Riksdagens Skrifvelse N:o 102 (Riksdagsskrivelse 1901:102)

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

N:o 102.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 maj 1901.
— — — — Andra Kammaren den 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande
anslagen till finansdepartementet.

(Statsutskottets utlåtanden nås 8 och 70).

Till Konungen.

I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet, får Riksdagen
för Eders Kongl. Maj:t anmäla följande beslut.

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

l:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Eders
Kongl. Maj:t under denna hufvudtitel uti punkten 1 föreslagit Riksdagen
att höja det i staten för kommerskollegium upptagna anslag till
juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkarteBih.
till Riks. Prot. 1901. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft. (N:o 102.) 1

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

kontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med 6,450 kronor
eller från 21,900 kronor till 28,350 kronor; hvarigenom anslaget till
kommerskollegium komme att höjas från 72,000 kronor till 78,450
kronor.

På sätt departementschefen uti det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 11 januari innevarande år framhållit,
blef vid sistliden riksdag det ordinarie anslaget till kommerskollegium
höj dt med 7,400 kronor. Denna höjning bestod deruti, att
dels det extra anslag å 6,200 kronor, som under en följd af år anvisats
för näringsstatistiken, öfverflyttades till embetsverkets ordinarie stat
och dels ytterligare höjning med 1,200 kronor skedde i samma stat.
Höjningarna fördelades på sådant sätt, att till aflöning åt en aktuarie
uppfördes 3,000 kronor samt återstoden, 4,400 kronor, uppfördes såsom
förhöjning i anslaget till juridiskt biträde, amanuenser, m. m., hvilket
anslag derigenom ökades från 17,500 till 21,900 kronor. Samtidigt
upphörde det extra anslaget att anvisas, och den faktiska förhöjningen
inskränkte sig alltså till berörda 1,200 kronor. Samtliga dessa öfverflyttningar
och förhöjningar afsågo emellertid uteslutande den afdelning
af kommerskollegium, som är sysselsatt med utarbetande af näringsstatistiken,
och någon ökning i de för tillgodoseende af kollegii öfriga
behof afsedda anslagsmedel uppstod icke derigenom.

Då, enligt hvad kommerskollegium nu utredt, anslaget till juridiskt
biträde, amanuenser m. m., under en längre följd af år visat sig
för nämnda och öfriga behof otillräckligt, och, såsom departementschefen
äfven framhållit, ingen anledning torde finnas att antaga, att samma
anslag framdeles mer än hittills kommer att förslå till sitt afsedda
ändamål, synes det sålunda uppvisade, stadigvarande behofvet böra tillgodoses
genom höjning af anslaget, helst som den hittills begagnade
utväg att från hufvudtitelns bespariugar anvisa det bristande beloppet
icke lärer kunna numera anlitas, sedan anslaget till kommerskollegium
blifvit öfverflyttadt till sjunde hufvudtiteln, hvilkens besparingar icke
medgifva dylik åtgärds vidtagande. Mot storleken af den begärda höjningen
har Riksdagen icke haft något att erinra, och har Riksdagen
alltså höjt det i staten för kommerskollegium upptagna anslag till
juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,
vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med 6,450 kronor eller
från 21,900 kronor till 28,350 kronor, hvarigenom anslaget till kommerskollegium
höjts från 72,000 kronor till 78,450 kronor.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Kammarrätten.

2:o) Eders Kongl. Maj:t har i punkten 2 under denna hufvudtitol
i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att å kammarrättens stat
uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två kammarrättsråd
med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en notarie med 3,000
kronor, med rätt för dessa befattningars innehafvare till ålderstillägg i
likhet med öfriga tjenstemän i samma tjenstegrad, äfvensom höja det
nu å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400
kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor; hvarigenom anslaget till
kammarrätten komme att höjas med 22,300 kronor, eller från 169,600
kronor till 191,900 kronor.

Riksdagen har, på sätt i statsrådsprotokollet jemväl framhållits,
på extra stat beviljat dels för hvart och ett af åren 1898, 1899, 1900
och 1901 till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett belopp af
12,800 kronor, dels ock för hvarje af åren 1898, 1899 och 1900 till
arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700
kronor.

För år 1901 har Riksdagen på extra stat beviljat till arfvoden åt
amanuenser samt exlra biträden, flitpenniugar och renskrifningskostnad
8,300 kronor. Ökningen i anslaget, 3,600 kronor, har afsett att bereda
do å kammarrättens revisionsafdelning och aktuariekontor tjenstgörande
amanuenser förhöjda arfvoden.

Hvad Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning beträffar,
har Riksdagen hållit före, att, enär det torde få anses vara genom den
i statsrådsprotokollet lemnade utredning styrkt, att kammarrättens nuvarande
ordinarie personal fortfarande är alldeles otillräcklig för att
hinna inom rimlig tid behandla den dit inkommande mängden af mål
och ärenden, samt att den under en följd af år vunna erfarenheten
gifver vid handen, att någon afsovärd minskning i embetsverkets arbetsbörda
icke är att förvänta, intet skäl förefinnes att längre undanskjuta
frågan om ökning i antalet af kammarrättens ordinarie personal. Riksdagen
har derför ansett sig böra godkänna Eders Kongl. Maj:ts förslag,
att å nämnda embetsverks ordinarie stat må uppföras aflöningar
dels åt ytterligare två kammarrättsråd med 12,800 kronor, dels ock åt
en notarie med 3,000 kronor.

Mot förslaget att till den ordinarie staten öfverföra jemväl det
exlra anslaget åt amanuenser m. m. med ett belopp, som till följd af

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

den nya notarietj enstens inrättande kunnat nedsättas till 6,500 kronor,
har Riksdagen ej heller haft något att erinra.

Riksdagen har alltså å kammarrättens stat uppfört lön och tjenstgöringspenningar
för ytterligare två kammarrättsråd med tillhopa 12,800
kronor och för ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för
dessa befattningars innehafvare till ålders tillägg i likhet med öfriga
tjensteman i samma tjenstegrad, äfvensom höjt det nu å kammarrättens
stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden,
flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 6,500 kronor
till 34,900 kronor, samt sålunda höjt anslaget till kammarrätten med
22,300 kronor, eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor.

Tullverket.

3:o) Eders Kongl. Maj:t har beträffande tullverket föreslagit, att
Riksdagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda protokoll
öfver finansärenden tillstyrkta förändringar i tullverkets stater, måtte
för år 1902 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,982,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets ordinarie
utgiftsstater för år 1902 enligt Eders Kong]. Maj:ts förslag skulle
komma att upptaga följande slutsummor, nemligen:
aflöningsstaten................................................................. kronor 2,216,300:

öfvergångsaflöningsstaten

ålderstilläggsstaten ........................................................

indragningsstaten ...........................................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente
..............................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ......................................................

omkostnadsstaten ...........................................................

9,500
220,000
9,740

227,000:

41,800

257,660

summa kronor 2,982,000

eller 200 kronor mindre än det belopp, hvarå motsvarande stater för
år 1901 slutade.

Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning har af Riksdagen
bifallits.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Öfverintendentsembetet

4:o) Med bifall till hvad Eders Kong]. Maj:t i punkten 4 under
denna hufvudtitel i statsverkspropositionen föreslagit, har Riksdagen
höjt det å öfverintendentsembetets stat till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad
m. m. uppförda anslag, 8,400 kronor, med 3,600 kronor till 12,000
kronor; hvarigenom anslaget till öfverintendentsembetet höjts från 35,500
kronor till 39,100 kronor.

Patent- och registreringsverket.

5:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande
af det enligt statsrådsprotokollet för den li januari 1901
tillstyrkta förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket för
år 1902, måtte medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken
äfvensom af mönster och modeller finge användas till bestridande af
de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patentoch
registreringsverket betingades af tillämpning under år 1902 af
förordningen angående patent, lagen om skydd för varumärken samt
lagen om skydd för vissa mönster och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för
ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och
föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge
användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med
nyssberörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1902 af lagen
om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och
lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Eders Kongl.
Maj:t funnes betingade af tillämpning under år 1902 af lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,
firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar
af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna utgiftsstaten hade följande
lydelse:

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

Kronor.

	Lön.	Tjenst- \| görings-pen- 1 mngar. \|	i Summa j aflöning.
A. Aflöningar.
1 öfverdirektör ................	5,000	2,000	7,000
1 öfveringeniör ................	3,700	1,800	5,500
1 öfveringeniör ...............	3,700	1,800	5,500
1 ledamot och sekreterare	3,000	1,500	4,500
2 ledamöter och sekreterare	6,000	3,000	9,000
1 registrator och arkivarie	1,800	1,200	3,000
1 notarie............................	1,800	1,200	3,000
1 byråingeniör ................	1,800	1,200	3,000
8 byråingeniör er................	14,400	9,600	24,000
1 bokhållare ....................	1,800	1,200	3,000
1 förste vaktmästare........	800	300	1,100
1 vaktmästare....................	500	300	800
2 vaktmästare....................	1,000	\| 600	1,600

Lönen kan
^,efter 5 år höjas
med 500
kronor.

Lönen kan
höjas efter 5
år med 500
kronor och efter
10 år
med ytterligare
500 kronor.

\ Lönen kan
'' efter 5 år höjas
| med 100
'' kronor.

Anm.

Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bo
stad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen
minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis .................................

Till

B. Omkostnader.
Förslagsanslag.

adjungerade ledamöter, biträdande
nuenser, särskildt tillkallade teknis
skrifbiträden, extra vaktmästare, vii
renskrifning och skrifmaterialier, p
ved, lyse, renhållning och städning
anskaffande och underhåll m. m......

ingeniör er,

drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt..

återstälda registreringsafgifter ..................................

bidrag till patentunionens internationella byrå i I

Summa kronor

71,000 3,500
69,000
47,400
3,000	—
1,600	—
—	-1

74,500

121,000

|l95,500]

Riksdagens Skrifvelse N:o 102. 7

I likhet, med departementschefen anser Riksdagen den lemnade
utredningen gifva vid handen, att en ökning i antalet af de hos patentoeh
registreringsverket anstälde ordinarie byråingeniörer är af behofvet
påkallad.. Denna ökning har departementschefen med hänsyn, bland
annat, till den varsamhet, som bör iakttagas vid inrättandet af nya
ordinarie befattningar hos ett embetsverk, som är hänvisadt att af
egna inflytande medel aflöna sin personal, ansett böra begränsas till
tre.. Riksdagen håller dock före, att, af nämnda skäl och med hänsyn
derjemte till att öfverskotten af patentafgifter under senare år visat
benägenhet till minskning, det för närvarande torde vara lämpligast,
att ökningen sker med ondast två ordinarie byråingeniörer, synnerligast
som man torde böra i det längsta undvika alt höja patentafgifterna.
I betraktande bör äfven tagas att, då patent- och registreringsverket
den 23 oktober 1897 i sitt förslag till ordinarie stat för embetsverket
anselt sig böra inskränka sin begäran till fyra nya byråingeniörsbefattuingar
samt Eders Kongl. Maj:t föreslagit och Riksdagen år 1898
beviljat två af dessa, embetsverkets sålunda år 1897 framstälda önskan
skulle genom upprättande af två dylika befattningar nu uppfyllas. Riksdagen
har äfven trott det kunna ifrågasättas, huruvida icke, sedan numera
systemet för de utländska patentskrifternas klassificering torde
vara mera kändt och personalen mera van dervid samt dessutom det
vid. embetsverkets bildande tillströmmande stora materialet af dylika
skrifter numera antagligen blifvit ordnadt, klassificeringsarbetet möjligen
kan småningom blifva lindrigare och att derför inrättandet af en ny
ordinarie tjenstebefattning för dylikt ändamål vore mindre behöfligt.

Enär Riksdagen alltså ansett, att endast två nya byråingeniörsbefat.
tningar nu böra inrättas, har Riksdagen måst i omkostnadsstatens
aflöningsanslag upptaga arfvoden åt ytterligare två biträdande ingeniörer,
med tillhopa 3,000 kronor.

I afseende å öfriga delar af Eders Kongl. Majrts nu föreliggande
förslag har Riksdagen icke haft något att erinra.

Eders Kong], Maj:ts förevarande framställning har alltså på det
sätt bifallits, att Riksdagen dels godkänt följande

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

A. Aflöningar.

Kronor.

Lön.

1 öfverdirektör .............

1 öfveringeniör .............

1 ledamot och sekreterare

2 ledamöter och sekreterare
1 registrator och arkivarie

1 notarie.........................

1 byråingeniör.................

7 byråingeniörer.............

1 bokhållare .................

1 förste vaktmästare.....

1 vaktmästare.................

2 vaktmästare.................

5.000
3,700
3,700

3.000

6.000
1,800
1,800
1,800

12,600

1,800

800

500

1,000

Tjenst görings pen ningar.

Summa

aflöning.

2,000

1,800

1,500

3,000

1,200

8,400

1,200

300

600

7.000
5,500

5.500

4.500

9.000

3.000
3,000
3,000,

21,000

3,000

1,100

800

1,600

Lönen kan
efter 5 år liöjas
med 500
kronor.

Lönen kan
höjas efter 5
år med 500
kronor och efter
10 år
med ytterligari
500 kronor.

\ Lönen kan
Vefter 5 år höjas
( med 100
/ kronor.

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,
skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen
minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis........................................

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser,
särskildt tillkallade tekniska biträden, extra
skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,
renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,
ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m.................................

„ böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskostnader,
kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag
af influtna prenumerationsafgifter och dylikt ...

„ återstälda registreringsafgifter ....................................

„ bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern

68,000

3,600

72,000

47,400

3,000

1,600

71,500

124,000 -

Summa kronor

195,500| — I

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

dels ock medgifvit,
att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken äfvensom
af mönster och modeller må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patent- och
registreringsverket betingas af tillämpning under år 1902 af förordningen
angående patent, lagen om skydd för varumärken samt lagen
om skydd för vissa mönster och modeller, samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för
ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och
föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med
nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning under år 1902 af lagen
om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och
lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Eders Kong].
Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1902 af lagen om
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelslegistei,
fiima och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar
af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Öfriga ordinarie anslag.

6:o.) Beträffande öfriga ordinarie anslag under denna hufvudtitel
har någon förändring icke af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatts.

Riksdagen får anmäla, att samtliga här ofvan icke särskild t omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag under denna
hufvudtitel blifvit i riksstaten för 1902 uppförda med oförändrade belopp,
dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. blifvit
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, miuskadt med 4 kronor eller
från 61,500 kronor till 61,556 kronor.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva
följande anslag beviljats.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. t Afl. 1 Band. 22 Häft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

7:o.) I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning tiar Riksdagen, till beredande af arfvode för en
byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på extra stat för år 1902
anvisat ett belopp af 4,500 kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

8;o.) Eders Ivongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till ordnande
och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet på extra stat bevilja
24,000 kronor, att utgå under fyra år, deraf för år 1902 0,000
kronor.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har i detta ämne föreslagits,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes dels låta genom arkivaliskt fackbildade
personer snarast möjligt företaga en inspektion af i hufvudstaden beijntliga
embetsverks samlingar af arkivalier, dels i öfrigt vidtaga åtgärder i syfte,
att högsta vården om rikets offentliga arkiv måtte uppdragas åt riksarkivet
såsom central öfverstyrelse, äfvensom för nämnda inspektion
ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 1,000
kronor, och

att Eders Kongl. Maj :ts proposition om anslag för fortsatt ordnande
och registrerande af kammararkivets handlingar matte på det. sätt af
Riksdagen bifallas, att Riksdagen för nämnda ändamål beviljade ett
extra anslag af 24,000 kronor, att utgå under fyra år, samt deraf för
år 1902 anvisade 6,000 kronor, allt under vilkor, att arbetet verkstäldes
efter sådan plan, att nödig enhetlighet mellan riksarkivets och kammararkivets
samlingar vunnes.

Angående de skäl, som legat till grund för motionärens ifrågavarande
framställningar, har anförts följande.

I Eders Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd
och behof hade under sjunde hufvudtiteln föreslagits beviljande af ett
extra anslag å 24,000 kronor för fortsatt ordnande och.registrerande af
kammararkivets handlingar. Af den motivering, som i statsrådsprotokollet
lemnades för detta förslag, framginge, att för samma ändamål
sedan januari 1897 redan beviljats tillsammans 21,500 kronor; men

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

äfven i ett annat hänseende ville det synas, som skulle för kammararkivet
Riksdagens uppmärksamhet snart komma att tagas i anspråk. Enligt
hvad af de offentliga tidningarna vore bekant, hade nemligen finansministern
i embetsskrifvelse af den 19 sistlidne december anmodat
öfverintendontsembetet att låta uppgöra ritningar och kostnadsförslag
för uppförande af dels ett nytt kanslihus på den tomt, som nu upptoges
af bland annat kammarrättens hus — i hvilket kammararkivet
vore inrymdt — dels nya lokaler för kammarrätten, domänstyrelsen
och kammararkivet på den tomt å Riddarholmen, som för närvarande
disponerades af Stockholms stads auktionsverk.

De ändamål, hvilka det här gälde att för kammararkivet tillgodose
— ordnandet af dess rika samlingar och dessas inrymmande i en ny
lokal — vore utan tvifvel båda synnerligen behjertansvärda; och båda
hade också förut varit föremål för statsmagternas uppmärksamhet. Beträffande
ordnandet, hänvisades i motionen till de skeden af sakens
historia, hvilka i statsrådsprotokollet vore berörda; hvad åter anginge
frågan om ny lokal för arkivet, erinrades, hurusom 1897 års statsrevisorer
uttalat, att det för bevarande från förstörelse af arkivets betydelsefulla
handlingar och för deras tillgodogörande för forskningen
vore af största vigt, att arkivet blefve förflyttadt till rymligare och
ändamålsenligaro lokaler än dess dåvarande.

Båda dessa frågor vore emellertid af den innebörd, att de måste
frammana tanken på en tredje: frågan om kammararkivets — och
måhända äfven andra af våra centrala embetsverks arkivs — framtida
öde. Att man till den frågan borde taga största hänsyn, både när det
gälde att ordna kammararkivalierna och när fråga vore om att för deras
bevarande anskaffa nya lokaler, borde icke vara svårt att ådagalägga.
Ett arkivs ändamålsenliga tillvaro vore nemligen icke betryggad blott
derigenom, att dess innehåll en gång blifvit bragt i ordning eller att
det fått en ny lokal. Dåliga lokala förhållanden hade knappast varit
den förnämsta orsaken till det sorgliga skick, hvari kammararkivet befunnit
sig, utan det hade varit bristen på oafbruten sakkunnig ledning.
Sakkunnige vårdare af ett arkiv kunde göra mycket äfven i och trots
dåliga lokaler, och vore de, hvar efter annan, af den rätta sorten, så
skulle de ock nog kunna sörja för, att lokalerna icke blefve för ohjelpliga,
utan något så när följa med arkivets utveckling. Saknades åter
sakkunnig vård, så kunde moderna lokaler och hyllor eller en en gånginförd
ordning i längden föga hjelpa.

Kammararkivets historia kunde gifva slående exempel härpå,
lider hade funnits, då arkivet haft lyckan att erhålla sakkunnige

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

vårdare; från dessa perioder qvarlåge ännu för sin tid utmärkta förteckningar
och dylikt. Men — och detta hade alltid varit kammararkivets
och liknande arkivs olycka — tider hade sedan kommit, då
sådan sakkunnig vård saknats, och när då materialet ökats, hade efter
hand den gamla ordningen blifvit rubbad och så småningom allt åter
bragts i oreda. Hvad som främst af allt behöfdes för att betrygga ett
arkivs ändamålsenliga bestånd vore således garantien för oafbruten sakkunnig
vård.

Erfarenheten från både vårt land och andra länder visade nu —
hvad för öfrigt läge i sakens natur — att sådana garantier icke stodc
att vinna, så framt ej de offentliga arkiven vore direkt underordnade
landets allmänna arkivstyrelse. Utöfvades ledningen af andra myndigheter,
riskerade man alltid, att dessa myndigheter vid tillsättande af
arkivarie- och andra platser i arkiven icke toge tillbörlig hänsyn till
att den blifvande innehafvaren egde tillräckliga arkivaliska fackkunskaper.
Exempel på att så förfarits af närmast öfverordnade myndighet
förelåge icke minst från kammararkivets historia, och hvad som
mer än en gång skett i sådant hänseende, kunde naturligtvis, så länge
systemet vore oförändradt, äfven framdeles komma att upprepas.

Det, som gälde kammararkivet, gälde också andra större, offentliga
arkiv både i vårt land och i utlandet. Så länge de lydde direkt
under förvaltande, d. v. s. för helt andra ändamål än arkiv-vård sammansatta
och arbetande embetsverk, egde man icke nödiga garantier för, att
erforderlig, sakkunnig skötsel skulle komma dem till del. Man kundo
snarare antaga, att motsatsen måste inträffa. Likasom embets- och
tjenstemännen i ett förvaltande verk under sin föregående utbildning
i de allra flesta fall icke haft något tillfälle att taga kännedom om
eller skaffa sig erforderlig öfning i allt det myckna, som i vår tid allt
mer framstälde sig såsom en oafvislig fordran på en duglig arkivvårdare,
så blofve de också sedermera under sin tjenstgöring så strängt
upptagna af sina dagliga, löpande göromål, att do åt arkivalisk fackutbildning
icke hunne egna någon tid. Man kunde emellertid naturligtvis
icke förundra sig öfver, om de gerna sago en arkivarieplats,
öfver hvilken verket möjligen förfogade, besatt med någon af dess
egne tjenstemän — hvilken derför finge verkets förord — och följden
häraf blefve då, att det måsto fordras alldeles särskildt lyckliga undantagsförhållanden,
om personen i fråga någonsin skulle kunna förvärfva
sig nödiga fackinsigter. Ofta finge han emellertid icke ens på den
nya platsen tid till egentligt arkivvårdande arbete, enär det icke vore
så ovanligt, att arkivariens befattning voro förenad med registratorns

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

eller med andra befattningar och i sådant fall det af dagliga löpande
göromål vanligen gåfves alltför mycket, för att någon synnerlig tid
skulle bli öfrig för den tidsödande och besvärliga vården och ordnandet
af verkets äldre, ofta på skilda håll och i olämpliga lokaler
spridda handlingar. Detsamma gälde naturligtvis äfven, då — hvarpå
ej heller exempel saknades — arkivarieplatsen betraktades såsom en
befattning, hvilken man ansåge det vara en fördel att kunna disponera
åt sådana, som först efter någon tids väntan derstädes kunde påräkna
befordran på annat håll.

Det nu sagda innebure, enligt hvad i motionen betonats, icke
någon anmärkning mot vare sig våra centrala embetsverk eller tjenstemännen
i dem: anmärkningen vore lägtad mot det hittills rådande system,
enligt hvilket ej mindre vården af flera århundraden gamla arkivalier
skulle utöfvas af personer, som icke haft tillfälle att förskaffa sig derför
erforderlig fackutbildning, än äfven högsta öfverinseendet öfver och
ansvaret för dessa samlingar läggas på embetsverk, som hade helt
andra funktioner.

En naturlig följd af ett sådant system hlefve emellertid, att embetsverken
i gemen, ja, äfven de personer, som inom desamma närmast
fått förvaltningen af deras arkiv sig anförtrodd, lätt komme att sakna
rigtig föreställning om betydelsen af de arkivalier, som stode under
deras vård — något, hvarpå våra embetsverks historia kunde lemna
många slående bevis. I flertalet fall inskränkte sig tjenstemännens
behof af arkivalierna till hanlingar af ganska sent datum, hvilka användes
för utredning af förekommande ärenden; de äldre handlingarna
åter behöfde de i allmänhet icke och komme derför lätt att betrakta
dem såsom en onyttig börda, hvilken syntes dem dess mer värdelös,
ju äldre handlingarna vore. Allt eftersom tiden ginge, dess flera af
de äldre årgångarne ansåge man sig derför kunna inrangera bland de
som värdelösa betraktade delarne af arkivet; så finge dessa maka åt
sig för de yngre, dagligen växande löpande akterna och blefve ofta
suart magasinerade på vindar, i källare och allehanda andra för arkivvård
alldeles olämpliga lokaler, der ordningen bland dem efter hand
blefve allt sämre, der de stundom rent af märktes med beteckningen
»odugliga» handlingar och faktiskt äfven af vederbörande såsom sådana
betraktades. På detta sätt blefve förklarligt, huru t. ex. krigskollegium
i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 19 juni 1832 kunnat om
en stor samling uppräknade arkivalier — bland hvilka märktes i historiskt
afseende så betydelsefulla saker som registratur och diarier alltifrån
år 1633, brefböcker ifrån år 1635, generalmöustringsberättelser

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

ifrån år 1626 och dylikt — förklara, att af dem »någon gagnelig upplysning
för framtiden icke står att vinna», hvarför kollegiet också hemstält,
att desamma skulle dels få användas till patron- och ombuntningspapper,
dels öfverlemnas till något papperspruk för att der omarbetas.
Samma åskådning hade naturligtvis också legat till grund för det
memorial af den 6 juni 1850, i hvilket en kammararkivarie, som dock
då redan åtskilliga år beklädt sin plats, kunnat om en samling hofräkenskaper
af flera slag från 1600-talet — räkenskaper af stort kulturhistoriskt
värde och numera sannolikt för slottsarkivet tillvaratagna
— yttra, att de alla vore »af den ålder, att någon upplysning deraf
numera ej är att hemta», hvarför deras bibehållande vore »utan allt
ändamål», hvadan han också, då de uti öfver 100 år varit förvarade i
ej fuktfria hvalf och alltså till patroner ej användbara, hemstälde om
»annan anstalt för desammas förstörande». Lyckligtvis hade Eders
Kongl. Maj:t i båda fallen sagt nej.

Frågan om en mera enhetlig organisation af de centrala arkiven
i hufvudstaden vore, enligt hvad i motionen vidare anförts, icke ny.
Redan 1875 hade de komiterade, som år 1874 tillsatts för afgifvande
af utlåtande och förslag rörande reglering af de förvaltande embetsverkens
och myndigheternas löneförhållanden, och som derjemte varit
bemyndigade att i den mån, de funne lämpligt, föreslå ändringar äfven
i verkens organisation och anordningen af deras arbete, utan meningsskiljaktighet
föreslagit, att vården om kammararkivet skulle öfverflyttas
till riksarkivet. I sin motivering härför hade komiterade framhållit,
bland annat, lämpligheten af att offentliga samlingar af likartad beskaffenhet
så vidt möjligt förenades till ett helt, äfvensom huru den
vanliga tjenstgöringen inom kammarkollegium icke vore egnad att utbilda
do särskilda egenskaper, som borde finnas hos en arkivtjensteman.
Att kammarkollegium då afstyrkte förändringen och att Eders Kongl.
Maj:t den gången följde kollegium, borde väl icke vara något hinder
för, att frågan nu upptoges till förnyad ompröfning. Tvärtom låge det
i öppen dag, att det skulle varit till synnerligt gagn i mer än ett hänseende,
om åtgärder redan då vidtagits, så att kammarkollegiet befriats
från ansvaret af sitt arkiv och kammararkivet upphört att vara ett
ständigt sorgeämne på olika håll. Om kammararkivet i enlighet med
komiterades förslag 1876 förenats med riksarkivet, skulle för dess tillbörliga
ordnande säkerligen ej heller behöfts så extraordinära åtgärder
som dem, regering och Riksdag numera måst tillgripa, då man dertill
dels redan beviljat, dels begärt sammanlagdt 45,000 kronor, och ingen
kunde väl betvifla, att detta ordnande skulle gått säkrare och bättre,

Riksdagens Skrifvelse N:o 102. 15

om det verkstälts af riksarkivets arkivaliskt skolade tjensteman än af
tillfälliga arbetskrafter.

Gent emot nyssnämnda komiterades förslag om kammararkivets
förening med riksarkivet hade kammarkollegium år 1875 anfört, hurusom
vissa utredningar skulle försvåras, om de egentliga kronoräkenskaperna,
som dittills till kammararkivet successive öfverfiyttats, komme
att. qvarstanna i kammarrätten, medan det hufvudsakliga af kammararkivet
deremot komme att öfverföras till riksarkivet, under det att
åter vissa jordeböcker och handlingar funnes qvar i kammarkollegii
egna kontor. Härpå kunde till en början svaras, att det vore svårt
att inse, hvarför, efter ett underordnande af kammararkivet under riksarkivet,
de i kammarrätten reviderade räkenskaperna ej skulle kunna
öfverflyttas till kammararkivet likaväl som dessförinnan; meningen vore
naturligtvis icke att grundlägga ett nytt räkenskapsarkiv. Vidare bordo
erinras, att lika litet som utomlands nödiga utredningar blifvit omöjliggjorda
derigenom, att de administrativa verkens äldre arkiv i allmänhet
flyttats från verken under särskild arkivalisk vård, lika litet skulle sådana
utredningar hos oss förhindras genom ett underordnande af kammararkivet
under riksarkivet. Redan nu vore det ju hos oss en hvard
agli g. sak, att både kammarkollegium och andra embetsverk för sina
utredningar rådfrågade riksarkivets ofta just från dessa verk härrörande
samlingar; och vederbörande verk hade förmodligen funnit sig bättre
deraf, än om de sjelfva skulle haft qvar den tunga bördan att förvara
och varda alla dessa arkivalier. Just med hänsyn till förekommande
utredningar vore det för öfrigt icke minst af nöden, att arkivalier blefve
väl vårdade och ordnade; det funnes tillräckligt många exempel på
den vanvård och oordning, som blifvit följden af att för mycket arkivalier
fått hopa sig hos embetsverken; och det funnes ock exempel på,
hurusom på grund deraf det blifvit dem svårt att förebringa det för en
utredning äskade materialet.

Då det gälde kammararkivet, borde man dessutom lägga märke till,
att långt från alla under kammarkollegii verksamhet tillkomna handlingar
tillhörde det s. k. kammar arkivet. Förhållandet vore nemligen det,
att jemte detta s. k. kammararkiv — hvilket omhänderhades af kammararkivarien
— funnes under kammarkollegii vård jemväl en annan
mycket stor arkivaliesamling, som man skulle kunna kalla kammarkollegii
eget arkiv och som handhades af kollegiets registrator och dess
aktuarie. Till denna senare samling, hvilken, i olikhet med det s. k.
kammararkivet, förvarades i kollegiets egna, olika embetsrum — kammararkivet
förvarades deremot hufvudsakligen i kammarrättens hus,

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

och kammarkollegii tjensteman måste derför lika fullt gå öfver gatan,
då de skalle besöka kammararkivet, som då de skulle besöka riksarkivet
— hörde så godt som alla de akter, hvilka tillkommit under kammarkollegiets
verksamhet ända från, i stort sedt, 1600-talets slut: så kongl.
bref till kollegiet, dess egna diarier, protokoll och registratur, de till
detsamma från orterna inkomna handlingarna, dess akter från nämnda
tid, de nyaste jordeböckerna m. m. Man kunde således taga hela det
s. k. kammararkivet från kollegiet, och detta skulle dock hafva qvar
under sin vård så godt som alla de handlingar, som rörde dess egen
verksamhet under de två senast gångna århundradena! En samling,
ensamt den mer än tillräckligt betungande för ett administrativt
embetsverk att ordna och vårda.

Af det s. k. kammararkivets serier daterade sig åter flertalet från
tiden för mer än 200 år tillbaka, från en tid, då så godt som hela
finansförvaltningen lydde under den gamla »räknekammaren». Uer
funnes, allt ifrån kung Göstas nydaningsverk, representerade de första
begynnelserna till en mängd förvaltningsgrenar, hvilka sedan anförtrotts
åt helt andra embetsverk än det nuvarande kammarkollegiet. Der funnes
de äldsta materialierna för historien om den statens inkomst- och utgiftsförvaltning,
som i våra dagar handhades af statskontoret; om
räkenskaps korn rollen, som nu tillhörde kammarrätten; om tullväsendet;
om myntväsendet; om den vigtiga vården om bergslagerna och om
rikets sjöfart och handel m. m., för hvilket allt efter hand skapats
särskilda embetsförvaltningar. Dertill komme också särskilda, än mera
fristående samlingar, såsom t. ex. det vigtigaste af de forna reduktionsmyndigheternas
arkiv, vissa spillror af enskilda personers arkiv m. m.
Allt detta hade med kammarkollegii nuvarande verksamhet så godt som
intet att skaffa. Hvarför skulle då dess vård alltjemt betunga kollegiet?
Och hvad som i våra dagar allt fort tillflutit kammararkivet — om
också för närvarande tilloppet på grund af bristande utrymme spärrats
.— nemligen do reviderade kronoräkenskaperna, det komme icke från
kammar kollegium, utan från kammarrätten och förvarades för öfrigt delvis
ej ens i kammararkivet, utan vore af kollegium deponeradt just hos
riksarkivet.

Äfven för nu pågående detalj ordnande af kammararkivet skulle utan
tvifvel en närmare förening mellan riks- och kammararkiven vara af
mycket gagn. Det vore först och främst naturligt, att den rika sakkunskap
och den mångåriga erfarenhet vid dylika arbeten, som förefunnes
i riksarkivet, derigenom skulle på ett helt annat sätt komma
detta arbete till godo än under nuvarande förhållanden, då någon sådan

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

samverkan icke förefunnes. Betydelsen häraf framträdde ytterligare,
då enligt ett af tjenstförrättande kammararkivarien den 19 september
1900 aflåtet memorial (refereradt i statsverkspropositionen) »kammararkivets
egen låtaliga personal strängt tages i anspråk af andra tjensteåligganden
och ytterst sällan kan egna någon tid åt dylikt ordningsarbete»:
tillräckliga garantier syntes sålunda icke finnas för att den
kännedom om arkivet i dess helhet äfvensom den arkivaliska fackkunskap
och erfarenhet, som naturligtvis i högre mått borde förefinnas
hos arkivets egen personal än hos de mera tillfälliga deltagarne i ordningsarbetet,
kunde i önskvärd grad komma detta arbete till del. Huru
vigtigt det emellertid vore, att ett ordningsarbete af dylik art från
början icke anlades efter mindre rigiiga principer, derom förvarade
kammararkivet redan nu eif varnande exempel i den s. k. Sandbergska
samlingen — af staten bekostad med minst 10,000 rdr — om hvilken
en erfaren historiker och arkivman måst uttala, att den metod, efter
hvilken den voro upplagd, tillämpad på originalhandlingar, stodo i
opposition till hvarje rationel plan för ett offentligt arkivs ordnande.
(Historisk Tidskrift 1897, sid. 161.)

_ För enhetlighet i ledningen af ordningsarbetet i kammararkivet
och i riksarkivet talade ännu en omständighet af mycken vigt. Kammararkivet
hade nemligen ingalunda i alla tider varit ett slutet helt,
utan derifrån hade vid olika tillfällen blifvit till riksarkivet — äfvensom
vissa andra arkiv — öfverflyttade än särskilda grupper af arkivalier,
än mera osammanhängande massor af oordnade handlingar, hvilka
vid olika tillfällen af kammararkivarier förklarats såsom »umbärliga»,
»odugliga» och dylikt, men sedermera i riksarkivet blifvit föremål för
ordningsarbete. Af i kammararkivet nu förvarade arkivalier — både
sådant, som förut varit temligen bekant, och sådant, som vid nu verkstäld
granskning af dess mera oordnade handlingar provisoriskt uppdelats—
tillhörde icke så litet just samma serier som de förut till riksarkivet
öfverlemnade eller dermed närbeslägtade, och borde sålunda,
efter alla förnuftiga arkivprinciper, ovilkorligen med dessa sammanföras.
För att detta skulle låta sig göra, fordrades emellertid en ganska
ingående detaljkännedom af olika arkivserier äfvensom möjlighet att
vid behof kunna från det ena arkivet till det andra obehindradt flytta
än hela band och bundtar, än lösa blad och aktstycken för att jemförande
studera dem och förpassa hvarje handling just till dess rätta
plats — något, som naturligtvis icke vore möjligt utan gemensam,
enhetlig ledning af det hela.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Utan en sådan gemensamhet kunde det icke undvikas, att man på
båda hållen onödigtvis kastade bort tid, möda och kostnader på ett
ordningsarbete, som, när det i alla fall en gång oundvikliga sammanförandet
af det samhöriga komme att ega rum, skulle få göras om igen.
För att undvika slöseri med arbetstid och arbetskraft i statens tjenst,
borde alltså en enhetlig ledning af nu ifrågavarande ordningsarbeten
fortast möjligt organiseras; och då det väl icke läte sig göra att åt
kammarkollegium öfverlåta vården älven al riksarkivet, återstode blott
att låta riksarkivet öfvertaga kammararkivet.

Vid frågan om ett ändamålsenligt ordnande af arkivväsendet i
riket syntes man emellertid icke böra stanna blott vid kammararkivet,
utan taga tillbörlig hänsyn äfven till andra centrala arkiv. Redan de
till reglering af kongl. biblioteket och riksarkivet förordnade komitérade
både i sitt utlåtande af den 30 augusti 1876 framhållit, att de ansåge
väsentliga fördelar skola vinnas, om riksarkivet i egenskap af centralt,
embetsverk stäldes i någon förbindelse med öfriga inom landet befintliga
offentliga arkiv, samt att en förening af de centrala arkiven och en
organisation af provinsarkiven under riksarkivet vore önsklig. I sin
årsberättelse för 1881 hade dåvarande riksarkivarien uttalat sig för,
att för emottagande af de jemte riksarkivet befintliga centrala arkivens
handlingar skulle anordnas ett under riksarkivets tillsyn stäldt reservarkiv.
Vid 1887 års januari-riksdag hade framlidno landshöfding Axel
Bergström i Första Kammaren väckt en motion med förslag om att
Riksdagen i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t skulle anhålla om åtgärders
vidtagande i syfte ''»att högsta vården om rikets alla offentliga arkiv måtte
uppdragas åt riksarkivet eller ecklestikdepartementet såsom central öfverstyrelse».
I motiveringen till denna motion hade bland annat yttrats
följande: »Då det är en beklaglig sanning, att våra många offentliga
urkundssamlingar eller arkiv i do flesta fall ej handhafvas som sig bör
— till oersättlig förlust för kännedomen om utvecklingen af våra förhållanden
på alla områden under sista århundradena — torde en slik
missrigtning böra motarbetas i tid, d. v. s. innan det blir för sent.
Säkraste sättet att åstadkomma en bättre sakernas ordning vore tvifvelsutan,
att alla dessa arkiv stäldes under en centralstyrelse, vare sig
riksarkivet eller ecklesiastikdepartementet, på det att handlingarna kunde
på likformigt sätt ordnas, vårdas och tillhandahållas. Denna arkivstyrelse
borde ega att föreskrifva de allmänna grunderna för ordnandet
samt insamla noggranna förteckningar öfver hvarje arkivs innehåll;
vidare att genom utsända inspektörer dels jemföra de upprättade förteckningarna
med sjelfva handlingarna och dels — hvilket vore det

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

mest angelägna — öfvervaka, att den påbjudna vården ej urartade
eller återginge till vanvård; samt slutligen att tillse, att Sveriges folk
finge fullt tillgodonjuta sin i tryckfrihetsförordningen förbehållna rätt
att ega tillträde till offentliga handlingar. Alldenstund många enskilda
fall kunna påpekas dels af oordentligt ordnande, dels af oförsvarlig
vanvård och förstöring samt dels af olagligt hinder mot medborgarnes
forskningsrätt, skall säkerligen en hvar nödgas medgifva behöfligheten
af hvad nu ifrågasattes.»

På grund af Riksdagens upplösning hade motionen ej hunnit blifva
slutbehandlad, men sedan vid 1888 års riksdag frågan återupptagits
genom motioner af grefve Gustaf Sparre i Första Kammaren och friherre
Carl Carlson Bonde i Andra Kammaren, hade Riksdagen den 14
maj 1888 aflåtit en skrifvelse (n:o 84) med anhållan, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas för
att vinna ett bättre handhafvande af på spridda håll förvarade offentliga
arkiv. Vid denna frågas vidare behandling hade åtskilnad gjorts mellan
de provinsiella arkiven och de i hufvudstaden befintliga. Hvad de förra
beträffade, hade ifrågavarande skrifvelse efter hand ledt till den landsarkivorganisation,
hvilken för närvarande just hölle på att utveckla sig;
de senare återstode deremot ännu att omhändertaga. I utlåtande af
den 24 december 1888, föranledt af nämnda riksdagsskrifvelse, hade
riksarkivarien framhållit, hurusom äfven andra arkiv än kammararkivet
lede af väsentliga brister — lian hade särskildt omnämnt Svea hofrätts
och statskontorets äfvensom riksgäldskontorets samt bergs- och kommerskollegiernas
arkiv. Hvad särskildt de sistnämnda anginge, måste deras
nuvarande förvaringslokaler betraktas såsom i hög grad provisoriska:
arkiven vore nemligen dels fördelade i en mängd olika rum i kommerskollegiets
embctslokal — hvilken vore belägen i staden inom broarne,
under sig hade diverse affärslokaler och således måste betraktas såsom
i hög grad eldfarlig — äfvensom på husets vind, der arkivkontoren
vexlade med boningsrum, dels äfven med vigtiga delar nödtorfteligen
inrymdt i ett f. d. kolerasjukhus på Östermalm. Äfven andra
centrala arkiv, t. ex. medicinalstyrelsens, förmältes lida af liknande
svårigheter.

Riksarkivarien hade i nyssnämnda utlåtande jemväl framhållit, huru
det i allmänhet vore de äldre och sålunda i historiskt afseende värdefullare
handlingarna, som lede mest af missförhållandena, enär det
vanligen vore dessa, som undanflyttades till de sämre lokalerna och
åtnjöte mindre uppmärksamhet och omvårdnad. Af do utvägar, som
kunde ifrågakomma för afhjelpande af detta missförhållande, hade den

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

i och för sig lämpligaste och lättast verkställbara synts honom vara
den, att de olika embetsverkens äldre handlingar sammanfördes till ett
gemensamt arkiv, hvarför han ifrågasatt upprättande för de centrala
embetsverkens äldre handlingar af ett särskildt vare sig under riksarkivets
tillsyn stäldt eller på annat sätt ordnadt reservarkiv. För att
ett sådant arkiv måtte ställas i allra närmaste samband med riksarkivet
— derest icke detta skulle kunna tillräckligt utvidgas för att mottaga
nu ifrågavarande samlingar — talade bland annat äfven det förhållande,
att, sedan berörda skrifvelse alläts, likasom delvis äfven dessförinnan,
från flertalet af de nämnda arkiven mycket betydande samlingar blifvit
dels till riksarkivet öfverlemnade och med dess samlingar införlifvade,
dels derstädes deponerade; redan samhörighetsprincipen fordrade alltså,
att de äldre arkivalierna från dessa embetsverk icke förblefvo splittrade
på olika ställen. Deremot kunde ju en lämplig tidsgräns fastställas, så
att, de yngsta, för löpande göromål dagligen behöfliga handlingarna i
mån af behof komme att stanna i verkens vård. För öfrigt har i
motionen i fråga om centralisationstankens betydelse ur olika synpunkter
hänvisats till den framställning deraf, som förelåge i en uppsats
om »Våra centrala embetsverks arkiv» uti Historisk Tidskrift 1898.
Särskildt framhålles i motionen, hurusom i densamma med allt skäl påpekades,
att ett gynsamt tillfälle till denna tankes förverkligande syntes
erbjuda sig, när snart en gång Riksdag och riksgäldskontor skulle flytta
från Riddarholmen. Äfven häri läge ett beaktansvärdt skäl att just nu
upptaga frågan till närmare utredning.

Ett sammanförande äfven i vårt land af embetsarkiven till en
institution sådan som riksarkivet, der de kunde vinna nödig, sakkunnig
vård, skulle, enligt hvad i motionen slutligen anförts, stå i fullständigaste
harmoni med liknande åtgärder, som redan verkstälts flerstädes i utlandet,
och i jemförelse med hvilka vårt arkivväsen, derest vi ej följde
de gima föredömena, komme att te sig i mindre fördelaktig dager.

I Danmark hade man sålunda redan 1861 vidtagit åtskilliga åtgärder
för centralisering af de centrala verkens arkiv och hade sedermera,
särskildt efter en kongl. resolution af den 22 december 1882, gått vidare,
så att i riksarkivet i Köpenhamn vore förenade icke blott de olika kansliernas
forna arkiv, utan äfven t. ex. räntekammarkivet, generaltullkammararkivet,
kommerskollegiets arkiv, finansarkiven och gencralpostdirektionens
arkiv, allt till år 1848, vidare krigs-och marinministeriernas
arkiv till och delvis utöfver samma tid m. m. I Finska statsarkivet
bestode lör tiden till 1809 kanske den öfvervägande delen af handlingarna
just af sådana, som i vårt land ännu tillhörde einbetsverksarkiv.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Preussens arkivväsen företedde en organisation så till vida liknande den
danska, att t. ex. de centrala myndigheternas äldre arkiv — de finansiella
verkens ingalunda undantagna — vore förenade i Geheime-Statsarkivet
i Berlin, under det deremot de provinsiella myndigheternas vore
fördelade på olika provinsarkiv. I Holland och Belgien vore i arkivorganisationerna
fasta gränser gifna, så att alla arkivalier af tidigare
datum vore vare sig koncentrerade i de uti Haag och Briissel befintliga
riksarkiven eller fördelade på olika provinsarkiv, hvaremot handlingar
af senare datum vore qvar hos de respektive myndigheterna.
Detta gränsår vore i Holland 1815, i Belgien 1794; i det senare landet
vore dock äfven åtskilliga handlingar allt intill 1830 införlifvade med
riksarkivet, och man vore just för närvarande sysselsatt med organisationen
af en ny afdelning i arkivet, afsedd att mottaga handlingar från
en senare tid. Finansiella arkivalier, som hos oss ännu läge i vanvård,
räknades der bland centralarkivets dyrbaraste skatter, och af arkivets
utförliga publikationer hade derför betydande delar kunnat egnas åt
just sådana, för den inre historien så vigtiga samlingar. Äfven i Frankrike,
hvars arkivväsen i flera hänseenden vore mönstergilt, särskildt
hvad provinsarkiven anginge, omfattade dess hufvudarkiv, nationalarkivet
i Paris, högst betydande samlingar af hvad som från tidigare
finansiella myndigheter funnes i behåll, och fastän der bredvid egna
arkiv funnits inom vissa ministerier, såsom utrikes-, krigs- och marinministeriet,
hade centralisationsprincipen just i år medfört, att det sistnämnda,
marinministeriets arkiv, blifvit med nationalarkivet införlifvadt.

Något giltigt skäl, hvarför man icke äfven i Sverige borde undersöka,
om ej dylika exempel vore värda att följa, syntes, enligt hvad i
motionen vidare anförts, knappt kunna angifvas. Att ett ändamålsenligt
ordnande af arkivväsendet komme att draga med sig vissa kostnader,
syntes ej vara något sådant skäl, helst då nu blott ifrågasattes en utredning
af saken. Hvad kostnadsfrågan anginge, borde emellertid icke
lörgätas, både att, såsom nu framträdt, vanvård af offentliga arkiv
kunde draga dryga kostnader med sig, och att deras räddning och
framtida bevarande förmodligen skulle blifva billigare, om de centraliserades,
än om de skulle hvar på sitt håll upphjelpas och förses med
drägliga lokaler och dylikt. Det blefve också i regel ett slöseri med
både tid och kraft att för utförande af ett visst arbete använda personer,
som i dylika ting icke egde fackutbildning och öfning. För öfrigt borde
väl dock icke heller förgätas, att de penningar, som vi offrade för bevarande
af våra arkivskatter, dem kunde vi förtjena in igen, men att

22 Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

om dessa skatter sjelfva genom vanvård eller osäkra förvaringsrum skulle
förfaras, en sådan förlust skulle vara oersättlig.

Sveriges inre historia vore ännu till god del oskrifven. Men det
vore af stor fosterländsk bet}Melse, att den hlefve skrifven, ty deraf
funnes mycket att lära för eu hvar. Om fädernas gerning på de utländska
valplatserna visste vi icke så litet; men det stode oss åter att
lära närmare känna fädernas gerning under de gångna tidehvarfven i
eget land, på fält och vid sjö, i skog och i smedja, i kansli och i
borgarenäring. Historien om denna gerning, detta fädernas mödosamma,
välsignelserika, sekellånga odlingsarbete borde vi dock ha skrifven, ty
den lärde hvar och en af oss, i vida kretsar och breda lager, sambandet
mellan vår egen dagliga, fredliga tid och fädernas, och skulle
så med tusen trådar knyta samman de kommande slägtena med de
gångna.

Den historien kunde icke skrifvas utan fri, god och säker tillgång
till de skatter, som ännu läge spridda här och hvar i våra centrala
embetsverks s. k. arkiv. Derför borde deras arkivfråga lösas, men lösas
så, att verklig garanti vunnes för bästa möjliga ordning i och bästa
möjliga vård af de rika skatterna. Sådan ordning och vård kunde
do icke få annat än genom arkivaliskt skolade vårdare och under
arkivaliskt fackutbildad öfverstyrelse. Detta mål borde derför skarpt
hållas i sigte vid hvarje åtgärd, som rörde de ifrågavarande arkivens
ställning. Då nu tvenne sådana åtgärder för närvarande vore å bane,
hvilkas utförande på det ena eller det andra sättet måste blifva af
betydelse för det »bättre handhafvande af på spridda håll förvarade,
offentliga arkiv», som Riksdagen i sin skrifvelse af den 14 maj 1888
begärt, hade ansetts, att en samtidig erinran om denna skrifvelse och
om de i fackkretsar allmänt omfattade principerna för en rigtig arkivvård
icke borde saknas. Särskildt syntes det önskligt, att — likasom
i Danmark provinsarkivens upprättande föregåtts af en med statsanslag
bekostad och af arkivmän utförd inspektion af landets alla vigtigare
arkiv — snarast möjligt en inspektion af sakkunnige måtte verkställas
angående våra centrala embetsverks arkivs omfattning och nuvarande
förvaringssätt.

Med anledning häraf och på grund af hvad sålunda anförts, hade
förslaget under första punkten i motionen framstälts.

Derest denna hemställan vunne bifall, vore det, enligt hvad till
sist i motionen yttrats, tydligt, att sådant måste inverka på fortsättande
af ordningsarbetet inom kammararkivet. Af hvad ofvan anförts om
huru vissa serier af samhöriga handlingar för närvarande vore delade

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

mellan riksarkivet och kammararkivet, framginge emellertid, att redan
nu ett ändamålsenligt ordnande af dessa icke kunde ega rum utan att
en gemensam plan uppgjordes och att äfven under arbetets gång nödig
samverkan egde rum — hvarvid det syntes naturligast, att arbetet
verketäldes under inseende af den myndighet, hos hvilken de största
arkivaliska förutsättningarna vore att finna.

Med anledning häraf hade förslaget i andra punkten blifvit framstäldt.

I öfverenstämmolse med Riksdagens år 1888 uttalade uppfattning
anser Riksdagen ett bättre handhafvande af de på spridda håll förvarade
offentliga arkiven vara synnerligen behöflig!. Genom beslut om upprättandet
af landsarkiv och genom den stadga angående vissa offentliga
arkiv, som af Eders Kongl. Ma:jt utfärdats den 31 december 1900, hafva
visserligen förbättringar i åtskilliga hänseenden ernåtts eller synas komma
att vinnas. Genom dessa åtgärder blifva dock icke de i motionen påvisade
olägenheterna i afseende å de i hufvudstaden befintliga centrala
einbetsverkens arkiv afhulpna, synnerligast som nyssberörda stadga
uttryckligen undantager dessa arkiv från stadgans tillämpning. Enligt
hvad Riksdagen inhemtat, anbefalde Eders Kongl. Maj:t den 31 december
1900 riksarkivarien att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag
till anordnande af en ur arkivalisk synpunkt sakkunnig inspektion af do
offentliga arkiv, i afsoeeude å hvilka en sådau inspektion kunde anses
vara af behofvet påkallad. Genom en dylik inspektion, som icke innebär
någon systemförändring i afseende på de centrala embetsverkens arkivs
förvaring och förvaltning, torde visserligen åtskilliga förbättringar i de
nuvarande förhållandena kunna åvägabringas. Det synes dock, på grund
af flera, delvis i ofvanberörda motion framhållna orsaker, som om eu
verksam anordning till det bättre alltid måste blifva svår att genomföra,
så länge det nuvarande systemet bibehålies, enligt hvilket embetsverken
sjelfva hos sig förvara sina arkiv af äldre handlingar och hafva vården
om desamma. En förändring i detta hänseende torde derför böra tagas
under öfvervägande. Men innan frågan om en dylik mera genomgripande
systemförändring kan upptagas till pröfning, torde en sådan
sakkunnig undersökning af do befintliga embetsverks-arkiven i hufvudstaden,
som i motionen föreslagits, vara erforderlig; och önskligt är, att
den så snart som möjligt företages. Derigenom skulle, bland annat,
frågan om möjligheten och lämpligheten af att ställa större eller mindre
delar af dessa arkiv under riksarkivariens högsta vård och inseende
eller måhända att till och med sammanföra dom i gemensam arkivlokal
vinna erforderlig belysning. Under alla förhållanden böra dock de

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

yngre delarno af nämnda arkiv, hvilka kunna antagas vara för embetsverkens
arbete i afsevärd mån behöfliga, bibehållas vid embetsverken.

Hvad särskildt den föreliggande frågan om kammararkivet angår,
anser Riksdagen, att nyssnämnda ifrågasatta förberedande åtgärder icke
böra få inverka hämmande på det inom detta arkiv började ordningsarbetet,
utan synes detta arbete böra fortsättas, och har Riksdagen
derför ansett sig böra medgifva, att ett extra anslag för sådant ändamål
beviljas. I betraktande af att för hvart och ett af de senaste fyra åren
dertill anvisats ett belopp af 5,000 kronor samt att kammararkivarien
icke för den närmaste framtiden ifrågasatt högre årligt anslag, har Riksdagen
ansett anslagsbeloppet kunna för den af Eders Kongl. Maj:t nu
afsedda fyraårsperiod bestämmas till 5,000 kronor om året eller tillhopa
till 20,000 kronor. Med anledning af det i motionen framstälda förslag,
att vid anslagets beviljande skulle fästas det vilkor, att arbetet målte
verkställas efter sådan plan, att nödig enhetlighet mellan riksarkivets
och kammararkivets samlingar vunnes, vill Riksdagen visserligen framhålla
önskvärdheten af att det måtte tillses, om ej en närmare samverkan
må kunna åstadkommas mellan kammararkivet och riksarkivet vid ordnandet
af likartade samlingar, så att en gemensam plan dervid må följas,
men då vissa svårigheter i sådant afseende kunna tänkas uppstå, hvilkas
betydelse Riksdagen ej tilltror sig att bedöma, har Riksdagen hållit
före, att sagda önskemåls uppnående icke bör uppställas såsom vilkor
för anslagets utgående, helst i sådant fall måhända ordningsarbetets
oafbrutna fortgång inom kammararkivet skulle kunna äfventyras.

Något särskildt anslag för verkställande af ofvanberörda undersökning
angående de centrala embetsverkens arkiv synes icke vara
erforderligt, enär Eders Kongl. Maj:t icke torde sakna tillfälle att af
tillgängliga medel bestrida derför uppkommande kostnader.

Riksdagen får alltså för Eders Kongl. Maj:t anmäla, att, på grund
af hvad sålunda anförts, Riksdagen, med anledning af Eders Kongl.
Maj:ts förevarande framställning och ofvanberörda motion, till ordnande
och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet beviljat ett anslag
af 20,000 kronor, att utgå under fyra år, och deraf för år 1902 å extra
stat under sjunde hufvudtitolu anvisat 5,000 kronor att ställas till karamarkollegii
disposition mot den redovisning och kontroll, som Eders Kongl.
Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

Derjemte får Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t. anhålla, att Eders
Kongl. Maj: t täcktes låta genom sakkunniga personer snarast möjligt

Riksdagens Skrifvelse N:o 102. 25

föranstalta en undersökning af de i hufvudstaden befintliga centrala
embetsverkens arkiv i syfte att få en utredning såväl rörande beskaffenheten,
omfånget och förvaringssättet af deras arkivalier som ock angående
möjligheten och lämpligheten af att förena de äldre delarne
af nämnda arkiv med riksarkivet under gemensam styrelse, och att, i
faU en dylik förening skulle befinnas möjlig och önskvärd, Eders Kongl.
Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som vore egnade att förbereda och
främja densamma.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

9:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ersättning
för af statskontoret gjorda förskott på extra stat för år 1902 bevilja
34,465 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statkontoret förskottsvis
bestridda utgifter, som tillhörde sjunde hufvudtiteln och borde till
ersättande hos Riksdagen anmälas, vore, enligt från statskontoret
lemnad uppgift:

till ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta icke blifvit

af statsverket inlöst..................................................... kronor 14,767: 96

„ ersättning för förskott till inlösen af skattefrälse räntor.

............................................................................... „ 6,796:7 5

„ kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den 17
juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af
vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk
m. in., 12,300 kronor, samt., enligt kongl. brefvet
den 22 januari 1897, angående ordningen och
sättet för gäldande af vissa utgifter, som föranleddes
af stadgandena i §§ 319 och 321 i sjölagen,
utanordnade medel, 600 kronor, eller tillsammans
.......................................................................... „ 12,900: —

eller tillhopa kronor 34,464: 71,
hvilken summa för undvikande af öretal i riksstaten afrundats till
34,465 kronor.

Riksdagen har, till ersättning för ofvanberörda af statskontoret
gjorda förskott, å extra stat för år 1902 beviljat 34,465 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Kommerskollegium.

10:o) Eders Kongl. Maj:t har i punkten 9 under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att till anordnande af arbetsstatistiska undersökningar,
af förut beviljadt anslag å 20,000 kronor, å extra stat för
år 1902 anvisa återstående beloppet 10,000 kronor.

Då för fortsättningen af ifrågavarande undersökningar under år
1902 återstoden af det beviljade anslaget lärer vara erforderlig, har
Riksdagen, till anordnande af arbetsstatistika undersökningar af förut
beviljadt anslag å 20,000 kronor, å extra stat för ar 1902 anvisat
återstoden, 10,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

ll:o) Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
och i öfverensstämmelse med hvad under en längre följd af
år egt rum, har Riksdagen på extra stat för år 1902 beviljat dels
såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås — med vilkor
att från Elfsborgs läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande
minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor, och de/s, såsom
bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor,
under vilkor att enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda
läns landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

12:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd
åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm
handelsskola, Frans Scliartaus praktiska handelsinstitut, på extra stat
för år 1902 bevilja 28,000 kronor.

Betydelsen af att en god handelsundervisning må kunna beredas
så många som möjligt af de unga män och qvinnor, som vilja egna
sig åt handeln, anser Riksdagen vara synnerligen stor. Visserligen är
det endast tre år, sedan nu ifrågavarande extra anslag höjdes med
5,000 kronor, men då utvecklingen gått derhän, att detsamma numera
blifvit otillräckligt, torde en ny höjning böra vidtagas. Af det i
sådant afseende föreslagna ökningsbeloppet, 8,000 kronor, äro 4,500
kronor betingade af ersättningar för afgiftsnedsättningar och frielev -

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

platser, hvilka, enligt de för anslagets utgående gällande bestämmelser,
skola i första rummet från anslaget utgå. Återstoden, 3,500 kronor,
afser täckande af beräknad brist vid institutet i Stockhom, hvilken
brist anses skola uppkomma af den anledning, att nämnda institut
anordnat parallelafdelningar, till följd hvaraf kostnaderna betydligt
ökats utan att åtminstone ännu den inträdda ökningen i elevernas
antal och alltså jemväl i elevafgifter anses tillräcklig att uppväga
kostnadsökningen. Då det, enligt Riksdagens mening, skulle vara
mindre lyckligt, i fall institutets styrelse af sådan anledning skulle
blifva nödsakad att höja elevafgifterna eller indraga parallelkurserna,
anser Riksdagen, att, på sätt de för anslagets användande gifna bestämmelserna
äfven afse, bristen bör täckas af statsmedel och anslaget
alltså ökas jemväl med det härtill erforderliga beloppet.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen för år 1902
på extra stat anvisat ett anslag af 28,000 kronor, att af Eders Kongl.
Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut
beträffar, att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Frans Schartaus
praktiska handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm
fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst samma
belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma.

13:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å
extra stat för år 1902 bevilja dels till befrämjande af afsättning i
främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar
15,000 kronor, dels och till handelssup endier 20,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställningar,
har alltså för år 1902 på extra stat anvisat:

dels ett anslag af 15,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas
till befrämjade af afsättning i främmande länder af alster af
svensk industri och svenska näringar; och

dels ett anslag af 20,000 kronor till handeisstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

14:o) I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag och i likhet
med hvad under en följd af år egt rum har Riksdagen, under vilkor,

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för
bergsarbetare komma att jemväl under år 1902 fortsätta sin verksamhet
i enahanda omfång och utsträckning som hittills, hvarom Eders
Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig person sig
förvissa, å extra stat för samma år anvisat ett belopp af 14,000 kronor
att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Anställande af en extra grufingeniör i norra bergmästaredistriktet.

15:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande
under dr 1902 inom norra bergmästaredistriktet af en extra
grufingeniör på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 2,000
kronor.

I likhet med departementschefen anser Riksdagen den lemnade
utredningen gifva vid handen, att en tillfällig förstärkning af arbetskrafterna
inom det norra bergmästaredistriktet blifver under år 1902
erforderlig. Riksdagen har emellertid icke ansett det vara behöfligt
eller ens lämpligt, att den extra grufingeniör, hvars tillsättande Eders
Kongl. Maj:t nu föreslagit, erhåller annan tjenstgöringsskyldighet och
befogenhet än den för närvarande inom detta distrikt anstälde grufingeniören,
utan synas desse ingeniörer hora vara i berörda hänseenden
likstälda. Något hinder mot en sådan anordnings genomförande synes
icke förefinnas, enär, på sätt kommerskollegium upplyst, den nuvarande
grufingeniören är underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som må kunna finnas erforderlig. Vid
sådant förhållande bortfaller jemväl anledningen att åt den extra
ingeniören bereda högre aflöning af statsmedel än åt den nuvarande,
eller 1,500 kronor.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, har Riksdagen, för anställande
under år 1902 af en extra grufingeniör inom norra bergmästaredistriktet,
på extra stat för samma år anvisat ett anslag af
1,500 kronor.

Anordnande af fabriksinspektion.

16:o) Uti punkten 16 under denna hufvudtitel har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att, för anordnande af fabriksinspektion, på
extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 81,000 kronor.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Då Riksdagen i skrifvelse af den 14 maj 1900 uttalat, att den
princip, att ifrågavarande inspektioner skulle förrättas af inspektörerne
sjelfve och icke af några dem underlydande tjensteman, borde åtminstone
tills vidare fortfarande upprätthållas, och då sådana nya förhållanden
sedan dess icke synas hafva tillkommit, som kunna föranleda
Riksdagen att genom ett bifall till Eders Kongl. Maj:ts hemställan, att
till hvarje inspektörs biträde anställa en assistent med viss inskränkt
befogenhet, nu frångå sitt ofvannämnda uttalande, har Riksdagen ansett
sig ej kunna biträda Eders Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag till afhjelpande
af den brist i yrkesinspektionens nuvarande arbetskrafter,
som torde förefinnas. I allt fall föreställer sig Riksdagen, att vissa af
de uppdrag, hvilka, enligt hvad statsrådsprotokollet angifver, skulle
öfverlåtas åt assistenterna, såsom t. ex. efterbesigtningar eller tillsynen
öfver efterlefnaden af lagen angående minderåriges och qvinnors arbete,
äro af alltför magtpåliggande och grannlaga natur för att böra anförtros
åt annan än inspektören sjelf.

Under erinran, att Riksdagen så nyligen som i fjol beviljade anslag
till tre nya inspektörsbefattningar, vill Riksdagen framhålla, att,
då den nya lag angående minderåriges och qvinnors arbete, hvilken
utfärdades den 17 oktober 1900, icke tillämpats förr än från och med
ingången af innevarande år, synes, beträffande det af nämnda lag till
äfventyra förorsakade behofvet af en än ytterligare ökning i yrkesinspektionens
arbetskrafter, någon erfarenhet icke kunna hafva vunnits.
Den af kommerskollegium nu framlagda redogörelsen för verkstälda
inspektioner under senare år synes emellertid utvisa, att det är önskvärdt,
att lättnad i. arbetet må i någon mån beredas yrkesinspektörerna,
pa det att flera inspektioner än nu må kunna årligen verkställas.
Riksdagen har ansett detta lämpligast kunna ske derigenom, att inspektörerna
beredas tillfälle att åt tekniskt bildade kontorsbiträden, mer än
nu, öfverlåta utförandet, på inspektörens ansvar, af skrif- och ritarbeten
samt öfriga kontors- och expeditionsgöromål. Härigenom skulle alltså
till en del kunna lemnas ersättning för de af Eders Kongl. Maj:t
ifrågasatte assistenternas arbete samt inspektörens egen tid något mer
än förut kunna användas till inspektionsresor. Riksdagen har derför
funnit sig böra biträda förslaget om ökande af anslaget till skrifbiträde
m. m. med 2,400 kronor, hvilket synts Riksdagen innebära en åtgärd
för denna verksamhets utveckling i rätt rigtning.

I afseende på de anslag, hvilkas förnyande med oförändrade belopp
Eders Kongl. Maj:t nu föreslagit, har Riksdagen icke haft något
att erinra.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts nu
ifrågavarande framställning, att Riksdagen, för anordnande af fabriksinspektion,
på extra stat för år 1902 anvisat dels till aflöning åt åtta
yrkesinspektörer 40,000 kronor med 5,000 kronor till en hvar, för år
räknadt, dels till arfvode åt en assistent i kommerskollegium 3,000
kronor, dels till bestridande af kostnaden för skrit biträden och likartade
utgifter 12,000 kronor, och dels till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller
tillhopa 57,000 kronor.

Ersättning till sjömanshusen.

17:o) Till ersättning åt sjömanshusen har Eders Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af
30,000 kronor.

Då ifrågavarande anslag torde jemväl för år 1902 blifva erforderligt,
har Riksdagen å extra stat för år 1902 under benämning »ersättning
till sjömanshusen» anvisat ett anslag af 30,000 kronor för beredande
åt sjömanshusen af skälig ersättning för dem åliggande bestyr
med värnpligtiges inskrifning och redovisning samt med utarbetande
af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock under vilkor, att aflöning till
tjensteman vid sjömanshus, som erhåller sådan ersättning, icke må
utan kommerskollegii medgifvande höjas.

Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg.

18:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i afbidan
på omreglering af konsulatafgifterna, för att till svenska fartygsrederier
måtte kunna, enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kunde
finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under år 1902
kunde komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga
fartyg, på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag å 175,000
kronor.

Riksdagen har, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna, på
extra stat för år 1902 anvisat ett förslagsanslag å 175,000 kronor,
för att till svenska fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestämmelser,
Eders Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas
fyra femtedelar af hvad under samma år kan komma att utgifvas
såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

19:o) Eders Kongl. har föreslagit Riksdagen att för tillfällig
förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten på extra stat för år
1902 anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

Under flera år har, på sätt af redogörelsen under punkten 2:o)
här ofvan inhemtas, kammarrätten varit biträdd dels af två för helt
år samt med samma tjenstgöringsskyldighet och befogenhet som
kammarrättsråd adjungerade ledamöter, dels ock af två endast under
sessionerna adjungerade ledamöter, hvadan alltså antalet dömande ledamöter
uppgått under seésionerna till 10. Eders Kongl. Maj:ts förslag
att till ordinarie stat öfverföra förstnämnda två adjungerade ledamöter
har Riksdagen, enligt hvad här ofvan anmälts, bifallit. Enligt hvad
statsrådsprotokollet upplyser, har emellertid Eders Kongl. Maj:t i likhet
med kammarrätten ansett behöfligt att, i ändamål att den alltför stora
balansen af hos kammarrätten hvilande mål måtte kunna snarast möjligt
afarbetas, nämnda embetsverk för år 1902 erhölle under sessionerna
tillfällig förstärkning af fyra adjungerade ledamöter, hvarigenom alltså
antalet dömande ledamöter, presidenten oräknad, skulle ökas till 12.
Kostnaden härför har i sin helhet beräknats till 12,000 kronor för år
1902,. af hvilket belopp hälften uppgifvits kunna bestridas af tillgängliga
medel. . Den återstående hälften af samma kostnad har nu af
Eders Kongl. Maj:t äskats å extra stat.

Riksdagen har af den i statsrådsprotokollet lemnade redogörelse
för kammarrättens arbetsresultat under senare år icke kunnat finna
den nu föreslagna ökningen i antalet dömande ledamöter vara af behofvet
med nödvändighet påkallad. Kammarrätten har i sådant afseende
yttrat, att det borde kunna antagas, att den för åren 1898_

1901 anordnade provisoriska förstärkningen af kammarrättens arbetskrafter,
fullföljd under ytterligare ett antal år, skulle föra till normala
förhållanden äfveu beträffande fattigvårdsmålen. Detta yttrande har
kammarrätten grundat derpå, att antalet vid årsskiftena balanserade
besvärsmål visat följande, stadigt sjunkande siffror, nemligen:

vid slutet af år 1897 1,706, deraf 1,238 fattigvårdsmål,

1898 1,302, „ 1,050 „

1899 1,289, „ 986

ii ii

32 Riksdagens Skrifvelse _ N:o 102.

samt kunde beräknas vid slutet af år 1900 utgöra omkring 1,050,
hvaraf omkring 900 fattigvårdsmål. Kammarrätten har vidare anfört,
att, för så vidt icke antalet inkommande mål i väsentligare grad komme
att ökas, balansen syntes under loppet af år 1901 kunna ytterligare
nedbringas så, att, hvad anginge andra besvärsmål än fattigvårdsmål,
normala förhållanden uppnåddes, och att balansen å fattigvårdsmål nedginge
till 800 eller något derunder.

Då sålunda genom det arbete, som utföres af det nuvarande antalet
ledamöter i kammarrätten, balansen visat en stadigt fortgående,
ganska snabb minskning samt, i fall icke oförutsedda omständigheter
inträffa, det icke torde dröja länge, förrän fullt tillfredsställande förhållanden
blifvit uppnådda, har Eders Kongl. Maj-.ts ifrågavarande
framställning om tillfällig ytterligare ökning af detta embetsverk^
arbetskrafter, utöfver det antal, hvartill disponibla medel lemna tillgång,
icke af Riksdagen bifallits.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.

20:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning
af arbetskrafterna vid tullverket på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 217,600 kronor.

Riksdagen har, till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket,
på extra stat för år 1902 beviljat ett extra anslag af 217,600 kronor.

Underhåll och reparationer af publika byggnader.

21:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till underhåll
och reparationer af publika byggnader på extra stat för år 1902
bevilja ett anslag af 50,000 kronor.

Riksdagen, som anser önskvärd!, att, derest extra anslag för nu
ifrågavarande ändamål framdeles varder af Eders Kongl. Maj:t äskadt,
Riksdagen dervid må erhålla uppgift å de arbeten, som äro afsedda
att med det äskade anslaget utföras, har med bifall till hvad Eders
Kong!. Maj:t föreslagit, till underhåll och reparationer af publika byggnader,
på extra stat för år 1902 beviljat ett anslag af 50,000 kronor.

Riksdagens Skrifvelse N:o ''102. 33

Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm.

22:o) Eders Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till brandförsäkring
af operabyggnaden i Stockholm på extra stat för år 1902 anvisa
ett anslag af 18,314 kronor.

Riksdagen har, till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie
för brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm, beviljat
ett extra anslag för år 1902 af 18,314 kronor.

Åtgärder för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång.

23:o) I punkten 23 under denna hufvudtitel har Eders Kongl.
Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att, för vidtagande
af sådana åtgärder, som kunde finnas vara egnade att främja lösningen
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets
torfmossar befintliga bränsletillgång, på extra stat för år 1902 till Eders
Kong]. Maj:ts förfogande, att i mån af behof användas, anvisa 100,000
kronor.

Då — i öfverensstämmelse med hvad af Riksdagen i dess skrifvelse
till Eders Kong]. Maj:t angående utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel i en torfindustrien berörande fråga blifvit anfördt — Riksdagen
anser det vara synnerligen önskvärd!, att lösningen af den vigtiga
frågan om tillgodogörandet af de bränsletillgångar, vårt land eger i sina
torfmossar, må med all kraft befordras, har Riksdagen funnit sig böra
bifalla nu föreliggande förslag, att, för bestridande af de med åtgärder
i dylikt syfte förenade utgifter, ett anslag ställes till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande. Med hänsyn dertill, att sagda anslag är afsedt att
endast i mån af behof användas, samt då, enligt Riksdagens mening,
hvad som till äfventyrs af anslaget icke före 1902 års slut till ändamålet
åtgått, bör åt statsverket besparas och icke, utan Riksdagens
hörande, under följande år användas, har Riksdagen icke emot det
föreslagna beloppet funnit anledning till erinran.

Riksdagen har alltså till Eders Kongl. Maj:ts förfogande, för vidtagande
af sådana åtgärder, som kunna finnas vara egnade att främja
lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i
landets torfmossar befintliga bränsletillgång, på extra stat för år 1902,
att i mån af behof användas, anvisat ett belopp af 100,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10. Sand. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft. 5

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Dyrtidstillägg.

24:o) Eders Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari
angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman
och betjente i finansdepartementets afdelning af Eders Kongl.
Maj:ts kansli samt till finansdepartementet hörande embetsverk och
kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp
af 398,135 kronor.

I anledning af hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har
Riksdagen, på sätt i särskild skrifvelse blifvit anmäldt, för beredande
af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente
inom finansdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli
jemte dertill hörande embetsverk, kårer och stater, under sjunde hufvudtiteln
på extra stat för år 1902 anvisat ett förslagsanslag å 200,000
kronor att utbetalas med iakttagande, att för beräknande af dyrtidstillägg
skola gälla de i berörda skrifvelse närmare angifna grunder.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

25:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande
för innevarande år af tillfällig ökning till de i statsrådsprotokollet
den 7 sistlidne januari angifna belopp i de i samma protokoll
upptagna, å staterna för finansdepartementets afdelning af Eders Kong].
Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag till arfvoden åt
amanuenser och extra biträden m. m., å extra stat för år 1902 anvisa
ett anslag af 13,061 kronor.

På sätt Riksdagen i särskild skrifvelse anmält, har denna Eders
Kongl. Maj:ts framställning icke af Riksdagen bifallits.

Stockholm den 29 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Bi]. Litt. A.

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Bil.

Ordinarie anslagen under

Finans -

Departementschefen..............................................................................................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ...........................................................................

Kammarkollegium....................................................................................................................................

Statskontoret............................................................................................................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag ................................................................................................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, förslagsanslag ................................................

Mynt- och kontrollverken ..................................................................................................................

Omkostnader för kontroll verket, förslagsanslag................................................................................

Kammarrätten. Nuvarande belopp ..............................................................................................;

Tillkommer: aflöning åt ytterligare två kammarrättsråd och en notarie äfvensom höjning i

tillsammans ..............................................................................................................

Öfverintendentsembetet. Nuvarande belopp ...................................................................................

Tillkommer: höjning i anslaget till vikariatsersättningar m. ..................................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt utgå. Nuvarande belopp ........................

Minskas med ................................................................................................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag................................................................

Kommerskollegium. Nuvarande belopp ..........................................................................................

Ökas å anslaget till juridiskt biträde m. m. med .......................................................................

Bergsstaten ............................................................................................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån...................................................................................

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande ....................................................................................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar ........................................

„ officiella statistiska trycket....................................................................................................

„ en statistisk tidskrift ............................................................................................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensionsstatistik............................................................

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Litt. A

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Anvisning i
kontant.

Indelning och
dermed jemförlig
anvisning
på förslag.

Friheter.

Summa.

departementet.

.................................................................. 1 (>9,(300: —

anslaget till vikariatsersättningar m. in.

22,300

—

35,500

3,600

2,982,200

200

72,000: —
6,450: —

Kronor. ö.

17,000!—
64,000 —
122,100 —
107,800,—;
174,000]—
140,000 —
20,800 —
10,500 —|

191,900|—
39,100 —

2.982.000 —

2.100.000 —

78,450 —
33,000 —

28,400: —

Kronor. | ö. I Kronor. ö.

--— 17,000 —

--— 64,000 —

--I—! 122,100j—

--— 107,300]—

--_ 174,0001—

--- 140,000''—

--— 20,300 —

--— 10,500 —

191,900 —

39, lOOj —

2,982,000 —

2,100,000;—

78,450 —
33,000 —

1,500: —
17,500: —
17,300: —
1,400: —
1,000: —

38,700: — |
Transport] 6,

67,100 —
146,750]—|

67,100,—
146,750]—|

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

I Befrämjande i allmänhet af slöjderna ........................................................................

I Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart .........................................................

j Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ....................................................................

I Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm, förslagsanslag

\ Byggnader och reparationer, reservationsanslag .....................................................

Städers friheter, förslagsanslag.....................................................................................

j Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslagsanslag .................................

| Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ........................................................

j För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, förslagsanslag, högst.....

! Restitutioner, förslagsanslag.........................................................................................

j Ålderstillägg, förslagsanslag .........................................................................................

| Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .....................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp

Minskas för jemnande af liufvudtitelns slutsumma med .....................................

| Extra utgifter, reservationsanslag .............................................................................

| Kongl. operan .................................................................................................................

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Transport

61,560: —

4:-|

Summa!

Kronor. ö. |

6,146,750—;

48.500 —

11.500 —
8,700 —

30.000 —

250.000 —
21,550 —

15.000 —

450.000 —

25.000 —

75.000 —
45,466 —
18,769 —

Summa.

Kronor. I ö. I

6,146,750—!

48.500 —

11.500 —
8,700:—

30,000-

250.000 -21,580 —

15.000 —

450.000 -

25.000 —

75.000 -45,466 -18,769'' —

Anvisning i
kontant.

Indelning och
dermed jemförlig
anvisning
på förslag.

Friheter.

Kronor.

30 —

61,556 — —

32,000—! —

60,000|—| —

61,556;—
32,000! —
60,000

7,299,7911-| 30''-l 7,299,821 —

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Bil. Litt. B.

Extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjunde hufvudtitel.

!	Kronor.	Ö. \|
Finansdepartementet. Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
1 Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå....	4,500;	1
Kammarkollegium:
Till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet	5,000!
! Statskontoret:
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.......................................	34,465
Tullverket:
Till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket ...............................	217,600	-
Öfverintendentsembetet:
Till underhåll och reparationer af publika byggnader .......................	50,000
Kommerskollegium:
För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar ..........................	j 10,000	—
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
1 Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af

Transpor	tj 326,361	>\|-

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Transport

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut.
............................................................................... 28,000: —

Till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar .................... 15,000: —

Till handelsstipendier ............................................................ 20,000: —

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun............................ 14,000: —

För anställande af en extra grufingeniör inom norra

bergmästaredistriktet .................................................... 1,500: —

Fabriksinspektion:
För anordnande af fabriksinspektion..............

Diverse anslag:

Ersättning till sjömanshusen................................................ 30,000: —

Till återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter

för svenska fartyg, förslagsanslag ............................ 175,000: —

„ brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm .... 18,314: —

För vidtagande af åtgärder för att på lämpligaste sätt
tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsle tillgång

........................................................................... 100,000: —

Till beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del
tjensteman och betjente i finansdepartementet samt
dertill hörande embetsverk och kårer, förslagsanslag 200,000: —

Summa

Kronor, i ö.

326,365

63,000

15,500

57,000

523,314

985,179

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft. 6