Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958 (Regeringens skrivelse 1958:52 - b)

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

Nr B 52

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation; given
Stockholms slott den 28 november 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, lämna
riksdagen redogörelse för Nordiska rådets sjätte session i Oslo den 9—15
november 1958.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

1 Ililiang till riksdagens protokoll 1958. 1 sam!. Nr B 52

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 november 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.

Nordiska rådets sjätte session ägde rum i Oslo den 9—15 november 1958.
Vid denna session antog rådet 33 rekommendationer, riktade till regeringarna
i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd
skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 27 november 1958, med redogörelse
för rådets sjätte session. Denna skrivelse är såsom bilaga fogad till statsrådsprotokollet
i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen den nu lämnade
redogörelsen tillkänna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
skrivelse, av den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Bengt Borglund

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

Till KONUNGEN

Härmed lar Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets sjätte session i Oslo den 9—15 november 1958 jämte en
bilaga.

Stockholm den 27 november 1958

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation
BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets sjätte session
i Oslo den 9—15 november 1958

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter: statsminister

Tage Erlander,

statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Ingvar Lindell,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Gösta Netzcn,
staitsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson

och följande valda medlemmar:

redaktör Birger Andersson,

fru Sigrid Ekendahl,

direktör John Ericsson i Kinna,

direktör Knut Ewerlöf,

skogsarbetare Sigfrid Jonsson i Strömsund,

lantbrukare Jan-Ivan Nilsson i Tvärålund (13—15 november såsom ersättare
för herr Pettersson i Dahl),
professor Bertil Ohlin,
f. d. rektor Sven Em. Ohlon,
agronom Ivar Persson,

riksgäldsfullmäktige Anders Pettersson i Dahl (tiden 9—12 november),

borgmästare Olov Rylander,

fru Ragnhild Sandström,

chefredaktör Ossian Sehlstedt,

f. d. lektor Edgar Sjödahl,

fru Anna Sjöström-Bengtsson,

förste vice talman Martin Skoglund i Doverslorp,
förste vice talman Axel Strand.

Statsrådet Sträng intog icke sin plats i rådet under sessionen.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

Delegationen biträddes av sin sekreterare docent Gustaf Petrén, biträdande
sekreteraren sekreterare Leif Leifland samt experter.

Till rådets president vid sessionen valdes stortingspresidenten Nils H0nsvald,
Norge, och till vice presidenter förutvarande statsministern Erik Eriksen,
Danmark, talmannen V. J. Sukselainen, Finland, altingspresidenten
Emil Jönsson, Island, och professorn Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet( 13 medlemmar),
kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),
trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:	herrar	Ivar Persson, Rylander, Sjödahl.
Kulturutskottet:	herrar	Jonsson i Strömsund, Ohlon,
	fru	Sjöström-Bengtsson.
Socialpolitiska utskottet:	herr	Birger Andersson,
	fru	Ekendahl,
	herr	Pettersson i Dahl (Nilsson i Tvärålund)
Trafikutskottet:	herr	Ericsson i Kinna,
	fru	Sandström,
	herr	Skoglund i Doverstorp (ordförande).
Ekonomiska utskottet:	herrar	Ewerlöf, Ohlin, Sehlstedt, Strand (vice ordförande).

Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltogo statsråden Lindell och Netzén i juridiska utskottet, statsrådet
Johansson i socialpolitiska utskottet, statsrådet Skoglund i trafikutskottet
samt statsminister Erlander och statsråden Lange och Netzén i ekonomiska
utskottet.

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena
saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på
saklistan i fyra olika grupper, avseende en medlemsförslag — såväl till

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

tidigare session väckta men uppskjutna som till sjätte sessionen väckta —-(s. k. A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser (s. k.
C-saker) och en meddelanden från regeringarna jämlikt It § stadgan för
Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare beslutade
rekommendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session kvarstodo
tre uppskjutna A-saker. Till sjätte sessionen hade väckts 28 nya medlemsförslag.
Regeringsförslagen voro 5 till antalet, av vilka två väckts av svenska
regeringen, ett om nordiska medborgares jämställande med avseende å rätten
till fiske och ett om samarbete för vidareutbildning av hälsovårdstjänstemän.
Sammanlagt 8 berättelser överlämnades av regeringarna till rådet,
däribland sådana avgivna av Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens
område, Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska
kommittén, Nordiska samfärdselkommittén, Nordiska kontaktorganet för
atomenergifrågor samt Nordiska arbetsmarknadsutskottet. Regeringarnas
meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer
hade givit upphov till 70 saker.

I enlighet med tidigare praxis hade presidiet utarbetat en rapport rörande
sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session. Rapporten
utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet under öppningsdagen,
den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avd. III nedan.
Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Vidare hade rådets
juridiska niomannakommitté och rådets medicinska arbetsmarknadskommitté,
vilka kommittéer valdes vid rådets femte session, ävensom rådets
på presidiets föranstaltande efter nämnda session tillsatta vägkommitté avgivit
rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén
för Nordisk Kontakt. Också dessa rapporter lades till handlingarna.

Samtliga saker utskottsbehandlades utom 15 D-saker, vilka rådet lade till
handlingarna utan utskottsbehandling.

Vid sessionen antogos 33 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Alla rekommendationer
blevo enhälligt antagna av de i omröstningarna deltagande
med undantag för rekommendation nr 6 om införande av sommartid, rekommendation
nr 10 om utbytesresor för skolungdom samt rekommendation
nr 27 om gemensamma insatser för skapande av ett europeiskt frihandelsområde.
33 tidigare rekommendationer avskrevos av rådet som slutbehandlade
för dess del.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

1. Utldmningslagstiftningen

Beträffande den från föregående session uppskjutna frågan rörande gemensam
utlämningslagstiftning hade rådet från svenska regeringen fått
mottaga eu promemoria jämte ett efter samarbete mellan regeringarna utarbetat
svenskt förslag till lagstiftning på området. Enligt vad som upplys -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

tes kunde regeringarna väntas förelägga nationalförsamlingarna lagförslag
i ämnet i början av 1959. Nordiska rådets juridiska niomannakommitté hade
avgivit yttrande i saken, i vilket delvis kritiska synpunkter framfördes
beträffande själva uppläggningen av lagförslaget. Då arbetet inom regeringarna
påbörjades, var det enligt kommittén naturligt att angripa frågorna
från traditionella utgångspunkter och sålunda sikta mot en utlämningslagstiftning
av vanligt slag. Under den tid arbetet pågått hade emellertid avsevärda
förändringar i de praktiska förhållandena inträtt, vilka delvis rubbat
förutsättningarna för lagstiftningen. I och med den fulla passfrihetens införande
från och med den 1 maj 1958 hade i realiteten Nordens interna
gränser öppnats, vilket haft till följd att dessa kunde tämligen fritt överskridas
även av sådana personer, som hade för avsikt att undandraga sig
påföljder av olika slag för brottsliga gärningar, begångna i det land som
vederbörande lämnat. Enligt niomannakommitténs åsikt funnes det därför
anledning överväga, huruvida icke det formella utlämningsförfarandet de
nordiska länderna emellan nu lämpligen borde ersättas av mera smidiga
möjligheter att återsända dem som i ovan angivet syfte överskridit de internordiska
gränserna. Kommittén föreslog i samband härmed att frågan om
det polisiära samarbetet i Norden skulle upptagas till legislativ behandling.
Beträffande den föreslagna utlämningslagstiftningen förordade kommittén
dess antagande som ett provisorium. Vad särskilt anginge frågan om utlämning
för politiska brott framförde kommittén vissa synpunkter och ifrågasatte,
huruvida denna brottskategori behövde särbehandlas på sätt skett i det
överlämnade lagförslaget.

I juridiska utskottet, som i stort sett delade niomannakommitténs allmänna
uppfattning i lagstiftningsfrågan, upplystes av de i utskottsarbetet
deltagande justitieministrarna, att tiden inte ännu syntes dem mogen för
att övergå till en sådan hemsändningsordning, som rekommenderats av juridiska
niomannakommittén i dess utlåtande. Under sådana omständigheter
fann utskottet icke någon annan praktiskt framkomlig väg föreligga i nuvarande
läge än att godtaga den linje, som följts i det nu avslutade utredningsarbetet
på området. Utskottet anförde att den föreslagna lagstiftningen
innebure ett avsevärt steg framåt i förhållande till den rätt, som gäller i de
länder, varest en skriven utlämningslagstiftning nu finnes. Samtidigt ville
utskottet emellertid framhålla önskvärdheten av att regeringarna närmare
övervägde olika samarbetsåtgärder, ägnade att underlätta samverkan mellan
de nationella myndigheter, vilka ha att syssla med förundersökningen
i brottmål. Utskottet sade sig därvid ha i tankarna sådana åtgärder som åtagande
av myndigheter i ett land att förmedla delgivningar av stämningar
i brottmål, som utfärdats av ett annat nordiskt lands domstolar, hjälp med
utredningsåtgärder av olika slag etc.

Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation, i vilken de nordiska
ländernas regeringar uppmanades att antaga en utlämningslagstiftning
i huvuddrag överensstämmande med det för rådet framlagda lagförslaget
samt att överväga olika åtgärder för att effektivisera samarbetet mellan ländernas
polis- och åklagarmyndigheter i brottmål (nr 25).

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

2. Nordiska institutioner m. m.

I ett av de dåvarande medlemmarna av rådets presidium — däribland herr
Ohlin -— väckt medlemsförslag hade upptagits frågan om grundläggande
regler för administrationen av gemensamma nordiska institutioner. Förslagsställarna
hade bland annat understrukit, att det skulle vara av stort värde,
om man kunde uppställa vissa generella regler om gemensamma nordiska
institutioners förvaltning. Juridiska utskottet delade denna uppfattning och
ansåg att det borde ankomma på regeringarna att i nära samverkan med Nordiska
rådet taga sig an uppgiften att utreda denna fråga. Utskottet anslöt
sig vidare helt till den avvisande hållning beträffande diplomatisk immunitet
för personalen vid gemensamma nordiska institutioner, som intagits i medlemsförslaget.
På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 7)
till regeringarna att i samverkan med rådet låta närmare utforma allmänna
riktlinjer för administrationen av gemensamma nordiska institutioner.

I detta sammanhang förtjänar ett av bl. a. herr Rylander väckt medlemsförslag
omnämnas, i vilket frågan om möjligheterna att inrätta ett rådgivande
samnordiskt domstolsorgan med uppgift att medverka inom rättstilllämpningen
vid tolkningen av gemensam nordisk lagstiftning tagits upp. I
medlemsförslaget hade bl. a. framhållits, att rättsenheten mellan de nordiska
länderna icke kunde anses tryggad i och med tillkomsten av likalydande lagar;
lika viktigt vore att man vid tillämpningen av dessa lagar följde samma
vägar. En verklig garanti för enhetlig rättstillämpning kunde nås endast genom
inrättandet av en gemensam högsta domstolsinstans, som skulle ha att i
sista hand avgöra uppkommande tolkningstvister. Att upprätta ett sådant
organ kunde emellertid enligt förslagsställarnas mening icke komma i fråga
utan mycket djupgående ändringar i de nordiska ländernas grundlagar. Däremot
borde det icke vara omöjligt att införa ett gemensamt organ av rådgivande
karaktär.

Vid den förberedande remissbehandling, för vilken förslaget varit föremål,
hade framgått att tanken på ett dylikt rådgivande domstolsorgan i nuvarande
läge icke vunne större anklang. Även i juridiska utskottet stötte förslaget
i sin ursprungliga form på bestämda gensagor. Emellertid hade i åtskilliga
remissvar framförts tanken på någon form av expertråd, som skulle kunna
konsulteras i frågor, vilka gällde tolkning av samnordisk lagstiftning. Då
medlemmar av utskottet ansågo detta förslag värt att närmare undersökas,
fann sig utskottet icke böra motsätta sig att frågan — 1 enlighet med vad som
föreslagits av rådets juridiska niomannakommitté — uppskötes till nästa session
för att möjliggöra ytterligare undersökningar, innan rådet toge slutlig
ståndpunkt till förslaget. Rådet biträdde detta utskottets förslag.

3. Förenhetligande av tryckfrihetsreglerna

I ett av bl. a. herr Helén väckt medlemsförslag hade frågan om alt
undersöka möjligheterna att förenhetliga lagreglerna om tryck- och läsfrihct
i de nordiska länderna blivit rest. En rad myndigheter och organisatio -

Kungl. AIaj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

ner, som hörts över förslaget, hade på olika grunder ställt sig negativa till
förslaget, flera under framhållande av att — i den mån förslaget avsåge
ett förenhetligande av lagreglerna om sedlighetssårande skrifter -— det
vore de nationella domstolarnas bedömande i varje särskilt fall, som bleve
avgörande för om innehållet i viss skrift skulle anses som brottsligt eller ej.

Juridiska utskottet fann visserligen, att en genomgång av gällande tryckfrihetsrättsliga
regler i deras helhet skulle vara av betydande intresse, men
ansåg en sådan utgöra en alltför krävande uppgift i nuvarande läge och
ville därför icke förorda, att rådet toge initiativ till en sådan undersökning.
Beträffande reglerna om pornografi ansåg utskottet att domstolarnas avgöranden
vid deras tillämpning måste grundas på värderingar, vilka bero
på rättsuppfattningen i varje särskilt land vid varje särskilt tillfälle. Enligt
utskottets mening skulle det knappast vara möjligt att genom en ändring
av lagreglernas ordalydelse nå fram till full rältsenhet å förevarande område.
På förslag av utskottet beslöt rådet efter en ingående diskussion, att
förslaget icke skulle föranleda någon rådets åtgärd.

4. Nordiska medborgares rättsliga likställighet

Av de s. k. likställighetsfrågorna togos några upp till särskild behandling
vid sessionen. Ett medlemsförslag, väckt av juridiska niomannakomr
mitténs ledamöter, bland dem herrar Ahlkvist och Rylander, behandlade
nordiska medborgares likställighet beträffande förvärv av fast egendom
och erhållande av lån för bostadsändamål. Däri föreslogs, att rådet skulle
rekommendera regeringarna att genom ändring i lagstiftningen eller administrativ
praxis söka genomföra likställighet i ifrågavarande avseende. Juridiska
utskottet, som tillstyrkt förslaget, underströk att det icke nödvändigtvis
borde krävas reciprocitet mellan de nordiska länderna vid lösningen
av denna eller andra frågor beträffande nordiska medborgares likställighet.
På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 3) till regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att genom ändringar i lagstiftningen
eller i administrativ praxis införa föreslagen likställighet för nordiska
medborgare.

Rådet har tidigare antagit en rekommendation (nr 27/1954) angående
rätt till sportfiske. I detta ämne hade svenska regeringen genom ett regeringsförslag
nu berett rådet tillfälle avgiva utlåtande. Saken hade till sessionen
förberetts av rådets juridiska niomannakommitté. I sitt utlåtande
förordade denna, att gällande olikheter vid behandlingen av medborgare
från annat nordiskt land med avseende å rätten till sportfiske i havet skulle
i största möjliga utsträckning borttagas. Kommittén, som framhöll, att hittillsvarande
lagstiftning framkallat åtskillig irritation, hade utarbetat förslag
till nödiga lagändringar för alla de berörda ländernas vidkommande.
Utskottet anslöt sig till de av niomannakommittén framlagda synpunkter,
och på dess förslag antog rådet en rekommendation (nr 2) till regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att genomföra likställighet mellan

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 7958

egna medborgare och medborgare i annat nordiskt land beträffande rätten
till icke yrkesmässigt fiske i liavet i överensstämmelse med vad som anförts
i niomannakommitténs utlåtande jämle därtill fogade lagförslag. Rådet
beslöt vidare att avskriva den tidigare rekommendationen nr 27/1954
i ämnet som slutbehandlad.

Beträffande övriga i rekommendation nr 7/1953 behandlade likställighetsfrågpr,
vilka ännu icke slutbehandlats, beslöt rådet på utskottets förslag
att avskriva frågorna om ekonomisk hjälp till jordbrukare, om rätt att
uppträda såsom rättegångsombud i annat nordiskt land, om handräckning
till domstol i annat nordiskt land samt om rätten att förvärva fast egendom
i annat nordiskt land. Av de likställighetsspörsmål, som ha samband med
denna rekommendation, står nu blott ett fåtal kvar.

5. Samebefolkningens rättigheter

Ett av bl. a. fru Sandström väckt medlemsförslag liade tagit upp frågan
om möjligheterna att förenhetliga de i Finland, Norge och Sverige gällande
lagbestämmelserna om den samiska befolkningens rättigheter med avseende
på naturresursernas utnyttjande. Förslagsställarna framhöllo bl. a., att
Nordiska rådet ägnat stor uppmärksamhet åt de ekonomiska förhållandena
och kommunikationsväsendet i den s. k. Nordkalotten. Härvid hade även de
problem, som beröra den ursprungliga samiska befolkningens intressen,
kommit att beaktas. Fn jämförelse mellan de skilda nationella reglerna om
samernas rätt att tillgodogöra sig naturtillgångarna visade emellertid, att
ganska stora olikheter rådde de nordiska länderna emellan. Denna bristande
överensstämmelse föranledde i praktiken icke obetydliga svårigheter.

Juridiska utskottet yttrade i sitt förslag, att det vore angeläget att -—
då Nordkalottfrågorna nu kommit i förgrunden — även spörsmål, som
gällde den samiska befolkningens intressen, komme att bli tillbörligen beaktade.
Utskottet ansåg sig på anförda skäl böra intaga en välvillig inställning
till medlemsförslaget men fann å andra sidan, att saken ännu icke
vore mogen för avgörande. Det vore enligt utskottet angeläget, att den samiska
befolkningen själv sattes i tillfälle att framlägga preciserade önskemål
beträffande hur ett förenhetligande av den nu gällande lagstiftningen
i de tre länderna skulle kunna komma till stånd. Utskottet föreslog därför,
alt rådet skulle uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget till
nästa session och att den juridiska niomannakommittén skulle få i uppdrag
alt under tiden fullfölja arbetet med saken. Rådet biföll utskottets förslag.

<>. Lagstiftning om djurskydd och naturskydd

1 anledning av ett av norska regeringen väckt regeringsförslag om utredning
av frågan om likartade bestämmelser på djurskyddslagstiflningens
område — särskilt beträffande förevisning av djur — uttalade juridiska utskottet,
alt det icke kunde anses tillräckligt klarlagt att behovet av en likartad
djurskyddslagstiftning vore så starkt, att rådet borde rekommendera

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

regeringarna att taga upp saken; frågan borde först närmare undersökas
av rådets juridiska nioxnannakonunitté. Först härefter voro det enligt utskottets
mening möjligt att uttala sig i saken. På utskottets hemställan beslöt
rådet, att förslaget skulle uppskjutas till nästa session.

I ett av bl. a. herr Ewerlöf väckt medlemsförslag hade frågan om samordnande
av de nordiska ländernas bestämmelser om fridlysnings- och
jakttider för vissa djurslag aktualiserats. Utskottet anslöt sig i sitt yttrande
till den meningen att en sådan samordning skulle vara av stort värde. I
några remissyttranden hade, särskilt från jägarorganisationernas sida,
framförts vissa betänkligheter mot en sådan samordning genom regeringarnas
försorg, men dessa invändningar hade icke övertygat utskottet. På
förslag av utskottet antog rådet därefter en rekommendation (nr 1), i vilken
regeringarna uppmanades att — för sådana djurarter, som uppehålla
sig i olika nordiska länder vid olika tidpunkter och som äro i behov av
skydd -—- bestämma fridlysnings- och jakttider efter för de nordiska länderna
enhetliga principer.

7. Skatte- och näringsrättsliga frågor

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 9/1956 angående
åtgärder för undvikande av dubbelbeskattning framgick, att ett antal bilaterala
avtal på området ingåtts mellan de nordiska länderna under senaste
åren. Rådet avskrev därför rekommendationen som slutbehandlad. I anledning
av meddelandena hade bl. a. herr Skoglund i Doverstorp väckt ett
tilläggsförslag om viss avdragsrätt för nordiska medborgare vid statlig och
kommunal beskattning. På förslag av juridiska utskottet beslöt rådet att
rekommendera berörda regeringar att närmare undersöka frågan, huruvida
en avdragsrätt för i annat land erlagda skatter vore möjlig och lämplig att
genomföra (nr 29).

Rekommendation nr 30/1954 angående sjömansbeskattningen avskrevs av
rådet som slutbehandlad, sedan det konstaterats, att Danmark, Finland
och Sverige under innevarande år antagit nya lagar om sjömansbeskattning,
vilka utarbetats med den norska lagstiftningen såsom mönster. Enligt
regeringarnas uppfattning vore det för närvarande icke praktiskt genomförbart
att ingå en fullständig konvention med gemensamma regler
för sjömansbeskattning. Utskottet uttalade emellertid, att det syntes önskvärt
att nå fram till en mera ensartad behandling på förevarande område
genom att i dubbelbeskattningsavtalen mellan de nordiska länderna införa
bestämmelser om att nordiska sjömän skola betala skatt till det land, där
rederiet har sitt säte, oberoende av var vederbörande sjömän äro bosatta.

Herr Rylander hade i ett medlemsförslag rest frågan om möjligheterna
att företaga en översyn av den associationsrättsliga lagstiftningen i de
nordiska länderna i syfte att uppnå större rättslig likformighet på detta
område. Förslagsställaren påpekade bl. a., att inför det ökade samarbete
på det ekonomiska området, som kunde förväntas under den närmaste ti -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

den, det vore av intresse för näringslivet att olikheterna beträffande associationsrätten
minskades. Utskottet framhöll att de nordiska ländernas associationsrättsliga
lagstiftning till stor del hade reformerats under de senaste
åren och att en genomgripande revision av dessa nya lagar knappast
skulle kunna genomföras. Utskottet var emellertid å andra sidan ense med
förslagsställaren om att ett ökat ekonomiskt samarbete konime att framtvinga
en viss koordination av lagstiftningen på detta område och att en
preliminär undersökning om möjligheterna härtill borde företagas utan
uppskov samt att den juridiska niomannakommittén därför borde få i uppdrag
att till nästa session framlägga en översikt över de lagbestämmelser
som i första hand härvid borde komma i beaktande. På förslag av utskottet
beslöt rådet härefter att uppskjuta behandlingen av saken till nästa session.

I anledning av meddelanden från regeringarna om rekommendationen
nr 26/1954 om nordiska medborgares rätt att driva näring, vilka meddelanden
rådet lade till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden till
nästa session, uttalade utskottet att juridiska niomannakommittén borde
genomgå materialet och för rådet redovisa på vilka områden nya initiativ
kunde vara behövliga.

8. Övriga saker

De i rådets rekommendation nr 14/1957 angående antagande av ny stadga
för Nordiska rådet föreslagna ändringarna i rådets stadga hade, såsom
framgick av meddelandena från regeringarna, genomförts i samtliga länder.
Rådet kunde därför avskriva rekommendationen som slutbehandlad.

Av det meddelande, som inkommit från regeringarna med anledning av
rekommendation nr 2/1957 angående utgivande av en nordisk rättsfallssamling,
framgick att regeringarna i samråd med rådets juridiska niomannakommitté
sinsemellan överenskommit om en ordning för utgivande av
den föreslagna nordiska rättsfallssamlingen. Juridiska utskottet ansåg sig
därför, oaktat redaktörer för samlingen ännu icke formellt utsetts, ha anledning
förmoda att det icke skulle vara nödvändigi att låta saken vidare
kvarstå på rådets dagordning. Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag,
att frågan skulle anses vara för rådets del slutbehandlad.

På förslag av utskottet beslöt rådet att avvakta nya meddelanden angående
rekommendation nr 15/1957 angående tillgodogörande av tjänstgöring i
annat nordiskt land i avseende å rätt till pension. Utskottet framhöll, att
det vore medvetet om att de med denna fråga förenade problemen delvis
vore av mycket komplicerad natur, och påpekade, att saken möjligen borde
behandlas del för del med början vad beträffar de rent statliga pensionsordningarna.

Rådet beslöt — på förslag av utskottet — att avvakta nya meddelanden
även i anledning av rekommendation nr 25/1954 angående nationalitetskrav
vid anställning av befäl och manskap på handels- och fiskefartyg. Utskottet
framhöll i sitt utlåtande, att arbetet på denna fråga pågått i cirka

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

fyra år utan påtagligt resultat, men underströk samtidigt att arbetet — som
syftar till att åstadkomma en gemensam nordisk arbetsmarknad för i första
band de nordiska handelsfartygen —- vore av vittomspännande och komplicerad
natur.

I anslutning till regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation
nr 4/1956 angående ökat samarbete på det kriminologiska området
hade herr Rylander väckt ett tilläggsförslag, i vilket han — utgående från
ett av professor Johannes Andenjes på svenska regeringens uppdrag utarbetat
betänkande — hemställde, att rådet måtte uttala sig för en lösning
av frågan om det kriminologiska samarbetet efter vissa av förslagsställaren
närmare angivna riktlinjer. Då regeringarna ännu icke haft tillfälle att
taga ställning till Andenaes’ betänkande, beslöt rådet på förslag av utskottet
att uppskjuta behandlingen av det av herr Rylander väckta tilläggsförslaget
till nästa session.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande forskning och universitetsutbildning

I ett av bl. a. herr Ohlon väckt medlemsförslag hade påpekats angelägenheten
av att de för budgetarbetet såvitt angår utgifterna för universitet och
högskolor ansvariga i respektive länder nära samverkade med varandra
i sitt arbete i syfte att uppnå kostnadsbesparingar. Kulturutskottet anslöt
sig till förslagets tanke om ett närmare samarbete beträffande universitetens
budgetfrågor. Det syntes utskottet naturligast, att de nordiska undervisningsministermötena
byggdes ut för detta ändamål. För detaljundersökningar
borde man kunna falla tillbaka på Nordiska kulturkommissionen
som samarbetsorgan. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation
(nr 12), i vilken regeringarna uppmanas att regelmässigt och ingående
undersöka möjligheterna till samarbete vid utbyggandet av universitet
och högskolor med utgångspunkt från departementens behandling av
dessa institutioners budgeter och på grundval av utredningsarbete, utfört
av Nordiska kulturkommissionens vetenskapliga seldion.

I ett av bl. a. herr Olof Pålsson väckt medlemsförslag hade frågan om inrättandet
av en nordisk högskola för trädgårdskonst i överensstämmelse
med ett av Nordiska kulturkommissionen tidigare framlagt förslag tagits
upp. Förslaget vann utskottets tillstyrkan och ledde fram till en av rådet
antagen rekommendation (nr 31), i vilken regeringarna uppmanas att ombesörja
en gemensam nordisk utbildning i trädgårdskonst.

Av de av regeringarna lämnade meddelandena i anledning av rekommendation
nr 18/1957 angående samarbete mellan de nordiska ländernas
forskningsråd framgick, att denna fråga vid undervisningsministermötet
i Stockholm den 13—14 juni 1957 hänvisats till Nordiska kulturkommissionen
samt att hithörande frågor delvis redan blivit lösta, delvis vore under
fortsatt behandling i kulturkommissionen. På förslag av utskottet beslöt
rådet anse frågan som slutbehandlad för rådets vidkommande.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

2. Gemensamma bestämmelser rörande psykologernas yrkesutövning

Ett medlemsförslag, som väckts av bl. a. fru Sjöström-Bengtsson, behandlade
frågan om förutsättningarna för gemensamma bestämmelser om
psykologernas yrkesutövning. Medlemsförslaget utmynnade i en hemställan,
att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna
att tillsätta en utredning i syfte att koordinera reglerna i de nordiska länderna
i vad avser legitimation av psykologer, skydd mot missbruk av psykologiskt
testningsmaterial, psykologernas tystnadsplikt samt gemensam nordisk
arbetsmarknad för psykologer. Det stora flertalet av hörda myndigheter
och organisationer tillstyrkte den begärda utredningen. På förslag
av kulturutskottet — som dock framhöll att frågan vore av den karaktär
att den närmast hörde till socialpolitiska utskottets område — antog rådet
en rekommendation (nr It) till sitt innehåll överensstämmande med medlemsförslagets
hemställan.

3. Studielån, stipendier och skolresor

Av de meddelanden, som regeringarna lämnat i anledning av rekommendation
nr 19/1957 angående rätt att erhålla och nyttja stipendier och lån
i annat nordiskt land än hemlandet in. m., framgick att de nordiska undervisningsministrarna
vid sitt möte i Stockholm den 13—14 juni 1957 beslutat
att överlämna frågan till Nordiska kulturkommissionen. Under kulturutskottets
diskussioner om denna sak befanns det för närvarande icke
vara möjligt att nå fram till en tillfredsställande lösning i fråga om stipendier
till folkhögskoleelever, som önska studera vid folkhögskola i annat
nordiskt land än hemlandet. Utskottet förutsatte emellertid, att kulturkommissionen
under sitt fortsatta arbete skulle söka finna en lösning. Vad anginge
stipendier till studier vid universitet och högskolor hemställde utskottet,
att regeringarna måtte godlaga de riktlinjer, som kulturkommissionen
föreslagit i denna del. Dessa innebära bl. a., att stipendier, som erhållits
i hemlandet, skola få användas också vid skola i annat nordiskt
land och att studenter, hemmahörande i ett annat nordiskt land än studieinrättningens,
skola ha rätt att erhålla stipendier från det förra landet på
samma villkor som dettas egna medborgare samt att studenter, som önska
studera vid högskola i annat nordiskt land än hemlandet under längre tid
än ett år för att där avlägga examen, från den tredje terminen skall äga
rätt att mottaga stipendier från detta land på samma villkor som landets
egna medborgare. Utskottet underströk slutligen denna angelägenhets stora
belydelse. Rådet beslöt avvakta nya meddelanden i saken vid nästa session.

Till belysning av det vid femte sessionen väckta, men då till 1958 års session
uppskjutna förslaget om fria studieutbytesresor för skolungdom
mellan vänörterna hade införskaffats ett omfattande material från bl. a.
föreningarna Norden i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Av uttalandena
framgick, alt man allmänt ansåge studieutbytesresor för skolungdom
mellan vänorterna vara av stort värde. Man avsåge härvid i främsta rum -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 är 1958

met resor mellan två vänorter, genomförda på så sätt att elever vid en
skola i vardera orten, regelmässigt från samma klass, resa till vänorten under
ledning av en lärare och där inkvarteras i hemmen hos jämnåriga samt
aktivt deltaga i skolundervisningen på platsen. Kulturutskottet fann för
sin del, att föreningarna Norden hade den nödvändiga administrativa apparaten
för att i fortsättningen organisera och utbygga verksamheten på detta
område. Det vore enligt utskottet nödvändigt att man från det allmännas
sida gåve ekonomiskt stöd för resor av detta slag för att undgå att föräldrarnas
ekonomiska ställning kornme att bli avgörande för om elev finge
möjlighet att deltaga i en dylik studieutbytesresa eller icke. Järnvägarna
i de olika länderna borde från det allmänna få gottgörelse för sina kostnader
av statsmedel.

På förslag av utskottet antog rådet i enlighet härmed en rekommendation
(nr 10), i vilken regeringarna uppmanades att ställa medel till förfogande
i budgeten så att föreningarna Norden kunna arrangera studieutbytesresor
mellan skolor i de nordiska länderna utan resekostnader för eleverna.
Rekommendationen antogs med 63 röster. En medlem (hr Ericsson
i Kinna) avstod från att rösta.

-4. Gemensam bokmarknad m. m.

I ett av bl. a. herr Ohlon väckt medlemsförslag hade påtalats angelägenheten
av att en nordisk bokmarknad konune till stånd. Enligt förslagsställarna
vore det fråga om icke blott att stärka de kulturella förbindelserna
mellan de nordiska länderna utan även att öka den ömsesidiga förståelsen
av varandras språk. Ekonomiskt sett skulle också fördelar beredas författarna,
om de verkligen kunde räkna hela Norden som omedelbar marknad
för sina verk i stället för som nu endast det egna landet. Förslagsställarna
hemställde, att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna dels att
genomföra vissa förslag som tidigare framlagts av Nordiska kulturkommissionen
för att sprida ökad kännedom om nordisk litteratur dels att uppdraga
åt kulturkommissionen att taga initiativet till ytterligare praktiska
åtgärder för åstadkommande av en gemensam nordisk bokmarknad.

Kulturutskottet uttalade, att förslaget rörde en angelägenhet av den största
betydelse för den kulturella gemenskapen i Norden. Även om förslaget
formellt blott toge sikte på Danmark, Norge och Sverige, ansåg utskottet,
att strävandena att skapa en gemensam bokmarknad också såvitt möjligt
borde omfatta Finland och Island. Det syntes utskottet rimligt att rådet i
första hand sysselsatte sig med de sidor av problemet, där åtgärder från
det allmännas sida vore av nöden antingen i form av positiva åtgärder eller
genom ändring av bestämmelser, som försvåra en gemensam nordisk produktion
och distribution av böcker. Därför borde enligt utskottets mening
varje form av tullar och importrestriktioner för böcker avskaffas, för övrigt
icke blott de nordiska länderna emellan. Utskottet framhöll också önskvärdheten
av att tullar och importrestriktioner på klichéer, matriser, plan -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

scher o. d. upphävas. Förutom åtgärder från det allmännas sida kunde även
en rad åtgärder genomföras av branschens egna män och av andra enskilda.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 30), i vilken
regeringarna uppmanades att uppdraga åt Nordiska kulturkommissionen
att föreslå praktiska åtgärder i syfte att skapa en nordisk bokmarknad
samt att genomföra vissa av kulturkommissionen för sådant ändamål framlagda
förslag avseende statliga understöd ävensom att upphäva tullar och
importrestriktioner på böcker, trycksaker, klichéer och matriser.

Vad angår rekommendation nr 3/1957 angående översättning av finsk och
isländsk facklitteratur till annat nordiskt språk fann utskottet, att regeringarna
i Danmark och Norge ställt medel till förfogande för översättning
av dylik litteratur samt att Finlands regering i princip ställt sig positiv
till rekommendationen. Med tanke på att åtgärder icke vidtagits i samtliga
länder för rekommendationens förverkligande beslöt rådet emellertid
att icke avskriva saken utan avvakta nya meddelanden till nästa session.

Nordiska kulturkommissionen hade i anledning av rekommendation
nr 2/1954 angående översättning till världsspråk av nordisk litteratur avgivit
ett utförligt utlåtande, i vilket kulturkommissionen, efter att ha genomgått
alla med detta projekt förenade fördelar och nackdelar, fann, att
planen på utgivande av en stor serie nordisk litteratur på engelska icke
borde realiseras i sin nuvarande form. Kulturkommissionens uttalande stöddes
av utskottet, som beklagade att uppgiften måste anses olöslig. Utskottet
ansåg liksom kulturkommissionen, att arbetet på att sprida kännedom om
nordisk litteratur i utlandet borde bedrivas framför allt på nationell bas
och omhänderhavas av de institutioner, som ombesörja vederbörande lands
kulturförbindelser med utlandet. Detta arbete borde stödjas av de nordiska
ländernas ambassader och kulturattachéer i Förenta staterna och Storbritannien.
Utskottet uttalade den förhoppningen att statsmakterna komine att
ställa nödiga medel till förfogande. Då ett sådant arbete emellertid icke
kunde anses vara en samnordisk angelägenhet utan måste läggas upp efter
nationella linjer, ansåg utskottet saken böra som slutbehandlad avskrivas
för Nordiska rådets vidkommande. Rådet beslöt i enlighet med detta utskottets
förslag.

5. Internordisk televisionssamverkan

Av regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation nr 4/1957
angående nordisk televisionssamverkan kunde det utläsas, att ett nära samarbete
etablerats mellan de olika radioföretagen i syfte att koordinera
lelevisionsverksamheten såväl inom Norden som gentemot andra länder. Eu
enkelriktad vändbar televisionsförbindelse på sträckan Stockholm—Norrköping—Göteborg—Malmö
hade sålunda tagits i bruk den 23 maj 1958,
varigenom anknytning vunnits mellan de svenska och danska televisionsnälcn
via Malmö och Köpenhamn. I samband med underhandlingar, som
2 ltihang till riksdagens protokoll 19!>8. 1 samt. Nr It 52

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

förts mellan svenska telestyrelsen och den norska teleförvaltningen rörande
en planerad utökning av teleförbindelserna mellan Oslo och Karlstad,
hade man vidare från såväl Norsk rikskringkasting som från Sveriges radio
AB framhållit önskvärdheten av att en televisionsförbindelse, som möjliggjorde
programutbyte mellan de båda länderna, snarast komme till stånd.
Från norsk sida har också framhållits önskvärdheten av att så fort som
möjligt få anslutning till Danmarks och därmed också till Europas televisionsnät
via det svenska televisionsnätet. Enligt de båda programföretagens
önskemål skulle det ifrågavarande förbindelsebehovet för televisionsöverföring
tillgodoses senast under budgetåret 1959/1960. Enligt svenska
telestyrelsens planer skulle vidare linjen Oslo—Karlstad anknytas till linjen
Stockholm—Malmö genom anläggning av en temporär radiolinje mellan
Karlstad och någon punkt på den senare linjen. Då sålunda arbetet på
att nå fram till en intim nordisk samverkan på televisionens område redan
avsatt goda resultat, fann kulturutskottet ingen anledning att avvakta nya
meddelanden från regeringarna i saken. Rådet beslöt också att frågan skulle
anses vara för rådets del slutbehandlad.

6. Kulturfonder

Av de av regeringarna lämnade meddelandena med anledning av rekommendation
nr 3/1956 angående en fond för kulturellt samarbete och av
Nordiska kulturkommissionens berättelse till årets session framgick, att
fondfrågorna fortfarande vore föremål för behandling såväl inom regeringarna
som inom Nordiska kulturkommissionen. Vissa åtgärder på området
hade dock enligt vad som upplysts redan vidtagits; sålunda hade Norge
för budgetåret 1958/1959 anvisat ett belopp om 100 000 norska kronor att
användas efter Nordiska kulturkommissionens hörande för kulturella ändamål.
Svenska regeringen komme att förelägga riksdagen förslag, enligt
vilket en gemensam fond skulle tillskapas för främjande av de kulturella
förbindelserna mellan Finland och Sverige. Fonden skulle uppgå till 5 miljoner
kronor och bildas genom att 1 250 000 kronor avsattes varje halvår
under två års tid med början den 30 juni 1959. Den skulle inbetalas till
hälften i svenska kronor och till hälften i finländska mark och beloppen
tagas ur Finlands räntebetalningar till Sverige.

Rådet beslöt avvakta nya meddelanden i saken till nästa session.

7. Övriga saker

Enligt till rådet överlämnade meddelanden om rekommendation nr 17/
1957 angående samarbete för utbildning av teknisk personal hade det sjunde
nordiska undervisningsministermötet, som den 13—14 juni 1957 hölls
i Stockholm, hänskjutit spörsmålet om teknikerutbildningen till Nordiska
kulturkommissionen. På dess förslag hade två expertkommittéer tillsatts,
av vilka den ena skulle behandla den tekniska utbildningen på högskolestadiet
och den andra övrig teknisk utbildning. Under förhandenvarande

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

omständigheter ansåg kulturutskottet, vilket förutsatte att kulturkommissionen
komme att i sin berättelse till nästkommande session närmare redogöra
för expertkommittéernas arbete, alt frågan nu borde anses slutbehandlad
för rådets del. Två av utskottets ledamöter, herr Ohlon och fru Sjöström-Bengtsson,
reserverade sig emot utskottets förslag och ansågo det vara
önskvärt att rådet finge ytterligare meddelanden i saken från regeringarna
till nästa session. Efter omröstning beslöt rådet att biträda utskottets
förslag. Rekommendationen är sålunda nu slutbehandlad för rådets del.

Vad beträffar rekommendation nr 20/1957 angående utbyggd kursverksamhet
för lärare hade det i Nordiska kulturkommissionens berättelse upplysts,
att kommissionen föreslagit regeringarna vissa åtgärder för förverkligande
av de i rekommendationen framförda önskemålen samt hos regeringarna
anhållit om medel för ändamålet. Utskottet utgick från att regeringarna
komme att ställa de nödvändiga medlen till förfogande och förväntade, att
kulturkommissionen till nästa session komme att närmare redogöra för de
åtgärder som komme att vidtagas med anledning av rekommendationen. Rådet
avskrev rekommendationen som slutbehandlad.

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Gemensam sommartid

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag, från svensk sida biträtt av
herr Nihlfors, om införande av sommartid efter enhetliga regler. I förslaget
hänvisades framför allt till de fördelar för turism och fritidsintressen samt
ur hälsosynpunkt, som ett införande av sommartid skulle medföra. I anslutning
till förslaget hade herrar Ivar Persson och Pettersson i Dahl väckt ett
ändringsförslag om avvisande av medlemsförslaget. I ändringsförslaget
framhöllos särskilt de nackdelar, som ett införande av sommartid skulle
medföra för kommunikationsväsendet och för jordbruket. Inhämtade yttranden
voro starkt delade.

Socialpolitiska utskottet erinrade om att det rådde olika meningar om huruvida
de fördelar, som stode att vinna genom den i medlemsförslaget avsedda
förskjutningen av tidsberäkningen under den ljusa årstiden, vore så värdefulla,
att de borde anses väga över de olägenheter, som skulle bliva förbundna
med en dylik anordning. Enligt utskottets mening vore det inte möjligt
att i nuvarande läge taga någon bestämd ståndpunkt i denna fråga. På
grund härav kunde utskottet icke förorda en rekommendation om införande
av sommartid. Å andra sidan ville utskottet heller icke avvisa förslaget utan
ansåg frågan förtjänt av ytterligare belysning och föreslog därför kompletterande
undersökningar genom regeringarnas försorg i syfte att klarlägga
förutsättningar för införande av sommartid. Utskottet framlade sålunda
förslag till en rekommendation, vari regeringarna uppmanades att närmare
undersöka förutsättningarna för alt införa sommartid i de nordiska länderna
efter enhetliga regler. Mot utskottets förslag reserverade sig tvenne medlem -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

mar, bl. a. herr Pettersson i Dahl, vilka föreslogo att rådet icke skulle företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget.

Vid omröstningen i rådet antogs utskottets förslag till rekommendation
(nr 6) med 52 röster mot 8 (bl. a. herrar Ivar Persson, Pettersson i Dahl,
Skoglund i Doverstorp och Strand). 3 medlemmar avstodo från att rösta,
bl. a. fru Sandström.

2. Hälsovårds- och sjukhusfrågor

Vid sin andra session år 1954 antog rådet en rekommendation nr 12/1954
om utarbetande av planer för det fortsatta arbetet med gemensam nordisk
utbildning av högre tjänstemän i hälsovårdsverksamhet. Det uppdrogs åt
svenska regeringen att vara koordinerande och initiativtagande i det fortsatta
arbetet med denna rekommendation. Sedermera tillkallades en internordisk
kommitté för att utreda frågan med ledamöter och experter från
Danmark, Finland, Norge och Sverige. Kommittén, som antog benämningen
Nordiska kommittén för hälsovårdsutbildning, överlämnade i september 1957
ett betänkande i ämnet (SOU 1958: 8). Kommittén föreslog att man på nordisk
bas skulle på ett avancerat plan anordna en utbildning för högre hälsovårdst
jänstemän, vilken skulle giva en allsidig bild av hela ämnesområdet
»allmän hälsovård». Enligt kommitténs mening borde utbildningen till en
början begränsas till läkare, veterinärer, sjuksköterskor och sanitetsingenjörer.
Kommittén utarbetade förslag till en nordisk hälsovårdshögskola förlagd
till Göteborg. Kostnaderna för skolan skulle fördelas mellan de nordiska
länderna efter vissa av kommittén angivna principer. Genom ett regeringsförslag
föreläde svenska regeringen, som ansåg rådet böra höras, innan
slutlig ställning toges till förslaget, kommittébetänkandet jämte inkomna
yttranden för rådet för yttrande.

Socialpolitiska utskottet uttalade att, även om många skäl talade för att
utbildningen — i enlighet med kommitténs förslag — nu borde organiseras
såsom en nordisk liälsovårdsskola i Göteborg med anknytning till därstädes
befintliga vetenskapliga institutioner inom det medicinska och tekniska området,
det kunde vara förenat med svårigheter att inom den närmaste tiden
genomföra detta förslag. Utskottet ansåg under sådana förhållanden värdefullt,
om man successivt kunde utbygga den nuvarande kursverksamheten i
Göteborg för att därefter så småningom nå fram till en särskild nordisk
liälsovårdsskola i enlighet med kommitténs förslag. Särskilt borde kostnadsfrågan
ytterligare prövas och alla möjligheter att nedbringa utgifterna väl
tillvaratagas.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13), i vilken
regeringarna uppmanades 1) att på grundval av det av Nordiska kommittén
för hälsovårdsutbildning framlagda förslaget och däröver avgivna remissyttranden
fortsätta arbetet med att försöka tillskapa fastare former för
ifrågavarande utbildningsverksamhet, 2) att successivt utvidga den nuvarande
kursverksamheten i Göteborg samt 3) att därefter, när förutsättning -

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

ar därför förelåge, låta genomföra kommitténs förslag om inrättandet av en
särskild nordisk hälsovårdshögskola med de ändringar och jämkningar av
förslaget som befunnes påkallade. Rådet kunde därjämte avskriva ovannämnda
rekommendation nr 12/1954 såsom slutbehandlad.

Vid behandlingen av ett medlemsförslag, väckt bl. a. av herr Pettersson i
Dahl, om samverkan i fråga om undersökningar rörande planering och drift
av sjukhus fann utskottet, att i de olika länderna organ redan funnes, vilka
syssla med sådana undersökningar som åsyftas i medlemsförslaget och vilka
också i viss utsträckning tillgodogöra sig varandras erfarenheter. Vidare
upplystes i utskottet, att vid världshälsovårdsorganisationens Europakontor
i Köpenhamn undersökningar påginge på bred bas angående planering och
drift av sjukhus. Det material, som därvid framkomme, kunde ställas till
förfogande för de regeringar och sjukvårdsmyndigheter som hade intresse
därav. Vidare torde råd och bistånd vid lösandet av uppkommande problem
kunna påräknas från nämnda kontor. Med hänsyn till angivna förhållanden
syntes några särskilda, till de nordiska länderna begränsade organisatoriska
åtgärder i syfte att främja samarbetet på förevarande område utskottet icke
behövliga. Utskottet räknade följaktligen med att erforderligt samarbete och
utbyte av erfarenheter komme till stånd utan att något nordiskt organ inrättades
därför. Rådet biträdde utskottets förslag att icke företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget.

I detta sammanhang förtjänar omnämnas, att rådet beträffande rekommendation
nr 10/1956 angående en nordisk sjukhustidskrift beslöt att anse
saken som slutbehandlad, vilket torde innebära, att rådet icke ville vidhålla
sin önskan om utgivande av en dylik tidskrift.

I anslutning till sitt meddelande om rekommendation nr 13/1954 angående
gemensam hälsotjänst för sjöfolk hade norska regeringen väckt ett tillläggsförslag
om den vidare handläggningen av det* a spörsmål. Rådet anslöt
sig till de i detta tilläggsförslag angivna riktlinjerna och antog en rekommendation
(nr 32), i vilken regeringarna uppmanades att bl. a. vidtaga
erforderliga åtgärder för införande av gemensam hälsotjänst i hamnar utanför
Norden och för antagande av likartade medicinska bedömningsgrunder
vid undersökning i nordiska och främmande hamnar samt att fortsätta det
pågående utredningsarbetet i fråga om gemensam hälsotjänst för fiskare liksom
beträffande försäkringsskyddet för sjöfolk.

3. Gemensam arbetsmarknad för medicinsk personal

Till rådet hade väckts sex medlemsförslag, från svensk sida i samtliga
fall biträdda av herrar Jonsson i Strömsund och Pettersson i Dahl, om införande
av en gemensam arbetsmarknad för olika grupper av medicinsk personal.
Hithörande frågor hade under tiden sedan näst föregående session behandlats
av rådets medicinska arbetsmarknadskommitté, i vilken Sverige företräds
av nyssnämnda båda medlemmar i rådet. Kommitténs arbete utmynnade
i konklusionen att eu gemensam nordisk arbetsmarknad borde skapas

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

för de berörda grupperna, nämligen för farmaceuter, sjuksköterskor, »hälsosystrar»
(distriktssköterskor), barnmorskor, sjukgymnaster och veterinärer.
Kommitténs förslag gingo beträffande flertalet grupper ut på dels att
arbetet med att utjämna olikheterna i utbildningen skulle fortsättas, dels
att lagregler skulle antagas enligt vilka personal, som utbildats i ett nordiskt
land, skulle ha rätt att, eventuellt på vissa villkor, utöva sitt yrke även i annat
nordiskt land. Socialpolitiska utskottet instämde i de slutsatser, till vilka
medicinska arbetsmarknadskommittén kommit fram, och på utskottets förslag
antog rådet på förevarande områden sex rekommendationer (nr 14—
19).

Beträffande farmaceuterna rekommenderades sålunda regeringarna att
fortsätta arbetet med att utjämna olikheterna mellan apotekar- och farmaceututbildningen
i de nordiska länderna samt att antaga lagregler i Danmark,
Finland, Norge och Sverige, som skulle möjliggöra för apotekare, vilka
avlagt vederbörlig examen för utövande av apotelcaryrket i ett av dessa
länder, att erhålla sådan behörighet även i de övriga länderna mot företeende
av bevis om sin behörighet i hemlandet och om erforderliga kunskaper
i det ifrågavarande landets social- och rättsfarmaci.

Vad angår sjuksköterskor uppmanades regeringarna att införa bestämmelser,
som skulle möjliggöra för sjuksköterskor, vilka i ett annat nordiskt
land avlagt examen för utövande av sjuksköterskeyrket, att mot företeende
av bevis om sin behörighet i hemlandet erhålla sådan behörighet även i vistelseland.
I en särskild rekommendation avseende gemensam arbetsmarknad
för hälsosystrar uppmanades regeringarna att låta verkställa en översyn
av utbildningen av hälsosystrar i syfte att möjliggöra för sjuksköterska,
som genomgått grundläggande sjuksköterskeutbildning i ett nordiskt land,
att vidareutbilda sig till hälsosyster i annat nordiskt land, samt att låta utforma
reglerna om hälsosystrar i varje land på sådant sätt, att möjlighet
funnes att efter särskild prövning låta hälsosyster, som utbildats i annat
nordiskt land, utöva sitt yrke i vistelselandet. Rekommendationen beträffande
barnmorskor innehöll, utöver uppmaningar till regeringarna att förenhetliga
utbildningen och att möjliggöra auktoriserande av i annat land
utbildad barnmorska, även en hemställan att låta undanröja eventuella
medborgarskapshinder för auktorisation i annat land än hemlandet.

I rekommendationen om gemensam arbetsmarknad för sjukgymnaster
uppmanades regeringarna att fortsätta arbetet med att utjämna olikheterna
i sjukgymnastutbildningen i de nordiska länderna i syfte att bringa alla utbildningsanstalterna
upp å en för samtliga länder godtagbar nivå ävensom
att efter samråd fastställa de institut, vilkas utbildning kan godtagas som
grund för auktorisation i Norden. Regeringarna borde vidare — i de fall då
utbildningen icke kunde anses likvärdig — utan tidsutdräkt söka fastställa
arten och omfattningen av den tilläggsutbildning, som kunde befinnas erforderlig
i varje land för sig, samt införa en sådan ordning i Danmark, Finland,
Norge och Sverige, som möjliggör för sjukgymnaster, vilka avlagt vederbörlig
examen för utövande av sjukgymnastyrket i ett av dessa länder,

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

att erhålla sådan behörighet även i övriga länder mot företeende av bevis
om sin behörighet i hemlandet och — i förekommande fall -— om genomgången
tilläggsutbildning i vistelselandet.

Även beträffande veterinärer uppmanades regeringarna att påskynda arbetet
med att utjämna sådana olikheter i utbildningen, vilka icke äro betingade
av speciella nationella förhållanden, att undanröja eventuella hinder
för behörighet som veterinär, vilka grunda sig på medborgarskap, samt
att i vederbörande länder införa en sådan ordning, att auktorisation, som
grundar sig på vederbörlig examen för utövande av veterinäryrket i ett av
de nordiska länderna, även skall gälla för utövande av detta yrke i annat
nordiskt land.

Med anledning av antagandet av dessa sex rekommendationer beslöt rådet
att såsom slutbehandlade avskriva fyra tidigare rekommendationer i hithörande
ämnen, nämligen rekommendationen nr 14/1954 angående utbyte
av och gemensam arbetsmarknad för medicinsk personal, rekommendationen
nr 4/1955 om likvärdig läkar-, tandläkar-, apotekar-, veterinär-, sjukgymnast-
och sjuksköterskeutbildning i de nordiska länderna, rekommendationen
nr 10/1955 angående gemensam arbetsmarknad för apotekare
samt rekommendationen nr 19/1956 angående likvärdig utbildning och gemensam
arbetsmarknad för hälsosystrar.

4. Trafiksåkerhetsforskning

I ett i anslutning till meddelandena om rekommendation nr 6/1957 angående
anslag till en nordisk trafikskadeundersökning väckt förslag hade fru
Ekendahl allmänt tagit upp frågan om nordiskt samarbete beträffande trafiksäkerhetsforskningen.
Socialpolitiska utskottet framhävde starkt angelägenheten
av att ett sådant samarbete på trafiksäkerhetsforskningens område
komme till stånd och instämde i de synpunkter, som framförts i tillläggsförslaget.
Emellertid hade utskottet inhämtat att trafiksäkerhetsrådet
i Sverige hade för avsikt att under 1958 kalla vederbörande organisationer
i övriga nordiska länder till ett möte för att behandla för Norden gemensamma
problem. Utskottet fann därför att resultatet av detta förestående
arbete borde avvaktas. Rådet biträdde utskottets förslag och beslöt uppskjuta
tilläggsförslaget till nästa ordinarie session. Den tidigare rekommendationen
i ämnet kunde avskrivas som färdigbehandlad.

5. Övriga saker

I regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 15/1956 angående
hälsovårdsministermöten upplystes, att de nordiska hälsovårdsministrarna
sammanträtt i Stockholm den 12—13 mars 1958 och avsåge att ytterligare
mötas i mån av behov. Rekommendationen ansågs därför av rådet slutbehandlad.

Rekommendation nr 8/1957 angående samarbete rörande konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning avskrevs av rådet såsom slutbehandlad,
då det av meddelandena från regeringarna framgick alt det sam -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

arbete, som avsåges i rekommendationen, inletts genom bildandet av Nordiska
kommittén för konsumentfrågor.

I anslutning till meddelandena från regeringarna om rekommendation nr
18/1956 angående samarbete om invalidvård och de partiellt arbetsföras
problem hade rådet att taga ställning till ett av herr Birger Andersson väckt
tilläggsförslag om tullfrihet för proteser, invalidvagnar och andra hjälpmedel
för vanföra. I tilläggsförslaget påpekades bl. a., att de nordiska länderna
belasta införseln av proteser m. m. med tullar av varierande höjd. Frågan
om gemensamma nordiska tullsatser för här berörda artiklar hade behandlats
av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet i dess förslag till gemensam
nordisk tulltaxa. Det hade där föreslagits, att importen av flertalet här
ifrågavarande artiklar med undantag för hörapparater skulle vara fria från
tull. Förslgsställaren ansåg emellertid, att frågan om införande av tullfrihet
för dessa begränsade, men för de invalidiserades trivsel och möjlighet
till arbetsinsatser viktiga varugrupper borde kunna lösas utan sammanhang
med frågan om införandet av en gemensam nordisk tulltaxa.

Socialpolitiska utskottet delade de principiella synpunkter, som lågo bakom
tilläggsförslaget. Frågan borde enligt utskottet kunna lösas efter de
riktlinjer, som Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet angivit i sitt förslag
till gemensam nordisk tulltaxa. Rådet beslöt på grund härav att antaga
en rekommendation, i vilken regeringarna uppmanades att snarast möjligt
vidtaga åtgärder för införande av tullfrihet eller i förekommande fall av
tullättnader vid import av proteser, invalidvagnar och andra nödvändiga
hjälpmedel för vanföra (nr 33).

I). Saker behandlade av trafikutskottet

1. Lättnader i samfärdseln

Vid sin behandling av regeringarnas meddelande i anledning av rekommendation
nr 11/1957 angående av Nordiska parlamentariska kommittén
lör friare samfärdsel in. in. framställda förslag, vilket innehöll redogörelse
för de åtgärder, som i de olika länderna vidtagits med anledning av nämnda
kommittés slutbetänkande, fann trafikutskottet att en rad av kommitténs
förslag numera genomförts så långt som kunde anses möjligt. Sålunda hade
exempelvis skyldigheten för nordiska medborgare att vid uppehåll i annat
nordiskt land avgiva bostadsanmälan fallit bort; det tillåtna maximibeloppet
valuta, som resande finge in- och utföra, hade höjts i flera länder. Andra
kommitténs förslag hade rådet under behandling i annat sammanhang.
Återstående förslag hade Nordiska samfärdselkommittén tagit upp till behandling.
Med hänsyn härtill ansåg rådet sig kunna avskriva rekommendation
nr 11/1957 såsom slutbehandlad.

Även rekommendation nr 9/1954 angående utvidgad passfrihet avskrevs
av rådet såsom slutbehandlad, sedan överenskommelsen om upphävande av
passkontrollen vid de internordiska gränserna trätt i kraft den 1 maj 1958.
Utskottet gav i detta sammanhang uttryck åt sin tillfredsställelse med vad

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

som åtgjorts. Med rekommendationens genomförande har Norden (utom
Island) blivit ett enhetligt passområde.

I fråga om rekommendation nr G/1956 angående tull- och passkontroll vid
gemensamma stationer in. in., som i punkt 1 behandlar inrättandet av dylika
tullstationer vid de internordiska gränsövergångarna, kunde utskottet
konstatera, att samtliga norsk-svenska tullstationer nu deltaga i den pågående
provverksamheten och att förslag till ett norsk-svenskt avtal jämte
föreskrifter är under utarbetande. De erfarenheter rörande gränstullarbetet,
som sålunda gjorts i Norge och i Sverige, förutsatte utskottet skulle kunna
utnyttjas även vid inledandet av ett liknande samarbete mellan Finland —
Sverige och Finland Norge. Utskottet uttalade sin synnerliga tillfredsställelse
över det sätt på vilket denna fråga handlagts av berörda myndigheter.
Denna punkt av rekommendationen kunde rådet sålunda avskriva såsom
slutbehandlad.

Vad beträffar samma rekommendations punkt 2 angående befrielse från
tullkontroll för vissa slag av inskrivet resgods inhämtades av regeringarnas
meddelanden, att sådan befrielse genomförts i Danmark och i Sverige. Frågan
om ytterligare förenklingar i samtliga nordiska länder vore emellertid
under övervägande. Då resultaten härav kunde väntas bliva förelagda rådet
vid dess nästa ordinarie session, beslöt rådet att i denna del avvakta nya
meddelanden i saken.

Enligt de meddelanden, som regeringarna lämnat med avseende på rekommendation
nr 7/1956 angående in- och utförsel av upplysningsfilm
m. in. utan tullgranskning, vore införseln av sådan film tullfri i samtliga
länder, men vissa svårigheter förelåge att nå fram till ensartade bestämmelser
beträffande utlämning av sådan film till adressaten utan tullgranskning.
Då emellertid frågan varit föremål för behandling vid de nordiska
tullmötena och tullstyrelserna syntes på allt sätt vilja underlätta tullbehandlingen
av sådan film, ansåg sig rådet kunna avskriva rekommendationen
såsom slutbehandlad.

I anledning av regeringarnas meddelanden rörande rekommendation nr
8/1954 angående nordiskt carnetområde framhöll utskottet, att de i Danmark,
Finland, Norge och Sverige genomförda ändringarna, enligt vilka
även icke nordiska motorfordon kunna passera gränserna utan formaliteter,
innehure att större lättnader skapats på detta området än det i rekommendationen
förordade carnetområdet skulle ha medfört. Med anledning härav
beslöt rådet avskriva saken såsom slutbehandlad.

2. Skandinaviens förbindelser med kontinenten

I ett medlemsförslag, väckt av hl. a. fru Sandström, hade framhållits angelägenheten
av att regeringarna undersökte möjligheter och riktlinjer för
koordination vid utbyggandet av förbindelserna mellan Norden och kontinenten
samt alt de därvid fastställde prioritetsordningen mellan utbyggnaden
av olika trafikleder, ävensom att de framlade förslag om principerna för

Knngl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

finansieringen och fördelningen av kostnaderna. I medlemsförslaget underströks,
att den kraftigt ökade trafiken mellan de nordiska länderna samt
kontinenten ställde stora krav på utbyggnaden av kontinentförbindelserna.

Det syntes trafikutskottet vara en viktig uppgift att utifrån en nordisk
helhetssyn åstadkomma en analys av trafikproblemen och på grundval
därav uppdraga gemensamma riktlinjer för målsättningen och den fortsatta
verksamheten på detta område. Utskottet stödde därför medlemsförslaget,
utom i vad avsåg kravet på ett fastställande av prioritetsordningen mellan
olika projekt, vilket enligt utskottets mening skulle onödigt låsa utvecklingen
och förhindra ett samtidigt förverkligande av de aktuella trafiklederna.
Vidare fann utskottet angeläget att tillgängliga upplysningar, ägnade
att belysa i förslaget behandlade spörsmål, ställdes till rådets förfogande.
Särskilt efterlystes en analys av trafikbehovet mellan Norden och kontinenten
på längre sikt och dettas fördelning mellan olika delar av Norden,
kostnaderna för olika projekt samt en redogörelse för de tekniska möjligheterna
att tillämpa koncessionssystemet vid exempelvis stora brobyggen.
På förslag av utskottet antog rådet i överensstämmelse med vad ovan anförts
en rekommendation (nr 8), i vilken regeringarna uppmanades att låta
undersöka möjligheter och riktlinjer för koordination vid utbyggandet av
förbindelserna mellan Norden och kontinenten ävensom att framlägga förslag
om principerna för finansieringen och fördelningen av kostnaderna
samt att redovisa erforderligt material för dessa spörsmåls belysande.

Av regeringarnas meddelande om rekommendation nr 4/1953 angående en
fast förbindelse mellan Sverige och Danmark i Öresund framgick, att de s. k.
Öresundsdelegationerna väntas kunna slutföra sitt arbete under år 1960.
Rådet beslöt avvakta nya meddelanden i saken till nästa session.

3. Förbindelserna i norra Skandinavien och till Island

Ett flertal saker, som rådet hade till behandling, berörde trafikförbindelserna
i de nordligaste delarna av Finland, Norge och Sverige.

Till gemensam handläggning företog rådet dels den från föregående session
uppskjutna saken om vägförbindelserna mellan Norge och Sverige dels
ock ett till sjätte sessionen väckt medlemsförslag, biträtt från svensk sida
av fru Sandström, om särskilda anslag till vägar i Finlands, Norges och
Sveriges nordligaste områden. Förstnämnda fråga hade före sessionen studerats
av Nodiska rådets vägkommitté, som i sitt uttalande framhållit bl. a.
att frågan om vägförbindelserna mellan Norge och Sverige, särskilt i avsnittet
norr om Storlien, på uppdrag av de båda ländernas regeringar för
närvarande vore föremål för ingående utredningar hos de svenska och
norska vägmyndigheterna. Då dessa undersökningar icke slutförts, beslöt
rådet på förslag av trafikutskottet att åter uppskjuta behandlingen av den
förra frågan i vad den anginge dessa särskilda vägförbindelser till nästa
session.

Beträffande det till sessionen väckta medlemsförslaget om särskilda an -

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

slag till vägar inom Nordkalotten fann utskottet, att det för Sveriges del
kunde erbjuda vissa budgettekniska svårigheter att bevilja sådana anslag.
Det avgörande syntes emellertid utskottet vara icke så mycket de budgetmässiga
formerna utan det förhållandet att man vid förhandlingar mellan
de berörda ländernas regeringar kunde finna en formel att tillgodose det
önskemål, som angivits i medlemsförslaget, nämligen en snabb och ändamålsenlig
utbyggnad av vägförbindelserna i norr. På förslag av utskottet
antog rådet en rekommendation (nr 23), i vilken regeringarna uppmanades
att i ländernas vägbudgeter taga särskild hänsyn till behovet av en utbyggnad
av vägförbindelserna i de nordliga områdena och att undersöka möjligheterna
att uppföra en särskild post för internordiska vägar i budgeten.

Finlands regering hade framlagt ett regeringsförslag om samarbete mellan
Finland och Sverige i fråga om järnvägsbygge i Tornedalen. Efter en
erinran om att det för närvarande funnes järnvägar på såväl den svenska
som den finländska sidan av Torne älv ungefär lika långt norrut framhölls
i förslaget, att flera omständigheter talade för önskvärdheten av att en
järnvägsförbindelse droges längre norrut i Torne-Muoniälvdalen. Ett av
de skäl, som Finlands regering åberopat såsom grund för utbyggande av
järnvägsförbindelserna i detta område, vore förekomsten av järnmalmsfyndigheter
i Kolari kommun i Finland, vilkas bearbetande skulle bidrags
til! traktens industrialisering. I trafikutskottet upplystes från finländsk
sida emellertid, att undersökningarna beträffande dessa malmfyndigheters
omfattning ännu icke slutförts, varför transportbehovets storlek för närvarande
icke kunde bestämmas. På förslag av utskottet beslöt rådet därför
att uppskjuta behandlingen av regeringsförslaget till rådets nästa session.

I detta sammanhang bör ett annat medlemsförslag, väckt av bl. a. Birger
Andersson, beaktas. Förslaget behandlade frågan om möjligheterna att
fastställa sådana frakttariffer för stats järnvägarna i Finland, Norge och
Sverige, att Narvik bättre skulle kunna utnyttjas såsom transithamn. Medlemsförslaget
hade föranletts av ett betänkande, som avgivits av en av Narviks
stad tillsatt kommitté, Transiludvalget for Narvik. I detta hade uppmärksamheten
fästs vid den betydelse, som Narvik kunde komma att få
såsom transithamn vid en utbyggnad av näringslivet inom Nordkalotten. Utskottet
fann, att frågan behövde närmare utredas men utgick från att Nordiska
samfärdselkommittén, som upptagit frågorna om järnvägstaxorna på
sitt arbetsprogram, komine att ombesörja denna utredning. På förslag av utskottet
beslöt därför rådet att icke vidtaga någon åtgärd i anledning av medlemsförslaget.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 12/
1957 angående ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste
områden — för rådets behandling av denna rekommendation i övrigt
redogöres nedan under E punkt 4 — hade bl. a. fru Sandström väckt ett
tilläggsförslag om sammanknytning av flygförbindelserna inom Nordkalotten.
1 förslaget hänvisades till att ett vart av länderna Finland, Norge och
Sverige på senare år utbyggt flygförbindelserna till sina nordligaste om -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

råden. En sammanknytning av dessa nationella flyglinjer på Nordkalotten
skulle korama icke enbart turismen utan även andra näringsgrenar till godo.
Utskottet delade denna uppfattning, och på dess förslag antog rådet en rekommendation
(nr 21) till regeringarna i de berörda länderna att undersöka
förutsättningarna och möjligheterna för en vidare utveckling av flygförbindelserna
i norr.

Även i fråga om rekomendation nr 9/1957 angående förbättring av trafikförbindelserna
mellan Island och övriga nordiska länder beslöt rådet avvakta
nya meddelanden från regeringarna. Utskottet, som med stort intresse
tagit de! av de överlämnade meddelandena, hälsade med tillfredsställelse
att också i Island en rad åtgärder vidtagits i rekommendationens syfte.

4. Turiststatistik

De problem, som uppstått beträffande insamlingen av turiststatistiska
data efter införandet av den nordiska passfriheten, hade tagits upp i ett
medlemsförslag, väckt av bl. a. herrar Nihlfors och Strand. I förslaget framhölls
att i samband med införandet av passfriheten den hittills utnyttjade
möjligheten bortfallit att med hjälp av kontrolluppgifter, insamlade av passpolisen,
sammanställa statistiska data rörande utlänningars resor i de nordiska
länderna. Förslagsställarna hemställde därför, att rådet skulle uppmana
regeringarna att anvisa medel för lämpligaste förfarande för att efter
införandet av passfriheten få till stånd en tillfredsställande resandestatistik,
som vore så beskaffad, att uppgifterna för de nordiska länderna bleve
inbördes jämförbara.

Till trafikutskottet överlämnades en plan för turiststatistiken i de nordiska
länderna innehållande uppgifter om hur insamlandet skulle tillgå.
Danmark hade ej deltagit i arbetet med planen och dess statistiska myndighet
hade ej heller accepterat densamma, främst på grund av tekniskt-statistiska
skäl. På grundval av det föreliggande materialet ansåg sig utskottet
icke kunna taga bestämd ställning till behovet av särskild turiststatistik
i de nordiska länderna, helst som inga kostnadsberäkningar förelåge. Betänkligheter
reste sig också enligt utskottet mot införandet av en ordning
för insamlandet av uppgifter, som kunde vålla irritation och försening bland
de resande och alltså motverka strävandena att förenkla passerandet av
statsgränserna. På utskottets förslag beslöt emellertid rådet en rekommendation
(nr 24), vari regeringarna uppmanades att undersöka metoderna för
och behovet av nordisk turiststatistik samt att, om behov förelåge, framlägga
förslag om ordnandet av sådan statistik.

5. Samverkan beträffande sjöräddning och meteorologisk tjänst

Det i rekommendation nr 27/1957 angående nordisk samverkan för sjöräddning
i Nordsjön berörda spörsmålet om stationering i Nordsjön av ett
kombinerat sjöräddnings- och väderleksfartyg borde enligt trafikutskottet
icke ses enbart ur nordisk synvinkel utan behandlas såsom en för samtliga
nordsjöländer gemensam angelägenhet. Dock hade, enligt vad som upp -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

lystes i utskottet, av icke nordiska länder endast förbundsrepubliken Tyskland
visat en positiv inställning till frågan. I detta läge ämnade enligt meddelandena
norska fiskeridepartementet föreslå vederbörande myndigheter i
Danmark och Sverige samt förbundsrepubliken Tyskland det arrangemanget
att dessa länder tillsammans med Norge skulle åtaga sig kostnaderna för
utläggning av det norska staten tillhöriga motorfartyget »Nordsyssel» under
tre månader under den närmast kommande vinterperioden. Kostnaderna
härför beräknades till 90 000 norska kronor. Utskottet fann det angeläget
att ansträngningar gjordes att erhålla bidrag till ifrågavarande ändamål
från så många länder som möjligt runt Nordsjön. På förslag av utskottet
beslöt rådet att avakta nya meddelanden i saken till nästa session.

Finlands regering hade i ett regeringsförslag hemställt, att rådet måtte
till behandling upptaga frågan om anläggandet av ett gemensamt nordiskt
centrum för långtida väderleksprognoser. I förslaget framhölls värdet av
dylika prognoser för en mer ändamålsenlig planering av bl. a. vintersjöfarten
och vattenkrafthushållningen. Enär de med utarbetandet av dylika
prognoser förenade kostnaderna vore höga och då de nordiska länderna
territoriellt bildade en relativt sammanhängande enhet, borde enligt regeringsförslaget
en mera permanent samverkan inledas på detta område.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9), som i två
skilda punkter behandlar å ena sidan medellånga (vecko-) väderleksprognoser
och å andra sidan månadsprognoser. Regeringarna i Danmark, Finland
och Sverige uppmanades att inleda samarbete om upprättandet av veckoprognoser
i sådan form att de svenska erfarenheterna på området komme
Finland och Danmark till godo; vidare uppmanades samtliga regeringar
att uppdraga åt de meteorologiska institutionerna i vederbörande land att
uppgöra en plan för samverkan i syfte att åstadkomma långtida väderleksprognoser
samt att bedriva för ändamålet erforderlig forskning och försöksverksamhet.

6. Övriga saker

Trafikutskottet uttalade att det med stort intresse tagit del av berättelsen
från Nordiska samfärdselkommittén, som bildats i enhetlighet med rådets i
rekommendation nr 1/1957 angående tillsättande av ett permanent utredningsorgan
för samfärdselfrågor uttryckta önskemål. Med särskild tillfredsställelse
konstaterade utskottet att samfärdselkommittén tagit upp till behandling
de frågor i slutbetänkandet från Nordiska parlamentariska kommittén
för friare samfärdsel in. in., vilka ännu ej kunde anses som slutbehandlade.
Även planerna på en mer fullständig kartläggning av kommunikationsproblemen
inom Norden vunno utskottets gillande. Rådet beslöt avskriva
den nämnda rekommendationen såsom slutbehandlad.

Även rekommendation nr 8/195(1 angående samarbete om transportekonomisk
forskning fann rådet vara slutbehandlad, sedan numera eu nordisk
kommitté för samordning av transportforskningen (Nordiska transport -

forsk

stånd.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

Beträffande rekommendation nr 9/1955 angående samordning av järnvägstaxor
m. in. kunde utskottet, såvitt gällde persontrafiken, icke finna att
nämnvärda framsteg gjorts utöver vad som meddelats vid tidigare sessioner.
Rörande godstrafiken meddelade emellertid regeringarna, att en ny
nordisk godstariff — en sådan tillkom första gången år 1953 — omfattande
även Finland troligen komme att träda i kraft i början av år 1959. Av lämnade
redogörelser framginge enligt utskottet vidare, att järnvägsmyndigheterna
fortlöpande hade uppmärksamheten fäst på det önskvärda i ytterligare
samordning av taxor och befordringsbestämmelser och att samarbete påginge
för att underlätta samfärdseln över statsgränserna. Då det huvudsakliga
syftet med rekommendationen därmed syntes vara tillgodosett, förer
slog utskottet, att rådet måtte finna saken vara slutbehandlad. Rådet biföll
utskottets förslag.

Med hänsyn till de upplysningar, regeringarna lämnat i sina meddelanden
i anledning av rekommendationen nr 8/1955 angående lättnader för den
internordiska buss- och lastbilstrafiken, fann sig rådet böra avskriva ifrågavarande
rekommendation såsom färdigbehandlad.

Av till rådet överlämnade meddelanden avseende rekommendation nr
20/1956 angående samverkan på renskötselns område framgick, att utredningar
om hithörande problem påginge i Sverige i kontakt med vederbörande
finländska och norska institutioner. I meddelandet från Finlands regering
hade framförts ett förslag om upprättande av ett permanent organ på renhushållningens
område. Utskottet konstaterade, att man i Nordiska samerådet
redan hade ett organ för samarbete bl. a. beträffande renskötseln.
Vidare torde de utredningar, som påginge, komma att giva erfarenheter av
hur ett kontaktorgan borde vara beskaffat. I avvaktan på slutförandet av
dessa utredningar, vilket beräknades ske under 1959, ansåg utskottet ett
ställningstagande till det finländska förslaget böra anstå. På förslag av utskottet
beslöt rådet därför att avvakta nya meddelanden i saken till nästa
session.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den viktigaste saken vid sessionen var frågan om vidgat ekonomiskt samarbete
i Norden. Till grund för rådets diskussioner i denna fråga lågo de
till regeringarnas meddelande i anledning av rekommendation nr 22/1954
angående nordiskt ekonomiskt samarbete fogade utredningarna, som utförts
av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet. I anslutning härtill hade
väckts ett tilläggsförslag, bl. a. av herr Ohlin, om förberedande förhandlingar
om utformningen av en eventuell nordisk tullunion.

I nämnda rekommendation nr 22/1954 hade Nordiska rådet rekommenderat
regeringarna att arbeta för ett vidgat ekonomiskt samarbete i Norden.
Bl. a. uttalades i rekommendationen önskemål om att regeringarna skulle
klarlägga möjligheterna att använda enhetliga tullsatser gentemot icke -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

nordiska länder samt igångsätta ett arbete för att avveckla tullarna och handelsrestriktionerna
vid de internordiska gränserna i den omfattning och i den
takt, som ansåges förenligt med varje lands särskilda förhållanden. I anledning
av denna rekommendation hade regeringarna igångsatt ett omfattande
utredningsarbete, som nu i huvudsak slutförts och vars resultat redovisas
i ovannämnda utredningar, omfattande åtta band. I samband med att
regeringarna överlämnade dessa till rådet, hade de understrukit att de själva
icke tagit någon ställning till rapporternas innehåll.

I tilläggsförslaget anförde förslagsställarna bl. a. följande:

Det syntes önskvärt att regeringarna nu snarast upptager frågan till behandling
och inleder närmare överläggningar om en eventuell nordisk tullunions
utformning. Det är tänkbart att sådana överläggningar kan visa,
att behov finns av kompletterande expertutredningar, vilka i så fall bör utföras
utan dröjsmål. Utgången av förhandlingarna inom OEEC synes endast
i begränsad mån inverka på utformningen av en eventuell nordisk tullunion.
Samma skäl som tidigare ansetts tala för de internordiska expertutredningarna
kunde därför nu anföras för att det förberedande arbetet vidareföres
på det politiska planet i avvaktan på att tiden är inne för ett beslut i ena
eller andra riktningen. Då mycket snabba avgöranden kan bliva nödvändiga,
sj nes önskvärt att det närmare utformandet av en eventuell nordisk
tullunion fortsätter och föres så långt fram detta är möjligt under nuvarande
omständigheter.

Tilläggsförslaget utmynnade i enlighet härmed i en hemställan, att rådet
måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige
att på grundval av de överlämnade rapporterna i samverkan med rådet upptaga
förberedande förhandlingar om utformningen av en eventuell nordisk
tullunion i syfte att undvika ett dröjsmål, när förutsättningar i övrigt för
ett beslut förelåge.

Enär i tilläggsförslaget sambandet mellan tillskapandet av en nordisk
marknad och tillkomsten av ett europeiskt frihandelsområde berörts, var
ekonomiska utskottet oförhindrat att upptaga jämväl hithörande spörsmål
i sitt arbete med denna sak.

Vad angår den nordiska marknaden erinrade utskottet om sin förberedande
behandling av frågan vid utskottets möten i Hindås den 8—10 november
1957 och i Saltsjöbaden den 22—23 september 1958. Enligt utskottets
uppfattning saknades emellertid för närvarande förutsättningar för en
realbeliandling av saken, varför utskottet under förliandenvarande omständigheter
icke kunde hemställa till rådet att antaga en rekommendation till
regeringarna angående formerna för det ekonomiska samarbetet i Norden.
Emellertid hade enligt utskottets uppfattning experternas arbete nu fortskridit
så långt, att det syntes ändamålsenligt att arbetet i frågan fördes
vidare på regeringsplanet. Utskottet pekade särskilt på angelägenheten av
alt expertutredningar beträffande jordbruksvarorna samt om valuta- och
betalningsbalansproblemen färdigställdes. Med tanke på den betydelse, som
måste tilläggas frågan, syntes det utskottet ändamålsenligt att regeringarna,
i den utsträckning så vore möjligt, hölle kontakt med rådets ekonomiska

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

utskott under sina förhandlingar om saken. På förslag av utskottet antog
rådet en rekommendation (nr 26), i vilken regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige uppmanades att på grundval av de av Nordiska
ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade rapporterna och i kontakt med
rådet upptaga förhandlingar om formerna för det nordiska ekonomiska samarbetet
i syfte att kunna förelägga saken för parlamenten, när förutsättningarna
för ett avgörande förelåge.

I utskottets diskussioner kring utvecklingen av förhandlingarna inom
OEEC:s ram om ett europeiskt frihandelsområde deltogo endast de danska,
isländska, norska och svenska ledamöterna av utskottet. Dessa underströko
den avgörande betydelsen av att förhandlingarna om upprättande av ett
europeiskt frihandelsområde ledde fram till ett positivt resultat så snart, att
genomförandet av Romfördragen om sexmaktssamarbetet icke medförde
olikformig behandling av länderna beträffande avvecklingen av tullar och
kvantitativa importrestriktioner. Nämnda ledamöter av utskottet uttalade
därför, att det vore av den största vikt att de länder, som i mer än två år
förhandlat om upprättandet av ett frihandelsområde, snarast nådde fram
till en sådan enighet, att man undginge en splittring, som kunde medföra
handelspolitiska faror och vars ekonomiska och politiska konsekvenser kunde
bliva synnerligen vittgående. Man ville därför understryka de berörda
ländernas gemensamma intresse av en lösning, som såväl under övergångstiden
som på längre sikt tillgodosåge de nämnda nordiska ländernas behov.
Med hänsyn till de synpunkter, som framförts under förhandlingarna
inom OEEC, fann utskottets ifrågavarande ledamöter anledning att framhäva
det betydelsefulla och det berättigade i att en ordning tillskapades, som
kunde leda fram till en säkrad och växande export från dessa länder av
jordbruksprodukter, som vidare medförde en utvidgad marknad för fisk
och fiskeprodukter och som slutligen garanterade att träförädlingsprodukterna
och metallerna effektivt inordnades i frihandelssystemet. Det ansågs
vidare betydelsefullt, att frihandelsområdet utformades under tillbörligt beaktande
av deltagarländernas handel med utanförstående länder.

Vid rådets behandling av denna punkt avstodo medlemmarna från Finland,
under åberopande av bestämmelsen i 10 § andra stycket i stadgan för rådet,
att deltaga i omröstningen rörande denna rekommendation (nr 27). Den antogs
med 51 röster mot 1. I rekommendationen uppmanades regeringarna
i Danmark, Island, Norge och Sverige att informera sina förhandlingspartner
inom OEEC om de ovan nämnda synpunkterna och att gemensamt göra sitt
yttersta för att under förhandlingarna inom OEEC få en lösning genomförd,
som kunde säkra upprätthållandet och stärkandet av det ekonomiska samarbetet
i Europa genom bildandet av ett frihandelsområde.

I detta sammanhang behandlade utskottet även regeringarnas meddelanden
om rekommendation nr 1/1954 angående rättslig likställighet för nordiska
medborgare i fråga om yrkesfiske. Då de frågor, som tagits upp i denna
rekommendation, sedermera behandlats av ett specialutskott för fisk och
fiskprodukter inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet och beröras i

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

dess rapporter, beslöt rådet, på förslag av utskottet, som ansåg att denna
fråga icke längre borde behandlas särskilt, att avskriva nämnda rekommendation
som slutbehandlad.

2. Östhandeln

I ett av fyra finländska medlemmar av rådet väckt medlemsförslag uppmanades
rådet att rekommendera regeringarna att låta verkställa en utredning
angående medlemsstaternas möjligheter att utvidga handels- och det övriga
ekonomiska samarbetet med Sovjetunionen och de folkdemokratiska länderna
samt till den närmast följande sessionen överlämna ett sammandrag
över resultaten av dessa undersökningar.

Ekonomiska utskottet uttalade i anledning av medlemsförslaget, att det
vore naturligt att de nordiska länderna i största möjliga utsträckning sökte
utvidga sina handelsförbindelser med alla länder, inklusive Sovjetunionen
och de folkdemokratiska länderna. Utskottet pekade på att handeln med
dessa senare länder vore av bilateral karaktär och att det därför vore naturligt,
att de nordiska länderna var för sig hade uppmärksamheten riktad mot
möjligheterna av en utvidgning av handeln med de nämnda länderna. På förslag
av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) i frågan, i vilken
regeringarna uppmanades att verkställa undersökningar av sina länders
möjligheter att utvidga handeln och övrigt ekonomiskt samarbete med Sovjetunionen
och andra folkdemokraliska länder.

3. Gränshandelsfrågors handläggning

Genom ett av herr Sehlstedt väckt medlemsförslag togs de med gränshandeln
förenade frågorna upp till rådets behandling. I förslaget hette det bl. a.,
att de restriktioner, som på senare år vidtagits i syfte att inskränka gränshandeln,
genomgående vållat irritation, delvis av rätt elakartad beskaffenhet;
vid flera tillfällen hade dylika restriktioner i ett land, vilka syftat till alt
försvåra eller förhindra en gränshandel, som blivit ur myndigheternas synpunkt
alltför livlig, varit till allvarligt ohägn för det nordiska samarbetets
vidare utveckling. Medlemsförslaget utmynnade därför i en hemställan, att
rådet måtte rekommendera de nordiska ländernas regeringar att förklara sig
vilja, då åtgärder syftande till ett ingripande i gränshandeln mellan nordiska
länder planerades, konsultera berörda länder innan beslut fattades.

Ekonomiska utskottet uttalade för sin del, att det vore önskvärt att undgå
att bestämmelser, som inskränkte gränshandeln, fattades av ett lands myndigheter
utan förhandskonsultation med myndigheterna i andra berörda länder.
På förslag av utskottet antog rådet i enlighet härmed en rekommndation
(nr 5), i vilken regeringarna uppmanades att förklara sig villiga att, i samband
med vidtagande av lagstiftande eller administrativa åtgärder på gränshandelns
område, innan beslut fattades, konsultera berörda nordiska grannländer.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 52

34 Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

4. Ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste områden

Av de av regeringarna lämnade meddelandena i anledning av rekommendation
nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och
Sveriges nordligaste områden inhämtades bl. a., att de tre ländernas vattenkraftsmyndigheter
genom en för ändamålet bildad Nordisk vattenkraftskommitté
dryftat frågan om samarbete beträffande utnyttjandet av gränsvattendragen
mellan länderna i samband med utbyggandet av vattenkraften. Kommittén
hade avlämnat en rapport om sitt arbete, vilken såsom bilaga fogats
till regeringarnas meddelanden.

I samband med behandlingen av dessa meddelanden hade rådet att taga
ställning till ett av herr Skoglund i Doverstorp väckt tilläggsförslag, i vilket
rådet uppmanades att rekommendera regeringarna att fortsätta det sålunda
inledda samarbetet å vattenkraftens område i de former som föreslagits av
vattenkraftskommittén. Detta tilläggsförslag biträddes av rådet, som sålunda
i en rekommendation (nr 22) tillrådde regeringarna i Finland, Norge och
Sverige alt fortsätta det inledda samarbetet på kraftområdet mellan nämnda
tre länder samt därvid i första hand låta utarbeta en plan för utbyggande av
vattenkraften i Torne älv och Kalix älv och i samband därmed framlägga
förslag'' om den administrativa och juridiska handläggningen i de berörda
länderna av en sådan utbyggnad, ävensom att undersöka om behov förelåge
av en allmän vattenrättskonvention mellan dels Finland och Norge, dels
Finland och Sverige.

Däremot gjorde rådet icke något uttalande beträffande de mellan Finland
och Norge pågående förhandlingarna om en finländsk-norsk cellulosafabrik
i Kirkenes-området.

5. Hjälpen till underutvecklade länder

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats ett medlemsförslag, väckt av
bl. a. herr Alemyr, om samordning av hjälpen till underutvecklade länder
in. m. Till medlemsförslaget hade fogats en däri åberopad skrivelse från de
socialdemokratiska ungdoms- och studentorganisationerna i Norden, i vilken
vissa konkreta planer för den framtida hjälpen till de underutvecklade
länderna diskuterades. Ekonomiska utskottet anförde för egen del, att det
med tillfredsställelse konstaterade att de nordiska länderna ställt sig positiva
till aktuella nya hjälpåtgärder inom Förenta Nationernas ram och att
ett nära samarbete mellan de nordiska länderna påginge på detta område.
Utskottet sade sig vidare utgå från att de nordiska länderna komme att även
framgent fortsätta sitt arbete för de underutvecklade länderna samt att regeringarna
komme att till övervägande upptaga den skrivelse från de socialdemokratiska
ungdoms- och studentorganisationerna, vilken fogats till medlemsförslaget.
Under hänvisning härtill föreslog utskottet, att rådet icke
skulle vidtaga någon åtgärd i anledning av medlemsförslaget. Rådet biföll
detta utskottets förslag.

Kungi. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 11)58

6. Atomenergifrågor

Till efterkommande av rådets rekommendation nr 10/1957 angående ökat
samarbete beträffande atomforskning och atomenergins fredliga bruk hade
sedan föregående session tillsatts ett gemensamt nordiskt kontaktorgan för
atomenergifrågor med uppgift att nära följa planeringen och verksamheten
på atomenergiområdet samt befordra de möjligheter till nordiskt samarbete,
som därvid framkomme, innefattande bland annat industriellt samarbete på
reaktorområdet. Vidare hade i enlighet med rekommendationens förslag inrättats
ett nordiskt institut i Köpenhamn för teoretisk atomfysik. Ekonomiska
utskottet kunde sålunda med tillfredsställelse konstatera, att rekommedationen
förverkligats, och på dess förslag avskrev rådet rekomendationen
såsom slutbehandlad.

7. Övriga saker

I ett av bland andra herr Sehlstedt väckt medlcmsförslag hade förordats,
att de nordiska länderna skulle gemensamt utgiva en statistisk skrift, avsedd
för utländska läsares bruk. Enligt ekonomiska utskottet rådde enighet om
att det vore önskvärt, alt de nordiska länderna kunde presentera fakta om
sina länder i en sådan skrift, men del förordade — med tanke på att olika
meningar rådde om skriftens omfattning och kostnaderna därför — afl saken
bleve föremål för ytterligare utredning. På förslag av utskottet antog
rådet därför en rekommendation (nr 4) till regeringarna med begäran om
närmare utedning rörande omfånget av och kostnaderna för en skrift av
sådan karaktär, som avsåges i medlemsförslaget.

Rekommendation nr 26/1957 angående rättslig likställdhet för nordiska
medborgare i fråga om kustfart hade enligt regeringarnas meddelanden nu
genomförts utom vad avsåge Finland och beträffande Danmark och Sverige
såvitt anginge finländska fartyg i vissa fall. Under sådana omständigheter
kunde rådet trots gjorda framsteg icke avskriva rekommendationen vid denna
session.

Då det av regeringarnas meddelanden om åtgärder i anledning av rekommendation
nr 24/1957 angående ändrade bestämmelser rörande upphuggning
av gränserna mellan Finland, Norge och Sverige framgick, att de av
rådet uttalade önskemålen realiserats, beslöt rådet, på förslag av utskottet,
att avskriva denna sak såsom slutbehandlad för rådets del.

Även rekommendation nr 25/1957 angående främjande av kontakten mellan
nordiska institutioner på utländsk botten avskrevs av rådet som slutbehandlad,
då det av regeringarnas meddelanden inhämtades, att ett livligt
och fruktbringande samarbete pågick mellan de organ och institutioner,
som syssla med välfärdsanordningar för sjömän i utlandet, ävensom att ett
löpande samarbete förekom mellan ländernas turisttrafikorganisationer.
Utskottet hade bl. a. uppmärksammat frågan om samarbete mellan turistkontoren
i New York, vilken dock ännu ej lösts.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

I ett av bl. a. herr Pettersson i Dahl väckt medlemsförslag hade förordats
åtgärder för en närmare samordning av resurserna på husdjursforskningens
område. Förslaget vann utskottets stöd, och på dess hemställan antogs en
rekommendation (nr 28) till regeringarna att undersöka möjligheterna för
en samordning av de nordiska ländernas resurser på husdjursforskningens
omåde och afl understödja Nordiska jordbruksforskares förening i dess
arbete.

III. Generaldebatten

I generaldebatten i anledning av presidiets rapport deltogo 13 talare. Den
inleddes av finansminister Kampmann, fungerande dansk statsminister,
samt statsministrarna Erlander, Sverige, Fagerholm, Finland, och Gerhardsen,
Norge. Vidare deltog bl. a. hr Ohlin. I debatten berördes — utöver
frågan om ekonomiskt samarbete och andra frågor, som behandlades under
särskilda punkter på dagordningen — ett antal spörsmål, vilka icke senare
under sessionen kommo upp i rådet.

Ett flertal talare togo upp frågor om rådets arbetsformer och anförde
kritiska synpunkter i sådant hänseende, vilket i sin tur föranledde bemötanden
från andra talare. Främst diskuterades frågan om rådets ordinarie
sessioner skulle avhållas varje år eller begränsas till att hållas vartannat
år. Vidare påkallades åtgärder för att minska rådstryckets omfattning och
för att förenkla behandlingen av sakerna. Presidiet, som redan i sin rapport
framlagt åtskilliga förslag och anfört synpunkter på hithörande frågor,
förutsattes åter skola taga upp dem till övervägande. Några regeringsrepresentanter
uttalade sina regeringars beredvillighet att ytterligare stärka samarbetet
mellan rådet och regeringarna också under rådets sessioner.

Nordens ställning i det internationella samarbetet var ett annat tema som
flitigt berördes av talarna i debatten. Bl. a. uppmärksammades den återhållsamhet
som de nordiska länderna visat då det gällt deltagande t. ex. i de
europeiska samarbetssträvandena i och utom Europarådet. Även de nordiska
ländernas insatser i syfte att söka utjämna den världspolitiska spänningen
både på sedvanliga diplomatiska vägar och genom medverkan i Förenta Nationernas
fredsstyrkor och observationskårer gåvo eko i debatten. En ökad
nordisk insats i arbetet för de undervecklade länderna rekommenderades av
några talare.

Fredsfrågor och nedrustningsspörsmål togos upp från olika utgångspunkter
av åtskilliga talare. Inställande av atombombproven påyrkades från ett
par håll. Därvid omnämndes de prov, som nyligen inrapporterats ha ägt rum
icke långt från Nordens nordgränser.

Den aktuella fiskerigränsfrågan behandlades i några inlägg. I ett längre
yttrande från isländskt håll fick rådet tillfälle taga del av Islands synpunkter
på den aktuella stridsfrågan.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

En talare tog upp frågan om samverkan de nordiska länderna emellan för
att hävda luftens frihet gentemot dem, som vilja uppbygga konstlade barriärer
i luftrummet för den kommersiella luftfarten.

Slutligen bör nämnas, att en talare ifrågasatte, om icke de nordiska ländernas
ambassader i grannländernas huvudstäder kunde omvandlas och en
enklare och billigare apparat etableras för ändamålet.

IV. Val

Vid sessionen utsåg rådet två kommittéer med uppgift att förbereda rådets
behandling av saker tillhörande juridiska, respektive socialpolitiska
utskottets ämnesområden. Som svenska representanter invaldes i den juridiska
niomannakommittén herrar Ahlkvist och Rylander och i den socialpolitiska
herrar Birger Andersson och Pettersson i Dahl.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt valdes bl. a.
herrar Helén och Sehlstedt. Till revisorer för tidskriften utsåg rådet herrar
Birger Andersson och Pettersson i Dahl.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

Bilaga

Förteckning

över de vid Nordiska rådets sjätte session i Oslo 1958
antagna rekommendationerna

Rek. nr

1. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att — för sådana
djurarter som uppehåller sig i olika nordiska länder vid
olika tidpunkter och som är i behov av skydd — bestämma
fridlysnings- och jakttider efter enhetliga principer.

2. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att genomföra likställighet mellan
egna medborgare och medborgare från annat nordiskt land
beträffande icke yrkesmässigt fiske i havet i överensstämmelse
med vad som anföres i Nordiska rådets juridiska niomannakommittés
utlåtande i spörsmålet av den 3 februari 1958
med tillhörande lagförslag (Sak B 1/1958, Bilaga 1).

3. Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,
Norge og Sverige ved de n0dvendige aendringer i lovgivningen
eller administrativ praksis åt s0ge gennemf0rt ligestilling af
nordiske statsborgere med hensyn til retten åt erhverve fast
ejendom til boligformål samt opnåelse af lån hertil.

4. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å utrede naermere omfanget
og omkostningene i förbindelse med utgivelse av et felles
statistisk skrift av den art som er nevnt i medlemsforslaget
i spörsmålet til rådets 6. sesjon (Sak A 11/1958).

5. Nordisk Råd henstiller til regjeringene åt de i vedtak av lovmessig
eller administrativ karakter i grensehandelssp0rsmål
erklserer seg villig til å konsultere ber0rte nordisk naboland
innen beslutninger tas.

6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att närmare undersöka
förutsättningarna för att införa sommartid i de nordiska
länderna efter enhetliga regler.

7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att i samverkan
med rådet låta närmare utforma allmänna riktlinjer för administrationen
av gemensamma institutioner.

8. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta undersöka
möjligheter och riktlinjer för koordination vid utbyggandet
av förbindelserna mellan Norden och kontinenten ävensom
att framlägga förslag om principerna för finansieringen

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

och fördelningen av kostnaderna samt att redovisa erforderligt
material för dessa spörsmåls belysande.

Rek. nr 9. Nordiska rådet rekommenderar

1. regeringarna i Danmark, Finland och Sverige att inleda
samarbete om upprättande av veckoprognoser för väderleken
i sådan form, att de svenska erfarenheterna på området
kommer Danmark och Finland till godo, samt

2. samtliga regeringar att uppdraga åt de meteorologiska
institutionerna i respektive länder att uppgöra en plan för
samverkan i syfte att åstadkomma långtida väderleksprognoser
samt att bedriva för ändamålet erforderlig forskning
och försöksverksamhet.

Rek. nr 10. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å stille midler til rådighet
på statsbudsjettene, slik åt foreningene Norden kan
arrangere studieutvekslingsreiser mellom skoler i de nordiske
land, uten utgifter for elevene til reisen.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å iverksette en utredning
med sikte på å koordinere reglene i de enkelte land når
det gjelder

1. legitimasjon for psykologer,

2. beskyttelse mot misbruk av psykologisk testingsmateriale,

3. psykologers taushetsplikt samt

4. fellesnordisk arbeidsmarked for psykologer.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å företa regelmessige
og ingående underspkelser av samarbeidsmulighetene ved ulbyggingen
av universiteter og hpyskoler, med utgångspunkt i
departementenes behandling av disse institusjoners budsjetter,
og med stptte av utredningsarbeid utfprt av Nordisk kulturkommisjons
vitenskapelige seksjon.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna
1. att på grundval av det av Nordiska kommittén för hälsovårdsutbildning
framlagda förslaget och däröver avgivna
yttranden fortsätta arbetet med att försöka tillskapa fastare
former för ifrågavarande utbildningsverksamhet,
att successivt utvidga den nuvarande kursverksamheten i
Göteborg samt

att därefter, när förutsättningar därför föreligger, låta genomföra
kommitténs förslag om inrättande av en särskild
nordisk hälsovårdshögskola, med de ändringar och jämkningar
av förslaget som befinnes påkallade.

Rek. nr 14. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1) att arbetet med att utjämna olikheterna i apotekar- och
farmaceulutbildningen i de nordiska länderna fortsättes
samt

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

2. att lagregler antages i Danmark, Finland, Norge och Sverige,
som möjliggör för apotekare, vilka har avlagt vederbörlig
examen för utövande av apotekaryrket i ett av dessa
länder, att erhålla behörighet för yrket även i de övriga
länderna mot företeende av bevis om sin behörighet i examenslandet
och om erforderliga kunskaper i vistelselandets
social- och rättsfarmaci.

Rek. nr 15. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att en sådan
ordning lagstiftningsvägen införes i ettvart av de nordiska
länderna, som möjliggör för sjuksköterskor, vilka i annat
nordiskt land har avlagt vederbörlig examen för utövande av
sjuksköterskeyrket, att mot företeende av bevis om sin behörighet
för yrket i detta land erhålla sådan behörighet även
i vistelselandet.

Rek. nr 16. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att bestämmelserna rörande utbildning av hälsosystrar i
Norden blir föremål för översyn i syfte att möjliggöra för
sjuksköterska, som har genomgått grundläggande sjuksköterskeutbildning
i ett nordiskt land, att vidareutbilda sig
till hälsosyster i annat sådant land samt

2. att reglerna om hälsosystrar i varje land utformas så, att
möjligheter finnes att efter särskild prövning låta hälsosyster
som utbildats i annat nordiskt land utöva sitt yrke
i landet.

Rek. nr 17. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att arbetet med att utjämna olikheterna i barnmorskeutbildningen
i de nordiska länderna påskyndas,

2. att — i avbidan på att utbildningen blir likvärdig — länderna
söker att i samråd fastställa omfattningen och arten
av den tilläggsutbildning som kan befinnas erforderlig i
varje land för sig, för att auktorisation där skall kunna ges
åt i annat nordiskt land utbildad barnmorska, samt åtager
sig att tillhandahålla sådan utbildning,

3. att eventuella medborgarskapshinder för auktorisation i
annat land än examenslandet undanröjes samt

4. att en sådan ordning införes, att auktorisation skall ges i
vistelselandet mot företeende av bevis om auktorisation i
annat nordiskt land jämte — i förekommande fall — bevis
om genomgången tilläggsutbildning i vistelselandet.

Rek. nr 18. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att arbetet med att utjämna olikheterna i sjukgymnastutbildningen
i de nordiska länderna fortsättes i syfte att
bringa alla utbildningsanstalter upp på en för samtliga länder
godtagbar nivå,

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

2. att länderna efter samråd fastställer, vilka utbildningsinstitut
som kan godtagas såsom grundval för auktorisation
i Norden,

3. att länderna — i de fall då utbildningen icke kan anses
likvärdig — utan tidsutdräkt söker att i samråd fastställa
arten och omfattningen av den tilläggsutbildning som
kan befinnas erforderlig i varje land för sig, för att auktorisation
skall kunna ges åt där verksamma sjukgymnaster,
samt åtager sig att tillhandahålla sådan utbildning samt

4. att en sådan ordning införes i Danmark, Finland, Norge
och Sverige, som möjliggör för sjukgymnaster, vilka har
avlagt vederbörlig examen för utövande av sjukgymnastyrket
i ett av dessa länder, att erhålla behörighet för yrket
även i de övriga länderna mot företeende av bevis om sin
behörighet i examenslandet och — i förekommande fall
-— om genomgången tilläggsutbildning i vistelselandet.

Rek. nr 19. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att arbetet med att utjämna sådana olikheter i veterinärutbildningen
i de nordiska länderna, som icke är betingade
av speciella nationella förhållanden, påskyndas,

2. att eventuella hinder att erhålla behörighet som veterinär,
vilka grundar sig på medborgarskap, undanröjes samt

3. att en sådan ordning införes i Danmark, Finland, Norge
och Sverige, som möjliggör för veterinärer, vilka har avlagt
vederbörlig examen för utövande av veterinäryrket i
ett av dessa länder, att erhålla behörighet för yrket även i
de övriga länderna mot företeende av bevis om sin behörighet
i examenslandet och om sådan kompletterande utbildning
i vistelselandet, som är erforderlig för förtrogenhet
med de speciella yrkesförhållandena därstädes.

Rek. nr 20. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å iverksette utredning
av landenes muligheter for å utvide handelen og det 0vrige
pkonomiske samarbeide med Sovjet-Samveldet og de
folkedemokratiske land.

Rek. nr 21. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Finnland, Norge og
Sverige å unders0ke forutsetningene og mulighetene for en videre
utvikling av luftrutenettet i nord.

Rek. nr 22. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att fortsätta det inledda samarbetet på kraftområdet
mellan länderna samt därvid i första hand låta utarbeta en
plan för utbyggnad av vattenkraften i Torne älv och Kalix älv
ocli i samband därmed framlägga förslag om den administrativa
och juridiska handläggningen i de berörda länderna av eu så4
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 52

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

dan utbyggnad, ävensom undersöka om behov föreligger av en
allmän vattenrättskonvention dels mellan Finland och Norge,
dels mellan Finland och Sverige.

Rek. nr 23. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Finland, Norge og
Sverige i vegbudsjettene å ta sserlig hensyn til behovet for utbygging
av vegforbindelsene i de nordlige områder og i den
utstreckning det i vedkommende land skal fremmes slik vegbygging
å unders0ke mulighetene for å få en sserskilt post
for internordiske veger på budsjettene.

Rek. nr 24. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
metoderna för och behovet av nordisk turiststatistik samt att,
om behov föreligger, framlägga förslag om ordnande av sådan
statistik.

Rek. nr 25. Nordiska rådet rekomenderar regeringarna

1. att antaga en utlämningslagstiftning i huvuddrag överensstämmande
med det för rådet framlagda lagförslaget (Sak
A 1/1958, Bilaga 1) samt

2. att överväga olika åtgärder för att effektivisera samarbetet
mellan ländernas polis- och åklagarmyndigheter i brottmål.

Rek. nr 26. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Finnland,
Norge og Sverige åt de på grunnlag av de overleverte rapporter
fra Det nordiske pkonomiske samarbeidsutvalg og i kontakt
med rådet opptar forhandlinger om formene for det nordiske
pkonomiske samarbeide med sikte på åt sp0rsmålet,
når forutsetningene for en avgjprelse föreligger, kan forelegges
parlamentene.

Rek. nr 27. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Island,
Norge og Sverige å gjöre sine forhandlingspartnere i OEEC
kjent med de synspunkter som er nevnt i rådets pkonomiske
utvalgs innstilling nr. 9 til dets 6. sesjon, og åt de i fellesskap
gj0r deres ytterste for under forhandlingene i OEEC å
s0ke gjennomfprt en l0sning som kan sikre opprettholdelsen
og styrkelsen av det 0konomiske samarbeide i Europa gjennom
dannelsen av et frihandelsområde.

Rek. nr 28. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å underspke mulighetene
for en samordning av de nordiske lands ressurser på
husdyrforskningens område og styrke Nordiske jordbruksforskeres
förening i dens arbeid.

Rek. nr 29. Nordiska rådet rekommenderar berörda regeringar att närmare
undersöka spörsmålet, huruvida vid inkomstbeskattning
en avdragsrätt för i annat land erlagda skatter är möjlig
och lämplig att genomföra.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

Rek. nr 30. Nordisk Råd henstiller til regjeringene

1. å gi Nordisk kulturkommisjon i oppdrag å föreslå praktiske
tiltak med sikte på å skape et felles nordisk bokmarked,

2. å gjennomfpre Nordisk kulturkommisjons förslag om bevilgninger
i hvert av landene for å 0ke kjennskapet til
nabolandenes litteratur, nemlig til

a. stipendier for litteraturkritikere på tilsammen n. kr.

6 000,

b. statsbidrag på n. kr. 30 000 til folkebibliotekene for innkjpp
av nabolandslitteratur på originalspråket og

c. statsbidrag på n. kr. 8 000 til foreningene Norden til arrangement
av stilkonkurranser samt

3. å s0rge for åt toll og importrestriksjoner på b0ker, trykksaker,
klisjéer og matriser blir slpyfet.

Rek. nr 31. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å ta de npdvendige
skritt for å tilveiebringe en felles hpyere utdannelse i hagekunst
i överensstemmelse med det förslag som er fremlagt
av Nordisk kulturkommisjon (Sak A 19/1958).

Rek. nr 32. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att efter hand,
så snart förutsättningar härför i varje särskilt fall föreligger,

1. utarbeta förslag till en nordisk överenskommelse, som tillförsäkrar
sjömän med medborgarskap i ett nordiskt land
och tjänstgörande å fartyg, hemmahörande i annat nordiskt
land, samma rättsställning som fartygets hemland tillförsäkrar
landets egna medborgare inom ramen för gällande
sj ömanslagstif tning,

2. i fråga om nordiska sjömän vidtaga erforderliga åtgärder
för

a. en gemensam hälsotjänst i hamnar utanför Norden,

b. likartade medicinska bedömningsgrunder vid undersökning
i nordiska och främmande hamnar och

c. likartad undervisning av personal i ledande ställning å
fartygen i skeppsmedicin och skeppshygien samt gemensam
läkarbok för sjömän jämte enhetliga bestämmelser
för skeppsapotek (medicinkistor) samt

3. fortsätta det pågående utredningsarbetet i fråga om gemensam
hälsotjänst för fiskare liksom beträffande försäkringsskydd
för sjöfolk.

Rek. nr 33. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast möjligt
vidtaga åtgärder för genomförande av tullfrihet eller i förekommande
fall av tullättnader vid import av proteser, invalidvagnar
och andra nödvändiga hjälpmedel för vanföra.