Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970 (Regeringens skrivelse 1970:39)

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

Nr 39

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med redogörelse för verksamheten
inom Europarådets ministerkommitté under
år 1969, given Stockholms slott den 20 februari
1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, till riksdagen
överlämna redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1969.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas en redogörelse för verksamheten inom Europarådets
ministerkommitté under år 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 39

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 20 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om redogörelse till riksdagen för verksamheten
inom Europarådets ministerkommitté under år 1969 och anför.

I resolution nr 319: 1966 om förbindelserna med de nationella parlamenten
uppmanar Europarådets rådgivande församling regeringarna att årligen
lägga fram en rapport om verksamheten i Europarådets ministerkommitté
inför sina parlament. Kungl. Maj :t har lämnat riksdagen sådana redogörelser
för åren 1967 och 1968 (skr. 1968: 23, skr. 1969: 27).

En redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1969 har utarbetats inom utrikesdepartementet i samråd med övriga
berörda departement och torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga.

Jag vill i detta sammanhang göra några allmänna kommentarer om europarådsarbetet.

Europarådet, som den 5 maj 1969 högtidlighöll tjuguårsminnet av undertecknandet
av rådets stadga, har påtagit sig alltfler praktiska samarbetsuppgifter
i Europa. Rådet intar i dag en självskriven plats vid sidan av övriga
internationella organisationer som är verksamma i Europa. Den svenska
regeringen stöder helhjärtat det samarbete på det europeiska planet som
bedrivs i rådets olika organ.

Europarådets arbetsprogram för åren 1969 och 1970, som antogs av ministerkommittén
den 5 maj 1969, omfattar mer än 250 olika arbetsuppgifter
inom bl. a. rätts-, social-, hälsovårds-, kultur-, utbildnings- och miljövårdsområdena.
Det är Europarådets hittills mest omfattande program. Ett delvis
nytt arbetsområde har tagits upp på arbetsprogrammet i och med att
kommun- och regionfrågorna tilldelats ett särskilt avsnitt i programmet.
Ministerkommittén har även beslutat att tillsätta en expertkommitté för
kommun- och regionfrågor som skall bistå ministerkommittén med förslag

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

till samarbetsåtgärder på dessa områden. Härigenom hoppas ministerkommittén
att rådgivande församlingens och den europeiska kommunkonferensens
olika initiativ på kommun- och regionområdena skall kunna följas upp
bättre än som hittills varit möjligt.

De beslut på olika fackområden, som medlemsstaternas regeringar enar
sig om i Europarådets ministerkommitté, förbereds i expertkommittéer som
tillsätts av ministerkommittén. Expertkommittéerna är således underställda
ministerkommittén även om vissa av dem har en ganska självständig ställning
bl. a. i budget- och planeringsfrågor. F. n. finns ett 70-tal expertkommittéer.
Ministerkommitténs beslut i olika fackfrågor grundar sig alltid på
ett förberedande arbete på expertplanet. Jag har därför ansett det riktigt
att i redogörelsen för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
göra en kort sammanfattning under respektive fackområde av årets arbete
inom några av de större expertkommittéerna, nämligen kommittén för juridiskt
samarbete, kommittén för brottslighetsfrågor, kommittén för mänskliga
rättigheter, kulturstyrelsen, den sociala kommittén, hälsovårdskommittén,
naturvårdskommittén och kommittén för samarbete i region- och kommunfrågor.

Det viktiga praktisk-tekniska samarbetet i Europarådet får emellertid
inte undanskymma att Europarådet även är ett organ för samarbete på olika
politiska områden. Rådgivande församlingens olika allmänpolitiska förslag
i bl. a. integrationsfrågan och beträffande öst/västproblemen diskuteras således
regelmässigt av ministerkommittén.

I Europarådets stadga bekänner sig medlemmarna till vissa gemensamma
principer som ett lagbundet samhällsskick och respekt för mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter. Det är tragiskt att organisationen under
de två senaste åren varit tvingad att ta ställning till frågan om en medlem
uppfyllt förpliktelserna för medlemskap. Den svenska regeringen har alltsedan
statskuppen i Grekland i april 1967 hävdat att frågan om Greklands förhållande
till Europarådet måste lösas så att respekten för stadgan ej undergrävs.
Stadgan lämnar inte några tvivel om vilka förpliktelser medlemsstaterna
har åtagit sig när de anslöt sig till Europarådet.

På uppmaning av rådgivande församlingen förde Sverige tillsammans med
Danmark, Norge och Nederländerna i september 1967 vissa rättsliga aspekter
av den grekiska frågan inför Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna.
Efter omfattande vittnesförhör och partspläderingar överlämnade
kommissionen för de mänskliga rättigheterna den 18 november 1969 sin
rapport i Greklandsmålet till ministerkommittén. Kommissionens 1200-sidiga rapport utgör enligt min mening övertygande bevisning för att den
nuvarande grekiska regeringen inte respekterat sina åligganden enligt konventionen
och stadgan. Rapporten fastslår även att den grekiska regeringen
varken vid tidpunkten för rapportens överlämnande eller vid maktövertagandet
haft rätt att avvika från konventionen under åberopande av dess bestäm -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

melser om allmänt nödläge. Greklandsmålet är utan tvekan det mest omfattande
som europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna haft att
ta ställning till. Kommissionens tidsödande och djupgående prövning av den
grekiska situationen förtjänar all respekt inte minst mot bakgrunden av de
många svårigheter som den mött i sitt arbete. Greklandsmålet har även varit
ett kraftprov för de anmälande staternas processdelegationer.

Parallellt med det rättsliga förfarandet i kommissionen har den svenska
regeringen i Europarådets ministerkommitté verkat för att den grekiska
frågan löses på ett sätt som är förenligt med stadgans bestämmelser. Det var
således på bl. a. svenskt initiativ som ministerkommittén vid sitt majmöte
förra året hade en ingående diskussion om Greklandsfrågan på basis av rådgivande
församlingens rekommendation nr 547: 1969 om läget i Grekland.

Under år 1969 blev det alltmera tydligt att den grekiska regeringen ej
avsåg återgå till sådana förhållanden som kan accepteras enligt Europarådets
stadga. Mot bakgrunden härav tog Sverige på de skandinaviska staternas
vägnar initiativet till att uppföra förslag om Greklands suspension
från Europarådet på dagordningen för ministerkommitténs möte i december.
I bilagan lämnas en redogörelse för förloppet vid detta ministermöte. Det
grekiska beslutet att utträda ur Europarådet — formellt från den 1 januari
1971 men praktiskt från dagen för beslutets kungörande d. v. s. den 12 december
1969 — var ett resultat av att en kvalificerad majoritet medlemsstater
vid decembermötet var beredda rösta för det skandinaviska förslaget
om suspension. Någon omröstning om detta resolutionsförslag ägde ej rum.
Ministerkommittén har emellertid i en särskild resolution fastslagit att Grekland
allvarligt kränkt artikel 3 i stadgan. Den har vidare tolkat det grekiska
beslutet så att landet ej längre kommer att delta i Europarådets arbete och
anmodat ministrarnas ställföreträdare att klarlägga de administrativa och finansiella
konsekvenserna av den uppkomna situationen. Ministerkommittén
har slutligen uttryckt en förhoppning om att sådana villkor snart skall föreligga
i Grekland som gör det möjligt för landet att bli fullvärdig medlem
igen.

Jag vill understryka att den svenska regeringens olika åtgärder i Greklandsfrågan
genomförts under hänsynstagande till det omfattande stöd för
sådana åtgärder som europeisk parlamentarisk opinion gett uttryck för. Det
är min uppfattning att respekten för Europarådet skulle ha allvarligt skadats
om inte ett bestämt ställningstagande gjorts i denna fråga. Under de mer än
två år, som den rättsliga prövningen pågått, har den grekiska regeringen haft
möjlighet att ändra de förhållanden som ej står i överensstämmelse med
konventionen. Greklands regering har dock inte utnyttjat denna tidsfrist för
att återinföra sådana demokratiska konstitutionella förhållanden som skulle
möjliggjort landets fortsatta deltagande i Europarådets arbete. Det är emellertid
min förhoppning att Grekland en dag skall återgå till demokratiska

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970 5

förhållanden och därigenom kunna återta sin plats bland Europarådets medlemsstater.

Jag har tidigare framhållit att regeringen på allt sätt stöder det praktisk-tekniska
samarbete som Europarådet bedriver. Som exempel på vårt
intresse för detta arbete vill jag nämna att regeringen föreslagit att zigenarproblemet
tas upp i Europarådets arbetsprogram. Utgångspunkten för vårt
förslag har varit rådgivande församlingens rekommendation nr 563: 1969
om zigenarnas och andra kringresandes situation i Europa, vari medlemsstaternas
regeringar uppmanas att genomföra vissa åtgärder på det nationella
planet.

Jag vill även nämna att Sverige under år 1969 organiserat tre europarådskonferenser.
I Malmö hölls under tiden februari—juni en kurs för blivande
yrkeslärare med deltagare från Europas utvecklingsområden. I juli
hölls en konferens i Sundsvall över temat ”Kontinuerlig utbildning på gymnasienivå”.
I oktober organiserades inom ramen för kulturstyrelsens arbete
en konferens om eterburen vuxenutbildning till vilken även vissa ickemedlemsstater,
bl. a. från Östeuropa, inbjudits. Från svensk sida har alltid
hävdats att det praktisk-tekniska arbete, som bedrivs i Europarådet,
skall vara öppet för de icke-medlemsstater som önskar deltaga. Det är vår
förhoppning att dessa möjligheter skall beaktas i allt större utsträckning.

Under året har generalsekreterare Smithers avgått. Det är under hans
ämbetstid som det nuvarande arbetsprogrammet utformats. Min förhoppning
är att den konsolidering och förbättring av europarådsarbetet, som
ägt rum under Smithers’ tid, skall fullföljas under hans efterträdare, förre
österrikiske utrikesministern Toncic-Sorinj.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t delger riksdagen den inom utrikesdepartementet
upprättade redogörelsen för verksamheten inom Europarådets
ministerkommitté under år 1969.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

tf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 39

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

Bilaga

Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1969

I. Ministerkommittémöten

Ministerkommittén har sammanträtt två gånger under år 1969 — den
5—6 maj i London och den 12 december i Paris.

1. Det 43: e ministermötet i London

Den svenska delegationen vid det 43 :e mötet stod under ledning av utrikesminister
Torsten Nilsson. I delegationen ingick även Sveriges ständiga
ombud hos Europarådet, ambassadör Sven Backlund, samt utrikesråden
Love Kellberg och Wilhelm Wachtmeister.

På dagordningen stod bl. a. antagandet av Europarådets arbetsprogram,
förbindelserna med FN, teknologiska samarbetsfrågor i Europa, Greklandsfrågan
samt förbindelserna med utomstående stater.

I samband med ministermötet högtidlighölls tjuguårsminnet av undertecknandet
av Europarådets stadga vid en särskild ceremoni i Westminster
Hall.

a) Antagande av arbetsprogrammet

Ministerkommittén antog enhälligt Europarådets mellanstatliga arbetsprogram
för åren 1969 och 1970.

b) Förbindelserna med FN

Ordföranden, den västtyske utrikesministern Brandt, fastslog att det
tekniska samarbetet mellan europarådsstaterna inom FN i exempelvis
rättsfrågor skall fortsätta som hittills. Frågan om politiska konsultationer
i FN inom europarådskretsen borde på nytt behandlas vid ministerkommitténs
möte i december 1969.

c) Teknologiska samarbetsfrågor i Europa

Generalsekreterare Smithers framlade ett förslag till ett försöksprojekt
inom det teknologiska samarbetet i Europa som hade utarbetats tillsammans
med övriga europeiska internationella organisationer. Han betonade
att det var hans bestämda övertygelse att vad som saknades i internationellt
samarbete inom de praktisk-tekniska områdena var ett organ, som
kunde samla in och fördela de data, som regeringarna behövde för att fatta
riktiga beslut i internationella samarbetsfrågor på dessa områden.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

Ministerkommittén beslöt att generalsekreteraren skulle fortsätta sina
konsultationer med övriga internationella organisationer under hänvisning
till den diskussion som ägt rum i ministerkommittén. Därefter borde
ministerkommittén fatta ett beslut i ärendet.

d) Greklandsfrågan

På svenskt initiativ hade rådgivande församlingens rekommendation nr
547 om läget i Grekland, som antagits den 30 januari 1969 av rådgivande
församlingen, uppförts på ministerkommitténs dagordning.

Utrikesminister Brandt tolkade inledningsvis den oro han trodde ministerkommittén
kände över situationen i Grekland. Han föreslog att ministerkommittén
skulle göra ett uttalande härom. Han hoppades vidare att ministrarna
skulle uttrycka en förhoppning om att kommissionens för de mänskliga
rättigheterna rapport i det s. k. greklandsmålet snart skulle bli tillgänglig.
Han var slutligen övertygad om att ministrarna önskade behålla församlingens
rekommendation på sin dagordning.

Utrikesminister Nilsson framhöll bl. a. att den svenska regeringen delade
rådgivande församlingens slutsatser att Grekland allvarligt bröt mot villkoren
för medlemskap och därför borde dra de nödvändiga slutsatserna och
dra sig ur rådet. Det var enligt svensk uppfattning i första hand den grekiska
regeringen som hade att ta ställning. Om den inte frivilligt drog sig tillbaka
var ministerkommittén uppmanad av församlingen att vidtaga lämpliga åtgärder.
Den svenska regeringen hade i samråd med de danska och norska
regeringarna fört vissa aspekter av det grekiska problemet inför europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Det fanns emellertid två
skilda grupper av regler när det gällde att ta ställning till förbindelserna
mellan rmroparådet och Grekland — stadgan och konventionen om de
mänskliga rättigheterna. Tillämpningen i ett särskilt fall av en av dessa
grupper av regler uteslöt inte tillämpningen av den andra samtidigt eller
senare. Vad som skulle hända i denna fråga var betydelsefullt inte bara
för Grekland och Europarådet utan också för de principer som var de
väsentliga i demokratin. Den grekiska frågan var ett gemensamt ansvar
och en prövosten för det demokratiska Europa. Om Grekland inte drog
de nödvändiga slutsatserna av församlingens rekommendation blev det utomordentligt
svårt för svenska regeringen att godtaga fortsatt grekiskt medlemskap
av rådet.

Ministerkommittén antog en resolution (69) 18 om läget i Grekland med
röstsiffrorna 13 (Sverige) —2—3.

I denna framhålls att ministerkommittén beslutar delge den grekiska regeringen
slutsatserna i församlingens rekommendation så att denna regering
kan dra de nödvändiga konsekvenserna. Ministrarna förklarar sig vidare
beredda att fatta ett beslut vid sitt nästa möte och uttrycker förhoppningen
att kommissionens för de mänskliga rättigheterna rapport kommer att bli
tillgänglig för ministerkommittén så snart som möjligt. Slutligen beslutar
ministerkommittén att behålla rekommendationen på sin och ställföreträdarnas
dagordning.

e) Förbindelserna med utomstående stater

Under denna dagordningspunkt gjorde bl. a. utrikesminister Nilsson ett inlägg
vari han framhöll att tiden nu var mogen för stormakterna att göra en

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

kraftansträngning för att bryta kapplöpningen med kärnvapen. I första hand
borde alla kärnvapenprov förbjudas.

I frågan om en europeisk säkerhetskonferens hade man på svensk sida
alltid ansett att en sådan konferens kunde vara nyttig om den var öppen för
alla berörda stater och förbereddes noggrant. Inga förhandsvillkor borde
uppställas.

En av de stater, som berördes av den nuvarande situationen i Europa, var
naturligtvis Förenta staterna som enligt Potsdamavtalet var en av de fyra
makter som hade ansvaret för Tysklands framtida ställning. Från svensk
sida ansåg man därför att en europeisk säkerhetskonferens inte skulle uppnå
några varaktiga resultat utan Förenta staternas deltagande. Den svenska
regeringen förordade också ett kanadensiskt deltagande i en sådan konferens.

Det föreföll klart att en konferens om en så viktig och känslig fråga som
europeisk säkerhet inte kunde förberedas noggrant om inte de båda supermakterna
från början deltog i de förberedande diskussionerna. Det var också
viktigt att Europas mindre stater kunde diskutera sina synpunkter med supermakterna
innan konferensen ägde rum. Förberedelserna kunde äga rum
bilateralt eller på annat sätt. Huvudsaken var att ingen möjlighet försatts att
återuppta en fruktbärande dialog om den europeiska kontinentens säkerhet.

2. Det 45 :e ministermötet i Paris

I den svenska delegationen, som leddes av utrikesminister Torsten Nilsson,
ingick kabinettssekreterare Ole Jödahl, Sveriges ständiga ombud hos Europarådet,
ambassadör Sven Backlund, samt utrikesråden Love Kellberg och
Wilhelm Wachtmeister.

Sedan den nyvalde generalsekreteraren, förre österrikiske utrikesministern
L. Toncic-Sorinj, avlagt stadgeenlig ämbetsförsäkran behandlades Greklandsfrågan
och vissa administrativa frågor.

a) Greklandsfrågan

Vid det 183 :e mötet med ministerkommitténs ställföreträdare den 24 oktober
hade ambassadör Backlund på de svenska, danska och norska regeringarnas
vägnar formellt framlagt förslag om att på dagordningen för ministerkommitténs
möte skulle uppföras förslag om Greklands suspension från
Europarådet.

Utrikesminister Nilsson inledde debatten med att hänvisa till att ministerkommittén
vid sitt majmöte förklarat sig beredd att fatta ett beslut i Greklandsfrågan
vid innevarande möte på basis av församlingens förslag. Rådgivande
församlingen hade fastslagit att Grekland allvarligt kränkte stadgan
och uppmanat ministerkommittén att göra grekiska regeringen uppmärksam
på dessa slutsatser samt vidtaga åtgärder enligt stadgans bestämmelser
om bl. a. suspension. Dessa slutsatser hade ministerkommittén delgett
den grekiska regeringen. Ministerkommittén hade hoppats att Grekland
skulle förstå nödvändigheten av att återgå till demokratiska förhållanden
eller dra sig ur Europarådet.

Vad var Europarådets och ministerkommitténs ansvar när Grekland inte
hade uppfyllt förväntningarna? Förtroendet för Europarådet skulle allvarligt
skadas om man inte kunde fatta ett bestämt beslut nu. Ministerkommit -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

tén och församlingen hade inte vidtagit några förhastade åtgärder i denna
tråga. Grekland hade getts god tid att förklara och förändra sin situation.
Men nu hade ögonblicket kommit då kommitténs medlemmar som representanter
för regeringar i demokratiska stater måste fatta ett beslut. Stadgan,
som var ett ömsesidigt kontrakt, lämnade inga tvivel om villkoren för medlemskap.

Hade något hänt sedan maj, som visade att Grekland var villigt att följa de
principer, som var grundläggande för Europarådsarbetet? De nya lagarna
var knappast inspirerade av demokratiska ideal. Konstitutionen förutsåg att
det första parlamentsvalet skulle genomföras av den revolutionära regeringen
och även nästa val skulle äga rum enligt dess lagar. Så länge som
medborgerliga rättigheter undertrycktes hade man anledning betvivla att
eventuella val skulle bli demokratiska. Man fick inte heller glömma att
Grekland fortfarande styrdes enligt särskilda undantagslagar. Vad som behövdes
var konkreta bevis genom bestämda åtgärder som visade en sinnesförändring
hos den grekiska regeringen.

Flera regeringar hade tidigare framhållit att de önskade avvakta rättighetskommissionens
rapport innan de tog ställning till församlingens rapport.
Kommissionens noggranna och djupgående undersökning kunde inte
diskuteras nu men rapporten fanns tillgänglig. På svensk sida stödde man
helhjärtat generalsekreteraren när han uttalade starka förbehåll rörande
de anklagelser som den grekiska regeringen riktat mot kommissionen och
dess sekretariat i en note till generalsekreteraren den 9 december. (I denna
note framhåller grekiska regeringen att kommissionen och sekretariatet
inte iakttagit konventionens bestämmelser och på ett flagrant sätt ägnat sig
åt anti-grekisk verksamhet. Generalsekreteraren uppmanas att genomföra
undersökningar såväl mot medlemmar av kommissionen som mot sekretariatet
för att fastställa ansvarsfrågan. Den grekiska regeringen förklarar
vidare att den anser kommissionens rapport utan kraft och verkan samt
förbehåller sig rätten att genomföra domstolsförfarande mot de ansvariga.)

På svensk sida kunde man inte acceptera att förfarandet inför kommissionen
användes som ett argument för att undgå det politiska ansvar som
ministerkommittén hade enligt stadgan, fortsatte utrikesminister Nilsson.
Även politiska, ekonomiska och strategiska skäl hade anförts för att uppskjuta
ett beslut men dessa argument var inte relevanta om ministerkommittén
handlade som den måste, nämligen i överensstämmelse med stadgan.
Ytterligare uppskov i frågan skulle allvarligt försvaga respekten för
Europarådets principer.

Det var ett allvarligt ögonblick i Europarådets historia när ministerkommittén
ombads att suspendera en medlem, fortsatte utrikesminister Nilsson.
I en förhoppning att så många medlemsstater som möjligt skulle acceptera
den skandinaviska resolutionen hade Sverige, Danmark och Norge
infört vissa ändringsförslag i resolutionstexten som framförts av den tyska
delegationen. Enligt stadgan borde ministerkommittén gå längre men i en
förhoppning att det grekiska folket skulle förstå att Europa hoppades att
landet skulle återgå till demokrati föreslog man från skandinavisk sida att
Grekland endast suspenderades från rådet. Ministerkommittén borde grunda
sitt beslut på Europarådets principer om demokrati, frihet och mänskliga
rättigheter.

Avslutningsvis redogjorde utrikesminister Nilsson för den framlagda resolutionen.

I denna framhölls bl. a. att Grekland allvarligt kränkt artikel 3 i stad -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

gan. Ministerkommittén suspenderar Grekland från sina representationsrättigheter
tills tillfredsställande framsteg gjorts mot en normalisering av
situationen i fråga om mänskliga rättigheter liksom beträffande politisk
frihet och ett lagbundet samhällsskick. Ministerkomittén förklarar slutligen
att den i sinom tid kommer att ta ställning till om de villkor, som angetts
i resolutionen, uppfyllts.

Under den grekiske utrikesministern Pipinelis’ anförande, som följde efter
utrikesminister Nilssons, cirkulerades den skandinaviska resolutionen på
nytt i ministerkommittén. Resolutionen hade denna gång de västtyska,
brittiska, holländska, luxemburgska, isländska, irländska, italienska och
belgiska delegationerna som medförslagsställare.

Efter ett avbrott för enskilda överläggningar och inlägg från bl. a. de
västtyska, irländska, norska och brittiska delegationerna begärde den grekiske
utrikesministern ordet för att meddela att han på instruktion av sin
regering var nödsakad att underrätta kommittén om Greklands beslut att
från samma dag uppsäga Europarådets stadga och dra sig ur organisationen
i enlighet med artikel 7 i stadgan. Efter enskilda överläggningar och en
kort debatt antog därefter ministerkommittén enhälligt — Cypern deltog ej
i omröstningen — följande resolution i Greklandsfrågan:

”Mini sterkommittén,

som anser att Grekland allvarligt kränkt artikel 3 i stadgan,

som konstaterar att den situation som beskrivs i rådgivande församlingens
rekommendation 547 den 30 januari 1969 föreligger i Grekland,

som vidare konstaterar att den grekiska regeringen, som föreslås i paragraf
7 i nämnda rekommendation, har meddelat sitt utträde ur Europarådet
i enlighet med artikel 7 i stadgan,

1. förutsätter att den grekiska regeringen kommer att avstå från vidare
deltagande i Europarådets verksamhet fr. o. m. i dag

2. drar av denna förutsättning slutsatsen att det inte är nödvändigt att
fortsätta suspensionsproceduren enligt artikel 8 i stadgan

3. ger ministrarnas ställföreträdare i uppdrag att klarlägga de administrativa
och finansiella konsekvenserna av denna situation

4. uttrycker förhoppningen att sådana villkor snart skall föreligga i
Grekland som möjliggör för landet att återta sitt fulla medlemskap i Europarådet.
”

b) Övriga ärenden

Under denna dagordningspunkt meddelade den franske statssekreteraren
de Lipkowski att den franska regeringen beslutat lämna ett lån på 70 miljoner
francs till Europarådet för uppförande av nya byggnader i Strasbourg
för organisationen.

II. Beslut m. m. av ministerkommitténs ställföreträdare och arbetet inom vissa
av ministerkommitténs expertkommittéer

Enligt ministerkommitténs procedurregler utser varje minister en ställföreträdare.
Ställföreträdarna sammanträder och beslutar i ministerkommitténs
namn då denna ej är samlad. Beslut, som fattas av ställföreträdarna,
har samma giltighet och innebörd som ministerkommitténs egna be -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

slut. Ställföreträdarna har under året haft nio möten. Varje möte har pågått
omkring en vecka.

I det följande lämnas en redogörelse för behandlingen av vissa allmänpolitiska
frågor samt rätts-, kultur-, utbildnings-, social-, hälsovårds-, miljövårds-,
arbetsmarknads-, kommun- och regionfrågor i ministerkommittén
och några av expertkommittéerna.

1. Allmänpolitiska frågor

Rådgivande församlingen har under år 1969 antagit ett par rekommendationer
om Europarådets allmänna politik.

I rekommendation 546, som antogs av rådgivande församlingen den 29
januari 1969, uppmanas medlemsregeringarna bl. a. att i sina kontakter
med den kommunistiska världen visserligen erinra om att stadgan inte
medger några undantag, då det gäller medlemmar eller dem som önskar bli
medlemmar, men att detta inte hindrar stater som tillhör andra politiska
och sociala system att samarbeta i några av rådets arbetsområden på annat
sätt. Ministerkommittén uppmanas vidare att främja Europarådets möjligheter
att spela en större roll i samarbetet mellan olika delar i Europa.

I sitt svar framhåller ministerkommittén bl. a. att den alltid är beredd
att utnyttja den värdefulla bas för praktiskt europeiskt samarbete som
Europarådet utgör. Ministerkommittén betonar att dess politik beträffande
samarbete med icke-medlemsstater alltid har varit konsekvent och konstruktiv.
Ministerkommittén framhåller vidare att den vid sitt 43 :e möte
bekräftat att dess politik alltjämt avser att främja deltagande av ickemedlemsstater
i det mellanstatliga samarbetet på olika tekniska områden.
Församlingen var underrättad om att ett antal europeiska icke-medlemsstater
— bl. a. östeuropeiska stater — redan deltar i vissa mellanstatliga
arbetsuppgifter i rådet. Sådant deltagande var av ömsesidigt intresse för
de europeiska staterna och kunde bidraga till att främja den nödvändiga
avspänningen.

I rekommendation 558, som antogs av rådgivande församlingen den 16
maj 1969, uppmanas ministerkommittén bl. a. att i full utsträckning begagna
sig av de möjligheter som Europarådet erbjuder för att främja
europeiskt enande. Ministerkommittén borde vidare sörja för överenskommelser,
om nödvändigt partiella, särskilt på undervisningens, den vetenskapliga
forskningens och teknologins områden för att därigenom ge nya
kraftfulla impulser i Europa.

I sitt svar till församlingen framhåller ministerkommittén att den delar
rådgivande församlingens uppfattning att alla möjligheter som Europarådet
kan erbjuda som ett instrument för europeiskt enande bör utnyttjas.
Det var i denna anda som ministerkommittén lade fram det mellanstatliga
arbetsprogrammet och vidtog alla åtgärder som var nödvändiga för att
detta skulle kunna genomföras. Ministerkommittén var vidare helt medveten
om utbildningens liksom den vetenskapliga forskningens och teknologiens
betydelse för ett europeiskt enande men ansåg att det i nuvarande
läge inte vara lämpligt att besluta sig för nya initiativ på dessa områden.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

2. Rättsfrågor

a) Greklandsmålet inför kommissionen för de mänskliga rättigheterna

Sverige, Danmark och Norge anmälde tillsammans med Nederländerna
i september 1967 Grekland inför Europarådets kommission för de mänskliga
rättigheterna. Förhandlingarna inför kommissionen inleddes i januari
1968. Kommissionen förklarade sig efter att ha hört parternas argumentering
behörig att uppta anmälningarna till prövning. En underkommission
tillsattes för att undersöka de faktiska omständigheterna i fallet. Förhandlingar
och vittnesförhör inför underkommissionen ägde rum under andra
hälften av 1968.

Den 10—20 mars 1969 besökte underkommissionen Grekland. Underkommissionen
hörde vittnesmål från ett femtiotal personer och inspekterade
säkerhetspolisens lokaler i Athén och Piraeus. Efter besöket förklarade
underkommissionen i en presskommuniké att den avslutat sitt besök
tidigare än avsett på grund av att den blivit hindrad av den grekiska regeringen
från att höra vissa tortyrvittnen samt från att avlägga besök i fångläger
på ön Leros och i Averoffängelset i Athén. Underkommissionen ansåg
inte att de skäl som anförts av den grekiska regeringen i sammanhanget
var godtagbara.

Den 9 och 10 juni 1969 ägde de avslutande muntliga förhandlingarna rum
inför underkommissionen. De anmälande staternas representanter gjorde
därvid en sammanfattning av den sakliga och juridiska bevisning som
framlagts beträffande Greklands kränkningar av konventionen om de
mänskliga rättigheterna. Den grekiska representanten, som tidigare begärt
uppskov med förhandlingarna, förklarade att han ämnade framlägga sin
regerings synpunkter vid ett senare tillfälle. Underkommissionen uppmanade
efter förhandlingarnas slut den grekiska regeringen att inkomma med skriftlig
slutplädering inom tre veckor. Denna hemställan efterkoms inte.

För att komplettera det material om tortyr som insamlats hörde underkommissionen
den 16—17 juni och 26 juli ytterligare ett antal vittnen i
Strasbourg.

Den 23 juli inlämnade de tre skandinaviska staterna ett 180-sidigt dokument
innehållande dessa staters skriftliga slutpläderingar i tortyrfrågan.
Pläderingarna baserade sig på uppgifter som sammanställts av de skandinaviska
regeringsombuden och på analyser av de vittnesförhör som ägt rum
inför underkommissionen.

Underkommissionen avslutade sina undersökningar i Greklandsmålet den
4 oktober och överlämnade en redogörelse för resultatet av dessa till plenarkommissionen.
Denna utarbetade en rapport som den 18 november överlämnades
till utrikesministrarna i europarådsstaterna. 1 rapporten fastslås
att Grekland kränkt följande artiklar i konventionen om de mänskliga
rättigheterna: 3 (skydd mot tortyr och omänsklig behandling), 5 (rätt till
frihet och personlig säkerhet), 6 (rätt till opartisk och offentlig rättegång),
8 (rätt till privatliv), 9 (rätt till tankefrihet), 10 (yttrandefrihet), 11 (föreningsfrihet),
13 (rätt att påtala konventionskränkning), 14 (skydd mot
diskriminering) samt artikel 3 i konventionens första tilläggsprotokoll (fria
val).

Vidare fastslås att det ej förelegat ett allmänt nödläge i Grekland som
motiverat avsteg från konventionens bestämmelser enligt dennas artikel
15 såsom gjorts gällande av den grekiska regeringen.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

I anslutning till rapporten framlade kommissionen vidare vissa förslag
till Europarådets ministerkommitté. Dessa gick ut på att ministerkommittén
skulle förelägga Grekland att inom viss tid återupprätta de mänskliga
rättigheterna på samtliga de områden där kränkningar ägt rum.

Den 7 december överlämnade den grekiska regeringen till Europarådets
generalsekreterare en verbalnote i vilken den beskyllde kommissionen och
dess sekretariat för att grovt ha åsidosatt sina förpliktelser enligt konventionen
om de mänskliga rättigheterna och för att ha ägnat sig åt antigrekiska
aktiviteter. Den grekiska regeringen förklarade sig av denna anledning betrakta
kommissionens rapport såsom varande utan kraft och verkan.

Den 12 december anmälde den grekiska regeringen sitt utträde ur Europarådet
och uppsade — i samband med att frågan om Greklands suspension
från Europarådet behandlades i ministerkommittén — konventionen om de
mänskliga rättigheterna. Uppsägningen av konventionen får inte till följd
att Grekland löses från sina förpliktelser enligt konventionen beträffande
de kränkningar som ägt rum före den dag då uppsägningen träder i kraft,
d. v. s. den 13 juni 1970.

b) Konventioner m. m.

(i) Sverige tillträdde den 5 mars 1969 den europeiska konventionen om
begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser
i fall av flerfaldigt medborgarskap den 6 mai 1963 (prop. 1968: 128
ILO 54, rskr 395).

(ii) Sverige undertecknade den 6 maj 1969 den europeiska överenskommelsen
om personer som deltar i förfaranden inför Europarådets kommission
och domstol för de mänskliga rättigheterna. Överenskommelsen avser
bl. a. regeringsombud, enskilda sökande, advokater, vittnen och experter.
Dessa skall åtnjuta immunitet mot rättsligt förfarande i vad avser skriftliga
eller muntliga uttalanden som göres inför kommissionen och domstolen.
Immunitet skall även åtnjutas för handlingar eller annan bevisning
som inges till kommissionen eller domstolen.

Överenskommelsen innehåller vidare bestämmelser som syftar till att underlätta
skriftväxling mellan de personer som omfattas av överenskommelsen
och kommissionen och domstolen samt bestämmelser avsedda att underlätta
dessa personers resor till och från sammanträden med kommissionen
och domstolen.

(iii) Sverige undertecknade den 6 maj 1969 den europeiska konventionen
om skydd för fornminnen. Konventionen skall ratificeras. Enligt konventionen
åtar sig de fördragsslutande staterna att, såvitt möjligt, låta märka
ut och skydda platser och områden av arkeologiskt intresse samt förhindra
obehöriga utgrävningar inom dessa platser och områden. Vidare föreskrivs
bl. a., att muséer och liknande institutioner, vilkas förvärvspolitik
står under statlig kontroll, skall vidta erforderliga åtgärder för att förhindra
att obehörigen åtkomna föremål förvärvas av dem.

(iv) Sverige tillträdde den 26 juni 1969 den europeiska konventionen
den 20 april 1959 om obligatorisk försäkring mot skadeståndsansvar i fråga
om motorfordon (prop. 1968: 115, 1LU 34, rskr 230).

(v) Sverige tillträdde den 30 oktober 1969 den europeiska konventionen
den 7 juni 1968 om upplysningar rörande innehållet i utländsk rätt (ifr
skr. 1969:27).

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

(vi) En europeisk överenskommelse som reglerar villkoren för s. k. au
pair-anställning har öppnats för undertecknande den 24 november 1969.

(vii ) En överenskommelse om fortsatt utbetalning av stipendier till studerande
vid studier utomlands öppnades för undertecknande den 12 december
1969. Studerande, som innehar stipendium för en studiekurs vid en
högre läroanstalt i hemlandet, skall enligt överenskommelsen få behålla sitt
stipendium om han, på egen begäran och med samtycke från de myndigheter
som har överinseende över hans studier, blir antagen till samma studiekurs
vid en läroanstalt i en annan fördragsslutande stat.

c) Resolutioner som antagits av ministerkommittén

(i) Filmen och skgddet för ungdom.

I resolution (69)6, som antogs den 7 mars 1969, rekommenderas medlemsstaternas
regeringar att till statliga myndigheter och intresserade organisationer
sprida en rapport om film och ungdom som har titeln ”The
Cinema and the Protection of Youth”. Denna rapport ligger till grund för
resolutionen.

Vidare rekommenderas regeringarna att vid bestämmande av åldersgränser
ta hänsyn till biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Det
förordas att man i varje form av filmcensur begagnar sig av den sakkunskap
som innehas av dem som yrkesmässigt sysslar med film, av sociologer
m. fl. Rekommendationen innehåller också en rekommendation beträffande
beslut i censurfrågor. Skälen för beslutet bör anges, i varje fall i avslagsbeslut,
och berörda personer bör 1m tillgång till beslutet. Beslut i censurfrågor
bör också kunna överklagas.

Regeringarna rekommenderas vidare att intensifiera produktion och
distribution av film för barn och ungdom samt skolundervisning i filmkunskap.
Försöksverksamhet och forskning rörande film bör främjas för att
öka kännedomen om films inverkan på barn och ungdom samt för att skapa
möjligheter att utnyttja filmen i brottsförebyggande syfte och för ungdomens
fostran. Censurorganen bör uppmuntras att ställa sitt material
till förfogande för forskare och att underlätta deras arbete.

Dessutom rekommenderas regeringarna att främja utbyte av information
mellan medlemsstaterna och att främja kontakter mellan filmorganisationer.
Slutligen anmodas regeringarna att vart femte år informera Europarådets
generalsekreterare om vilka åtgärder som har vidtagits i anledning
av resolutionen.

(ii) Åtgärder ägnade att främ ja en enhetlig tolkning av europeiska överenskommelser.

I resolution (69)27, som antogs den 26 september 1969, föreslås att Europarådets
medlemsstater vidtager vissa åtgärder som har till syfte att underlätta
en enhetlig tolkning av överenskommelser som ingåtts inom rådets
ram.

Sålunda rekommenderas att, när det officiella nationella språket i en
medlemsstat inte är ett av Europarådets officiella språk, översättning av
sådana överenskommelser utformas så att den troget återger den auktoritativa
texten. Vidare bör stater med samma officiella språk eftersträva att
en enda översättning görs till detta språk av sådana överenskommelser. När
en översättning av sådana överenskommelser publiceras, bör om möjligt
den auktoritativa texten återges samtidigt eller åtminstone erinran göras
om textens internationella ursprung.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970 15

Slutligen rekommenderas staterna att såvitt möjligt informera vederbörande
nationella organ om andra staters tillämpning och tolkning av europarådsöverenskommelser.

(iii) Sammanställning och spridning av upplysningar om tillämpning
och tolkning av Europarådets överenskommelser.

I resolution (69)28, som antogs den 26 september 1969, rekommenderas
regeringarna att med iakttagande av vissa riktlinjer årligen till Europarådets
sekretariat överlämna en förteckning över beslut som fattats av medlemsstaternas
högsta domstolar och över de viktigaste besluten från deras
Övriga domstolar liksom över lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder
av allmän art som rör tillämpningen och tolkningen av särskilt angivna
överenskommelser vilka träffats inom Europarådets ram.

Det åligger sekretariatet att vidtaga vissa åtgärder med anledning av de
från medlemsstaterna erhållna upplysningarna.

(iv) Internationella organisationers immunitet och privilegier.

På initiativ av brittiska regeringen och med stöd av ministerkommitténs
beslut har Europarådets kommitté för juridiskt samarbete (CCJ) låtit granska
de principer som gäller för beviljande av immunitet och privilegier åt
internationella organisationer. Utredningen har utmynnat i en rapport i
vilken bl. a. betonas att immunitet och privilegier till sådana organisationer
bör bestämmas med hänsyn till vederbörande organisations behov i och för
fullgörande av dess syften och utövande av dess funktioner. Det framhålls
också som betydelsefullt att staterna inte använder dessa förmåner som ett
medel att uppmuntra internationella organisationer att inrätta sina huvudkvarter
på deras områden. Vad som särskilt är ägnat att föranleda kritik är
enligt rapporten immunitet i fråga om lagföring. I detta hänseende borde
man överväga begränsningar under vederbörligt hänsynstagande till organisationens
intresse.

I resolution (69)29, som antogs den 26 september 1969, rekommenderas
medlemsregeringarna att låta sig vägledas av rapportens överväganden vid
eventuella framtida förhandlingar om immunitet och privilegier åt internationella
organisationer.

Genom resolutionen bemyndigas slutligen generalsekreteraren att överlämna
rapporten till Förenta Nationernas generalsekreterare.

(v) Utländska studiebesök av jurister från Europarådets medlemsländer.

I resolution (69)30, som antogs den 26 september 1969, rekommenderas

regeringarna att beträffande utländska studiebesök av jurister från Europarådets
medlemsländer tillämpa vissa regler som samtidigt antogs och
finns fogade vid resolutionen. Reglerna syftar till att underlätta för jurister
tillhörande ett medlemsland att i annat sådant land bedriva studier rörande
det landets rättssystem, lagstiftning som berör europeiska organisationer,
såsom Europarådet eller EEC, eller lagstiftning som tillkommit med
anledning av europeiska konventioner m. m.

(vi) Åtgärder i syfte att förhindra nya skiljaktigheter mellan de europeiska
staternas rättssystem

I resolution (69)32, som antogs den 26 september 1969, föreslås vissa
åtgärder i syfte att förhindra att nya skiljaktigheter uppkommer mellan

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

medlemsländernas rättssystem. Regeringarna rekommenderas bl. a. att vid
utarbetandet av ny civilrättslig lagstiftning av större betydelse så långt
möjligt fästa vederbörligt avseende vid motsvarande lagstiftning i andra
europeiska stater samt att inte utan noggrant övervägande föreslå lösningar
som avsevärt skiljer sig från dem som allmänt tillämpas i andra europeiska
stater. Vidare förordas att regeringarna, när det är lämpligt, i propositioner
med lagförslag lämnar en redogörelse för i andra europeiska
länder allmänt accepterade lösningar och skälen för eventuella betydelsefulla
avvikelser från dessa lösningar. I syfte att undvika nya skiljaktigheter
mellan rättssystemen bör enligt resolutionen vederbörande ministerier
rådgöra direkt med varandra. Slutligen uppmanas CCJ att vid lämpliga tillfällen
anslå en punkt på sin dagordning för utbyte av information om aktuella
lagstiftningsfrågor.

d) Europeiska kommittén för juridiskt samarbete (CCJ)

Den europeiska kommittén för juridiskt samarbete har under år 1969
hållit två möten. Kommitténs 11 :e möte ägde rum den 2—6 juni och det
12:e mötet den 1—5 december.

Vid 11 :e mötet antogs bl. a. ett förslag till resolution om immunitet och
privilegier för internationella organisationer (jfr punkt 2. c) (iv)).

CCJ antog vid 12:e mötet ett förslag till konvention om spärrning av förlorade
eller stulna värdepapper. Konventionsutkastet syftar till att upprätta
ett internationellt system för spärrning av förlorade eller stulna värdepapper.
Endast sådana värdepapper som är i internationell cirkulation
omfattas av konventionens system. En lista över dessa värdepapper skall upprättas
av Europarådets generalsekreterare. Värdepapper som spärras i enlighet
med konventionen skall publiceras i en internationell spärrlista.
Ett vid konventionen fogat reglemente innehåller regler angående publicering
och distribution av listorna. Ett centralt kontor skall inrättas för
att motta uppgifter om spärrning av värdepapper och att vidarebefordra
uppgifterna till vederbörande nationella myndighet. Reglementet föreskriver
vidare att de nationella myndigheterna skall svara för publiceringen
av den internationella spärrlistan i sina respektive stater. Konventionsutkastet
är nu under övervägande inom ministerkommittén.

I syfte att uppnå ökad rättslikhet mellan Europarådets medlemsländer
pågår utredningsarbete på en rad områden inom olika kommittéer under
CCJ. Bland de olika ämnen som står på CCJ:s arbetsprogram bör främst
nämnas skadeståndsregler i biltrafik, fordringspreskription, staters immunitet
samt ADB-behandling av internationella överenskommelser, lagtext,
rättsfall och rättsstatistik. På grundval av ett förslag från rådgivande
församlingen kommer under år 1970 en kommitté att påbörja utredning
av frågan om enhetliga regler om myndighetsåldern. En annan kommitté
skall ta upp frågan om den juridiska regleringen av värdepappersfonder
till behandling.

En underkommitté till CCJ är sysselsatt med att utarbeta en systematisk
långtidsplan för CCJs kommande arbetsprogram. Underkommittén
beräknas kunna redovisa sitt arbete till CCJs 13 :e möte.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

e) Europeiska kommittén för brottslighetsfrågor (ECCP)

ECCP har sammanträtt en gång under 1969. Vid sammanträdet, som ägde
rum den 19—23 maj, behandlades bl. a. förslag till resolution rörande
praktiska organisatoriska åtgärder för övervakning och behandling av villkorligt
dömda och villkorligt frigivna samt förslag till konvention rörande
brottsmålsdomars internationella rättskraft. I båda fallen beslöt ECCP att
föra förslagen vidare till ministerkommittén där de nu är under övervägande.

Bland de frågor som f. n. behandlas i ECCP:s underkommittéer märks
överförande av handläggning i brottmål från en medlemsstat till en annan,
harmonisering av påföljder för vägtrafikbrott, straffrättsliga aspekter på
narkotika och narkotikamissbruk samt översyn av FN:s standard minimumregler
för fångars behandling. Under 1970 kommer man att börja arbeta
med frågor rörande bl. a. minimumregler för rättegång i den tilltalades
frånvaro samt användningen av gruppsamtalsmetoden (group counselling)
vid behandling inom fångvården. På ECCP:s program står också
samordning av kriminologisk forskning. I detta syfte ordnas årligen konferenser
för cheferna för de kriminologiska forskningsinstituten. Under
1969 har hållits en konferens av mera omfattande karaktär till vilken
medlemsstaterna kunde sända även andra representanter. I konferensen
deltog också observatörer från icke-medlemsländer i och utanför Europa.
Ämnet för konferensen var »Identifiering av de viktigaste problemen inom
kriminologisk forskning».

f) Expertkommittén för de mänskliga rättigheterna

Expertkommittén för de mänskliga rättigheterna har avslutat sina studier
beträffande de problem som följer av samexistensen mellan den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter och FN:s konventioner på
de mänskliga rättigheternas område. En rapport härom har under året
överlämnats till ministerkommittén.

I rekommendation 509, som antogs av rådgivande församlingen i januari
1968, uppmanades ministerkommittén att låta utreda frågan huruvida
medlemsstaternas nationella lagstiftning, med hänsyn till artikel 8
i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, bereder privatlivet
tillräckligt skydd mot sådana kränkningar som förövas genom användande
av moderna vetenskapliga och tekniska metoder. Ministerkommittén
har uppdragit åt experkommittén för de mänskliga rättigheterna att studera
dessa frågor. Expertkommittén inledde dessa studier vid ett sammanträde
i oktober 1969. Vid detta sökte man precisera frågeställningarna i ämnet
och skissera det skydd för privatlivet som är önskvärt i olika situationer.

3. Utbildnings- och kulturfrågor
a) Organisation

Utbildnings- och kulturavsnitten tillhör de längsta och mest omfattande
i Europarådets arbetsprogram. Huvudansvaret för utformningen och
genomförandet av dessa båda programavsnitt ligger hos kulturstyrelsen
(CCC). Verksamheten finansieras med medel från en särskild kulturfond
som styrelsen förvaltar självständigt.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

Kul tur styrelsens uppgift är att ange mål och riktlinjer för arbetet. Detaljplanering
äger rum inom följande underorgan: kommittén för högre
utbildning och forskning, kommittén för allmänna skolfrågor, kommittén
för vuxenutbildning, ungdom och sport och dokumentationscentret för utbildning
i Europa. En samlad prioritering mellan de olika programaktiviteterna
utförs av en särskild program- och budgetkommitté som sammanträder
omedelbart före kulturstyrelsens sessioner. Under kulturstyrelsens
överinseende har sedan 1963 pågått kursverksamhet inom ramen för ett
experimentellt europeiskt ungdomscentrum. Detta centrum avses bli permanent
fr. o. m. hösten 1971. Avdelningen för utbildning, vetenskap och
kultur inom Europarådets generalsekretariat fungerar som sekretariat åt
kulturstyrelsen och dess underorgan.

b) Verksamheten 1969

(i) Möten med kultur styr ds en

Kulturstyrelsens två sammanträden under år 1969 ägde rum i Strasbourg
i februari och september. Huvudpunkten på dagordningen för februarimötet
var en allmän debatt om ungdomens situation i dagens samhälle. Till grund
för diskussionen låg dels rådgivande församlingens rekommendation 531:
1968 om krisen i det europeiska samhället, dels yttranden i frågan som avgetts
av kulturstyrelsens underkommittéer. Den svenska delegationen presenterade
i debatten huvuddragen av den svenska politiken i fråga om
ungdomsstöd och stnderandemedverkan i skolan och vid universiteten.
Efter debatten antogs ett uttalande där man bl. a. betonade vikten av att
ungdomsfrågorna fick en framträdande plats inom alla sektorer av Europarådets
arbetsprogram. Särskilt framhölls att det permanenta europeiska
ungdomscentret borde kunna bli ett effektivt instrument för främjande av
internationellt ungdomsarbete.

Vid septembersessionen fastställdes 1970 års verksamhetsprogram. Vidare
diskuterades bl. a. en omorganisation av kommittén för vuxenutbildning,
ungdom och sport i syfte att införliva alla kulturfrågor med kommitténs
verksamhet. Frågan om en omorganisation hade väckts från svensk
sida vid februarisessionen.

(ii) Europeiskt ungdomscentrum

Enligt beslut av ministerkommittén skall ett permanent europeiskt ungdomscentrum
upprättas i Strasbourg i en för ändamålet särskilt uppförd
byggnad. Byggnaden skall enligt planerna vara färdigställd i september
1971 då det permanenta centrets verksamhet inleds. Under 1969 har förslag
till statuter för centret utarbetats och behandlats bl. a. inom berörda organ
under kulturstyrelsen.

(iii) Resolution som antagits av ministerkommittén
Främjande av språkundervisning i Europa.

På grundval av en rekommendation från kul turstyr elsen antog ministerkommittén
den 25 januari 1969 resolution (69)2 om ett intensifierat program
för undervisning i moderna språk i Europa. Regeringarna uppmanas
att vidga insatserna när det gäller moderna språk i skolundervisningen,
inom högre utbildning och vuxenutbildning samt inom lärarutbildning och
pedagogisk forskning. Som ett primärt mål för skolundervisningen anges

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970 19

minst ett modernt främmande språk på skolschemat för varje 10-åring i
Europa.

(iv) Fackministermöten — rådgivande församlingens rekommendation 4-97
om förstärkning och rationalisering av det internationetlt-kulturella samarbetet I

rekommendation 497, som antogs av rådgivande församlingen i september
1967, uppmanas ministerkommittén att anmoda medlemsregeringarna
att stärka det mellanstatliga samarbetet i Europa på utbildnings- och
kulturområdet bl. a. genom att göra de europeiska utbildningsministermötena
till en självständig stående konferens med egna verkställande och
rådgivande underorgan.

I sitt svar, avgivet i mars 1969, hänvisar ministerkommittén inledningsvis
till sitt år 1968 avgivna svar på församlingens rekommendation 516
om Europarådets funktioner och framtid, i vilket kommittén betonade
sin roll som samordnare av Europarådets verksamhet på olika områden.
Kommittén säger sig givetvis vara medveten om det ständiga behovet att
förbättra Europarådets struktur och arbetsmetoder när så anses påkallat.
Kommittén framhåller emellertid, att de europeiska utbildningsministerkonferenserna
fungerar tillfredsställande och anser inte att det vore tillrådligt
att institutionalisera dem.

Frågan om de europeiska utbildningsministerkonferensernas institutionalisering
m. m. har ånyo aktualiserats under 1969, dels genom dåvarande
franske utbildningsministern Edgar Faures öppningsanförande vid utbildningsministermötet
i Versailles, dels i rekommendation 567 om tjugo års
europeiskt kulturellt samarbete som antogs av rådgivande församlingen
den 1 oktober 1969.

I detta sammanhang kan nämnas att Europarådets generalsekretariat
fungerar som sekretariat för vissa fackministermöten i Europa. Under år
1969 har således det sjätte europeiska utbildningsministermötet ägt rum
i Versailles den 20—22 maj. I mötet deltog från svensk sida dåvarande utbildningsministern
Olof Palme. Under huvudtemat ”Utbildningsmöjligheter
för alla” presenterades en brittisk rapport om socialt och intellektuellt
handikappade elevers särskilda behov i undervisningen och en fransk rapport
om förskolans och de första skolårens betydelse för vidareutvecklingen
av barn från mindre privilegierade miljöer. Statsrådet Palme berörde
i ett anförande sambandet mellan utvecklingen på skolområdet och utformningen
av den eftergymnasiala utbildningen i framtiden och betonade därvid
vikten av en ökad satsning på vuxenutbildning. Han skisserade som ett
framtidsperspektiv ett utbildningssystem där insatserna inte som nu koncentreras
till ungdomsåren utan där det blir normalt att växla mellan perioder
av yrkesverksamhet och utbildning.

På inbjudan av Belgiens kulturminister har vidare ett möte i Bryssel
den 24—28 november mellan europeiska ministrar med ansvar för kulturminnesvård
och samhällsplanering hållits. Kulturminnesvårdens relationer
till stads- och regionplanering diskuterades mot bakgrund bl. a. av det
arbete på ifrågavarande område som utförts inom Europarådets ram sedan
1963.

(v) Kurser och konferenser i Sverige

Under tiden den 10 februari—14 juni genomgick 23 europarådsstipendiater
från Europas utvecklingsområden en kurs vid yrkespedagogiska insti -

Kangl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

tutet i Malmö. Kursen var den fjärde i en serie för yrkesinstruktörer i
Europarådets regi som påbörjats 1966.

Den 5—12 juli hölls en konferens i Sundsvall över temat ”kontinuerlig
utvärdering på gymnasienivå”. I konferensen som behandlade förutsättningar
och metoder för kontinuerlig utvärdering av elever i alla skolformer
som leder till högre utbildning, deltog pedagoger och skoladministratörer
från Europarådets medlemsstater.

En konferens om eterburen vuxenutbildning i kombination med andra
media och lärarledd gruppundervisning ägde rum i Lidingö den 20—24
oktober. Delegater från 16 medlemsländer samt observatörer från Finland,
Jugoslavien, Polen och Unesco deltog i konferensen som utgör ett led i
kulturstyrelsens program för studium av nya metoder inom vuxenundervisningen.

4. Sociala frågor

a) Resolutioner som antagits av ministerkommittén

(i) Säsongmässiga variationer i sysselsättningen

Resolution (69)10, som antogs den 7 mars 1969, tar närmast sikte på
vissa ekonomiska sektorer där säsongmässiga variationer i sysselsättningsläget
regelmässigt förekommer, nämligen byggnadsindustrin, jordbruket
och skogsbruket, livsmedelsindustrin samt hotell- och turistnäringarna. I
resolutionen anges att man i första hand bör söka finna metoder att eliminera
eller i vart fall minska sysselsättningsvariationerna i dessa sektorer,
varvid olika slags åtgärder anges för olika sektorer. I andra hand bör man
genom arbetsmarknads- och social-politiska åtgärder söka motverka sysselsättningsvariationernas
negativa effekter för arbetstagarna.

(ii) Arbetstagares sociala avancemang genom vidareutbildning

Resolution (69)23, som antogs den 27 juni 1969, förordar åtgärder för
vidareutbildning i syfte att underlätta för anställda att avancera inom sin
anställning eller byta arbete. I resolutionen rekommenderas bl. a. allmänna
och återkommande informationskampanjer med användande av TV, radio
och andra massmedia för att informera befolkningen om möjligheterna
till vidareutbildning och skapa intresse för sådan utbildning. Det understryks
att moderna undervisningsmetoder bör komma till användning,
förutsatt att utbildningens kvalitet kan garanteras. Utbildning av lärare
och instruktörer är särskilt viktig både i fråga om undervisningsmetoder
och tekniska framsteg. I fråga om finansiellt stöd till deltagarna anges att
sådant stöd exempelvis kan innefatta direkta bidrag av olika slag och om
nödvändigt, avlönad ledighet för vidareutbildning i enlighet med nationell
lagstiftning eller kollektivavtal. Ett forskningsprogram rekommenderas i
syfte att skapa möjligheter till samordning på europeiskt plan. Det betonas
att åtgärderna även bör ta sikte på personer som under en längre tid varit
borta från förvärvslivet p. g. a. familjeförpliktelser, sjukdom, etc. för att
ge dessa personer samma möjlighet som andra när det gäller anställning
och befordran.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

b) Sociala kommittén

Under 1969 har Europarådets sociala kommitté hållit ett sammanträde i
april och ett i oktober.

(i) Tillsammans med rådets hälsovardskommitté har sociala kommittén
antagit ett förslag till resolution med vissa rekommendationer rörande
sociala och socialmedicinska åtgärder för gamla. Förslaget kommer att underställas
ministrarnas ställföreträdare i ett enda dokument, som innefattar
jämväl de bestämmelser, som hälsovårdskommittén antagit.

(ii) Inom sociala kommittén pågår vidare diskussion rörande ett förslag
till vissa åtgärder till skydd för unga arbetstagare (Young Workers’
Statute). Förslaget har framlagts vid kommitténs sammanträde i november
och har nyligen varit på remiss hos medlemsstaternas regeringar.

(iii) Inför kommittén har framlagts en rapport rörande skydd i socialt
och juridiskt hänseende för ogifta mödrar och deras barn. I fråga om det
sociala skyddet har ett förslag till resolution antagits, medan rapporten i
Övriga delar efter ytterligare behandling av sociala kommittén avses hänskjutas
till rådets kommitté för juridiskt samarbete (CCJ).

(iv) En stipendiatgrupp för samordnad social forskning lade vid novembersammanträdet
fram en undersökning rörande individuella sociala åtgärder
till förebyggande av familjens upplösning, vanvård av barn samt
ungdomsbrottslighet. Undersökningen skall efter en första allmän debatt i
kommittén behandlas vid kommande sammanträden.

(v) Inom kommittén har vid flera tillfällen diskuterats hur katastrofhjälp
bör organiseras och planeras dels på det nationella planet, dels genom
att medlemsstaterna träffar avtal om bilateralt eller multilateralt bistånd
i händelse av katastrof. Utredningar i ärendet pågår och ärendet har uppskjutits
till ett kommande sammanträde.

(vi) Ett annat ämne som är föremål för överläggningar inom kommittén
är frågan om kvinnans sociala ställning i Europa Ytterligare diskussioner i
frågan kommer att äga rum.

(vii) Under t lera sammanträden med kommittén har diskuterats vilka
ämnen som borde föras upp på dagordningen för en planerad konferens med
Europas arbets- och socialministrar. Många olika förslag till ämnen har
framlagts och frågan avses att ytterligare diskuteras vid kommitténs möte i
april 1970.

5. Hälsovårdsfrågor

a) Resolution som antagits av ministerkommittén
Åtgärder för att minska hälsofarligt buller

I resolution (69)1, som antogs den 25 januari 1969, rekommenderas medlemsregeringarna
att vidtaga vissa åtgärder för att förebygga och minska
förekomsten av hälsofarligt buller samt att fastställa vissa normer för bullermätning.

Ministerkommittén, som utgår från världshälsovårdsorganisationens definition
av hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt
välbefinnande, konstaterar att starkt buller, såsom detta utvecklas och förekommer
i dagens industrialiserade samhälle, kan vara i hög grad hälsovådligt,
samt att det är en mänsklig rättighet att erhålla skydd mot de skador,
som kan förorsakas av kraftiga bullerstörningar. Ministerkommittén kon -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

staterar därför att det är av vikt att delge medlemsregeringarna vissa samlade
erfarenheter av bullerbekämpning samt föreslår att en serie av kommittén
antagna rekommendationer får ligga till grund för arbetet med att
söka sänka den allmänna bullernivån samt att inskrida mot bullerskadorna.

Bland rekommendationerna märks en uppmaning att redan i skolan sprida
upplysning om buller och dettas skadliga verkningar. Denna informationsverksamhet
bör utsträckas till industri och näringsliv samt följas upp
med särskilda kampanjer i massmedia, riktade till större grupper av medborgare.
Insatser i administrativ ordning och inom ramen för arbetarskydd
och den allmänna ordningsstadgan rekommenderas likaledes. Därvid bör
särskild uppmärksamhet ägnas maskiner, motortrafik och flygplatser.

Den i moderna fastigheter mångenstädes omvittnade bullerplågan liksom
en ur bullerskyddssynpunkt ändamålsenlig stadsplanering är föremål för
särskilda rekommendationer, vari anges vissa gränsvärden för buller vilka
inte bör överskridas.

Forskning rörande bullerproblem rekommenderas, varvid den psykologiska
effekten av buller särskilt bör beaktas.

Medlemsregeringarna anmodas slutligen att vart tredje år inkomma med
en rapport till rådet om vidtagna eller planerade åtgärder på detta område.

b) Europeiska liälsovårdskommittén

Under 1969 har Europarådets hälsovårdskommitté hållit två sammanträden,
ett i mars och ett i november.

(i) En rapport om de medicinska synpunkterna på förebyggandet av trafikolycksfall
har godkänts av kommittén.

I samband med studiet av trafikolyckor har kommittén beslutat tillsätta
en arbetsgrupp för att utarbeta formulär för insamling av sådana uppgifter
som erfordras för en epidemiologisk bedömning av trafikolycksfall. Man
skall sikta till att söka pröva dessa inom försöksområden i olika länder.

För 1970 har beslutats att såsom ämne för ett koordinerat stipendieprogram
föreslå ”Olycksfall i barnaåren som ett hälsovårdsproblem”.

(ii) Efter utredning av en arbetsgrupp har kommittén antagit ett förslag
till rekommendation till regeringarna om åtgärder för att minska kostnaderna
för medicinsk behandling.

(iii) Kommittén har fortsatt sitt arbete på att utforma en organisation för
att tillhandahålla en europeisk standard för blodfärgämne. Denna organisation
avses administreras av det statliga institutet för folkhälsan i Nederländerna
och tills vidare få ekonomiskt stöd av Europarådet.

(iv) Hälsovårdskommittén har godtagit ett förslag till rekommendation till
regeringarna rörande de medicinska synpunkterna på sport. I rekommendationen
understryks särskilt betydelsen av att det i varje land finns en central
institution för sportsmedicin samt att sportsmedicin ingår i undervisningen
för blivande läkare och även för specialister.

(v) Kommittén har genom en arbetsgrupp utarbetat rekommendationer
till regeringarna om minimikrav för utbildning av laboratorietekniker för
att möjliggöra utbyte av sådana mellan medlemsstaterna. Efter en ingående
diskussion har ifrågavarande rekommendation antagits. Vidare har en arbetsgrupp
för att utröna minimikraven på utbildning av den lägre utbildade
laboratorieteknikerpersonalen tillsatts.

(vi) Frågan om överförande av stoft efter avliden har varit föremål för
ingående diskussion vid flera sammanträden. Ett förslag till rekommenda -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

tion i ämnet avses underställas en juridisk arbetsgrupp med hänsyn till att
det redan finns ett internationellt avtal till vilket vissa länder anslutit sig.

(vii) Arbetet på blodgivningsområdet har fortsatt. Kommittén har undersökt
olika möjligheter att förbättra standarden vid blodtransfusioner genom
bättre utbildad personal. Vidare har risker i samband med användandet av
olika sorters material studerats.

(viii) En rekommendation i syfte att vid behov underlätta överförandet av
modersmjölk från ett land till ett annat har antagits av kommittén

(ix) Slutligen kan nämnas att en expertgrupp tillsatts för att utröna varför
fluoridering för att förebygga karies ej genomförts i ett stort antal europarådsstater.

6. Miljövårdsfrågor

Europarådet har under året omorganiserat sekretariatet för naturvårdsarbetet
och satt upp en ny byrå för miljö- och naturvårdsfrågor.

Europarådets naturvårdskommitté har under året i stor utsträckning koncentrerat
arbetet på förberedelserna för det europeiska naturvårdsåret 1970
och konferensen i Strasbourg 9—12 februari 1970 om ”Miljövården i morgondagens
Europa”. Arbetet inför året har i Sverige uppdragits åt statens
naturvårdsverk. En särskild nationalkommitté har bildats med jordbruksminister
Ingemund Bengtsson som ordförande.

Naturvårdskommittén har under året även behandlat frågor om samarbete
med den europeiska kommunkonferensen och beaktande av landskap och
natur vid regionplaneringen. Den sistnämnda frågan har lett till att ministerkommittén
den 31 oktober 1969 antagit en resolution (69)36 i vilken medlemsstaterna
och i synnerhet den europeiska regionministerkonferensen rekommenderas
att bl. a. verka för att naturvårdsfrågorna beaktas i all regional
planering och att de områden som är särskilt värdefulla ur naturvårdssynpunkt
värdegraderas så de kan vägas mot andra intressen i planarbetet.

Ministerkommittén har vidare — bl. a. mot bakgrund av Torrey-Canyonlcatastrofen
— den 31 oktober 1969 antagit en resolution (69)37 i oljeskyddsfrågor
i vilken medlemsländerna anmodas att vidtaga åtgärder för att bl. a.
intensifiera forskningen angående följderna för den marina floran och faunan
av oljeutsläppen och vidtaga alla tänkbara åtgärder för att framdeles
förhindra liknande olyckor.

7. Arbetsmarknadsfrågor

Resolutioner som antagits av ministerkommittén
(i) Migrerande arbetares återvändande till sitt hemland.

Resolution (69)7, som antogs den 7 mars 1969, tar upp de problem som möter
migrerande arbetare vid återvändandet till hemlandet. Dessa problem
gäller ofta såväl sysselsättningen som bostadsanskaffandet och det är därför
viktigt att utvandringsländerna förbättrar sin service härvidlag. Särskilt
samarbete bör också komma till stånd med utvandrings- och invandringsländerna
i vad gäller exempelvis godkännande av utbildning och yrkeskunskaper
som förvärvats vid vistelse utanför hemlandet, planering av barnens
skolgång och överföring av sparmedel till hemlandet.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

(ii) Billiga bostäder för migrerande arbetare

Resolution (69)8, som antogs den 7 mars 1969, förordar särskilda åtgärder
i fråga om bostadsförsörjningen för migrerande arbetare. Medlemsländerna
uppmanas sörja för att särskilda program för anskaffning, inspektion och
produktion av bostäder för migrerande arbetare kommer till stånd.

(iii) Immigranters deltagande i verksamheten inom de företag i vilka de
arbetar

Resolution (69)9, som antogs den 7 mars 1969, understryker, att invandrare
bör ha samma möjligheter som det egna landets arbetare att deltaga i den
verksamhet som förekommer inom ett företag. Detta gäller särskilt möjligheterna
att välja och bli vald till förtroendeman, att deltaga i fackligt arbete
och att ha samma villkor i fråga om förmåner, arbetsförhållanden och anställningstrygghet
som övriga anställda.

Ovannämnda tre resolutioner ansluter sig till det arbete med utarbetande
av en stadga för migrerande arbetare som pågår inom en särskild kommitté.
Nyligen har därjämte inletts ett kommittéarbete med syfte att förbättra
praktikantutbytet mellan medlemsländerna.

8. Kommun- och regionfrågor

Ministerkommittén har under år 1969 beslutat att den s. k. ad hoc-kommittén
för samarbete i kommun- och regionfrågor skall få samma fasta
ställning som övriga expertkommittéer. Dess uppgift är att bistå ministerkommittén
i behandlingen av rådgivande församlingens och kommunkonferensens
förslag och förbereda ställningstaganden i frågor som rör bl. a.
den regionala och lokala strukturen i olika länder, finansieringsfrågor i anslutning
till de kommunala och regionala organen, kommunernas roll i den
fysiska planeringen och uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun.

Kommittén har haft sitt tredje möte i Strasbourg den 27—31 oktober 1969.

Vid mötet diskuterades bl. a. skillnader i den lokala och regionala strukturen
i olika länder. Till grund för diskussionerna låg ett från medlemsländerna
insamlat och bearbetat material om regionplanering och regional indelning
i olika länder samt en analys av den kommunala ekonomin i ett antal
större kommuner.

Kommittén förbereder vidare insamling av uppgifter om kommunernas
och de regionala organens roll i regionplaneringen och den fysiska planeringen
i övrigt, avfolkningsområdenas problem samt kommunernas ansvar
för att bekämpa vattenföroreningarna.

9. övrigt
Europarådets budget

Det svenska bidraget till Europarådets budget för 1969 utgjorde omkr.
1 128 000 kr. Den totala budgeten belöpte sig till omkr. 45 527 000 kr.

Stockholm i februari 1970.

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700079