Regeringens skrivelse
1994/95:22

Redogörelse för regeringens avreglerings-
arbete under perioden september 1991 -
september 1994

Skr.

1994/95:22

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 14 juli 1994

Reidunn Laurén

Per österberg

(Näringsdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisar regeringen vilka avregleringsreformer som
genomförts eller beslutats under mandatperioden samt vilka som för
närvarande bereds i regeringskansliet. Vidare ges exempel på det
avregleringsarbete som bedrivs i andra länder samt i internationella
organ. Ett antal studier som visar vilka effekter avreglering kan ge
beskrivs också.

Regeringen ger i skrivelsen sin syn på behovet av ytterligare insatser
för avreglering och regelreformering. Organisationen för arbetet bör
stärkas ytterligare genom att ett system för rullande granskning av regler
införs i regeringskansliet. Företag skall i systemet ges kanaler för att föra
fram synpunkter på regler som försvårar deras näringsverksamhet.

Åtgärder bör också vidtas for att öka kunskaperna om regleringars
effekter och underlätta arbetet för små och medelstora företag genom att
reglerna blir färre och enklare. Problem med offentlig underprissättning
och subventioner samt sammanblandning mellan myndighetsutövning och
affärsverksamhet kommer att belysas av utredningar som tillsatts.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 22

Innehållsförteckning

Skr. 1994/95:22

1 Inledning.......................... 3

2 Regeringens reformarbete................ 4

3 Konkurrensverkets och länsstyrelsernas avreglerings-

arbete............................ 7

4 Avregleringsarbetet i andra länder........... 7

5 Effekterna av vissa avregleringar i Sverige och i

utlandet........................... 9

6 Avregleringsdelegationens förslag...........12

7 Regeringens syn på behovet av ytterligare insatser . 14

7.1 Utgångspunkter...................14

7.2 Avregleringar av delmarknader .........15

7.3 Organisation och verktyg i det generella

avregleringsarbetet.................16

7.4 Okad kunskap om regleringars effekter .... 17

7.5 Insatser för att underlätta arbetet för små och

medelstora företag .................18

7.6 Ytterligare insatser för att öka konkurrensen

och marknadseffektiviteten............19

7.7 Behovet av omvandlingstryck i den offentliga

sektorn........................20

7.8 Regeringens samlade bedömning ........21

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde .....22

Bilaga Avreglering för tillväxt och fler jobb - Huvudtexten
i Avregleringsdelegationens andra rapport till regeringen
den 18 maj 1994 (Dnr 2272/93).............. 23

1 Inledning

Skr. 1994/95:22

När regeringen tillträdde i oktober 1991 var målet att förändra och
fomya Sverige. En av de fyra stora uppgifterna som regeringen
preciserade var att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta
Sverige som en tillväxt- och företagarnation.

Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för tillväxten och
dynamiken i den svenska ekonomin. Att konkurrensen är otillräcklig på
den svenska marknaden har påtalats av såväl internationella bedömare,
bl.a. OECD och EG-kommissionen, som inhemska utredningar.

De studier som Konkurrenskommittén (C 1989:03) presenterade år
1991 av konkurrensförhållanden i ett 60-tal branscher visade att det finns
problem när det gäller konkurrensbegränsande samarbete mellan företag,
koncentration på marknaden, hinder för importkonkurrens samt offentliga
regleringar och subventioner.

Ekonomikommissionen (Fi 1992:19) som i mars 1993 kom med
förslag rörande den ekonomiska politikens utformning fann det uppenbart
att ett antal viktiga marknader i den svenska ekonomin fungerar dåligt
och att detta leder till betydande slöseri med resurser och stora kostnader
för folkhushållet. Grundorsaken var enligt kommissionen den bristande
konkurrensen till följd av offentliga marknadsregleringar, konkurrens-
begränsande överenskommelser mellan företag och den monopolliknande
marknadsstrukturen i många branscher. En av de mest angelägna
uppgifterna för den ekonomiska politiken var enligt kommissionen att
återställa en fungerande marknadsekonomi. Som ett komplement till
redan beslutade förändringar om en kraftfullare konkurrenslag och EES-
avtalet som undanröjer handels- och etableringshinder fann kommissionen
det nödvändigt med en bred ansats för att avreglera marknader och
påskynda internationaliseringen.

I den ekonomiska politiken har det varit naturligt for regeringen att
understryka sambandet mellan Sveriges långsiktiga tillväxtproblem och
negativa effekter av vissa regleringar. Problematiken är inte ny och
initiativ till värdefulla åtgärder för avreglering togs redan i slutet av
1980-talet.

Begreppet avreglering måste ges en mycket vid innebörd och omfatta
olika åtgärder som bidrar till att vi får en fungerande marknadsekonomi.
Det handlar om att underlätta för nya företag att etablera sig och för små
företag att växa. Detta kan ske bl.a. genom att hinder för marknadstill-
träde tas bort och genom att regler görs enklare eller reformeras på annat
sätt. Vidare gäller det att öka den konkurrensutsatta sektorn exempelvis
genom att begränsa offentliga monopol samt noga pröva vad som är
myndighetsuppgifter och vad som kan utföras på den privata marknaden.
Det är också angeläget att den offentliga sektorns varu- och tjänstepro-
duktion i ökande omfattning utsätts för konkurrens. Detta kan bl.a. ske
genom att varor och tjänster i större utsträckning upphandlas i konkur-
rens genom anbud. 3

En utgångspunkt för avregleringsarbetet är givetvis att det måste Skr. 1994/95:22
finnas effektiva regler som skyddar bl.a liv, hälsa, säkerhet och social
trygghet. Det behövs också spelregler som skapar stabila förutsättningar
för företagande. Det sistnämnda kan vara särskilt framträdande på
marknader som nyligen liberaliserats.

S.k. externa effekter (vilka drabbar tredje part) vid avregleringar
måste beaktas. Satsningar på t.ex. miljöområdet och regional utveckling
kan också kräva särskilda regler eller att en verksamhet organiseras på
visst sätt. Här innebär avregleringsarbetet en granskning av att reglerna
så långt möjligt ger utrymme för en effektiv konkurrens och att de har
en konkurrensneutral utformning. Det finns således ingen motsättning
mellan avreglering och särskilda satsningar som kräver nya regler.

Avregleringsarbetet är i övrigt inriktat på att ta bort eller förbättra
regler som skadar konkurrensen och marknadens naturliga sätt att
fungera. Sådana regler drabbar samhället genom utebliven ekonomisk
tillväxt, löntagarna genom färre arbetstillfällen och konsumenterna genom
högre priser, sämre utbud etc. Ett stort antal lagar, förordningar och
andra föreskrifter är i sig ett problem för företagen. Ambitionen bör
därför också vara att minska den totala mängden regler.

Regeringen har under den innevarande mandatperioden sett det som
en viktig uppgift att systematisera och påskynda avregleringsarbetet. En
av åtgärderna som regeringen har vidtagit är att förstärka organisationen
för detta arbete. Konkurrensverket har som viktiga uppgifter att
uppmärksamma nya och befintliga regleringar som kan snedvrida
konkurrensen. Verket skall lämna förslag till åtgärder som leder till ökad
konkurrens på marknaden. Verket skall vidare lämna konkreta förslag till
konkurrenslösningar som bidrar till att effektivisera den offentliga
sektorn. Konkurrensverket lämnar regelbundet rapporter till regeringen
om avregleringsfrågoma. Vidare har länsstyrelserna uppgiften att lämna
förslag till avregleringar samt åtgärder som effektiviserar den offentliga
sektorn genom att verksamheten utsätts för konkurrens.

I september 1993 bemyndigade regeringen näringsminister Per
Westerberg att tillkalla en delegation för avregleringsfrågor och för
genomförandet av ett regeringens avregleringsprogram (N 1993:07).
Delegationen har tre huvuduppgifter nämligen att ställa samman,
konkretisera och följa upp regeringens program för avreglering, ta
initiativ till åtgärder som leder till ökad konkurrens samt sprida in-
formation om och bilda opinion för åtgärder som kan skapa ökad
effektivitet på marknaden.

Avregleringsdelegationen har överlämnat två rapporter till regeringen,
den första i november 1993 och en andra rapport i maj 1994 (Dnr
2272/93).

2 Regeringens reformarbete

Regeringen har tagit initiativ till och genomfört avregleringar som berör
i stort sett alla sektorer i samhället och som ger bättre villkor för

företagandet i Sverige. Konsumenterna drar nytta av det ökade konkur- Skr. 1994/95:22
renstrycket genom att priserna pressas och utbudet av varor och tjänster
blir större. Nya avregleringar planeras på viktiga områden.

Avregleringsdelegationen har inventerat regeringens avreglerings-
arbete av betydelse för företagandet under perioden september 1991 -
september 1994. Inventeringen omfattar åtgärder som syftar till att

- underlätta for nya företag att etablera sig och för befintliga små och

medelstora företag att växa,

- begränsa de offentliga monopolen,

- öka den konkurrensutsatta sektorn,

höja marknadseffektiviteten,

främja konkurrens på lika villkor,

förenkla det administrativa arbetet for företagen samt
underlätta de svenska företagens tillträde till andra marknader.

Totalt omfattar regeringens avregleringsarbete av här aktuellt slag
under mandatperioden drygt 150 reformer. Ungefär två tredjedeler av
reformerna har genomförts eller beslutats medan den återstående dryga
tredjedelen är under beredning.

Att främja konkurrensen på olika delmarknader och stärka mekanis-
merna för konkurrens och förnyelse utgör en central del i regeringens
näringspolitik. Ett mycket stort antal av regeringens reformer har därför
haft till syfte att underlätta marknadstillträdet for privata aktörer, att
vidga den konkurrensutsatta sektorn och att skapa konkurrens på lika
villkor mellan olika aktörer. Ett drygt 50-tal reformer av detta slag har
genomförts och ytterligare ett 50-tal bereds.

En central del i detta reformarbete är den nya konkurrenslag
(1993:20) som gäller sedan den 1 juli 1993. Dess främsta syfte är att mer
effektivt än tidigare hindra konkurrensbegränsande samarbete samt
motverka uppkomsten av privata monopol och missbruk av dominerande
ställning på marknaden.

Många reformer utgör avregleringar av olika delmarknader där
konkurrensen varit satt ur spel på grund av formella och informella
handelshinder, offentliga regleringar och offentliga monopol. På informations-
och kommunikationsområdet har stora förändringar genomförts.
Telekommunikationer, postbefordran, radio och television har öppnats för
konkurrens. Härigenom höjs effektiviteten på områden som är centrala
för det kunskapsintensiva näringslivets utveckling.

När det gäller transporter har flera monopol avvecklats. Inrikesflyget,
taxi, landsvägstransporter har avreglerats och Svensk Bilprovnings
monopol på kontrollbesiktningar har avskaffats. Vidare har riksdagen
beslutat att järnvägen skall avregleras.

Inom arbetsmarknadsområdet har arbetsformedlingsmonopolet
avskaffats.

För byggandet och boendet har mängden regleringar bidragit till en
ogynnsam kostnadsutveckling. Statliga regleringar som inte behövs for
ekonomisk eller annan stabilitet på området och som begränsar valfri-
heten för bostadskonsumentema och möjligheten för producenterna att på
ett effektivt sätt tillmötesgå konsumenternas önskemål har setts över. 5

Både byggnormer och planregler har förenklats i syfte att begränsa

1* Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 22

kostnader och stimulera nytänkande inom branschen. Skr. 1994/95:22

Avregleringen av elmarknaden, som riksdagen beslutat om, skapar
förutsättningar for en bättre anpassning till elanvändarnas behov och en
effektivisering av elmarknaden.

Ett stort antal reformer har syftat till att utsätta statliga myndigheters
produktion av varor och tjänster för konkurrens. En åtgärd med denna
inriktning har varit att avskilja sådan verksamhet. Som exempel på denna
typ av reformer kan nämnas bolagiseringama av Myndigheten för den
statliga arbetsmarknadsutbildningen (AMU), statens godkännande- och
certifieringsverksamhet inom byggsektorn, Statens provningsanstalt,
statens produktion av skogsfrön och skogsplantor, Vägverkets produk-
tionsverksamhet samt privatiseringarna av Försvarets Datacentraler och
Försvarsmedia.

Ytterligare en typ av reformer, vars syfte i första hand har varit att
öka medborgarnas valfrihet, har lett till att den konkurrensutsatta sektorn
vidgats. Hit hör reformeringen av reglerna för statliga bidrag, t.ex. till
skolan och barnomsorgen.

En betydande del av reformerna är inriktade på att förbättra de
svenska företagens tillträde till utländska marknader och utgör en del av
den pågående avregleringen inom ramen för EES-avtalet. Dessa reformer
bidrar också till att konkurrenstrycket på tidigare skyddade hemmamark-
nader ökar. Exempel härpå är avvecklingen av tekniska handelshinder,
införlivande av EES:s bestämmelser om notifikationsskyldighet for
myndigheter i fråga om tekniska föreskrifter, införande av fri rörlighet
för EES-medborgare inom sjukvårdsektom, fri etableringsrätt for
utlänningar och utländska företag i Sverige, fri etableringsrätt for
försäkringsbolag inom EES, genomförande av EG:s regler för in-
ternationell busstrafik, anpassning till EG:s bolagsrättsliga reglering för
banker och försäkringsbolag respektive reglering för investeringar. Till
denna grupp hör också resultatet av Uruguay-rundan.

Till reformer med inriktning på att främja hushållningen med
offentliga medel och marknadseffektiviteten hör den nya lagen om
offentlig upphandling (1992:1528). Det gör också lagen (1994:615) om
ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling som
riktar sig mot konkurrenssnedvridande beteenden från statliga, lands-
tingskommunala och kommunala beställares sida.

Sedan sitt tillträde har regeringen vidtagit ett stort antal åtgärder för
att förenkla verksamheten för företagen och främja företagandet. Ett 25-
tal reformer inom skatte- och avgiftsområdet har lett till att ett 40-tal
skatter och avgifter för företagen sänkts med totalt 40 miljarder kronor.
På skatteområdet har vidare införts bl.a. enhetliga skatteregler för
egenföretagare och aktiebolag, förenklade bolagsskatteregler samt
förenklade regler för beskattning av vissa tjänsteförmåner såsom
bilförmån. Inom det företagsrättsliga området har reformer lett till
förenklingar i förfarandet vid registrering av aktiebolag. Andra viktiga
insatser för att främja företagandet är ett antal reformer inom arbets-
rätten, t.ex. avskaffande av fackets vetorätt, förändringar i turordnings-
reglema, förbud mot stridsåtgärder riktade mot enmans- eller familjefore- 6

tag. Genom vissa ändringar i patentlagen (1967:837) underlättas

produktförnyelsen hos företagen.

Skr. 1994/95:22

3 Konkurrensverkets och länsstyrelsernas avregle-
ringsarbete

Konkurrensverket har i rapporterna Marknader och Avreglering som
lämnades till regeringen i mars 1993 respektive mars 1994 gjort
marknadsanalyser och redovisat förslag till avreglering. Verket har bl.a.
lämnat avregleringsförslag om telemarknaden, läkemedelsmarknaden,
tandvård och sotning. Verket har strukit under att konkurrens inom den
kommunala sektorn kräver klara regler. Verket har i sammanhanget
föreslagit att lagregler för avbruten anbudstävlan införs och att den
kommunala kostnadsredovisningen utvecklas så att bl.a skattesubventioner
till kommunal verksamhet kan utläsas.

Verket har lämnat ytterligare två rapporter till regeringen om
konkurrens inom offentlig verksamhet. I rapporten Sambruk i offentlig
sektor analyseras konkurrensproblem som kan följa med sambruk.
Förslag lämnas till åtgärder för att sambruk inte skall leda till att
konkurrensen snedvrids. I rapporten Offentligt stöd till näringslivet
lämnar verket förslag till sådana riktlinjer vid stödgivningen som skall ge
bättre förutsättningar för en konkurrensneutral stödgivning.

Konkurrensverket har också i andra sammanhang påtalat hur nya
offentliga regleringar eller tillämpningen av dem kan hämma konkurren-
sen. Ett exempel som verket lyfter fram är de effekter som kan uppstå
om inte producentansvar för förpackningar införs på villkor som är
konkurrensneutrala.

Konkurrensverket har fått ett hundratal klagomål från främst privata
företag som rör konkurrens inom den offentliga sektorn. Klagomålen rör
i många fall den intressekonflikt som ligger i att statliga och kommunala
myndigheter samtidigt kan vara finansiär och producent av offentliga
tjänster i konkurrens med andra företag. En annan slutsats som verket
drar är att konkurrenslagen ofta inte är tillämplig på konkurrens-
begränsande beteenden i kommunal sektor.

Länsstyrelserna har till regeringen redovisat en förteckning över
samtliga de regler man tillämpar som kan ha konkurrensbegränsande
effekter.

4 Avregleringsarbetet i andra länder

Insatser för att genom avreglering begränsa de offentliga utgifterna, höja
effektiviteten inom den statliga sektorn samt främja en effektiv konkur-
rens har bedrivits under lång tid i vissa länder. Dessa ansträngningar har
intensifierats under senare år. Även i internationella organ - främst inom
ramen för samarbetet inom EU och OECD - bedrivs ett arbete med

denna inriktning.

USA är ett av de länder där avregleringsinsatser kom igång tidigast.
Reformarbetet inleddes under 1970-talet. Av flera viktiga delmarknader
som har avreglerats kan nämnas exempelvis inrikesflyg, lastbilstrafik,
järnvägstransporter, telekommunikation, kabel-TV, fondmäklare, banker
samt petroleum- och gasbranschen. Konkurrenssituationen på den
amerikanska marknaden har dock lett till att avregleringsarbetet främst
varit inriktat på att skära ner kostnaderna för den statliga admini-
strationen genom ökad effektivitet. Senast har vicepresidenten Al Gore
hösten 1993 presenterat en avregleringsrapport med en rad förslag i
denna riktning.

Storbritannien hör också till de länder där avregleringsarbete bedrivits
under lång tid. Reformerna har i betydande grad inriktats på ta bort
regleringar av näringsverksamhet som uppfettats som onödiga och
störande, främst för de små och medelstora företagen. Härigenom skall
hindren för dynamiska effekter och för tillväxten i ekonomin avlägsnas
eller begränsas.

Bland åtgärderna i Storbritannien kan nämnas inrättandet av speciella
paneler med företrädare för småföretag som skall redovisa erfarenheterna
av hur befintliga regleringar påverkar deras näringsverksamhet. Syftet är
att skapa bättre förståelse hos offentliga beslutsfattare för regleringarnas
effekter på näringslivet. Sedan den 1 april 1993 skall vidare ekonomiska
konsekvensanalyser redovisas för alla lagförslag med inriktning på
näringsverksamhet. En ny avregleringslag som underlättar avskaffande
av regler som är skadliga för konkurrens och näringsverksamhet har
också införts.

I Tyskland kom förbundsregeringens reformambitioner till uttryck
genom tillsättandet av en oavhängig expertkommission i december 1987.
Kommissionen hade i uppdrag att föreslå avveckling av regleringar som
hämmar en effektiv marknadsekonomi. I juni 1992 fettade förbunds-
regeringen en rad avregleringsbeslut på basis av kommissionens förslag.
Förslagen rör yrkestrafiken, försäkringsverksamhet, energisektorn,
teknisk provningsverksamhet, konsultverksamhet, juridisk och ekonomisk
rådgivning, hantverk och arbetsmarknad.

Även i Nya Zeeland har sedan länge bedrivits ett omfettande
avregleringsarbete. Under det senaste decenniet har valuta- och kreditreg-
leringen avskaffats, statliga företag privatiserats och arbetsrätten
reformerats. Syftet har varit att främja effektiv konkurrens och därmed
ekonomisk tillväxt.

Inom EU uppmärksammas avreglering allt mer som ett medel för att
få ökad tillväxt och sysselsättning. Genomförandet av den inre mark-
naden är viktigt från avregleringssynpunkt. Initiativ har fortsatt tagits för
att omsätta diskussionen om avreglering i konkreta åtgärder.

I oktober 1993 slöts ett avtal mellan rådet, parlamentet och kommis-
sionen om subsidiaritetsprincipens tillämpning. Avtalet innebär att när en
ny rättsakt tas fram skall institutionerna i sina interna procedurer granska
om den nya rättsakten behövs. Kommissionen har uppdraget att årligen
gå igenom om existerande regelverk behöver omarbetas, förenklas eller
upphävas. Det ankommer vidare på rådet och kommissionen att minimera

Skr. 1994/95:22

kostnader och göra nya regler enkla. Rådet har strukit under att det är Skr. 1994/95:22
betydelsefullt för de små och medelstora företagen att reglerna förenklas.

Det direktorat inom kommissionen som arbetar med bl.a. småföre-
tagsfrågor (DG XXIH) överväger för närvarande vilka metoder som bör
användas när det gäller att granska rättsakternas effekter på näringslivet
och då särskilt små och medelstora företag. Rådet har nyligen beslutat
inrätta en grupp med oberoende experter i vilken bl.a företrädare for
näringslivet skall delta med uppgiften att, vid sidan av kommissionens
och medlemsstaternas arbete på området, granska om förordningar och
direktiv är befogade. Vidare kan nämnas att det direktorat som arbetar
med industrifrågor (DG III) har inrättat en enhet för avreglering.

Inom OECD bedrivs ett arbete inriktat på att kartlägga förekommande
styrformer och utbyta erfarenheter om deras effekter samt att försöka
utveckla nya styrformer, bl.a. alternativ till regleringar. Inom ramen för
detta arbete diskuteras hjälpmedel för val av styrmedel i form av
checklistor. Detta projekt bedrivs av kommittén Public Management on
regulatory management and reform, som är en del av OECD:s under-
organ Public Management Service (PUMA).

5 Effekterna av vissa avregleringar i Sverige och i
utlandet

Utländska erfarenheter

Inom EU-området har försäkringsmarknaden avreglerats och därmed har
en gemensam marknad för försäkringstjänster inom området skapats. En
studie av de europeiska försäkringsbolagens balansräkningar visar att
vinstmarginalerna i branschen pressats ner. Detta har bl.a. åstadkommits
genom etablering av nya konkurrenter som erbjuder ett specialiserat
utbud med 40 - 50 procent lägre kostnader för administration och
försäljning. Parallellt härmed har kunderna blivit allt mer aktiva och
söker nu lägre premier och bättre villkor. Detta har lett till att premiema
för enskilda hushåll under de senaste fem åren minskat med ca 30
procent.

I USA har i en studie (Clifford Winston, Economic Deregulation:
Days of Reckoning for Microeconomists, Journal of Economic Literatu-
re, september 1993 s. 1263 - 1289) redovisats en utvärdering av
avregleringama inom passagerarflyget, lastbilstrafiken, järnvägstrafiken,
telekommunikationer, kabel-TV, fondmäklarverksamheten, bankerna,
petroleumbranschen och gasbranschen. Såväl effekterna på priser och
service som på vinster, löner och kvalitet har bedömts. De samlade
vinsterna av dessa avregleringar har i studien uppskattats till mellan 57
och 69 miljarder dollar i 1990 års priser. Denna vinst motsvarar en BNP-
ökning på 7 till 9 procent. Huvuddelen härav har kommit konsumenterna
till godo i form av lägre priser och högre kvalitet.

Avregleringen av busstrafiken i Storbritannien under 1980-talet Skr. 1994/95:22
medförde att det blev möjligt för privata bussbolag att driva linjetrafik
utan tillstånd. I en studie av avregleringens effekter (Stephen Glaister,
UK Bus deregulation: The reasons and the experience, Investigaciones
Economicas, Vol 15, No 2, maj 1991) konstateras att kostnaden per
fordonskilometer minskat med 30 procent mellan 1985 och 1988 och att
antalet fordonskilometer ökat med 15 procent. Enligt uppgifter från
Department of Trade and Industry beräknas avregleringen av busstrafiken
under perioden 1992 till 1994 totalt ha sparat ca 100 miljoner pund.

Svenska erfarenheter

Inrikesflyget avreglerades i juli 1992. Efter avregleringen har priserna på
de linjer där SAS/ Linjeflyg tidigare har haft monopol sänkts med mellan
20 och 40 procent. En icke obetydlig del av denna nedgång i priserna
torde kunna hänföras till avregleringen även om efterfrågan på inrikes
flygresor också har påverkats av lågkonjunkturen.

På järnvägens område har statens kostnader för persontrafik på
järnväg minskat med 20 procent under de två år som gått sedan
möjligheterna att upphandla järnvägstrafik i konkurrens utökats.
Resultatet har uppnåtts trots att bara ett konkurrerande företag etablerat
sig.

En av de mer diskuterade avregleringama är avregleringen på
taximarknaden som genomfördes den 1 juli 1991. Taxiavregleringen har
analyserats i två forskarrapporter (Hans Lind och Anders Wigren,
Ordning på taximarkanden, var god dröj, SNS 1993, repektive Stefan
Fölster, Effekter av taxinäringens avreglering, IUI 1993). Av rapporterna
framgår att priserna ökade inledningsvis efter avregleringen for att senare
sjunka. Vidare konstaterades att konkurrensen ökade med påföljande
ökad flexibilitet och förändringsbenägenhet. Tillgängligheten ökade och
därmed minskade väntetiderna samtidigt som det uppstod viss priskonkur-
rens.

Efter avregleringen uppstod även vissa problem främst i form av
skattefusk och ordningsproblem. Dessa bedöms i hög grad berott på att
tillsynsmyndigheterna inte har haft tillräckliga rutiner för att effektivt
kunna övervaka en snabbt växande bransch. Mot denna bakgrund har
riksdagen på regeringens förslag i juni i år beslutat om ökad tillsyn av
den yrkesmässiga trafiken.

En marknadsanpassning av jordbruket inleddes år 1990. Beslutet
innebar att de interna marknadsregleringarna för de svenska livsmedlen
slopades. Trots vissa avsteg från beslutet på grund av anpassningar till
EU:s jordbrukspolitik har priserna på livsmedel sjunkit med 3,5 procent
sedan december 1990. Konsumentpriserna ökade under samma period
med 14,6 procent.

De sista importkvotema för tekovaror avskaffades den 31 juli 1991.

I anslutning härtill ökade importen från dels Öst- och Centraleuropa, dels
lågprisländer i Sydostasien, såsom Kina och Indien. Enligt beräkningar

utförda av Konkurrensverket har denna avreglering inneburit en årlig Skr. 1994/95:22
besparing for konsumenterna på minst 3 miljarder kronor.

Kommerskollegium har gjort en utvärdering av effekterna på svensk
ekonomi av den liberalisering som uppnåtts genom Uruguay-rundan.
Enligt denna beräkning uppskattas den totala välfärdsvinsten till mellan
70 och 80 miljarder kronor per år.

Barnomsorgen har avreglerats successivt sedan mitten av 1980-talet.
Mellan 1988 och 1992 har det tillkommit totalt 100 000 platser i
barnomsorgen. Ökningen har varit störst inom den privata sektorn sedan
år 1991 då möjligheterna för alternativ till den kommunala barnomsorgen
öppnades. Avregleringsdelegationen har i sin andra rapport till regeringen
konstaterat att eftersom kostnaderna för den alternativa barnomsorgen är
lägre än for den kommunala innebär det även en press nedåt på
kostnaderna i den kommunala barnomsorgen. Även om det parallellt med
avregleringen skett flera förändringar inom bamomsorgssektom torde det
vara klart att avregleringen varit en viktig faktor i sammanhanget.

År 1992 infördes ett system med referenspriser på vissa läkemedel.
Systemet innebär att patienten får betala mellanskillnaden om ett annat,
dyrare läkemedel än referenspreparatet skrivs ut. Mellan december
månad åren 1992 och 1993 har prisnivån inom systemet minskat med 17
procent. Minskningen motsvarar en besparing på 280 miljoner. Tillämp-
ningen av systemet har ändrats och effektiviserats från och med den 1
juli 1994.

Allmänna slutsatser

Betydande svårigheter är förenade med att renodla och mäta effekterna
av enskilda avregleringar på hela samhällsekonomin. De få utvärderingar
av avregleringars effekter som är gjorda i olika länder är i regel därför
ganska begränsade och mäter i regel inte den aktuella avregleringens
betydelse för samhällsekonomin i stort. Emellertid kan de ändå ge en
indikation på vilka effekter som uppnåtts genom avregleringen, deras
riktning och storleksordning.

Utifrån de erfarenheter som finns kan därför mer allmänna slutsatser
dras om positiva och negativa effekter samt om kritiska frågor som bör
övervägas noga inför en avreglering.

Avregleringsdelegationen har i sin andra rapport till regeringen
(bilaga 5.6) presenterat en checklista som kan användas för att bedöma
effekter som avregleringar och även regleringar kan ha på utbud, priser
och struktur på marknaden.

Effekterna på marknadsstrukturen kan komma till uttryck i föränd-
ringar i nyetableringsfrekvensen, importen respektive exporten, antal
anställda, antal konkurser, företagsstrukturen osv. Utbudet och efter-
frågan kan forändras vad avser kvalitet, omfattningen på serviceutbudet,
utbudet av nya produkter, bortfallet av produkter m.m.

Slutligen pekar delegationen på de övergripande samhällsekonomiska
effekterna som avregleringar och regleringar kan ha. Delegationen

nämner som exempel förändringar i incitamenten att driva företag, Skr. 1994/95:22
innovationsbenägenheten, tillväxt eller stagnation i ekonomin m.m.

I rapporten framhålls även att den eftersträvade nyttan av en
avreglering kan minska eller utebli om en avreglering genomförs på fel
sätt. Vid avreglering av offentliga monopol kan det vara nödvändigt att
avregleringen åtföljs av insatser för att främja nyetablering och förhindra
att det marknadsdominerande företaget missbrukar sin ställning. Vidare
krävs att tillsynsmyndigheterna anpassar sin verksamhet till den
förändrade situationen (bilaga 5.7 till avregleringsdelegationens andra
rapport).

På basis av ett antal utvärderingar av avregleringar - bl.a. de två i
föregående avsnitt nämnda rapporterna om taxiavregleringen - har
Statskontoret presenterat en studie av de erfarenheter som vunnits (Pm
1994-05-30).

I studien framhålls att de konkurrensförhållanden som kan väntas råda
på den avreglerade marknaden och vilka konkurrensmedel företagen kan
förväntas använda m.m. måste analyseras mycket noga. Den nya
konkurrenssituationen kan kräva nya regler for aktörerna på marknaden.
Det kan exempelvis vara påkallat med regler som ger möjlighet till
konkurrens på lika villkor mellan en tidigare offentlig monopolist och
nyetablerade företag. Ytterligare ett exempel är att det kan behövas
regler som ställer krav på information till konsumenterna för att de skall
kunna utnyttja de ökade valmöjligheter som finns på den avreglerade
marknaden.

6 Avregleringsdelegationens förslag

Avregleringsdelegationen lämnar i sin andra rapport till regeringen
förslag som är avsedda att förstärka och komplettera avregleringsarbetet
i övrigt. Rapporten innehåller förslag till samverkande åtgärder som är
inriktade på samhällsekonomiskt viktiga områden där det är särskilt
angeläget att ytterligare insatser kommer till stånd. Delegationens
huvudförslag innebär att alla regler som berör företag löpande granskas
enligt en rullande plan, kunskapen om regleringars effekter ökas, små
och medelstora företags arbete underlättas samt ytterligare insatser görs
som ökar effektiviteten på marknaden generellt.

Delegationen föreslår således ett system för rullande, aktiv av-
reglering. Departementen skall varje år granska en fjärdedel av de regler
som direkt eller indirekt berör företagen, for att reformera reglerna.
Möjligheterna att ta bort en tiondel av reglerna inom ett år skall prövas.
Vaije departement skall också göra djupare analyser av reglernas
konsekvenser inom tre viktiga områden per år. Vidare inrättas, enligt
förslaget, testpaneler med små och medelstora företag. De skall
undersöka hur ett visst regelsystem påverkar deras typ av företag.

För att öka kunskapen om regleringars effekter föreslår delegationen
en studie som på ett vetenskapligt sätt redovisar hur dolda kostnader vid 12

för svag konkurrens uppstår, och om det går att bedöma hur stora de är.

Delegationen föreslår vidare en kartläggning av befintliga utrednings- Skr. 1994/95:22
resultat rörande drivkrafter för ökad effektivitet och kostnadspress i
offentliga bidragssystem. Den redan nämnda sammanställningen av
erfarenheter av avregleringen av taxi som gjorts på uppdrag av Av-
regleringsdelegationen kan användas för att undvika problem vid
kommande avregleringar.

Delegationen föreslår flera åtgärder för att underlätta arbetet för små
och medelstora företag. En av dessa är en utredning om speciella
problem som regleringar kan skapa för mindre företag. Vidare föreslås
att företagens uppgiftsskyldighet utreds generellt. Utredningen skall
kartlägga vilka krav uppgiftslämnandet ställer på företagen. Vidare
föreslås att det bör prövas om de minsta företagen i vissa fall kan befrias
från skyldigheten att lämna uppgifter. Möjligheten att avskaffa revisions-
plikten i de minsta företagen bör också undersökas, enligt delegationen.
Revisionen skall i så fall ersättas med annat system som säkrar behövlig
information till staten, banker och andra intressenter.

Avregleringsdelegationens förslag till ytterligare insatser tar sikte på
generella problem som hindrar konkurrens på likvärdiga villkor och som
försämrar marknadseffektiviteten. Ett problem som uppmärksammats är
att stat och kommun genom offentlig underprissättning och subventioner
kan hindra konkurrens på lika villkor. Avregleringsdelegationen föreslår
att följderna av detta undersöks, och att förslag om åtgärder läggs fram.

Privat delgivning bör, enligt delegationen, tillåtas för att minska
eftersläpningen i delgivningen av betalningskrav och de samhälls-
ekonomiska förluster som uppstår genom denna. Samtidigt bör den
offentliga delgivningen betalas med avgifter. Riskerna med att myndig-
heter driver affärsverksamhet som konkurrerar med de företag som
berörs av myndighetsutövningen är ett annat område som delegationen
anser bör undersökas. Delegationen föreslår slutligen att departementen
går igenom reglerna för sina myndigheter så att det klart framgår när
dessa får lägga ut verksamheten på entreprenad. Därigenom kan
myndigheternas upphandling öka.

I en bilaga till denna skrivelse finns huvudtexten till Avreglerings-
delegationens andra rapport till regeringen. Där redovisas delegationens
förslag mer utförligt.

1** Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 22

7 Regeringens syn på behovet av ytterligare in-
satser

Regeringens åtgärder: Det omfettande avregleringsarbete som har
genomförts under mandatperioden fortsätter enligt plan samt
förstärks.

Organisationen och verktygen för avreglering förbättras.
Regeringen avser införa ett system för rullande granskning av
regler. Företagen ges kanaler för att fora fram synpunkter på regler
som försvårar deras näringsverksamhet.

Åtgärder vidtas för att förbättra kunskaperna om regleringars
effekter. Särskilda forskningsprojekt i detta syfte genomförs för
närvarande.

Arbetet för små och medelstora företag underlättas. Stats-
kontoret har fått regeringens uppdrag att utreda hur kraven på
uppgifter från företagen skall kunna minskas. Regeringen har
beslutat att ett antal offentliga utredningar också skall pröva hur
kravet på uppgifter från de mindre företagen skall kunna begränsas.

Konkurrensproblem som hänger samman med statlig och
kommunal verksamhet på konkurrensutsatta marknader åtgärdas.
Regeringen har beslutat att utreda förekomsten och effekterna av
offentlig underprissättning och subventioner. Riskerna med att
blanda samman myndighetsutövning med affärsverksamhet som
bedrivs av myndigheter utreds. Ytterligare åtgärder för en effektiv
konkurrens vid offentlig upphandling förbereds.

7.1 U tgångspunkter

Regeringen har i propositionen om reviderad finansplan m.m. (prop.
1993/94:150) redovisat det ekonomiska läget samt gjort en bedömning av
vilka åtgärder som bör vidtas for att den grund för en ny period av
ekonomisk tillväxt och företagande som regeringen lagt skall kunna
utnyttjas för en varaktig återhämtning i ekonomin. Regeringen slår fest
att om den negativa ekonomiska utvecklingen verkligen skall kunna
brytas måste den ekonomiska växtkraften stärkas ytterligare. Det
reformarbete som inletts måste därför fullföljas med kraft och konse-
kvens. En av slutsatserna i propositionen är att de områden som stått i
centrum för regeringens reformpolitik under den gångna mandatperioden
måste sättas främst under de år som ligger framför oss. Okad konkurrens
i hela ekonomin genom bl.a. avreglering är mot denna bakgrund ett
viktigt medel i regeringens strategi för ökad tillväxt och sysselsättning.

Regelsystem som försvagar konkurrenstrycket eller skapar onödiga
kostnader och krångel måste omprövas. Det handlar om att skapa enklare
och effektivare regler, slopa monopol och etableringshinder, öka

Skr. 1994/95:22

omvandlingstrycket i den offentliga sektorn m.m. Samtidigt gäller det Skr. 1994/95:22
självklart att ta hänsyn till andra viktiga samhällsintressen, såsom miljön,
regional utveckling och social trygghet. Det är viktigt att framhålla att
avreglering inte syftar till normlöshet, utan till att förändra eller ta bort
onödiga regler eller alltför kostnadsdrivande sätt att reglera marknaden.

7.2 Avregleringar av delmarknader

I det föregående har redovisats vissa viktigare reformer som genomförts
eller beslutats under mandatperioden. Ytterligare av regleringar kommer
att genomföras. Vi ger här några exempel på reformer som för närvaran-
de bereds.

Regeringen har i prop. 1994/95:9 föreslagit att Apoteksbolagets
monopol på försäljning av receptfria läkemedel avskaffas. Krav kommer
i stället att ställas på kompetens för att säkerställa god säkerhet. Genom
konkurrerande alternativ kan tillgängligheten öka och konkurrens om
service, kvalitet och priset uppstå.

Läkemedelsförsöijningsutredningen (S 1992:07) överväger nu inför
sitt slutbetänkande fortsatt avreglering av läkemedelshanteringen, bl.a.
avmonopolisering under kontrollerade former också beträffande de
receptbelagda läkemedlen.

Räddningstjänstutredningen har i betänkandet Räddningstjänst i
samverkan och på entreprenad (SOU 1994:67) föreslagit att sotnings-
monopolet skall avvecklas och att kommunerna får rätt att upphandla
räddningstjänster, exempelvis brandsläckning. När det gäller räddnings-
tjänster innebär utredningens förslag att kommuner som så önskar ges
rätt att överlåta utförandet av de skadeavhjälpande räddningsinsatserna till
en enskild entreprenör. Den planerande och förebyggande verksamheten
föreslås även i fortsättningen handhas av kommunerna som behåller det
samlade ansvaret för räddningstjänsten. Också räddningsledaren, som vid
en insats har långtgående befogenheter och skyldigheter av myndig-
hetskaraktär, förblir en funktion i kommunen, enligt forslaget. Rege-
ringen avser att lägga fram en proposition under hösten 1994.

Plan- och bygglagen (1987:10) har setts över (SOU 1994:36).
Detaljplaneprocessen avses förändras så att en ökad konkurrens inom
handeln främjas.

Statsmakterna har fortlöpande ett behov av att styra utvecklingen på
och reglera olika områden för att utifrån samhällsekonomiska av-
vägningar ta till vara viktiga skyddsintressen. Regeringen lägger stor vikt
vid att de regler och styrmedel som därvid infors är enkla, ändamålsen-
liga och i minsta möjliga mån stör konkurrensen på marknaden.

Regeringens avregleringsprogram i sin helhet finns dokumenterat i
Avregleringsdelegationens andra rapport till regeringen (se dess
bilaga 9).

7.3 Organisation och verktyg i det generella avreglerings-
arbetet

Styrmedel för regelreformering

Det bedrivs i dag ett arbete på olika nivåer i förvaltningen för att göra
regler enklare och mindre kostsamma. Regeringen har utfärdat omfattan-
de anvisningar för arbetet med regelreformering i regeringskansliet, hos
myndigheterna och inom det offentliga utredningsväsendet.

Nya regler granskas i regeringskansliet även från statsfinansiell
synpunkt. Inom ramen för budgetprocessen granskar myndigheterna sina
egna regler. De statliga utredningarna har blivit skyldiga att förut-
sättningslöst pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23).

Regeringen förbereder ett ökat stöd till utredningarna i form av bl.a.
information, utbildning och metodstöd. Statsrådsberedningens checklista
för regelskrivare håller på att kompletteras. Också begränsnings-
förordningen (1987:1347) ses över.

Myndigheternas arbete

Konkurrensverket, länsstyrelserna och andra myndigheter har viktiga
uppgifter i avregleringsarbetet.

Konkurrensverket har enligt regleringsbrevet för 1994/95 att
kommentera utvecklingen på de marknader som avreglerats eller
regelreformerats samt att vid behov lämna förslag till regler som behövs
för att liberaliserade marknader skall fungera väl. Verket skall också
lämna förslag till avveckling, begränsning eller ändring av regelverk som
är konkurrenshindrande eller motverkar ekonomisk tillväxt. Konkurrens-
verket skall senast den 15 oktober varje år redovisa aktuella förslag till
avreglering eller regelreformering. Förslagen skall prioriteras efter deras
effekter för samhällsekonomin.

Länsstyrelserna har i princip motsvarande uppgifter. Länsstyrelserna
skall vidare lämna förslag till avveckling, begränsning och ändringar
ifråga om regler som man tillämpar och som är konkurrensbegränsande
och motverkar ekonomisk tillväxt. Länsstyrelserna skall redovisa sina
avregleringsförslag till Konkurrensverket den 15 september varje år.

En rullande granskning

För att arbetet med att nå en ökad effektivitet och sänkta kostnader skall
bli verkningsfullt måste regelsystemen löpande följas upp. Av särskild
betydelse för tillväxten och sysselsättningen är etableringen av nya
företag och utrymmet för små och medelstora företag att växa. I denna
process spelar de regler som på ett eller annat sätt berör företagandet en

Skr. 1994/95:22

central roll.

Samtidigt som de grundläggande regelsystemen som styr eller pä
annat sätt berör företagandet skall vara stabila, måste en ständig
omprövning kunna ske från effektivitetssynpunkt. Samtliga dessa regler
bör därför löpande bli föremål för översyn. Genom att gå systematiskt
tillväga och på så sätt skapa sig en total bild av det samlade regelbe-
ståndet kan man uppnå betydande vinster. I ett sådant perspektiv kan man
t.ex. urskilja de samlade effekterna på en marknad eller i en bransch av
skilda regelsystem som faller inom olika departements ansvar. En annan
aspekt som bör strykas under är vikten av att områden där nya regle-
ringar införs systematiskt följs upp inom en rimlig tidsperiod.

Mot denna bakgrund avser regeringen att införa ett system av den
karaktär som Avregleringsdelegationen har föreslagit för reformering av
regler som berör företag. Den närmare tekniska utformningen av ett
sådant system bereds för närvarande inom regeringskansliet. Avsikten är
att systemet smidigt skall kunna fogas in i det övriga arbetet i departe-
menten och samordnas med det nuvarande arbetet för regelreformering.
Det pågående arbetet kompletteras därvid med aspekten marknadseffekti-
vitet och infogas i en granskningscykel om fyra år som omfattar alla
lagar, förordningar samt myndighetsföreskrifter och allmänna råd som
berör företagen.

7.4 Ökad kunskap om regleringars effekter

Som tidigare nämnts syftar avregleringsarbetet till att ta bort kostnader
och till att öka effektiviteten på marknaden. En särskild svårighet i
arbetet är att de negativa effekterna av en reglering till stora delar ofta
är dolda. Medan vissa grupper kan påvisa tydliga fördelar med en
reglering, så är de negativa effekterna till följd av bristande konkur-
renstryck som drabbar konsumenterna och samhällsekonomin ofta inte
mätbara så länge regleringen består. Det är först genom själva av-
regleringen som den dolda prislappen kan friläggas.

Det är mot den här bakgrunden viktigt att öka kunskapen om
regleringars effekter.

Det är angeläget att den forskning som bedrivs internationellt och i
Sverige tillgodogörs avregleringsarbetet. Det är också angeläget att de
värdefulla insatser som redan görs på bl.a. universitet och fristående
forskningsinstitut på detta område förstärks.

Till Konkurrensverket har knutits ett vetenskapligt råd för att stödja
forskningen på konkurrensområdet. Verket disponerar närmare 18 Mkr
över en treårsperiod för ändamålet. I regleringsbrevet för 1994/95 anges
att vid användandet av medlen skall den offentliga sektorns problem
uppmärksammas särskilt. Konkurrensverket har efter samråd med det
vetenskapliga rådet nyligen beslutat att stödja 13 forskningsprojekt på
konkurrensområdet. Flera av projekten rör avregleringsftågor. Bland
dessa kan nämnas forskningsprojekt om konkurrens i hälso- och
sjukvården, kommunernas val mellan egen regi och entreprenad,

Skr. 1994/95:22

jämförelse av kostnaderna för sophämtning samt en studie om konkur- Skr. 1994/95:22
rens eller reglering.

Avregleringsdelegationens förslag har lett till att en forskare på
uppdrag av Statskontoret senast den 31 december 1994 kommer att
presentera en utredning om regleringars dolda kostnader. Vidare har som
tidigare nämnts Statskontoret låtit göra en sammanställning av befintliga
studier av effekterna av taxiavregleringen. De både positiva och negativa
erfarenheterna av taxiavregleringen kommer nu att kunna tas tillvara i
avregleringsarbetet. Därigenom kan skilda problem som kan uppstå vid
avreglering undvikas på ett mer systematiskt sätt.

Också insatser för information och opinionsbildning är viktiga för att
öka kunskaperna om avregleringars effekter.

7.5 Insatser för att underlätta arbetet för små och medel-
stora företag

Avregleringsarbetet är särskilt viktigt för nyföretagandet och för de små
företagen. Många och svårtolkade regelsystem med skilda krav från
samhällets sida kan för de mindre företagen innebära särskilda svårig-
heter. Resursåtgången för att följa reglerna kan många gånger bli
oproportionerligt hög. Detta kan hämma utvecklingen av småföretagen
och därmed tillväxten.

Det är angeläget att nå en bättre kunskap om och förståelse för de
problem mindre företag möter i sitt dagliga arbete. Härigenom kan
regelgivningen bättre anpassas till dessa företags behov.

Särskilt för småföretagen är det viktigt att upp gifts insamlingen för den
offentliga tillsynen, kontrollen, uppbörden, statistiken m.m. begränsas så
långt det är möjligt. Insamlingen av uppgifter måste också ske effektivt.

Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit åt Statskontoret att
göra enkätstudier om de problem uppgiftskraven från myndigheter
medför för de mindre företagen samt lämna sådana förslag till föränd-
ringar av uppgiftskraven, formerna för uppgiftsinsamling m.m. som kan
underlätta för företagen att driva sin verksamhet. En analys skall också
göras av utvecklingen av kommunernas och landstingens krav på
uppgifter från företagen. Statskontoret skall redovisa resultatet av sitt
arbete senast den 31 januari 1995.

Uppgiftsskyldigheten orsakar, som redan nämnts, ofta en relativt sett
betydligt större arbetsbörda för mindre företag än för stora. För att inte
onödigtvis försvåra för dessa företag bör samhället vara restriktivt i sina
krav på uppgifter. Där det är lämpligt bör uppgiftsskyldigheten för de
mindre företagen slopas helt eller delvis. I tillägg till uppdraget till
Statskontoret har regeringen idag beslutat att ge tilläggsdirektiv till vissa
utredningar om möjligheten att på vissa områden helt eller delvis slopa
uppgiftskyldigheten för de mindre företagen.

Revisionsplikten innebär ofta en belastning för de minsta företagen.
Samtidigt visar erfarenheterna att revisionen i dessa företag inte ger
staten, banker, leverantörer m.fl. den information de behöver. I

Näringsdepartementet bereds för närvarande Revisorsutredningens förslag Skr. 1994/95:22
Revisorerna och EG (SOU 1993:69). En fråga som behandlas gäller vilka
kategorier av revisorer som bör finnas. I detta sammanhang är det
lämpligt att pröva möjliga alternativ till revisionsplikten i de minsta
företagen. I underlaget bör framgå hur intressenter som behöver
information om företaget kan få denna på lämpligt sätt, bl.a. för att
förhindra ekonomisk brottslighet och konkursmissbruk.

7.6 Ytterligare insatser för att öka konkurrensen och mark-
nadseffektiviteten

Företag på samma marknad bör verka under likvärdiga villkor. Den nya
konkurrenslagen gäller för alla aktörer - även stat och kommuner - i den
utsträckning som de agerar på en marknad. Konkurrensförhållandena på
marknaden kan emellertid komma att snedvridas till följd av att staten
eller en kommun genom sitt agerande påverkar förutsättningarna där.
Detta kan ske genom att de priser som tas ut inte motsvarar de verkliga
kostnaderna för varan eller tjänsten i fråga, eller genom att priserna inte
sätts på marknadsmässiga villkor. Vidare kan det vara fråga om att vissa
privata företag på marknaden gynnas av det allmänna genom förmånliga
villkor, bidrag m.m. Oavsett syftet bakom denna typ av konkurrens-
snedvridningar leder de till att konkurrensen kommer att ske på olika
villkor. Detta riskerar att på sikt gå ut över konsumenterna och skattebe-
talarna genom att marknaderna blir mindre effektiva. Regeringen har
idag beslutat att bemyndiga chefen for Näringsdepartementet att tillkalla
en särskild utredare som skall kartlägga förekomsten av och undersöka
effekterna av offentlig underprissättning och subventioner. Utredarens
förslag till åtgärder skall inriktas på att stärka möjligheterna till en
konkurrensrättslig eller annan prövning av de angivna konkurrensproble-
men.

Delgivningen av bl.a. betalningskrav släpar i dag efter. Detta beror
på att antalet delgivningar ökat kraftigt samtidigt som stämningsmännen
blivit farre. Resultatet blir ökade kostnader för staten och förluster för
fordringsägarna. Förseningarna i systemet innebär dessutom att företag
på grund av försenade eller uteblivna betalningar förhindras att investera
och producera i den takt som borde vara möjlig. Som en följd härav
uppstår samhällsekonomiska förluster. För att komma till rätta med dessa
problem övervägs inom Justitiedepartementet för närvarande frågan om
att tillåta privat delgivning och att införa avgiftsfinansiering av delgivning
inom den offentliga sektorn.

När en myndighet bedriver affärsverksamhet som konkurrerar med
företag som berörs av myndighetsutövningen finns det stor risk att
konkurrensen snedvrids och att de fristående företagens verksamhet
försvåras på skilda sätt. Regeringens principiella uppfattning är att
myndighetsutövning och affärsverksamhet bör särskiljas så långt det är
möjligt. För ett flertal myndigheter har också ett sådant särskiljande skett
genom att affärsverksamheten har bolagiserats eller privatiserats. Detta

arbete bör gå vidare. För att få ett bättre underlag kring dessa frågor Skr. 1994/95:22
pågår inom regeringskansliet ett arbete med att undersöka och belysa
riskerna från konkurrens- och marknadseffektivitetssynpunkt med en
sammanblandning av de nämnda rollerna.

7.7 Behovet av omvandlingstryck i den offentliga sektorn

Det är angeläget att det skapas eti omvandlingstryck i den offentliga
sektorn. Den nya lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (omtryckt
1993:1468) är ett av flera viktiga instrument for ett sådant tryck. Vidare
trädde den 1 juli 1994 i kraft som nämnts en ny lag om ingripande mot
otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling (prop 1993/94:222,
SFS 1994:615).

Ett särskilt problem som uppmärksammats av Konkurrensverket och
företrädare för näringslivet är att anbudsupphandlingar avbryts till fördel
for den ofifentlige upphandlarens egen produktion. Regeringen beslutade
därför tidigare i år att tillkalla en arbetsgrupp som skulle utreda frågan.

Arbetsgruppen har i en promemoria (Ds 1994:83) föreslagit att ett
tillägg införs i lagen om offentlig upphandling som klargör att beslut om
att avbryta en upphandling omfattas av lagens huvudregel om affärs-
mässighet. Vidare föreslås tillägg i lagen som anger när en upphandling
skall anses avslutad samt medför skyldighet att ersätta skada vid brist på
affärsmässighet.

Arbetsgruppen föreslår dessutom att det övervägs att införa klarare
regler när det gäller procedur- och jävsfrågor vid interna bud e.d., det
vill säga när den ofifentlige upphandlarens egen produktionsverksamhet
deltar i dennes anbudstävling med ett eget bud eller på annat sätt.
Arbetsgruppens förslag remissbehandlas för närvarande. Regeringen
avser att under hösten 1994 lägga fram en proposition om bestämmelser
när det gäller upphandlingar som avbryts.

Andelen offentlig verksamhet som är utsatt för konkurrens bör
successivt öka. I propositionen om ingripande mot otillbörligt beteende
avseende offentlig upphandling (prop 1993/94:35 s. 18 f.) samt i årets
budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 13 s. 10) har angivits att ett
riktmärke för kommuner och landsting bör vara att den andel som är
utsatt för konkurrens i en första etapp bör uppgå till ungefär 20 procent
av kostnaden för den sammanlagda tjänsteproduktionen i hela kommun-
och landstingssektorn. Också på det statliga området bör den andel som
är utsatt för konkurrens öka ytterligare.

Konkurrensverket och länsstyrelserna fick i juli 1993 regeringens
uppdrag att följa det utvecklingsarbete som nu pågår och studera i vilken
omfattning tjänsteproduktionen i kommunerna och landstingen är utsatt
för konkurrens. Ett motsvarande uppdrag har samtidigt lämnats till
Statskontoret när det gäller utvecklingen inom det statliga området.
Rapporter skall lämnas till regeringen senast den 31 december 1994.
Regeringen har mot bakgrund av resultaten av den kommande redovis-
ningen att ta ställning till behovet av ytterligare åtgärder på området.

Vid utskottsbehandlingen av prop. 1993/94:222 noterades av Skr. 1994/95:22
finansutskottet (bet. 1993/94:FiU22 s. 7) vad regeringen uttalat om att
åter ta upp frågan om lagstiftning om skyldighet för statliga och
kommunala myndigheter att utsätta produktion i egen regi för konkur-
rens. Utskottet såg detta som en nödvändig åtgärd om utvecklingen tyder
på att de åtgärder som vidtagits för att öka konkurrensen inte givit
tillräckliga effekter.

7.8 Regeringens samlade bedömning

Regeringen vill genom denna skrivelse ge riksdagen en samlad bild av
det avregleringsarbete som bedrivs inom regeringskansliet, hos myndig-
heterna och i utredningsväsendet. Arbetet syftar till att öka konkurrensen
och marknadseffektiviteten och är en viktig del i regeringens samlade
strategi för att återskapa Sverige som företagar- och tillväxtnation.

För Sveriges konkurrenskraft är det av avgörande betydelse att
marknader står öppna för konkurrens. Vi ser idag en våg av avreglering
över hela den industrialiserade världen. Om inte Sverige skall hamna på
efterkälken i dagens hårda internationella konkurrens måste vårt
nationella avregleringsarbete drivas på.

Regelsystemen behöver så långt som möjligt anpassas till de villkor
marknaden arbetar under, och bör så långt det är möjligt inte motverka
drivkrafter för företagande.

Lika viktigt som att nya sektorer av ekonomin kan öppnas för det
tryck på förnyelse och effektivitet som konkurrensen skapar, är att de
regleringar som måste finnas görs så effektiva som möjligt. Alternativa
styrmedel måste prövas och det offentliga åtagandet måste löpande ses
över.

Regeringen vill också stryka under betydelsen av att avreglerings-
arbetet bedrivs metodiskt och att befintliga och nya regelsystem löpande
granskas och följs upp.

De åtgärder som presenterats i denna skrivelse bildar tillsammans
regeringens samlade avreglerings- och regelreformeringspolitik. Genom
att åtgärder vidtas på alla de områden som beskrivits har regeringen tagit
ett helhetsgrepp i avregleringsarbetet. Avregleringsarbetet bedrivs
systematiskt, på bred front och med hög prioritet.

Näringsdepartementet

Skr. 1994/95:22

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 juli 1994

Närvarande: statsråden Laurén, Olsson, af Ugglas, Odell, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Regeringen beslutar skrivelse 1994/95:22 Redogörelse for regeringens
avregleringsarbete under perioden september 1991 - september 1994.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

AVREGLERING

FÖR TILLVÄXT OCH FLER JOBB

Avregleringsdelegationens
andra rapport
till regeringen

Del I: VÅR SAMLADE BEDÖMNING

Avregleringsdelegationen

Skr. 1994/95:22

Bilaga

Regeringen

(Näringsdepartementet)

Regeringen beslöt den 16 september 1993 att tillkalla en delegation för
avregleringsfrågor och för regeringens avregleringsprogram (Avreglerings-
delegationen).

Den 18 oktober 1993 förordnade Näringsministern statssekreteraren Hans
Karlander som ordförande. Som övriga ledamöter förordnades politiskt sakkunnige
Fredrik von Baumgarten, departementsrådet Yvonne Gustafsson, politiskt
sakkunnige Anders Johansson, departementsrådet Tomas Keisu, departements-
rådet Thomas Luttropp, departementssekreteraren Peter Nilsson, kanslirådet Björn
Rosén, planeringschefen Torsten Sandberg, departementsrådet Sven-Erik Wallin,
rättschefen Per Virdesten och departementssekreteraren Erna Zelmin-Åberg. Som
sakkunnig förordnades departementsrådet Ann-Christin Nykvist och som expert
departementssekreteraren Yngve Engström. Departementsrådet Dan Ohlsson
förordnades som ledamot den 5 november 1993 och avdelningsdirektören Roger
Pyddoke som expert den 1 mars 1994. Den 15 mars 1994 entledigades
departementsrådet Yvonne Gustafsson från sitt uppdrag som ledamot i
delegationen samtidigt som departementssekreteraren Bengt Toresson för-
ordnades som ledamot.

Departementsrådet Staffan Sandström förordnades som sekreterare och
departementssekreteraren Herbert Silbermann som biträdande sekreterare. I
delegationskansliets arbete deltar Tomas Jonsson, som har förvaltningsexamen
med samhällsekonomisk inriktning.

Avregleringsdelegationen lämnade en första rapport till regeringen den 29
november 1993. Härmed överlämnas delegationens andra rapport.

Delegationen fortsätter sitt arbete i enlighet med direktiven.

Stockholm den 18 maj 1994

Hans Karlander

Staffan Sandström

Skr. 1994/95:22

Bilaga

INNEHÅLL

DEL I

VÅR SAMLADE BEDÖMNING

I Våra uppgifter

II Avreglering pågårl

III Granska alla företagsregler!

IV Bakgrund

Avreglering höjer tillväxten
Regler behövs, men...

Avreglering ökar konkurrensen
Anarki och normlöshet?
Marknadseffektivitet
Forskning och opinionsbildning

VÅRA FÖRSLAG

1. Skapa ett system för rullande, aktiv avreglering!

2. Öka kunskapen om regleringarnas effekter!

- Utred de dolda prislapparna!

- Undersök effektiviteten i offentliga bidragssystem!

- Dra nytta av erfarenheterna från taxiavregleringen!

3. Underlätta arbetet för små och medelstora företag!

- Ta hänsyn till de mindre företagens situation och utred företagens
uppgiftsskyldighet!

- Se över revisionsplikten för små företag!

4. Gör ytterligare insatser!

- Undersök offentlig underprissättning och subventioner!

- Tillåt privat delgivning!

- Skilj på myndighetsutövning och affärsverksamhet!

- Gör klart när myndigheterna får lägga ut verksamhet på entreprenad!

Skr. 1994/95:22

Bilaga

DEL II

Bilaga 1	Bakgrund till Avregleringsdelegationens arbete och förslag
Bilaga 2	Erfarenheter av effekterna av avregleringar utomlands och i Sverige
Bilaga 3	Cirka 150 avregleringar av marknader/sektorer i den svenska ekonomin
Bilaga 4	Ett system för rullande, aktiv avreglering
Bilaga 5	Checklistor och analysinstrument
5.1	Den dolda prislappen för reglering som sänker konkurrenstrycket och skadar marknadseffektiviteten
5.2	Mekanismer som kan leda till förluster vid reglering
5.3	Barriärer mot marknadstillträde eller tillväxt
5.4	Effektivitetsrisker vid storskalighet
5.5	Att testa om konkurrensen är bra eller dålig på en marknad
5.6	Effekter som avreglering och reglering kan ha på utbud, priser och struktur
5.7	När kan marknadsmisslyckande inträffa efter avreglering?
5.8	Tablå över styrmedel som är alternativ till detaljreglering
Bilaga 6	Företagens uppgiftsskyldighet
Bilaga 7	Direktiven för Avregleringsdelegationen
Bilaga 8	Nuvarande medel för regelreformering

DEL III

Bilaga 9

Tabeller över genomförda reformer och pågående arbete i
regeringens avregleringsprogram för enskilda marknader/sektorer

Skr. 1994/95:22

Bilaga

Vår samlade bedömning

Vi har fyra huvudinriktningar i de förslag som vi presenterar:

1. Skapa ett system för rullande, aktiv avreglering!

2. Öka kunskapen om regleringarnas effekter!

3. Underlätta arbetet för smä och medelstora företag!

4. Gör ytterligare insatser!

I Våra uppgifter

Avregleringsdelegationen skall stödja och driva på arbetet för avreglering.
Delegationen har tre huvuduppgifter:

o Sammanställa konkretisera och följa upp åtgärderna i regeringens program
för avreglering,

o Ta initiativ för ökad konkurrens, t.ex. genom fler nyetableringar

o Sprida information och bilda opinion om effektivitet på marknaden

II Avreglering pågår!

Regeringens program för avreglering omfattar drygt 150 reformer. Hälften av dem
har redan genomförts, andra förbereds. Programmet innebär genomgripande
förändringar på berörda marknader och sektorer. Det presenteras i bilagorna 3
och 9.

Programmet är framför allt inriktat på att skapa ett bättre företagsklimat och
stimulera nyföretagandet. Det görs särskilda insatser för de små och medelstora
företagen.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

Ett fyrtiotal skatter och avgifter har sänkts, vilket minskar företagens skattebörda
med cirka 40 miljarder kr. Uppemot 50 olika reformer gör företagandet enklare
och förbättrar företagens villkor. Genom drygt ett femtiotal olika reformer
avskaffas monopol på en rad områden.

Också avregleringsarbetet i övrigt har bredd. Nya regler granskas i regerings-
kansliet även från statsfinansiell synpunkt. Inom ramen för budgetprocessen
granskar myndigheterna sina egna regler. Konkurrensverket, Riksrevisionsverket
och andra myndigheter har viktiga uppgifter på området.

Till detta kommer förändringar som berör de statliga utredningarna. Dessa har nu
blivit skyldiga att utreda frågan om vad den offentliga sektorn skall göra och vad
som kan skötas av andra. Regeringen förbereder också ökat stöd till utred-
ningarna i form av bl.a. information, utbildning och metodstöd. Statsrådsbe-
redningens checklista för regelskrivare håller på att kompletteras.

Ill Granska alla företagsregler!

Avregleringsdelegationen föreslår att det nuvarande avregleringsprogrammet
utökas med en rullande granskning av de regler som direkt eller indirekt påverkar
företagen. Det gäller lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter och allmänna
råd. Reglerna skall reformeras (förenklas, förändras, tas bort eller ersättas med
andra styrmedel) om de orsakar onödigt höga kostnader eller andra problem,
genom att störa effektiviteten på marknaden.

Förslaget kompletterar, aktiverar och förstärker det avregleringsarbete som
pågår. Arbetet konkretiseras och fördjupas i fråga om marknadseffektivitet. Det
innebär ett helhetsgrepp på avregleringsarbetet som ger förutsättningar för bättre
och snabbare resultat på bred och rörlig front.

Vi anser också att det behövs nya insatser för att minska den totala mängden
regler.

Det handlar totalt sett om systematiska åtgärder för regelförenkling och
regelkontroll. De beskrivs konkret i det följande.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

IV Bakgrund

Avreglering höjer tillväxten

Grundtanken i regeringens program för avreglering är att avreglering genom ökad
konkurrens bidrar till att höja den ekonomiska tillväxten. Det skapar i sin tur
möjligheter till ökade inkomster, fler jobb och bättre välfärd. Konsumenterna
gynnas av lägre priser och bättre service.

Denna tanke stöds av de internationella erfarenheterna på området. Likaså hävdar
Lindbeckkommissionen att effektiviteten främjas bäst på en marknad där många
oberoende producenter konkurrerar på lika villkor.

Olika studier pekar, enligt Lindbeckkommissionen, på att effektiviteten i allmänhet
kan öka med 10 till 50 procent när konkurrensen förbättras. De största vinsterna
finns att hämta på de marknader där konkurrensen tidigare varit låg eller
obefintlig.

Regler behövs självfallet, men de kan skapa onödiga kostnader. Dessa kostnader
är till stor del dolda. De syns varken i statens budget, i företagets redovisning
eller i konsumentens plånbok. Vem kan t.ex. bestämma värdet på idéer som aldrig
blev verklighet, eller produktion som aldrig startat? Vi måste försöka minska de
kostnader som regleringar medför.

Det enda sättet att dra fram de onödiga kostnaderna i ljuset är att ta bort eller
förändra regler. Värdet av de prissänkningar och den ökade tillväxt som då skapas
visar på regelns dolda kostnad.

Några exempel på erfarenheter från avregleringar i Sverige och utlandet:

° I USA avreglerades många branscher på 80-talet. En utvärdering pekar på
att avregleringarna av bl.a. passagerarflyg, lastbilstrafik, telekommunikatio-
ner, kabel-TV och banker gav en sammanlagd vinst på cirka 60 miljarder
dollar per år. (Källa: Clifford Winston "Economic Deregulation: Days of
Reckoning for Microeconomists" från Journal of Economic Literature,
September 1993, sid. 1263 - 1289)

° Den europeiska försäkringsmarknaden har avreglerats, vilket förändrat
utbudet kraftigt. Premiekostnaderna för ett hushåll har sjunkit med i
genomsnitt en tredjedel. (Källa: The McKinsey Quaterly, nr. 12, 1993)

Skr. 1994/95:22

Bilaga

° Avregleringen av det svenska inrikesflyget har medfört sänkningar av
biljettpriserna på vissa linjer med mellan 20 och 40 procent. (Källa:
Kommunikationsdepartementet)

° 1991 avreglerades den svenska teko-importen. Tack vare avregleringen har

konsumenterna dels fått ett bredare utbud, dels sparat cirka 3 miljarder kr,
enbart under 1992. (Källa: Konkurrensverket)

° 1991 startades en tredje, marksänd TV-kanal utanför Sveriges Televisions

tidigare monopol, den som vi i dag kallar TV 4. Året därefter slopades
radiomonopolet, vilket på flera platser i landet ökat utbudet rejält.

o I Sverige har hinder mot nyetablering inom barnomsorgen tagits bort. Det
har bidragit till att cirka 100.000 nya platser kunnat skapas. (Källa:
Socialdepartementet, proposition 1993/94:11 om utvidgad lagreglering på
barnomsorgsområdet m.m.)

° Efter avregleringen av taximarknaden 1990 har tillgängligheten förbättrats
och väntetiderna har minskat, särskilt i storstäderna. Företagen har i viss
mån börjat konkurrera med lägre priser. (Källa: Stefan Fölster "Effekter av
taxinäringens avreglering", Sveriges systemskifte i fara?, Industriens
Utredningsinstitut, 1993)

Avregleringen av taxi har också visat att det kan uppstå nya problem när en
marknad avregleras. Myndigheterna var inte beredda på bl.a. fusk och ordnings-
problem som uppstod. När en marknad avregleras är det mycket viktigt att
försöka förutse och förebygga sådana problem. För detta kan krävas andra regler.

I bilaga 2 redovisar vi effekter av vissa avregleringar.

Regler behövs, men...

Sverige har länge brottats med ekonomiska problem. Ekonomin måste växa
tillräckligt snabbt för att vi i Sverige skall kunna behålla den standard vi vant oss
vid. De senaste åren har den ekonomiska tillväxten istället varit negativ.

Det startas för få nya företag i vårt land. Andelen nyföretagande är klart högre
i våra viktigaste konkurrentländer. Alltför få mindre företag växer till större. De
stora svenska företagen har nästan alla många år på nacken, flera av våra
ledande företag fanns redan vid förra sekelskiftet.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

Hindren för att starta nya företag har varit för höga. Drivkrafterna för företagen
att växa och utvecklas har inte varit tillräckligt starka. Konkurrensen på många
marknader är fortfarande inte tillräcklig. Det leder i sin tur till att priserna blir
onödigt höga, och att den samlade produktionen sackar efter.

Det finns flera orsaker till svag konkurrens på en marknad. Företagen kan ju själva
agera så att konkurrensen blir lidande. Exempelvis genom att de samarbetar i
stället för att konkurrera med varandra, eller genom att företag missbrukar sin
makt på marknaden för att komma undan konkurrens. I dag bekämpar Konkur-
rensverket den typen av agerande med stöd av den nya konkurrenslagen, som
innebär höga avgifter för de företag som inte följer reglerna.

En annan viktig orsak är offentliga regleringar som minskar konkurrensen och
hindrar nya företag att etableras och växa. Problemet är inte de offentliga
reglerna i sig, utan när de skadar konkurrensen i onödan, skapar
effektivitetsförluster och därmed medför höga kostnader.

Dessa effektivitetshinder kommer man inte åt med den traditionella
konkurrenslagstiftningen. Det krävs politiska beslut för att kartlägga och förändra
de offentliga regler som skapar problem. Delegationen ser som sin uppgift att
peka ut vilka typer av regler det handlar om och att visa på vägar att dra fram
kostnadernas orsaker i ljuset.

År 1990 uppskattade man att det fanns cirka 1.200 lagar, 2.300 förordningar
och 15.600 myndighetsföreskrifter i Sverige.

Många av dessa regler är säkert kloka och välmotiverade till sitt syfte. Samman-
taget orsakar den totala mängden regler dock stora kostnader och onödigt krångel
på marknaden. Därför måste man fråga sig om alla dessa regler behövs. Ett
systematiskt arbete bör inledas för att minska den totala mängden regler.

Avreglering ökar konkurrensen

På en marknad som fungerar effektivt måste företagen tävla om att ge
konsumenten bästa möjliga produkter till lägsta möjliga pris. Den som inte är med
på det tappar sina kunder. Detta stimulerar till förändringar, nya idéer och
utveckling av nya varor och tjänster. Det sätter press på effektiviteten och
produktiviteten i det enskilda företaget.

På marknader där tävlingspressen är dålig - t.ex. till följd av offentliga regleringar
- skyddas företagen från trycket att hela tiden vara bättre och effektivare än sina
konkurrenter. De kan ta ut onödigt höga priser. Kvalitet och service försämras.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

Nya företag kanske hindras att etablera sig. Därför gynnas konsumenterna av
konkurrens. De får mer för pengarna när regleringar som kostar i onödan
förändras eller tas bort.

I avregleringsarbetet ingår också att de regler som måste finnas är stabila, enkla
och klara. Onödiga monopol både privata och offentliga, måste avskaffas, för att
öka konkurrensen. Lika viktigt är det att motverka s.k. monopolliknande
situationer, där ett eller ett fåtal företag dominerar marknaden.

Sverige är starkt beroende av marknader i utlandet. SKF säljer nio av tio kullager
utomlands. Fyra av fem Volvobilar går på export. Internationellt pågår det en
stark avregleringsverksamhet. Om vi inte skall hamna på efterkälken i dagens
hårda internationella konkurrens måste vi driva på avregleringsarbetet.

Anarki och normlöshet?

Avreglering uppfattas ibland som ett värdeladdat ord. Vissa kanske sätter
likhetstecken mellan avreglering och regellöshet, att avreglering leder till en
otyglad marknad å la Vilda Västern.

Så är det inte. Vårt samhälle måste ha lagar och regler. De skall vara enkla och
klara, stabila och förutsebara. Om vi inte hade lagar och regler skulle samhället
och marknaden inte kunna fungera. Vi måste kunna skydda bl.a. liv, hälsa, miljö,
säkerhet och social trygghet.

Därför är det inte ett självändamål att ta bort regler. På samma sätt får regler och
bestämmelser inte heller vara ett mål i sig. Regler som ger upphov till höga
kostnader - utan att ge oss tillräcklig nytta - skall tas bort eller förändras så att
kostnaden minskar och tillväxten ökar. Denna tillväxt skall vara långsiktigt hållbar.

I vissa fall, när marknaden behöver styras, kan regleringar vara mindre an-
vändbara eller orsaka höga kostnader. I sådana fall bör staten försöka hitta
alternativa sätt att styra marknaden. Det kan röra sig om ekonomiska styrmedel,
främst avgifter, något som blir allt vanligare i t.ex. miljöpolitiken.

Ett annat alternativ är att ställa krav på hur en produkt skall fungera, i stället för
att detaljreglera hur den skall vara konstruerad. Sådana regler har införts bl.a. i
byggsektorn.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

Marknadseffektivitet

Vi vill föra in begreppet marknadseffektivitet i arbetet med avreglering.

Begreppet marknadseffektivitet står för hur effektivt en marknad kan fördela
resurser respektive producera varor och tjänster. Vårt arbete har visat att
offentliga regleringar kan sänka marknadseffektiviteten.

På samma sätt som regleringarnas kostnader oftast är dolda, och därför förbises,
är begreppet marknadseffektivitet teoretiskt och därmed svårgripbart. Begreppet
saknas i det nuvarande arbetet med avreglering. Vi menar att det är nödvändigt
att täcka in marknadseffektiviteten i arbetet och att hitta påtagliga och an-
vändbara sätt att konkret och praktiskt beskriva vad den innebär.

Marknadseffektivitet handlar inte bara om hur effektiv en enskild marknad är. Det
är även viktigt att kartlägga och åtgärda hinder på en marknad som samtidigt
sänker effektiviteten på andra marknader. En multiplikatoreffekt uppstår när
skadorna sprider sig till marknad efter marknad, som när dominobrickorna faller
på varandra.

I bilaga 1 finns en närmare beskrivning av dagens arbete med regelreformering
och vad som nu behöver göras. Där redovisar vi också närmare för vissa viktiga
utgångspunkter för våra förslag.

Forskning och opinionsbildning

Vi i Sverige behöver veta mer om hur olika åtgärder för avreglering kan höja
marknadseffektiviteten. Mer stöd behövs av den ekonomiska vetenskapen. Det
är viktigt att forskningen stimuleras på detta område. Den allmänt sett dåliga
medvetenheten om behovet av avreglering, och om vinster med det, är också ett
problem. Information och opinionsbildning behövs i bred omfattning. Inte minst
gäller detta målgrupper som mer direkt kan påverka reglers innehåll och
tillämpning.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

VÅRA FÖRSLAG

1. Skapa ett system för rullande, aktiv avreglering!

Vi föreslår att regeringen inför ett system för rullande, aktiv avreglering som skall
ske löpande från den 1 oktober 1994. Departementen skall varje år granska en
fjärdedel av de regler som direkt eller indirekt berör företagen, för att förenkla
reglerna. Möjligheterna att ta bort en tiondel av reglerna inom ett år skall
undersökas, och praktiska anvisningar får ges om hur minskningen kan gå till.

Varje departement skall också göra djupare analyser av reglernas konsekvenser
inom tre viktiga områden per år (regelkontroll).

Testpaneler med företag inrättas. De skall undersöka vilka konsekvenser olika
regleringar får.

Syftet med systemet är bl.a. att:
o Framhålla aspekten marknadseffektivitet.

o Kartlägga och minska dolda kostnader.

° Hitta de bästa och billigaste styrmedlen.

o Bidra till att skapa regler som är enkla, klara och effektiva.

° Arbeta för en rejäl minskning av den totala regelmängden.

I avregleringsarbetet skall man ta speciell hänsyn till de små och medelstora
företagens villkor.

Systemet bygger som framgått på två olika delar.

Regelförenkling innebär främst att reglerna skall göras så enkla och klara som
möjligt. Den totala regelmängden behöver minskas.

I regelkontroll ingår att undersöka om reglerna behövs, om de är effektiva och om
de har några "biverkningar". Tillämpningen av reglerna gås igenom, liksom bl.a.
möjligheterna att använda andra styrmedel.

Testpanelerna skall bestå av små och medelstora företag som - på var sitt område
- tar reda på hur ett visst regelsystem påverkar deras typ av företag.

Den brittiska regeringen skapade tidigt i avregleringsarbetet särskilda insats-
grupper av företag. De fick arbeta med var sin sektor av ekonomin och gick

Skr. 1994/95:22

Bilaga

metodiskt igenom regleringarna där. Över 600 förslag om förändringar gavs till
regeringen, och många har genomförts. Sådana insatsgrupper kan vara
intressanta också i Sverige för att visa på regler som behöver förändras.
Information och krav från grupperna skulle kunna få ett gensvar i systemet för
rullande, aktiv avreglering. Vi kommer att studera frågan närmare och återkommer
i saken.

I bilaga 4 finns en plan för gången i arbetet enligt vårt förslag till system för
avreglering.

Vi har tagit fram checklistor och analysinstrument som belyser begreppet
marknadseffektivitet. De finns i bilaga 5 och fungerar som bruksanvisning för
avreglering.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

2. Öka kunskapen om regleringarnas effekter!

o Utred de dolda prislapparna!

Reglernas dolda prislappar orsakas av att konkurrensen är för svag på en
marknad. Producenterna behöver inte tävla om lägre pris och bättre kvalitet,
kostnaderna blir för höga, och företagen kan ta ut överpriser av konsumenterna.
Nyheter kommer inte fram bra nog.

Vi ger Statskontoret i uppdrag att belysa de dolda kostnader som orsakas av
minskad marknadseffektivitet. Studien bör på ett vetenskapligt sätt redovisa hur
kostnaderna uppstår, och om det går att bedöma hur stora de är.

° Undersök effektiviteten i offentliga bidragssystem!

Vilka drivkrafter för ökad effektivitet och kostnadspress finns i de olika offentliga
bidragssystemen? Var saknas sådana drivkrafter? Vi föreslår att befintliga
utredningsresultat kartläggs och förslag till möjliga förbättringar läggs fram på
grundval av kartläggningen.

° Dra nytta av erfarenheterna från taxiavregleringen!

Statskontoret ställer på vårt uppdrag samman erfarenheterna efter avregleringen
av taximarknaden. Erfarenheterna är blandade: Å ena sidan ökade kundernas
valfrihet och väntetiderna minskade. Å andra sidan har fusk och ordningsproblem
förekommit.

Sammanställningen skall dels bidra till debatten om avregleringar. Dels skall man
dra nytta av erfarenheterna och undvika problem vid kommande avregleringar.
Arbetet är en bakgrund till checklistan i bilaga 5:7, som beskriver när avreglering
kan leda till marknadsmisslyckande.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

3. Underlätta arbetet för små och medelstora företag!

o Ta hänsyn de mindre företagens situation och utred företagens uppgifts-
skyldighet!

Vi föreslår att regeringen utreder de speciella problem som regler skapar i mindre
företag, för att öka kunskaperna om reglernas effekter för dem. Utredningen skall
också undersöka alternativa styrmedel.

Uppgiftslämnandet till myndigheter driver upp företagens kostnader och är en
belastning speciellt för de mindre företagen som kanske inte själva har an-
vändning av informationen.

Vi föreslår att företagens uppgiftsskyldighet utreds generellt. Utredningen skall
kartlägga vilka krav uppgiftslämnandet ställer på företagen, och föreslå
förändringar. Syftet är att förenkla och effektivisera företagens uppgiftslämnande,
samt att minska kostnaderna.

I arbetet skall också ingå att pröva om de minsta företagen helt eller delvis kan
befrias från skyldigheten att lämna uppgifter.Tilläggsuppdrag om detta kan ges
till vissa nu arbetande utredningar som regeringen väljer ut. Då kan man komma
snabbare framåt.

De mindre företagens behov av information om regler och om de krav som
reglerna ställer på dessa företag bör också kartläggas. Likaså bör uppmärksam-
mas vilken information myndigheterna behöver om hur deras regler påverkar de
mindre företagen. Frågan om vad som skall vara statens uppgift i regelin-
formationen, respektive vad som kan skötas av näringslivet, bör prövas.

Den generella utredningen om företagens uppgiftslämnande bör göras av
Statskontoret. Detta redovisar vi närmare i bilaga 6.

o Se över revisionsplikten för små företag!

Vi föreslår att regeringen undersöker möjligheterna att avskaffa revisionsplikten
i de minsta företagen, i ljuset av avregleringsprogrammet. Erfarenheterna visar att
revisionen inte alltid ger rätt information i rätt tid, trots att den ofta är en
belastning för de minsta företagen.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

Revisionen skall i så fall ersättas med andra regler som säkrar information som
behövs till staten, banker och andra intressenter. Förslaget kan enligt vissa
beräkningar spara mellan 25.000 och 50.000 kr per bolag.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

4. Gör ytterligare insatser!

o Undersök offentlig underprissättning och subventioner!

Stat och kommun kan på olika sätt hindra konkurrens på lika villkor. Två exempel
är: Underprissättning - d.v.s. att en vara eller tjänst säljs till ett lägre pris än vad
det kostar att producera den. Subventioner - som innebär att en producent hålls
under armarna med offentliga bidrag och stöd av olika slag.

Sedan den 1 juli 1992 har Konkurrensverket fått mer än 40 anmälningar mot
underprissättning och subventioner. Bl.a. har en kommun fått kritik för sub-
ventioner till ett hotell, och folktandvården i ett landsting har kritiserats för att
länets tandläkare inte kan konkurrera på lika villkor. Regeringen bör undersöka
vilka följder detta får, och föreslå åtgärder.

° Tillåt privat delgivning!

Vi föreslår att privat delgivning tillåts för att minska eftersläpningen i delgiv-
ningen. Samtidigt bör den offentliga delgivningen betalas med avgifter.

Delgivningen släpar i dag efter, p.g.a. att antalet delgivningar ökat kraftigt
samtidigt som stämningsmännen blivit färre. Upp till vart tredje delgivnings-
uppdrag misslyckas. Det leder till stora förseningar i indrivningen. Resultatet blir
ökade kostnader för staten och förluster för fordringsägarna. När investeringar
och produktion försenas eller förhindras genom detta drabbas samhällsekonomin.

° Skilj på myndighetsutövning och affärsverksamhet!

Vi föreslåren undersökning av riskerna med att myndigheter driver affärsverksam-
het som konkurrerar med de företag som berörs av myndighetsutövningen.

Sammanblandningen av uppgifter kan ge myndigheten fördelar framför konkurren-
terna, inte minst genom att den har insyn i företagens verksamhet. Företagen
hamnar i beroendeställning till myndigheten. Om myndigheten blandar samman
sina roller kan marknadseffektiviteten skadas. Det kan t.ex. leda till att färre nya
företag startas på en marknad.

Skr. 1994/95:22

Bilaga

o Gör klart när myndigheterna fär lägga ut verksamhet pä entreprenad!

Vi föreslår att departementen går igenom reglerna för sina myndigheter, för att
se till att det klart framgår när myndigheten kan lägga ut verksamhet på
entreprenad i stället för att utföra den själv. I dag kan gränsdragningen vara oklar.
Om reglerna görs klara och tydliga måste myndigheternas upphandling öka,
liksom konkurrensen. Nya marknader öppnas då för företagen.

gotab 47021. Stockholm 1994

Redogörelse för regeringens avreglerings- arbete under perioden september 1991 - september 1994

Regeringens skrivelse1994/95:22

Redogörelse för regeringens avreglerings-arbete under perioden september 1991 -september 1994

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

2 Regeringens reformarbete

3 Konkurrensverkets och länsstyrelsernas avregle-ringsarbete

4 Avregleringsarbetet i andra länder

5 Effekterna av vissa avregleringar i Sverige och iutlandet

6 Avregleringsdelegationens förslag

7 Regeringens syn på behovet av ytterligare in-satser

AVREGLERING

FÖR TILLVÄXT OCH FLER JOBB

INNEHÅLL

Vår samlade bedömning

VÅRA FÖRSLAG

Regeringens skrivelse
1994/95:22

Redogörelse för regeringens avreglerings-
arbete under perioden september 1991 -
september 1994

3 Konkurrensverkets och länsstyrelsernas avregle-
ringsarbete

5 Effekterna av vissa avregleringar i Sverige och i
utlandet

7 Regeringens syn på behovet av ytterligare in-
satser