Regeringens skrivelse

1995/96:193

Redogörelse för verksamheten inom Europarådets
ministerkommitté under år 1995

Skr.

1995/96:193

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 15 maj 1996

Göran Persson

Thage G Peterson
(Utrikesdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom
Europarådets ministerkommitté under år 1995.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 193

Innehållsförteckning

Skr. 1995/96:193

1 Förord...................................... 4

2 Ministerkommittémöten m.m....................... 4

2.1 96:e ministerkommittémötet.................. 4

2.2 97:e ministerkommittémötet.................. 6

2.3 Den fortsatta utvidgningen................... 7

2.4 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av

medlemsstaternas åtaganden.................. 8

2.5 Samarbete med andra internationella organisationer . . 9

2.6 Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993 ..... 9

2.6.1 Reformering av övervakningssystemet enligt

Europakonventionen................... 10

2.6.2 Skydd för nationella minoriteter .......... 10

2.6.3 Åtgärder for att bekämpa rasism, främlings-

fientlighet, antisemitism och intolerans ..... 11

3 Verksamhetens huvudområden .................... 12

3.1 Demokratifrågor .......................... 12

3.1.1 Mänskliga rättigheter .................. 12

3.1.2 Jämställdhet ........................ 15

3.1.3 Massmedier......................... 16

3.1.4 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor ... 16

3.1.5 Lokal demokrati och gränsöverskridande sam-

arbete ............................. 17

3.1.6 Bioetik............................ 18

3.1.7 Rättsfrågor ......................... 18

3.2 Sociala frågor och livskvalitet ................ 19

3.2.1 Social trygghet ...................... 19

3.2.2 Socialpolitik ........................ 20

3.2.3 Sociala stadgan ...................... 20

3.2.4 Arbetsmarknadsfrågor.................. 22

3.2.5 Invandrares integration m.m.............. 22

3.2.6 Befolkningsstudier.................... 23

3.2.7 Hälso- och sjukvård................... 24

3.2.8 Miljö och regional planering............. 25

3.3 Kulturfrågor och kulturell pluralism............. 26

3.3.1 Utbildning, kultur och kulturarv........... 26

3.3.2 Idrott ............................. 30

3.3.3 Ungdomsfrågor ...................... 30

4 Verksamheten inom de s.k. partsöverenskommelsema .... 31

4.1 Partsöverenskommelsen på social- och hälso-

området................................ 31

4.2 Europafarmakopén......................... 32

4.3 Europarådets sociala utvecklingsfond............ 33 2

4.4 Pompidougruppen......................... 35

4.5 ”Eurimages”............................. 36 Skr. 1995/96:193

4.6 Kommissionen för demokrati genom lag ......... 36

4.7 Europarådets Nord/Sydcentrum................ 37

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996 . . 38

1 Förord

Skr. 1995/96:193

I en resolution om förbindelserna med de nationella parlamenten, som
antogs år 1966 (nr 319), uppmanar Europarådets parlamentariska
församling regeringarna att årligen lägga fram en rapport om
verksamheten i Europarådets ministerkommitté för sina parlament.
Regeringen har lämnat riksdagen sådana redogörelser för åren 1967-94,
senast genom skr. 1994/95:215. Föreliggande redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995 har
utarbetats inom Utrikesdepartementet efter samråd med de departement
inom vilka de ifrågavarande sakfrågorna bereds.

2 Ministerkommittémöten m.m.

Följande fem nya medlemmar upptogs under året i Europarådet: Lettland
(februari), Albanien och Moldova (juli) samt Makedonien (den tidigare
jugoslaviska republiken Makedonien) och Ukraina i november.
Utvidgningen berörs närmare i avsnitt 2.3 nedan.

Ministerkommittén höll sina 96:e och 97:e ordinarie möten den 11 maj
respektive den 9 november (se avsnitt 2.1 och 2.2).

Till ministrarnas ställföreträdare, dvs. medlemsstaternas ambassadörer
i Strasbourg, har av praktiska skäl delegerats rätten att behandla och fatta
beslut i ärenden inom ministerkommitténs kompetensområde, när
ministrarna inte är samlade. Ställföreträdarna sammanträdde flera gånger
varje månad, utom i augusti, dels för att behandla allmänna frågor, dels
för att vid särskilda möten behandla ärenden rörande mänskliga
rättigheter. Vid ett möte i december beslutades om 1996 års budget.

Tre ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet:
en konferens för ministrar med ansvar för idrottsfrågor i Lissabon den
17-18 maj, en konferens för ministrar ansvariga för social trygghet i
Lissabon den 29-31 maj och en konferens för ministrar med ansvar för
familjerelaterade frågor i Helsingfors den 26-28 juni. Två informella
ministermöten ägde rum, varav det ena i Luxemburg den 3-4 maj
behandlade ungdomsfrågor. Till det andra samlades justitieministrarna i
Bukarest den 5-7 juni.

Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1995 till ca 800
miljoner franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående
år. Sveriges totala bidrag till organisationen (inklusive bidrag till
sidoordnade verksamheter) belöpte sig under kalenderåret på ca 39,5
miljoner kronor.

2.1 96:e ministerkommittémötet

Europarådet höll sitt 96:e ministerkommittémöte den 11 maj under
ordförandeskap av den cypriotiske utrikesministern Alecos Michaelides.
Den svenska delegationen leddes av biträdande chefen för UD:s politiska

avdelning ambassadören Anders Oljelund.

För de nordiska och baltiska delegationschefema föregicks mötet av ett
kort informellt samråd, som hade initierats av de baltiska
utrikesministrarna. Det leddes av Finlands utrikesminister Tarja Halonen
och utmynnade i en allmänt hållen rekommendation om ett regelbundet
samrådsförfarande mellan de berörda ländernas permanenta delegationer
i Strasbourg.

Ministerkommittémötet behandlade under en inledande informell del
Europarådets roll, bl.a. i ljuset av organisationens pågående utvidgning.
Ministrarna konstaterade att tio central- och östeuropeiska länder hade
beviljats inträde sedan år 1990. Ytterligare åtta hade ansökt om
medlemskap: Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien,
Moldova, Ryssland, Ukraina och Vitryssland (fyra av dessa blev
medlemmar senare under året och ytterligare ett i februari 1996; jämför
avsnitt 2 och 2.3). Ministrarna uttalade beredskap att uppta
kandidatländerna i Europarådskretsen så snart grundläggande krav kunde
anses vara uppfyllda. Man beslutade att intensifiera såväl den politiska
dialogen som samarbetsprogrammen med berörda stater, i avsikt att
uppmuntra viktiga reformer beträffande Europarådets hörnstenar: respekt
för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Ministrarna konstaterade vidare att den kontinuerliga utvidgningen av
Europarådet krävde resurser. Finansieringsbehoven måste emellertid vägas
in i den pågående översynen av prioriteringar inom organisationen som
helhet Ministrarna gav sina ställföreträdare i uppdrag att analysera
generalsekreterarens förslag till ytterligare samarbetsprogram med Central-
och Östeuropa.

I anslutning till utvidgningsdiskussionen betonades betydelsen av att
fortsätta och fördjupa samarbetet med Europeiska unionen (EU) och
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Detta sågs
som ett led i strävandena att uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i
hela Europa. Man välkomnade att förhandlingarna om en europeisk
stabilitetspakt hade avslutats framgångsrikt i Paris den 21 mars.

Ånyo underströks det viktiga sambandet mellan minoritetsskydd och
stabilitet i Europa. Ministrarna uttalade fortsatt stöd för arbetet med ett
tilläggsprotokoll till Europakonventionen om kulturella rättigheter av
särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter.

Flertalet länder, däribland Sverige, uttalade sig positivt om Europarådets
kommission mot rasism och intolerans (ECRI). Samtidigt poängterades att
dubbelarbete i förhållande till EU:s motsvarande kommission (den s.k.
Kahn-kommissionen) måste undvikas.

Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över att den deklaration om
efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden, som hade antagits vid
föregående ministerkommittémöte (november 1994), nu hade
kompletterats med en tillämpningsprocedur.

I anslutning till ovanstående tog i princip samtliga västeuropeiska stater
tillfallet i akt att kommentera parlamentarikerförsamlingens
rekommendation nr 1266 om Turkiet. I denna rekommendation från den
26 april uppmanades ministerkommittén kräva att Turkiet skulle dels dra
tillbaka sina trupper från norra Irak, dels söka en fredlig lösning på

Skr. 1995/96:193

1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 193

kurdfrågan, dels slutligen sätta upp en tidtabell for att anpassa sin Skr. 1995/96:193
konstitution och lagstiftning till Europarådets normer. De länder som
uttalade sig, däribland Sverige, var relativt samstämmiga i sin kritik av
Turkiet. Man noterade uppgiften att landet avsåg dra sig ur norra Irak
men uttryckte samtidigt oro över den bristande respekten för mänskliga
rättigheter. Vikten av att snarast genomfora planerade konstitutionella
reformer betonades. Sverige med flera länder uppmanade den turkiska
regeringen att finna en politisk lösning på den kurdiska frågan. Turkiet
genmälde att kritiken var ogrundad och menade att landet var i stånd att
lösa sina interna problem. Diskussionen utmynnade i en uppmaning från
ministrarna till sina ställföreträdare att för det första fortsätta en
konstruktiv dialog med Turkiet och för det andra utarbeta ett svar till
parlamentarikerförsamlingen på rekommendation nr 1266.

2.2 97:e ministerkommittémötet

Europarådet höll sitt 97:e ministerkommittémöte den 9 november under
ordförandeskap av den tjeckiske utrikesministern Josef Zieleniec. Den
svenska delegationen leddes av kabinettssekreterare Jan Eliasson.

Mötet föregicks även denna gång av ett kort sammanträffande mellan
de nordiska och baltiska delegationschefema, under ledning av Finlands
utrikesminister Tarja Halonen.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera
Makedoniens och Ukrainas inträde i Europarådet som organisationens
37:e och 38:e medlemsländer.

Mötets tema var demokratisk säkerhet i Europa. Europarådets
grundläggande värderingar utgjorde basen för en framgångsrik tillämpning
av det demokratiska säkerhetskonceptet. Man hoppades att de ideal som
organisationen står för skulle komma att omfatta hela Europa inom en
snar framtid. Som steg i rätt riktning välkomnade ministrarna de nya
medlemmarnas inträde liksom den parlamentariska församlingens beslut
att återuppta behandlingen av Rysslands medlemskapsansökan. Särskilt
EU-ländema uttryckte i sina inlägg stöd för ett snabbt ryskt upptagande
i Europarådet, medan de baltiska länderna var mer återhållsamma och
hänvisade till att villkoren först måste uppfyllas.

Den pågående utvidgningen ställde krav på effektiv övervakning av
efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden, i förening med fortsatt stöd
till reformsträvanden. Ställföreträdarna uppmanades att, i en anda av
dialog och icke-diskriminering, snarast börja verkställa den deklaration om
övervakning som ministrarna antagit i november 1994. Några talare
pekade på behovet av samordning mellan Europarådet och OSSE på detta
område. En trovärdig övervakning fordrade ekonomiska insatser.
Detsamma gällde för samarbetsprogrammen, inte minst general-
sekreterarens kompletterande program för Ryssland och Ukraina.

Återuppbyggnaden i före detta Jugoslavien hade nu blivit en
internationellt prioriterad uppgift. Från Europarådets sida var man beredd
att bidra med den specialistkompetens som organisationen besitter. Det
möte som hållits mellan Europarådets och OSSE:s respektive

generalsekreterare och ordförandeländer i Prag den 27 oktober hade varit Skr. 1995/96:193
värdefullt. En viktig slutsats därifrån var att utnyttja respektive
organisations komparativa fördelar i återuppbyggnadsarbetet.

Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att de s.k. fyrpartsmötena
mellan representanter för Europarådet och EU nu åter ägde rum
regelbundet. Europarådets bidrag till EU:s s.k. reflektionsgrupp inför 1996
års regeringskonferens kommenterades i positiva ordalag av den gästande
representanten för EU:s ordförandeland, den spanske statssekreteraren
Carlos Westendorp.

I kampen mot främlingsfientlighet och rasism borde Europarådet och
EU i största möjliga utsträckning samordna sina ansträngningar.
Ministrarna uttalade fortsatt stöd för Europarådets kommission mot rasism
och intolerans (ECRI).

Skyddet för nationella minoriteter var en viktig faktor i strävandena att
uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i Europa. Ministrarna uttryckte
förhoppningen att år 1996 skulle föra med sig konkreta resultat i det
arbete på minoritetsområdet som initierats vid toppmötet i Wien hösten
1993 (jämför avsnitt 2.6.2).

USA:s och Japans begäran om observatörsstatus vid Europarådet
välkomnades av många talare och var enligt ministrarna att betrakta som
ett erkännande av organisationens politiskt viktiga arbete för demokratisk
säkerhet.

2.3 Den fortsatta utvidgningen

Vid en ceremoni den 10 februari upptogs Lettland i Europarådet.
Parlamentarikerförsamlingen hade dessförinnan, den 31 januari, enhälligt
rekommenderat ett medlemskap, varefter ministerkommittén, likaledes
enhälligt, beslutade inbjuda landet att ansluta sig till organisationen som
dess 34:e medlem. Den sakliga prövningen av Lettlands ansökan hade
dragit ut på tiden, bl.a. i avvaktan på att en för Europarådet godtagbar
medborgarskapslag skulle antas. Så skedde i juli 1994 och detta i
kombination med utlovade förbättringar i utlänningslagstiftningen öppnade
slutgiltigt vägen för medlemskap.

Invalen av Albanien och Moldova i juli respektive Makedonien och
Ukraina i november föregicks av diskussion om ländernas demokratiska
och juridiska utvecklingsnivå i förhållande till de kriterier som formellt
gäller för inträde i Europarådet. Slutresultatet blev dock i samtliga fall att
såväl den parlamentariska församlingen som ministerkommittén ställde sig
enhälligt positiva till medlemskap. I och med invalen av dessa fyra länder
hade Europarådet 38 medlemmar.

Störst intresse under året tilldrog sig emellertid Rysslands ansökan. Med
hänvisning till frågans betydelse för Europarådet följer här en kort
rekapitulering av ärendets beredning fr.o.m. den 6 maj 1992, det datum
då Ryssland ansökte om medlemskap.

I juni 1992 överlämnade ministerkommittén ansökan till
parlamentarikerförsamlingen för behandling. I oktober 1994 avgavs en
mycket kritisk rapport av de jurister som utsetts att granska förhållandena

i Ryssland. Icke desto mindre förespråkade under hösten 1994 de flesta Skr. 1995/96:193
västländer ett snabbt upptagande av Ryssland i Europarådets
medlemskrets. Den huvudsakliga motiveringen var att det vore av
överordnad betydelse att undvika bakslag för demokratiseringsarbetet i
Ryssland. Man kunde därför inte kräva att landet redan före tillträdet till
fullo skulle uppfylla de grundläggande kraven för medlemskap, utan det
skulle räcka med att ”vara på rätt väg”. Sverige anslöt sig till detta
synsätt.

Striderna i Tjetjenien, som inleddes i december 1994, kom av naturliga
skäl att påverka Rysslands kandidatur. Den 2 februari 1995 beslutade den
parlamentariska församlingen att tills vidare suspendera behandlingen av
ansökan. Den svenska regeringen fann detta steg välmotiverat samtidigt
som man betonade att stödet till den ryska demokratiseringsprocessen
måste fortsätta och intensifieras.

Mot bakgrund av att utvecklingen i Tjetjenien under sommaren tog en
vändning till det bättre och med stöd av undersökningar gjorda av
speciellt utsända rapportörer beslutade parlamentarikerförsamlingen den
26 september att återuppta prövningen av den ryska ansökan. Detta
välkomnades av bl.a. EU-ländema, i ett gemensamt uttalande den 2
oktober.

Utskottsbehandlingen under hösten resulterade i ett rapportutkast. Efter
grundlig diskussion i parlamentariska församlingens politiska utskott den
20 december antogs texten, dock inte enhälligt. Huvudlinjen i inläggen
var att Europarådets grundläggande värderingar bättre främjades med
Ryssland som medlem än utanförstående. Vissa ledamöter menade att det
även var en fråga om hela Europas säkerhet. Mot Ryssland kritiska
synpunkter framfördes också.

Trots den förnyade upptrappningen av krigshandlingarna i Tjetjenien
omkring och efter årsskiftet röstade parlamentarikerförsamlingen den 25
januari 1996 med stor majoritet för ett ryskt medlemskap. På basis av
parlamentarikernas rekommendation beslutade sedan ministerkommittén
på ställföreträdamivå den 8 februari enhälligt att inbjuda Ryssland att bli
Europarådets 39:e medlemsland. Den formella tillträdesceremonin ägde
rum den 28 februari, i närvaro av ryske utrikesministern Jevgenij
Primakov.

2.4 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av
medlemsstaternas åtaganden

Som kan utläsas i det föregående har en förskjutning ägt rum när det
gäller kriterierna för upptagande av nya medlemsländer i Europarådet,
från krav på en väl fungerande demokrati till det mera modesta
önskemålet att kandidatlandet skall ”vara på rätt väg”.

Av det ovannämnda följer ökade krav på effektiv övervakning - efter
tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Detta
bör kombineras med stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv
riktning.

Som redan nämnts i avsnitt 2.1 antog ministerkommittén i maj en

procedur för att verkställa den i november 1994 antagna deklarationen om Skr. 1995/96:193
efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden. Enligt denna tillämp-
ningsprocedur skall övervakningen bl.a. grundas på konstruktiv dialog och
icke-diskriminering. Europarådets generalsekreterare har vidare att
presentera en översikt om medlemsstaternas efterlevnad av sina åtaganden.
Översikten skall sedan behandlas i ministerkommittén under en följd av
möten.

Under hösten diskuterades ingående i ministerkommittén vilka teman
generalsekreteraren skulle ta upp i sin första översikt. Denna fråga är
känslig, inte bara ur de nya medlemsländernas perspektiv.
Ministerkommitténs diskussioner ledde emellertid till slutsatsen att
generalsekreterarens översikt skulle grundas på slutdeklarationen från
toppmötet i Wien hösten 1993. Slutdeklarationen handlar bl.a. om
medlemsländernas respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens
principer. En första översikt omfattande de 39 medlemsländerna
färdigställdes sedan i mars 1996.

Det är för tidigt att nu bedöma utfallet av dessa ansträngningar. Den
formella behandlingen av generalsekreterarens första rapport om
efterlevnaden av gjorda åtaganden inleds nämligen vid minister-
kommitténs möte i juni 1996. Den är tänkt att därefter fortsätta under
hösten 1996 och våren 1997. Det är under alla omständigheter värt att
notera att Europarådets ministerkommitté med denna granskning far
ytterligare en verksamhetsinriktning som tangerar OSSE-arbetet och
därmed ger anledning till ökat samarbete mellan dessa båda
organisationer.

2.5 Samarbete med andra internationella organisationer

Europarådet samverkar, som redan framgått, med flera internationella
organisationer, i synnerhet OSSE och EU men även Förenta nationerna
(FN). Allt talar för att detta samarbete kommer att utvidgas i framtiden.

Europarådet och OSSE har i hög grad likartade mål. Detta gäller särskilt
strävanden efter demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och
rättsstatens principer. Genom Europarådets utvidgning krymper vidare
skillnaden i medlemskrets: OSSE har för närvarande 55 medlemsstater
medan Europarådet har 39. Samtliga 39 Europarådsstater ingår numera i
OSSE.

2.6 Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993

Europarådets toppmöte för medlemsländernas stats- eller regeringschefer
i Wien i oktober 1993 - det första och hittills enda i organisationens
historia - resulterade i en slutdeklaration med tre operativt inriktade
bilagor som behandlar reformering av övervakningssystemet enligt
Europakonventionen, skydd för nationella minoriteter respektive åtgärder
för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.

Mer än två år har gått sedan toppmötet ägde rum. Nedan följer en kort

summering av händelseutvecklingen på de av stats-och regeringscheferna Skr. 1995/96:193
prioriterade områdena.

2.6.1 Reformering av övervakningssystemet enligt
Europakonventionen

I bilaga 1 till Wiendeklarationen understryks betydelsen av att reformera
de organ som skall övervaka efterlevnaden av den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (Europakonventionen). Syftet med en sådan
reform var att effektivisera systemet för att komma till rätta med det
ökande antalet icke fardigbehandlade ärenden och de långa
handläggningstidema. Vid Europarådets ministerkommittémöte i maj 1994
öppnades det elfte protokollet till Europakonventionen för undertecknande.
Protokollet upptar de konventionsändringar som reformen nödvändiggör
och innebär i korthet att de nuvarande övervakningsorganen (kommission
och domstol) skall ersättas med en permanent domstol med en ledamot
från varje konventionsstat.

Vid utgången av år 1995 hade protokollet ratificerats av 17
medlemsstater, däribland Sverige. Reformen träder i kraft ett år efter det
att samtliga konventionsstater har ratificerat protokollet.

2.6.2 Skydd för nationella minoriteter

I bilaga 2 till Wiendeklarationen uppmanas ministerkommittén att
utarbeta dels en ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, dels
ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen avsett att reglera
minoritetsrättigheter på det kulturella området.

Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter
(CAHMIN) har utarbetat en ramkonvention som antogs av
ministerkommittén den 10 november 1994 och öppnades för
undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen träder i kraft tre
månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater förklarat sig
bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1995/96 ratificerats av
endast fyra stater, nämligen Rumänien, Slovakien, Spanien och Ungern.

En eventuell proposition om svensk ratifikation kan inte föreläggas
riksdagen förrän tidigast hösten 1996. Förslag härom torde behöva föregås
av sedvanlig remissbehandling.

Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de
principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra de nationella
minoriteterna ett tillfredsställande skydd i nationell lagstiftning och
rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad som utgör en
nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till några nya
materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera. Det åligger
ministerkommittén att övervaka att konventionens principer efterlevs. De
närmare formerna för hur detta skall ske övervägs för närvarande i
kommittén.

Vad beträffar toppmötets beslut om ett tilläggsprotokoll till

Europakonventionen var avsikten att i protokollet, som ett tillägg till Skr. 1995/96:193
rättighetskatalogen i Europakonventionen, uppta sådana kulturella
rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella
minoriteter. Arbetet på tilläggsprotokollet inleddes i CAHMIN i november
1994. Redan från början uppstod emellertid betydande problem med att
utforma en konventionstext. Någon enighet om utformningen av en sådan
har därefter inte gått att nå och ministerkommittén beslutade i början av
år 1996 att avbryta arbetet. En ny text bedömdes egentligen inte tillskapa
några nya rättigheter utan riskerade i stället att urholka redan existerande
rättigheter såsom de definierats i domstolens rättspraxis.

2.6.3 Åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet,
antisemitism och intolerans

Wiendeklarationens bilaga 3 är uppdelad i en deklaration och en
aktionsplan.

I aktionsplanen ingår en ungdomskampanj mot rasism, som lanserades
i Strasbourg den 10 december 1994 och som skall avslutas sommaren
1996. Ungdomskampanjen syftar till att mobilisera den allmänna
opinionen för att motverka rasistiska och främlingsfientliga tendenser. En
viktig komponent är ungdomars aktiva medverkan i programmen. Arbetet
hålls samman av en styrgrupp i Strasbourg samt av nationella kommittéer
i de deltagande länderna. Den svenska kommittén, Ungdom mot rasism,
har även arrangerat olika aktiviteter i Sverige. Under år 1995 anordnades
på internationell nivå bl.a. en stor manifestation med sex ungdomståg från
olika delar av Europa, varav ett från Norden. Dessa sammanstrålade i
Strasbourg, varvid en rad olika aktiviteter genomfördes under en s.k.
ungdomsvecka mot rasism.

Ett annat konkret resultat av aktionsplanen är tillsättandet av en
ministerkommittén underställd expertkommitté, kommissionen mot rasism
och intolerans (ECRI). Vid ECRI:s första möte i april 1994 valdes den
svenske diskrimineringsombudsmannen Frank Orton till ordförande. ECRI
lade under år 1995 fram förslag om sina arbetsformer, bl.a. om hur
utvärderingen och bedömningen av medlemsstaters olika åtgärder mot
rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans skall ske. Flertalet
stater, däribland Sverige, har uttryckt en preferens för att kommissionen
inte bör lämna sina rekommendationer och förslag direkt till
medlemsstaterna utan att detta bör ske genom ministerkommittén som
Europarådets högsta beslutande organ. ECRI har vidare föreslagit att ett
tilläggsprotokoll till Europakonventionen skall utarbetas, innehållande ett
utvidgat diskrimineringsförbud i förhållande till vad som gäller enligt
artikel 14 i Europakonventionen.

I sammanhanget kan nämnas att det även inom EU har etablerats en
rådgivande kommission mot rasism och främlingsfientlighet, ofta benämnd
Kahn-kommissionen efter sin ordförande. Detta skedde i samband med
Europeiska rådets möte på Korfu i juni 1994. Ett år senare, vid toppmötet
i Cannes i juni 1995, fick Kahn-kommissionen mandat att - i nära
samarbete med Europarådet - studera förutsättningarna för att upprätta

vad som kommit att kallas ett observatorium mot rasism och Skr. 1995/96:193
främlingsfientlighet. Observatoriet skulle ha två huvuduppgifter, dels att
samla in information om rasistiska handlingar och analysera grunderna för
dessa, dels att utarbeta förslag till preventiva åtgärder och sanktioner mot
rasistiska tendenser och yttringar. Det råder för närvarande osäkerhet både
om Europarådets samspel med EU på området och om observatoriets
framtid.

3 Verksamhetens huvudområden

3.1 Demokratifrågor

3.1.1 Mänskliga rättigheter

Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen) av Europarådets fem nya medlemsstater: Albanien,
Lettland, Makedonien, Moldova och Ukraina. Vidare ratificerade Litauen
konventionen. Utöver de stater som under år 1995 erhållit medlemskap i
Europarådet var det vid årsskiftet 1995/96 endast Andorra och Estland
som inte ratificerat konventionen.

Ministerkommittén övervakade, enligt artiklarna 32 och 54 i
konventionen, liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet av
Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de rapporter
som den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna
(Europakommissionen) avgett över klagomål. Ministerkommittén antog
441 resolutioner i sådana ärenden under året, vilket innebär en avsevärd
ökning av ministerkommitténs arbete i detta avseende jämfört med
föregående år. Det stora flertalet resolutioner rör mål mot Italien.

Två mål mot Sverige har behandlats av ministerkommittén under 1995,
målen Fredin II och Persson.

I målet Fredin II fann Europadomstolen i dom den 23 februari 1994 att
Regeringsrättens underlåtenhet att hålla muntlig förhandling i ett mål om
rättsprövning enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut inneburit brott mot kravet på rättvis rättegång i
konventionens artikel 6. Svenska staten ålades att utge skadestånd till
klaganden med 15 000 kronor samt ersättning för rättegångskostnader.
Sedan kommittén förvissat sig om att utdömt skadestånd erlagts och att
Regeringsrätten anpassat sin praxis till domstolens tolkning av artikel 6
antogs en slutresolution av ministerkommittén.

I resolution den 19 oktober 1994 i målet Persson fastställde
ministerkommittén Europakommissionens bedömning att de restriktioner
som gällde för en mors besök hos sin utvecklingsstörde son, medan denne
var intagen på ett vårdhem, inneburit brott mot skyddet för familjelivet i
konventionens artikel 8 och mot artikel 6, eftersom restriktionerna
saknade stöd i lag och inte kunde överprövas i domstol. Sonen avled
under målets handläggning. Ministerkommittén tillerkände modem ett 12

skadestånd om 200 000 kronor för konventionsbrotten samt ersättning för

rättegångskostnader. Ministerkommittén avvaktar svenska lagstiftnings- Skr. 1995/96:193
åtgärder innan en slutresolution kan antas.

Lagstiftningsåtgärder avvaktas av ministerkommittén också i målet
Holm, som rör jurys medverkan och dess sammansättning i ett
tryckfrihetsmål med politiska implikationer. I dom den 25 november 1993
hade Europadomstolen funnit att den svenska domstol som avgjorde
tryckfrihetsmålet inte varit oberoende och opartisk på grund av juryns -
helt i enlighet med svensk praxis - partipolitiska sammansättning.
Konsekvenserna av domen har behandlats i domarutredningens
betänkande. Domaren i Sverige infor framtiden - utgångspunkter for
fortsatt utredningsarbete (SOU 1994:99). Frågan om lagstiftningsåtgärder
med anledning av domen övervägs for närvarande inom regeringskansliet.

Under år 1995 registrerades 3 481 nya klagomål hos kommissionen,
varav 165 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1994 var 2 927
respektive 161. Antalet klagomål till kommissionen fortsätter således att
öka, varför den genomsnittliga handläggningstiden for mål i
kommissionen är fortsatt lång. Vissa brådskande mål, t.ex. sådana som rör
brott mot artikel 3 - skyddet mot tortyr m.m. - behandlas dock med
fortur.

Under året hänsköts 113 mål till domstolens prövning. Av de
sammanlagt ca 530 mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 31
klagomål mot Sverige. En redovisning av de domar som meddelats i mål
mot Sverige finns bl.a. i bilaga till regeringens proposition 1995/96:126,
Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen. Referat av de
domar som Europadomstolen avkunnat fram till år 1992 finns numera
också att tillgå i riksdagens offentliga databas, informationssystemet
RIXLEX.

Det löpande arbetet på det mänskliga rättighetsområdet bedrevs i övrigt
liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter
(CDDH) och i dess expertkommittéer. CDDH har bl.a. behandlat det
förslag till tilläggsprotokoll till Europakonventionen som utarbetats av
expertkommittén for utveckling av de mänskliga rättigheterna (DH-DEV)
angående vissa ytterligare rättigheter för frihetsberövade. Det har dock
inte gått att nå enighet om en text som kan överlämnas till
ministerkommittén for antagande på grund av de starka
meningsskiljaktigheter som råder mellan staterna om utformningen av ett
sådant protokoll. Däremot har CDDH antagit och till ministerkommittén
överlämnat av expertkommittén for processuella frågor (DH-PR)
utarbetade överenskommelser om immunitet och privilegier för
ledamöterna av den nya domstolen, vilken kommer att upprättas då
protokoll nr 11 till Europakonventionen träder i kraft, samt om immunitet
for de personer som deltar i rättegångar infor den nya domstolen.
Yttranden har avgetts till ministerkommittén över resolutioner från
Europarådets parlamentariska församling angående dödsstraffets
avskaffande i krigstid, om begreppet lösdrivare i Europakonventionens
artikel 5:1 (e) samt om framsteg avseende kvinnans rättigheter. Arbetet
på ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen om jämställdhet mellan
kvinnor och män har bedrivits inom DH-DEV. Det har hitintills inte gått 13

att uppnå enighet bland medlemsstaterna om ändamålsenligheten av ett

1 ** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 193

sådant tilläggsprotokoll eller om dess utformning. Arbetet skall vara Skr. 1995/96:193
avslutat före årsskiftet 1996/97.

I detta sammanhang kan det finnas anledning att också nämna i vilken
utsträckning tilläggsprotokollen till Europakonventionen ratificerats av
medlemsstaterna. Uppgifterna gäller förhållandet den 31 december 1995.
Som nämnts ovan hade själva konventionen vid denna tidpunkt ratificerats
av samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland, Lettland,
Makedonien, Moldova och Ukraina. Samtliga stater som ratificerat
konventionen har också accepterat den enskilda klagorätten samt
domstolens jurisdiktion.

Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättsskyddet, har
ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland,
Lettland, Litauen, Makedonien, Moldova, Schweiz och Ukraina.

Det fjärde tilläggsprotokollet, som rör bl.a. rätten till rörelsefrihet och
rätten att lämna sitt land samt innehåller förbud mot kollektiv utvisning
av utlänningar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien,
Andorra, Bulgarien, Estland, Grekland, Lettland, Liechtenstein, Litauen,
Malta, Makedonien, Moldova, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Turkiet
och Ukraina.

Det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff
i fredstid, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien,
Andorra, Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Lettland,
Litauen, Makedonien, Moldova, Polen, Storbritannien, Turkiet och
Ukraina.

Det sjunde tilläggsprotokollet, som bl.a. anger vissa rätts-
säkerhetsgarantier vid utvisningsförfaranden samt rätt till överprövning av
brottmålsdomar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien,
Andorra, Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Irland, Lettland,
Liechtenstein, Malta, Makedonien, Moldova, Nederländerna, Polen,
Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Turkiet och Ukraina.

Det nionde tilläggsprotokollet, som ger också den enskilde klaganden
rätt att själv hänskjuta ett mål till domstolens prövning, ratificerades av
Sverige den 21 april 1995 (se prop. 1994/95:115, Reformering av
övervakningssystemet enligt Europakonventionen). Protokollet hade vid
utgången av år 1995 ratificerats av 21 stater. Det trädde i kraft den 1
oktober 1994 gentemot de 12 stater som vid denna tidpunkt hade
ratificerat det. För Sveriges del trädde det i kraft den 1 augusti 1995.

Det elfte tilläggsprotokollet, som rör reformeringen av
övervakningsystemet enligt konventionen, hade vid utgången av år 1995
ratificerats av 17 stater, däribland Sverige (se ovannämnda prop.
1994/95:115). Protokollet träder i kraft ett år efter det att samtliga
konventions stater ratificerat det.

Övriga protokoll rör främst processuella ändringar i förfarandet inför
konventi onsorganen.

Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som
trädde i kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1995
ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland,
Lettland, Litauen, Makedonien, Moldova och Ukraina. Litauen har dock 14

undertecknat konventionen. Sverige ratificerade konventionen den 21 juni

1988. För en närmare redovisning av konventionens innehåll hänvisas till
prop. 1987/88:133.

Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka
behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m.
inledde sin verksamhet år 1990. Under 1995 besökte kommittén
Bulgarien, Italien, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien och Slovenien.
De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga
men kan offentliggöras, om den berörda staten begär det. Rapporten från
det första besöket i Sverige, som tillställdes Utrikesdepartementet i
februari 1992, har offentliggjorts liksom det svar som den svenska
regeringen lämnade kommittén i augusti 1992 och den rapport från
kommitténs besök i Sverige år 1994 som tillställdes regeringen i mars
1995.

I resolution den 22 juni 1995 utsåg ministerkommittén ordföranden i
den ryske presidentens kommission för mänskliga rättigheter Sergej
Kovaljev och den svenske diplomaten Raoul Wallenberg gemensamt till
mottagare av Europarådets särskilda pris för främjande av de mänskliga
rättigheterna. Priset utdelas i princip vart tredje år.

Skr. 1995/96:193

3.1.2 Jämställdhet

Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG)
sammanträdde två gånger under året. I början av februari ägde
konferensen ”Jämställdhet och demokrati: utopi eller utmaning” rum i
Strasbourg. Ordförande för konferensen var Sveriges vice statsminister
och jämställdhetsminister Mona Sahlin och Sloveniens premiärminister
Janez Dmovsek.

Två seminarier anordnades under 1995. Det ena behandlade kvinnor och
migration och ägde rum i juli i Strasbourg. Det andra handlade om
nationell politik rörande jämställdhet mellan kvinnor och män och ägde
rum i november i Budapest. Därutöver anordnades en hearing med
zigenska kvinnor från Väst-, Central- och Östeuropa i Strasbourg i
september.

Tre expertgrupper fortsatte sitt arbete: en - i samarbete med
styrkommittén för migrationsfrågor (CDMG) - om migration, kulturell
mångfald och jämställdhet mellan kvinnor och män, en om våld mot
kvinnor och en om rätt till fri abort. Sverige deltog i den förstnämnda
gruppen. Vidare antogs direktiv till dels en expertgrupp om intolerans,
rasism och jämställdhet mellan kvinnor och män, dels en expertgrupp som
skall arbeta med metodutveckling för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i alla politikområden. Sverige kommer att ingå i
den sistnämnda gruppen.

Expertgruppen om jämställdhet och demokrati överlämnade sin
slutrapport som behandlar det för bl.a. Sverige kontroversiella begreppet
”likhetsdemokrati”. För att stimulera en fortsatt debatt beslutades att
rapporten skulle fa en vid spridning.

3.1.3 Massmedier

Skr. 1995/96:193

Styrkommittén för massmediefrågor (CDMM) sammanträdde under året
vid tre tillfallen. CDMM behandlade flera aktuella frågor, såsom våld i
medier, medier och intolerans, medier i ett paneuropeiskt perspektiv,
skydd för journalister, informationsfrihet och ny kommunikationsteknik.

Sverige deltog i följande arbetsgrupper och kommittéer under CDMM.

- Arbetsgruppen om piratkopiering. Gruppen, som leddes av en svensk
ordförande, slutförde sitt arbete med att genomföra ett seminarium
och publicera en handbok om piratkopiering.

- Arbetsgruppen om medier och våldsskildringar. Gruppen har till
uppgift att utarbeta lämpliga riktlinjer för våldsskildringar i medier.

- Arbetsgruppen om medier och intolerans. Gruppen skall utreda vilken
betydelse medierna har för utbredningen av rasism, främlingshat m.m.
samt på vilket sätt medierna kan bidra till att motverka sådana
företeelser.

- Kommittén om massmediekoncentration. Kommittén skall
sammanställa olika nationella rapporter samt vid behov föreslå
åtgärder mot skadlig mediekoncentration.

Ministerkommittén antog en rekommendation inom massmedieområdet,
som behandlar åtgärder mot piratverksamhet på ljud- och bildområdena.

3.1.4 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor

Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) är ett
forum för utbyte av erfarenheter och information om förändringar av den
asylrättsliga lagstiftningen i respektive land. Europarådets utvidgning mot
öst har påverkat inriktningen av CAHAR:s arbete och kommittén tog
under 1995 sikte på de nya medlemsländernas problem. Denna utveckling
har inte varit självklar för alla medlemsländer men från svensk sida anses
det angeläget att utvecklingen går i den riktningen. Det är viktigt att dessa
nya demokratier också skapar ett system för att kunna ta emot flyktingar
och pröva deras asylansökningar. Det är likaledes viktigt att deras
lagstiftning på området överensstämmer med de principer och värderingar
som utvecklats bl.a. inom Europarådet.

Som en följd av att den s.k. Wienprocessen avslutats har man, främst
på grund av starkt tryck från de central- och östeuropeiska länderna,
beslutat att CAHAR tillsammans med styrkommittén för migrationsfrågor
(CDMG) skall arrangera ett möte per år för att diskutera
migrationsströmmar och migrationspolitik i Europa. Ett första sådant möte
hölls i november.

Under året fortsatte diskussionen om s.k. säkra länder ur transitländemas
perspektiv, för vilken Ungern hade tagit fram ett underlag. Baserad på ett
dokument utarbetat av Europarådets rättsavdelning hölls en inledande
diskussion om Europakonventionen och rätten för asylsökande att
överklaga ett avvisningsbeslut.

Expertkommittén för dubbla medborgarskap (CJ-PL) ändrade under
1995 namn till expertkommittén för medborgarskapsfrågor (CJ-NA).

CJ-NA höll under året två möten. Kommittén fortsatte då att granska

det av kommitténs arbetsgrupp omarbetade utkastet till konvention om Skr. 1995/96:193
frågor som uppstår i samband med dubbla medborgarskap. Det fastslogs
bl.a. att den nya konventionen bör utformas så att en anslutning inte
innebär att staterna måste acceptera flerfaldigt medborgarskap.

Konventionen skall därför innehålla vissa allmänna principer rörande
medborgarskap och vara vägledande när vissa konsekvenser av dubbelt
medborgarskap skall regleras.

Vid sina två möten diskuterade kommittén vidare särskilt om det skall
vara tillåtet att göra skillnad på personer som förvärvat medborgarskap
genom födsel respektive genom naturalisation. I en del länder är det
möjligt att i vissa fall återkalla medborgarskap för den senare gruppen.

Frågan om när beslut om förlust av medborgarskap skall kunna fattas
diskuterades ingående, i synnerhet hur missbruk skall förhindras av regeln
om förlust av medborgarskap på grund av brist på samhörighet.

Kommittén enades om att ta in en generell bestämmelse om att varje
stat skall ge personer som är permanent boende i landet en möjlighet till
naturalisation.

Arbetsgruppen fick i uppdrag att omarbeta texten i enlighet med de
förslag som lämnades av kommittén. Kommitténs arbete med
konventionen beräknas kunna slutföras under 1996.

3.1.5 Lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete

Den nya organisationen för kommunalt och regionalt samarbete inom
Europarådet, den s.k. kommunalkongressen (CLRAE), fortsatte sitt arbete
under året.

Kongressen behandlade bl.a. följande frågor: övervakning av
tillämpningen av den europeiska konventionen om kommunal
självstyrelse, lokala och regionala myndigheters personal, samverkan
mellan den offentliga och den privata sektom, gränsöverskridande
samarbete inom skolverksamheten och problem inom geografiska
nationsgränsområden. Enligt en ny konsultationsprocedur skall
ministerkommittén innan den slutligt antar konventioner och
rekommendationer inhämta kommunalkongressens yttrande.

Styrkommittén för kommunala och regionala frågor (CDLR) höll två
möten i Strasbourg. Kommittén arbetade med att ta fram en rad
rekommendationer. De gäller en europeisk stadga om lokala offentliga
tjänster inklusive brukarinflytande och brukarmedverkan, folkomröstningar
och folkinitiativ, hanteringen av kommunala budgetunderskott och
kommuners skuldsättning, ekonomisk samverkan mellan kommunerna och
näringslivet samt kommunernas roll i miljöpolitiken.

Kommittén diskuterade vidare bl.a. användningen av resultatmått i
kommunal verksamhet, storstädernas och storstadsregionernas ställning
samt begränsningar av kommunal beskattning och finansiell
skatteutjämning. I fortsättningen kommer kommittén även att arbeta vidare
med frågor som rör regionaliseringen och dess påverkan på kommunal
självstyrelse, struktur och funktion av lokal och regional demokrati i de
enskilda medlemsländerna, status och anställningsvillkor för kommunalt

anställd personal, rättslig kontroll över och revision av kommunal Skr. 1995/96:193
verksamhet, valsystem och valprocedurer på lokal nivå, beräknings-
metoder för statsbidrag till kommunerna och beskattning samt aktiviteter
som kan ha särskilt intresse för medlemsländerna i Central- och
Östeuropa.

Verksamheten inom den särskilda expertkommittén för gräns-
överskridande samarbete (LR-R-CT) under CDLR fortsatte. Arbetet
omfattade ett tilläggsprotokoll till den europeiska ramkonventionen om
samarbete över riksgränser mellan lokala och regionala samhällsorgan.
Protokollet antogs av ministerkommittén i oktober och det undertecknades
och ratificerades av Sverige den 9 november. Tilläggsprotokollet syftar till
att underlätta och utveckla det gränsöverskridande samarbetet. Bland annat
skall kommunala myndigheter på ömse sidor om en nationsgräns ha rätt
att bilda gemensamma organ för sådant samarbete. Vidare har en handbok
med praktiska råd för lokalt och regionalt gränssamarbete publicerats. En
översikt med goda exempel på samarbete som rör medlemmar av etniska
folkgrupper bosatta inom geografiska områden som sträcker sig över flera
stater har också utarbetats.

För utvecklingen av gränsöverskridande samarbete i Central- och
Östeuropa inrättade ministerkommittén under året en rådgivande
kommitté.

3.1.6 Bioetik

Styrkommittén för bioetik (CDBI) höll under år 1995 tre möten. Arbetet
med förslaget till en ramkonvention om bioetik fortsatte. Konventionen
kommer att omfatta alla slags medicinska tillämpningar på människan. En
rad svåra frågor återstår att ta ställning till, exempelvis om mänskliga
embryon skall få tillskapas enbart för forskningsändamål och på vilka
premisser genterapi skall fa göras.

Till konventionen planeras ett antal protokoll. Tre arbetsgrupper
behandlar för närvarande förslag till protokoll om dels forskning på
människa, dels transplantationsfrågor, dels skydd av embryot. Beslut har
fattats om ytterligare ett protokoll, om genetiska test. Någon arbetsgrupp
har dock ännu inte tillsatts.

Arbetsgruppen för skydd av embryot påbörjade sin verksamhet under
året. För 1996 planerar den ett internationellt symposium om bl.a. frågor
kring assisterad befruktning och forskning på embryon.

3.1.7 Rättsfrågor

Ministerkommittén antog under året en konvention om utövandet av barns
rättigheter. I konventionen ges regler om rätt för barn att fa information
om och att fa komma till tals i rättegångar som rör dem. Sverige har
undertecknat konventionen.

På familjerättsområdet antogs även rekommendationen R(95)6 om
tillämpning av konventionen om erkännande och verkställighet av 18

utländska vårdnadsavgöranden, m.m.

Vidare antog ministerkommittén rekommendationen R(95)5 om Skr. 1995/96:193
överklagandeforfarandet i tvistemål. I rekommendationen ges en rad
riktlinjer, vilka syftar till att effektivisera förfarandet bl.a. genom
begränsningar av flödet av mål till andra instans och av prövningens
omfattning där. Rekommendationen med förklaringar är återgiven och
behandlas i Hovrättsprocessutredningens betänkande Ett reformerat
hovrättsforfarande (SOU 1995:124).

Ministerkommittén antog också en rekommendation, R(95)ll, med
principer for sammanställningar av rättsliga avgöranden.

Styrkommittén for juridiskt samarbete (CDCJ) höll sina 63:e och 64:e
möten. Det sedvanliga samarbetet i rättsfrågor under kommittén fortsatte
bl.a. i olika expertgrupper om familjerätt, förvaltningsrätt, integritetsskydd
i datasamhället och korruption.

På det straffrättsliga området antog ministerkommittén under året
rekommendationerna R(95)12 om ledningen av rättsväsendet och R(95)13
om straffprocessuella problem som har samband med informations-
teknologin.

Styrkommittén för brottsfrågor (CDPC) höll sitt 44:e möte. Vid detta
behandlades de ovannämnda båda rekommendationerna. Utredningsarbete
pågår bl.a. om korruption, straffrättsliga åtgärder till skydd for miljön
samt kriminalpolitik och strafflagstiftning mot bakgrund av att Europa
befinner sig i en tid av förändringar.

Folkrättskommittén (CAHDI) höll sina 9:e och 10:e möten. CAHDI
bildades år 1991 genom att en tidigare underkommitté till CDCJ
ombildades till en kommitté direkt underställd ministerkommittén. CAHDI
skall enligt sina direktiv utbyta synpunkter på samt utreda folkrättsliga
frågor på begäran av ministerkommittén, av CDCJ eller på eget initiativ.
Staterna representeras i CAHDI företrädesvis av utrikesministeriernas
rättschefer.

Arbetet i CAHDI är för närvarande inriktat främst på två områden: att
se över statspraxis bland medlemsstaterna i olika folkrättsliga frågor och
att tjäna som forum för en europeisk avstämning av de juridiska frågorna
inom Förenta nationernas verksamhetsområde. Under de senaste åren har
bl.a. statspraxis rörande statssuccessionema till följd av de stora
omvälvningarna i Central- och Östeuropa diskuterats och slutsatser dragits
som kunnat läggas till grund för den folkrättsliga rådgivningen i frågor
som uppkommit med anledning av de nya statsbildningarna.

En informell konferens med de europeiska justitieministrarna hölls i
Bukarest i juni. Vid konferensen behandlades justitiedepartementens roll
i ländernas lagstiftningsarbete.

3.2 Sociala frågor och livskvalitet

3.2.1 Social trygghet

Ministerkommittén antog under året 15 resolutioner om tillämpningen
under tiden 1 juli 1992-30 juni 1993 samt 15 resolutioner om
tillämpningen under tiden 1 juli 1993-30 juni 1994 av den europeiska
balken om social trygghet och protokollet till denna i de medlemsstater

som ratificerat dessa instrument. I resolutionerna CSS(95)12 och Skr. 1995/96:193
CSS(95)27 konstaterade ministerkommittén att Sverige fortsatt att uppfylla
sina förpliktelser enligt balken och protokollet.

I maj månad hölls i Lissabon en konferens för ministrar ansvariga för
social trygghet. Temat för konferensen var ”Stadigvarande vårdbehov och
social trygghet”. Från Sverige deltog socialförsäkringsminister Anna
Hedborg.

Styrkommittén för social trygghet (CDSS) sammanträdde två gånger.
Kommittén undersökte bl.a. möjligheterna att utge en publikation med en
jämförande redogörelse för socialförsäkringens finansiering i
medlemsstaterna. Arbetet på detta område fortsätter under år 1996.

Kommittén beslöt att inrätta två tillfälliga expertkommittéer för att
studera två problemområden. Den ena, som blir av multidisciplinär
karaktär, skall arbeta vidare med ministerkonferensens tema om
stadigvarande vårdbehov. Den andra skall studera socialförsäkringens
situation under svåra ekonomiska förhållanden och ta särskild hänsyn till
frågor av intresse för Central- och Östeuropa.

Kommittén anordnade under hösten i Wien en kurs i internationella
socialförsäkringsfrågor för tjänstemän vid nationella ministerier och
myndigheter.

3.2.2 Socialpolitik

Styrkommittén för socialpolitiska frågor (CDPS) sammanträdde en gång
under år 1995.

Styrkommitténs stora pågående projekt behandlar barnens situation i
Europa. Tre delprojekt tar upp barns och ungdomars delaktighet i familje-
och samhällsliv, barnomsorg respektive barn på institution. CDPS har
lyckats intressera även andra styrkommittéer att ta upp barnfrågor. 1
samordningsgruppen för projektet finns tolv andra styrkommittéer med.
Projektet kommer att avslutas med en konferens i Leipzig, i samarbete
med den tyska regeringen, under våren 1996. Denna multidisciplinära
inriktning är ett led i Europarådets utveckling av nya arbetsformer.
Kommitténs arbetsformer diskuteras även mot bakgrund av det starkt
ökade medlemsantalet i organisationen.

Styrkommittén planerar en europeisk fattigdomsrapport. Andra pågående
eller planerade arbeten berör sociala konsekvenser av ungdomars
arbetslöshet, föräldrautbildning och de stora städernas sociala problem.

Den 26-28 juni genomfördes i Helsingfors en konferens för ministrar
med ansvar för familjerelaterade frågor.

3.2.3 Sociala stadgan

Ett nytt tilläggsprotokoll till den sociala stadgan antogs av
ministerkommittén vid ett möte i juni. Protokollet innehåller regler om ett
kollektivt klagomålsförfarande och grundar sig på det förslag som ad hoc-
kommittén för översyn av stadgans materiella innehåll m.m. 20

(CHARTE-REL) lade fram år 1992. Protokollet syftar till att utveckla och

effektivisera stadgan genom ett mer aktivt deltagande av organisationerna
på arbetsmarknaden och genom att även ge s.k. frivilligorganisationer en
roll. Organisationerna ges enligt vissa villkor rätt att anföra klagomål över
bristfällig tillämpning av stadgan. När protokollet öppnades för
undertecknande den 9 november var Sverige en av de sju stater som
undertecknade det. Undertecknandet skedde med förbehåll för ratifikation.
Det krävs fem ratifikationer för att protokollet skall träda i kraft.

Förslaget till en reviderad social stadga, som överlämnades till
ministerkommittén i slutet av 1994, var under 1995 föremål för yttranden
från den oberoende expertkommittén och från den parlamentariska
församlingen. Förslaget behandlades sedan av en särskild rapportörgrupp
för mänskliga rättigheter vid ett flertal möten. Efter att ha antagits av
ministerkommittén öppnades den reviderade stadgan för undertecknande
den 3 maj 1996. Sverige var bland de länder som undertecknade vid
öppningstillfallet.

Italien och Österrike ratificerade under året ändringsprotokollet till
sociala stadgan, det s.k. Turinprotokollet. Därmed har nio länder
ratificerat detta protokoll. För att det skall träda i kraft krävs ratifikationer
av samtliga stater som är bundna av stadgan. Protokollet tillämpas dock
redan nu i de delar som inte kommer i konflikt med stadgans lydelse.

Ministerkommittén behandlade förslaget till nytt rapporteringssystem
men full enighet uppnåddes inte. Försöksperioden med årliga rapporter
enligt ett visst schema avslutades därmed utan att något nytt system kunde
träda i stället. Nya försök görs för att hitta en kompromisslösning som
kan accepteras av alla berörda.

Ministerkommittén beslöt vid sitt möte i juni att anta vissa, men inte
alla, av de förslag till rekommendationer som fanns i regeringskommitténs
slutrapport för år 1994. Sverige fick härvid en första rekommendation
riktad mot sig. Kritiken rör efterlevnaden av artikel 19:8 och gäller bristen
på möjlighet att överklaga de beslut om utvisning som regeringen fattar
med stöd av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, den s.k.
terroristlagen. I det skydd för migrerande arbetstagare som den aktuella
artikeln syftar till anses ingå en rätt att fa även ett sådant utvisningsbeslut
prövat av ett oberoende organ. Också Grekland och Irland fick
rekommendationer på denna punkt. Det kan tilläggas att flera stater, bl.a.
Norge, Danmark, Island och Österrike, inte har ratificerat denna artikel.
När beslut om de individuella rekommendationerna fattas av
ministerkommittén far endast de tjugo länder som är bundna av stadgan
delta. För beslut krävs enkel majoritet av de röstberättigade staterna och
två tredjedels majoritet av de röstande. För att en rekommendation skall
antas måste således minst elva röstberättigade stater vara för den. Även
regeringskommittén började under året tillämpa en sådan omröstningsregel
när kommittén tar ställning till förslag om rekommendationer. Det har lett
till färre beslut.

Regeringskommittén sammanträdde tre gånger för den återkommande
granskningen av staternas rapporter om tillämpning av stadgan mot
bakgrund av de slutsatser som den oberoende expertkommittén
presenterat. Årets granskning gällde sju av stadgans artiklar, bl.a. regler
om skydd för minderåriga och om migrerande arbetstagare. Dessutom

Skr. 1995/96:193

behandlades rapporter om vissa icke ratificerade artiklar. Såväl Skr. 1995/96:193
regeringskommittén som oberoende expertkommittén noterade positiv
utveckling på många områden. Vad gäller Sverige uppmärksammades
åtgärder för att underlätta för invandrare att ”starta eget”.
Regeringskommittén beslöt föreslå ytterligare rekommendationer
beträffande Grekland och Italien samt förnyade rekommendationer i några
fall där förhållandena inte förändrats sedan föregående år. Ett sådant
gällde Sverige och kritiken angående terroristlagstiftningen.
Ministerkommittén antog förslagen vid sitt möte i december.

3.2.4 Arbetsmarknadsfrågor

Styrkommittén för arbetsmarknadsfrågor (CDEM) sammanträdde inte
under 1995 men kommitténs byrå möttes den 13-14 september. Vid
byråmötet presenterades rapporten ”Barn och arbete i Europa”, som
utarbetats av den svenska forskaren Ingrid Stymne. Expertkommittén för
harmonisering av arbete och familjeliv överlämnade också ett utkast till
rekommendation.

En arbetsgrupp förberedde en studie om initiativ för att skapa nya
arbetstillfällen vid sidan om den vanliga arbetsmarknaden. Ett antal
forskare skall var för sig besöka några medlemsländer för att studera vilka
former sådana initiativ kan anta.

I stället för styrkommitténs uteblivna möten samlades fyra
expertkommittéer vid två tillfallen under året i Strasbourg. För att
samtliga medlemsstater som så önskade skulle kunna delta i de olika
kommittéernas möten förlädes dessa i anslutning till varandra.
Ledamöterna i styrkommittén är fördelade på de fyra expertkommittéerna,
där också två konsulter och representanter för andra internationella
organisationer deltar. Kommittéerna arbetar med de sociala och
ekonomiska konsekvenserna av omstruktureringen av Europas ekonomier
och ett flertal rapporter har tagits fram. Sverige är representerat i den
kommitté som behandlar de sociala och ekonomiska konsekvenserna av
ändrade arbetsmönster i samband med omstruktureringen (EM-CST).
Kommittéernas arbete skall slutföras under 1996.

Vid ett möte i november sammanträdde högre tjänstemän för att
förbereda Europarådets 6:e arbetsmarknadsministerkonferens, som
Rumänien skall vara värd för i september 1997. Inför konferensen har
samtliga medlemsländer ombetts att framföra synpunkter på om CDEM
skall finnas kvar och i så fall vilka slags frågor kommittén skall behandla.

3.2.5 Invandrares integration m.m.

Styrkommittén för migrationsfrågor (CDMG) ägnar sig huvudsakligen åt
att utveckla det europeiska samarbetet om frågor som rör invandrares
integration. Erfarenheter från så gott som hela Europa visar att invandrare
möter allt större svårigheter i sin integration, samtidigt som uttryck för
rasism, främlingsfientlighet och antisemitism tenderar att öka. 22

Erfarenhetsutbytet mellan Europas länder på detta område blir därför allt

viktigare. Skr.

Arbetet inom CDMG kom under året att i mycket präglas av det ökande
antalet medlemsstater i Europarådet. I takt med att organisationens nya
central- och östeuropeiska medlemmar deltar också i CDMG har en
förskjutning av verksamheten varit ofrånkomlig. Många av de nya
medlemmarna är mera intresserade av olika aspekter på migrationsfrågor
än av integrationsfrågor.

Ett uttryck för ovannämnda tendens var det möte som arrangerades
gemensamt av CDMG och expertkommittén för asylrättsliga frågor
(CAHAR) i november, som ett led i fortsättningen av den s.k.
Wienprocessen. Syftet var att utbyta information och erfarenheter om
migrationsströmmar och migrationspolitik i Europa. Avsikten är att
fortsättningsvis anordna ett sådant möte en gång per år.

CDMG arrangerade i juni och oktober möten där experter från olika
länder kunde komma samman och diskutera gemensamma erfarenheter
utifrån ett antal landbaserade projekt. Vid det första tillfället behandlades
invandrartäta bostadsområden och vid det andra olika sätt att mäta
integration.

Vidare fortsatte ett flertal arbetsgrupper under CDMG sin verksamhet
på skilda områden av betydelse för invandrares integration. En sådan
arbetsgrupp har berört frågan om huruvida det för invandrarkvinnor kan
föreligga en konflikt mellan jämställdhetsperspektivet och rätten att leva
i enlighet med sin egen kultur. En annan arbetsgrupp har studerat och
analyserat kulturella och religiösa aspekter av integrationsprocessen. I
båda fallen lades rapporter fram i början av 1996.

I övrigt lade CDMG ner ett omfattande arbete på förberedelserna inför
det europeiska migrationsministermötet i Warszawa i juni 1996.

3.2.6 Befolkningsstudier

Styrkommittén för befolkningsfrågor (CDPO) höll under året endast ett
möte (den 17-19 oktober). Mycket av den löpande verksamheten har i
stället tagits över av byrån, som sammanträdde fyra gånger och i vilken
Sverige var representerat.

En varje år återkommande aktivitet är att framställa en översikt över
befolkningsutvecklingen i medlemsländerna samt att diskutera såväl
övergripande demografiska trender som utvecklingen i enskilda länder.
Insamlingsförfarandet sköts direkt av sekretariatet. Översikten och den
analytiska texten skrivs av en av kommitténs medlemmar, senast
representanten från Italien. Datainsamlingen är ej att likna vid en
”statistikbyrås” utan syftar till att samla ihop så aktuell statistik som
möjligt, ofta preliminär, och utifrån den göra analyser och dra slutsatser.
Den årliga översikten ger den mest aktuella och kompletta bilden av
befolkningsstatistik täckande hela Europa. Arbetet sker i nära kontakt med
såväl EU:s statistikkontor (Eurostat) som FN:s ekonomiska kommission
för Europa (ECE) i Geneve.

Förutom den ovannämnda, årligen utkommande ”Aktuella demografiska
utvecklingstendenser i Europa” färdigställdes under 1995 publikationen

1995/96:193

”Åldrandet och dess konsekvenser för det socio-ekonomiska systemet”. Skr. 1995/96:193
Initiativ togs också till att ytterligare förbättra marknadsföringen av
kommitténs olika publikationer.

Expertgruppen POS-MED, som behandlar den demografiska obalansen
i Medelhavsområdet, höll två möten för att planera och ta fram underlag
till en konferens som skall äga rum i Palma de Mallorca i oktober 1996,
i nära samarbete med nationella och lokala myndigheter. Syftet är att
främja en öppen dialog mellan Europa och länder söder och öster om
Medelhavet. Konferensen, som är tänkt att vara mellanstatlig men med en
vetenskaplig bas, avses omfatta runt 200 personer och vänder sig till
befolkningsstatistiker, ekonomer, parlamentariker, representanter för
regionala och lokala myndigheter samt framträdande representanter för
såväl europeiska som övriga stater runt Medelhavet. Följande fyra
rapporter har färdigställts inför konferensen:

- Syd-nordmigration; aktuella trender och framtidsperspektiv

- Demografisk utvecklingsdynamik i Medelhavsområdet; potentiell
migration till Europa

- Invandring, demografiska trender och arbetsmarknad

- Utveckling, samarbete och internationell migration; EU och Maghreb.

Expertgruppen POS-MIN, som ägnar sig åt den demografiska
situationen för nationella minoriteter i Europa, höll två möten. Den första
fasen i arbetet, som bestod av en faktainsamling via enkät, avslutades
under året. Trots ämnets känsliga karaktär gick insamlingen av data
mycket smidigt, med litet bortfall. Av totalt 43 länder i Europa besvarade
37 enkäten. En anledning till det ringa bortfallet är betoningen på att det
är en vetenskaplig studie, där man endast frågar efter vilka variabler som
finns åtkomliga i olika källor. Resultatet av enkäten väntas bli utnyttjat i
samband med ECE:s och Eurostats rekommendationer inför folkräkningen
år 2000.

En ny expertgrupp för intern migration och regional
befolkningsdynamik (POS-REG) är under bildande. En förstudie har
genomförts genom enkät till 28 länder. Resultatet blev positivt.
Tillgängligheten av och kvaliteten på data var så god att man kan gå
vidare. EU-kommissionen har uttryckt stort intresse för samarbete. Via
Europeiska regionala utvecklingsfonden satsar man redan i dag mycket
pengar på att minska regionala olikheter. Definitivt beslutsfattande om
samarbetets utformning, finansiella frågor m.m. återstår dock. Oavsett vad
som händer med samarbetet med EU är avsikten att under år 1996 påbörja
en översiktlig studie av den interna omflyttningen i Europa (avfolkningen
av landsbygden, urbaniseringen och förändringar i migrationsströmmama).
I steg två avser man gå vidare med en analys av utvecklingen och söka
finna förklaringsvariabler till de observerade migrationsströmmama och
den regionala befolkningsutvecklingen.

3.2.7 Hälso- och sjukvård

Styrkommittén för hälso- och sjukvårdsfrågor (CDSP) är verksam inom
tre programområden: utbildning och planering inom hälso- och

sjukvården, etiska aspekter i vården och hälsoupplysning. Skr. 1995/96:193

CDSP höll under år 1995 två möten. Kommittén arbetar i första hand

genom expertgrupper, som tar fram underlag för rekommendationer och
rapporter m.m., men också genom seminarier och kurser. Stor vikt läggs
vid samverkan med och en rationell arbetsfördelning i förhållande till
andra internationella organ verksamma inom området, främst EU och
Världshälsoorganisationen (WHO).

CDSP svarar för planeringen av den 5:e europeiska hälsominister-
konferensen, som kommer att äga rum i Warszawa den 7-8 november
1996 på temat ”Vård på lika villkor och patientens rättigheter i samband
med reformer inom hälso- och sjukvården”.

Samordningen av blodtransfusions- och transplantationsverksamheten i

Europa är viktiga inslag i CDSP:s arbete. I frågor av detta slag gör sig
etiska krav och aspekter liksom specifika säkerhetskrav särskilt gällande.

CDSP följer nära verksamheten inom och redovisar synpunkter till de
andra grenar av Europarådet som berör hälso- och sjukvården, främst
styrkommittén för bioetik (CDBI) och sådant som gäller den juridiska
regleringen av patientrelaterade data inom sjukvård och forskning.

Det allmänna informationsutbudet inom kommittén bedöms särskilt vara

av betydelse för de nytillkomna central- och östeuropeiska länderna i
Europarådet.

Under år 1995 slutförde CDSP bl.a. följande:

- Rekommendationer om skydd för blodgivare och mottagare vid
blodtransfusioner

- Rekommendation om omvårdnadsforskning

- Riktlinjer för kvalitetssäkringar i sjukvården

- Rapport om utbildning av sjuksköterskor.

Bland pågående aktiviteter kan nämnas:

- Expertgrupp om hälso- och sjukvård för befolkningsgrupper som

vistas på institution

- Expertgrupp om lagreglerat skydd för psykiskt störda vid tvångsvård

- Studie av blodbankers roll för benmärgstransplantation

- Expertgrupp om hälsoproblem i familjer med ensamstående föräldrar.

3.2.8 Miljö och regional planering

Styrkommittén för miljöfrågor (CDPE) höll ett möte i juni, med
redovisning av pågående verksamheter. Bland annat fattades beslut om en
alleuropeisk naturvårdsstrategi, vilken sedan i oktober antogs av det
alleuropeiska ministermötet i Sofia. Därtill redovisades arbetsläget
beträffande projekt om kustplanering, turism och miljövård, ekologiskt
nätverk, allemansrätten och s.k. Diploma-områden i Europa.

Ministerkommittén beslutade på CDPE:s initiativ att anta
rekommendationen R(95)10 om hållbar turism i skyddade områden.

Europarådets Naturvårdsår genomfördes i 42 länder. I Sverige inriktades
insatserna på odlingslandskapet. Under Statens naturvårdsverks ledning
har 18 olika myndigheter och organ genom utställningar, utgivande av
böcker och broschyrer och andra aktiviteter visat på odlingslandskapets

värde och behovet av fortsatta skyddsåtgärder. Skr. 1995/96:193

Frågor rörande regional utveckling och planering behandlas av den
särskilda fackministerkonferensen för ministrar med ansvar inom detta
område samt av den ämbetsmannakommitté som förbereder konferensens
sessioner. Arbetet präglades under året av förberedelserna för den 11 :e
sessionen (CEMAT 11), som skall äga rum 1997 på temat ”Uthållig
regional utveckling/fysisk planering och skydd av vattenresurser”.

Årets förberedelseseminarier behandlade ”Utmaningar som möter det
europeiska samhället inför år 2000” respektive ”Allmänhetens deltagande
i regional utveckling/fysisk planering i olika europeiska länder”.

I oktober arrangerade Europarådet och EU-kommissionen tillsammans
ett seminarium om gemensamma utvecklings- och planeringsfrågor.

Sekretariatet stod för insamling och vidare distribution av
medlemsländernas aktuella dokument rörande regional utveckling och
planering. Inom ämbetsmannakommittén fördes en diskussion om
ministerkonferensens styrande dokument, den s.k. Torremolinosstadgan.

3.3 Kulturfrågor och kulturell pluralism

3.3.1 Utbildning, kultur och kulturarv

1954 års europeiska kulturkonvention ger även länder som inte är
medlemmar av Europarådet möjlighet att delta i rådets utbildnings- och
kultursamarbete. Sedan år 1989 har ett stort antal länder i Central- och
Östeuropa successivt tillträtt kulturkonventionen. Vid utgången av 1995
var totalt 44 stater anslutna till konventionen.

Med den kommittéstruktur som gäller för kultursamarbetet sedan år
1991 bedrivs arbetet med programfrågor främst inom styrkommitténs
(CDCC) fyra specialkommittéer. CDCC har huvudsakligen en
sammanhållande funktion.

CDCC:s plenarsession hölls den 24-26 januari. Generaldebatten gällde
frågan om huruvida 1954 års kulturkonvention skulle behöva revideras
med hänsyn till dels det stora antalet nytillkomna medlemmar, dels
behovet av en bättre samordning med FN:s organ för utbildning,
vetenskap och kultur (Unesco) och EU. Något behov av omarbetning
ansågs inte föreligga. Övriga huvudfrågor för CDCC och dess byrå var
de framtida prioriteringarna och relationen till utrikesministrarnas
ställföreträdare. I prioriteringsdiskussionen har Sverige betonat ökad
uppmärksamhet på barns och ungdomars behov och förordat projekt med
denna inriktning. Sverige har också ifrågasatt den nuvarande strukturen,
med CDCC som ett stort övergripande beslutsorgan med oklara uppgifter
vid sidan av de fyra specialkommittéema.

Utbildningskommittén (CC-EDUC)

Inom ramen för kommitténs arbetsprogram fortsatte under året två projekt
där Sverige medverkar. Det gällde dels ”Språkundervisning och
språkinlärning för europeiskt medborgarskap”, som syftar till att stödja

läroplansutveckling och lärarutbildning i moderna språk, dels ”Den Skr. 1995/96:193
europeiska dimensionen i sekundärutbildningen”, som skall främja
utvecklingen av undervisningen från grundskolans sista årskurser till och
med gymnasiet samt utveckla utbildningens europeiska dimension.

I språkprojektet sattes arbetet i gång med att utveckla en gemensam ram
för fastställande av mål och metoder för undervisningen samt förslag till
ett s.k. individuellt språkpass för dokumentation av förvärvade
språkkunskaper. Vidare initierades utarbetandet av ”tröskelnivåer” för sju
nya språk, inklusive ryska. I projektet anordnades också fem arbetsmöten
för lärare m.fl. samt sju seminarier och konferenser, vilka syftade till att
stödja utvecklingen på språkundervisningsområdet i de nya
medlemsländerna.

I skolprojektet är dokumentation av sekundärutbildningen i
medlemsstaterna liksom intressanta utvecklingsprojekt m.m. inom
utbildningens ram en viktig del. Under 1995 publicerades fjorton
länderguider och sex monografier, bl.a. en beskrivning av det s.k.
Östersjöprojektet. Vidare anordnades två symposier, varav det ena
behandlade utbildningsreformer i Central- och Östeuropa. Det nätverk för
skolkontakter som etablerats genom projektet utvidgades i både
geografiskt och verksamhetsmässigt hänseende genom det ökande antal
länder som anslutit sig till kulturkonventionen. Nätverkets årliga
seminarium hölls i Schweiz.

Projektet ”Historieundervisning i det nya Europa”, som startade 1994
och bl.a. har resulterat i en handbok för historielärare, avslutades med ett
symposium i Prag.

I lärarfortbildningsprogrammet, som tillhör utbildningskommitténs
reguljära verksamhet, deltog under år 1995 cirka 1 000 lärare.

Kommittén sammanträdde den 19-21 mars och den 26-27 september.
En huvudfråga på dagordningen var Europarådets verksamhet på
utbildningsområdet efter 1997. Från svensk sida framfördes att
utbildningsarbetet måste dels inriktas på sådant som inte genomförs av
andra organisationer, dels koncentreras på aktiviteter som avser utveckling
av utbildningens innehåll, respekt för mänskliga rättigheter och demokrati
samt den europeiska dimensionen. Sverige underströk också betydelsen
av regelbunden information om pågående och planerade aktiviteter, i syfte
att uppnå effektivitet och trovärdighet i verksamheten.

En annan viktig fråga, vilken kommittén ägnade en av sina regelbundna
halvdagsdiskussioner, var samarbetet med EU inom utbildningsområdet.
Sverige framhöll vikten av att undvika dubbelarbete när allt fler av
Europarådets medlemsländer medverkar också i EU:s utbildnings-
verksamhet. Ett nära samarbete mellan de båda organen avseende
exempelvis lärarutbildning, språkundervisning, vuxenutbildning samt
informations- och erfarenhetsutbyte förordades från svensk sida samtidigt
som man välkomnade de regelbundna kontakter som under året
etablerades mellan Europarådets utbildningssekretariat och EU-
kommissionen.

Kommittén arbetade också med en rekommendation till nytt projekt om
utbildning för demokratiskt medborgarskap samt med planeringen av den 27

utbildningsministerkonferens som skall äga rum 1997.

Skr. 1995/96:193

Kommittén för högre utbildning (CC-HER)

Arbetet med en för Europarådet och Unesco gemensam konvention om
erkännande av examina ledde under 1995 till att ett utkast kunde
remissbehandlas i medlemsländerna.

Inom de två huvudprojekten ”Tillträde till högre utbildning” och
”Legislativa reformprogrammet” genomfördes ytterligare ett antal
seminarier. Det sistnämnda projektet undergick viss utvärdering som
kommer att bilda underlag för ett senare ställningstagande om en
eventuell förlängning. Vidare inleddes inom ramen för projektet
utarbetandet av en serie skrifter om lagstiftning inom den högre
utbildningen i Europa.

Frågan om vissa forskningsaktiviteter inom kommittén bereddes vidare.

Kulturkommittén (CC-CULT)

Kommittén sammanträdde den 26-28 april och den 8-10 november.

Det ökande antalet medlemmar från Central- och Östeuropa fortsatte att
prägla arbetet i kommittén. De nya frågeställningar som fortlöpande
uppkommer ökar kraven på anpassningsbarhet i programverksamheten.
Den nya budgetproceduren, som ger specialkommittéema möjlighet att
göra omprioriteringar inom givna ramar, är ägnad att underlätta en sådan
anpassning. För att de nya medlemsländerna skall få tillfälle att diskutera
sina speciella problem har en ordning införts med ett särskilt möte för
dessa länder dagen före kommitténs plenarmöte. Förmötet leds av
kommitténs ordförande.

En annan faktor som påverkar kommittéarbetet är de kulturpolitiska
länderförhören. Numera avsätts regelmässigt en extra sammanträdesdag
åt muntligt förhör med något medlemsland.

Under år 1995 granskade kommittén Italiens och Estlands kulturpolitik.
Ett stort antal länder, främst i Central- och Östeuropa, är aktuella för
granskning under de närmaste åren, vilket förväntas vålla vissa praktiska
och resursmässiga problem. De särskilda förhållandena i de nya
medlemsländerna liksom anhopningen av projekt kräver förändringar i
såväl metodiken som de praktiska arrangemangen.

En för närvarande viktigt uppgift för kommittén är att ta fram en
europeisk rapport om kulturens betydelse för samhällsutvecklingen.
Rapporten är ett svenskt initiativ och knyter an till det arbete som utförts
av FN-kommissionen för kultur och utveckling. Ett första rapportutkast
utgjorde diskussionsunderlag för ett seminarium på politisk nivå i
Bratislava den 16-18 juni kring temat ”Kultur och utveckling i Europa;
aktuella frågor, problem och policyaltemativ för det 20 :e århundradet”.
Rapporten beräknas bli färdigställd under första hälften av 1996.

Under året diskuterades kommitténs program för tiden efter 1997. Från
svensk sida framhölls att kulturverksamheten måste ha en klar
Europarådsprofil som är logisk för omvärlden. Avslutade projekt skall inte
automatiskt ersättas av nya inom samma områden. Den kulturpolitiska
ländergranskningen bör dock få fortsatt prioritet, inte minst som ett medel

för att delge de central- och östeuropeiska medlemmarna erfarenheter av Skr. 1995/96:193
praktisk kulturpolitik. En samordning med EU:s kulturverksamhet är
angelägen, både vad gäller mötestider och programinnehåll. Från svensk
sida betonades också att Europarådets kulturbudget på ca 7 miljoner
franska franc förutsätter betydande nationella kompletteringsinsatser för
att en meningsfull verksamhet skall kunna bedrivas. Därför måste det
framtida arbetsprogrammet planeras utifrån medlemsländernas behov och
önskningar och i nära kontakt med berörda nationella fackdepartement.

Förberedelserna inför kulturministermötet i Budapest hösten 1996
fortsatte. Huvudtema för konferensen blir ”Den europeiska filmens
framtid”. I anslutning till mötet förväntas en europeisk konvention om
skydd för det audiovisuella arvet öppnas för undertecknande.

Kulturarvskommittén (CC-PAT)

Kommittén sammanträdde den 8-10 mars. Av besparingsskäl håller
kommittén numera endast ett möte om året. Ett särskilt arbetsutskott
samlas vid ytterligare två tillfallen. Arbetet inom kommittén är organiserat
i tre ansvarsområden: policy och styrmedel, tekniskt erfarenhetsutbyte och
specialistsamverkan samt utbildning och levandegörande.

Under året intensifierades förberedelserna inför den 4:e konferensen för
ministrar med ansvar för kulturarvsfrågor, som skall hållas i Helsingfors
1996. Mötets tema blir ”Kulturarvet - en ekonomisk och social
utmaning”.

Sverige har haft experter från Riksantikvarieämbetet och Statens
historiska muséer i fem av kommitténs tjugo arbets- och expertgrupper,
nämligen de för arkeologifrågor, luftföroreningar, kulturlandskap, teknisk
assistans och ”Öppet hus”. Sverige har tagit på sig en ledande ställning
i alla de grupper man medverkat i. Under året antogs en rekommendation
om kulturlandskap, R(95)9. Bronsålderskampanjen fortsatte genom
utställningar i fem länder. En konferens genomfördes i bohusländska
Tanum den 7-11 september på temat ”Kommunikation i Europa under
bronsåldern”. På ”Öppet hus”-dagen den 10 september hölls mer än 300
industribyggnader runtom i landet tillgängliga för besök av allmänheten.

Ett förslag till revidering av rekommendationen R(88)5, som behandlar
kontroll av det yttre förfall av det arkitektoniska arvet som påskyndas av
miljöförstöring, har arbetats fram på CC-PAT:s uppdrag under svenskt
ordförandeskap. Sverige har också planerat och inbjudit till ett seminarium
på detta tema som skall hållas i Stockholm 1997.

En europeisk stiftelse för utbildning inom restaureringsområdet har
bildats. Detta kunde ske genom en omvandling av bl.a ”Pro Venetia
Viva”. Ett litet sekretariat för stiftelsens behov har upprättats.

Kulturarvets politiska och sociala dimension har fått förnyad aktualitet
bl.a. genom förstörelsen av kulturarvet i före detta Jugoslavien. Tekniskt
samarbete och specialstöd till Central- och Östeuropa var fortsatt
prioriterat i kommitténs arbete. Under året utarbetades handlingsplaner för
de flesta central- och östeuropeiska länderna. Sverige medverkar i detta
arbete, främst beträffande de baltiska staterna.

Skr. 1995/96:193

3.3.2 Idrott

Under året antogs två rekommendationer av ministerkommittén. Det
gällde dels rekommendation R(95) 16 angående unga människor och idrott,
i vilken särskilt uppmärksammas vikten av idrott ur hälsosynpunkt,
förståelse för etiska värden och tolerans samt idrottens betydelse i skolan.
Den andra rekommendationen till medlemsstaterna, R(95)17, behandlar
idrottens betydelse för samhället och fokuserar speciellt på hälsoaspekter,
socialisation samt idrottens betydelse för ekonomin.

I maj deltog Sverige vid den 8:e europeiska konferensen för ministrar
ansvariga för idrottsfrågor i Lissabon. Följande dokument antogs vid
konferensen: en resolution om ett europeiskt manifest angående unga
människor och idrott, en deklaration om idrottens samhälleliga betydelse,
en resolution om tolerans och idrott samt en resolution om europeiskt
idrottssamarbete.

Styrkommittén för idrottsfrågor (CDDS) höll sitt 18:e möte i februari
månad. Vid detta möte diskuterades förberedelserna inför den europeiska
idrottsministerkonferensen, som ägde rum senare under våren (jämför
ovan). Vid behandlingen av CDDS verksamhetsprogram och budget för
det kommande året framförde den svenska delegationen att särskild vikt
borde läggas vid samarbetet med de nya medlemsländerna i Central- och
Östeuropa. Det programmet inom CDDS är av stor betydelse för både den
idrottsliga och den demokratiska utvecklingen i de aktuella staterna.

CDDS genomförde verksamhet bl.a. inom program för ungdom och
idrott, idrottslagstiftning, idrottsanläggningar samt den frivilliga idrotten.

Konventionen mot läktarvåld hade vid årets slut ratificerats av 27 länder
och undertecknats av ytterligare 7 länder. Sverige har deltagit i arbetet
inom den permanenta kommitté som övervakar konventionen.

Vid årsskiftet 1995/96 hade 27 länder ratificerat konventionen mot
dopning medan ytterligare 11 länder hade undertecknat densamma.
Sverige har varit aktivt inom övervakningsgruppen för konventionen och
ansvarade under 1995 för ledningen av arbetsgruppen för rättsliga frågor
och dopning.

3.3.3 Ungdomsfrågor

Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) höll under året sina 15:e och
16:e möten. En huvudfråga var genomförandet av den stora
ungdomskampanjen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och
intolerans (jämför avsnitt 2.6.3). I övrigt fortsatte verksamheten i
arbetsgrupper kring ungdomsinformation, ungdomars delaktighet och
inflytande i samhällslivet samt möjligheter för ungdomar att besöka andra
länder.

I maj arrangerades ett informellt ungdomsministermöte i Luxemburg
och i december invigdes ett andra europeiskt ungdomscenter i Budapest.

Europeiska ungdomsfonden (EYF) delade ut 17,3 miljoner franska franc
i bidrag. Sammanlagt anordnades 122 ungdomsprojekt inom områden som
miljö, rasism och främlingsfientlighet, ungdomsutbyte etc. Dessutom

delades bidrag ut till de internationella ungdomsorganisationernas Skr. 1995/96:193
administration och tidningar. Totalt fick 36 publikationer eller
utbildningsmaterial stöd. I Central- och Östeuropa genomfördes 13
aktiviteter, finansierade genom den särskilda fond som upprättats som en
del av Europarådets stöd till utvecklingen i denna del av Europa. Totalt
deltog 8 505 ungdomar, varav 245 från Sverige, i arrangemang som
ungdomsfonden finansierat. Sverige bidrog med 406 318 franska franc

(2,54 %) till EYF:s budget.

Europeiska ungdomscentret (EYC) i Strasbourg anordnade 44 seminarier
för ungdomar, 3 ungdomsledarutbildningar, 10 språkkurser, 3 s.k.
konsultativa möten och 1 symposium. I dessa aktiviteter deltog 1 376
ungdomar, varav 72 från Sverige.

4 Verksamheten inom de s.k.
partsöverenskommelsema

4.1 Partsöverenskommelsen på social- och hälsoområdet

Sverige deltar sedan år 1986 i Europarådets kommitté för handikappfrågor
(CD-P-RR) under partsöverenskommelsen på social- och hälsoområdet.
Arbetet bedrivs - förutom vid kommitténs ordinarie möten - i
expertgrupper, varav Sverige deltar aktivt i två. Den ena är inriktad på
WHO:s internationella klassifikation för skada/sjukdom, funktions-
nedsättning och handikapp. Den andra behandlar frågan om övergång från
skyddat till ordinarie arbete.

Kommittén har tillsatt ytterligare expertgrupper. En arbetar med en
handbok för att öka tillgängligheten för personer med
funktionsnedsättning, en annan med att upprätta ett europeiskt nätverk för
handikapprojekt. Teman som äldre och handikapp samt yrkesinriktad
rehabilitering behandlas också inom olika expertgrupper.

CD-P-RR:s ordinarie möte hölls i Bryssel den 6-9 juni. Till mötet hade
svensken Bengt Lindqvist, FN:s specielle rapportör för standardregler för
att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och
jämlikhet, inbjudits för att berätta om sitt arbete. Frågan om en regional
rådgivare för sådana standardregler för länderna i Central- och Östeuropa
diskuterades. Om idén förverkligas skulle rådgivaren vara kopplad till
Europarådet.

Sverige var vidare representerat i flera expertgrupper som tillsatts av
den likaledes under partsöverenskommelsen på social- och hälsoområdet
etablerade hälsokommittén (CD-P-SP). I de aktuella expertgrupperna
behandlades frågor rörande bekämpningsmedel samt olika aspekter av
livsmedelshantering.

4.2 Europafarmakopén

Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets konvention om
utarbetandet av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Denna innehåller
kvalitetsnormer för läkemedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel.
Den har bindande giltighet i de länder som är anslutna till konventionen.
Tjugofem länder i Västeuropa samt EU har ratificerat konventionen. EU
deltar därmed som medlem vid mötena i Europafarmakopékommissionen.
Dessutom deltar ytterligare tio länder samt WHO som observatörer. Bland
observatörsländema finns Australien, Canada och Kina.

Den första upplagan av Europafarmakopén trädde i kraft i Sverige den
1 januari 1978. Den andra upplagan i alla dess delar trädde i kraft i
medlemsländerna den 1 juli 1987 och sedan dess har det årligen kommit
ut ett nytt häfte med monografier (standarder) och föreskrifter. Under år
1995 utgavs ytterligare ett häfte (fascicule 19), vilket avslutar den andra
upplagan av Europafarmakopén, som därmed innehåller 1 025
monografier fördelade enligt följande: kemiska och biologiska produkter
759; generella metoder och monografier för beredningsformer 34;
immunologiska produkter och blodprodukter 96; läkemedel och
preparationer framställda ur växter 56; förpackningar och kirurgiska
suturer 44; radiofarmaceutiska preparationer 36.

Under år 1995 lades stora ansträngningar ned på utarbetandet av den
tredje upplagan av Europafarmakopén som kommer att ges ut sommaren
1996. Nyheterna i denna upplaga är bl.a.:

- att Europafarmakopén kommer att ges ut i bokform med ett
kumulativt tillägg varje år

- att de engelska titlarna på monografierna blir huvudtitlar och latin blir
undertitel

- att utbytet av de analysmetoder som krävt användning av ”farliga”
substanser och lösningsmedel samt försök på djur fullföljs

- att harmonisering med det internationella enhetssystemet (SI)
genomförs.

Under år 1995 fastställdes 274 monografier (104 nya och 170
reviderade) för införande i Europafarmakopén. Den stora ökningen av
antal nya och reviderade monografier från de senaste åren fortsätter
således.

Sverige var representerat vid samtliga tre kommissionsmöten under året.
I de ca 30 expertgrupper som förbereder och bearbetar material, som skall
ingå i farmakopén, medverkade 18 svenska experter hämtade från
Läkemedelsverket, farmaceutiska fakulteten, läkemedelsindustrin och
Apoteksbolaget. De olika experterna ansvarar för ett omfattande
experimentellt förarbete på sina respektive laboratorier. Arbetet samordnas
i Sverige av Svenska farmakopékommittén och resultatenheten
Standardisering vid Läkemedelsverket.

Europafarmakopén har stor normgivande betydelse för läkemedels
kvalitet. Den tillämpas av Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin vid
registrering och kontroll av läkemedel samt vid Apoteksbolagets
beredning och hantering av läkemedel.

Ett nytt sätt att utarbeta monografier för Europafarmakopén, som

Skr. 1995/96:193

komplement till de andra, startades på prov under år 1993. Det innebär att Skr. 1995/96:193
originaltillverkaren av en läkemedelsråvara tillsammans med det nationella
farmakopélaboratoriet utarbetar ett förslag till en monografi redan innan
patenttiden för substansen gått ut. Sverige har deltagit vid utarbetandet av
två sådana substansmonografier. Den första av dessa har publicerats i
fascicule 19 av Europafarmakopén. Den andra färdigställdes under året för
publicering i den tredje upplagan. Provverksamheten har fallit väl ut och
kommer därför fortsättningsvis att bli en av de metoder som används.

År 1994 genomfördes en ny prioritetsomgång inom Europasamarbetet.
Beslut togs då om vilka läkemedelssubstanser, läkemedelsformer och
bruksfärdiga läkemedel man skall arbeta med under de närmaste åren.
Bland dessa återfinns flera viktiga substanser med svenskt ursprung. För
svenskt vidkommande anses den medicinska betydelsen utgöra det
viktigaste kriteriet att ta hänsyn till vid prioriteringen.

Samarbetet mellan den europeiska farmakopén och representanter för
den amerikanska (USP) och den japanska (JP) farmakopén om
harmonisering av de olika farmakopéemas bestämmelser fortsatte under
år 1995. För närvarande arbetar man med ett antal hjälpsubstanser i
läkemedel där behovet av harmonisering anses störst. Den första
harmoniserade monografin publicerades i fascicule 18 (Laktos
monohydrat) och man har nu färdigställt ca 30 harmoniserade
monografier.

En konsekvens av EU:s medverkan i Europafarmakopén är att ett ökat
samarbete initierats mellan läkemedelskontrollema i Europa vad gäller det
laborativa kontrollarbetet, utöver det redan existerande samarbetet inom
inspektionsverksamheten. EU har utsett Europafarmakopésekretariatet i
Strasbourg som samordnare av denna verksamhet. Ett antal kollaborativa
studier och provningsjämförelser har genomförts inom detta samarbete,
som har anknytning både till det europeiska farmakopéarbetet och till
kontrollarbetet. Detta praktiska samarbete är mycket viktigt för att
åstadkomma en gemensam, enhetlig syn på läkemedels kvalitet.
Verksamheten har starkt stöd från svenskt håll och Sverige har deltagit i
de aktuella studierna.

4.3 Europarådets sociala utvecklingsfond

Vid årsskiftet 1995/96 var samtliga Europarådets medlemsländer utom
Albanien, Andorra, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Makedonien,
Moldova, Polen, Rumänien, Slovakien, Storbritannien, Tjeckien, Ukraina,
Ungern och Österrike anslutna till sociala utvecklingsfonden.

Härutöver är Heliga Stolen medlem. Den socialistiska federativa
republiken Jugoslavien var associerad medlem under femårsperioden
1986-1991. Ytterligare central- och östeuropeiska länder har visat intresse
att bli medlemmar. I början av 1996 inträdde således Litauen och
Rumänien i fonden.

Fonden använder den europeiska valutaenheten ecu i sin redovisning
(1 ecu = 8,54 svenska kronor vid årsskiftet 1995/96).

Fondens utlåningsverksamhet ökade åter under 1995, efter att under de

två föregående åren ha minskat i omfattning på grund av uppstramade Skr. 1995/96:193
utlåningsrutiner m.m. Nyutlåningen uppgick således under 1995 till 412
miljoner ecu.

Den totala balansomslutningen vid årsskiftet 1995/96 var 9 784 miljoner
ecu och 1995 års överskott var 68 miljoner ecu.

Under perioden 1990-1993 riktades allvarlig kritik mot fonden. Kritiken
gällde dels att fonden fjärmat sig från sin sociala målsättning, dels att det
förekommit allvarliga brister i finansförvaltning, låneverksamhet,
projektuppföljning, intemadministration och samarbetsklimat. Kritiken
ledde bl.a. till att fondens högste verkställande tjänsteman tvingades
lämna sin befattning i slutet av 1993.

Under år 1995 bedrev den nya ledningen ett fortsatt omfattande
översynsarbete i syfte att komma till rätta med fondens problem. Bland
annat fattades beslut om ytterligare nya rutiner avseende utlåning och
finansförvaltning. Betydande förändringar har även genomförts i fondens
inre organisation. Ett övergripande mål är att återigen sätta den sociala
målsättningen i centrum för verksamheten. De nya stadgar som utarbetats
har dock ännu inte ratificerats av två medlemsländer, Nederländerna och
Spanien.

Sverige inträdde i fonden år 1977. Vår andel i fondens kapital uppgår
till ca 36 miljoner ecu, vilket motsvarar 2,8 % av medlemsländernas
insatser. Av detta belopp har 3,9 miljoner ecu betalats in och 32,1
miljoner ecu är ett garantiåtagande. Sverige har uppmanats att betala in
ytterligare 994 000 ecu.

Sverige har varit pådrivande i de senaste årens arbete med att
omorientera och sanera fondens verksamhet. Sverige har bl.a. eftersträvat
att utlåningen skall fa en bättre geografisk fördelning och koncentreras till
de socialt mest angelägna projekten, att en större andel av vinsten skall
användas för lån på särskilt fördelaktiga villkor samt att flera länder skall
ansluta sig till fonden. Sverige har inte lånat några medel genom fonden.

Fonden bildades ursprungligen, år 1956, som ett instrument i
flyktingpolitiken, men är numera även inriktad på att medverka till att
lindra verkningarna av naturkatastrofer samt att finansiera infrastruktur-,
sysselsättnings- och bostadsbyggnadsprojekt i regioner där sådana
investeringar är av stort socialt värde. På senare tid har även ett antal
större utbildnings- och sjukvårdsprojekt finansierats.

I syfte att stärka fondens kapitalbas och att i framtiden kunna integrera
länderna i Central- och Östeuropa i verksamheten utökades år 1991
fondens kapital mycket kraftigt. De central- och östeuropeiska ländernas
behov kommer att ställa fonden inför större och nya uppgifter såväl vad
gäller risktagande som projektplanering och administration.
Ministerkommittén har också uttryckt starka önskemål om att fonden skall
delta i återuppbyggnaden av före detta Jugoslavien, främst Bosnien och
Hercegovina.

Medlemsstaternas insatser i fonden uppgick den 31 december 1995 till
sammanlagt 1 297 miljoner ecu i form av inbetalda medel,
garantiåtaganden och vinstmedel som tillförts enskilda medlemsländer.
Härtill kommer att fonden vid utgången av året hade reserver och 34

vinstmedel på 531 miljoner ecu.

Med dessa medel som bas kan fonden på jämförelsevis fördelaktiga Skr. 1995/96:193
villkor ta upp lån på den internationella kapitalmarknaden. Fonden
bedöms av det amerikanska värderingsinstitutet Standard & Poors ha
högsta kreditvärdighet, AAA, för sin långsiktiga upplåning. Lånen
förmedlas sedan till projekt i medlemsländerna med den inriktning som
beskrivits ovan.

En liten del av utlåningen har sedan länge skett på speciellt fördelaktiga
villkor. Denna subventionerade utlåning bekostas av en del av fondens
vinstmedel. Under året beslutades att denna utlåning fortsättningsvis skall
ske genom en särskild för ändamålet inrättad lånefond.

Sedan sin tillkomst och till slutet av år 1995 har fonden finansierat
projekt i medlemsländerna om totalt 9 324 miljoner ecu. Vid årsskiftet
utestående lån uppgick till 6 153 miljoner ecu, varav 45 miljoner ecu som
subventionerade lån. De största låntagarna under senare år (1986-1995)
har varit Turkiet (38 % av lånemedlen), Italien (26 %), Grekland (13 %),
Cypern (10 %), Spanien (5 %) och Tyskland (5 %). De ändamål som fått
mest lån är åtgärder för flyktingar och migranter, bostadsbyggande, lån i
samband med infrastrukturinvesteringar samt landsbygdsutveckling.

4.4 Pompidougruppen

Pompidougruppen inrättades år 1971 i huvudsak som ett forum för
erfarenhetsutbyte om narkotikafrågor i Västeuropa. Initiativet togs av den
dåvarande franske presidenten Georges Pompidou och var ett svar på det
växande narkotikaproblemet i Europa. Gruppen hade fram till år 1980
ingen formell status men blev då en samarbetsgrupp inom Europarådet.

Ursprunglingen hade gruppen 16 medlemmar men medlemsantalet har
ökat och uppgick under år 1995 till 28 länder. Samarbetet omfattar de
flesta västeuropeiska staterna samt flera länder i Central- och Östeuropa.
Ytterligare central- och östeuropeiska länder inbjuds att på ad hoc-basis
delta i olika aktiviteter anordnade av gruppen. Den svenska regeringen har
ställt medel till förfogande för att underlätta dessa länders deltagande i
konferenser, symposier och andra möten.

Arbetet i Pompidougruppen rör såväl förebyggande insatser i syfte att
minska efterfrågan på narkotika som insatser inom kontrollpolitikens
område. Samarbetet är således tvärsektoriellt. De ministrar som ansvarar
för samordningen av narkotikafrågor möts i princip vart tredje år och
beslutar då om inriktningen på samarbetet fram till nästa ministermöte.
Mellan ministermötena sammanträder representanter för medlemsländerna
(s.k. permanenta korrespondenter) två gånger om året för att besluta om
konkreta åtgärder och för att rapportera om pågående och planerade
insatser i sina respektive länder.

Vid ett ministermöte i februari 1994 antogs programmet för
Pompidougruppens arbete under de följande tre åren. Programmet betonar
vikten av efterfrågedämpande insatser och av att den tvärsektoriella
inriktningen behålls. Sverige deltar aktivt, bl.a. genom medverkan i det
omfattande epidemiologiska samarbete som pågår. I detta ingår en
europeisk skolundersökning av elevers drogvanor, som leds och

samordnas av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Skr. 1995/96:193
(CAN). Vidare pågår ett särskilt tränings- och utbildningsprogram för
personer verksamma inom narkotikaområdet i Central- och Östeuropa.
Sverige är tillsammans med Norge och EU:s PHARE-program
huvudbidragsgivare. Sverige hade också tagit initiativet till ett seminarium
om nya drogmönster bland ungdomar som hölls i november.

Utöver detta genomfördes under 1995 möten i olika arbetsgrupper
rörande bl.a. polissamarbete, prekursorer (ämnen som kan användas vid
illegal framställning av narkotika), tullsamarbete samt insatser för
kvinnliga missbrukare.

4.5 ”Eurimages”

I slutet av år 1988 etablerade Europarådet genom en parts-
överenskommelse en europeisk fond för stöd till filmproduktion, kallad
”Eurimages”. Under år 1995 förfogade fonden över cirka 220 miljoner
kronor. De länder som deltar i partsöverenskommelsen bidrar till
finansieringen i relation till sin storlek. Sveriges bidrag, som utbetalas via
Svenska filminstitutet, uppgick 1995 till cirka 4 miljoner kronor.

En grundförutsättning för erhållande av stöd är att minst tre europeiska
länder är involverade. Fonden finansierar maximalt 20 % av projektets
budget. Stöd utgår inte bara till spelfilm utan också i vissa fall till
dokumentärfilmer. Även renodlade TV-filmer och -serier kan komma i
fråga. Länder som inte deltar i EU:s Media Il-program kan också fa stöd
för distribution och biografer.

Under fondens sju första år (1989-1995) delades bidrag ut till 427
europeiska samproduktioner, till ett sammanlagt belopp av 779 miljoner
franska franc. Under 1995 erhöll 99 projekt bidrag från ”Eurimages”.
Fonden gav också distributionsstöd till ett femtiotal projekt.

4.6 Kommissionen för demokrati genom lag

Den europeiska kommissionen för demokrati genom lag
(Venedigkommissionen) bildades i Venedig den 20 januari 1990. Den
etablerades på italienskt initiativ under Europarådets överinseende och är
knuten till Europarådet genom en partsöverenskommelse.

Kommissionen, som är sammansatt av experter i statsrätt utsedda av
respektive lands regering, skall bl.a. verka för att sprida information om
de olika rättssystemen i Europarådets medlemsstater liksom även i de
icke-medlemsstater som samarbetar med kommissionen. För Sveriges del
har förre justitieombudsmannen Hans Ragnemalm utsetts att ingå i
kommissionen.

Till kommissionens viktigare uppgifter hör att, som expertorgan och på
begäran, bistå de före detta kommunistiska staterna i Central- och
Östeuropa vid utarbetandet av nya demokratiska konstitutioner, baserade
på Europarådets grundläggande principer. Samarbetet bedrivs så att
mindre grupper av kommissionsmedlemmar, med ansvar för ett visst land,

granskar och successivt reviderar upprättade lagförslag. Ofta följs arbetet Skr. 1995/96:193
upp med besök i landet i fråga. Kommissionens verksamhet har satt
åtskilliga spår i de nya konstitutioner som antagits.

Kommissionen var under år 1995 involverad i den författningsreform
som initierats i Grekland liksom i lagstiftningsarbete bl.a. i Albanien,
Armenien, Georgien, Kirgizistan, Lettland, Moldova, Ryssland, Ukraina,
Ungern och Vitryssland. Kommissionen samarbetade också med
Sydafrika. Den kommer även att ha en roll att spela i återuppbyggnaden
av Bosnien och Hercegovina.

4.7 Europarådets Nord/Sydcentrum

Europarådets Nord/Sydcentrum, eller som det fullständiga namnet lyder
Europeiskt centrum för globalt ömsesidigt beroende och solidaritet,
etablerades år 1989 genom en partsöverenskommelse. Sedan Grekland
tillträtt överenskommelsen sommaren 1995 har den för närvarande 15
medlemmar.

Centret, som har sitt säte i Lissabon, skall fungera som ett ramverk för
europeiskt samarbete i syfte att öka medvetandegraden hos allmänheten
om nord-sydfrågor i ett globalt perspektiv och främja solidaritet i linje
med Europarådets mål och principer.

Centrets styrelse består av representanter för fyra intressentgrupper:
medlemsstaternas regeringar, parlamentariker, enskilda organisationer samt
regionala och lokala myndigheter. Sverige är medlem av styrelsen under
perioden 1995-1997.

Nord/Sydcentret finansieras dels av medlemsstaterna, dels genom
frivilliga bidrag. De frivilliga bidragen kommer i huvudsak från EU-
kommissionen och tillfaller företrädesvis programverksamheten.

Utrikesdepartementet Skr. 1995/96:193

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Uusmann,

Ulvskog, Sundström, Lindh, Åhnberg, Pagrotsky

Föredragande: statsrådet Peterson

Regeringen beslutar skrivelse 1995/96:193 Redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995.

gotab 49948, Stockholm 1996

Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995

Regeringens skrivelse

1995/96:193

Redogörelse för verksamheten inom Europarådetsministerkommitté under år 1995

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förord

2 Ministerkommittémöten m.m.

2.1 96:e ministerkommittémötet

2.2 97:e ministerkommittémötet

2.3 Den fortsatta utvidgningen

2.4 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden avmedlemsstaternas åtaganden

2.5 Samarbete med andra internationella organisationer

2.6 Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993

2.6.1 Reformering av övervakningssystemet enligtEuropakonventionen

2.6.2 Skydd för nationella minoriteter

2.6.3 Åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet,antisemitism och intolerans

3 Verksamhetens huvudområden

3.1 Demokratifrågor

3.1.1 Mänskliga rättigheter

3.1.2 Jämställdhet

3.1.3 Massmedier

3.1.4 Asyl-, flykting- och medborgarskapsfrågor

3.1.5 Lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete

3.1.6 Bioetik

3.1.7 Rättsfrågor

3.2 Sociala frågor och livskvalitet

3.2.1 Social trygghet

3.2.2 Socialpolitik

3.2.3 Sociala stadgan

3.2.4 Arbetsmarknadsfrågor

3.2.5 Invandrares integration m.m.

3.2.6 Befolkningsstudier

3.2.7 Hälso- och sjukvård

3.2.8 Miljö och regional planering

3.3 Kulturfrågor och kulturell pluralism

3.3.1 Utbildning, kultur och kulturarv

3.3.2 Idrott

3.3.3 Ungdomsfrågor

4 Verksamheten inom de s.k.partsöverenskommelsema

4.1 Partsöverenskommelsen på social- och hälsoområdet

4.2 Europafarmakopén

4.3 Europarådets sociala utvecklingsfond

4.4 Pompidougruppen

4.5 ”Eurimages”

4.6 Kommissionen för demokrati genom lag

4.7 Europarådets Nord/Sydcentrum

Utrikesdepartementet Skr. 1995/96:193

Redogörelse för verksamheten inom Europarådets
ministerkommitté under år 1995

2.4 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av
medlemsstaternas åtaganden

2.6.1 Reformering av övervakningssystemet enligt
Europakonventionen

2.6.3 Åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet,
antisemitism och intolerans

4 Verksamheten inom de s.k.
partsöverenskommelsema