Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 (Regeringens skrivelse 1969:71)

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Nr 71

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation; given
Stockholms slott den 28 mars 1969.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed lämna riksdagen
redogörelse för Nordiska rådets sjuttonde session i Stockholm den
1—6 mars 1969.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

1—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 71

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 28 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson

Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om redogörelse till riksdagen för Nordiska
rådets sjuttonde session och anför.

Nordiska rådets sjuttonde session ägde rum i Stockholm den 1—6 mars
1969. Vid denna session antog rådet 30 rekommendationer, riktade till regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har med skrivelse den 26 mars 1969
lämnat Kungl. Maj :t en redogörelse för rådets sjuttonde session. Skrivelsen
och redogörelsen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t delger riksdagen den avgivna redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas skrivelse
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets sjuttonde session i Stockholm den 1—6 mars 1969
jämte en bilaga.

Sessionen kom som väntat att koncentreras kring frågan om ett utvidgat
nordiskt ekonomiskt samarbete. Efter en utförlig behandling under generaldebatten
och efter överläggningar i rådets ekonomiska utskott, vari medverkade
statsministrarna och andra regeringsrepresentanter, antog rådet en
rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige
att fullfölja utrednings- och förhandlingsarbetet så att ett traktatutkast
kan föreligga senast den 15 juli 1969. I rekommendationen uppfordrades
regeringarna att i det fortsatta utredningsarbetet beakta vad i särskilda
yttranden anförts av rådets övriga utskott. Juridiska utskottet tog upp
frågan om de institutionella ramarna för ett utvidgat nordiskt ekonomiskt
samarbete och uttalade att i syfte att göra samarbetet så effektivt och fullständigt
som möjligt Nordiska rådet borde tilldelas sådana funktioner i
samarbetet, som rådet med hänsyn till sin karaktär av parlamentariskt nordiskt
organ naturligen bör tillvarataga.

Till dessa frågor kan det bli anledning för delegationen att återkomma
vid en senare tidpunkt.

Stockholm den 26 mars 1969

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation
LEIF CASSEL

/Gustaf Petrén

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets sjuttonde
session i Stockholm den 1—6 mars 1969

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter: statsminister

Tage Erlander,
ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,
statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Eric Holmqvist,
statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Olof Palme,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Svante Lundkvist,

statsrådet och chefen för industridepartementet Krister Wickman,
statsrådet Sven Moberg,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Ingemund Bengtsson

och följande valda medlemmar:

Leif Cassel,

Lars Larsson,

Dagmar Ranmark,

Arne Geijer,

Birger Lundström,

Yngve Holmberg,

Sven Sundin,

Tage Johansson,

Ingrid Segerstedt Wiberg,

Gösta Skoglund,

Sven Mellqvist,

Sven Hammarberg,

Johannes Antonsson,

Bertil Ohlin,

Per Bergman,

Jan-Ivan Nilsson (i Tvärålund).

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 5

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:

Sture Palm,

Paul Jansson,

Ingemar Mundebo,

Allan Hernelius,

Eric Carlsson,

Rune Hedlund,

Ruth Hamrin-Thorell,

Erik Adamsson,

Anna-Greta Skantz,

Sven Wedén,

Rolf Eliasson (i Moholm),

Rune Johansson (i Norrköping),

Per Olof Sundman.

Herr Geijer ersattes den 4 mars av herr Paul Jansson och den 5—6 mars
av herr Palm. Herr Lundström ersattes den 1 mars av herr Mundebo. Herr
Holmberg ersattes den 5—6 mars av herr Hernelius. Herr Sundin ersattes
under senare delen av den 5 mars av herr Eric Carlsson. Herr Hammarberg
ersattes den 1-—2 mars av herr Adamsson. Herr Ohlin ersattes under delar
av den 5 mars dels av fru Ruth Hamrin-Thorell, dels av herr Mundebo
samt den 6 mars av herr Mundebo. Herr Nilsson i Tvärålund ersattes den 6
mars av herr Eric Carlsson.

Statsrådet Kling hade ej tillfälle intaga sin plats i rådet.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, hovsrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen andre vice talman Leif Cassel,
Sverige, samt till vice presidenter folketingsmedlem Jens Otto Krag, Danmark,
riksdagsledamot Eino Sirén, Finland, chefredaktör SigurÖur Bjarnason,
Island, och stortingsrepresentant Trygve Bratteli, Norge.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet
(13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska
utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska
utskottet (17 medlemmar).

De svenska medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

herrar Tage Johansson,
Mellqvist,

Nilsson i Tvärålund,

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Kulturutskottet:
herr Bergman,
fröken Ranmark,
fru Segerstedt Wiberg,

Socialpolitiska utskottet:
herrar Antonsson,

Hammarberg,

Lars Larsson,

Trafikutskottet:
herrar Cassel,

Lundström (vice förman),

Skoglund,

Ekonomiska utskottet:
herrar Geijer (förman),

Holmberg,

Ohlin,

Sundin.

Tillika tillsattes ett särskilt utskott med uteslutande uppgift att granska
Nordiska kulturfondens berättelse och räkenskaper. I utskottet, som består
av 5 medlemmar med 5 suppleanter, invaldes herr Bergman med herr Antonsson
som suppleant.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltog i juridiska utskottet statsråden Bengtsson och Moberg, i trafikutskottet
statsrådet Lundkvist samt i ekonomiska utskottet statsminister
Erlander och statsråden Lange, Wickman och Bengtsson.

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologin i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) uppdelas i fyra olika grupper: av medlemmar
väckta förslag (s. k. A-saker), regeringsförslag (s. k. B-saker), berättelser
(s. k. C-saker) och meddelanden från regeringarna jämlikt 11 § stadgan
för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare
beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Efter föregående session
kvarstod 38 i rådet anhängiga A-saker och 1 B-sak. Under tiden intill sjuttonde
sessionen hade väckts ytterligare 39 nya medlemsförslag, därav 7 tillläggsförslag.
Härtill kom 5 ändringsförslag, som väckts inom ramen för

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

redan föreliggande förslag. Sammanlagt 20 berättelser överlämnades av regeringarna
i anledning av sjuttonde sessionen till rådet, däribland sådana
avgivna av Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska kommittén,
Tulladministrativa rådet, Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt
samarbete, Nordiska arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet för
jordbruksspörsmål, Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål och Nordiska
ministerkommittén för administration av gemensamma biståndsprojekt
i utvecklingsländerna. Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i
anledning av tidigare rekommendationer hade givit upphov till 144 D-saker.
Vid tidpunkten för sessionen var sålunda i rådet anhängiga 82 A-saker,
1 B-sak, 20 C-saker och 144 D-saker.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade arbetsformer
uppdrog rådet åt presidiet att hänvisa i rådet väckta saker till
utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten, som
fördelat inkomna saker på utskotten. Sedan i förekommande fall yttranden
över förslag inhämtats, har den vidare förberedelsen av sakerna omhänderhafts
av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden med förslag till
rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa färdigbehandlats
av utskotten. Härjämte har utskotten för presidiet föreslagit vilka saker
som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter presidiet uppgjort
ett slutgiltigt förslag till saklista för sessionen. Jämlikt § 9 arbetsordningen
för rådet fastställde rådet vid sitt första möte under sessionen saklistan,
varvid rådet följde presidiets förslag oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å saklistan för
sessionen. Denna kom att omfatta 52 A-saker (av vilka 24 anhängiggjorts
redan före sextonde sessionen), 12 C-saker och 60 D-saker. Rådet bemyndigade
utskotten att lägga till handlingarna de meddelanden och berättelser,
som avgivits till sessionen men icke upptagits å saklistan eller eljest icke
slutbehandlats vid sessionen.

Beträffande 27 av A-sakerna och 20 av D-sakerna förelåg av respektive
utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden. Dessa saker
kunde företagas till omedelbar behandling i rådets plenum med undantag av
1 A-sak, 1 C-sak och 2 D-saker, vilka återförvisades vid sessionen till vederbörande
utskott för förnyad behandling. I dessa saker liksom i de av utskotten
före sessionen ej färdigbehandlade men å saklistan uppförda sakerna
avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Jämlikt beslut vid mötet mellan de nordiska ländernas statsministrar och
Nordiska rådets presidium i Reykjavik den 17 februari 1965 hade sammanställts
en rapport om under tiden sedan sextonde rådssessionen gjorda framsteg
i det nordiska samarbetet. Rapporten hade ombesörjts av rådets presidium
på grundval av material, som regeringarna tillhandahållit. Vidare
hade enligt 22 § arbetsordningen för rådet presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.
De båda rapporterna utgjorde underlag för eu allmän debatt i rådet vid

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

sessionens början, den s. k, generaldebatten; beträffande denna hänvisas till
avdelning III nedan. Efter debattens slut lades rapporterna till handlingarna.
Tillika förelåg rapport från redaktionskommittén för »Nordisk Kontakt»
avseende 1968. Rapporten, som behandlades av kulturutskottet under
sessionen, lades av rådet till handlingarna.

Vid mötet mellan presidiet och statsministrarna på Marienborg den 30
november—1 december 1966 beslöts att vid femtonde sessionen på försök
införa ett frågeinstitut. Medlemmar av rådet erhöll sålunda möjlighet att
framställa fråga till någon regering eller viss regeringsrepresentant i ämne
som behandlas i något meddelande eller någon berättelse till sessionen.
Försöket fortsattes vid sjuttonde sessionen med tillämpning av samma regler.
I anslutning till sjuttonde sessionen framställdes och besvarades tillhopa
11 frågor, vilka ställts i anslutning till C- eller D-saker.

Vid sessionen antogs 30 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Då i det följande
annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits
enhälligt. Likaså har, då annat icke angives, samtliga i omröstningen
deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 38 av valda medlemmar väckta förslag
samt regeringsförslag fortsätter i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Organisationen av nordiskt ekonomiskt samarbete m. m.

Juridiska utskottet hade sig förelagt att yttra sig om Nordiska ämbetsmannakommitténs
preliminära rapport om utvidgat nordiskt ekonomiskt
samarbete (NU 1969: 1) i de delar som behandlade samarbetet i fråga om
näringsrätt och konkurrensregler samt de institutionella frågorna.

Beträffande samarbetet på närings- och konkurrenslagstiftningens område
erinrade utskottet om att det utgör endast en mindre del av det omfattande
rättsliga samarbete som mot bakgrund av en hundraårig tradition försiggår
mellan de nordiska länderna. Det har — särskilt på justitiedepartementens
område —- efter hand skapats en fast sedvana för den form i vilken
lagstiftningssamarbetet bedrives. Härigenom har också lagts en säker grund
för fortsatt utvidgning av området för det rättsliga samarbetet och för en
intensifiering av detta. Utskottet ansåg det vara av stor betydelse att man i
allt större omfattning lyckas harmonisera lagstiftning och rättspraxis i
Norden.

Utskottet fann särskilt anledning framhålla ämbetsmannarapportens förslag
till en principförklaring enligt närmare angivna riktlinjer, syftande till
att säkra och påskynda en fortsatt utvidgning av det nordiska lagsamarbetet
på näringslivets område. Utskottet uttalade sitt stöd för kommitténs
förslag om lagstiftning rörande bolag, patent och övrig näringsrätt under

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

förutsättning av att förslagen ingår som led i ett omfattande ekonomiskt
samarbete om vilket enighet kan uppnås mellan länderna.

Beträffande de institutionella frågorna uppmärksammade utskottet att
endast det danska förslaget tillägger Nordiska rådet vissa funktioner inom
det planerade samarbetet. Vid utarbetandet av den finsk-norsk-svenska
planen, som är preliminär, hade enligt givna upplysningar tanken varit att
skissera institutionerna enbart på regeringssidan. Man hade alltså inte tagit
ställning till eventuella konsekvenser för Nordiska rådet av ett utvidgat ekonomiskt
samarbete eller vilken funktion rådet borde tilldelas inom ett utvidgat
samarbete.

Utskottet anslöt sig till ämbetsmannakommitténs uppfattning att den
organisatoriska utformningen bör bedömas med utgångspunkt från den utformning
det utvidgade samarbetet får och att slutligt ställningstagande
i de institutionella spörsmålen kan tas först när helhetsbilden klargjorts
för förslagen på de olika områdena.

Man fann det önskvärt att Nordiska rådet tilldelas sådana funktioner i
samarbetet, som det med hänsyn till sin karaktär av parlamentariskt, nordiskt
organ naturligen är berättigat att utöva. Särskilt borde Nordiska rådet
ges tillfälle att ta ställning till budget och räkenskaper, såsom föreslagits i
den danska planen, och att i övrigt följa och kontrollera samarbetet på
lämpligt sätt. Utskottets svenska ledamöter, d. v. s. herrar Tage Johansson,
Mellqvist och Nilsson i Tvärålund, ansåg att Nordiska rådets möjlighet att
»ta ställning till» budget och räkenskaper borde tolkas som och vara identiskt
med att rådet får tillfälle att »uttala sig om» budget och räkenskaper.
Dessutom ansåg de svenska ledamöterna att orden »och kontrollera» i samma
mening av utskottets uttalande var överflödiga.

Slutligen förutsatte utskottet att den praktiska utformningen av rådets
funktioner innan de fastställes diskuteras med representanter för rådet eller
överlämnas till den av regeringarna och rådet gemensamt tillsatta Nordiska
organisationskommittén för behandling.

2. Abortlagstiftningen

Denna fråga var upptagen på sessionens saklista som ett debattämne. Till
grund för debatten låg ett medlemsförslag om enhetlig nordisk abortlagstiftning,
ett danskt kommittébetänkande med förslag om ny lagstiftning
och en redogörelse för ett finskt kommittébetänkande med förslag till
ny lag.

Medlemsförslaget går ut på att uppmana regeringarna att undersöka
förutsättningarna för enhetlig nordisk abortlagstiftning. Då förslaget väcktes,
hade den svenska utredningen angående abortlagstiftningen redan tillsatts.
Ett motsvarande kommittéarbete inleddes även i Danmark och Finland,
varjämte den norska regeringen utsåg en observatör att deltaga i de
nordiska kommittéernas gemensamma överläggningar. I avvaktan på ut -

10 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

redningsarbetets avslutande vilade behandlingen av medlemsförslaget i
Nordiska rådet.

I ett tidigare skede har rådets socialpolitiska utskott behandlat medlemsförslaget
varvid framkom olika meningar: 1. Enligt vissa medlemmar måste
man, icke minst av etiska skäl, motsätta sig en ändring av nuvarande regler,
innebärande uppmjukning av gällande ordning. 2. Andra menade att en
utredning borde syfta till en samordning av ländernas regler för att undvika
att en handling som var tillåten i ett land var straffbar i ett annat.

3. Därutöver anfördes att medlemsförslagets tanke att från början starta
ett gemensamt nordiskt lagstiftningsarbete kunde minska möjligheterna
att hålla en önskvärd framstegstakt i denna fråga. Man antog därvid att en
reformerad svensk abortlagstiftning som prövats och utfallit väl snart kommer
att leda till efterföljd i övriga nordiska länder. Yttrandet från socialpolitiska
utskottet bestod av ett referat av de nämnda synpunkterna.

Vid tiden för sessionen förelåg ännu icke det svenska förslaget och under
sådana omständigheter ansåg juridiska utskottet sig ej kunna färdigbehandla
frågan. I debatten under sessionen yttrade sig ett flertal rådsmedlemmar.

Frågans behandling fortsätter i juridiska utskottet.

3. Boxning

På initiativ av Nordiska rådet företogs av Danmark, Finland, Norge och
Sverige en gemensam undersökning av boxningens skadeverkningar, som
framlades 1967 (NU 1967: 16). I utredningen föreslås vidtagande av en rad
ytterligare säkerhetsåtgärder för att minska riskerna för uppkomsten av
skador vid boxning. Däremot föreslog utredarna inget förbud mot boxning.

Ett förslag om sådant förbud, begränsat till professionell boxning, framlades
i ett medlemsförslag av bl. a. herrar Cassel, Gustafsson i Kårby, fru
Gärde Widemar, herr Ohlin, fröken Ranmark och fru Segerstedt Wiberg.
Däri föreslås att rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att i lag förbjuda professionell boxning. I medlemsförslaget
anfördes i sammandrag följande: Boxningen skiljer sig från all annan
idrottsverksamhet genom att de skador som uppstår vid boxning inte är
tillfälliga olycksfall utan utgör ett avgörande moment i själva tävlingen.
Boxningen går ut på att motståndaren avsiktligt tillfogas svår skada. I alla
andra sportgrenar diskvalificeras den som förfar på detta sätt. I värsta fall
leder boxningstävlingar till den ene deltagarens död. Boxning är juridiskt
sett att betrakta som misshandel. Att misshandel i form av boxning tolererats
så länge i civiliserade länder är förvånande. Enda undantaget i den
nordiska kretsen utgör Island, som förbjöd all boxning 1956. Särskilt stötande
är det att stora ekonomiska vinster kan göras av arrangörerna och
de medverkande i professionella boxningstävlingar. Ett ingripande mot boxningen
bör därför i första hand riktas mot den professionellt utövade. Försvinner
den professionella boxningen, minskar också intresset för amatör -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 11

boxningen, som, i den mån den bibehålies, bör omges med stränga säkerhetsföreskrifter.

Juridiska utskottets majoritet (herr Tage Johansson jämte sex andra
medlemmar) önskade icke föreslå förbud mot professionell boxning i Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Oberoende av om man som utgångspunkt
tog en medicinsk värdering eller Iade etiska och känslomässiga synpunkter
på frågan, skulle ett förbud mot professionell boxning vara ett isolerat och
sakligt omotiverat ingrepp mot en viss idrottsgren som för övrigt utövades
av ett fåtal personer.

Däremot stödde utskottet att man för varje idrottsgren vidtar rimliga
åtgärder till skydd för utövarna. Såvitt gällde boxningen innehöll det framlagda
betänkandets kapitel 5 förslag till åtgärder, som enligt utskottet
utgjorde en lämplig utgångspunkt för beslut om säkerhetsåtgärder. Utskottet
föreslog en rekommendation till regeringarna att söka genomföra såvitt
möjligt enhetliga säkerhetsföreskrifter för minskande eller eliminerande av
faran för skador vid både amatörboxning och professionell boxning med utgångspunkt
från förslagen i betänkandet (NU 1967: 16).

En minoritet i utskottet (herrar Axel Andersson och Mellqvist samt
fyra andra medlemmar) hemställde i en reservation att rekommendationen
borde innehålla att professionell boxning i lag skulle förbjudas. Dessutom
ansåg reservanterna att de i betänkandet föreslagna säkerhetsföreskrifterna
borde genomföras för amatörboxningens del. I och för sig fann man det
önskvärt att förbudet mot professionell boxning genomfördes samtidigt i
alla återstående fyra nordiska länder. Om enighet härom icke kunde uppnås,
borde detta förhållande icke utgöra hinder för det land som ensamt vill
genomföra förbud att göra detta.

Rådet biföll reservanternas förslag om en rekommendation (nr 6) om
förbud mot professionell boxning med 33 röster (bl. a. herrar Antonsson,
Casscl, Hammarberg, Holmberg, Lundström, Mellqvist, Ohlin, fröken Danmark,
fru Segcrstedt Wiberg, herrar Skoglund och Sundin) mot 25 röster
(bl. a. herrar Bergman, Paul Jansson, Tage Johansson, Lars Larsson och
Nilsson i Tvärålund). 4 medlemmar avstod från att rösta.

4. Skydd av flyttfåglar utanför Norden

Vid fjolårets session hade rådet att ta ställning till ett svenskt regeringsförslag
rörande vissa gemensamma internationella insatser i syfte att skydda
Skandinaviens flyttfåglar närmare bestämt i Guadalquivirdeltat i Spanien.
Rådet beslöt då att förslaget inte skulle föranleda någon åtgärd från
rådets sida. I ett medlemsförslag, som mer allmänt åsyftade skydd av flyttfåglar
vid deras uppehåll utanför Norden, föreslogs att regeringarna gemensamt
skulle vidtaga åtgärder för att bereda nordiska flyttfåglar skydd
utanför Norden, exempelvis i form av en hänvändelse till regeringarna i de
länder, där fångst av nordiska flyttfåglar förekommer i större omfattning.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr It år 1969

Utskottet instämde i att den massfångst av småfåglar, som beskrivits i
förslaget, är osympatisk och bör upphöra. Det framgick emellertid av lämnade
informationer att säkra upplysningar saknas om i vilken utsträckning
fångsten påverkar förekomsten av småfåglar i de nordiska länderna.
Fångsten hade vidare minskat under senare år. Frågan överväges nu i Belgien,
som synes vara det enda land i Europa, där massfångst är tillåten.
Utskottet föreslog därför att rådet icke borde företa sig något med anledning
av förslaget. I en reservation av bland andra herrar Axel Andersson
och Mellqvist föreslogs en rekommendation till regeringarna att överväga
och förverkliga gemensamma regler som förhindrar massfångst av småfåglar
från de nordiska länderna. Det i reservationen intagna rekommendationsförslaget
fick 19 röster (bl. a. herrar Paul Jansson, Tage Johansson,
Mellqvist och Sundin) medan 17 medlemmar röstade nej (bl. a. herrar Bergman,
Cassel, Hammarberg, Lars Larsson, Lundström, fru Segerstedt Wiberg
och herr Skoglund) och 8 avstod (bl. a. herr Ohlin). Rekommendationsförslaget
hade sålunda icke erhållit erforderlig majoritet, och rådet beslöt
icke företaga sig något i saken.

5. Medborgarskapslagstiftningen

Med anledning av rekommendation nr 1/1964 angående medborgarskapslagstiftningen
hade regeringarna på grundval av en gemensamt utförd utredning
(NU 1965:8) genomfört en ändring av praxis i naturalisationsärenden
så att nordiska medborgare kan erhålla medborgarskap i annat
nordiskt land efter normalt icke mer än 3 års vistelse i landet. Vidare hade
i Danmark, Finland, Norge och Sverige genomförts eller väntas bli genomförda
lagändringar innebärande att kravet på hemvisttid vid medborgarskapsförvärv
efter anmälan sänks från 10 till 7 år samt att den undre åldersgränsen
sänks från 21 till 18 år och att den övre åldersgränsen slopas.
Rekommendationen var härigenom genomförd, och rådet beslutade att anse
frågan som slutbehandlad.

6. Filmfrågor

I rekommendation nr 11/1965 hade föreslagits en gemensam nordisk undersökning
om filmens inverkan på åskådarna, särskilt barn och ungdom. En
svensk undersökning på området utfördes i samband med filmcensurutredningen
(SOU 1967: 31). Som svar på en fråga av fru Segerstedt Wiberg till
regeringarna i Danmark, Finland och Norge meddelades bl. a. att samhällsförhållandena
i berörda länder har så stora likheter att den svenska undersökningens
resultat i mycket stor utsträckning måste anses vara representativa
även för övriga länder. Utskottet godtog denna bedömning och föreslog
rådet att frågan skulle anses slutbehandlad. Rådet beslöt i enlighet
härmed.

I rekommendation nr 12/1965 behandlades ett närliggande ämne, näm -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

ligen förenhetligande av lagstiftningen om förhandsgranskning av film.
Nordiska kulturkommissionen hade i ett till regeringarna överlämnat uttalande
om nordiskt samarbete på filmens område erinrat om att det hålls
regelbunden kontakt mellan filmcensurorganen i de nordiska länderna.
Kommissionen ansåg att det för närvarande inte är ändamålsenligt att anbefalla
enhetliga eller ens likartade censurregler i Norden. Utskottet beklagade
att det för närvarande icke var möjligt att nå fram till enhetliga
regler om filmcensur. Man erinrade om att Island inte har vuxencensur och
om att det i Danmark för folketinget framlagda lagförslaget innebär att
vuxencensuren avskaffas även i detta land. På nuvarande tidpunkt finns
inga planer på en motsvarande ändring av reglerna i Finland och Norge.
Om den arbetande svenska kommitténs inställning förelåg inga säkra upplysningar.
Inte heller åldersgränserna för barncensuren är eller kan i en
nära framtid förväntas bli enhetliga, även om utskottet fann att de i stort
sett är uttryck för en gemensam åskådning.

Mot denna bakgrund ansåg utskottet det icke fruktbringande att fortsätta
arbetet med denna fråga. Från utskottets sida förutsattes att censurmyndigheterna
fortsätter att hålla en intim kontakt särskilt i syfte att i praktiken
åstadkomma största möjliga enhetlighet i fråga om barncensuren. På
förslag av utskottet beslöt rådet anse saken som slutbehandlad för sin del.

7. övrigt

Förslag till ändringar i äktenskapslagarna i enlighet med punkterna I
och II i rekommendationen nr 7/1967 om otrohets rättsverkningar har
framlagts för parlamenten i Danmark, Finland, Norge och Sverige och i
några av länderna också slutbehandlats. Utskottet, som fann att rekommendationen
därmed var genomförd, föreslog rådet att anse frågan slutbehandlad.
Rådet biföll förslaget.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Kulturutskottet hade till yttrande mottagit Nordiska ämbetsmannakommitténs
rapport om utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete (NU 1969: 1).
I denna del framhöll utskottet, att erfarenheterna inom utskottet pekade
på att nya förslag till samarbetsprojekt inom kultursektorn ingalunda saknades.
Däremot ansåg utskottet att bristerna inom det nordiska kultursamarbetet
främst gjort sig gällande vid samarbetsfrågornas lösning. Utskottet
hade icke funnit att den viktiga frågan om en reorganisation av det nordiska
kultursamarbetet närmare berörts i ämbetsmannakommitténs rapport, trots
att denna fråga behandlats ingående av flera nordiska utredningar, bl. a.
av ämbetsmannakommitténs arbetsgrupp för utbildning och forskning. Utskottet
framhöll behovet av samarbetsorgan, som effektivt kan driva fram

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

lösningar av gemensamma arbetsuppgifter, och underströk betydelsen av
att regeringarna vid det fortsatta arbetet med ämbetsmannarapporten inriktar
sig på att skapa en fastare organisation av det nordiska kultursamarbetet.

Vid sessionen förelåg till behandling ett medlemsförslag om nordiskt
forskningssamarbete, väckt till rådets femtonde session av bl. a. fröken
Ranmark. Rådet hade vid nämnda session i anledning av viss del av förslaget
antagit rekommendation nr 14/1967 om nordiskt forskarsamarbete.
Utskottet hade därefter fortsatt sakens behandling beträffande återstående
två punkter. I anledning av en av dessa antog rådet vid den sextonde sessionen
en ny rekommendation, nr 13/1968, angående samarbete mellan
forskningsråden. Härefter kvarstod en punkt i förslaget, innebärande en
hemställan att rådet skall rekommendera regeringarna att tillsätta ett samarbetsutskott
med nära anknytning till de ledande nationella forskningsplaneringsorganen
i de nordiska länderna med uppdrag att biträda regeringarna
i frågor som gäller den nordiska forskningspolitiken och utbyggnaden
av samarbetet om den högre utbildningen. Beträffande denna punkt
anmälde utskottet vid sessionen, att utskottet i yttrande över Nordiska
ämbetsmannakommitténs preliminära rapport rörande ett vidgat nordiskt
ekonomiskt samarbete understrukit betydelsen av att regeringarna vid det
fortsatta utredningsarbetet skulle fästa vikt vid frågan om en fastare organisation
av det nordiska kulturella samarbetet. Utskottet meddelade vidare,
att beredningen av mediemsförslagets återstående punkt skulle fortsätta
i utskottet.

Forskningssamarbetet berördes även i ett medlemsförslag om tillgången
till källmaterial för samtidshistorisk forskning. I förslaget, som väckts av
bl. a. herr Kellgren och fru Segerstedt Wiberg, hemställdes att rådet måtte
rekommendera regeringarna 1. att öka möjligheterna att utnyttja relevant
källmaterial för samtidshistorisk forskning samt 2. att verka för ett förenhetligande
av sekretessbestämmelserna rörande tillgången till detta material.
Utskottet förordade vidgade möjligheter att få tillgång till sekretessbelagt
material. En rekommendation om direkta åtgärder för genomförande
av en liberalare praxis rörande utlämnandet av sekretessbelagt material och
en samordning av sekretessreglerna i de nordiska länderna fann sig utskottet
dock ej kunna förorda. Problematiken kring sekretesslagstiftningen
och de olika ländernas divergerande uppfattning om allmänna handlingars
offentlighet förutsatte enligt utskottets uppfattning en allsidig utredning
av de nuvarande förhållandena som bas för genomförandet av en
internordisk utlämningspraxis, grundad på harmoniserade sekretessbestämmelser.
Utskottet noterade även att en forskare från ett nordiskt grannland,
som önskar ta del av material i ett av grannländerna, kommer i egenskap
av utlänning vanligen i ofördelaktigare ställning än inhemska forskare på
grund av de i de nordiska länderna tillämpade principerna om att utlän -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

ningar ej äger samma rätt till insikt i ett lands administrativa förhållanden
som vederbörande lands egna medborgare. Utskottet, som fann detta förhållande
otillfredsställande, förordade en uppmjukning av kraven på specialtillstånd
för utländska forskare.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 24) till regeringarna
att 1. gemensamt utreda förutsättningarna för att bereda nordiska
forskare ökad tillgång till källmaterial för samtidshistorisk forskning och
för att få till stånd en internordisk praxis rörande utlämnandet av sådant
material som finns hos myndighet samt 2. att vidtaga åtgärder för att i
varje enskilt land likställa forskare från ett annat nordiskt land med inhemska
forskare vad gäller tillgången till offentliga myndigheters arkiv.

Till behandling förelåg ett medlemsförslag om inrättande av en nordisk
journalisthögskola, väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg, vari hemställdes
att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att ombilda Nordisk
Journalistkursus till en nordisk journalisthögskola. Kulturutskottet hade
tillsatt en särskild underkommitté för att utreda frågan om en nordisk
journalisthögskola. Kommittén hade funnit den lämpligaste lösningen på
frågan om en effektivisering av den samnordiska journalistutbildningen
vara att omstrukturera den nuvarande undervisningen med bevarande av
Nordisk Journalistkursus under nuvarande namn. Den av kommittén föreslagna
reformen innebar en höjning av utbildningsnivån genom införande
av fasta delkurser i en huvudkurs ordnad kring sex huvudämnen. Den fasta
kursverksamheten borde kompletteras med korta specialkurser som samtidigt
avses utgöra supplement till de nationella fortbildningskurserna. Det
av kommittén utarbetade förslaget till fast kursverksamhet hade enligt utskottet
väl anpassats till journalistutbildningen i de nordiska länderna. Utskottet
uttalade beträffande möjligheterna att utbygga klipparkivet för Nordisk
Journalistkursus till en dokumentationscentral att en ytterligare utbyggnad
och systematisering av det insamlade material, som hämtats ur vissa
nordiska dagstidningar, kunde lägga grunden till en dokumentationsverksamhet,
varigenom massmedia i de nordiska länderna kunde förses med
bakgrundsmaterial i politiska, ekonomiska och sociala nordiska frågor. Den
bästa lösningen av frågan om placeringen av administrationscentrum för
den samnordiska fortbildningen av journalister var att tills vidare behålla
detta i Århus. En effektivisering av kursverksamheten i enlighet med kommitténs
förslag förutsatte en ökning av stipendierna åt deltagare i Nordisk
Journalistkursus, för närvarande 21 000 sv. kr. årligen, för att redan utbildade
journalister skulle få ökade möjligheter att deltaga i den samnordiska
fortbildningen.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr It) till regeringarna
1. att vidtaga åtgärder för en utbyggnad av den samnordiska utbildningen
av journalister vid Nordisk Journalistkursus enligt de förslag
som framlagts av den för utredning av frågan utsedda kommittén (NU

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

1969:4) samt 2. att öka antalet stipendier till deltagare i den nordiska
fortbildningen för journalister.

Vid behandlingen av meddelande om rekommendation nr 29/1965 angående
högre fiskeriutbildning jämte fråga i ämnet till Norges regering och
svaret därpå uppmärksammades, att den norska utredningen rörande en
högre norsk fiskeriutbildning nu kommer att föreläggas Stortinget, varvid
även spörsmålet om högre nordisk fiskeriutbildning kommer att tas upp.
Sedan behandlingen avslutats i Stortinget, har den norska regeringen för
avsikt att dryfta saken med de övriga nordiska länderna.

Utskottet hade även till behandling två rekommendationer angående
forskning i arktisk medicin, nämligen rekommendationerna nr 11/1960 och
nr 17/1964. På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendation nr
17/1964 för rådets del slutbehandlad. Goda förutsättningar för åstadkommandet
av ett fast organiserat arbete vad gäller arktisk medicinsk forskning
har nu skapats, särskilt genom inrättandet av ett gemensamt sekretariat
vid Uleåborgs universitet. Ett förslag till stadgar för en nordisk samarbetskommitté
för arktisk medicinsk forskning har godtagits av samtliga
regeringar. Samarbetskommittén skulle enligt förslaget fungera som koordinerande
organ för forskningsaktiviteterna på området.

Vid behandlingen av rekommendation nr 33/1965 angående nordisk litteraturhistoria
konstaterade utskottet, att en nordisk litteraturhandbok beräknas
utkomma under senare delen av år 1969 samt att konkreta planer
föreligger rörande utgivandet av en samling analyser och tolkningar av
kortare texter. Rekommendationens syfte hade således uppnåtts. På förslag
av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för rådets del slutbehandlat.

Rekommendation nr 33/1962 avser gemensam utbildning av stadsplanerare
m. m. Av meddelandena i saken framgick att Nordiska institutet för
samhällsplanering i Stockholm under år 1968 inlett sin verksamhet innebärande
i första hand fortbildning av stadsplanerare. Forskning och forskarutbildning
beräknades inledas successivt. Utskottet noterade att rekommendationens
syfte uppnåtts. På utskottets förslag beslöt rådet anse spörsmålet
för sin del slutbehandlat.

2. Skol- och undervisningsfrågor

Vid rådets session förelåg flera medlemsförslag som sysslade med olika
delar av skolundervisningen.

Frågan om effektiviserad trafikfostran togs upp i ett medlemsförslag,
väckt av bl. a. herr Paul Jansson och fröken Ranmark. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att skyndsamt inleda
samarbete för åstadkommande av en effektiv trafikundervisning i grundskolan.
Utskottet framhöll, att trafikfostran ännu icke i alla nordiska länder
erhållit den integrerade ställning i skolundervisningen som dess betydelse
för samhället kräver. Utskottet fann det värdefullt att genom nor -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

diskt samarbete snabbt uppnå resultat på området. Även värdet av utbyte
av läromedel framhölls liksom de nationella trafiksäkerhetsorganisationernas
initiativ att planera tillverkande av gemensamma läromedel för olika
ålderskategorier. Utskottet fann detta initiativ värt allt understöd från de
nordiska regeringarnas sida och önskade fästa skolmyndigheternas uppmärksamhet
på betydelsen av att de i pedagogiskt avseende bidrar till detta
samarbete. Utskottet påpekade även, att trafikundervisningen borde beredas
ökat utrymme i lärarnas grundutbildning och att den nordiska fortbildningen
borde organiseras på området.

Utskottet föreslog att rådet måtte rekommendera regeringarna 1. att
skyndsamt inleda samarbete för åstadkommandet av en effektiv trafikundervisning
på skolans alla stadier, 2. att stödja den samnordiska produktionen
av läromedel för denna undervisning samt 3. att vidtaga åtgärder för
åstadkommande av en organiserad fortbildning av vederbörande lärare. Mot
detta utskottets förslag reserverade sig två av utskottets tretton medlemmar,
bl. a. herr Edström, som ansåg att detta spörsmål borde behandlas i samband
med frågan om en harmonisering av de nordiska skolordningarna (rekommendation
26/1967). I reservationen hemställdes därför, att rådet måtte
rekommendera regeringarna 1. att i samband med arbetet rörande harmoniseringen
av de nordiska skolordningarna pröva frågan om en effektivisering
av trafikundervisningen på skolans alla stadier. Punkterna 2 och 3
överensstämde med utskottets förslag. Efter debatt beslöt rådet antaga en
rekommendation (nr 14) i enlighet med utskottets förslag. Rekommendationen
antogs med 41 röster mot 2. 7 medlemmar avstod från att rösta,
däribland herrar Tage Johansson och Lars Larsson samt fru Segerstedt
Wiberg.

Ett annat skolämne behandlades i medlemsförslaget om nordiskt samarbete
om konstfostran. I förslaget, väckt av bl. a. herr Kellgren och fröken
Ranmark, hemställdes, att rådet ville rekommendera regeringarna att i samarbete
verka för en effektivisering av konstfostran i de nordiska ländernas
skolor såväl genom en utbyggnad och modernisering av undervisningen
som genom efterutbildning av vederbörande lärare. Utskottet konstaterade,
att en grundlig prövning av den nuvarande undervisningen krävs för att
pa grundval därav framlägga konkreta förslag för reorganisation av konstfostran.
Det fordrades enligt utskottets mening ett omfattande utredningsarbete
som med fördel kunde utföras på nordiskt plan med tanke på möjligheterna
att utnyttja erfarenheterna i de olika nordiska länderna för att
gemensamt definiera innehållet i skolans konstfostran. Utskottet konstaterade,
att tillräckliga läromedel för närvarande saknas och önskade därför
starkt understryka behovet av att de nordiska länderna gemensamt producerar
tidsenligt undervisningsmaterial för undervisning i estetiska ämnen.
Den ständiga utvecklingen på konstens olika områden förutsätter vidare
en ständig fortbildning för lärarnas de!. Med hänsyn härtill fann ut2
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 71

18 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

skottet en permanent kursverksamhet för lärare i estetiska ämnen nödvändig.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 15) till regeringarna
1. att i samband med arbetet rörande harmonisering av de nordiska
skolordningarna pröva frågan om en reformering och effektivisering
av skolans undervisning i estetiska ämnen, 2. att i samråd producera läromedel
för denna undervisning samt 3. att vidtaga åtgärder för åstadkommande
av en permanent nordisk fortbildning av lärarna på ifrågavarande
undervisningsområde.

Ytterligare en undervisningsfråga förelåg till behandling vid sessionen. Ett
medlemsförslag om samarbete angående skolans sexualundervisning hade
väckts av bl. a. herr Thapper. I förslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera
regeringarna att inom samtliga skolformer och -stadier i de
nordiska länderna i samarbete skyndsamt införa en för olika åldersgrupper
anpassad effektiv sexualundervisning, innefattande även upplysning om
barnbegränsning. Utskottet underströk visserligen behovet av samarbete
mellan de nordiska länderna för att stärka sexualfostrans ställning på skolschemat
men förutsatte, att frågan behandlades i samband med den allmänna
prövningen av ett närmande av de nordiska skolordningarna till
varandra enligt rekommendation nr 26/1967. Av denna anledning fann utskottet
icke skäl förorda en särskild rekommendation i saken.

Mot detta utskottets förslag reserverade sig fyra av utskottets tretton
medlemmar. De anförde att, då sexualundervisningen är föremål för diskussion
och reformarbete i Danmark, Finland och Sverige, goda förutsättningar
förelåg för att i samarbete utforma gemensamma riktlinjer för en för
olika stadier och skolformer anpassad sexualfostran. Reservanterna betonade
även, att vid gemensamma nordiska överläggningar om en effektivisering
av sexualundervisningen även fördelarna av en nordisk samproduktion
av läromedel borde beaktas. Vidare påpekades betydelsen av gemensam
nordisk utbildning för lärare på sexualundervisningens område. Reservanterna
ansåg, att vid beredningen av rådets rekommendation nr 26/1967 om
harmoniseringen av de nordiska skolordningarna särskild vikt borde läggas
vid utformningen av riktlinjer för en effektiv sexualundervisning. I reservationen
hemställdes därför att rådet måtte rekommendera regeringarna 1.
att i samband med beredningen av rådets rekommendation nr 26/1967 utforma
riktlinjer för införandet av en effektiv sexualundervisning i olika
skolformer och på olika skolstadier samt 2. att vidtaga åtgärder för åstadkommandet
av en organiserad fortbildning av vederbörande lärare. Vid omröstning
fick den i reservationen intagna rekommendationen 20 röster, medan
36 röstade emot. 2 ledamöter avstod från att rösta. Samtliga i omröstningen
deltagande svenska medlemmar röstade mot förslaget utom herr
Hernelius, som avstod från att rösta.

Ett medlemsförslag om samnordisk utbildning av personal i yrkesvägle -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 1!)

dande uppgifter hade väckts av bl. a. fröken Ranmark. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att gemensamt utreda
förutsättningarna för en samnordisk utbildning av personal i yrkesvägledande
uppgifter, särskilt vad gäller kvalificerad fortbildning av yrkesvägledare.
Utskottet ansåg, att även om svårigheterna ofta är stora vad gäller
samordnad grundutbildning för yrkesvägledare, goda förutsättningar föreligger
för en utbyggnad av fortbildningen av dessa. Nuvarande samarbete i
form av seminarier och konferenser är värdefullt men alltför sporadiskt.
Utskottet påpekade att det föreligger uppgifter för ett nordiskt samarbete
rörande ett flertal olika kategorier av yrkesvägledare, bl. a. för skolornas
del, liksom vid omskolning och omplacering av vissa kategorier på arbetsmarknaden.
Utskottet fann att ett närmare nordiskt samarbete på yrkesvägledarutbildningens
område ej torde kunna realiseras utan en grundlig kartläggning
av utbildningens nuvarande utformning och på grundval därav
uppgjorda förslag till samarbetsformer. Huvudvikten i ett utredningsarbete
borde enligt utskottet läggas på frågan om samnordisk kvalificerad fortbildning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 29) till regeringarna
att utreda förutsättningarna för nordiskt samarbete på yrkesvägledarutbildningens
område särskilt vad gäller kvalificerad fortbildning av
yrkesvägledare.

Rådet hade även att behandla frågan om nordiska skol- och studentbetggs
giltighet. I ett medlemsförslag hemställde bl. a. fru Segerstedt Wiberg,
att rådet skulle rekommendera regeringarna 1. att vidtaga åtgärder
för åstadkommandet av automatiskt tillämpbara evalveringsnormer för nordiska
skol- och studentbetyg samt 2. att utreda möjligheterna att avlägsna
föreliggande hinder för nordiska studerande att vinna inträde till spärrade
utbildningslinjer i ett annat nordiskt land än hemlandet. I förslaget anfördes
att en omfattande och kontinuerligt ökande migration i Norden medför
att ungdom allt oftare tvingas byta utbildningsanstalt på grund av föräldrarnas
flyttning. Detta faktum motiverar skyndsamma åtgärder för att
åstadkomma automatiskt tillämpbara evalveringsnormer för skolbetyg från
de olika länderna. Även om tillskapandet av ett system för evalvering av
skol- och studentbetyg under nuvarande förhållanden kan vara besvärligt,
måste svårigheterna övervinnas, då frågan är av största praktiska betydelse
i socialt avseende. Utskottet ansåg, att regeringarna med det snaraste och
oberoende av arbetet på en harmonisering av de nordiska skolordningarna
borde utforma gemensamma översättningsnormer för betyg på olika skolstadier.
Beträffande medlemsförslaget punkt 2 om utredning av möjligheterna
att avlägsna föreliggande hinder för nordiska studerande vid inträde
till spärrade utbildningslinjer i annat nordiskt land än hemlandet anmälde
utskottet att den slutliga beredningen av denna del av förslaget uppskjutits.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 7) till rege -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

ringarna att skyndsamt utarbeta automatiskt tillämpbara evalveringsnormer
för nordiska skol- och studentbetyg.

Ett medlemsförslag om samarbete rörande de nordiska språklektorerna
hade väckts av bl. a. herr Björkman. I förslaget hemställdes, att rådet
måtte rekommendera regeringarna att utreda förutsättningarna för en
fastare administration av den nordiska lektoratsverksamheten vid universiteten
och ett ökat samarbete mellan de nordiska språklektorerna. Utskottet
framhöll, att på grund av undervisningens och läromedlens fortsatta
utveckling ävensom av språklektorernas ofta förekommande brist på kunskaper
om undervisning i ett grannland de nordiska språklektorerna borde
beredas tillfälle att sammankomma till regelbundna ämneskonferenser för
utbyte av erfarenheter och för att dryfta pedagogiska och metodiska
spörsmål. Utskottet förordade även en allsidig utredning av den nuvarande
lektoratsverksamheten i avsikt att få fram ett förslag till utformning av en
effektiv och ändamålsenlig administration, som kan stödja de nordiska
språklektorerna i deras verksamhet och samtidigt innebära en större enhetlighet
mellan de nordiska länderna vad gäller språklektorernas ekonomiska
och sociala förhållanden. Enligt utskottets uppfattning borde en utredning
befatta sig även med lektorerna i finska och isländska.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 27) till regeringarna
1. att vidtaga åtgärder för åstadkommandet av ett ökat samarbete
mellan de nordiska språklektorerna bland annat i form av regelbundna
ämneskonferenser samt 2. att utreda förutsättningarna för en fastare organisation
av den nordiska lektoratsverksamheten vid utländska universitet
och högskolor. Rekommendationen antogs med 45 röster. 1 medlem avstod
från att rösta.

3. Radio-, televisions- och filmfrågor

I likhet med tidigare år har utskottet haft att behandla vissa TV-frågor.
Sålunda förelåg vid sessionen ett medlemsförslag om reklamsändningar
i television, väckt av herrar Björkman och Lundström. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att
gemensamt pröva frågan om införandet av reklam i television. Utskottet ville
inte för närvarande, då utredningsarbete pågår i Danmark och Sverige
på ifrågavarande områden, uttala sig beträffande frågan om reklam i television
men fann det betydelsefullt att inte länderna var för sig genom ensidiga
beslut ställde de andra inför ett fullbordat faktum.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 8) till regeringarna
i Danmark, Norge och Sverige att länderna inte var för sig utan
i samråd tar ställning till reklam i television. Rekommendationen antogs
med 50 röster. 1 medlem röstade mot förslaget och 2 avstod från att rösta.

Frågan om gemensamt TV-program och nordisk TV-programproduktion
hade väckts i ett tilläggsförslag av herr Ohlin och fru Segerstedt Wiberg.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

I förslaget hemställdes, att rådet rekommenderar regeringarna 1. att föranstalta
om en utredning rörande möjligheterna att vid sidan av de olika
ländernas nationella TV-program anordna ett gemensamt nordiskt TV-program
samt 2. att bilda ett nordiskt företag konkurrerande med de nationella
radioföretagen för produktion av TV-program ägnade för utsändning
i två eller flera nordiska länder. Utskottet konstaterade, att man i de enskilda
länderna vid utbyggandet av TV-verksamheten prioriterat införande
av såväl färgtelevision som en andra kanal för sändning av TV-program.
Utskottet ansåg större möjligheter föreligga för införandet av ett separat
nordiskt TV-program, när planerna på ett andra program börjat realiseras
i samtliga nordiska länder. Utskottet fann därför starka skäl tala för att
ytterligare avvakta utbyggnaden av TV-verksamheten i de olika nordiska
länderna, tills bättre förutsättningar föreligger för en allvarlig prövning av
frågan om införandet av ett separat nordiskt TV-program. Vad gällde frågan
om nordiskt företag för produktion av TV-program fann utskottet att
ett i stort sett tillfredsställande programutbyte för närvarande förekommer
inom ramen för Nordvisionen. Av den anledningen borde åtgärder ej vidtagas
för att skapa ett nordiskt bolag. På utskottets förslag beslöt rådet
att icke företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget.

Vid behandlingen av meddelanden om rekommendation nr 12/1967 angående
utvidgat TV-samarbete fann utskottet, att det nordiska TV-samarbetet
ytterligare utbyggts under 1968. Sålunda hade ett nordiskt kontaktorgan
för radio- och TV-spörsmål tillsatts under våren 1968 med uppgift att
behandla samarbetsfrågor, som inte berörs av det nordiska TV-samarbetet
i övrigt samt att ta ställning till internationella spörsmål som aktualiseras
av den tekniska utvecklingen. Vidare har kontaktorganet till uppgift att
främja strävandena till en ytterligare utbyggnad av radio- och TV-samarbetet
och andra frågor, som regeringarna förelägger kontaktorganet eller detta
självt finner anledning ta upp till behandling. Vidare meddelades att Finland,
Norge och Sverige inlett ett TV-samarbete inom Nordkalottområdet.

Utskottet har även haft att behandla en radiofråga, nämligen i anledning
av ett medlemsförslag om stereofoniska radioutsändningar, i vilket
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att besluta om införandet
av ett gemensamt system för stereofoniska radioutsändningar. Utskottet
noterade att två tekniska system för stereorundradio prövats i de
nordiska länderna. Förberedelsearbeten i Danmark, Finland och Norge har
fortskridit så långt att valet torde komma att falla på det s. k. pilottonsystemet.
I Sverige har vid sidan av detta system även ett svenskt system,
det s. k. Berglundsystemet, prövats. I Sverige har beslut i frågan ännu
icke tagits. Enligt utskottets mening skulle ett gemensamt nordiskt system
för stereofoniska radioutsändningar medföra uppenbara fördelar ur tekniska,
ekonomiska och kulturella synpunkter för samtliga nordiska länder.
Ett sådant gemensamt system vore ett viktigt led i utbyggnaden av

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

det nordiska radiosamarbetet och helt i överensstämmelse med beslutet att
samtliga nordiska länder ansluter sig till samma tekniska system för färgTV.
På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 25)
till de nordiska regeringarna att besluta om införande av ett gemensamt
nordiskt system för stereofoniska radioutsändningar.

4. Nordiska kulturfonden

Vid sessionen förelåg ett tilläggsförslag om nordiska kulturfonden, väckt
av bl. a. fröken Ranmark och fru Segerstedt Wiberg, vari hemställdes att
rådet ville rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att snarast
möjligt höja det årliga tillskottet till nordiska kulturfonden till sammanlagt
5 miljoner danska kronor. Utskottet noterade, att den i överenskommelsen
om nordiska kulturfonden fastställda summan om 3 miljoner
danska kronor är otillräcklig för att behovet av understöd för brådskande
och icke permanenta nordiska kulturella samarbetsprojekt skulle kunna
tillgodoses. Utskottet hade i andra sammanhang haft anledning konstatera,
att avsevärda medel erfordras för att tillgodose det omfattande behovet av
understöd och stipendier inom forskningsområden, där permanenta samarbetsorgan
saknas. Nordiska kulturfondens medel var otillräckliga för en
verkligt avgörande insats på detta område. Utskottet framhöll vidare, att
samarbetsprojekt inom den fria kultursektorn ofta fått träda tillbaka för
andra ändamål vid utdelning av fondens medel. Enligt utskottet hade även
det årliga fondbeloppet visat sig vara otillräckligt i relation till antalet ansökningar.
På utskottets förslag beslöt rådet antaga en rekommendation
(nr 26) till regeringarna att snarast möjligt höja nordiska kulturfondens
kapital till sammanlagt 5 miljoner danska kronor årligen. Rekommendationen
antogs med 44 röster. 2 medlemmar avstod från att rösta, bland dem
herr Lundström.

Utskottet behandlade även meddelande om rekommendation nr 38/1968
angående justering av nordiska kulturfondens kapitalbelopp. Av meddelandet
framgick att regeringarna beslutat verka för genomförandet av
den föreslagna höjningen om 250 000 danska kronor i anledning av den
danska devalveringen. På förslag av utskottet ansåg rådet spörsmålet för
sin del slutbehandlat.

5. Nordiskt musiksamarbete

Vid rådets session förelåg ett medlemsförslag om nordiskt musiksamarbete,
väckt av bl. a. herrar Kellgren och Lundström. I förslaget hemställdes,
att rådet skulle rekommendera regeringarna i de nordiska länderna
att utreda möjligheterna för ett ökat nordiskt musiksamarbete genom stöd
åt produktion och distribution av nordisk musik på grammofonskiva. Utskottet
fann, att ett fastare organiserat musiksamarbete skulle öppna nya

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

möjligheter att intensifiera den nordiska informationen samt att tillmötesgå
den internationella efterfrågan på nordisk musik. Utskottet ansåg särskilt
radio- och TV ha goda möjligheter att sprida kännedom om nordisk musik.
De små upplagorna av nordisk musik på skiva har hittills ställt den
nordiska grammofonproduktionen inför ekonomiska problem, som verkat
hämmande på skivproduktionen. Utskottet menade att former borde skapas
för beviljande av statliga produktionsbidrag till inspelning av nordisk
musik. Då införande av ett system för fördelning av statsbidrag var förenat
med betydande svårigheter, borde statsbidragsfrågan bli föremål för en
närmare utredning. Beträffande den ekonomiska sidan av skivproduktionen
pekade utskottet även på möjligheten att upptaga orkestrarnas ordinarie
repertoar av nordisk musik på band eller skiva, vilket system vore ägnat
att inbespara onödigt höga repetionskostnader.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 18) till regeringarna
att utreda möjligheterna för ett ökat nordiskt musiksamarbete vad
gäller informationen om samt produktionen och distributionen av nordisk
musik på grammofonskiva samt att därvid beakta behovet av statsunderstöd
till denna produktion.

Vid behandlingen av meddelande om rekommendation nr 34/1968 angående
Nordiska rådets musikpris fann utskottet, att de nordiska ländernas
regeringar i princip var eniga om att musikpriset från och med 1968 skulle
utdelas vartannat år. Utskottet konstaterade att regeringarna var beredda att
vidtaga härför erforderliga ändringar i statuterna för priset. På förslag av
utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

6. övrigt

Av meddelande om rekommendation nr 20/1966 angående samarbete på
formgivningens område framgick, att det nordiska samarbetet inom detta
fält varit i starkt stigande på den utomnordiska exportmarknaden. Utskottet
förutsatte att regeringarna även i framtiden tillvaratar möjligheterna
att ytterligare befästa de nordiska ländernas ställning på formgivningens
områden såväl på den nordiska marknaden som den utomnordiska exportmarknaden.
På utskottets förslag beslöt rådet att anse spörsmålet för rådets
del slutbehandlat.

Vid behandlingen av meddelanden om rekommendation nr 37/1968 angående
världsutställningen i Osaka uttryckte utskottet sin tillfredsställelse
över att samtliga nordiska regeringar beslutat att gemensamt deltaga i
världsutställningen i Osaka 1970. På utskottets förslag beslöt rådet anse
spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Rådet ansåg även rekommendationen nr 10/1965 angående nordisk namnlista
över växter och djur för rådets del slutbehandlad, sedan utskottet noterat,
att möjlighet förelåg för de nordiska språknämnderna att inom ramen
för tillgängliga resurser utarbeta en nomenklatur för växter och djur
och att ytterligare åtgärder i ämnet från rådets sida icke var påkallade.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Ett flertal arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år behandlats
av socialpolitiska utskottet.

Nära anknytning till arbetsmarknadsfrågorna hade två medlemsförslag
berörande samarbete mellan gränskommuner. Bl. a. herr Adamsson och
fröken Ranmark hade väckt ett medlemsförslag om gränskommunalt samarbete.
I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att låta genomföra sådana ändringar i kommunallagstiftningen och annan
lagstiftning att fasta legala former skapas för samarbetet mellan kommuner
över riksgränserna i form av t. ex. kommunalförbund, kommunala bolag
eller liknande organ. Utskottet konstaterade liksom förslagsställarna och
flertalet remissorgan, att det torde vara uppenbart att, därest fasta former
hade funnits för gränskommunalt samarbete, detta redan nu skulle ha
haft större omfattning än det har. Utskottet noterade, att i alla nordiska
länders kommunallagar bestämmelser saknas om kommunsamarbete utanför
landets egna gränser. Aktuellt syntes det därför vara såsom utvecklingen
nu går att dessa spörsmål tas upp till behandling på nordiskt plan.

Sedermera hade väckts ytterligare ett medlemsförslag angående samma
ämnesområde, nämligen om gränskommunalt samarbete i Öresundsregionen,
av herrar Adamsson och Cassel. De hemställde, att rådet måtte rekommendera
regeringarna i Danmark och Sverige att genom tillägg till och ändringar
i ländernas kommunallagstiftning, byggnadslagstiftning och annan berörd
lagstiftning ställa till förfogande praktiska fasta former för samarbetet
mellan danska och svenska kommuner inom öresundsregionen, vilka av
dessa kunde begagnas för lösande av gemensamma spörsmål.

Sedan det förstnämnda medlemsförslaget återförvisats till utskottet, behandlade
utskotten båda förslagen gemensamt. I det första betänkandet
hade utskottet uppmärksammat framför allt förhållandena i Tornedalen
och längs den norsksvenska gränsen. Däremot hade utskottet i detta icke
närmare berört förhållandena i Öresundsregionen. Utskottet var medvetet
om att det föreligger en rad samordningsfrågor inom Öresundsregionen, vilka
särskilt aktualiseras av den fasta förbindelsen över Öresund och av storUygplatsen.
Utskottet framhöll att det tidigare behandlade förslaget avsåg att
generellt i ländernas kommunallagstiftning och annan lagstiftning avlägsna
alla hinder av rättslig art, vilka kunde antagas försvåra gränskommunalt
samarbete, medan det senare förslaget avsåg motsvarande förhållanden i
Öresundsregionen. Utskottet fann med hänsyn till att de gränskommunala
samarbetsfrågorna i öresundsregionen har en annan karaktär och storleksordning
än i övriga nordiska gränsregioner det önskvärt att regeringarna
i Danmark och Sverige föranstaltar om specialstudier rörande omfattningen
av behövlig speciallagstiftning för Öresundsregionen.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till regeringarna
att utreda behovet av och möjligheterna för sådana ändringar i
kommunallagstiftningen och annan lagstiftning att fasta legala former skapas
för samarbetet mellan kommunerna över riksgränserna.

Av arbetsmarknadspolitiskt intresse var också medlemsförslaget om zigenarnas
förhållanden i Finland och Sverige. Det hade väckts av bl. a. fru
Segerstedt Wiberg. I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera
regeringarna i Finland och Sverige att samverka för vidtagande av åtgärder
i syfte att förbättra de i de två länderna bosatta zigenarnas levnadsförhållanden
och öka dessas möjligheter till assimilering i samhället. Enligt
utskottet torde det i Sverige för närvarande finnas 500—600 finska zigenare
med fast bostad, vilka sökt sig till Sverige och här genom nordiska socialkonventionen
kommer i åtnjutande av samma sociala förmåner som
svenska medborgare. Av det finska remissmaterialet fann utskottet att effektiva
åtgärder nu skulle vidtagas i Finland i första hand för att förbättra
de finska zigenarnas bostadsförhållanden men även för att ge dem yrkesoch
vuxenutbildning. Utskottet utgick från att invandringsströmmen till
Sverige av finska zigenare härefter kunde väntas i någon mån minska. En
undersökning av de finska zigenarnas förhållanden i Sverige fann utskottet
önskvärd, likaså en undersökning på vilket sätt kontakterna mellan ansvariga
organ i Sverige och Finland såvitt rör zigenarnas förhållanden kan
underlättas. Utskottet fann det lämpligt att frågan om de finska zigenarnas
förhållanden i Sverige nu togs upp till behandling, förslagsvis inom Nordiska
arbetsmarknadsutskottet, särskilt med hänsyn till att en inom svenska
inrikesdepartementet tillsatt arbetsgrupp för behandling av frågan om invandringen
till Sverige av zigenare icke behandlar de finska zigenarna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 23) till regeringarna
i Finland och Sverige att främja samverkan i syfte att förbättra
zigenarnas levnadsförhållanden i dessa länder och att öka dessas möjligheter
till anpassning i samhället. Rekommendationen antogs med 45 röster.
1 medlem avstod från att rösta.

Utskottet gavs tillfälle att yttra sig över Nordiska ämbetsmannakommitténs
preliminära rapport angående utvidgat ekonomiskt samarbete (NU
1969: 1). Utskottet underströk härvid bl. a. betydelsen av att redan existerande
lokaliseringspolitiskt samarbete fördjupas och inriktas på praktiska
projekt av värde för befolkningen i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste
delar, där undersysselsättning förekommer på grund av svagt utvecklat
näringsliv. Utskottet framhöll även att ett utvidgat nordiskt ekonomiskt
samarbete skulle innebära fördelar bland annat genom att ett bättre
utnyttjande av arbetskraftsresurserna skulle bli möjligt.

På grundval av berättelsen från Nordiska arbetsmarknadsutskottet diskuterade
socialpolitiska utskottet vissa frågor med anknytning till arbetsmarknadsutskottets
verksamhet. I anslutning till berättelsen ställdes till

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Sveriges regering vid sessionen fråga om det var i överensstämmelse med
innebörden i avtalet om den fria nordiska arbetsmarknaden att en offentlig
myndighet i Sverige, med metoder som de av Västerbottens läns landsting
använda, söker värva grupper av danska medicinare för att råda bot på
läkarbristen i Sverige, vilken får anses bero på att tillgången på läkare blir
otillräcklig genom stränga restriktioner vid intagning av elever till de medicinska
fakulteterna. Av svaret framgick att Västerbottens läns landstings
rekrytering av danska läkare skett på initiativ av landstinget utan medverkan
av någon statlig myndighet. Arbetsmarknadsstyrelsen har erinrat representanter
för landstinget om protokollsanteckningen till 1954 års överenskommelse
om gemensam nordisk arbetsmarknad angående åtgärder mot
privat värvning av arbetskraft i annat av de fördragsslutande länderna.

2. Sociallagstiftningen

Ett tilläggsförslag om tjänstepensionsförmåner för medborgare i annat
nordiskt land, väckt av bl. a. herr Kellgren, och ett medlemsförslag om
tilläggspensionering för arbetstagare i gränstrakterna har behandlats av
utskottet. De båda förslagen väcktes redan till rådets femtonde session
1967. I tilläggsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
i Danmark och Norge att medverka till att konventionen om social
trygghet i sin tillämpning kommer att omfatta även i dessa länder
förefintlig tilläggspensionering. Medlemsförslaget innehöll en hemställan
att rådet måtte rekommendera regeringarna att medverka till att det i Nordiska
pensionsutskottet inledda arbetet på en revision av den nordiska konventionen
om social trygghet kommer att påskyndas såvitt gäller frågan
om tilläggspension för arbetstagare i gränstrakterna. Förslag till överenskommelse
om ändringar i nordiska konventionen av den 15 september
1955 om social trygghet har nu utarbetats, vilket torde innebära att de i
tilläggsförslaget och medlemsförslaget framförda önskemålen blir tillgodosedda.
Så snart de föreslagna ändringarna i konventionen ratificerats, vilket
kan förväntas ske under våren 1969, avser utskottet föreslå, att de båda
förslagen avskrives.

Utskottet har under åren ägnat stort intresse åt frågan om nordisk
minimistandard rörande sociala förmåner. Av meddelandet om rekommendationen
nr 8/1967 framgick, att Nordiska socialpolitiska kommittén funnit
att det för närvarande icke kunde anses motiverat att ta upp frågan
om utarbetande av en nordisk konvention angående viss minimistandard
rörande sociala förmåner. Härvid hänvisades bland annat till de europeiska
instrument om olika sociala förmåner, vilka i stor utsträckning ratificerats
av de nordiska länderna och vilka alla tillförsäkrar de av instrumenten
omfattade hög social standard. Utskottets flertal delade dessa synpunkter
och instämde i att det för närvarande icke fanns anledning att söka få
till stånd en nordisk minimistandard rörande sociala förmåner. På förslag

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för rådets del slutbehandlat.

Med anledning av rekommendation nr 21/1965 angående samordning av
socialhjälpslagstiftningen hade ett av Nordiska socialpolitiska kommittén
tillsatt underutskott framlagt förslag i ämnet. Utskottet uttalade önskemål
om att föreliggande möjligheter för en harmonisering av de nordiska ländernas
socialhjälpslagstiftning i enlighet med underutskottets förslag skulle
beaktas i respektive lands socialdepartement/ministerier och av Nordiska
socialförsäkringsutskottet. Ytterligare åtgärder från rådets sida ansågs av
utskottet för närvarande icke aktuella. På förslag av utskottet beslöt rådet
anse rekommendationen såsom för sin del slutbehandlad.

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Stor uppmärksamhet har socialpolitiska utskottet ägnat ett medlemsför-slag
om likartad lagstiftning om transplantation, väckt av bl. a. herr Edström.
I medlemsförslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera regeringarna
i de nordiska länderna att medverka till att likartade lagregler
om transplantation införes i ländernas lagstiftning. Medlemsförslaget berör
tre olika problemställningar, nämligen likartad transplantationslagstiftning,
likartad tolkning av dödsbegreppet och upprättande av en nordisk
vävnadsbank. Beträffande frågan om likartad nordisk lagstiftning om transplantation
konstaterade utskottet att Finland och Sverige har lagregler om
tagande av transplantat från avlidna personer. I Danmark gäller en lag om
transplantation av 1967, som omfattar transplantation från såväl levande
som döda personer. Norge däremot saknar lagstiftning över huvud taget på
området. En utredning i ämnet väntas dock bli tillsatt där. Utskottet delade
den av många remissorgan liksom av förslagsställarna framförda synpunkten,
att det fordras en lagstiftning på vilken läkarna kan grunda sitt
handlande vid transplantationsingrepp. Utskottet underströk dock, att en
lagstiftning på området i lika hög grad har betydelse för den enskilde individen.
En blivande utredning borde närmare överväga huruvida en likartad
nordisk lagstiftning skulle avse tagande av transplantat från såväl döda
som levande givare. I samband med en undersökning av möjligheterna att
införa likartade lagregler om transplantation var det enligt utskottets mening
angeläget att den betydelsefulla frågan om tidpunkten för dödens inträde
tages upp till behandling. Utskottet fann att i diskussionen om begreppen
hjärndöd kontra hjärtdöd det nuvarande dödsbegreppet — hjärtdöd —
har starkt stöd i tradition och juridisk praxis. Ämnet som sådant är av naturliga
skäl ömtåligt, och att ändra rådande inställning kan förmodas
ta relativt lång tid i anspråk. Utskottet menade, att en öppen nordisk debatt,
där allmänhetens synpunkter i ämnet kunde klarläggas, otvivelaktigt
skulle ha stor betydelse. En blivande utredning om likartad nordisk transplantationslagstiftning
borde även ta upp frågan om skapande av en nordisk
vävnadsbank med tillgång till ett omfattande biologiskt material, vil -

28 Kung!. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1965

ken vid behov skulle kunna disponeras av läkare från samtliga nordiska
länder.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till regeringarna
i de nordiska länderna (nr 12) att undersöka möjligheterna för antagande
av likartade lagregler om transplantation.

Vid sessionen behandlades ett tilläggsförslag om nordiskt läkemedelssamarbete
med hemställan, att rådet skulle rekommendera regeringarna att
ingå en nordisk överenskommelse om gemensamma regler beträffande registrering
av medicinska specialiteter och rörande kontrollen av dessa.
Tilläggsförslaget hade tillkommit sedan en gemensam nordisk läkemedelskommitté
avgivit förslag till en konvention mellan de nordiska länderna om
riktlinjer för harmonisering av ländernas regler beträffande medicinska
specialiteter samt för samarbetet beträffande kontrollen av dessa (NU
1968: 7). I tilläggsförslaget framhölls önskvärdheten av att kommitténs
förslag snarast realiserades. Det borde dock övervägas att gå ett steg längre
och redan från början genomföra en gemensam nordisk registrering av farmaceutiska
specialiteter i stället för att, såsom nordiska läkemedelskommittén
föreslagit, gå fram stegvis och i första hand få till stånd en harmonisering
av ländernas lagstiftning på området. I likhet med flertalet remissorgan
fann utskottet det lämpligt att följa läkemedelskommitténs förslag
om ett stegvis genomförande av en nordisk registrering. Därvid borde dock
harmoniseringsskedet göras kort och ett tidschema för övergångstiden fixeras.
Utskottet tillstyrkte, att en nordisk läkemedelsnämnd inrättades som
ett normgivande, rådgivande och kontrollerande organ samt att en läkemedelsfond
upprättades för forskning, utbildning och information.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till regeringarna
i de nordiska länderna (nr 16) om 1. att ingå en konvention om riktlinjer
för harmonisering av de nordiska ländernas regler om farmaceutiska specialiteter
samt för samarbete beträffande kontrollen av dessa, 2. att upprätta
en nordisk läkemedelsnämnd som normgivande, rådgivande och kontrollerande
organ samt 3. att instifta en nordisk läkemedelsfond för forskning,
utbildning och information. Rekommendationen antogs med 42 röster.
2 medlemmar avstod från att rösta.

Bl. a. herr Edström och fru Ekendahl hemställde i ett medlemsförslag om
skeppsmedicinsk forskning, att rådet måtte rekommendera regeringarna i
de nordiska länderna att vidtaga gemensamma åtgärder för en utvidgad
skeppsmedicinsk forskning. Enligt utskottets mening borde en forskning
inom skeppsmedicinen inriktas på uppföljning av vissa redan gjorda undersökningar
med beaktande av pågående och förväntad utveckling inom sjöfarten
samt undersökningar påbörjas inom nya fält av skeppsmedicinen,
där material nu saknas. Utskottet fann ett nordiskt samgående i denna fråga
naturlig med hänsyn till att problemen i fråga torde vara relativt likartade

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

i samtliga nordiska länder, ävensom med hänsyn till den nordiska arbetsmarknaden
för sjöfolk.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 10) till regeringarna
i de nordiska länderna att vidga möjligheterna för en gemensam
skeppsmedicinsk forskning. Rekommendationen antogs med 60 röster. 1
medlem avstod från att rösta.

Ett medlemsförslag om samarbete på musikterapins område hade väckts
av bl. a. herr Lars Larsson. I förslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera
regeringarna att undersöka möjligheterna för dels ett nordiskt
samarbete beträffande forskning på det musikterapeutiska området
dels ett nordiskt samgående vid framställning av undervisningsmaterial i
form av böcker, instrument m. m. Ett nordiskt samarbete på musikterapins
område borde enligt utskottet i första hand inriktas på undervisningen av
utvecklingsstörda barn. En riktigt bedriven musikterapi kan bidra till en
stundom förvånande allmän utveckling i positiv riktning av de utvecklingsstörda
liksom den kan bli stimulerande i praktiskt taget all fostran och
undervisning. Ett nordiskt samarbete på musikterapins område borde också
omfatta forskning. Någon systematisk sådan torde icke förekomma i något
av de nordiska länderna. Vidare borde ett nordiskt samarbete inriktas på
att sammanställa lämplig instruktionslitteratur, lämpliga elevböcker med
musikterapeutiskt fullvärdiga instrument m. m.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 17) till regeringarna
att undersöka möjligheterna för dels nordiskt samarbete beträffande
forskning på det musikterapeutiska området, dels ett nordiskt
samgående för framställning av undervisningsmaterial i form av böcker,
instrument m. m.

I ett av bl. a. fru Ekendahl och herr Nilsson i Tvärålund väckt medlemsförslag
om permanent nordiskt samarbetsorgan på hälso- och sjukvårdens
områden hemställdes, att rådet ville rekommendera regeringarna,
att efter nödig utredning om hur ett permanent nordiskt beredningsutskott
av administrativ art för samverkan på hälso- och sjukvårdens område skall
utformas tillsätta ett sådant organ. Förslagsställarna menade, att ett förberedande
och verkställande organ såvitt avser hälsovårdsfrågor borde
komma till stånd som en parallell till Nordiska socialpolitiska kommittén.
Enligt utskottets mening skulle ett beredningsorgan på tjänstemannaplanet
ha en icke obetydlig uppgift att fylla för att förbereda och verkställa
hälsovårdsministermötenas avgöranden ävensom för att bereda hithörande
frågor som skall dryftas i Nordiska rådet. Samarbetet hade emellertid efter
hand bragts därhän att i oktober 1968 ett gemensamt möte hållits i Oslo
med deltagande av cheferna för och tjänstemän från de nordiska medicinalstyrelserna
samt av representanter för de för hälso- och sjukvården ansvariga
departementen/ministerierna i de nordiska länderna. Ett motsvarande
möte planeras att hållas i Island under sommaren 1969. Regelbundna

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

gemensamma möten av den art medlemsförslaget avsåg hade därmed kommit
till stånd och medlemsförslagets syfte hade uppnåtts. Då ytterligare åtgärder
från rådets sida enligt utskottets mening icke var erforderliga, föreslog
utskottet rådet att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.
Rådet beslöt i enlighet härmed.

Vid behandling av meddelande om rekommendation nr 12/1966 angående
utbyggnad av Nordiska hälsovårdshögskolan yttrades att frågan huruvida
bestämmelserna om kostnadsram för skolans verksamhet skall utgå ur
avtalet för högskolan eller höjas är föremål för diskussion mellan ländernas
regeringar. Enligt utskottets mening borde bestämmelserna om kostnadsram
i avtalet utgå. Utskottet fann icke anledning föreligga att vidtaga ytterligare
åtgärder i anledning av 1966 års rekommendation. På utskottets förslag
beslöt rådet anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

I anslutning till meddelande om rekommendation nr 16/1968 angående
sjukvårdssamarbete i Tornedalcn hade till Sveriges regering riktats fråga
om regeringen, innan beslutet om nedläggning av lasarettet i Haparanda
fattades, bringat innehållet i rekommendationen till vederbörande ansvariga
sjukvårdsmyndigheters kännedom och vidare om vilka åtgärder regeringen
avsåg att vidta med syfte att lösa sjukvårdsförhållandena i Tornedalen
i överensstämmelse med sagda rekommendation. Av svaret framgick
att Norrbottens läns landsting förklarat sig villigt att på sjukhusen i Norrbottens
län bereda sluten vård åt patienter från viss del av norra Finland
under i princip samma förutsättningar som gäller för utomlänspatienter
i Sverige. Detta erbjudande förutsätter motsvarande erbjudande från finsk
sida. Beträffande förhållandena vid lasarettet i Haparanda meddelades,
att läkarfrågan där lösts för den närmaste tiden och att lasarettet skulle
finnas kvar tills vidare.

Av meddelanden om rekommendation nr 14/1964 angående högre utbildning
för socialpersonal framgick att en i ämnet utarbetad rapport om samnordisk
socialutbildning överlämnats till de nordiska ländernas regeringar
med förslag om viss försöksverksamhet med kompletteringsutbildning för
personal på det sociala området. De i rapporten framlagda förslagen tillfredsställde
icke utskottets önskemål om möjlighet till samnordisk utbildning.
Behovet av en samnordisk utbildning för bland annat lärare vid socialhögskolorna
kvarstod, och det var av intresse att denna fråga togs upp till
behandling på nordisk bas. I detta läge fann utskottet icke skäl föreliggai
för ytterligare åtgärder i anledning av denna rekommendation. På förslag
av utskottet beslöt rådet att anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

4. Föroreningsfrågorna

Till sextonde sessionen hade väckts ett medlemsförslag om samarbete rörande
föroreningsfrågorna av bl. a. herr Cassel. I medlemsförslaget hem -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

ställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att gemensamt undersöka
förutsättningarna för att få till stånd en enhetlig bedömning av
vilka samhällsåtgärder som bör vidtagas till skydd för människornas hälsa
och den naturmiljö som omger dem gentemot de föroreningar och störningar,
vartill den moderna tekniken ger upphov. Detta medlemsförslag
har givit utskottet omfattande arbetsuppgifter under de två senaste åren.
Förslaget var bl. a. föremål för allmän debatt vid rådets sextonde session
år 1968. Efter sessionen hade utskottet återupptagit behandlingen på grundval
av det i saken föreliggande materialet samt de vid debatten i rådet
framkomna synpunkterna. På hemställan av utskottet hade en analys av
föreliggande samarbetsmöjligheter i Norden på föroreningsområdet företagits
inom Nordfor sk, publicerad under titeln »Nordforsks milj övårdsutredning.
Samarbete rörande föroreningsfrågorna» (NU 1969:3). I likhet
med många remissorgan behandlade utskottet utförligt frågans internationella
aspekter. Med tillfredsställelse hälsade utskottet det initiativ som
från svensk sida tagits i FN och som lett till beslut om en internationell
miljövårdskonferens 1972. Utskottet underströk vikten av gemensamt nordiskt
uppträdande och gemensamma nordiska initiativ i internationella
sammanhang på miljövårdens område. Utskottet framhöll vidare, att en
internationell lagstiftning omfattande hela miljövårdsområdet bör eftersträvas
och göras så likartad som möjligt i alla de nordiska länderna. Kontaktorgan
med kompetens på hela miljövårdsområdet borde inrättas i varje
nordiskt land. Genom sådana tvärgående kontaktorgan skulle såväl de
nordiska som det internationella samarbetet på området underlättas. Här
betonade utskottet vikten av att det legislativa och administrativa samarbetet
inom miljövården inriktas på att få till stånd normer, riktlinjer och
därmed jämförliga tillämpningsregler avsedda att komplettera lagstiftning
och att göra dessa stadganden i tillämpliga fall så nordiskt enhetliga som
möjligt. Vidare menade utskottet, att utbildning av miljövårdsexperter med
fördel kunde åtminstone delvis ordnas på nordisk bas. Härvid hänvisades
till verksamheten vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg. Slutligen
underströk utskottet nödvändigheten av att medborgarna i de nordiska
länderna informeras om miljöproblemens betydelse och om föroreningssituationens
utomordentliga allvar.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till regeringarna
att skapa förutsättningar för ett effektivt nordiskt samarbete
på miljövårdens område, exempelvis i de av Nordforsk föreslagna formerna:
nationell lagstiftning på miljövårdsområdet, kontaktorgan med kompetens
på hela miljövårdsområdet i varje nordiskt land, likartade nordiska
tillämpningsregler, vidgade nordiska utbildningsmöjligheter på miljövårdens
område och intensifierad upplysning till allmänheten om föroreningsproblemen.

Stor uppmärksamhet har utskottet ägnat frågan om användande av en -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

gångsförpackningar. I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fru Ekendahl, hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna
för en likartad lösning av de problem som är förenade med användningen
av engångsförpackningar. Medlemsförslaget har varit föremål
för synnerligen omfattande remissbehandling. Lagfästa förbud mot användande
av engångsförpackningar finns inte för närvarande i något av de
nordiska länderna. I Danmark övervägs dock införande av lagstiftning med
förbud mot användande av engångsglas för Öl och mineralvatten. I Norge
gäller sedan 1965 en frivillig överenskommelse mellan bryggerierna, mineralvattenfabrikanterna
och A/S Vinmonopolet, varigenom producenterna
avstår från att använda engångsglas till Öl och mineralvatten. I Finland
förekommer engångsglas i relativt ringa omfattning. En svensk utredning
arbetar för närvarande med ifrågavarande spörsmål. Lämpligt
syntes det enligt utskottet vara att en gemensam nordisk undersökning
kom till stånd så snart som möjligt för att undvika att något nordiskt
land binder sig vid en lösning, som kan försvåra ett nordiskt samgående.
Vid en bedömning av möjligheterna att lösa de problem som är förknippade
med bruket av engångsförpackningar pekade utskottet på nödvändigheten
av att genom forskning och utvecklingsarbete nå fram till mera
lättförstörbara förpackningsmaterial. Utskottet ansåg att redan igångsatt
forskningsarbete borde intensifieras i samverkan mellan de nordiska länderna.
Samhällets renhållningsväsende borde byggas ut med hänsyn till
det nya läge som bruket av engångsförpackningar skapar. Genom lagstiftning,
undervisning och information borde vidare nedskräpning kunna
förebyggas, På förslag av utskottet antogs en rekommendation (nr 5)
till regeringarna att undersöka möjligheterna för en likartad lösning av
de samhällsproblem som det ökade bruket av engångsförpackningar föranleder.

Av meddelande om rekommendation nr 2/1966 angående forskning och
utbildning på vattenvårdens område framgår att samarbete på vattenvårdens
område pågår framför allt inom ramen för de nordiska vattenvårdsmötena
och Nordforsks verksamhet. Utskottet noterade, att det nordiska
samarbetet på vattenvårdens område givits fasta former genom de årligen
förekommande nordiska vattenvårdsmötena. Samarbetet borde i första
hand fortsätta i denna form. På förslag av utskottet ansåg rådet rekommendationen
som för sin del slutbehandlad.

5. Arbetarskydds frågor

Frågan om ett utbyggt samarbete på arbetarskyddets område hade tagits
upp i rekommendation nr 4/1967. I anledning av en fråga till regeringarna
om vilka åtgärder regeringarna hade för avsikt att företaga för att
få i gång ett effektivt samarbete på arbetarskyddets område i överensstämmelse
med rekommendationen lämnades vissa upplysningar. Utskottet

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

fann de åtgärder, som vidtagits för att söka effektivisera det nordiska samarbetet
på arbetarskyddets område, ej tillräckliga. För att rekommendationens
syfte skulle kunna uppnås borde verksamheten inom Nordiska maskinkommittén
eller annat för ifrågavarande verksamhet lämpligt organ
effektiviseras.

6. Livsmedelslagstiftning m. m.

Utskottet har under många år behandlat frågan om likartad nordisk livsmedelslagstiftning
m. m. I meddelanden om rekommendation nr 11/1962
angående likartad livsmedelslagstiftning m. in. hade Norges regering å
samtliga regeringars vägnar upplyst att det nordiska samarbetet på livsmedelslagstiftningens
område skulle omhändertas av en speciell arbetsgrupp
inom Nordiska metodikkommittén i enlighet med ett förslag från
rådets presidium. Fiskeriministeriet och landbrugsministeriet i Danmark
hade emellertid i särskilt meddelande anfört, att ministerierna ställde sig
negativa till ett sådant arrangemang liksom till frågan över huvud taget om
en harmonisering av de nordiska ländernas livsmedelslagstiftning. I anledning
härav hade till Danmarks regering ställts frågan om Danmark hade
intresse av att en harmonisering av de nordiska ländernas livsmedelslagstiftning
kommer till stånd. Av det svar som Danmarks regering lämnade
på frågan fann utskottet, att danska regeringen är positivt inställd till
en harmonisering av den nordiska livsmedelslagstiftningen. Utskottet underströk
betydelsen av förslaget om en utvidgning av Nordiska metodikkommitténs
arbete för genomförande av ifrågavarande rekommendation.

Vid behandling av meddelande om rekommendation nr 18/1965 angående
samarbete på näringsforskningens område framhöll utskottet att enligt
sakkunniga som hörts i ämnet behov föreligger av någon form av nordiskt
samarbetsorgan på näringsforskningens område och att ett sådant samarbete
skulle kunna utövas genom en särskild samordningskommitté i forskningsrådens
regi. Enligt de sakkunniga vore det lämpligt, att inom de nationella
medicinska forskningsråden utse representanter att ingå i en nordisk
samarbetsgrupp med uppgift att samverka och koordinera detta arbete
på näringsforskningens område i de nordiska länderna. Utskottet anslöt
sig till de sakkunnigas förslag i detta avseende och föreslog att en
nordisk samarbetsgrupp på näringsforskningens område skulle tillsättas.
Vidare åtgärder från rådets sida i anledning av rekommendationen ansågs
icke aktuella och rådet beslöt att rekommendationen var slutbehandlad.

7. Övrigt

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om utbildning av ortopediska
hands ko makar e och protestekniker. I förslaget hemställdes att rådet måtte
rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder för åstadkommande av
en samnordisk specialutbildning för ortopediska handskomakare och pro3
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 71

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

testekniker. I likhet med flertalet remissinstanser kunde fastslås det ringa
rekryteringsbehovet i varje land för sig av ortopediska handskomakare och
protestekniker. Likaså är utbildningsbehovet i alla nordiska länder för
ifrågavarande yrkesgrupper jämförelsevis ringa. Ett nordiskt samgående
för lösande av frågan syntes därför utskottet väl motiverat. Sedan rådets
presidium på förslag av utskottet i skrivelse hemställt hos de nordiska
ländernas regeringar om åtgärder för att få till stånd en samnordisk utbildning
för ortopediska handskomakare och protestekniker (bandagister),
fann utskottet ytterligare åtgärder från rådets sida för närvarande icke
nödvändiga. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke företaga sig
något i anledning av medlemsförslaget.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordisk transportpolitik och vidgat ekonomiskt samarbete

Inom ramen för frågan om en nordisk transportpolitik har rådet på förslag
av trafikutskottet tidigare antagit en rekommendation om godstransporter
med lastbilar (nr 1/1967). Under tiden sedan föregående års session
har trafikutskottet inom det mycket omfattande område som transportpolitiken
utgör behandlat sjöfartsfrågor. Utskottet har gått igenom de aktuella
spörsmålen om särskilda sjövägsregler för stora fartyg, särskilt tankfartyg,
och de katastrofrisker som är förbundna med sådana fartygs gång
i trånga farvatten som de nordiska. Ett medlemsförslag som väckts i saken
behandlas nedan under punkt 6. Utskottet har också behandlat finansieringen
av serviceanordningar för sjöfarten.

Vidare har utskottet gått igenom material om de nordiska ländernas
transportpolitik, sedd i relation till Romtraktatens bestämmelser och hittillsvarande
tillämpning på detta område.

Efter ingående överväganden och hörande av sakkunniga har utskottet
med stöd av presidiet tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att företa en
översiktlig kartläggning av behovet av stora trafikanläggningar som kan
betjäna hela det nordiska området eller väsentliga delar därav. Arbetsgruppen,
vars svenske medlem är professor Sven Godlund, har genom kulturgeografiska
institutionen i Göteborg den 21 februari 1969 avgivit en interimsrapport
»NORDEN en lokaliserings- och kommunikationsregion». Utskottet
beslöt att fortsätta behandlingen av interimsrapporten efter sessionen
och att avvakta arbetsgruppens slutliga rapport.

Mot bakgrund av att transportfrågorna inte behandlats i Nordiska ämbetsmannakommitténs
preliminära rapport om ett utvidgat nordiskt ekonomiskt
samarbete (NU 1969: 1) gjorde utskottet ett uttalande om att dessa
spörsmål bör tas med i de fortsatta undersökningarna rörande det utvidgade
samarbetet. I trafikutskottets uttalande om rapporten framhålles,
att det nordiska samarbetet inom transportsektorn, som hittills utveck -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 35

lats på ett sådant sätt att alla länderna haft fördelar, bör föras vidare
och utbyggas ytterligare i samband med ett utvidgat ekonomiskt samarbete.
Integrationen inom det nordiska näringslivet, särskilt industri och
handel, förutsätter en motsvarande utbyggning av transportapparaten.
Om denna sektor hålles tillbaka, kan den fortsatta integrationsprocessen
försenas. Transportfrågorna har därför sin givna plats vid utredningen
av ett utvidgat ekonomiskt samarbete. Särskilt viktigt fann utskottet det
vara att trafikinvesteringarna kommer med i övervägandena mot bakgrund
av dessas storleksordning och av att samhället som samordnare
och kapitalförsörjare i realiteten beslutar om dessa investeringar. Den
framtida planläggningen av flygplatser, vägar och hamnar bör ske med
utgångspunkt från en nordisk helhetssyn, varjämte en gemensam nordisk
transportpolitik bör fastställas i syfte att få ett rationellt utnyttjande av
transportapparaten.

Trafikutskottet beklagade, att transportsektorn icke redan tidigare behandlats
av ämbetsmannakommittén. Denna integrerande del av ett utvidgat
ekonomiskt samarbete borde tas med i det fortsatta utredningsarbetet
och trafiksamarbetet — så preciserat som den knappa tiden fram till den 15
juli tillåter — borde tas upp som en särskild punkt i det traktatutkast, som
skall färdigställas till nämnda datum. Traktattexten bör, ansåg utskottet,
utformas med tanke på att inom inte alltför lång tidrymd ett förslag utarbetas
som kan ligga till grund för beslut om samarbetets vidare utveckling
inom transportområdet. Detta uttalande rekommenderar rådet skola beaktas
i det fortsatta arbetet med frågan om ett vidgat ekonomiskt samarbete
(rek. nr 9).

2. öresundsfrågor

Följande öresundsfrågor behandlades av rådet under sessionen: eu fast
förbindelse över Öresund, storflygplats på Saltholm och gränskommunalt
samarbete i Öresundsregionen. Det senare spörsmålet förbereddes av socialpolitiska
utskottet jämsides med ett allmänt förslag om gränskommunalt
samarbete (se ovan punkt Cl).

Sedan föregående års session hade frågan om fast förbindelse och storflygplats
avancerat, icke minst genom danska regeringens beslut att den
18 februari 1969 för folketinget lägga fram ett förslag till lag om placeringen
av en ny flygplats för Köpenhamn. Förslaget hade genomgått en första
behandling i folketinget. De av kommunikationsministrarna i Danmark
och Sverige i februari 1968 tillsatta ämbetsmannadelegationerna, som hade
i uppgift att i samarbete förbereda regeringsöverläggningar i sådana frågor
rörande fast förbindelse över Öresund och storflygplats i öresundsregionen
som är gemensamma för de båda länderna, avslutade sitt gemensamma
arbete i februari 1969.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Med anledning av bl. a. synpunkter som framförts vid remissbehandlingen
av föreliggande utredningar om fast förbindelse och storflygplats
(se skr./1968/78 punkt D 3) hade delegationerna kompletterat och reviderat
utredningsmaterialet. Delegationerna hade bl. a. med hjälp av experter gjort
ytterligare utredningar om de bullerstörningar som kan uppkomma omkring
en flygplats. Med hänsyn till den stora betydelse som bullerfrågan
har för berörda områden av Skåne hade svenska kommunikationsdepartementet
låtit bl. a. närmast berörda myndigheter och kommuner yttra sig
över det nya utredningsmaterialet.

I ett medlemsförslag av bl. a. herrar Cassel, Holmberg och Lundström
om finansiering och administrering av en broförbindelse över Öresund hade
föreslagits att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna i Danmark
och Sverige att vid förhandlingarna om en fast förbindelse över Öresund
och en storflygplats i öresundsregionen beakta de synpunkter som
anförts i medlemsförslaget. Däri framhålles bl. a. att, oberoende av hur
man löser frågan om den fasta förbindelsens finansiering, det torde stå helt
klart, att det är behövligt och fördelaktigt ur många synpunkter med en
central administrerande instans som ges ansvaret för att efter statsmakternas
direktiv i detalj projektera företaget, ingå entreprenadkontrakt och över
huvud taget ha ledningen av bro- och tunnelbyggandet. Detta centrala administrativa
organs uppbyggnad och uppgifter måste givetvis anpassas till
den finansieringsform, som kommer att väljas, och till de villkor, om vilka
de båda ländernas riksdagar och regeringar kan komma att enas. När förbindelsen
är färdigbyggd torde en särskild, gemensam dansk-svensk administration
behövas för att handha driften av anläggningen.

För storflygplatsen menade förslagsställarna att problemen delvis blir
annorlunda, då storflygplatsen kan väntas komma att ligga inom ett lands
territorium, men en mängd frågor rörande både finansiering och den framtida
driften behöver lösas gemensamt. Om den fasta förbindelsen och storflygplatsen
Saltholm skall byggas samtidigt, måste de två projekten helt
samordnas, vilket torde komma att nödvändiggöra ett centralt administrerande
organ gemensamt för bägge företagen.

Förslaget tar också upp finansieringsfrågorna och förordar såsom den
närmast till hands liggande lösningen att byggandet av båda anläggningarna
inklusive finansieringen överlåtes till ett enskilt konsortium, som
får de i sammanhanget erforderliga koncessionerna. Denna huvudlösning
utesluter dock inte medverkan av både stat och kommun tillsammans med
näringslivet. Slutligen framhålles i förslaget att det fortsatta arbetet med
öresundsfrågorna bör planläggas så att regeringsförslagens framläggande
i parlamenten samordnas, möjliggörande samtidig behandling i Danmarks
folketing och Sveriges riksdag.

Efter en genomgång av de svenska remissuttalandena över betänkandena

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

»Fasta förbindelser över Öresund» (NU 1967: 14) och om en storflygplats
i Öresundsregionen (NU 1968: 2, 3 och 4) samt av en PM av den 22 februari
1968 från SAS gav trafikutskottet uttryck för sin uppfattning i en
skrivelse den 7 juni 1968 till presidiet, som överlämnade skrivelsen till
regeringarna. I skrivelsen konstaterade utskottet att en mycket stor enighet
rådde om att en fast förbindelse snarast måste komma till stånd mellan
de båda länderna. Vidare konstaterades att en sådan förbindelse i första
hand bör placeras i läget Malmö—Köpenhamn men att det sedermera med
all säkerhet kommer att bli aktuellt att låta denna efterföljas av en fast
förbindelse i Hälsingborg—Helsingör-läget. Det syntes naturligt att hron
bör finansieras med avgifter och att byggandet och finansieringen av företaget
anförtros åt ett privat konsortium under medverkan och kontroll av
statliga myndigheter i Danmark och Sverige. I ett sådant konsortium syntes
det lämpligt att Köpenhamn och Malmö städer tar del. Utskottet var
för sin del övertygat om att ett principbeslut snarast möjligt borde kunna
träffas och att alla ansträngningar måste göras, så att Danmarks och Sveriges
regeringar kan framlägga förslag i ärendet till respektive parlament.

I ett tilläggsförslag väckt av såmtliga de medlemmar som deltog i utskottsmötet
den 8 februari 1969, bl. a. herrar Cassel och Lundström, föreslogs
en rekommendation om fattande av beslut i öresundsfrågorna. I förslaget
anfördes att de företagna undersökningarna, bl. a. om bullerproblemen,
hade visat att en storflygplats placerad på Saltholm väl kan fylla alla
de anspråk, som kan och bör ställas på en sådan, utan att allvarligare olägenheter
uppstår på den svenska sidan av Öresund på grund av flygbuller.
Det finns sålunda icke någon anledning att vidare uppskjuta ett ställningstagande
av detta skäl. Förslagsställarna utgick härvid ifrån att en storflygplats
på Saltholm självfallet kommer att byggas och drivas så, att den
föranleder minsta möjliga sanitära olägenheter för invånarna på båda sidor
av Öresund.

Förslaget gick ut på att rikta en rekommendation till Danmarks regering
att, under förutsättning att Danmarks väntade beslut om slorflygplats
kommer att avse Saltholm, lämna den svenska regeringen utfästelse om
att denna flygplats kommer att utnyttjas på ett sådant sätt, att störningar
för svensk bebyggelse i görligaste mån undvikes, och till Danmarks och
Sveriges regeringar att i samråd med de andra nordiska länderna före den
15 juli 1969 fatta de beslut i övrigt, som erfordras för placeringen av öresundsregionens
storflygplats och sträckningen av den första fasta förbindelsen
över Öresund.

När utskottet sammanträdde under sessionen i Stockholm bekräftades
den inställning som kom till uttryck i refererade skrivelse den 7 juni 1968.
Därefter framkomna upplysningar och material har enbart stärkt utskottets
uppfattning att genomförande av projekten rörande storflygplats på

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Saltholm och fast förbindelse över Öresund mellan Köpenhamn och Malmö
icke är förbundet med andra problem än sådana som kan lösas på ett
tillfredsställande sätt.

Det danska lagförslaget om placering av en ny flygplats för Köpenhamn
innehåller förslag till bemyndigande för ministern att låta utarbeta en
plan för etappvis genomförande av en ny storflygplats på Saltholm. Flygplatsplanen
skulle innehålla det för en senare projektering nödvändiga
programmet för anläggning av den första etappen av storflygplatsen med
tillhörande tunnelförbindelse mellan Amager och Saltholm med hänsyn tagen
till möjligheterna för inpassning av en fast förbindelse över Öresund
i Köpenhamn—Malmölinjen. Genom frågans tidigare behandling i folketinget
kunde sägas att det i realiteten föreligger ett principbeslut om flygplatsens
placering på Saltholm även om lagförslaget inte hann slutligt godkännas
före rådssessionen.

I sitt betänkande över de båda förut nämnda förslagen om finansiering
av en fast förbindelse och om besluts fattande konstaterade trafikutskottet
med tillfredsställelse, att de danska och svenska kommunikationsministrarna
redan haft ett möte i februari 1969 och att de dansk-svenska regeringsförhandlingarna
skall börja den 10 april 1969.

Utskottet förutsatte att den danska regeringen under dessa förhandlingar
•ger den svenska regeringen utfästelse om att flygplatsen på Saltholm
kommer att utnyttjas på ett sådant sätt att oacceptabla störningar av svensk
bebyggelse undvikes. Vidare förutsatte utskottet att det blir möjligt för
övriga nordiska länder att deltaga i projektet om stor flygplatsen om de så
önskar.

Enligt utskottets mening var det i hög grad önskvärt att beslut fattas
så snart som möjligt i Öresundsfrågorna både med hänsyn till samhällsplaneringen
i området och transportväsendet och näringslivet i stora delar
av Norden. Även om man kunde vänta sig att direkta flygförbindelser j
framtiden upprättas till vissa större nordiska städer, kommer enligt utskottets
mening Saltholm att som Nordens storflvgplats bli av stor betydelse
för utvecklingen av interkontinental och övrig internationell trafik.

Vid de förestående dansk-svenska förhandlingarna borde man också
överväga möjligheten att bilda ett dansk-svenskt konsortium med deltagande
av stat och kommun, som erhåller koncession och som kan ta upp lån
med statsgaranti samt förestå byggandet av den fasta förbindelsen under
statlig kontroll.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 21) vari'',
hemställes a) till Danmarks och Sveriges regeringar alt i samråd med:
övriga nordiska länder före den 15 juli fatta behövliga beslut rörande
storflygplats på Saltholm och anläggande av den första fasta förbindelsen
över Öresund och b) till Danmarks regering att ge den svenska regeringen
utfästelse om att denna flygplats kommer att utnyttjas på ett sådant
sätt att oacceptabla störningar av svenskt område undvikes. 45 medlem -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 39

mar röstade för rekommendationen och 6 avstod från att rösta bl. a. herr
Eric Carlsson.

3. Fri grånspassage och utgående passkontroll

Fri gränspassage till lands för resenärer som medför endast tullfritt
gods hade tagits upp i ett medlemsförslag av bl. a. herr Cassel. Denna
fråga fördes fram av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel
in. in. redan 1957, men på grund av de centrala myndigheternas
motstånd kunde den åsyftade reformen inte då genomföras. I förslaget
hänvisas till pressrapporterna från tid till annan om de svårigheter, som
förorsakas enskilda av att gränspassage är tillåten endast på vissa platser
utmed gränsen. De bygder som berörs av dessa svårigheter är t. ex. Tornedalen
och Värmland. Erfarenheterna av det jämförelsevis fria system vi
har i Norden visar enligt förslagsställarna att man kan ta ytterligare det
steg på vägen mot en fullständig frihet att röra sig över gränserna, som)
en rätt till fri gränspassage skulle innebära. I förslaget hemställdes, a,tf)
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta öppna gränserna mellan
de nordiska länderna och möjliggöra för personer, som endast medr
för tullfritt och införselfritt gods, att överskrida de internordiska gränserna
på valfritt ställe, allenast med de undantag som motiveras av militära
hänsyn.

I trafikutskottet rådde allmän enighet om att det särskilt för gränsborna
— inte minst i Tornedalen — men också för godstrafiken och för de
resande, bl. a. turisterna, är ett ofta starkt behov av att kunna passera de
internordiska landgränserna annorstädes än vid de nuvarande övergångsställena.
Denna uppfattning har bekräftats och stärkts genom utskottets
egna iakttagelser under en resa i Värmlands län och angränsande norska
1''ylken i augusti 1968.

De i remissuttalandena anförda betänkligheterna av försvars- och säkerhetspolitisk
karaktär kunde utskottet icke tillägga avgörande vikt. Förslagsställarna
har också själva gjort undantag i fråga om en fri gränspassage
när fråga är om militära skyddsområden.

Huvudproblemet i samband med införande av fri gränspassage består
enligt utskottets uppfattning i att samtidigt tillförsäkra tullmyndigheterna
möjlighet att lösa sina uppgifter, icke bara uttagande av tull för varor utan
EFTA-ursprung och skatter och andra avgifter, utan även kontroll av efterlevnaden
av införselföreskrifter avseende t. ex. levande djur, gifter, narkotika
och vapen samt valutakontroll in. in. Redan nu gäller att trafikanter,
som medför gods som skall förtullas, avgiftsbeläggas eller kontrolleras,
skall använda sig av de särskilda tullvägarna och anmäla sig vid där
upprättad gränsstation. I annat fall får alltså vederbörande utnyttja väg
där gränsövergångsställe har inrättats. Utskottet uttalade sig till förmån
för inrättande av fler tullvägar där så är behövligt.

Vad avser den i ett remissvar uttalade faran för att en liberalisering av

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

gränskontrollen skall öka möjligheterna för narkotikasmuggling hänvisade
utskottet till att en kontroll vid de internordiska gränserna knappast har
något större praktiskt värde och knappast kan verka preventivt. Utskottet
hänvisade till sina uttalanden i denna fråga beträffande en rekommendation
om åtgärder mot illegal införsel av narkotika (nr 20/1968; se Nordisk
Råd 1968 s. 2212).

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 1) vari hemställes
till regeringarna i Finland, Norge och Sverige att ge resande som
endast medför tull-, avgifts- och införselfritt gods rätt att passera de internordiska
landgränserna fritt, med de undantag som motiveras av förekomsten
av militära skyddsområden. 56 röstade för och 1 medlem mot
rekommendationen.

Upphävande av den utgående passkontrollen i första hand på skandinaviska
flygplatser hade föreslagits i ett medlemsförslag. I detta anfördes
att det finns en allmän strävan att så mycket som möjligt förkorta de olika
expeditionsmomenten som en passagerare måste genomgå före avresan. Ett
moment är den utgående passkontrollen. Förslagsställarna hänvisade till
att bl. a. insättande av moderna storflygplan gjorde en minskning av expeditionstiden
nödvändig.

Som ett resultat av utskottets överläggningar med danska myndigheter,
då från utskottsmedlemmarnas sida påpekades det onödiga i att resenärer
mellan nordiska länder, som inte skall passkontrolleras, får stå i samma
ko som resande till icke-nordiska destinationer, inrättades på Kastrup en
särskild utgång till transithallen för resande till nordiska länder. Särskilt
vid tillfällen med en stor mängd resenärer, t. ex. vid charterresornas avgång,
innebär denna anordning en lättnad för resande mellan nordiska
länder. Enligt utskottet borde samma ordning även införas vid övriga
större nordiska flygplatser, eftersom man erfarenhetsmässigt vet att det
vid tider av stark passagerartillströmning vanligen uppstår köer vid den utgående
passkontrollen.

Enligt utskottets mening är den ingående passkontrollen den viktigaste
uppgiften för passpolisen, som bör koncentrera sig till denna uppgift. Utskottet
fann att den regelbundna utgående passkontrollen utan betänkligheter
kan upphävas men att polisen skall ha möjlighet att företa stickiprovskontroll.
Upplysningar hade inhämtats från myndigheterna rörande
antalet utresande vid vissa flygplatser och passpolisens kontroll av dessa
resande. Dessa visade att det i förhållande till det stora antalet resenärer
över huvud taget är ett helt försvinnande litet antal efterlysta som stoppas
vid utresan. Trafikutskottet ansåg att polisen borde kunna spåra upp dessa
personer på ett mer ändamålsenligt sätt än genom att besvära alla utresande
med en fullständig passkontroll.

Antalet resenärer som inte har pass eller har felaktigt pass är också
helt minimalt. Emellertid är det först och främst i den resandes eget intresse

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

att med hänsyn till den fortsatta resan utanför Norden vara i besittning
av ett giltigt pass. Ur den resandes synpunkt kunde alltså passpolisens
verksamhet i detta avseende betraktas som i viss mån en service. Utskottet
fann att denna funktion icke var en tillräcklig grund för att upprätthålla
den utgående passkontrollen.

Utskottets konklusion blev att den regelbundna passkontrollen för utresande
kan avskaffas på flygplatserna. Eftersom likartade förhållanden torde
göra sig gällande vid andra gränsövergångsställen föreslog utskottet att
myndigheterna företar en undersökning härav i syfte att avskaffa all regelbunden
utgående passkontroll. De resurser som härigenom skulle kunna
frigöras borde rimligen kunna brukas vid inresekontrollen av det ständigt
ökande antalet resenärer.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 2) till regeringarna
att avskaffa regelbunden utgående passkontroll på flygplatserna
och att överväga avskaffande av utgående passkontroll vid andra gränsövergångsställen.

4. Tullbehandlingen av postpaket och tullfri införsel av resgods, sprit
och tobak

1 ett medlemsförslag väckt av bl. a. herr Lundström hade föreslagits att
rådet skulle anta en rekommendation till regeringarna att genomföra en
ordning innebärande att postpaket från annat nordiskt land utlämnas av
postverket utan dröjsmål direkt till mottagaren och utan kostnader för
denne.

Trafikutskottet var av den uppfattningen att den nödvändiga tullkontrollen
av postpaket bör ske på enklaste sätt och att det särskilt i fråga om
postpaketen bör finnas möjligheter till förenklingar. En väsentlig del av
försändelserna kunde antas vara av sådan art att rationaliseringshänsyn
talade för att låta tullkontrollen inskränka sig till en kontroll av postens
dokument, medan möjligheten till stickprovskontroll av innehållet bibehålies.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 3) vari hemställes
till regeringarna i Finland och Sverige att genomföra en ordning
innebärande att importdokumenten för postpaket från utlandet genomgås
av tullväsendet direkt efter ankomsten för omedelbart utlämnande av de
paket, som kan undantagas från egentlig tullbehandling och att frita dessa
paket från särskilda avgifter. 58 medlemmar röstade för rekommendationen
och 1 avstod från att rösta.

I rekommendation nr 23/1966 hade föreslagits att regeringarna skulle
ingå överenskommelse om en gemensam lägsta värdegräns för resandes
möjlighet att tullfritt införa varor. Då de allmänna införselbestämmelserna
från den 1 mars 1968 i allt väsentligt, även i fråga om värdegränsen, är

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

likartade i de nordiska länderna, föreslog utskottet att frågan skulle anses
som färdigbehandlad för rådets del. Detta godkändes av rådet.

Beträffande rekommendation nr 24/1968 som rör resandes rätt att tullfritt
införa sprit och tobak fann utskottet på grundval av mottagna meddelanden
och tidigare överläggningar i saken, att bestämmelserna på detta område
i de olika nordiska länderna föreskriver samma tillåtna kvantiteter och
att reglerna även i övrigt i stort sett är överensstämmande. På förslag av
utskottet beslöt rådet att frågan skulle anses som färdigbehandlad för rådets
del.

5. Vägfrågor

I ett medlemsförslag av bl. a. herr Cassel föreslogs en rekommendation till
regeringarna i Norge och Sverige att med hög prioritet bygga ut Europaväg
18 till högre standard. I två härtill väckta ändringsförslag föreslog
bl. a. herrar Cassel och Lundström rekommendationer till samma regeringar
om i det ena förslaget en utbyggnad av riksväg 61/2 Arvika—Kongsvinger
till den högre standard, som är påkallad inte minst med hänsyn till det
framväxande regionala samarbetet i berörda bygder, och i det andra en
utredning av hur leden Mora—Malung—Stöllet—Torsby—Kongsvinger skulle
med punktvisa förbättringsåtgärder kunna göras mer lämpad för även
relativt tung gränstrafik.

Trafikutskottet företog i augusti 1968 en resa i berörda områden i Norge
och Sverige. Utskottet erinrade i sitt betänkande om att Nordiska rådet
sedan sin tillkomst sett som en av sina mest angelägna uppgifter att verka
för bättre internordiska kommunikationer. De eftersträvade förbättringarna
kan sägas i huvudsak ha legat på två skilda plan.

På det ena planet, framhåller utskottet, har rådets insatser tagit sikte
på förenkling av formaliteter för gränsöverskridandet, förenhetligande av
trafiklagstiftning och införande av gemensam transportpolitik. Ett flertal
rekommendationer täcker detta område, på vilket stora framsteg gjorts
men mycket fortfarande återstår att göra.

Det andra planet kan enligt utskottet karaktäriseras som en förbättring
av transportväsendet. Det kan gälla byggande av vägar, broar och andra
trafikanläggningar innebärande stora ekonomiska åtaganden där nationella
och regionala intressen kommer in i bilden. Trafikutskottet har i sådana
frågor sett som sin huvuduppgift att söka anlägga en nordisk helhetssyn
på kommunikationernas utbyggnad.

Efter en hänvisning till betydelsen av det gränskommunala samarbetet
och sambandet med en tillfredsställande lösning av vägfrågorna och övriga
kommunikationsfrågor, konstaterade utskottet att vägförbindelserna
över gränsen i området östlandet—Värmland inte har en tillfredsställande
standard, vilket bekräftats av de uttalanden som gjorts inför utskottet av
lokala representanter och av utskottets egna iakttagelser. Utskottet anslöt

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 43

sig till remissinstansernas uttalanden om att lönsamhetsberäkningar baserade
på person- och godstrafikens storlek måste vara vägledande vid val av
de vägprojekt som skall utföras. När det gäller en mellanriksförbindelse
borde emellertid hänsyn också tas till den stimulerande effekt på trafik
och kontakter som utbyggnaden av en sådan kan ha, kanske i större utsträckning
än beträffande nationella trafikleder. En viktig förutsättning för
att den eftersträvade utbyggnaden av det nordiska ekonomiska samarbetet
skall få full effekt är att den kompletteras med en motsvarande förstärkning
av transportresurserna, varvid vägförbindelserna spelar en framträdande
roll.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) till regeringarna
i Norge och Sverige att bygga ut Europaväg 18 till högre standard,
att förbättra riksväg 2/61 på sträckan Arvika—Kongsvinger och att
utreda möjligheterna att genom punktvisa förbättringar höja standarden
på vägen Mora—Malung—Stöllet—Torsby—Kongsvinger så att den lämpar
sig även för relativt tung trafik.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 30) till
Norges regering om att snarast fatta beslut om standarden på den norska
delen av vägförbindelsen mellan Sevettijärvi och riksväg nr 6 i Neiden och
att påskynda vägens byggande så att den är färdig före utgången av 1970.

6. Sjövägsregler för stora fartyg och bekämpning av oljeföroreningar i
nordiska farvatten

I ett medlemsförslag väckt av bl. a. herr Cassel och fru Segerstedt Wiberg
hade föreslagits en rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige a) att gemensamt ta initiativ till ändring av de!
internationella sjövägsreglerna för stora fartyg vid passage av farvatten,
där gång med sådana fartyg medför särskild fara, b) att till gemensam
lösning ta upp de problem som navigering med stora fartyg medför i de
nordiska farvattnen och c) att genomföra en effektiv beredskap för att
avhjälpa eller begränsa katastrofer som följd av oljeutsläpp vid kollision
eller grundstötning i de nordiska farvattnen, om möjligt i samarbete med
övriga strandstater. Förslagsställarna anförde att ökande användning av
allt större enheter inom sjötransporterna speciellt beträffande transport av
olja och oljeprodukter nödvändiggör särskilda förhållningsregler för de
nordiska farvattnens vidkommande. Bland åtgärder som bör vidtas pekar
man på förbättring av nuvarande utprickning av farlederna, förbättring av
sjökorten, muddringsarbeten samt på vissa ställen omfattande minsvepning.

Internationella bestämmelser finns för situationer då fartyg på grund av
sin storlek inte kan navigera enligt i övrigt gällande regler. Enligt vissa
nordiska sjöfartsorganisationer är dessa sjövägsregler dock inte till fyllest
i trånga och starkt trafikerade farvatten, önskemål har framförts om kom -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

pletterande regler för dessa fartyg, såsom maximal hastighet, särskilda dagoch
nattsignaler och särskilda signaler i dimma samt regelbunden positionsrapportering
till kustradiostationerna för vidare upplysning till övriga fartyg.
Beträffande internationella farvatten krävs åtgärder på internationellt plan.

Ett särskilt problem vid användningen av supertankers är de katastrofala
följderna för kuster och naturliv som oljeutsläpp i grunda och trånga
farvatten kan medföra. Internationellt samarbete för att lösa detta problem
pågår inom sjöfartsorganisationen IMCO och har resulterat i bl. a. en konvention
1954 om förbud mot oljeutsläpp i vissa farvatten.

I överensstämmelse med Nordiska rådets rekommendation nr 9/1965 ingick
de nordiska länderna år 1967 en överenskommelse om samarbete för
kontroll av att nämnda konvention efterföljes. Farorna i samband med
supertankers i Östersjön gör det nödvändigt att intensifiera det praktiska
samarbetet för att bekämpa olja och andra vattenföroreningar. Därvid bör
också beaktas att de medel som användes inte själva är skadliga.

Utskottet framhöll att med nu förhärskande tendens att använda allt
större fartyg, särskilt till oljetransporter, de i förslaget berörda problemen
blir av allt större betydelse både för sjöfartens säkerhet och för skyddet
mot olj ef öroreningar som följd av sjöolyckor.

Utskottet föreslog rekommendationer beträffande punkt a) i förslaget
om de internationella sjövägsreglerna och punkt c) om katastrofberedskap.
I det förra avseendet föreslog utskottet och antog rådet en rekommendation
(nr 19) till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att
gemensamt ta initiativ till ändring av de internationella sjövägsreglerna
för stora fartyg vid passage av farvatten där navigering med sådana fartyg
medför särskild fara. För rekommendationen röstade 43 medlemmar; 1
medlem avstod från att rösta. Vidare antogs en rekommendation (nr 20) till
samma regeringar att genomföra en effektiv beredskap för avhjälpande av
katastrofer som kan uppstå i nordiska farvatten, om möjligt i samarbete
med andra stater som gränsar till dessa farvatten.

7. Övrigt

I rekommendation nr 30/1967 hade föreslagits åtgärder för att underlätta
användandet av rabatterade biljetter till äldre resenärer inom Norden. Då
av meddelandena framgick att rabatterade biljetter avseende ett land numera
kan köpas vid järnvägsstationer och resebyråer även i övriga nordiska länder,
föreslog utskottet att frågan skulle anses slutbehandlad för rådets del, vilket
rådet beslöt. Utskottet önskade dock föreslå att man vid eventuell ändring
av de finska och svenska bestämmelserna även övervägde att avskaffa de
särskilda korten för att underlätta försäljningen av biljetter i övriga länder.

Efter antagandet av rekommendation nr 10/1968 om flyg förbindels er na
Östersund—Trondheim hade SAS på försök öppnat en flyglinje på denna

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

sträcka under tiden den 9 februari—den 14 april 1968 med tre turer i
veckan. Det visade sig emellertid att beläggningen var för låg för att upprätthålla
linjen. Utskottet fann att det för närvarande knappast var motiverat
med fler prov och föreslog att saken skulle anses som slutbehandlad,
vilket bifölls av rådet.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Det centrala överläggningsämnet vid rådssessionen var möjligheterna till
ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete — den s. k. NORDEK-planen.
Bakgrunden är följande. Vid Nordiska rådets session i februari 1968 beslöt
rådet rekommendera de nordiska regeringarna att överväga möjligheterna
att utvidga det nordiska ekonomiska samarbetet att omfatta en större del
av ländernas inbördes ekonomiska förhållanden (relc. nr 21/1968). En
utvidgning av det ekonomiska samarbetet skulle syfta till att underlätta
de nordiska ländernas deltagande i en bred europeisk lösning och vara
förenlig med deras förpliktelser gentemot EFTA. Efter ett inledande utredningsarbete
under mars—april 1968 beslöt de nordiska statsministrarna
vid möte i Köpenhamn den 22—23 april 1968 att ytterligare utredningar
skulle företas och konkreta förslag föreläggas regeringarna om
ett utvidgat nordiskt samarbete på en rad preciserade områden. Statsministrarna
gav Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete i
uppdrag att svara för dessa undersökningar. En nordisk ämbetsmannakommitté
tillsattes i juni med uppgift att senast den 1 januari 1969 avge
en preliminär rapport om resultatet av undersökningarna. Nordiska ämbetsmannakommitténs
rapport, som avgavs den 3 januari 1969, överlämnades
den 8 samma januari av ministerkommittén till medlemmarna
i Nordiska rådets presidium och rådets ekonomiska utskott samt den 31
januari 1969 av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige till
Nordiska rådet såsom bilaga till regeringarnas meddelande i anledning,
av rådets förenämnda rekommendation nr 21/1968 angående ekonomiskt
samarbete. Den 1—2 februari 1969 avhölls å Karlsbergs slott ett möte med
deltagande av de nordiska statsministrarna och andra regeringsrepresentanter,
rådets presidium och rådets förstärkta ekonomiska utskott, vid
vilket rapporten genomgicks. Såsom bilagor till ett senare meddelande till
nyss nämnda rekommendation hade vidare fogats ytterligare tilläggsmaterial
rörande utestående problem på tullområdet, gällande riktlinjer för
jordbrukspolitiken respektive fiskeripolitiken samt redogörelse för det nordiska
produktionssamarbetet, vilket material ämbetsmannakommittén utarbetat
enligt beslut vid det nordiska statsministermötet i Helsingfors den
18—19 februari 1969. Av meddelandet framgick bl. a. att regeringarna har
för avsikt att uppdraga åt ämbetsmannakommittén att slutföra sitt arbete

46 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

och före den 15 juli 1969 utarbeta förslag till lösning på samtliga samarbetsområden.

Utgångspunkten för ekonomiska utskottets och rådets behandling vid
sessionen av denna fråga var även en rad andra dokument. Bl. a. hade på
saklistan för sessionen uppförts fem i rådet redan vid tidigare sessioner''
anbängiga medlemsförslag inom sektorn för nordiskt ekonomiskt samarbete,
nämligen ett om rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga
om yrkesfiske, ett om gemensam nordisk jordbruksmarknad, ett om likartad
näringslagstiftning, ett om organisationen av nordiskt handelspolitiskt
samarbete och ett om harmonisering av de yttre tullarna.

I förslaget om rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga om
yrkesfiske, vilket väckts av bl. a. herr Helén redan före trettonde sessionen,
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka
möjligheterna för att uppnå rättslig likställighet för nordiska medborgare
i fråga om yrkesfiske efter de i medlemsförslaget förordade riktlinjerna.
I förslaget om gemensam nordisk jordbruks marknad, vilket också väckts
redan före rådets trettonde session, hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka möjligheterna att skapa en gemensam
marknad för jordbruksvaror och i samband därmed förutsättningarna för
ett nordiskt samarbete vid export av sådana varor. I förslaget om likartad
näringslagstiftning, väckt av fröken Andersson och herr Hernelius inför
rådets trettonde session, hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att undersöka förutsättningarna för att skapa en nordisk rättsgemenskap
på näringslagstiftningens område, innefattande enhetliga regler för
rätten att driva näring i vart och ett av de nordiska länderna. I förslaget
om organisationen av nordiskt handelspolitiskt samarbete, som väckts av
bl. a. herr Kellgren och fru Segerstedt Wiberg inför rådets fjortonde session,
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att omforma
Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet till ett permanent deltidsarbetande
samarbetsorgan med uppgift att under Nordiska ministerkommittén
för ekonomiskt samarbete arbeta för att få till stånd ett gemensamt handelspolitiskt
uppträdande samt att effektivt stärka de nordiska ländernas
konkurrensförmåga i det internationella handelsutbytet. I förslaget om harmonisering
av de yttre tullarna, som väckts av hl. a. fröken Andersson och
herrar Ohlin och Sundin inför rådets fjortonde session, hemställdes, att
regeringarna måtte rekommenderas att skyndsamt utreda möjligheterna att
harmonisera de nordiska ländernas tullsatser och upptaga underhandlingar
rörande överenskommelser i detta avseende.

Vidare hade inför sjuttonde sessionen i anledning av regeringarnas ovannämnda
meddelanden om rekommendation nr 21/1968 herr Cassel väckt
ett tilläggsförslag om vidgat nordiskt ekonomiskt samarbete, i anledning
av vilket ett antal danska rådsledamöter väckt ett ändringsförslag. I tillläggsförslaget
hemställdes, att rådet skulle rekommendera regeringarna i

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Danmark, Finland, Norge och Sverige att med all kraft och skyndsamhet
fullfölja det pågående utrednings- och förhandlingsarbetet syftande till
en överenskommelse om ett brett nordiskt ekonomiskt samarbete och att
tillsammans med Nordiska organisationskommittén och i kontakt med
Nordiska rådets organ överväga Nordiska rådets ställning och uppgifter
i ett sådant framtida samarbete. I ändringsförslaget hemställdes, att rådet
skulle uppmana regeringarna att utarbeta tidsplan för förhandlingar som
kan leda fram till ett snabbt principbeslut om en nordisk ekonomisk union
och att fastställa datum för nästa möte mellan Nordiska rådets presidium,
ekonomiska utskottet och statsministrarna till att äga rum före utgången
av 1969.

Härjämte förelåg berättelse från Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt
samarbete och regeringarnas meddelanden — utom om rekommendation
nr 21/1968 — om rekommendation nr 26/1966 angående ekonomiskt
samarbete samt om rekommendation nr 23/1967 angående Norden och marknadsproblemen.
Slutligen är att märka att till ekonomiska utskottet under
sessionen överlämnats uttalanden från rådets övriga fyra utskott rörande
ämbetsmannakominitténs preliminära rapport i de delar ettvart utskott
var berört av rapporten.

Samtliga dessa saker behandlades av ekonomiska utskottet i ett sammanhang.
Ekonomiska utskottet konstaterade i sitt uttalande, att Nordiska
ämbetsmannakommitténs rapport innehåller ett klarläggande av en rad
viktiga problemställningar och en värdefull belysning av naturliga riktlinjer
för lösningar på en rad punkter. Utskottet hemställde att rådet måtte
rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, att
fullfölja utrednings- och förhandlingsarbetet på ett sådant sätt att förslag
till en lösning på samtliga i ämbetsmannarapporten behandlade samarbetsområden
och ett utkast till traktat om ett omfattande och mångsidigt
ekonomiskt samarbete kan föreligga senast den 15 juli 1969, att därefter
översända detta material till Nordiska rådets presidium och ekonomiska
utskott, att fastställa ett datum hösten 1969 för nästa möte mellan
Nordiska rådets presidium, ekonomiska utskottet och statsministrarna för
en diskussion av traktatutkastet och det övriga materialet samt planeringen
av det fortsatta arbetet, att i de nya instruktionerna till ämbetsmännen
framhäva, att förslaget skall innehålla ramar och riktlinjer för ett samarbete
såväl på kort som på lång sikt och också omfatta en ändamålsenlig
organisation av detta samarbete, att planera förhandlingarna mellan regeringarna
på ett sådant sätt, att förslag om en dylik omfattande utbyggnad
av det ekonomiska samarbetet kan föreläggas de nordiska parlamenten
snarast möjligt, samt att vid det fortsatta arbetet beakta de uttalanden som
gjorts av Nordiska rådets övriga utskott. Efter debatt antog rådet en dylik
rekommendation (nr 9) med 60 röster; 4 isländska medlemmar avstod
från att rösta. På förslag av ekonomiska utskottet beslöt rådet samtidigt

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

betrakta rekommendationerna nr 26/1966 och 23/1967 såsom för dess del
slutbehandlade. Rådet beslöt tillika att icke företaga sig något i anledning
av de inledningsvis nämnda fem medlemsförslagen.

2. Atomenergisamarbete

Inför sjuttonde sessionen hade till rådet överlämnats dels berättelse från
Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor, dels regeringarnas meddelande
om rekommendation nr 31/1966 angående samarbete på atomenergins
område. Av berättelsen och meddelandet framgick, att bland annat
på kontaktorganets initiativ under 1968 bildats en koordineringskommitté
med representanter för atomforskningsinstituten samt att beslut fattats
om att tillsätta en arbetsgrupp för reaktorsäkerhetsfrågor. Det framgick
vidare att kontaktorganet i juni 1968 till regeringarna avgivit ett betänkande
om utvidgat atomenergisamarbete i Norden (NU 1968: 15), vari förordas
en intensifiering av samordningen och arbetsfördelningen beträffande
forskning och utveckling samt en utredning rörande atomenergins roll
i de nordiska ländernas energiförsörjning på lång sikt. Det meddelades
även, att kontaktorganet utarbetat en principskiss till ett nordiskt industriellt
reaktorkonsortium kombinerat med en vittgående samordning av
atomforskningen i Norden, vilket förslag överlämnats till Nordiska ämbetsmannakommittén.

Mot denna bakgrund hade ekonomiska utskottet vid möte före rådssessionen
beslutat föreslå rådet att betrakta rekommendation nr 31/1966 såsom
för dess del slutbehandlad. Sedan herr Holmberg under rådssessionen
väckt ett tilläggsförslag om nordiskt samarbete om atomkraftanläggningar,
i vilket hemställes att rådet skall rekommendera regeringarna att verka
för att de problem som är förbunda med utbyggnaden av de för energiförsörjningen
nödvändiga atomkraftanläggningarna i Norden löses gemensamt,
återremitterade rådet meddelandet och berättelsen till ekonomiska
utskottet. I anledning härav uttalade utskottet, att det önskar närmare
studera spörsmålet innan beslut fattas om ifrågavarande rekommendation
samt att behandlingen av berättelsen fortsätter inom utskottet.

3. Standardiseringsfrågor, materielkontroll m. m.

Till behandling i ekonomiska utskottet förelåg en berättelse från Nordiska
samarbetskommittén för materielforskning och provning samt regeringarnas
meddelanden om rekommendation nr 23/1968 angående samarbete
om standardisering. Härav kunde utläsas, att de nordiska standardiseringsorganen
antagit ett arbetsprogram enligt vilket man så långt
möjligt skall försöka undgå dubbelarbete vid standardiseringsverksamheten
i Norden. Målsättningen bör vara en samnordisk sakbehandling
på varje område. Standardiseringskommittéerna för respektive områden bör
sammansättas av specialister från alla de nordiska länderna. Ekonomiska

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

utskottet erinrade om att rådets presidium våren 1969 arrangerar en konferens
i Oslo för behandling av standardiserings- och materielkontrollbestämmelser
m. m. I avhidan på konferensens resultat beslöt rådet avvakta
nya meddelanden i saken.

Av regeringarnas meddelande om rekommendation nr 6/1967 angående
kontrollstämpling av ädelmetallarbeten framgick bland annat, att samarbetet
på området för närvarande bedrives inom ramen för EFTA. En arbetsgrupp
inom EFTA har avgivit en rapport enligt vilken EFTA-ländernas bestämmelser
är så olikartade att en harmonisering kommer att ta mycket
lång tid. I stället föreslås ett system med gemensamma tekniska kontrollbestämmelser
som gör det möjligt för producenterna att utföra kontrollen
i hemlandet samt exportera varan till andra EFTA-länder utan ny kon-i
troll i importlandet. EFTA:s handelsexpertkommitté arbetar vidare med
saken. Ekonomiska utskottet ansåg det önskvärt, att enhetliga regler på
bredast möjliga bas skapas, och uttalade sitt stöd för strävandena att få till
stånd enhetliga regler inom EFTA. Lyckas dessa strävanden har, enligt utskottet,
syftet med rekommendationen uppnåtts, varför utskottet föreslog
att rådet skulle betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.
Rådet beslöt i enlighet härmed.

Inför sjuttonde sessionen hade till rådet överlämnats meddelande om
rekommendation nr 31/1967 angående samarbete om varudeklarationer.
Av meddelandet framgick, att varudeklarationsorganen i de nordiska länderna
beslutat utbygga och intensifiera sitt samarbete i enlighet med rådets
rekommendation. Varudeklarationsnämnden i Sverige skall sålunda
i fortsättningen samordna ländernas synpunkter i det internationella samarbetet.
Representanter för varudeklarationsorganens sekretariat skall vidare
mötas regelbundet för att påskynda det praktiska samarbetet. Vad
beträffar arbetet med att utarbeta gemensamma normer skall för varje
varuområde ett av varudeklarationsorganen utses som ansvarigt. Mot denna
bakgrund hade ekonomiska utskottet vid sammanträde före sjuttonde
rådssessionen beslutat föreslå rådet att betrakta rekommendationen såsom
för dess del slutbehandlad.

Sedan herrar Cassel och Hammarberg inför sessionen väckt ett tilläggsförslag
om nordiskt varudeklarationssamarbete, vari hemställdes, att rådet
skulle rekommendera regeringarna att samordna arbetet med och förenhetliga
reglerna för varudeklarationer samt att inrätta härför erforderliga
nordiska organ, återremitterades meddelandet av rådet till ekonomiska utskottet.
I anledning härav uttalade utskottet att det önskar närmare studera
spörsmålet innan beslut fattas om ifrågavarande rekommendation
samt att det har för avsikt att fortsätta beredningen av tilläggsförslaget
efter sessionen.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 71

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

4. Biståndet till utvecklingsländerna m. m.

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om upprättande av ett nordiskt
institut för utvecklingsforskning, väckt bl. a. av herr Palm och fru Segerstedt
Wiberg. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att undersöka förutsättningarna för att snarast upprätta ett
nordiskt institut för utvecklingsforskning. Ekonomiska utskottet konstaterade,
att det finns stort behov av ökad forskning på biståndsområdet
och att ett nordiskt samarbete bör kunna vara ett verksamt medel när
det gäller att få till stånd denna ökning. Utskottet ansåg det mest angeläget
att det tillskapas en effektiv form för samarbetet mellan redan existerande
organ på området. En samarbetskommitté bör tillsättas bestående av företrädare
för berörda forskningsinstitutioner och biståndsorgan med uppgift
att utarbeta förslag till fördelning av forsknings- och utredningsprojekt
mellan de berörda institutionerna. På förslag av utskottet beslöt rådet antaga
en rekommendation (nr 28) till regeringarna att närmare utreda
frågan om att tillsätta en samarbetskommitté för utvecklingsforskning.

Till ekonomiska utskottet hade vidare överlämnats en berättelse från
Nordiska ministerkommittén för administrationen av gemensamma biståndsprojekt
i utvecklingsländerna, i anledning varav herr Holmberg ställt
en fråga till regeringarna om på vad sätt dessa avser att vidare bygga ut
sitt inbördes samarbete vad beträffar biståndet till utvecklingsländerna.
Av svaret framgick bland annat, att regeringarna ansåg att en vidare institutionalisering
av det nordiska samarbetet på utvecklingsbiståndets område
bör kunna inlemmas i organisationen för ett utvidgat nordiskt ekonomiskt
samarbete (NORDEK).

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 16/1967 angående
nordiskt fredskårssamarbete framgick, att fredskårsorganisationerna i
Danmark, Finland, Norge och Sverige etablerat samarbete genom möten,
vid vilka bland annat utbytes informationer rörande i de olika ländernas
fredskårsverksamhet aktuella projekt, framtidsplaner och rekryteringssituation.
Vad gäller frågan om gemensam rekrytering framhölls att hinder
inte föreligger för ett land att rekrytera deltagare i ett annat land om
detta sker i samråd med vederbörande instans i rekryteringslandet. Gällande
överenskommelse härom har emellertid hittills endast kommit till
begränsad användning. Det framgick vidare av meddelandet att gemensam
ledning av fredskårsprojekten anses föga ändamålsenligt mot bakgrund av
skillnaderna beträffande hemmainstansernas förhållanden till över- och
sidoordnade nationella organ, administrativa rutiner och anställningsvillkor
m. m.

Ekonomiska utskottet utgick från att det inledda samarbetet vad gäller
hannonisering av anställningsvillkoren för fredskårsdeltagare fortsättes
liksom samarbetet på fredskårsområdet i övrigt. Utskottet förmodade att

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 51

det från Nordiska rådets sida inte kan företagas ytterligare för rekommendationens
uppfyllande, varför utskottet föreslog att rådet måtte betrakta
rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad. Detta blev
också rådets beslut.

5. Gemensam FN-lagstiftning; konsulärt samarbete

Herr Björkman och fru Segerstedt Wiberg hade väckt ett medlemsförslag
om nordiskt samarbete för genomförande av FN-lagstiftning. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att antaga
likformiga lagregler avsedda att möjliggöra ett säkerställande av att FN:s
säkerhetsråds beslut och rekommendationer kan verkställas i varje nordiskt
land. Förslaget motiverades med intresset av att de nordiska länderna
kan föra en likartad FN-politik. Ekonomiska utskottet uttalade, att vad
som i törsta hand krävs för att de nordiska länderna skall kunna genomföra
en relativt enhetlig sanktionspolitik är, att de olika ländernas FN-lagar
ger möjlighet att verkställa såväl säkerhetsrådets bindande beslut som
dess rekommendationer. Enligt utskottet utesluter ingen av de nordiska
ländernas lagstiftning att regeringen, när så befinnes önskvärt och när annan
lagstiftning eller administrativ praxis ej lägger hinder i vägen, fattar
beslut om genomförande av säkerhetsrådets rekommendationer. Utskottet
ansåg därför att behov inte föreligger av enhetlig nordisk lagstiftning om
genomförande av säkerhetsrådets rekommendationer. Utskottet framhöll
vidare, att även om de nordiska ländernas FN-lagar blir olika i fråga om
konstruktionen av den fullmakt, som ger respektive regering rätt att verkställa
säkerhetsrådets bindande beslut, detta förhållande inte utgör något
hinder för en likartad nordisk FN-politik beträffande sådana beslut. På
förslag av utskottet beslöt rådet att inte företaga sig något i anledning av
medlemsförslaget.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 24/1967 angående
vidgat nordiskt konsulärt samarbete framgick bland annat, att likalydande
instruktioner utarbetats till de nordiska ländernas beskickningar
och konsulat, enligt vilka dessa ålägges att lämna bistånd till medborgare
från annat nordiskt land på platser där vederbörandes hemland inte självt
är representerat eller där ferier och ledigheter gör bistånd från annat nordiskt
lands representation önskvärt. Instruktionerna har sedermera fått
ett tillägg beträffande det konsulära samarbetet på skeppsfartens område.

Ekonomiska utskottet konstaterade, att samarbetet på området kommit
långt, samt underströk vikten av att pågående undersökningar rörande en
utveckling av samarbetet fortsättes. Utskottet föreslog att rådet måtte
anse rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad, vilket också
blev rådets beslut.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

6. Statistiskt samarbete

Av regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 11/1968
angående statistiskt samarbete framgick, att cheferna för de statistiska
centralbyråerna i Norden i juni 1968 beslutat upprätta ett sekretariat för
det nordiska chefsstatistikermötet senast från och med den 1 juli 1969.
Sekretariatet, som föreslås förlagt till Danmark, skall inledningsvis bestå
av två akademiker samt skrivpersonal m. fl. Kostnaderna för det första
årets verksamhet har budgeterats till 229 000 sv. kr.

Ekonomiska utskottet konstaterade med tillfredsställelse att syftet med
rådets rekommendation uppnåtts, varför utskottet föreslog att rådet måtte
betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad. Rådet beslöt
i enlighet härmed.

Hl. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av rapporten om framsteg i
nordiskt samarbete under 1968 och presidiets rapport om dess verksamhet
sedan sextonde sessionen, deltog vid årets session 39 olika talare med sammanlagt
50 inlägg. Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under
debatten, som pågick under sessionens båda första dagar, statsminister
Erlander samt statsrådet Lange. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg
från svensk sida av herrar Holmberg, Lars Larsson, Lundström, Ohlin och
Sundin.

En stor del av årets generaldebatt ägnades åt möjligheterna för ett utvidgat
nordiskt ekonomiskt samarbete, den s. k. NORDEK-planen. Denna
fråga berördes av samtliga svenska deltagare i generaldebatten. Herr Lundström
uppehöll sig särskilt vid behovet av en nordisk transport- och trafikpolitik
och berörde också spörsmålen om fast öresundsförbindelse och
storflygplats i öresundsregionen. Herr Lars Larsson tog upp frågor rörande
rådets arbetssätt och organisation.

IV. Val m. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt valdes bl. a.
herrar Palm och Sundman. Till revisorer för tidskriften omvaldes herr
Sundin och nyvaldes herr Rolf Eliasson, varjämte till revisorssuppleant
utsågs herr Mellqvist.

Vidare skedde val av två revisorer till Nordiska kulturfonden för 1969—
1970.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Reykjavik å tidpunkt
som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 3 mars 1969 utdelades Nordiska rådets litteraturpris
för år 1969 till den svenske författaren Per Olov Enquist.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Bilaga

Rekommendationer antagna vid Nordiska rådets 17: e session i Stockholm

1—6 mars 1969

Koordinerande
land

Rek. nr 1

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland, Norge og Finland
Sverige åt give rejsende, som kun medforer told- og afgiftsfri
samt indf0rselstilladte varer, adgang til åt passere de internordiske
landgrsenser, hvor de selv finder det belejligt, dog
med de undtagelser, som er begrundet i tilstedevserelsen af
militsere sikkerhedsområder.

Rek. nr 2

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt afskaffe regel- Danmark
niEessig udgående paskontrol i lufthavne samt åt overveje
afskaffelsen af udgående paskontrol ved andre grsenseovergangssteder.

Rek. nr 3

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland og Sverige Finland
åt gennemfpre en ordning, hvorefter ledsage papirerne för
postpakker fra udlandet straks ved ankomsten gennemgås af
told vse se ne t med henblik på åt frigive de pakker til udlevering,
som derved kan undtages fra egentlig toldbehandling,
og åt fritage disse pakker for sserlige gebyrer.

Rek. nr i

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska Sverige
länderna att skapa förutsättningar för ett effektivt nordiskt
samarbete på miljövårdens område, exempelvis i de av
Nordforsk föreslagna formerna: nationell lagstiftning på
miljövårdsområdet, kontaktorgan med kompetens på hela miljövårdsområdet
i varje nordiskt land, likartade nordiska tilllämpningsregler,
vidgade nordiska utbildningsmöjligheter på
miljövårdens område och intensifierad upplysning till allmänheten
om föroreningsproblemen.

Rek. nr 5

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska Norge
länderna att undersöka möjligheterna för en likartad lösning
av de samhällsproblem, som det ökade bruket av engångsförpackningar
föranleder.

5 — Bihang till Riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 71

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Rek. nr 6

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige att i lag förbjuda professionell
boxning i respektive land.

Rek. nr 7

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att skyndsamt
utarbeta automatiskt tillämpbara evalveringsnormer för nordiska
skol- och studentbetyg.

Rek. nr 8

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Norge och Sverige att länderna inte var för sig, utan i samråd,
tar "ställning till reklam i television.

Rek. nr 9

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene i Danmark, Finland,
Norge og Sverige

1) å fullföre utrednings- og forhandlingsarbeidet vedrörende
Nordek slik åt förslag til en lösning på samtlige i embetsmannsrapporten
behandlede samarbeidtsområder og et utkast
til traktat om et omfattende og mangesidig ekonomisk samarbeid
kan foreligge senest den 15. juli 1969,

2) deretter å oversende dette materiale til Nordisk Råds
presidium og ekonomisk utvalg,

3) å fastlegge en dato hösten 1969 for neste möte mellom
Nordisk Råds presidium, det ökonomislce utvalg og statsministrene
for en diskusjon av traktatutkaste og det övrige
materiale samt av tilretteleggelsen av det videre arbeid,

4) i de nye instruksjoner til embetsmennene å fremheve
åt forslaget skal inneholde rammer og retningslinjer for et
samarbeid såvel på kort som på lang sikt og også omfatte en
hensiktsmessig organisasjon av dette samarbeide,

5) å legge forhandlingene mellom regjeringene slik til rette
åt et förslag om en slik omfattende utvidelse av det ökonomislce
samarbeid kan forelegges de nordiske nasjonalforsamlinger
så snart som mulig,

6) å ta de uttalelser som er avgitt fra de övrige utvalg i
Nordisk Råd i betraktning ved det fortsatte arbeid.

Rek. nr 10

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att vidga möjligheterna för en gemensam skeppsmedicinsk
forskning.

Rek. nr 11

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att vidtaga åtgärder för en utbyggnad av den samnordiska
fortbildningen av journalister vid Nordisk Journalistkursus
enligt de förslag, som framlagts av den för utredning
av frågan tillsatta kommittén (NU 1969:4) samt

Sverige

Norge

Sverige

Norge

Danmark

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1961)

2. att öka antalet stipendier till deltagare i den nordiska
fortbildningen för journalister.

Rek. nr 12

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att undersöka möjligheterna för antagande av likartade
lagregler om transplantation.

Rek. nr 13

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Norge och
Sverige

1. att bygga ut E 18 till högre standard,

2. att förbättra riksväg 2/61 på sträckan Arvika—Kongsvinger
samt

3. att utreda möjligheterna att genom punktvisa förbättringsåtgärder
höja standarden på vägen Mora—Malung—Stöllet—Torsby—Kongsvinger
så att den lämpar sig även för relativt
tung trafik.

Rek. nr li

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att skyndsamt inleda samarbete för åstadkommande av
en effektiv trafikundervisning på skolans alla stadier,

II. att stödja den samnordiska produktionen av läromedel
för denna undervisning samt

III. att vidtaga åtgärder för åstadkommande av en organiserad
fortbildning av vederbörande lärare.

Rek. nr 15

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att i samband med arbetet rörande harmoniseringen av
de nordiska skolordningarna (rek. nr 26/1967) pröva frågan
om en reformering och effektivisering av skolans undervisning
i estetiska ämnen,

II. att i samråd producera läromedel för denna undervisning
samt

III. att vidtaga åtgärder för åstadkommande av en permanent
nordisk fortbildning av lärarna på ifrågavarande undervisningsområde.

Rek. nr 16

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna

1. att ingå en konvention om riktlinjer för harmonisering
av de nordiska ländernas regler om farmaceutiska specialiteter
samt för samarbete beträffande kontrollen av dessa,

2. att upprätta en nordisk läkemedelsnämnd som ett normgivande,
rådgivande kontrollerande organ samt

3. att instifta en nordisk läkemedelsfond för forskning, utbildning
och information.

Sverige

Norge

Sverige

Finland

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Rek. nr 17

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
möjligheterna för dels nordiskt samarbete beträffande
forskning på det musikterapeutiska området, dels ett nordiskt
samgående för framställning av undervisningsmaterial
i form av böcker, instrument m. m.

Rek. nr 18

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda
möjligheterna för ett ökat nordiskt musiksamarbete vad gäller
informationen om samt produktionen och distributionen
av nordisk musik på grammofonskiva samt att därvid beakta
behovet av statsunderstöd till denna produktion.

Rek. nr 19

Nordisk Råd henstiller til Danmarks, Finlands, Norges og
Sveriges regeringer i fsellesskab åt tage initiativet til en aendring
af de internationale spvej sregler for store skibe under
passage af farvande, hvor sejlads med sådanne skibe medfprer
sserlige risici.

Rek. nr 20

Nordisk Råd henstiller til Danmarks, Finlands, Norges og
Sveriges regeringer åt genemfpre et effektivt beredskab til
afhjadpning af katastrofer og skader, som kan opstå i de
indre nordiske farvande om muligt i samarbejde med andre
stater, som gränser til disse farvande.

Rek. nr 21

Nordisk Råd henstiller

a) til Danmarks og Sveriges regeringer att de i samråd
med de andre nordiske lande fpr den 15. juli 1969 trseffer de
fornpdne beslutninger vedrprende storlufthavn på Saltholm
og anlseg af den fprste faste förbindelse over 0resund og

b) til Danmarks regering åt give den svenske regering tilsagn
om, att denne lufthavn vil blive benyttet på en sådan
måde, åt uakceptable forstyrrelser for svensk område undgås.

Rek. nr 22

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att utreda behovet av och möjligheterna för sådana
ändringar i kommunallagstiftningen och annan lagstiftning att
fasta legala former skapas för samarbetet mellan kommuner
över riksgränserna.

Rek. nr 23

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och
Sverige att främja samverkan i syfte att förbättra zigenarnas
levnadsförhållanden i dessa länder och att öka dessas möjligheter
till anpassning i samhället.

Finland

Danmark

Sverige

Danmark

Sverige

Finland

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Rek. nr 2b

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att gemensamt utreda förutsättningarna för att bereda
nordiska forskare ökad tillgång till källmaterial för samtidshistorisk
forskning och för att få till stånd en internordisk
praxis rörande utlämnande av sådant material, som finns hos
myndighet, samt

II. att vidtaga åtgärder för att i varje enskilt nordiskt land
likställa forskare från ett annat nordiskt land med inhemska
forskare vad gäller tillgången till offentliga myndigheters
arkiv.

Rek. nr 25

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att besluta om
införande av ett gemensamt nordiskt system för stereofoniska
radioutsändningar.

Rek. nr 26

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast
möjligt höja Nordiska kulturfondens kapital till sammanlagt
5 miljoner danska kronor årligen.

Rek. nr 27

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att vidtaga åtgärder för åstadkommande av ett ökat samarbete
mellan de nordiska språklektorerna bl. a. i form av
regelbundna ämneskonferenser samt

2. att utreda förutsättningarna för en fastare organisation
av den nordiska lektoratsverksamheten vid universitet och
högskolor.

Rek. nr 28

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att närmare
utreda frågan om att tillsätta en samarbetskommitté för utvecklingsforskning.

Rek. nr 29

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för nordiskt samarbete på yrkesvägledarutbildningens
område, särskilt vad gäller kvalificerad fortbildning
av yrkesvägledare.

Rek. nr 30

Nordisk Råd henstiller til Norges regering snarest åt träffe
beslutning om standarden for den norske del af vej förbindelsen
mellem Sevettijärvi og riksvej 6 i Neiden og åt fremskynde
bygningen af vej en således, att den er fserdig inden
udgangen af 1970.

Finland

Norge

Danmark

Sverige

Norge

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

Innehåll

I. Organisation m. m............................................ 4

II. Behandlade saker............................................. 6

A. Saker förberedda av juridiska utskottet.......................... 8

1. Organisationen av nordiskt ekonomiskt samarbete m. m.......... 8

2. Abortlagstiftningen......................................... 9

3. Boxning................................................... 10

4. Skydd av flyttfåglar utanför Norden.......................... 11

5. Medborgarskapslagstiftningen................................ 12

6. Filmfrågor................................................. 12

7. övrigt.................................................... 13

B. Saker förberedda av kulturutskottet............................. 13

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning........... 13

2. Skol- och undervisningsfrågor................................ 16

3. Radio- och televisionsfrågor ................................ 20

4. Nordiska kulturfonden...................................... 22

5. Nordiskt musiksamarbete................................... 22

6. Övrigt.................................................... 23

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet..................... 23

1. Arbetsmarknadsfrågor...................................... 23

2. Sociallagstiftningen......................................... 26

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor.................................. 26

4. Föroreningsfrågorna........................................ 30

5. Arbetarskyddsfrågor........................................ 32

6. Livsmedelslagstiftning m. m................................. 32

7. övrigt.................................................... 33

D. Saker förberedda av trafikutskottet............................ 34

1. Nordisk transportpolitik och vidgat ekonomiskt samarbete....... 34

2. Öresundsfrågor............................................. 35

3. Fri gränspassage och utgående passkontroll.................... 38

4. Tullbehandlingen av postpaket och tullfri införsel av resgods, sprit

och tobak................................................. 41

5. Vägfrågor................................................. 42

6. Sjövägsregler för stora fartyg och bekämpning av oljeföroreningar

i nordiska farvatten........................................ 43

7. Övrigt........................................... 44

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet ...................... 45

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete.............................. 45

2. Atomenergisamarbete....................................... 48

3. Standardiseringsfrågor, materielkontroll m. m.................. 48

4. Biståndet till utvecklingsländerna m. m........................ 50

5. Gemensam FN-lagstiftning, konsulärt samarbete.............. 51

6. Statistiskt samarbete....................................... 51

III. Generaldebatten.............................................. 52

IV. Val m. ..................................................... 52

Bilaga Rekommendationer antagna vid 17: e sessionen..................... 53