Riksdagen
inhemtat, utgör de värnpligtiges dagafiöning i Norge 15 öre, i Danmark,
efter vederbörliga afdrag och under förutsättning af gemensam utspisning
för truppen, omkring 20 öre, i Schweiz minst 22 öre och i Holland minst
15 öre.

Riksdagen anser, att ifrågavarande ersättning, hvilken Riksdagen
funnit böra i värnpligtslagen benämnas penningehidrag, lämpligen bör
bestämmas under tiden för den första tjenstgöringen och under den tid,
då värnpligtig fullgör hela den honom åliggande tjenstgöringen uti en
följd, till 20 öre om dagen, hvilket motsvarar den del af den nu föreskrifna
daga fl ö ningen, som kontant utbetalas till de värnpligtige på öfningsorten.
Under repetitions-(regements-)öfningarna torde på grund af åtskilliga
omständigheter den värnpligtiges dagliga utgifter ställa sig högre
än under rekrytutbildningen, hvarför billigheten synes kräfva, att under
ifrågavarande öfningar penningebidraget utgår med högre belopp, hvilket
lämpligen torde kunna bestämmas till 50 öre. Med afseende på ändamålet
med ifrågavarande penningebidrag synes det icke vara skäl att bibehålla
det nu gällande förfaringssättet med insättning i postsparbanken af
en del deraf, allra helst som det kan betviflas, huruvida hvad dermed afsetts
verkligen vunnits. Deremot får Riksdagen uttala den meningen, att
penningebidraget måtte utbetalas till de värnpligtige med kortare mellantider,
helst öfverensstämmande med de ordinarie kassadagarne.

Riksdagen har sålunda, med föranledande af i ämnet väckt motion,
beslutit, att penningebidraget till de värnpligtige bestämmes till 20 öre
om dagen under den första tjenstgöringen (rekrytskolan) äfvensom under
den tid, värnpligtig fullgör hela den honom åliggande tjenstgöring i en
följd, och till 50 öre om dagen under annan tjenstgöring.

Vid bestämmandet af det till de värnpligtige utgående penningebidraget
har Riksdagen antagit, att nu gällande grunder för anskaffning
och underhåll af värnpligtiges s. k. småpersedlar fortfarande skola tillämpas.

Beträffande för öfrigt underhållskostnaderna för truppen tillåter sig
Riksdagen uttala önskvärdheten deraf, att truppens proviantering varder
tillräcklig och närande med nödig omvexling, samt att en så sparsam och
planmessig förvaltning som möjligt måtte göras gällande i fråga om anskaffandet
af och hushållningen med erforderliga utrustnings- m. fl. persedlar,
och att således alla försök i fråga om utrustningen noga planläggas
och till kostnaderna i möjligaste mån begränsas.

Enligt uppgjorda beräkningar skulle den årliga ordinarie kostnaden
för landtförsvaret komma att, sedan härordningen, sådan den af Riks Bih.

till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Huft. 8

Skattefrågan.

58 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

dagen beslutats, blifvit fullt genomförd, uppgå till 44,066,134 kronor.
Vid dessa beräkningar hafva samma grunder tillämpats som i generalstabens
förslag till ny härordning, dock med iakttagande af de ökade
kostnader, som blifva en följd af beslutet att ersätta afgången i nummerstyrkan
vid flertalet infanteriregementen med på grund af frivilligt aftal
anstäldt manskap, dels af det i jemförelse med Eders Kongl. Majrts förslag
förhöjda penningebidråget till de värnpligtige och dels af det tillskott,
som skulle tillkomma de värnpligtige vid kavalleriet, fältartilleriet, fältingeniör-
och fälttelegraf trupperna under den utbildningstid, som öfverskjuter
240 dagar. Dervid har ifrågavarande tillskott beräknats till 50
öre om dagen.

I samband med behandlingen af förslagen till ny värnpligtlag och till
ny härordning har Riksdagen äfven tagit under ompröfning det sätt, hvarpå
de med ombildningen af försvaret i dess helhet förenade kostnader lämpligen
böra bestridas och särskildt den utredning, som chefen för finansdepartementet
för ändamålet framstält uti det vid Eders Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof fogade
utdrag af protokollet öfver finansärenden den 21 december 1900.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, beräknade chefen för
finansdepartementet den ökade ordinarie årskostnaden för försvaret till i
rundt tal 22,350,000 kronor. Men då fråga vore om beredande af nya
statstillgängar, borde enligt departementschefens mening härtill läggas en
samma af 1,350,000 kronor, utgörande det belopp i afskrifna grundskatter,
som ännu icke blifvit med annan direkt skatt ersatt. Dessa summor,
sammanlagdt utgörande 23,700,000 kronor, motsvarades i det närmaste af
summan af nedan angifna statsinkomster, nemligen:

ökad bevillning af fast egendom samt af inkomst ... kronor 10,500,000: —

värnskatt............... » 500,000:

ökad stämpelskatt ............ » 1,500,000: —

maltskatt ....................................................................... » 4,500,000:

ökad bränvinstillverkningsskatt................................... » 3,000,000: —

bankovinst ................................................ » 3,500,000:

summa kronor 23,500,000

Riksdagens Skrifvelse. N:o 120.

Äfvenledes hafva cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen
uti sina yttranden till statsrådsprotokollen för den 7 januari 1901 framst9.
lt

Vid en jemförelse mellan de af cheferna för linans-, landtförsvarsoch
sjöförsvarsdepartementen gjorda beräkningar angående de ordinarie kostnaderna
för den nya härordningens genomförande, befinnas de öfverensstämma
deruti, att den slutliga kostnaden för landt försvaret skulle

kronor årligen,
ordinarie anslagen

genom det nya

uppgå

till 45,338,000 kronor och för sjöförsvaret till 13,889,C ~

Hvad åter angår beloppet af den ökning i de
å fjerde och femte hufvudtitlarne, som nödvändiggöres
härordningsförslaget, råder någon skiljaktighet. Chefen för finansdepartementet
har från ofvannämnda slutsummor dragit de ordinarie anslagen å
hufvudtitlarne, sådana de upptagas i riksstaten för år 1901, och derigenom
funnit de ökade anslagsbehofve.n utgöra 17,117,916 kronor för landtförsvaret
och 5,236,709 kronor för sjöförsvaret. Chefen för landtförsvarsdepartementet
har deremot ansett, att nyssnämnda summa, 17,117,916

kronor, borde minskas dels med tre af honom anförda anslå/:

som i

res -

kostnad sberäkningen

staten för år 1901 anvisats å extra stat, men som i
för den nya härordningen öfverförts till ordinarie stat, dels ock med de
belopp, hvarmed förslagsan,slagen öfverskridits. I)å dessa tillsammans utgöra
1,103,875 kronor, har departementschefen funnit, att den verkliga
ökningen i de ordinarie kostnaderna borde upptagas till allenast 16,014,041
kronor.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet har äfven ansett, att den af
chefen för finansdepartementet beräknade summan 5,236,709 kronor borde
minskas dels med bristen å hufvudtitelns nuvarande förslagsanslag, dels
ock med de belopp, hvarmed kostnaderna under fjerde hufvudtiteln, genom
den för kustartilleriet föreslagna organisationen, skulle nedbringas, tillsammans
956,221 kronor, hvarigenom ökningen å hufvudtiteln endast skulle
uppgå till 4,280,488 kronor.

Om än i kostnadsberäkningen för den nya försvarsorganisationen ett
mot bristen i förslagsanslagen svarande belopp blifvit medräknadt, anser
dock Riksdagen, med afseende derå, att vid den tid, då den nya organisationen
blifvit genomförd, prisförhållanden eller andra omständigheter kunna
föranleda brist i något eller några för nämnda organisation beräknade
anslag, att något afdrag från de ökade kostnaderna icke bör ega
rum för ifrågavarande brister. Riksdagen vill dessutom erinra, att chefen
för landtförsvarsdepartementet vid den ofvan anförda beräkningen af den
verkliga ökningen i de ordinarie kostnaderna för landtförsvaret icke afdra -

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

git de för närvarande af fjerde hufvudtitels ordinarie anslag utgående
belopp för Vaxholms artillerikår och sjöfästningarne, hvilka belopp enligt
nya försvarsorganisationen komma att uppföras å femte hufvudtiteln för
kustartilleriet, under det att chefen för sjöförsvarsdepartementet vid beräkningen
af den verkliga ökningen i de ordinarie kostnaderna för siöförsvaret
gjort afdrag för nämnda, till 429,859 kronor 34 öre uppgående
an slagsbelopp.

1 fråga om tre extra anslag, å tillhopa 361,875 kronor, som i kostnadsförslaget
för den nya härordningen upptagits å ordinarie stat, finner
Riksdagen visserligen, att dessa, vid beräkningen af de ökade ordinarie
utgifterna, rätteligen bort afdragas, men då beloppen, i förhållande til!
försvarskostnaderna i sin helhet, är o af underordnad betydelse, har Riksdagen,
för undvikande af de anledningar till missuppfattning, som kunde
uppstå genom vidtagandet af några i allt fall oväsentliga förändringar i
det framlagda kostnadsförslaget, till grund för sin pröfning af landets förmåga
att bära de ökade försvarsbördorna lagt den af chefen för finansdepartementet
framstälda högre kostnadsberäkningen oförändrad. Riksdagen
får dessutom anmärka, att Riksdagen vid denna pröfning icke tagit
i beräkning, att den af Riksdagen beslutade nya härordningen skulle medföra
en omkring 1,250,000 kronor lägre ordinarie kostnad ån den af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna, då denna minskning icke är så afsevärd, att densamma
vid en pröfning sådan som denna synes böra tagas i betraktande.

Innan Riksdagen tager under ompröfning de skatter, som åro ifrågasatta
för att täcka de med försvarets ombildning förenade ordinarie utgifter,
anser sig Riksdagen, ehuru det ej står i sammanhang med försvarsfrågan,
dock böra erinra derom, att den i 1901 års riksstat uppförda inkomsten
af grundskatt, 960,000 kronor, för hvartdera af åren 1902 och
1903 kommer att nedgå till hälften af nämnda belopp samt från och med
år 1904 kommer att upphöra. De i riksstaten för år 1901 upptagna inkomsttitlar,
som härleda sig från rustnings- och roteringsbesvären, nemligen
kavalleriregementenas hästvakansspanmål, afgifter för persedelunderhållet
vid rusthållsinfanteriet, trosspassevolansafgift, tillfälliga rotevakansafgifter,
soldatvakansafgift och båtsmansvakansafgift, tillsammans utgörande

701,000 kronor, kunna, när de upphöra, icke föranleda någon afsevärd
förlust för staten, enär de delvis ersättas genom minskning i de å riksstaten
uppförda anslag till lindring i rustning och rotering.

Såsom chefen för finansdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 21 december 1900 erinrat, uttalade vid 1892 års urtima
riksdag så väl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen den åsigt, att ersättning

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 61

för den vid samma riksdag beslutade successiva afskrifning af grundskatterna
samt godtgörelse för rustnings- och roteringsbesvären skulle beredas icke
genom indirekta konsumtionsskatter utan genom direkta och förmögenhetsskatter.
Denna grundsats har, såsom af nämnda anförande framgår, ännu
icke vunnit full tillämpning.

Då det af liders Kong]. Maj:t nu framlagda förslaget till omorganisation
af landets försvar kräfver betydligt ökade utgifter, framträder ännu mera
den frågan, i hvad mån den direkta skatten bör tagas i anspråk i högre
grad ån för närvarande är fallet. De indirekta konsumtionsskatterna äro
i allmänhet jemförelsevis mera betungande för de mindre bemedlade än
för dem, Indika befinna sig i en mera fördelaktig ekonomisk ställning, och
är det derför utan tvifvel med rättvisans fordringar öfverensstämmande,
att en afsevärd del af de ökade kostnader, som genom antagande af ifrågavarande
förslag uppkomma, varder betäckt medelst direkta och förmögenhetsskatter,
hvarvid den direkta skatten bör i sammanhang med obligatorisk
sjelfdeklaration så anordnas, att för lägre inkomstbelopp befrielse från eller
lindring i skatten medgifves samt att för högre inkomstbelopp den progressiva
skatteformen användes. 1 likhet med chefen för finansdepartementet
anser Riksdagen, att medelst en på dessa grunder anordnad inkomstskatt
en statsinkomst af omkring 10,500,000 kronor kan erhållas.

Beträffande den i § 4 af Eders Kongl. Maj:ts förslag till värnpligtslag
omförmälda värnskatt af värnpligtig, som frikallas från värnpligtens fullgörande
eller får uppskof med inskrifning eller afflyttar från riket, hvilken
skatt departementschefen beräknat lemna en inkomst af 500,000 kronor,
anser visserligen Riksdagen, af skäl för hvilka nedan närmare kommer att
redogöras, att bestämmelser om en dylik skatt icke för närvarande böra i
värnpligtslagen införas. Skulle emellertid framdeles värnskatt komma att
påbjudas, finner Riksdagen det vara önskvärdt, att ifrågavarande skatt åtminstone
till det belopp, som icke öfverstiger nyssnämnda summa, koinme
att användas till förmån för värnpligtige och deras anhöriga. I detta
sammanhang anser sig Riksdagen böra erinra, att det redan finnes en till
förmån för värnpligtige under statskontorets förvaltning stäld fond, benämnd
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, hvilken vid sistlidet
års utgång egde en behållning af 1,627,323 kronor 18 öre. Denna fonds
ändamål är att bereda understöd åt värnpligtige; som under tjenstgöring
erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller mindre mån
oförmögne att sig med arbete försörja, samt för enkor och barn efter värnpligtige,
som aflidit i krig eller till följd af i krig ådragen sjukdom eller
skada. Derest ofvannärnnda belopp af värnskatten komine att ingå till
nämnda fond, skulle från densamma, på sätt Eders Kongl. Maj:t och Riks -

Särskild
direkt skatt.

Värnskal t.

Stämpelskatt,

Ilvitbets Kockcrskatt.

Kränviua1
i 11 verknings
skatt.

Maltskutt.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

dagen må komma att bestämma, understöd kunna lemnas åt värnpligtige
och deras anhöriga i större omfattning än nu är förhållandet. Skulle skatten
komma att öfverstiga det af chefen för finansdepartementet beräknade
beloppet, kunde ifrågasättas, huruvida icke öfverskottet borde ingå till
statsverket att för dess ändamål användas.

Då all erfarenhet saknas om till hvilket belopp en värnskatt skulle
komma att uppgå, har Riksdagen, på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt,
ansett sig icke böra beräkna densamma såsom tillgång till de ökade
utgifterna för försvaret.

Såsom departementschefen erinrat, intager stämpelskatten hos oss i
jemförelse med hvad förhållandet är i de flesta andra länder en undanskjuten
ställning. Riksdagen vill visserligen icke förneka, att ju icke
stämpelskatten kan hos oss vidare utvecklas, men då Riksdagen år 1894
afslog Eders Kongl. Maj:ts proposition angående stämpelafgiften i hvad den
afsåg stämpel å bankanvisningar och postremissvexlar samt 1898 afskaffade
de år 1894 bestämda stämpelafgifterna för inrikes vexlar och inkasseringsuppdrag,
anser Riksdagen dessa afgifter icke för närvarande böra beräknas
såsom en tillgång för bestridande af kostnaderna för den nya härordningen,
hvadan för detta ändamål här upptages endast den af departementschefen
ifrågasatta förhöjning af lagfartsstämpeln med en fjerdedel af
dess nuvarande belopp, hvilket skulle åt statsverket bereda en ökad inkomst
af 500,000 kronor.

Hvitbetssockerskatten har hittills utgått efter beräkning att sockerutbytet
utgör 10,5 procent af betornas vigt. Sedan innevarande Riksdag
höjt det beräknade sockerutbytet till 11,5 procent, kommer detta att medföra
en ökning i skatten af omkring 1,000,000 kronor.

I likhet med departementschefen anser Riksdagen en höjning af brän''
vinstillverkningsskatten från 50 till 60 öre pr liter vara lämplig, helst sådant
måhända skulle i någon mån minska bränvinskonsumtionen. Denna
skatteförhöjning och deraf påkallad förhöjning i tullsatserna å spirituösa
lärer dock kunna antagas bereda statsverket en ökad inkomst af 3,500,000
kronor.

Redan nu gällande tillverkningsskatt å bränvin påkallar utan tvifvel,
att tillverkningsskatt åsättes jemväl en annan alkoholhaltig vara, ölet. Det
berättigade i cn sådan skatt framträder än tydligare, då, såsom här är
ifrågasatt, tillverkningsskatten å bränvin varder förhöjd. Departementschefen
har i sitt förenämnda anförande till statsrådsprotokollet hänvisat
på en skatt till belopp af 15 öre pr kilogram torka dt, rostad t eller brändt
malt, som användes för öltillverkning, hvarigenom skatten skulle komma

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

att utgöra 3 kronor 75 öre för en hektoliter öl, motsvarande enligt hans
beräkning 1,33 öre pr halfbutelj.

Denna i derå andra länder tillämpade och äfven hos oss flera gånger
ifrågasatta skatt är äfven i Norge införd och utgör numera 37,i öre pr
kilogram korn, motsvarande ungefär 48 öre pr kilogram torkadt malt och
12 kronor 36 öre pr hektoliter öl eller något mer än 4 öre pr halfbutelj.

I det betänkande, som den för utredning af frågan om maltdrycksbeskattningen
tillsatta komité den 26 november 1892 afgaf, föreslog komiten
en skattesats af 10 öre pr kilogram malt, hvilket motsvarade 0,89 öre pr
halfbutelj öl, och komitén framhöll dervid vigten deraf, att skattesatsen
bestämdes så, att den förhöjning i försäljningspriset å den färdiga varan,
som af beskattningen skäligen kunde böra följa, vid försäljning af minsta
brukliga qvantitet, läte så nära som möjligt uttrycka sig i minsta gällande
myntenhet, enär det kunde antagas att, om det skattebelopp, som folie t. ex.
på^ en tredjedels liter eller en halfbutelj öl, endast utgjorde en mindre
bråkdel af ett öre, priset på halfbuteljen komrne att ökas med ett helt öre.
Riksdagen delar denna uppfattning. Med afseende å skattens storlek anser
Riksdagen, att hänsyn bör tagas å ena sidan dertill, att staten bör beredas
en i jemförelse med bränvinstillverkningsskatten skälig inkomst, och å andra
sidan dertill, att den konsumerande allmänheten icke öfver höfvan betungas.
Med fäst afseende härå äfvensom å do omkostnader, som äro förenade med
kontrollen, torde en skattesats, som motsvarade ungefär två öre pr halfbutelj,
vara lämplig; den skulle då bestämmas till 22 öre pr kilogram malt,
hvilket med tillämpning af det utaf departementschefen använda beräkningssått
motsvarade 1,95 öre pr halfbutelj öl. Då emellertid maltskatt hos oss
ännu är oförsökt, torde, om och när en sådan skatt finnes erforderlig,
densamma till en början ej böra sättas högre än till exempelvis 11 öre
pr kilogram, hvilket skulle motsvara omkring 0,98 öre pr halfbutelj öl.

Under förutsättning att svagdricka, såsom Riksdagen anser vara rigtigt,
kornme att undantagas från beskattning, skulle man med ledning af
förhållandet år 1897 kunna antaga, att en qvantitet af omkring 330,000
deciton malt komrne att användas för tillverkning af porter och öl. Efter
en skattesats af 22 öre pr kilogram skulle bruttoinkomsten uppgå till

7.260.000 kronor. Om härifrån afräknas den af departementschefen antagna
kontroll kostnad en 450,000 kronor, skulle nettoinkomsten utgöra

6.810.000 kronor, hvilken med afseende derå, att i följd af skatten förbrukningen
antagligen komrne att minskas, icke i denna kalkyl torde böra
upptagas till högre belopp än 6,000,000 kronor. En skatt af endast 11 öre
pr kilogram malt kunde beräknas gifva en behållen inkomst af omkring
3,000,000 kronor.

Riksdagens Skrifvelse I\T:o 120.

Om man med hänsyn till alkoholhalten vill bestämma skatteförhållandet
mellan bränvin och Öl, skulle, enligt hvad Riksdagen inhemta!, detta
senare, då skatten å bränvin bestämmes till 60 öre pr liter, åsättas en
Tull å kaffe skatt af 24 öre pr kilogram malt.
odl vm- Riksdagen anser i likhet med departementschefen, att ökade tullsatser

å kaffe och vin vid behof kunna införas, men finner i afseende å den förstnämnda
det icke vara nödigt att för närvarande ifrågasätta en större höjning
än 7 öre per kilogram, hvilken tullsats, under beräkning att såsom
antagligt är importen fortfarande kommer att uppgå till det för de senaste
5 åren beräknade medeltalet af omkring 22,000,000 kilogram, bör medföra
en inkomst för statsverket af 1,500,000 kronor.

Här ofvan angifna skatter jemte den af departementschefen för statsbehofven
beräknade andel i riksbankens vinst utgöra:

särskild direkt skatt...................................................-........ kronor 10,500,000

ökade stämpelmedel ..... » 500,000

ökad hvitbetsockertillverkningsafgift.......................... » 1,000,000

ökad bränvinstillverkningsskatt och förhöjd tull å spirituösa » 3,500,000

maltskatt................. » 6,000,000

ökade tullsatser:

å kaffe........................................................... » 1,500,000

å vin.............................. » 500,000

bankovinst...................... »_3,500,000

Summa kronor 27,000,000

Bland utvägar, som jemte de ofvan angifna kunna anlitas för att,
då så erfordras, öka statsverkets tillgångar, anser Riksdagen, lika med departementschefen,
ökad beskattning pä tobak böra särskild! framhållas. Men
Riksdagen finner det vara ovisst, i hvad mån det åsyftade ändamålet må
kunna vinnas genom den af departementschefen ifrågasatta höjningen af
tobakstullen utöfver nu gällande tullsatser, så vida icke, i samband med
höjningen af tullsatsen för oarbetad tobak, skatt införes å tobak, som inom
landet frambringas, något, som dock kräfver en utredning, hvilken Riksdagen
icke varit i tillfälle att verkställa.

Förutom genom nu nämnda skatter torde statsverket kunna beredas
ökad inkomst genom en ytterligare utveckling af stämpelbeskattningen.

Ej allenast ur synpunkten att bereda staten ökade inkomster, utan
äfven för att åtminstone i någon mån inskränka förbrukningen af en
alkoholhaltig och särskildt i vårt land begagnad dryck, hvilken utan gensägelse
kan betraktas såsom en öfverflödsvara, torde vidare kunna hänvisas

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 65

till införande af accis å punsch, som tillverkas för försäljning, hvarigenom
en icke obetydlig inkomst borde kunna beredas statsverket.

Af den redogörelse, chefen för finansdepartementet i statsrådsprotokollet
den 21 december 1900 lemnat angående beloppet af de jernväqstrafikmedel,
som under åren 1890—1899 kommit statsverket till godo, inhemtas,
att denna inkomsttitel för hvartdera af åren 1894—1899 uppgått
till högre belopp, än hvad som för år 1900 influtit, eller 7,000,000 kronor.
Särskildt under år 1897 uppgick inkomsten till 13,800,000 kronor. På
grund af nu rådande förhållanden torde denna inkomsttitel under de närmaste
åren icke kunna antagas uppgå till högre belopp än det för år 1900
här ofvan angifna, men man bör kunna hysa förhoppning derom, att före
den tidpunkt, då den nya härordningen blifvit fullständigt genomförd,
inkomsten af statens jernvägar skall hafva ej obetydligt ökats utöfver hvad
nu är förhållandet.

I detta sammanhang anser Riksdagen sig böra här lemna en redogörelse
för de belopp, som af statsverkets inkomster under åren 1890—
1901 i riksstaterna anvisats vare sig till nya jernvågsanläggningar eller
eljest för jernvägstrafiken och h vilka icke atsett att ersätta försliten materiel,
utan anskaffande af ny och tillökad sådan.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. I Band. 32 Håft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

		För nya bygg-nader och an-läggningar vid statens järn-vägstrafik.	För nya jern-banor samt ut-läggning af ytterligare jern-vägsspår.	För ny rörlig materiel vid statens trafike-rade jernvägar.	För kom-pletterings-arbeten å vest-kustbanan.	Summa. Kronor.
o Ar	1890......	500,000	1,400,000	1,000,000	__	2,900,000
»	1891—	800,000	4,665,000	1,300,000	—	6,765,000
»	1892......	450,000	4,823,000	1,200,000	—	6,473,000
»	1893......	500,000	4,000,000	1,200,000	—	5,700,000
»	1894......	400,000	700,000	500,000	—	1,600,000
»	1895......	220,000		—	—	220,000
»	1896......	375,000		850,000	—	1,225,000
»	1897......	350,000	—	2,000,000	700,000	3,050,000
»	1898______	465,000	4,300,000	2,565,000	325,000	7,655,000
»	1899......	1,357,000	6,985,000	3,500,000	—	11,842,000
»	1900______	2,228,600	1,600,000	5,590,000	—	9,418,600
»	1901......	3,178,000	1,671,000	5,000,000	—	9,849,000

För år 1902 har Riksdagen redan anvisat å riksstatens sjette hufvudtitel
till nya byggnader och anläggningar vid jernvägarne 2,745,400
kronor samt utom hufvudtitlarne till ny rörlig materiel 5,500,000 kronor
och till fullbordande af jernvägen Boden—Ytterinorjerv 652,000 kronor.

Såsom belysande för den utveckling vårt land undergått under de
sistförflutna tjugufem åren får Riksdagen anföra, att bevillningen af fast
egendom och af inkomst, hvilken år 1876 uppgick till i rundt tal 8,156,000
kronor, år 1885 hade ökats till 3,835,000 kronor eller med 21,5 procent,
oaktadt den lägsta beskattningsbara inkomsten från och med år 1884 höjdes
från 400 till 500 kronor samt ökad lindring medgafs för inkomstbelopp
mellan 500 och 1,200 kronor; att ökningen från och med år 1885 till och
med 1892, då bevillningssuinman uppgick till 4,449,000 kronor, utgjorde
16 procent; samt att ökningen från och med år 1893, då bevillningen för
jordbruksfastighet höjdes från 3 till 6 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet
och bevillningssumman hufvudsakligen i följd deraf uppgick
till 5,223,000 kronor, till och med år 1900, då bevillningssumman utgjorde

7,771,000 kronor, belöpte sig till 48 procent.

Bevillningen af fast egendom samt af inkomst är utan tvifvel en god
mätare för bedömande af tillväxten i förmögenhet och inkomst af arbete.
Denna tillväxt har visserligen under vissa perioder från och med år 1876

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 67

varit jemförelsevis ringa, och det har till och med inträffat, att ett eller
annat år haft att uppvisa en något lägre bevillningssumma än det närmast
föregående, men skilnaden har i sådana fall varit så obetydlig, att densamma
måste antagas hafva berott på tillfälliga förhållanden och icke på
en tillbakagång i utvecklingen.

Med hänsyn till den stora utveckling af landets hjelpkällor, som
angifves såväl genom den ökade kapitalbildningen som genom ökningen i
bevillningen af fast egendom samt af inkomst, kan det antagas, att landet
skall utan större svårighet bära de ökade utgifter, som erfordras för försvarets
omorganisation i enlighet med Riksdagens beslut.

Vidkommande de med den nya härordningen förenade extra utgifter
och särskild! den betydligaste af dcin, nemligen den beräknade kostnaden
för uppförande af kaserner, hvilken utgift erfordras efter hand under åren
1902—1908, vill Riksdagen ingalunda förneka, att, om tillgång till bestridande
af denna utgift skall beredas allenast genom skattemedel, sådant
kan, derest icke någon mera afsevärd minskning i de uti senare årens
riksstater uppförda anslag för jernvägarne kan åvägabringas, åtminstone
emellanåt varda betungande. Då här emellertid gäller att åt staten anskaffa
fastigheter, hvilka med nödiga underhållskostnader under en längre
tid komma att ega bestånd, kan det ifrågasättas, huruvida icke för beredande
af tillgång till ifrågavarande utgift det skulle vara lämpligt att
afyttra annan staten tillhörig, ieke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke
vore för sitt hittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig, men för
hvilken med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas.
Sålunda borde exempelvis vissa delar af det kronan tillhöriga, norr om
Djurgårdsbrunns viken och Djurgårdskanalen belägna, vidsträckta området
kunna med fördel för staten försäljas.

I fråga om den ordning, i hvilken här ofvan ifrågasatta skatter och
inkomster böra tagas i anspråk, har Riksdagen här endast funnit sig böra
uttala den mening, att jemte bankovinsten den direkta skatten bör i första
rummet anlitas.

Den af Eders Kongl. Maj:t framlagda propositionen angående ändring
i vissa §§ af strafflagen för krigsmagten har Riksdagen funnit sig
böra i hufvudsak tillstyrka.

Beträffande inom Riksdagen väckta motioner rörande revision af de
s. k. krigslagarne, finner Riksdagen, särskildt med hänsyn till det samband
denna fråga eger med härorganisationens grundande hufvudsakligen å all -

Krigslagstift ningen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

män värnpligt, en sådan revision vara af omständigheterna påkallad; och
kommer Riksdagen att derom i annat sammanhang närmare yttra sig.

Sedan Riksdagen sålunda angifvit de allmänna grunder och synpunkter,
som enligt dess förmenande äro särskildt att beakta vid frågan om
försvarets ombildning, öfvergår Riksdagen till de särskilda uti ämnet
gjorda framställningarna, dervid begynnande med förslaget till ny värnpligtslag,
såsom varande det för frågans lösning grundläggande.

Riksdagms Skrifvelse N:o 120.

A. Förslaget till ny värnpligtslag.

Förutom de andringar i gällande värnpligtslag, hvilka afse utsträckning
af de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid, innefattar förslaget till
ny värnpligtslag jemväl åtskilliga andra vigtiga ändringar i samma lag.
De vigtigare eller mera omfattande af dessa ändringar röra hufvudsakligen
dels inskrifningsväsendets organisation, dels sättet för uttagande af värnpligtige
för flottans behof, dels bestämmelserna angående de värnpligtiges
skyldigheter i fråga om inställelse, tjenstgöring och mönstring m. m., dels
ock landstorrnens användning.

Derjemte har i förslaget upptagits frågan om införande af värnskatt.

Mot de ändringar i värnpligtslagen, som Eders Kongl. Maj:t föreslagit
i fråga om inskrifningsväsendets omorganisation äfvensom angående
uttagande af flottans behof af värnpligtige, har Riksdagen icke något att
erinra. ^

Gällande värnpligtslags bestämmelser angående de värnpligtiges skyldigheter
i fråga om inställelse till inskrifning, tjenstgöring och mönstring
äfvensom beträffande stadgade anmälningar hafva, såsom nämnts, enligt
förslaget jemväl blifvit i vissa delar omarbetade.

Riksdagen, som väl inser vigten och nödvändigheten deraf, att lagens
bestämmelser om de värnpligtiges skyldigheter i ifrågavarande hänseenden,
synnerligast beträffande inställelsen till inskrifning och tjenstgöring, med
kraft upprätthållas, helst, med antagande af en ny härorganisation, grundad
hufvudsakligen å allmän värnpligt, de värnpligtige komma att i vida högre
grad än hittills utgöra den egentliga hären, har i hufvudsak godkänt hvad
Eders Kongl. Maj:t i hithörande ämnen föreslagit. Dock har beträffande,
dessa delar af lagförslaget i vissa punkter gjort sig gällande en afvikande
mening, derför Riksdagen här nedan kommer att närmare redogöra.

Hvad angår de föreslagna ändrade bestämmelserna om landstormen,
kommer Riksdagen att derom här nedan, under § 36, afgifva yttrande.

Beträffande frågan om värnskatten, har Riksdagen väl funnit goda
skäl kunna förebringas för införande af en sådan skatt. Lämpligheten eller
olämpligheten deraf måste dock naturligen blifva väsentligen beroende af
de grunder, enligt hvilka densamma kommer att utgå.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

För närvarande föreligger emellertid allenast förslag om införande i
värnpligtslagen af vissa allmänna stadganden rörande hvilka personer i
värnpligtsåldern skulle vara skyldiga att erlägga värnskatt, utan att samtidigt
framlagts något fullständigt författningsförslag i ämnet. Vid sådant
förhållande och då värnskatten kan tänkas ordnad på flera olika sätt, är
det tydligen nu icke möjligt att bilda sig någon föreställning om, huru
den tilltänkta nya skatten i tillämpningen skulle komma att verka. Då
härtill kommer, att meningarne ännu torde vara ganska delade rörande de
närmare grunder, som i fråga om värnskatten böra göras gällande, och
frågan huruvida enighet härutinnan kan ernås svårligen låter sig afgöra,
förrän ett fullständigt förslag i ämnet föreligger till pröfning, har Riksdagen
icke funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts framställning om
införande i värnpligtslagen af de nu föreslagna bestämmelserna om värnskatt,
helst hinder icke torde möta att, om så befinnes lämpligt, i eu blifvande
författning om värnskatt införa motsvarande bestämmelser.

Sedan Riksdagen sålunda angifvit sin ståndpunkt beträffande vissa
delar af ifrågavarande lagförslag, öfvcrgår Riksdagen till redogörelsen för
sina beslut i fråga om förslagets särskilda paragrafer, dervid Riksdagen i
sammanhang med de paragrafer, som af vissa inom Riksdagen väckta motioner
beröras, kommer att göra de uttalanden, hvartill nämnda motioner
funnits böra föranleda.

§ I Emot

de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser i denna §,
hvilken bibehållits oförändrad sådan densamma i nu gällande värnpligtslag
är lydande, har Riksdagen icke haft något att erinra.

Då förslaget till värnpligtslag likasom nu gällande lag stadgar,
att hvarje svensk man är värnpligtig under viss tid af sin lefnad, följer
deraf visserligen otvetydigt, att så snart en förutvarande utländsk man,
som uppnått den föreskrifna åldern, förvärfvar svensk medborgarrätt, han
derigenom blifver underkastad värnpligtslagen. Men det torde dock
vara lämpligt, att uttrycklig bestämmelse derom meddelas i. lagen.
Den nu gällande lagen innehåller nemligen i detta afseende icke något
stadgande, och något dylikt har icke heller i det nu föreliggande förslaget
upptagits. Visserligen är i värnpligtslagen stadgadt, att de närmare
föreskrifter, som för lagens tillämpning äro erforderliga, meddelas
af Konungen, hvadan ock i gällande inskrifningsförordning meddelats bestämmelser
i, bland andra, nyssnämnda afseende. Då det emellertid synes

Riksdagens Skrifvelse N:o \20.

vara mindre följdriktigt och lämpligt, att bestämmelserna om sådana medborgares
värnpligt, som här afses, i värnpligtslagen helt och hållet förbigås
och upptagas allenast i en förordning af helt och hållet administrativ natur,
har Riksdagen ansett i värnpligtslagen böra införas ett särskildt stadgande
af innehåll, att för den, som förvärfvar svensk medborgarrätt det
kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år, eller derefter, värnpligten
inträder från och med det år, som infaller näst efter det han förvärfvat
nämnda rätt. Derest stadgandet gifves en dylik affattning, torde det icke
behöfva särskildt utsägas, att värnpligten äfven slutar med utgången af
det år, då den värnpligtige fyller fyrtio år. Genom införande i lagen af
ett sådant stadgande, som nyss nämnts, är emellertid icke frågan om värnpligtstidens
beräkning i öfrigt beträffande här afsedda fall besvarad. I
gällande inskrifningsförordning, § 29 mom. 3, är föreskrifvet, att sådan
person, hvarom nu är fråga, vid inskrifning, som infaller närmast efter
det medborgarrätten vunnits, anses lika med dem, som erhållit uppskof
med inskrifning. Då det betraktelsesätt, som ligger till grund för nämnda
föreskrift, synes rigtigt, har Riksdagen ansett, att i värnpligtslagens
femte paragraf, hvilken handlar om värnpligtigs skyldighet att inställa
sig till inskrifning äfvensom sättet för beräkningen af tjenstetiden i
beväringen, lämpligen borde införas ett nytt moment af hufvudsakligen
enahanda innebörd som nyssberörda, nu i inskrifningsförordningen meddelade
föreskrift. Förenämnda bestämmelse angående tiden för värnpliktens
inträde medför visserligen den ändring i den nu tillämpade ordningen,
att den, som under ansfifna. förutsättningar vinner medborgarrätt i början
af året, först det följande året är pligtig inställa sig till inskrifning,
hvaremot sådant nu i dylikt fall bör ske redan samma år. Då emellertid
de ifrågavarande stadgandena synas leda till större bestämdhet och reda
i förevarande afseende, torde berörda afvikelse från den nu tillämpade
ordningen icke vara af någon vidare betydelse.

De närmare föreskrifter, som i fråga om nu omordade värnpligtige
må finnas påkallade, anser Riksdagen för undvikande af alltför stor vidlyftighet
icke böra införas i värnpligtslagen, utan lämpligare i annan ordning
meddelas.

Hvad angår platsen för berörda stadgande angående tiden för värnpligtens
inträde i här afsedda fåll, torde — då i följd af Riksdagens beslut
i fråga om värnskatten den föreslagna § 4 ur lagen kommer att utgå —
samma stadgande, till undvikande i möjligaste mån af rubbning i paragrafföljden,
lämpligen kunna införas såsom § 2, samt följaktligen de två närmast.
följande paragraferna erhålla motsvarande högre nummer.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 2.

Beträffande lydelsen af § 2 (enligt Riksdagens beslut § 3) har Riksdagen
ansett efter ordet »tjenstetiden» i mom. 1 första stycket böra inskjutas
orden »i beväringen är tolf år».

§ 3.

Denna paragraf, som enligt Riksdagens beslut betecknats med § 4,
har — särskildt vid jemförelse med § 16 mom. 1, som handlar om uppskof
med inskrifning och såsom uppskofsanledningar angifver vissa förhållanden
af öfvergående beskaffenhet, såsom »tillfällig sjukdom» eller
»försenad kroppsutveckling» — ansetts böra erhålla en redaktion, som
tydligare än den nuvarande gifver vid handen å ena sidan, att ej allenast
lyte eller sjukdom, utan äfven kroppslig svaghet af sådan beskaffenhet, att
den värnpiigtige, ehuru frisk, uppenbarligen är till tjenst vid rikets försvar
oförmögen, bör vara anledning till frikallelse, samt å andra sidan
jemväl, att med stadgandet endast afses sådana värnpiigtige, som på grund
af qji till sin natur stadigvarande kroppslig eller andlig brist anses för all
framtid oförmögne till tjenst vid rikets försvar.

I sammanhang med förevarande paragraf har Riksdagen till behandling
förehaft en inom dess Andra Kammare väckt motion, att
paragrafen skulle erhålla ett tillägg af innehåll, att jemväl den, som af
samvetsskäl icke kunde förmås att låta sig vapenöfvas, skulle från värnpligtens
fullgörande frikallas, med skyldighet dock för honom att i den
ordning, Konungen egde närmare bestämma, under tid, som motsvarade
minst den stadgade öfningstiden, för kronans räkning uträtta annat lämpligt
arbete.

Vid 1898 års riksdag väcktes motion i enahanda rigtning som den
nu ifrågavarande. Motionen blef emellertid af lagutskottet afstyrkt. Första
Kammaren biföll denna lagutskottets hemställan, hvaremot Andra Kammaren
biföll ett under öfverläggningen framstäldt yrkande om skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t i ämnet. Frågan förföll således för den gången.
Derefter har densamma varit hänskjuten till den s. k. värnpligtskomiténs
bepröfvande.

Efter en grundlig utredning af frågan stannade nämnda komité vid
den mening, att någon ändring af gällande lagstiftning i ändamål att be -

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

reda rätt till befrielse från vapenöfning mot uträttande i stället af annat
arbete ej kunde af komitén förordas.

Efter den uttömmande behandling, som af värnpligtskomitén egnats
nu förevarande fråga, och på grund af de, enligt Riksdagens mening, talande
skäl, som af komitén anförts mot en lagändring i den rigtning,
motionären afser, har Riksdagen icke ansett sig kunna lemna sitt bifall
dertill, att i värnpligtslagen införes ett stadgande, hvarigenom den, som
af samvetsskäl förklarade sig ej vilja deltaga i vapenöfning, skulle utan
vidare blifva derifrån befriad, om än mot skyldighet att i stället förrätta
annat arbete.

Då emellertid de förhållanden, som motionären berört, onekligen ej
sällan äro af synnerligen ömmande beskaffenhet, har Riksdagen likväl tagit
i öfvervägande, huruvida det icke skulle vara möjligt att, utan egentlig
risk för rikets försvar, i någon mån gå de i motionen framstälda önskningsmål
till mötes. Väl har det sagts, att här ifrågavarande värnpligtige
ofta nog förklara sig af samvetsskäl hindrade ej allenast att bära vapen,
utan ock att förrätta hvarje annat arbete, som med vapenöfningarne ega
samband. I de flesta fall torde väl dock dessa personers vägran härröra
hufvudsakligen af motvilja mot sjelfva striden såsom sådan eller mot
skyldigheten att i visst fall bära vapen mot sina medmenniskor. Kunde
man genom lämpliga åtgärder åstadkomma, att de i förevarande hänseende
verkligen samvetsömine blefve, såvidt möjligt, från den egentliga
vapentjensten befriade, skulle väl derför det väsentliga i de framstälda
önskningsmålen vara vunnet. Att gå längre i medgifvanden torde deremot
icke utan risk för försvaret vara tillrådligt. Det lämpligaste sättet
för meddelande af dylik befrielse synes Riksdagen vara att öfverlemna åt
vederbörande truppbefälhafvare befogenhet att, efter pröfning af omständigheterna
i hvarje särskildt fall, tillåta dem, som befinnas hysa verkliga
samvetsbetänkligheter i förevarande afseende, att i stället fullgöra sin
värnpligt genom förrättande af annan lämplig tjenst vid truppen, såsom
sjukvård eller annat. Väl lärer det, såsom värnpligtskomitén antydt,
stundom redan nu förekomma, att vederbörande befälhafvare, der omständigheterna
sådant föranleda, söka att vid utöfvande af sin rätt att bland
manskapet uttaga sjukbärare i någon mån taga hänsyn jemväl till ifrågavarande
förhållanden. Men om än ett dylikt förfarande icke kan sägas
vara stridande mot gällande lag, synes det dock Riksdagen vara för vinnande
af klarhet och likformighet i nämnda punkt önskligt, att ett uttryckligt
stadgande rörande befälets befogenheter härutinnan blefve ineddeladt.

Med stöd af hvad sålunda anförts anser sig Riksdagen, med erkännande
af ifrågavarande motions behjertansvärda syfte, böra uttala sig för

Bih. till Riksd. Prot. 1001. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 lläft. 10

Riksdagms Skrifvelse N:o 120.

önskvärdheten deraf, att. genom särskildt af Eders Kongl. Maj:t ineddeladt
stadgande vederbörande truppbefälhafvare bemyndigas att, i den mån omständigheterna
kunna dertill föranleda, meddela värnpligtige, som finnas
hysa samvetsbetänkligheter mot vapentjenst, befrielse från sådan tjenst och
i stället använda dem till annan lämplig tjenstgöring vid truppen.

§ 4.

I fråga om de i denna § föreslagna stadganden tillåter sig Riksdagen
hänvisa till hvad derutinnan här ofvan yttrats.

§ 5.

Mom. 2 i denna § har Riksdagen ansett böra i vissa delar omredigeras.
Att någon ändring i sak af Eders Kongl. Maj:ts förslag dermed
icke varit afsedd, torde knappast behöfva påpekas.

I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen här ofvan under § 1 yttrat
rörande införande i värnpligtslagen af vissa bestämmelser i fråga om
värnpligtige, som förvärfva svensk medborgarrätt det kalenderår, under
hvilket de fylla tjuguett år, eller derefter, har Riksdagen för sin del
beslutit införande i förevarande § af ett tredje moment, så lydande: »Värnpligtig,
hvarom i § 2 förmäles, är skyldig att inställa sig till inskrifning
det år, hans värnpligt tager sin början. Sådan värnpligtig anses dervid
likstäld med den, som förut erhållit uppskof med inskrifning. Närmare
bestämmelser i fråga om denna lags tillämpning beträffande sådan värnpligtig
meddelas af Konungen.»

§ 6.

Rörande den föreslagna lydelsen af denna § har Riksdagen icke något
att erinra.

§ 7.

Beträffande den föreslagna lydelsen af denna § har Riksdagen företagit
en mindre betydande redaktionsändring.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§§ 8 och 9.

I fråga om dessa §§ har Riksdagen icke något att erinra.

§ 10.

Vid förehafvande af denna §, hvilken i förslaget upptagits oförändrad
från gällande värnpligtslag, har inom Riksdagen framstälts det spörsmål,
huruvida icke den här uttalade grundsatsen borde utsträckas längre, än
enligt nuvarande lag är fallet.

Ur flera synpunkter kan nemligen ifrågasättas, huruvida det bör
tillåtas en hvar, jemväl den, som genom ett eller flera grofva brott förverkat
sina medborgares förtroende och af domstol ådömts förlust af medborgerligt
förtroende, att inträda i härens led. Att detta icke kan verka
till höjande af dennas anseende är uppenbart. Också torde den nytta, försvaret
kan vinna af dylika personers medverkan, vara till sitt värde synnerligen
tvifvelaktig. Då man emellertid svårligen torde kunna ifrågasätta,
att personer, som ådömts förlust af medborgerligt förtroende för viss tid,
af sådan anledning skulle i värnpligtshänseende försättas i annan ställning
än öfrige värnpligtige under längre tid än straffpåföljden varar, och uppskof
med eller afbrott i fullgörandet af dem åliggande värnpligt skulle
blifva förenad med åtskilliga olämpor, har Riksdagen stannat vid att i
värnpligtslagens tionde paragraf införa en bestämmelse, att värnpligtig, som
är förlustig medborgerligt förtroende för alltid, ej må tillhöra hären eller
flottan. Med anledning häraf har paragrafen i öfrigt underkastats redaktionsändring.

I sammanhang med ofvan berörda fråga har äfven ett annat, dermed
i nära samband stående ämne inom Riksdagen uppmärksammats.

Eldigt 28 § i strafflagen för krigsmagten är stadgadt, att, om krigsman,
som hörer till det vid krigsmagten fast anstälda manskap, begår
brott, derför han dömes till straffarbete eller svårare straff, han skall från
sin anställning vid krigsmagten skiljas; ankommande dock på vederbörande
befälhafvare att i vissa lindrigare fall bibehålla den dömde vid sin anställning.
Med anledning häraf har det blifvit ifrågasatt, huruvida icke den
i strafflagen för krigsmagten sålunda uttalade grundsats borde vinna motsvarande
tillämpning å värnpligtige, så att värnpligtig, som sakfälles för
brott, hvilket, om det blifvit begånget af en vid krigsmagten fast anstäld

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

krigsman, skulle medfört dennes skiljande från hans anställning vid krigsmagten,
icke heller finge tillhöra hären eller flottan. För en dylik åtgärd
föreligger nu desto mera anledning, som enligt den nya härordningen de
värnpligtige komme att utgöra det egentliga krigsman skåpet och följaktligen
på ett vida intimare sätt än förut sammanbindas med härväsendet. Något
bestämdt förslag i ämnet har emellertid icke förelegat och följaktligen icke
heller något beslut derutinnan af Riksdagen fattats. Då en revision af
gällande strafflag för krigsmagten nu är förestående, anser dock Riksdagen
önskvärdt, att, sedan utredning vunnits, i hvilken omfattning förenämnda
i strafflagen för krigsmagten uttalade grundsats om vid krigsmagten fast
anstäld krigsmans skiljande från krigsmagten i anledning af begånget brott
bör fortfarande vinna tillämpning, Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,
huruvida icke de härutinnan antagna grunder böra erhålla motsvarande
tillämpning med afseende å de värnpligtige, samt, der utredningen
dertill föranleder, för Riksdagen framlägga förslag till de bestämmelser
i ämnet, som för vinnande af öfverensstämmelse i nämnda hänseende må
finnas erforderliga.

§§ 11-15.

I fråga om dessa §§ torde Riksdagen få hänvisa till sitt ofvan afgifna
yttrande rörande förslagets allmänna grunder för inskrifningsväsendets
ordnande.

Mot förslagets mera detaljerade bestämmelser i nu ifrågavarande
delar har Riksdagen icke någon erinran att göra, med undantag dock
beträffande ett par punkter.

I § 13 mom. 2 är föreslaget, att inkallelse till inskrifningsförrättning
skall verkställas af Konungens befallningshafvande genom kungörelse
och offentligt anslag, i stället för, såsom hittills, endast genom kungörelse.
Förslaget att för ändamålet använda jemväl offentligt anslag synes vara
synnerligen välbetänkt. På det att det dermed afsedda ändamålet må vinnas,
torde emellertid vara nödigt, att kallelsen anslås på sådana platser, der
menige man med hänsyn till förhållandena i orten lätt kan inhemta kännedom
om densamma. Med hänsyn härtill har Riksdagen ansett det böra
uttryckligen stadgas, att kallelsen skall offentligen anslås inom hvarje
kommun.

§ 14 mom. 1 innehåller enligt förslaget, likasom hittills, bland annat
stadganden om befrielse i vissa fall från personlig inställelse vid inskrifniugsförrättning.
Sådan befrielse är enligt gällande lag och jemväl enligt

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

förslaget medgifven, utom andra, den, som innehar fast anställning utomlands
och i viss ordning styrker, att han är till krigstjenst duglig. Häraf
följer, att den, hvars anställning utomlands icke kan betecknas såsom »fast»,
måste, der han ej vill riskera att blifva betraktad såsom förfallolöst uteblifven,
iakttaga personlig inställelse. Detta synes vara onödigt strängt,
då ju här är fråga allenast om personer, som sjelfva önska att i laga ordning
fullgöra sin värnpligt och på föreskrifvet sätt styrka, att de äro till
krigstjenst duglige. Då ifrågavarande bestämmelse lätteligen ock kan
föranleda olika tolkningar, har Riksdagen funnit ordet »fast» böra ur paragrafen
utgå.

I mom. 2 af samma § är föreslaget införande af en bestämmelse om
rätt för värnpligtig att i visst fall erhålla ersättning för fram- och återresan
från sitt hemvist till den plats, der inskrifningsförrättningen eger rum.

Då nu ifrågavarande moment afhandlar ett ämne, som icke egentligen
hörer till sjelfva inskrifni ngsförrättningen, har momentet ansetts böra
byta plats med det föreslagna mom. 3 i samma §.

De mindre redaktionsändringar i öfrigt, som Riksdagen i nu omhandlade
§§ ansett sig böra vidtaga, torde icke kräfva någon särskild motivering.

§ 16.

Mom. 2 i denna §, hvilket oförändradt upptagits från den nu
gällande värnpligtslagen, innehåller stadgande om uppskof i vissa fall med
inskrifning för värnpligtig, som utgör det ekonomiska stödet för föräldrar
eller andra nära anhörige. Möjligheten till uppskof af dylik anledning är
begränsad till de fall, då den värnpligtige sammanbor med de ifrågavarande
anhörige. Härutinnan synes stadgandet vara något för trångt.
Fall kunna nemligen förekomma, då den värnpligtige väl icke sammanbor
med sina föräldrar eller de andra anhörige, som här äro i fråga, men omständigheterna
ändock äro fullt ut lika öjnmande som i de fall, hvilka
stadgandet närmast är afsedt att träffa. A andra sidan förefaller stadgandet
väl vidsträckt derutinnan, att detsamma allenast fordrar, att de
anhörige skola vara för sitt uppehälle af den värnpligtiges arbete beroende.
Riksdagen har derför i detta stadgande gjort den ändring, att momentets
sista del, i stället för den förutvarande alfattningen, erhålit följande
lydelse: »för sitt uppehälle väsentligen beroende».

Mot de i denna § föreslagna bestämmelser i öfrigt har Riksdagen
intet att erinra.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 17.

De stadganden, som innehållas i § 17 af nu gällande värnpligtslag,
hafva, enligt hvad motiveringen till det föreliggande lagförslaget utvisar,
blifvit omarbetade hufvudsakligen med föranledande af värnpligtskomiténs
derutinnan framställda förslag.

Komiténs framställning gifver vid handen, att syftet med de föreslagna
ändringarna i denna § varit dels att vidga möjligheterna för de
värnpligtige att vid inskrifning erhålla uppskof med dem åliggande tjenstgöring
i fredstid derhän, att sådant uppskof må kunna erhållas i hvarje
fall, då giltigt skäl dertill kan anses föreligga, dels att bereda de värnpligtige
tillfälle att jemväl efter undergången inskrifning i enahanda utsträckning
erhålla dylikt uppskof.

Enligt nu gällande lag kan uppskof med tjenstgöring i allmänhet
meddelas endast af inskrifningsmyndighet, d. v. s. inskrifningsnämnd eller
i de fall, då nämndens beslut blir föremål för inskrifningsrevisionens pröfning,
af denna. Häraf följer, att, om anledning till uppskof yppas efter
inskrifningen, den värnpligtige i regel saknar utväg att erhålla sådant.

Dock kan värnpligtig redan nu i vissa särskilda fall, nemligen då
uppskofsanledningen utgöres af ömmande familjeförhållanden af den beskaffenhet,
som i § 16 mom. 2 af värnpligtslagen afses, eller uppskofvet
gäller allenast den föreskrifna tjenstgöringen under andra tjenståret, äfven
efter inskrifningen undfå uppskof, hvilket enligt värnpligtslagen i dylika
fall meddelas »i den ordning, Konungen bestämmer». I gällande inskrifningsförordning
äro ock härom meddelade bestämmelser, enligt hvilka den
värnpligtige för erhållande af uppskof i sådana fall har att vända sig till
inskrifningsområdesbefälhafvaren. Dock eger denne icke i något fall medgifva
uppskof med första årets tjenstgöring längre än till nästföljande år,
utan skall enligt värnpligtslagen värnpligtig, som önskar förlängdt uppskof
dermed, vare sig han förut erhållit sådant i sammanhang med inskrifningen
eller derefter af befälhafvaren, alltid derom göra framställning
vid nästföljande inskrifningsförrättning. Inskrifningsområdesbefälhafvare
eger således nu endast undantagsvis bevilja uppskof med tjenstgöring.

Häri är nu föreslagen den ändring, att redan inskrifven värnpligtig,
som derför visar laga skäl, skulle kunna för ett år i sänder erhålla uppskof
jemväl med sin första tjenstgöring »i den ordning, Konungen bestämmer».
Då, enligt, hvad nyss nämnts, sådana ärenden redan nu till någon
del handläggas af inskrifningsområdesbefälhafvarne, lärer med nämnda

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

stadgande hafva varit afsedt, att frågor om meddelande af uppskof med
tjenstgöring för värnpligtig, efter det han undergått inskrifning, hädanefter
i regel skulle tillkomma desse.

Riksdagen erkänner till fullo vigten deraf, att ifrågavarande bestämmelser
kompletteras och förtydligas i syfte, att värnpligtig, som deraf är
i verkligt behof, må kunna vare sig vid eller efter inskrifningen erhålla
uppskof med honom åliggande tjenstgöring, och finner jemväl de i mom. 1
föreslagna bestämmelserna angående vilkoren för erhållande af sådant uppskof
hafva fått en fullständigare och klarare affattning än de nuvarande.
Deremot anser Riksdagen det icke vara ändamålsenligt och lämpligt, att de
göromål, som enligt gällande ordning tillkomma inskrifningsmyndigheterna,
i större utsträckning, än som nödvändiggöres deraf, att desamma endast
viss kortare tid af året fungera, undandragas samma myndigheter och i
stället uppdragas åt inskrifningsoinrådesbefälhafvarne. i)e ärenden, som
tillhöra inskrifningsnämndens eller inskrifnimjsrevisionens handläffeninc,
äro otta nog — och så är helt visst ej sällan förhållandet äfven med de
nu ifrågavarande — af beskaffenhet att fordra närmare kännedom om de
värnpligtiges personliga förhållanden, hvilken kännedom nämnden eller
revisionen på grund af sin sammansättning jemförelsevis lätt, men befälhafv;
iren mången gång icke utan svårighet är i tillfälle att förskaffa sig,
hvarjemte det icke heller synes vara önskvärdt, att vederbörande regementschefer,
hvilka enligt det föreliggande förslaget jemväl skulle hafva
att under vissa förhållanden verkställa inskrifning af värnpligtige, mera
än nödvändigt betungas med för dem jemförelsevis främmande göromål,
som kunna verka hindrande för deras främsta och egentliga uppgift eller
under deras befäl stående truppers allsidiga militära utbildning.

Med hänsyn härtill har företagits en omarbetning af nu afhandlade
§ i hithörande delar i syfte att inskrifningsområdesbefälhafvarnes befattning
med ifrågavarande ärenden icke må utsträckas längre än hvad för
tillgodoseende af de värnpligtiges berättigade intressen i förevarande afseende
är nödvändigt.

Mom. 2 af denna § har enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag en affattning,
som skulle kunna föranleda dertill, att värnpligtig, hvilken efter
inskrifningen visar giltigt skäl till uppskof, kunde erhålla sådant, äfven
om uppskofsanledningen uppkommit före inskrifningen och dä kunnat
styrkas. Då sådant icke synes vara med god ordning öfverensstämmande,
har Riksdagen gifvit momentet en redaktion, deraf torde framgå, att uppskof
efter inskrifningen bör medgifvas endast i fall anledningen dertill
uppstått efter det inskrifningen egt rum.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

I fjerde momentet af förevarande § är stadgadt rörande värnpligtigs
rätt att i visst fall varda hemförlofvad från redan påbörjad tjenstgöring.
Sådant kan jemlikt gällande lag, äfvensom enligt förslaget, ega ruin endast,
i händelse sådant fall, som omförmäles i § 16 inom. 2 värnpligtslagen,
föreligger. Då emellertid jemväl andra fall kunna inträffa, då värnpligtigs
hemförlofvande från påbörjad tjenstgöring med fog kan ifrågasättas, t. ex.
om en värnpligtig i anledning af dödsfall förvärfvar eller eljest utan någon
sin åtgärd sjelf måste öfvertaga skötseln af en fastighet eller rörelse, beträffande
hvilkens förvaltning han icke under pågående tjenstgöring är i
tillfälle att vidtaga lämpliga åtgärder, har Riksdagen ansett ifrågavarande
stadgande billigtvis böra medelst en lämplig hänvisning till § 17 mom. 1
punkterna b) och c), derunder det i § 16 mom. 2 afsedda fall är att hänföra,
erhålla ett något vidsträcktare tillämplighetsområde, än nu är förhållandet.

1 anseende till den af Riksdagen beslutade förlängningen af de
värnpligtiges öfningstid torde jemväl vara nödigt, att bestämmelser meddelas
derom, huruvida och i hvad mån värnpligtig, som i enlighet med
ofvannämnda föreskrifter från påbörjad tjenstgöring hemförlofvas, må anses
hafva fullgjort nämnda tjenstgöring äfvensom i hvilken ordning honom
åliggande återstående tjenstgöringsskyldighet bör fullgöras.

Med iakttagande af nu berörda förhållanden och med tillämpning i
öfrigt af hvad ofvan nämnts rörande önskvärdheten deraf, att inskrifningsområdesbefälhafvarnes
befattning med ärenden af ifrågavarande art, såvidt
möjligt, begränsas, har åt ifrågavarande moment gifvits en ändrad affattning.

Mom. 5 af paragrafen innehåller enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag
ett stadgande om uppskof i visst fall med sådan värnpligtigs tjenstgöring,
som redan vid inställelsen är behäftad med sjukdom.

En bestämmelse af ungefär enahanda lydelse föreslogs af värnpligtskomitén
i anledning af vissa till densamma hänskjutna frågor rörande den
verkan, som uppkommet afbrott i värnpligtigs tjenstgöring i fredstid skulle
under olika omständigheter anses medföra i afseende å tjenstgöringstidens
beräkning.

Af hvad komitén i denna del anfört synes framgå, att det ifrågavarande
stadgandet egentligen rigtats mot det missförhållande, att värnpligtig,
som före tjenstgöringens början ådragit sig sjukdom af beskaffenhet
att för någon tid hindra hans tjenstgöring samt i följd deraf omedelbarligen
och måhända under hela eller större delen af tjenstgöringstiden
måste såsom sjuk vårdas på det allmännas bekostnad, likväl får tillgodoräkna
sig denna tid såsom tjenstgöringstid.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Utan att vilja förneka, att dylika missförhållanden stundom kunna
förekomma, har dock Riksdagen icke funnit sig öfvertygad om lämpligheten
af ett sådant stadgande som det föreslagna. Värnpligtskomitén utgår
— enligt Riksdagens mening med full rätt — derifrån, att sjukdom,
som drabbat värnpligtig under tjenstgöringstiden, icke utan obillighet kan
räknas den värnpligtige, som deraf hindras tjenstgöra, till nackdel vid
beräkningen af tjenstgöringstiden. Stadgandet har derför begränsats till
sådana fall, då sjukdomen kan antagas hafva uppkommit före inställelsen
till tjenstgöring eller samlingen för färd eller marsch till öfningsorten.
Men häraf skulle uppstå den påfallande oegentlighet, att den, som måhända
kort efter tjenstgöringens början ådrager sig en sjukdom, som till äfventyra
utgör lika stort eller vida större hinder för utbildningen än den, hvarå
det föreslagna stadgandet skulle ega tillämpning, icke blefve hemförlofvad,
utan finge räkna sig den tid, hvarunder han af sjukdom hindrades att
tjenstgöra, till godo såsom tjenstgöringstid. Att detta skulle kunna leda
till betänkliga orättvisor, synes uppenbart. Oafsedt berörda förhållande,
torde stadgandet med sin på grund af sakens egen natur temligen sväfvande
affattning i tillämpningen ställa sig ganska vanskligt och lätteligen
blifva föremål för olika tolkningar. Då härtill kommer, att stadgandet
säkerligen finge ringa praktisk betydelse, synnerligast efter genomförande
af den nya härordningen, enligt hvilken'' den egentliga öfningstiden ju
är afsedd att utsträckas till en betydligt längre tid i en följd, än nu är
förhållandet, har Riksdagen ansett sig icke böra biträda det framlagda förslaget
i nu ifrågavarande del.

§ 18.

I fråga om mom. 1 och 2 af denna § har Riksdagen icke något i
sak att anmärka.

I mom. 3 är i afseende å inskrifningsnämnds beslutmessighet föreslaget,
att härför skulle erfordras närvaro af minst tre ledamöter, bland
dem en militär. Då i § 19 mom. 1 sista stycket är föreslagen en
bestämmelse, att, liksom hittills, protokollet vid nämndens sammanträden
skall föras af den utaf Eders Ivongl. Maj:ts befallningshafvande förordnade,
lagfarne ledamoten, kan visserligen deraf sägas följa, att denne måste
vara en af de tre ledamöter, hvilkas närvaro för nämndens beslutmessighet
kräfves, men icke dess mindre synes det vara lämpligt, att detta,
till förebyggande af missförstånd, i ifrågavarande moment, som bestämmer
vilkoren för nämndens rätt att fatta beslut, uttryckligen utsäges.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 92 Häft. 11

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 19.

De föreslagna bestämmelserna i mom. 1 och 2 föranleda icke någon
anmärkning från Riksdagens sida. Den ändring, som Riksdagen, på sätt
af det nedanstående framgår, vidtagit beträffande mom. 1 b), har föranledts
af den ändrade paragrafföljden och af den omarbetning, § 17
undergått.

Mom. 3 innehåller en nyhet för vår värnpligtslagstiftning. Enligt
stadgandet skulle nemligen inskrifning af värnpligtige under den tid af
året, då inskrifningsförrättning icke pågår, kunna verkställas genom områdesbefälhafvaren
i viss, af Konungen föreskrifven ordning.

Det hufvudsakliga ändamålet med förevarande stadgande lärer vara
att möjliggöra, att värnpligtige, som uteblifvit från den, så att säga, ordinarie
inskrifningsförrättningen, må kunna varda efter hemtning genom
vederbörande områdesbefälhafvare inskrifne. Tydligt är ock, att, då inskrifningsnämnden
är i verksamhet endast en kort tid, den värnpligtige,
som vilt undandraga sig inskrifning, har jemförelsevis lätt att under denna
tid hålla sig undan och derigenom göra lagens bud om hemtning illusoriskt.
Kan inskrifning deremot ske under någon längre tid af året, är uppenbart,
att hemtningen bör kunna gent emot de försumlige användas i vida större
utsträckning, ån hittills kunnat ske, och derigenom blifva ett kraftigt
medel att åstadkomma en fulltaligare inskrifning än förut. Eders Kongl.
Maj:ts förslag torde emellertid, enligt hvad af den särskilda motiveringen
till ifrågavarande § framgår, äfven vara afsedt att bereda dem, som af
laga förfall hindrats att inställa sig inför nämnden eller som, derutinnan
försumlige, sedermera vilja godvilligt godtgöra sitt fel, tillfälle att varda
genom befälhafvaren inskrifne.

Att den föreslagna bestämmelsen är egnad att i hög grad befordra
det ändamål, man derigenom velat vinna, eller en, såvidt möjligt, fullständig
inskrifning af de värnpligtige, synes Riksdagen uppenbart. Såsom
ofvan nämnts vid behandlingen af frågan om öfverflyttandet i större omfattning
än hittills af pröfningen utaf de värnpligtiges framställningar om
uppskof med tjenstgöring å inskrifningsområdesbefälhafvarne, hyser Riksdagen
deremot betänkligheter emot att i större mån, än som kan visas vara
nödvändigt, öfverflytta de egentliga inskrifningsmyndigheternas befogenheter
å inskrifningsområdesbefälhafvarne. Inskrifningsnämnden äfvensom
inskrifningsrevisionen hafva utan tvifvel erhållit den sammansättning, som
lagen föreskrifver, i ändamål att derigenom vinna största möjliga trygghet
för en allsidig pröfning af de för de enskilde vigtiga och mången gång

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

grannlaga frågor, som med inskrifningen äro förenade. Blefve nu, såsom
af Eders Kongl. Maj:ts förslag synes följa, inskrifningsområdesbefälhafvarne
en under så godt som hela året furigei''ande myndighet med hufvudsakligen
enahanda befogenheter som inskrifningsnämnden, ligger den faran nära,
att nämndens ställning skulle helt och hållet förryckas samt i stället
för ordning och reda inom inskrifningsväsendet i viss mån alstras
motsatsen. Derjemte skulle en sådan anordning sannolikt medföra, att
inskrifningsområdesbefälhafvarne blefve i ganska stor utsträckning betungade
med inskrifningsgöromål och derigenom till men för deras hufvudsakliga
tjensteåligganden dragna ifrån dessa till andra, för dem jemförelsevis främmande
uppgifter. Härtill kommer ock en annan omständighet. Enligt
förslaget skulle af befälhafvaren meddeladt beslut i ärende, som här afses,
icke gälla, förrän detsamma af inskrifningsrevisionen pröfvats, en bestämmelse,
som ock synes erforderlig för bevarande af nödig garanti för
här ifrågavarande ärendens noggranna pröfning. Af nämnda begränsning
i befälhafvarens befogenhet torde emellertid följa, att, derest denne, på
sätt är föreslaget, skulle året om, då inskrifningsförrättning eljest icke
egde rum, verkställa inskrifning af värnpligtige, de, som genom befälhafvaren
inskrifvas någon tid efter det årets tjenstgöring tagit sin början,
icke samma år kunna mottagas till tjenstgöring. Sådana värnpligtige
skulle derför med enahanda verkan kunna inskrifvas vid nästföljande af
nämnden hållna inskrifningsförrättning.

Med hänsyn till berörda omständigheter har Riksdagen ansett önskvärdt
och lämpligt, att den tid, under hvilken inskrifning af värnpligtige
genom vederbörande befälhafvares försorg må kunna ega rum. begränsas till
den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens och inskrifningsrevisionens
sammanträden. Riksdagen har härvid förutsatt, att tiden för
revisionens sammanträden kommer att förläggas till en något senare årstid,
än nu är fallet. En sådan anordning lärer efter genomförande af den nya
härordningen, enligt hvilken de värnpligtiges öfningar äro afsedda att i
regel taga sin början tidigast under hösten det första värnpligtsåret, icke
möta något hinder. Under nämnda förutsättningar synes man i hufvudsak
kunna vinna det med den föreslagna bestämmelsen afsedda ändamålet,
med undvikande i möjligaste mån af de olägenheter, som eljest dermed
synas vara förbundna.

Då det uppenbarligen är nödvändigt, att de befälhafvare, som fungera
i egenskap af inskrifningsförrättare, bemyndigas ej allenast att verkställa
inskrifning af värnpligtige, utan ock att — åtminstone i en viss omfattning
— meddela enahanda beslut om frikallelse m. m., som vid inskrifningsförrättning
eljest kunna ifrågakomma, men detta af det föreslagna

Riksdagens Skrifvelse i\r:o 120.

stadgandets redaktion ej med tydlighet framgår, har Riksdagen vid den
omarbetning af stadgandet, som med anledning af det förut anförda egt
rum, sökt gifva detsamma en jemväl med hänsyn till nyssnämnda förhållande
afpassad redaktion.

I § 20 mom. 2 af Eders Kongl. Maj:ts förslag äro införda bestämmelser
om underställande af beslut, hvarigenom värnpligtig jemlikt § 19 mom.
3 inskrifvits, äfvensom angående den värnpligtiges rätt att anföra besvär
öfver sådant beslut. Såväl beslutets underställande som besvärsrätten hafva
enligt förslaget gjorts beroende deraf, att den värnpligtige icke skriftligen
i vittnens närvaro förklarat sig nöjd med beslutet. En sådan inskränkning
synes Riksdagen på skäl, som af det föregående torde framgå, icke vara
lämplig, utan anser Riksdagen fast hellre, att alla af vederbörande befälhafvare
jemlikt nu ifrågavarande lagrum meddelade beslut böra underställas
revisionen äfvensom besvärsrätten i sådana ärenden vara oinskränkt.

Föreskriften om dylikt besluts underställande torde lämpligen böra
sammanföras med bestämmelserna angående befälhafvares rätt att i ämnet
meddela beslut. Nämnda föreskrift har derför öfverflyttats till § 19 mom. 3,
hvaremot stadgandet rörande värnpligtigs rätt att i förevarande fall anföra
besvär, med anslutning till de i § 20 mom. 1 meddelade bestämmelserna
angående besvär öfver inskrifningsnämnds beslut, bibehållits under
sistnämnda 8 mom. 2.

§ 20.

Beträffande mom. 2 af denna § torde Riksdagen få hänvisa till hvad
nyss anförts vid behandlingen af § 19 mom. 3.

Enär besvärstiden i bär ifrågavarande fall möjligen kan blifva kortare
än fjorton dagar, har Riksdagen ansett uttrycket »på lika sätt» böra
utbytas mot en föreskrift derom, att vid anförande af besvär öfver beslut,
meddeladt jemlikt § 19 mom. 3, hvad i mom. 1 af § 20 är stadgadt
rörande besvär öfver inskrifningsnämnds beslut i tillämpliga delar skall gälla.

§ 21.

I denna § har vidtagits en mindre redaktionsändring. Eljest föranleder
paragrafen icke någon erinran från Riksdagens sida.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 22.

I stycket c) hafva orden »jemlikt § 20 mom. 2», i anledning af den
föreslagna ändrade affattningen af nämnda moment äfvensom af § 19
mom. 3, utbytts mot orden »jemlikt § 19 mom. 3».

§ 23

föranleder icke någon anmärkning från Riksdagens sida.

Då nästföljande underafdelning af värnpligtslagen handlar om icke
allenast de värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet i beväringen, utan ock
deras fördelning å olika vapen, har Riksdagen ansett lämpligt, att rubriken
till samma underafdelning ändras sålunda: »Om de värnpligtiges fördelning
och tjenstgöringsskyldighet i beväringen».

§ 24.

Härom gäller detsamma, som blifvit sagdt angående nästföregående §.

§ 25.

Rörande de föreslagna ändrade grunderna för flottans rekrytering
med värnpligtige har Riksdagen redan här ofvan uttalat sig.

Hvad särskildt angår lots- och fyrinrättningarnas jemte lifräddningsanstalternas
personal, får Riksdagen anledning att derom här nedan
yttra sig.

Beträffande paragrafens redaktion har Riksdagen, för vinnande af större
öfverensstämmelse med lydelsen af rubriken för ifrågavarande del af lagen,
vidtagit vissa smärre ändringar.

§ 26.

I denna § har vidtagits en mindre redaktionsändring.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

27.

Beträffande mom. 1 i denna § har Riksdagen förut här ofvan i
denna del yttrat sig.

Mom. 2 af denna § innehåller en ny bestämmelse. Enligt den vid
lagförslaget fogade motivering afser bestämmelsen sådana fall, der på expedition
varande fartyg genom väderleks- eller andra oförutsedda förhållanden
hindras att inom utgången af beväringens tjenstgöringstid återkomma
till flottans station. Då stadgandets mening icke synes med full
tydlighet framgå af dess föreslagna lydelse, har Riksdngen sökt att medelst
en något ändrad redaktion häråt gifva ett tydligare uttryck.

Att, på sätt det föreslagna stadgandet innehåller, i lag fastslå, att
den ersättning, som må tillkomma å fartyget tjenstgörande värnpligtig
för den tid, han nödgas å fartyget tjenstgöra utöfver den eljest lagstadgade
tjenstetiden, skall utgå i form af dagaflöning med ett belopp, motsvarande
den månadshyra, som skulle hafva tillkommit honom, derest han tjenstgjort
å handelsfartyg, har Riksdagen funnit mindre lämpligt, då den sålunda
stadgade normen skulle blifva alltför obestämd och vexlande. Riksdagen
har ansett lämpligare att i lagen allenast stadga, att värnpligtig
under de antagna förutsättningarne är berättigad till ersättning, men, i
likhet med hvad angående beväringen tillkommande penningbidrag vid
tjenstgöring i allmänhet är föreskrifvet, jemväl i förevarande fall låta
ersättningens belopp bero af särskilda bestämmelser.

I mom. 3 af förevarande § har intagits en bestämmelse derom, att värnpligtig,
som under tjenstgöring blifvit fäld till straff för rymning, eller hvars
tjenstgöring afbrutits för verkställighet af straffarbete eller omedelbart
ådömdt fängelsestraff, icke må såsom tjenstgöringstid tillgodoräkna sig den
tid, hvarunder han varit rymd eller tjenstgöringen sålunda afbrutits.

Riksdagen anser den grundsats, hvaråt nämnda bestämmelse gifver
uttryck, vara i princip rigtig. Densamma har ock förut vunnit tillämpning
i strafflagen för krigsmagten i fråga om krigsmän, som förbundit
sig till viss tjenstetid vid krigsmagten. Då emellertid enligt det föreslagna
stadgandets lydelse den tid, hvarunder i följd af någon utaf nyss
nämnda anledningar afbrott i värnpligtigs tjenstgöring komme att inträda,
icke under några förhållanden finge tillgodoräknas honom såsom tjenstgöringstid,
men detta vid kortare afbrott synes i vissa fall med hänsyn
till den utbildning, den värnpligtige må hafva hunnit att under den af
honom fullgjorda tjenstgöringen förvärfva, kunna komma att ställa sig

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

onödigtvis hårdt samt till äfventyra jemväl vålla olägenheter i fråga om
ordnande af den återstående tjenstgöringens fullgörande, har Riksdagen
velat, medelst en föreslagen bestämmelse derom, att Konungen skulle ega
att i särskilda fall annorledes förordna, gifva stadgandet större böjlighet
i tillämpningen och derigenom beträffande fall, då sådant kunde visa sig
vara af omständigheterna påkalladt, i ofvanberörda hänseende möjliggöra
en jemkning i beräkningen af tjenstgöringstiden.

§ 28.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle i första momentet af denna
§ införas ett tillägg af innehåll, att beväringens första uppbåd eller viss
del deraf skulle kunna inkallas icke endast för rikets försvar, utan ock,
när så erfordrades, till afvärjande af uppror.

Med den organisation, vårt härväsende för närvarande eger, har väl
en bestämmelse i värnpligtslagen rörande ifrågavarande ämne icke ansetts
erforderlig, men då genomförandet af den nya härorganisationen skulle,
såsom chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet antydt,
medföra, att de flesta regementen inom armén komme att bestå nästan uteslutande
af värnpligtige, torde en bestämmelse i värnpligtslagen i förevarande
hänseende numera få anses nödvändig. Dock bör en dylik bestämmelse enligt
Riksdagens tanke sättas i full öfverensstämmelse med de i allmänna strafflagen
för här afsedda fall stadgade grunder. I 10 kap. 12 § strafflagen heter det
nemligen, att krigsmanskap må användas till upprors stillande. Riksdagen
anser derför, att ordet »afvärjande» i det nu omhandlade momentet af
§ 28 bör utbytas mot ordet »stillande». Derigenom blefve ock i lagen
tydligare utsagdt, att beväringens användande för ordningens upprätthållande
endast må ifrågakomma, der uppror redan utbrutit, men icke för
afvärjande af ett befaradt dylikt.

I en inom Riksdagen med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förslag
i denna del väckt motion har erinrats, bland annat, hurusom en bestämmelse
om beväringens användande för ifrågavarande ändamål skulle kunna
medföra, att värnpligtige blefve försatta i sådant läge, att de nödgades
bruka våld äfven mot sina närmaste.

Att dylika pligtkollisioner möjligen kunna uppkomma, må ju icke
förnekas. Riksdagen har emellertid ansett det icke vara möjligt att i värnpligtslagstiftningen
taga hänsyn till nämnda förhållanden. Deremot torde
vid den förestående revisionen af krigslagstiftningen böra tagas under ompröfning,
huruvida och i hvad mån berörda förhållanden eller dermed

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

likartade må vid bedömande af brott emot krigslydnaden föranleda strafffrihet
eller minskning i de för sådana brott eljest stadgade straff eller,
med andra ord, huruvida och i hvad mån de inom vår allmänna strafflagstiftning
gällande grunder för uteslutande eller minskning af straffbarhet
böra med hänsyn till omständigheter af ofvannämnda eller dermed
jemförlig beskaffenhet inom den särskilda strafflagstiftningen för krigsmagten
undergå modifikation.

I Eders Kongl. Maj:ts förslag hafva de i andra momentet af denna §
enligt nu gällande lag förekommande stadganden angående förutsättningarne
för inkallande till rikets försvar af beväringens andra uppbåd bibehållits
oförändrade. Det här använda uttrycket »fara för krig» synes emellertid
vara mindre egentligt. Den grundsats, som man dermed velat fastslå, skulle
enligt Riksdagens mening rigtigare återgifvas medelst användande af det
i § 74 regeringsformen för betecknande af enahanda förhållanden begagnade
uttrycket »för afvärjande af ett befaradt, eller börjadt angrepp». Den
öfverensstämmelse i uttryckssätt, som derigenom emellan nämnda båda
lagrum skulle vinnas, synes Riksdagen icke vara annat än till fördel.

§ 29.

Beträffande denna § anför chefen för landtförsvarsdepartementet i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att densamma affattats såsom skett
i syfte att åstadkomma, att vid mobilisering måtte för beväringens eller
landstormens inkallande till tjenstgöring kunna anlitas alla tillgängliga utvägar.

Riksdagen anser i likhet med departementschefen nämnda syftemål
högeligen beaktansvärdt. Med den affattning, det föreliggande stadgandet
erhållit, skulle emellertid samtliga de föreslagna förfaringssätten för de
värnpligtiges inkallelse till tjenstgöring kunna få användas jemväl i andra
fall än vid mobilisering och således äfven vid inkallelse till de sedvanliga,
i lag bestämda öfningarne i fredstid. Detta synes dock icke vara af behofvet
påkalladt, då det ju vid sådan inkallelse icke kommer så mycket
an på, att inställelsen sker hastigt, utan mera derpå, att kallelsen verkligen
kommer till allmän kännedom. Man torde derför beträffande sistnämnda
fall böra stanna vid de nu stadgade formerna för beväringens inkallande,
kungörelse eller order, hvilka inkallelsesätt tvifvelsutan lemna största säkerheten
för att hvarje särskild värnpligtig af kallelsen träffas. Riksdagen
anser så mycket större skäl föreligga för en dylik begränsning, som enligt
Eders Kongl. Maj:ts, på sätt af det nedanstående framgår, af Riksdagen

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

godkända förslag, de värnpligtige komma att ställas under krigslag äfven
i fråga om skyldigheten att åtlyda påbud om inkallelse till tjenstgöring
under fredstid, och följaktligen underlåtenhet att ställa sig ett dylikt påbud
till efterrättelse kommer att medföra ett betydligt strängare ansvar än nu.

Deremot har Riksdagen ansett lämpligt, att samtliga de i den
föreslagna paragrafen omförmälda inkallelsesätten må kunna anlitas vid
inkallelse till sådan tjenstgöring, som afses i § 28 värnpligtslagen, och
äfven vid anordnande af mobiliseringsöfningar, hvilka öfningar ju hafva
till uppgift att gifva en, så vidt möjligt, trogen bild af förhållandena
i krigstid och derigenom, bland annat, söka göra de värnpligtige
förtrogne med hvad de under dylika förhållanden hafva att iakttaga.
Riksdagen har dock ansett det böra stadgas, att, i händelse inkallelsen
sker genom ringning i kyrkklockorna, kallelsen tillika skall, till vinnande
af större säkerhet för densammas åtlydnad, offentligen anslås inom hvarje
kommun.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har paragrafens
lydelse ändrats.

Vidkommande det föreslagna andra momentet (enligt Riksdagens
beslut mom. 3) i samma § har vidtagits en förtydligande redaktionsändring.

§ 30.

Mot den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna lydelsen af de i paragrafen
nu meddelade bestämmelser har Riksdagen icke något att erinra.

§ 31.

På de af chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet
anförda skäl har Riksdagen funnit ett stadgande i syfte, att värnpligtig
jemväl i fredstid för försummelse att inställa sig till tjenstgöring
varder underkastad i krigslag stadgad straffpåföljd, böra i värnpligtslagen
införas.

Med föranledande af en inom Riksdagens Andra Kammare väckt
motion har emellertid åt det härutinnan föreslagna stadgandet gifvits en
ändrad redaktion i afsigt att tydligare utmärka, att straffpåföljden skall
inträda allenast der inkallelsen afsett sådan tjenstgöring, som omförmäles
i §. 27 eller § 28 värnpligtslagen, och verkstälts på det i samma lag föreskrifna
sätt.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 12

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen, att värnpligtig
skulle vara underkastad krigslag jemväl under mönstring, har icke vunnit
Riksdagens godkännande. Mönstringen är nemligen enligt Riksdagens uppfattning
icke en förrättning af sådan karakter, att deraf med nödvändighet
påkallas, att under förrättningen begångna förseelser böra bedömas efter
krigslag. Redan allmänna strafflagen stadgar, att, om våldsgerning mot
annan begås vid tillfälle, då allmänt ärende förehafves, detta vid straffets
bestämmande skall anses såsom försvårande omständighet, och bestämmer
jemväl särskildt straff’ för svordom, oljud eller förargelse vid sådant tillfälle.
Att härutöfver skärpa straffbestämmelserna för förseelser vid mönstring
synes knappast vara erforderligt.

Riksdagen har slutligen ansett det i paragrafen begagnade ordet
»krigslag» böra utbytas mot ett lämpligare och klarare uttryck. Någon
bestämmelse i gällande lag angående Hvad under krigslag rätteligen är
att hänföra, finnes icke, och ordet har äfven i allmänna språkbruket en i
viss mån sväfvande betydelse. Ordet förekommer nemligen dels i en mera
inskränkt och egentlig bemärkelse, såsom åsyftande allenast de lagar och
författningar, som röra krigstukten, dels i en mera vidsträckt betydelse.
Dock torde väl knappast någon tvekan råda derom, att uttrycket i värnpligtslagen
användts i den mera inskränkta och egentliga bemärkelsen
samt följaktligen, med den nuvarande lagstiftningen i ämnet, afser att
beteckna hufvudsakligen följande lagar och författningar, nemligen: Strafflagen
för krigsmagten, Pi''omulgationslagen till samma lag, Förordningen
om krigsdomstolar och rättegången derstädes samt Disciplinstadgan för
krigsmagten. Till undanrödjande af hvarje tvekan om rätta innebörden af
ifrågavarande stadgande, synes likväl lämpligt, att deri ordet »krigslag»
utbytes mot det i § 87 regeringsformen använda uttrycket »kriminallag
för krigsmagten».

Härmed har Riksdagen, såsom af det föregående torde framgå, icke
åsyftat att göra någon ändring i sak. Något tvifvel torde väl icke
heller råda derom, att begreppet »kriminallag för krigsmagten» eger enahanda
omfattning som begreppet krigslag, taget i ofvannämnda mera
inskränkta bemärkelse, och att följaktligen under uttrycket »kriminallag
för krigsmagten» är att hänföra såväl sjelfva strafflagen för krigsmagten
som dertill hörande promulgationslag och rättegångsordning; och då strafflagen
för krigsmagten i § 9 stadgar, att vissa tillrättavisningar må, på sätt
Konungen närmare förordnar, användas för mindre förseelser och oarter,
hvilka icke finnas påkalla ansvar efter nämnda lag, äfvensom i § 155
bestämmer, att Konungen eger förordna, af hvilken befälhafvare bestraffningsrätten
i disciplinmål i hvarje fall må utöfvas, om sättet för bestraff -

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

ningsrättens utöfning och om vederbörandes rättighet att i vissa fall tillsäga
arrest, samt de meddelade närmare bestämmelserna i dessa ämnen
innehållas i disciplinstadgan, synes häraf ock uppenbarligen följa, att, äfven
med användande i nu ifrågavarande paragraf af uttrycket »kriminallag
för krigsmagten», de värnpligtige i de fall, som med paragrafen afses,
fortfarande måste anses vara underkastade disciplinstadgan.

§ 32.

Rörande mom. 1 och 3 af denna paragraf har Riksdagen icke något
att erinra.

Då rullföringsområdena enligt den nya lagen i allmänhet komma
att få större utsträckning än de nuvarande kompaniomrädena, och mönstring
af rullföringsområdets värnpligtige derför icke i något fall lärer ega
rum a endast en plats inom området, har Riksdagen i andra momentet utbytt
orden »ett eller flera» mot »lämpliga».

Hvarken gällande värnpligtslag eller Eders Kongl. Maj:ts förslag innehåller
något om sättet för kallelse till mönstring. De nuvarande bestämmelserna
derom återfinnas i inskrifningsförordningen. Då uteblifvande från
mönstring i värnpligtslagen är belagdt med straff, bör dock äfven sättet
för kallelsen bestämmas i lagen. Sådan kallelse synes lämpligen böra verkställas
genom kungörelse, som införes i en eller flera af ortens tidningar
och uppläses minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås inom
vederbörande kommuner.

Ett stadgande af sådant innehåll har af Riksdagen tillagts förevarande
§ såsom ett fjerde moment.

§ 33.

I mom. 2 b), hvarest vissa föreskrifter meddelas angående skyldighet
för värnpligtig att vid flyttning derom göra anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvaren,
förekommer äfven ett stadgande, som afser, att, der ej
för särskilda fall annorlunda förordnats, från den föreskrifna anmälningsskyldigheten
hos befälhafvaren befria värnpligtig, som hos vederbörande
myndighet uttagit och aflemnat flyttningsbetyg. Sistberörda stadgande
synes i lagförslaget hafva erhållit en onödigt invecklad form, hvarför stadgandet
omredigerats.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande paragrafens innehåll i öfrigt har Riksdagen, med frånseende
af en i början af andra momentet vidtagen oväsentlig redaktionsändring,
icke något att anmärka.

§ 34.

De i denna § föreslagna stadganden gifva ej anledning till någon
Riksdagens erinran.

§ 35.

För den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen, att värnpligtig,
tillhörande beväringen, skulle jemväl under marsch eller annan
färd till mönstring sort erhålla ersättning, finner Riksdagen tillräckliga skäl
icke föreligga.

Mönstringens hufvudsakliga uppgift är ju att förskaffa vederbörande
befäl kännedom om de värnpligtiges bostad och yrke. I § 32 af det föreliggande
förslaget är derför ock stadgadt, att värnpligtig, som i enlighet
med vissa närmare föreskrifter meddelar befälet tillförlitlig uppgift i
nämnda hänseende, är befriad från personlig inställelse vid mönstring.
Men då den personliga inställelsen sålunda kan ersättas med en dylik uppgift,
synes det mindre lämpligt att medgifva rätt till ersättning för inställelse,
hvilket lätt skulle kunna leda till missbruk i enskilda fall.

Riksdagen, som, enligt hvad ofvan omförmälts, i denna § infört en
ny bestämmelse, har i öfrigt icke haft annat att erinra i fråga om samma §,
än att i andra momentet det hittills använda ordet »dagaflöning» såsom
oegentligt ansetts böra utbytas mot ordet »penningebidrag».

Att Riksdagen härmed icke afsett någon ändring i beräkningsgrunderna
för den slitningsersättning, soin i fråga om de s. k. småpersedlarne
tillkommer värnpligtig, torde knappast behöfva påpekas.

§ 36.

En ändring af ifrågavarande lagrum i det syfte, som af chefen för
landtförsvarsdepartementet angifvits, finner Riksdagen vara af synnerlig
vigt. Enligt det föreliggande förslaget skulle emellertid Eders Kongl.
Maj:t ega rätt att vid fara för krig till hemortens försvar inkalla landstormen,
oberoende deraf, huruvida order om mobilisering af beväringens
första eller andra uppbåd utgått eller beslut derom ens fattats samt utan

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

att riksdagskallelse behöfde utfärdas. Då värnpligtslagens mening hittills
uppenbarligen varit, att landstorraen i regel skulle kunna för rikets försvar
anlitas endast i sista hand, sedan rikets försvarskrafter i öfrigt hufvudsakligen
redan. tagits i anspråk, samt denna grundsats icke lärer böra
undergå rubbning i annan mån, än som för vinnande af det med Eders
Kongl. Maj:ts förslag afsedda ändamål är nödvändigt, anser Riksdagen, att
landstormens inkallande icke bör ifrågakomma förr, än beslut om inkallande
af beväringens första uppbåd jemlikt § 28 mom. 1 värnpligtslagen i statsrådet
fattats. Att såsom vilkor för landstormens uppbådande ovilkorligen
stadga, att förordnande om inkallelse jemväl af beväringens andra uppbåd
beslutats, har deremot, med hänsyn dertill, att dess hufvudsakliga uppgift
vid mobilisering är att bilda reserv- och ersättningstrupper, icke ansetts
lämpligt.

Om än således enligt Riksdagens mening andra uppbådets inkallande
icke i lagen bör göras till uttryckligt vilkor för landstormens uppbådande,
synas dock enahanda konstitutionella former, som värnpligtslagen fordrar
för inkallande af andra uppbådet, böra stadgas för landstormens inkallande.
Att i nu gällande lag så icke skett beror uppenbarligen deraf, att landstormen
nu endast får inkallas, sedan krig redan utbrutit, men då landstormens
ställning nu skulle i viss man blifva en annan än hittills, har
Riksdagen ansett en dylik bestämmelse böra inflyta i lagen.

Inkallelse af landstormen bör naturligen verkställas på samma sätt
som beväringens inkallelse till sådan tjenstgöring, som afses i § 28 värnpligtslagen.
Bestämmelsen derom har emellertid befunnits lämpligen böra
uppflyttas till paragrafens första moment, som handlar om vilkoren för
inkallelsen, och der utgöra ett särskildt stycke, hvaremot de enligt Eders
Kongl. Maj:ts förslag i första momentet införda bestämmelserna rörande i
hvilka fall värnpligtig, som tillhör landstormen, är underkastad krigslag,
torde böra bilda ett särskildt moment för sig.

I enlighet med hvad sålunda nämnts har ifrågavarande § enligt
Riksdagens beslut erhållit en ändrad lydelse, dervid nyssberörda bestämmelser
om krigslags tillämplighet å värnpligtige, tillhörande landstormen,
jemväl bragts i öfverensstämmelse med ofvanberörda af Riksdagen antagna
redaktion af § 31.

§ 37.

I fråga om det i denna § föreslagna stadgandet har Riksdagen icke
något att erinra.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande § 38

har Riksdagen icke heller någon erinran att framställa.

§ 39.

De två särskilda styckena i mom. 1 hafva ansetts eg a så pass nära
sammanhang, att de lämpligen kunnat sammanföras till ett stycke, dervid
orden »till landstormen hörande värnpligtige» utbytts mot ordet »hans».

§ 40.

Denna § bestämmer ansvaret för uteblifvande utan laga förfall från
inskrifning. Enligt förslaget skulle detta skärpas sålunda, att straffet för
uteblifvande första året skulle höjas från tio till tjugu kronor och för
upprepadt uteblifvande för hvarje år utgöra, i stället för tjugu, fyrtio
kronor.

Hvad angår förfallolöst uteblifvande från inskrifning första gången,
har Riksdagen icke godkänt förslaget om skärpning af den i sådant afseende
nu gällande ansvarsbestämmelsen. Väl är det sant, att det nuvarande
straffet för sådan försummelse kan synas lågt, men å andra sidan får man
icke förbise, att anledningen till en dylik försummelse ofta nog icke beror
af bristande vilja hos den försumlige att fullgöra sina skyldigheter, utan
af okunnighet eller förbiseende eller ock af andra orsaker, som väl icke
äro att hänföra till laga förfall, men dock göra förseelsen jemförelsevis
ursäktlig.

Härtill kommer, att i följd af den af Riksdagen beslutade anordning,
enligt hvilken inskrifning af värnpligtige är afsedd att kunna verkställas
under viss tid af året genom vederbörande befälhafvare, hemtning af försumlige
värnpligtige till inskrifning lärer komma att i långt större utsträckning än
hittills anlitas. Påföljden af försummelsen för den värnpligtige, som ej
skyndar att rätta sitt fel och godvilligt anmäla sig till inskrifning hos
befälhafvaren, torde derför i allmänhet blifva ganska kännbar, helst ju
heintningen sker på den försumliges bekostnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande ansvaret för upprepadt förfallolöst uteblifvande från inskrifning,
har Riksdagen, som anser en dylik upprepad tredska böra
bedömas vida strängare, än när uteblifvandet egt rum första gången, icke
något emot Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del att erinra.

§ 41.

Enligt mom. 1 i förslaget skulle ansvarspåföljden för uteblifvande
utan laga förfall från mönstring höjas från fem till tio kronor.

Då enligt Riksdagens beslut böterna för uteblifvande från inskrifning
bibehållits vid tio kronor, synes i enlighet dermed icke heller någon
skärpning böra ifrågakomma beträffande ansvaret för uteblifvande från
mönstring, hvilken förseelse är af lindrigare beskaffenhet än uteblifvande
från inskrifning.

I mom. 2 af denna § är föreslaget, att böterna för värnpligtig, som
utan laga förfall underlåter att fullgöra honom jemlikt § 33 mom. 2 eller
3 åliggande anmälningsskyldighet, jemväl skulle höjas från fem till tio
kronor.

Då ifrågavarande förseelse närmast är att likställa med försummad
mönstringsskyldighet, har Riksdagen icke heller i denna del bifallit förslaget.

§ 42.

I denna § hafva på ett ställe sammanförts bestämmelserna angående
de fall, då värnpligtig enligt det föreliggande förslaget skulle vara
underkastad hemtningsäfventyr.

§ 41 i nu gällande värnpligtslag stadgar, att värnpligtig, som utan laga
förfall uteblifver från inskrifningsförrättning eller uraktlåter att inställa sig
till tjenstgöring, dertill han blifvit i laga ordning kallad, är underkastad
äfventyret att blifva hemtad på egen bekostnad.

I förslaget äro dessa bestämmelser bibehållna; men har dessutom föreslagits,
att jemväl värnpligtig, som underlåter att fullgöra honom åliggande
mönstringsskyldighet, skulle vara underkastad nämnda äfventyr.

Då, såsom förut omförmälts, föreskriften om personlig inställelse
vid mönstring icke är ovilkorlig, utan den personliga inställelsen kan ersättas
med en till befälet aflemnad tillförlitlig uppgift om bostad och yrke,
synes det vara mindre lämpligt att stadga hemtningsäfventyr för försummad
mönstringsskyldighet. Skulle stadgandet tillämpas endast med afse -

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

ende å dem, som underlåtit att lemna någon som helst uppgift i nyssnämnda
hänseende, blefve detsamma ej fullt effektivt, hvarjemte fall kunde förekomma,
då uppgift till befälet afsändts efter det beslutet om hemtning
meddelats, men innan detsamma hunnit verkställas. Är stadgandet åter
afsedt att erhålla tillämpning äfven beträffande sådana värnpligtige, hvilkas
till befälet aflemnade uppgifter angående bostad och yrke icke äro att anse
såsom »tillförlitliga», lemnar detsamma spelrum för godtycke eller olika
tolkningar. Riksdagen har derför ansett stadgandet angående hämtningsäfventyr
såsom påföljd för försummad mönstringsskyldighet böra utgå
och paragrafens andra stycke i följd deraf erhålla en ändrad redaktion.

I öfrigt har Riksdagen icke mot de i denna § innehållna bestämmelser
något att erinra.

§ 43.

Riksdagen har ansett det föreslagna andra momentet af denna § böra
undergå en mindre redaktionsändring i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den lydelse, § 29 mom. 2 enligt Riksdagens beslut erhållit.

Beträffande § 44

har Riksdagen icke något att erinra.

§ 45.

I denna § är föreslaget, bland annat, att, i stället för att förseelser
emot föreskrifterna i § 33 mom. 2 och 3 angående värnpligtigs skyldighet
att i vissa fall anmäla flyttning m. in. enligt nu gällande värnpligtslag
äro föremål för åtal vid allmän domstol, det nu stadgade förfarandet angående
påförande af böter för uteblifvande från inskrifning eller mönstring
äfvensom klagan öfver dylik bötespåföring skulle tillämpas äfven i fråga
om förseelser af förstnämnda slag.

Dessa förseelser synas icke heller vid jemförelse med öfriga nyss
omförmälda förseelser mot värnpligtslagen ega en så säregen karakter,
att deraf bör följa den väsentliga olikhet i förfarandet för ansvarets utkräfvande,
som nu eger rum. Riksdagen har derför icke emot förslaget
härutinnan liksom icke heller mot den föreslagna affattningen af förevarande
§ i öfrigt något att erinra.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 46.

Enligt mom. 1 af denna § är föreslaget, att af de böter, som på
grund af värnpligtslagens bestämmelser inflyta, viss del, högst hälften,
skulle få användas till bötesindrifningens befordrande.

Riksdagen, som ansett en sådan bestämmelse mindre lämplig, har
icke bifallit förslaget i denna del.

Med afseende härå har mom. 1 af förevarande § ansetts kunna erhålla
samma lydelse, som motsvarande stadgande i gällande värnpligtslag
(§ 48), allenast med den ändring, att i slutet af paragrafen införts orden
»och § 39 inom. 2».

Beträffande mom. 2 har Riksdagen icke funnit anledning till anmärkning.

§ 47

har synts lämpligen böra få sin plats efter de i förslaget med §§ 48,
49 och 50 betecknade stadgandena, hvilka, med hänsyn såväl till sitt
innehåll som lagens uppställning i öfrigt, äro att anse såsom delar af
sjelfva lagen. I enlighet härmed skulle den föreslagna § 47 blifva § 50
samt paragrafbeteckningen å de nämnda tre öfriga paragraferna ändras.

Beträffande lydelsen af förevarande §, har deri vidtagits en mindre
redaktionsändring.

§ 48 (§ 47).

Såsom chefen för sjöförsvarsdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet
antydt och enligt hvad Riksdagen i öfrigt inhemtat, har
med de föreslagna stadgandena i förevarande § åsyftats, att såväl lotssom
fyrinrättningens personal skulle i krigstid vara att påräkna för bemanningen
af flottans signalstationer eller för kustsignalväsendet i öfrigt;
och detta skulle beträffande dem, som tillhöra nämnda personal, gälla icke
allenast den tid, de qvarstå i värnpligtsåldern, utan så länge de äro i
lotsverkets tjenst. För bestridande af nämnda tjenstgöring skulle personalen
i fråga undergå erforderlig utbildning och öfriingar i fredstid.

För att ordna hithörande förhållanden har nu ansetts nödigt att,
med upphäfvande af de i gällande värnpligtslag förekommande bestämmelserna
rörande lots- och fyrinrättningarnes personal, i den nya värnpligtslagen
införa ett stadgande, hvarigenom nämnda personals skyldigheter
i fråga om försvaret blefve till sina allmänna grunder reglerade;
och har derför föreslagits, att i värnpligtslagen skulle införas ett stadgande
derom, att personalen vid omförmälda inrättningar skulle i fråga

Bih. till Riksd. Prat. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 13

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

om bestämmelserna i nämnda lag anses likstäld med fast anstälde vid
flottan samt ega skyldighet att, i den ordning Konungen bestämmer, då
rikets försvar det kräfver, tjenstgöra såsom icke stridande vid flottan och
under fredstid undergå derför erforderlig utbildning.

Det föreslagna stadgandet innebär således i sjelfva verket icke endast
att lemna föreskrifter angående ifrågavarande personals skyldigheter under
värnpligtstiden, utan ock att ordna samma personals ställning till försvarsorganisationen
i allmänhet.

Riksdagen förbiser ingalunda vigten af det ändamål, som man med
det föreslagna stadgandet velat vinna, och har icke något att erinra emot,
att sådana ändringar i värnpligtslagen vidtagas, att samma ändamål må
kunna behörigen tillgodoses. Men att, på sätt blifvit föreslaget, för

nämnda ändamål i värnpligtslagen inrycka bestämmelser, som till sin innebörd
delvis ligga på sidan om de förhållanden, samma lag är afsedd att
reglera, eller den allmänna värnpligten, anser Riksdagen vara hvarken
lämpligt eller behöfligt. Lots- och fyrinrättningarnes personal måste nemligen
liksom hvarje annan statens tjenstemannapersonal vara pligtig underkasta
sig den tjenstgöringsskyldighet, som för samma personal är stadgad,
och, i den mån vederbörligt förbehåll derom vid antagandet i tjensten

gjorts, jemväl de ändringar, som derefter må varda i sådant afseende be stämda.

I tjenstgöringsreglementet för lotsverket finnas redan nu bestämmelser
meddelade om den tjenstgöringsskyldighet, som åligger lotsinrättningens
personal i krigstid. Det synes då icke heller föreligga något

hinder för utfärdande i enahanda ordning af bestämmelser i dylikt syfte
rörande fyrinrättningens personal eller af stadganden i fråga om den utbildning,
som de vid lots- och fyrinrättningarne anstälde äro pligtige att
underkasta sig för fullgörande af de med deras tjensteanställning förbundna
åligganden.

Den anordning, man i förevarande afseende velat åstadkomma, synes
derför Riksdagen icke kräfva annan ändring i värnpligtslagen än att, på
sätt nu blifvit föreslaget, de i gällande värnpligtslag förekommande bestämmelserna
rörande lots- och fyrinrättningarnes personal upphäfvas och
att dessa bestämmelser ersättas med ett stadgande i samma lag, att värnpligtige,
som tillhöra nämnda inrättningar, i värnpligtshänseende likställas
med de vid flottan fast anstälde. Då värnpligtslagen angående flottans
fasta personal endast innehåller föreskrifter om huruledes sådana värnpligtige,
som afgått från dylik anställning, skola i värnpligtshänseende
betraktas, blefve visserligen genom ett sådant nytt stadgande, som nyss
angifvits, den i tjenst varande lots- och fyrpersonalens ställning inom försvarsorganisationen
lika litet ordnad som nu är förhållandet beträffande

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

härens och flottans stam, men, såsom af det förestående torde framgå,
ega, enligt Riksdagens uppfattning, härför erforderliga bestämmelser icke
sin rätta plats i värnpligtslagen, utan tillhöra den särskilda lagstiftning,
som afser att reglera berörda personals tjensteåligganden i allmänhet.

Riksdagen har derför för sin del beslutit, att ifrågavarande § skall
erhålla följande lydelse: »värnpligtige, tillhörande lots- och fyrinrättningarnes
personal, likställas enligt denna lag med de vid flottan fast anstälde».

§§ 49—51.

Beträffande innehållet i dessa §§, af hvilka de två första enligt hvad
ofvan nämnts skulle erhålla ändrad nummerföljd, har Riksdagen icke något
att erinra.

§ 52.

I fråga om denna § torde Riksdagen få hänvisa till sitt derutinnan
förut afgifna yttrande.

§ 53.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt i fråga om den
föreslagna § 4, torde § 53 komma att ur lagen utgå.

Beträffande den föreslagna lydelsen af rubrikerna för värnpligtslagens
särskilda underafdelningar har Riksdagen icke haft annat att erinra än hvad
ofvan nämnts angående lydelsen af rubriken till den med Art. V. i lagen
betecknade afdelningen. Deremot har Riksdagen ansett den å lagens underafdelningar
i förslaget bibehållna benämningen artikel lämpligen böra utbytas
mot kapitel.

Riksdagen, som funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
icke kunna i oförändradt skick bifallas, har alltså i anledning

100

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

af samma proposition — under förutsättning att Riksdagens här nedan
omförmälda beslut om antagande af ny härordning, hvarigenom indelningsverket
varder upphäfdt, af Eders Kongl. Maj:t godkännes — för sin del
antagit en värnpligtslag af följande lydelse:

Yärnpligtslag.

Kap I.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår, under
hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han fyller
fyratio år.

§ 2.

För den, som förvärfvar svensk medborgarerätt det kalenderår, under
hvilket han fyller tjuguett år, eller derefter, inträder värnpligten från och
med det år, som infaller näst efter det han förvärfvat nämnda rätt.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen
delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden i beväringen är
tolf år, åtta år i första och derefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för det
inkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han
landstormen.

§ 4.

Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,
stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak
är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

101

§ 5.

1. Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären
eller flottan det år, han fyller tjugnett år.

2. Tjenstetiden i beväringen beräknas från början af nyss nämnda
år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt
uppskof först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Der inskrifning ett senare år skett till följd af den värnpligtiges
uteblifvande utan laga förfall, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.
,

Har värnpligtig utan laga förfall eller beviljadt uppskof under något
år af tjenstetiden uteblifvit från honom enligt § 27 under samma år
åliggande tjenstgöring, må det år icke räknas honom till godo såsom tjensteår
i beväringen. Huru förhållas skall, då värnpligtig uteblifvit från
endast en del af årets tjenstgöring, bestämmer Konungen,

3. Värnpligtig, hvarom i § 2 förmäles, är skyldig att inställa sig
till inskrifning det år, hans värnpligt tager sin början. Sådan värnpligtig
anses dervid likstäld med den, som förut erhållit uppskof med inskrifning.
Närmare bestämmelser i fråga om denna lags tillämpning beträffande sådan
värnpligtig meddelas af Konungen.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla si^
till inskrifning och dervid uppgifva det truppslag vid hären eller den
tjenst vid flottan, hvari han önskar inskrifvas. För bifall härtill fordras,
att han är till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenstgöring,
hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från
och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga
delar för de enligt denna § inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern
inträdt.

§ 7.

Vapenför värnpligtig inskrifves till vapentjenst, annan värnpligtig
till den befattning vid hären eller flottan, hvartill han må finnas lämplig.

102

Biksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 8.

Rörande inskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under
krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och det
allmännas behof finnas vara påkallade.

§ 9.

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst eller
arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att i behörig
tid inställa sig till inskrifning, tjenstgöring eller mönstring, eller att fullgöra
annan honom i denna lag ålagd skyldighet.

§ 10.

Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende för alltid, må
ej tillhöra hären eller flottan.

Är värnpligtig förlustig medborgerligt förtroende intill dess viss tid
förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven, må han under
samma tid ej vapenöfvas utan skall till lämpliga arbeten vid hären eller
flottan användas.

Kap. II.

Om de värnpligtiges inskrifning och redovisning.

§ 11.

1. För inskrifning och redovisning af de värnpligtige, med det i
mom. 2 stadgade undantag, indelas riket uti inskrifningsområden och
rullföringsområden; hvarje inskrifningsområde omfattar visst antal rullföringsområden.
För hvart och ett af dessa områden förordnas en befälhafvare.

103

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2. För inskrifning af de värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifne,
och för redovisning af flottans å sjömanshus inskrifne värnpligtige
bestämmas särskilda sj ör ull fö ringsområden, hvart och ett omfattande ett
eller flera sjömanshus. För hvarje sjörullföringsområde förordnas en befälhafvare,
lydande under stationsbefälhafvare vid station af flottan.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrifningsförrättare åligger att, sedan mantalsskrifningarna
blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna uppsätta
fullständiga listor öfver inskrifningsskyldige värnpligtige. Dessa
listor skola för granskning öfversändas till vederbörande pastorsembeten,
hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti
upptagne värnpligtige aflidit eller afflyttat till annan ort, som, då den är
känd, bör uppgifvas, eller är inskrifven å sjömanshus, med uppgift på
sjömanshuset, dels om och hvilka inskrifningsskyldige värnpligtige efter
mantalsskrifningen inflyttat i församlingen, med uppgifvande, der så ske
kan, från hvilken ort inflyttningen skett, hvarefter listorna, bekräftade
med vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda af de värnpligtiges
prestbetyg, skola till mantalsskrifningsförrättaren återsändas. Mantalsskrifningsförrättaren
insänder dessa listor, behörigen transporterade och
summerade, äfvensom prestbetygen till Konungens Befallningshafvande,
som ofördröjligen öfversänder dem till vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare.

2. Presterskapet samt landstatens tjensteman, synnerligen mantalsskrifningsförrättarne,
så ock sjömanshusombudsmännen vare pligtige att, i
allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl med de
upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas för de värnpligtiges
inskrifning och redovisning.

3. Der anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras af annan
myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter enligt denna
paragraf åligga sådan myndighet.

4. Närmare föreskrifter om fullgörandet af de åligganden, som i

fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning tillkomma områdesbefälhafvare
och sjömanshusombudsmän äfvensom mantalsskrifningsförrättare
och pastorer eller i mom. 3 omförmälda myndigheter, utfärdas af
Konungen. ''

104

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för
de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande
inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd,
bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet
eller största delen deraf hörer, eller hvarinom sjörullföringsområdesbefälhafvarens
expedition är belägen, inskrifning förrättas med de
värnpligtige, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpligtige,
hvilka icke förut blifvit inskrifne eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje
kommun.

§ 14.

1. Vid inskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad
värnpligtig med undantag af den, som är å sjömanshus inskrifven och till
sjöfart inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig; dock må utan
personlig inställelse inskrifvas värnpligtig, som i den ordning, Konungen
föreskrifver, styrker, att han är till krigstjenst duglig, och som antingen
finnes enligt § 43 mom. 1 hafva för uteblifvandet visat laga förfall eller
ock innehar anställning utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande
af studier eller för utbildning i sitt yrke.

2. Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans
värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet
m. m. dylikt, och med hvilken bör följa ett utdrag af denna lag
samt af andra lagar och stadganden rörande krigsmagten.

3. öfverstiger afståndet mellan inkallad värnpligtigs hemvist inom
den ort, der han är kyrkobokförd, och förrättningsstället fem nymil, är
han berättigad att uppbära den godtgörelse för fram- och återresan mellan
dessa orter, som varder särskildt bestämd. Sådan godtgörelse tillkommer
dock icke värnpligtig, som tillförene utan laga förfall uteblifvit från dylik
förrättning.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

105

§ 15.

1. Inställelse till inskrifning sker vid inskrifningsförrättning för den
ort, der den värnpligtige är kyrkobokförd.

Värnpligtig, som vistas å annan ort, må dock undergå inskrifning å
vistelseorten, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig hos vederbörande
inskrifningsnämnd och dervid aflemna prestbetyg. Sålunda inskrifven
värnpligtig tillhör dock fortfarande det område, der han är kyrkobokförd.

2. Inskrifning af värnpligtig, som är inskrifven å sjömanshus, sker
vid inskrifningsförrättning för det sjömanshus han tillhör. Sådan värnpligtig
må dock undergå inskrifning vid inskrifningsförrättning för annat
sjömanshus, i hvilket fall det åligger honom att utan kallelse anmäla sig
hos inskrifningsnämnden för sistnämnda sjömanshus och dervid, förutom
prestbetyg, aflemna intyg från vederbörande sjömanshusombudsman rörande
såväl sin befattning inom sjömansyrket som den tid, hvarunder han varit
inmönstrad till sjöfart.

A sjömanshus inskrifven värnpligtig, som inskrifves i hären, öfverföres
vid inskrifningsförrättningen till det rullföringsområde, inom hvilket
han är kyrkobokförd.

Kap. III.

Om uppskof med inskrifning eller tjenstgöring, så ock om frikallelse

efter inskrifning.

§ 16.

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning
kan meddelas värnpligtig, som af en eller annan möjligen öfvergående
anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt,
vid inskrifningsförättningen befinnes till tjenstgöring oförmögen eller
olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock medgifvas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 14

106

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller
vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende arbetsföre brodern
till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast
såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller
syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende.

4. Blifver inskrifven värnpligtig, till följd af sådan orsak, som
omförmäles i § 4, oförmögen till tjenst vid rikets försvar, eger han att,
på framställning hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från värnpligtens
vidare fullgörande.

§ 17.

1- Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första
tjenstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och
som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar,
inställa sig;

c) värnpligtig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,
såsom att tjenstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i
fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende
nära anhörige väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första
tjenstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande
inskrifningsnämnd den värnpligtige beviljas; dock att tjenstgöringen
skall taga sin början senast det år, under hvilket han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpligtig, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna första
tjenstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof med nämnda
tjenstgöring till nästföljande år den värnpligtige medgifvas i den ordning,
Konungen bestämmer; åliggande den värnpligtige, der han önskar ytter -

107

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

ligare uppskof med samma tjenstgöring, att vid följande årets inskrifningsförrättning
hos vederbörande inskrifningsnämnd derom göra framställning.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning
må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjenstgöring må i den ordning Konungen
bestämmer hemförlofvas värnpligtig, för hvilken efter tjenstgöringens början
i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse
inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan
i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpligtig. Huruvida och i hvad mån
sålunda hemförlofvad värnpligtig må anses hafva fullgjort nämnda tjenstgöring,
äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjenstgöring
skall fullgöras, derom förordnar Konungen.

Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värnpligtige
på grund deraf uppskof med den tjenstgöring, som icke anses af
honom fullgjord, göre derom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd
vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han
hemförlofvats.

Ar förfallet af beskaffenhet, som i § 16 mom. 2 omförmäles, och
förefinnes detsamma ännu det år, under hvilket den värnpligtige fyller
tjugufyra år, gälle hvad i mom. 3 af samma § är stadgadt.

Kap. IV.

Om inskrifningsnämnd och inskrifningsrevision.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående
af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen
en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området
eller största delen deraf hörer, dertill förordnad lagfaren man, äfvensom
rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatte,
icke militäre personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter väljas hvarje
gång för två år af landstinget eller, der rullföringsområde utgöres af stad,
som ej under landsting lyder, af stadsfullmägtige. En af de sålunda
utsedde ledamöterne och en af suppleanterne afgå dock efter lottning vid
slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och
en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande
under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting
lyder, väljas särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i

108

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

nämnden jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmågtige
valde ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter
deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för
hvilket de blifvit, valde.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från
hvilket ett större antal värnpligtige inskrifvas i flottan, må officer af flottan
närvara för att lemna nämnden erforderliga upplysningar och göra de
yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värnpligtig
till tjenst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att i
nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af
en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nemligen en af
Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjörullföringsområdesbefälhafvarens
expedition är belägen, dertill förordnad lagfaren man äfvensom
närande befälhafvare och två inom staden, der sjömanshuset är beläget,
bosatte, icke militäre personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter
väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att
minst tre ledamöter, deribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande
förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning
till beslut rösterna lika, gälle ordförandens eller, vid förfall för denne,
områdesbefälhafvarens mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen
deraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpligtige;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser
och uppskof;

d) att mottaga de värnpligtiges anmälningar rörande det truppslag
vid hären eller den tjenst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifne;

109

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

e) att pröfva och yttra sig om värnpligtigs lämplighet för det
ena eller andra truppslaget, för den ena eller andra tjensten eller för särskild
befattning vid hären eller flottan;

f) att tillställa de inskrifne den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

g) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid
från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande
förordnade ledamoten, dervid från beslut afvikande mening,
som blifvit framstäld af ordförande eller ledamot inom nämnden,
eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom.
1 omförmälde officer af flottan, antecknas till protokollet; och skola, innan
nämnden lemnar förrättningsstället, så väl inskrifningslängderna som protokollet
af nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, der sjörullföringsområdesbefälhafvarens expedition
är belägen, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga
delar, hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens
och insrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpligtige,
som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningsförrättning,
de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd,
i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande
å sjömanshus inskrifne väi-npligtige, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skall
underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förr än detsamma blifvit
af revisionen pröfvadt.

§ 20.

1. Öfver inskrifningsnämnds beslut må besvär anföras endast af
värnpligtig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrifningsrevisionen
samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingifvas till
Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket förrättningen egt
rum. Besvären må äfven inom behörig tid med posten insändas: dock
skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt under -

110

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

tecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans
samtycke blifvit uppsatt.

2. Öfver beslut, som meddelas jemlikt § 19 mom. 3, må besvär
anföras af den värnpligtige; skolande dervid i tillämpliga delar gälla
hvad i mom. 1 rörande besvär öfver inskrifningsnämnds beslut är föreskrifvet.

§ 21.

1. För inskrifningsområde jemte inom detsamma belägna sjömanshus
skall finnas en inskrifningsrevision, bestående af landshöfdingen eller,
i händelse denne har förfall eller embetet är ledigt, landssekreteraren
i det län, till hvilket största delen af området hörer, såsom ordförande
samt af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdesbefälhafvaren äfvensom
från hvarje till området hörande län, eller ej under landsting lydande
stad, tre inom länet eller staden bosatte män, som jemte tre suppleanter
utses för tre år af landstinget eller, för stad, som icke lyder under landsting,
af stadsfullmägtige. Efter lottning afgå dock en af de sålunda utsedde
ledamöterne jemte en suppleant vid slutet af första året samt ytterligare
en ledamot och en suppleant vid slutet af andra året från det,
denna lag vunnit tillämpning. En ledamot och en suppleant väljas årligen
i de afgåendes ställe, hvarje gång för tre år.

Der inskrifningsområdesbefälhafvare deltagit i inskrifningsnämnds
förhandlingar, förordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till ledamot
af deri inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga samma
nämnds beslut.

De af landsting eller stadsfullmägtige valde ledamöter eller, i händelse
de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning
endast i hvad den angår det område, för hvilket de blifvit valde.

2. För att beslut må kunna af revision fattas, erfordras, att minst
tre ledamöter, deribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid
omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens, eller vid förfall
för denne, den militäre ledamotens mening.

Revisionen biträdes af en militärläkare och en dertill förordnad
civil läkare.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen
åligger:

111

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds
beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till
protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles
i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, der så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdeseller
sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jemlikt § 19
mom. 3 blifvit revisionen understäldt; samt

d) att bland de värnpligtige, som enligt § 19 dertill pröfvats lämplige,
uttaga det antal, som skall tilldelas särskilda truppslag vid hären, viss
tjenst vid flottan, eller särskild befattning vid hären eller flottan, hvarvid,
vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, hvilka dertill sig anmält.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 23.

Ej må i inskrifningsrevisions beslut ändring sökas.

Kap. Y.

Om de värnpligtiges fördelning och tjenstgöringsskyldigliet i beväringen.

§ 24.

Värnpligtig är skyldig att tjenstgöra vid det truppslag af hären
eller uti den tjenst vid flottan, hvartill han inskrifvits eller öfverförts.

25.

1. Flottan tilldelas;

a) alla å sjömanshus inskrifne maskinister och eldare samt af öfrige
å sjömanshus inskrifne värnpligtige de, som tolf månader eller derutöfver
varit inmönstrade till sjöfart; samt

112

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) andra värnpligtige, hvilka anses vara för flottan behöflige, till
det antal, som Konungen pröfvar erforderligt.

2. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifne i flottan, tilldelas

hären.

3. Värnpligtig, som afgår från fast anställning vid hären eller
flottan eller vid härens eller flottans reserv, öfverföres till härens eller
flottans beväring eller landstorm.

§ 26.

Värnpligtige uttagas till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna och
trängen samt till tjenst vid flottan, på sätt §§19 och 22 bestämma, hvarefter
öfrige värnpligtige tilldelas fotfolket.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjenstgöra under fredstid i det antal dagar, som här nedan
angifves, nemligen:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning singeniörtrupperna
och trängen i sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, hvilken tjenstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar
under andra året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart
och ett af andra, tredje och fjerde åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegratrupperna
i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjenstgöring, på
sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,
som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under hvart
och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i sammanlagdt trehundra dagar, hvilken tjenstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpligtige, äfvensom af andra å
sjömanshus inskrifne värnpligtige till det antal Konungen bestämmer i en
följd med början under andra året,

113

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

af till fästningstjenst inskrifne värnpligtige med en första tjenstgöring
om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början under första
eller andra året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar
under fjerde året, samt

af flottans öfrige värnpligtige med en första tjenstgöring om tvåhundra
dagar under andra året samt med en repetitionsöfning om etthundra
dagar under fjerde året.

Värnpligtig, uttagen till trängen i förvaltnings tjenst eller egentlig
sjukvårdstjenst, till stationstjenst vid flottan eller till särskild befattning
vid hären eller flottan, så ock värnpligtig, som för utbildning vid Gotlands
infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde, må,
på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra honom åliggande tjenstgöring
i en följd.

Repetitionsöfning må icke, der ej Konungen finner nödigt att för
särskilda fall annorlunda förordna, ega rum

vid de inom Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens
och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och med
den 11 juli till och med den 31 augusti samt

vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarne
afsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med den 9 september.

2. Varder fartyg, derå värnpligtig tjenstgör, hind rad t att återkomma
till station af flottan och blifva afmönstradt innan tiden för den
tjenstgöring, till hvilken den värnpligtige inkallats, gått till ända, är denne
likväl skyldig att tjenstgöra ombord, till dess afmönstringen egt rum.

Ersättning för den Överskjutande tjenstgöringstiden erhåller den
värnpligtige enligt särskilda bestämmelser.

3. Har värnpligtig under i mom. 1 föreskrifven tjenstgöring blifvit
fäld till straff för rymning, eller har hans tjenstgöring afbrutits för verkställighet
af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall den tid,
under hvilken han var rymd eller hans tjenstgöring sålunda var afbruten,
ej tillgodoräknas honom såsom tjenstgöringstid, der ej Konungen för särskilda
fall annorledes förordnar. I hvad mån den värnpligtige må tillgodoräkna
sig fullgjord del af tjenstgöringen, samt i hvilken ordning han
skall fullgöra återstående tjenstgöringsskyldighet, bestämmer Konungen.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, så ock när det erfordras till stillande
af uppror, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjenstgöring

Bill. till Riksd. Prat. 1901. 10 Sami. 1 Afd. I Rand. 32 Höft. 15

114 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

inkalla beväringens första uppbåd eller de större eller mindre delar deraf,
som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller för afvärjande af befaradt eller
börjadt angrepp det för rikets försvar finnes nödigt, att beväringens andra
uppbåd, eller någon del deraf i skilda orter eller vid olika truppslag af
hären eller vid flottan, inkallas, må Konungen derom förordna, sedan Han
statsrådet hört och, så vida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio
dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd
vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet
blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens medgifvande
må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas utom
de förenade rikenas gränser.

§ 29.

1. Värnpligtig, som tillhör beväringen, inkallas af vederbörande befäl
till den i § 27 föreskrifna tjenstgöring

genom kungörelse, som skall införas i en eller flera af ortens tidningar
och uppläsas minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås
inom hvarje till rullföringsområdet hörande kommun; eller
genom order.

2. Till tjenstgöring, som i § 28 omförmäles, verkställes inkallelsen
genom kungörelse, som införes i tidningarna och offentligen anslås,

på sätt i mom. 1 stadgas, samt, der omständigheterna sådant medgifva,
uppläses i kyrkorna; eller
genom order; eller

genom ringning med kyrkklockorna och offentligt anslag inom hvarje
till rullföringsområdet hörande kommun;

eller ock på annat, efter ortens förhållande lämpadt, på förhand
tillkännagifvet sätt.

Enahanda förfarande iakttages vid inkallelse till annan tjenstgöring,
som kan varda i särskild lag föreskrifven (mobiliseringsöfning).

3. Vid utbrott af krig skall värnpligtig, som tillhör beväringens
första uppbåd och vistas utom riket, oberoende af särskild inkallelse, så
snart ske kan, återvända till hemorten.

§ 30.

Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,
verkställa den tjensteförrättning, honom af vederbörande befälhafvare anvisas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

115

Personer med särskild yrkeskunskap användas företrädesvis i de förrättningar,
der denna deras yrkeskunskap kan vara påkallad.

§ 31.

Värnpligtig, som tillhör beväringen, är underkastad de i kriminallag
för krigsmagten gifna bestämmelser, såväl under all tjenstgöring och marsch
eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad
af inkallelse, i enlighet med § 29, till tjenstgöring, som omförmäles
i § 27 och § 28.

§ 32.

1. Till beväringen hörande värnpligtige, med undantag af dem som
under årets lopp varit i tjenstgöring, eller som äro å sjömanshus inskrifne
och till sjöfart inmönstrade, skola hvarje år undergå mönstring, som i
denna § omförmäles.

2. Med värnpligtige, utom dem som äro å sjömanshus inskrifne
och tillhöra flottan, förrättas mönstringen å lämpliga ställen inom hvarje
rullföringsområde. Från inställelse vid dylik mönstring äro dock befriade
värnpligtige, hvilka, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig uppgift om bostad och yrke.

3. Med värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifne och tillhöra
flottan, förrättas mönstringen vid sjömanshus. Från inställelse vid dylik
mönstring äro dock de befriade, som, i enlighet med de närmare föreskrifter
Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig
uppgift om bostad och sysselsättning.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall
införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger
i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

§ 33.

1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller, så vidt Konungen
ej för särskilda fall finner godt annorlunda bestämma:

a) att den värnpligtige under hela sin tjenstetid tillhör det truppslag
vid hären eller den tjenst vid flottan, hvartill han blifvit inskrifven
eller öfverförd;

116

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

c) att, om den värnpligtige icke är till tjenstgöring inkallad, när
landstormen inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma
och då har'' lika tjenstgöringsskyldighet och förpligtelser i öfrigt som värnpligtig
tillhörande landstormen.

2. För värnpligtige, tillhörande beväringen, med undantag af dem,
som äro å sjömanshus inskrifne och tillhöra flottan, gäller dessutom:

a) att, om värnpligtig vill för längre tid än en månad vistas utom
den ort, der han är kyrkobokförd, anmälan derom skall före afresan göras
hos vederbörande områdesbefäl, samt detta befäl derefter hållas underrättadt
om hans adress, intill dess han återkommer; dock att, der den värnpligtige
inmönstrats till sjöfart, anmälan erfordras allenast om påmönstringen och
af mönstringen; samt

b) att värnpligtig, vid afflyttning till annan ort, är pligtig att, om
flyttningen egt rum inom rullföringsområdet, senast en månad efter densamma
derom göra anmälan hos rullföringsornrådesbefälhafvaren, samt, om
han afflyttat till annat rullföringsområde, derom göra anmälan såväl före
afflytfningen hos befälhafvaren för det rullföringsområde, från hvilket han
afflyttar, som ock, inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet,
hos befälhafvaren för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat; dock
vare värnpligtig, som hos vederbörande myndighet uttagit och aflemnat
flyttningsbetyg, befriad från berörda anmälningsskyldighet, der ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förordnar.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som är å sjömanshus inskrifven
och tillhör flottan, skall, derest han ej är i tjenstgöring eller till sjöfart
inmönstrad, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin adress.

§ 34.

1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller
vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skall
efter afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin värnpligt,
qvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnpligtig
anses hafva fullgjort den i § 27 föreskrifna första tjenstgöring, men är
skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande
vid universitet eller annan statens högskola eller aflagt examen vid na -

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 117

vigationsskola, tillhör likaledes första uppbådet under hela sin tjenstetid i
beväringen.

Kap. VI.

Om de vårnpligt!ges underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35.

1. Under marsch eller annan färd till och från öfningsort erhåller
värnpligtig, tillhörande beväringen, ersättning enligt särskilda bestämmelser.

2. Under tjenstgöring erhåller till beväfingen hörande värnpligtig
underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig
utrustning samt dessutom penningebidrag och, der den värnpligtige tillhör
antingen sådant truppslag vid hären, hvars tjenstgöring jemlikt § 27
öfverstiger sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, eller flottan, särskildt tillskott
i penningar för den utbildningstid, som öfverskjuter tvåhundrafyrtio
dagar, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som under tjenstgöring
ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga derigenom i större eller
mindre mån minskas, är för sig och efterlefvande berättigad till det
understöd eller den pension, som författningarna rörande pensionering vid
hären eller flottan bestämma.

Kap. VII.

Om landstormen.

§ 36.

1. Sedan jemlikt. § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar
till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del deraf, må
Konungen i den ordning, som för inkallande af beväringens andra uppbåd
i mom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till tjenst -

118 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

göring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar deraf, som
finnas behöfliga.

Landstormens inkallande till tjenstgöring sker på sätt i § 29 mom.
2 är föreskrifvet.

2. Värnpligtig, som tillhör landstormen, är underkastad de i kriminallag
för krigsmagten gifna bestämmelser såväl under all tjenstgöring
och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i
fråga om åtlydnad af inkallelse i enlighet med § 29 mom. 2 till tjenstgöring,
som i mom. 1 här ofvan omförmäles.

§ 37.

Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande inskrifningsområden,
dock att till landstormen hörande värnpligtig, som erhållit
sin utbildning vid flottan, må, äfven utom sagda inskrifningsområden,
användas för det lokala kustförsvaret.

§ 38.

Huru landstormen ordnas och indelas, föreskrifver Konungen.

§ 39.

1. Värnpligtig, tillhörande landstormen, är under tjenstgöring pligtig
att sjelf förse sig med kläder, och att, derest staten icke kan genast
vid inkallandet anskaffa föda, under tiden förse sig äfven med sådan, mot
ersättning af staten för värdet af soldatportion. Vapen, ammunition samt
fälttecken, angifvande hans egenskap af krigsman, tillhandahållas af staten.

2. Till landstormen hörande värnpligtig, som skadas under tjenstgöring,
har enahanda rätt till understöd eller pension för sig och efterlefvande
som värnpligtig, hvilken tillhör beväringen.

Riksdagens Skrifvelse AT:o 120.

119

Kap. VIII.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter, så ock om laga

förfall.

§ 40.

1. Värnpligtig, som utan laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättnirig,
böte, der han icke, oaktadt sin frånvaro, varder inskrifven
eller_ från värnpligtens fullgörande frikallad, första året tio kronor och
hvarje år, han å nyo dermed beträdes, fyratio kronor.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning
för annan > ort, än der han är kyrkobokförd, eller för annat
sjömanshus än det han tillhör, men dervid försummar aflemna prestbetyg
äfvensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman
samt till följd deraf icke kan emottagas, anses lika med den,
som icke instält sig till inskrifningsförrättning.

§ 41.

1. Värnpligtig, som bort inställa sig till i § 32 omförmäld mönstring,
men utan laga förfall uteblifver, böte för hvarje gång fem kronor.

2. Värnpligtig, som utan laga förfall underlåter fullgöra, hvad
honom enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, böte för hvarje gång fem kronor.

§ 42.

Värnpligtig, som utan #anmäldt laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättning,
vare, der han icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifven
eller från värnpligtens fullgörande frikallad, underkastad äfventyr att varda
till inskrifnings undergående hemtad på egen bekostnad.

Uteblifver värnpligtig utan anmäldt laga förfall från tjenstgöring,
dertill han blifvit i laga ordning inkallad, må han till tjenstgöringens fullgörande
likaledes hemtas på egen bekostnad.

120

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 43.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från inskrifning eller tjenstgöring
eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser
auses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjenst uppbådad
eller faren, elier om man sitter i häkte; vederbörande ege dock
att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, huruvida de äro af
den vigt, att de må gälla såsom laga förfall.

2. För å sjömanshus inskrifven värnpligtig skall i fråga om order
eller annat påbud, hvarigenom han under krig eller vid utbrott af eller
fara för krig inkallas till tjenstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse
till tjenstgöring räknas att vara på utrikes sjöresa stadd; åliggande
dock den värnpligtige att, så snart ske kan, återvända till hemlandet,
äfvensom att vid ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med
svenskt örlogsfartyg omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

§ 44.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig
läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Kan
han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg
af statens embets- eller tjensteman, eller af prest i församlingen, eller
af ordföranden i kommunalstämman, eller af ordföranden eller ledamot i
kommunalnämnden, eller af ledamot i härad snämnden.

Kap. IX.

Om åtgärder med anledning af förseelser mot denna lag, så ock om

användning af böter.

§ 45. ''

1. Öfver värnpligtige, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit
från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifne
eller från värnpligtens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra,
hvad dem eldigt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola för -

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

121

teckningar länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;
skolande å förteckningarna för hvarje värnpligtig angifvas hans bostad, der
denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga
upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning
den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,
som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,
innan den lemnar förrättningsstället, sagda förteckning
granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot
lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat
mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i
§ 32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken
öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att
hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens
Befallningshafvande.

2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpligtige
skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande
finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till
vederbörande kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens
Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter
må hos de värnpligtige omedelbarligen uttagas, derest de icke deremot något
invända, men att, derest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen
styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda
till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de eg a undfå
skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar
derefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som
till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,
vid påföljd för uraktlåtenhet deraf, att böterna utan hinder af
samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola
ofördröjligen insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning
af förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Atnöjes värnpligtig icke med Konungens Befallningshafvandes
beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, eger han att
inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande
ingifva sina till Konungen stälda, underdåniga besvär,
hvilka derpå af Konungens Befallningshafvande jemte eget yttrande till
landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven
till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 10

122

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften
eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.

§ 46.

1. De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel
kronans räkenskaper redovisas och ingå till den redan till förmån för beväringsmanskapet
bildade invalid- och pensionsfond, hvilken fonds ändamål
skall vara att bereda understöd åt värnpligtige, som under tjenstgöring
erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller mindre mån
oförmögne att sig med arbete försörja, samt för enkor och barn efter
värnpligtige, som aflidit i krig eller till följd af i krig ådragen sjukdom
eller skada, dock utan att sådant för närvarande medför någon rubbning
af den de värnpligtige i § 35 mom. 3 och § 39 mom. 2 tillförsäkrade rätt
till understöd.

2. Saknas tillgång till gäldande af böter enligt denna lag, skola
de förvandlas efter allmän strafflag.

Kap. X.

Särskilda bestämmelser.

§ 47.

Värnpligtige, tillhörande lots- och fyrinrättningarnes personal, likställas
enligt denna lag med de vid flottan fast anstälde.

§ 48.

Af Konungen bestämmes, om och i hvad mån samt under livilka
vilkor befrielse från de i denna lag föreskrifna skyldigheter må kunna
tills vidare medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

§ 49.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas
af Konungen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

123

§ 50.

Denna lag skall tillämpas från och med den 1 januari 1902, då
följaktligen ej mindre värnpligtslagen af den 5 juni 1885 med deri sedermera
gjorda ändringar och tillägg, än äfven de af Konungen för sagda
lags tillämpning meddelade närmare föreskrifter, så vidt de strida mot
innehållet af denna lag, skola upphöra att gälla.

§ 51.

Denna lag må icke ändras eller upphäfvas utan Konungs och Riksdags
sammanstämmande beslut.

Öfvergångsstadganden.

§ 52.

1. Under år 1902 skall värnpligtig, som tillhör andra klassen och
är inskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingeniörtrupperna eller trängen, för
sin utbildning tjenstgöra under tjugutvå dagar.

2. Beträffande värnpligtig, som inskrifves under något af åren 1902,
1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907, tillämpas icke föreskrifterna uti § 27
mom. 1 angående värnpligtigs tjenstgöringsskyldighet under fredstid. Sådan
värnpligtig är i stället skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under
fredstid i sammanlagdt etthundrasjuttiotvå dagar, hvilken tjenstgöring, på
sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning singeniörtrupperna
och trängen:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratolf dagar
under första året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart
och ett af andra och tredje åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna: med

en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratrettiosju dagar
under första året samt

124

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under
andra året;

c) vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpligtige, äfvensom af andra å
sjömanshus inskrifne värnpligtige till det antal Konungen bestämmer, i
en följd med början under första eller andra året,

af till fästningstjenst inskrifne värnpligtige med en första tjenstgöring
om etthundratrettiosju dagar, som tager sin början under första
eller andra året, och med en repetitionsöfning om trettiofem dagar under
tredje året, samt

af flottans öfrige värnpligtige med en första tjenstgöring om åttiosex
dagar under första året samt med en repetitionsöfning om åttiosex
dagar under andra året.

Värnpligtig, uttagen till trängen i förvaltningstjenst eller egentlig
sjukvårdstjenst, till stationstjenst vid flottan eller till särskild befattning vid
hären eller flottan, så ock värnpligtig, som för utbildning vid Gotlands
infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde, må,
på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra honom åliggande tjenstgöring
i en följd.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

125

B. Förslaget till ny härordning.

Riksdagen har redan i sina allmänna uttalanden i fråga om infall- Bildandet af
teriets organisation angifyit de skäl, hvarför Riksdagen ansett sig icke böra^förband''
biträda Eders Kongl. Maj:ts förslag angående sättet för bildandet af vissa ''

nya truppförband, nemligen det för första arméfördelningen afsedda fältinfanteriregementet,
samt det ena af de mindre infanteriregementena å fastlandet.
Med hänvisning till dessa skäl har Riksdagen för sin del beslutit,
att af nuvarande Vermlands fältjägarekår och Hallands bataljon
skall bildas ett nytt infanteriregemente, samt att nuvarande Vestgöta-dals
regemente ombildas till ett infanteriregemente, afsedt för första arméfördelningen.

Vid pröfning af infanteritruppförbandens sammansättning har Riksdagen
funnit sig böra föreslå någon minskning af den uti Eders Kongl. Maj:ts
proposition angående ny härordning föreslagna, med fasta aflöningsförmåner
anstälda personal.

Hvad först vidkommer det i härordningsförslaget upptagna antalet Minskning af
af 3 majorer vid hvart och ett af Lifregementet till fot och de 22 der-fjar1ecsja^na-0“n‘
med lika organiserade infanteriregementena samt Svea och Göta lif- och kaptensgarden,
. har Riksdagen visserligen icke förbisett betydelsen deraf, att vid bcs,allnin"ar''
infanteriets. mobilisering ett tillräckligt antal öfverstelöjtnanter och majorer
finnes att tillgå för att tjenstgöra vid linie-, reserv- och depotbataljonerna
och för att ersätta de regementschefer, som komma att förordnas till
brigadchefer, men Riksdagen har likväl ansett, att med beslut om ökande
af majorernas antal vid nämnda regementen utöfver de nuvarande två kan
tills vidare anstå, och har alltså för närvarande icke funnit sig böra bifalla
Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del.

Riksdagen har ej heller ansett sig kunna för närvarande bifalla
Eders Kongl. Maj:ts framställning om inrättande af 2 fnu/orsbeställningar
vid de båda mindre infanteriregementena å fastlandet samt
af 2 nya £fi^tercsbeställningar af andra klassen vid Lifregementet till fot
och de 22 dermed likstälda infanteriregementena äfvensom vid Svea och

126 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Göta lifgarden. I proportion till det af Riksdagen beslutade antalet
majorer vid öfriga regementen synes allenast 1 majorsbeställning böra på
stat uppföras vid nämnda mindre infanteriregementen, hvarjemte omförmälda
kaptensbeställningar af andra klassen icke torde vara oundgängligen
nödvändiga.

Minskning sf Beträffande den till spelet hörande personalen på fast stat, har Riks m"ensPnntår"

dagen icke kunnat finna de skäl, som möjligen tala för en förstärkning
af musikkårerna vid fotgardesregementena vara så betydande, att någon
ökning af musikpersonalen på stat utöfver den vid andra regementen anstälda
bör förekomma; och någon anledning att vid de båda mindre infanteriregementena
å fastlandet anställa samma antal musiksergeanter som
vid de större torde icke förefinnas. Riksdagen har med anledning häraf
för sin del beslutit, att antalet musiksergeanter vid hvart och ett af Svea
och Göta lifgarden samt de två mindre infanteriregementena skall minskas
med 4, två af hvardera klassen.

Minskning af Hvad angår antalet officers- och reservofficersvolontärer vid Gotlands

^"goTianåfinfanteriregeinente, torde derstädes behofvet af officerare och reservofficerare
inf.-reg:te. kunna behörigen tillgodoses, om nämnda antal nedsättes från 12 till 10.

Kavalleriet. Den af Eders Ivongl. Maj:t föreslagna organisationen af kavalleriet

har blifvit af Riksdagen bifallen.

Minskning af
föreslagna antalet
öfverstelöjtnantsbeställningar.

Förändring af
musikpersonalens
sammansättning

vid fältartilleriet.

Beträffande artilleriets organisation har Riksdagen icke af de skäl,
som förebragts för ökningen af öfverstelöjtnantsgraden från 1 beställning
till 2 vid hvarje fältartilleriregemente, funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten
af denna förändring. Särskildt med hänsyn till de jemförelsevis afsevärda
kostnaderna för aflöning åt ökadt antal personal i de högre graderna, har
Riksdagen ansett sig icke kunna bifalla denna ökning, då icke ett oafvisligt
behof deraf blifvit ådagalagdt, samt med anledning häraf beslutit, att
vid hvart och ett af de sex fältartilleriregementena, nemligen Första Svea,
Första Göta, Wendes, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen,
skall å stat finnas endast en öfverstelöjtnant.

I fråga om musikpersonalens sammansättning har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit, bland annat, att å Wendes artilleriregementes batteristat måtte
uppföras 8 musiksergeanter af första och 7 af andra klassen samt 8 trumpetare,
äfvensom vid hvart och ett af de öfriga fält-artilleriregementena 7

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 127

musiksergeanter af första och 6 af andra klassen samt 7 trumpetare. Riksdagen,
som icke har något att erinra mot det föreslagna antalet af musikpersonalen
i dess helhet, har dock ansett, att vid hvarje af ifrågavarande
regementen en musiksergeant af hvardera klassen utan olägenhet kan ersättas
af en trumpetare.

I detta sammanhang anser sig Riksdagen böra framhålla önskvärdheten
af, att öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen
matte vid fältartilleriets truppförband ske så likformigt som möjligt. °

•r • i-,öflnigt har Eders K(?ngh Maj:ts förslag i fråga om artilleriet icke
gitvit Riksdagen anledning till erinran.

Vid pröfning af Eders Kongl. Majrts förslag beträffande ingemörtruppernas
organisation har Riksdagen icke förbisett betydelsen för en armé
att ega ingeniörtrupper, som förstå att begagna sig af de många tekniska
hjelpmedel, hvilka kunna komma till användning i ett nutida krig, eller
behofvet af, att svenska härens ingeniörtrupper förstärkas, men Riksdagen
har likväl, såsom förut blifvit nämndt, trott sig kunna vidtaga några inskränkningar
i nämnda organisation.

Riksdagen har nemligen hyst någon tvekan, huruvida den af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna, jemförelsevis stora ökningen af ingeniörofficerare och
underofficerare under en tidrymd af 12 år skall kunna fyllas med för sin
«PPgift fullt lämplig och grundligt utbildad personal. Riksdagen, som derjemte
icke kunnat förbise önskvärdheten af att om möjligt nedbringa kostnaderna
för den nya härordningen, har trott en minskning företrädesvis
kunna åstadkommas vid de truppslag, som icke i främsta rummet äro
stridande.

Det har icke undgått Riksdagen, att med utvecklingen af det fasta
försvaret äfven framträdt behofvet af att redan i fredstid ega fästningsingeniörtrupper.
Riksdagen har likväl ansett, att dessas betydelse är jemförelsevis
mindre för sjöfästningarne och har med anledning häraf trött
sig kunna besluta uppsättandet af endast 6 fästningsingeniörkompanier.
Jemväl fälttelegraftrupperna äro enligt Riksdagens mening i behof af någon
förstärkning. Deremot har Riksdagen icke funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten
af, att parkkompaniernas antal ökas och att i samband dermed
Svea och Göta ingeniörbataljoner ombildas till regementen och att en
särskild fälttelegrafkår uppsättes.

Med anledning af hvad sålunda anförts, har Riksdagen för sin del
beslutit, att ett nytt fålttelegrafkompani och sex fästningsingeniörkom -

Förändring af
ingeuiörtrnppernas
organisation.

128

Riksdagens Skrifvelse N:0 120.

panier uppsättas, utan att Riksdagen härvid velat inlåta sig på frågan om
ingeniörtruppernas förläggning och fördelning.

Hvad angår de för ingeniörtrupperna erforderliga hästarne, har Riksdagen
endast velat uttala önskvärdheten af, att dessa lemnades från kavalleriet,
hvarigenom vid ingeniörtrupperna tid och arbetskraft icke bchöfde
tagas i anspråk för hästdressyren.

Förändring af Beträffande träng- och sjuk vårdstruppernas organisation hemställer

il?—Eders Kongl. Maj:t, bland annat, om godkännande af den för de ifrågasättning
vid satta sex trängkårerna föreslagna organisationen. Det har icke undgått
trangen. Riksdagens uppmärksamhet, att det stora antalet värnpligtige, hvilka måste
utbildas vid trängen, också kräfver ett talrikt befäl, men Riksdagen har
likväl trott sig kunna vidtaga några inskränkningar, hvarigenom, utan att
derför utbildningen af de värnpligtige åsidosättes, kostnaderna skulle kunna
nedbringas för ifrågavarande truppslag.

Det af Eders Kongl. Maj:t vid hvarje trängkår föreslagna antalet
hästar, 72 st., har Riksdagen ansett utan större olägenhet kunna nedsättas
till 54, då redan detta antal innebär en afsevärd ökning i jemförelse med
nuvarande förhållanden. Hvad i öfrigt angår hästarne, har Riksdagen
liksom vid ingeniörtrupperna, velat framhålla lämpligheten af, att trängen
genom kavalleriets försorg förses med inridna hästar.

irr&gasatt upp- Hvad beträffar geueralitetsstateu har Riksdagen icke funnit sig öfver kavaUerF

tygad 0111 nödvändigheten af att kavalleriinspektören uppföres å ordinarie
inspektören på stat med fasta aflöningsförmaner. Oafsedt att för närvarande det föiordinarie
»‘“t- hällande är rådande, att kavalleriinspektören bestrider sin befattning utan
hinder af annan tjenst, hvadan sålunda den föreslagna organisationen ännu
icke är af behofvet påkallad, har Riksdagen icke kunnat finna sådana
olägenheter vara med den år 1892 beslutade anordningen af kavalleriinspektörsbefattningen
förbundna, att någon förändring derutinnan för närvarande
är nödvändig.

ifrågasatt upp- Ej heller har Riksdagen kunnat finna nödvändigt, att fördelnings läkarne

uppföras å ordinarie stat. De göromål, som under fredstid falla
uc å ordinarie inom fördelningsläkarnes verksamhetsområde, torde i allt fall icke under
8tat'' den närmaste framtiden vara så många och betungande, att de kräfva en
persons hela arbetsförmåga. Riksdagen underskattar emellertid ingalunda
dessa tjensters vigt och betydelse, och anser derför, att arfvodena skå -

129

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

ligen böra förhöjas från femhundra till ett tusen kronor, hvarom Riksdagen
framdeles, i annat sammanhang, får tillfälle att närmare yttra sig.

Förslaget om uppförande å ordinarie stat af en inspektör för trän- ifrågasatt nppgen
med öfverstes aflöningsförmåner har Riksdagen icke kunnat biträda, ^pektörelfför
Riksdagen håller före, att ifrågavarande inspektioner utan olägenhet kunna trängen å orhandhafvas
af vederbörande arméfördelningsehefer. dmane stat.

Hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit angående generalstaben och kominemlantsstaten
har Riksdagen bifallit.

G en.-staben
och kommendautsstaten.

Beträffande intendenturkåren har Riksdagen allenast företagit den Förändring af
ändring, som betingas af Riksdagens beslut i fråga om ingeniörtrupper- ,n^onliiena
nas organisation. A1 detta beslut följer nemligen, att några nya inten- sammansättdentsbeställningar
af andra klassen icke erfordras och att de af Eders nineKongl.
Maj:t föreslagna 23 nya förvaltarebeställningarna kunna nedbringas
till 22.

Eders Kongl. Maj:ts förslag om ökande af antalet fältläkare- och Antalet fultfältveterinärstipendiater
har Riksdagen funnit sig böra bifalla. ,äk ‘ ocJl Tet--

° stipendiater.

Uti punkterna 17:o—19:o i härordningspropositionen har Eders Kongl. ifrågasatt nPPMaj:t
föreslagit Riksdagen att uppföra cheferna för ridskolan, infanteri- föra"de a ordiskjutskolan
och remonteringsstyrelsen å ordinarie stat med fasta aflöning»- cheferna för
förmåner, och af den å sid. 102 och 104 i det nämnda proposition vidfogade Skolan, inutdraget
af statsrådsprotokollet förekommande motivering till berörda för- ^koialfoch
slag har angifvits, att dessa aflöningsförmåner skulle motsvara öfverste- ie™onteringslöjtnants.
Riksdagen har funnit skäligt, att det för ifrågavarande chefer sfyrclse"-föreslagna lönebeloppet undergår någon minskning, och har derjemte hyst
betänkligheter mot att bifalla dess uppförande å ordinarie stat. En dylik
åtgärd skulle nemligen kunna medföra att ifrågavarande befattningar,
som torde komma att beklädas af jemförelsevis yngre officerare, komme
att till men för tjensternas behöriga skötande innehafvas under längre
följd af år af samma personer, kanske utan utsigt att derifrån kunna befordras
eller transporteras.

Riksdagen har ansett, att detta förhållande skulle kunna undvikas, om
ifrågavarande befattningar komme att afiönas allenast med arfvoden, till
följd hvaraf befattningsinnehafvarne skulle komma att qvarstå på vederbörande
truppförbands stat, dock utan rätt att uppbära någon del af de
dermed förenade inkomster. Arfvodena har Riksdagen bestämt skola motsvara
majors aflöningsförmåner.

Bih. till Riksd. Frot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 17

130

Öfverg&ngen
till nya härordningen

samt indelningsverkets

upphörande.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

I fråga om öfvergången till den nya härordningen har Riksdagen, såsom
förut blifvit anfördt, i öfverensstämmelse med enskilda motionärers framställningar
funnit det önskvärd!, att rustnings- och roteringsbesväret må
i sammanhang med antagandet af ny härordning, så snart ske kan,
upphöra, och har ansett, att detta önskningsmål skulle kunna vinnas något
hastigare, än hvad enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del skulle
låta sig göra. Om nemligen rust- och rotehållarnes rekryteringsskyldighet
komme att, såsom härordningsförslaget förutsätter, fortfara intill år 1908,
skulle den slutliga afgången af de indelte soldaterna i samma mån fördröjas.
Emellertid torde det, med hänsyn dertill, att full ersättning för rustnings- och
roteringsprestationerna först från och med år 1904 kommer att utgå samt
rust- och rotehållare alltså intill nämnda tid i viss mån qvarstå vid sina på
indelningsverket grundade .s&atte-förpligtelser till kronan, icke vara möjligt
att sätta tidpunkten, hvarifrån nämnda besvärs upphörande skall räknas,
till 1902, hvilket eljest varit mest önskvärdt, utan torde den få bestämmas
till 1904 års ingång. Från och med sistnämnda år bör indelningsverket
i sin helhet upphöra så fort ske kan, d. v. s. vid infanteriet, så
snart soldaten afgått, samt vid kavalleriet, då såväl ryttare som häst afgått.

Eders lvongl. Maj:ts förslag, att den rusthållarne vid de indelta
kavalleriregementena åliggande skyldighet att hålla häst skall från och
med år 1902 upphöra i mån af de nuvarande rusthållshästarnes afgång,
har Riksdagen ansett sig böra biträda. Ej heller torde något hinder möta
att, på sätt i enskild motion föreslagits, befria rust- och rotehållarne från
skyldigheten att rekrytera vakantblifna nummer redan från och med år
1902, under förutsättning nemligen, att Eders Kongl. Maj:t medgifves
rätt att genom antagande af manskap på grund af frivilligt aftal ersätta
den minskning i den indelta nummerstyrkan under det i härordningsförslaget
angifna minimum, som möjligen kan blifva en följd af det omedelbara
upphörandet af rust- och rotehållarnes rekryteringsskyldighet.

Af skäl, för hvilka redogjorts i de föregående allmänna uttalandena,
har Riksdagen funnit lämpligt, att Eders Kongl. Maj:t skulle, jemväl för
tiden från och med år 1908 och intill dess annorlunda bestämmes, ega att
i mån af behof genom anställande af manskap på grund af frivilligt aftal
ersätta afgången i infanteriets nummerstyrka med högst 72 nummer vid
fältinfanteriregementena, med undantag af Svea och Göta lifgarden och
Gottlands infanteriregemente, samt med högst 48 nummer vid de båda för
kustfästningarna afsedda regementena.

Beträffande penningefoidraget till de vsirnpligtige har Riksdagen på
grund af i det föregående angifna skäl beslutit, att detta bidrag skall

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

131

utgöra 20 öre om dagen under den första tjenstgöringen (rekrytskolan)
äfvensom under den tid, värnpligtig fullgör hela den honom åliggande
tjenstgöring i en följd, och 50 öre om dagen under annan tjenstgöring.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen — under
förutsättning, att Eders Kongl. Maj:t godkänner Riksdagens beslut angående
ny värnpligtslag — med förklarande att Eders Kongl. Maj:ts proposition
angående ny härordning ej kunnat oförändrad bifallas,

Beträffande infanteriets organisation:

l:o) för sin del beslutit:

att af nuvarande Smålands grenadierkår och Blekinge bataljon
bildas ett nytt infanteriregemente;

att af nuvarande Vermlands fältjägarekår och Hallands bataljon
bildas ett nytt infanteriregemente; och

att nuvarande Vestgötadals regemente ombildas till ett infanteriregemente,
afsedt för första arméfördelningen; samt

2:o) beslutit, att hvart och ett af nedan uppräknade infanteritrupp -förband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under
desamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifregemente till fot, Första lifgrenadierregementet, Andra lifgrenadievregementet,
Vestgöta regemente, Uplarnls regemente, Skaraborgs regemente,
Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings regemente,
Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs regemente, Bohusläns
regemente, Vestmanlands regemente, Norrbottens regemente, Vesterbottens
regemente, Kalmar regemente, Vermlands regemente, Jemtlands fältjägareregemente,
Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,
Vesternorrlands regemente samt det nya för första arméfördelningen
afsedda regementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

132

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),
1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvår ds vicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärsbandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och
1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

48 vicekorpraler,

12 officers- och reservofficersvolontärer,
48 öfriga volon tärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och
24 trumslagare eller hornblåsare.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

133

b) Svea och Göta lifgarden:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),
1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvård ssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och
1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

60 vicekorpraler,

134

Riksdagens Skrifvelse 1V:o 120.

12 officers- och reservofficersvolontärer,
360 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen,

24 trumslagare eller hornblåsare.

c) De af Smålands grenadierlcår och Blekinge bataljon samt
Vermlands fältjägarekår och Hallands bataljon bildade regementena:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

1 major,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

2 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

3 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och
1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

6 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

CO CO CC

Riksdagens Skrifvelse lV:o 120.

135

8 fanjunkare,

6 sergeanter af första klassen,

8 sergeanter af andra klassen,

24 distinktionskorpraler,

36 korpraler,

36 vicekorpraler,

8 officers- och reservofficersvolontärer,
32 öfriga volontärer,

4 musiksergeanter af första klassen,

4 musiksergeanter af andra klassen,

16 trumslagare eller hornblåsare.

d) Gotlands infanteriregemente jemte militärbefälhafvaren å Gotland:

Militärbefälhafvare.

1 militärbefälhafvare, öfverste.

Regementsstaben.

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),
1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),
1 fanjunkare (regeinentsväbel),

1 sergeant af första klassen
sj ukvårdskorpraler,
sj ukvårdsvicekorpraler,
sj uk vårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

(sjuk vårdssergean t),

136

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 gevärshandtverkaresoldat och

I musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

II löjtnanter af första klassen, deraf 1 adjutant hos militärbefälhafvaren,

10 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

11 sergeanter af första klassen,

16 sergeanter af andra klassen,

32 distinktionskorpraler,

40 korpraler,

48 vicekorpraler,

10 officers- och reservofficersvolontärer,

240 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och
16 trumslagare eller hornblåsare.

Beträffande kavalleriets organisation:

3:o) bifallit:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade kavalleritruppförband
skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma
upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer,
Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands
dragonregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant eller major,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

Riksdagens Skrifvelse. A'':o 120.

137

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljonsveterinär,

1 fanjunkare (regementsväbel),

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdsryttare,

3 hofslagarekorpraler,

4 hofslagarevicekorpraler,

4 hofslagareryttare,

1 gevärshandtverkare och
1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

5 ryttmästare af första klassen,

1 ryttmästare af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

5 underlöjtnanter,

5 fanjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

5 sergeanter af andra klassen,

20 distinktionskorpraler,

30 korpraler,

30 vicekorpraler,

6 officers- och reservofficersvolontärer,

195 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och
10 trumpetare.

b) Skånska husar- och dragonregementena:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

Bih. till Riksd Prof. 1001. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Höft. 18

138

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),
1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

2 bataljonsveterinärer,

1 fanjunkare (regementsväbel),

4 sjuk vårdskorpraler,

4 sjukvårds vicekorpraler,

4 sjuk vårdsryttare,

7 hofslagarekorpraler,

7 hofslagarevicekorpraler,

8 hofslagareryttare,

2 gevärshandtverkare och
1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

10 ryttmästare af första klassen,

2 ryttmästare af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

11 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

10 fanjunkare,

10 sergeanter af första klassen,

10 sergeanter af andra klassen,

40 distinktionskorpraler,

60 korpraler,

60 vicekorpraler,

12 officers- och reservofficersvolontärer,
390 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

4 musiksergeanter af andra klassen och
20 trumpetare;

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

139

förd härordning finnas 600 samt vid hvart och ett af Skånska husar- och
dragonregementena 1,200 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande artilleriets organisation:

4:o) bifallit:

att ett positionsartilleriregemente uppsättes; och

att äfvenledes ett landtfästningsartilleriregemente uppsättes, och att
i detsamma skall ingå Karlsborgs artillerikår; samt

5:o) beslutit:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade artilleritruppförband
skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma
upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Första Svea, Första Göta, Norrlands, Andra Svea och Andra
Göta artilleriregementen:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor (vid Norrlands artilleriregemente 2 regementspastorer),

1 auditör (vid Norrlands artilleriregemente 2 auditörer),

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljons veterinär,

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

4 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sj ukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

4 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister,

3 hofslagareandrekonstaplar,

4 hofslagarevicekonstaplar,

4 hofslagareartillerister och
1 musikstyckjunkare.

140

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Batteristaten.

11 kaptener af första klassen,

8 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

15 styckjunkare,

15 sergeanter af första klassen,

15 sergeanter af andra klassen,

55 förstekonstaplar,

55 andrekonstaplar,

55 vicekonstaplar,

J8 officers- och reservofficersvolontärer,

132 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

5 musiksergeanter af andra klassen och
9 trumpetare.

b) Wendes artilleriregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

4 majorer,

l kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljonsveterinär,

4 sjukvårdsandrekonstaplar,

5 sjukvårdsvicekonstaplar,

5 sjukvårdsartillerister,

4 handtverksandrekonstaplar,

5 haridtverksvicekonstaplar,

5 handtverksartillerister,

141

Riksdagens Skrifvelse AT:o 120.

4 hofslagareandrekonstaplar,

5 hofslagarevicekonstaplar,

5 hofslagareartillerister och
1 musikstyckjunkare.

BatteristateD.

14 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

10 löjtnanter af andra klassen,

12 underlöjtnanter,

18 styckjunkare,

19 sergeanter af första klassen,

19 sergeanter af andra klassen,

70 först ekonstaplar,

70 andrekonstaplar,

70 vicekonstaplar,

20 officers- och reservofficersvolontärer,
168 öfriga volontärer,

7 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och
10 trumpetare.

c) Gotlands artillerikår:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 löjtnant af andra klassen (adjutant),
1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sj ukvårdsandrekonstaplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 handtverksandrekonstapel,

1 handtverksvicekonstapel,

2 handtverksartillerister,

1 hofslagareandrekonstapel,

1 hofslagarevicekonstapel,

14 2

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 hofslagareartillerist och

1 musiksergeant af första klassen.

Battoristaten.

4 kaptener af första klassen,

2 kaptener af andra klassen,

5 löjtnanter af första klassen, deraf en adjutant hos militärbefälhafvaren,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

4 styckjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

4 sergeanter af andra klassen,

22 förstekonstaplar,

22 andrekonstaplar,

22 vicekonstaplar,

4 officers- och reservofficersvolontärer,

67 öfriga volontärer och

5 trumpetare.

d) Positionsartilleriregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sjukvårdsandrekonstaplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

2 handtverksandrekonstaplar,

2 handtverksvicekonstaplar,

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2 handtverksartillerister,

2 hofslagareandrekonstaplar,
2 hofslagarevicekonstaplar,

2 hofslagareartillerister och
1 musi kstyckj u likare.

Batteristaten.

6 kaptener af första klassen,

5 kaptener af andra klassen,

G löjtnanter af första klassen,

5 löjtnanter af andra klassen, ''

6 underlöjtnanter,

12 styckjunkare,

12 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

30 förstekonstaplar,

30 andrekonstaplar,

30 vicekonstaplar,

14 officers- och reservofficersvolontärer,

72 öfriga volont&rer,

3 musiksergeanter af första klassen,

3 musiksergeanter af andra klassen och *
6 trumpetare.

e) Landfästningsartilleriregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter, „

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

2 regementspastorer,

2 auditörer,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

3 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sj likfärdsarti lleri ster,

144

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3 handtverksandrekonstaplar,

3 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister och
2 musikstyckjunkare.

Kompanistaten.

10 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

20 styckjunkare,

20 sergeanter af första klassen,

20 sergeanter af andra klassen,

50 förstekonstaplar,

50 andrekonstaplar,

50 vicekonstaplar,

16 officers- och reservofficersvolontärer,

130 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och
10 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Första Svea, Första Göta, Norrlands,
Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen skola vid slutligt genomförd
härordning finnas 440, vid Wendes artilleriregemente 584, vid Gotlands
artillerikår 85 och vid positionsartilleriregementet 60 kronan tillhöriga
stamhästar.

Beträffande artilleriets tygstater:

6:o) beslutit, att vid artilleriets tygstater skall vid slutligt genomförd
härordning finnas följande, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal,
nemligen:

1 tygingeniör,

13 tygförvaltare,

145

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

10 tygunderofficerare,

7 besigtningsrustmästare,

14 tygskrifvare och
87 tyghandtverkare.

Beträffande ingeniörtruppernas organisation:

7:o) för sin del beslutit:

att ett nytt fälttelegrafkompani uppsättes; och

att sex fästningsingeniörkompanier likaledes uppsättas; samt

8:o) beslutit:

dels att vid Fortifikationen med fasta aflöningsförmåner anstälda
officerare och underofficerare med vederlikar samt betjente skola vid
slutligt genomförd härordning utgöras af nedan upptagna personal, nemligen:

2 öfverstar,

3 öfverstelöjtnanter,

8 majorer,

26 kaptener af första klassen,

14 kaptener af andra klassen,

33 löjtnanter af första klassen,

17 löjtnanter af andra klassen,

25 underlöjtnanter,

42 fanjunkare,

33 sergeanter af första klassen,

33 sergeanter af andra klassen,

1 regementspastor,

1 sekreterare,

2 auditörer,

2 regementsläkare,

3 bataljonsläkare,

2 batalj onsveterinärer,

1 fortifikationskassör och redogörare,

10 fortifikationskassörer och för rådsförval ta re,

9 verkmästare,

15 tyghandtverkare,

3 gevärshandtverkare,

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 32 Håft. 19

146

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3 musikfanjunkare,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen,

1 förste vaktmästare och
3 förrådsvaktmästare;

dels att nedan uppräknade ingeniörtruppförband skola vid slutligt
genomförd härordning utgöras af den under desamma upptagna, med fasta
aflöningsförmåner anstälda inanskapspersonal, nemligen:

a) Svea och Göta ingeniörbataljoner hvardera:

16 distinktionskorpraler, deraf 3 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

35 korpraler, deraf 6 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds-, 1
gevärshandtverkare- och 1 hofslagarekorpral,

38 vicekorpraler, deraf 9 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds-,
1 gevärshandtverkare- och 1 hofslagarevicekorpral,

3 sjukvårdssoldater,

2 gevärshandtverkaresoldater,

2 hofslagaresoldater,

15 officers- och reservofficersvolontärer,

104 öfriga volontärer och
8 trumpetare.

b) De tvä fälttelegrafkompanierna tillsammans:

12 distinktionskorpraler, deraf 1 handtvcrksdistinktionskorpral,

29 korpraler, deraf 5 handtverks-, 2 sjukvårds- och 1 hofslagarekorpral,

29 vicekorpraler, deraf 6 handtverks-, 2 sjukvårds- och 1 hofslagarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

1 hofslagaresoldat,

76 volontärer och
4 trumpetare.

147

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

c) De sex fästningsingeniörkompanierna tillsammans:

18 distinktionskorpraler, deraf 6 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

39 korpraler, deraf 12 minör- eller handtverks- och 3 sjukvårdskorpraler,

36 vicekorpraler, deraf 12 minör- eller handtverksvicekorpraler,

3 sjukvårdssoldater,

3 gevärshandtverkaresoldater,

120 volontärer och
12 trumpetare.

dels att vid hvar och en af Svea och Göta ingeniörbataljoner skola
vid slutligt genomförd härordning finnas 54, vid fälttelegrafkompanierna
25 och vid fästningsingeniörkompanierna 10 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande träng- och sjukvårdstruppernas organisation:

9:o) bifallit, att två nya trängkårer upprättas; samt
10:o) beslutit:

dels att hvar och en af härens sex trängkårer skall vid slutligt
genomförd härordning utgöras af följande, med fasta aflöningsförmåner
anstälda personal, nemligen:

Staben.

1 öfverstelöjtnant eller major, chef,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),
1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

1 hofslagarekorpral,

1 hofslagarevicekorpral,

1 hofslagaresoldat,

1 gevårshandtverkarcsoldat,

4 handtverkare,

1 musiksergeant af första klassen och
1 musiksergeant af andra klassen.

148

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Kompanistaten.

3 kaptener af första klassen,

1 kapten af andra klassen,

3 löjtnanter af första klassen,

3 löjtnanter af andra klassen,

3 underlöjtnanter,

6 fanjunkare,

6 sergeanter af första klassen,

6 sergeanter af andra klassen,

9 distinktionskorpraler,

18 korpraler,

18 vicekorpraler,

2 officers- och reservofficersvolontärer,

24 öfriga volontärer och

6 trumpetare;

dels att vid hvarje trängkår skola vid slutligt genomförd härordning
finnas 54 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande generalitetsstaten:

ll:o) icke bifallit förslaget om uppförande å generalitetsstaten med
fasta aflöningsförmåner af inspektören för kavalleriet och af sex fördelningsläkare.

Beträffande tränginspektionen:

12:o) icke bifallit förslaget om uppförande af inspektören för trängen
med fasta aflöningsförmåner å ordinarie stat.

Beträffande generalstaben:

13:o) bifallit, att generalstabens personal ökas med följande fasta
officersbeställningar, nemligen: 1 öfverste, 2 majorer, 4 kaptener af första
klassen och 2 löjtnanter af första klassen.

Beträffande kommendantsstaten:

14:o) bifallit, att ett kommendantskap upprättas i Boden.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

149

Beträffande intendentnrkåren:

15:o) beslutit:

att följande nya beställningar tillkomma vid intendentnrkåren, nemligen:
1 öfverfältintendents-, 1 fältintendents- af första graden, 1 fältintendents-
af andra graden, 8 intendents- af första klassen, 24 underintendents-
och 22 förvaltarebeställningar; samt

att nuvarande extra intendentsbefattningar och 19 vaktmästarebeställningar
indragas.

Beträffande fältläkarekåren och veterinärstaten:

16:o) bifallit:

att antalet fältläkarestipendiater ökas från 47 till 60, deraf »0 af
första och 40 af andra klassen; samt

att antalet fältveterinärstipendiater ökas från 5 till 8.

Beträffande ridskolan:

17:o) för sin del beslutit att för chefen för ridskolan uppföra å
nämnda skolas stat ett arfvode, motsvarande majors aflöningsförmåner.

Beträffande inf^uteriskjutskolan:

18:o) för sin del beslutit att för chefen för infanteriskjutskolan
uppföra å nämnda skolas stat ett arfvode, motsvarande majors aflöningsförmåner.

Beträffande remontcringsstyrelsen:

19:o) för sin del beslutit att för chefen för remonteringsstyrelsen
uppföra å ordinarie stat ett arfvode, motsvarande majors aflöningsförmåner.

150

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande öfvergången till den nya härordningen samt infanteriets stam

från och med år 1908:

20:o) beslutit, att den nya härordningen, sådan den af Riksdagen
blifvit antagen, skall vara genomförd under tolf år, räknade från och
med år 1902;

21:o) för sin del beslutit:

att den rust- och rotehållare vid de indelta truppförbanden åliggande
skyldighet att hålla karl skall i mån af det nuvarande manskapets afgång
upphöra från och med år 1902; egande Eders Kongl. Maj:t att intill år
1908 i mån af behof genom anställande af manskap på grund af frivilligt
aftal ersätta afgången, för så vidt genom densamma den indelta nummerstyrkan,
utom spel, skulle komma att understiga:

* a) vid hvart och ett af Lifregementet till fot, Första lifgrenadier
regementet, Andra lif grenadier regementet, Vestgöta regemente, Uplands
regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente, Kronobergs regemente,
Jönköpings regemente, Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs
regemente, Vestgötadals regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente,
Kalmar regemente, Vermlands regemente, Norra skånska infanteriregementet
och Södra skånska infanteriregementet 520 nummer;

b) vid Smålands grenadierkår 260 nummer;

c) vid Norrbottens regemente 300 nummer;

d) vid Vesterbottens regemente 375 nummer;

e) vid Jemtlands fältjägareregemente 480 nummer; och

f) vid hvart och ett af Lif regementets dragoner, Lif regementets husarer
och Smålands husarregemente 350 nummer; samt

att Eders Kongl. Maj:t jemväl för tiden från och med år 1908 och
intill dess annorlunda bestämmes skall ega att i mån af behof genom
anställande af manskap på grund af frivilligt aftal ersätta afgången i infanteriets
nummerstyrka:

med högst 72 nummer vid hvart och ett af Lifregemente till fot,
Första lifgrenadierregementet, Andra lifgrenadierregementet, Vestgöta regemente,
Uplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente,
Kronobergs regemente, Jönköpings regemente, Dalregementet, Helsinge regemente,
Elfsborgs regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente, Norrbottens
regemente, Vesterbottens regemente, Kalmar regemente, Vermlands
regemente, Jemtlands fältjägareregemente, Norra Skånska infanteriregementet,

151

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Södra Skånska infanteriregementet, Vesternorrlands regemente samt det nya
för första arméfördelningen afsedda regementet,

samt med högst 48 nummer vid hvart och ett af de af Smålands
grenadierkår och Blekinge bataljon samt af Vermlands fältjägarekår och
Hallands bataljon bildade regementena;

22:o) beslutit, att den rusthållarne vid de indelta kavalleriregementena
åliggande skyldighet att hålla häst skall i mån af de nuvarande
rusthållshästarnes afgång upphöra från och med år 1902;

23:o) för sin del beslutit, att från och med år 1904 indelningsverket
i sin helhet skall, så fort ske kan, upphöra;

24:o) beslutit, att likaledes från och med år 1904 frälserusttjensten
och presterskapets åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i
spanmål skola upphöra; samt

Beträffande penningebidraget till de värnpligtige:

25:o) beslutit, att det värnpligtig tillkommande penningebidrag bestämmes
:

till 20 öre om dagen under den första tjenstgöringen (rekrytskolan)
äfvensom under den tid, värnpligtig fullgör hela den honom åliggande
tjenstgöring i en följd, och

till 50 öre om dagen under annan tjenstgöring.

152

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

C. Ändringar i strafflagen för krigsmagten.

Riksdagen öfvergår härefter till de i Eders Kongl. Maj:ts ofvanberörda
proposition rörande vissa ändringar i strafflagen för krigsmagten
framstälda förslag.

På sätt af det föregående framgår har Riksdagen vid behandlingen
af förslaget till ny värnpligtslag bifallit Eders Kong]. Maj:ts förslag, att
värnpligtig jemväl i fråga om uraktlåtenhet att inställa sig till tjenstgöring
skulle ställas under strafflagen för krigsmagten.

Enligt den föreslagna lydelsen af § 2 c) i nämnda lag skulle värnpligtige
hänföras till krigsmän i de fall, som i värnpligtslagen bestämmas.
De stadganden, som härmed åsyftas, äro tydligen 31 och 36 §§ i förslaget
till värnpligtslag. I dessa §§ omförmäles emellertid icke, i hvilka fall de
värnpligtige äro att hänföra till krigsmän, utan i hvilka fall de äro underkastade
krigslag eller, enligt den af Riksdagen antagna redaktion, kriminallag
för krigsmagten. Det synes derför, på sätt ock vid den inom
högsta domstolen verkstälda granskningen af förevarande förslag af två
justitieråd erinrats, vara nödigt, att ifrågavarande stadgande i strafflagen
för krigsmagten gifves en lydelse, som bättre än den föreslagna står i
öfverensstämmelse med värnpligtslagen, och har Riksdagen af sådan anledning
vidtagit en ändring af stadgandets redaktion.

Mot Eders Kongl. Maj:ts förslag angående ändring i 62 § i strafflagen
för krigsmagten har Riksdagen icke haft något att erinra.

Riksdagen, som, enligt hvad ofvan omförmälts, ansett Eders Kongl.
Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas,
har i anledning af samma proposition för sin del antagit följande lag om
ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten den 7 oktober
1881.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

153

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten
den 7 oktober 1881 skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §■

Till krigsmän hänföras:

a) officerare och underofficerare vig krigsmagten;

b) manskap och spel, som innehafva fast anställning vid krigsmagten;

c) värnpligtige i de fall, då de, enligt hvad i värnpligtslagen sägs,
äro underkastade kriminallag för krigsmagten;

d) skeppsgossar vid flottan, till tjenstgöring å krigsfartyg förhyrda
sjömän, äfvensom derå anstälde maskinister och arbetare; samt

e) andra personer i de fall, då de, efter hvad särskilda författningar
innehålla, äro krigslag underkastade.

1 de fall, då, enligt särskilda författningar, de, som höra till frivilliga
för nationalförsvaret bildade kårer, äro krigslag underkastade, vare
å dem, der ej i omförmälda författningar annorlunda sägs, tillämpligt
hvad om krigsmän i denna lag stadgadt är.

62 §.

Begär officer eller underofficer rymning i andra fall, än de, som äro
nämnda i 60 och 61 §§; dömes till afsättning.

Gör det någon af manskapet; belägges första gången med disciplinstraff,
och dömes andra gången till fängelse i högst sex månader, tredje
gången till fängelse från och med sex månader till och med ett år samt
fjerde och följande gånger till straffarbete från och med sex månader till
och med två år.

Stockholm den 2 juni 1901.

Med undersåtlig vördnad

Bih. till Riksd. Prot. 1001. 10 Sami, 1 A/d. 1 Band. 32 Håft. 20