Redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 2000 och första halvåret 2001

Regeringens skrivelse 2001/02:13

Regeringens skrivelse 2001/02:13 Redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 2000 och första halvåret 2001 Skr. 2001/02:13 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 20 september 2001 Göran Persson Anna Lindh (Utrikesdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 2000 och första halvåret 2001. Innehållsförteckning 1 OSSE under det svenska EU-ordförandeskapet 4 2 OSSE:s ministermöte i Wien 5 3 Konventionell rustningskontroll 6 4 OSSE:s civila snabbinsatsberedskap (REACT) 8 5 Högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (HCNM) 8 6 Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) 10 7 Medierepresentanten 11 8 Fältverksamheten 12 8.1 Baltiska stater 12 8.1.1 Estland 12 8.1.2 Lettland 12 8.2 Balkan 13 8.2.1 Albanien 14 8.2.2 Bosnien-Hercegovina 14 8.2.3 Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ), inklusive Kosovo 15 8.2.4 Kroatien 16 8.2.5 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien) 17 8.3 Centralasien 17 8.3.1 Kazakstan 18 8.3.2 Kirgizistan 18 8.3.3 Tadzjikistan 18 8.3.4 Turkmenistan 19 8.3.5 Uzbekistan 19 8.4 Södra Kaukasus 20 8.4.1 Armenien 20 8.4.2 Azerbajdzjan 21 8.4.3 Nagorno-Karabachkonflikten och Minskgruppens arbete 21 8.4.4 Georgien 22 8.5 Andra länder 23 8.5.1 Moldavien 23 8.5.2 Ryssland/Tjetjenien 24 8.5.3 Ukraina 24 8.5.4 Vitryssland 25 9 OSSE:s parlamentariska församling 26 10 Budget 26 11 Förkortningar 28 12 OSSE:s medlemsländer 30 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 september 2001 31 1 OSSE under det svenska EU-ordförandeskapet När utrikesminister Anna Lindh i juni deltog i ett för ändamålet särskilt sammankallat möte med OSSE:s ständiga råd var det första gången ordföranden för EU:s allmänna råd talade inför OSSE:s ständiga råd. Hon markerade särskilt EU:s strävan att verka för ökat samarbete mellan EU och OSSE för att förebygga och hantera konflikter. Samarbetet borde utvecklas på konkreta områden såsom utvecklandet av verktyg för krishantering, kompatibla metoder och interoperabilitet, användande av OSSE-expertis inom demokratibyggande, främjande av mänskliga rättigheter, militära förtroendeskapande åtgärder samt EU-stöd till OSSE:s omfattande fältverksamhet. Inför det svenska EU-ordförandeskapet definierades tre mål för EU-arbetet i OSSE: 1) att stärka EU som aktör i OSSE och främja samarbetet mellan EU och OSSE för konfliktförebyggande och krishantering, 2) att stärka OSSE samt 3) att ge aktivt EU-stöd år det rumänska OSSE-ordförandeskapet i de regionala frågorna. EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP) har under det svenska ordförandeskapet antagit riktlinjer för samarbete mellan EU och OSSE vad gäller krishantering och konfliktförebyggande. I den rapport om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESDP) som lades fram inför EU:s toppmöte i Göteborg fastslogs principer för EU:s samarbete med internationella organisationer i civil krishantering. I rapporten framhålls att OSSE med sitt breda och samarbetsinriktade angreppsätt på säkerhet och med sin djupa erfarenhet från fältet av krishantering och konfliktförebyggande är en huvudpartner för EU i civil krishantering. Göteborgsprogrammet om konfliktförebyggande lyfter också fram samarbetet mellan EU och OSSE. Högnivåkontakter och sekretariatskontakter liksom samarbetet i fält mellan EU och OSSE har utvecklats starkt under det svenska ordförandeskapet. Ökat samarbete mellan EU-rådets generalsekreterare och OSSE:s ordförandeskap har också stimulerats, bl.a. vad gäller Makedonien. Sverige kommer fortsatt att ge prioritet åt ökat samarbete mellan EU och OSSE i krishantering och konfliktförebyggande, såväl vad gäller modaliteter för praktisk samverkan som vad gäller konkreta, aktuella geografiska situationer. EU-samordningen inom OSSE är mycket omfattande. Under ordförandeskapshalvåret höll Sverige ett sjuttiotal samordnade EU-anföranden i OSSE:s ständiga råd i Wien. För att främja öppenhet om EU:s och OSSE:s arbete har dessa EU-anföranden genomgående publicerats på ordförandeskapets hemsida. För att stärka OSSE har under våren flera åtgärder vidtagits. OSSE:s civila snabbinsatsberedskap, (Rapid Expert Assistance and Co-operation Teams, REACT), har sjösatts. Överenskommelse har nåtts om en ny bidragsskala för OSSE:s stora fältmissioner. Den mänskliga dimensionen och den ekonomiska dimensionen har reformerats och stärkts. Årets möte med OSSE:s ekonomiska forum på temat öppenhet och god samhällsstyrning var väl förberett och framgångsrikt, med ett betydligt mer aktivt EU-engagemang än tidigare år. Enighet har kunnat nås om temat för nästa års ekonomiska forum: samarbete för hållbar vattenanvändning. EU har på detta område särskilt verkat för att stärka OSSE:s arbete med att identifiera ekonomiska och miljömässiga säkerhetshot. Arbete har också initierats för att stärka den militärpolitiska dimensionen och säkerhetsforums roll, särskilt i fält. Vidare har förhandlingar inletts om att stärka OSSE:s roll på polisområdet. Förhandlingar om att definiera OSSE:s rättsliga status har drivits vidare. För att stärka redovisning och kontroll har regeringen genom Riksrevisionsverket fortsatt ställt externa revisorer till OSSE:s förfogande. EU har under det svenska ordförandeskapet haft mycket nära samarbete med och givit aktivt stöd åt det rumänska OSSE-ordförandeskapet i ansträngningarna att stärka ett brett politiskt deltagande i OSSE och ett mer transparent arbetssätt, liksom i ansträngningarna att främja uppfyllande av de politiska åtagandena om regionala frågor från OSSE:s toppmöte i Istanbul 1999. OSSE-frågor har i detta syfte figurerat högt vid EU:s politiska dialogmöten, inklusive vid högnivåmöten. Etablerandet av missionen i Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ), inklusive dess arbete för förtroendeskapande åtgärder i södra Serbien, samt återvändandet av OSSE:s stödgrupp till Tjetjenien kan särskilt lyftas fram. Årets ministermöte kommer att äga rum den 3-4 december i Bukarest. 2 OSSE:s ministermöte i Wien OSSE:s utrikesministrar samlades för ministermöte i Wien den 27-28 november 2000. Mötet blev en viktig uppföljning av organisationens framgångsrika toppmöte i Istanbul 1999. Diskussionerna i Wien rörde bl.a. efterlevnaden och genomförandet av de beslut och principer som fattats vid toppmötet. Ministermötet kunde dock inte, trots hårda förhandlingar, ena sig om en heltäckande slutdeklaration. I stället betonade flertalet stater den fortsatta giltigheten i de omfattande åtaganden som gjordes vid toppmötet i Istanbul, dels genom säkerhetsstadgan, dels i den politiska deklarationen. Från ryskt håll kritiseras den utveckling OSSE genomgått under senare år, som anses alltför ensidigt betona den mänskliga dimensionen och situationen inom OSS-området. Man kunde dock vid ministermötet i Wien nå fram till gemensamma skrivningar rörande OSSE:s omfattande arbete i sydöstra Europa. En svensk framgång vid mötet var beslutet att utse ambassadör Rolf Ekéus till ny Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter (HCNM). Ekéus tillträdde sin post i Haag den 1 juli och efterträdde då Max van der Stoel, som innehaft detta uppdrag alltsedan institutionen inrättades 1993. Andra viktiga beslut som fattades vid ministermötet var antagande av dokument om lätta vapen respektive människohandel. Beslut fattades om att Portugal blir OSSE:s ordförande under 2002. Det mest symboliska inslaget vid mötet var när Förbundsrepubliken Jugoslaviens (FRJ) nytillträdde president Vojislav Kostunica högtidligt undertecknade de centrala OSSE-dokumenten, och därmed markerade att landet nu är fullvärdig medlem av organisationen. Det forna Jugoslavien (SFRJ) suspenderades från deltagande i OSSE år 1992. Utrikesministern lyfte i sitt anförande fram tre frågor. För det första vikten av samarbete mellan OSSE och FN respektive EU. För det andra vikten av efterlevnad av de åtaganden som länder gjort vid toppmötet i Istanbul, bl.a. Ryssland avseende Tjetjenien. För det tredje framhölls OSSE:s arbete beträffande lätta vapen, människohandel och barnets rättigheter i väpnade konflikter. 3 Konventionell rustningskontroll I samband med OSSE:s ministermöte i november 2000 antog säkerhetsforum (FSC), det forum i OSSE där de militärpolitiska frågorna i första hand behandlas, efter ett års förberedelser och förhandlingar, ett dokument om lätta vapen. Dokumentet är den mest heltäckande och långtgående internationella överenskommelsen hittills avseende lätta vapen. Det innehåller både normer och konkreta åtgärder. Antagandet av dokumentet innebär att samtliga OSSE-stater har gjort ett stort antal åtaganden bl.a. vad gäller kontroll av produktion, försäljning och innehav av lätta vapen. Ett flertal åtgärder syftar till att öka transparensen kring handeln med lätta vapen, och att möjliggöra spårande av varje enskilt vapen. Dokumentet innehåller även principer och åtgärder relaterade till lätta vapen avseende tidig varning, konfliktförebyggande, krishantering och säkerhetsfrämjande insatser efter väpnade konflikter. Sverige deltog mycket aktivt i förhandlingarna om dokumentet, vars implementering kommer att få en starkt konfliktförebyggande karaktär. Wiendokumentet innehåller militärpolitiska åtgärder som bidrar till ökat förtroende och säkerhet inom hela OSSE-området. I Wiendokumentet har alla OSSE-stater åtagit sig att lämna detaljerad information om sin försvarsplanering, sina stridskrafter, dessas organisation, utrustning och aktiviteter. Den lämnade informationen verifieras med hjälp av inspektioner av geografiska områden och utvärderingar av förband. I november 1999 antogs Wiendokumentet 1999 (WD99), en vidareutveckling av Wiendokumentet 1994. Utvecklingen under 2000 har särskilt visat relevansen av det nya kapitlet om regionala åtgärder, som tillhandahåller en gemensam struktur för olika regionala arrangemang inom ramen för WD99. Ett flertal regionala överenskommelser har slutits under år 2000 och de regionala aktiviteterna har ökat markant. Det totala antalet inspektioner och utvärderingar var också det högsta hittills. Sverige fortsätter att verka aktivt för att förbättra genomförandet av WD99 i hela OSSE-området, och har under år 2000 deltagit i ett 20-tal aktiviteter för att kontrollera dess tillämpning. Sverige har lett fyra inspektioner och två utvärderingar samt mottagit tre inspektioner och en utvärdering. Tre aktiviteter genomfördes inom ramen för det s.k. svensk-finska initiativet år 1998 som erbjuder övriga Östersjöstater utökade möjligheter att genomföra utvärderingar och inspektioner i Sverige och Finland, förutsatt att dessa stater gör motsvarande åtaganden. OSSE:s uppförandekod om militärpolitiska aspekter på säkerhet är en kodifiering av gemensamma värderingar. Den integrerar normer om humanitär rätt och mänskliga rättigheter och andra grundläggande OSSE-principer med betoning på militärpolitiska aspekter. Kärnan är den demokratiska kontrollen över de väpnade styrkorna. Uppförandekoden är ett instrument för att främja fred och demokrati, och Sverige verkar därför för att den tillämpas på alla nivåer inom de väpnade styrkorna i hela OSSE-området. Sverige och flera andra länder riktade under år 2000 kritik mot Ryssland för bristande genomförande av dess militärpolitiska åtaganden i samband med Tjetjenienkonflikten. Kritiken gällde bl.a. tillämpningen av WD99 och Uppförandekoden. Som ett svar på detta inbjöd Ryssland sommaren 2000 representanter från ett 15-tal OSSE-stater, däribland Sverige, att besöka Tjetjenien. Sverige välkomnade detta exempel på ökad öppenhet, men ansåg inte att åtgärden var tillräcklig för att Ryssland skulle kunna anses uppfylla dessa sina åtaganden. Open Skies-avtalet från 1992 är ett viktigt rustningskontrollinstrument som ger de deltagande staterna rätt att genomföra observationsflygningar över varandras territorier. Avtalet har ännu inte trätt i kraft, eftersom ett tillräckligt antal undertecknande stater ännu inte har ratificerat det. Regeringen fattade 1999 ett principbeslut om att Sverige, som för närvarande är observatör, ska ansluta sig till Open Skies-avtalet så snart det blir möjligt, dvs. när det trätt i kraft. Försvarsmakten har påbörjat praktiska förberedelser för att kunna tillträda avtalet. Under år 2000 genomförde Sverige, i samarbete med Ryssland, sina första övningsflygningar i Open Skies-avtalets anda. Avtalet om konventionella väpnade styrkor i Europa (CFE-avtalet) är en hörnsten inom europeisk rustningskontroll. 1999 undertecknades det anpassade CFE-avtalet av parterna. Det anpassade avtalet trädde dock inte i kraft under år 2000 då Nato-länderna avstod från att ratificera avtalet eftersom Ryssland på grund av Tjetjenienkonflikten överskred gällande begränsningar av materielinnehav i avtalets s.k. flankområde. Det anpassade avtalet innehåller en klausul som möjliggör anslutning av nya stater. Även om Sverige inte är avtalsslutande part i CFE-avtalet, och för närvarande inte har för avsikt att ansluta sig, har avtalet betydelse för Sveriges säkerhet genom de militära begränsningar och den öppenhet som avtalet föreskriver också i Sveriges närområde. 4 OSSE:s civila snabbinsatsberedskap (REACT) OSSE har sedan mitten av 1990-talet spelat en alltmer aktiv roll i fält. I dag har organisationen fältkontor i 19 länder i OSSE-området. Från denna verksamhet har OSSE dragit viktiga lärdomar. För att ytterligare förstärka OSSE:s möjligheter att så fort som möjligt kunna vara på plats med civil personal i ett krisområde beslöt OSSE:s toppmöte i Istanbul år 1999 att skapa en civil krishanteringsförmåga, REACT (Rapid Expert Assistance and Co-operation Teams). REACT är ett instrument med vars hjälp OSSE snabbt, effektivt och transparent skall kunna rekrytera, utbilda och sända ut civil personal, inklusive militärt utbildade personer och civilpoliser, för tjänstgöring i OSSE:s fältverksamhet. Dessa personer skall kunna arbeta inom hela OSSE:s verksamhetsområde, dvs. inom ramen såväl för konfliktförebyggande och krishantering som återuppbyggnad efter konflikt. Sverige har anmält beredskap att ställa upp med upp till 40 personer inom ramen för REACT, varav 20 personer inom en tid av två veckor och 20 inom fyra veckor. Av dessa 40 personer avser 35 expertis inom områdena mänskliga rättigheter, val, media, rättsväsende och demokratisering, 3 civilpoliser och 2 militär-observatörer. För att möjliggöra en effektivare planering av nya missioner, samt för att hålla kontakt med andra internationella aktörer, beslöt OSSE samtidigt att inom OSSE-sekretariatet i Wien inrätta ett särskilt operationscenter. Av särskild vikt för samarbetet med EU, är att hålla nära kontakter med EU inom detta område. Parallellt med REACT utvecklar även OSSE metoder för snabbare och effektivare upphandling och hantering av utrustning, såsom fordon och kommunikation. 5 Högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (HCNM) I början av 1990-talet framstod tydligt frågan om minoriteternas situation, framför allt på Balkan och i staterna i f.d. Sovjetunionen, som det största hotet till nya konflikter inom och mellan staterna i OSSE-området. För att på ett så tidigt stadium som möjligt försöka förebygga denna typ av spänningar beslöt OSSE 1992 att skapa en ny institution, OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter (High Commissioner on National Minorities, HCNM). Posten innehades under åtta och ett halvt år sedan den inrättades 1993 av den förre nederländske utrikesministern Max van der Stoel. Vid OSSE:s ministermöte i Wien i november år 2000 utsågs den svenske ambassadören Rolf Ekéus till dennes efterträdare. Ekéus tillträdde posten som Högkommissarie den 1 juli för en tid av tre år. Hans kontor ligger i Haag. Sverige har ställt två medarbetare till hans förfogande. Högkommissarien är ett unikt instrument för konfliktförebyggande. Uppgiften är att så tidigt som möjligt agera för att förhindra och förebygga de spänningar som kan uppstå kring en minoritetssituation, vilka senare kan utvecklas till en konflikt. Högkommissariens roll är dock inte att agera som ombudsman för minoriteter eller att skydda enskilda individer. Han är i stället ett opartiskt säkerhetspolitiskt instrument som skall söka främja dialog och nationella, multietniska lösningar, integration och samförstånd. Genom att personligen besöka och samtala med centrala beslutsfattare och företrädare för olika minoritetsgrupper identifierar HCNM de problem som ligger till grund för låsningar som uppstått. Han försöker i första hand aktivt främja en dialog mellan myndigheter och minoritetsgrupper för att därigenom försöka lösa problemen inom landet. För att nå en sådan dialog har HCNM bl.a. verkat för bildande av minoritetsråd och andra former av institutionaliserade samarbetsforum, där samråd kan ske mellan företrädare för myndigheter och olika minoritetsgrupper. Högkommissariens främsta verktyg är de s.k. rekommendationer som han i enlighet med sitt mandat avger till regeringar i länder där åtgärder behövs på minoritetsområdet. Rekommendationerna handlar ofta om rätt till medborgarskap, icke-diskriminering, möjligheter att använda sitt eget språk, utbildning på minoritetsspråk samt möjligheter att delta och aktivt kunna påverka det politiska livet. Dessa rekommendationer grundar sig ofta på de internationella normer, som landet i fråga har anslutit sig till. Vad gäller åtaganden som gjorts inom OSSE är Köpenhamnsdokumentet från 1990 om den mänskliga dimensionen centralt. För att underlätta den praktiska tillämpningen av dessa normer har HCNM låtit genomföra tre expertstudier: "Haagrekommendationerna" om utbildningsrättigheter, "Oslorekommendationerna" om språk-rättigheter samt "Lundrekommendationerna" om effektivt deltagande av minoriteter i nationella beslutsprocesser. Den senare finansierades av den svenska regeringen. Syftet med Lundrekommendationer är att belysa alternativa möjligheter för minoritetsinflytande inom stater och därigenom bidra till att minska interetniska spänningar. Grunden till det framgångsrika sätt på vilket HCNM byggt upp sin konfliktförebyggande verksamhet är, förutom det faktum att han baserar sina rekommendationer på gemensamma normer och åtaganden, att OSSE-staterna redan 1991 erkände att efterlevnaden av de åtaganden man gjort är legitima angelägenheter för hela OSSE-kretsen, och inte en intern angelägenhet för staten - dvs. alla länder har rätt att lägga sig i hur andra OSSE-stater hanterar dessa frågor. Ytterligare två faktorer som lett till framgång är att alla OSSE-länder accepterat HCNM:s mandat och därmed hans rätt till inblandning, samt att Max van der Stoel personligen åtnjutit starkt politiskt stöd för sitt arbete och sina rekommendationer. Under de drygt åtta år som Max van der Stoel verkat som HCNM har fokus framförallt legat på minoritetssituationerna på Balkan, i OSS-området och i Estland och Lettland. Under våren har HCNM ägnat särskild uppmärksamhet åt situationen i Makedonien, där han samarbetat nära med EU. Beslutet som fattades i februari 2001 om att upprätta ett universitet för utbildning på bl.a. albanska i staden Tetovo i FYROM är en fråga som van der Stoel under lång tid intensivt har arbetat för. Under år 2000 har HCNM även genom besök och samtal orienterat sig kring den interetniska situationen i Montenegro. I Estland och Lettland har Högkommissarien fortsatt följt frågan om integrering av de ryska minoriteterna och särskilt följt genomförandet av de respektive språklagarna. Ryssland uppmanade under år 2000 HCNM att studera situationen för den ryskspråkiga minoriteten i Ukraina, speciellt vad gäller användningen av det ryska språket och utbildningsmöjligheter på ryska. Motsvarande uppmaning kom samtidigt från Ukraina gällande den ukrainska minoriteten i Ryssland. HCNM följde upp dessa uppmaningar genom att besöka de båda länderna för att informera sig kring situationen. HCNM har under det senaste året utökat sina aktiviteter i Moldavien, främst vad gäller språk- och utbildningsrättigheter. Denna typ av frågor har Högkommissarien även nära följt i Rumänien vad gäller den ungerska minoriteten. Högkommissarien har även sökt inleda en dialog med den turkiska regeringen om alla turkiska medborgares lika rättigheter. I april 2000 utkom HCNM med en tematisk rapport där han kartlägger situationen för romer och sinti i OSSE-området. Rapporten ger även rekommendationer för hur denna situation kan förbättras. 6 Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) Inom OSSE är kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (Office for Democratic Institutions and Human Rights, ODIHR) den institution som främst ansvarar för frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati. En stor del av verksamheten är fokuserad på att främja förutsättningar för demokratiska val och att stödja OSSE:s medlemsländers arbete för att bygga upp och stärka demokratiska institutioner. Till kontorets mandat hör också att följa hur OSSE:s medlemsländer efterlever och genomför sina åtaganden inom OSSE:s mänskliga dimension. Därutöver är ODIHR kontaktpunkt för frågor som rör romer och sinti inom OSSE. Under år 2000 och första halvan av 2001 genomförde ODIHR ett tjugotal valövervakningsinsatser. Sverige bistod dessa genom att bidra med valövervakare till val i Kroatien, Kirgizistan, Tadzjikistan, Ryssland, Bosnien-Hercegovina, Georgien, Montenegro, Makedonien, Kosovo, Albanien, Azerbajdzjan, Serbien och Moldavien. ODIHR bedriver en omfattande och växande projektverksamhet i många av OSSE:s medlemsländer, med fokus på Östeuropa, Balkan, Kaukasus och Centralasien. Projektens inriktning är bred och speglar ODIHR:s övergripande mandat. Aktiviteter för att bekämpa människohandel har vuxit fram som en viktig del av ODIHR:s projektverksamhet. Sverige har under 2000 och 2001 lämnat särskilt stöd till verksamheten i Kaukasus och Centralasien samt till ODIHR:s arbete mot människohandel. ODIHR har en central roll vid OSSE:s möten inom den mänskliga dimensionen. Under 2000 och 2001 har möten hållits om bl.a. människohandel, migrationsrelaterade frågor och yttrandefrihet. Längre seminarier har hållits om barn i väpnade konflikter samt om valfrågor, vilket särskilt uppmärksammade vikten av förbättrad politisk uppföljning av utvärdering av genomförda val. ODIHR har vuxit stadigt sedan bildandet 1990 och har idag över 80 anställda. Kontoret ligger i Warszawa. 7 Medierepresentanten OSSE:s medierepresentant är en relativt ny OSSE-institution som inrättades 1997. Medierepresentantens uppgift är att följa utvecklingen inom media och yttrandefrihet i hela OSSE-området och att stödja medlemsländernas arbete att utveckla dessa områden, men också att påtala när medlemsländerna bryter mot åtaganden om yttrandefrihet. Medierepresentanten samarbetar med OSSE:s övriga institutioner och missioner för att på ett tidigt stadium upptäcka och i dialog med den berörda staten ta sig an problem relaterade till media och yttrandefrihet. Han sammanställer också uppgifter om inskränkningar i och brott mot yttrandefrihet som begåtts i OSSE:s medlemsländer. Under år 2000 och 2001 har medierepresentanten särskilt uppmärk-sammat olika former av indirekt censur (strukturell censur, censur genom våld och mord), frågor kring ärekränkning och förtal och konsekvenser av Internets spridning. Även situationen för journalister som verkar i konfliktområden har uppmärksammats. Regioner som ägnats särskild uppmärksamhet är Centralasien och Kaukasus samt Ryssland och Ukraina. Även mediesituationen på Balkan och utvecklingen i FRJ har stått i medierepresentantens fokus. Alltsedan institutionen inrättades har tysken Freimut Duve innehaft posten som medierepresentant. Hans mandat förnyades i år. Medierepresentantens kontor, som har ett tiotal tjänstemän, ligger i Wien. 8 Fältverksamheten 8.1 Baltiska stater OSSE-missionernas arbete i Estland och Lettland är i första hand förtroendeskapande. Missionerna arbetar tillsammans med myndigheter och organisationer samt med OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter för att främja en smidig integration av den rysktalande befolkningen i Estland och Lettland. Till följd av missionernas framgångsrika samarbete med respektive lands myndigheter har missionernas arbete nu i stort utförts och en avvecklingsstrategi för missionerna har tagits fram. 8.1.1 Estland Missionen i Estland har funnits i åtta år. Huvudkontoret ligger i Tallinn och fältkontor finns i nordöstra Estland. Där bor en stor del av Estlands rysktalande invånare. Missionens arbete är främst inriktat på att följa och stödja de estniska myndigheterna i deras omfattande arbete för att underlätta integrationen av den ryskspråkiga befolkningen i det estniska samhället. Den estniska regeringens integrationsarbete har gjort stora framsteg under de åtta år som missionen funnits på plats och kunnat rapportera om utvecklingen i landet. Missionen följer det estniska lagstiftningsarbetet på nära håll och ger råd till både myndigheter och enskilda om bl.a. mänskliga rättigheter. Missionen har följt hur lagstiftningen och dess tillämpning utvecklats vad gäller medborgarskap och uppehållstillstånd. Under år 2000 gjordes en utvärdering av de kvarvarande uppgifterna för missionen i enlighet med mandatet. Som ett resultat utfärdade det österrikiska OSSE-ordförandeskapet riktlinjer som definierade dessa uppgifter. Dessa gäller antagande av tillämpningsförordning till språklagen, ändringar i vallagar angående språkkrav för folkvalda, tillskapande av en ombudsmannafilial i nordöstra Estland, genomförande av det nationella integrationsprogrammet samt frågor om uppehållstillstånd och medborgarskap. Missionen har fortsatt bevakat och rapporterat i dessa frågor. EU har på grundval av dessa rapporter välkomnat den estniska regeringens beslutsamhet att genomföra dessa riktlinjer och har förklarat att en avveckling av missionen vid utgången av år 2001 synes möjlig under förutsättning att riktlinjerna uppfyllts. Missionschef är ambassadör Doris Hertrampf från Tyskland. 8.1.2 Lettland Missionen i Lettland har också funnits i åtta år. Den ligger i Riga och är, på samma sätt som missionen i Estland, inriktad på att underlätta integrationen av den ryskpråkiga befolkningen i samhället. Missionen skall underlätta de lokala myndigheternas omfattande integrationsfrämjande arbete samt ge råd till enskilda och myndigheter om bl.a. mänskliga rättigheter. Lettland har gjort stora framsteg i integrationsarbetet under den tid som missionen funnits på plats. Missionen har särskilt följt hur medborgarskapslagstiftningen och dess tillämpning samt takten i naturaliseringsprocessen utvecklats. Under år 2000 gjordes, liksom var fallet med Estlandsmissionen, en utvärdering av de kvarvarande uppgifterna för missionen i enlighet med mandatet. Som ett resultat utfärdade det österrikiska OSSE-ordförandeskapet riktlinjer som definierade dessa uppgifter. Dessa gäller frågor om medborgarskap, språklagstiftning, genomförande av integrationsprogrammet samt utvecklande av ombudsmannainstitutionen. Missionen har fortsatt bevakat och rapporterat i dessa frågor. EU har på grundval av dessa rapporter välkomnat den lettiska regeringens beslutsamhet att genomföra dessa riktlinjer och har förklarat att en avveckling av missionen vid utgången av år 2001 synes möjlig under förutsättning att riktlinjerna uppfyllts. Missionschef är ambassadör Peter Semneby från Sverige. 8.2 Balkan Fältnärvaron i västra Balkan utgör alltjämt OSSE:s mest omfattande insats både personellt och finansiellt. Cirka 85% av organisationens samlade budget för fältverksamhet går till denna region. Genom den mission som inrättades i Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ) strax efter det att landet upptogs som medlem i OSSE, har organisationens fältnärvaro ytterligare förstärks och det finns nu totalt sex missioner i regionen: Albanien, Bosnien-Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, inklusive Kosovo, Kroatien och Makedonien. Därutöver har kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) ett kontor i Montenegro, FRJ. Mandaten för de olika missionerna har formulerats utifrån situationen i varje enskilt land men ett gemensamt fokus för missionerna i regionen är demokrati- och institutionsbyggande i vid mening, inklusive ansvar för genomförande av val, utveckling av media, rättsväsende, mänskliga rättigheter och stöd till förtroendeskapande åtgärder mellan olika befolkningsgrupper. OSSE:s arbete i regionen präglas av ett regionalt tänkande och är till stor del inriktat på frågor som spänner över flera länder som t.ex. flyktingåtervändande. Etablerandet i början av året av en mission i den nyblivna OSSE-medlemmen FRJ utgör därför ett viktigt steg framåt för de gemensamma problem regionens länder har att lösa. Sammanlagt finns över 900 internationella tjänstemän i OSSE:s missioner i västra Balkan. En målsättning inom missionerna har varit att i ökande utsträckning använda sig av nationell kompetens, i syfte att kunna överlämna arbetsuppgifterna till nationella strukturer. 8.2.1 Albanien OSSE:s närvaro i Albanien upprättades 1997. Dess verksamhet är inriktad på genomförande och övervakning av val, demokratisering, stöd till uppbyggnaden av en fungerande rättsstat och främjande av mänskliga rättigheter. I samband med val bidrar missionen med politisk rådgivning samt teknisk och praktisk assistans. I oktober 2000 hölls lokalval över hela landet vilka observerades av OSSE. I förberedelserna inför det parlamentsval som hölls den 24 juni 2001 ställde Sverige två valexperter till förfogande. I samband med valen deltog svenska observatörer även i ODIHR:s valobservatörsmission. Missionen har genom sitt mandat även tilldelats en samordnande funktion för de internationella insatserna i landet. I september 1998 bildades dessutom en stödgrupp ("Friends of Albania"), bestående av internationella organisationer och givarländer, med uppdraget att stå för den politiska samordningen av de internationella insatserna i landet. OSSE-missionen är ordförande på lokal nivå i Tirana, medan OSSE:s ordförandeskap och EU delar på ordförandeskapet i denna grupp. Under det svenska EU-ordförandeskapets ledning genomfördes den femte internationella Friends of Albania-konferensen i mars. Missionen har ett drygt fyrtiotal internationella medlemmar. Utöver högkvarteret i Tirana finns 10 fältkontor. Arbetet leds av ambassadör Geert-Hienrich Ahrens från Tyskland. 8.2.2 Bosnien-Hercegovina OSSE-missionen i Bosnien-Hercegovina etablerades som en följd av att organisationen tilldelades en central roll för genomförandet av Daytonavtalet 1995. Vid starten utgjorde missionen organisationens dittills i särklass största fältnärvaro. Missionen samarbetar nära med övriga internationella organisationer i Bosnien-Hercegovina, såsom Höge representantens kontor (OHR), SFOR och FN. Missionens mandat anger valfrågor, demokratiuppbyggnad och mänskliga rättigheter samt intern och regional rustningskontroll som kärnområden. Frågor relaterade till val utgör ett av missionens mest arbetskrävande områden där OSSE hittills haft ansvar för att förbereda, organisera och genomföra de val som hållits sedan 1995. Under 2000 organiserade OSSE lokalval i april och därefter i november landets tredje allmänna val sedan Daytonavtalet. I augusti antogs slutligen, efter flera år av politiska strider, en vallag som innebär att ansvaret för valens genomförande kan överföras till landets egna institutioner. I nära anslutning till arbetet med valfrågor bedriver missionen också ett omfattande arbete för att stödja uppbyggnaden av ett demokratiskt partiväsende i landet. Missionens huvudkontor ligger i Sarajevo med regionala centrum i Banja Luka, Mostar, Sarajevo och Tuzla samt 24 fältkontor. Missionen har cirka 180 internationella tjänstemän. Fram till våren 2001 innehades tjänsten som biträdande missionschef med ansvar för militära frågor och rustningskontroll av en svensk. I juni utnämndes den amerikanske ambassadören Robert Beecroft som ny missionschef efter landsmannen Robert Barry. I maj 2000 utsåg OSSE:s ordförande svensken Frank Orton till internationell ombudsman i Bosnien-Hercegovina i enlighet med Daytonavtalet. 8.2.3 Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ), inklusive Kosovo Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ) blev medlem i OSSE den 10 november 2000, kort efter det att Vojislav Kostunica övertagit den jugoslaviska presidentposten. Tidigare var det forna Jugoslavien (SFRJ) suspenderat ur OSSE sedan 1992. Den 11 januari 2001 beslutade OSSE:s ständiga råd att inrätta en mission i FRJ med kontor i Belgrad. Fältkontor kan komma att inrättas i ett senare skede. Missionens arbete är inriktat på stöd till uppbyggande av demokratiska institutioner, mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor, rättsväsende och media samt militära förtroendeskapande åtgärder. I maj startade missionen utbildning av en multietnisk poliskår i södra Serbien. Utbildningen utgör en viktig förtroendeskapande åtgärd efter de oroligheter mellan serber och etniska albaner som bröt ut under våren. Totalt räknar OSSE med att cirka 400 poliser ska genomgå utbildningen. Missionens arbete leds av ambassadör Stefano Sannino från Italien och dess storlek uppgår till 30 personer. Polisutbildningsinsatsen beräknas kräva cirka 30 internationella civilpoliser. Sverige har ställt tre personer, varav två polisutbildare till missionens förfogande. Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) har sedan 1997 ett kontor i Podgorica i Montenegro. Kontoret inrättades ursprungligen för att övervaka och följa upp de parlamentariska val som hölls i Montenegro 1998, men dess verksamhet har med tiden breddats till att även omfatta allmänna demokratiseringsfrågor, stärkande av det civila samhället och översyn av delrepublikens lagstiftning. Innan FRJ blev medlem i OSSE utgjorde ODIHR-kontoret organisationens enda representation på plats i landet, utöver missionen i Kosovo. Politisk bevakning och rapportering utvecklades därför till att bli en av kontorets tongivande uppgifter. Kontorets verksamhet präglas av de dramatiska politiska förändringar som skett i FRJ inklusive den osäkerhet som råder gällande de framtida konstitutionella relationerna mellan Serbien och Montenegro inom FRJ. Kontoret leds av ambassadör Julian Peel-Yates från Storbritannien. OSSE-missionen i Kosovo (OMIK) är alltjämt OSSE:s största. OMIK upprättades 1999 som en del av den internationella civila FN-närvaron UNMIK, som inrättades genom FN:s säkerhetsråds resolution nr 1244. Inom UNMIK har OSSE-missionen givits huvudansvaret för frågor som demokratisering och institutionsbyggande, mänskliga rättigheter, media och val. Minoritetsfrågor utgör en viktig del av arbetet med mänskliga rättigheter. OSSE-missionen har även ansvar för Kosovo Police School som utbildar och certifierar en lokal multietnisk poliskår - den första polisutbildningen i OSSE:s regi. Vid utgången av juni månad hade skolan utbildat och certifierat nära 4000 poliskandidater vilket innebar att skolans initiala uppgift var slutförd. Skolans framgång har dock lett till att beslut har fattats om att utbilda ytterligare 2000 poliser. En viktig uppgift för missionen är valfrågor där man ansvarar för både förberedelser och genomförande av val i provinsen. Den 28 oktober 2000 genomfördes lokala val i hela Kosovo vilket innebar en stor insats för missionen. Provinsvida val för hela Kosovo har utlysts till den 17 november i år. Valen kommer att kräva en omfattande insats från OSSE-missionen som även denna gång ansvarar för valens organisation, förberedelse och genomförande. Huvudkontoret för missionen ligger i Pristina. Därutöver finns fem regionala centra samt 16 fältkontor. Missionen har drygt 550 internationella tjänstemän, varav cirka 30 svenskar. Tio av dessa är civilpoliser som är verksamma vid polisskolan. OSSE-missionen leds av ambassadör Daan Everts från Nederländerna, medan chefen för hela UNMIK är dansken Hans Haekkerup. 8.2.4 Kroatien OSSE-missionen i Kroatien etablerades 1996 med ett mandat inriktat på mänskliga rättigheter, rättsstatens principer samt förtroendeskapande åtgärder mellan landets befolkningsgrupper. Verksamheten är inriktad på att stödja den kroatiska regeringens genomförande av de internationella åtaganden landet har gjort inom dessa områden. Missionens konkreta arbete fokuserar till stor del på frågor relaterade till flyktingåtervändande, som att underlätta för återvändande serber som lever i minoritet i Kroatien. Kroatien har genomgått en positiv politisk utveckling sedan president Franjo Tudjman avled i december 1999 och en ny mer demokratiskt sinnad regering tillträdde i januari 2000. Betydande framsteg har gjorts inom de områden där OSSE är verksamt. Framsteg har bl.a. skett inom polisområdet. Den separata civilpoliskomponent som funnits inom missionen sedan 1998, då OSSE övertog FN/UNTAES civilpolismandat för östra Slavonien, har kunnat avslutas under år 2000. Återstående polisfrågor har därmed integrerats i den övriga missionen. De framsteg som skett i Kroatien har inneburit att missionens storlek stegvis har kunnat minska från 280 personer i början av år 2000 till 100 personer i juni 2001. Även det svenska personalbidraget har minskat och uppgår i juni 2001 till två personer. Missionen, som har sitt huvudkontor i Zagreb, leds av ambassadör Bernard Poncet från Frankrike. Utöver huvudkontoret finns tre regionala center i Knin, Vukovar och Sisak samt 15 fältkontor. 8.2.5 Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien) OSSE-missionen i Skopje inrättades 1992 med ett mandat inriktat på att förhindra spridning av konflikter från övriga delar av det forna Jugoslavien till Makedonien. Därutöver är missionens uppgift att i dialog med regeringen, politiska aktörer och civila samhället bidra till ökad stabilitet i landet. En viktig uppgift har varit att genom förtroendeskapande åtgärder försöka dämpa de spänningar mellan den slaviska befolkningsmajoriteten och den albanska minoriteten som eskalerat under 2001. OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter har länge spelat en aktiv roll och varit starkt engagerad i den interetniska frågan. År 1999 använde sig Högkommissarien för första gången av sin möjlighet att utfärda en tidig varning till OSSE:s deltagande stater med anledning av den försämrade interetniska situationen i Makedonien. Högkommissarien har bl.a. varit pådrivande för att få till stånd högre utbildning på albanska och står bakom kompromissen om att inrätta "The University of South East Europe" i Tetovo, som är det första lagliga universitetet i landet för utbildning på albanska. Max van der Stoel, OSSE:s förre Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter, utsågs den 1 juli i år till OSSE-ordförandens särskilda sändebud för Makedonien. Den spända situationen i landet har gjort att missionen under våren förstärkts från åtta personer till 26. Majoriteten av dessa är övervakare med uppgift att följa och rapportera om utvecklingen av den politiska situationen. Arbetet leds av ambassadör Craig Jenness från Canada. Sverige har ställt en person till missionens förfogande. 8.3 Centralasien OSSE har etablerat närvaro i alla fem länder i Centralasien. Missionen i Tadzjikistan, som öppnades år 1994, har ett ganska omfattande mandat där även en aktiv roll för missionen som stöd i den interna politiska dialogen utmejslas. Övriga fyra missioner påbörjade sin verksamhet mellan 1995 (Uzbekistan) och år 2000. Dessa kontor kallas för center och har mandat som omfattar främjandet av OSSE:s principer och normer. Många frågor i Centralasien är av regional betydelse, såsom problemet med tillgången på rent vatten. Därför har OSSE försökt få länderna i Centralasien att tillsammans arbeta kring dessa frågor. Detta har dock mött vissa svårigheter då vissa av länderna motsätter sig en regional ansats. Under det österrikiska ordförandeskapet i OSSE i november år 2000 möttes dock ministrar från alla fem länder i Uzbekistans huvudstad Tasjkent och skrev under gemensamma slutsatser om regionala insatser för bekämpning av narkotika, internationell brottslighet och terrorism i regionen. Det rumänska ordförandeskapet utsåg i maj 2001 den tyske ambassadören Wilhelm Höynck till personlig representant för frågor relaterade till Centralasien. Höynck var OSSE:s förste generalsekreterare åren 1993-1995. 8.3.1 Kazakstan OSSE-centret i Kazakstan upprättades år 1998 i den tidigare huvudstaden Almaty. Trots att Astana utsågs till ny huvudstad år 1997 och myndigheterna successivt flyttat norrut till denna stad, har centret än så länge beslutat stanna i Almaty. Centrets huvudsakliga uppgift är att tillsammans med regeringen verka för genomförandet av OSSE:s principer och normer. Mandatet understryker även vikten av ett regionalt fokus på arbetet. Under året har centret bl.a. fokuserat på att gentemot regering och parlament följa upp ODIHR:s rekommendationer rörande vallagstiftningen samt arbetat med lagstiftningen rörande massmedia. Centret har även aktivt verkat för enskilda organisationers arbete med främjande av mänskliga rättigheter. Vid centret arbetar tre internationella tjänstemän och arbetet leds av ambassadören Herbert Salber från Tyskland. 8.3.2 Kirgizistan OSSE-centret i Kirgizistans huvudstad Bisjkek etablerades 1998. Centret arbetar för att stödja Kirgizistans vidare integration i OSSE-kretsen. Mandatet refererar allmänt till OSSE:s breda verksamhetsområde och lägger särskild fokus på regionala aspekter. Kirgizistan gjorde under 1990-talet vissa positiva framsteg vad gäller respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Tyvärr visade de två val som hölls under år 2000, till parlamentet och presidentämbetet, på bakslag i denna process. Inget av dessa val, som övervakades av ODIHR, nådde upp till de internationella krav som finns för genomförande av fria och rättvisa val. Oroligheter har under senare tid utspelat sig i södra Kirgizistan, i gränslandet mellan Tadzjikistan och Uzbekistan i den tättbefolkade och multietniska Ferganadalen. Den spända situationen i området förstärks ytterligare av att den islamistiska gerillan här spelar en aktiv roll. OSSE-centret övervakar och rapporterar noga om den säkerhetspolitiska utvecklingen i området och har, för att förstärka sina möjligheter att följa konflikten, under år 2000 öppnat ett fältkontor i staden Osj. Centret har fem internationella tjänstemän och arbetet leds av ambassadör Jerzy Wieclaw från Polen. 8.3.3 Tadzjikistan OSSE:s mission i Tadzjikistan var organisationens första kontor i Centralasien då det öppnade 1994. Missionens huvudkontor ligger i huvudstaden Dusjanbe och runt om i landet finns i dag fem fältkontor. Missionens mandat har utvecklats under åren men dess huvudsakliga uppgift ligger i att övervaka och rapportera om det politiska läget, stödja demokratibyggnad och respekten för mänskliga rättigheter samt bidra till försoning och dialog mellan folkgrupperna. Missionen stödjer vidare den oberoende ombudsmannen i Tadzjikistan samt ger kontinuerligt stöd till journalister och aktiva inom media. OSSE står, i den fredsuppgörelse som slöts efter inbördeskriget 1997, som en av garanterna för freden. I februari 2000 hölls för första gången i landets historia ett val till parlamentet där flera partier deltog. Valet övervakades av ODIHR, men nådde på flera viktiga områden inte upp till de krav som satts upp för genomförandet av fria och rättvisa val. Missionen består av 15 internationella tjänstemän och arbetet leds av ambassadör Marc Gilbert från Frankrike. 8.3.4 Turkmenistan OSSE:s center i Turkmenistans huvudstad Asjgabad påbörjade sin verksamhet år 1999 som en av de få internationella organisationerna som finns representerade i landet. Centret försöker stödja och bidra till förbättring av Turkmenistans bristande respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Mandatet för President Nijazov förlängdes år l999 till att gälla på livstid. Det internationella samfundet har haft svårigheter att samarbeta med Nijazov och innevarande år har, liksom förra året, präglats av myndigheternas trakasserier av religiösa minoriteter och arresteringar av politiskt oliktänkande. Övervakning av säkerhetspolisen, förföljelser och stora svårigheter att få tillstånd att lämna landet präglar vardagen för oppositionella, inklusive journalister. Vid missionen arbetar fyra internationella tjänstemän och arbetet leds av ambassadör Istvan Venczel från Ungern. 8.3.5 Uzbekistan När OSSE-närvaron i Uzbekistan etablerades 1995 var syftet att denna skulle verka som ett sambandskontor för alla fem länder i Centralasien. Då alla länder i regionen nu har etablerat egna OSSE-kontor beslöt OSSE i slutet av år 2000 att centret i Uzbekistans huvudstad Tasjkent endast skall fokusera sin verksamhet till Uzbekistan. Centrets huvuduppgift är att hålla en nära dialog såväl med regeringen, och lokala myndigheter som med enskilda organisationer i frågor som relaterar till OSSE:s verksamhet. I november 2000 var OSSE-centret nära involverat i organiserandet av en regional konferens under OSSE:s och FN:s ledning i Tasjkent rörande narkotikasmuggling, internationellt organiserad brottslighet och terrorism, vilken samlade ministrar från alla fem länder i Centralasien. Centret har fyra internationella tjänstemän och arbetet leds av ambassadör Gantcho Gantchev från Bulgarien. Sverige har ställt en medarbetare till kontorets förfogande. 8.4 Södra Kaukasus Det internationella samfundet står inför ett antal stora politiska och ekonomiska utmaningar i södra Kaukasus. Denna region, som länge tillhörde Sovjetunionen, inbegriper staterna Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Sedan självständigheten har Georgien sökt stärka sina relationer med väst, Nato och internationella organisationer. Samtidigt har landet skakats av inbördes konflikter och förlorat kontrollen över delar av sitt territorium. Ryssland vill bibehålla sitt inflytande i Södra Kaukasus och har sitt främsta brohuvud i Armenien. I det oljerika Azerbajdzjan balanserar en åldrande president mellan stormaktsintressen. I Nagorno-Karabachkonflikten råder vapenvila sedan 1994. Det stora antalet azeriska internflyktingar och en allmän känsla av fientlighet i de breda folklagren i Azerbajdzjan och Armenien utgör de främsta hindren för en fredsuppgörelse. OSSE har varit engagerat i södra Kaukasus sedan början av 1990-talet och har sedan sommaren 2000 missioner i samtliga tre stater. Den största missionen etablerades 1992 i Georgien och sysselsätter över 60 internationella tjänstemän. Även OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter (HCNM) och kontoret för demokrati och mänskliga rättigheter (ODIHR) är verksamma i regionen. OSSE:s uppgifter är främst att bistå länderna med att förebygga och lösa konflikter, främja demokrati och mänskliga rättigheter, stärka rättsstaten samt förhindra att stridigheterna i Tjetjenien i Ryssland sprider sig till Södra Kaukasus. Samarbetet mellan OSSE och andra internationella aktörer i Södra Kaukasus har stärkts på senare tid, vilket varit en viktig fråga för det svenska EU-ordförandeskapet. EU:s ministertrojka under ledning av utrikesministern besökte, liksom OSSE:s ordförande den rumänske utrikesministern Geoana, Södra Kaukasus med separata delegationer i februari. 8.4.1 Armenien OSSE upprättade kontor i Armeniens huvudstad Jerevan i februari 2000. OSSE-kontorets mandat baserar sig på OSSE:s breda säkerhetsbegrepp. Såväl mänskliga rättigheter som ekonomiska och miljörelaterade frågor faller därför inom kontorets arbetsområde. Man har dock inte i uppgift att bevaka eller medla i Nagorno-Karabachkonflikten. Under år 2000 etablerade OSSE-kontoret arbetsrelationer med myndigheter, parlamentet och det civila samhället samt förde samman dessa till dialog. Kontoret har vidare arbetat för inrättandet av en ombudsman och rekommenderat förbättringar i Armeniens lagstiftning, inte minst i syfte att hjälpa landet att efterleva åtaganden gentemot Europarådet. OSSE-kontoret samarbetar med andra internationella aktörer om åtgärder mot korruption. Man genomför dessutom ett antal gränsöverskridande projekt inom den ekonomiska dimensionen. OSSE/ODIHR övervakade parlamentsvalet i Armenien 1999, som i stort bedömdes utgöra ett framsteg jämfört med tidigare val men inte fullt kunde leva upp till internationella kriterier för fria och rättvisa val. Personalen utgörs av sex internationella medarbetare och åtta lokalt anställda armenier. Chef är ambassadör Roy Reeve från Storbritannien. 8.4.2 Azerbajdzjan OSSE upprättade kontor i Azerbajdzjans huvudstad Baku i juli 2000. OSSE-kontorets mandat baserar sig på OSSE:s breda säkerhetsbegrepp. Såväl mänskliga rättigheter som ekonomiska och miljörelaterade frågor faller därför inom kontorets arbetsområde. Man har dock inte i uppgift att bevaka eller medla i Nagorno-Karabachkonflikten. Som exempel på OSSE-kontorets verksamhet kan nämnas utbildning av gräsrotsorganisationer i övervakning av de mänskliga rättigheterna. Samarbete pågår dessutom med den internationella organisationen för migration (IOM) om åtgärder mot människohandel, samt med Europarådet om modernisering av medialagstiftningen. OSSE/ODIHR övervakade de azeriska parlamentsvalen i november 2000 och januari 2001. Valen bedömdes ha brister på ett flertal punkter och levde inte upp till internationella kriterier för fria och rättvisa val. Personalen utgörs av sex internationella medarbetare och fyra lokalt anställda azerier. Chef är ambassadör Alexander Cornelissen från Nederländerna. Sverige ställer en person OSSE-kontorets förfogande. 8.4.3 Nagorno-Karabachkonflikten och Minskgruppens arbete Konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan har pågått sedan slutet av 1980-talet och främst handlat om Nagorno-Karabach, som är ett område i västra Azerbajdzjan, stort som Nordirland och till övervägande delen befolkat av kristna armenier. Då vapenvilan trädde i kraft 1994 hade konflikten skördat mellan 20 000 och 30 000 människoliv och drivit över en miljon människor på flykt. Bortsett från smärre lokala incidenter respekteras vapenvilan än idag. OSSE:s medling i Nagorno-Karabachkonflikten inleddes 1992 och sker inom ramen för den s.k. Minskgruppen. Denna grupp samlar ett tiotal stater - inklusive parterna i konflikten - och leds av ett samord-förandeskap bestående av Frankrike, Ryssland och USA. Sverige är representerat i Minskgruppen. Fredsprocessen har varit ryckig. Ett momentum byggdes upp under våren, men tappades då ett planerat möte mellan parterna och samordförandeskapet i juni sköts upp på obestämd tid. Orsaken var främst att de bägge presidenterna behövde mer tid att förbereda sina hemmaopinioner på de oundvikliga kompromisser som en fredsuppgörelse skulle innebära. För Nagorno-Karabachkonflikten har OSSE:s ordförandeskap en personlig representant, som är ambassadör Andrzej Kasprzyk från Polen. Dennes uppgift är skapa förtroende mellan parterna genom att bl.a. upprätthålla kontakt mellan de politiska och militära ledarskapen samt övervaka vapenvilan. Inom OSSE-sekretariatet i Wien pågår sedan 1992 förberedelser för en eventuell fredsbevarande operation i OSSE:s regi. En fredsuppgörelse om Nagorno-Karabach skulle ställa stora krav på nya och snabba finansiella och personella resurser, vilka måste tillföras av OSSE:s medlemsländer. Förväntningarna på bl.a. Sverige att bidra kan bli stora. EU har under det svenska ordförandeskapet stärkt sitt engagemang i Södra Kaukasus, inklusive i Nagorno-Karabachkonflikten. 8.4.4 Georgien OSSE upprättade 1992 en mission i Georgien. OSSE arbetar med ett flertal uppgifter i Georgien. Tillsammans med OSSE:s ordförandeland medlar missionen mellan parterna i Sydossetien-konflikten. De politiska förhandlingarna försvårades av att utbrytarrepubliken Sydossetien anordnade en konstitutionell folkomröstning under våren. Förhandlingarna om ekonomisk återuppbyggnad och flyktingåtervändande har dock gått framåt sedan Ryssland och Georgien kunde enas om ett nytt rehabiliteringsavtal. Den gemensamma styrgruppen för ekonomiska frågor har återupptagit sina möten. Genom EU-kommissionens försorg bidrar EU till ekonomisk återuppbyggnad och insamling av handeldvapen i Sydossetien. OSSE beslutade 1999 att upprätta en gränsövervakningsmission i Georgien med mandat att rapportera om eventuella gränsöverträdelser mellan Tjetjenien i Ryssland och Georgien. Inom OSSE råder enighet om att gränsövervakningen bidragit till att hindra oroligheterna i Tjetjenien att spridas över gränsen. Georgien har vidare stärkt de inhemska gränstrupperna med ansvar för OSSE-observatörernas säkerhet, vilket kunnat ske med bistånd från EU och USA. En diskussion pågår inom OSSE om en eventuell utökning av missionen till gränsen också mellan Georgien och Ingusjetjen i Ryssland. OSSE har mandat att främja mänskliga rättigheter och demokrati i Georgien. OSSE-missionen i Tbilisi har bl.a. arbetat med att grunda ett kaukasiskt journalistförbund med deltagare från alla länder i regionen och utbrytarrepublikerna. Detta konfliktförebyggande projekt fick svenskt stöd. OSSE/ODIHR övervakade det georgiska presidentvalet i april 2000, och konstaterade att detta i allmänhet hade genomförts demokratiskt, men att ytterligare åtgärder krävdes från Georgiens sida för att kunna leva upp till internationella kriterier för fria och rättvisa val. OSSE har blivit alltmer involverad i FN:s försök att medla i konflikten mellan Georgien och utbrytarrepubliken Abchasien. I november 2000 genomförde OSSE och FN en gemensam resa till Abchasien för att undersöka situationen. De två organisationerna har ett gemensamt kontor för mänskliga rättigheter i Suchumi i Abchasien. Enligt det avtal som undertecknades mellan Ryssland och Georgien vid OSSE:s toppmöte i Istanbul 1999 skulle två av de totalt fyra ryska baserna i Georgien vara avvecklade före mitten av 2001, och en överenskommelse om avveckling av de två andra baserna vara klar före utgången av 2001. Denna tidtabell har endast delvis hållits. Missionen, som är den största i Södra Kaukasus, har över 60 internationella medarbetare, varav cirka 20 civila experter vid huvudkontoret i Tbilisi och 40 observatörer på gränsen mellan Georgien och Tjetjenien i Ryssland. Ambassadör Jean Michel Lacombe från Frankrike är missionschef. Sverige ställer tre personer till missionens förfogande, varav två gränsövervakare. 8.5 Andra länder 8.5.1 Moldavien OSSE:s mission i Moldavien tillkom 1993. I samarbete med OSSE:s ordförandeland, Ukraina och Ryssland försöker OSSE-missionen främja en politisk lösning av Transnistrienkonflikten, baserad på territoriell integritet för Moldavien och autonomi för Transnistrien. Förhandlingarna mellan parterna försvåras av att enskilda personer - främst i Transnistrien - gynnas av den rådande situationen. Valet av en ny president i Moldavien har dock givit processen ny energi. Ett antal möten på såväl politisk nivå som expertnivå har ägt rum under våren och sommaren. OSSE-missionen administrerar en frivilligfond för tillbakadragandet av rysk trupp och materiel från Moldavien. Ryssland åtog sig vid OSSE:s toppmöte i Istanbul 1999 att genomföra reträtten före utgången av år 2002, men av både politiska och tekniska skäl kommer detta att bli svårt. Volymerna är stora och den transnistriska sidan vill ha ekonomisk ersättning för vapen och ammunition. Endast mycket begränsad förstörelse och bortforslande av materiel har ägt rum. Det finns förslag om att bygga en anläggning för industriell förstöring och omvandling av militär materiel. OSSE-missionen arbetar även med frågor som rör mänskliga rättigheter, och har bl.a. genomfört ett seminarium om relationerna mellan centralmakten i Chisinau och landets regioner. OSSE/ODIHR övervakade parlamentsvalet i Moldavien i februari och bedömde att detta var i överensstämmelse med internationella kriterier för fria och rättvisa val. Dock beklagade OSSE att val inte kunde hållas i utbrytarrepubliken Transnistrien. Den fängslade Ile Ilascu har frigivits från transnistriskt häkte efter upprepade påtryckningar från OSSE och enskilda stater. Ilascu dömdes för terrorism i en skenrättegång i Transnistrien i början av 1990-talet. Under utrikesministerns ledning besökte EU:s ministertrojka Moldavien i februari. Förutom huvudkontoret i huvudstaden Chisinau finns ett fältkontor i Tiraspol i utbrytarrepubliken Transnistrien. Missionen sysselsätter åtta internationella medarbetare och leds av ambassadör William Hill från USA. 8.5.2 Ryssland/Tjetjenien I juni återvände OSSE:s stödgrupp till Tjetjenien och öppnade kontor i staden Znamenskoje. Stödgruppen evakuerades till Moskva 1998 då stridigheterna blossade upp på nytt i Tjetjenien, men fortsatte alltjämt att samordna humanitära insatser. OSSE och Europarådet är de enda internationella organisationerna med kontor i republiken. Gruppens återvändande till Tjetjenien utgjorde ett av Rysslands åtaganden vid toppmötet i Istanbul 1999. Sedermera fördröjdes återvändandet, då oenighet rådde om ett antal praktiska frågor, såsom säkerhetsskyddet. OSSE:s ordförande, den rumänske utrikesministern Mircea Geoana, betecknade stödgruppens återvändande till Tjetjenien som ett stort genombrott i OSSE:s verksamhet. Vid invigningen av det nya kontoret i Znamenskoje, betonade Geoana att en viktig fas därmed hade avslutats, men att den svåraste delen av arbetet återstod. Frågan om stödgruppens aktiviteter kommer sannolikt även i fortsättningen att återfinnas högt upp på OSSE:s dagordning. Det svenska ordförandeskapet i EU har varit starkt drivande vad gäller frågan om stödgruppens återvändande. Frågan har diskuterats såväl inom OSSE som i EU:s bilaterala dialog med Ryssland, inklusive vid toppmötet EU-Ryssland den 17 maj. OSSE:s stödgrupp inrättades 1995. Gruppen bistod parterna i Tjetjenienkonflikten genom att förhandla fram ett fredsavtal 1996, och intog en ledande roll vid anordnandet av presidentvalet 1997. Gruppen och dess chef, ambassadör Alexandru Cornea från Rumänien, väntas fortsätta med att söka genomföra mandatet i dess helhet, vilket omfattar stöd för den politiska processen, liksom övervakning avseende mänskliga rättigheter och demokrati samt humanitära frågor. Stödgruppen har en beslutad storlek på maximalt sex internationella tjänstemän. 8.5.3 Ukraina OSSE:s projektsamordnare i Ukraina ersatte 1999 den OSSE-mission som etablerats 1994, och vars uppgifter i huvudsak bestått i konfliktförebyggande. Projektsamordnaren, ambassadör Peter Burkhard från Schweiz, genomför projekt i samarbete med de ukrainska myndigheterna och enskilda organisationer. Vid projektsamordnarens kontor i Kiev arbetar även två internationella tjänstemän och fem lokalt anställda medarbetare. Projektsamordnarens verksamhet syftar till att reformera lagstiftning och institutioner, och därmed stödja Ukrainas strävan att bli en modern demokrati och rättsstat. Ett av projekten består av en genomgripande översyn av all lagstiftning rörande mänskliga rättigheter. Projektsamordnaren ger även stöd till Ukrainas ombudsmannainstitution och implementerar projekt för att bekämpa människohandel och korruption. Samarbete och koordination med bland andra Europarådet och EU för att främja mediefriheten har inletts. OSSE/ODIHR övervakade det ukrainska presidentvalet i oktober 1999. Observatörerna fann ett flertal oegentligheter, varför valet inte levde upp till internationella kriterier för fria och rättvisa val. 8.5.4 Vitryssland OSSE:s rådgivnings- och övervakningsgrupp i Vitryssland inledde sin verksamhet 1998. Under ambassadör Hans-Georg Wieck från Tyskland arbetar fyra internationella tjänstemän på kontoret i Minsk. Inför det vitryska presidentvalet den 9 september har OSSE:s rådgivnings- och övervakningsgrupp försökt skapa dialog mellan regeringen och oppositionen samt gett stöd till oberoende vitryska organisationer med uppgift att övervaka presidentvalet. Dessa aktiviteter har inte uppskattats av de vitryska myndigheterna, som anser att gruppen och ambassadör Wieck har agerat utanför sitt mandat. Såväl OSSE:s ordförande som EU har uttalat sitt starka stöd för Wieck och har engagerat sig för att lösa dessa motsättningar. Sverige har bl.a. lämnat bidrag till arbetet med att stärka de inhemska organisationernas kapacitet att övervaka presidentvalet. OSSE:s rådgivnings- och övervakningsgrupp har även mandat att främja respekten för mänskliga rättigheter. Detta sker genom att bl.a. övervaka rättegångar och följa ett antal fall med försvunna personer, som de vitryska myndigheterna inte har kunnat ge fullständig klarhet kring. OSSE/ODIHR observerade inte det vitryska parlamentsvalet hösten 2000, eftersom man inte ansåg att förutsättningar för fria och rättvisa val förelåg. Istället sändes en teknisk utvärderingsmission till Vitryssland före valdagen i syfte att följa valkampanjen och att rekommendera förbättringar i vallagstiftningen. OSSE/ODIHR beslutade däremot att sända valobservatörer till presidentvalet den 9 september i år. Presidentvalets legitimitet är av stor vikt för Vitrysslands framtida relationer med omvärlden. Den parlamentariska trojkan, bestående av OSSE:s parlamentariker-församling, Europarådets parlamentarikerförsamling och EU-parlamentet, skapades 1999 i syfte att samordna de tre europeiska institutionernas politik för att främja demokratisering i Vitryssland. Den parlamentariska trojkan har vid upprepade tillfällen besökt landet. De vitryska stolarna i OSSE:s parlamentarikerförsamling står tills vidare tomma, eftersom det nyvalda parlamentet inte åtnjuter demokratisk legitimitet. 9 OSSE:s parlamentariska församling Den parlamentariska församlingen är fristående i förhållande till OSSE:s övriga institutioner. Dialogen om hur samarbetet mellan församlingen och övriga institutioner kan stärkas har dock intensifierats. Församlingens talman deltar regelbundet i OSSE-trojkans möten och i ministermöten. Församlingens internationella sekretariat, som är förlagt till Köpenhamn, arbetar nära med OSSE:s sekretariat i Wien och andra OSSE-institutioner. Den parlamentariska församlingen har också stärkt sitt stöd till OSSE:s fältverksamhet. Den parlamentariska församlingens årliga möte år 2000 ägde rum i Bukarest den 6-10 juli. Övergripande teman var god samhällsstyrning, regionalt samarbete, stärkande av demokratiska institutioner, främjande av öppenhet, upprätthållande av respekt för rättsstatens principer och bekämpande av korruption. Vidare antogs resolutioner om Sydöstra Europa, Vitryssland, Tjetjenien och Moldavien. Ett resolutionsförslag om frisläppande ur transnistriskt häkte av Ilascu-gruppen lades fram med Margareta Viklund som huvudförslagsställare. Till församlingens talman efter danskan Helle Degn valdes rumänen Adrian Severin. Helle Degn vinnlade sig särskilt om att göra församlingen till mindre av diskussionsforum och mer av aktör i nära samarbete med OSSE:s övriga verksamheter, särskilt vad gäller fältinsatser, bl.a. genom att inrätta särskilda s.k. demokratiteam. Göran Lennmarker valdes till vice ordförande i första utskottet. Församlingen möttes i år den 6-10 juli i Paris. Övergripande tema var konfliktförebyggande med fokus bl.a. på den europeiska säkerhets- och försvarspolitikens (ESPD) implikationer för OSSE-regionen samt nationella minoriteters situation. En resolution som uppmanade till dödsstraffets avskaffande och moratorium på avrättningar antogs också, liksom resolutioner om Ukraina, Moldavien, Tjetjenien och Sydöstra Europa. På förslag av talmannen Severin antogs också en resolution om att stärka öppenhet och redovisning i OSSE, där församlingen återkommer till sin kritik av OSSE:s "demokratiska underskott" och av att beslutsfattandet i OSSE grundas på principen om enhällighet. Den svenska delegationen till den parlamentariska församlingen består av åtta riksdagsledamöter och leds av Tone Tingsgård. Församlingen kommer hädanefter att också hålla kortare årliga vintersessioner i Wien. Nästa års möte kommer att äga rum den 6-10 juli i Berlin. 10 Budget Under 2000 uppgick den samlade budgeten inom OSSE till cirka 203 miljoner euro (cirka 1,8 miljarder kronor). Den svenska bidragsdelen uppgick till cirka 71, 5 miljoner kronor. För år 2001 uppgår den svenska bidragsdelen vid tiden för halvårsöversyn till ungefär lika stort belopp som år 2000. Till den beslutade budgeten kan komma behov av extrabudgetar för nya insatser under året. Under år 2000 fattades beslut om en ny skala för stora missioner och projekt. Den nya skalan träder i kraft i januari 2002 och gäller till 31 december 2004. Sveriges andel av budgeten för de större missionerna och projekten uppgår oförändrat till 4,07% och för den övriga gemensamma budgeten till 3,55 %. Förutom den svenska andelen av den samlade OSSE-budgeten tillkommer för svensk del kostnader för personal som Sverige ställt till OSSE:s förfogande om cirka 42 miljoner kronor och ca 3,5 miljoner för andra insatser. Till detta kommer kostnader för valövervakning. Sveriges bidrag till OSSE:s verksamhet under år 2000 var därmed, exklusive valövervakningsinsatser, i storleksordningen 117 miljoner kronor. Under senare år har OSSE:s institutioner, såsom HCNM, ODIHR och medierepresentanten, och OSSE:s fältmissioner inom ramen för sin verksamhet i ökande grad identifierat och presenterat konkreta konfliktförebyggande projekt, som i allmänhet är beroende av frivilligfinansiering från OSSE:s medlemsstater. Av budgetära skäl har Sverige enbart kunnat lämna blygsamma bidrag till sådan projektverksamhet. 11 Förkortningar CFE Conventional Armed Forces in Europe (Avtal om konventionella väpnade styrkor i Europa) CPC Conflict Prevention Centre (Centrum för konfliktförebyggande insatser - inom OSSE-sekretariatet) CSBM Confidence- and Security-Building Measures (förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder) CSCE Conference on Security and Co-operation in Europe (jfr ESK) ESDP European Security and Defence Policy (europeiska säkerhets- och försvars-politiken) ESK Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (europeiska säkerhetskonferensen, jfr CSCE) EU Europeiska unionen (European Union) EUMM European Union Monitoring Mission (EU:s övervakningsorganisation på Balkan) FN Förenta nationerna (United Nations) FRJ Förbundsrepubliken Jugoslavien FYROM Former Yugoslav Republic of Macedonia (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien) FSC Forum for Security Co-operation (OSSE:s säkerhetsforum) GUSP gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken (inom EU) HCNM High Commissioner on National Minorities (OSSE:s Högkommissarie för frågor om nationella minoriteter) HLPG High Level Planning Group (militär stabsgrupp i Wien för planering av fredsbevarande insats i Nagorno- Karabach) IOM International Organisation for Migration Internationella organisationen för migration KFOR Kosovo Force (Natoledda fredsbevarande styrkan i Kosovo) KUSP Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (inom EU) Nato North Atlantic Treaty Organisation Nordatlantiska försvarsorganisationen NGO Non-governmental organization (enskild organisation) ODIHR Office for Democratic Institutions and Human Rights (OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter) OHR Office of the High Representative (Höge representantens kontor i Bosnien) OMIK OSCE Mission in Kosovo, (OSSE:s del inom FN:s mission i Kosovo, jämför UNMIK) OSCE Organization for Security and Co-operation in Europe OSS Oberoende staters samvälde OSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa PC Permanent Council (Ständiga rådet) REACT Rapid Expert Assistance and Co-operation Teams (Snabb civil insatsberedskap inom OSSE) SFOR Stabilisation Force (Natoledda fredsbevarande styrkan i Bosnien-Hercegovina) SFRJ Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien (forna Jugoslavien) UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees (FN:s flyktingkommissarie) UNMIK United Nations Mission in Kosovo. (FN:s civila mission i Kosovo) UNTAES United Nations Transitional Administration for Eastern Slavonia, Baranja and Western Sirmium (FN:s övergångsadministration för östra Slavonien) VEU Västeuropeiska unionen WEU Western European Union 12 OSSE:s medlemsländer Albanien Makedonien (f.d. jugoslaviska Andorra republiken Makedonien) Armenien Malta Azerbajdzjan Moldavien Belgien Monaco Bosnien-Hercegovina Nederländerna Bulgarien Norge Canada Polen Cypern Portugal Danmark Rumänien Estland Ryssland Finland San Marino Frankrike Schweiz Förenta staterna Slovenien Georgien Slovakien Grekland Spanien Heliga stolen Storbritannien Irland Sverige Island Tadzjikistan Italien Tjeckien Förbundsrepubliken Jugoslavien Turkiet (FRJ) Turkmenistan Kazakstan Tyskland Kirgizistan Ukraina Kroatien Ungern Lettland Uzbekistan Liechtenstein Vitryssland Litauen Österrike Luxemburg (= 55) Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 september 2001 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Pagrotsky, Messing, Larsson, Lejon, Ringholm Föredragande: statsrådet Lindh Regeringen beslutar skrivelse 2001/02:13 Redogörelse för verksamheten inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under år 2000 och första halvåret 2001. Skr. 2001/02:13 7 1