Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o dii (Regeringens skrivelse 1897:42)

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o dii.

N:o 42.

Kongl. Ma.j:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen, med öfverlemnande af
protokoll vid förhandlingar om nya bestämmelser rörande
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden;
gifven Stockholms slott den 19 februari 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver finansärenden,
hållna i sammansatt svenskt-norskt statsråd den 12 innevarande
februari och denna dag samt i svenskt statsråd denna dag, vill Kongl.
Maj:t härmed till Riksdagens kännedom öfverlemna i tryckt exemplar
närlagda protokoll dels vid sammanträde å Holmenkollen vid Kristiania
den 2 oktober 1896 med de för deltagande i förhandlingar om nya
bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden förordnade •svenska och norska ombud, dels ock vid
de svenska och norska ombudens för utarbetande af förslag till öfverenskommelse
angående hvad iakttagas borde till förekommande af
smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena af de förenade rikena
till det andra sammanträden i Stockholm den 16—24 november 1896.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. I Afd. 32 Haft. (N:o 42).

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N;o 42.

Protokoll öfver finansärenden, hullet inför Hans Maj:t Konungen
i sammansatt svenskt-norskt statsråd den 12februari 1897.

Närvarande:

Hans excellens svenske herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Svenska statråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,
friherre Rappe,

Christerson,

Wer såll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Norska statsråden: Stang-Lund,

Olsen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i
underdånighet:

I underdånig skrifvelse den 13 maj 1895 anmälde Riksdagen, att
Riksdagen för sin del beslutit, att förordningen angående Sveriges och
Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890
skulle upphäfvas och upphöra att gälla, när två år förflutit från den
dag, lagen blefve genom Eders Kongl. Maj:ts försorg uppsagd; och
anhöll Riksdagen tillika, ej mindre att sådan uppsägning blefve före
den 1 påföljande augusti verkstäld, än äfven att — för åvägabringande
af en ny öfverenskommelse i ämnet de förenade rikena emellan, genom
hvilken deras ekonomiska intressen blefve på ett rättvisare sätt än
genom den nu gällande förordningen tillgodosedda och hvilken för ty
vore egnad att afhjelpa såväl de olägenheter för det svenska näringslifvet,
som på grund af de båda ländernas nu från hvarandra så be -

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

tydligt afvikande tullsatser förefunnes, som ock öfriga öfverklagade
missförhållanden — Eders Kongl. Maj:t täcktes inleda underhandlingar
med norska regeringen och så sk}mdsamt bedrifva dessa underhandlingar,
att, så vidt ske kunde, fullständigt förslag till ny mellanrikslag
redan år 1896 förelädes Sveriges Riksdag och Norges Storting eller,
om detta icke läte sig göra, meddela sistnämnda års Riksdag kännedom
om underhandlingarnes fortgång och det resultat, till hvilket de kunde
hafva ledt.

Med anledning häraf fattade Eders Kongl. Maj:t den 12 juli 1895,
med tillämpning af § 18 i nådiga förordningen angående Sveriges och
Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890,
för Sveriges del beslut om nämnda förordnings upphäfvande, i följd
hvaraf förordningen komme att upphöra att gälla den 12 juli 1897; och
förordnade Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed, att förhandlingar
mellan de båda rikena skulle oförtöfvadt företagas i syfte att utarbeta
förslag till nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden, att föreläggas de båda rikenas representationer,
samt att för sådant ändamål från hvartdera riket skulle
utses tre ombud. I svenskt statsråd den 6 september 1895 förordnade
derefter Eders Kongl. Magt generaldirektören och chefen för kommerskollegium
Anders Richard Åkerman, öfverdirektören och chefen för
landtbruksstyrelsen Albrecht Theodor Odelberg och vice konsuln Axel
Swartling att i egenskap af Sveriges ombud föra omförmälda förhandlingar.

De sålunda utsedda ombuden sammanträdde under hösten år 1895

1 Stockholm med de för enahanda ändamål utsedda norska ombuden,
hvarefter fortsatta sammanträden mellan de båda ländernas ombud egde
rum under månaderna augusti—oktober år 1896 å Holmenkollen vid
Kristiania. Enligt beslut vid slutsammanträde mellan ombuden den

2 oktober sistnämnda år lemnades genom protokollsutdrag chefen för
finansdepartementet underrättelse om hvad vid ombudens förhandlingar
förekommit.

Sedan, likaledes vid sist omförmälda sammanträde, de svenska
och norska ombuden beslutit att hos båda de förenade rikenas regeringar
hemställa, att genom sakkunniga personer från båda rikena ett förslag
till öfverenskommelse måtte varda utarbetadt rörande åtgärder mot
smittosamma husdjurs sjukdomars införande från det ena riket till det
andra, erhöllo öfverdirektören Odelberg samt före detta professoren och
föreståndaren för veterinärinstitutet Carl Adolf Lindqvist och professoren
vid samma institut Josef Svensson uppdrag att gemensamt med de för

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N;o 42.

enahanda ändamål från norsk sida utsedda personer utarbeta förslag
till öfverenskommelse i angifvet syfte. Vid sammanträden mellan omförmälda
svenska och norska ombud i Stockholm den 16—24 november
1896 blef derefter dylikt förslag utarbetadt.

Under loppet af nästlidet års höst hafva förhandlingarne fortsatts
genom medlemmar af det svenska statsrådet och härvarande norska
statsrådsafdelning. Enligt hvad ofvan omförmälda protokoll öfver sammanträdet
å Holmenkollen den 2 oktober 1896 utvisar, hafva mellan
de svenska och norska ombuden i väsentliga delar meningsskiljaktigheter
förekommit, hvilka icke heller under de fortsatta förhandlingarne
blifvit utjemnade. Särskildt har detta varit förhållandet med det från
norsk sida väckta förslaget om införande i mellanrikslagens § 3 mom. 8
af en bestämmelse, enligt hvilken det skulle stå hvardera riket öppet
att kunna bestämma, att för följande varor vid införsel från det andra
riket den för varan i allmänhet gällande tull skulle erläggas, nemligen
för lefvande nötkreatur och får samt kött af dessa djur, lefvande svin
och fläsk samt korf äfvensom för ägg, ost och gräsfrö. Denna bestämmelse,
hvars införande i lagen de svenska ombuden, enligt hvad nyssnämnda
protokoll likaledes utvisar, vid sammanträdet å Holmenkollen
motsatte sig, har ej heller af svenska regeringens delegerade kunnat
godkännas, hvaremot densamma af norska regeringens delegerade fasthållits,
äfven efter det från svensk sida fråga blifvit väckt att i sammanhang
med sagda bestämmelsers uteslutande ur lagen låta falla det enligt
förberörda protokoll framstälda förslaget, att bland varor, för hvilka
hel tull skulle erläggas, skulle upptagas äfven spanmål, omalen eller
malen.

Vid sådant förhållande och då enighet rörande frågan om ny
mellanrikslag sålunda icke kunnat vinnas, lärer Eders Kongl. Maj:t
framdeles vilja taga i nådigt öfvervägande, hvilka åtgärder må böra
vidtagas för ordnandet af gränshandeln i det fall, att ny mellanrikslag
ej kommer till stånd; hemställande jag, att Eders Kongl. Maj:t för
närvarande endast måtte besluta, att kongl. norska regeringens yttrande
i ärendet skall inhemtas.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.

In fidem protocolli
E. Lagerbring.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

Protokoll öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i sammansatt svenskt-norskt statsråd å Stockholms slott
den 19 februari 1897.

Närvarande:

Hans excellens svenske herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Svenska statsråden: Friherre Akerhielm,

Wikblad,

Friherre Rappe,

Christer son,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Norska statsråden: Stang-Lund,

Olsen.

K ''

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i
underdånighet:

I sammansatt svenskt-norskt statsråd den 12 i denna månad
redogjorde jag för gången af de förhandlingar, som jemlikt Eders
Kongi. Maj:ts beslut den 12 juli 1895 egt rum för utarbetande af förslag
till nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden. Sedan jag dervid framhållit, att
under sagda förhandlingar i väsentliga delar meningsskiljaktigheter
förekommit, hvilka icke blifvit utjemnade, tillät jag mig vid sådant förhållande,
och då enighet rörande frågan om ny mellanrikslag sålunda
icke kunnat vinnas, antaga, att Eders Kongl. Maj:t framdeles ville taga

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

i nådigt öfvervägande, hvilka åtgärder kunde böra vidtagas för ordnandet
af gränshandeln i det fall, att ny mellanrikslag ej komme till stånd;
och beslöt Eders Kongl. Maj:t på statsrådets tillstyrkande, att Kong],
norska regeringens yttrande i ärendet skulle inhemtas.

I anledning af berörda nådiga beslut har nu chefen för norska
finans- och tulldepartementet afgifvit yttrande, i hvilket af kongl. norska
regeringens öfriga medlemmar hufvudsakligen biträdda yttrande bemälde
departemenschef anfört, att departementet från de genom kongl. resolution
den 12 oktober 1895 för deltagande på Norges vägnar i förhandlingarne
om ny mellanrikslag utsedda ombud, statsrådet Rygh,
konsuln Lunde och apotekaren Schöyen mottagit ett protokoll öfver de
af dem och de svenska ombuden under tiden från den 20 augusti till
den 2 oktober sistlidet år förda förhandlingar angående ny mellanrikslag;
att departementet likaledes från de män, som från norsk sida deltagit
i förhandlingar angående en öfverenskommelse mellan rikena om åtgärder
mot införandet af smittosamma husdjurssjukdomar från det ena riket
till det andra, statsrådet Rygh, direktören Malm och landtbrukaren
Wankel, mottagit ett protokoll öfver hvad som förekommit under deras
förhandlingar med de från svensk sida för samma ändamål utsedda
personer; att departementet biträdde hvad af den svenske finansministern
meddelats derom, att enighet angående ny mellanrikslag icke kunnat
ernås, utan att departementet vid detta tillfälle funne det påkalladt att
närmare ingå på de meningsskiljaktigheter, som medfört detta resultat;
att departementet likaledes instämde deri, att det borde komma under
öfvervägande, hvilka åtgärder kunde böra vidtagas med hänsyn till
ordnandet af gränshandeln från den tidpunkt, då mellanrikslagen trädde
ur kraft; samt att departementet antoge, att nådig bestämmelse måtte
meddelas i syfte att sakens vidare handläggning öfverfördes till hvardera
rikets särskilda statsråd.

På statsrådets tillstyrkande förordnade Hans Maj:t
Konungen, att den vidare handläggningen af förevarande
ärende skulle företagas i hvardera rikets
statsråd.

In fidem protocolli
Fr. N:son Ihrfelt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,
friherre Rappe,

Christer son,

Wersäll,

Annerstedt,
von Krusenstjernå.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll, anförde i
underdånighet:

Sedan jag i sammansatt svenskt-norskt statsråd den 12 i denna
månad redogjort för gången af de förhandlingar, som jemlikt Eders
Kongl. Maj:ts beslut den 12 juli 1895 egt rum för utarbetande af
förslag till nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden och dervid framhållit, att under sagda
förhandlingar i väsentliga delar meningsskiljaktigheter förekommit,
hvilka icke blifvit utjemnade, vid hvilket förhållande, och då enighet
rörande frågan om ny mellanrikslag sålunda icke kunnat vinnas, jag
antoge, att Eders Kongl. Maj:t framdeles ville taga i nådigt öfvervägande,
hvilka åtgärder kunde böra vidtagas för ordnandet af gräns -

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

handeln i det fall, att ny mellanrikslag ej komme till stånd, fann Eders
Kongl. Maj:t godt förordna, att kongl. norska regeringens yttrande i
ärendet skulle inhemtas.

Efter det sådant yttrande blifvit afgifvet och i sammansatt
svenskt-norskt statsråd denna dag inför Eders Kongl. Maj:t anmäldt,
har Eders Kongl. Maj:t förordnat, att ärendets vidare handläggning
skulle företagas i hvartdera rikets statsråd; och då jag på grund häraf
nu i underdånighet anmäler sagda ärende till fortsatt behandling, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t för närvarande endast måtte besluta,
att de jemlikt nådigt beslut den 11 sistlidne december till trycket
befordrade protokollen dels vid sammanträde å Holmenkollen vid
Kristiania den 2 oktober 1896 med de för deltagande i förhandlingar
om nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch
sjöfartsförhållanden förordnade svenska och norska ombud, dels
ock vid de svenska och norska ombudens för utarbetande af förslag
till öfverenskommelse angående hvad iakttagas borde till förekommande
af smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena af de förenade
rikena till det andra sammanträden i Stockholm den 16—24 november
1896 skola med nådig skrifvelse öfverlemnas till Riksdagens kännedom.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig skrifvelse af den lydelse, bilagan litt. . .. vid
detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Fr. N:son Ihrfelt.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1897.

Protokoll

hållna

dels

vid sammanträde å Holmenkollen vid Kristiania den 2 oktober
1896 med de för deltagande i förhandlingar om nya bestämmelser
rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden förordnade svenska och norska ombud,

dels ock

vid de svenska och norska ombudens för utarbetande af förslag
till öfverenskommelse angående hvad iakttagas bör till förekommande
af smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena
af de förenade rikena till det andra sammanträden i Kongl.
Landtbruksstyrelsens embetslokal i Stockholm den 16—24

november 1896.

Stockholm

K. L. Beckmans Boktryckeri
1897.

Protokoll, hållet vid sammanträde å Holmenkollen vid Kristiania
den 2 oktober 1896 med de för deltagande i förhandlingar
om nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges
ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden förordnade
svenska och norska ombud.

Närvarande:

Herrar Åkerman,

Eygh,

Odelberg,

Swartling,

Lunde och
Schöyen.

l:o.

S. D. Sedan de svenska ombuden under sistlidne juni månad till
de norska ombuden öfversändt vid detta protokoll fogade utkast till
bestämmelser angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
jemte dertill hörande bilagor samt utkast till mellanrikstulltaxa
(bil. A), hade de norska ombuden, som funnit hvad i berörda utkast
blifvit från svensk sida föreslaget i åtskilliga punkter icke kunna bifallas,
utarbetat ett »Udkast till Lov angaaende Norges o g Sveriges gjensidige
Handels- og Söfartsforhold» (bil. B), hvilket sistberörda utkast vid
sammanträde å Holmenkollen den 20 sistlidne augusti öfverlemnats åt
de svenska ombuden. Sedan sistnämnda ombud, efter tagen kännedom
om det norska förslaget, förklarat detta vara i väsentliga punkter oantagligt,
hade under en följd af sammanträden de från hvardera sidan
framstälda förslagen gemensamt diskuterats; och skulle rörande den
sålunda förda diskussionen här meddelas följande.

Då det från svensk sida ursprungligen framlagda förslaget att
genom skilnadstull för vissa varor utjemna skilnaden mellan Sveriges
och Norges tullafgifter för det till varornas framställande använda utländska
material blifvit af de norska ombuden förkastadt, föreslogo
svenska ombuden, att i stället derför skulle i mellanrikslagen intagas
en så lydande bestämmelse:

»Ingår i en inom någotdera riket tillverkad vara utländskt råämne
eller halffabrikat, som antingen är tullfritt i nämnda rike, men tullpligtigt
i det andra riket, eller ock i det förra riket är belagdt med
lägre tull än i det senare, och är berörda utländska material icke att
anse såsom alldeles obetydligt i förhållande till den färdiga varan, må
denna vid införsel från tillverkningslandet till det andra landet kunna
beläggas med hälften af den tull, som i sistnämnda land i allmänhet
gäller för samma vara.»

Hvad sålunda blifvit af svenska ombuden föreslaget förklarade norska
ombuden sig finna lika oantagligt som förslaget om skiluadstulls
påläggande. De svenska ombuden framstälde härefter följande förslag:

»Om inom någotdera riket en vara, helt och hållet eller till någon
ej obetydlig del, tillverkas af ett eller flera sådana utländska råämnen
eller halffabrikat, som antingen äro tullfria i nämnda rike, men tullpligtiga
i det andra riket, eller för hvilka i det land, der varan tillverkas,
sammanlagda tullumgälderna uppgå till ett lägre belopp än i
det andra landet, må sådan vara kunna i sistnämnda land vid införsel
från det land, der den tillverkats, påläggas en tullafgift, motsvarande
hälften af den tull, som i införsellandet i allmänhet gäller för samma
vara; skolande denna tullafgift träda i kraft med början af året näst
efter det, hvarunder densamma blifvit i behörig ordning beslutad, dock
ej förr, än ett hälft år förflutit, sedan beslutet fattades. Uppbäres i
det ena landet för någon vara en sådan tullafgift, som här ofvan omförmäles,
skall äfven det andra landet ega rätt att, då samma vara,
helt och hållet eller till ej obetydlig del tillverkad af utländskt material,
dit införes från det förra landet, pålägga varan en tullafgift, uppgående
till hälften af den i införsellandet för varan i allmänhet gällande tull.»

De norska ombuden förklarade sig ej kunna i vidare mån biträda
detta förslag, än att bestämmelsen erhölle följande lydelse:

»Om i ettdera riket en vara helt eller delvis tillverkas af ett eller
flera sådana utländska råämnen eller halffabrikat, som antingen äro tullfria
i nämnda rike, men tullpligtiga i det andra riket, eller för hvilka
i det land, der varan tillverkas, sammanlagda tullumgälderna enligt
varans allmänna sammansättning uppgå till ett lägre belopp än i det

andra landet, skall sådan vara, så framt värdet af användt tullpligtigt
utländskt material utgör mer än hälften af den färdiga varans värde,
vid införsel från det land, der varan tillverkats, kunna påläggas samma
tull, som i allmänhet gäller för varan i införsellandet; och träder i så
fall denna tull i kraft vid utgången af det år, då beslut derom blifvit
i behörig ordning fattadt, dock icke förr än 6 månader efter beslutets
fattande. Så länge i det ena landet sådan tull uppbäres för någon
vara, skall också det andra landet hafva rätt att bestämma, att samma
slags vara, tillverkad i det förra landet, vid införsel derifrån skall draga
den i införsellandet i allmänhet gällande tull, antingen så att tullen
pålägges, endast då varan till någon del är tillverkad af utländskt material,
eller ock så att tullen erlägges utan hänsyn till det använda
materialets ursprung. I båda fallen gäller motsvarande regel äfven i
det rike, som först pålagt ifrågavarande tull.»

De svenska ombuden förmälde sig, med afseende å hvad sålunda
af de norska ombuden ifrågasatts, kunna medgifva, att hvad i här ofvan
sist omförmälda från svensk sida framstälda förslag påyrkats skulle
gälla endast sådana varor, i hvilka värdet af användt utländskt material
uppginge till mer än en tredjedel af den färdiga varans värde.

Då ej heller detta medlingsförslag af de norska ombuden biträddes,
anförde de svenska ombuden, att de för sin del vidhölle det senare af
sina båda här ofvan omförmälda förslag.

Efter det sålunda och af hvad i öfrigt under diskussionen förekommit
visat sig, att rörande vissa af de framstälda förslagen enighet
mellan svenska och norska ombuden icke kunde uppnås, beslöto ombuden
nu att uppgöra ett förslag till mellanrikslag, deri icke blott toges
hänsyn till alla de förslag, beträffande hvilka öfverenskommelse träffats,
utan äfven intoges de särskilda bestämmelser, som blifvit af endera
sidan slutligen påyrkade.

Det förslag, som med anledning häraf nu uppgjordes, erhöll följande
lydelse:

Förslag

till

mellanrikslag, innefattande såväl de bestämmelser, rörande hviika öfverenskommelse
träffats mellan svenska och norska ombuden, som ock af endera
sidan slutligen framstälda yrkanden, hvarom enighet icke kunnat uppnås.

§ 1.

Mom. 1. Från det ena af de förenade rikena till det andra skola
alla såväl svenska och norska sona utländska naturalster och tillverkningar
kunna både ut- och införas, så vida icke, efter hvad nedan i
denna paragraf säges, hinder deremot möter.

Mom. 2. År i det ena riket eller inom viss del deraf utförsel af
vara i allmänhet förbjuden, må sådant förbud kunna göras gällande
jemväl beträffande utförsel till det andra riket, dock icke i fråga om
jern och stål af alla slag och icke heller i fråga om skogsprodukter i
annat fall, än då förbudet mot utförsel af sådana produkter har till
ändamål skogarnes bevarande eller förkofran.

Mom. 3.1) Från ena riket till det andra må icke införas vara,
hvars frambringande eller tillverkning i det senare riket icke är medgifven,
och icke heller utländsk vara, som i det senare riket i allmänhet
är till införsel förbjuden. Förbud mot införsel af vara från ena

*) Se &är8kildt anförande af de norska ombuden.

riket till det andra må, om sådant i det senare riket anses erforderligt,
ock kunna stadgas af sanitära grunder eller, med den inskränkning,
som af bestämmelsen i sista punkten af denna paragraf föranledes, till
förebyggande af sjukdomar på naturprodukter, som utgöra föremål för
landets afvel.

Om i det ena riket en vara i allmänhet får införas endast under
vissa vilkor, må samma vilkor göras gällande äfven vid varans införsel
från det andra riket, dock att varan icke derigenom underkastas ofördelaktigare
vilkor än en i införsellandet tillverkad vara af samma slag.
Införsel af kreatur må ej varda underkastad andra bestämmelser än
sådana, som i sista punkten af denna paragraf omförmälas.

Får i det ena riket vara frambringas eller tillverkas endast af viss
beskaffenhet, eller är varas tillverkning derstädes underkastad särskild
offentlig kontroll, må införsel af sådan vara från det andra riket ega
rum, endast såvidt varan uppfyller de i införsellandet för densamma
stadgade betingelser, och kan vid införseln underkastas sådan undersökning,
som anses nödig för att kontrollera, att så är förhållandet, för
så vidt icke från kontrollerande myndighet i tillverkningslandet föreligger
intyg, att varans beskaffenhet öfverensstämmer med de i det
land, dit införseln sker, gällande bestämmelser.

I fråga om införselsförbud och andra åtgärder till förekommande
af smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena riket till det
andra gälla de särskilda bestämmelser, som genom öfverenskommelse
mellan båda ländernas regeringar fastställas.

§ 2.

Vara, hvars utförsel från ena riket till det andra enligt § l kan
förbjudas, må ock kunna vid sådan utförsel beläggas med tullafgift till
det belopp, densamma vid utförsel i allmänhet är underkastad. Deremot

må för varor, som från ena till andra riket utföras, transitafgift icke
uppbäras.

För varor, som i ettdera riket tillverkats, må exportpremier icke
beviljas vid utförsel till det andra riket; äfvensom återbetalning af erlagd
tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull för de utländska
råämnen, som vid deras tillverkning hafva blifvit använda, icke medgifves,
med mindre varorna vid införsel i det andra riket draga hela
den tull, som för dem i allmänhet gäller.

§ 3.

Mom. 1. Svenska och norska naturalster och tillverkningar skola,
då de från ena till andra riket införas landvägen eller sjövägen i ettdera
rikets fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn
lossat eller lastat, vara fria från tullafgifter med här nedan angifna
undantag och inskränkningar.

Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit
passagerare med deras resegods (handelsresandes medförda varor och
varuprof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat
derstädes.

Såsom svensk eller norsk tillverkning anses hvarje vara, som framstälts
genom en i Sverige eller Norge företagen bearbetning af annan
beskaffenhet än i mom. 5 och 6 omförmäles, oafsedt såväl om dervid,
helt eller delvis, användts utländskt material, som ock huruvida detta
tillförene i utlandet undergått någon bearbetning. Ingår utländsk tillverkning
såsom beståndsdel i en svensk eller norsk tillverkning, skall
den förra icke vid införseln kunna kräfvas afskild för att beläggas med
tull, äfven om afskiljande kan försiggå, utan att varan skadas, då det
är vanligt, att den färdiga produkten levereras med sådan beståndsdel.

Mom. 2.'') För kläder, hvilkas öfvertyg är tillverkadt i annat land

*) Se särskildt anförande af de svenska ombuden.

än Sverige eller Norge, och buntmakarearbeten (delvis arbetade eller
fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg eller foder), till hvilka
användts i sådant land beredt skinn, skall, när tullafgiften för öfvertyget
eller skinnet är högre i det land, dit införseln sker, än i det
andra landet, erläggas en å varans hela vigt beräknad tullafgift, motsvarande
skilnaden mellan de i de båda länderna för öfvertyget eller
skinnet gällande tullsatser.

Mom. 3. För väfnader, som helt eller delvis tillverkats af linne-,
kamp- eller jutegarn, spunnet i annat land än Sverige eller Norge,
skall, när tullafgiften för detta garn är högre i det land, dit införseln
sker, än i det andra landet, erläggas en å väfnadens vigt beräknad
tullafgift, motsvarande skilnaden mellan de i de båda länderna för garnet
gällande tullsatser. Ingår i väfnaden mer än ett slag af sådant garn,
beräknas tullafgiften efter det slag, för bvilket skilnaden mellan tullsatserna
i begge länderna är störst. Tullafgiften må dock ej i något
fall beräknas högre än den i det land, dit införseln sker, för väfnaden
i allmänhet gällande.

Mom. 4.1) För följande jern- och stålvaror, nemligen: valsade eller
smidda stänger och plåtar, hinkar, baljor, flaskor och andra dermed
jemförliga kärl af plåt, naglar, bultar, muttrar, skrufvar, spik, söm,
kedjor och kettingar samt tråd, linor och duk, skall, när de helt eller
delvis tillverkats af i annat land än Sverige eller Norge framstäldt råämne
eller halffabrikat samt tullafgiften å nämnda råämne eller halffabrikat
är högre i det land, dit införseln sker, än i det andra landet,
erläggas en å varans vigt beräknad tullafgift, motsvarande skilnaden
emellan de i de båda länderna för råämnet eller halffabrikatet gällande
tullsatser. Tullafgiften må dock ej i något fall beräknas högre än den
i det land, dit införseln sker, för varan i allmänhet gällande. Jernoch
stålskrot, fallet i ettdera riket efter derstädes förbrukadt utländskt
fabrikat, anses såsom i detta rike framstäldt.2)

*) Se särskildt .''införande af de norska ombuden.
a) Se siirskildt anförande af herr Åkerman.

Mom. 5. Har i ettdera landet en utländsk, i det andra landet tullpligtig
vara endast undergått någon mindre väsentlig bearbetning, bestående
i:

a) förmalning, krossning, torkning, sigtning;

b) rening (rektificering) af lysoljor;

c) fållning, kantning, hopsyning, prydande medelst broderi;

d) blekning, färgning, appretering eller tryckning (med undantag
af sådan tryckning, vid hvilken användas särskilda behandlingssätt för
färgämnets fixering)1) af garn, snören och andra textilvaror;

e) klippning, böjning, upptagande af hål;

f) målning, lackering, bronsering eller anbringande af annan ytbetäckning; g)

formning och pressning af hatt- och mössämnen, putsning, polering;
eller

andra i förhållande till den färdiga varan mindre väsentliga bearbetningar,
hvilka begge rikenas tullmyndigheter finna böra med här
förut uppräknade bearbetningar vara likstälda;

skall sådan vara vid införsel till det andra landet draga den tull,
som derstädes i allmänhet gäller för den utländska varan utan den
mindre väsentliga bearbetningen.

Mom. 6.2) Genom sammansättning medelst blandning, tvinning,
sammanslagning, limning, spikning, nitning, skrufning, lödning och
dylikt i ett af de båda rikena tillverkad vara, i hvilken ingå utländska,
i det andra riket tullpligtiga delar, hvilkas värde öfverstiger hälften af
den färdiga varans värde, skall, när nämnda delar i det land, dit införseln
sker, äro med samma tull belagda, förtullas lika med ifrågavarande
delar, men i andra fall draga hela den tull, som i införsellandet
i allmänhet gäller för den färdiga varan.

Mom. 7.3) Om inom någotdera riket en vara af annat slag än de

*) Se särskildt anförande af de svenska ombuden.

2) Se särskilda anföranden af både svenska och norska ombuden.
8) Se särskildt anförande af de norska ombuden.

här ofvan under mom. 2—6 omförmälda, helt och hållet eller till någon
ej obetydlig del, tillverkas af ett eller flera sådana utländska råämnen
eller halffabrikat, som antingen äro tullfria i nämnda rike, men tullpligtiga
i det andra riket, eller för hvilka i det land, der varan tillverkas,
sammanlagda tullumgälderna uppgå till ett lägre belopp än i
det andra landet, må sådan vara kunna i sistnämnda land vid införsel
från det land, der den tillverkats, påläggas en tullafgift, motsvarande
hälften af den tull, som i införsellandet i allmänhet gäller för samma
vara; skolande denna tullafgift träda i kraft med början af året näst
efter det, hvarunder densamma blifvit i behörig ordning beslutad, dock
ej förr, än ett hälft år förflutit, sedan beslutet fattades.

Uppbäres i det ena landet för någon vara en sådan tullafgift, som
här ofvan omförmäles, skall äfven det andra landet ega rätt att, då
samma vara, helt och hållet eller till ej obetydlig del tillverkad af utländskt
material, dit införes från det förra landet, pålägga varau en
tullafgift, uppgående till hälften af den i införsellandet för varan i allmänhet
gällande tull.

Mom. 8■ För nedannämnda varor skall, såvida de i det land, dit
de införas, i allmänhet äro tullpligtiga, hel tull erläggas, oafsedt hvarest
de äro frambragta eller tillverkade:

a) spanmål (deri inbegripet malt), omalen eller malen, samt bröd,
alla slag, och jäst1);

b) 2) socker, sirap och choklad samt tillverkningar, som hufvudsakligen
bestå af socker eller choklad;

c) konstgjord! smör (s. k. margarinsmör);

d) tobak och tobakstillverkningar;

é) bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker och
luktvatten;

f) malttillverkningar;

l) Se särskildt anförande af de norska ombuden.

a) Se särskildt anförande af de svenska ombuden.

g) brändt eller malet kaffe och kaffesurrogat; samt

h) spelkort.

Dessutom skall det stå hvardera riket öppet att kunna bestämma,
att för följande varor vid införsel från det andra riket den för varan
i allmänhet gällande tull skall erläggas:

a) lefvande nötkreatur och får samt kött af dessa djur, lefvande
svin och fläsk samt korf (pölser och rullepölser);

b) ägg, ost och gräsfrö (deri inbegripet klöfverfrö). *)

§ 4.

Mom. 1. Vid resa landvägen från ena till andra riket vare det,
med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift
som tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom
vin, för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af
till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar
tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen:
bröd 10 kg.,
fläsk 5 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat, tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spanmål, utom malt, omalen 25 kg.,

malen 15 kg.,

tobak 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;
hvartdera landet likväl obetaget att, der så anses erforderligt, med *)

Se särskildt anförande af de svenska ombuden.

gifva tullfri införsel, under de i öfrigt i denna paragraf stadgade vilkor,
för större varupartier än de nu nämnda.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet än ofvan
stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af
varan införda qvantiteten.

Mom. 2. Tullfrihet, hvarom i denna paragraf sägs, gäller icke för
varor, som i liandelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas
eller för att utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej
heller för varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas,
så vidt de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Mom. 3.x) Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant
fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en
under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han
medför, icke införas i handelsafsigt, på sätt ofvan förmärs. Införas
varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas
af den, för hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflemna
dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 4. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom
på båda sidor om gränsen, eller qvarn eller liknande inrättning begagnas
af personer, som bo på andra sidan om gränsen, må eljest tullpligtiga
varor kunna i den utsträckning, som betingas af egendoms
skötsel eller qvarns eller liknande inrättnings begagnande, tullfritt föras
fram och åter öfver gränsen under iakttagande af de föreskrifter till
förekommande af missbruk, som af vederbörande tullmyndighet kunna
meddelas.

§ 5.

I fråga om införselstull för svenska eller norska varor, som på
annat sätt, än i § 3 mom. 1 omförmäles, äfvensom för utländska varor,

*) Se särskildt anförande af de norska ombuden.

hvilka på annat sätt, än i föregående paragraf sägs, från ena till andra
riket införas, gälle i hvartdera af dessa hvad angående varors införsel
i allmänhet är eller varder stadgadt.

§ 6.1)

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviken å norska
sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från ena riket till det
andra i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern
öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore
de landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen transporterats
till den strand af nämnda sund eller fjord, hvarifrån öfverföringen till
andra rikets strand sedan skett, eller ock blifvit till denna senare öfverförda
för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

§ 7 oförändrad.

§ 8 oförändrad.

§ 9.

Mom. 1. Varor, som i större partier eller på annat sätt, än i § 4
sägs, från det ena riket införas i det andra, skola för tillgodonjutande
af de i § 3 medgifna förmåner vara åtföljda af intyg, hvarom här nedan
vidare förmäles.

Mom. 2. Sådant intyg skall, då det afser naturalster, vara utfärdadt
af varans afsändare och innehålla uppgift, att varan blifvit inom
ett af de förenade rikena frambragt.

Afser intyget åter andra varor, skall det vara utfärdadt antingen
af tillverkaren eller någon, som med varans tillverkning tagit befattning,
eller ock, om hinder derför möter, af annan person, som inför

1) Se särskilt anförande af de norska ombuden.

nedannämnda myndighet å afsändningsorten styrker sig ega noggrann
kännedom om berörda tillverkning; och bör detta intyg, jemte förklarande
att varan blifvit å uppgifvet ställe inom ett af de förenade rikena
tillverkad, innehålla uppgift, huruvida varan är tillverkad af enbart
svenskt eller norskt material, eller om utländskt material deri ingår,
börande i sistnämnda fall tillika lemnas så fullständig uppgift angående
detta utländska material och den bearbetning detsamma undergått, sedan
det blifvit från utlandet infördt, att med ledning deraf kan bestämmas,
huruvida och med hvilket belopp tullafgift skall erläggas.

Intygen skola afgifvas under edlig förpligtelse; och bör intyg, som
afser andra varor än naturalster, vara till rigtigheten bestyrkt af två
trovärdige män.

Mom. 3. Intygen skola vara försedda med attest af tullkammarföreståndare
eller annan offentlig tjensteman, som af vederbörande lands
högsta tullmyndighet förklaras dertill berättigad, derom, att ingen som
helst anledning förefinnes att betvifla rigtigheten af de i intyget lemnade
uppgifterna, samt, der fråga är om andra varor än naturalster,
äfven derom, att den, som utfärdat intyget, varit enligt mom. 2 här
ofvan dertill behörig. Vederbörande myndighet vare, om den dertill
finner anledning, pligtig att, innan attesten meddelas, förvissa sig om
rigtigheten af hvad i intyget anföres.

Mom. 4. Formulär för ofvan omförmälda intyg fastställas genom
öfverenskommelse mellan de båda ländernas högsta tullmyndigheter,
hvilka äfven ömsesidigt lemna hvarandra uppgift å de offentliga tjenstemän,
som äro berättigade att afgifva ofvannämnda attester.

Mom. 5. Intyg, hvarom i denna § sägs, må dock ej fordras för
varor, som af gränsbefolkningen vid resa öfver gränsen medföras och
hvilka vederbörande tulltjensteman finner uppenbarligen vara alster af
ortens skogs- och landthushållning eller hemslöjd, och icke heller för

flyttsaker, gamla och brukade, när dessas sammanlagda värde icke öfverstiger
200 kronor.

§ 10.

Mom. 1. Finnes — — — tullförsnillning.

Mom. 2. Införas — — — skett.

Mom. 3. Finner vederbörande tulltjensteman, att intyg, hvarom i
§ 9 stadgas, innehåller origtiga uppgifter, på grund af hvilka en vara,
som annars icke varit dertill berättigad, kunnat med tillgodonjutande
af sådan förmån i afseende å införseln, som i § 3 omförmäles, från det
ena riket införas i det andra, skall varan vid införseln tagas i beslag
och intyget, jemte underrättelse om beslaget och anledningen dertill,
sändas tillbaka till den tullkammarföreståndare, som attestera! intyget,
eller, om attesten tecknats af annan offentlig tjensteman, till närmaste
tullkammare i afsändningslandet. Den tullkammare, till hvilken intyget
sålunda öfversändes, har derefter att föranstalta om undersökning af
förhållandet och bör ofördröjligen till vederbörande tullmyndighet i mottagningslandet
lemna af eget yttrande åtföljd underrättelse om undersökningens
utgång. Om genom undersökningen de i intyget lemnade
uppgifterna bekräftas, skall detta godkännas samt varan i behörig ordning
tullbehandlas och utlemnas. Befinnes åter intyget vara origtigt,
skall varan dömas förbruten, såvida dref ej är uppenbart, att afsigt att
vilseleda genom origtiga uppgifter ej föreligger. Utan hinder af hvad
sålunda stadgats, må varan kunna genast utlemnas mot nedsättande af
ej mindre varans värde enligt af mottagningslandets tullförvaltning föranstaltad
uppskattning än äfven hela den tull, som för varan i allmänhet
gäller. Om sedermera det varan åtföljande intyget vinner bekräftelse,
skall hvad sålunda nedsatts till vederbörande återgäldas.

§ 11 utgår.

§ 12 oförändrad.

§ 13 oförändrad.

§ 14 utgår.

§ 15 utgår.

§ 16 utgår.

§ 17-

Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, så vida det af andra
landets tullstyrelse begäres, till närmare kontroll å in- och utförseln af
varor sjövägen mellan båda rikena, hvar tredje månad tillsända hvarandra
förteckning å de fartyg och laddningar, som under de tre sistförflutna
månaderna från ena till andra riket ankommit eller afgått.

§ 18-

Denna förordning skall träda i kraft den , då ock mot svarande

— — — samtycke oberoende beslut.

Med afseende å förestående förslag till mellanrikslag anfördes
följande:

Af svenska ombuden:

»Då tullafgifterna för de med buntmakarearbeten förbundna stopp- § 3 inom. 3.
ningar och foder eller öfvertyg m. m. i Sverige i allmänhet äro högre
än i Norge, under det att förhållandet med skinnet är motsatt, kunna
vi ej medgifva, att buntmakarearbeten sammanställas med kläder, såsom
i § 3 mom. 2 är föreslaget.

£ 3 mom. 5d).

§ 3 moln. G.

§ 3 mom. 8.

Då tryckning af textilalster, äfven när färgens fullständiga fixering
eger rum, ingalunda alltid kan anses vara en så omfattande bearbetning,
att den bör bereda tullfrihet åt eu eljest tullpligtig utländsk vara,
kunna vi ej medgifva den vid tryckning i § 3 mom. 5 d) intagna begränsning,
och detta så mycket mindre, som redan derigenom, att
mindre väsentliga bearbetningar i allmänhet skulle berättiga till en utländsk
varas införande mot erläggande af endast materialtull, en betydande
fördel biifvit inrymd åt det land, som å beträffande material
har lägre tullsatser än det andra landet.

Förslagets bestämning af gräns för sammansatt varas tullpligtighet
eller tullfrihet synes oss ej hafva biifvit väl afpassad. På sin höjd
skulle vi kunna gilla ett under debatten från svensk sida framstäldt
medlingsförslag, att, innan ifrågavarande vara får räknas såsom tullpligtig,
de från annat land än Sverige eller Norge införda tullpligtiga
delarnes sammanlagda värde finge uppgå till en tredjedel af den färdiga
varans hela värde; men då detta icke blef af de norska ombuden
antaget, och det dessutom synes oss lämpligt att med half tull förmildra
öfvergången från sammansatt varas tullfrihet till dess beläggande med
hel tull, anse vi § 3 mom. 6 böra hafva följande lydelse:

''Genom sammansättning medelst blandning, tvinning, sammanslagning,
limning, spikning, nitning, skrufning, lödning och dylikt i ett
af de båda rikena tillverkad vara, i hvilken ingå utländska, i det andra
riket tullpligtiga delar, skall, om den helt och hållet eller nästan uteslutande
består af sådana delar, vid införsel i sistnämnda rike draga
hela den tull, som för samma vara derstädes i allmänhet gäller; om
den nästan uteslutande består af inom de förenade rikena framstälda
delar, vara tullfri; och i annat fall draga halfva den tull, som i införsellandet
för varan i allmänhet gäller.’

Då vid utarbetandet af förslag till mellanrikslag vi sökt häfda den
sedan ålder fastslagna principen, att naturalster, tillkommet i ett af de
förenade rikena, icke skall vid införseln till det andra kunna beläggas
med tull, samt enligt vår åsigt undantag från denna princip icke bör
ifrågakomma i andra fall, än då sådant undantag å ena sidan nödvändiggöres
till förebyggande af vare sig olaglig transitering från det ena
riket till det andra af i det senare med betydligt högre tull än i det
förra belagd vara eller spekulation i tullskilnad och å andra sidan låter
sig genomföra, utan att någotdera landet derigenom förorsakas skada,
kunna vi ej medgifva intagande i mellanrikslagen af den från norsk
sida påyrkade bestämmelsen i § 3 mom. 8 om rätt för hvardera riket
att vid införsel från det andra riket tullbelägga vissa uppräknade landt -

mannaprodukter. Genom en dylik bestämmelse skulle, om tull å ifrågavarande
alster i Norge pålägges, det gagn, som det svenska jordbruket
med skäl borde af eu mellanrikslag kunna påräkna, omintetgöras, i det
att afsättningen af alla sådana jordbrukets alster, som för närvarande
i någon nämnvärd mängd afyttras till Norge, otvifvelaktigt skulle efter
hand betydligt minskas. Af hvilken betydelse nämnda afsättning är,
framgår deraf, att enligt norska statistiken under år 1895 till Norge
utfördes:

Nötkreatur ....................................................................... 21,110 st.

Får och lam ................. 3,263 ®

Svin, lefvande ............................................................................... 721 »

Kött, fläsk och korf m. m........................................................ 4,486,127 kg.

Ost .................................................................................................... 365,590 »

Ägg...................................................................................................... 494,900 »

Gräsfrö ............................................................................................ 84,610 »

Då de norska ombuden icke ansett sig kunna afstå från nyssnämnda §3 mom. 8b).
fordran, kunna vi ej heller medgifva, att socker, sirap och choklad,
samt tillverkningar, som hufvudsakligen bestå af socker och choklad,
upptagas bland de artiklar, som vid införsel till det andra riket under
alla förhållanden skola draga full tull; ty trots sockertullens finansiella
betydelse synes oss dock mera skäl förefinnas för att socker, som i ett
af de båda rikena blifvit beredt af der framalstradt material, vid införsel
till andra riket skall vara tullfritt, än att i ett af de båda rikena
framalstrad boskap och deraf beredda produkter vid införsel till det
andra riket skola draga hel tull.»

Af norska ombuden:

»Vi kunna icke biträda de i § 1 mom. 3 föreslagna förändringar, § i mom. 3.
för såvidt de afse, att bestämmelserna om införselsförbud och andra
åtgärder till förekommande af husdjurssjukdomars införande från det
ena riket till det andra uttagas ur mellanrikslagen och i stället hänvisas
till att ordnas genom en särskild öfverenskommelse mellan båda
ländernas regeringar. Vi anse en förändring i nu gällande bestämmelser
icke vara af behof påkallad. Om man vill hafva ytterligare säkerhet
mot möjliga missbruk af dessa bestämmelser från någondera sidan,
synes till första stycket af mom. 3 kunna fogas ett tillägg af följande
lydelse: ''dock må sådant förbud icke upprätthållas i större utsträckning
eller under längre tid, än som för ofvan angifna ändamål anses erfor 3 -

derligt, i öfverensstämmelse med de närmare regler, som kunna derom
blifva utfärdade efter öfverenskommelse mellan båda ländernas regeringar’;
i sammanhang hvarmed vissa redaktionella förändringar i öfriga
delar af § 1 skulle vidtagas. Härigenom blefve tydligare uttaladt, att
införselsförbud icke må erhålla större omfattning, än som för det sanitära
ändamålet är af nöden, hvarjemte det skulle innebära en anvisning
att få saken närmare ordnad genom en särskild öfverenskommelse mellan
regeringarna, om dertill finnes anledning och enighet om en sådan
öfverenskommelse kan uppnås. Vi antaga, att en sådan öfverenskommelse
icke låter sig åvägabringa utan mycket stora svårigheter, likasom
vi äfven anse det tvifvelaktigt, om man skall finna det lämpligt att
vara lika bunden vid en sådan öfverenskommelse som vid sjelfva mellanrikslagen.
Vi kunna derför icke, så länge det ej genom förhandlingar
mellan regeringarna blifvit ådagalagdt, huruvida eu öfverenskommelse
af ofvannämnda beskaffenhet kan åstadkommas, tillråda, att ifrågavarande
bestämmelser om åtgärder mot husdjurssjukdomars införande utgå
ur mellanrikslagen.

§ 3 inom. 4. Vi kunna icke instämma i förslaget uti § 3 mom. 4, för såvidt
antalet af de bearbetningar utaf jern eller stål, som anses otillräckliga
för att naturalisera en tillverkning, derigenom ökas. Vi finna det icke
ådagalagdt, att bestående förhållanden utsätta den svenska industrien å
ifrågavarande områden för någon otillbörlig konkurrens från Norge på
grund af tullskilnaden, och Norges utförsel af jern- och stålvaror till
Sverige är i det hela så obetydlig i jemförelse med hvad af sådana
varor hit införes från Sverige, att vi icke kunna finna någon anledning
att, utöfver hvad som enligt nu gällande lag eger rum, utestänga norska
jerntillverkningar från tullfri införsel till Sverige.

§ 3 inom. G. Förslaget i § 3 mom. 6 är ett medgifvande från norsk sida gent
emot den från svensk sida framstälda bestämda'' fordran på en förändring
i den nu gällande lagens bestämmelser, gående derpå ut, att tullfrihet
för sammansatta varor blott skulle gälla, om endast en obetydlig
beståndsdel vore utländsk tullpligtig vara. Enär den nuvarande lagen
icke uppställer någon begränsning för maximiqvantiteten af utländska
tullpligtiga beståndsdelar, hafva vi ansett, att man på det högsta kan
gå så långt som till att göra tullfriheten beroende af att det utländska
materialet icke öfverstiger hälften af den färdiga varans värde.

g 3 mom. 7. Vi kunna icke gå in på den i § 3 mom. 7 föreslagna bestämmelsen.
Om man fordrar vidtagande på förhand af bestämmelser, genom
hvilka man söker försäkra sig mot upprättande af nya industrier, baserade
på spekulation i tullskilnader för råmaterial och halffabrikat, samt

derför vill lemna det ena riket rätt att ensidigt utvidga undantagen från
lagens regel om tullfrihet för inhemska tillverkningar, så finna vi det
alldeles nödvändigt, att betryggande garantier uppställas mot att detta
medgifvande missbrukas till att gifva bestämmelsen en större räckvidd
än dermed varit afsedt. Vi kunna derför icke tillstyrka, att man går
längre än till att intaga en bestämmelse af följande lydelse:

''Om i ettdera riket en vara af annat slag än de här ofvan under
mom. 2—6 nämnda, helt eller delvis tillverkas af ett eller flera sådana
utländska’ o. s. v., i enlighet med hvad i protokollet redan är beträffande
detta ämne meddeladt.

Vi kunna icke tillstyrka, att jäst af inhemsk tillverkning undan- §3mom.8a).
tages från tullfrihet. De vilkor, hvarunder denna tillverkning i de
båda länderna försiggår, äro på grund af den norska maltbeskattningen
så olika, att skiljaktigheten i tull på råmaterialet, spanmål, icke bereder
de norska fabrikanterna den förmån, som man vid ett flygtigt
iakttagande skulle kunna tro. Den bearbetning, som råmaterialet undergår,
är dessutom så genomgripande, att den helt naturligt bör nationalisera
varan, och det fordras derför kraftigare skäl än de föreliggande
för att göra ett nytt undantag från lagens regler.

Med hänsyn dertill att den försäkran, som kan affordras personer, § 4 mom. 3.
hvilka i små qvantiteter tullfritt föra varor öfver gränsen, derom, att
varorna icke införas i handelsafsigt, nu föreslås att böra afgifvas under
edlig förpligtelse, anmärka vi, att vi finna det föga lämpligt att hänvisa
till eds afläggande, när det gäller sådana bagateller, som i § 4
omhandlas. Då emellertid, så vidt kändt är, omförmälda försäkrings
aflemnande i Norge aldrig förekommit, då vidare straffet, för den händelse
att origtig försäkran lemnats, enligt nu gällande strafflag är detsamma,
antingen försäkran afgifvits under edlig förpligtelse eller ej,
och då det slutligen, såvidt man kan se, aldrig kan blifva fråga om
den omhandlade edens utkräfvande, hafva vi icke velat motsätta oss
det från svensk sida fasthållna yrkandet om ifrågavarande ändrings
antagande.

Vi anmärka, att vi icke hafva något att erinra mot den i § 6 före- § o.

slagna förändringen i gränsen för hvad som skall räknas som landväga
trafik, om blott de nya gränspunkterna hafva samma bestämdhet
som den nuvarande gränslinien, hvarom man emellertid icke vågar uttala
någon säker åsigt, innan förhållandena på orten blifvit närmare
undersökta.»

Af herr Åkerman:

§ 3 mom. 4. »Då jag beträffande hvad som bör förstås med svenskt eller norskt
jern- och stålskrot har en annan åsigt än den, som gjort sig gällande
bland de öfriga ombuden, idet att jag håller före, att endast sådant jernoch
stålskrot bör få anses såsom svenskt eller norskt, som fallit af i
något af båda förenade rikena framstäldt jern eller stål, får jag härmed
angifva hufvudskälen till denna min afvikande mening.

Då det är sjelfva metallämnet, som är det för skrotets karakter
egentligen bestämmande, så att värdet af jern- och stålskrot nästan
uteslutande beror af sjelfva materialet i de förbrukade artiklar, hvaraf
skrotet utgöres, och endast så till vida af dessa artiklar såsom sådana,
som deras för omarbetning stundom olämpliga former ytterligare kunna
i någon mån minska skrotets värde, synes mig äfven nationaliteten hos
skrotet böra rättas efter den hos metallämnet och icke efter det land,
inom hvilket den skrotbildande artikeln förbrukats. Till detta så att
säga teoretiska skäl kommer vidare ett annat af mera praktisk betydelse,
nemligen den omständigheten, att, om äfven af utländskt material
härrörande skrot får räknas som inhemskt, blott detsamma fallit inom
någotdera af de förenade rikena, det torde blifva omöjligt att med
önskvärd säkerhet förekomma inblandning af äfven i andra länder fallet
skrot, ty produktionsbevis för skrot, fallet af utländskt material, synes
mig icke kunna få något egentligt värde.»

2:o.

S. D. Med hänsyn till hvad bär ofvan blifvit af de norska ombuden
anfördt beträffande en öfverenskommelse rörande åtgärder mot
smittosamma husdjurssjukdomars införande från det ena riket till det
andra, och då bemälda ombud förklarade sig icke kompetenta att deltaga
i förhandlingar om en sådan öfverenskommelse, beslöts att hos
båda de förenade rikenas regeringar hemställa, att genom sakkunniga
personer från båda rikena ett förslag till öfverenskommelse i förevarande
ämne måtte varda utarbetadt..

3:o.

S. D. Beträffande §§ 7, 8 och 10 i nu gällande mellanrikslag,
hvilka enligt här förut intagna förslag skulle tillsvidare oförändrade
bibehållas, beelöto ombuden att inför båda rikenas regeringar uttala
önskvärdheten af att dessa paragrafer jemte svenska kongl. förordningen
af den 12 juli 1860 angående varuförseln landvägen mellan de
förenade rikena och motsvarande norska lag af den 18 maj samma år
tillika med öfriga i båda rikena i ämnet meddelade bestämmelser måtte
omarbetas till att utgöra en särskild afdelning af mellanrikslagen.

4:o.

S. D. Om hvad sålunda förekommit skulle genom utdrag af detta
protokoll underrättelse lemnas till chefen för finansdepartementet i hvardera
af de förenade rikena.

In fidem
Fredr. Grönwall.

Justeradt den 2 oktober 1896.
EVALD RYGH.

Bil. A (till prot. den 2 oktober 1896).

Utkast

till

bestämmelse i?

angående

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden.

§ i.

Mom. 1. Från det ena af de förenade rikena till det andra skola
alla varor, såväl svenska och norska som utländska, kunna både utoch
införas, så vida icke, efter hvad nedan i denna paragraf säges,
hinder deremot möter.

Mom. 2. År i det ena riket eller inom viss del deraf utförsel af
vara i allmänhet förbjuden, må sådant förbud kunna göras gällande
jemväl beträffande utförsel till det andra riket.

Mom. 3. Från ena riket till det andra må icke införas vara, hvars
frambringande eller tillverkning i det senare riket icke är medgifven,
och icke heller utländsk vara, som i det senare riket i allmänhet är
till införsel förbjuden. Förbud mot införsel af vara från ena riket till
det andra må, om sådant i det senare riket anses erforderligt, ock

kunna stadgas af sanitära grunder eller, med den inskränkning, som af
bestämmelsen i sista punkten af detta moment föranledes, till förebyggande
af sjukdomar på naturprodukter, som utgöra föremål för
landets afvel.

Om i det ena riket en vara i allmänhet får införas endast under
vissa vilkor, må samma vilkor gälla äfven vid varans införsel från det
andra af de förenade rikena; dock att införseln af kreatur ej må varda
underkastad andra bestämmelser än sådana, som i sista punkten af
detta moment omförmälas. Får i det ena riket vara frambringas eller
tillverkas endast af viss beskaffenhet, eller är varas tillverkning derstädes
underkastad särskild offentlig kontroll, må införsel af sådan vara
från det andra riket med tillgodonjutande af de här nedan i § 3 medgifna
förmåner ega rum endast så vida i afseende å varans tillverkning
i båda rikena gälla likartade bestämmelser eller varan kan vid införseln
underkastas sådan undersökning, som anses nödig för att kontrollera,
att varan uppfyller de för densamma i det land, der införseln sker,
stadgade betingelser.

§ 2-

Mom. 1. År i det ena riket eller inom viss del deraf vara vid
utförsel i allmänhet belagd med exporttull, må sådan tull uppbäras
äfven vid utförsel till det andra riket.

Mom. 2. För vara, som i ettdera riket tillverkats, må exportpremie
icke beviljas vid utförsel till det andra riket.

Ej heller må för varor, som i det ena riket tillverkats, vid ut -

försel till det andra riket medgifvas återbetalning af erlagda tull- eller
tillverkningsafgifter, med mindre varorna vid införsel i det senare riket
draga hela den tull, som är för dem i allmänhet föreskrifven.

Mom. 3. För varor, som landvägen föras från det ena riket till
det andra, må transitafgift icke uppbäras.

§ 3.

Mom. 1. Svenska och norska naturalster äfvensom i ett af de
förenade rikena tillverkade varor skola, då de från ena till andra riket
införas landvägen eller sjövägen i ettdera rikets fartyg, utan att fartyget
under resan i främmande hamn lossat eller lastat, vara fria från
tullafgifter, så vida icke på grund af bestämmelserna i mom. 2, 3, 4
och 5 af denna paragraf tull skall för dem erläggas.

Mom. 2. Om en inom någotdera riket tillverkad vara, helt och
hållet eller till någon del, hvilken ej är att anse såsom i förhållande
till den färdiga varan alldeles obetydlig, består af sådant utländskt
råämne eller halffabrikat, som antingen är tullfritt i nämnda rike, men
tullpligtigt i det andra riket, eller för hvilket i det land, der varan tillverkats,
tullumgälderna uppgå till ett lägre belopp än i det andra landet,
och är varan icke att hänföra till de i mom. 3 och 4 af denna
paragraf afsedda varuslag samt ej heller i mom. 5 härnedan upptagen;

må, till utlemnande af skilnaden mellan de å det utländska materialet
i de båda länderna belöpande tullafgifter, varan kunna vid införsel
i det land, der tullumgälderna för berörda material uppgå till ett
högre belopp, påläggas en viss afgift eller skilnadstull.

Sådan skilnadstull eger sistnämnda land att för de varor af ofvan
angifna beskaffenhet, för hvilka skilnadstull anses erforderlig, bestämma
intill det högsta belopp, hvartill skilnaden mellan tullumgäld erna i hvardera
landet för det till varans framställande använda utländska material
enligt af båda ländernas regeringar godkänd beräkning kan uppgå;
dock att den i det land, der införseln eger rum, för den färdiga
varan i allmänhet gällande tullsats icke må öfverskridas.

Skulle för någon vara af det slag, som i detta moment afses, till
följd af de i varan ingående utländska beståndsdelarnes vexlande beskaffenhet
eller eljest, lämplig, skilnadstull icke på ofvan angifvet sätt
kunna bestämmas, må det ankomma på det land, der varan införes,
att pålägga densamma en tullafgift, icke öfverstigande hälften af den
tull, som för varan i allmänhet gäller i nyssnämnda land.

I hvartdera landet utfärdas särskild mellanrikstulltaxa å de afgifter,
som på grund af här ofvan meddelade bestämmelser skola uppbäras
vid införsel från det andra landet,

Mom. 3. Har i ettdera landet en utländsk, i det andra landet tullpligtig
vara endast undergått någon mindre väsentlig bearbetning,
såsom:

a) förmalning, krossning, torkning, .sigtning;

b) rening (rektificering) af lysoljor;

c) fållning, kantning, hopsyning, brodering;

d) tryckning eller appretering af garn, snören och andra textilprodukter,
blekning, färgning, putsning, polering, målning, lackering,
bronsering eller anbringande af annan ytbetäckning;

e) formning och pressning af hatt- och mössämnen, böjning, klippning,
upptagande af hål; eller

f) annan lika oväsentlig bearbetning, som högsta tullmyndigheten
i det land, dit den bearbetade varan införes, finner böra med här förut
uppräknade likställas;

skall sådan vara vid införsel från det land, der den blifvit på förenämnda
sätt bearbetad, till det andra landet draga den tull, som i sistnämnda
land i allmänhet gäller för den utländska varan utan den mindre
väsentliga bearbetningen.

Mom. 4. Genom sammansättning medelst blandning, tvinning,
sammanslagning, limning, spikning, nitning, skrufning, lödning och dylikt
i ett af de båda rikena tillverkad vara, som helt och hållet eller
nästan uteslutande består af utländska, i det andra riket tullpligtiga
delar, skall vid införsel i sistnämnda rike draga hela den tull, som för
samma vara derstädes i allmänhet gäller.

Mom. 5. För nedannämnda varor skall, såvida de i det land, dit
de införas, i allmänhet äro tullpligtiga, hel tull erläggas:

a) spanmål (deri inbegripet malt), omalen eller malen, samt bröd,
alla slag (på norska: Bred og Koger)-,

b) socker, sirap och karameller (på norska: drops)-,

c) tobak och tobakstillverkningar;

d) bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker och
luktvatten;

e) malttillverkningar och jäst;

f) brändt eller malet kaffe och kaffesurrogat; samt

g) spelkort.

Mom. 6. Varor, som på grund af bestämmelserna i denna paragraf
vid införsel i något af de förenade rikena äro underkastade tullafgifter,
skola, med undantag af spelkort, kunna i den ordning, som i
§ 4 sägs, tullfritt föras från det ena riket till det andra.

§ 4.

Mom. 1. Vid resa landvägen från ena till andra riket vare det,
med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift
som tull, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull underkastade natur -

alster eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen
:

bränvin och sprit samt dermed beredda drycker äfvensom vin, alla
slag, tillsammans 1 liter,
bröd 10 kilogram,
fläsk 5 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 3 kilogram,

kaffe och kaffesurrogat, tillsammans 3 kilogram,

malt 10 kilogram,

risgryn 5 kilogram,

socker 4 kilogram,

spanmål, utom malt, omalen 20 kilogram,

malen 15 kilogram,

tobak 1 kilogram,

väfnader, alla slag, tillsammans 10 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 20 kronor,

Öl 4 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 15 kronor;
hvardera landet likväl obetaget att, der så anses erforderligt, medgifva
tullfri införsel, under de i öfrigt i denna paragraf stadgade vilkor,
för större varupartier än de nu nämnda.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet än ofvan
stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af
varan införda qvantiteten.

Mom. 2. Tullfrihet, hvarom i denna paragraf sägs, gäller icke för
varor, som i handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas
eller för att utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej
heller för varor, som medföras af barn under 12 år, eller som af handlande
eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af de slag,
med Indika han idkar handel. Minderårig, som fylt 12, men ej 15 år,

ma endast för annans räkning kunna tullfritt föra varor enligt hvad i
denna paragraf stadgas.

Mom. 3. Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant
fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en
under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han
medför, icke införas i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas
varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas
af den, för hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflemna
dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

§ 5-

I fråga om införselstull för svenska eller norska varor, som på
annat sätt, än i § 3 mom. 1 omförmäles, äfvensom för utländska varor,
hvilka på annat sätt, än i föregående paragraf sägs, från ena till andra
riket införas, galle i hvartdera af dessa hvad angående varors införsel
i allmänhet är eller varder stadgadt.

§ 6.

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviken å norska
sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från ena riket till det andra
i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern
öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore de
landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen transporterats till
den strand af nämnda sund eller fjord, hvarifrån öfverföringen till andra
rikets strand sedan skett, eller ock blifvit till denna senare öfverförda
för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

§ 7 oförändrad.

§ 8 oförändrad.

§ 9.

Mom 1. Varor, som i större partier eller på annat sätt, än i § 4
säge, från det ena riket införas i det andra, skola för tillgodonjutande
af de i § 3 medgifna förmåner vara åtföljda af intyg, hvarom här
nedan vidare förmäles.

Mom 2. Sådant intyg skall, då det afser naturalster, vara utfärdadt
af varans afsändare och innehålla uppgift, att varan blifvit inom
ett af de förenade rikena frambragt.

Afser intyget åter andra varor, skall det vara utfärdadt antingen
af tillverkaren eller någon, som med varans tillverkning tagit befattning,
eller ock, der det visas, att hinder derför möter, af annan person,
som styrker sig ega noggrann kännedom om berörda tillverkning; och
bör detta intyg, jemte förklarande att varan blifvit å uppgifvet ställe
inom ett af de förenade rikena tillverkad, innehålla uppgift, huruvida
varan är tillverkad af enbart svenskt eller norskt material, eller om
utländskt material deri ingår, börande i sistnämnda fall tillika lemnas
så fullständig uppgift angående detta utländska material och den bearbetning
detsamma undergått, sedan det blifvit från utlandet infördt,
att med ledning deraf kan bestämmas, huruvida och med hvilket belopp
tullafgift skall erläggas.

Intygen skola afgifvas under edlig förpligtelse; och bör intyg, som
afser andra varor än naturalster, vara till rigtigheten bestyrkt af två
trovärdige män.

Mom. 3. Intygen skola vara försedda med påskrift af tullkammarföreståndare
eller annan offentlig tjensteman derom, att den, som utfärdat
intyget, är en fullt trovärdig person och att ringaste anledning
icke förefinnes att betvifla rigtigheten af de i intyget lemnade upp -

gifterna, samt, der fråga är om andra varor än naturalster, äfven derom,
att den, som utfärdat intyget, varit enligt mom. 2 här ofvan dertill
behörig.

Mom. 4. Formulär för ofvan omförmälda intyg varda genom
öfverenskommelse mellan de båda ländernas högsta tullmyndigheter
faststälda.

Mom. 5. Intyg, hvarom i denna § sägs, må ej fordras för vafor,
som af gränsbefolkningen vid resa öfver gränsen medföras och Indika
vederbörande tulltjensteman finner uppenbarligen vara alster af ortens
skogs- och landthushållning eller hemslöjd, och icke heller för flyttsaker,
gamla och brukade, när dessas sammanlagda värde icke öfverstiger
200 kronor.

§ 10.

Mom. 1. Finnes — — — tullförsnillning.

Mom. 2. Införas — — — skett.

Mom 3. Befinnes intyg, hvarom i § 9 stadgas, innehålla origtiga
uppgifter, på grund af hvilka en vara, som annars icke varit dertill
berättigad, kunnat med tillgodonjutande af sådan förmån i afseende å
införseln, som i § 3 omförmäles, från det ena riket införas i det andra,
skall varan vid införseln tagas i beslag och dömas förbruten, såvida
icke det är uppenbart, att afsigt att vilseleda genom origtiga uppgifter
ej föreligger.

§ 11 utgår.

§ 12 oförändrad.

§ 13 oförändrad.

§ 14 utgår.

§ 15 utgår.
§ 16 utgår.
§ 17 utgår.

§ 18.

Denna förordning skall träda i kraft den — — —, då ock motsvarande
föreskrifter blifva för Norge gällande. Den fortfar att gälla,
till dess för båda rikena annorlunda förordnas, eller till utgången af
det år, hvarunder någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma
för sin del fattat af det andra rikets samtycke oberoende beslut.

Bilaga I (till de svenska ombudens

utkast till mellanrikslag).

Utkast

till

öfverenskommelse

angående

hvad iakttagas bör till förekommande af smittosam husdjurssjukdoms
införande från det ena af de förenade rikena till det andra.

§ 1-

Mom. 1. De smittosamma husdjurssjukdomar, på grund af hvilka
införsel af husdjur och varor från det ena riket till det andra må
kunna förbjudas, äro:

boskapspest (pestis bovina) hos idislande djur;

elakartad lungsjuka (pneumonia interlobularis contagiosa vel pleuropneumonia
boum contagiosa) hos nötkreatur;

rots eller springorm (malleus humidus vel farciminosus) hos djur
af hästslägtet;

koppor hos får (varioke ovinae);

smittosam mul- och klöfsjuka (aphthae epizooticae) hos idislande djur
och svin;

vattuskräck (rabies) hos hundar och andra husdjur; samt

svinpest (diphtheritis suum).

Mom. 2. Skulle annan husdjurssjukdom i ettdera landet visa sig
så elakartad och smittosam, att den derstädes föranleder enahanda åtgärder,
som i samma land i allmänhet vidtagas till bekämpande af de
i mom. 1 uppräknade sjukdomar, må de i denna författning meddelade
bestämmelser kunna lända till efterrättelse jemväl i afseende å
sådan sjukdom.

§ 2.

I Sverige skall det åligga Kongl. Maj:ts befallningshafvande och
i Norge amtman, som erhållit kännedom, att inom dess län eller amt
utbrutit sjukdom af de i § 1 omförmälda slag, att ofördröjligen derom
lemna underrättelse till den embetsmyndighet i det andra riket, hvilken
har att emottaga meddelanden angående smittosamma husdjurssjukdomar
å utrikes ort, nemligen Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium
i Sverige och Kongl. Norska Regeringens Departement för
det inre i Norge.

§ 3.

Sedan vederbörande myndighet i någotdera riket, i enlighet med
hvad i § 2 stadgats, erhållit underrättelse, att i det andra riket utbrutit
smittosam husdjurssjukdom, må, till förekommande af sjukdomens
öfverförande, i förstnämnda rike vidtagas de åtgärder, som derstädes i
allmänhet anses erforderliga för att hindra samma sjukdoms införande
i riket; dock att karantänsåtgärder och införselsförbud må gälla husdjur
och varor endast från den eller de landsdelar, län i Sverige och amt
i Norge, inom eller i närheten af hvilka sjukdomen förekommer, samt
ej afse andra husdjur än sådana, hos hvilka sjukdomen i allmänhet
plägar uppträda.

§ 4.

När sjukdom upphört, bör derom meddelas underrättelse i enahanda
ordning, som i § 2 säges; och skola, efter det sådan underrättelse
ingått, de emot sjukdomen vidtagna åtgärder återkallas, i fråga
om boskapspest, när ett år, i fråga om elakartad lungsjuka, rots eller
springorm eller vattuskräck, när sex månader, och i fråga om annan
sjukdom, när två månader derefter förflutit.

Bilaga II (till de svenska ombudens

utkast till mellan rikslag).

Utkast

till

formulär.

I. Naturalster.

Undertecknad angifver härigenom att (me(! ångfartyget

° (pr jernväg

utföra till (tullkammaren i)..................................

följande varor, nemligen:

(iV. B. Märke och nummer samt innehåll och myckenhet skola för hvarje särskildt varukolly
tydligt angifvas.)

Under edlig förpligtelse intygar jag, att ofvannämnda

äro frambragta (födda, producerade m. m.) i

den

189 .

N. N.

Att N. N. är en fullt trovärdig person och att ringaste anledning
icke förefinnes att betvifla rigtigheten af de utaf honom här ofvan lemnade
uppgifter, varder härigenom vitsordadt.

den 189.

(Tullkammarföreståndare eller annan offentlig tjensteman).

II. Andra varor.

Undertecknad angifver härigenom att |mec! ångfartyget
° ° (pr jernväg

utföra till (tullkammaren i)...............................................................................

följande varor, nemligen:

(N. B. Märke och nummer samt innehåll och myckenhet skola för hvarje särskildt varukolly
tydligt angifvas.)

Under edlig förpligtelse intygar jag, att ofvannämnda

tillverkats i (vid, på) ............................................................................. ...................................

i stad (socken) inom ..................................

län (amt) i ................. af följande material, nemligen:

svenska .........................................................................................

norska

utländska ;

samt att den bearbetning, som ofvannämnda utländska material undergått,
sedan det blifvit från utlandet infördt, bestått i

......... .................... ■■■•• ............................................................. >

äfvensom att i ofvan angifna varukolly icke finnas andra eller flera
varor än de nu nämnda.

den 189

Rigtigheten af ofvanstående uppgifter bestyrkes af:

A. B.

N. N.

Att N. N. är eu fullt trovärdig person och enligt § 9 mom. 2 af
den s. k. mellanrikslagen behörig att utfärda förevarande intyg, samt
att ringaste anledning icke förefinnes att betvifla rigtigheten af de utaf
honom deri lemnade uppgifter, varder härigenom vitsordad!..

den 189 .

(Tullkammarföreståndare eller annan offentlig tjensteman.)

[Anm. På baksidan af blanketterna till produktionsbevisen torde aftryekas utdrag ur mellanrikslagen,
innefattande särskildt §§ 3, 9 och 10.]

Bilaga III (till de svenska ombudens utkast

till mellanrikslag).

Utkast

'' tall

Mellanrikstulltaxa,

innefattande jemväl uppgifter om införseln från Norge till Sverige under
år 1894 äfvensom de i båda länderna gällande tullsatser.

	Värde af inför-seln från Norge år 1894.	i* g" i	Nuvarande tullsats (1896).	Skilnadstull.
V a r o r.	Total- belopp.	Deraf på gr. afmel-lanriksla-gen tullfr. infördt.	33; 2" Ef $ M* Ct- « & 2 * p	I Sverige.	I Norge.	Maxi- mum.	Före- slagen tullsats.
Album.....................................	Kr. 16,750	Kr. 16,525	1 kg.	Kr. 2	Ö.	Kr.	Ö. 60	Kr.	ö. 49	Kr.	Ö. 35
Band, andra slag än hel- eller
halfsiden-..............................	45,837	41,745	1 kg.	1	75	1	10	—	37	—	15
Fernissa, andra slag än sprit- ....	77,681	77.532	1 kg.	—	30	—	10	—	3	—	3
Säktor, Sakar och Syskon; för-tullas med en å varans vigt be-räknad tullafgift, motsvarande skilnaden mellan de i Sverige och Norge för det utländska materialet gällande tullsatser	5,952	5,952	1 kg.		50		53
Sängslen, andra slag än af hel-
eller halfsiden ......................	226,597	224,770	1 kg.	1	75	1	75	—	44	—	30
Instrument, musikaliska: fortepianon: tafflar och pianinon............	22,800	22,400	1 st.	150		40		75		75
flyglar..............................	—	—	1 st.	200	—	60	—	100	—	100	-

Värde af inför-seln från Norge år 1894.
Total- belopp.	Deraf på gr. afmel-lanriksla-gentullfr. infördt.
Er.	Kr.
298,375	279,395

? g

i P

g3: er

Nuvarande
tullsats (1896).

I Sverige.

I Norge.

Skilnadstull.

Maxi mum.

Före slagen tullsats.

Kläder, ej specificerade.......

I Norge förfärdigade kläder,
hvilkas öfvertyg är väfdt, stickadt,
knutet eller på strump
stol tillverkadt i annat land än
Sverige eller Norge, förtullas
med en å klädernas hela vigt
beräknad tullafgift, motsva
rande skilnaden mellan de i
Sverige och Norge för öfvertyget
gällande tullsatser.

Knappar, ej specificerade, af sam
mansatta ämnen: öfverklädda,
ej innehållande silke........

Lampor, ljuskronor och Lyktor
äfvensom delar deraf; förtullas,
om i dem ingå utländska delar,
hvilka ej äro att anse såsom i
förhållande till den färdiga varan
alldeles obetydliga, med
hälften af den tull, som enligt
allmänna tulltaxan gäller för
den förnämsta bland de ifrågavarande
utländska delarne ...

Anm. Såsom i förhållande till
den färdiga varan alldeles obe
tydlig anses i oljehuset infäst
gängring för brännaren.

») 22,308

'') 22,212

Er. ö. Er. ö

= tyget
+ 10 å
100,%

1 kg.

| = hufvudsak!,

mater.

Kr. ö

= tyget

“f" 50 å
100 %

Kr.

*) Knappar, sammansatta.

2) Lampor m. m. äro ej särskilt upptagna i den officiella statistiken.

	Värde af inför-seln från Norge år 1894.	® B	Nuvarande tullsats (1896).	Skilnadstull.
V a r o r.	Total- belopp.	Deraf på gr. af mel-lanriksla-gentullfr. infördt.	K £■’ a cd p. C+" 3 HK o? g *	I Sverige.	I Norge.	Maxi- mum.	Före- slagen tullsats.
	Kr.	Kr.		Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Maskiner, Redskap och Verktyg eller
delar deraf, ej specificerade ...	792,894	670,596	100 kr.	10	—	—	—	5	—	5	—
Metaller och ej specificerade ar-
beten deraf:
I. Jern och Stål:
a) tråd samt linor och duk, plåtar, naglar, bultar, mutt-rar, skrufvar, spik, söm, ked-jor och kettingar; förtullas med en å varans vigt be-räknad afgift, motsvarande skilnaden mellan de i Sverige och Norge för det utländska materialet gällande tullsatser. b) i allmänna tulltaxan ej specificerade jern- och stål-	721,487	555,492	100 kg.	/fr. 2 \till	50	/
varor................................. II. Koppar och deraf med zink,	358,011	325,034	1 kg.	/fr.-\till	20	fr. — till 1	10	} ~	8	—	6
tenn eller annan oädel me-tall framstälda legeringar, såsom messing, brons, ny-silfver, britanniametall m. fl.:
i allmänna tulltaxan ej
specificerade arbeten ....	110,558	96,324	1 kg.	/fr- — /till 1	50 50	1	35	-	15	—	5
Nålar, af annat ämne än guld
eller silfver och ej hänförliga till bijouterivaror; förtullas med en å varans vigt beräknad tull-afgift, motsvarande skilnaden mellan de i Sverige och Norge för det utländska materialet gällande tullsatser ..............	13,615	12,642	1 kg.		40		53

Nuvarande
tullsats (1896).

Skilnadstull.

I Sverige.

I Norge.

Maxi-

mum.

Före-

slagen

tullsats.

Varor.

Värde af införseln
från Norge
år 1894.

Total belopp.

Deraf på
gr. af mellanrikslagentullfr.

infördt.

o'' ^

K S-"

P CD

Kr.

Nät, till fiske; förtullas med en
å varans vigt beräknad tullafgift,
motsvarande skilnaden
mellan de i Sverige oob Norge
för det utländska garnet gällande
tullsatser.....................

Paraplyer och Parasoller, andra
slag1 än af hel- eller halfsiden
Anm. Kör paraplyer och. parasoller,
som tillverkats af från utlandet
införda fullt färdiga ställningar
samt utländskt öfvertyg,
erlägges tull enligt allmänna tulltaxan.
|

1lemmar, maskin-, af bomull ......

Smör, konstgjord!.....................

56,667

78,722

56,630

78,640

Snörmakarearöeten, ej specificerade,
andra slag än af hel- eller
halfsiden ...........................

Strumpor och andra på strumpstol
eller genom stickning,
virkning eller knytning tillverkade,
ej specificerade arbe
ten, andra slag än af hel- eller
halfsiden ...........................

*) 40,754
774,757

21,560

4,815

774,607

21,384

Stärkelse, af hvete eller majs..

568,290
8) 12,825

567,105
2) 12,741

1 st.

1 kg.{
1 kg.

1 kg.
1 kg.

Kr. ö

Kr. ö. Kr. ö

= garnet
+ 10 °/o

= garnet
+ 10 »/o

10 % af
Värdet

- 20

*) Innefattar äfven maskinremmar af läder.

2) » » stärkelse af andra ämnen.

V a r o r.

Värde af införfrån
Nc
år 1894.

| seln från Norge

j Totalbelopp.

Deraf på
gr. af mellanrikslagen.
tullfr.
infördt.

i£>

i 53

8» ;
F.!
<

Nuvarande
tullsats (1896).

I Sverige.

I Norge.

Skilnadstull.

Maxi mum.

Före slagen tullsats.

Vägnar och Åkdon, ej specificerade,
obegagnade och begagnade,
äfvensom Vagnmakarearbeten,
ej specificerade .........

Kr.

Väfnådår:

I. ylle-, af ull allena eller blandad
till större eller mindre
del med lin,bomull eller andra
ämnen utom silke............

10,422

10,001

100 kr.

2,651,492

II. af lin, hampa eller andra
ej specificerade vegetabiliska
spånadsämnen med eller utan
inblandning af bomull eller
jute:

släta, tvåskaftade och så
dana kyprade, hvilkas
hela yta är till väfnads
sättet likartad (icke mönsterväfd),
satin eller åt
lasväfnad undantagen:
innehållande på en yta
af 1 cm. i qvadrat tillsammans
högst 25 varpoch
inslagstrådar, äfvensom
all segelduk ______

alla öfriga slag............

2,613,420

1 kg.

in.

bomulls-.....................

jute-: oblekt och ofärgad

IV.

säck- eller packväf

20,530	18,344	1 kg.
90,279	144	1 kg.
2,247,580	2,222,657	1 kg
54,913	784	1 kg

Kr. ! ö.

/fr. - 25
/till 1|75

Kr.

från

25 öre

pr kg.
till

80 kr.
pr st.

fr. -till

/fr.

ytill 1

jfr. —
/till 2

- 10

fr. —

till 3

fr. —
till 1

j - lina
1 vilfn.

Kr.

— 20

Kr.

50 i

7 50

— 125

— ! 3

	Värde af inför-seln från Norge år 1896.	r*- 8 §	Nuvarande tullsats (1896).	Skilnadstull.	\|
Y a r o r.	Total- belopp.	Deraf på gr. afmel-lanriksla-gen tullfr. infördt.	K g-* eLs ts OJ O? g n	I Sverige.	I Norge.	Maxi- mum.	Före- i slagen 1 tullsats.
:	Kr.	Kr.		Kr.	ö.	Kr.		Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
andra slag, hufvudsakligen
bestående af utländskt
ofärga dt garn...............	*) 41,744	'') 41,234	1 kg.	—	40	(= linne-\ väfn.	i -	37	—	17 j
Y. vattentäta: med annan vat-											•
tentät massa än kautschuk belagda, vaxduk samt andra lackerade eller fernissade väf- nader derunder inbegripna: andra slag än mattor.........	6,897	3,774	1 kg.		O CD		67	—	14		10
Ångmaskiner, ej specificerade, och
i Ångpannor ..........................	30,805	30,805	100 kr.	10		—	—	5	—	5	1

l) Innefattar äfven juteväfnader af annat

garn.

Promemoria

ang.

föreslagna skilnadstullar.

Af den lydelse, som blifvit föreslagen för bestämmelsen i § 3
mom. 2 om skilnadstullars påläggande, torde framgå, att det ingalunda
kan vara meningen, att det ena landet skall gent emot det andra bestämma
skilnadstullar för alla varor, der eljest på grund af mellanrikslagen
skilnadstull skulle kunna ifrågakomma. Förenämnda bestämmelse
medgifver endast hvartdera landet rätt att under i öfrigt stadgade
vilkor pålägga skilnadstull å de varor af i berörda moment angifna beskaffenhet,
för hvilka skilnadstull anses erforderlig. Häraf följer, att
det också tillhör hvart land att pröfva, huruvida införseln af någon
vara utaf ofvannämnda beskaffenhet kan anses menligt inverka på den
inhemska produktionen och fördenskull påkalla skilnadstulls påläggande.

Vid uppgörande af föreliggande utkast till mellanrikstulltaxa har
man, med ledning af den officiella statistiken angående Sveriges
import år 1894, till en början tagit i betraktande sådana varor,
hvilka under nämnda år på grund af mellanrikslagen tullfritt införts
från Norge till ett värde af 1,000 kronor och deröfver. Införseln
i sin helhet af en viss vara från Norge har deremot synts i förevarande
fall böra vara af underordnad betydelse. Ty endast för
så vidt införseln på grund af mellanrikslagen eger rum utan erläggande
af eljest föreskrifven tull, kan densamma anses falla under mellanrikslagstiftningen.
Den införsel deremot, som från det ena riket till det
andra eger rum vare sig med erläggande af hel tull eller ock, såsom
i allmänhet tullfri, utan tull, är i sjelfva verket likstäld med införseln
från hvilket annat land som helst och hör följaktligen under den allmänna
tullagstiftningen. Då emellertid den officiella statistiken icke
lemnar någon upplysning angående den del af den på mellanrikslagen
beroende införseln, som egt rum mot erläggande af skilnadstull, kan
endast den på grund af mellanrikslagen helt och hållet tullfria importen
tagas i betraktande.

Emellertid hafva icke alla de varor, af hvilka den på grund af
mellanrikslagen tullfria införseln uppgått till ett värde af minst 1,000
kronor, och för hvilka skilnadstull kunnat med stöd af mellanrikslagens
bestämmelser ifrågasättas, ansetts böra upptagas i mellanrikstulltaxan.
Skilnadstull för en vara synes nemligen icke böra ifrågakomma,

med mindre skilnaden mellan båda ländernas tullumgälder för det i
varan ingående utländska material uppgår till ett någorlunda afsevärdt
belopp. År den skilnadstull, som på grund af tulldifferensen
å det utländska materialet i en vara skulle kunna påläggas densamma,
i förhållande till varans värde allt för obetydlig, synes det icke vara
lämpligt att genom påläggande af en sådan tull onödigtvis försvåra
varuutbytet mellan de båda länderna. Ej heller kan det vara lämpligt,
att, om det ena landet af någon vara, för hvilken eljest en
mindre betydande skilnadstull skulle kunna ifrågakomma, från det andra
landet inför afsevärdt mindre, än som från det förra till det senare
landet utföres, det land, som tydligtvis har den större fördelen af omsättningen,
skulle genom påläggande af skilnadstull bereda införseln
från det andra landet större svårigheter, än som betingas af den inhemska
produktionens kraf.

Sedan de hufvudsakliga grunder, som varit bestämmande vid uppgörandet
af här förut intagna utkast till mellanrikstulltaxa, sålunda
blifvit omnämnda, lemnas i det följande en kortfattad redogörelse för
de beräkningar, som ligga till grund för bestämmandet af såväl den i
utkastet upptagna högsta skilnadstull, som ock den föreslagna skilnad
stullsatsen.

Album.

Bland de i handeln vanligast förekommande album har man allt
efter permames beskaffenhet att skilja mellan klotalbum, plysalbum
samt läderalbum, mindre och större.

De olika beståndsdelarne i ofvannämnda slag af album äfvensom
de i Sverige och Norge för det utländska materialet i ett kg. album
af hvarje slag gällande tullafgifter inhemtas af följande sammanställning:

	Vigt.	Sverige.	Norge.	...... Tull-
1 Klot all) iim.	Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.	skilnad.
ig-	öre.	öre.	öre.	öre.	öre. j
Papp, papper och trälist, af inhemsk till-
verkning............................................	0,71	—	—	—	—	—
Bokbindareklot af bomull .....................	0,08	50	4,o	-	—	4,0
Beslag in. m. = ej specificerade metall-
arheten, fömicklade m. ni...................	0,04	75	3,o	35	1,4	1,6 \|
Kulisskartong = album.........................	0,17	200	34,o	60	10,2	23,8
Tillsammans	1,00	—	41,o	--	11,6	29,4 ;

	Vigt.	Sverige.	Norge.	Tull-
	Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.	skilnad.
Plysalbum.	kg-	öre.	öre.	.. ore.	öre.	öre.
Papp, papper och trälist, af inhemsk till-
	0.63 0	_	—	—	—	—
i Plys: ytan af silke, frånsidan af ''bomull1) Beslag in. m. = ej specificerade metall-	0,035	800	28,oo	400	14,00	14,oo \|
I arbeten, förgylda eller försilfrade........	0,135	150	20,25	100	13,50	6,7 5
i Kulisskartong........................................	0,20 0	200	40,0 o	60	12,0 0	28,oo
Tillsammans	1,000	—	88,25		39,50	48,75
Läderalbuin, mindre.				V
Papp, papper och trälist, af inhemsk till-verkning ............................................ i Läderperm: i Sverige = album, i Norge	0,66		—	_		—
= ej specificerade läderarbeten...........	0,09	200	18,00	69	6,21	11,79
i Beslag m. m. (= klotalbum)...................	0,09	75	6,75	35	3,15	3,60
j Kulisskartong .......................................	0.16	200	32,oo	60	9,60	22,4 0
Tillsammans	1,00	-	56,7 5	—	18,96	37,7 9
Läderalbum, större.
Papp, papper och trälist, af inhemsk till-
	0.67	_	_	—	—	— 1
Läderperm............................................	0,0 8	200	16,oo	69	5,52	10,48
Beslag m. m. (= plysalbum)..................	0,04	150	6,oo	100	4,00	O O ©sT
1 Kulisskartong ......................................	0,21	200	4-2,oo	60	12,GO	29,40
Tillsammans	1,00	—	64,oo	__	22,12	41,88

Högsta tullskilnaden å det i ett kg. album ingående utländska
materialet uppgår alltså till 48,75 öre; och liar i öfverensstämmelse härmed
högsta skilnadslullen upptagits till 49 öre.

l)å plysalbum, för hvilka ofvannämnda tullskilnad är beräknad, för
närvarande ej i någon afsevärd mängd förekomma bland de album, som
till Sverige införas från Norge, utan dessa företrädesvis bestå af mindre
läderalbum och klotalbum, för hvilka tulldifferensen å det utländska
materialet uppgår till omkring resp. 38 och 29 öre, synes skilnadstullen
för album lämpligen böra sättas till 35 öre pr kg.

*) Förtulla» i Sverige »å»om helsiden, i Norge såsom halfsiden.

Band, andra slag än hel- och halfsidenband.

Högsta tullskilnaden å det utländska material, som användes
för ofvannämnda slag af band, uppkommer för linneband, som äro
väfda af enkelt blekt linnegarn, för hvilket tullen utgör i Sverige 40
öre och i Norge 3 öre pr kg., hvadan alltså högsta skilnadstullen
för ifrågavarande artikel utgör 37 öre.

Den hufvudsakliga införseln från Norge består emellertid dels af
ylleband och dels af bomullsband, som i allmänhet äro väfda af tvinnadt
färgadt bomullsgarn. För ylleband kan tullskilnaden å materialet
uppgå till resp. 7, 12, 15 och 20 öre allt efter det slag af ullgarn,
hvaraf banden äro förfärdigade. För bomullsbanden uppgår tullskilnaden
å garnet till 15 öre pr kg-., då tullen för ett kg. tvinnadt färgadt
bomullsgarn utgör 35 öre i Sverige och 20 öre i Norge. Med hänsyn
härtill och då äfven, på sätt redan antydts, för vissa slag af ylleband
15 öre pr kg. synes vara lämplig skilnadstull, torde för hela rubriken
band, andra slag än hel- och halfsidenband, skilnadstullen böra sättas
till detta belopp.

Fernissa, andra slag än spritfernissa.

Då den fernissa, som från Norge införes till Sverige, till största
delen utgöres af kokad linolja, hvilken i Sverige tullbehandlas såsom
fernissa, är skilnaden mellan de båda ländernas tullsatser å linolja den
enda skilnadstull, som för ofvannämnda slag af fernissa bör ifrågakomma.
Tullen för ett kg. linolja är i Sverige 7 öre och i Norge 4
öre, hvadan alltså för ett kg. fernissa, som i Norge tillverkats af från
utlandet införd olja, bör vid införsel till Sverige i skilnadstull erläggas 3 öre.

Häktor, Hakar och Hyskor.

Med härisyn dertill att ifrågavarande artiklar äro tillverkade af
endast ett ämne, nemligen antingen jern- eller messingstråd, synes
skilnadstullen i hvarje särskildt fall lämpligen böra bestämmas efter det
ämne, hvaraf den importerade varan består, hvadan någon för hela
rubriken gemensam skilnadstull icke föreslagits.

Hängsle*!, andra slag än af hel- eller halfsiden.

De hängslen af hithörande slag, hvilka med hänsyn till införseln
från Norge äro att företrädesvis taga i betraktande, bestå af band, metallarbeten
och skinn. I genomsnitt ingå dessa beståndsdelar i den
färdiga varan med resp. 46, 36 och 18 procent.

Aro samtliga ofvannämnda delar från utlandet införda, så att det
inhemska arbetet egentligen endast består i sammansättning af de olika
beståndsdelarne, böra hängslena enligt bestämmelserna i mellanrikslagen
vid införsel från Norge till Sverige draga hela den tull, som i
allmänna tulltaxan föreskrifves. Skilnadstull synes ej böra ifrågakomma,
med mindre det arbete, som verkstälts inom något af de förenade rikena,
omfattar förutom sjelfva sammansättningen jemväl åtminstone förfärdigande
af någon utaf ofvannämnda beståndsdelar. Antages då, att
den jemförelsevis minst betydande delen, eller stropparna, tillverkats i
Norge, och att dervid användts utländskt skinn, samt att i öfrigt såväl
band som metallarbeten äro af utländsk tillverkning, så torde denna
fabrikation af hängslen föranleda den största skilnaden mellan de svenska
och norska tullumgälderna för det använda utländska materialet.

Nyssnämnda umgälder uppgå enligt nedanstående beräkning för
ett kg. hängslen till följande belopp:

	Vigt.	Sverige.	Norge.	Tull-
	Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.	skilnad.
	kg-	öre.	öre.	öre.	öre.	öre.
Band. andra slag..........................	0,4 6	175	80,50	no	50,6 0	29,90
Spännen m. in. = ej specificerade
metallarbeten, förnicklade etc.....	0,36	75	27,oo	35	12,60	14,40
Skinn, ej pelsverk, beredda, andra
..........................................	0,18	47	8,46	40	8,28	0,18 \|
Tillsammans	1,00	...	115,96		71,48	44,48 I

Skilnaden i tull för användt utländskt material i ett kg. hängslen
kan sålunda komma att uppgå till 44,48 öre. I öfverensstämmelse
härmed har högsta skilnadstullen beräknats till 44 öre pr kg.

Nu torde det emellertid ganska ofta inträffa, att i de till Sverige
från Norge införda hängslena banden äro väfda i Norge. Om dervid
användts utländskt bomullsgarn (i allmänhet två- eller flertrådigt, färgad!
m. m.: svensk tull 35 öre, norsk 20 öre pr kg.) kommer den å
banden i ett kg. hängslen belöpande tullskilnaden att utgöra allenast
6,9 öre, hvadan med här förut antagna sammansättning af hängslena
hela tullskilnaden å det utländska materialet i detta fall uppgår till

21.48 öre.

Vidare torde ej sällan spännen och beslag vara tillverkade af sådant
material, att tullskilnaden för denna beståndsdel understiger ofvan
angifna belopp af 14,4 öre pr kg. Om hängslena äro försedda med
beslag etc. af förnickladt jern (svensk tull 50 öre, norsk 35 öre pr
kg.), utgör tullskilnaden för ifrågavarande beståndsdel i ett kg. hängslen
endast 5,4 öre.

Å andra sidan bör emellertid äfven tagas i betraktande, att, om
banden äro af inhemsk tillverkning, kunna från utlandet inföi''da färdiga
skinnstroppar användas, utan att varan derigenom förlorar rätt
att beläggas med skilnadstull. Sådana skinnvaror tullbehandlas i Sverige
såsom sadelmakarearbeten med en tullsats af 1 kr. 20 öre pr kg., men
draga i Norge en tull af endast 69 öre pr kg. För den qvantitet, som
ingår i ett kg. hängslen, måste alltså i Sverige erläggas i tull 9,18 öre mera
än i Norge. Sammanlagda tullskilnaden för det utländska materialet i
ett kg. hängslen af detta slag skulle följaktligen komma att uppgå till

30.48 öre.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit anfördt, har skilnadstullen för
hängslen, andra slag än af hel- eller halfsiden, ansetts böra sättas till
30 öre pr kg.

Instrument, musikaliska: fortepianon: tafflar, pianinon och flyglar.

Då tullafgifterna för delar af musikaliska instrument i Sverige i
regel beräknas efter varans värde (15 %), men i Norge efter dess vigt
(15 öre pr kg.), låter sig skilnaden mellan de båda ländernas tullafgifter
å beståndsdelarne i fortepianon ej med visshet beräkna. Af de pianodelar,
som mera allmänt införas från utlandet, äro dock både klaviatur,
mekanik och strängar i Sverige belagda med högre tullumgälder än i

Norge. Tullen för klaviatur, med ett värde af c:a 60 kr. och vägande
i medeltal 8 kg., utgör i Sverige 9 kr. och i Norge 1 kr. 20 öre. Mekaniken,
med ett värde af omkring 100 kr. och en vigt af c:a 20 kg.,
förtullas i Sverige med 15 kr. och i Norge med 3 kr. Strängarne,
hvilka tullbehandla» såsom tråd af jern eller annan metall, beläggas i
Sverige med olika tullsatser, men äro i Norge tullfria. Det synes sålunda
ej böra vara tvifvel underkastadt, att i Sverige tullumgälderna
för materialet i fortepianon äro högre än i Norge, och att sålunda
Sverige är berättigadt att pålägga dessa varor skilnadstull vid införseln
från Norge.

Någon efter tulldifferensen å det i varan ingående utländska materialet
beräknad skilnadstull för dessa varor har emellertid, på grund
af hvad ofvan anförts, icke kunnat föreslås; utan synes för i Norge
tillverkade instrument af ifrågavarande slag, i hvilka ingå utländska
delar, som ej äro att anse såsom i förhållande till de färdiga instrumenten
alldeles obetydliga, böra vid införsel till Sverige erläggas hälften
af den i allmänna tulltaxan föreskrifna tullsats. Instrument, helt och
hållet eller nästan uteslutande sammansatta af från utlandet införda
delar, böra enligt bestämmelserna i mellanrikslagen draga hela den i
allmänhet gällande tull; likasom å andra sidan instrument, hvilka helt
och hållet eller med undantag allenast af någon alldeles obetydlig del
bestå af svenskt eller norskt material, böra tullfritt införas.

Kläder, ej specificerade.

Då kläder redan nu beläggas med skilnadstull, hafva de i gällande
mellanrikslag förekommande bestämmelserna härom bibehållits oförändrade,
i synnerhet som det torde vara omöjligt att för hela den
mångfald af olika artiklar, hvilka hänföras under ifrågavarande rubrik,
bestämma en gemensam skilnadstull.

Knappar, ej specificerade, af sammansatta ämnen, ej innehållande silke.

I fråga om tulldifferensen å användt material har man att ibland
de oftast förekommande hithörande slagen af knappar skilja mellan å ena
sidan sådana, som äro sammansatta af lackerad jernplåt och antingen
zinkplåt eller messingsplåt, samt å andra sidan öfverklädda knappar.

Då både den lackerade jernplåt, som användes vid knapptillverk 7 -

ning (svenska tulltaxans n:r 386), och plåt af zink äro tullfria i begge
länderna, kan det förstnämnda slaget af sammansatta knappar här lemnas
ur räkningen. I de af jern- och messingsplåt sammansatta knapparne
ingår i allmänhet hvartdera slaget af plåt med 50 %, och då
messingsplåten är belagd med en tull af 5 öre pr kg. i Sverige (n:r
415), men i Norge är tullfri, uppkommer följaktligen å 1 kg. knappar
af ifrågavarande slag en tullskilnad af 2,5 öre. För att utjemna en så
obetydlig tulldifferens synes någon skilnadstull icke vara af nöden.

För materialet i ett kg. öfverklädda knappar uppgår skilnaden
mellan tullumgälderna, enligt hvad af nedanstående sammanställning
inhemtas, i medeltal till något öfver 15 öre pr kg., och har i enlighet
härmed högsta skilnadstullen för dessa knappar upptagits till 15 öre
pr kg.

Sammansätta knappar, öfverklädda.	Vigt.	Sverige.	Norge.	Tull- skilnad.
Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.
Jernplåt, lackerad, af mindre tjock-	kg-	öre.	öre.	öre.	öre.	öre.
lek än V4 mm............................	0,23	—	—	—	—	—
Papp, af inhemsk tillverkning ......	0,25	—	—	—	—	—
Jernplåt, utan ytbetäekning, af min-
dre tjocklek än 3 mm................	0,30	4	1,20	—	—	1,20
Ylleväfnad, ej specif. slag ............	0,09	175	15,75	80	7,20	8,55
Linneväfnad = n:r 683 i svenska
tulltaxan .................................	0,06	25	1,50	7	0,42	1,08
Bomullsväfnad, ej specif. slag, blekta
eller färgade ...........................	0,07	90	6,30	27	1,89	4,41
Tillsammans	1,00		24,75	— \| 9,51	15,24

I ofvanstående beräkning hafva de för knapparne använda väfnadssorter
antagits vara af utländsk tillverkning. Men i synnerhet linneoch
bomullsväfnaderna torde ganska ofta vara inhemska; och synes i
betraktande häraf skilnadstullen för närvarande ej böra sättas högre än
till 10 öre pr kg., hvilken tullsats, på grund af hvad ofvan anförts rörande
öfriga slag af sammansatta knappar, bör gälla endast för öfverklädda
knappar.

Lampor, Ljuskronor och Lyktor äfvensom delar deraf.

Då i ofvannämnda varor kunna ingå material med vidt skilda tull afgifter

och dessutom i den allmänna tulltaxan icke upptages någon

bestämd tullsats för dessa varor, har någon skilnadstull icke ansetts
böra för ifrågavarande rubrik bestämmas. Den nedsättning i tullafgifter,
som mellanrikslagen afser att bereda det inhemska arbetet, har
följaktligen för denna rubrik, likasom redan egt rum i fråga om fortepianon,
måst föreslås i form af s. k. halffull.

Den i förslaget förekommande anmärkning har intagits för att gifva
ett belysande exempel på en sådan i förhållande till den färdiga varan
alldeles obetydlig del, som å ena sidan, om den är utländsk och i öfrigt
varan är inhemsk, ej bör medföra skilnadstull för vara, som eljest bort

åtnjuta tullfrihet, och å andra sidan, om samma del är inhemsk, men

varan för öfrigt är utländsk, icke bör åstadkomma att vara, som bort
draga hel tull, varder införd mot erläggande af allenast skilnadstull.

Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar deraf, ej specificerade.

Då det utländska material, som i allmänhet kommer till användning
i varor af förenämnda slag, utgöres af jern och andra metaller
äfvensom arbeten deraf och följaktligen, om det är tull pligtig t, i regel
är i Sverige belagdt med högre tull än i Norge, så framgår häraf, att
skilnadstull bör i det förra riket bestämmas för hithörande artiklar från
det senare riket. Till följd af materialets vexlande beskaffenhet kan
emellertid sådan skilnadstull för ifrågavarande rubrik icke beräknas efter
uppkommande tulldifferens för materialet, utan måste skilnadstullen här
bestämmas till hälften af den i allmänhet gällande tullsats.

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

I. Jern och Stål:

a) tråd samt linor och duk, plåtar, naglar, bultar, muttrar, skrufvar,
spik, söm, kedjor och kettingar.

De flesta af förenämnda artiklar äro redan enligt gällande mellanrikslag
underkastade skilnadstull vid införsel från Norge till Sverige.
Med hänsyn härtill och då någon svårighet att med tillhjelp af åtföljande
produktionsbevis tullbelägga de färdiga varorna efter det använda
materialet icke torde vara för handen, hafva nu stadgade bestämmelser
angående beräkningen af skilnadstull för hithörande artiklar ansetts böra
bibehållas oförändrade.

b) i allmänna tulltaxan ej specificerade jern- och stålvaror.

För ofvannämnda jern- och stålvaror, hvilka äro att hänföra till
allmänna tulltaxans rubriker n:ris 410—412, kan tullskilnaden å materialet,
om detta till större eller mindre del utgöres af finare tråd, hvilken
i Sverige drager en tull af 8 öre pr kg., men i Norge är tullfri,
komma att uppgå till nämnda belopp. Detta har också uppstälts såsom
högsta skilnadstull för alla dessa varor. Då emellertid bland den mångfald
af jern- och stålarbeten, som inbegripas under ifrågavarande rubriker,
hufvudsakliga införseln från Norge till Sverige utgöres af hinkar
och andra arbeten af galvaniserad plåt, hvilken i Sverige är belagd
med en tull af 6 öre pr kg., men i Norge är tullfri, synes skilnadstullen
för alla dessa jernvaror lämpligen böra sättas till sistnämnda
belopp.

II. Koppar m. m.: i allmänna tulltaxan ej specificerade arbeten.

Den största tullskilnad å materialet, som för dessa arbeten kan
uppstå, förekommer i det fall, att materialet utgöres af från utlandet
till Norge införda halffabrikat (t. ex. pressade skedämnen), hvilka i
Norge förtullas med 35 öre, men om de i samma skick införts till
Sverige, skolat enligt svenska tulltaxans rubrik n:r 427 draga en tull
af 50 öre pr kg. Högsta skilnadstullen utgör således 15 öre pr kg.

Bland hithörande varor, som införas från Norge till Sverige, spela
emellertid endast arbeten af vanlig plåt, hvilken i Norge är tullfri, men
i Sverige har en tullsats af 5 öre pr kg., någon afsevärd roll; och
synes på grund häraf skilnadstullen för ifrågavarande artiklar icke böra
sättas högre än till sistnämnda belopp.

Nålar, af annat ämne än guld eller silfver etc.

För nålar gäller detsamma, som ofvan anförts i afseende å häktor,
hakar och hyskor.

Nät, till fiske.

I betraktande deraf att ofvannämnda slag af nät enligt allmänna
tulltaxan förtullas efter det garn, hvaraf de äro gjorda, synes någon
bestämd skilnadstullsats för denna rubrik icke böra upptagas, utan bör
skilnadstullen i hvarje särskildt fall för fiskenät beräknas efter skilnaden
mellan de svenska och norska tullafgifterna för det utländska
garn, som för nätens tillverkning blifvit användt.

Paraplyer och Parasoller, andra slag än af hel- eller halfsiden.

De paraplyer och parasoller, som under förevarande rubrik böra
tagas i betraktande, äro försedda med öfvertyg af bomull eller ylle.
Bomullsparaplyer väga i genomsnitt 7,17 kg. pr dussin eller 0,60 kg. pr
stycke. Ylleparaplyer äro något tyngre, vägande i medeltal 7,37 kg.
pr dussin eller 0,61 kg. pr stycke. Nedanstående sammanställning
utvisar, hvilka beståndsdelarne äro i ett dussin af ifrågavarande slag
af paraplyer, äfvensom de olika delarnes vigt och inbördes förhållande.

	Bomulls- paraplyer.	Ylle- paraplyer.
	Vigt.	Procent.	Vigt.	Procent.
	kg-		kg-
Spröt.......................................................................	2,80	39,o	2,80	38,0
Löpare, kronor, plåt, doppskor och klockor................	0,52	7,3	0,52	7,i
Tofsar.....................................................................	0,05	0,7	0,05	0,7
Käppar....................................................................	2,00	27,9	2,00	27,1
Väfnad....................................................................	1,80	25,i	2,00	27,i
Tillsammans	7,17	100, o	7,8 7	100,o

Paraplyer, som i Norge tillverkats på det sätt, att å ställningar,
hvilka i fullt färdigt skick införts från utlandet, anbringats öfvertyg,
som äfvenledes äro af utländsk tillverkning, böra enligt bestämmelserna

i mellanrikslagen (§ 3 mom. 4) vid införsel till Sverige draga hela den
tull, som i allmänhet gäller för paraplyer.

För att skilnadstull för paraplyer skall kunna ifrågakomma, bör
det inhemska arbetet omfatta icke blott sjelfva öfverklädandet, utan
äfven åtminstone sammansättningen af ställningarnas olika delar. Under
denna förutsättning och med antagande, att samtliga beståndsdelar äro
tillverkade i utlandet, är materialet till ett dussin bomullsparaplyer i
Sverige och Norge underkastadt följande tullafgifter:

	Vigt.	Sverige.	Norge.	Tull- skilnad.
Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.
	Kg.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Spröt = ej specificerade jemvaror,					'' ■ : 1
lackerade ..................................	2,80	0,50	1,40	0,15	0,42	0,98
Löpare m. m. = ej specificerade me-
tallvaror, lackerade m. m..........	0,52	0,75	0,39	0,35	0,182	0,208
Tofsar = snörmakarearbeten, af hel-
eller halfsiden..........................	0,05	9,00	0,45	3,50	0,175	0,275
Käppar, afsedda till paraplyer.......	2,00	0,25	0,50	0,50	O o 1-4	— 0,50
Bomullsväfnad, ej specificerade slag,
färgad ......................................	1,80	0,90	1,62	0,27	0,4 86	1,134
Tillsammans	7,17	—	4,36	—	2,263	2,097

De svenska tullafgifterna för materialet i bomullsparaplyer af ofvan
angifna sammansättning öfverstiga alltså de i Norge gällande med sammanlagdt
2 kr. 9,7 öre pr dussin eller 17,5 öre pr stycke.

Hvad derefter angår ylleparaplyer, hvilka, på sätt ofvan blifvit
anfördt, endast i fråga om öfvertyget. skilja sig från bomullsparaplyer,
utgöra sammanlagda tullumgälderna för det använda materialet till ett
dussin ylleparaplyer i Sverige 6 kr. 24 öre och i Norge 3 kr. 37,7
öre, såsom närmare framgår af följande sammanställning:

!		Sverige.	Norge.	Tull-
	Vigt.					skilnad.
		Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.
	Kg-	Kr.	Er.	Er.	Er.	Kr.
Ställningar..................................	5,37	—	2,74	—	1,777	0,963
Ylleväfnad, andra slag..................	2,00	1,75	3,50	0,80	1,60	1,90
Tillsammans	7,37	_	6,24	_	3,377	2,863

Sammanlagda tullskilnaden för materialet i ylleparaplyer utgör
alltså 2 kr. 86,3 öre pr dussin eller 23,9 öre pr stycke.

I öfverensstämmelse med ofvanstående beräkningar har högsta
skilnadstullen för paraplyer och parasoller, af annat ämne än hel- eller
halfsiden, upptagits till 24 öre pr stycke. Med hänsyn dertill att införseln
från Norge till största delen utgöres af paraplyer och parasoller
af bomull, har emellertid skilnadstullsatsen ansetts kunna sänkas
till 20 öre pr stycke.

Remmar, maskin-, af bomull.

Maskinremmar af bomull äro antingen hopsydda af bomullsväf eller
ock väfda af bomullsgarn. De olika beståndsdelarne samt de för dem
i Sverige och Norge gällande tullafgifter angifvas i följande sammanställning.

Maskinreminar af bomullsvlif. Bomullsväfnad: segelduk............... Linolja........................................ Färg m. m..................................	Vigt.	Sverige.	Norge.	Tull- skilnad.
Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.
kg- 0,70 0,23 0,07	öre. 20 7	öre. 14,oo 1,61	öre. 7 4	öre. 4,90 0,92	öre. 9,io 0,69
Tillsammans	1,00	—	15,61	—	5,82	9,79

Maskinremmar af bomullsgarn. Bomullsgarn, tvinnadt, ofärgadt .... Linolja........................................ Färg m. m..................................	Vigt.	Sverige.	Norge.	Tull- skilnad.
Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.
kg- 0,80 0,17 0,08	öre. 20 7	öre. 16,00 1,19	öre. 7 4	öre. 5,60 0,68	öre. 10,40 0,51
Tillsammans	1,00	—	17,19	—	6,28	10,91

Tullskilnaden å materialet uti ifrågavarande maskinremmar uppgår
alltså högst till nära 11 öre pr kg., hvilket belopp följaktligen upptagits
såsom högsta skilnadstull.

Då emellertid tulldifferensen för det ingående materialet ej alltid
uppgår till detta belopp, synes skilnadstullen böra för närvarande sättas
något lägre, eller till 9 öre pr kg.

Smör, konstgjord!.

Den sammansättning, som i allmänhet förefinnes bos från Norge
införd margarin, äfvensom den å ingredienserna uppkommande tullskilnaden
inhemtas af följande sammanställning:

Ole omargarin............................... Neutral lärd................................. Oljor, feta, andra slag än lin m. m. Öfriga delar.................................	Vigt.	Sverige.	Norge.	Tull- skilnad.
Tullsats.	Belopp.	Tullsats.	Belopp.
kg- 0,40 0,20 0,20 0,20	öre. 20 20	öre. 8.0 4.0	öre. 4 4 4	öre. 1,6 0,8 0,8	öre. 6,4 3,2 — 0,8
Tillsammans	1,00	—	12,o	_	3,2	8,8

Sammanlagda skilnaden mellan de svenska och norska tullafgifterna
för materialet i 1 kg. margarin af ofvannämnda sammansättning be -

löper sig sålunda till 8,8 Öre. I enlighet härmed är högsta skilnadstullen
upptagen till 9 öre.

Den svenska margarinen har eu något olika sammansättning, i
det att i allmänhet oleomargarin deri ingår med 60 proc. och oljor
med omkring 30 proc. De å dessa ingredienser belöpande tullumgälderna
utgöra i Sverige 12 öre och i Norge 3,6 öre pr kg. margarin,
hvadan sammanlagda tulldifferensen för ett kg. margarin af sistnämnda
sammansättning uppgår till 8,4 öre.

Då äfven margarin af sistnämnda slag införes till Sverige från
Norge samt dessutom oljor, för hvilka tullen i Norge är högre än i
Sverige, kunna ingå i margarin med större qvantiteter än de härofvan
angifna, hvarigenom tullskilnaden också blir mindre, än som nu beräknats,
synes skilnadstullen böra sänkas något under det ofvan angifna
maximum, dock icke lägre än till 8 öre pr kg.

Snörmakarearbeten, ej specificerade, andra slag än af heloffer
halfsiden.

Det material, som i allmänhet användes för ofvannämnda arbeten, är
dels ullgarn och dels färgad bomullstråd, detta senare material i synnerhet
förekommande i skosnören. Då skilnaden mellan de svenska och norska
tullafgifterna för det ullgarn, som hufvudsakligen användes i dessa
arbeten, belöper sig till högst 20 öre pr kg. samt detta belopp äfven
utgör skilnaden mellan tullsatserna å ofvannämnda bomullstråd, har
högsta skilnadstullen upptagits till samma belopp. Emellertid kan äfven
i snörmakeriarbeten, som för öfrigt bestå af ullgarn, användas bomullsgarn,
för hvilket tullskilnaden uppgår till allenast mellan 8 och 15 öre.
Med hänsyn härtill och då jemväl för ullgarn tullskilnaden kan blifva
lägre än den ofvan uppgifna, samt då vidare träkulor förekomma i
snörmakarearbeten och derigenom tulldifferensen å den färdiga varan kan
komma att minskas, har skilnadstullen för ifrågavarande artikel föreslagits
till 15 öre pr kg.

Strumpor m. m., ej specificerade, andra slag än af heloffer
halfsiden.

Det garn, som hufvudsakligen användes i ofvannämnda varor, är i
allmänhet tvinnadt ull- eller bomullsgarn. Högsta tullskilnaden å det

material, som sålunda användes, uppgår till 20 öre pr kg. och förekommer
vid strumpstolsgods, som tillverkats af tvinnadt färgadt ullgarn. För tvinnadt
ofärgadt och oblekt ullgarn uppgår tullskilnaden till 12 öre och
för tvinnadt bomullsgarn till 13 å 15 öre pr kg. I betraktande häraf
synes skilnadstullen lämpligen böra sättas till 15 öre pr kg.

Stärkelse, af hvete eller majs.

I medeltal lemna 100 kg. hvete eller majs vid stärkelsetillverkning
i utbyte 60 kg. stärkelse. Tullen för nämnda qvantitet spanmål utgör
i Sverige 3 kr. 70 öre och i Norge 22 öre; hvadan skilnaden mellan
de båda ländernas tullumgälder för det material, som åtgår till framställande
af 60 kg. stärkelse, uppgår till 3 kr. 48 öre, motsvarande för
materialet till ett kg. stärkelse en tulldifferens af 5,8 öre. I öfverensstämmelse
härmed har högsta skilnadstullen för stärkelse upptagits till
ett belopp af 6 öre pr kg. Med hänsyn dertill att utbytet ej alltid är
det ofvan angifna, har skilnadstullen för det närvarande ansetts lämpligen
böra sättas till 5 öre pr kg.

Vägnar och Åkdon m. m.

Med afseende å förenämnda rubrik torde få åberopas hvad som
under rubriken »Maskiner» o. s. v. här ofvan blifvit anfördt.

Väfnader.

Af nedanstående tabellariska sammanställning inhemtas de i Sverige
och Norge för materialet till i det följande afhandlade väfnader gällande
tullsatser äfvensom de belopp, hvartill skilnaden mellan berörda
tullsatser kan uppgå.

Öfversigt

öfver de i Sverige och Norge gällande tullsatser för olika slag af garn.

	Qvan-titet för tullbe-räknin-	Svensk tullsats.	Norsk tullsats.	Tull- skilnad.
	gen.
Ullgarn:		kr.	ö.	kr.	ö.	kr.	ö.
	1 kg.	_	20	_	13	_	7

blekt...........................................................	>	—	35	—	13	—	22
		_	35	_	20	_	15

två- eller flertrådigt: ofärgadt och oblekt...................	>	—	25	—	13	—	12
blekt................................ ......	>	—	40	—	13	-	27
			40		20		20
Linne- och hampgarn:
enkelt: ofärgadt och oblekt......................................	1 kg.	—	20	—	3	—	17
blekt .........................................................	5	_	40	_	3	_	37
			40		27		13!

två- eller flertrådigt: oblekt......................................	•>		40	—	3		37
blekt........................................	i-	_	60	—	3	—	57
färgadt.....................................			60	—	53		7
Bomullsgarn:
\| enkelt: ofärgadt.......................................................	1 kg.	—	15	—	7	—	8i
färgadt eller tryckt.......................................	>	—	30	—	20	—	101
! två- eller flertrådigt: ofärgadt...................................	>	—	20	—	7	—	13
färgadt eller tryckt...................	»	—	35	—	20	-	15
Jutegarn:
\| enkelt: ofärgadt och oblekt.......................................	1 kg.	—	6	—	3	--	3
blekt...........................................................	»	-	18	—	3	--	15
färgadt eller tryckt.....................................		—	18	—	27	—	>) 9
\| två- eller flertrådigt: ofärgadt och oblekt.................		—	20	—	3	—	17
blekt.......................................		—	40	_	3		37
färgadt eller tryckt...................	D	...	40	—	53		>)13

*) = Det belopp, hvarmed den norska tull sats en öfverstiger den svenska.

Väfnader af ylle.

Högsta tullskilnaden å‘ det ullgarn, som i allmänhet förekommer i
ylleväfnader, uppgår till 20 öre pr kg.; och har i öfverensstämmelse
härmed högsta skilnadstullen för dessa väfnader upptagits till detta
belopp.

De från Norge till Sverige införda ylleväfnader, i hvilka ingår utländskt
garn, utgöras hufvudsakligen af varor, som äro förfärdigade af
norskt ullgarn samt utländskt bomullsgarn. Det bomullsgarn, som härvid
användes, är i allmänhet tvinnad t ofärgadt, dragande i Sverige en
tull af 20 öre och i Norge 7 öre pr kg., och ingår i den färdiga varan
med omkring 33 proc.; hvadan den faktiska tullskilnaden för dessa varor
utgör något öfver 4 öre (4,29) pr kg. På grund häraf synes skilnadstullen
för yllevaror kunna för det närvarande sänkas till ett belopp
af 5 öre pr kg.

Väfnader af lin m. m.

Då skilnaden mellan de svenska och norska tullsatserna å det linnegarn,
som i allmänhet användes till väfnader, kan uppgå till 37 öre pr kg.,
har högsta skilnadstullen beräknats till detta belopp för samtliga linneväfnader
med undantag allenast af dem, som hänföras under tulltaxans
rubrik n:r 683. Då den allmänna tullsatsen för dessa väfnader utgör endast
25 öre pr kg., har nemligen skilnadstullen för nyssnämnda rubrik på grund
af de i mellanrikslagen härom meddelade bestämmelser icke kunnat sättas
högre än till sistnämnda belopp, hvilket äfven på grund af den faktiska tullskilnaden
föreslagits såsom gällande skilnadstull för detta slag af linneväfnader.

För öfriga linnevaror (tulltaxans n:r 684—689) synes, då införseln
häraf från Norge till den vida öfvervägande delen utgöres af sådana
linneväfnader, för hvilka redan nu på grund af § 3 mom. h) i mellanrikslagen
tull erlägges med 37 öre pr kg., skilnadstullen böra bibehållas
vid sistnämnda belopp.

Väfnader af bomull.

Det största belopp, hvartill skilnaden mellan de svenska och norska
tullsatserna för bomullsgarn kan uppgå, är 15 öre, hvilket också upptagits
såsom högsta skilnadstull.

Den vida öfvervägande delen af de bomullsväfnader, som införas
till Sverige från Norge, utgöres emellertid af väfnader, som tillverkats

af tvinnadt ofärgadt och enkelt färgadt bomullsgarn, för hvilka garnsorter
tullskilnaden uppgår till resp. 13 och 10 öre. Då derjemte äfven
enkelt ofärgadt garn med en tullskilnad af allenast 8 öre, kommer till
ganska stor användning, har man ansett sig böra sätta skilnadstullen
för alla bomullsväfnader till 11 öre pr kg., hvilket ungefär motsvarar
medeltalet mellan de olika belopp, hvartill skilnaden i tullsatser, enligt
hvad ofvan anförts, kan uppgå.

Väfnader af jute.

För oblekt och ofärgad säck- eller packväf, som i allmänhet tillverkas
af enkelt jutegarn, är den å materialet belöpande tullskilnaden,
3 öre pr kg., det enda belopp, som för skilnadstull kan ifrågasättas.

Andra slag af juteväfnader pläga deremot äfven vara förfärdigade
af tvinnadt garn. År detta färgadt, har Norge högre tull (53 öre pr
kg.) än Sverige (40 öre pr kg.). Men om det är blekt, utgör svenska
tullen 40 öre och norska 3 öre pr kg., hvadan tullskilnaden å juteväfnader
af detta material uppgår till 37 öre pr kg., till hvilket belopp
maximitullen för denna rubrik således bör bestämmas. Då emellertid
de af utländskt jutegarn tillverkade väfnader, som från Norge införas
till Sverige, i allmänhet äro förfärdigade af material, för hvilket skilnaden
i tullsatser är mindre, och i all synnerhet af tvinnadt oblekt garn,
för hvilket svenska tullsatsen är 20 öre och norska 3 öre pr kg., har
skilnadstullen föreslagits till det belopp, hvartill tulldifferensen å materialet
i sistnämnda slag af juteväfnader uppgår, eller 17 öre pr kg.
Denna skilnadstull bör, på grund af hvad här ofvan anförts rörande
tullsatserna å tvinnadt färgadt jutegarn, dock endast komma att gälla
juteväfnader, för hvilka användts utländskt ofärgadt garn.

Vattentäta väfnader, med annan vattentät massa än kautschuk
belagda etc.: andra slag än mattor.

Vid tillverkning af ofvannämnda slag af vattentäta väfnader an*
vändes hufvudsakligen antingen parkum, som i Sverige har en tull af
90 öre och i Norge 27 öre pr kg., eller oblekt bomullsväf med en

svensk tullsats af 50 öre och en norsk af 13 öre. I den färdiga va ran

ingår i allmänhet väfnaden, för hvilken tullskilnaden, enligt hvad
ofvan nämnts, utgör antingen 63 eller 37 öre pr kg., med 20 proc.

och olja (linolja: svensk tull 7 öre, norsk 4 öre pr kg.) med 60

proc., hvaremot resten utgöres af färger, som i båda länderua äro
tullfria. Sammanlagda tullskilnaden å materialet utgör följaktligen
för ett kg. vaxduk af parkum något öfver 14 öre (14,4) och för ett
kg. vaxad oblekt bomullsväf omkring 9 öre (9,2). Högsta skilnadstullen
föreslås i öfverensstämmelse härmed till 14 öre pr kg., hvaremot, då
införseln till stor del består af sistnämnda slag af vaxade väfnader,
den faktiska skilnadstullen torde för närvarande kunna sänkas till 10
öre pr kg.

Ångmaskiner o. s. v.

Om förevarande rubrik gäller hufvudsakligen detsamma, som här
ofvan anförts beträffande maskiner, redskap och verktyg.

Bil. B. (till prof. den 2 okt. 1896).

Utkast

till

Lag angående Norges och Sveriges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden.

§ 1.

Alla naturalster och tillverkningar, ehvad de äro inhemska eller
utländska, skola, med de undantag, som här nedan i denna § bestämmas,
kunna både ut- och införas från det ena af de förenade rikena
till det andra, så vidt icke gällande karantänsbestämmelser deremot
lägga hinder i vägen.

År i det ena riket eller inom viss del deraf utförsel af vara i allmänhet
förbjuden, må sådant förbud göras gällande jemväl beträffande
utförsel till det andra riket, dock icke i fråga om jern och stål af alla
slag och icke heller i fråga om skogsprodukter i annat fall, än då förbudet
mot utförsel af sådana produkter har till ändamål skogarnes bevarande
eller förkofran.

Från ena riket till det andra må icke införas någon vara, hvars
frambringande eller tillverkning i det senare riket icke är medgifven,
och icke heller utländsk* vara, som i det senare riket i allmänhet är till
införsel förbjuden. Förbud mot införsel af vara från ena riket till

det andra må ock kunna stadgas, om sådant i det senare riket anses
erforderligt af sanitära grunder eller till förebyggande af sjukdomar på
naturprodukter, som utgöra föremål för landets afvel; dock må sådant
förbud icke upprätthållas i större utsträckning eller under längre tid,
än som anses nödigt för det ändamål, som här ofvan angifvits, i öfverensstämmelse
med de närmare regler, som kunna utfärdas särskildt för
hvardera riket eller gemensamt för begge rikena.

Får i det ena riket vara frambringas eller tillverkas endast af viss
beskaffenhet, eller är varas tillverkning derstädes underkastad särskild
offentlig kontroll, må sådan vara införas från det andra riket, endast
så vidt varan uppfyller de i införselslandet för densamma stadgade betingelser,
och kan vid införseln underkastas sådan undersökning, som
anses af nöden för att kontrollera, att så är förhållandet, med mindre
från en på tillverkningsplatsen anordnad offentlig kontroll föreligger
intyg om varans beskaffenhet.

§ 2.

Vara, hvars utförsel från ena riket till det andra enligt § 1 kan
förbjudas, må ock kunna vid sådan utförsel beläggas med tullafgift till
det belopp, densamma vid utförsel i allmänhet är underkastad. Deremot
kan trausitafgift icke påläggas varor, som föras från det ena riket
till det andra.

För varor, som tillverkas i ett af rikena, må ingen exportpremie
beviljas vid utförsel till det andra riket, äfvensom återbetalning af
erlagd tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull för de utländska
råämnen, som vid deras tillverkning hafva blifvit använda, icke må ega
rum vid utförsel till det andra riket, med mindre varorna vid införsel
i det andra riket draga hela den tull, som i allmänhet är föreskrifven
för dem, eller beläggas med sådan tull, som här nedan i § 5 omhandlas.

§ 3.

Norska ock svenska naturalster och tillverkningar skola, när de
från ena till andra riket införas landvägen eller sjövägen i ettdera rikets
fartyg, vara tullfria med de här nedan i §§ 5 och 6 föreskrift^ undantag
och begränsningar.

§ 4.

Såsom norsk eller svensk tillverkning anses hvarje vara, som framstälts
genom en i vederbörande land företagen bearbetning, utan hänsyn
till huruvida dervid helt eller delvis användts utländska materialier, och
utan hänsyn till huruvida dessa förut undergått någon bearbetning utom
landet. Om en utländsk tillverkning ingår såsom beståndsdel i en inhemsk
tillverkning, kan den icke vid införseln till det andra riket
kräfvas afskild för att beläggas med tull, äfven om den medföljer i
särskild! emballage eller afskiljande i öfrigt kan försiggå, utan att varan
skadas, då det är vanligt, att den färdiga produkten levereras med
sådan beståndsdel.

§ 5.

Har i ettdera landet en utländsk, i det andra landet tullpligtig vara
endast undergått en mindre väsentlig bearbetning, eller är varan frambragt
endast genom sammansättning af delar, som helt och hållet eller
nästan uteslutande äro utländska, i det andra riket tullpligtiga varor,
skall varan vid införseln till det andra landet draga den tull, som derstädes
i allmänhet gäller för den utländska varan eller de utländska
delarne utan den mindre väsentliga bearbetningen.

Tullen beräknas efter den införda varans hela vigt; är varan frambragt
genom sammansättning af delar, som i införselslandet draga olika

. 9

tull, beräknas tullen efter den del, som drager högsta tullen; tlock må
i intet fall beräknas högre tull än den för den färdiga varan i allmänhet
gällande.

Till sådan mindre väsentlig bearbetning, som ofvan omförmäles,
räknas:

a) målning, krossning, sigtning, torkning, blandning;

b) rening (rektificering) af lysoljor;

c) fållning, kantning, prydande medelst sömnad eller broderi;

d) klippning, böjning, förseende med hål;

e) målning, lackering, bronsering eller anbringande af annan ytbetäckning; f)

blekning, färgning eller appretering;

g) hopsyning, tvinning eller sammanslagning, limning, spikning,
nitning, skrufning, lödning och dylikt;

h) formning och pressning af hatt- och mössämnen, putsning,
polering

eller andra i förhållande till den färdiga varan mindre väsentliga
bearbetningar, hvilka begge rikenas tullmyndigheter finna böra med här
förut uppräknade bearbetningar vara likstälda.

Lika med de i denna § uppräknade bearbetningar behandlas följande
bearbetningar af utländskt, i det andra riket tullpligtigt jern och
stål: valsning och suddning af stänger och plåtar, tillverkning af spik,
söm, kedjor och kettingar. Jern- och stålskrot, fallet i ettdera riket
efter derstädes förbrukadt utländskt fabrikat, anses vid tillämpningen
af förevarande bestämmelser icke såsom utländskt.

Kläder, hvilkas öfvertyg är tillverkadt i annat land än Norge och
Sverige, äfvensom buntmakarearbeten, till hvilka användts i sådant
land beredt skinn, behandlas efter reglerna i denna §, dock att tullen
beräknas efter den för öfvertyget eller skinnet gällande tullsats.

§ 6.

För nedannämnda varor skall, såvida de i det land, dit de införas,
i allmänhet äro tullpligtiga, hel tull erläggas utan hänsyn till hvarest
de äro frambragta eller tillverkade:

a) spån mål, malen eller omalen, samt bröd och bakverk, alla slag;

b) lefvande nötkreatur och får samt kött af dessa djur, lefvande
svin och fläsk samt korf och rullkorf;

c) ägg, ost, gräsfrö;

d) socker, sirup och choklad samt tillverkningar, som hufvudsakligen
bestå af socker eller choklad;

e) tobak och tobakstillverkningar;

f) bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker och
luktvatten;

g) malt och tillverkningar deraf;

h) brändt eller malet kaffe och kaffesurrogat;

i) spelkort.

§ 7.

Vid resa landvägen öfver gränsen från ena till andra riket vare
det, med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift
som tull, samt bränvin och sprit äfvensom dermed beredda
drycker, hvilka äro tull underkastade, medgifvet att af till införsel
tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra
följande mindre partier, nemligen:
bröd 10 kg.,
fläsk 5 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,
kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,
malt 10 kg.,
risgryn 5 kg.,

socker o kg.,

spanmål, utom malt, omalen 25 kg.,

malen 25 kg.,

tobak 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 m., dock icke utöfver ett sammanlagdt
värde af 40 kr.,

vin 5 1.,

Öl 5 1.,

andra varor till ett samraanräknadt värde af 30 kr.

För varor, som af resande medföras i större qvantiteter än ofvan
stadgadts, skall tull i enlighet med hvad i allmänhet gäller erläggas
för hela den af varan införda qvantitet.

Tullfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som i
handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller
för att utlemnas såsom betalning för verkstäldt arbete, ej heller för
varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt
de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om vederbörande tullfunktionärer sådant fordra,
skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, afgifva skriftlig försäkran,
att de varor, han inför, icke införas i handelsafsigt, på sätt
ofvan förmärs. Införas varorna icke för resandes egen räkning, skall
försäkran afgifvas af den, för hvilkens räkning de införas. Underlåter
någon aflemna dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

När i gränsdistrikten samma person eger eller brukar egendomar
på båda sidor af gränsen, eller qvarn eller liknande inrättning användes
af personer, som bo på andra sidan gränsen, må det vara medgifvet
att för sådan användning utan erläggande af tull föra eljest tullpligtiga
föremål fram och tillbaka öfver gränsen under iakttagande af de föreskrifter
till förekommande af missbruk, som kunna blifva meddelade
af vederbörande tullmyndighet.

§ 8.

I fråga om införselstull för varor, som införas på annat sätt än i
§ 3 är bestämdt, eller i större partier eller på annat sätt än i § 7
sägs, gäller hvad angående dylika varors införsel i allmänhet är eller
varder föreskrifvet.

§ 9.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund
föras i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern
öfver isen från ena riket till det andra, skola, med hänsigt till tullväsendet,
anses såsom vore de landvägen införda.

§ io.

Varor, som införas från det ena riket till det andra i större partier
eller på annat sätt än i § 7 sägs, skola för tillgodonjutande af de i
§§ 3, 4 och 5 medgifna förmåner vara åtföljda af intyg derom, att de
äro af norsk eller svensk afvel eller tillverkning.

Sådant intyg skall, då det afser naturalster, vara utfärdadt af varans
afsändare och innehålla försäkran att varan är frambragt inom landet.
Afser intyget andra varor, skall det vara utfärdadt af tillverkaren eller
hans ombud eller någon, som med tillverkningen tagit befattning, eller,
om hinder derför möter, af annan person, som inför nedannämnda myndighet
å afsändningsorten styrker sig ega noggrann kännedom om
varans tillverkning; intyget bör, jemte upplysning att varan blifvit å
uppgifvet ställe inom riket tillverkad, innehålla uppgift, huruvida den
är tillverkad af enbart norskt eller svenskt material, eller om äfven
utländskt material deri ingår, och i sistnämnda fall tillika meddela så
fullständig upplysning om detta utländska material och den bearbetning
detsamma undergått, sedan det blifvit från utlandet infördt, att det kan

bestämmas, om och i så fall med hvilket belopp införselstull skall
erläggas.

Intyget skall afgifvas under edlig förpligtelse och underskriften
vara bekräftad af två vittnen. Det skall derjemte vara försedt med attest af
tullkammarföreståndare på afsändningsorten eller annan offentlig tjensteman,
som af hvart lands högsta tullmyndighet har blifvit bemyndigad
att meddela sådan attest, derom att den, som utfärdat beviset, är i
enlighet med bestämmelserna i denna § berättigad att utfärda sådant
intyg, samt att ingen som helst anledning förefinnes att betvifla rigtigheten
af de i intyget lemnade uppgifterna. Det åligger vederbörande
myndighet att, om dertill finnes anledning, förvissa sig om rigtigheten
af hvad i intyget anföres, innan attesten meddelas.

Formulär för ofvan omförmälda intyg fastställas genom öfverenskommelse
mellan de båda ländernas högsta tullmyndigheter, hvilka
äfven hafva att ömsesidigt meddela hvarandra uppgift å de offentliga
tjenstemän, som äro berättigade att afgifva ofvannämnda attester.

Intyg, hvarom i denna § sägs, må dock ej fordras för varor, som
af gränsbefolkningen vid resa öfver gränsen medföras och hvilka vederbörande
tullbetjent finner uppenbarligen vara alster af ortens skogsöda
landthushållning eller hemslöjd, och icke heller för flyttsaker, gamla
och brukade, när dessas sammanlagda värde icke öfverstiger 200 kronor.

§ Il När

från det ena riket till det andra en vara införes åtföljd af det
i § 10 omförmälda tillverkningsbevis, men varan vid undersökning på
bestämmelseorten icke befinnes fullständigt öfverensstämmande med intyget
i fråga om vigt eller innehåll eller med hänsyn till de märken,
med hvilka den skulle vara försedd, skall intyget ändock godkännas
såsom stöd för de i §§ 3, 4 och 5 omförmälda förmåner, derest ingen
rimlig anledning finnes att draga varans identitet i tvifvelsmål. Om

vederbörande tullfunktionär å bestämmelseorten finner anledning att
antaga, att intyget innehåller origtiga uppgifter eller upplysningar, som
skulle kunna åstadkomma, att en vara, som eljest icke varit dertill
berättigad, finge åtnjuta förenämnda förmåner, skall intyget sändas tillbaka
till den tullkammare i afsändningslandet, som attestei-at intyget,
eller, om intyget attesterats af någon annan myndighet, till närmaste
tullkammare. Denna låter derefter undersöka saken och underrättar
mottagningsortens tullmyndighet om resultatet. Om efter en sådan
undersökning intygets rigtighet bekräftas och bevis härom meddelas af
den undersökande myndigheten, skall intyget utan vidare godkännas på
mottagningsplatsen. Visar det sig deremot att intyget innehåller origtiga
uppgifter, anmäles saken för afsändningslandets högsta tullmyndighet,
och denna vidtager derefter nödiga mått och steg för den skyldiges
bestraffande.

§ 12.

Har den, som utfärdat intyg, hvarom i § 10 stadgas, i detta anfört
origtiga uppgifter eller upplysningar af den beskaffenhet, att de
skulle kunna åstadkomma, att en vara, som eljest icke varit dertill berättigad,
finge åtnjuta de i §§ 3, 4 och 5 omförmälda förmåner, straffes
han med fängelse eller straffarbete i högst 3 år, så vida han med sin
handling afsett att förskaffa sig eller andra en oberättigad vinst. Skedde
det ouppsåtligen, straffes han med böter från 5 till 50 kronor eller
må efter omständigheterna alldeles fritagas från straff.

Dessa straffbestämmelser skola äfven tillämpas å den, som föranstaltat
eller medverkat vid utfärdande af sådant intyg, som här är i
fråga, eller begagnat sig deraf.

§§ 13 och 14.

Den gällande lagens §§ 12 och 13 oförändrade.

§ 15-

Tullstyrelserna i Norge och Sverige skola till närmare kontroll å
sjöväga varuförsändelser från ena till andra riket hvar tredje månad
tillställa hvarandra förteckning öfver de fartyg och laddningar, som
under de tre sistförflutna månaderna från ena till andra riket afgått
eller ankommit.

Paragraferna 11, 14, 15 och 16 i nu gällande lag utgå. Paragraferna
7, 8 och 10 sammanföras med bestämmelserna i lagen af den 18
maj 1860 och senare tilläggsbestämmelser till en särskild afdelning af
mellanrikslagen, i hvilken äfven intages eu § af följande lydelse:

Mål, som angå förseelser mot bestämmelserna i denna lag, behandlas
likasom de mål, hvilka röra förseelser mot bestämmelserna i den allmänna
tullagstiftningen.

Slutparagraf.

Denna lag träder i kraft den , under förut sättning

att motsvarande bestämmelser antagas i Sverige att gälla från
samma tidpunkt. Lagen gäller i tio år efter dess trädande i kraft, så
vida den icke förändras eller upphäfves genom öfverensstämmande
beslut i båda rikena. Så framt den icke senast två år före utgången
af nyssnämnda tio år uppsäges från någondera sidan, fortfar den att
på samma sätt framdeles gälla under en liknande tidrymd.

Från den tid, då denna lag träder i kraft, upphäfvas lagen angående
Norges och Sveriges ömsesidiga handel och sjöfart af den 30
maj 1890 samt lagen af den 18 maj 1860, innehållande ytterligare och
förändrade bestämmelser angående varuförseln landvägen mellan de för -

enade rikena, kongl. kungörelsen angående tilläggsbestämmelser till §
12 i sistnämnda lag den 4 oktober 1862 och kongl. kungörelsen af den
22 december 1871, innehållande närmare bestämmelser angående tullbehandlingen
af varor, som med jernväg försändas från det ena af de
förenade rikena till det andra.

Protokoll, hållet vid de svenska och norska ombudens för utarbetande
af förslag till öfverenskommelse angående hvad
iakttagas bör till förekommande af smittosam husdjurssjukdoms
införande från det ena af de förenade rikena
till det andra sammanträden i Kongl. Landtbruksstyrelsens
embetslokal i Stockholm den 16—24 november 1896.

Närvarande vid samtliga sammanträdena:

Herrar Odelberg,

Rygh,

Lindqvist,

Svensson,

Malm,

Wankel.

§ L

Beslöts, att ombudens förhandlingar skulle ledas hvarannan dag af
svensk och hvarannan dag af norsk ordförande, och utsågos från svensk
sida till ordförande undertecknad Odelberg och från norsk sida undertecknad
Rygh.

§ 2.

Sedan ett af de svenska ombuden framlagd t utkast till öfverenskommelse
diskuterats och de norska ombuden förklarat sig ej kunna
godkänna detsamma, uppdrogs åt de sistnämnda ombuden att, på grund
af den förda öfverläggningen, utarbeta nytt förslag.

§ 3.

Efter det, på grund af i föregående § omförmäldt beslut, de norska
ombuden framlagt nytt förslag till öfverenskommelse och detta på
flere följande sammanträden varit föremål för öfverläggning och underkastats
omarbetning, antogs slutligen ett förslag af innehåll, Bil. A till
detta protokoll närmare utvisar. Mot förslagets §§ 1 och 11 anmäldes
reservation af undertecknad Odelberg.

§ 4.

Åt de båda ordförandena uppdrogs att justera protokollet samt att
till vederbörande statsråd inlemna det uppgjorda förslaget.

Justeradt den 26 november 1896.

EVALD RYGH.

THEODOR ODELBERG.

Bil. A (till prot. den 16—24 nov. 1896).

Utkast

till

öfverenskommelse angående hvad iakttagas bör till förekommande af
smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena af de
förenade rikena till det andra.

§ 1.

Hafva i något af de förenade rikena bestämmelser om besigtning
af till införsel afsedda husdjur utfärdats, skall införsel från det andra
riket af husdjur kunna, efter bestämmande af det lands myndigheter,
till hvilket införseln är afsedd att ega rum, inskränkas till sådana orter
och vägar, hvarest en lifligare samfärdsel de båda länderna emellan
eger rum.

På införsels- eller ankomstorten skola djuren kunna underkastas
besigtning af legitimerad veterinär i för ändamålet bestämda lokaler,
dock får tiden för dylik undersökning ej utsträckas längre än som
oundgängligen dertill kräfves.

Befinnes vid dylik undersökning något djur behäftad! med smittosam
sjukdom eller förefinnes grundad misstanke dertill, skall förfaras i
öfverensstämmelse med de föreskrifter, som gälla i det land, dit införseln
sker.

§ 2.

År sådan undersökning, som i § 1 omförmäles, påbjuden, skall till
införsel afsedt djur åtföljas af ett skriftligt intyg, underskrifvet af djurets
egare och bevittnadt af två trovärdige män, innehållande uppgift
från hvilken landsdel (län i Sverige och amf i Norge) djuret ankommit
samt försäkran att det icke under loppet af de senaste sex månaderna
blifvit från annat land infördt.

Sådant intyg skall hvad beträffar hästar, nötkreatur och hundar
vara utfärdadt för hvarje särskildt djur, hvilket bör vara så märkt eller
beskrifvet, att något misstag rörande djurets identitet ej kan ega rum.
För flockar af får, getter eller svin kan ett för hela flocken gemensamt
intyg utfärdas.

§ 3.

Sker införsel af djur sjöledes, skall fartygets befälhafvare afgifva
skriftlig försäkran derom, att fartyget ej under de nästföregående trettio
dagarna varit användt till transport af husdjur eller smittoförande varor
från andra länder samt att fartyget, derest det före nämnda tid varit
användt för dylik transport, derefter rengjorts och desinfekterats, hvilket
skall styrkas genom af offentlig myndighet attesteradt, af veterinär
utfärdadt intyg.

§ 4.

Uppträder i något af de förenade rikena fall af
boskapspest,

elakartad lungsjuka hos nötkreatur,

smittosam mul- och klöfsjuka,

svinpest,

skabb hos får,

koppor hos får,

rots eller springorm, eller

rabies,

kunna karantänsåtgärder eller införselsförbud för husdjur påbjudas i det
andra riket.

År sjukdomen begränsad till den eller de först angripna kreatursbesättningarna
eller har den icke spridt sig utanför det distrikt eller
gränsdistrikt (socken eller stad i Sverige, herred eller by i Norge),
inom hvilket det eller de första sjukdomsfallen förekommit, skola karantänsföreskrifter
eller införselsförbud blott afse djur från den landsdel
(smittadt län och angränsande län i Sverige, smittadt amt och angränsande
amf i Norge), inom hvilket sjukdomsfallet inträffat.

Skulle sjukdomen taga sådan utbredning, att den uppträder i en
större del af riket eller i flera län eller amt, som ej gränsa intill hvarandra,
kan införsel af husdjur till hela det andra riket förbjudas.

Karantänsåtgärder eller införselsförbud skola dock blott gälla sådana
slag af husdjur, hos hvilka sjukdomen i allmänhet plägar uppträda.

§ 5- ''

Skulle någon annan smittosam husdjurssjukdom än de i § 4 uppräknade
uppträda så elakartad eller vinna en sådan utbredning, att för
densammas bekämpande i något af rikena utfärdas samma föreskrifter,
som äro eller varda utfärdade för i ofvannämnda § omnämnda sjukdomar,
skall detta rike kunna med anledning af sådan sjukdoms uppträdande
påbjuda karantänsföreskrifter och införselsförbud.

§ 6.

Skulle någon smittosam husdjurssjukdom i något af de förenade
rikena bekämpas medelst vaccination eller annan dylik behandling, må
föreskrift kunna meddelas, att de från det andra riket införda djuren
skola, såvida sådant icke inom viss tid förut skett, underkastas samma
behandling i det rike, till hvilket införseln eger rum.

§ 7-

Husdjur, som är afsedt att införas från det ena riket till det andra
och i allmänhet kan angripas af någon af de i § 4 uppräknade kreaturssjukdomar,
som utbrutit inom landsdel af det förra riket, må icke
föras genom samma landsdel, med mindre det sker i plomberade jernvägsvagnar.
År någon landsdel förklarad smittad på grund af fall utaf
boskapspest eller smittosam mul- och klöfsjuka, må dock transport af
husdjur, afsedda till införsel i det andra riket, ej ega rum genom sådan
landsdel.

§ 8.

År det ena riket eller del deraf förklarad! smittadt af boskapspest,
smittosam mul- och klöfsjuka eller koppor hos får, skall införseln derifrån
till det andra riket af hö och halm samt råa delar af husdjur,
som kunna angripas af nämnda sjukdomar, förbjudas; till sådana delar
räknas rå ull samt oberedt hår och borst, hvaremot torra och saltade
hudar och skinn äro från berörda stadgande undantagna.

Varor och redskap, som antagas kunna öfverföra smitta af de i §§
4 och 5 nämnda sjukdomar, kunna underkastas desinfektion å ankomststället
eller införselsorten.

§ 9-

Har fall af någon af de i § 4 uppräknade smittosamma sjukdomar
förekommit eller har någon annan dylik sjukdom uppträdt under sådan
form eller erhållit sådan utbredning, som i § 5 säges, skall underrättelse
derom oförtöfvadt från Sveriges sida af Kongl. medicinalstyrelsen
meddelas Norska veterinärstyrelsen och från Norges sida af sistnämnda
Händighet tillställas Kongl. Maj:ts och Rikets kommerskollegium;
börande underrättelse på enahanda sätt meddelas hvarje gång
sjukdom uppträdt inom ny kreatursbesättning.

Det åligger dessutom ofvannämnda myndigheter att tillställa hvarandra
de lagar, förordningar, reglementen och andra af offentliga myndigheter
utfärdade kungörelser eller påbud rörande veterinärförvaltningen
och till förekommande eller hämmande af smittosamma husdjurssjukdomar,
som varda utfärdade.

§ 10.

När i §§ 4 och 5 omförmäld smittosam husdjurssjukdom, som i
någotdera riket förekommit, åter upphört och vederbörlig desinfektion
af de smittade platserna egt rum, så att fara för nytt sjukdomsfall kan
antagas ej vidare förefinnas, skall underrättelse derom, på sätt i § 9
sägs, meddelas vederbörande myndighet inom det andra riket, hvarefter
de i sistberörda rike utfärdade karantänsföreskrifter eller införselsförbud
skola upphäfvas i fråga om boskapspest senast inom ett år och i fråga
om öfriga i §§ 4 och 5 nämnda sjukdomar senast inom 6 månader,
efter det underrättelse om sjukdomens upphörande och den företagna
desinfektionen mottagits.

§ u.

Denna öfverenskommelse skall gälla, intill dess ny sådan kunnat
träffas eller ock till dess 3 månader förflutit efter det vederbörlig uppsägning
från någotdera rikets sida egt rum.

Reservation.

Ehuruväl jag anser, att en öfverenskommelse angående hvad iakttagas
bör till förekommande af smittosam husdjurssjukdoms införande
från det ena af de förenade rikena till det andra mer, än hvad förhållandet
är med det föreliggande förslaget dertill, borde grundas på

ömsesidigt förtroende och tillit dertill, att hvart och ett af de förenade
rikena i eget intresse vidtager fullt betryggande åtgärder till förekommande
af smittosam husdjurssjukdoms spridning, och jag således helst
sett, att en öfverenskommelse i förberörda syfte kunnat träffas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ett af mellanrikslagskommitténs svenska
ledamöter utarbetadt, till chefen för Kongl. finansdepartementet öfverlemnadt,
förslag, har jag likväl ej velat i hufvudsak motsätta mig det
af ombudens flertal godkända utkastet, utan endast i ett par afseenden
uttala en derifrån afvikande mening.

I § 1 af ombu.dens utkast föreskrifves nemligen att, om i ett af
de förenade rikena besigtning af till införsel afsedda husdjur påbjudes
— såsom är händelsen i Norge, dit för närvarande boskap från Sverige
icke får utan besigtning införas — kan denna införsel inskränkas till
sådana platser, der eu lifligare trafik eger rum enligt bestämmande af
myndigheterna i det land, till hvilket införseln är afsedd att ske. Mig
synes emellertid att, om något af de förenade rikena vill förordna om
besigtning af husdjur, ankomna från det andra riket, hvilket med de
åtgärder, som för närvarande i de båda rikena vidtagas till hämmande
af smittosamma sjukdomars utbredning bland husdjuren, ej torde, åtminstone
af sanitära grunder — de enda som härvidlag böra gälla —
för någotdera af de förenade rikena vara af behofvet påkalladt, borde
gifvetvis det rike, som pålägger det andra sådant tvång, träffa föranstaltningar
derom, att de till införsel afsedda kreaturen kunna mottagas
och besigtigas äfven på andra platser, än der enligt mottagningslandets
myndigheters åsigt en liflig trafik eger rum, ty i annat fall kan med
skäl befaras, att handeln med lefvande kreatur de båda förenade rikena
emellan kommer att betydligt hämmas, hvartill jag med kännedom om
den vigt, denna handel eger för vårt lands jordbruk, ej vill medverka.
Troligt är att med den föreslagna bestämmelsen denna handel med
lefvande kreatur från vårt land fortfarande som hittills blir i Norge
inskränkt till Kristiania och Fredrikshall, hvarigenom de utefter hela
den långa landgränsen boende mindre jordbrukarne, hvilka i brist på
kommunikationer ej utan stora svårigheter kunna afsätta sina kreatur
annorstädes än i Norge, komma fortfarande liksom under de senaste
åren att förorsakas kännbara förluster. Om man likväl, med utsigt till
framgång, ej kan fordra, att besigtningslokaler på alla de platser, der
kreaturstransporter mellan de förenade rikena med fördel kunna ega
rum, anordnas, borde från norsk sida, hvarifrån ifrågavarande besigtningsåtgärd
påyrkats, åtminstone några garantier lemnas, att flere än
de nu befintliga marknadsplatser för svensk boskap, nemligen Kristiania

''82

•och Fredrikshall, med det snaraste öppnas, exempelvis i Rörås och
Trondhjem.

I § 11 har föreskrifvits, att den föreslagna öfverenskommelsen
skall gälla, intill dess ny sådan kunnat träffas eller ock till dess tre
månader förflutit efter det vederbörlig uppsägning från någotdera rikets
sida egt rum. Då jag, såsom ledamot af mellanrikslagskommittén, i
likhet med öfriga svenska ledamöter påyrkat, att i en blifvande mellanrikslag
en bestämmelse af följande lydelse skulle intagas: »I fråga om
införselsförbud och andra åtgärder till förekommande af smittosam husdjurssjukdoms
införande från det ena riket till det andra gälla de särskilda
bestämmelser, som genom öfverenskommelse mellan de båda ländernas
regeringar fastställas», och denna bestämmelse äfven influtit i
det förslag till mellanrikslag, som till chefen för finansdepartementet
ingifvits, måste jag, som under de senast förda öfverläggningarna ej
blifvit öfvertygad om origtiglieten af min förut uttalade åsigt, yrka, att
någon särskild uppsägningstid för ifrågavarande öfverenskommelse ej
bestämmes, utan i densamma införes stadgande derom, att öfverenskommelsen
fortfar att gälla, intill dess ny sådan träffats eller mellanrikslagen
upphör att gälla.

Stockholm den 24 november 1896.

Theodor Odelberg.