Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967 (Regeringens skrivelse 1967:133)

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Nr 133

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation;
given Stockholms slott den 12 maj 1967.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed lämna riksdagen
redogörelse för Nordiska rådets femtonde session i Helsingfors den
1—6 april 1967.

GUSTAF ADOLF

Lennart Geijer

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 133

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 12 maj 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Edenman, Johansson, IJolmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Geijer, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
redogörelse till riksdagen för Nordiska rådets femtonde session och anför.

Nordiska rådets femtonde session ägde rum i Helsingfors den 1—6 april
1967. Vid denna session antog rådet 31 rekommendationer, riktade till regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har med skrivelse den 10 maj 1967
lämnat Kungl. Maj :t en redogörelse för rådets femtonde session. Skrivelsen
och redogörelsen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t delger riksdagen den avgivna redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Ggllensten

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets femtonde session i Helsingfors den 1—6 april 1967 jämte
en bilaga.

Stockholm den 10 maj 1967

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation
LEIF CASSEL

Gustaf Petrén

■i''h -Vy w>

■ ; • .

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets femtonde session
i Helsingfors den 1—6 april 1967

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:

statsminister Tage Erlander,
ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,
statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,
statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Olof Palme,
statsrådet Svante Lundkvist,
statsrådet Krister Wickman

och följande valda medlemmar:
andre vice talman Leif Cassel,
riksgäldsfullmäktig Birger Andersson,
rektor Dagmar Ranmark,
bankofullmäktig Yngve Holmberg,
redaktör Birger Lundström,

Landsorganisationens ordförande Arne Geijer,

lantbrukare Sven Sundin,

redaktör Folke Björkman,

ombudsman Sigrid Ekendahl,

talman Fridolf Thapper,

professor emeritus Bertil Ohlin,

f. d. statsrådet Gösta Skoglund,

lantbrukare Einar Gustafsson,

expeditör Sven Mellqvist.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen;
typograf Lars Larsson,
journalist Ingrid Segerstedt Wiberg,
sekreterare Nils Kellgren.

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes riksdagsledamot Eino Siren,
Finland, samt till vice presidenter 1''olketingsmedlem Poul Hartling, Danmark,
chefredaktör Siguröur Bjarnason, Island, redaktör Trygve Bratteli,
Norge, och andre vice talman Leif Cassel, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet
(13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska
utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska
utskottet (17 medlemmar).

De svenska medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:
Juridiska utskottet:

herrar Lars Larsson (ersättare för herr Georg Pettersson),

Mellqvist,

fru Segerstedt Wiberg (ersättare för fru Gärde Widemar),

Kulturutskottet:
herr Thapper,
fröken Ranmark,
herr Björkman,

Socialpolitiska utskottet:
herr Birger Andersson,
fru Ekendahl,
herr Gustafsson i Kårhy,

Trafikutskottet:
herrar Cassel

Lundström (vice förman),

Skoglund,

Ekonomiska utskottet:

herrar Arne Geijer (förman),

Holmberg,

Ohlin,

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltog i juridiska utskottet statsrådet Kling, i kulturutskottet statsrådet
Edenman och i ekonomiska utskottet statsminister Erlander, statsrådet
Lange och statsrådet Wickman.

Kungl. Mnj. ts skrivelse nr 133 år 1961

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) uppdelas i fyra olika grupper: av medlemmar
väckta förslag (s. k. A-saker), regeringsförslag (s. k. B-saker),
berättelser (s. k. C-saker) och meddelanden från regeringarna jämlikt 11 §
stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet
tidigare beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Efter föregående
session kvarstod 31 i rådet anhängiga A-saker och en B-sak. Under tiden
intill femtonde sessionen hade väckts ytterligare 41 nya medlemsförslag,
därav 4 tilläggsförslag och 2 ändringsförslag. Därjämte hade 1 nytt regeringsförslag
tillkommit. Sammanlagt 13 berättelser överlämnades av regeringarna
i anledning av femtonde sessionen till rådet, däribland sådana
avgivna av Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska kommittén,
Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete, Nordiska
arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål
och Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsinål. Regeringarnas meddelanden
rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer hade
givit upphov till 128 D-saker. Vid tidpunkten för sessionen var sålunda i
rådet anhängiga 72 A-saker, 2 B-saker, 13 C-saker och 128 D-salter.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade
arbetsformer beslöt rådet uppdraga åt presidiet att hänvisa väckta saker
till utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten,
som fördelat inkomna saker på utskotten. Förberedelserna av sakerna bär
därefter omhänderhafts av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden
med förslag till rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa
färdigbehandlats av utskotten. Härjämte hade utskotten för presidiet föreslagit
vilka saker som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter
presidiet uppgjort ett slutgiltigt förslag till saklista för sessionen. Jämlikt
§ 9 arbetsordningen för rådet fastställde rådet vid sitt första möte under
sessionen saklistan, varvid rådet följde presidiets förslag oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å saklistan
för sessionen. Denna kom att omfatta 43 A-saker (av vilka 21 anhängiggjorts
redan före fjortonde sessionen), 2 B-saker (av vilka 1 anhängiggjorts
redan före fjortonde sessionen), 7 C-saker och 60 D-saker. Rådet
bemyndigade utskotten att lägga till handlingarna de meddelanden och berättelser,
som avgivits till sessionen men icke upptagits å saklistan.

Beträffande 31 av A-sakerna, 1 B-sak och 17 av D-sakerna förelåg av
respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.
Dessa saker kunde företagas till omedelbar behandling i rådets plenum med
undantag av 1 A-sak och 1 D-sak, vilka på förslag av arbetsutskotten återförvisades
vid sessionen till vederbörande utskott för förnyad behandling.
I dessa två liksom i de av utskotten före sessionen ej färdigbehandlade men

8 Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

å saklistan uppförda sakerna avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Vid ett möte mellan de nordiska ländernas statsministrar och Nordiska
rådets presidium i Reykjavik den 17 februari 1965 hade beslutats, att en
rapport om under tiden sedan föregående rådssession gjorda framsteg i
det nordiska samarbetet skulle sammanställas. Rapporten hade liksom inför
fjortonde sessionen ombesörjts av rådets presidium på grundval av material,
som regeringarna tillhandahållit. Vidare hade enligt 22 § arbetsordningen
för rådet presidiet utarbetat en rapport rörande sin verksamhet under
tiden efter rådets närmast föregående session. De båda rapporterna utgjorde
underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens början, den s. k.
generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning III nedan. Efter
debattens slut lades rapporterna till handlingarna. Tillika förelåg eu rapport
från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt, vars behandling fortsätter
i kulturutskottet.

Vid mötet mellan presidiet och statsministrarna på Marienborg den 30
november—1 december 1966 beslöts att vid femtonde sessionen på försök
skulle införas ett frågeinstitut. Medlemmar av rådet erhöll sålunda möjlighet
att framställa fråga till någon regering eller viss regeringsrepresentant
i ämne som behandlas i något meddelande eller någon berättelse
till sessionen. I samband med femtonde sessionen framställdes och besvarades
sammanlagt 13 frågor av vilka 1 ställts i anslutning till en C-sak och
12 i anslutning till D-saker.

Vid sessionen antogs 31 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Rilaga). Då i det följande
annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits
enhälligt. Likaså har, då annat icke angives, samtliga i omröstningen
deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 37 av valda medlemmar väckta förslag
samt 1 regeringsförslag fortsätter i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Ändringar i Nordiska rådets stadga och arbetsordning; representation
för Färöarna i rådet

En fråga, som väckte stor uppmärksamhet under rådssessionen, gällde
representation för Färöarna i Nordiska rådet. Frågan hade anhängiggjorts
genom ett regeringsförslag, i vilket Danmarks regering hemställer, att sådana
ändringar genomföres i rådets stadga, att Färöarnas lagting inom sig
får utse två medlemmar av rådet och att också Färöarnas landstyre får utse
en representation bland sina medlemmar. Behandlingen i rådet hade förberetts
genom överläggningar i saken i de nationella delegationerna. Det

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

klarlades därvid att meningarna var synnerligen delade om lämpligheten av
att ändra rådets karaktär från att för närvarande vara ett samarbetsorgan
mellan regeringar och parlament i fem suveräna stater till att bli ett organ
med likvärdig representation jämväl för sådana delar av dessa fem länder,
som utrustats med mer eller mindre vittgående självstyrelse. Frågan blev
icke slutbehandlad vid sessionen utan behandlingen kommer att fortsätta
i juridiska utskottet. Förhandlingar mellan regeringarna förutsättes komma
alt äga rum i saken, eventuellt i samråd med rådets presidium.

I samband med nyssnämnda regeringsförslag har behandlats ett medlemsförslag,
väckt av rådets presidiemedlemmar, däribland herr Cassel,
om en allmän revision av Nordiska rådets stadga och arbetsordning. Bl. a.
beröres i medlemsförslaget möjligheter att i stadgan införa regler, som
angår rådets kompetens, och bestämmelser om rätt för rådet att anställa
gemensam personal. Arbetsordningen kräver omarbetning med hänsyn till
att denna en gång utarbetats med tanke på att rådets hela verksamhet var
koncentrerad till de årliga sessionerna. Sedermera har rådets arbete kommit
att utbredas över hela året. Reglerna bör nu anpassas till detta nya läge.
Medlemsförslagets behandling hann blott påbörjas i juridiska utskottet.

2. Minskad användning av dödsstraff

I ett medlemsförslag, väckt av fru Segerstedt Wiberg, hade tagits upp
frågan om en gemensam aktion av de nordiska ländernas regeringar för att
inom Förenta Nationernas organ påskynda behandlingen av frågan om begränsningen
av användning av dödsstraff för åsiktsförbrytelser och liknande
brott. Ifrågavarande spörsmål är till behandling inom FN :s ekonomiska
och sociala råd (ECOSOC) och dess underorgan. Förslaget i FN syftar
till att få till stånd en FN-resolution, i vilken medlemsstaterna uppmanas
dels att anmäla alla politiska dödsdomar till FN:s generalsekreterare
eller till något FN-organ, som handhar frågor om de mänskliga rättigheterna,
för att där registreras, dels att icke tillåta en sådan dom gå i verkställighet
förrän tidigast sex månader efter denna registrering.

Juridiska utskottet uttalar i sitt betänkande att de nordiska länderna
utan vidare stöder alla strävanden som går ut på att begränsa användningen
av dödsstraff. Emellertid hade för utskottet upplysts, att den svenska regeringen,
som är medlem av FN :s kommission för de mänskliga rättigheterna,
vidtagit åtgärder för att få fram ett dylikt resolutionsförslag, som
syftar till att begränsa användningen av dödsstraff, till snar behandling
i ECOSOC redan vid detta råds nästkommande möte. Utskottet fann att något
ytterligare knappast kunde göras av de nordiska ländernas regeringar
och hemställde, att rådet inte måtte företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.
Detta blev också rådets beslut.

Kangl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

3. Ändring i avtalslagen

Ett praktiskt betydelsefullt civilrättsligt spörsmål upptogs i ett medlemsförslag,
väckt av bl. a. fröken Ranmark, avseende införande av en särskild
betänketid vid ingående av avtal under vissa omständigheter. Förslagsställarna
önskade att rådet skulle rekommendera regeringarna att
undersöka möjligheterna för att få till stånd en bestämmelse i avtalslagen
och i avbetalningslagen, som ger köparen rätt att frånträda ett ingånget
avtal inom en viss kort frist från avtalets träffande.

På grundval av ett omfattande remissmaterial kunde juridiska utskottet
konstatera, att det otvivelaktigt inte kan riktas någon kritik mot säljarens
uppträdande vad gäller den övervägande delen av avbetalningshandeln.
Det ligger också i konsumenternas intresse att varor kan köpas på kredit i
den form, som avbetalningshandeln medger. Men trots detta finns det
orsak antaga att det förekommer vissa missbruk, särskilt i samband med
sådana kontrakt, som avslutes då säljaren eller hans agent oombedda inställer
sig hemma hos köparen. Mindre erfarna konsumenter kan då bli
förledda att ingå avtal eller göra beställningar, vilka mot bakgrund av deras
ekonomiska situation och deras behov ter sig oöverlagda och stundom helt
enkelt oförnuftiga. Utskottet ansåg det föreliggande materialet ge underlag
för att företaga en undersökning av behovet av ett skydd i en eller annan
form för konsumenter i den givna situationen. En undersökning bör omfatta
alla typer av ömsesidigt förpliktande avtal, t. ex. köpe-, försäkrings-,
abonnemangs- och serviceavtal.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 15) till
regeringarna om att undersöka behovet av och överväga innehållet i en
skyddsregel i avtalslagen för de tillfällen, då avtal ingås eller beställningar
göres i samband med att den ena parten oombedd kommer till den andra
partens hemvist eller liknande ställe. Rekommendationen antogs med 50
röster mot 6. 1 medlem avstod från att rösta. För rekommendationen röstade
alla i omröstningen deltagande svenska medlemmar utom herr Cassel,
som röstade nej, och herr Björkman, som avstod från att rösta.

t. Godtrosförvärv av lös egendom

En fråga som under flera år sysselsatt rådet gällde regler om tredje mans
förvärv i god tro av lösöre, som avhänts rätte ägaren genom brott. Läget är
för närvarande att på denna punkt tillämpas i Danmark och Norge vindikationsprincipen,
d. v. s. den ursprunglige ägaren har rätt att utan vidare
få tillbaka sitt gods från den, som i god tro köpt det, medan i Finland och
Sverige huvudregeln är att extinktionsregeln tillämpas, d. v. s. den goda
tron hos den, som förvärvat godset, utsläcker den föregående ägarens rätt.
Sedan på rådets föranstaltande frågan utretts, hade danska regeringen i
ett regeringsförslag hemställt om rådets yttrande i saken.

Efter ingående överväganden hade juridiska utskottet kommit fram till

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

att man nu borde gå över till att överallt i huvudsak tillämpa extinktionsprincipen,
bortsett från sådana fall då rätte ägaren frånhänts godset genom
stöld, rån eller grovt tvång. Efter en förberedande omröstning antog rådet
en rekommendation (nr 13), vari rådet hemställde till regeringarna att mot
bakgrund av de redan företagna utredningarna söka få till stånd en likartad
nordisk lagstiftning om förvärv av lösöre i god tro, som — bortsett
från de fall då godset avhänts ägaren genom stöld, rån eller annat grovt
tvång — bygger på en allmän extinktionsregel. Vidare tillägges i rekommendationen
att, om likartade regler icke kan helt uppnås då fråga är om
stöld, rån eller grovt tvång, lagförslaget måtte avfattas på sådant sätt att
man i rättstillämpningen kan väntas i största möjliga omfattning komma
till samma resultat i alla länderna. Rekommendationen antogs med 47 röster.
Tre medlemmar avstod från att rösta (däribland fru Ekendahl och fru
Segerstedt Wiberg).

5. Revision av äktenskapslagsliftningen

Den nordiska äktenskapslagstiftningen tillkom i huvudsak i senare delen
av 10-talet. Det har sedan länge stått klart att vår tids förändrade förhållanden
nödvändiggör en revision av den. År 1955 antog också Nordiska
rådet en rekommendation till regeringarna om att undersöka förutsättningarna
för revision av den i de nordiska länderna gällande äktenskapslagstiftningen
bl. a. vad gäller förmögenhetsförhållandena i äktenskap. Kommittéer
tillsattes för frågan, och 1964 avgav tre av dem sina betänkanden.
Särskilt en fråga har därvid väckt intresse, nämligen frågan om otrohetens
betydelse i samband med upplösning av äktenskap. I ett tilläggsförslag,
väckt i januari 1966 av bl. a. fru Gärde Widemar, föreslogs en rekommendation
till regeringarna om att på grundval av innehållet i de avgivna betänkandena
söka åstadkomma ytterligare likformighet vad gäller lagstiftningen
i de nordiska länderna om äktenskaps ingående och upplösning.
Därvid borde man särskilt eftersträva att nå överensstämmelse beträffande
skilsmässobestämmelserna, så att den nuvarande rättsenheten på området
ej skulle gå förlorad.

Under frågans behandling i juridiska utskottet utkristalliserades tre olika
meningar. Alla önskade, att på grundval av lämnade betänkanden och förslag
få till stånd ökad likformighet i de nordiska ländernas lagstiftning om
äktenskaps ingående och upplösning men på skilda vis. En grupp, vilken
fick representera utskottet, önskade att i alla länderna regeln om otrohets
rättsverkan skulle ändras i enlighet med vad som föreslås i det norska
kommittébetänkandet, enligt vilket otrohet skulle även framgent förbli
grund för omedelbar skillnad, dock med den begränsningen, att domstolen
skulle få möjlighet att besluta om separation (hemskillnad) i stället för
äktenskapsskillnad, när hänsyn till makarnas gemensamma barn eller andra
vägande skäl talar därför. Denna regel borde också tillämpas vad gäller

12 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

otrohet under liemskillnadstiden. Heraskillnadstiden borde bestämmas till
1 år. För denna mening röstade de tre svenska medlemmarna av utskottet
(fru Gärde Widemar, herr Mellqvist och herr Georg Pettersson). — I en
utförlig reservation argumenterade några medlemmar av rådet för upprätthållande
av nuvarande regler. Enhetligheten i den nordiska lagstiftningen
skulle sålunda åstadkommas genom att i alla länderna regeln om den
förorättade makens rätt till skilsmässa på grund av den andra makens
otrohet skulle bevaras oändrad och att det, oavsett om makarna är eniga
om att önska skillnad i äktenskapet eller ej, fastställes två frister på ej
mindre än 1 och 2 år för äktenskapsskillnad efter föregående separation
(hemskillnad). — I en annan reservation önskade några utskottets medlemmar
att likformigheten skulle åstadkommas genom att reglerna om
otrohets rättsverkan ändrades därhän, att äktenskapsbrott ger den förfördelade
parten rätt allenast till separation (hemskillnad) och att fristen
för att erhålla äktenskapsskillnad efter föregående separation bestämmes
till antingen 1 år eller 1 1/2 år. — Företrädarna för alla tre meningarna
byggde på grundtanken att äktenskapets ställning borde stärkas. Detta ansågs
av några lämpligast ske genom att otrohet leder till omedelbar äktenskapsskillnad,
medan andra menade att det funnes större möjlighet att bevara
äktenskap, om tillfälliga avvikelser från den äktenskapliga troheten
icke kan leda till omedelbar äktenskapsskillnad utan i stället möjlighet
skapas för makarna att under någon tid överväga situationen.

Vid den första omröstningen ställdes den första reservationen mot den
andra; därvid segrade den första med 36 röster mot 20. Sedan utskottets
förslag därefter segrat över första reservationen med 39 röster mot 23, antogs
utskottets förslag som rådets rekommendation (nr 7) med 36 röster
mot 17, 9 medlemmar avstod från att rösta. Alla i omröstningen deltagande
svenska medlemmar röstade för rekommendationen utom herr Björkman.
Herr Holmberg och fru Segerstedt Wiberg avstod från att rösta.

6. Rättsliga frågor berörande press och radio

Till denna sektor hör två vid sessionen behandlade spörsmål, nämligen
dels frågan om ett förbättrat anonymitetsskydd för uppgiftsmeddelare till
tidningar, väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg, dels ock frågan om en enhetlig
nordisk lagstiftning rörande beriktigande i radio och TV, väckt av
bl. a. herr Ohlin.

Vad först gäller frågan om förbättrat anonymitetsskydd önskade förslagsställarna
att införandet av likartade effektiva regler i Norden skulle
utredas. Juridiska utskottet kunde konstatera att, sedan förslaget väcktes
i mars 1965, en utveckling ägt rum på området. 1 mars 1966 genomfördes
i Finland en ändring av rättegångsbalkens och tryckfrihetslagens regler,
varigenom förläggare, boktryckare, redaktörer och annan redaktionspersonal
generellt fritages från skyldighet att avge vittnesutsaga om vem som

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

författat en artikel eller vem som varit meddelare. Vidare har i Sverige
offentlighetskommittén vid årsskiftet 1966/67 lagt fram förslag om sådana
ändringar i rättegångsbalken, att boktryckare, förläggare och andra som
har medverkat till tryckning av en skrift eller dennas utgivning (d. v. s. i
första hand journalister) ej skall kunna höras som vittnen vid domstol om
vem som lämnat dem viss upplysning, en regel som dock föreslås skola
vidkännas vissa undantag. Genom dessa ändringar i lagstiftningen kommer
de största bristerna i den nordiska lagstiftningen att ha avhjälpts. Med
hänsyn härtill föreslog utskottet, att rådet icke skulle företaga sig något
i anledning av medlemsförslaget. Detta blev också rådets beslut.

Förslaget om en enhetlig nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande
i radio och television framkallade starkt delade meningar vid sessionen.
Spörsmålet hade redan tidigare varit uppe i Nordiska rådet, nämligen 1963,
då saken gällde om det över huvud taget var möjligt att få en enhetlig lagstiftning
om radions juridiska ansvar. I detta komplex ingick också frågan
om beriktigande. Rådet antog då en rekommendation i ärendet, men sedan
regeringarna meddelat, att förutsättningar icke förelåge för en enhetlig lagstiftning,
beslöt Nordiska rådet vid sin tolfte session år 1964 förklara rekommendationen
slutbehandlad. I detta läge hade förslagsställarna återupptagit
det mera begränsade spörsmålet om rätt till beriktigande. De
hemställde att rådet skulle rekommendera regeringarna att förbereda och
utarbeta enhetlig nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande av oriktiga
upplysningar i radio- och TV-sändning.

Behandlingen av medlemsförslaget hade uppskjutits i avvaktan på att
radioföretagen själva skulle lösa frågan. Normer för beriktigande i nordisk
rundradio antogs slutligen vid ett nordiskt radiochefsmöte i Helsingfors
den 4—5 maj 1966, vilka dock ännu icke överallt satts i kraft. I rådet kom
spörsmålet att gälla huruvida denna frivilliga ordning, som saknar stöd
i lag, skulle anses till fyllest eller om viss ramlagstiftning i ämnet borde
fordras. Juridiska utskottet delade sig i saken i två hälfter. Den ena bestående
av sju medlemmar (däribland herr Mellqvist och herr Georg Pettersson)
föreslog att rådet inte skulle företa sig något i anledning av lagförslaget,
medan de sex återstående medlemmarna (däribland fru Gärde
Widemar) föreslog en rekommendation, vari regeringarna anbefalldes att
utarbeta förslag till likartad nordisk ramlagstiftning om rätt till beriktigande
av oriktiga upplysningar i radio- och TV-sändningar. Grundtanken
bakom detta förslag var att radioföretagen skulle i lag åläggas att tillhandahålla
en beriktigandeordning. Vid omröstningen om rekommendationsförslaget
erhöll detta 31 röster, medan 30 röstade mot och 1 avstod från att
rösta. Då den för en rekommendations antagande föreskrivna ja-majoriteten
icke uppnåtts, beslöt rådet härefter att icke företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget. För förslaget till rekommendation röstade

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

bl. a. herrar Björkman, Cassel, Holmberg, Lundström, Skoglund och Ohlin.
Mot förslaget röstade bl. a. herr Birger Andersson, fru Segerstedt Wiberg,
herr Gustafsson i Kårby, fru Ekendahl, fröken Ranmark, herrar Lars Larsson,
Mellqvist, Sundin och Thapper.

7. Djurskyddslagstiftning

En rekommendation nr 1/1958 om samordnade fridlysnings- och jakttider
för vissa djurarter har länge sysselsatt rådet. Då några större framsteg ej
kunnat noteras, anordnade juridiska utskottet en konferens i dessa ämnen
i Bergen i oktober 1966. Samtidigt handlades ett medlemsförslag i saken
(A 106). I avvaktan på att dettas behandling blir färdig ansåg utskottet
att rekommendationen av 1958 kunde avskrivas från vidare handläggning.
Rådet beslöt på förslag av utskottet att lägga meddelandena rörande rekommendationen
till handlingarna och anse spörsmålet färdigbehandlat.

8. Övriga saker

Frågan om formerna för administration av samnordiska institutioner
hade väckts i rekommendation nr 15/1966. Rekommendationen gick ut
på att vissa grundsatser borde följas vid uppbyggnad och drift av sådana
institutioner i framtiden. Sedan regeringarna i meddelande upplyst att de
ämnade följa de anvisade riktlinjerna, ansåg sig rådet kunna betrakta rekommendationen
såsom färdigbehandlad.

Rekommendation nr 29/1964 om samordning av planläggning rörande
begagnande av mark för fritidsändamål har icke föranlett några egentliga
åtgärder från regeringarnas sida. Då det sålunda visat sig icke föreligga
förutsättningar för en samordning på området, beslöt rådet på förslag av
utskottet lägga meddelandena om rekommendationen till handlingarna och
anse spörsmålet slutbehandlat.

Samma öde rönte rekommendation nr 8/1962 om likartade bestämmelser
mot alkoholmissbruk i luftfartslagstiftningen. Även här har det ej lyckats
rådet att få till stånd likartade regler. Alltjämt gäller sålunda olika
regler rörande alkoholförtäring och förande av luftfartyg i de nordiska
länderna. Rådet beslöt på utskottets förslag att anse rekommendationen
som slutbehandlad.

Juridiska utskottet har beslutat ägna ökad uppmärksamhet åt hur åtgärderna
att motverka olj ef öroreningar i havet skall kunna effektiviseras.
Rekommendation nr 9/1965 handlar om detta problem. Utskottet har beslutat
anordna en konferens om saken. I avbidan härpå beslöt rådet lägga
meddelandena till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden till nästa
session.

Frågan om boxningens skadeverkningar berördes även vid denna rådssession.
I meddelandet hade upplysts, att en i anledning av rekommendation
nr 15/1963 igångsatt utredning om dessa skadeverkningar kunde be -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

räknas vara färdig under första delen av 1967. Saken upptogs också i ett
spörsmål till danska regeringen. På förslag av utskottet ansåg sig dock
rådet kunna lägga meddelandet till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden
vid nästa session.

I en rekommendation nr 11/1961 om samordning av vissa avdragsregler
vid inkomstbeskattning m. in. behandlas ett flertal skatterättsliga spörsmål
avseende dem som överflyttar från ett nordiskt land till ett annat.
Under årens lopp har det emellertid visat sig alt regeringarna är obenägna
att genomföra de åtgärder, som rådet rekommenderat. På förslag av juridiska
utskottet, som utgått från att det ej skulle gå att uppnå några resultat,
beslöt rådet att lägga meddelandena till handlingarna och anse rekommendationen
såsom slutbehandlad.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Ett medlemsförslag om nordiskt forskningssamarbete hade väckts av
bl. a. fröken Ranmark till sessionen. I förslaget hemställdes, att rådet måtte
rekommendera regeringarna

1. att tillsätta ett samarbetsutslcott med nära anknytning till de ledande
nationella forskningsplaneringsorganen i de nordiska länderna med uppdrag
att biträda regeringarna i frågor, som gäller den nordiska forskningspolitiken
och utbyggnaden av samarbetet om den högre utbildningen,

2. alt åstadkomma ett effektivt samarbete mellan forskningsråden (motsvarande)
i de nordiska länderna, i tillämpliga delar med utnyttjande av
Nordforsk som föredöme, och

3. att vidtaga åtgärder i syfte att stimulera och underlätta samarbetet
mellan enskilda institutioner och enskilda forskare, särskilt genom att framskaffa
lätt tillgängliga statliga medel för studieresor, forskarutbyte m. fl.
samarbetsformer.

Utskottet konstaterade att den i förslagets första punkt framförda tanken
om ett samarbetsutskott mellan de högsta nationella planeringsorganen
för forskning och högre ubildning icke vunnit bifall hos remissorganen.
Utskottet ville för sin del, i det angelägenheten av fasta kontakter mellan
de nordiska regeringarnas rådgivande forskningsorgan underströks, tills
vidare avvakta utvecklingen av den kontaktverksamhet, som redan tagits
mellan ifrågavarande forskningsorgan. Utskottet fann icke anledning att i
detta skede framlägga förslag till en rekommendation på denna punkt,
utan ville fortsätta arbetet med saken. Beträffande förslagets punkt 2 ansåg
utskottet att ett permanent effektivt samarbete mellan de nordiska
ländernas forskningsråd på olika forskningsområden utgjorde en grundförutsättning
för en ytterligare utbyggnad av det nordiska forskningsarbetet.
Med hänsyn till att den danska forskningsrådsorganisationen för när -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

varande var under uppbyggnad fann utskottet förutsättningar för ett nordiskt
samarbete på detta plan icke ännu föreligga. Utskottet ville med hänsyn
härtill icke heller föreslå en rekommendation på denna punkt för närvarande.

Vad förslagets punkt 3 angår fann utskottet att frågan om åstadkommande
av ett smidigt system för understödjande av samarbete mellan enskilda
institutioner och forskare med det snaraste bör upptagas till allvarligt
övervägande på nordiskt plan. Utskottet fann det uppenbart att de
anslag som anvisades för detta samarbete borde avsevärt höjas. Utskottet
uttalade vidare i fråga om de vägledande principer, enligt vilka ifrågavarande
stödåtgärder borde förverkligas, att det redan på bred bas befintliga
forskningssamarbetet även fortsättningsvis borde utvecklas så
fritt som möjligt och att de åtgärder som komme att vidtagas borde gå
ut på att stimulera och underlätta detta spontana samarbete. Understödsoch
stipendieverksamheten borde göras så lätthanterlig som möjligt. På förslag
av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 14) till regeringarna
att framlägga förslag om avsevärt ökade medel för att stimulera nordiskt
samarbete mellan enskilda institutioner och forskare i Norden samt utarbeta
en plan för administreringen av sagda medel och att avlägsna förekommande
formella hinder för en livlig utbytes-, studierese- och kontaktverksamhet
mellan nordiska forskare.

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om samarbete på den medicinska
undervisningens område. I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera
regeringarna att i vidaste möjliga mån skänka sitt stöd åt de av
företrädare för den medicinska undervisningen i de nordiska länderna
framförda planerna för etablerande av ett effektivare nordiskt samarbete
på den medicinska undervisningens område.

Utskottet konstaterade att grunden för ett samarbete inom den medicinska
undervisningen på nordiskt plan redan lagts i och med att en permanent
samarbetsorganisation på området, Nordisk federation för medicinsk
undervisning, skapats under år 1966. I likhet med förslagsställarna
och flertalet remissinstanser fann utskottet, att de av nordiska samarbetskommittén
för medicinsk undervisning uppgjorda planerna syntes kunna
skapa en god grundval för ett effektivt samarbete på detta område. De
nordiska länderna borde därför snarast vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra
samarbetets inledande i enlighet med de uppgjorda planerna. Utskottet
påpekade även förslagets betydelse med hänsyn till den nordiska arbetsmarknaden
för läkare. Det noterades, att i den nordiska överenskommelsen
om nordisk arbetsmarknad för läkare uttalats, att en så enhetlig
utformning som möjligt av läkarutbildningen i de nordiska staterna borde
åstadkommas. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation
(nr 18) till regeringarna att vidtaga åtgärder för att samordna den medi -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

cinska utbildningen i de nordiska länderna samt möjliggöra en aktiv insats
av universitet och högskolor samt deras medicinska fakulteter inom
ramen för den härför inrättade Nordiska federationen för medicinsk undervisning.
Rekommendationen antogs med 55 röster. 1 medlem avstod
från att rösta.

I ett av bl. a. herr Edström väckt medlemsförslag om samnordiskt utnyttjande
av vetenskaplig specialapparatur hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra ett
effektivt samnordiskt utnyttjande av dyrbar, specialiserad apparatur och
utrustning för forskning. Utskottet konstaterade, att särskilt på kostnadskrävande
och specialiserade forskningsområden, såsom olika discipliner inom
den medicinska, tekniska och naturvetenskapliga forskningen, kunde
de nordiska ländernas samlade forskningsmöjligheter avsevärt förstärkas
genom ett effektivt nordiskt samarbete inom respektive fack. Utskottet
anslöt sig helt till medlemsförslagets tanke om åtgärder till förmån för
ett ömsesidigt utnyttjande av i de olika nordiska länderna förefintlig
dyrbar och specialiserad vetenskaplig apparatur. Enligt utskottets mening
utgjorde det centrala med avseende å möjligheterna att genomföra det planerade
samarbetet att medel reserverades för nödvändiga resor. På förslag
av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) till regeringarna
att vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra ett effektivt samnordiskt utnytjande
av dyrbar, specialiserad apparatur och utrustning för forskning. Rekommendationen
antogs med 47 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

Av meddelanden i anledning av rekommendationerna nr 11/1960 och
nr 17/1964 angående forskning i arktisk medicin framgick, att den nordiska
samarbetskommissionen för forskning i arktisk medicin föreslagit
att ett fast sekretariat för kommissionen snarast borde inrättas och att detta
borde förläggas till Uleåborgs universitet. Däremot rekommenderade kommissionen
icke inrättande av en särskild samnordisk forskningsanstalt i
arktisk medicin. Samarbetet om arktisk medicinsk forskning befanns icke
kunna inledas under år 1967. Med anledning härav uttalade utskottet, att
skyndsamma åtgärder borde vidtagas för att snarast skapa förutsättningar
för det nordiska samarbete som föreslagits av ovannämnda kommission.
Betydelsen härav underströks av herr Björkman, som i saken ställt en
fråga till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Beträffande rekommendation nr 13/1963 angående samarbete mellan de
tekniska högskolorna fann utskottet, att vissa resultat i anledning av rekommendationen
uppnåtts. Som exempel nämndes det årligen sammanträdande
nordiska rektorskonventet och tillhandahållande av vissa platser
för norska studenter vid tekniska högskolan i Stockholm för utbildning
i flygteknik. Enligt utskottets mening hade emellertid rekommendationens
syfte varit ett mera vittgående samgående såvitt avser den nordiska

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 133

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

tekniska högskoleutbildningen. Utskottet ansåg det för närvarande icke
vara möjligt att nå längre i denna sak. På förslag av utskottet beslöt rådet
därför anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 29/1965 angående
högre fiskeriutbildning och det svar som lämnats av Norges regering
med anledning av i ärendet ställd fråga framgick att, så snart den i Norge
tillsatta kommittén med uppdrag att behandla frågan om högre fiskeriutbildning
avgivit sitt betänkande, den norska regeringen skulle inleda
överläggningar med övriga nordiska länder om nordisk undervisning och
forskning på berörda område. Den norska regeringen fann frågan av stor
vikt och ansåg det angeläget, att den så snabbt som möjligt prövades på
bredaste möjliga bas.

2. Skol- och undervisningsfrågor

Till rådets trettonde session hade bi. a. herrar Gillström och Kellgren
väckt ett medlemsförslag om enhetlig nordisk skolordning. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att vid den fortsatta
utbyggnaden av skolväsendet i de olika länderna verka för åstadkommande
av en enhetlig nordisk skolordning.

Enligt utskottet utgjorde skolsamarbetet en naturlig grundval för strävandena
att stärka den kulturella gemenskapen i Norden. Utskottet underströk
även skolförhållandenas betydelse för den nordiska arbetsmarknaden.
Starka skäl talade för att de nordiska länderna borde ytterligare effektivisera
sina ansträngningar för att utbygga samarbetet på skolans område.
Detta borde i huvudsak baseras på sedan lång tid existerande samarbetsformer.

Utskottet hade behandlat förslaget vid ett flertal möten, senast under
sessionen. Vid detta senare tillfälle hade utskottet bland annat tillgång till
en redogörelse från det nordiska undervisnings- och kulturministermötet i
Stockholm i februari 1967, av vilken bl. a. framgick att utvecklingen i de
nordiska länderna sedan 1964 avgjort hade närmat skolordningarna till
varandra ävensom att denna tendens stärktes, därest ländernas planer för
den närmaste framtiden realiserades. Bl. a. var tanken på eu nioårig
skolform synnerligen aktuell såväl i Danmark som i Finland. Med hänvisning
till dessa förhållanden fann utskottet, att betingelserna för ett närmande
av de nordiska skolordningarna till varandra avsevärt förbättrats
under den tid medlemsförslaget behandlats i utskottet. Vid en harmonisering
av skolordningarna borde enligt utskottets mening särskild uppmärksamhet
_ägnas åt en harmonisering av undervisningens innehåll. Avsevärt
ökade medel borde ställas till förfogande för pedagogisk forskning och
försöksverksamhet för att effektivisera redan existerande samarbete på
detta område.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 26) till re -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

geringarna att verka för ett ytterligare närmande av skolordningarna i de
nordiska länderna till varandra med särskilt beaktande av undervisningens
innehåll samt att, i syfte att effektivisera detta samarbete på skolans
område, ställa avsevärt ökade medel till förfogande för pedagogisk forskning
och försöksverksamhet. Rekommendationen antogs med 56 röster mot
1. 2 medlemmar avstod från att rösta.

Vid rådets session förelåg ett av bl. a. herr Hammarberg och fröken
Ranmark väckt förslag om samarbete angående undervisning för finskspråkiga
i Sverige. I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna
i Finland och Sverige att underlätta de i Sverige bosatta finnarnas
utbildningsproblem och tillsätta ett gemensamt organ för planeringen
och koordineringen av denna verksamhet.

Utskottet fann den i medlemsförslaget framförda frågan mycket angelägen
och ansåg att åtgärder för dess lösande snarast borde vidtagas. Särskilt
ansåg utskottet problemet angeläget i fråga om de från Finland till Sverige
inflyttade talrika finskspråkiga invandrarnas barn, för vilka anpassningen
till den svenska skolmiljön på grund av bristande språkkunskaper oftast
förorsakade olägenheter. Enligt utskottets mening krävdes aktiva insatser
även från Finlands sida för att möjliggöra immigranternas anpassning
till det svenska samhället, exempelvis genom en avsevärd ökning av de i
Finland anordnade kurserna i finska språket för svenska lärare. Utskottet
såg det angeläget, att en organisationsform tillskapades genom vilken insatserna
från svensk och finsk sida kunde bli föremål för en fortskridande
planering och koordinering. Samarbetsorganet borde enligt utskottets mening
i förhållande till vederbörande myndigheter främst utgöra en rådgivande
och förslagsställande instans, i likhet med exempelvis Nordiska kulturkommissionen.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 27) till regeringarna
i Finland och Sverige att tillsätta ett permanent rådgivande och
förslagsställande samarbetsorgan med uppgift att verka för att underlätta
den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningens utbildningsproblem.
Rekommendationen antogs med 56 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 20/1964 angående
anslag till studiebytesresor mellan nordiska skolor framgick, att ökade anslag
i samtliga länder anvisats för nordiskt skolelevsutbyte. Utskottet konstaterade,
att utbytet dock icke fått den omfattning som rekommendationen
avsett, och uttryckte förhoppningen att ytterligare medel måtte anvisas för
ändamålet så att större elevkategorier kunde deltaga i utbytesverksamheten.

I regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 23/1964 angående
utbyggnad av folkskoleseminariernas undervisning i nordiska språk upp -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

lystes, att Danmark som koordinerande land anmodat Nordiska kulturkommissionen
att företaga en närmare undersökning av de i rekommendationen
berörda frågorna och framlägga förslag till praktiska åtgärder.
Utskottet uttalade att skyndsamma åtgärder måtte vidtagas för att bringa
denna viktiga fråga till en positiv lösning.

Under rubriken skol- och undervisningsfrågor må även nämnas rekommendation
nr 16/1965 angående stipendier till elever vid Nordisk journalistkursus.
Av meddelandena i anledning av rekommendationen framgick
att Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar vardera ställt belopp,
motsvarande sina andeler av det i rekommendationen föreslagna beloppet,
till förfogande för stipendier till elever vid Nordisk journalistkursus.
Eftersom sålunda rekommendationens syfte förverkligats, beslöt rådet
på utskottets förslag anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

3. Radio-, televisions- och film frågor

Stort intresse har två medlemsförslag om TV-samarbete tilldragit sig,
nämligen dels ett förslag om utvidgat TV-samarbete i Norden, väckt av
bl. a. fru Segerstedt Wiberg, och dels ett förslag om permanent samnordiskt
TV-program, väckt av bl. a. herr Lassinantti och fru Segerstedt Wiberg. I
det förstnämnda förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna
att utreda förutsättningarna för en internordisk överenskommelse
avseende ömsesidig rätt till vidarebefordran av TV-program producerat
i något nordiskt land. I det senare hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att skyndsamt utreda förutsättningarna för inrättandet
av ett permanent samnordiskt TV-program vid sidan av förekommande
nationella program. Utskottet, som behandlat förslagen i ett
sammanhang, hade förutom vid utskottsmöten dryftat spörsmålen vid en
gemensam överläggning på Biskops-Arnö i september 1966 med företrädare
för de nordiska ländernas radio- och TV-företag.

Utskottet anförde, att alla möjligheter att kraftigt utbygga det nordiska
inslaget i TV borde tillvaratagas med utgångspunkt från erfarenheterna
av Nordvisionssamarbetet samt med beaktande av de möjligheter som den
snabba utvecklingen på det tekniska området erbjöd. I detta syfte borde
enligt utskottets åsikt en gemensam planeringsverksamhet inledas, varvid
även avancerade tekniska framtida lösningar borde beaktas. Härvid åsyftade
utskottet TV-satelliters möjlighet att förmedla program samt färgtelevisionen.
Förekommande fall av avskärmning av TV-program mellan
de nordiska länderna borde med det snaraste avlägsnas och särskilt möjligheterna
att i gränstrakterna öka programmens sebarhet undersökas.
Därjämte borde särskilda åtgärder vidtas för att underlätta Islands deltagande
i det nordiska TV-samarbetet. Utskottet uttalade även önskvärdheten
av att rådet får möjlighet att fortlöpande följa utvecklingen och planeringen
på TV-området inom de nordiska länderna genom någon form
av kontakt med ländernas radioföretag.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr i33 år 1967

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 12) till regeringarna
att framlägga förslag till ett avsevärt utbyggt nordiskt TV-samarbete
såväl med utgående från erfarenheterna av Nordvisionssamarbetet
som med beaktande av de nya möjligheter som den snabba tekniska utvecklingen
kommer att erbjuda, att avlägsna hindren för en ökad sebarhet
av TV-program mellan de nordiska länderna, särskilt i fråga om dessas
gränstrakter och att verka för att möjliggöra att Island aktivt kan taga
del i det nordiska TV-samarbetet. Rekommendationen antogs med 51 röster.
1 medlem avstod från att rösta.

Vid sessionen förelåg ett av herrar Braconier och Lundström väckt medlemsförslag
om samnordiska kortvågssändningar till utlandet. I förslaget
hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka
möjligheterna av ett närmare samarbete mellan de nordiska radioföretagen
för spridande av nordisk upplysning via kortvågssändare. I motiveringen
till förslaget framhölls, att det nordiska inslaget i fråga om internationella
radioutsändningar fortfarande är blygsamt jämfört med många andra länders
samt att de nordiska länderna på detta område kunde påtaga sig
avsevärt större uppgifter.

Utskottet konstaterade att ett integrerat nordiskt samarbete på kortvågsradions
område i överensstämmelse med förslagsställarnas önskemål krävde
helt andra tekniska och ekonomiska resurser än dem som för närvarande
står till buds. En informationsverksamhet av föreslagen art ansågs
även svårligen kunna förenas med radioföretagens programverksamhet finansierad
med licensmedel. Andra medel erfordras därför för utbyggnad
av kortvågssändningarna till utlandet. Utskottet fann icke heller tillräcklig
grund föreligga för närvarande för ett klart ställningstagande till förmån
för ökade insatser för utlandsupplysning i form av just kortvågssändningar.
På utskottets förslag beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning av
medlemsför slaget.

Vid sessionen förelåg även ett medlemsförslag om samordning av radioföretagens
utländska nyhetsbevakning. I förslaget hemställdes att rådet
måtte rekommendera regeringarna att gemensamt överväga lämpligheten
av att inför radioföretagens styrelser ge uttryck för önskemålet om förbättrad
nyhetstjänst genom samarbete i fråga om utsändande av utlandskorrespondenter.

Utskottet konstaterade att samarbetet på ifrågavarande område redan
antagit vedertagna former och sköttes vid regelbundna möten mellan de
nordiska ländernas radioföretag och nyhetsbyråer, vid vilka möjligheterna
att ytterligare utveckla samarbetet kontinuerligt dryftades. Med hänsyn till
att utvecklandet av samarbetet på berörda område företrädesvis är en
angelägenhet, som ankommer på radio- och nyhetsinstitutionerna själva,
fann utskottet icke anledning att föreslå antagande av en rekommendation

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

om åtgärder från regeringarnas sida i denna angelägenhet. Utskottet föreslog
däremot att rådet måtte anmoda rådets presidium att göra radioföretagen
och nyhetsbyråerna i de nordiska länderna uppmärksamma på angelägenheten
av att utnyttja alla förefintliga möjligheter till samarbete i
fråga om nyhetstjänsten i utlandet.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 21/1963 angående
gemensam utbildning för teater, film, radio och television samt det svar,
som statsrådet Edenman lämnat med anledning av i saken ställd fråga,
framgick att vissa åtgärder på det nationella planet i linje med rekommendationens
syfte vidtagits och att inom Nordiska kulturkommissionen
dragits upp riktlinjer, enligt vilka en samordning av utbildningen för vissa
kategarier inom ifrågavarande yrken borde försiggå. Vidare meddelades,
att sedan eu i Sverige tillsatt utredning på berörda område framlagt resultatet
av sitt arbete, frågan om formerna för en nordisk samverkan enligt
Nordiska kulturkommissionens riktlinjer skulle prövas ytterligare, varigenom
goda möjligheter för ett begränsat samarbete borde finnas.

4. Nordisk turnéopera

Till sessionen hade av bl. a. herr Kellgren väckts ett medlemsförslag om
upprättande av en nordisk turnéopera. I förslaget hemställdes att rådet
måtte rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna för upprättande
av en nordisk turnéopera. I förslaget framhölls, att möjligheterna att
få uppleva fullvärdig opera borde vidgas utöver nuvarande krets, som är
begränsad till dem som bor i de största städerna med fasta operascener,
och att detta syfte borde kunna nås genom inrättande av permanenta operaturnéer.

Utskottet nödgades konstatera, att de faktiska möjligheterna att åstadkomma
ett fruktbärande samarbete på operans område genom inrättande
av en särskild nordisk turnéopera icke torde förefinnas i dagens läge.
Bl. a. bristen på lämpliga teaterlokaler torde utgöra ett allvarligt hinder för
en verksamhet av föreslagen art. Utskottet ställde sig dock positivt till ett
permanent nordiskt samarbete på operans område genom en utbyggd gästföreställnings-,
utbytes- och turnéverksamhet, som skulle baseras på de förefintliga
fasta operascenerna i de olika länderna. Tillräckliga, särskilt anvisade
medel borde ställas till förfogande för ändamålet. Som värdefullt komplement
till nämnda utbytesverksamhet mellan de fasta operainstitutionerna
framhöll utskottet värdet av samarbetet på kammaroperans område. Utskottet
föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att företaga en
allsidig utredning om förutsättningarna för ett utökat nordiskt samarbete
på operakonstens område.

Utskottets svenska medlemmar (fröken Ranmark, fru Segerstedt Wiberg
och herr Thapper) jämte en dansk rådsmedlem reserverade sig mot utskottets
beslut och hemställde, att rådet måtte besluta att icke företaga

Kungi. Maj:ts skrivelse nr 133 år W67

sig något i anledning av förslaget under motivering att vid avvägning mellan
alla de olika kulturbehov, som gör anspråk på ekonomiskt stöd av det
allmänna, medelsanvisning till förmån för en turnéopera av föreslagen
art knappast framstår som eu mera angelägen uppgift.

Rådet antog utskottets förslag till rekommendation (nr 2) med 31 röster
mot 19; 3 medlemmar avstod från att rösta. Av de svenska medlemmarna
röstade alla i omröstningen nej utom herrar Cassel, Björkman och Holmberg,
som röstade ja, och fru Ekendahl, som avstod från att rösta.

5. Nordiska kulturfonden

Av meddelandena om rekommendation nr 28/1966 angående Nordiska
kulturfonden framgick, att en överenskommelse mellan de nordiska länderna
om Nordiska kulturfonden undertecknats i oktober 1966 och att
kulturfondens permanenta styrelse hållit konstituerande möte i Göteborg
i februari 1967. Vidare framgick att fondens sekretariat tills vidare skulle
vara beläget i det land, som ordföranden tillhörde.

Utskottet uttalade beträffande frågan om utseende av medlemmar i kulturfondens
styrelse, såvitt avser av rådet utsedda medlemmar, att dessa
borde utses bland rådets medlemmar eller suppleanter. Vidare ansåg utskottet
det icke lämpligt att till medlem i kulturfondens styrelse utsågs
medlem av Nordiska kulturkommissionen.

Utskottet konstaterade med tillfredsställelse att rekommendationens syfte
genom snabba åtgärder från regeringarnas sida uppfyllts. På förslag av utskottet
beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

6. Övrigt

I anledning av regeringsmeddelande om rekommendation nr 38/1965
angående nordiskt Asien-institut konstaterade utskottet, att undervisningsministerierna
i respektive länder godkänt stadgar för ett nordiskt Asieninstitut
samt att institutets verksamhet kunde inledas i början av år 1967
i lokaler i anslutning till Köpenhamns universitet. Utskottet fann därmed
saken färdigbehandlad. På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet
för sin del slutbehandlat.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Sociallagstiftningen

Den mest omfattande arbetsuppgiften inom socialpolitiska utskottets arbetsområde
har under det gångna året gällt frågan om en harmonisering
av sociallagstiftningen i Norden.

1 ett till elfte sessionen väckt medlemsförslag hade bl. a. herr Kellgren
hemställt, att rådet måtte rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

i syfte att uppnå ett för enhetligande av de nordiska ländernas sociallagstiftning.
Rådet uppsköt vid denna session medlemsförslagets vidare behandling
till en senare session för att bereda rådets socialpolitiska niomannakommitté,
som då hade att förbereda rådets socialpolitiska saker,
tillfälle att närmare utreda frågan. Inom niomannakommittén påbörjades
detta utredningsarbete under hösten 1963. Utredningsarbetet inriktades i
första hand på möjligheterna för en harmonisering av de nordiska ländernas
arbetslöshetsförsäkringslagstiftningar, vilket resulterade i att rådet
vid sin tolfte session rekommenderade regeringarna att utreda förutsättningarna
för en harmonisering av de nordiska ländernas lagstiftning på området
(rek. nr 13/1964). Frågan är för närvarande föremål för behandling
i Nordiska arbetsmarknadsutskottet. Utredningsarbetet inom rådets socialpolitiska
utskott inriktades därefter på de nordiska ländernas lagstiftning
om semester och -socialhjälp. Rådet antog vid sin trettonde session 1965
rekommendationer till regeringarna att så långt som möjligt samordna de
nordiska ländernas lagstiftningar om semester och om socialhjälp (rek.
nr 20/1965 och nr 21/1965).

Under tiden efter trettonde sessionen har utskottet fortsatt utredningsarbetet
med huvudfrågan om möjligheterna för en harmonisering av de nordiska
ländernas socialförsäkringsbestämmelser. En inom utskottet utarbetad
sammanställning av huvuddragen av de nordiska ländernas socialförsäkringsbestämmelser
har varit föremål för remissbehandling hos sådana
myndigheter och organisationer, som i sitt praktiska arbete har kontakt
med socialförsäkringens olika grenar. Syftet var att därigenom vinna kännedom
om huruvida och i vad mån erfarenheter i det praktiska arbetet
givit vid handen att ett förenhetligande av ländernas socialförsäkringsbestämmelser
var påkallat.

Beträffande socialförsäkringsbestämmelserna i stort fann utskottet icke
läget vara sådant att det för närvarande vore möjligt att förorda en allmän
harmonisering. I stället förordade utskottet — under hänvisning till
att en i alla avseenden enhetlig nordisk socialförsäkringsordning svårligen
kan uppnås så länge de nationella förutsättningarna skiftar från land
till land — en konvention, som skulle tillförsäkra alla nordiska medborgare
ett visst minimiskydd i fråga om social trygghet, oavsett om den enskilde
vistas i hemlandet eller i annat nordiskt land. På förslag av utskottet antog
rådet en rekommendation (nr 8) till regeringarna att utarbeta förslag till
en dylik konvention mellan de nordiska länderna angående upprätthållande
av viss minimistandard rörande olika sociala förmåner.

Under sitt arbete med medlemsförslaget hade utskottet uppmärksammat
en protokollsanteckning av Nordiska socialpolitiska kommittén i ett förslag
till revision av 1966 års nordiska socialkonvention, enligt vilken för Norges
del konventionen icke skulle omfatta den norska folketrygdens tilläggspensioner.
Sådana undantag från konventionen borde enligt utskottets mening

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

undvikas. Fastmera borde denna automatiskt vinna tillämpning på nya förmåner.
På utskottets förslag antog rådet därför även en rekommendation
(nr 9) till regeringarna att komplettera den nordiska konventionen av år
1955 om social trygghet med ett stadgande om att nytillkommande förmåner
inom ländernas sociallagstiftning automatiskt utgår till medborgare från
grannländerna vid stadigvarande vistelse i förmånslandet.

Vid en granskning av socialförsäkringslagstiftningen hade utskottet funnit
en nordisk harmonisering påkallad beträffande vissa detalj spörsmål.
På förslag av utskottet antog rådet två rekommendationer (nr 10 och 11).
Den första rekommenderar åtgärder för att så långt möjligt samordna eller
förenhetliga de nordiska ländernas lagstiftningar om pensionsförsäkring
såvitt avser dels fråga om tillgodoräknande av rätt till tilläggspension vid
flyttning från ett nordiskt land till ett annat, dels fråga om slopande av
karenstid för rätt till ålderspension vid flyttning till hemlandet, dels fråga
om uttag av reducerad ålderspension i ett land och därefter uttag av full
pension i annat land, dels ock fråga om reduktion av ålderspension, när andra
maken uppbär utländsk pension. I den andra rekommendationen hemställes
om åtgärder för att så långt möjligt samordna eller förenhetliga de
nordiska ländernas lagstiftningar om sjukförsäkring såvitt avser dels fråga
om sjukförsäkringens storlek och varaktighet, dels fråga om sjuktransportkostnader,
dels fråga om sjukpenning vid vistelse utom landets gränser,
dels ock fråga om bosättningsbegreppet och därmed försäkringstillhörighet.

Av ett meddelande om rekommendation nr 1/1960 angående tjänstepensionsförmåner
i Sverige för löntagare från annat nordiskt land framgick
att genom lagändringar under året 1966 i Sverige i lagen om allmän försäkring
tidigare regler om tilläggspensionering, vilka varit strängare för
utlänningar än för svenska medborgare, i huvudsak slopats. Vidare framgick
att genom en av svenska försäkringsdomstolen år 1966 meddelad dom
beträffande medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge, vilka är
stadigvarande bosatta i Sverige, samma regler skall gälla i fråga om förmån
från tilläggspensioneringen som för svenska medborgare samt att
frågan om tilläggspension för medborgare i nordiskt grannland, vilka har
arbetsanställning i Sverige utan att vara bosatt där, är föremål för utredning
inom nordiska pensionsutskottet. Utskottet konstaterade att rekommendationens
syfte i huvudsak numera uppnåtts. Utskottet hänvisade även
till att frågan om tilläggspensionering för arbetstagare i gränstrakterna
väckts i rådet. På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin
del slutbehandlat.

Beträffande arbetet med rekommendation nr 19/1962 angående samordning
av änke- och invalidpensionering kunde utskottet konstatera att det
förts så långt att syftet med rekommendationen uppnåtts. En överenskom -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

melse mellan de nordiska länderna hade undertecknats i augusti 1966 om
ändring av artikel 4 i den nordiska konventionen om social trygghet, innebärande
att invalid eller änka, som uppbär pension och flytLar mellan de
nordiska länderna, bibehåller sin rätt till pension från utflyttningslandet
till dess vederbörande uppfyller villkoren för rätt till pension i uppehållslandet.
På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Rekommendation nr 13/1964 avser harmonisering av arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen.
Enligt meddelandet, som kompletterades med upplysningar
av den norske arbetsministern, är rekommendationen föremål
för utredning i ett underutskott till Nordiska arbetsmarknadsutskottet.
Med hänsyn till sakens komplicerade natur ansågs det icke möjligt att för
närvarande uttala sig om när arbetet med saken kunde avslutas. Utskottet
uttalade sin förhoppning om att ett positivt resultat av rekommendationen
skulle kunna emotses inom en icke alltför avlägsen framtid.

2. Arbetsmarknadsfrågor

Ett flertal arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år behandlats
av utskottet.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 2/1960 angående
gemensam läkarmarknad framgick att, sedan samtliga ratifikationsinstrument
deponerats, överenskommelsen den 18 juni 1965 mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare
trätt i kraft den 10 augusti 1966. Sedan rekommendationens syfte sålunda
uppnåtts beslöt rådet på förslag av utskottet anse rekommendationen såsom
för sin del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 7/1964 om gemensam
arbetsmarknad för tandläkare framgick att en överenskommelse
mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad
för tandläkare undertecknats i december 1966 samt att åtgärder
för ratifikation av överenskommelsen vidtagits eller komme att
vidtagas av de berörda staterna. Utskottet noterade även bär att rekommendationens
syfte uppnåtts. På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen
för sin del slutbehandlad.

Rekommendation nr 19/1958 avser gemensam arbetsmarknad för veterinärer.
Av meddelandena framgick alt för Danmarks del rekommendationens
syfte uppfyllts genom införande av lagbestämmelser, som öppnar möjlighet
för gemensam nordisk arbetsmarknad för veterinärer. För Sveriges del hade
rekommendationen i allt väsentligt efterkommits, sedan inför utskottet upplysts
att man nu var beredd att från svensk sida jämställa veterinärutbildningen
vid övriga nordiska länders veterinärhögskolor med den svenska
veterinär utbildningen efter viss kortare kompletterande utbildning. För Finlands
del försvårades rekommendationens genomförande med hänsyn till

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

kravet om slopande av nationellt medborgarskap. Detta hinder torde enligt
utskottet kunna undanröjas inom ramen för en konvention såsom skett i
motsvarande fall vid genomförande av nordisk arbetsmarknad för läkare
och tandläkare. Enligt utskottets mening var tiden nu inne för att uppgöra
utkast till en sådan konvention.

Arbetsmarknadskaraktär har även rekommendation nr 26/1963 angående
tillgodoräknande av offentlig tjänst i nordiskt land för rätt till pension.
Den i anledning av rekommendationen tillsatta arbetsgruppen hade i december
1966 i betänkandet »Den statliga personalpensioneringen i Norden»
lagt fram förslag till överenskommelse mellan länderna. Sveriges regering
hade beslutat att begära riksdagens bemyndigande att, såvitt ankom
på Sverige och under förutsättning av enighet mellan de nordiska länderna,
genomföra en pensionssamordning i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som föreslagits i det enhälliga betänkandet. Utskottet fann det angeläget
att samtliga länder kom överens om samordningen, så att den enligt
arbetsgruppens förslag kunde börja fungera redan under innevarande år.

På grundval av berättelse från Nordiska arbetsmarknadsutskottet har utskottet
diskuterat vissa frågor med anknytning till arbetsmarknadsutskottets
fortsatta verksamhet. I samband härmed har utskottet behandlat rekommendation
nr 14/1966 angående samarbete på lokaliseringspolitikens
område. Arbetet med rekommendationen har påbörjats inom särskilt tillsatta
arbetsgrupper.

Ett medlemsförslag om gemensam arbetsmarknad för revisorer hade
väckts av bl. a. herr Björkman. I förslaget hemställdes, att rådet måtte
rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna att avlägsna de
hinder som föreligger för genomförande av en gemensam arbetsmarknad
för revisorer. Utskottet fann i likhet med förslagsställarna och vissa remissorgan
en nordisk arbetsmarknad för revisorer aktuell särskilt med hänsyn
till uppkomsten av internordiska koncernbildningar och andra former för
samverkan. Utskottet fann emellertid att man borde avvakta resultatet av
det utredningsarbete, som pågår i de nordiska länderna i syfte att uppnå
en likartad nordisk aktiebolagslagstiftning, innan frågan om en nordisk
arbetsmarknad för revisorer tas upp till behandling. På förslag av utskottet
beslöt rådet därför att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

BL a. herr Birger Andersson hade väckt ett medlemsförslag om auktorisation
av speditörer. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka förutsättningarna för införande av en för Norden
gemensam auktorisation av speditörer, verksamma i de nordiska länderna.
Förslagsställarna åsyftade att en auktorisationsordning i likhet med
den som 1964 införts i Sverige med auktorisation av speditörer genom han -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

delskamrarnas försorg skulle införas i samtliga nordiska länder. Den föreslagna
auktorisationen skulle ges nordisk giltighet.

Då ett ur nordisk synpunkt tillfredsställande system ansågs kunna skapas
utan ingripande från regeringarnas sida genom en auktorisation av
näringslivets organ, föreslog utskottet att rådet icke skulle företaga sig
något i anledning av medlemsförslaget. Rådet beslöt i enlighet härmed.

3. Nordiska hälsovårdshögskolan

Betydande uppmärksamhet har ägnats frågan om den Nordiska hälsovårdshögskolans
verksamhet. Således ställdes i anslutning till meddelande
om rekommendation nr 12/1966 angående utbyggnad av Nordiska hälsovårdshögskolan
vid sessionen fråga till den svenska regeringen angående
planerna rörande hälsovårdshögskolans fortsatta utbyggnad, särskilt med
hänsyn till lokalfrågan. Frågan om utbyggnad av hälsovårdshögskolan hade
varit föremål för övervägande vid det nordiska hälsovårdsministermötet i
april 1966. Därvid överenskoms det att en kurs för sjukhusadministratörer
skulle anordnas på försök vid högskolan under läsåret 1967/68. Vidare
framgick att frågan om högskolans fortsatta verksamhet skulle bli föremål
för ytterligare internordiska överväganden då nuvarande avtal utlöper
den 30 juni 1968. Högskolan, som för närvarande disponerar en nettoyta
av 190 m2, skulle enligt av svenska regeringen godkänt byggnadsprogram
inom den blivande hygieniska institutionen vid Göteborgs universitet disponera
300 m2 för institutionens lokaler. Utskottet betonade vikten av att
lokalfrågan icke fick lägga hinder i vägen för en rationell och önskvärd
utbyggnad av hälsovårdshögskolans verksamhet. Vid prövning av det framtida
programmet för högskolan borde även beaktas möjligheten att inrymma
undervisning i social odontologi inom högskolans ram.

4. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Bl. a. fru Ekendahl hade väckt ett medlemsförslag om högre utbildning
av sjuksköterskor. I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka förutsättningarna för en samnordisk högre utbildning
av sjuksköterskor. Utskottet konstaterade liksom förslagsställarna
och flertalet remissorgan att behov av den föreslagna utbildningen för
sjuksköterskor på akademisk nivå föreligger i samtliga nordiska länder.
Utbildningen åsyftar sjuksköterskor med ledande befattningar inom den
högre undervisningen och den högre administrationen. Antalet tjänster i
varje land för denna speciella grupp sjuksköterskor ansågs vara alltför begränsat
för att motivera möjlighet till fullständig utbildning i varje land.
Enligt utskottets mening kunde den föreslagna utbildningen anknytas till
Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg. Även andra lokaliseringsalternativ
borde emellertid beaktas. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation
(nr 19) till regeringarna att undersöka förutsättningarna för

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

en samnordisk högre utbildning av sjuksköterskor. Rekommendationen antogs
med 54 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

5. Arbetar skyddsfrågor

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om förenhetligande av
bestämmelserna angående de ungas användande i arbete. I förslaget hemställdes,
att rådet ville rekommendera regeringarna att undersöka förutsättningarna
för ett förenhetligande av bestämmelserna om de ungas användande
i arbete. Samtliga länders bestämmelser på ifrågavarande område
vill tillgodose samma intressen, nämligen barns och ungdoms behov av
sunda och säkra arbetsförhållanden. En samordning av bestämmelserna
försvåras emellertid av nationella och traditionella förhållanden, vilka påverkat
utformningen av de enskilda ländernas regler. Enligt utskottets mening
var det angeläget att på sådana områden, där nära anknytning mellan
bestämmelserna föreligger och där dessa har särskild betydelse för arbetsmarknaden,
en samordning kommer till stånd. På förslag av utskottet antog
rådet en rekommendation (nr 3) till regeringarna att undersöka förutsättningarna
för ett förenhetligande av bestämmelserna om de ungas användande
i arbete. Rekommendationen antogs med 46 röster. 1 medlem avstod
från att rösta.

Ytterligare en arbetarskyddsfråga har aktualiserats i rådet genom ett
medlemsförslag om utvidgat nordiskt samarbete på arbetarskyddets område,
väckt av bl. a. herr Kellgren. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att utreda förutsättningarna för och framlägga
förslag till en effektivt verkande gemensam ordning för utfärdande av anvisningar
för maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar att iakttagas
i arbetarskyddsavseende i samtliga nordiska länder. I förslaget hade
framförts tanken på att inrätta ett permanent nordiskt organ med viss samnordisk
beslutanderätt med uppgift att utarbeta anvisningar för maskiner
m. m. För närvarande förberedes sådana anvisningar av Nordiska maskinkommittén
(NMK). Utskottet fann att arbetet inom NMK hittills knappast
kunnat bedrivas med den effektivitet, som måste krävas med hänsyn till
teknikens överväldigande snabba expansion. Utskottet ifrågasatte huruvida
icke vissa ytterligare åtgärder borde vidtagas för att intensifiera NMK:s
verksamhet i syfte att förbättra möjligheterna att snabbt få fram anvisningar
på maskinskyddets område. NMK borde kunna byggas ut till ett permanent
arbetande nordiskt organ på detta område, till vilket alla skyddsfrågor
beträffande maskiner av nordiskt intresse lcunde hänskjutas. På förslag
av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till regeringarna
att åstadkomma en snabb och effektivt verkande gemensam ordning för
tillgodoseende av arbetarskyddet beträffande maskiner, redskap och andra
liknande tekniska anordningar.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

6. Näringsforskning

Frågan om nordiskt samarbete på näringsforskningens område är sedan
länge föremål för överväganden, bl. a. i Sverige. Ett spörsmål till den
svenska regeringen huruvida den anser att åtgärder bör vidtagas för att
åstadkomma ett nordiskt samarbete på detta fält besvarades med att frågan
om nordisk samverkan på detta område har intresse ur svensk synpunkt.
Vid behandling av meddelandena i anledning av rekommendation
nr 18/1965 angående samarbete på näringsforskningens område uttalade
utskottet, som noterade att spörsmålet första gången togs upp i rådet 1956,
att, då frågan tidigare fördröjts av nationella svenska utredningar, det
syntes utskottet angeläget att åtgärder skyndsamt vidtoges för en lösning
av frågan inom en snar framtid.

7. Ungdomens narkotikamissbruk m. m.

Bl. a. herr Lars Larsson hade väckt ett medlemsförslag om forskning angående
sambandet mellan ungdomskriminalitet samt ungdomens alkoholoch
narkotikamissbruk. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka möjligheterna för en vidgad nordisk
forskning i syfte att utreda orsakssammanhanget mellan ungdomskriminalitet
samt ungdomens alkohol- och narkotikamissbruk. Utskottet fann
de föreslagna forskningsuppgifterna mycket väsentliga för samhället och
samhällsutvecklingen. Enligt utskottets mening hade ett forskningsobjekt
av ifrågavarande slag av naturliga skäl nära anknytning till den verksamhet
som bedrives inom Nordiska nämnden för alkoholforskning och inom
Nordiska samarbetsrådet för kriminologi. Utskottet förordade därför, att
ifrågavarande forskningsuppgift borde hänskjutas till dessa två nordiska
organ. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5) till
regeringarna att undersöka möjligheterna för vidgad nordisk forskning angående
ungdomens alkohol- och narkotikamissbruk samt den därmed sammanhängande
ungdomsbrottsligheten. Rekommendationen antogs med 50
röster mot 2.

8. Tullbefrielse för handikappade

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om befrielse för handikappade
av tull- och andra avgifter vid anskaffande av motorfordon. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka
förutsättningarna för ett förenhetligande av bestämmelserna om befrielse
för handikappade av tull- och andra avgifter vid anskaffande av
motorfordon. Utskottet konstaterade, att det är i hög grad otillfredsställande
att sådana personer, som är i behov av bil på grund av sin invaliditet,
skall nödgas betala extraavgifter i form av tull och skatt som tillfaller staten
vid bilförvärv. Det syntes utskottet önskvärt, att frågan om lättnader

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

för de handikappade att förvärva bil löses likartat i de nordiska länderna.
På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 17) till regeringarna
att undersöka förutsättningarna för ett förenhetligande av bestämmelserna
om befrielse för handikappade av tull- och andra avgifter
vid anskaffande av motorfordon.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordisk transportpolitik

I ett medlemsförslag, som väcktes år 1962, föreslogs att regeringarna i
Danmark, Finland, Norge och Sverige låter utreda frågan om befrämjande
av de internordiska transporterna genom en gemensam nordisk transportpolitik,
som bör genomföras utan att bryta med det internationella samarbetet
i ett större sammanhang. I motiveringen till förslaget pekas bl. a.
på att frågan om gemensam transportpolitik spelar en betydande roll i den
Europeiska ekonomiska gemenskapen. Oavsett det framtida förhållandet
mellan varje nordiskt land och Gemensamma marknaden kommer dess
transportpolitik att bli av betydelse. Samtidigt spelar de internordiska transporterna
en större roll för i varje fall Finland, Norge och Sverige än transporterna
till lands till och från kontinenten.

I ett ändringsförslag väckt år 1963 av herr Gustafsson i Stockholm, hemställdes
att Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka möjligheterna
att lägga de för den svenska riksdagen samma år framlagda nya
riktlinjerna för den statliga svenska trafikpolitiken till grund för en gemensam
nordisk transportpolitik (se prop. nr 191/1963). I motiveringen
till ändringsförslaget påpekas, att förstnämnda medlemsförslag inte angav
hur en nordisk transportpolitik skulle utformas och att de nya riktlinjerna
för en svensk statlig trafikpolitik kanske kunde tjäna till ledning även
vid uppgörandet av en nordisk politik på detta område.

Trafikutskottet har sedan 1964 lagt ner ett omfattande arbete på att
förbereda denna sak. Enligt utskottets uppfattning är det mycket som talar
för att betrakta det som en betydelsefull nordisk uppgift att verka för en
gemensam transportpolitik, präglad av vittgående liberalisering avseende
såvitt möjligt alla transportmedel. Utskottet understryker betydelsen av
att man ej ser detta problem uteslutande från rent nordisk synpunkt. Riktmärket
bör här vara att nå fram till en kombination av nationella, nordiska
och europeiska åtgärder, varvid särskild hänsyn bör tagas till den europeiska
marknadsutvecklingen för att ej hindra de nordiska ländernas tillgång
till den europeiska transportmarknaden.

Utskottet finner emellertid, att spörsmålet om etableringen av en gemensam
nordisk transportpolitik är ett utomordentligt omfattande problemkomplex.
En utredning av denna i sin helhet med belysande av olika sidor
av komplexet och deras inbördes sammanhang antas vara mycket omfat -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

tande och tidskrävande. Utskottet har därför begränsat sin behandling till
i första hand vägtransporterna, med uteslutande tills vidare av sjöfarten,
luftfarten och järnvägarna. Också inom ramen för denna begränsade uppläggning
reser sig ett flertal frågor, som kunde vara lämpade för särskild
uppmärksamhet från Nordiska rådets sida. Utskottet har under sina överläggningar
hittills koncentrerat sig till godstransporterna med lastbil, som
är ett särskilt viktigt område av betydelse för den internordislca handeln.

När det gäller tillståndsgivningen i de olika länderna finner trafikutskottet
att de liberala svenska riktlinjerna utgör en riktig utgångspunkt, som
borde kunna sporra övriga nordiska länder att följa efter med sikte på en
liberalisering av gällande nationella tillståndssystein. Utskottet pekar bl. a.
på den nya norska sainferdselsloven av 19 juni 1964 (nr 7), som trädde
i kraft den 1 maj 1966. I Norge synes myndigheterna beredda att främja
en liberal utveckling. I Finland däremot tycks tvivel råda beträffande
verkningarna av eventuella liberaliseringsåtgärder. Trafikutskottet pekar
på att de internordiska förvaltningsavtalen som reglerar godstrafiken med
lastbil över gränserna i Norden tagits upp till diskussion mellan regeringarna
i syfte att genomföra en revision med sikte på ytterligare liberalisering
och förenkling. Man pekar på betydelsen av största möjliga likhet i
ländernas tekniska krav på motorfordonen och även i fråga om registrering
o. d.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse den liberaliseringstendens,
som förefaller vara rådande i några av de nordiska ländernas administrationer
i fråga om transportpolitiken. Utskottet har funnit det riktigt att
uppmuntra en sådan liberal utveckling, som man anser vara den principiellt
riktiga, genom att föreslå en rekommendation, som hemställer till myndigheterna
i de nordiska länderna att utreda och undersöka möjligheterna
att snarast möjligt avskaffa kravet på tillstånd för godstransporter med
lastbil i de olika länderna.

Olikheter finns mellan länderna i fråga om restriktioner för motorfordons
dimensioner och vikt m. in. De strängaste bestämmelserna synes
gälla i Norge. De geografiska skillnaderna länderna emellan motiverar visserligen
olikartade bestämmelser, men trafikutskottet trodde att det skulle
vara möjligt att gå snabbare fram mot en anpassning och förenkling av
restriktionerna och att de önskade resultaten skulle kunna nås i en förhållandevis
nära framtid. Man pekade också på att restriktionerna även för närvarande
kan frångås genom beviljande av dispens. Man synes vidare böra
eftersträva mer likartade normer för standarden på vägar i resp. nordiska
länder.

Beskattningen, antingen direkt på fordonet eller indirekt genom skatt
på drivmedel eller körsträcka, intar en viktig plats vid behandlingen av den
internordiska godstransporten med motorfordon. Vid utformningen av
en samordnad och harmoniserad transportpolitik i Norden kan enligt trafik -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

utskottets åsikt skatte- och avgiftspolitiken beträffande motorfordon icke
uteslutas. Det bör därför arbetas vidare med denna sak, främst med; sikte
på konkreta problemställningar och när det gäller samordnande åtgärder i
fråga om drivmedelsbeskattningen. Utskottet finner vidare att man nu
befinner sig i ett gynnsamt läge så till vida som att administrationerna i de
olika länderna synes vara i färd med att fastställa riktlinjer för drivmedelsbeskattningen
under kommande år. Trafikutskottet föreslog dock icke
någon rekommendation på denna punkt.

Utskottet finner, att också frågan om införande av särskilda arbetstidsbestämmelser
när det gäller lastbilstransporter i internationell trafik bör
vara väl ägnad för fortsatt nordiskt samarbete. Frågan om sådana bestämmelser
i de nordiska länderna har aktualiserats bl. a. som följd, av det
internationella arbetet för att få till stånd en konvention om dylika bestämmelser.

Trafikutskottet sammanfattade sin ståndpunkt i ett förslag till rekommendation
till regeringarna innehållande, ,..

A. att utreda och undersöka möjligheterna för ett gradvis avskaffande
eller anpassning av kraven på särskilt tillstånd för godstransport med
lastbilar i och mellan de nordiska länderna;

B. att utreda och undersöka möjligheterna för att anpassa restriktionerna
för axeltryck, boggietryck, dimensioner och totalvikt på de viktigaste vägarna
för genomgångstrafik i och mellan de nordiska länderna;

C. att utreda och undersöka möjligheterna för införande av likartade

bestämmelser om arbetstid, kör- och vilotid samt kontrollen av dylika bestämmelser
för vissa grupper av tunga motorvagnar. , ■

En rådsmedlem från Finland reserverade sig mot rekommendationsförslagets
första led (A) och ansåg att ett upphävande av tillståndsbeviljandet
i Finland, där lastbilsbranschen fullständigt domineras av småföretagare,
skulle leda till en osund ökning av utbudet av tjänster. Ett upphävande
av den finska ordningen vore ej heller någon förutsättning för
åstadkommande av en samnordisk transportpolitik.

Rekommendationen (nr 1) antogs emellertid av rådet med 55 röster mot

4. 1 medlem avstod från att rösta.

2. Förbindelserna mellan Finland och Sverige

Två förslag rörande förbindelserna Finland—Sverige behandlades vid
sessionen, ett rörande leden Vasa—Uiheå, ett rörande leden Åboland—Stockholmsregionen.

I ett medlemsförslag av bl. a. herr Nilsson i Tvärålund föreslogs en rekommendation
till regeringarna i Finland, Norge och Sverige att utreda
en året-runt-förbindelse över Kvarken mellan Finland och Sverige samt
vidare till den norska atlantkusten. I inedlemsförslaget framhålles att den
s. k. Blå vägen från Finland över Sverige till Norge ur turistsynpunkt
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 133

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

kommit alltmer i förgrunden och utgör en viktig förbindelseled för handeln
mellan de nordliga kustregionerna och dessas centra i de båda länderna.
För att undgå kortsiktiga lösningar och felinvesteringar på grundval av de
talrika förslagen om förbättring av förbindelserna mellan Vasa och Umeå
som framlagts, har förslagsställarna ansett det vara mest ändamålsenligt
att regeringarna gjorde en allsidig utredning av spörsmålet.

Trafikutskottet uttalar i sitt betänkande att utbyggningen av genomgående
trafikleder i Norden är en av de viktigaste aktuella uppgifterna och
pekar på att möjligheterna att resa i öst—västlig riktning i Norden ofta är
sämre än i nord—sydlig riktning. Utskottet erinrar om att man tidigare,
bl. a. i samband med frågan om byggande av norsk-svenska mellanriksvägar,
uttalat att vägnätet borde byggas som om landgränserna icke existerade.
Utskottet har därför med stort intresse studerat frågor om utbyggande
av genomgående tvärförbindelser från Finlands östgräns till Norges
atlantkust, bl. a. under en resa i Vasa—Umeå-trakten sommaren 1966.

Utskottet konstaterar till en början att förslaget om byggande av en
landförbindelse mellan Finland och Sverige på öarna i Kvarken är ett projekt,
som kan ställas på framtiden, och att det ännu inte föreligger något
behov av en järnvägsfärja mellan Vasa och Umeå. En förutsättning för
maximalt utnyttjande av de nuvarande färjornas kapacitet är att trafiken
kan upprätthållas hela eller uästan hela året, eventuellt med isbrytarhjälp.
Utskottet finner det angeläget, att man vid planläggning av isbrytararbetet
eftersträvar att tillgodose behovet av isbrytarhjälp också till den tvärgående
trafiken över Bottniska viken i den utsträckning, som är möjlig med
hänsyn till annan trafik, och att man på längre sikt tar hänsyn till detta
behov vid utbyggnaden av isbrytarflottorna i Finland och Sverige. En annan
förutsättning för maximalt utnyttjande av färjkapaciteten är enligt utskottets
mening att vägnätet på båda sidor om Bottniska viken utbygges, särskilt
de vägsträckor som ingår i »Blå vägen».

Trafikutskottet understryker att det är möjligt att skapa en bekväm
tvärförbindelse genom tre av Nordens länder genom den existerande färjförbindelsen
Vasa—Umeå. Förmodligen kommer det emellertid att uppstå
behov av fler genomgående trafikförbindelser mellan Nordens östliga och
västliga områden, däribland en väg som kan betjäna transitotrafiken över
Trondheim. (Transitotrafiken över Trondheim behandlas i ett särskilt medlemsförslag,
som för närvarande förberedes i trafikutskottet.)

Med hänsyn till de faktiska förhållandena i fråga om förbindelserna mellan
Vasa och Umeå ansåg utskottet det icke vara påkallat med någon särskild
undersökning. Utskottet föreslog därför, att rådet icke skulle företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget. Rådet biföll förslaget.

Frågan om färjförbindelserna mellan Finland och Sverige i ett sydligare
läge med anknytning till Åland har ingående behandlats av Nordiska rådet

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

i syfte att få till stånd en gemensam finsk-svensk planering av en ändamålsenlig
färjled mellan länderna. I rekommendation nr 8/1964 bad Nordiska
rådet om ett förslag till huvudsträckning för en i Europavägsystemet
ingående bilfärjiörbindelse mellan Finland och Sverige med anknytning
till Åland. En av de svenska och finska regeringarna tillsatt arbetsgrupp
framlade den 15 juli 1966 en rapport med »Förslag till Europavägförbindelse
mellan Finland och Sverige med anknytning till Åland» (Nordisk
utredningsserie 1966: 5). Arbetsgruppen rekommenderar att Europaväg
3 förlänges från Stockholm till Norrtälje och Kapellskär, fortsätter via
färja till Åbo samt därifrån till Helsingfors och vidare till Finlands östgräns.
Då nuvarande färjhamn i Åbo är fullt utnyttjad och ej kan utvidgas
föreslår arbetsgruppen byggande av en ny färjterminal i Resovik omedelbart
intill Åbo.

I ett tilläggsförslag som väckts av bl. a. herrar Björkman, Edström och
Palm förordades ett genomförande av arbetsgruppens ovannämnda rekommendationer
med den ändringen, att man på lång sikt bör räkna med att
slutpunkten på Finlandssidan kommer att flyttas till det yttre kustbandet
och icke kvarligga i Åbo. Förslagsställarna hänvisade till arbetsgruppens
ekonomiska kalkyler, enligt vilka man bör eftersträva att största möjliga
del av transportsträckan går på land och så liten del som möjligt till sjöss.
Medan man i dagens läge fann det naturligt, att Åbo utnyttjas som slutpunkt
på Finlandssidan, anser man att planeringen bör ske med sikte på
att i framtiden utflytta färjterminalen till kustbandet i trakten av lvorpo.

Trafikutskottet har införskaffat upplysningar om fördelar och nackdelar
med en placering av färjterminalen i Åbo och alternativa lägen, bl. a.
under en resa i berörda område sommaren 1966. Utskottet konstaterade att
en utflyttning av färjledens ändpunkt till kustbandet skulle kräva mycket
stora investeringar i vägar och broar på den s. k. kustvägen samt i serviceanläggningar.
Någon utbyggnad av kustvägen till acceptabel standard är
emellertid ej aktuell. Med hänsyn till Åbos många fördelar fann utskottet
att Resoviken vid Åbo bör bli slutpunkt för färjleden från Sverige.

På trafikutskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 29) till
regeringarna i Finland och Sverige att genomföra förslaget till Europavägförbindelse
mellan Finland och Sverige med anknytning till Åland i enlighet
med arbetsgruppens förslag.

3. Frihamn eller transitohamn i Nordnorge

Till rådets elfte session hade en rådsmedlem från Finland föreslagit att
Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna i Finland och Norge
alt undersöka möjligheterna för en frihamn för Finland inom Kirkenesområdet.
I ett ändringsförslag vid tolfte sessionen ändrade förslagsställaren
yrkandet till att avse en rekommendation till regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att undersöka möjligheterna för en isfri transitohamn vid

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

den norska ishavskusten till nytta för näringslivet i nämnda tre länder.
Förslagen får ses mot bakgrunden av de norsk-finska utredningar, som
företagits angående ekonomiskt samarbete inom Nordkalottområdet resulterande
i planer på upprättande av en norsk-finsk träförädlingsindustri i
Kirkenesområdet.

Trafikutskottet konstaterar i sitt utlåtande, att de nu avslutade undersökningarUa
visar att förslagen har förlorat sin aktualitet sedan planerna
på ed'' gemensam industrianläggning tills vidare lagts åt sidan. Utskottet
anser dock att frågan om anläggande av en transitohamn i Nordnorge med
kort varsel kan bli aktuell på nytt och finner det därför påkallat, att man
fortsätter arbetet med frågan. Utskottet har erfarit, att regeringarna vid
behandlingen av Nordiska rådets rekommendation nr 14/1966 om samarbete
på lokaliseringspolitikens område också tar upp spörsmålet om en
transitohamn för Finland i Nordnorge och finner därför att det icke är
nödvändigt att trafikutskottet också arbetar vidare med frågan.

Utskottet föreslog att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av
förslagen, vilket bifölls av rådet.

4. Uresundsfrågor

I likhet med föregående år tilldrog sig Öresundsfrågorna betydande intresse
även under denna session. Trafikutskottet hade inom detta ämnesområde
till behandling a) ett tilläggsförslag av bl. a. herrar Cassel och
Lundström om tillsättande av en dansk-svensk arbetsgrupp för luftfartsförhållandena
i Öresundsområdet, b) regeringsmeddelanden i anledning av rekommendation
nr 5/1962 om utbyggnad av öresundsregionen, c) regeringsmeddelanden
i anledning av rekommendation nr 34/1965 om storlufthamn
i öresundsregionen, d) regeringsmeddelanden i anledning av rekommendation
nr 35/1965 om fast öresundsförbindelse, och e) regeringsmeddelanden
i anledning av rekommendation nr 27/1966 om flygplatser inom Öresundsömrådet.
I tilläggsförslaget föreslås en rekommendation om tillsättande
av en dansk-svensk arbetsgrupp med uppgift att snarast och med ledning
av de specialundersökningar, som på danskt och svenskt håll redan
företagits eller kan komma att företagas, pröva hela frågan om luftfartsförhålländena
i Öresundsområdet avseende byggande av storflygfält och
sekundära flygfält, luftrummets utnyttjande, trafikledernas utformning
in. in. från såväl ekonomiska, trafikmässiga som tekniska synpunkter och
att i en sådan arbetsgrupp bereda de regionala myndigheterna tillbörlig
representation ävensom att under utredningsarbetet hålla kontakt med berörda
regeringar i det övriga Norden.

Under trafikutskottets behandling av ovannämnda ärenden framkom, att
Öresundsgruppens rapport med nya beräkningar av kostnaderna för anläggande
av en fast öresundsförbindelse, nya trafikprognoser och upplysningar
om bottenundersökningarna i Öresund kunde väntas vara klar om ett

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

par månader, d. v. s. försommaren 1967. Vidare meddelades, att Svedagruppen
inom kort med utgångspunkt från nya förutsättningar kommer
att göra ytterligare undersökningar av det antal operationer, som kan
genomföras i luftrummet i öresundsområdet, in. fl. problem med anknytning
till en storflygplats. Resultaten av dessa undersökningar kunde väntas
föreligga i slutet av 1967. Vad angår de svenska undersökningarna av
alternativa möjligheter för byggande av en svensk flygplats vid Holmeja
upplystes, att dessa undersökningar kommer att offentliggöras inom den
närmaste framtiden och sändas på remiss för yttrande i Sverige.

Trafikutskottet uttalade att man fann det utomordentligt viktigt, att
en utbyggnad av Öresundsregionen till ett kraftcentrum, som kunde hävda
sig i förhållande till andra stora centra i Europa, inledes utan onödiga
förseningar. Planläggningen av utbyggnaden av regionen förutsätter emellertid,
att det fattas beslut om placeringen av den fasta förbindelsen över
Öresund och också om var en kommande storflygplats i Norden skall byggas.
Vad angår den fasta förbindelsen hade utskottet icke fått informationer
som kunde bilda grundlag för ytterligare uttalanden i saken. Utskottet
uttalade sin avsikt att hålla ett sammanträde snarast möjligt efter det att
Öresundsgruppens betänkande framlagts.

Beträffande ordnandet av luftfartsförhållandena i Öresundsområdet ansåg
utskottet att det första och viktigaste steget måste vara att finna det
bästa läget för en storflygplats och att möjligheterna att förlägga den dit
icke får på något sätt hindras genom anläggande av sekundära flygfält.
Utskottet fann det vara angeläget med nära kontakt mellan regeringar
och myndigheter i Danmark och Sverige i denna fråga.

På förslag av trafikutskottet antog rådet en rekommendation (nr 28)
till regeringarna i Danmark och Sverige att snarast möjligt utvidga och
stärka samarbetet i fråga om en undersökning av hela frågan om luftfartsförhållandena
i öresundsområdet. Detta kan eventuellt ske genom att på
passande tidpunkt tillsätta en gemensam arbetsgrupp. Regeringarna bör ge
de regionala och kommunala myndigheterna möjlighet att delta i dessa
undersökningar på lämpligt sätt. De två regeringarna bör dessutom under
utredningsarbetet upprätthålla kontakt med övriga nordiska regeringar.
Rekommendationen antogs med 57 röster. 2 medlemmar avstod från att
rösta.

5. Pensionärers rabatt på järnvägsbiljetter

I ett medlemsförslag av bl. a. herr Hammarberg hemställdes, att giltighetsområdet
för de förmåner vid biljettinköp på järnväg, som i Danmark
och Finland gäller för personer över 65 år, i Norge för personer över 70 år
och i Sverige för personer över 67 år, utvidgas till att avse resor på samtliga
nämnda länders statsbanor. Förslaget är motiverat med att det vore naturligt
alt utvidga den i varje land redan gällande ordningen, enligt vilken äld -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

re personer, som inte längre är aktiva i förvärvslivet och därför i större utsträckning
kan disponera sin tid, kan resa billigt på tider, då järnvägarna
har ledig transportkapacitet, till att gälla för resor inom hela Norden. I
medlemsförslaget anföres att ett sådant utsträckt giltighetsområde torde
vara till fördel för både trafikanterna och järnvägarna.

Trafikutskottet är ense med förslagsställarna om att pensionärer bör
ha möjlighet att resa billigt på alla nordiska järnvägar under de tider, då
det finns ledig kapacitet. Utskottet har studerat skillnaderna mellan de
olika ländernas bestämmelser och har funnit alt äldre personer från de
övriga länderna i stort sett har samma möjlighet att resa billigt som landets
egna medborgare. Vissa ändringar kan dock bli nödvändiga för att
underlätta utnyttjandet av rabattordningarna för medborgare från andra
länder, bl. a. beträffande de s. k. 65-korten i Finland och 67-korten i
Sverige. För att kunna utnyttja möjligheterna att resa billigt föreslår utskottet
att resenärerna skall kunna köpa biljetterna även till övriga länder
på sin hemort före resans påbörjande och att effektivare information lämnas
om rabattmöjligheterna. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation
(nr 30), i vilken hemställes till regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att söka uppnå ett bättre utnyttjande av den existerande
möjligheten för äldre att resa billigt i Norden.

6. Luftfartsfrågor

Flera luftfartsfrågor är för närvarande anhängiga i Nordiska rådet. Förutom
Öresundsflygplatsen behandlades ytterligare två frågor under sessionen,
nämligen frågan om gemensam politik för charterflyg samt frågan
om ett nordiskt organ för luftfartstekniska frågor.

Frågan om tillståndsgivning för charterflyg behandlas i ett medlemsförslag
av herrar Hammarberg och Lundström, vari föreslås att Nordiska rådet
rekommenderar regeringarna att verka för enhetliga och möjligast liberala
samt ur trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande regler för charterflyget
i de nordiska länderna med rimligt hänsynstagande till den reguljära
flygtrafikens intressen. I förslaget hänvisas till den kraftiga utvecklingen
av charterflyget under de senaste åren och till betydelsen av
att nya bestämmelser på detta område blir gemensamma för så många
nordiska länder som möjligt. Samtidigt framhålles det sociala intresset
av att möjligheter skapas för att företaga charterflygningar som utnyttjas
av ett brett turistklientel till platser utanför Europa.

I ett remissuttalande anför SAS att de år 1964 i fyra nordiska länder införda
gemensamma bestämmelserna om charterflyg har medfört, att SAS’
trafik i medelhavsländerna icke endast stagnerat utan gått tillbaka. SAS’
marknadsandel i den totala lufttrafiken i Europa har kontinuerligt sjunkit
under senare år, medan det skandinaviska charterflyget samtidigt vuxit
med 40—50 % om året. Upptagandet av skandinaviska charterflygningar

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

till utomeuropeiska länder befaras kunna medföra en väsentlig nedgång
i passagerarantalet på vissa av SAS’ linjer. Detta gäller icke endast trafiken
till och från Skandinavien utan också passagerarantalet mellan utländska
punkter på linjerna genom att rätten att medtaga passagerare
mellan utländska punkter är beroende av omfånget av den förstnämnda
trafiken. SAS hänvisar till att regeringarna i Danmark, Norge och Sverige
under 1966 tillsatt ett departementalt utskott för att utreda efter vilka
grundläggande regler charterflyget skall få bedrivas i konkurrens med
reguljärt flyg, särskilt SAS. SAS menar att det departementala utskottets
direktiv överensstämmer med medlemsförslaget och föreslår att detta får
vila i avvaktan på det departementala utredningsarbetets avslutande.

Under trafikutskottets behandling av saken har meddelats att Danmarks,
Norges och Sveriges regeringar under 1966 tillsatt ytterligare ett departementalt
utskott, nämligen för utredning av frågan om säkerhet i luftfarten
och personalens flygtid.

Trafikutskottet sade sig anse det naturligt att de länder, som samarbetar
i SAS, tillsätter gemensamma utskott men finner det tillika önskvärt
att Finland och Island inbjudes att deltaga i arbetet med där behandlade
frågor så snart detta kan anses ändamålsenligt i syfte att utforma gemensamma
nordiska regler för charterflyg.

På utskottets förslag antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 25)
till regeringarna i de nordiska länderna att med rimligt hänsynstagande
till de företag, som driver reguljär flygtrafik, verka för att likartade bestämmelser
rörande charterflyg införes och att dessa bestämmelser blir
så liberala som möjligt och tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt. Rekommendationen
antogs med 50 röster mot 1. 1 medlem, nämligen herr
Skoglund, avstod från att rösta.

I anledning av rekommendation nr 30/1965 om upprättande av ett gemensamt
nordiskt organ för luftfartstekniska frågor med beslutanderätt
hade regeringarna i sina meddelanden till sessionen uttalat, att man fortfarande
ansåg de nuvarande samarbetsformerna på det luftfartstekniska
området för ändamålsenliga och fullt tillfredsställande. Det fanns därför
icke något behov av inrättande av ett nytt gemensamt organ, eventuellt med
beslutande myndighet. Från Finlands sida uttrycktes en önskan om att
den existerande rådgivande verksamheten mellan de nordiska länderna i
stället skulle utvidgas och effektiviseras.

Trafikutskottet erinrade om att det redan vid rådets fjortonde session
uttalats, att frågan om upprättande av nordiska organ med beslutande
myndighet, vilken fråga också tagits upp i andra förslag, lämpligen kunde
tagas upp till samlat principiellt övervägande. Utskottet konstaterade även
nu att sådana generella och principiella frågor bäst behandlas sammantagna,
t. ex. på mötet mellan de nordiska statsministrarna och rådets pre -

40 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

sidium. Utskoliet utlalade att man förutsätter att det luftfartstekniska
samarbetet, som äger rum på de nordiska luftfarsmötena, blir utbyggt i
överensstämmelse med föreliggande behov och föreslog, att rådet skulle
anse denna fråga för sin del färdigbehandlad. Rådet beslöt i enlighet härmed.

7. Resandes rätt till tullfri införsel av varor

Vad angår resandes rätt till införsel av andra varor än sprit och tobak
gäller att några ändringar i gällande regler ej företagits sedan den 1 oktober
1966 och att dessa bestämmelser, med vissa undantag, är överensstämmande
i Danmark, Norge och Sverige, medan reglerna i Finland är mer
restriktiva. Av regeringarnas meddelande med anledning av rekommendation
nr 3/1966 synes framgå, att det åtminstone icke för närvarande finns
några utsikter att uppnå en fullständig harmonisering av bestämmelserna
på detta område.

I rekommendationen nr 24/1966 föreslogs, att regeringarna skulle införa
liknande bestämmelser om resandes möjlighet att tullfritt införa sprit
och tobak, att de skulle fastställa så enkla och liberala bestämmelser att
en fortsatt utveckling av den egentliga resetrafiken mellan de nordiska
länderna ej hindras och att de skulle underställa Nordiska rådet frågan
innan nya regler införes. Genom de nya bestämmelserna om resandes rätt
att införa sprit och tobak, vilka infördes den 1 mars 1966 på Island och
den 1 oktober 1966 i övriga länder, har emellertid reglerna icke blivit
mera likartade eller enklare. Frågan om en harmonisering av dessa regler
blev föremål för förnyad behandling på mötet den 30 november och 1
december 1966 mellan de nordiska ländernas statsministrar och Nordiska
rådets presidium. Statsministrarna meddelade på detta möte, att de avsåg
att anmoda finansministrarna att i samarbete med Nordiska rådets trafikutskott
underkasta reglerna om tullfri införsel av sprit och tobak ett förnyat
övervägande. Trafikutskottet uttalade att man är redo att på rådets vägnar
deltaga i en sådan överläggning med syfte att fullständigt genomföra
rekommendationen.

Rådet beslöt att lägga meddelandena rörande ovannämnda två rekommendationer
till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden till nästa
session.

8. Övriga saker

Frågan om samarbete i fråga om resebyråverksamhet i utlandet enligt
rekommendation nr 21/1962 hade uppförts på saklistan med anledning av
en aktuell fråga om det framtida turistsamarbetet i New York. Då detta
spörsmål ej var färdigt att behandlas vid sessionen beslöt trafikutskottet
fortsätta behandlingen av denna sak.

Nordisk vägtrafikkommittés arbete på en gemensam nordisk trafiklag -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

stiftning behandlades med utgångspunkt från regeringarnas meddelanden
i anledning av rekommendation nr 5/1963. Av dessa framgick, att kommitténs
förslag till nordiska vägtrafikregler (NU 1966:2, 3) har sänts på remiss
till berörda myndigheter och organisationer i Danmark, Finland,
Norge och Sverige och att kommittén fortsätter arbetet med att gå igenom
återstående bestämmelser om körbanemarkeringar, trafiksignaler och tecken
av polis. Under behandlingen av ärendet upplystes att man planerade
ett nordiskt ämbetsmannamöte i september/oktober 1967 för behandling av
utkastet till nordisk trafiklagstiftning och remissuttalandena. Trafikutskottet,
som fann att Nordisk vägtrafikkommittés arbete i stort sett var avslutat,
föreslog att rådet skulle anse frågan som slutbehandlad, vilket bifölls.

Av meddelandena i anledning av rekommendation nr 10/1966 om norsksvenska
mellanriksvägar framgick att arbetet med mellanriksvägarna över
Graddis och Umbukta fortskred enligt planerna, varför dessa vägar beräknades
vara färdiga 1974 respektive före utgången av 1971. Den norsk-svenska
arbetsgrupp, som tillsattes 1965 för att utreda en mellanriksväg Kiruna
—Nordnorge, bär lämnat redogörelse den 23 januari 1967 innehållande
bl. a. förslag till sträckning, byggnadstider och kostnader för en sådan väg.
Med anledning av redogörelsen framhöll trafikutskottet den betydelse en
vägförbindelse Kiruna—Nordnorge skulle få för utvecklingen av näringsoch
reselivet i detta område och tilläde att grundlag nu fanns för ett principbeslut
om vägen.

Ett samarbetsutskott för transportekonomisk forskning, där Danmark,
Finland, Norge och Sverige deltar, inledde sin verksamhet under 1966. Rekommendation
nr 18/1966 kunde därför på förslag av utskottet avskrivas
som färdigbehandlad.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den fråga, som tilldrog sig det största intresset vid rådets femtonde
session, gällde möjligheterna att i den aktuella marknadssituationen vidga
det nordiska ekonomiska samarbetet. Utgångspunkten var vid detta tillfälle
en rad olika dokument. Dels hade Nordiska ministerkommittén för
ekonomiskt samarbete avgivit berättelse om arbetet inom ministerkommittén
och Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet, till vilken berättelse
som bilagor fogats redogörelser för samarbetet beträffande den yttre tullnivån,
jordbrukspolitiken och upplåningen på den internationella kapitalmarknaden,
för samarbetet i internationella organisationer — EFTA, GATT,
UNCTAD och OECD — för den nordiska samhandeln 1960—1966 samt
för frågan om garantier för investeringar i utvecklingsländerna. Dels förelåg
regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 26/1966 angående
ekonomiskt samarbete i anledning av vilka herr Sundin ställt en fråga

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 133

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

till Danmarks regering om den var beredd att för sin del medverka till
att de nordiska länderna i EFTA och inom en eventuell framtida europeisk
stormarknad ges möjligheter att konkurrera på lika villkor vad gäller
produktion och handel med jordbruksprodukter. Dels hade på saklistan
för sessionen uppförts ett av herr Cassel väckt medlemsförslag om
Norden och marknadsproblemen.

I medlemsförslaget om Norden och marknadsproblemen hemställdes, att
rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och
Sverige att under iakttagande av obrottslig solidaritet med sina förpliktelser
enligt Londondeklarationen i intimaste möjliga samarbete sinsemellan
vara intensivt verksamma för att förbereda de kontakter, som kan bli
möjliga att upptaga med EEC, att genom att uppträda som en enhet utåt
tillförsäkra Norden full paritet med Storbritannien vid blivande förhandlingar
inom EFTA och med omvärlden i marknadsfrågorna, att låta målet
för sitt samarbete vara att förhindra en handelspolitisk splittring i
Europa genom att antingen skaffa Danmark, Finland, Norge och Sverige
fullt medlemskap i EEC eller en anslutning som ligger så nära medlemskap
som uppehållande av strikt neutralitet kan medgiva, att utnyttja det
nu inledda samarbetet inom Kennedyronden både för att vinna erfarenhet
om hur sådant gemensamt nordiskt uppträdande i handelsförhandlingar
bäst skall kunna organiseras och bedrivas och för att vänja yttervärlden
vid att Norden i sådant sammanhang kan och vill uppträda som en enhet,
samt att organisatoriskt stärka förhandlingsberedskapen inför möjligen
kommande tillfälle till kontakter mellan EFTA och EEC, allt med tanke
på att de nordiska ländernas ekonomiska styrka och standard är i hög
grad beroende av att nuvarande diskrimination inom Europa snarast
bringas ur världen.

I berättelsen lämnades bl. a. en redogörelse för resultatet av det utredningsarbete,
som hittills bedrivits inom samarbetsutskottet i anledning av
rådets ovannämnda rekommendation.

Ekonomiska utskottet ansåg sig för sin del icke kunna förorda att de
nordiska länderna i den osäkra marknadssituationen skulle binda sig för en
bestämd förhandlingsordning. Utskottet underströk betydelsen av bästa
möjliga beredskap och en nära kontakt mellan de nordiska staterna under
eventuella förhandlingar, vilket i givna förhandlingssituationer kunde
ge de nordiska länderna tillfredsställande lösningar på deras marknadsproblem.
Utskottet underströk vidare angelägenheten av att det hölls informerat
om marknadssituationens utveckling. Utskottet föreslog därför,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att fortsätta att stödja strävandena
att nå fram till en bred europeisk marknadslösning och att samarbeta
så intimt som möjligt under förberedelserna för och under eventuella
förhandlingar härom, att lägga särskild vikt vid att oavsett de enskilda
nordiska ländernas anknytningsform bevara den fria nordiska mark -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 är 1967

nåd som uppnåtts genom EFTA, att bevara möjligheterna för att vidareutveckla
det nordiska samarbetet inom ramen för framtida marknadskonstellationer
samt att hålla Nordiska rådet eller dess organ fortlöpande informerat
om utvecklingen i marknadsfrågan. Efter debatt antog rådet en
dylik rekommendation (nr 23) med 62 röster; 1 medlem avstod från att
rösta.

I regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 25/1965 angående
nordiskt samarbete inom EFTA hänvisades till den ovannämnda rapporten
från Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete. I ministerkommitténs
rapport lämnades en redogörelse för samarbetet inom EFTA
sedan föregående session och för det speciella nordiska samarbetet i EFTAfrågor.
Ekonomiska utskottet sade sig förutsätta att ministerkommittén
även i fortsättningen i sina berättelser lämnade en redogörelse för samarbetet
inom EFTA. På utskottets förslag beslöt rådet därför betrakta rekommendationen
såsom för dess del slutbehandlad.

I sin berättelse har Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål
upplyst, att det diskuterat frågan om en utredning rörande nordiskt samarbete
vid export av lantbruksprodukter till tredje land och funnit att en
dylik utredning lämpligen borde utföras av jordbruksorganisationerna.
Vidare meddelas, att Sveriges lantbruksförbund förklarat sig berett att utarbeta
ett uttalande i frågan. Ekonomiska utskottet hälsade med tillfredsställelse
att frågan aktualiserats och underströk angelägenheten av att den
nämnda utredningen snarast kommer till stånd.

I anledning av berättelsen från Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål
underströk ekonomiska utskottet betydelsen av det nordiska samarbetet
i dessa frågor samt vikten av största möjliga nordiska samstämmighet
i internationella organ som diskuterar fiskerifrågor.

2. Skatte samarbete

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats dels ett inför rådets nionde
session av bl. a. herr Gustafsson i Stockholm väckt medlemsförslag om
samarbete beträffande beskattningens utformning, dels ett inför rådets femtonde
session av herrar Lundström och Sundin väckt ändringsförslag om
skatte politiskt samarbete i Norden. I medlemsförslaget hemställes, att rådet
måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att undersöka
möjligheterna för ett samarbete beträffande utformningen av de nationella
beskattningssystemen. Inom ramen för medlemsförslaget har i rådet tidigare
behandlats tre spörsmål nämligen frågan om företagsbeskattningen,
frågan om den individuella beskattningen samt frågan om samverkan mellan
skattekommittéer och skattemyndigheter vid förberedande av skattelagstiftningen.
Sedan rådet vid sin tionde session år 1962 antagit en rekommendation
(nr 30) angående samarbete i fråga om skatteutredningar
och vid sin tolfte session år 1964 en rekommendation (nr 26) angående har -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

monisering av bolagsbeskattningen, har medlemsförslaget ansetts som färdigbehandlat
utom vad gäller den individuella beskattningen. I ändringsförslaget
hemställdes nu, att rådet vid det fortsatta arbetet med de i medlemsförslaget
berörda problemen beträffande samarbetet på skatteområdet
måtte beakta i ändringsförslaget anförda synpunkter. I detta framhölls,
att diskussioner borde inledas och samarbete etableras rörande utformningen
av de grundläggande principerna för beskattningen i de nordiska
länderna. I första hand gällde att klarlägga de grundläggande värderingar,
som bildar underlaget för fördelningen av skattebördan mellan olika grupper
i samhället och för valet mellan olika sätt för skatternas uttagande. I
förslaget framfördes vidare önskemål om en förbättrad information mellan
länderna rörande planerade och pågående utredningar på skatteområdet.

Enligt ekonomiska utskottet gav det insamlade remissmaterialet vid handen,
att behov föreligger av en dylik vetenskaplig undersökning. Därvid
måste enligt utskottet beaktas även socialpolitikens och arbetsmarknadspolitikens
inkomstfördelande effekter. Vad gäller frågan om förbättrad information
mellan länderna rörande planerade och pågående utredningar på
skatteområdet m. m. uttalade utskottet, att enligt dess mening informationsverksamheten
borde läggas upp på i huvudsak följande sätt:

1. Om eu skatteutredning tillsättes i något av länderna, skall de övriga
underrättas härom samt tillställas direktiven för de sakkunnigas arbete.

2. Om motsvarande utredningsarbete bedrivs i något av de övriga länderna,
skall ifrågavarande kommitté kontakta vederbörande utredning för
diskussion.

3. Kommittén skall i sitt betänkande redogöra för hur man i de övriga
nordiska länderna löser motsvarande problem.

4. Kommitténs betänkande skall tillställas berörda myndigheter och
organisationer i de övriga nordiska länderna.

5. Finansdepartementen skall meddela varandra när propositioner i skattefrågor
framläggs samt hålla varandra underättade om ärendets behandling
i parlamenten.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 21) till regeringarna
att gemensamt låta företaga en vetenskaplig studie av de grundläggande
värderingar, som bildar underlag för fördelningen av skattebördan
mellan olika grupper i samhället och för valet mellan olika sätt för
skatternas uttagande samt att åstadkomma en förbättrad information och
fastare organiserad kontakt mellan länderna rörande planerade och pågående
utredningar på skatteområdet, genomförda lagändringar m. in.

Utskottet upplyste slutligen, att det hade för avsikt att vid senare tillfälle
behandla medlemsförslaget i vad det avser den individuella beskattningen.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Inom ekonomiska utskottet behandlades vidare frågan om tullar och avgifter
för motorfordon, som införes för tillfälligt bruk från ett nordiskt
land till ett annat. Utskottet hade här att taga ställning till ett av bl. a.
herr Arne Geijer väckt medlemsförslag om tullar och avgifter för motorfordon.
Vidare förelåg regeringarnas i Danmark och Norge svar på en av
herr Lundström i anslutning till regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation
nr 28/1964 ställd fråga om nordbos tull- och avgiftsfria införsel
av motorfordon ifrån ett nordiskt land till ett annat. I medlemsförslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att liberalisera
bestämmelserna om tull och avgiftsfri införsel av motorfordon på ett
sådant sätt, att medborgare i ett nordiskt land med arbete i annat nordiskt
land tullfritt skall kunna utnyttja bil för resor över gränserna mellan länderna,
oavsett i vilket av länderna bilen är registrerad. Under hänvisning
till att gällande bestämmelser verkar hindrande för arbetskraftens rörlighet
mellan länderna hade vidare herr Lundström ställt en fråga till regeringarna
i Danmark och Norge, huruvida de hade för avsikt att vidtaga åtgärder
i syfte att få till stånd en liberalisering av bestämmelserna.

Ekonomiska utskottet konstaterade att de danska tullbestämmelserna
ej medger tullfrihet för motorfordon tillhörande i utlandet fast bosatta personer,
som antingen utövar näringsverksamhet eller har anställning i Danmark.
I de övriga nordiska länderna får sådana personer införa motorfordon
tull- och avgiftsfritt under en tid av 1 år under förutsättning att
införseln sker för tillfälligt bruk och senare utförsel. Vad gäller reglerna
om tull- och avgiftsbehandling av motorfordon, som är registrerat i ett
annat nordiskt land än bostadslandet, uttalade utskottet, att en befrielse
från dylika tull- och avgifter reser kontroll- och skattemässiga problem
särskilt därigenom att arbetstagare som arbetar i annat land än bostadslandet
därvid måste behandlas annorlunda än det senare landets övriga
medborgare. Utskottet föreslog, att rådet skulle rekommendera regeringarna
att införa liberala regler för tull- och avgiftsfri införsel av motorfordon,
som införes av den som har motorfordonet registrerat i hemlandet och
tar arbete i annat nordiskt land. Rådet antog en sådan rekommendation
(nr 22).

I anledning av regeringarnas meddelanden om rådets ovannämnda rekommendation
nr 28/1964 angående harmonisering av vissa skatter och avgifter
uttalade ekonomiska utskottet, att frågan diskuterades vid rådets
skattekonferens i Köpenhamn i april 1966, varvid från flera håll framfördes
önskemål om en koordinering av fordonsbeskattningen. Enligt utskottets
mening skulle det vara värdefullt om en sådan kom till stånd. Utskottet
ansåg vidare, att de nordiska länderna gemensamt bör pröva om
möjlighet finns att rensa ut en rad av de punktskatter, som i dag är i bruk.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Utskottet behandlade vidare regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 27/1964 angående harmonisering av huvudformerna för indirekt
beskattning. I samband därmed beaktades även regeringarnas svar på
av herr Holmberg vid sessionen ställt spörsmål, om regeringarna hade för
avsikt att vidtaga några åtgärder i rekommendationens syfte i anledning av
att Danmark kommer att införa en mervärdeskatt av i princip samma konstruktion
som den mervärdeskatt som övervägs inom EEC. Ekonomiska
utskottet nöjde sig med att konstatera, att frågan om den indirekta beskattningens
utformning är föremål för undersökningar i flera av de nordiska
länderna och att enligt regeringarnas upplysningar en kontinuerlig kontakt
förekommer mellan berörda departement och ämbetsmän i frågan.

3. Hjälp till utvecklingsländerna

Underlag för ekonomiska utskottets behandling av frågan om nordiskt
samarbete rörande u-landshjälpen var dels ett av herr Holmberg och fru
Segerstedt Wiberg inför sessionen väckt medlemsförslag om det nordiska
u-landsbiståndets organisation, dels ett ändringsförslag i samma fråga,
dels ock regeringarnas meddelande om rekommendation nr 3/1961 angående
samordning av hjälpen till utvecklingsländerna. I medlemsförslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland
och Sverige att vid reformering av administrationen av gemensamma
u-landsprojekt tillse, att den nordiska förvaltningsformen bevaras och utvecklas.
I ändringsförslaget hemställdes, att en rekommendation av rådet
i ämnet måtte innehålla, att förvaltningen av nordiska u-landsprojekt utformas
så ändamålsenligt som möjligt, samtidigt som hänsyn tages till
önskvärdheten av att det nordiska samarbetet utbygges på detta område
och på längre sikt en egentlig nordisk projektadministration eftersträvas.
I meddelandet lämnades en redogörelse för olika gemensamma nordiska
projekt, för de nordiska u-landsinstituten och för annat samarbete mellan
nordiska biståndsorgan. Härjämte redovisade regeringarna ett förslag
till nya riktlinjer för administrationen av nordiska biståndsprojekt. Dessa
riktlinjer hade antagits av Nordiska ministerkommittén för samordning
av hjälpen till utvecklingsländerna vid ett möte i Köpenhamn den 22
augusti 1966 och har av kommittén förelagts regeringarna för godkännande.
Förslaget föranledde Nordiska rådets presidium att i skrivelse den
21 september 1966 hänvända sig till regeringarna i de fyra berörda länderna
med anhållan om att de ifrågavarande riktlinjerna icke skulle slutligen
fastställas förrän Nordiska rådet haft tillfälle att yttra sig över dem. Regeringarna
har sedermera medgivit det av presidiet önskade uppskovet.

Med hänsyn till frågans komplicerade art ansåg sig ekonomiska utskottet
ej berett att taga slutlig ståndpunkt till riktlinjerna samt de i samband
därmed stående medlems- och ändringsförslagen. Utskottet önskade först
få tillfälle diskutera frågan med ministerkommittén samt med styrelsen

Kiingl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

för det nordiska Tanzaniaproj ektet liksom med annan expertis på området
med praktisk erfarenhet av u-landshjälpsadministration.

På utskottets förslag beslöt rådet bemyndiga presidiet att på grundval
av förslag från ekonomiska utskottet i saken för rådets räkning uttala sig
om riktlinjerna till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

4. Fredskårssamarbele

Inför sessionen hade bl. a. herr Sundin väckt ett medlemsförslag om
nordiskt fredskårssamarbete. I förslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera
regeringarna att befrämja ett nära samarbete i fråga om
fredskårsverlcsamheten och utreda möjligheterna för en sammanslagning
av de nordiska fredskårsorganisationerna.

Mot bakgrund av fredskårsidéns universella karaktär fann ekonomiska
utskottet det naturligt att verksamheten organiserades på samnordisk basis
i den utsträckning så var möjligt. Utskottet konstaterade, att praktiskt
taget samtliga hörda remissinstanser tillstyrkt ett vidgat samarbete mellan
fredskårsorganisationerna, medan ett betydande antal instanser däremot avstyrkt
sammanslagning av organisationerna. Som motivering hade främst
framförts, att kontakten mellan å ena sidan fredskårernas ledning och administration
och å andra sidan ungdomarna själva och deras organisationer
påtagligt skulle försvåras, om fredskårsorganisationerna slogs samman
till en nordisk enhet. Enligt utskottets mening hade i såväl medlemsförslaget
som remissyttrandena påvisats åtskilligt som talar för en utredning
av de förefintliga möjligheterna för samnordiska fredskårer. Utskottet
föreslog, att regeringarna skulle rekommenderas att utveckla ett nära samarbete
beträffande fredskårsverksamheten och att utreda möjligheterna
för gemensam rekrytering och gemensam ledning av de enskilda projekten.
Rådet beslöt antaga en dylik rekommendation (nr 16) med 43 röster
mot 2. 1 medlem avstod från att rösta. För rekommendationen röstade
alla i omröstningen deltagande svenska medlemmarna, utom herr Cassel,
som röstade nej.

5. Konsulärt samarbete

Ekonomiska utskottet hade till behandling haft ett av fru Ekendahl och
herr Kellgren väckt medlemsförslag om vidgat nordiskt konsulärt samarbete.
I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att
undersöka möjligheterna för ett system med gemensamma konsulära representanter
och att som ett första steg inleda en försöksverksamhet med
ett gemensamt turistkonsulat.

Ekonomiska utskottet konstaterade i likhet med förslagsställarna, att
man i framtiden bör tillvarataga alla möjligheter att genom ett utbyggt
nordiskt samarbete göra den konsulära representationen så effektiv som
möjligt. Ekonomiska utskottet förutsatte att — i den utsträckning det nu -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

varande systemet med honorära konsuler kompletterat med ett konsulärt
samarbete enligt gällande instruktioner fyller sin uppgift — behov ej föreligger
av ändringar i organisationen. När däremot den konsulära verksamheten
av en eller annan orsak ej kan genomföras tillfredsställande med
nuvarande system, bör, enligt utskottets mening, möjligheterna för en vidare
utveckling av samarbetet mellan de nordiska länderna genom gemensamt
utnyttjande av anställda tjänstemän prövas. Frågan om att inleda en försöksverksamhet
med ett gemensamt turistkonsulat bör utredas. Vidare bör
vid framtida revisioner av de konsulära instruktionerna hänsyn tagas till
den nordiska samarbetsaspekten. På utskottets förslag beslöt rådet antaga
den i medlemsförslaget förordade rekommendationen (nr 24) med 48
röster mot 1.

6. Kontrollstämpling av ädelmetallarbeten

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om förenhetligande av bestämmelserna
om kontrollstämpling av ädelmetallarbeten. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna
att införa enhetliga bestämmelser för kontrollstämpling av ädelmetallarbeten.

Enligt ekonomiska utskottet vore det ur såväl principiell som praktisk
synpunkt värdefullt, om fullt enhetliga bestämmelser på området kunde
tillskapas i Norden. Utskottet ansåg, att man därvid borde söka genomföra
ett system innehållande följande element: frivillig stämpling och kontroll,
slopande av finhaltsbestämmelserna samt frivillig datumstämpling. En
sådan ordning skulle möjliggöra en helt fri nordisk handel med guldsmedsvaror.
Även de europeiska integrationssträvandena gör en liberalisering i
angiven riktning angelägen. På förslag av utskottet beslöt rådet antaga den
i medlemsförslaget förordade rekommendationen (nr 6).

7. Varudeklarationssamarbete

Frågan om ett nordiskt samarbete om varudeklarationer hade före sessionen
aktualiserats genom ett medlemsförslag av bl. a. herr Hammarberg.
I förslaget hemställdes om en rekommendation till regeringarna att stödja
och utveckla det nordiska samarbetet på varudeklarationsverksamhetens
område. I förslaget framhölls, att det ej är möjligt att med de nationella
varudeklarationsorganens nuvarande resurser i tillräckligt snabb takt åstadkomma
normer för varudeklarationer, vilka fyller de krav på tillförlitlighet
som är rättesnöre för detta arbete i Norden. Förslagsställarna hänvisade
till att de nordiska varudeklarationsorganen förordat en intensifiering
av det nordiska samarbetet, enligt vilket utarbetandet av deklarationsnormer
borde överlämnas åt för ändamålet bildade gemensamma tekniska arbetsgrupper.

Med erinran om att samtliga hörda remissinstanser tillstyrkt med -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

lemsförslaget, uttalade utskottet sig för att utarbetandet av deklarationsnormer
bör överlämnas till för ändamålet bildade gemensamma tekniska
arbetsgrupper. Målsättningen bör vara identiskt lika deklarationsnormer
för de berörda varorna i samtliga nordiska länder. Utskottet ansåg det
vidare angeläget, att det nordiska samarbetet som bedrivs mellan provnings-
och standardiseringsorgan m. fl. också stöds och utvecklas. Utskottet
föreslog därför, att rådet skulle rekommendera regeringarna att
stödja och utveckla ett nordiskt samarbete beträffande varudeklarationer,
som syftar till att nå fram till identiskt lika deklarationsnormer i samtliga
nordiska länder. Rådet antog en sådan rekommendation (nr 31).

8. Atomenergi- och kraftsamarbete

Atomenergisamarbetet behandlades i en berättelse från nordiska kontaktorganet
för atomenergifrågor och i regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 31/1966 angående samarbete på atomenergins område. I anledning
av nämnda rekommendation hade regeringarna tillsatt en arbetsgrupp
bestående av representanter för atomenergiorganen i de nordiska
länderna. Enligt arbetsgruppen bör det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet
sikta dels till en konsolidering av hittills uppnådda resultat
och en vidareutveckling av redan etablerad teknologi, dels på insatser på
nya områden där industriell användning kan förutses i framtiden. I meddelandet
underströks, att ett vidgat samarbete mellan industrin samt forsknings-
och utvecklingsinstitutionerna i de nordiska länderna skulle kunna
ge nordisk industri bättre möjligheter att konkurrera med utländska firmor
på atomenergiområdet.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 22/1958 angående
utvidgat samarbete vid utnyttjande av vattenkraftstillgångarna framgick,
enligt ekonomiska utskottet, att samarbetet på kraftområdet fungerar
på ett tillfredsställande sätt. På utskottets förslag beslöt rådet därför att
betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

9. Fiskerigränserna i Skagerack och Kattegatt

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 19/1965 angående
fiskerigränserna i Skagerack och Kattegatt framgick, att en överenskommelse
träffats mellan Danmark, Norge och Sverige om ömsesidig rätt
till fiske i Skagerack och Kattegatt. Överenskommelsen tillförsäkrar fiskare
från de tre länderna rätt att bedriva fiske intill fyra sjömil från baslinjerna
för territorialhavet inom ett område avgränsat av en linje mellan
Hanstholm och Lindesnes och en linje mellan Skagen och Tistlarna. Avtalet
gäller i 35 år med automatisk förlängning med fem år åt gången om ingen av
parterna säger upp det.

På förslag av utskottet ansåg sig rådet kunna besluta anse denna rekommendation
slutbehandlad.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

10. Finansiellt samarbete och konjunktursamarbete

Av regeringarnas meddelanden om dels rekommendation nr 16/1964 angående
liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden, dels rekommendation
nr 27/1965 angående upplåning på den internationella kapitalmarknaden
framgick, att de berörda problemen behandlas inom Nordiska ministerkommittén
för ekonomiskt samarbete i sammanhang med en rad andra
frågor om utbyggnad av det nordiska ekonomiska samarbetet. Då rekommendationerna
ej lett till avsett resultat fann sig ekonomiska utskottet nödsakat
konstatera, att det för närvarande ej är möjligt att komma längre med
de i ovannämnda rekommendationer behandlade frågorna genom en isolerad
behandling. På utskottets förslag beslöt rådet därför betrakta rekommendation
nr 16/1964 samt rekommendation nr 27/1965 såsom slutbehandlade.

Ekonomiska utskottet hade även att taga ställning till regeringarnas
meddelanden om rekommendation nr 26/1965 angående bevakning av den
internationella konjunkturutvecklingen. Av meddelandet framgick, att nya
kanaler etablerats för löpande utbyte av informationer om såväl den nordiska
som den internationella konjunkturutvecklingen samt om förbättring
av prognosmetoderna. Samarbetet ansågs vara så väl etablerat, att arbetet
i framtiden kan utföras genom rutinkontakter mellan berörda myndigheter.
Mot denna bakgrund beslöt rådet på förslag av utskottet att betrakta rekommendationen
såsom för dess del slutbehandlad.

11. Övriga saker

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 24/1959 angående
enhetlig utformning av exportdokument framgick, att samarbetet drivits
ganska långt. Det nordiska samarbetet på området har utgjort mönster
för ECE:s arbete med en teknisk handbok i handelsdokumentfrågor. På
nordisk basis har utarbetats motsvarande handbok, vilken är under tryckning.
På utskottets förslag beslöt rådet därför betrakta rekommendationen
såsom slutbehandlad.

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1962 angående
samarbete inom byggnadsforskningen utvisade, att det nordiska samarbetet
på ifrågavarande område pågår genom medverkan av ett flertal organisationer
och institutioner samt att verksamheten koordineras genom Nordiska
kommittén för byggnadsbestämmelser (NKB), som är ett samarbetsorgan
för de fem nordiska ländernas centrala husbyggnadsmyndigheter.

Ekonomiska utskottet underströk angelägenheten av en intensifiering
av arbetet med att förenhetliga normerna inom byggnadsområdet. Målsättningen
för verksamheten bör vara identiska kvalitetskrav på material
och byggnadsdelar, vilket i sin tur möjliggör likartade kontrollbestämmel -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

ser. Härigenom skulle en helt fri handel i Norden med byggnadsmaterial
bli möjlig. Detta skulle i sin tur möjliggöra produktion i större serier, ökad
konkurrens och ökad strukturrationalisering. Utskottet ansåg det därför
betydelsefullt att NKB erhåller ett ökat ekonomiskt stöd.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av rapporten om framsteg
i nordiskt samarbete under 1966 och presidiets rapport om dess verksamhet,
deltog vid årets session 28 olika talare med sammanlagt 37 inlägg.
Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick
under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander samt statsrådet
Lange. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida
av herrar Cassel och Ohlin.

Såsom under de senaste rådssessionerna kan sägas ha blivit tradition
kom en stor del av årets generaldebatt att ägnas åt de ekonomiska samarbetsfrågorna
och då närmast frågan om nordiskt samarbete vid eventuellt
förestående förhandlingar med Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Denna fråga berördes av samtliga svenska deltagare i generaldebatten.

Vidare behandlades i debatten åtskilliga kulturella spörsmål, bl. a. frågan
om svenska språkets ställning vid en skolreform i Finland. Även
några utrikespolitiska spörsmål togs upp såsom frågan om erkännande av
Tyska demokratiska republiken.

IV. Val m. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes
bl. a. herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. Till revisor
för tidskriften valdes herrar Sundin och Björkman; till revisorssuppleant
valdes fru Ekendahl.

Rådet utsåg vidare fem medlemmar och fem suppleanter i styrelsen för
Nordiska kulturfonden för tiden 1967—1968. Från svensk sida invaldes fru
Segerstedt Wiberg med fröken Ranmark som suppleant. Rådet valde även
revisorer i fonden.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Oslo i februari 1968
med början å dag som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 3 april 1967 utdelades Nordiska rådets litteraturpris
för år 1967 till den norske författaren Johan Borgen.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Förteckninj

Rek. nr 1

Rek. nr 2

Rek. nr 3

Rek. nr 4

Rek. nr 5

Rek. nr 6

Rek. nr 7

Bilaga

g över de vid Nordiska rådets femtonde session i Helsingfors
antagna rekommendationerna

(Koordinerande land inom parentes)

Nordisk Råd henstiller til regjeringene

A. å utrede og unders0ge mulighetene for en trinnvis avskaffelse
eller lempning av krav om sserskilt tillåtelse (bevilling/lpyve/tillstånd)
for godstransport med lastebiler i og
mellom de nordiske land,

B. å utrede og underspke mulighetene for å lernpe restriksjonene
för akseltrykk/boggitrykk, kjpretpydimensjoner samt
totalvekt på de viktigste veger för gjennomgangstrafikken i og
mellom de nordiske land, etter en raskest mulig tempoplan,

C. å utrede og underspke mulighetene for iverksettelse av
ensartede bestemmelser om arbeidstid, kj0re- og hviletid samt
kontroll av slike bestemmelser, for visse grupper av tunge
motorvogner. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att företaga
en allsidig utredning om förutsättningarna för ett utökat nordiskt
samarbete på operakonstens område. (Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att undersöka förutsättningarna för ett förenhetligande
av bestämmelserna om de ungas användande i arbete.
(Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att åstadkomma eu snabb och effektivt verkande gemensam
ordning för tillgodoseende av arbetarskyddet beträffande
maskiner, redskap och andra liknande tekniska anordningar.
(Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
möjligheterna för vidgad nordisk forskning angående ungdomens
alkohol- och narkotikamissbruk samt den därmed sammanhängande
ungdomsbrottsligheten. (Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att införa liberala
och enhetliga bestämmelser för tillverkning av och
handel med ädelmetallarbeten. (Sverige)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne, åt der på grundlag
af de afgivne betsenkninger og förslag s0ges tilvejebragt yderligere
ensartethed i den nordiske lovgivning om segteskabs
indgående og opl0sning, således åt i alle landene

I. regien om utroskabs retsvirkning sendres i overensstemmelse
med et i den norske komitébetaenkning an f pr te förslag,
hvorefter utroslcab opretholdes som slcilsmissegrund, samtidig
med åt retten får adgang til åt give separation i stedet för

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Relc. nr 8

Rek. nr 9

Rek. nr 10

Rek. nr. 11

Rek. nr 12

Rek. nr 13

skilsmisse, nar hensynet til ffellesbprnene eller andre vaegtige
grunde taler for det,

II. denne regel også lsegges lil grund ved utroskab i separationdstiden,
samt

Ixl. Iristen lor skilsmisse efter forudgående retslig separation
saettes til 1 år. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utarbeta
förslag till en konvention mellan de nordiska länderna angående
upprätthållande av viss minimistandard rörande olika
sociala förmåner. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att komplettera
den nordiska konventionen av år 1955 om social trygghet med
ett stadgande om att nytillkommande förmåner inom ländernas
sociallagstiftning automatiskt utgår till medborgare från
grannländerna vid stadigvarande vistelse i förmånslandet.
(Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga
åtgärder för att så långt möjligt samordna eller förenhetliga
de nordiska ländernas lagstiftningar om pensionsförsäkring
såvitt avser dels fråga om tillgodoräknande av rätt till tilläggspension
vid flyttning från ett nordiskt land till ett annat, dels
fråga om slopande av karenstid för rätt till ålderspension vid
flyttning till hemlandet, dels fråga om uttag av reducerad
ålderspension i ett land och därefter uttag av full pension i
annat land, dels ock fråga om reduktion av ålderspension, när
andra maken uppbär utländsk pension. (Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att vidtaga
åtgärder för att så långt möjligt samordna eller förenhetliga
de nordiska ländernas lagstiftningar om sjukförsäkring såvitt
avser dels fråga om sjukförsäkringens storlek och varaktighet,
dels fråga om sjuktransportkostnader, dels fråga om
sjukpenning vid vistelse utom landets gränser, dels ock fråga
om bosättningsbegreppet och därmed försäkringstillhörighet.
(Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att

I. framlägga förslag till ett avsevärt utbyggt nordiskt TVsamarbete
såväl med utgående från erfarenheterna av Nordvisionssamarbetet
som med beaktande av de nya möjligheter
den snabba tekniska utvecklingen kommer att erbjuda,

II. avlägsna hindren för en ökad sebarhet för TV-program
mellan de nordiska länderna, särskilt i fråga om dessas gränstrakter,

III. verka för att möjliggöra att Island aktivt kan taga del
i det nordiska TV-samarbetet. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne på baggrund af de
foreliggende betsenkninger og det norske departementsudkast
af s0ge gennemfprt ensartet nordisk lovgivning om erhvervelse
af I0s0re i god tro, der bortset fra tilfselde af tyveri, r0veri
eller voldelig tvang som udgangspunkt bygger på en almindelig
ekstinktionsregel.

Nordisk Råd henstiller endvidere, såfremt helt ensartede
regler iklce kan opnås i tilfnelde af tyveri, rpveri eller voldelig

Rek. nr 1 i

Rek. nr lo

Rek. nr 16

Rek. nr 17

Rek. nr 18

Rek. nr 19

Rek. nr 20

Rek. nr 21

Rek. nr 22

Rek. nr 23

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

tvang, åt lovforslagene affattes på en sådan måde, åt man
ved retsanvendelsen i videst mulig omfång kommer til det
samme resultat. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att

I. framlägga förslag om avsevärt ökade medel för att stimulera
nordiskt samarbete mellan enskilda institutioner och forskare
i Norden samt utarbeta en plan för administreringen av
sagda medel,

II. avlägsna förekommande formella hinder för en livlig utbytes-,
studierese- och kontaktverksamhet mellan nordiska
forskare. (Finland)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt underspge behovet
for og overveje indholdet af en beskyttelsesregel navnlig
i de tilfaslde, hvor aftale indgås eller bestilling afgives under
den ene parts uanmodede henvendelse på den anden parts
bopsel eller dermed ligestillet sted. (Danmark)

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene å utvikle et ngert
samarbeid om fredskorpsvirksomheten og utrede mulighetene
for felles rekruttering og felles ledelse av de enkelte prosj ekter.
(Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
förutsättningarna för ett förenhetligande av bestämmelserna
om befrielse för handikappade av tull- och andra avgifter vid
anskaffande av motorfordon. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för att samordna den medicinska utbildningen i de
nordiska länderna samt möjliggöra en aktiv insats av universitet
och högskolor samt deras medicinska fakulteter inom
ramen för den härför inrättade Nordiska federationen för medicinsk
undervisning. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
förutsättningarna för en samnordisk högre utbildning av sjuksköterskor.
(Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga
åtgärder i syfte att möjliggöra ett effektivt samnordiskt utnyttjande
av dyrbar, specialiserad apparatur och utrustning
för forskning. (Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att gemensamt låta företaga en vetenskaplig studie av de
grundläggande värderingar som bildar underlag för fördelningen
av skattebördan mellan olika grupper i samhället och
för valet mellan olika sätt för skatternas uttagande,

II. att åstadkomma en förbättrad information och fastare
organiserad kontakt mellan länderna rörande planerade och
pågående utredningar på skatteområdet, genomförda lagändringar
m. in. (Danmark)

Nordisk Råd rekommanderer regjeringerne å innfpre liberale
regler for toll- och avgiftsfri innfprsel av motorkjpretpy som
innfpres av den som har motorkjpretpyet registrert i hjemlandet
og tar arbeid i annet nordisk land. (Finland)

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene

a) å fortsatt stptte opp om bestrebelsene for å nå fram til

Kungi. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Rek. nr 24

Rek. nr 25

Rek. nr 26

Rek. nr 27

Rek. nr 28

Rek. nr 29

Rek. nr 30

Rek. nr 31

en bred europeisk markedsl0sning og samarbeide nserest mulig
under forberedelsene til og under eventuelle forhandlinger
heroin,

b) å legge sserlig vekt, uansett de enkelte nordiske lands
tilknytningsform, på å bevare det fri nordiske marked som er
oppnådd gjennom EFTA og å bevare mulighetene for fortsatt
å utvikle det nordiske samarbeid innenfor markedskonstellasjoner,

c) å holde Nordisk Råd eller dets organer lppende informert
om utviklingen i markedssituasjonen.

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene å underspke mulighetene
for et system med felles konsulaere representanter
og som et fprste skritt, å innlede fors0ksvirksomhet med et
felles turistkonsulat. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i de nordiske lande
— under rimelige hensyntagen til de selskaber, som driver
ruteflyvning — åt virke for indfprelse af ensartede bestemmelser
vedrprende charterflyvning og åt fastsaette disse bestemmelser
så liberale som muligt og tilfredsstillende ud fra
et sikkerhedssynspunkt. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att verka för
ett ytterligare närmande av skolordningarna i de nordiska länderna
till varandra med särskilt beaktande av undervisningens
innehåll samt att, i syfte att effektivisera detta samarbete på
skolans område, ställa avsevärt ökade medel till förfogande
för pedagogisk forskning och försöksverksamhet. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och
Sverige att tillsätta ett permanent rådgivande och förslagsställande
samarbetsorgan med uppgift att verka för att underlätta
den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningens utbildningsproblem.
(Sverige )

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark og Sverige
snarest muligt åt udvide og styrke samarbjedet vedr0-rende en underspgelse af hele spprgsmålet om luftfartsforholdene
i 0resundsområdet. Dette kan eventuelt ske ved på
et passende tidspunkt åt nedssette en fselles arbejdsgruppe.
Regeringerne b0r give de regional og kommunale myndigheder
mulighed for åt deltage i disse underspgelser på en hensigtsmsessig
måde. De to regeringer b0r desuden under udredningsarbejdet
opretholde kontakt med de 0vrige nordiske regeringer.
(Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och
Sverige att genomföra förslaget till Europavägförbindelse mellan
Finland och Sverige med anknytning till Åland i enlighet
med arbetsgruppens förslag (NU 1966:5). (Finland)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,
Norge og Sverige, åt der spges opnået en bedre udnyttelse af
den eksisterende adgang for aeldre til åt rejse billigt i Norden.
(Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att stödja och
utveckla ett nordiskt samarbete beträffande varudeklarationer,
som syftar till att nå fram till identiskt lika deklarationsnormer
i samtliga nordiska länder. (Danmark)

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670381