Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9i år 1963 (Regeringens skrivelse 1963:94)

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9i år 1963

Nr 94

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation; given
Stockholm den 22 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementets ärenden för denna dag, lämna
riksdagen redogörelse för Nordiska rådets elfte session i Oslo den 16—22
februari 1963.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 94

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9i år 1963

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet i Stockholm den
22 mars 1963.

Närvarande:

Statsminister Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.

Nordiska rådets elfte session ägde rum i Oslo den 16—22 februari 1963.
Vid denna session antog rådet 29 rekommendationer, riktade till regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd
skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 22 mars 1963, med redogörelse för
rådets elfte session. Denna redogörelse torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t måtte delgiva riksdagen den sålunda
avgivna redogörelsen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att skrivelse, av den lydelse bilaga 1 till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hans-Olle Olsson

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 9i år 1963

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets elfte session i Oslo den 16—22 februari 1963 jämte en bilaga.

Stockholm den 22 mars 1963

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation
BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9b år 1963

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets elfte session
i Oslo den 16—22 februari 1963

I. Organisation m. in.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentant
er:

statsminister Tage Erlander,

ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,

statsrådet Ulla Lindström,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson,
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Eric Holmqvist

och följande valda medlemmar:
riksbanksfullmäktig Emil Ahlkvist,
riksgäldsfullmäktig Birger Andersson,
f. d. bibliotekarie Ebon Andersson,
lantbrukare, jur. kand. Leif Cassel,
ombudsman Sigrid Ekendahl,
redaktör Anselm Gillström,
lantbrukare Einar Gustafsson i Kårby,
metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,
docent Gunnar Helén,

förste kriminalassistent Ragnar Lassinantti,

redaktör Birger Lundström,

profesor Bertil Ohlin,

professor emeritus Hugo Osvald,

förste vice talman Axel Strand,

lantbrukare Sven Sundin,

talman Fridolf Thapper.

Journalisten Ingrid Segerstedt Wiberg ersatte herr Osvald under del av den
20 mars 1963. Statsrådet Sträng var förhindrad deltaga i sessionen.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén, sakkunniga
och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes lagtingspresident Nils Hpnsvald,
Norge, och till vice presidenter förutvarande statsminister Erik Eriksen, Dan -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 91 år 1963

mark, generaldirektör Karl-August Fagerholm, Finland, direktör Gisli Jönsson,
Island, och professor Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen tillsattes fem utskott, juridiska utskottet (13 medlemmar),
kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),
trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).
De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet: herrar Ahlkvist,

Helén,

Lassinantti,

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

herrar Gillström,

Osvald,

Thapper,

herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Gustafsson i Kårby,

herrar Cassel,

Gustafsson i Stockholm (vice förman),
Lundström,

fröken Ebon Andersson,
herrar Ohlin,

Strand (förman),

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltogo i juridiska utskottet ministern för utrikes ärendena Nilsson
och statsrådet Kling, i kulturutskottet statsrådet Edenman, i socialpolitiska
utskottet statsrådet Johansson, i trafikutskottet statsrådet Skoglund samt i
ekonomiska utskottet statsminister Erlander, ministern för utrikes ärendena
Nilsson, statsråden Lange, Kling, Johansson och Holmqvist.

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena
saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på saklistan
i fyra olika grupper, avseende en av medlemmar väckta förslag — såväl
till tidigare session väckta men uppskjutna som till elfte sessionen väckta
— (s. k. A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser (s. k.
C-saker) och en meddelanden från regeringarna jämlikt It § stadgan för
Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare beslutade
rekommendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session ltvarstodo
15 uppskjutna A-saker. Till elfte sessionen hade väckts 26 nya med -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9b år 1963

lemsförslag samt ett regeringsförslag. Sammanlagt tio berättelser överlämnades
av regeringarna till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen,
Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska samfärdselkommittén
och Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete.
Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer
hade givit upphov till 96 D-saker.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.
Rapporten utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens
början, den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning
III nedan. Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna.
Vidare hade rådets juridiska, kulturella, socialpolitiska och ekonomiska niomannakommittéer
avgivit rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en
rapport från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt. Också dessa fem
rapporter lades till handlingarna.

Sju A-saker och 49 D-saker beslöt rådet företaga till avgörande utan utskottsbehandling.
De sju A-sakerna uppskötos till nästa session. D-sakerna
lades till handlingarna, varvid rådet beträffande åtta saker förklarade sig
anse spörsmålen för rådets del slutbehandlade (se härom närmare nedan
under F). Vad angår övriga 41 D-saker förklarade sig rådet vänta nya meddelanden
till nästa ordinarie session och uppdrog åt niomannakommittéerna
att genomgå meddelandena och att för presidiet anmäla behov av eventuella
åtgärder.

Vid sessionen antogos 29 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Nej-röster
avgåvos beträffande tre rekommendationer. De övriga antogos enhälligt av
de närvarande. Ett förslag till rekommendation förkastades. Av tidigare rekommendationer
avskrevos i allt 28 såsom slutbehandlade för rådets del.

Behandlingen av sammanlagt 19 av valda medlemmar väckta förslag och
av det enda föreliggande regeringsförslaget uppsköts till nästa ordinarie
session.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

1. Norden och rättsligt europeiskt samarbete

Hithörande spörsmål, som under föregående session ägnats stor uppmärksamhet,
kommo vid elfte sessionen mera i skymundan. Endast en fråga avstörre
räckvidd behandlades vid sessionen.

I anslutning till meddelanden om rådets rekommendation nr 3/1958 angående
likställdhet i fråga om förvärv av fast egendom och erhållande av
lån för bostadsändamål hade till sessionen väckts ett tilläggsförslag av herr
Osvald om likställdhet vid inköp av fastigheter för fritidsbruk. I förslaget
yrkades, att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna att noggrant
överväga möjligheterna att samordna den lagstiftning, som i varje
land reglerar eller planeras skola reglera förvärv av fritidsfastigheter, och

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 94 år 1963

att därvid tillse, att invånarna i de nordiska länderna erhålla sannna ställning.
Juridiska utskottet uttalade i sitt förslag, att frågan om likställdhet
nordbor emellan med avseende å rätten att förvärva fastighet för bostadsändamål
får allt större betydelse och kräver ökad uppmärksamhet från rådets
sida. Förslaget hade emellertid icke hunnit remissbehandlas före sessionen,
och då det fordrades närmare utredning rörande saken, innan rådet
tattade beslut, föreslog utskottet — för att rådets juridiska niomannakommitté
skulle få tillfälle att närmare utreda frågan — att tilläggsförslaget
skulle uppskjutas till nästa ordinarie session. Detta blev också rådets beslut.

2. Gemensamma institutioner

Vid sessionen förelågo meddelanden såväl om rådets rekommendation nr
7/1958 angående riktlinjer för administrationen av gemensamma institutioner
som om rekommendation nr 31/1962 i samma ämne. Juridiska utskottet
erinrade i sitt förslag, att enligt de erhållna meddelandena de frågor,
som behandlas i första delen av 1962 års rekommendation, nämligen
spörsmålen rörande anställningsförhållandena för personal i gemensamma
nordiska institutioner, komma att utredas gemensamt av de nordiska länderna.
De bestämmelser, som framgå ur detta arbete, borde enligt regeringarna
ingå i den redan utarbetade mönsterstadgan som tillägg till denna. Regeringarna
ämna enligt meddelandena vidare anmoda samtliga ministerier att
Aid utarbetande av bestämmelser om gemensamma nordiska institutioner
ha uppmärksamheten riktad på mönsterstadgan, i vilken vissa smärre ändringar
skola vidtagas.

Vad angår frågan om skattefrihet för personal anställd vid gemensamma
nordiska institutioner utvisade meddelandena, att sådan skattefrihet i vart
fall icke förekommer i Danmark, Finland och Norge. Mot bakgrund härav
ansåg sig juridiska utskottet kunna utgå från att arbetet med rekommendation
nr 7/1958 kunde anses som avslutat. Rådet beslöt också i enlighet
härmed betrakta rekommendationen nr 7/1958 såsom färdigbehandlad
för rådets vidkommande.

3. Civilrätt

Till sessionen hade två medlemmar, däribland herr Lundström, väckt ett
medlemsförslag om sänkning av myndighetsåldern. Förslagsställarna hemställde,
att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska
länderna att gemensamt låta undersöka förutsättningarna för en sänkning
av den nuvarande civilrättsliga myndighetsåldern. Sedan remissuttalanden
inhämtats över förslaget, hade rådets juridiska niomannakommitté behandlat
saken och därvid avstyrkt förslaget. Juridiska utskottet byggde i huvudsak
sina resonemang på vad niomannakommittén anfört. En sänkning av
myndighetsåldern skulle enligt utskottet icke egentligen inverka på de
ungas möjligheter att förfoga över tillgångar. En lägre myndighetsålder än
den nuvarande å 21 år skulle främst innebära en utvidgning av möjligheten

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 9\ år 1963

att ådraga sig skuld, eu möjlighet som har praktisk betydelse i samband
med avbetalningsköp. Utskottet ansåg inte att vad som framkommit lämnade
något mera väsentligt stöd för kravet på en sänkning av myndighetsåldern
och fann ej heller en närmare undersökning av frågan behövlig. Utskottet
föreslog, att rådet ej skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Mot detta beslut anförde två medlemmar av utskottet reservation, däribland
herr Helén. Enligt reservanternas mening hade den moderna samhällsutvecklingen
medfört en tidigare mognad hos ungdomen. Det förelåge
också ej sällan ett praktiskt behov av att få ingå avtal och ikläda sig ekonomiska
förpliktelser för icke-gifta ungdomar i åldern under 21 år. Vidare
menade reservanterna, att en sänkning av myndighetsåldern skulle öka
många ungdomars känsla av ansvar för samhället och dess utveckling. Reservanterna
uppehöllo sig slutligen vid myndighetsålderns nära samband
med rösträttsåldern. Reservanterna föreslogo att rådet skulle rekommendera
regeringarna att gemensamt undersöka förutsättningarna för en sänkning
av den civilrättsliga myndighetsåldern och denna frågas samband med
en sänkning av rösträttsåldern.

Frågan avgjordes i rådet efter debatt. Rådet beslöt att förkasta reservationens
förslag till rekommendation med 42 röster mot 18 röster för förslaget.
Av de svenska medlemmarna röstade herrar Helén, Lundström, Ohlin
och Osvald för rekommendationsförslaget, medan de övriga röstade mot detsamma.
Härefter beslöt rådet att icke företaga sig något i saken.

4. Radiorättsliga spörsmål

Till rådets elfte session hade fem medlemmar väckt ett förslag om likartad
lagstiftning angående radions juridiska ansvar; från svensk sida hade
förslaget biträtts av fru Segerstedt Wiberg. I detta hemställdes, att Nordiska
rådet skulle rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna
för en likartad nordisk lagstiftning om radions juridiska ansvar. Frågan
hade förberetts av rådets juridiska niomannakommitté, som tillstyrkte en
rekommendation i överensstämmelse med medlemsförslaget.

Under sakens behandling i juridiska utskottet gjorde de där närvarande
regeringsrepresentanterna gällande att det icke föreföll möjligt att genomföra
en likartad nordisk lagstiftning på detta område, främst av den orsaken
att reglerna för pressens ansvar, på vilka man i vid omfattning måste
kygga också vid en radiolagstiftning, icke äro likartade i de nordiska länderna.
Från danskt regeringshåll påstods tillika, att det över huvud ej vore
behov av någon lagstiftning på detta område i Danmark. Ä andra sidan
ställde man sig från svensk regeringssida reserverad till förslaget med hänsyn
till att behovet av lagstiftning i Sverige var trängande och att ett lagstiftningsarbete
på nordiskt plan skulle medföra uppskov med den svenska
lagstiftningen.

I sin egen motivering underströk juridiska utskottet, att en likartad lagstiftning
på området är motiverad av det långtgående samarbete, som äger

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 94 år 1963

rum mellan de nordiska ländernas radioföretag i form av gemensamma utsändningar
i radio och television. Även om behovet av en nationell lagstiftning
kan variera från ett land till ett annat, synes det riktigt att de nationella
lagstiftningsreglerna bygga på likartad grund, icke minst med tanke
på att samarbetet kan väntas bliva ytterligare utbyggt framdeles. Utskottet
anslöt sig till tanken på att man vid utarbetande av en lagstiftning utgår
från den gällande presslagstiftningen och var därför medvetet om de svårigheter,
som föranledas av olikheterna i presslagstiftningen i de nordiska
länderna. Emellertid vore det enligt utskottet oklart, hur långt man vid utarbetandet
av en gemensam radiolagstiftning är bunden av motsvarande
tryckfrihetsregler. I den mån man kommer utanför det område, där förhållandena
inom radion och inom pressen äro identiska, är man icke nödsakad
att analogisera från pressreglerna. Det kan vara en fördel att radioområdet
hittills varit oreglerat, vilket kan göra det lättare att nå fram till
likartade regler. För att icke förhindra eller fördröja en svensk lagstiftning
i ämnet borde man genom en preliminär undersökning snabbt klarlägga huruvida
en gemensam nordisk lagstiftning efter likartade principer över huvud
taget är möjlig. Det var utskottets förhoppning att eu sådan undersökning
skulle visa, att det trots den skepsis som framkommit vore möjligt att
på väsentliga områden genomföra en i princip likartad lagstiftning. I motsatt
fall fick frågan handläggas på rent nationell bas. Utskottet pekade slutligen
på att vid denna undersökning frågan om möjligheten att få rättelse
av oriktiga uttalanden i radio och television skulle behandlas.

På förslag av utskottet beslöt rådet enhälligt antaga en rekommendation,
vari rådet hemställde till regeringarna att undersöka möjligheterna att genomföra
en i princip likartad lagstiftning angående radions juridiska ansvar
(rek. nr 18).

Till elfte sessionen hade vidare väckts ett medlemsförslag av bl. a. herr
Helén, i vilket förslag yrkades, att Nordiska rådet skulle rekommendera
regeringarna att gemensamt verka för att i Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
en bestämmelse intages, genom vilken envar tillförsäkras rätt att oförkränkt
avlyssna radiosändningar och åse televisionssändningar, samt att arbeta
för att i de nationella rättsordningarna bestämmelser införas som trygga
denna rätt åt varje medborgare. Rådets juridiska niomannakommitté hade
efter att ha inhämtat yttranden över medlemsförslaget avstyrkt detsamma.
Av yttrandena framgick att enligt de sakkunnigas åsikt art. 10 i Europarådets
nämnda konvention redan skyddar rätten till att fritt mottaga radio-
och televisionssändningar. Juridiska utskottet hyste samma mening
som niomannakommittén och fann det inte nödvändigt att förtydliga den
ifrågavarande konventionsbestämmelsen. Utskottet fann ej heller tillräcklig
grund föreligga för en rekommendation om att i de nordiska ländernas lagstiftning
regler skulle intagas, som uttryckligen tillförsäkrade envar rätt att
lyssna på radio och se på television, enär denna rättighet även utan sådan
lagbestämmelse finge anses vara självklar.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

Mot detta utskottets förslag reserverade sig herr Helén, som hemställde
att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att gemensamt arheta
för att i de nationella rättsordningarna bestämmelser införas, som
tillförsäkra varje medborgare rätten att oförkränkt avlyssna radioutsändningar
och åse televisionsutsändningar.

Vid sakens behandling i rådet ställdes icke något yrkande om bifall till
det i reservationen intaga rekommendationsförslaget. Rådet biträdde enhälligt
utskottets förslag om att rådet inte skulle företaga sig någonting i anledning
av medlemsförslaget.

5. Förbud mot boxning

Betydande uppmärksamhet hade redan före sessionen ett medlemsförslag
tilldragit sig, väckt av tre rådsmedlemmar däribland fru Gärde Widemar,
i vilket förslagsställarna hemställde att rådet skulle rekommendera regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att vidtaga åtgärder för
att förhindra anordnandet av professionella boxningstävlingar i de nordiska
länderna. I ett ändringsförslag hade en medlem av rådet föreslagit, att
rådet skulle rekommendera samma regeringar att förbjuda varje form av
boxning. Rådets juridiska niomannakommitté hade under sakens förberedande
delat sig så att en majoritet föreslagit att rådet skulle antaga eu rekommendation,
gående ut på en undersökning av möjligheterna att avhjälpa
boxningens medicinska skadeverkningar genom skärpta regler om läkarkontroll
och genom ändrade bestämmelser om boxningstävlingar, medan eu
minoritet föreslagit att man skulle i enlighet med medlemsförslaget rekommendera
ett generellt förbud mot professionell boxning.

Juridiska utskottets medlemmar enades om att föreslå en rekommendation
om en gemensam nordisk undersökning av boxningens skadeverkningar.
Utskottet framhöll att det i de nordiska länderna ej föreligger någon
systematisk samlad undersökning av boxningens skadeverkningar. Visserligen
giva de undersökningar som företagits intryck av att den professionella
boxningen sedd från samhällets synpunkt inte är önskvärd, men trots
detta syntes det utskottet önskvärt att boxningens problem underkastades
eu mera djupgående undersökning på nordisk basis, innan ställning tages
till frågan om ett inskridande från samhällets sida. Enligt utskottets mening
bör en sådan undersökning omfatta såväl den professionella boxningen
som amatörboxningen och både de medicinska skadeverkningarna och
andra olägenheter av boxningen. Frågan om ändrade regler för boxning bör
även tagas upp. Om grund därför finnes, bör man även överväga om och i
vilken utsträckning boxning bör förbjudas.

I enlighet med utskottets förslag beslöt rådet rekommendera regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att företaga eu gemensam nordisk
undersökning av boxningens skadeverkningar (rek. nr 15). Rekommendationen
antogs med 43 röster mot It. En medlem avstod från att rösta.
Mot rekommendationen röstade herr Birger Andersson, fröken Ebon Andersson,
fru Ekendahl, herrar Gustafsson i Stockholm, Strand, Sundin och Tliapper.
Övriga svenska medlemmar biträdde rekommendationsförslaget.

Kiingl. Maj:ts skrivelse nr 9i år W63

6. Djurskyddsfrågor

1 ett till sessionen väckt medlemsförslag hade tre medlemmar av rådet
föreslagit, att rådet skulle rekommendera regeringarna i de nordiska länderna
att lägga den principen till grund för den nationella djurskydds- och
jaktlagstiftningen att varmblodiga djur ej få avlivas ändamålslöst. Stödd på
juridiska niomannakommitténs överväganden fann juridiska utskottet, att
medlemsförslaget borde begränsas till att avse jakt- och fridlysningsbestämmelserna
och att man sålunda borde undantaga behandlingen av husdjur
från förslaget. Nuvarande lagstiftning i Danmark, Island, Norge och Sverige
utgår från att vissa djur skola fridlysas; reglerna härom utgöra undantag
från en underförstådd allmän regel om rätt för envar att avliva djur. Den
motsatta av förslagsställarna framförda grundsatsen är redan genomförd i
Finlands nya jakt- och fridlysningslag, varför förslaget befanns ej angå Finland.
Enligt juridiska utskottets mening skulle en uppbyggnad av jakt- och
fridlysningslagstiftningen efter medlemsförslagets linjer få en viss betydelse
ur bevissynpunkt. Accepterades dessa, skulle det nämligen åligga den
som dödat ett djur att visa att dödandet har stöd i de i lagstiftningen gjorda
undantagen från huvudregeln om en allmän fridlysning. Nya djurarter skulle
också komma i åtnjutande av omedelbart skydd. Från dessa utgångspunkter
föreslog juridiska utskottet rådet att antaga en rekommendation till regeringarna
i Danmark, Island, Norge och Sverige om att till grund för jaktoch
fridlysningslagstiftningen lägga den principen att däggdjur och fåglar
äro fridlysta såvida inte i lagstiftningen gjorts uttryckligt undantag från
denna regel. Rådet beslöt en rekommendation i enlighet härmed (nr 7).

Utskottet hade vidare att behandla meddelanden om rekommendation nr
1/1958 angående samordning av fridlysnings- och jakttider för vissa djurarter.
Av regeringarnas meddelanden framgick, att det vidare arbetet med
genomförande av denna rekommendation avsågs skola anstå i avbidan på
resultatet av ett inlett samarbete rörande viltforskningen i de olika länderna.
Utskottet uttryckte sitt beklagande över att några framsteg ännu ej gjorts
i fråga om denna rekommendations genomförande och fann det betänkligt,
att en koordinering av jakt- och fridlysningsbestämmelserna skulle anstå
i avvaktan på undersökningar inom viltforskningen. Sådana undersökningar
kunde nämligen antagas komma att taga lång tid i anspråk. Utskottet hemställde,
att arbetet med genomförande av denna nu fem år gamla rekommendation
måtte påskyndas; det var utskottets förhoppning att i regeringarnas
meddelanden till en kommande session positiva resultat av arbetet skulle
kunna uppvisas.

7. Samefrågor

I ett till tionde sessionen år 1962 väckt tilläggsförslag hade herr Osvald
hemställt, att rådet skulle rekommendera regeringarna i Norge och Sverige
att i samråd med samernas organisationer träffa en överenskommelse om en
ny renbeteskonvention. Detta förslag hade rådet uppskjutit till elfte sessionen.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9b år 1963

Under året hade rådets juridiska niomannakommitté följt de förhandlingar,
som under senare tid pågått mellan Norge och Sverige i saken. Den
tidigare konventionen av år 1919, som skulle utlöpt vid årsskiftet 1962/63,
hade i avvaktan på förhandlingarnas utgång temporärt förlängts att gälla
intill den 1 april innevarande år. Under sakens behandling i juridiska utskottet
lämnade den norske och den svenske utrikesministern gemensamt
det meddelandet att goda utsikter nu förelåge för en uppgörelse inom kort
mellan de båda länderna rörande den fortsatta förhandlingsgången. Utskottet
utgick från att det ej skulle kunna bliva fråga om ett omedelbart ingående
av en ny renbeteskonvention såsom påyrkats i tilläggsförslaget. I stället torde
det fortsatta arbetet närmast komma att avse anskaffande av ytterligare
material, som i sinom tid kunde utgöra underlag för en ny konvention. Det
finge förutsättas, att den nu gällande konventionen ännu en gång förlängdes.
Under sådana omständigheter funnes möjligheter att få erforderligt rådrum
för fortsatta förhandlingar. Utskottet föreslog därför rådet att uppskjuta saken
till en senare session, vilket också blev rådets beslut.

I anledning av rekommendationen nr 20/1956 angående samverkan på renskötselns
område, rekommendationen nr 5/1959 angående förbättring av
samernas levnadsförhållanden och rekommendationen nr 13/1962 angående
nordiskt organ för samespörsmål hade avgivits meddelanden av regeringarna
i Finland, Norge och Sverige. Vid juridiska utskottets genomgång av dessa
gjorde utskottet ett flertal kommentarer.

Utskottet fann det sålunda beklagligt att det gått så relativt långsamt att
nå resultat beträffande nordiskt samarbete i samefrågor. Som ett exempel
nämndes att Nordiska rådets presidium hos regeringarna i Finland, Norge
och Sverige hemställt, att dessa skulle lämna Nordiska samerådet ett administrationsbidrag
å tillhopa 5 000 svenska kronor. Ännu nära två år senare
har endast Finland utbetalat sin andel av ifrågavarande belopp.

Vidare erinrade utskottet om rådets önskemål i rekommendationen av
1962 om ett samarbetsorgan mellan Finland, Norge och Sverige för samefrågor.
Vid det möte, som hållits i början av 1963 i Helsingfors i saken, hade
det emellertid visat sig att länderna inte kunnat enas om ett sådant organs
upprättande. Av de svenska meddelandena framgick att Sverige vid dessas
avgivande ännu ej tagit ståndpunkt till frågan om ett nordiskt samarbetsorgan.
Vid nämnda möte hade emellertid Sverige förklarat sig vara berett
att medverka i ett sådant råd. Finland hade intagit samma ståndpunkt. Då
i Norge en »melding» från Kirke- og undervisningsdepartementet angående
samefrågorna ännu ej slutbehandlats av stortinget, hade någon slutlig norsk
ståndpunkt icke kunnat redovisas. I »meldingen» hade departementet uttalat
sig mot norskt deltagande i ett dylikt sameråd. Juridiska utskottet framhöll
för sin del att ett effektivt samarbete mellan Finland, Norge och Sverige på
detta fält knappast kan etableras med mindre än att ett permanent nordiskt
samarbetsorgan inrättas. Utskottet erinrade vidare om att 1962 års nordiska
samekonferens framfört önskemål om en rad praktiska åtgärder, vilka borde

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

vidtagas gemensamt av de tre länderna, och att samarbetsuppgifter sålunda
inte skulle saknas för ett samarbetsorgan. Samekonferensen hade därför
också funnit det angeläget att ett sådant råd inrättades. Inför juridiska utskottet
hade företrädare för Nordiska samerådet framhållit vikten av att samerna
få komma till tals i sina angelägenheter genom egna representanter.
Också utskottet uttalade sig för att i det nordiska sameorgan, som utskottet
ansåge böra komma till stånd, representanter för samerna och deras organisationer
komme att ingå. Verkliga framsteg i saken efterlystes av utskottet
i regeringarnas meddelanden till rådets nästa session.

8. Övriga saker

1 ett tilläggsförslag till meddelanden angående rekommendation nr 5/1954
angående internordiska flyttningsbetyg hade vid 1962 års session en medlem
av rådet föreslagit, att rådet skulle rekommendera regeringarna att genomföra
det av regeringarnas experter utarbetade förslaget om ett system med
internordiska flyttningsbetyg (se härom Nordisk udredningsserie 1961: 4).
Detta förslag uppsköts vid tionde sessionen till den nästkommande. Saken
hade under mellantiden förberetts av rådets juridiska niomannakommitté.
I enlighet med dess förslag förordade juridiska utskottet att man snarast
borde genomföra ett system med internordiska flyttningsbetyg i överensstämmelse
med det av de nordiska experterna framlagda förslaget. Med bifall
till utskottets förslag beslöt rådet antaga en rekommendation överensstämmande
med tilläggsförslaget (nr 19). I samband därmed beslöt rådet
avskriva rekommendation nr 5/1954 angående internordiska flyttningsbetyg
såsom färdigbehandlad för rådets vidkommande.

Till föregående session hade herr Lundström och fru Segerstedt Wiberg
väckt ett medlem sförslag om att rådet — i syfte att skapa enhetliga regler
i Norden med hänsyn till beskattningen av stiftelser och föreningar med huvudändamål
att främja nordiskt samarbete — skulle rekommendera svenska
regeringen att verka för sådana ändringar i ifrågavarande regler i den
svenska skattelagstiftningen, att denna komme att överensstämma med vad
som gäller i övriga nordiska länder. Förslaget blev vid tionde sessionen uppskjutet
till nästa ordinarie session på grund av att rådet önskade avvakta att
de åtgärder som ställts i utsikt skulle komma att företagas i Sverige för att
tillgodose medlemsförslagets syfte. Vid innevarande session kunde juridiska
utskottet konstatera att den svenska regeringen i januari 1963 lagt fram en
proposition för riksdagen om vissa ändringar i den svenska skattelagstiftningen.
Sedan dessa antagits, komme förslagsställarnas önskemål om likartad
skatterättslig behandling av stiftelser och föreningar med nordiskt ändamål
att bliva i huvudsak tillgodosedda. Under sådana omständigheter föreslog
utskottet att rådet inte skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget,
vilket också blev rådets beslut.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 9''i år 1963

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Liksom vid närmast föregående sessioner var spörsmålet kring samarbetet
i fråga om högre utbildning och forskning den viktigaste och samtidigt även
mest tidskrävande sak, som kulturutskottet hade att behandla under sessionen.
Till grund för behandlingen låg en på uppdrag av de nordiska undervisnings-
och kulturministrarna utarbetad översikt över utvecklingen av det
nordiska samarbetet i fråga om högre utbildning och forskning, vilken tillställts
rådet av den norska regeringen i anslutning till dess meddelande om
rekommendation nr 10/1961 angående samarbete i fråga om högre utbildning
och forskning, översikten, som upptager redogörelser för olika samarbetsprojekt,
inrymmer avslutningsvis en sammanfattning redovisande genomförda
och under planering varande samarbetsprojekt vart för sig. I ett av
herrar Gustafsson i Kårby och Sundin väckt tilläggsförslag till detta meddelande
hemställde dessa, att rådet skulle rekommendera medlemsländernas
regeringar att till prövning upptaga frågan rörande inrättande av en för de
nordiska länderna gemensam institution för vetenskaplig dokumentation.

Till ett av Sveriges regering å samtliga regeringars vägnar avgivet meddelande
om nyss nämnda rekommendation nr 10/1961 hade fogats ett av undervisnings-
och kulturministrarna utarbetat dokument avseende Nordiska kulturkommissionens
(NKK:s) arbetsuppgifter och verksamhetsformer, vari
ministrarna uttalade sig för eu ^organisation av kulturkommissionen. Denna
borde därvid bliva ett gemensamt och reguljärt arbetsforum för bl. a. de ämbetsmän
i undervisnings- och kulturdepartementen, som fått sig ålagt att —
vid sidan av motsvarande arbetsuppgifter på det nationella fältet — svara
för det praktiska nordiska samarbetet. Enligt den uppställda målsättningen
för en översyn av kulturkommissionens verksamhetsformer borde den bliva
ett effektivt organ för att samordna den nationella, den inom-nordiska och
den nordiskt regionala politiken på kulturområdet. Därvid betonades kommissionens
uppgift av att allt framgent vara ett initiativtagande, rådgivande
och utredande regeringsorgan. Med hänsyn till kommissionens arbetsuppgifter
hade ministrarna funnit del självklart, att bland ledamöterna i kommissionen
i fortsättningen inginge även representanter för de huvudsakliga
arbetsfält som kommissionens verksamhet avsåge. Omorganisationen av NKK
borde genomföras så, alt den vore verkställd senast vid utgången av 1963.

De i detta dokument berörda frågorna togos upp i ett av herr Helén till
NKK:s berättelse väckt tilläggsförslag om högre utbildning och forskning.
I detta hemställde Helen, att Nordiska rådet ville, i anslutning till redogörelsen
för NKK:s omorganisation, framhålla behovet av snara åtgärder för
en fortlöpande nordisk samordning på högsta nivå av de nationella planerna
för utbyggnad av den högre undervisningen och forskningen. I tilläggsförslaget
berördes önskemålet om eu mer genomgripande integration på förevarande
område. Därvid framkastades bl. a. tanken alt branschvis samman -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 94 år 1963

slå forskningsrådens medel och framfördes förslag om en årlig budgetmässig
koordinering av ländernas utbyggnadsplaner.

Kulturutskottet tog upp de ovan omnämnda spörsmålen till behandling i
ett sammanhang. I anslutning till uttalanden från undervisningsministrarnas
sida fann kulturutskottet att utarbetandet av en treårsplan för utbyggnaden
av utbildnings- och forskningsinstitutioner, såsom förordas i rekommendation
nr 10/1961, vore en mindre ändamålsenlig form för samarbete
än den som för närvarande tillämpas av undervisningsministrarna,
nämligen att inom ramen för de mer omfattande utbyggnadsplaner, som
gälla i de nordiska länderna, företaga fortlöpande undersökningar av konkreta
samarbetsprojekt och genomföra varje enskilt projekt i det tempo som
är naturligt med hänsyn till dess natur.

Utskottet erinrade vidare om att undervisningsministrarna avsågo att upprätta
direkt kontakt mellan de ansvariga tjänstemännen i de olika departementen
och NKK. Härigenom skulle man uppnå en fullständig koordinering
av kulturkommissionens och undervisningsministeriernas arbete med dessa
spörsmål. Utskottet fann att genom denna uppläggning en i allo tillfredsställande
grundval skapats för det fortsatta arbetet med dessa väsentliga
frågor, varför det icke fanns någon grund för den kritik, som riktats
mot resultaten av undervisningsministrarnas strävanden att tillrättalägga
ett utvidgat nordiskt samarbete på detta område. Utskottet pekade på att
tre huvudformer utvecklats för nordiskt samarbete inom ifrågavarande
område, nämligen inrättande av en gemensam institution i något av de nordiska
länderna, upprättande av gemensamma institutioner genom att kombinera
studielinjer vid olika nordiska universitet och högskolor (s. k. immateriella
institutioner) samt samarbete genom att fördela uppgifterna mellan
de olika länderna. Enligt utskottets uppfattning skulle det vara av stort värde
om man kunde undgå tidskrävande utredningar genom att på ett så tidigt
stadium som möjligt undersöka vilken av dessa tre huvudformer som i det
särskilda fallet skulle vara mest ändamålsenlig.

Vad angår frågan om NKK:s omorganisation anslöt sig kulturutskottet till
ministrarnas plan. Utskottet förutsatte därvid, att kommissionen i framtiden
skulle bliva i stånd att få fram de olika samarbetsplanerna på ett mera effektivt
sätt genom sin närmare anknytning till fackdepartementen.

Tilläggsförslaget om upprättande av en gemensam nordisk institution för
vetenskaplig dokumentation fann kulturutskottet böra ses i sammanhang
med nordiska insatser inom det internationella forskningssamarbetet. Utskottet
fann därför rimligt, att rådet rekommenderade undervisningsministrarna
att som ett led i det pågående utredningsarbetet närmare överväga spörsmålen
i samband med utbyte och registrering av vetenskapligt material, utan
att man fördenskull på förhand bunde sig för upprättandet av en gemensam
institution.

Kulturutskottet föreslog rådet att icke företaga sig något i anledning av
herr Heléns tilläggsförslag. I vad avser tilläggsförslaget om upprättandet av
en gemensam institution för vetenskaplig dokumentation föreslog kulturut -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 9i år 1963

skottet rådet att antaga en rekommendation till regeringarna om att i förbindelse
med det pågående utredningsarbetet om vetenskaplig dokumentation
i undervisningsministrarnas regi överväga möjliga former för nordiskt samarbete
i relation till det internationella samarbetet på ifrågavarande område.

Till kulturutskottets förslag till rådet knöto tre norska utskottsmedlemmar
en särskild reservation rörande reorganisationen av NKK. De sade sig
kunna tillstyrka den föreslagna omorganisationen av NKK men ansågo denna
icke nödvändiggöra upprättandet av en rådets kulturella niomannakommitté.

När saken skulle företagas till beslut i rådet, framlade herr Helén dels
förslag om frågans återremitterande till utskottet, dels ock — därest saken
företogs till avgörande — bl. a. att rådet skulle i anledning av hans tilläggsförslag
besluta emotse nya meddelanden rörande rekommendationen nr 10/
1961 till nästa ordinarie session om de aktuella samarbetsplanerna. Efter en
längre debatt beslöt rådet, med avslag å herr Heléns båda förslag, i enlighet
med utskottets förslag. Rådet antog i samband härmed enhälligt en rekommendation
om vetenskaplig dokumentation (nr 12) i enlighet med utskottets
förslag.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 21/
1959 angående samarbete i fråga om högre teknisk utbildning hade väckts
ett tilläggsförslag om samarbete mellan de tekniska högskolorna. I förslaget
hemställes, att rådet ville rekommendera regeringarna att på grundvalen av
det samlade utredningsmaterial, som nu föreligger, skyndsamt vidtaga åtgärder
i och för genomförande av det planerade samarbetet mellan de tekniska
högskolorna i Norden. Det i tilläggsförslaget omnämnda materialet utgöres
framför allt av de båda betänkanden, som avgivits av NKK:s expertutskott
för högre teknisk utbildning. I expertutskottets senaste betänkande
summerar detta resultatet av hela sitt utredningsarbete och granskar närmare
ett antal konkreta samarbetsprojekt. Enligt expertutskottet bör ledningen
av samarbetet anförtros åt de tekniska högskolornas rektorer samlade
i ett permanent rektorskonvent. NKK har godkänt expertutskottets förslag
och överlämnat detta till regeringarna för genomförande.

Även kulturutskottet ansåg, att förslagen borde genomföras, och föreslog
därför rådet att rekommendera regeringarna att på grundval av det samlade
utredningsmaterial, som nu föreligger, skyndsamt vidtaga åtgärder i och
för genomförande av det planerade samarbetet mellan de tekniska högskolorna
i Norden. Rådet följde kulturutskottets förslag och antog den föreslagna
rekommendationen (nr 13). Samtidigt härmed beslöt rådet att anse den tidigare
rekommendationen nr 21/1959 angående samarbete i fråga om högre
teknisk utbildning såsom färdigbehandlad för rådets del.

Även på ett mera speciellt område hade rådet att taga ställning till en
forskningssamarbetsfråga. Till Finlands regerings meddelanden om rekommendation
nr 11/1960 angående forskning i arktisk medicin hade fogats en
redogörelse från det i enlighet med rekommendationen tillsatta expertorga 2

Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 94

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 94 år 1963

net för arktisk medicin, innehållande bl. a. en ekonomisk plan för det framtida
forskningssamarbetet på ifrågavarande område. För det första verksamhetsåret
skulle erfordras 390 000 sv. kr. Utskottet kunde konstatera att med
detta en god grund lagts för den fortsatta verksamheten i saken. Planen
hade emellertid färdigställts så nyligen, att vederbörande myndigheter ännu
icke haft tillfälle att taga ställning till densamma och till de i planen ingående
detalj förslagen. I ett tilläggsförslag till meddelandet, väckt av herr
Lassinantti, hemställde denne, att rådet ville rekommendera regeringarna att
söka genomföra nämnda plan. Kulturutskottet ansåg sig icke berett att fatta
ståndpunkt till framlagda förslag och begärda anslag, förrän utlåtanden inhämtats
från vederbörande organ i respektive länder. På kulturutskottets inrådan
beslöt rådet att uppskjuta tilläggsförslaget till nästa ordinarie session.

Två mera speciella spörsmål avseende den högre undervisningen hade aktualiserats
i tilläggsförslag till NKK:s berättelse. I det ena önskades en rekommendation
med anmodan till regeringarna att snarast ställa erforderliga
medel till förfogande för att utvidga den nordiska kursverksamheten
för universitetsstuderande i nordiska språk och nordisk litteratur i enlighet
med ett förslag av NKK. Detta gick ut på en betydande utvidgning och
systematisering av de hittillsvarande kurserna. Enär kulturutskottet fann
en förstärkning av de modersmålsstuderandes kunskap om de övriga ländernas
språk och kultur vara av väsentlig betydelse, ej minst för att få till
stånd en förbättring av skolornas undervisning i grannländernas språk, föreslog
utskottet rådet att antaga en rekommendation i enlighet med tilläggsförslaget.
Rådet beslöt också en sådan rekommendation (nr 11).

Det andra tilläggsförslaget gällde anordnandet av geologiska och geografiska
exkursioner till Island. I tilläggsförslaget uppmanades rådet att rekommendera
regeringarna att i enlighet med ett av NKK framställt förslag
ställa erforderliga medel till förfogande för anordnande av internordiska
exkursioner i geologi och geografi till Island samt föranstalta om upprättande
av en expertkommitté för planering av verksamheten. NKK:s förslag
gick ut på att genomföra en exkursion till Island med cirka 25 deltagare
under såväl 1963 som 1964. Exkursionen förutsatte en gemensam utgift
på 10 000 sv. kr. till administration och totalt cirka 25 000 sv. kr. till
stipendier. På förslag av kulturutskottet, som fann det vara av särskilt värde
att ett närmare vetenskapligt samarbete upprättades mellan Island och
de övriga nordiska länderna, antog rådet därför en rekommendation (nr
10) i enlighet med tilläggsförslaget.

2. Jordbruksforskning

Rådet hade till denna session att behandla meddelanden från svenska
och norska regeringarna om rekommendation nr 21/1957 angående förbättrat
samarbete beträffande jordbruksforskning. Mot bakgrund av det nordiska
samarbete, som kommit till stand pa andra områden mellan forskningsråd
och forskningsinstitutioner, fann kulturutskottet att även vad angår
jordbruksforskningen ett mera institutionellt samarbete borde kunna kom -

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 9i år 1963

ma till stånd. Utskottet nämnde särskilt forskningssamarbetet till skydd för
växtförädlingsprodukter. Kulturutskottet fann sig böra anmoda jordbruksministrarna
i de nordiska länderna att taga de initiativ, som erfordrades
för att få till stånd ett mer permanent samarbete mellan de nordiska forskningsinstitutionerna
på jordbrukets område.

3. Nordisk tentamensgiltighet

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om nordisk tentamensgiltighet
av bl. a. herrar Braconier och Osvald. I förslaget hemställdes, att rådet
ville rekommendera dels danska regeringen att vidtaga åtgärder för
utfärdande av tillämpningsföreskrifter för genomförande av nordisk tentamensgiltighet
motsvarande dem, som redan gälla i Finland, Norge och
Sverige, dels ock samtliga regeringar att snarast vidtaga åtgärder i syfte att
sprida kännedom bland studenterna i Norden om de möjligheter att förlägga
studierna till annat nordiskt land än hemlandet, som den nordiska tentamensgiltigheten
öppnar.

Kulturutskottet ansåg sig kunna uttala, att de detaljerade föreskrifter om
tillgodoräknande av i annat nordiskt land avlagda examina, som antagits
vid mellan ämnesföreträdare från de nordiska länderna anordnade ämneskonferenser,
direkt och omedelbart vore gällande i Danmark i kraft av ett
generellt bemyndigande, som utfärdats för de danska universiteten. Vid
ett sådant förhållande fann utskottet att några ytterligare bestämmelser om
ifrågavarande föreskrifters ikraftträdande i Danmark icke erfordrades. Vad
gällde den i den andra delen av medlemsförslagets hemställan berörda frågan
upplystes utskottet om att NKK har för avsikt att inom kort utgiva en
omfattande broschyr innehållande informationsmaterial om studiebestämmelser
och -förhållanden i de nordiska länderna samt uppgifter om tentamensgiltighetsbestämmelser
m. m. Kulturutskottet fann sig böra avvakta
resultaten av det pågående arbetet för åstadkommande av förenklade bestämmelser
för tentamensgiltigheten och utgivandet av den planerade informationsbroschyren,
innan ytterligare åtgärder vidtoges i saken, varför
medlemsförslaget borde uppskjutas till nästa ordinarie session. Rådet beslöt
i enlighet härmed.

4. Nordiskt institut i Reykjavik

Kulturutskottet hade att behandla regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 27/1962 angående nordiskt institut i Reykjavik ävensom ett
i anslutning till dessa i ämnet väckt tilläggsförslag. I detta yrkades, att rådet
skulle hemställa till regeringarna att upprätta ett Nordens hus i Reykjavik
i enlighet med den av NKK antagna resolutionen av den 14 november
1902.

Upprättandet av ett »Nordens hus» i Reykjavik skulle kräva ett engångsanslag
av sammanlagt 1 750 000 n. kr. De samlade årliga driftsutgifterna
beräknas komma att uppgå till 200 000 n. kr. De nordiska undervisningsoch
kulturministrarna hade vid ett möte i Stockholm den 30 januari 1963
2f llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 94

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 9b år 1963

givit förslaget sitt stöd och förpliktat sig att medverka till att nödvändiga
medel ställas till förfogande. Enligt ministrarnas beslut skulle anläggningskostnaderna
fördelas med 2/5 på Sverige och 1/5 på vart och ett av de övriga
nordiska länderna. Kulturutskottet ansåg att den föreliggande planen
i hög grad förtjänade att förverkligas. En nordisk institution i Reykjavik
skulle kunna bliva en väsentlig faktor för den närmare utbyggnaden av de
kulturella kontakterna mellan Island och övriga nordiska länder.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) i enlighet
med tilläggsförslaget. Samtidigt härmed beslöt rådet att anse rekommendationen
nr 27/1962 angående nordiskt institut i Reykjavik såsom färdigbehandlad
för rådets del.

5. Språkfrågor

I samband med behandlingen av NKK:s berättelse underströk kulturutskottet
betydelsen av olika åtgärder för att stärka samhörigheten mellan det
finsktalande Finland och Norden i övrigt. Utskottet nämnde därvid planerna
på effektivisering av svenskundervisningen i finskspråkiga läroanstalter.

Tvåspråkigheten inom Nordkalottområdet hade tagits upp i ett av herr
Lassinantti väckt tilläggsförslag till meddelanden om rekommendation nr
12/1957 angående ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och Sveriges
nordligaste områden. I tilläggsförslaget hemställde herr Lassinanti att rådet
ville rekommendera regeringarna i Finland, Norge och Sverige att vidtaga erforderliga
åtgärder i syfte att skapa förutsättningar för ett vetenskapligt
studium av språkproblemen vid skolundervisningen inom Nordkalotten och
att underlätta ett utbyte över gränserna inom samma område. Förslagsställaren
hade pekat på de språkliga problem i skolundervisningen, som äro
en följd av förekomsten av nationella minoriteter inom Nordkalottområdet,
och därvid nämnt såväl den samiska befolkningen som den finskspråkiga
befolkningen i Norge och Sverige. En avsevärd del av de till dessa minoriteter
hörande barnen ansågs ha betydande svårigheter av språklig art vid
sin skolgång. Undervisningsförhållandena inom den flerspråkiga Nordkalotten
borde därför göras till föremål för noggranna undersökningar, som
kunde läggas till grund för undervisningen i området. Kulturutskottet erinrade
om att spörsmålet såvitt gällde samerna sammanhänger med hela pioblemkomplexet
om det samiska folkets kulturella situation. Med hänsyn
till den betydelse, de i tilläggsförslaget berörda problemställningarna äga
för befolkningen inom Nordkalotten, ansåg kulturutskottet, att dessa borde
ägnas särskild uppmärksamhet och att möjligheten att etablera ett nordiskt
samarbete i hithörande praktiska frågor borde undersökas. Utskottet
föreslog rådet att antaga en rekommendation, riktad till regeringarna
i Finland, Norge och Sverige, om att vid den fortsatta behandlingen av de
speciella problem, som sammanhänga med minoritetsbefolkningen i dessa
länders nordligaste områden, ägna särskild uppmärksamhet åt de möjligheter
som ett nordiskt samarbete erbjuder, bl. a. i form av gemensam forskning
och annat praktiskt samarbete såsom lärarutbyte.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 94 år 1963 21

Rådet följde utskottets förslag och antog en rekommendation i enlighet
härmed (nr 9).

6. Gemensam bokmarknad

Meddelandena i anledning av rekommendation nr 30/1958 angående gemensam
bokmarknad utvisade, att permanenta bokkommittéer med representanter
för förläggare, bokhandlare, författare, biblioteksfolk m. fl. tillsatts
i de olika länderna.

Vid ett möte i Åbo i juni 1962 med representanter för dessa kommittéer
hade fastlagts gemensamma riktlinjer för kommittéernas framtida verksamsarnhet.
Dessa arbetade med en rad konkreta planer, t. ex. nordiska författarturnéer
till skolor och lärarseminarier, nordiska bokkataloger för biblioteken
och en särskild artikeltjänst, vilken skulle förse pressen kostnadsfritt
med artiklar om nordiska litterära ämnen. Även i övrigt hade rekommendationens
önskemål genomförts i betydande omfattning särskilt i Norge.
Av meddelandena framgick vidare, att några väsentliga tull- eller importmässiga
hinder för närvarande icke förefunncs för gemensam nordisk bokmarknad.

7. Radio-, televisions- och teaterfrågor

I anslutning till rekommendation nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete
i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste områden hade herr Lassinantti
väckt ett tilläggsförslag angående teaterverksamheten inom Nordkalottområdet.
I tilläggsförslaget hemställde förslagsställaren, att rådet
ville rekommendera regeringarna i Norge och Sverige att undersöka förutsättningarna
för en fast teater i de nordligaste delarna av respektive land
samt regeringarna i Finland, Norge och Sverige att underlätta ett teaterutbyte
över gränserna inom Nordkalottområdet.

Kulturutskottet anslöt sig till de synpunkter, som lågo till grund för tilläggsförslaget.
Utskottet ansåg det vara av stor betydelse att tillgodose de
ökande kulturella behoven hos befolkningen i dessa områden. Ett utvidgat
samarbete mellan de tre berörda länderna genom en koordinerad reseteaterverksamhet
skulle kunna skapa förbättrade förutsättningar för att
få se god teater även i Nordkalottområdet. Då förslaget emellertid icke kunnat
närmare utredas, föreslog utskottet uppskov med tilläggsförslaget till
nästa session. Rådet biföll denna hemställan.

Till kulturutskottet hänvisades regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 6/1962 angående vidgat radio- och televisionssamarbete. I det
medlemsförslag till föregående session, som låg till grund för denna rekommendation,
hade förslagsställarna, herrar Eliasson i Sundborn och Sundin,
särskilt framhållit behovet av tekniska åtgärder för att möjliggöra avlyssnande
av ett lands radioprogram även i grannländerna. Denna huvudfråga
hade emellertid knappast berörts i regeringarnas meddelanden, vilket
påtalades av herr Sundin i samband med sakens hänvisande till utskottet.

I sitt förslag till rådet erinrade kulturutskottet, vad beträffar möjligheter -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9b år 1963

na att öka hörbarheten över gränserna, anordna speciella regionala program
för gränstrakterna och utsända särskilda nordiska program på speciella
våglängder och kanaler, om att en på dylika sätt utvidgad verksamhet enligt
meddelandena stötte på tekniska svårigheter, som vore beroende av det
förefintliga stations-, våglängds- och kanalnätet. Under alla omständigheter
krävdes långvariga förberedelser från fackorganens sida för ernående av
mera betydande resultat. Under hänvisning härtill och till att på såväl radions
som televisionens område det numera försiggår ett fortlöpande fast
samarbete mellan de nordiska länderna, föreslog kulturutskottet att rådet
skulle anse spörsmålet för rådets del såsom färdigbehandlat. Rådet beslöt
i enlighet härmed.

Kulturutskottet hade även att ta ställning till ett av bl. a. fru Gärde Widemar
väckt medlemsförslag om gemensam nordisk utbildning för teater,
film, radio och television. Förslagsställarna hemställde till rådet att rekommendera
regeringarna i de nordiska länderna att påskynda genomförandet
av redan föreliggande planer på samnordisk utbildning av personal
inom teatern, filmen, radion och televisionen samt överväga möjligheterna
att inrätta en gemensam institution för utbildning av kvalificerade arbetskrafter
inom dessa områden. Enligt förslaget ha visserligen planer om inrättande
av en nordisk filmakademi eller filmhögskola framlagts, men till
en verklig behandling av dessa planer, däribland frågan hur ett nordiskt
samarbete på det ifrågavarande området skulle kunna ordnas, har man på
ansvarigt håll ännu icke hunnit.

Kulturutskottet, som under sitt arbete erhöll upplysningar om det utredningsarbete,
som pågår inom undervisnings- och kulturministerierna beträffande
denna sak, ville för sin del särskilt understryka betydelsen av att
de sakkunniga under utredningsarbetet fortlöpande ha de nordiska samarbetsmöjligheterna
i sikte när det gäller utbildningsformer utöver den
grundläggande fackliga utbildningen. Utskottet underströk att behovet av
ökade utbildningsmöjligheter är mycket stort. Vissa samarbetsåtgärder på
området ha redan kommit till stånd eller planeras; bl. a. skall sommaren
1961 i Vasa arrangeras en nordisk kurs för vidareutbildning av teaterinstruktörer.
Sådana kurser borde enligt utskottet arrangeras i offentlig regi
även för film-, radio- och televisionsregissörer och för annan kostnärlig och
teknisk personal på ifrågavarande områden, gärna på nordiskt plan.

För sin del föreslog utskottet rådet att rekommendera regeringarna i de
nordiska länderna att påskynda utredningen rörande planerna om grundläggande
utbildning på nationell grundval av personal inom teater, film,
radio och television och att vid utarbetandet av dessa planer fortlöpande beakta
nordiska lösningar när det gäller vidareutbildningen samt att i avvaktan
på mer långsiktiga lösningar arrangera fortbildningskurser för instruktörer,
regissörer och annan konstnärlig och teknisk personal pa ifrågavarande
områden med den planlagda verksamheten i NKK:s regi såsom
mönster.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 9\ år 1963 23

Rådet beslöt enhälligt antaga en rekommendation (nr 21) i enlighet med
utskottets förslag.

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om utbildning av lärare
och andra ungdomsledare i filmkunskap. I förslaget hemställdes, att Nordiska
rådet skulle rekommendera regeringarna att skyndsamt vidtaga åtgärder
för att gemensamt utreda förutsättningarna för att vid ifrågakommande
läroanstalter, såsom lärarutbildningsanstalter och socialhögskolor,
införa utbildning i film- och televisionskunskap samt att som en första åtgärd
anordna ett nordiskt sommarseminarium för lärare och andra ungdomsledare
i berörda ämnen.

Remissinstanserna hade över lag ställt sig positiva till medlemsförslaget,
bl. a. under framhållande av att undervisning genom film och television
kommer att inom överskådlig tid i viss omfattning införas i den obligatoriska
grundskolan i de nordiska länderna. Rådets kulturella niomannakommitté
hade i sitt utlåtande funnit att anordnandet av ett försöksseminarium
för utbildning i filmkunskap vore ägnat att giva erfarenheter för den framtida
planeringen av fortbildningen av lärare i film- och televisionskunskap
och tillstyrkte medlemsförslaget. Kulturutskottet anslöt sig till niomannakommitténs
utlåtande och framhävde för sin del särskilt önskvärdheten av
att de i medlemsförslaget avsedda åtgärderna vidtogos skyndsamt.

På förslag av kulturutskottet beslöt rådet att antaga en rekommendation
(nr 8) till regeringarna i enlighet med medlemsförslaget.

8. Övriga saker

Den enda arbetsmarknadsfråga, som kulturutskottet hade att behanda vid
denna session, härrörde från regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 16/1959 angående gemensam arbetsmarknad för intellektuella yrken.
De yrkesgrupper, som för närvarande stode i blickpunkten för Nordiska
rådets intresse vad beträffar genomförande av en nordisk arbetsmarknad
för särskilda yrkesgrupper, vore enligt utskottet: bibliotekarier, farmaceuter,
läkare, lärare, sjukgymnaster, sjöfolk, tandläkare och veterinärer.
Då problemställningarna inom flera av dessa områden vore olikartade
och förutsatte grundlig utredning med utgångspunkt från förhållandena inom
vederbörande fack, fann utskottet det vara mer ändamålsenligt att behandla
arbetsmarknadsfrågorna särskilt för varje fackgrupp. Med hänsyn
härtill beslöt rådet efter förslag av utskottet att betrakta rekommendation
nr 16/1959 angående gemensam arbetsmarknad för intellektuella yrken såsom
färdigbehandlad för rådets del.

Vid sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 22/1959 angående beviljande av medel för gemensamma kulturella ändamål
in. in. påpekade utskottet, att anslagen till nordiska kulturella ändamål
i de särskilda länderna anvisades i delvis mycket olikartade former,
varför det erbjödc svårigheter att skapa sig eu korrekt bild av situationen.

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 94 år 1963

Utskottet ansåg, att NKK i sin årliga berättelse till Nordiska rådet borde
kunna redogöra för de finansiella frågorna. Med hänvisning härtill beslöt
rådet pa utskottets förslag avskriva rekommendationen såsom färdigbebandlad
för rådets del.

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Ett av huvudområdena för socialpolitiska utskottets arbete gällde liksom
eljest arbetsmarknadsfrågorna. I samtliga fall var frågan om genomgång
av regeringarnas meddelanden om tidigare rekommendationer beträffande
skilda yrkesgrupper.

Av olika skäl har det redan år 1960 färdigställda förslaget till överenskommelse
om en samnordisk arbetsmarknad för läkare ännu icke blivit undertecknat
av de medverkande länderna. Från Norge och Finland ha önskemål
framförts om att utkastet till överenskommelse skall ändras till att omfatta
även utanför Norden utbildade läkare, som äro nordiska medborgare.
I Danmark och Sverige motsätter man sig icke en sådan utvidgning. Förslag
till tilläggsöverenskommelse härom har också utarbetats och överlämnats
till regeringarna för undertecknande.

Socialpolitiska utskottet fann under dessa omständigheter att goda möjligheter
nu förelåge för ett undertecknande av överenskommelsen om nordisk
arbetsmarknad för läkare.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr
7/1957 angående gemensam arbetsmarknad för läkare och tandläkare hade
herr Birger Andersson väckt ett tilläggsförslag om gemensam arbetsmarknad
för tandläkare. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att ingå en överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad
för tandläkare i huvudsaklig överensstämmelse med det i Nordisk
udredningsserie 1962: 6 framlagda förslaget.

Nämnda förslag till överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för
tandläkare hade framlagts i maj 1962. Med hänsyn till att remissbehandlingen
av betänkandet ännu icke avslutats i alla berörda länder ansåg sig socialpolitiska
utskottet icke kunna taga slutlig ståndpunkt till tilläggsförslaget
utan förordade att den vidare behandlingen därav borde uppskjutas
till nästa session. Rådet beslöt i enlighet härmed.

Arbetet med rekommendation nr 18/1958 angående gemensam arbetsmarknad
för sjukgymnaster har under någon tid vilat i avvaktan på att i
Danmark en ordning skulle införas med offentlig auktorisation av sjukgymnaster.
I ett nyligen avgivet betänkande har vederbörande danska kommitté
nu framlagt förslag om utbildning av sjukgymnaster, innefattande förslag
om sådan auktorisation. Enligt socialpolitiska utskottet borde härefter
frågan om gemensam arbetsmarknad för sjukgymnaster kunna bringas till
en positiv lösning.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

Till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1961 angående
gemensam arbetsmarknad för sjöfolk — en fråga vilken upptagit en stor
del av socialpolitiska utskottets tid vid tidigare sessioner — hade fogats en
utförlig redogörelse för de hittills förda förhandlingarna, som kommit så
långt att ett utkast till överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge
och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för visst nautiskt befäl
nu förelåge för vederbörande regeringars granskning och beslut. Socialpolitiska
utskottet hade för sin del icke något att erinra mot de principer, som
lagts till grund för detta utkast. Utskottet förutsatte att arbetet i de övriga
delar, som avsågos med rekommendationen, inberäknat frågan om gemensam
utbildning av navigationslärare samt om en gemensam nordisk arbetsmarknad
för fartygstelegrafister, fortsättes. Därvid underströk utskottet betydelsen
av att arbete bedrives på sådant sätt, att lösningar av hithörande spörsmål
erhållas i en eller annan form.

Som ett spörsmål av arbetsmarknadskaraktär är också att betrakta ett vid
tionde sessionen väckt tilläggsförslag om tillgodoräknande av nordisk offentlig
tjänst i fråga om pensionsrätt. Förslagsställaren önskade att rådet
skulle uppmana regeringarna att, sedan erforderliga undersökningar företagits,
stegvis genomföra en ordning, enligt vilken all anställning i stat och
kommun i ett nordiskt land lägges till grund vid beräknande av pension till
tjänsteman anställd i offentlig tjänst. Rådets socialpolitiska niomannakommitté,
som behandlat förslaget, framhöll för sin del, att utan tvivel anledning
förelåge att räkna med att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
komme att i allt större utsträckning omfatta även verksamhet i offentlig
tjänst. Den i offentlig tjänst anställda arbetskraftens rörlighet på arbetsmarknaden
motverkades emellertid av att offentlig tjänstgöring i ett nordiskt
land ej kunde åberopas som grund för pensionsberäkning i ett annat
nordiskt land. För närvarande måste man därför räkna med att i offentlig
tjänst anställd arbetstagare endast i mindre utsträckning sökte anställning
i annat nordiskt land.

Socialpolitiska utskottet anslöt sig till den av niomannakommittén framförda
uppfattningen, att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden inte
kunde utvecklas inom den offentliga sektorn, därest icke pensionsfrågan erhölle
en tillfredsställande lösning. Enligt utskottet borde man eftersträva att
uppnå generella regler för tillgodoräknandet av tjänstgöringstid. I enlighet
med niomannakommitténs förslag fann utskottet att en generell samordning
till en början lämpligen borde begränsas till arbetstagare, som åtnjöte pensionsrätt
enligt den statliga pensionsordningen i varje land. Man borde dock
sikta till en samordning i pensionshänsende beträffande all offentlig tjänst.
I sitt förslag hemställde utskottet till rådet att antaga en rekommendation
till regeringarna om att låta utarbeta samt antaga en överenskommelse mellan
länderna, enligt vilken en i offentlig tjänst anställd och till den statliga
pensionsordningen anknuten arbetstagare berättigas att i pensionshänseende

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

tillgodoräkna anställningstid, som enligt annat nordiskt lands statliga pensionssystem
berättigar till pension.

En rekommendation (nr 26) av denna lydelse antogs också av rådet.

2. Sociallagstiftningen

En ur principiell synpunkt betydelsefull sak, som socialpolitiska utskottet
hade att behandla under sessionen, gällde frågan om en harmonisering
av sociallagstiftningen i Norden, vilken väckts i ett medlemsförslag av
bl. a. herr Kellgren. Förslaget till rekommendation går ut på att regeringarna
skola vidtaga åtgärder i syfte att uppnå ett förenhetligande av de nordiska
ländernas sociallagstiftning. I mediemsförslaget erinrades om att 1955
års nordiska konvention om social trygghet endast syftade till att åstadkomma
likställighet vad angår olika sociala förmåner mellan vederbörande
lands egna medborgare och andra nordbor, som vistas i landet. Något egentligt
arbete på att förenhetliga sociallagstiftningen i de olika länderna och
att söka åstadkomma till art och omfattning överensstämmande sociala förmåner
hade ännu ej inletts. Tanken på en verklig harmonisering av sociallagstiftningen,
likartad den som genomförts beträffande stora delar av annan
lagstiftning i Norden, hade enligt förslagsställarna efter hand fått spridning,
och tiden vore nu inne att påbörja detta lagstiftningsarbete.

Socialpolitiska utskottet hade vid sessionen tillgång till en ingående redogörelse
för Nordiska socialpolitiska kommitténs hittillsvarande arbete med
harmonisering av sociallagstiftningen i Norden. Av denna framgick, att ett
betydande intresse förelåg för att åstadkomma en harmonisering av sociallagstiftningen
på sådana områden, där detta vore praktiskt genomförbart
och där en gemensam lagstiftning skulle få betydelse för medborgarna, men
också att förutsättningar icke ansåges föreligga för att till gemensam lagstiftning
upptaga andra frågor, exempelvis rörande understödsnivån, finansieringen
av förmånerna och organisationen. Utskottet fann emellertid ytterligare
överväganden erforderliga, innan rådet kunde taga ställning till medlemsförslaget.
För att giva rådrum härtill beslöt rådet på utskottets hemställan
att uppskjuta mediemsförslaget till nästa ordinarie session.

3. Utbildningsfrågor

Vid sessionen förelåg endast ett regeringsförslag, väckt av Finlands regering.
Förslaget gick ut på att rådet skulle till behandling upptaga frågan om
nordiskt samarbete beträffande utbildning av den mera kvalificerade personalen
på de sociala verksamhetsområdena. Regeringarna borde enligt förslaget
kunna i större utsträckning än hittills samarbeta i fråga om den
kompletterande utbildningen och fortbildningen av kvalificerad personal på
det sociala området. Socialpolitiska utskottet föreslog ett uppskov med sakens
behandling i rådet till nästa ordinarie session för att bereda rådets
socialpolitiska niomannakommitté tillfälle att närmare utreda frågan. På
angivna skäl beslöt rådet att uppskjuta den vidare behandlingen av regeringsförslaget
till 1964 års session.

Rådet hade att taga ställning till en mera speciell utbildningsfråga, av -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

seende sjukvårdsadministratörer. Detta spörsmål har under senare år i samtliga
nordiska länder fått allt större aktualitet. Till rådets elfte session hade
väckts ett medlemsförslag om gemensam nordisk utbildning av sjukvårdsadministratörer,
biträtt från svensk sida av herr Birger Andersson. Med utgångspunkt
från en nationell svensk utredning i frågan, vars resultat framlades
1962, hemställdes i förslaget, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att snarast undersöka förutsättningarna för att utbygga undervisningen
vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg med utbildning av sjukvårdsadministratörer.

Enligt socialpolitiska utskottet utvisade den i saken föreliggande utredningen,
att det i samtliga nordiska länder framstode såsom mycket angeläget
att åstadkomma förbättrade möjligheter till högre utbildning av sjukhusens
administrativa ledare. Utskottet delade förslagsställarnas uppfattning att
väsentliga fördelar stode att vinna om en sådan utbildning kunde anordnas
gemensamt för de nordiska länderna och anknytas till Nordiska hälsovårdshögskolan
i Göteborg. Det vore därför önskvärt att regeringarna i de nordiska
länderna toge ställning till denna fråga och i samband därmed övervägde,
vilken förstärkning av hälsovårdshögskolan som på grund av en sådan utredning
kunde bliva erforderlig. På förslag av socialpolitiska utskottet antog rådet
en rekommendation (nr 1), vari regeringarna uppmanades att snarast
undersöka förutsättningarna för en samnordisk utbildningsverksamhet avseende
sjukhusadministration vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg.

I anslutning till rekommendation nr 18/1958 angående gemensam arbetsmarknad
för sjukgymnaster hade väckts ett tilläggsförslag om samnordisk
utbildning av instruktionsgymnaster. I rekommendationsförslaget anmodades
regeringarna att genomföra en sådan utbildning. Socialpolitiska utskottet
kunde ej taga ställning till förslaget, då det ej hunnit remissbehandlas
före sessionen. På förslag av utskottet beslöt rådet därför att uppskjuta den
vidare behandlingen av tilläggsförslaget till 1964.

4. Sjukhnssamarbete

I ett till tionde sessionen väckt men till elfte sessionen uppskjutet tilläggsförslag
till meddelanden om rekommendation nr 10/1954, biträtt av bl. a.
herr Birger Andersson, hade hemställts, att rådet ville rekommendera regeringarna
att undersöka på vilket sätt och på vilka områden ett samarbete
mellan två eller flera länder beträffande specialistvård på sjukhus skulle
kunna åstadkommas. Frågan behandlades även vid årets session i sammanhang
med regeringarnas meddelanden om nämnda rekommendation nr 10/
1954 angående vård av nordisk medborgare på sjukhus i annat nordiskt land
än hemlandet.

Rådets socialpolitiska niomannakommitté, som behandlade saken, erinrade
om att utbyggnaden av specialistsjukvården numera skedde parallellt inom
de nordiska länderna, varför ett närmare nordiskt samarbete på detta område
vore mindre angeläget än tidigare. Niomannakommittén hade emellertid
samtidigt anfört att inom vissa regioner, och då särskilt Nordkalotten, ett

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9b år 1963

samarbete mellan regionsjukhusen i de berörda länderna skulle medföra ett
bättre utnyttjande av resurserna och en önskvärd utvidgning av specialavdelningarnas
upptagningsområden. Niomannakommittén hade därför förordat,
att regeringarna skulle samråda om huruvida och i vilken utsträckning ett
sådant samarbete borde upptagas. Till socialpolitiska utskottet meddelades
emellertid under sessionen att saken redan behandlats vid de nordiska hälsovårdsministrarnas
möte i Köpenhamn i början av februari 1963. Enighet hade
därvid förelegat om att samarbetet på specialistsjukvårdens område fungerade
tillfredsställande och att behov icke syntes föreligga av något ytterligare
initiativ i saken.

På utskottets förslag beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning
av tilläggsförslaget. Samtidigt beslöt rådet att anse rekommendation nr 10/
1954 angående vård av nordisk medborgare på sjukhus i annat nordiskt land
än hemlandet såsom färdigbehandlad för rådets del.

5. Läkemedelsforskning och odontologisk materialprovning

Vid föregående session hade rådet antagit en rekommendation nr 12/1962
angående samarbete i fråga om läkemedelsforskning m. m. I samband därmed
hade utskottet understrukit önskvärdheten av att ett vidgat nordiskt
samarbete beträffande forskning och upplysning i fråga om läkemedel kunde
upptagas. Av årets meddelanden framgick att särskilt utsedda sakkunniga
från de nordiska länderna inom kort skulle sammanträffa för överläggningar
rörande de i rekommendationen upptagna spörsmålen. Vidare
upplystes det för socialpoiitiska utskottet, att de nordiska hälsovårdsmyndigheternas
chefer under våren 1963 skulle hålla överläggningar och därvid
även behandla ifrågavarande spörsmål. I sitt förslag till rådet uttryckte
utskottet en förhoppning om att det nu påbörjade utredningsarbetet skulle
bedrivas skyndsamt samt att det skulle visa sig möjligt att finna former
för ett fruktbärande nordiskt samarbete beträffande forskning och upplysning
i fråga om läkemedel liksom att samarbetet beträffande kontrollen av
farmaceutiska specialiteter skulle utvecklas vidare.

I ett till rådets åttonde session väckt medlemsförslag, från svensk sida
biträtt av fru Ekendahl och herr Pettersson i Dahl, hemställde förslagsställarna,
att regeringarna skulle rekommenderas att vidtaga de åtgärder, som
må finnas erforderliga för att få till stånd ett samarbete mellan de nordiska
länderna i fråga om odontologisk materialprovning och forskning i samband
därmed. Sedan regeringarna under våren 1960 tillsatt en nordisk kommitté
med uppgift bl. a. att utarbeta förslag om upprättande av en gemensam
nordisk institution för provning av dentalmaterial, uppsköts förslaget
både vid åttonde och vid nionde sessionen till nästfoljande session. Vid den
tionde sessionen förelåg den nordiska kommitténs betänkande om upprättande
av en gemensam nordisk institution för provning av dentalmaterial
(Nordisk udredningsserie 1961:7). I avvaktan på att remissbehandlingen
av betänkandet skulle slutföras uppsköt emellertid rådet även då den vidare
behandlingen av medlemsförslaget till följande session.

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 94 år 1963

Remissyttrandena över Nordiska kommitténs angående dentalmaterial
betänkande utvisade, att det förelåg ett klart behov av en statlig provning
av odontologiskt material och av forskningen på detta område. Enligt socialpolitiska
utskottets mening stode uppenbara fördelar att vinna, om de nordiska
länderna samverkade i denna fråga och gemensamt utnyttjade sina
resurser. Utskottet delade socialpolitiska niomannakommitténs mening att
behovet av odontologisk materialprovning och forskning häst tillgodosåges
genom att en fristående nordisk institution inrättades i enlighet med vad
som föresloges i betänkandet. Utskottet föreslog rådet att rekommendera
regeringarna att i huvudsaklig överensstämmelse med det av Nordiska
kommittén angående dentalmaterial framlagda förslaget upprätta en gemensam
nordisk institution för provning av dentalmaterial och forskning i
samband därmed.

Rådet antog också enhälligt den föreslagna rekommendationen (nr 25).
ö. Sommartid

Stor uppmärksamhet tilldrog sig frågan om sommartid. Sedan den i Sverige
av medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt
utförda utredningen angående förutsättningarna för införande av
sommartid i Sverige (se Nordisk utredningsserie 1962: 5) avslutats, hade
fru Ekendahl samt herrar Hernelius och Lundström i ett tilläggsförslag
till tionde sessionen hemställt, att rådet ville rekommendera regeringarna
att uttala sig för sommartidens genomförande i de nordiska länderna. Förslaget
uppsköts av rådet till elfte sessionen i avvaktan på den svenska remissbehandlingen.

Införande av sommartid i de nordiska länderna har behandlats från tre
utgångspunkter, nämligen ur kommunikationssynpunkt, med hänsyn till
jordbruksnäringens intressen samt ur hälso- och trivselsynpunkt. Socialpolitiska
utskottet granskade i tur och ordning dessa tre faktorer.

Ett genomförande av sommartid även i Danmark och Sverige — i Norge
har sommartid på försök tillämpats sedan 1959 — kunde möjligen föranleda
vissa svårigheter ur kommunikationssynpunkt. Svenska järnvägsstyrelsen
har sålunda framhållit, att tidtabellsskifte måste genomföras två
gånger årligen i samband med övergången från en tid till en annan ävensom
att under den tid, sommartid tillämpas, de internationella järnvägsförbindelserna
kunna komma att få olämpliga ankomst- och avgångstider. Enligt
utskottets mening borde dessa nackdelar dock bliva av väsentligt mindre
betydelse, om sommartidsfrågan erhölle en enhetlig lösning i de nordiska
länderna och därmed tidslikhet skulle råda i Norden under sommaren.

Beträffande de invändningar, som från jordbrukshåll resas mot tanken
på att införa sommartid, ville utskottet hänvisa till alt sommartid tillämpats
i Norge under de senaste fyra åren utan att, såvitt framkommit, några
påtagliga olägenheter uppstått för jordbruket. Förhållandena kunde icke antagas
vara så olika i Norge å ena sidan samt i Danmark och Sverige å andra
sidan, att de i Norge vunna erfarenheterna ej skulle kunna giva viss ledning
för bedömandet av sommartidens verkningar i Danmark och Sverige.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 9i år 1963

Niomannakommitténs rekommendationsförslag syftade dessutom endast till
att försöksvis införa sommartid. Om detta förslag genomfördes, kunde således
sommartidens konsekvenser för jordbruket närmare studeras under
en lämpligt avvägd försöksperiod.

Utskottet ansåg sig vidare kunna konstatera att det i saken föreliggande
utredningsmaterialet gav ett påtagligt stöd för att sommartid skulle få stor
betydelse ur hälso- och trivselsynpunkt. Utskottet hyste också den uppfattningen
att det fanns en utbredd opinion hos befolkningen för en positiv lösning
av frågan. Med hänsyn härtill och då dessutom såsom ovan anförts invändningarna
från kommunikations- och jordbrukssynpunkt knappast borde
tillmätas någon avgörande betydelse, ansåg utskottet övervägande skäl
tala för att nu försöksvis införa sommartid även i Danmark och Sverige.
Utskottet föreslog rådet att antaga en sådan rekommendation.

De båda danska utskottsmedlemmarna reserverade sig mot förslaget och
hemställde, att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget.
Så gjorde också herr Gustafsson i Kårby, som anslöt sig till den
uppfattning som herr Sundin framfört i en reservation till socialpolitiska
niomannakommitténs utlåtande i saken. I denna reservation hade
herr Sundin uttalat, att förutsättningar att med stöd av en enhällig nordisk
opinion på försök införa sommartid saknades. De praktiska svårigheterna
för kommunikationsväsendet och jordbruket vore enligt herr Sundin otvivelaktigt
så stora, att redan införandet av sommartid på försök skulle bli
en alltför tung belastning på dessa områden av näringslivet.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en längre debatt. Efter omröstning
antog rådet en rekommendation (nr 16) vari regeringarna i Danmark,
Norge och Sverige rekommenderades att försöksvis genomföra sommartid
efter enhetliga regler. För rekommendationen röstade 25 medlemmar
(däribland herr Birger Andersson, fröken Andersson, fru Ekendahl,
herrar Gillström, Gustafsson i Stockholm, Helén, Lassinantti, Lundström
och Ohlin), medan 19 (däribland herrar Cassel, Gustafsson i Kårby, fru
Segerstedt Wiberg, herrar Strand och Sundin) röstade emot och 5 medlemmar
(däribland herrar Ahlkvist och Thapper) avstodo från att rösta.

7. Övriga saker

Vid genomgång av berättelsen från Nordiska socialpolitiska kommittén
fann socialpolitiska utskottet anledning att särskilt uppmärksamma frågan
om ratificering av ILO-konventionerna. Av berättelsen framgår, att kommittén
genom ett underutskott fortsätter arbetet med att genomgå sådana
konventioner, som ännu icke blivit ratificerade av ett eller flera av de nordiska
länderna. Många av dessa konventioner torde visserligen vara av sådan
beskaffenhet, att de ej röra nordiska förhållanden eller att de av andra
skäl icke lämpligen böra ratificeras av de nordiska länderna. I den mån sådana
hinder icke föreligga, bör emellertid enligt utskottet alla möjligheter
tillvaratagas att ratificera konventionerna.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9''i år 1963

D. Saker behandlade av trafikutskottet

1. Pass- och reselättnader

Vid Nordiska rådets åttonde session i Reykjavik år 1960 antog rådet rekommendationen
nr 3/1960, vari regeringarna uppmanades vidtaga vissa
åtgärder för åstadkommande av ytterligare pass- och reselättnader i Norden.
Spörsmålet hade tidigare slutbehandlats utom såvitt gäller Islands anslutning
till överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen
vid de internordiska gränserna. Vid trafikutskottets behandling
av regeringarnas meddelanden om denna rekommendation framgick, att
samtliga länder numera vidtagit erforderliga åtgärder för att Island skulle
kunna ansluta sig till den nordiska passunionen fr. o. m. den 1 juli 1963. I
enlighet med trafikutskottets förslag beslöt rådet att anse denna rekommendation
som färdigbehandlad.

Vid föregående session antog rådet rekommendation nr 17/1962, som
förordade en sådan ordning att identitetskort ävensom pass, vilkas giltighetstid
icke utlöpt tidigare än fem år tillbaka, i lämplig utsträckning skulle
kunna godtagas som resedokument vid inresa i och tre månaders vistelse
inom det nordiska passkontrollområdet. Av meddelandena om denna rekommendation
framgick, att regeringarna för närvarande utredde frågan i
hela dess vidd. Vid sin behandling av saken instämde trafikutskottet i förhoppningarna
att rekommendationen skulle kunna genomföras i god tid
före turistsäsongen 1963.

I anledning av berättelsen från Nordiska samfärdselkommittén hade herr
Lundström väckt ett tilläggsförslag om ökad rörelsefrihet mellan de nordiska
länderna för mindre flygplan. I förslaget hemställdes, att rådet skulle
rekommendera regeringarna att undersöka förutsättningarna för en ordning
för internordisk trafik, enligt vilken lätta flygplan, inregistrerade i
något av de nordiska länderna, få anlita flygplats utan att vara skyldiga
lämna tullanmälan, under förutsättning att tullpliktigt gods icke medföres
ombord, och att dylika plan utgå över förteckningen över sådan krigsmateriel,
beträffande vilken fordran på utförselbevis uppställts. Trafikutskottet
föreslog utan närmare motivering rådet att rekommendera regeringarna
att undersöka möjligheterna för att minska gränsformaliteterna i allmänhet
för den internordiska flygtrafiken. Rådet antog denna rekommendation
(nr 29).

2. Gemensam trafiklagstiftning, högertrafik i Sverige m. m.

Till sessionen hade bl. a. herr Lundström väckt ett medlemsförslag om
gemensam trafiklagstiftning. I detta yrkas, att rådet rekommenderar regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att ställa sådana hjälpmedel
till förfogande för Nordiska vägtrafikkommittén, att denna snabbt
kan utarbeta utkast till en gemensam nordisk trafiklag. Förslaget hade till -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 94 år 1963

styrkts av Nordiska samfärdselkommittén, vilken i sitt utlåtande uttalat att
det vore osäkert när en gemensam europeisk trafikordning kunde genomföras.
Det vore önskvärt att ett utkast till en gemensam nordisk trafiklagstiftning
färdigställdes, så att denna fråga kunde lösas utan att man behövde
avvakta en mera omfattande europeisk ordning. Under sådana omständigheter
förordade trafikutskottet en rekommendation i enlighet med
medlemsförslagets hemställan. Rådet beslöt också enhälligt att antaga eu
sådan rekommendation (nr 5).

Frågan om införande av högertrafik i Sverige hade rådet förehaft redan
vid nionde sessionen år 1961 i anledning av ett då av ett stort antal rådsmedlemmar
väckt medlemsförslag. Sedan det vid detta tillfälle från svensk
sida framhållits, att saken tagits upp i Sverige, avstod rådet från att antaga
någon rekommendation i saken. Under hösten 1962 togs saken ånyo upp
i rådet i ett medlemsförslag, denna gång väckt av fyra av rådspresidiets
medlemmar, däribland herr Ohlin. I medlemsförslaget begärdes en rekommendation
till Sveriges regering om att snarast vidtaga åtgärder för införande
av högertrafik i Sverige. Vid frågans behandling under sessionen fick
trafikutskottet mottaga upplysning om att svenska regeringen den 15 februari
1963 beslutat framlägga proposition till riksdagen om övergång till
högertrafik i Sverige. Med hänsyn härtill föreslog utskottet, att rådet icke
skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget. Detta blev också
rådets beslut.

Att på samma sätt som på åtskilliga andra områden låta de nordiska länderna
utgöra en enhet var syftet med ett till sessionen väckt medlemsförslag
om försäkring av icke nordiska motorfordon, väckt av bl. a. herr Gustafsson
i Stockholm. Förslagsställarna hemställde, att rådet skulle rekommendera
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att göra Norden
till ett gemensamt försäkringsområde vad gällde den obligatoriska ansvarsförsäkringen
för icke nordiska motorfordon. Om Norden bleve en enhet i
detta avseende, skulle man kunna låta den nuvarande kontrollen vid de internordiska
gränserna bortfalla och därigenom uppnå såväl en arbetsbesparing
för tullväsendet som en lättnad för det ständigt växande antalet
bilturister från icke nordiska länder, vilka besöka mer än ett av de nordiska
länderna. I trafikutskottet rådde enighet om önskvärdheten av att
Norden blev ett dylikt gemensamt försäkringsområde, och då försäkringslöreningarna
i de nordiska länderna vore beredda att medverka till förslagets
genomförande med ett halvårs förvarning — gemensamma nordiska
gränsförsäkringar skulle sålunda kunna införas vid årsskiftet 1964—1965
— föreslog utskottet rådet att bifalla förslaget. Rådet antog en rekommendation
(nr 6) i överensstämmelse med medlemsförslaget.

3. öresundsförbindelsen

Fn betydande del av trafikutskottets tid under sessionen ägnades frågan
om en fast förbindelse mellan Danmark och Sverige i Öresund. Denna sak
har stått på rådets dagordning ända sedan första sessionen år 1953, vid

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 9b år 1963

vilken rådet antog rekommendationen nr 4/1953, vari regeringarna i Danmark
och Sverige rekommenderades att företaga förberedande undersökningar
för belysning av de allmänna ekonomiska och trafikmässiga förutsättningarna
för byggande av en bro eller tunnel mellan Danmark och
Sverige över Öresund. Det mycket omfattande utredningsarbete, som i anledning
av denna rekommendation igångsatts, avslutades under senhösten
19(52, då de s. k. öresundsdelegationerna avgåvo sitt betänkande (se Nordisk
udredningsserie 1963: 1). I anslutning till regeringarnas meddelanden
om denna rekommendation, hade herr Gustafsson i Stockholm jämte en
annan medlem i ett tilläggsförslag hemställt, att rådet ville rekommendera
regeringarna i Danmark och Sverige att — eventuellt i samråd med regeringarna
i Finland och Norge — låta bygga en fast förbindelse över Öresund.

I sitt förslag till rådet uttalade trafikutskottet sin tillfredsställelse med
att den begärda undersökningen nu blivit slutförd. Med den växande trafiken
över Öresund var det enligt utskottets mening uppenbart, att en fast
förbindelse borde byggas och att frågan därom snarast borde upptagas till
överläggning mellan berörda länder. Klart vore även, att byggandet av en
öresundsförbindelse borde samordnas med byggande av en Stora Bälts-bro.

På angivna skäl kunde utskottet föreslå rådet att anse rekommendation
nr 4/1953 såsom färdigbehandlad för rådets del och att rekommendera regeringarna
i Danmark och Sverige att låta bygga en fast förbindelse över
Öresund. Rådet beslöt i enlighet härmed, och den föreslagna rekommendationen
antogs enhälligt (nr 28).

b. Vägfrågor

Till sessionen hade herr Sundin jämte norska rådsmedlemmar, väckt
ett medlemsförslag om norsk-svenska mellanriksvägar, vari de hemställde,
att rådet skulle rekommendera regeringarna i Norge och Sverige att snarast
utarbeta en gemensam plan för byggande av norsk-svenska mellanriksvägar
samt därefter underställa denna Nordiska rådet för yttrande enligt
art. 36 i den allmänna nordiska samarbetsöverenskommelsen. Förslaget
behandlades av trafikutskottet samtidigt med regeringarnas meddelanden
om rekommendation nr 13/1959 angående vägförbindelse mellan Nordland
fylke och Sverige samt rekommendation nr 20/1962 angående en mellanriksväg
över Graddis.

I inedlemsförslaget påpekades att, trots flerfaldiga framställningar såväl
via Nordiska rådet som i de bägge ländernas parlament, hade de för befolkningen
och näringslivet i de nordliga delarna av Norge och Sverige så vitala
frågorna om byggande av fler mellanriksvägar ännu ej fått en tillfredsställande
lösning. I sitt utlåtande i saken hade Nordiska samfärdselkommittén
uttryckt sitt beklagande över den långsamma handläggningen av frågan om
vägförbindelserna i norr. Dessa vägar hade stor betydelse för berörda områden
och för turisttrafiken på Nordkalotten. Av meddelanden i saken
kunde trafikutskottet sluta att en helårs mellanriksväg över Umbukta numera
skulle genomföras. För vägen mellan Arjeplog och Graddis hade i

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

Norrbottens läns flerårsplan upptagits anslag fr. o. m. år 1965 och en projektering
av vägen pågick. Även frågan om en mellanriksväg från Kiruna
till Troms’ fylke hade enligt trafikutskottet tagits upp. Utskottet ansåg sig
därför kunna föreslå rådet att anse rekommendationerna nr 13/1959 och
20/1962 såsom slutbehandlade för rådets vidkommande. Rådet beslöt i enlighet
härmed.

Trafikutskottet delade förslagsställarnas mening om behovet av en koordinering
av de olika vägprojekten kring norsk-svenska gränsens norra del.
Med hänsyn härtill föreslog utskottet rådet att antaga en rekommendation
till regeringarna i Norge och Sverige att tillse att kontakt snarast etablerades
mellan länderna för att samordna byggandet av de aktuella mellanriksvägarna.
En rekommendation (nr 14) av sådan lydelse antogs enhälligt av
rådet.

En annan vägfråga, som trafikutskottet hade att behandla, gällde en vägförbindelse
mellan Sevettijärvi i norra Finland och norska riksvägen nr
50 i Neiden i Finnmarks fylke. Ett medlemsförslag hade väckts, vari rådet
anmodades att rekommendera regeringarna i Norge och Finland att undersöka
möjligheterna att bygga en norsk-finsk mellanriksväg med angiven
sträckning.

Trafikutskottet framhävde starkt betydelsen av en utbyggnad av kommunikationerna
på Nordkalotten, särskilt för den fortsatta utvecklingen av
näringslivet. Den väg, varom det nu var tal, skulle få stor betydelse för befolkningen
i området och för turisttrafiken. På utskottets förslag antog rådet
därför en rekommendation (nr 4) till regeringarna i Norge och Finland
i enlighet med medlemsförslaget.

5. Sjötrafikregler

Spörsmålet om ett förenhetligande av de för närvarande skiljaktiga sjötrafikreglerna
i Norden har under senare år fått en särskild betydelse till
följd av den snabbt växande internordiska småbåtstrafiken. Vid årets session
togs saken upp i ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Cassel, i
vilket hemställdes om en rekommendation till regeringarna att snarast låta
undersöka möjligheten att uppnå enhetliga regler för sjötrafiken i de nordiska
länderna. Detta förslag hade tillstyrkts under remissbehandlingen
och även Nordiska samfärdselkommittén förordade en rekommendation enligt
förslagets lydelse.

Trafikutskottet framhöll i sitt förslag till rådet att införande av enhetliga
sjövägsregler i de nordiska ländernas inre farvatten ligger helt i linje
med den överenskommelse om enhetlig utprickning av farvatten som år
1962 slöts mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige i anledning av
Nordiska rådets rekommendation nr 1/1959. På trafikutskottets förslag antog
rådet därför en rekommendation (nr 24) till regeringarna i enlighet
med medlemsförslaget.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

6. Flygtrafiken på Stockholm

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om underlättande av flygtrafiken
på Stockholm från Finland och Norge. Förslagsställarna yrkade på
en rekommendation till regeringarna i Finland, Norge och Sverige om att
de, i den mån flygtrafiken på Stockholm från Finland och Norge är beroende
av statliga myndigheters åtgärder, skulle söka öka smidigheten i denna
trafik genom att förlägga den tillbaka till Bromma flygplats. Förslagsställarnas
motivering var att, sedan den över fyra mil norr om Stockholm
belägna storflygplatsen Arlanda på våren 1962 tagits i bruk för utrikestrafik,
flygförbindelserna mellan de nordiska länderna i den resande allmänhetens
ögon undergått en märkbar försämring. Detta gällde i synnerhet trafikförbindelserna
från Finland och Norge till Stockholm och vice versa.

Förslaget hade behandlats av Nordiska samfärdselkommittén, som i sitt
utlåtande till trafikutskottet hade förordat antagande av den föreslagna rekommendationen.
Till utlåtandet hade emellertid samfärdselkommitténs två
svenska medlemmar, herrar Cassel och Fritz Persson, samt en av de danska
medlemmarna knutit en reservation. Reservanterna menade att en omläggning
av en del av den internordiska flygtrafiken på Stockholm från Arlanda
till Bromma skulle vara förenad med så stora svårigheter, att den icke vore
praktiskt genomförbar. De föreslogo därför rådet att i stället rekommendera
den svenska regeringen att söka verka för att praktiska åtgärder vidtagas
i syfte att för de resande minska olägenheten av att flygtrafiken till och
från Stockholm är fördelad på två flygplatser samt att nedbringa restiden
mellan Stockholms centrum och Arlanda.

Vid utskottsbehandlingen av förslaget upplystes, att den största delen
av vägsträckan mellan Haga-terminalen och Arlanda flygplats skulle erhålla
motorvägstandard från och med den 1 september 1963. Vidare upplystes,
att en rationalisering av bagageregistreringen övervägdes för att
minska de resandes väntetid på flygplatsen.

Utskottet, som utgick ifrån att de svenska myndigheterna och SAS även
i fortsättningen skulle sträva efter att skapa lättnader vad beträffar förbindelsen
mellan Stockholms centrum och Arlanda, hemställde till rådet
att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget. Detta blev också
rådets beslut.

7. Turist- och resebyråsamarbete

Den fortgående standardförbättringen, de förbättrade kommunikationsmedlen
och den ökade fritiden ha för stora delar av de nordiska ländernas
befolkning under senare år skapat möjligheter att företaga utlandsresor.
Under trycket av denna utveckling har i samtliga nordiska länder tillkommit
en rad resebyråer. Stundom har dessas finansiella och ekonomiska ställning
ej varit sådan, att de kunnat fullgöra sina förpliktelser såsom reseföretag.
Den resande allmänheten har blivit lidande härpå. I anledning
härav hade ott antal rådsmedlemmar till elfte sessionen väckt ett medlemsförslag,
i vilket de hemställde, att rådet skulle rekommendera regeringarna
all gemensamt undersöka, huruvida det föreligger behov av en resebyrålag -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

stiftning i samtliga nordiska länder och — därest regeringarna funno att
ett sådant behov förelåg — att genomföra en gemensam nordisk lagstiftning
på detta område.

Trafikutskottet ansåg för sin del, att en gemensam undersökning av frågan
skulle vara nyttig. Man skulle därvid kunna utnyttja erfarenheterna
från våra länder, inom vilka olika förhållanden råda inom resebyråbranschen.
Vid en sådan undersökning borde man överväga ej blott en lagstiftning
men även andra åtgärder, varigenom betryggande förhållanden kunde
skapas för den resande allmänheten. Utskottet ansåg i övrigt, att en eventuell
lagstiftning på området icke behövde framkalla en monopolistisk
ställning för godkända företag utan tvärtom skapa fri konkurrens, förutsatt
att en eventuell lagstiftning komme att tillåta alla, som uppfyllde de uppställda
kraven, att etablera sig inom branschen. På angivna skäl föreslog
utskottet rådet att antaga en rekommendation i enlighet med förslagsställarnas
hemställan.

Till utskottsmajoritetens förslag hade de tre svenska medlemmarna av
utskottet (herrar Cassel, Gustafsson i Stockholm och Lundström) fogat en
reservation. Däri yrkades, att rådet icke skulle företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget av hänsyn till bl. a. att nära nog samtliga svenska
remissinstanser tagit avstånd från den föreslagna undersökningen, som
eventuellt skulle leda till en kontrollagstiftning. Det sedan några år tillbaka
i Sverige praktiserade auktorisationsförfarandet tycktes fungera tillfredsställande,
varför något behov av lagstiftning ej syntes föreligga för
Sveriges del. Reservanterna tilläde, att lagstiftning syftande till en reglering
av viss näringsutövning tidigare avvisats av de svenska statsmakterna.

Efter en längre debatt antog rådet en rekommendation (nr 3) i enlighet
med utskottsmajoritetens förslag med 37 jaröster mot 30 nej röster. Samtliga
16 svenska valda medlemmar röstade nej.

En annan resebyråfråga gällde regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 21/1962 angående samarbete i fråga om resebyråverksamhet
i utlandet. I trafikutskottet hade upplysts att de gemensamma nordiska
turistkontor, som upprättats på åtskilliga platser i Europa, nu till stor del
skulle ersättas med nationella kontor. Med beklagande konstaterade utskottet
att arbetet på att upprätthålla samarbetet i hittillsvarande omfång mellan
de nordiska turistorganisationerna i form av gemensamma turistkontor i
olika europeiska länder icke givit resultat. Trafikutskottet nöjde sig med
att uttala önskvärdheten av att möjligheterna att upprätta gemensamma
nordiska turistkontor övervägdes av Nordiska turisttrafikkommittén, då turistarbete
upptages i nya städer och om verksamheten eventuellt omorganiseras.
Särskilt underströk utskottet vikten av samarbete på den amerikanska
marknaden. Eftersom den amerikanska allmänheten betraktar Skandinavien
som ett besöksområde, bör man få till stånd gemensamma kontor,
t. ex. i Los Angeles, där turistarbetet beräknades komma att påbörjas
under loppet av år 1963. Även vad beträffar New York fann utskottet det
ligga i alla ländernas intressen att snabbt nå fram till en positiv lösning.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

Vid behandling av meddelandena om rekommendation nr 14/1959 angående
utbyggnad av flyg- och turisttrafiken i Nordkalotten kunde trafikutskottet
med tillfredsställelse konstatera att en broschyr innehållande fullständig
förteckning över samtliga hotell, turiststationer, motell, pensionat,
vandrarhem, campingplatser och andra övernattningsställen på Nordkalotten
skulle bli klar i mars 1963. Helt allmänt framhöll utskottet betydelsen
av att öka hotelikapaciteten på Nordkalotten liksom av att utbygga vägarna
i området. En standardhöjning i bägge dessa avseenden vore en nödvändig
förutsättning för en fortsatt utveckling av turisttrafiken inom Nordkalotten.

8. Övriga saker

Vid behandling av berättelsen från Nordiska interimskommittén för samordning
av transportforskningen (Nordiska transportforskningskommittén)
fäste utskottet uppmärksamheten vid behovet av en utredning om möjligheterna
för en utvidgad transportekonomisk forskning i Norden, varom
Nordiska samfärdselkommittén lagt fram förslag. Enligt utskottet borde regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige giva Nordiska transportforskningskommittén
i uppdrag att snarast möjligt företaga en sådan utredning
och att inkomma med förslag till plan för transportforskningen i
Norden.

1 samband med berättelsen från Nordiska samfärdselkommittén hade
herr Lundström väckt ett tilläggsförslag, vari han hemställde, att rådet
skulle rekommendera Norges regering att genom lämpliga åtgärder sörja
för att mindre danska och svenska fartyg i möjligaste mån likställdes med
motsvarande norska fartyg vid tillämpning av de nya norska bestämmelserna
om lotsplikt. På förslag av trafikutskottet beslöt rådet uppskjuta tillläggsförslaget
till nästa session.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Norden och det europeiska ekonomiska samarbetet
Den fråga, som tilldrog sig det största intresset under Nordiska rådets elfte
session, gällde Nordens ställning i det europeiska ekonomiska samarbetet.
Till grund för ekonomiska utskottets behandling av frågan lågo dels meddelanden
om rekommendation nr 7/1962 angående samarbete under marknadsförhandlingarna,
dels regeringsrepresentanternas muntliga redogörelser
för den aktuella marknadssituationen och för de överläggningar, som
ägde rum i EFTA:s ministerråd i Geneve den 18—19 februari 1963. I anslutning
till meddelandena hade väckts ett tilläggsförslag, vari yrkades
att rådet skulle rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att i
nuvarande läge upprätthålla ett nära samarbete i syfte att såvitt möjligt
skapa underlag för ett gemensamt uppträdande vid framlida förhandlingar
om ett europeiskt ekonomiskt samarbete. Saken blev föremål för ingående
debatt i ekonomiska utskottet.

Av regeringsrepresentanternas redogörelser framgick enligt ekonomiska
8 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 94

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9b år 1963

utskottets förslag, att enighet rådde om att i den nya marknadssituationen
söka bredda verksamheten inom EFTA och andra internationella ekonomiska
samarbetsorganisationer på sådant sätt, att bredast möjliga internationella
samarbete gynnades. Ekonomiska utskottet ansåg, att det arbete
som igångsatts för att stärka EFTA borde på allt sätt stödjas. Utskottet
ställde sig också positivt till de bilaterala och multilaterala kontakter, som
skulle etableras för att lösa särskilda problem, som uppstått för enskilda
länder i den nuvarande handelspolitiska situationen. Enligt utskottets förhoppning
skulle dessa överläggningar leda till resultat, som gagnade samarbetet
i EFTA, utan att fördenskull skapa något motsatsförhållande till
CEE. Dessa resultat borde också vara de nordiska länderna till hjälp vid
lösningen av deras viktigaste handelspolitiska problem och kunna framgent
underlätta det ekonomiska samarbetet i Norden.

I rådet blev frågan föremål för en längre debatt, i vilken olika synpunkter
framfördes, särskilt vad angår frågan om jordbruks- och fiskeprodukternas
ställning vid ett utvidgat EFTA-samarbete. I enlighet med ekonomiska
utskottets hemställan antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 17),
vari regeringarna uppmanades dels att vid behandling av internationella
marknadsproblem om möjligt uppträda gemensamt i syfte att bevara förutsättningarna
för ett ekonomiskt samarbete inom Norden, dels att i största
möjliga utsträckning samarbeta för att uppnå bästa resultat av de vid
EFTArs ministermöte i Geneve beslutade multilaterala och bilaterala förhandlingarna
i syfte att under den nuvarande marknadssituationen upprätthålla
och vidga handeln icke endast med industri- utan också med lantbruks-
och fiskeprodukter, varvid varje nordiskt land ständigt skulle ha
övriga nordiska länders konkreta intressen för ögonen, dels ock att understödja
alla strävanden att främja världshandeln.

På utskottets förslag fann rådet vidare rekommendationen nr 7/1962
vara för rådets del slutbehandlad.

2. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Meddelandena om rekommendation nr 12/1959 angående ekonomiskt
samarbete och meddelandena om rekommendation nr 7/1961 angående industriellt
samarbete jämte berättelsen från Nordiska ministerkommittén
för ekonomiskt samarbete behandlades av ekonomiska utskottet i ett sammanhang.
Berättelsen innehöll en redogörelse för vad som åtgjorts enligt
Helsingforsavtalets olika artiklar inom det ekonomiska arbetsområdet. Till
berättelsen fanns fogad två bilagor, dels en innehållsrik redogörelse för omfattningen
av det nordiska produktionssamarbetet, dels ock en noggrann redovisning
av den nordiska samhandeln under åren 1957—1961.

Ekonomiska utskottet konstaterade för sin del, att det allmänna ekonomiska
samarbetet mellan de nordiska länderna följer de riktlinjer, som fastställdes
år 1959, och att en rad olika frågor nu äro föremål för utredning.
Med tillfredsställelse fann utskottet, att de nordiska ländernas utrikeshandel
stadigt ökat. Speciellt glädjande var enligt utskottets mening att deras
inbördes handel ökat kraftigare än utrikeshandeln i övrigt.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 9b år 1963

Vad beträffar frågan om industriellt samarbete befanns produktionssamarbetet
i Norden vara under mycket stark utveckling såväl mellan organisationer
som mellan enskilda företag i de olika länderna. Enligt utskottets
mening kunde ifrågavarande rekommendation nr 7/1961 i ämnet nu i allt
väsentligt anses vara genomförd. Utskottet föreslog därför att nämnda rekommendation
skulle anses som slutbehandlad för rådets del. Rådet fattade
beslut i enlighet med utskottets förslag.

3. Elkraftsamarbete

Vid elfte sessionen hade ekonomiska utskottet att behandla ett flertal
frågor rörande elkraftsamarbetet mellan de nordiska länderna, bl. a. ett till
tionde sessionen väckt men då uppskjutet tilläggsförslag om tillsättande av
en nordisk elkraftkommitté. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar att tillsätta
ett gemensamt organ för behandling av frågan om produktion och utbyte
av elkraft.

Frågan hade till elfte sessionen beretts av rådets ekonomiska niomannakommitté.
Kommittén uttalade att representanter för de största kraftföretagen
i Danmark, Finland, Norge och Sverige enats om att bilda ett nordiskt
samarbetsorgan på kraftförsörjningsområdet, benämnt Nordiska elkraftgruppen
(Nordel). Överenskommelse hade vidare träffats rörande de principiella
riktlinjerna för det nya organet. Ekonomiska niomannakommittén,
som framhöll, att Nordel närmast skulle få karaktären av ett enskilt organ,
ansåg det vara ändamåsenligt att man till en början förskaffade sig erfarenheter
av ett samarbetsorgan av denna art, innan ställning togs till ett
samarbete i fastare former. Kommittén föreslog därför, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att stödja det pågående arbetet att få till stånd
ett permanent samnordiskt organ för elkraftproduktionen. Utskottet anslöt
sig till kommitténs utlåtande och rådet antog enhälligt en rekommendation
(nr 27) i enlighet härmed.

Ekonomiska utskottet erinrade i sitt förslag vidare om arbetet på en vattenrättskonvention
mellan Finland och Sverige, utbyggnaden av vattenkraften
i Torne och Kalix’ älvar, den i norsk-svenskt samarbete upprättade Linnvasselvs
kraftstation samt Konti-Skan-förbindelsen för överföring av högspänd
likström mellan Danmark och Sverige.

b. Samarbete rörande byggnadsforskning och elmaterielkontroll

I medvetande om att de ekonomiska förbindelserna mellan länderna delvis
hindras av olikartade kontrollbestämmelser, som försvåra ett fritt utbyte
av varor mellan länderna, har rådet arbetat för förenhetligande av dessa
regler. Vid elfte sessionen berördes bl. a. två områden nämligen byggnadsbestämmelserna
och reglerna om elmaterielkontroll.

Vad angår byggnadsområdet erinrade ekonomiska utskottet i sitt förslag
i anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1962
angående samarbete inom byggnadsforskningen om att rådets ekonomiska
niomannakommitté i ett utlåtande till rådets tionde session uttalat bl. a.,

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 9t år 1963

att de centrala byggnadsmyndigheternas samarbetsorgan, Nordiska kommittén
för byggnadsbestämmelser (NKB), sedan sin tillkomst 1956 kunnat
uträtta ett effektivt arbete och infört enhetliga nordiska normer på en råd
områden inom husbyggandet. NKB hade därvid inte åtnjutit egentliga statsbidrag.
Med ökad finansiell hjälp skulle NKB kunna taga upp till behandling
ett flertal arbetsuppgifter inom sitt naturliga verksamhetsområde, från
vilka kommittén i avsaknad av tillräckliga ekonomiska resurser dittills
måst avstå. Niomannakommittén ansåg, att en förutsättning för ökade statliga
bidrag borde vara att NKB ålades utarbeta en långtidsplan för sin verksamhet.
I nyssnämnda rekommendation av 1962 anbefalldes regeringarna
att vidtaga åtgärder för förstärkning av det nordiska samarbetet inom byggnadsforskningen
såväl i vad avser samverkan mellan byggnadsforskningsinstitutioner
som vad gäller arbetet på att förenhetliga normerna inom
byggnadsverksamheten.

Av regeringarnas meddelanden till elfte sessionen framgick, att NKB utarbetat
en dylik långtidsplan och att denna skulle överlämnas till regeringarna
och till berörda myndigheter i de olika länderna. De pågående
starka strävandena till en samverkan mellan de nordiska ländernas institutioner
på byggnadsforskningens område uppmärksammades av utskottet,
som med tillfredsställelse noterade, att frågan om statsbidrag till NKB nu
syntes närma sig en lösning.

I ett av bl. a. herr Eliasson i Sundborn till tionde sessionen väckt medlemsförslag
om samordning av kontrollbestämmelserna rörande elmateriel
hemställdes, att rådet ville rekommendera regeringarna i de nordiska länderna
att föranstalta om ett förenhetligande av elmaterielkontrollen i Norden.
Förslaget syftade i främsta rummet till en ytterligare effektivisering av
redan förefintlig samverkan på detta område. Målet borde enligt förslagsställarna
vara, att en provning i ett land finge omedelbar giltighet i övriga
nordiska länder, varför de nuvarande nationella kontrollföreskrifterna borde
sammanarbetas och förenhetligas. Med hänsyn till svårigheterna att överblicka
frågan beslöt rådet vid tionde sessionen att uppskjuta sakens vidare
behandling till nästa ordinarie session.

Medlemsförslaget hade sedan tionde sessionen varit föremål för ett omfattande
förarbete inom rådets ekonomiska niomannakommitté. Denna hade
funnit betydande olikheter råda mellan de olika ländernas säkerhetsföreskrifter
för installation av elektrisk materiel. Dessa skiljaktigheter hade i
sin tur ofta till följd, att tilläggsprovningar måst föreskrivas i ett land i
fråga om artiklar, som redan godkänts i ett grannland. Vidare skilde sig
avgiftssystemen inom den elektriska materielkontrollen i Norden högst avsevärt
från varandra. Niomannakommitténs utredning mynnade ut i en
hemställan, att rådet skulle rekommendera regeringarna att taga initiativet
till en sådan samordning av de olika ländernas säkerhetsföreskrifter för
elektrisk materiel, att provning av elmateriel, som utförts i ett land, kunde
få omedelbar giltighet även i övriga länder.

Kungl. Maj. ts skrivelse nr .94 år 1963

Enligt ekonomiska utskottet vore uppenbart att en samordning av de nordiska
ländernas offentliga säkerhetsföreskrifter för elektrisk materiel snarast
borde genomföras. För detta ändamål krävdes i första hand detaljerade
jämförelser mellan dessa föreskrifter i de nordiska länderna samt utarbetande
av förslag till enhetliga normer. Utskottet ansåg vidare, att bättre
överensstämmelse mellan avgiftssystemen vore en förutsättning för att man
i praktiken skulle kunna uppnå, att en provning i ett land omedelbart godtoges
i de andra nordiska länderna. Härutöver berörde utskottet i sitt förslag
bestämmelserna om bl. a. radiostörningar, vilka regler variera ganska
kraftigt från land till land. Även härmed sammanhängande och liknande
problem borde tagas upp till behandling i sammanhanget.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 2) till regeringarna,
vari dessa uppmanas att taga initiativet till en sådan samordning
av dels de olika ländernas bestämmelser rörande radiostörningar in. in.,
dels ock de i länderna gällande installationsföreskrifterna för elektrisk materiel,
att provning av elmateriel som utförts i ett land kan få omedelbar
giltighet även i övriga länder.

5. Skattesamarbete

I ett av bl. a. herr Gustafsson i Stockholm till nionde sessionen väckt, sedermera
uppskjutet medlemsförslag hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka möjligheterna för ett samarbete beträffande
utformningen av de nationella beskattningssystemen. Inom ramen
för medlemsförslaget ha behandlats tre spörsmål, nämligen 1) frågan
om företagsbeskattningen, 2) frågan om den individuella beskattningen
samt 3) frågan om samverkan mellan skattekommittéer och skattemyndigheter
vid förberedande av skattelagstiftning. Vad angår sistnämnda spörsmål
antogs vid tionde sessionen, till vilken förslaget uppskjutits, rekommendationen
nr 30/1962 angående samarbete i fråga om skatteutredningar.
I övriga delar uppsköts frågans behandling till elfte sessionen, vad avser
företagsbeskattningen, i avvaktan på eu komparativ undersökning av denna
beskattning i de fem nordiska länderna.

Den jämförande undersökningen av företagsbeskattningen hade på ekonomiska
niomannakommitténs uppdrag under hösten 1962 utförts av en
grupp särskilt tillkallade experter, och denna omfattande undersökning förelåg
nu till behandling vid rådets elfte session. I sitt utlåtande i saken till
elfte sessionen anmälde ekonomiska niomannakommittén, att den ännu ej
hunnit att närmare behandla expertundersökningen liksom att — vad gäller
den individuella beskattningen — den aviserade utredningen, med vilken
de nordiska skattebetalarföreningarna äro sysselsatta, icke heller färdigställts.
Mot denna bakgrund föreslog kommittén, att medlemsförslaget ånyo
skulle uppskjutas i sina båda ännu inte färdigbehandlade delar. Ekonomiska
utskottet anslöt sig till kommitténs uttalande, och rådet beslöt i enlighet
härmed.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9i år 1963

6. Fiskefrågor

Rekommendation nr 23/1962 angående kontaktorgan för fiskerispörsmål
kunde rådet på ekonomiska utskottets förslag besluta att betrakta såsom
slutbehandlad, sedan ett sådant kontaktorgan upprättats i enlighet med
rekommendationen.

Under ekonomiska utskottets behandling av rekommendation nr 5/1961
angående samverkan beträffande fiskeriproblem, vilken särskilt tog sikte på
samarbete i fråga om fiskeri- och handelspolitiken utåt, framgick att utskottet
ansåg denna ha blivit i huvudsak realiserad. Nyssnämnda nyupprättade
nordiska kontaktorgan för fiskerispörsmål förutsattes komma att ägna uppmärksamhet
åt de frågor, som berördes av rekommendationen. Utskottet
fann det emellertid värdefullt att få taga del av ytterligare ett års erfarenheter
rörande de nordiska ländernas samverkan beträffande fiskeriproblemen.

Till sessionen hade bl. a. fru Segerstedt Wiberg och herr Strand väckt ett
medlemsförslag om samverkan beträffande fiskexporten. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna, att låta det nordiska kontaktorganet
för fiskerifrågor undersöka förutsättningarna för ett gemensamt
nordiskt uppträdande i fråga om fiskexporten till vissa länder. Medlemsförslaget
tog bl. a. sikte på en samverkan mellan länderna dels beträffande
exporten till länder med centraliserad fiskimport, dels beträffande
exporten till u-länderna. Förslaget syftade emellertid också till en mera allmän
samverkan mellan de nordiska länderna beträffande fiskexporten.

Medlemsförslaget hade behandlats av rådets ekonomiska niomannakommitté,
som framhöll, att åtskilliga remissinstanser ifrågasatt förslagets genomförbarhet
med hänvisning till att fiskexporten i de nordiska länderna
organiserats på olika sätt. Ehuru betydande svårigheter förelåge att åstadkomma
ett samarbete beträffande fiskexport, ansåg niomannakommittén
det dock inte uteslutet, att åtskilligt kunde göras i den riktning medlemsförslaget
anvisade, och föreslog därför, att rådet skulle rekommendera regeringarna
att överlämna frågan om nordiskt samarbete beträffande fiskexport
till kontaktorganet för fiskerispörsmål för fortsatt utredning.

Ekonomiska utskottet begränsade förslaget något och hemställde, att rådet
måtte rekommendera regeringarna, att till det nordiska kontaktorganet
för fiskerispörsmål för fortsatt utredning överlämna frågan om nordiskt samarbete
beträffande fiskexport till länder med centraliserad fiskimport och
till u-länderna. Rådet antog enhälligt en sådan rekommendation (nr 22).

I ett till rådets åttonde session väckt medlemsförslag hade bl. a. herr
Ohlin hemställt, att rådet måtte rekommendera Danmarks, Finlands, Norges
och Sveriges regeringar att undersöka möjligheterna för en gemensam
lösning av fiskerigränsfrågan för dessa länders del samt att, i den mån det
läte sig göra, överenskomma om likställighet för nordiska medborgare eller
särskilda grupper av sådana vad angick fisket inom speciella områden. För -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år i 963

slaget hade av rådet vid åttonde, vid nionde och vid tionde sessionen uppskjutits
till nästa ordinarie session.

Ekonomiska niomannakommittén hade låtit sammanställa en promemoria
utvisande fiskerigränsfrågans aktuella läge i de olika länderna. I sitt utlåtande
hänvisade kommittén till promemorian men ansåg, att i nuvarande
läge ett initiativ från rådets sida icke skulle kunna bidraga till frågans lösning.

Ekonomiska utskottet delade niomannakommitténs mening men erinrade
om att frågan har stor ekonomisk betydelse, särskilt för berörda näringsidkare,
varför den bör ägnas all uppmärksamhet. På utskottets förslag beslöt
rådet uppskjuta medlemsförslaget till nästa session.

7. Samarbete beträffande utrikestjänsten m. m.

Inom ramen för rådets rekommendation nr 6/1960 angående samarbete
beträffande utrikestjänsten hade regeringarna enligt meddelandena till rådet
främst sysslat med frågan om konsulärt samarbete. Enligt upplysningar,
ekonomiska utskottet erhöll under sessionen, pågå emellertid undersökningar
rörande möjligheterna till ett ökat samarbete beträffande utrikestjänsten
i samtliga nordiska länder inom flertalet av de områden, där ett
nordiskt samarbete ej redan etablerats. Av denna anledning ansåg utskottet,
att saken nu borde kunna anses som slutbehandlad för rådets del. Rådet beslöt
på utskottets förslag i enlighet härmed.

Till elfte sessionen hade uppskjutits ett vid tionde sessionen väckt tillläggsförslag
om uppförande av ett Scandinavia House i New York. I detta
tilläggsförslag hemställdes, att rådet — när de olika omständigheterna rörande
ett eventuellt Scandinavia House i New York blivit klarlagda och rådet
fått resultatet av utredningen sig förelagt — skulle rekommendera regeringarna
att söka få tanken på en sådan byggnad förverkligad.

Rådets ekonomiska niomannakommitté, som närmare undersökt saken,
hade funnit, att flertalet av de nordiska länderna genom köp av egendomar
eller på annat sätt var för sig löst sina lokalproblem i New York. I likhet
med kommittén ansåg även ekonomiska utskottet därför, att det för närvarande
inte förelåge något omedelbart behov av ett Scandinavia House, som
kunde inrymma olika nordiska institutioner. Också av ekonomiska och
andra skäl hade de nordiska regeringarna ej velat engagera sig i ett projekt
av den storleksordning det här vore fråga om. På utskottets förslag beslöt
rådet att inte företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget.

Rådet hade vidare att behandla ett till sessionen väckt mcdlemsförslag
om nordiskt institut för utbildning av deltagare i internationellt samarbete.
I förslaget yrkas — under hänvisning till det mellanfolkliga samarbetets
ökade betydelse — att rådet skall rekommendera regeringarna, att så snart
som möjligt organisera en gemensam utbildning och information av tjänstemän
och näringslivsrepresentanter avsedda att deltaga i internationellt, särskilt
europeiskt samarbete. En förutsättning för alt små nationer skola kun -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 94 år 1963

11a göra sig gällande i internationella organisationer är enligt förslagsställarna,
att deras företrädare ha en ingående kunskap om dessas uppbyggnad
och verksamhetsområden samt äro grundligt informerade om föreliggande
problem, skiljaktigheten i målsättningen m. m. Förslagsställarna funno det
naturligt, att de nordiska länderna sökte övervinna dessa svårigheter genom
att skapa en samnordisk organisation för utbildning för och information om
internationellt samarbete. Organiserandet av en dylik utbildning kunde ske
antingen genom upprättandet av ett centralt samnordiskt organ eller genom
uppbyggnad av en koordinerad plan för undervisningen.

Ekonomiska utskottet instämde i att här förelåge ett behov, som borde
kunna tillgodoses genom nordiskt samarbete. En kompletterande utbildning
av tjänstemän och näringslivsrepresentanter borde enligt utskottets mening
i första hand kunna ske t. ex. genom en på nordiskt plan organiserad kursverksamhet.
Mot denna bakgrund föreslog utskottet rådet att rekommendera
regeringarna att snarast möjligt organisera en kompletterande samnordisk
utbildning och information av tjänstemän och näringslivsrepresentanter för
internationellt samarbete. Rådet beslöt enhälligt att antaga en dylik rekommendation
(nr 23).

8. Nordkalottfrågor

Sedan åtskilliga år tillbaka har rådet intresserat sig för ett ekonomiskt
samarbete mellan Finland, Norge och Sverige inom Nordkalotten.

Ekonomiska utskottet hade bl. a. att genomgå regeringarnas meddelanden
om rekommendation nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete i Finlands,
Norges och Sveriges nordligaste områden. Huvudintresset har därvid knutits
till frågan om uppförande av en träförädlingsindustri i Kirkenes, baserad
på råvaror från Finland. Utskottet kunde blott konstatera, att de utredningar,
som på föranledande av Finlands riksdag inletts för beräkning av
råvarutillgångarna i skogarna i Enare-området, fortfarande påginge. Från
Finlands sida kunde något ståndspunktstagande till projektet om en träförädlingsindustri
i Kirkenes ej väntas, förrän dessa utredningar förelåge.

I anslutning till meddelandena hade väckts ett tilläggsförslag, vari yrkades,
att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna i Norge och Finland
att i skyndsam ordning gemensamt undersöka de praktiska möjligheterna
att skapa en frihamn för Finland inom Kirkenes-området samt att,
om reella möjligheter föreligga, förverkliga planerna på en frihamn oberoende
av vilken lösning frågan om en norsk-finsk träförädlingsindustri inom
sagda område erhåller. Ekonomiska utskottet fann det vanskligt att företaga
någon slutlig bedömning av tilläggsförslaget innan även frågan om en
träförädlingsfabrik i Kirkenes avgjorts. Emellertid ansåg utskottet, att förslaget
borde ytterligare utredas i samverkan med rådets ekonomiska niomannakommitté.
Utskottet föreslog därför att tilläggsförslaget måtte uppskjutas
till nästa ordinarie session. Rådet beslöt i enlighet härmed.

Vid behandlingen av meddelanden om rekommendation nr 4/1960 angående
konferenser om nordkalottspörsmål erinr*le utskottet om att flera dy -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9b år 1963

lika konferenser ägt rum — den senaste i Kiruna och Piteå sommaren 1962
— vid vilka behandlats spörsmål rörande näringsliv och arbetsmarknadsförhållanden
inom Nordkalotten, forskningssamarbete, radio- och televisionsförhållanden
samt villkoren för kulturarbetet på Nordkalotten. Möjligheterna
att finna en fastare organisationsform för dessa konferenser voro enligt
utskottet under behandling; nya nordkalottkonferenser ha redan bestämts
för 1964, 1966 och 1968. I enlighet med utskottets förslag beslöt rådet att
betrakta rekommendation nr 4/1960 såsom för rådets del slutbehandlad.

I ett från finländskt håll till sessionen väckt medlemsförslag om utökad
samverkan inom Nordkalottområdet hemställdes, att Nordiska rådet måtte
rekommendera regeringarna i Finland, Norge och Sverige att vid förverkligandet
av samarbetet inom Nordkalotten gemensamt söka utröna möjligheterna
för samverkan med Sovjetunionen såväl beträffande ekonomi, handel
och samfärdsel som på de kulturella och sociala områdena inom Nordkalotten.

Ekonomiska utskottet erinrade om att nordkalottkonferenserna avliöllos
i föreningarna Nordens regi. Något särskilt statligt samarbetsorgan finns ej
för samarbetet, utan detta äger till stor del rum mellan regionala myndigheter
och organisationer. Det är enligt utskottet svårt att bedöma, om detta
samarbete kan vidgas till Sovjetunionen. Vidare slår utskottet fast, att de
i sammanhanget aktuella nordiska länderna äro intresserade av ett vidgat
samarbete med Sovjetunionen inom Nordkalotten samt att ett samarbete beträffande
utbyggnaden av vattenkraften redan pågår på bilateral basis. Ett
vidgat samarbete inom kalottområdet torde enligt utskottets mening också
bäst kunna bedrivas tvåsidigt. Beträffande samarbete mellan fler än två
länder borde man i varje enskilt fall söka finna praktiska former för samarbetet.
Utskottet ansåg det vidare naturligt, att regeringarna i Finland,
Norge och Sverige i saker, som rörde nordkalottområdet och där samarbete
med Sovjetunionen syntes praktiskt, undersökte möjligheterna att få till
stånd ett dylikt samarbete. Mot denna bakgrund föreslog utskottet och beslöt
rådet att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

9. Hjälpen till utvecklingsländerna

Rådet hade att behandla meddelanden om rekommendation nr 3/1961 angående
samordning av hjälpen till utvecklingsländerna. I dessa redovisas
det av de nordiska länderna med Tanganyika ingångna avtalet om ett gemensamt
nordiskt projekt i delta land. Ekonomiska utskottet gav uttryck
åt sin tillfredsställelse med detta avtal. Arbetet med dess förverkligande har
redan förts ett stycke framåt. En chef för projektet i Tanganyika håller på
att tillsättas, och byggnadsplaneringen fortskrider raskt. Eu styrelse har
upprättats för projektet, bestående av två representanter från varje land.
Ekonomiska utskottet hade vidare erhållit upplysning om att frågan om ett
eventuellt samnordiskt projekt i Nigeria ännu befunne sig på utredningsstadiet
inom den nordiska ministerkommittén för u-landshjälp, vilken skulle
taga ställning till spörsmålet snarast möjligt. Även beträffande de övriga

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

samarbetsområdena — utbildning och rekrytering av experter, avhållandet
av nordiska expertseminarier, frågor rörande upprättande av ytterligare nordiska
u-landsinstitut samt samarbete mellan de nordiska myndigheterna
och administrationsorganen i övrigt —- kunde utskottet konstatera, att kontakterna
och samordningen mellan de nordiska länderna på ifrågavarande
område syntes fungera väl.

10. Övriga saker

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om sammankallande av en
världsomfattande ekonomisk konferens. I medlemsförslaget hemställdes, att
Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna i samtliga nordiska länder,
att de i Förenta Nationerna gemensamt skulle stödja förslaget om sammankallande
av en världsomfattande konferens för behandling av folkens
ekonomiska problem samt det ekonomiska samarbetet folken emellan, i
syfte att främja åtgärder, som avsågo att avlägsna hindren för det internationella
ekonomiska samarbetet.

Ekonomiska niomannalcommittén, som förberett saken, uttalade för sin
del, att i enlighet med en av Förenta Nationernas generalförsamling den 8
december 1962 antagen resolution en internationell konferens angående handel
och utveckling skulle sammankallas i slutet av 1963 eller början av 1964
inom ramen för ECOSOC:s verksamhet. Samtliga nordiska länder hade i FN
röstat för denna resolution. Under dylika omständigheter ansåg kommittén,
att medlemsförslagets syfte finge anses redan vara tillgodosett och att något
initiativ från rådets sida inte vore påkallat. Ekonomiska utskottet anslöt sig
till niomannakommitténs utlåtande. Rådet beslöt att inte företaga sig något
i anledning av medlemsförslaget.

Av berättelsen från Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor framgick
att samarbetet på atomenergiområdet löpte tillfredsställande, både i
fråga om samarbetet i Norden och samarbetet i de internationella organisationer,
som syssla med atomenergifrågor.

F. Rekommendationer avskrivna utan utskottsbehandling

Tidigare har nämnts, att rådet utan utskottsbehandling beslöt att betrakta
vissa rekommendationer såsom för rådets del slutbehandlade. De rekommendationer
eller delar av rekommendationer, som därvid avsågos, voro följande
:

rekommendation nr 15/1954 angående samarbete i fråga om läkemedel,

rekommendation nr 22/1957 angående nordiskt samarbete för skydd av
laxbeståndet i Östersjön,

rekommendation nr 8/1958 angående utbyggandet av förbindelserna mellan
Norden och kontinenten,

rekommendation nr 1/1959 angående enhetliga regler för utprickning av
farvatten,

rekommendation nr 13/1961 angående högre nordisk hushållsutbildning,

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 94 år 1963

rekommendation nr 14/1961 angående samarbete i fråga om kontroll av
konkurrensbegränsningar,

rekommendation nr 10/1962 angående radioutsändning i strid mot det internationella
radioreglementet och

rekommendation nr 24/1962 angående allmän samarbetsöverenskommelse.

De i de angivna rekommendationerna uttryckta önskemålen torde i huvudsak
ha blivit förverkligade.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets
rapport, deltogo vid årets session 29 olika talare med sammanlagt 36 inlägg.
Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick
under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander och statsrådet
Ulla Lindström. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida
av herrar Cassel, Helén, Lassinantti, Ohlin, Osvald och Sundin.

Årets generaldebatt hölls mot bakgrunden av att Briisselförhandlingarna
mellan CEE och Storbritannien strandat. Till tiden sammanföll den till viss
del med det första EFTA-ministermötet efter sammanbrottet i Briissel. Dessa
omständigheter gåvo en särskild prägel åt debatten och föranledde flertalet
talare att uppehålla sig vid marknadsfrågorna, delvis i mera allmänna
ordalag, och vid möjligheterna att i det nya handelspolitiska läget stärka
sammanhållningen i Norden. Om dessa frågor uttalade sig sålunda bl. a. de
fem ländernas statsministrar samt herrar Cassel, Ohlin och Sundin. I övrigt
blev frågan om samarbetet rörande högre utbildning och forskning ett huvudämne
under debatten med deltagande av bl. a. herr Helén. I likhet med
vad som varit fallet vid de två föregående sessionerna ägnades flera anföranden
åt hjälpen till utvecklingsländerna. Den frågan berördes bl. a. av
statsrådet Lindström och herr Osvald. Nordkalottfrågorna med deras många
aspekter behandlades av flera talare, bland dem herr Lassinantti.

Det faktum att ett år förflutit sedan Helsingforsavtalets tillkomst togs
av flera talare — däribland herr Ohlin — såsom utgångspunkt för en granskning
av vad som under denna tid åstadkommits i form av konkret nordiskt
samarbete i överenskommelsens anda. Därvid berördes även frågan huruvida
art. 36 om Nordiska rådets hörande rörande principiellt viktiga samarbetsfrågor,
innan regeringarna fatta beslut, i allt väsentligt blivit ett stadgande
utan reellt innehåll.

Några rådsmedlemmar — i främsta rummet de norska — begagnade geraldebatten
för att framlägga kritik mot rådets arbetsformer och organisation.
En talare vände sig sålunda emot den från session till session ständigt
växande skaran av sakkunniga.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 94 år 1963

IV. Val m. in.

Vid sessionen utsåg rådet fyra niomannakommittéer med uppgift att till
nästa session förbereda rådets behandling av saker tillhörande respektive
juridiska, kulturella, socialpolitiska och ekonomiska utskotts ämnesområden.
Kring frågan om den kulturella niomannakommitténs fortsatta verksamhet
fördes en längre debatt, som slutade med en omröstning, i vilken
presidiets förslag om kommitténs tillsättande segrade över ett förslag om
att kulturutskottet skulle ombesörja förberedelsearbetet inom kultursektorn.

Som svenska representanter invaldes i den juridiska niomannakommittén
herr Ahlkvist (omval) och fru Gärde Widemar (omval), i den kulturella
herrar Gillström (omval) och Osvald (omval), i den socialpolitiska herrar
Birger Andersson (omval) och Gustafsson i Kårby (nyval) samt i den ekonomiska
fröken Ebon Andersson (omval) och herr Strand (omval) med
herrar Ohlin (omval) och Sundin (nyval) som suppleanter.

Till svenska medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes
herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. Till revisorer för
tidskriften omvalde rådet likaså herrar Cassel och Gillström.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Stockholm vid lämplig
tidpunkt i mitten av februari 1964.

Nordiska rådets litteraturpris för 1963 utdelades i samband med rådets
öppningsmöte till den finländske författaren Väinö Linna.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 94 år 1963

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets elfte session i Oslo
antagna rekommendationerna

Rek. nr 1.

Rek. nr 2.

Rek. nr 3.

Rek. nr 4.

Rek. nr 5.

Rek. nr 6.

Rek. nr 7.

Rek. nr S.

Rek. nr 9.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast undersöka
förutsättningarna för en samnordisk utbildningsverksamhet,
avseende sjukhusadministration, vid Nordiska hälsovårdshögskolan
i Göteborg.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att taga initiativet
till en sådan samordning av dels de olika ländernas bestämmelser
rörande radiostörningar och liknande, dels ock de i
länderna gällande installationsföreskrifterna för elektrisk materiel,
att provning av elmateriel, som utförts i ett land, kan få
omedelbar giltighet även i övriga länder.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i fselleskab åt foretage
en unders0gelse af, hvorvidt der måtte vaere behov for gennemfprelse
af rejsebureaulove i alle de nordiske lande og — såfremt
regeringerne finder, åt et sådant behov föreligger — åt gennemfpre
en fsellesnordisk lovgivning på dette område.

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene i Norge og Finland
å underspke mulighetene for bygging av vei fra Sevettijärvi til
riksvei nr. 50 i Neiden.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,
Norge og Sverige åt stille sådanne hjadpemidler til rådighed for
Nordisk Vejtrafikkomité, åt komiteen hurtigt kan udarbejde
et udkast til en fselles nordisk fserdselslov.

Nordisk Råd rekommanderer regeringerne i Danmark, Finland,
Norge og Sverige åt g0re Norden til et faelles forsikringsområde
for så vidt angår den lovpligtige ansvarsforsikring for ikkenordiske
motork0ret0jer.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Island,
Norge og Sverige, åt der i jagt- og fredningslovgivningen laegges
det princip til grund, åt pattedyr og fugle er totalfredede,
för så vidt der ikke udtrykkeligt i lovgivningen er gjort undtagelser
herfra.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att skyndsamt
vidtaga åtgärder för att gemensamt utreda förutsättningarna
för att vid ifrågakommande läroanstalter, såsom lärarutbildningsanstalter
och socialhögskolor, införa utbildning i filmoch
televisionskunskap samt att som en första åtgärd anordna
ett nordiskt sommarseminarium för lärare och andra ungdomsledare
i berörda ämnen.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att vid den fortsatta behandlingen av de speciella
problem, som sammanhänga med minoritetsbefolkningen i dessa
länders nordligaste områden, ägna särskild uppmärksamhet
åt de möjligheter som erbjuda sig genom ett nordiskt samarbete,
bl. a. genom gemensam forskning och annat praktiskt
samarbete, såsom t. ex. lärarutbyte.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 94 år 1963

Rek. nr 10.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Rek. nr 14.

Rek. nr 15.

Rek. nr 16.

Rek. nr 17.

Rek. nr 18.

Rek. nr 19.

Rek. nr 20.

Rek. nr 21.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene i de nordiske land, i
overensstemmelse med Nordisk Kulturkommisjons förslag, snarest
å stille de n0dvendige midler til rådighet for gjennomf0ring
av nordiske ekskursjoner i geologi og geografi til Island
samt nedsette en ekspertkomité til planlegning av virksomlieten.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å stille de npdvendige
midler til rådighet for å utvide den nordiske kursvirksomhet for
universitetsstuderende i nordiske språk og nordisk litteratur på
den av Nordisk Kulturkommisjon foreslåtte måte.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene åt det i förbindelse med
det pågående utredningsarbeid om vitenskapelig dokumentasjon
i undervisningsministrenes regi blir overveiet mulige former
for nordisk samarbeid sett i relasjon til det internasjonale
samarbeid på tilsvarende områder.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att på grundvalen
av det samlade utredningsmaterial, som nu föreligger, skyndsamt
vidtaga åtgärder i och för genomförande av det planerade
samarbetet mellan de tekniska högskolorna i Norden.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Norge og Sverige åt
påse, åt der mellem landene snarest optages kontakt för åt
skabe en samordning ved bygningen af de aktuelle mellemrigsveje.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,
Norge og Sverige åt lade foretage en faellesnordisk underspgelse
af boksningens skadevirkninger.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Norge
och Sverige att försöksvis genomföra sommartid efter enhetliga
regler.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene,

1. åt når de internasjonale markedsproblemer behandles, så
vidt mulig opptre på felles grunnlag for å bevare forutsetningene
for 0konomisk samarbeid i Norden;

2. åt i videst mulig utstrekning å samarbeide for å oppnå
de beste resultater av de på EFTA-ministerm0tet i Geneve iverksatte
multilaterale og bilaterale forhandlinger med henbliklc på
i den nåvserende markedssituasjon å opprettholde og utvide
handelen, ikke bare med industri- men også med landbruksvarer
og fiskeriprodukter, og åt de nordiske land under disse
forhandlinger til stadighet holder seg de 0vrige nordiske lands
konkrete interesser for 0yet;

3. åt de videre stptter alle bestrebelser for å fremme verdenshandelen.

Nordisk Råd henstiller till regeringerne åt underspge mulighederne
for en i princippet ensartet nordisk lovgivning om radioens
juridiske ansvar.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt gennemfpre det af
regeringernes eksperter fremlagte förslag om »internordiske
flytteattester» (Nordisk udredningsserie, 1961:4).

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å opprette et »Nordens
Hus» i Reykjavik på grunnlag av den i Nordisk Kulturkommisjon
vedtatte resolusjon av 14. november 1962.

Nordisk Råd anbefaler regjeringene i de nordiske land

1. å påskynne utredningen av planene om grunnleggende ut -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr Si år 1963

Rek. nr 22.

Rek. nr 23.

Rek. nr 2i.

Rek. nr 25.

Rek. nr 26.

Rek. nr 27.

Rek. nr 28.
Rek. nr 29.

dannelse på nasjonal basis av personell innen teater, film, radio
og fjernsyn og åt man ved utarbeidelsen av disse planer
stadig har for 0ye nordiske lpsninger når det gjelder videregående
utdannelse;

2. åt det i påvente av mer långsiktige lpsninger arrangeres
kurser för viderekomne instruktprer, regissprer og annet kunstnerisk
og teknisk personell på disse områder, etter mpnster av
den planlagte kurvirksomhet i Nordisk Kulturkommisjons regi,
beregnet på teaterinstruktprer.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att till Nordiska
kontaktorganet för fiskerispörsmål för fortsatt utredning överlämna
frågan om nordiskt samarbete beträffande fiskexport
till länder med centraliserad fiskimport och till u-länderna.
Nordisk Råd henstiller til de nordiske lands regjeringer snarest
mulig å organisere en kompletterende fellesnordisk utdannelse
og informasjon av tjenestemenn og ervervsrepresentanter
til internas jonalt samarbeid.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne snarest åt lade foretage
en underspgelse af mulighederne for åt indfpre ensartede spvej
sregler i de nordiske ländes indre farvande.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att i huvudsaklig
överensstämmelse med det av Nordisk Komité angående
Dentalmaterialer i Nordisk udredningsserie, 1961: 7, framlagda
förslaget upprätta en gemensam institution för provning
av dentalmaterial samt forskning i samband därmed.
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta utarbeta
samt antaga en överenskommelse mellan länderna, enligt vilken
en i offentlig tjänst anställd och till den statliga pensionsordningen
anknuten arbetstagare berättigas att i pensionshänseende
tillgodoräkna anställningstid, som enligt annat nordiskt
lands statliga pensionssystem berättigar till pension.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att stödja det pågående
arbetet att få till stånd ett permanent samnordiskt organ
för elkraftproduktionen.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark og Sverige
åt lade bygge en fast förbindelse over 0resund.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt underspge mulighederne
for åt lette grsenseformaliteterne i almindelighed i den
internordiske flyvetrafik.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630417