Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté m.m. under år 2000 och första halvåret 2001 Skr. 2001/02:12

Regeringens skrivelse 2001/02:12

Regeringens skrivelse 2001/02:12 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté m.m. under år 2000 och första halvåret 2001 Skr. 2001/02:12 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 20 september 2001 Göran Persson Anna Lindh (Utrikesdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté m.m. under år 2000 och första halvåret 2001. Innehållsförteckning 1 Europarådet under det svenska ordförandeskapet i EU 4 2 Verksamheten i ministerkommittén 5 2.1 Samarbetsprogrammen för demokratisk utveckling 7 2.2 Europarådssekretariatet och budgeten 8 3 Europakonventionen och dess övervakningsorgan 8 3.1 Europadomstolen 8 3.2 Ratifikationsläget 9 3.3 Det löpande arbetet 10 4 Arbetet inom ramen för verksamhetsprogrammen 12 4.1 Mänskliga rättigheter och demokratifrågor 12 4.1.1 Mänskliga rättigheter 12 4.1.2 Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter 13 4.1.3 Europeiska konventionen mot tortyr 14 4.1.4 Nationella minoriteter 14 4.1.5 Kamp mot rasism och främlingsfientlighet 16 4.1.6 Jämställdhet mellan kvinnor och män 16 4.1.7 Sociala stadgan 17 4.1.8 Massmedier 18 4.1.9 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor 18 4.1.10 Lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete 19 4.1.11 Bioetik 20 4.1.12 Rättsligt samarbete 20 4.1.13 Folkrättsfrågor 21 4.2 Sociala frågor 22 4.2.1 Social sammanhållning 22 4.2.2 Barnfrågor 22 4.2.3 Invandrares integration 23 4.2.4 Befolkningsstudier 23 4.2.5 Hälso- och sjukvård 24 4.2.6 Miljö och regional planering 24 4.3 Kulturfrågor och kulturell mångfald 25 4.3.1 Utbildning 25 4.3.2 Kultur och kulturarv 26 4.3.3 Idrott 27 4.3.4 Ungdomsfrågor 28 5 Arbetet inom ramen för partsavtalen 29 5.1 Partsavtalet på social- och hälsoområdet 29 5.2 Europafarmakopén 29 5.3 Europarådets utvecklingsbank 30 5.4 Pompidougruppen för narkotikafrågor 30 5.5 Filmstödsfonden "Eurimages" 31 5.6 Kommissionen för demokrati genom lag 31 5.7 Det europeiska audiovisuella observatoriet 32 5.8 Europarådets Nord-Sydcentrum 32 5.9 Europeiskt centrum för moderna språk i Graz 32 5.10 Partsavtal för uppföljning på korruptionsområdet 33 6 Förteckning över medlems- och kandidatländer 34 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 september 2001 35 1 Europarådet under det svenska ordförandeskapet i EU Europarådet har en central uppgift när det gäller att främja respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer och därmed också för att förebygga väpnade konflikter. Stöd till den fortsatta demokratiska utvecklingen i Central- och Östeuropa samt på Balkan är en viktig uppgift för Europarådet. Sverige och EU verkar för en starkare inriktning på dessa Europarådets kärnområden. Dagens Europaråd med 43 medlemmar är ett annat än Europarådet med 25 medlemmar för 10 år sedan. Utmaningarna är annorlunda och större. Därmed är också medlemsstaternas ansvar att möta dessa nya utmaningar större. Europarådets verksamhet måste anpassas. Prioriteringar måste definieras. Verksamheter för nedprioriteringar och besparingar i den traditionella verksamheten måste också definieras. Under det svenska ordförandeskapet har EU gemensamt presenterat sin syn på Europarådets reformarbete. Generalsekreterare Schwimmers ansträngningar att reformera och prioritera i verksamheten har EU:s fulla stöd. Hög prioritet skall ges åt främjande och försvar av pluralistiska demokratier, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Särskilda ansträngningar skall ägnas åt de områden där Europarådet har sin traditionella styrka: normskapande, övervakning och uppföljningsmekanismer. Europadomstolens effektiva funktionssätt måste säkerställas. Såväl frågan om domstolens arbetssätt som dess finansiering behöver behandlas. Hög prioritet ges också åt Europarådets samarbete med OSSE. Ett av de prioriterade områden som EU definierat inom ramen för sitt arbete på kapaciteter för civil krishantering är främjandet av rättsstatens principer. Detta är ett område där ytterligare samarbete och samverkan mellan EU och Europarådet bör bli centralt. I det program för förebyggande av väpnade konflikter som förhandlades fram under det svenska ordförandeskapet och bekräftades av EU:s toppmöte i Göteborg i juni slås fast att EU måste bygga effektiva partnerskap med internationella organisationer och att informationsutbyte och praktiskt samarbete mellan EU och bl.a. Europarådet därför skall intensifieras. Det svenska EU-ordförandeskapet har också i det praktiska arbetet främjat ökad samverkan mellan EU, Europarådet och OSSE. Det trojkabesök som utrikesministern ledde till de tre länderna i södra Kaukasus i februari visade EU:s målsättning att stärka vår politik gentemot regionen och att stärka samarbete mellan EU, Europarådet och OSSE. EU har också stött det arbete som Europarådets experter utför i Tjetjenien och ställt krav på att utredningarna om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna leder till lagföring av de ansvariga. EU har också stött Europarådets arbete på mediesidan i bl.a. Ukraina. På västra Balkan har samarbetet mellan EU, Europarådet och OSSE utökats. Armenien och Azerbajdzjan har i år upptagits som nya medlemmar i Europarådet. I takt med att Europarådet utvidgats och vikten av samordning och samarbete mellan internationella aktörer alltmer betonas har behovet av EU-samordning i de utrikespolitiska frågorna också i Europarådet ökat. Det svenska EU-ordförandeskapet har verkat för att stärka denna samordning. 2 Verksamheten i ministerkommittén Vid den behandlade artonmånadersperiodens inträde innehades ordförandeskapet i ministerkommittén av Irland, för att i maj 2000 följas av Italien som i november 2000 i sin tur ersattes av Lettland. Vid periodens slut innehades ordförandeskapet av Liechtenstein, som tillträdde vid ministermötet i maj 2001. När Irland övertog ordförandeklubban vid ministermötet i Budapest i november 1999 stod främst Kosovo och utvecklingen i sydöstra Europa i fokus. Denna region har sedan löpande återkommit på dagordningen under den behandlade artonmånadersperioden. Europarådets bidrag till arbetet inom stabilitetspakten för sydöstra Europa uppmärksammades särskilt i maj 2000. Den nytillträdde jugoslaviske presidenten Kostunica framträdde i november 2000. Utvecklingen i Makedonien stod i fokus i maj 2001. Bosnien-Hercegovinas och Förbundsrepubliken Jugoslaviens ansökningar om medlemskap behandlas f.n. av den parlamentariska församlingen men följs också noga av ministerkommittén. En annan återkommande fråga på ministrarnas agenda har varit situationen i Kaukasus, såväl situationen i de tre länder i södra Kaukasus som nu samtliga är medlemmar, som läget i Tjetjenien. Även frågor om EU/EG:s anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, domstolens situation vad gäller arbetsbelastning och budget, den allmänt prekära budgetsituationen och därmed sammankopplade frågor har vid flera tillfällen återfunnits på ministrarnas dagordning. Situationen i Tjetjenien har följts noga och behandlats vid ett flertal tillfällen i ministerkommitténs löpande arbete i ställföreträdarkretsen, bl.a. i samband med kommissarien för mänskliga rättigheter, Gil-Robles, besök där. Tre experter på mänskliga rättigheter från Europarådet arbetar vid den ryske ombudsmannens för mänskliga rättigheter, Kalamanov, kontor i staden Znamenskoje i Tjetjenien sedan april 2000. Europarådsexperterna har till uppgift att bistå den ryska personalen med att följa upp anmälningar om brott mot de mänskliga rättigheterna och att rapportera om kontorets verksamhet till Europarådet. Under det första året av dess närvaro mottog Kalamanovs kontor över 15 000 muntliga klagomål och registrerade över 6 000 skriftliga klagomål, varav 2 000 rör påstådda övergrepp av de ryska federala styrkorna. Den internationella kritiken, inte minst från EU, mot en alltför långsam uppföljning av dessa anmälningar och straffrihet för militärer har varit omfattande. Denna närvaro i Tjetjenien har givit Europarådet en särställning, då man under en lång period utgjorde den enda internationella närvaron i området. Såsom nämnts var även södra Kaukasus flitigt förekommande på ministerkommitténs dagordning. Georgien upptogs som medlem av Europarådet 1999, medan Armenien och Azerbajdzjan inträdde den 25 januari 2001. Med hänsyn till den betydelse medlemskapet bedömdes kunna ha för regional stabilitet och för en lösning av Nagorno-Karabachkonflikten bestämdes att de båda länderna skulle upptas samtidigt i Europarådet. En särskild övervakningsmekanism tillskapades för att övervaka att de båda länderna uppfyller ländernas åtaganden beträffande demokrati och rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och fredlig konfliktlösning. Europarådet övervakar och följer nu noga utvecklingen i länderna inom dessa angelägna områden. Bl.a. har mediesituationen och politiska fångar i Azerbajdzjan uppmärksammats. EU har varit och är starkt drivande vad avser uppföljning av ländernas åtaganden. Europarådet assisterar sedan flera år tillbaka Georgien, Armenien och Azerbajdzjan genom projekt som berör organisationens kärnområden och fortsätter nu med dessa särskilda åtgärder. En del av dessa aktiviteter sker inom ramen för Europarådets samarbetsprogram medan andra ingår i det gemensamma program som tagits fram av Europarådet och EU-kommissionen. Ministerkommittén är även delaktig i beslut om inriktning och innehåll i dessa olika samarbets- och utvecklingsprogram. Nya gemensamma projekt mellan Europarådet och EU-kommissionen under 2000 initierades avseende Ryssland samt inom områden som kamp mot dödsstraffet, rasism och intolerans respektive under den sociala stadgan och Venedigkommissionen för demokrati genom lag. Europarådet har under den behandlade perioden haft flera aktiviteter i Ukraina, för att assistera myndigheterna i strävandena att uppnå de normer på områden demokrati och mänskliga rättigheter som man förbundit sig till vid medlemskapet. Bl.a. har man ägnat sig åt utbildning i mänskliga rättigheter för jurister i syfte att göra de europeiska konventionerna på den straffrättsliga sidan kända i rättssystemet. Dessa aktiviteter utförs genom gemensamma program med EU-kommissionen. Även samverkan med OSSE sker på området. Frågan om ev. uteslutning av Ukraina väcktes i den parlamentariska församlingen efter ett besök i landet av dess rapportör vid en tidpunkt då politiska kriser skakade landet. Situationen i Ukraina behandlades vid ministermötet i maj 2001 och nya aktiviteter för att stödja en demokratisk utveckling i landet utarbetades. Europarådets sekretariat har utarbetat en aktionsplan för mediaområdet i landet, vilken bl.a. innehåller förslag om konferenser, utbildningsaktiviteter och internationell översyn av relevant lagstiftning. Turkiet har upprepade gånger uppmanats av ministerkommittén att uppfylla domar mot sig i Europadomstolen. Dessa har gällt såväl yttrandefrihetsfrågor, där en rad liknande domar i domstolen inte uppfyllts av Turkiet och vars uppfyllande övervakas av ministerkommittén, som mål om säkerhetsstyrkornas uppträdande. I fallet Loizidou (om äganderättsförhållanden på norra Cypern), antog ministerkommittén i juli 2000 respektive i juni 2001 en andra och tredje interimsresolution med anledning av Turkiets underlåtande att betala den utdömda ersättningen. Det tematiska arbetet med att övervaka medlemsstaternas uppfyllande av sina åtaganden, s.k. monitoring, fortsätter. Ett aktuellt tema för detta arbete är yttrandefrihet. Andra ämnen som är föremål för denna övervakning är funktion och skydd av demokratiska institutioner, det judiciella systemets funktion, dödsstraffet, polis och säkerhetsstyrkor, samt lokal demokrati. Ett nyintroducerat tema gäller rättssystemets effektivitet. Arbete med att skapa en europeisk zon fri från dödsstraff fortsatte inom ramen för ministerkommitténs arbete, med bl a en deklaration i ämnet i november 2000, samt en kongress i Strasbourg under Europarådets beskydd, benämnd "den första världskongressen mot dödsstraff" i juni 2001. 2.1 Samarbetsprogrammen för demokratisk utveckling En relativt omfattande del av Europarådets verksamhet består av olika former av samarbetsprogram, vilka har växt i takt med ökningen av medlemskretsen. Samarbetsprogrammen syftar till att främja en demokratisk utveckling och skall underlätta uppfyllandet av de åtaganden som följer på medlemskap i organisationen. Även kandidatländerna kommer i fråga för samarbetsprogram, vilka då är ägnade att underlätta för dessa länder att bli medlemmar i organisationen. Ministerkommittén har verkat för att programverksamheten, där så är påkallat, planeras i nära samarbete med EU och internationella organisationer, särskilt OSSE. Europarådets EU-medlemmar har varit drivande i detta sammanhang. En del samarbetsprogram erhåller finansiellt stöd av EU-kommissionen. Andra program utförs inom ramen för Europarådets och EU-kommissionens gemensamma samarbetsprogram, med delad finansiering. Exempel på nya aktiviteter under verksamhetsperioden är insatser till förmån för Ryssland (inkl. norra Kaukasus), Albanien och Moldavien. Andra exempel är insatser för antagande av medielagstiftning i Serbien (FRJ) och insatser inom ramen för den s.k. stabilitetspakten för att förbättra situationen för romer. För att underlätta genomförandet av samarbetsprogrammen har Europarådet upprättat ett mindre antal fältkontor, vilka samtliga återfinns på Balkan. Ett nytt kontor öppnades i Belgrad våren 2001 i nära samarbete med OSSE:s kontor där. Europarådet är fortsatt aktivt inom den s.k. stabilitetspakten för sydöstra Europa, där man har en samordnande roll främst inom arbetsborden I (demokrati och mänskliga rättigheter) och III (underbordet för rättsliga och andra inrikespolitiska frågor). Genom Europarådets utvecklingsbank har man även bidragit till projekt inom arbetsbord II (ekonomisk utveckling). 2.2 Europarådssekretariatet och budgeten Europarådets budget uppgick år 2000 till 159 500 000 euro och 2001 till 163 000 000 euro. De antagna ökningarna innebär som tidigare en reell nolltillväxt (0,19% år 2000 och 2,2 % år 2001). Sverige tillhör de länder som gärna hade sett en viss ökning av budgeten, främst mot bakgrund av vikten av att Europadomstolen får tillräckliga resurser att möta den ökande tillströmningen av mål. Den budget som antagits för 2002 har en högre uppräkningskoefficient än tidigare, 3,38 %, en siffra som dock ändå inte kompenserar t.ex. domstolen för den ökande anhopningen av mål. Man har kunnat inkludera ett antal extraordinära insatser, bl.a. kostnaderna för Armeniens och Azerbajdzjans medlemskap, men däremot inte en reservbudget för angelägna fältaktiviteter. Vid avvägningen av behoven för de olika sektorer där Europarådet är verksamma är Sveriges inställning i ministerkommittén att kärnverksamheten, dvs främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokrati samt rättsstatens principer, skall prioriteras. Generalsekreterare Schwimmer lade i februari 2001 fram ett papper med förslag på prioriteringar i verksamheten. Det finns dock svårigheter att bland medlemsstaterna enas om nödvändiga besparingar och nedprioriteringar av vissa verksamhetsområden. Sveriges andel av Europarådets budget uppgick år 2000 till 2,19 % och 2001 till 2,21 %. I budgetpropositionen för de aktuella åren anslogs knappt 35 respektive knappt 39 miljoner kronor för de olika obligatoriska bidragen till Europarådets budget, inklusive vissa partsavtal. På grund av otillräckliga reservationer i Europarådets budget för snabba och oförutsedda angelägna insatser i de nya medlemsländerna har under perioden finansiering av sådana insatser i flera fall blivit beroende av frivilligfinansiering från Europarådets medlemsländer. Av budgetskäl har Sverige enbart kunnat lämna blygsamma bidrag till sådan projektverksamhet. 3 Europakonventionen och dess övervakningsorgan 3.1 Europadomstolen Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har ratificerats av 41 av Europarådets numera 43 medlemsstater. Konventionen och dess tilläggsprotokoll utgör ett av de mest effektiva internationella skydden för de mänskliga rättigheterna i världen. Det unika med systemet, i förhållande till andra regelverk på området, är de organ som övervakar att staterna följer konventionen, Europadomstolen och Europarådets ministerkommitté. Den nya, permanenta Europadomstolen, som inrättades 1998, har nu hunnit arbeta under närmare tre år. Den reform som beskrivits i tidigare skrivelser har ännu inte lett till det eftersträvade resultatet, nämligen att korta handläggningstiderna för målen enligt Europakonventionen och att bl.a. därigenom stärka det skydd som konventionen ger. Tvärtom fortsätter målbalansen att öka kontinuerligt, eftersom Europadomstolen inte hinner pröva klagomålen i den takt de kommer in. Under 2000 anhängiggjordes sammanlagt 26 398 nya klagomål hos domstolen. 10 486 av de klagomål som redan anhängiggjorts registrerades formellt under samma år. Motsvarande siffror för 1999 var 20 399 resp. 8 396. Förklaringen till den kraftigt ökande måltillströmningen är att Europakonventionen blivit alltmer känd i framförallt de senast tillkomna medlemsstaterna. Under 2000 meddelade Europadomstolen 695 domar. Denna siffra skall jämföras med den sammanlagda siffran för antalet domar som domstolen vid slutet av 2000 meddelat sedan sin tillkomst på 1950-talet; 1 900. Vid årsskiftet 2000/2001 hade Europadomstolen sammanlagt nästan 16 000 registrerade klagomål anhängiga. För att i någon mån råda bot på Europadomstolens pressade arbetssituation har domstolen tilldelats extra medel utöver vad som tillkommer domstolen inom ramen för Europarådets ordinarie budget. På så sätt har domstolen fått möjlighet att anställa ytterligare jurister för att bereda målen. Flertalet är emellertid överens om att det inte bara handlar om att tillskjuta mer pengar. Några olika arbetsgrupper har inrättats för att fundera över vad som kan göras för att på sikt komma tillrätta med den problematiska situationen. Man talar numera om behovet av att "reformera reformen". Arbetet tar sikte på både domstolens interna arbetsmetoder och dess procedurregler. Också ändringar av Europakonventionen som sådan kan bli aktuella, åtminstone när det gäller reglerna som rör handläggningen av målen. Att på något sätt begränsa de redan existerande rättigheter, som enligt konventionen tillkommer individen, har inte varit på tal. 3.2 Ratifikationsläget Samtliga 43 medlemmar av Europarådet utom Armenien och Azerbajdzjan, som blev medlemmar under början av 2001, har ratificerat Europakonventionen. När det gäller tilläggsprotokollen till konventionen är bilden delvis annorlunda. Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättsskyddet, har inte ratificerats av Andorra, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Schweiz. Medan det fjärde tilläggsprotokollet (bl.a. om rörelsefriheten och rätten att lämna sitt land samt förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar) har ratificerats av 33 av medlemsstaterna har det sjunde tilläggsprotokollet (bl.a. om vissa rättssäkerhetsgarantier vid utvisningsförfaranden och rätten till överprövning av brottmålsdomar) ratificerats av 30 medlemsstater. Under 2000 har Albanien, Cypern, Georgien, Polen och Ukraina ratificerat det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff i fredstid. Armenien, Azerbajdzjan, Ryssland och Turkiet har däremot ännu inte ratificerat det. Under 2000 antogs ytterligare ett tilläggsprotokoll, protokoll nr 12, som innebär en utvidgning av det diskrimineringsförbud som finns i artikel 14 i Europakonventionen. Endast Georgien har ratificerat det tolfte tilläggsprotokollet, som ännu inte trätt i kraft. Sverige har ratificerat samtliga tilläggsprotokoll till Europakonventionen utom protokoll nr 12. 3.3 Det löpande arbetet Ministerkommittén övervakade, liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet av Europadomstolens domar. Ett stort antal av de resolutioner ministerkommittén antog i sådana ärenden rörde mål mot Italien där det konstaterats att tidsåtgången i de nationella domstolarna varit alltför lång. I en interimsresolution under 2000 uppmanades de italienska myndigheterna att även fortsättningsvis ge hög prioritet åt reformeringen av det inhemska domstolsväsendet. Ministerkommittén har för avsikt att årligen återkomma till frågan om de allmänt sett oskäligt långa handläggningstiderna i de italienska domstolarna. I sammanhanget kan nämnas att en lag antagits i Italien (Lex Pinto), som gör det möjligt för enskilda att få kompensation på det nationella planet för brott mot Europakonventionen i detta avseende. Lagen förväntas medverka till att Europadomstolens arbetsbörda minskar. Sedan Storbritannien under 1999 fällts av Europadomstolen i målet Matthews har ministerkommittén haft att övervaka att domen efterlevs. Målet rör rätten för personer bosatta i Gibraltar att delta i val till Europaparlamentet. Storbritannien har deklarerat sin avsikt att förändra situationen inför valet 2004 till Europaparlamentet. I en interimsresolution i juni 2001 uppmanades Storbritannien av ministerkommittén att vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att också de som bor i Gibraltar kan rösta vid sådana val. En annan resolution riktar en uppmaning till samtliga medlemsstater att samarbeta med Europadomstolen när den utreder kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. Bakgrunden är en diskussion kring ett flertal mål mot Turkiet rörande kränkningar begångna i samband med ingripanden av säkerhetsstyrkor i den sydöstra delen av landet. Turkiet har vidare fällts av Europadomstolen i en rad likartade mål för otillbörliga inskränkningar i yttrandefriheten. Genomförandet av domarna har kontinuerligt övervakats av ministerkommittén, som dock tvingats konstatera att inga konkreta framsteg gjorts för att verkställa dem. I en interimsresolution antagen av ministerkommittén i juli 2001 uppmanas Turkiet att snarast vidta åtgärder i de individuella fall där de funna kränkningarna fortfarande påverkar de klagandes situation. Ett fall som rönt stor uppmärksamhet under senare år är målet Loizidou mot Turkiet som rör äganderättsförhållandena på norra Cypern. Sedan Europadomstolens dom (juli 1998) rörande frågan om ersättning för konventionsbrott har fallet varit föremål för många diskussioner i ministerkommittén. Trots att fristen för betalning av skadestånd m.m. till klaganden löpte ut under hösten 1998 har Turkiet ännu inte betalat i enlighet med domen. Ett annat fall som föranlett många debatter i ministerkommittén under 2000 är målet Hakkar mot Frankrike. Sedan ministerkommittén kommit fram till att Frankrike brutit mot artikel 6 i Europakonventionen i samband med att Hakkar dömdes för brott till livstids fängelse har det diskuterats vilka krav man bör ställa på franska staten att föranstalta om resning på det nationella planet för Hakkars del. I juni 2000 ledde ministerkommitténs behandling av fallet Hakkar till att ny lagstiftning antogs i Frankrike. Därmed kunde ministerkommittén avsluta sin prövning av fallet. Under 2000 slutbehandlades ett mål mot Sverige av ministerkommittén. Målet rörde handläggningstiden för en ansökan om mönsterskydd. Sverige ålades att betala skadestånd till klaganden och att ersätta dennes rättegångskostnader. I ytterligare tre mål mot Sverige antog ministerkommittén slutresolutioner under 2000 och första halvåret 2001. Det ena fallet rörde oskäligt lång handläggningstid i domstolarna när dessa prövade en arbetstvist. Det andra gällde avsaknad av muntlig förhandling i ett mål rörande anläggning av en väg. I båda fallen beslutade ministerkommittén om ersättning till klagandena. I det tredje fallet hade målet inför Europadomstolen förlikts och ministerkommittén övervakade att Sverige uppfyllt villkoren i förlikningsavtalet. I ytterligare några mål som förlikts inför domstolen avvaktas ministerkommitténs slutresolution. Av de 26 398 klagomål som under 2000 anhängiggjordes vid Europadomstolen avsåg 392 Sverige. Motsvarande siffra för föregående år var 302. Under 2000 registrerades 233 klagomål mot Sverige. Under 1999 var den siffran 175, vilket innebär att antalet registrerade klagomål mot vårt land ökat med över 33 % på ett år. Vid halvårsskiftet juni/juli 2001 hade Europadomstolen ett trettiotal mål mot Sverige under handläggning där regeringen ombetts inkomma med svaromål. Europadomstolen meddelade under 2000 en dom i mål mot Sverige. Hittills under 2001 har tre domar mot Sverige meddelats. I samtliga fyra fall hade förlikning träffats inför domstolen och domstolens uppgift inskränkte sig till att konstatera detta faktum samt avskriva målet. Av Europadomstolens samtliga domar rör 46 Sverige. Om man istället räknar antalet avgjorda mål kommer man fram till att 44 av dem gäller Sverige. I 22 av dessa mål har Sverige fällts för brott mot konventionen. Referat av Europadomstolens domar återges fortlöpande i Svensk Juristtidning. Referat av domar finns också i viss mån att tillgå i riksdagens offentliga databas, informationssystemet RIXLEX. Därutöver finns domarna tillgängliga i originalspråk på Internet. 4 Arbetet inom ramen för verksamhetsprogrammen 4.1 Mänskliga rättigheter och demokratifrågor 4.1.1 Mänskliga rättigheter Det löpande normativa arbetet på området mänskliga rättigheter bedrevs i övrigt liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter (CDDH) och dess expertkommittéer. Arbetet inom CDDH präglades under 2000 till stor del av förberedelserna inför den ministerkonferens som ägde rum i Rom i november samma år för att högtidlighålla 50-årsminnet av Europakonventionens tillkomst. Sverige representerades vid konferensen av statsrådet Britta Lejon, som ägnade huvuddelen av sitt anförande åt betydelsen av öppenhet och transparens i ett demokratiskt samhälle. I sitt tal berörde statsrådet Lejon också, i likhet med flertalet andra talare, Europadomstolens oroande situation och vikten av att se till att domstolen på ett effektivt sätt kan fortsätta sitt arbete med att upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna i Europa. En annan fråga som Sverige under förberedelserna inför konferensen ägnat stort intresse var dödsstraffet. Expertkommittén för utveckling av de mänskliga rättigheterna (DH-DEV) höll inga möten under 2000. Som en uppföljning till en av de resolutioner som antogs under Romkonferensen påbörjade emellertid DH-DEV på CDDH:s uppdrag under första halvåret 2001 ett arbete med att utforma ett nytt tilläggsprotokoll till Europakonventionen angående dödsstraffets totala avskaffande, alltså inte bara i fredstid. Arbetet har som utgångspunkt ett svenskt förslag, som behandlades av ministerkommittén under slutet av 2000 och början av 2001. Flertalet medlemmar i Europarådet har visserligen i sin inhemska lagstiftning redan avskaffat dödsstraffet även i krigstid och i tider av hot om krig. Det är ändå angeläget att se till att det internationella skyddet mot dödsstraff blir heltäckande. Skälet till detta är att det blir mycket svårare för en stat som redan har avskaffat dödsstraffet att återinföra det i en situation när staten är bunden av ett internationellt åtagande. Förhoppningen från svensk sida är att ett nytt tilläggsprotokoll skall kunna antas av ministerkommittén under 2002. Expertkommittén för processuella frågor (DH-PR) avslutade under 2000 arbetet på ett förslag till nya procedurregler för ministerkommitténs granskning när det gäller medlemsstaternas verkställighet av Europadomstolens domar. Sedan förslaget godkänts med små förändringar av CDDH och antagits av ministerkommittén har de tidigare reglerna alltså anpassats till ministerkommitténs förändrade roll till följd av ändringarna för några år sedan i konventionssystemets övervakningsmekanism. Den reform som genomfördes 1998 ledde ju inte bara till inrättandet av en permanent domstol utan medförde också att ministerkommittén förlorade den judiciella karaktär den tidigare haft i de mål som prövats av den tidigare kommissionen för mänskliga rättigheter men inte hänskjutits till Europadomstolen. Hittills i år har DH-PR arbetat med olika frågor som en uppföljning till Romkonferensen. Arbetet under den närmaste framtiden kommer sannolikt att handla om de åtgärder som behöver vidtas med anledning av Europadomstolens kritiska situation. Bland CDDH:s specialistgrupper kan nämnas den grupp som sysslar med frågor som rör tillgången till officiell information. Gruppen fortsatte under 2000 och 2001 arbetet med att utforma ett instrument som skall innehålla grundläggande principer för allmänhetens rätt att få tillgång till information som finns hos medlemsstaternas myndigheter. Arbetet beräknas bli klart under innevarande år. Vissa av de frågor CDDH och dess undergrupper arbetar med är föremål för den särskilda övervakning (monitoring) av hur medlemsstaterna uppfyller sina konventionsåtaganden, som ministerkommittén utför. Ministerkommittén har därför uppdragit åt CDDH att bistå med den övervakning som t.ex. gäller det judiciella systemets funktion i de olika medlemsstaterna. Sedan 1997 pågår ett program i Europarådet benämnt "Human Rights and the Police 1997-2000". Programmet har nu bytt namn till "Police and Human Rights - Beyond 2000", och leds sedan våren 2001 av en svensk polis, Ann-Marie Orler. Programmet anses mycket framgångsrikt och syftar till att förbättra kunskap om mänskliga rättigheter hos polisorganisationerna i Europarådets medlemsstater. Man arbetar bl.a med att bygga upp nätverk för mänskliga rättigheter mellan polisorganisationer samt med framtagande av ett för polisen anpassat utbildningsprogram. 4.1.2 Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter Funktionen som Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter inrättades år 1999. Spanjoren Alvaro Gil-Robles tillträdde posten i oktober samma år, efter att ha valts av den parlamentariska församlingen. Funktionens mandat föreskriver att kommissarien bl.a. skall främja medvetandet om de mänskliga rättigheterna, ge råd och identifiera brister i staters lagstiftning och rättstillämpning. En uppgift är att främja verksamheten för nationella ombudsmän för mänskliga rättigheter. Under den behandlade perioden har Gil-Robles gjort ett flertal besök i medlemsländer. Bland dessa kan noteras flera besök i Ryssland och särskilt norra Kaukasus, inklusive Tjetjenien, där han bl.a. initierat ett seminarium om demokratiska institutioner i norra Kaukasus samt verkat för inrättandet av en ombudsman för mänskliga rättigheter i Tjetjenien (där även experter från Europarådet deltar i arbetet). Andra besök har inkluderat länder som Georgien, Moldavien, Spanien (inklusive Baskien) och Finland, men även andra internationella organisationer och enskilda organisationer. Gil-Robles har även hållit möten med nationella ombudsmän i såväl Central- och Östeuropa som i Västeuropa, på subregional nivå, samt uppmärksammat frågor om rasism och intolerans. 4.1.3 Europeiska konventionen mot tortyr Den europeiska konventionen om förhindrande av tortyr m.m. trädde i kraft den 1 februari 1989. Konventionen har ratificerats av 41 av Europarådets 43 medlemsstater (ännu inte av Armenien och Azerbajdzjan). Sverige ratificerade konventionen den 21 juni 1988. Enligt konventionen upprättas en kommitté för att undersöka behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr och annan förnedrande behandling. En närmare redovisning av konventionens innehåll ges i prop. 1987/88:133. Inom Europarådet antogs den 4 november 1993 två tilläggsprotokoll till den europeiska tortyrkonventionen. Det första tilläggsprotokollet öppnar vägen för länder som inte är medlemmar av Europarådet att tillträda konventionen. Det andra möjliggör omval av anti-tortyrkommitténs (CPT) medlemmar två gånger. För att protokollen skall träda i kraft krävs att samtliga parter till tortyrkonventionen ratificerar dem. Läget är detsamma för båda protokollen, vilka tillträtts av 40 medlemsstater. Ikraftträdandet fördröjs då en medlemsstat (Ukraina) fortfarande inte ratificerat. CPT inledde sin verksamhet 1990. Under 2000 gjorde CPT 15 besök: Albanien, Cypern, Frankrike, Italien, Litauen, Moldavien (Transnistrien), Polen, Ryssland (inkl. två i Norra Kaukasus och ett i Sibirien), Slovakien, Turkiet (två besök), Tyskland samt Ukraina. Besöken i Transnistrien och Norra Kaukasus var de första i dessa områden. Det var också första gången besök avlades i Litauen. De rapporter som avfattas är inte automatiskt offentliga men kan offentliggöras om den berörda staten samtycker. Om en stat misslyckas eller vägrar åtgärda brister som CPT kritiserat har kommittén, under vissa villkor, emellertid möjlighet att offentliggöra sin åsikt. Denna möjlighet har hittills (2000) utnyttjats i två fall (Turkiet). De flesta länder som utsatts för granskning har numera accepterat att rapporterna offentliggörs. Kommittén har besökt Sverige vid tre tillfällen. Det senaste besöket ägde rum i februari 1998. Rapporterna från kommitténs besök och de svar svenska regeringen avlämnat till kommittén har offentliggjorts. 4.1.4 Nationella minoriteter Europarådets ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter har hittills ratificerats av 34 stater och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk av 9 stater. Sverige ratificerade ramkonventionen och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk i februari 2000. De nationella minoriteterna i Sverige, som erkänns genom att de nämns vid namn i samband med ratifikationen, är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. De språk som omfattas av den svenska ratificeringen av minoritetsspråksstadgan är samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Som följd av ratificeringen har åtgärder vidtagits som syftar till att ge skydd för de nationella minoriteterna, stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Genom särskild lagstiftning har enskilda givits rätt att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden där språken har använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Minoritetspolitiken innebär även åtgärder inom utbildning, kultur och media för samtliga minoritetsspråk. I enlighet med de två Europarådskonventionerna skall de ratificerande staterna ett år efter ikraftträdandet för respektive stat överlämna rapporter där man redogör för hur åtagandena i konventionerna uppfyllts. Sverige överlämnade sina båda rapporter den 1 juni 2001. Europarådets rådgivande kommitté med ansvar för ramkonventionen och expertkommittén med ansvar för språkstadgan övervakar hur staterna efterlever konventionerna. Dessa båda kommittéer har till uppgift att yttra sig om de rapporter som staterna överlämnar till Europarådet. Hittills har sådana yttranden från den rådgivande kommittén lämnats beträffande elva stater. Dessa är Rumänien, Tjeckien, Cypern, Kroatien, San Marino, Malta, Liechtenstein, Slovakien, Ungern, Finland och Danmark. Expertkommittén har å sin sida avlämnat yttranden avseende fem stater: Liechtenstein, Ungern, Nederländerna, Kroatien och Finland. Yttranden över de svenska rapporterna har ännu inte lämnats. Staterna har möjlighet att lämna förklaringar med anledning av kommittéernas yttranden. Yttrandena jämte förklaringar vidarebefordras sedan till ministerkommittén som har möjlighet att ge rekommendationer till de berörda staterna. Inom ramen för Europarådets arbete med nationella minoriteter finns även en expertkommitté med uppgift att bevaka frågor som rör skyddet för nationella minoriteter (DH-MIN). Denna expertkommitté är underställd styrkommittén för mänskliga rättigheter (CDDH). Expertkommittén har p.g.a. bristande resurser inte sammanträtt under åren 2000 och 2001. Under åren 1999-2000 pågick ett samarbete mellan Europarådet och EU-kommissionen angående nationella minoriteter. Syftet var att bidra till att stödja och stärka skyddet av nationella minoriteter genom mellanstatligt samarbete. Fokus har bl.a. varit på utbildning, media, integration och möjligheten för minoriteter att medverka i beslutprocesser. Inom ramen för samarbetet hölls ett möte i Riga den 12-13 juni 2000. 4.1.5 Kamp mot rasism och främlingsfientlighet Inom flera av Europarådets verksamhetsgrenar bedrevs under året arbete för att motverka rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering. Huvudansvaret låg på kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) som har ägnat mycket tid åt att utarbeta s.k. länderrapporter, dvs. redovisningar av situationen vad gäller rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering i skilda medlemsländer samt förslag till åtgärder för att förbättra förhållandena i varje enskilt land. Som ett bidrag till förberedelserna inför FN:s världskonferens mot rasism i höst arrangerade Europarådet i oktober 2000 en konferens "Alla olika - alla lika: från princip till praxis". 4.1.6 Jämställdhet mellan kvinnor och män Inom Europarådet sker utvecklingsarbete inom området jämställdhet, dels mellanstatligt och dels genom sekretariatets arbete. När det gäller det senare har arbetsgrupper fokuserat på demokratiska, sociala och kulturella sammanhang. Krav finns på att arbetet skall bedrivas ur ett jämställdhetsperspektiv. Det finns en medvetenhet inom Europarådet om att vissa sektorer, särskilt inom det rättsliga och kulturella området, ännu inte har integrerat ett jämställdhetsperspektiv. Kvinnorepresentationen inom organisationen har uppmärksammats och det har konstaterats att ingen större förändring till kvinnornas fördel kan konstateras trots att andelen anställda kvinnor representerar 58 procent. Som i många andra organisationer återfinns kvinnorna ofta i botten av hierarkin medan männen återfinns i toppen. Styrkommittén för jämställdhetsfrågor, CDEG, har fortsatt arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv och med att motverka våld mot kvinnor. Det senare området innefattar även insatser för att motverka människohandel, särskilt sexuell exploatering av kvinnor och barn. Bland annat har en omfattande kartläggning presenterats (24 maj 2000) över medlemsländernas lagstiftning när det gäller människohandel. Ett seminarium anordnades i Aten sommaren 2000 på temat "Samarbete för att motverka människohandel i Sydöstra Europa". Övriga områden som prioriterats rör jämställdhet och utbildning samt mänskliga rättigheter för flickor och unga kvinnor. En rapport om våldtäkt i väpnade konflikter har tagits fram och regeringarna har rekommenderats att vidta erforderliga åtgärder för att våldtäkt i väpnade konflikter skall erkännas som krigsförbrytelser. Regeringar rekommenderas också att erkänna våldtagna kvinnors rätt till abort. Inför 2002 prioriteras fortsatt arbete med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all verksamhet, aktiviteter för att motverka våld mot kvinnor och människohandel, kvinnor och ekonomi samt att uppmärksamma äldre kvinnors situation. Insatser för att få männen delaktiga i jämställdhetsarbetet kommer också att prioriteras framöver. 4.1.7 Sociala stadgan Under år 2000 och första halvåret 2001 har Bulgarien, Cypern, Estland, Irland, Norge och Litauen ratificerat den reviderade sociala stadgan, vilken trädde i kraft den 1 juli 1999. Tidigare hade Rumänien, Sverige, Slovenien, Frankrike och Italien ratificerat den. Den ursprungliga stadgan gäller parallellt, eftersom många stater ratificerat endast 1961 års stadga. Antalet fördragsslutande stater ökar. En stor majoritet av länderna inom Europarådet har nu ratificerat antingen den sociala stadgan eller den reviderade stadgan. De stater som ratificerat stadgan ger årligen in rapporter om hur de uppfyllt sina åtaganden. Under det gångna året har Sverige, Frankrike, Italien, Rumänien och Slovenien som första stater rapporterat om tillämpningen av den reviderade stadgan enligt ett nytt frågeformulär som beslutats av ministerkommittén. Rapporterna granskas av den europeiska kommittén för sociala rättigheter. Experternas slutsatser behandlas därefter av regeringskommittén, bestående av representanter från regeringarna i de fördragsslutande staterna. Under året har ministerkommittén beslutat att utöka antalet medlemmar i den europeiska kommittén för sociala rättigheter från nio till 15 medlemmar. Utökningen kommer att ske i två steg och till en början inrättas tre nya platser. Regeringskommittén har under det år som gått föreslagit sammanlagt sju rekommendationer. En rekommendation riktad till vardera Österrike och Danmark beträffande artikel 5, tre rekommendationer till Irland för brott mot artiklarna 5 och 6.2, artikel 6 samt artikel 19.8, en rekommendation till Malta rörande artiklarna 5 och 6.2 samt slutligen en rekommendation till Turkiet för brott mot artikel 16. Regeringskommittén har även utfärdat nio varningar under året (till Grekland och Turkiet rörande artikel 1.2, till Irland och Malta gällande artikel 5, till Malta beträffande artikel 6.2, till Norge och Malta för brott mot artikel 6.3, till Norge rörande artikel 6.4 samt slutligen till Turkiet gällande artikel 19.8). Ministerkommittén har beslutat anta tre rekommendationer som regeringskommittén föreslagit under 1999, nämligen till Malta för brott mot artiklarna 5 och 6.2, till Irland för brott mot artikel 6.4 och till Frankrike för brott mot artikel 1.2. Beträffande den rekommendation som föreslagits till Danmark (rörande förekomsten av organisationsklausuler) företogs omröstning i ministerkommittén, vilken resulterade i att någon rekommendation inte antogs. Under året har det framförts fyra klagomål mot enskilda stater i enlighet med 1995 års tilläggsprotokoll till stadgan. De första två klagomålen framfördes mot Grekland och gällde artikel 1.2, det tredje klagomålet riktades till Frankrike och rörde artiklarna 2, 4, 6 och 27 medan det fjärde och sista klagomålet framfördes mot Finland och gällde artikel 2.4. 4.1.8 Massmedier Den enskilt viktigaste händelsen på medieområdet var den sjätte europeiska ministerkonferensen om massmedier vilken hölls i Krakow den 15-16 juni 2000. Ministerkonferensen antog enhälligt en resolution om ett framtidsinriktat åtgärdsprogram avseende prioriterade aktiviteter för Europarådet inom massmedieområdet. Det uppdrogs åt styrkommittén för massmediefrågor, CDMM, att genomföra programmet. I detta syfte inrättades en ny arbetsorganisation, bl.a. omfattande en reviderad kommittéstruktur, vilken trädde i kraft den 1 januari 2001. Den nya kommittéstrukturen är en anpassning till relevanta problemområden i ljuset av bl.a. den ekonomiska och tekniska utvecklingen på medieområdet. Antalet kommittéer har reducerats. Styrkommittén för massmedier (CDMM) består, liksom tidigare, av företrädare för samtliga medlemsstater. Kommittén behandlar förslag och rapporter som arbetas fram och överlämnas från dess olika arbetsgrupper, expertkommittéer m.m. Ministerkommittén har under 2000 antagit konventionen om rättsligt skydd för tjänster som baseras på eller består av villkorat tillträde. I januari 2001 öppnades konventionen för undertecknande. Vidare har en rekommendation om myndigheters oberoende på medieområdet antagits liksom en rekommendation om journalisters rätt till skydd av sina källor. En konferens anordnades i Strasbourg den 13 september 2000 om digitala plattformar för audiovisuella tjänster. Konferensen hade som bakgrund att utvecklingen mot konvergens, digitala plattformar och interaktiva tjänster ger upphov till nya genomgripande frågeställningar på medieområdet. Under våren 2001 var en aktuell fråga för CDMM framtagandet av en rekommendation rörande självreglering och användarskydd mot olagligt och skadligt innehåll på de nya kommunikations- och informationstjänsterna. 4.1.9 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor CAHAR, Europeiska juridiska expertkommittén för asyl- och migrationsrättsliga frågor, är en ad hoc-kommitté direkt under ministerkommittén. Kommittén håller som regel två möten per år. Under 2000 antog CAHAR tre förslag till rekommendationer för ministerkommittén att ta ställning till. Förslagen gällde situationen för kvinnor på flykt i Europa, inskränkning av asylrätten samt homosexuellas rättigheter vad gäller asyl och immigration. I maj 2000 antogs CAHAR:s förslag till rekommendation om tillfälligt skydd av ministerkommittén. Under de möten som hölls 2000 diskuterades även särskilt tillfälligt skydd, förvar av asylsökande och subsidiära skyddsformer. Vidare bestämdes att definitionen av särskilt utsatta grupper utifrån 1951 års Genèvekonvention skulle tillföras dagordningen inför framtida diskussioner. Under CAHAR:s vårmöte i år antogs ett förslag till rekommendation om bekämpning av människosmuggling, vilket senare antogs av ministerkommittén den 16 maj. Därutöver fortsatte diskussioner om förvar av asylsökande samt subsidiära skyddsformer. Arbetet vad gäller asylsökande som tillhör särskilda utsatta grupper skall intensifieras. En arbetsgrupp skapades med uppgift att bl.a. utveckla det tidigare arbetet beträffande situationen för homosexuella asylsökande. Expertkommittén för medborgarskapsfrågor (CJ-NA) svarar bl.a. för uppföljning av genomförandet av 1997 års europeiska konvention om medborgarskap. Sverige ratificerade konventionen i juni 2001 och sade samtidigt upp 1963 års konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Expertkommittén har även behandlat vissa särskilda frågor med anknytning till 1997 års konvention. Det gäller dubbelt medborgarskap, statslöshet i samband med statssuccession samt förutsättningar för förvärv och förlust av medborgarskap. Kommittén har också haft ansvar för att förbereda den andra europeiska konferensen om medborgarskap, som äger rum i Strasbourg den 8 - 9 oktober i år. 4.1.10 Lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete Styrkommittén för kommunala och regionala myndigheter (CDLR) har under perioden haft tre möten. Tidigare igångsatta aktiviteter har fortsatt. Dessa aktiviteter berör bl.a. frågor om kommuner och landsting med finansiella svårigheter, budgetprocesser i kommuner och landsting, relationen mellan storlek och effektivitet samt institutionella dialoger mellan stat, landsting och kommuner. Fyra rapporter och två rekommendationer har antagits. Rapporterna berör finansiellt självbestämmande, beräkningsmetoder för kommunala intäkter och utgifter, strukturen och funktionen i den lokala och regionala demokratin i Grekland och Ungern samt samverkan mellan myndigheter i glesbygd. De rekommendationer som antagits rörde dels kommunal beskattningsrätt, finansiell utjämning och beräknande av statsbidrag, dels lokal demokrati och medborgarnas delaktighet. Verksamheten inom den särskilda expertgruppen för gränsöverskridande samarbete (LR-R-CT) fortsatte. En rekommendation antogs om vikten av att främja samverkan inom det kulturella området. En rapport antogs som rör framtagande av strategier inom områdena avfall och avlopp. Vid det europeiska kommunministermötet den 5-7 april år 2000 antogs två resolutioner: om de lokala och regionala myndigheternas roll vid tillhandahavandet av service samt om lokal demokrati och aktivitet i sydöstra Europa. 4.1.11 Bioetik Styrkommittén för bioetik (CDBI) utarbetar f.n. inom ramen för olika arbetsgrupper förslag till olika tilläggsprotokoll till konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin. Parlamentariska församlingen antog i april 2001 ett yttrande över CDBI:s förslag till protokoll om organtransplantation. Avsikten är att tilläggsprotokollet skall läggas fram för antagande av ministerkommittén i september 2001. CDBI:s utkast till protokoll om forskning på människa kommer under hösten 2001 att skickas ut för synpunkter inom medlemsländerna innan CDBI tar slutlig ställning i frågan. Utarbetandet av förslag till protokoll om skyddet av embryon, liksom utarbetandet av förslag till protokoll om genetiska undersökningar fortskrider. Detta gäller även arbetet inom den arbetsgrupp som ser över frågor kring xenotransplantation. En rapport med förslag till riktlinjer för förvaring och användande av biologiskt material från människa (s.k. biobanker) avses färdigställas före utgången av år 2001. 4.1.12 Rättsligt samarbete Den straffrättsliga styrkommittén (CDPC) höll under 2000 sitt 49:e och under 2001 sitt 50:e plenarmöte. Vid det 49:e plenarmötet antogs tre nya rekommendationer. Den första handlar om åklagarens roll i det straffrättsliga systemet. Den andra rekommendationen behandlar frågor om tidiga psykosociala åtgärder för att förebygga brott och den tredje genomförandet av de europeiska reglerna om icke frihetsberövande påföljder m.m. Härutöver diskuterades en rekommendation om åtgärder mot organiserad brottslighet, vars antagande dock sköts upp till 2001 års plenarmöte. Vidare beslutades att förlänga mandatet för expertkommittén om polisetik m.m. (PC-PO) dels för att möjliggöra för kommittén att slutföra sitt arbete med rekommendationen om en europeisk polisetikkod, dels för att ge medlemsstaterna ytterligare tid att fundera över frågan om det inom Europarådet skall inrättas ett permanent organ vad avser polisiära frågor. Nämnas bör också att det tillsattes en mindre arbetsgrupp, med svenskt deltagande, med uppgift att mer generellt fundera över hur det framtida arbetet på straffrättens område bör bedrivas inom Europarådet. Vid 2001 års plenarmöte behandlades och antogs konventionen mot IT-relaterad brottslighet, det andra tilläggsprotokollet till 1959 års rättshjälpskonvention, rekommendationen om en europeisk polisetikkod, rekommendationen mot organiserad brottslighet och rekommendationen mot sexuell exploatering av barn. Vad avser konventionen mot IT-relaterad brottslighet kunde CDPC inte enas i frågan om det i konventionen skall tas in en s.k. federal klausul, som därför hänsköts till ministerkommittén som kommer att behandla konventionen under hösten. Vad avser konventionen mot IT-relaterad brottslighet beslutades vidare mandat för en ny expertkommitté med uppdrag att utarbeta ett tilläggsprotokoll till konventionen som skall behandla rasistiska och främlingsfientliga brott som begås med hjälp av datorsystem. Detta arbete står högst upp på CDPC:s lista över prioriterade projekt. Vidare beslutades att det skall inrättas ett rådgivande organ för polisfrågor. Även detta arbete kommer att ges mycket hög prioritet. En av expertkommittérna under CDCJ, "Expertkommittén om rättsväsendets effektivitet (CJ-EJ)", slutförde under året arbetet med en advokatrekommendation. Rekommendation, som behandlar bl.a. frågor om advokaters rättigheter och skyldigheter, utbildning, rätten att utöva yrket, rätten att ha tillgång till och anlita advokat, advokatsammanslutningar och disciplinära förfaranden, antogs av Ministerkommittén den 25 oktober 2000. Vid Europarådets 23:e justitieministerkonferens i London den 8-9 juni 2000 presenterades en rapport om effektivisering av domstolsväsendet som expertkommittén varit med om att arbeta fram. Rapporten behandlar domstolar och domstolsväsenden från olika utgångspunkter, exempelvis processuella regler, administration och ekonomi, utbildning och vidareutbildning, delegation m.m. men också praktiska frågor i det dagliga domstolsarbetet. Syftet är att rapporten skall fungera som en uppslagsbok och inspirationskälla till förändringar och effektiviseringar av verksamheten i respektive medlemsland. Expertkommittén arbetar vidare med olika frågor med anknytning till domstolsväsendets effektivisering. En huvuduppgift är att överväga ett "legal instrument" som skall syfta till att främja effektiviseringen av rättsskipningen. Vidare skall Expertkommittén bl.a. utvärdera situationen i medlemsstaterna beträffande domstolsprövning av beslut om psykiatrisk tvångsvård, utarbeta ett förslag till en rekommendation om alternativa tvistlösningar samt förbereda en handlingsplan som syftar till att hjälpa staterna att sätta upp eller revidera system för rättshjälp och rättslig rådgivning. Arbetet torde tidigast vara klart under år 2002. Europarådets multidisciplinära grupp mot korruption (GMC) har under året utarbetat ett utkast till tilläggsprotokoll till Europarådets straffrättsliga konvention mot korruption och ett utkast till rekommendationen om allmänna regler för att förhindra korruption i finansiering av politiska partier och valkampanjer. Protokollet behandlar bestickning och mutbrott riktad mot respektive begånget av skiljemän och jurymedlemmar/övriga lekmän i dömande verksamhet. Instrumenten kommer att antas i arbetsgruppen i oktober 2001 för att därefter överlämnas till ministerkommittén för antagande. 4.1.13 Folkrättsfrågor Folkrättskommittén (CAHDI) etablerades år 1991 och skall enligt sina direktiv utbyta synpunkter samt utreda folkrättsliga frågor på begäran av ministerkommittén, av kommittén för juridiskt samarbete, CDCJ, eller på eget initiativ. Staterna representeras i folkrättskommittén företrädesvis av utrikesministeriernas rättschefer. Arbetet i kommittén är inriktat på främst två områden, nämligen att se över statspraxis bland medlemsstaterna i olika folkrättsliga frågor och att tjäna som ett forum för europeisk avstämning av de juridiska frågorna inom FN:s verksamhetsområde. Ett viktigt arbete, där Sverige varit pådrivande, pågår syftande till att uppnå en mera enhetlig statspraxis när det gäller reservationer till traktater, i synnerhet sådana som rör mänskliga rättigheter. 4.2 Sociala frågor 4.2.1 Social sammanhållning Styrkommittén för social sammanhållning, som tillkom relativt nyligen efter en sammanslagning av tre tidigare styrkommittéer, skall arbeta brett för att motverka fattigdom och social utslagning. Kommittén har arbetat mycket med att definiera begreppet social sammanhållning och utarbeta en strategi för sitt arbete. Nu är arbetet inriktat på att överföra strategin till konkreta riktlinjer inom några huvudområden. Människors tillgång till arbete, bostad och socialt skydd är nu de viktigaste punkterna på programmet. De ses som avgörande i kampen mot social utslagning. Ett annat område som tilldrar sig mycket uppmärksamhet är barn och familj. Kommitténs ansats är bred och samarbete har därför inletts med andra styrkommittéer inom Europarådet och med EU och internationella organisationer, såsom FN. När det gäller utveckling av arbetsmetoder kan nämnas att styrkommittén inrättat en forsknings- och utvecklingsenhet för att bistå medlemsländerna i deras socialpolitiska arbete. En central del av enhetens verksamhet är att utveckla indikatorer för social utveckling i syfte att kunna följa den nationella utvecklingen på området. 4.2.2 Barnfrågor Under åren 1998 - 2000 drev Europarådet ett program med syfte att stärka barns rättigheter i Europa. Programmet avslutades i november 2000 med en konferens i Nicosia under rubriken "Children at the dawn of a new millennium". Konferensen gav tillfälle till erfarenhetsutbyte och diskussion kring de tre områden som varit i fokus för barnprogrammets verksamhet: barns delaktighet och inflytande, barnomsorg samt utsatta barn. Barn och ungas aktiva deltagande var genomgående ett viktigt inslag i programmets verksamhet. Barnfrågor kommer fortsättningsvis att ingå i ett nytt projekt, programmet för barn och familjer ("Focus on children and families"), som antogs av ministerkommittén hösten 2000 och omfattar perioden 2001-2003. Programmet för barn och familjer kommer huvudsakligen att bygga på det föregående barnprogrammet med skillnaden att även familjefrågor inkluderas. Ett viktigt uppdrag för programmet kommer att vara att sammanställa information och kunskap som redan finns inom ramen för Europarådets olika aktiviteter för att stärka organisationens roll som kunskapscentrum för barnfrågor i Europa. 4.2.3 Invandrares integration I Europarådet har de integrationspolitiska frågorna sin huvudsakliga hemvist i styrkommittén för migrationsfrågor, CDMG. CDMG behandlar i praktiken både invandrares och flyktingars integration samt - i viss mån - migrationsfrågor. CDMG sammanträder sedan 2000 endast en gång per år. Sverige deltar i tre arbetsgrupper inom CDMG. Den ena gruppen förbereder den sjunde konferensen för europeiska ministrar ansvariga för migrations- och integrationsfrågor som skall hållas i Helsingfors den 16 - 17 september 2002. Den andra är en expertgrupp, MG-IN, som under två år skall arbeta uteslutande med frågor med anknytning till integration. Grupperna har sammanträtt tre respektive två gånger under 2000 och våren 2001. Den tredje gruppen, MG-S-ROM, är en expertgrupp för romska frågor. 4.2.4 Befolkningsstudier Styrkommittén för befolkningsfrågor (CDPO) ersattes under perioden av en ad hoc-kommitté för befolkningsstudier (CAHP), som möttes i februari i år, samt ett nätverk för befolkningsfrågor (EPN). Genom ett rotationssystem kommer varje land vara representerat i kommittén vart femte år. En årligen återkommande aktivitet är att framställa en översikt över befolkningsutvecklingen i medlemsländerna. Insamlingen av statistik sker gemensamt med EU:s statistikkontor (Eurostat) och FN. Olika aspekter av den demografiska utvecklingen och trenderna i Europa studeras av mindre expertgrupper. En studie av fruktsamhet och nya typer av hushåll och familjer i Europa har slutförts och kommer att publiceras. En studie av dödlighet och differentiell dödlighet är också klar för publicering. Analysen visar på växande skillnader i hälsa och dödlighet i Europa. Vidare studeras demografiska karakteristika bland invandrare, de demografiska konsekvenserna av den ekonomiska transitionen i Central- och Östeuropa samt de demografiska följderna av brist på social sammanhållning. Bland områden och frågeställningar för framtida studier märks: den ekonomiskt aktiva befolkningen, följder och framtida effekter av dagens mycket låga fruktsamhet samt aktivt åldrande i Europa. Ad hoc-kommittén för befolkningsstudier pekar även på behovet av en europeisk befolkningskonferens år 2004 som förberedelse inför FN:s befolkningskonferens år 2005. 4.2.5 Hälso- och sjukvård Styrkommittén för hälso- och sjukvårdsfrågor (CDSP) arbetar i huvudsak med frågor som rör kvalitetsnormer i hälso- och sjukvården, jämlik tillgång till vård samt medborgarens/ patientens roll och inflytande. Ett viktigt inslag i kvalitetsarbetet är den rekommendation (R(95)15) om förberedelse, användning och kvalitetssäkring av blodpreparat som revideras varje år. Ett annat viktigt inslag är en ny rekommendation som avser förhindrande av överföring av Creutzfeld-Jakobs sjukdom genom blodtransfusion. Även inom kommitténs andra arbetsområden har under perioden flera rekommendationer utarbetats, bl.a. om medborgar- och patientinflytande i beslutsprocessen i hälso- och sjukvården, om metoder för att ta fram riktlinjer för bästa medicinska praxis samt om tillgång till hälso- och sjukvård för marginaliserade grupper. Diskussionerna om den framtida rollen för Europarådet inom hälso- och sjukvårdsområdet har fortsatt i dialog med EU och WHO. Kommittén har också inlett förberedelsearbetet inför nästa hälsoministerkonferens som kommer att hållas i Oslo den 12-13 juni 2003. Det planerade temat för konferensen är "Health, dignity and human rights". 4.2.6 Miljö och regional planering Under perioden har ytterligare fem stater anslutit sig till Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö (Andorra, Azerbajdzjan, Kroatien, Slovenien, Marocko) och antalet medlemsländer är nu 45. Europarådet, som initierade och ansvarar för uppföljande av konventionen, har i arbetet på att prioritera verksamheten genomfört en omorganisation av miljö- och naturvårdsfrågorna, som har sin grund i en nedskuren budget på detta område för personal, expertgrupper och aktiviteter. Under årets möte med parterna till konventionen har uppmärksamhet bl.a. ägnats åt situationen för de större rovdjuren, inklusive i Skandinavien, åt hamsterns prekära läge i Mellaneuropa, åt olika naturvårdsproblem kring Medelhavet, framför allt dess stränder, och åt problemet med att den införda amerikanska kopparanden hybridiserar med den europeiska (hotade) kopparanden. När EU utökar sitt medlemstal kommer successivt konventionens betydelse att minska eftersom mycket av dess innehåll idag fångas upp av habitat- resp. fågeldirektiven. För artskyddet i Europa har dock konventionen fortfarande stor betydelse. 4.3 Kulturfrågor och kulturell mångfald 4.3.1 Utbildning Inom Utbildningskommittén fortsatte under perioden arbetet i projektet "Språkpolitik för ett mångspråkigt och mångkulturellt Europa". Det europeiska året för språk äger rum under 2001. Öppningskonferensen ägde rum i Lund den 18-20 februari inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU. Andra projekt som bedrivs inom utbildningsområdet rör demokratiskt medborgarskap respektive undervisning i 1900-talets historia. Vid ministerkonferensen i Krakow den 15-17 oktober 2000 behandlade utbildningsministrarna utmaningarna för utbildningspolitiken för att främja demokratiskt medborgarskap och social sammanhållning. Ministerkonferensen beslutade också om ett nytt språkprojekt med tonvikt på interkulturell förståelse och medborgarskap. I det fortsatta arbetet inom utbildningskommitténs område kommer Sverige att prioritera arbetet inom språkområdet. Sverige avser att ge ökad prioritet åt arbetet angående historieundervisning. Projektet kommer att inriktas mot en utveckling av historieundervisning med betoning på demokrati- och värdegrundsfrågor. Under år 2000 antogs tre rekommendationer av utbildningsminister-kommittén på förslag av Europarådets kommitté för högre utbildning och forskning. Rekommendationerna rör universitetens forskningsuppdrag, betydelsen av social- och samhällsvetenskaperna i den demokratiska övergångsprocessen och utvecklandet av tvärvetenskapliga europastudier för att främja ett demokratiskt medborgarskap. Europarådet driver projekt bl. a. om den högre utbildningens roll i ett livslångt lärande, om universitetens roll i bevarandet av Europas kulturella arv och om stöd till reformeringen och uppbyggnaden av högre utbildning i Central- och Östeuropa. I anknytning till projekten anordnas bl.a. fortbildning för lärare och lärarutbildare. Europarådet deltar också i uppföljningen av den s.k. Bolognadeklarationen, vilken syftar till att skapa ett europeiskt område för högre utbildning. Ett uppföljningsmöte på ministernivå hölls i Prag i maj 2001. Den för Europarådet och UNESCO gemensamma konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen, som antogs i Lissabon 1997, hade i april 2001 undertecknats av 41 stater och ratificerats av 23. Konventionen ratificerades av regeringen den 23 augusti 2001. En kommitté med representanter för de länder som skrivit under konventionen följer utvecklingen av arbetet. Europarådets och UNESCO:s nätverk ENIC (European Network of national information centres on academic recognition and mobility) arbetar för att underlätta erkännandet av examina och kvalifikationer länderna emellan. Representanter för de nationella ENIC-kontoren utbyter regelbundet information kring erkännandefrågor. ENIC träffar även en gång per år motsvarigheten inom EU, NARIC (Network of national academic recognition information centres). Sveriges ENIC och NARIC-kontor är integrerade inom Högskoleverket. Sverige verkar för att fortsätta utveckla arbetet inom ENIC, samt att stärka samverkan mellan ENIC och NARIC. 4.3.2 Kultur och kulturarv Kulturkommittén (CC-Cult) har övergått från två till ett möte per år. Arbetet fokuseras på ny informationsteknologi, kulturpolitiska undersökningar samt tekniskt stöd och samarbete med länder i Sydöstra Europa (MOSAIC-programmet) och Kaukasus (STAGE-programmet). Horisontella tematiska analyser har presenterats angående avreglering och privatisering (Cypern, Finland, Ungern, Nedersachsen, Nederländerna och Polen) samt angående kulturell mångfald (Belgien, Bulgarien, Canada, Luxemburg, Schweiz, Storbritannien och Österrike). Nationella länderexaminationer av kulturpolitik har genomförts med Albanien och Armenien. Arbetet med det jämförande kompendiet över medlemsstaternas kulturpolitikprofiler har fortskridit. Vid utgången av år 2001 beräknas 29 länder finnas med i kompendiet. I december 2000 antogs en deklaration om kulturell mångfald. Ett arbete med att utveckla detta koncept fortsätter. Andra dokument som har antagits under perioden är bl.a. en rekommendation om tillgång till arkiv och riktlinjer angående kulturellt arbete i informationssamhället. En ministerkonferens som avslutar projektet ny informationsteknologi skall hållas i Strasbourg hösten 2001. Kulturarvskommitténs (CC-PAT) arbete kan indelas i följande huvudområden: kulturarv och samhälle, tekniskt samarbete och erfarenhetsutbyte samt utbildning och levandegörande. Under år 2000 avslutades kampanjen "Europe - a common heritage". Kampanjen som beslutades vid toppmötet i Strasbourg 1997 har haft till syfte att bl.a. öka kunskapen om det gemensamma europeiska kulturarvet och dess politiska, sociala och ekonomiska betydelse. Inom ramen för kampanjen har en rad olika aktiviteter drivits i de länder som deltagit: utställningar seminarier, utgivning av publikationer etc. Kampanjen har drivits av nationella kommittéer i 41 medlemsländer och engagerat en mångfald av organisationer och institutioner. I Sverige har "Delegationen för industrisamhällets kulturarv" haft ansvaret för att leda och samordna arbetet för kampanjen. Kampanjen har givit positivt resultat när det gäller att belysa det europeiska kulturarvets betydelse för den pågående samhällsutvecklingen. Vidare har kampanjen utgjort ett forum för idéutbyte samt gett tillfälle till många nya former av samverkan mellan länderna. I oktober 2000 öppnades för undertecknande den europeiska landskapskonventionen, ursprungligen initierad av kommunalkongressen (CLRAE). Syftet med konventionen är att främja skydd samt en långsiktigt hållbar förvaltning och planering av landskap samt vidare att öka europeiskt samarbete kring landskapsfrågor. Regeringen beslöt i januari 2001 att underteckna konventionen. Inom ramen för det tekniska samarbetet bedriver Europarådet bl.a. verksamhet som stödjer återuppbyggnaden av det institutionella ramverket för kulturarvet i det krigsdrabbade forna Jugoslavien. Kulturarvsdagarna är Europarådets årligen återkommande publika manifestation för kulturarvet med aktiviteter i ett fyrtiotal länder. I Sverige anordnas kampanjen "Kulturhusens dag" regelbundet av Riksantikvarieämbetet i september månad. Syftet med kampanjen är att under en dag göra annars stängda kulturmiljöer tillgängliga. Temat för 2000 var skolbyggnader. Den femte europeiska konferensen för ministrar ansvariga för kulturarvet hölls i Portoroz, Slovenien den 5-7 april 2001. Den svenska delegationen leddes av kulturminister Marita Ulvskog. Vid mötet antogs resolutioner angående kulturarvets roll och globaliseringens utmaning respektive Europarådets framtida aktiviteter inom kulturarvsområdet 2002-2005. Vidare antogs en deklaration om de enskilda organisationernas roll inom kulturarvsområdet. Vid konferensen diskuterades också Europarådets framtida organisation av arbetet med kulturarvsfrågorna. Budget- och organisationsfrågor har under perioden utgjort en stor del av dagordningen. Bland annat av ekonomiska skäl står Europarådet inför en relativt omfattande omorganisation där förändringar av styr- och fackkommittéernas roll föreslås. Definitivt beslut i frågan väntas under hösten 2001. 4.3.3 Idrott Styrkommittén för idrottsfrågor (CDDS) behandlade under 2000 frågor av särskild betydelse för Europarådet och där idrottens utveckling i Europa spelar en viktig roll. Särskilt diskuterades förberedelserna inför den stundande nionde europeiska konferensen för statsråd ansvariga för idrottsfrågor. Idrottskommitténs verksamhetsprogram och budget för 2000 antogs vid CDDS möte med prioritering av följande områden: 1) kartläggning av hur staterna uppfyller åtaganden inom idrottsområdet, 2) idrottens roll i samhället; sociala sammanhang, tolerans och allmänna ansvar, 3) uppföljningsarbete av läktarvåldskonventionen med inriktning på åskådarbeteende och säkerhet, 4) förverkligande av konventionen mot dopning, 5) ömsesidig hjälp inom idrottsområdet för länder som just anslutit sig till Kulturkonventionen, samt 5) utbyte av information om idrott i Europa. Den nionde europeiska konferensen för statsråd ansvariga för idrottsfrågor genomfördes i Bratislava, Slovakien den 30-31 maj 2000 på temat "En ren och hälsosam idrott för det tredje årtusendet". Den fråga som stod i centrum för diskussionen under konferensen var kampen mot dopning och utvecklingen av Världsantidopningsbyrån (WADA). Konferensen uttryckte sitt engagemang för att Europarådet och staterna aktivt skall delta i WADA:s fortsatta utveckling. Andra frågor som diskuterades vid konferensen var åtgärder för att stärka idrottens sociala sammanhang och för att förhindra sexuellt plågande och missbruk av kvinnor, unga människor och barn inom idrotten. Vidare diskuterades åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och intolerans inom idrotten samt det viktiga sambandet mellan idrotten och miljön. CDDS höll sitt 24:e styrkommittémöte i mars 2001 och antog budget och verksamhetsprogram för året. I centrum för arbetet står åtgärder syftande till uppföljning av Idrottsministerkonferensen. Utöver ett fortsatt arbete riktat till nyanslutna länder så fortsätter en bred kartläggning av hur staterna följer upp åtaganden på idrottsområdet inklusive konventionerna om läktarvåld och anti-dopning. Ministerkommittén har under året utfärdat rekommendationer till medlemsstaterna som uppföljning av idrottsministerkonferensen. Rekommendation (2000)16 behandlar gemensamma principer som bör introduceras i nationell lagstiftning för att bekämpa handel med dopningsmedel och rekommendation (2000)17 behandlar en kodex för hållbar utveckling genom partnerskap mellan idrotten och miljön. Konventionen mot läktarvåld hade den 30 juni 2001 ratificerats av 33 länder och undertecknats av ytterligare 5 länder. Konventionen mot dopning hade den 30 juni 2001 ratificerats av 37 länder och ytterligare 7 länder hade undertecknat densamma. Även länder utanför Europarådet har ratificerat konventionen. Sverige har varit aktiv inom övervakningsgruppen för konventionen där frågor i relation till utvecklingen av WADA har stått i centrum. Sverige ingår även i en grupp för rättsliga frågor och dopning i uppföljningen av konventionen. 4.3.4 Ungdomsfrågor Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) har fr.o.m. år 2001 övergått från två till ett möte per år. Inom ramen för ett initiativ med ungdomspolitiska länderförhör presenterades utvärderingar av Rumäniens och Estlands politik på området. Vidare antogs en konvention om volontärtjänst för ungdomar. (Konventionen öppnades för undertecknande den 11 maj 2000.) Därutöver beslutades att en ungdomsministerkonferens skall äga rum i Grekland år 2002. Vidare arbetar CDEJ med att skapa ett nätverk för ungdomscenter i Europa. Europeiska ungdomsfonden delade ut ca 2 616 820 euro i bidrag under år 2000. Sammanlagt anordnades 173 projekt i form av seminarier och konferenser om aktuella ungdoms- och samhällsfrågor. Internationella ungdomsorganisationer tilldelades 444 170 euro i administrativt stöd. Fonden gav även 96 704 euro i stödbidrag till publikationer och utbildningsmaterial. Sverige bidrog med 50 533 euro till fondens budget. Bidrag till fonden är numera obligatoriska. De båda europeiska ungdomscentrumen i Strasbourg och i Budapest anordnade under år 2000 sammanlagt 37 seminarier för ungdomar, 121 ungdomsledarutbildningar samt 8 språkkurser. I dessa aktiviteter deltog 1914 ungdomar, varav 51 från Sverige. 5 Arbetet inom ramen för partsavtalen 5.1 Partsavtalet på social- och hälsoområdet Sverige deltar sedan 1986 i partsavtalets handikappkommitté (CD-P-RR). I början av 2001 antogs slutligen en resolution om att införa principerna om "Universal Design" (Design för alla) i bl.a. utbildningar. Detta kan komma att få betydelse för ökad tillgänglighet i samhället för personer med funktionshinder. Det årliga mötet ägde rum i Haag i juni 2001. 5.2 Europafarmakopén Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets konvention om utarbetandet av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Den innehåller kvalitetsnormer (monografier) för läkemedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel. Tjugosju europeiska länder, samt EU, har idag ratificerat konventionen. Dessutom deltar ytterligare sjutton länder samt WHO som observatörer vid Europafarmakopékommissionens möten. Bland observatörsländerna är åtta utomeuropeiska. År 2000 gavs det fjärde och sista supplementet ut till den tredje upplagan av Europafarmakopén. År 2001 kom den fjärde upplagan. Nyheter i den fjärde upplagan är att alla generella monografier kommer att gälla även för substanser som inte är publicerade i Europafarmakopén och att monografierna är mer lättlästa. För att skynda på beslutsprocessen kommer, till den fjärde upplagan, tre supplement att ges ut per år. Vidare har "Technical guide for elaboration of monographs" reviderats. En revision av "Standard Terms" gavs ut i januari 2000 och innehåller nu översättningar av beredningsformsnamn till 21 europeiska språk. Under perioden har Certifieringsprogrammet inom Europafarmakopén utökats och omfattar nu även bedömning av risk för TSE-smitta (t.ex. den s.k. galna kosjukan) av substanser som används i läkemedel och som kan härröra från idisslande djur. Man har ansett det fördelaktigt att göra en central bedömning i stället för att varje land själva skall utreda dessa substanser. Våren 2001 tillträdde en ny ordförande för Europafarmakopé-kommissionen, professor H. G. Kristensen från Danmark. En arbetsgrupp, där Sverige deltagit, har gjort en översyn och strukturering av alla expertgrupper och deras arbete. Samarbetet mellan Ph Eur, den amerikanska (USP) och den japanska (JP) farmakopén avseende harmonisering av de olika farmakopéernas monografier fortsätter. Sex internationella konferenser och seminarier rörande harmonisering anordnades av Europafarmakopén. Läkemedelsverket och Svenska farmakopékommittén anordnade i oktober 2000 en farmakopédag i Uppsala för att informera de svenska intressenterna om Europafarmakopéarbetet. Den var välbesökt med deltagare från Läkemedelsindustrin, Apoteket AB, Analyslaboratorier, Universitetet och Läkemedelsverket. 5.3 Europarådets utvecklingsbank Europarådets utvecklingsbank ger lån och garantier till projekt inom särskilda områden med anknytning till Europarådets verksamhet. Prioritet har sålunda givits projekt för att hjälpa flyktingar och migranter samt för att bistå länder som drabbats av naturkatastrofer och dylikt. Efterhand har banken vidgat sitt verksamhetsområde till att omfatta upprustning av boendemiljöer, miljöskydd m.m. Sverige blev medlem 1977. Under 1990-talet har många Central- och Östeuropeiska länder blivit medlemmar i banken. Efter en krisperiod under mitten av 1990-talet åtnjuter banken numera högsta rating. Sverige har i bankens styrande organ verkat för att bankens kreditgivning till låntagare i Central- och Östeuropa skall ges ökad vikt. Detta var också ett motiv bakom den kapitalhöjning som beslutades av bankens styrelse i november 1999. Kapitalhöjningen ökar bankens kapital till sammanlagt 3 248 milj. euro och innebär för Sveriges del en möjlighet att teckna kapital för 47,5 milj. euro. Detta skulle innebära att den svenska kapitalandelen på 2,57 % bibehålls. Eftersom allt kapital som skall inbetalas skall överföras från bankens reservfond medför kapitalhöjningen inga direkta betalningsförpliktelser för Sverige. Det samlade svenska garantiåtagandet ökar med 42,3 milj. euro till 74,3 milj. euro, vilket motsvarar ca. 686 milj. kronor. Regeringen föreslår i höstens budgetproposition att Sverige deltar i kapitalhöjningen. 5.4 Pompidougruppen för narkotikafrågor Medlemsantalet i Pompidougruppen uppgick under år 2000 till 32 länder. Samarbetet omfattar de flesta västeuropeiska länderna samt flera länder i Centraleuropa. Andra länder i Central- och Östeuropa inbjuds att på ad hoc-basis delta i olika aktiviteter anordnade av Pompidougruppen. Den svenska regeringen har ställt medel till Pompidougruppens förfogande för att underlätta dessa länders deltagande i konferenser, symposier och andra möten anordnade av gruppen. Pompidougruppens syfte är att bidra till att utveckla en multisektoriell, balanserad, effektiv och nyskapande drogpolicy i medlemsländerna. De ministrar som ansvarar för samordningen av narkotikafrågor möts i princip vart tredje år och beslutar då om inriktningen på samarbetet fram till nästa ministermöte. Mellan ministermötena sammanträder representanter för medlemsländerna två gånger om året för att besluta om konkreta åtgärder och för att rapportera om pågående och planerade insatser i de olika medlemsländerna. Vid ministermötet i oktober 2000 antogs programmet för Pompidougruppens arbete för de kommande tre åren. Det nya arbetsprogrammet är uppdelat i fyra huvudområden: 1) forskning och epidemiologi, 2) prevention, utbildning och träning, 3) vård, behandling och sociala aspekter på drogmissbruk samt 4) juridiska och kontrollaspekter. Inom området forskning och epidemiologi har en europeisk skolundersökning presenterats under år 2000 (ESPAD-rapporten). Inom området prevention, utbildning och träning ingår sedan flera år ett särskilt tränings- och utbildningsprogram riktat mot personer verksamma inom narkotikaområdet i Central- och Östeuropa. Sverige har tillsammans med Norge och EU:s PHARE-program varit huvudbidragsgivare. Inom de övriga två områdena har en rad seminarier på olika teman genomförts. 5.5 Filmstödsfonden "Eurimages" I slutet av 1988 etablerade Europarådet genom ett partsavtal en europeisk fond för stöd till filmproduktion, kallad "Eurimages". Fonden hade 26 medlemmar vid årsskiftet 2000/2001. Fonden förfogade under året över ca 17,5 miljoner euro (164,5 miljoner kronor). Sveriges bidrag, som utbetalas av Svenska Filminstitutet, uppgick år 2000 till drygt 461.000 euro (knappt 4,3 miljoner kronor). En grundförutsättning för att erhålla stöd är att minst två medlemsländer samproducerar och att distribution är garanterad i minst tre medlemsländer. Maximalt finansieras 15% av ett projekts budget. Stöd utgår till både spelfilm och dokumentärfilm. Länder som inte deltar i EU:s MEDIA-program kan få stöd till distribution, liksom till biografer som förbinder sig att visa minst 50% europeisk film. Distributionsstöd för europeiska dokumentärer och barnfilm kan från och med år 2000 sökas av alla medlemsländer. Under år 2000 erhöll svenska projekt stöd med ca 350.000 euro (3,3 miljoner kronor). 5.6 Kommissionen för demokrati genom lag Den europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) bildades i Venedig 1990. Den etablerades på italienskt initiativ under Europarådets överinseende och är knuten till Europarådet genom ett partsavtal. Kommissionen, som är sammansatt av experter i statsrätt utsedda av respektive lands regering, skall bl.a. verka för att sprida information om de olika rättssystemen i Europarådets medlemsstater liksom även i de icke-medlemsstater som samarbetar med kommissionen. Ordinarie svensk ledamot av kommissionen är regeringsrådet Rune Lavin. Ersättare för den ordinarie ledamoten är professorn Hans-Heinrich Vogel. Till kommissionens viktigare uppgifter hör att, som expertorgan och på begäran, bistå de före detta kommunistiska staterna i Central- och Östeuropa vid utarbetandet av nya demokratiska konstitutioner, baserade på Europarådets grundläggande principer. Samarbetet bedrivs så att mindre grupper av kommissionsmedlemmar, med ansvar för ett visst land, granskar och successivt reviderar upprättade lagförslag. Ofta följs arbetet upp med besök i landet i fråga. Kommissionens verksamhet har satt åtskilliga spår i de nya konstitutioner som antagits. Under senare tid har kommissionen arbetat bl.a. med konstitutionella frågor avseende Albanien, Bosnien-Hercegovina, FRJ/Kosovo, Moldavien och Ukraina. Kommissionen har också studerat den konstitutionella utvecklingen i Armenien, Georgien, Slovenien, Vitryssland och ett flertal andra stater. I maj 2000 arrangerade kommissionen för första gången ett seminarium i Sverige, vilket hölls i Lund under rubriken "Democracy in a society in transition". 5.7 Det europeiska audiovisuella observatoriet Det europeiska audiovisuella observatoriet etablerades 1992 som ett utvidgat partsavtal inom Europarådet. Sverige är medlem sedan starten. Observatoriet, med placering i Strasbourg, har till uppgift att främja spridning av information om den audiovisuella industrin (film, TV och video) i Europa. Det svarar för insamling och bearbetning av data från ett nätverk av europeiska organisationer och fungerar som ett informationscenter för hela det audiovisuella området. Bland annat utges årligen en statistisk årsbok om den audiovisuella sektorn i Europa. 5.8 Europarådets Nord-Sydcentrum Europarådets Nord-Sydcentrum (The European Center for Global Interdependence and Solidarity) är ett partsavtal inom Europarådet med 19 medlemmar, däribland Sverige. Centrets huvudsakliga uppgift är att öka medvetenheten om globala ömsesidiga förhållanden och att främja solidaritetspolitik i enlighet med Europarådets normer. Trots att endast stater kan vara medlemmar baseras verksamheten på ett fyrpartssamarbete (s.k. quadrilog) mellan regeringar, parlamentariker, lokala och regionala myndigheter samt enskilda organisationer. Med utgångspunkt i den utvärdering som gjordes av centret under 1999 har ett arbete inletts för att stärka och bättre fokusera centrets verksamhet till de två kärnverksamheterna globala frågor i nationella utbildningsplaner samt mänsklig värdighet och demokrati. Centrets verksamhet har särskild tonvikt på ungdomar, och flera kurser för ungdomsorganisationer genomfördes under året. 5.9 Europeiskt centrum för moderna språk i Graz Sverige har den 1 januari 1999 anslutit sig till språkcentret i Graz. Det innebär bl.a. att Sverige kan skicka deltagare till de seminarier som anordnas av centret. Ett tjugotal svenska representanter har hittills deltagit. Särskilda aktiviteter har också under innevarande år anordnats av centret med anledning av det europeiska året för språk. Sverige ingår f.n. i styrelsen för centret. 5.10 Partsavtal för uppföljning på korruptionsområdet Inom GRECO har arbetet med att utvärdera förhållandena vad gäller korruption i medlemsstaterna fortsatt. Vid gruppens möte i juni 2001 utvärderades bl.a. Sverige. Den svenska utvärderingen blev framgångsrik. Det konstaterades att förekomsten av korruption i Sverige är mycket låg. Sverige kommer att utvärdera Litauen i oktober och Polen i november i år. 6 Förteckning över medlems- och kandidatländer Medlemmar Albanien Andorra Armenien Azerbajdzjan Belgien Bulgarien Cypern Danmark Finland Frankrike Estland Georgien Grekland Irland Island Italien Kroatien Lettland Liechtenstein Litauen Luxemburg Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien) Malta Moldavien Nederländerna Norge Polen Portugal Rumänien Ryssland San Marino Schweiz Slovakien Slovenien Spanien Storbritannien Sverige Tjeckien Turkiet Tyskland Ukraina Ungern Österrike Länder som sökt inträde i Europarådet Bosnien-Hercegovina Förbundsrepubliken Jugoslavien Monaco Vitryssland Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 september 2001 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Pagrotsky, Messing, Larsson, Lejon, Ringholm Föredragande: statsrådet Lindh Regeringen beslutar skrivelse 2001/02:12 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté m.m. under år 2000 och första halvåret 2001. Skr. 2001/02:12 4 1