1987/88:96

Regeringens skrivelse 1987/88:96

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse 1987/88:96

om uppföljning av vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan

Skr. 1987/88:96

Regeringen bereder riksdagen tillfälle all la del av vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoliet den 25 februari 1988.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

1 december 1986 beslöt riksdagen om beredskapshöjande åtgärder och åtgärder för att mildra konsekvenserna av det radioakliva nedfallet med anledning av kärnkraflsolyckan i Tjernobyl. Vidare bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vissa internationella åtgärder med anledning av olyckan.

1 skrivelsen redovisar regeringen för riksdagens kännedom en uppföljning av dessa åtgärder.

Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 96

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988       Skr. 1987/88:96

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Feldt, Sigurdsen,,Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodslröm, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsråden R. Carlsson, Hellström, Peterson och Dahl

Skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan

Chefen för miljö- och energidepartementet, statsrådet Dahl, anför efter samråd med övriga berörda föredraganden.

1 Inledning

På förmiddagen den 28 april 1986 uppmättes förhöjd radioakUvitet vid Forsmarks kärnkraftverk. Efter kontroll vid verket och på andra ställen i landet, bl. a. i Studsvik, konstaterades att radioaktiviteten inte kommit från någon svensk anläggning. Kalkyler med hänsyn till väderleksförhållandena närmast föregående dygn samt analyser av nedfallels sammansättning tydde på att det kunde vara en reaklorolycka i Sovjetunionen som givit upphov till del radioaktiva nedfallet. På kvällen samma dag bekräftades officiellt av sovjetiska myndigheter all en allvarlig olycka ägt rum vid kärnkraftverket i Tjernobyl.

Regeringen uppdrog den 7 maj 1986 åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor (energirådet) att mol bakgrund av kärnkraflsolyckan i Tjernobyl på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m. m.

I uppdraget till rådet ingick bl. a. atl skyndsamt utreda orsakerna till olyckan, kartlägga dess effekter, utvärdera hur olyckan påverkar bedömningen av säkerheten vid de svenska kärnkraftverken samt lämna förslag som ökar säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor utomlands.

Samtidigt som regeringen gav rådet uppdraget tillkallade jag en särskild expertgrupp med uppdrag atl utarbeta det underlag som energirådet behövde för alt kunna fullfölja sitt uppdrag.

För atl ytterligare säkerställa att expertgruppens underiag skulle bli allsidigt genomlyst tillkallade jag en särskild vetenskaplig grupp med uppgift atl från vetenskapliga utgångspunkter löpande granska materialet.

Uppdraget redovisades av energirådet till regeringen i november 1986.

Denna redovisning låg sedan bl. a. till grund för den proposition (prop.     Skr. 1987/88:96 1986/87: 159) om vissa utgångspunkter för energisystemels omställning som överlämnades till riksdagen i maj 1987 och som riksdagen senare har antagit (NU 1986/87: 7, rskr. 56).

Regeringen tillsatte vidare i maj 1987 en särskild grupp som fick i uppdrag att inom regeringskansliet initiera och samordna de åtgärder som visade sig befogade med anledning av det radioaktiva nedfallet. I gruppen ingår statssekreterarna i statsrådsberedningen, jordbruks-, industri-, civil-samt miljö- och energidepartementet.

På myndighetsplanet uppdrog regeringen ål en grupp generaldirektörer under ledning av naturvårdsverkels chef att samordna frågor rörande kontroll av skadeverkningarna, Ullåtna gränsvärden, åtgärder när riktvärdena överskrids samt ersättning Ull drabbade.

2 Av regeringen och myndigheterna vidtagna åtgärder

Redan kort tid efter olyckan stod det klart atl nedfallet av radioakUva ämnen i Sverige var allvariigare och mera omfattande än i de flesta andra länder i Västeuropa. Del stod också klart att åtgärder behövde vidtas i Sverige för att begränsa de skadliga konsekvenserna.

I avvaktan på all slutlig skadereglering skulle ske beslutade regeringen den 29 maj 1986 alt ställa 25 milj. kr. Ull lantbmksstyrelsens förfogande för förskottsutbetalning till drabbade jordbrukare och till irädgårdsförelagen. Medel anvisades även för inköp av utrustning saml för informations- och utbildningsinsatser vid vissa länsstyrelser. Regeringen beslöt atl ersättning skall utgå för produkter från jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag som inte får saluföras på grund av att dessa produkter innehåller högre halter av radioaktiva ämnen än gränsvärdena,

I december 1986 beslöt riksdagen (prop, 1986/87:18, NU 12, rskr, 97) om olika åtgärder med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, Åtgärderna är av tre slag: beredskapshöjande åtgärder, åtgärder för att mildra konsekvenserna av del radioaktiva nedfallet och internationella åtgärder.

Till åtgärderna för att höja beredskapen mot kärnkraftsolyckor hör bl, a, förstärkning av beredskapskompeiensen i norra Sverige, utarbetande av en informationshandbok för berörda myndigheter och organisationer, komplettering av alarmeringssystemel runt de svenska kärnkraftverken, automalisering av vissa mätstationer och olika forskningsprojekt.

Riksdagen beslöt därvid bl, a, atl anslå medel till statens räddningsverk, statens strålskyddsinslitut och länsstyrelserna för atl läcka kostnaderna för olika beredskapshöjande insatser. Vidare beslöts atl kärnkraflsföre-tagen skall finansiera en ulbyggnad av alarmeringen vid kärnkraftverken och en komplettering av strålskyddsinslitutets datautrustning för bl, a, slråldosmätning.

Riksdagen beslöt vidare att jordbruks-, trädgårds- och renskötselförelag skall hållas skadeslösa för merkostnader och inkomstbortfall som har uppstått på grund av olyckan.

Inom det internationella alomenergiorganet, lAEA, har med anledning

11    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 96

av Tjernobylolyckan två internationella konventioner utarbetats - kon-     Skr. 1987/88:96 ventionen om Udig information vid en kärnenergiolycka (varselkonven-Uonen) och konvenUonen om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge (bislåndskonvenUonen).

Riksdagen har godkänt varselkonvenlionen och konventionen ratificerades för Sveriges del i januari 1987, Avsikten är att lägga fram förslag om erforderlig lagstiftning och i samband därmed inhämta riksdagens godkännande av bislåndskonvenlionen.

Vid sidan härav reviderar för närvarande en arbetsgrupp det nordiska samarbelsavtalel från den 17 oktober 1963 om bistånd i samband med slrålningsolyckor.

Statsråden R. Carlsson, Hellström, Peterson och Dahl anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Dahl hemställer atl regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad hon och de övriga statsråden har anfört om uppföljning av vissa åtgärder m. m. efter Tjernobyl.

Regeringen beslutar i enlighet med statsrådet Dahls hemställan.

Regeringen beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas skrivelsen enligt följande

försvarsdepartementet                                        bUaga I

jordbmksdepartementel                                        bilaga 2

industridepartementet                                         bilaga 3

miljö- och energidepartementet                             bilaga 4

Bilagal     Skr. 1987/88:96 Bilaga 1

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 febmari 1988 Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Anmälan till skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan

1 Vidtagna åtgärder 1.1 Regeringsbeslut

I propositionen 1986/87:18 om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan (bilaga 1) anförde jag atl vissa uppdrag borde lämnas Ull myndigheterna med anledning av Tjernobylolyckan. Efter riksdagens beslut den 17 december 1986 lämnade regeringen genom beslul den 18 december 1986 följande uppdrag.

Statens räddningsverk skulle

-     undersöka möjligheterna att komplettera beredskapen mot kärnkraftsolyckor till att i begränsad omfattning gälla samtliga län. Kompletteringen skulle göras genom atl befintlig räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggning utnyttjades. Vidare skulle riktlinjer för den planläggning av beredskapen i länen mol utsläpp av radioakliva ämnen som föranleds av räddningsljänstlagen (1986:1102) utarbetas,

-     ansvara för att åtgärder vidtas så att länsstyrelsen i Västerbottens län kan samordna kunnandet i länet i fråga om beredskapsåtgärder vid utsläpp av radioaktiva ämnen och i vissa avseenden få jämförbar kompelens med en länsstyrelse i län med kärnkraftverk. Vidare skulle verket ansvara för att instmment för strålningsmätning anskaffas till.länsstyrelsen i Västernortlands län och att erforderlig utbildning genomförs,

-     låta utarbeta en informationshandbok för beredskapen mol kärnkraftsolyckor, saml

-     låta bygga ut tyfonalarmeringen runt kärnkraftverken, särskilt belysa alarmeringsförhållandena runt kärnkraftverket i Forsmark och fullfölja arbetet med säkerhetshöjande åtgärder avseende telefonalarmeringen vid Forsmarksverket.

Statskontoret skulle

-     med utgångspunkt i kravet på kärnkraflsberedskap se över förvaltnings
resurserna vid länsstyrelserna i län med kärnkraftverk. Resultatet av
översynen skulle kunna läggas till grund för den kommande uppbyggna
den i övriga län av beredskapen mol utsläpp av radioaktiva ämnen.

I sitt beslut angav regeringen atl uppdragen skulle genomföras så snabbt     Skr. 1987/88:96 som möjligt. Informalionshandboken skulle dock vara klar senast den 31     Bilaga 1 december 1987.

Vid sidan härom gav regeringen genom beslut den 18 september 1986 styrelsen för psykologiskt försvar i uppdrag atl undersöka hur informationsfrågan har lösts av myndigheter och massmedia i samband med Tjernobylolyckan.

1.2    Ekonomiska konsekvenser

Genom beslutet den 17 december 1986 anvisade riksdagen 6 milj. kr. för räddningsverkets åtgärder avseende beredskapsplanläggningen, förstärkningen av beredskapen i norra Sverige och utarbetandet av informalionshandboken. Genom beslutet bemyndigade riksdagen också regeringen att besluta om föreskrifter rörande avgifter för beredskapsåtgärder, vilka i propositionen avsåg alarmeringen vid kärnkraftverken.

1.3    Räddningstjänstlagstiftningen

Nära sammanhängande med de beskrivna åtgärderna är den nya rädd-ningsljänsllagsliftningen. Den 1 januari 1987 trädde räddningstjänstlagen (1986:1102) och räddningstjänstförordningen (1986:1107) i kraft. Enligt räddningsljänstlagen skall länsstyrelsen svara för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning om utsläppet har sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för all skydda allmänheten eller vid överhängande fara för sådant utsläpp.

Länsstyrelsens ansvar gäller oavsett om utsläppet skett inom eller utom landet. Samtliga länsstyrelser skall upprätta en plan för räddningstjänst av detta slag. Planen skall behandla organisation och ledning av räddningstjänsten, samband, strålningsmätning, hur information tiU aUmänhelen skall lämnas och andra frågor av betydelse för beredskapen. I de planer som upprättas av länsstyrelserna i län med kärnkraftverk skall dessutom frågor om alarmering, utrymning och utdelning av jodlablelter behandlas. Vid dessa länsstyrelser skall organiseras en personalberedskap. Dessa länsstyrelser och länsstyrelsen i Västerbottens län skall bistå andra länsstyrelser i frågor om räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. De länsstyrelser som skall lämna bistånd skall behandla frågan om bistånd i sina planer.

1.4    Redovisning av de uppdrag regeringen lämnat

Enligt vad jag har inhämtat är arbetsläget hos myndigheterna beträffande uppdragen följande, i den mån inte redovisning redan skett.

1.4.1 Beredskapen i samtliga län

Räddningsverket har utarbetat rikUinjer för beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen genom allmänna råd med kommentarer. Dessa anger

den grundberedskap som skall finnas i samUiga län. Utöver gmndbered-     Skr. 1987/88:96 skapen skall länsstyrelsen i län med kärnkraftverk samt länsstyrelserna i     Bilaga 1 Södermanlands och Västerbottens län ha en högre beredskap. Råden anger också riktlinjer för hur befintlig civilförsvars- och räddningsljänslplanlägg-ning bör ulnylijas. De allmänna råden gäller fr. o. m. den I oktober 1987.

För atl följa upp länsstyrelsernas arbete med planläggningen har räddningsverket begärt att länsstyrelserna före den 1 april 1988 skall insända sina planer till verket. Verket avser vidare alt under våren 1988 utarbeta ett ulbildningspaket för länsstyrelsernas övningsverksamhet.

1.4.2 Beredskapsåtgärder i Västerbottens län

Räddningsverket har i en särskild skrivelse till länsstyrelsen i Västerbottens län angivit vilka åtgärder som bör vidtas för all samordna kunnandet i länet. Denna skrivelse är ett komplement till de allmänna råden och sammantaget anges i dokumenten den högre beredskapen som skall finnas i länet. Länsstyrelsen skall till verket rapportera uppbyggnadslägel och del ekonomiska utfallet per den 1 december 1987, den 1 maj 1988 och den 15 december 1988. Den slutliga beredskapsplanen skall insändas till räddningsverket senast den 31 december 1988.

Räddningsverket redovisar också att instmment för slrålningsmätning har införskaffats för ca 800000 kr.

1.4.3 Informationshandboken

Boken kommer alt bestå av en del med åtgärdskalendrar (akutdel) och en faktadel, den senare utarbetad av statens strålskyddsinslitut (SSI). Akul-delen har remitterats Ull berörda myndigheter och organisationer för synpunkter senast den 1 mars 1988. Akutdelen tillämpas under remissbehandlingen. Faktadelen har remitterats av SSI till berörda myndigheter och organisationer för synpunkter senast den 8 april 1988. Manuskriptet kommer under remisstiden atl finnas tillgängligt för upptryckning och distribution inom ett dygn i händelse av en kärnenergiolycka.

1.4.4 Alarmeringsfrågorna

Ytterligare tio tyfonaggregat har installerats runt verken Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Härutöver kommer tre aggregat att installeras runt Ringhalsverkel. 20 mobila högtalaranläggningar har anskaffats och fördelats så att varje länsstyrelse i län med kärnkraftverk har erhållit fem stycken vardera. Upphandling pågår av två till tre höglalamlmstningar för helikopter. Dessa är avsedda för Oskarshamns- och Barsebäcksverken, där tillgång till polishelikopter finns. Vidare pågår underhandlingar om upphandling av transportabla högtrycksaggregal för alarmering. Vid sidan härom har åtgärder vidtagits för att eliminera risken för falsklarm vid Forsmarksverket.

1.4.5 Förvaltningsresurserna vid länsstyrelserna                  Skr. 1987/88:96

I juni 1987 redovisade statskontoret tippdraget att se över förvallningsre-       °

surserna vid länsstyrelserna i län med kärnkraftverk. Statskontoret anför i huvudsak följande. Kostnadema för länsstyrelsernas uppgifter enligt räddningstjänstlagen, dvs. grundberedskapen, bör rymmas inom ramen för de ordinarie förvaltningsresurserna. Länsstyrelserna i län med kärnkraftverk bör få särskilda medel för sin beredskap. Statskontoret föreslår en viss resursnivå vilken bl. a. innebär alt en del av den kompensation länsstyrelserna erhåller idag slopas. Statskontoret avslutar med alt framhålla att det är angelägel att den kompetens som byggts upp under flera år vid länsstyrelserna bibehålls.

1.4.6 Styrelsen för psykologiskt försvar

I maj 1987 redovisade styrelsen för psykologiskt försvar sitt uppdrag att undersöka hur informationsfrågan lösts av bl. a. myndigheterna i samband med Tjernobylolyckan. Redovisningen har skett genom följande rapporter

-      Att administrera det oförutsedda: Om samspelet mellan svenska myn
digheter, media och medborgare i samband med Tjernobylkataslrofen

—    Att rapportera det oförutsedda: En studie av lokaltidningarnas Tjerno-
bylnyheler

-     När del osannolika blev sant: En studie av fyra lokaltidningars rapportering

-     Atl värdera del oförutsedda: En bedömning av ledarartiklar om Tjerno-bylsyndromel

—    "Ovanligt hög lokal radioaktivitet": En studie av Radio Upplands Tjer-
nobylbevakning

-      Tjernobylnedfallel och myndighetsbeskeden: En studie av myndighets
information i lokala etermedier

—All informera om det osynliga: En studie med anledning av broschyren "Efter Tjernobyl"

—Tjernobylolyckan i Moskvas belysning: En studie av sovjetisk information till svensk publik om en nalionell katastrof.

2 Räddningsverkets verksamhet i övrigt

I sin programplan 1988/93 föreslog räddningsverket ett övningssystem för kärnkraftsberedskapen bestående av funktionsövningar, stabsövningar och större övningar. Mot bakgrund av alt övningar är ett av de viktigaste instrumenten för beredskapen kommer verket alt lägga stor vikt vid dessa övningar. Verket avser att självt planera och leda de större övningarna som omfattar den samlade beredskapsorganisationen. I budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 6) har regeringen understrukit betydelsen av den verksamhet räddningsverket föreslagit.

3 Utredningen (Fö 1987:01) om              Skr. 1987/88:96

kärnkraftsberedskapen                           Bilaga I

I november 1986 slutredovisade energirådet sitt uppdrag atl bl. a. lämna . förslag på åtgärder som ökade säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor utomlands. I sin rapport till statsministern anförde rådet bl. a. att beredskapsfrågorna borde övervägas ytterligare i en särskild utredning. Mol bakgrund härav och med hänsyn till alt olyckan i Tjernobyl föranlett ett mycket omfattande utrednings- och utvärderingsarbete som delvis fortfarande pågick fann regeringen alt del behövdes en samlad bedömning av kraven på beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen. En kommitté tillkallades för denna uppgift.

Utredningen (Fö 1987:01) om kärnkraflsberedskapen (ledamöter: f. d. landshövdingen Cari G. Persson, ordförande, riksdagsledamöterna Ingvar Björk, Bertil Danielsson, Birgitta Hambraeus, Per Olof Håkansson, Hans Lindblad och Britta Sundin) skall enligt sina direkUv (Dir 1987:28) ge förslag om omfattningen och utformningen av beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor och till åtgärder för att genomföra förslagen.

Vidare skall kommittén belysa bl. a. vilka krav som bör ställas på strålskyddsinstilutel i en olyckssituation. Andra uppgifter som nämns särskilt i direktiven är frågor om

-    utbyggnaden av förvarningssystemel och resurserna för strålningsmätning,

-    utbildnings- och övningsverksamheten,

-    utvärdering av nuvarande beredskapsorganisalion i län med kärnkraftverk,

-    hur civilförsvarets och försvarsmaktens resurser effektivast kan utnyttjas,

-    möjligheterna att utnyttja totalförsvarets frivilligrörelser,

-    de kommunala räddningskärernas möjligheter alt medverka i länsstyrelsernas beredskap, och

- kraven på länsstyrelserna i samband med utsläpp av radioaktiva ämnen.
Till kommittén har överlämnats bl, a, statskontorets utredning om förvalt
ningsresurserna vid länsstyrelserna i län med kärnkraftverk.

4 Internationellt arbete

Tvä av de internationella överenskommelser som refererats i den inledande översikten ligger närmast inom försvarsdepartementets verksamhels-område, nämligen bislåndskonvenlionen och del nordiska samarbelsavtalel,

Bislåndskonvenlionen - som träffades hösten 1986 i Wien i IAEA:s regi - innebär atl de fördragsslulande parterna skall samarbeta med varandra och med lAEA för att underlätta snabbi bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioakUvt utsläpp. Del anges i konventionen att parterna får, för alt underlätta sådant samarbete, avtala om bilaterala eller multilaterala åtgärder eller där så är lämpligt en kombination av sådana åtgärder

för att förhindra eller begränsa så mycket som möjligt skador på person     Skr. 1987/88:96
och egendom eller miljön.                                                Bilaga 1

Del nordiska samarbelsavtalel syftar till atl underlätta bislåndsgivning mellan de nordiska länderna vid strålningsolyckor. På svenskt iniUativ revideras f. n. avtalet med utgångspunkten bl. a. att anpassa det till biståndskonventionen och till utvecklingen sedan år 1963.

Avsikten är att lägga fram förslag om erforderiig lagstiftning och i samband därmed inhämta riksdagens godkännande av biståndskonventionen.

5 Kostnader

Genom riksdagens beslul den 17 december 1986 anvisades 6 milj. kr. för beredskapshöjande åtgärder. Genom bemyndigandet UU regeringen samma dag att besluta om föreskrifter rörande avgifter för beredskapsåtgärder gavs regeringen möjlighet atl besluta om finansiering av kostnader för alarmeringen runt kärnkraftverken enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till statens strålskyddsinstilul. Del uppdrag regeringen i december 1986 lämnade Ull räddningsverket rörande alarmeringen vid kärnkraftverken skulle genomföras inom en kostnadsram av 5,5 milj. kr.

För övrig verksamhet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde gäller följande. De mätningar m. m. som har ulförts av flygvapnet har ingått i flygvapnets ordinarie flygmätningsverksamhet. Några särkostna-der med anledning av Tjernobylolyckan har därför inle uppkommit. FOA 4 i Umeå har under liden juni 1986 Ull januari 1987 utfört mätningar från buss och bil i stora delar av landet. Kostnaderna för denna verksamhet -677000 kr. — har ersatts av SSI. Härutöver har åtgärderna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde med anledning av Tjernobylolyckan inle föranlett direkta kostnader. Myndigheternas uppgifter med anledning av bl. a. planläggningen enligt räddningstjänstlagstiftningen har av regering och riksdag ansetts skola ske inom ramen för ordinarie myndighetsanslag. Kostnaderna för den befintliga beredskapsorganisationen vid länsstyrelserna i län med kärnkraftverk finansieras genom avgifter som betalas in enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till statens strålskyddsinslitut. Utöver vad som nämnts har det inle funnits skäl att med direkt anledning av Tjernobylolyckan ändra dessa avgifter för länsstyrelsernas beredskap.

Utredningen om kärnkråftsberedskapeh skall enligt sina direktiv bl. a. pröva i vilken omfattning kostnaderna för att genomföra de förslag kommittén kan komma atl lägga, bör betalas av kärnkraflsinduslrin.

6 Regeringens beredskap

Redan tidigare hade särskilda åtgärder vidtagits inom regeringskansliet för
den händelse en kärnenergiolycka skulle inträffa. Åtgärderna har numera
anpassats till erfarenheterna från Tjernobylolyckan.                                10

7 Hemställan                                                                 Skr. 1987/88:96

Bilaga 1 Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag

har anfört om uppföljning av Tjernobylolyckan.

11 t2   Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 96

Bilaga 2     Skr. 1987/88:96 Bilaga 2

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 Föredragande: statsrådet Hellström

Anmälan till skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan

1 Inledning

Åtgärder till följd av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde vidtagits i fråga om livsmedelskontrollen, jordbmket, trädgårdsnäringen, fisket, rennäringen, jakten samt i fråga om bär- och svampplockning.

I maj 1986 ställde regeringen 25 milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande för förskottsutbetalningar till jordbrukare och trädgårdsföretagare som drabbats av kärnkraftsolyckan. I juni 1986 kompletterades beslutet all gälla även renskötselföretag. I september 1986 beslutade regeringen att ställa medel till länsstyrelsernas förfogande för atl bekosta ersättningar till älgjägare. Riksdagen beslutade i december 1986 att anvisa 250 milj. kr. för att täcka kostnaderna för nämnda ersättningar (prop. 1986/87:18 bil. 2, NU 12, rskr. 97). I juni 1987 beslutade riksdagen alt ställa medel till förfogande för ersättningar under budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:150 bil. 5, JoU 28, rskr. 345). I mars 1987 beslutade regeringen atl även de som för sin försörjning är beroende av fiske, jakt, bär- eller svampplockning skulle kunna få ersättning.

I budgetpropositionen 1988 har regeringen mot bakgrund av behovet av insatser främst för rennäringen och fisket föreslagit alt del för näsla budgetår anvisas medel för ersättningar till följd av kärnkraflsolyckan i Tjernobyl (prop. 1987/88:100 bU. ]l,s. 30).

Sammanlagt har kostnaderna för ersättningar m.m. inom jordbmksde-partemenlets verksamhetsområde hittills uppgått till ca 367 milj. kr., varav 218,7 milj. kr. till jordbruket och trädgårdsnäringen, 137,6 milj. kr. till rennäringen, 4,3 milj. kr. Ull fisket m. m. och 6,4 milj. kr. till älgjägare.

I det följande redovisar jag närmare de åtgärder som har vidtagits och vilka resultat som därvid har uppnåtts samt vilka problem som fortfarande kvarstår för de areella näringarna.

2 Livsmedelsverkets provtagningar

Grundläggande för de åtgärder som har vidtagits är hallen av radioaktivt

cesium i livsmedlen.                                                                          12

Sedan början av maj 1986 har livsmedelsverket i samarbete med en rad     Skr. 1987/88:96 myndigheter, miljö- och hälsoskyddsförvaltningar och analyslaboratorier     Bilaga 2 låtit undersöka tiotusentals prov som misstänkts vara förorenade av del radioaktiva nedfallet. Analysverksamheten har huvudsakligen haft två syften, nämligen alt ge underlag för lämpliga åtgärder och konsumtionsråd och att kontrollera livsmedel som finns i handeln.

Den första provlagningen inriktades på importerade varor och ätbara växter som vid olyckstillfället var skördemogna. Därefter logs prov av inhemska vegetabilier, frukt och bär efter hand som de mognade. Polis och jägare engagerades för provtagning av fallvilt och speciella provlagnings-program upprättades för fisk, vilt, tamboskap och ren.

En särskild arbetsgrupp inom livsmedelsverket har handlagt radioaktivitetsfrågorna. Det har varit en stor mängd förfrågningar via telefonsamtal och brev från andra myndigheter, massmedia och allmänheten. Varje vecka har promemorior distribuerats till ca 800 adresser. Dessa promemorior kombinerades under flera veckor med presskonferenser samt telefonkonferenser med länsveterinärer och miljö- och hälsoskyddsnämnder i de mest drabbade områdena.

Fortfarande pågår provtagning av ren och andra slaktdjur samt av vilt och fisk i vissa delar av Nortland. Vidare undersöks s. k. matkorgar inköpta i olika delar av landet. De är baserade på konsumtionsstatislik. Skolmat analyseras i några kommuner och kostvanor har studerats som underlag för kostrekommendalioner och de gränsvärden som ligger till grund för kontrollen av handel och import. Gränsvärden har faslställts med målet alt stråldosen från livsmedel bör hållas under 1 millisievert i genomsnitt per är, utslaget på en längre följd av år. Gällande gränsvärden och provresultat kommer senare alt redovisas av chefen för miljö- och energidepartementet i en samlad beskrivning av det aktuella kontamineringslä-get.

3 Jordbruket och trädgårdsnäringen

3.1 Jordbruket

Dosberäkningar som utfördes i april 1986 av experter från slrålskyddsinstitutet, livsmedelsverket och institutionen för radioekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visade att strålningen från mark och luft inte var någol problem om inte ytterligare utsläpp skulle komma att äga rum. Däremot bedömdes all det skulle kunna bli problem med mjölken i områden med de högsta strålningsnivåerna när mjölkkorna släpptes ut på bete. Orsaken härtill är alt en ko betar av gräs från en stor markyta varje dag och dessutom lätt lar upp radioakUvt jod.

Den 2 maj 1986 uppmanade strålskyddsinstilutel därför landets jordbru
kare atl vänta med atl släppa ut mjölkkorna på bete. Rekommendationen
gällde hela landet men inte költdjur, ungdjur och får. Efter hand som
mätningar av den joniserade strålningen från klippta gräsprover blev klara
kunde områden friklassas fram Ull mitten av maj i takt med normal betes-
släppning. Det stod då klart all del skulle dröja flera veckor innan mjölk-     13

korna kunde släppas ut i vissa områden i Gävletrakten och i delar av     Skr. 1987/88:96 Uppsala och Västmanlands län. Därigenom skulle många jordbruksföretag     Bilaga 2 komma att drabbas av kostnader och förluster.

Den 15 maj 1986 tillsatte lantbruksstyrelsen en arbetsgrupp, radiakgrup-pen, med uppgift atl ta fram riktlinjer för ersättning till jordbrukare som drabbats av merkostnader till följd av det radioaktiva nedfallet. I gmppen ingick representanter för lanlbmksstyrelsen, lantbruksnämnden i Gävleborgs län, Lantbmkamas riksförbund och Svenska mejeriernas riksförening.

Radiakgruppen log först fram ett underlag för rekommendationer om åtgärder för att minska halten av radioakliva ämnen i vallfodrel. Målet var atl livsmedelsprodukternas, i första hand mjölkens och köttets, innehåll av radioakliva ämnen skulle hållas på en så låg nivå som möjligt. Slrålskyddsinstitutet hade den 16 maj 1986 angett alt riktvärdet för mjölken skulle vara 300 becquerel per kilo (Bq/kg). Rekommendationer utarbetades av arbetsgruppen och beslutades den 21 maj 1986 av lanlbruksstyrelsen. Delar av Nort"land kunde inle friklassas direkt. Mätningarna visade nämligen all den snö som fanns vid nedfallet inle hade utgjort något skydd. Beredskapen och informationen höjdes därför också i Jämtlands, Västernortlands och Västerbottens län.

Med lantbmksstyrelsens rekommendationer som underlag utformade lantbmksnämnderna informalionsbrev, anordnade informalionsträffar och fortsatte med den mycket omfattande verksamheten med alt besvara telefonförfrågningar.

Det bedömdes att vissa, jordbruksföretag skulle kunna råka i akuta ekonomiska svårigheter på grund av merkostnader och inkomstbortfaU. Regeringen beslutade därför den 29 maj 1986 alt i avvaktan på reglering av skadeersättningar ställa 25 milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande för förskoltsutbetalningar under budgetåret 1985/86 till drabbade jordbrukare och trädgårdsförelagare. Del skulle ankomma på lantbruksnämnden i berörda län att efter ansökan skyndsamt betala ut förskott. Förskotten betalades ut av lantbruksnämnden och avräknades sedan från den slutliga ersättningen. Närmare föreskrifter härom beslutades av lanlbmksstyrelsen den 29 maj 1986 och en annons om möjligheterna att få ersättning infördes i lokaltidningarna den 30 maj 1986.

Inom de områden som inte hade friklassats var situationen då sådan all mjölkproducenter på grund av grovfoderbrist kunde tvingas atl släppa ut korna på bete. Lanlbruksstyrelsen träffade därför en överenskommelse med Svenska mejeriernas riksförening den 29 maj 1986 om atl resp. mejeriförening skulle mäta mjölkmängden på dessa gårdar och ta prov för mjölkbedömning enligt mUner som hade fastställts av jordbruksnämnden. Mejeriföreningarna skulle betala ersättning Ull sina leverantörer för den kasserade mjölken och i sin tur få ersättning av lanlbruksstyrelsen.

En liknande överenskommelse träffades fem veckor senare med Sveriges slakleriförbund, Köllbranschens riksförbund och jordbruksnämnden för att på motsvarande sätt klara ersättningar för slaktdjur som hade kasserats.

I slutet av maj befarade ,man att grovfodret kunde la slut för en del       14

mjölkproducenter. Därför organiserades hötransporler från södra Sverige Skr. 1987/88:96 Ull de mest drabbade länen. Den 28 maj 1986 utsåg strålskyddsinslilulel Bilaga 2 särskilda försöksgårdar som släppte ut mjölkkorna inom områden som inte var friklassade. På dessa gårdar följdes upptagningen av radioaktiva ämnen särskilt noga. Lantbruksnämnderna svarade för provtagning. Verksamheten låg som grund för friklassningar fr. o. m. den 12 juni med villkor att särskilda rekommendationer vid vallfodrets skörd och vid betesulnytt-jandel iakttogs. Den kraftigaste nedsmutsningen av radioaktivt nedfall fanns nämligen i bottenskiktet av vallarna. Delta var särskilt allvarligt i vallar med ett kraftigt bottenskikt av kvarvarande Qolårsgräs och lång stubb,

I millen av juni 1986 beslutade lantbruksstyrelsen om rekommendatio- . ner för vallskörd och bete i områden som inte hade friklassals den 11 juni. Ett stort och intensivt informations- och rådgivningsarbete startade också i berörda län. Den 25 juni friklassädes de sista områdena. Trots brislen på hö i landet hade man lyckats klara grovfoderförsörjningen fram till den försenade betessläppningen. Från mjölkkor som släppts på bete före fri-klassning kasserades 1,5 milj. kg mjölk motsvarande ett värde av ca 4 milj. kr.

Under den första hälften av juni 1986 upptäcktes att del kunde bli problem med getprodukler i vilka de radioaktiva ämnena ansamlas i getmesen. Gelägarna råddes därför att hålla getterna inne eller i raslfålla och utfodra dem med cesiumfritt hö.

I mitten av juni 1986 beslutade regeringen om föreskrifter om ersättning till jordbruks-, trädgårds- och renskötselförelag för kostnader och förluster på grund av radioaktivt nedfall (SFS 1986:621). Lanlbruksstyrelsen beslutade om närmare föreskrifter i början av juli (LSFS 1986:19). En särskild informationsfolder utsändes också.

För kor som inte kunnat släppas på bete lämnades ersättning med ett visst belopp per ko och dag.

Prover från det nyskördade vallfodret visade att många genom alt följa rekommendationerna för vallskörden hade lyckats bärga ett vallfoder med så pass låg radioaktivitet att riktvärdena för mjölk och kött inte skulle komma att överskridas. Lanlbruksstyrelsen utarbetade särskilda anvisningar till lantbruksnämnderna för foderstalsberäkningar med angivande av vilka högsta riktvärden som borde gälla för hö och annat grovfoder för olika djurslag.

Den 27 oktober 1986 beslutade lantbruksstyrelsen om nya regler för ersättningar för bl. a. minskad mjölkavkaslning på grund av den försenade betessläppningen, kasserat foder och sanering av vallar genom plöjning eller kaliurngödsling.

Lanlbmksstyrelsen beslutade den 16 mars 1987 om nya regler för ersättning vid försenad betessläppning av amkor eller dikor saml för stallulfod-ring av ungnöt före slakt.

Under sommaren 1987 visade utförda kontroller på låga cesiumvärden.
Vid tidpunkten för inställningen efter betessäsongen var det emellertid
nödvändigt all la prov på samtliga slaktkroppar i vissa områden. De
slaklkroppar som hade för höga värden kasserades.                                15

I fråga om får rekommenderades en lids s. k. saneringsutfodring närmast Skr. 1987/88:96 före höstens lammslakt. Under sommaren hade prov tagits på samtliga Bilaga 2 lamm och får som slaktades inom de områden som drabbats mest av det radioakliva nedfallet. Värdena hade ökat någol under den senare delen av sommaren förmodligen beroende på sämre bete och, som en följd härav, en hårdare avbelning. Lantbruksstyrelsen beslutade den 5 september 1986 om regler för ersättning för får- och lammkött som måste kasseras på grund av atl cesiumhallen översteg 300 Bq/kg. Behovet av rådgivning om fårens utfodring var störst under augusti och september 1986. Lammslaklen blev 1-2 veckor försenad. I de fall saneringsutfodring kunde tillämpas blev slakten fördröjd uppemot en månad. Av denna anledning uppstod merkostnader. Antalet kasserade djurkroppar begränsades till 5000 lack vare de åtgärder som sattes in.

Den 27 augusti 1986 beslutade lantbruksstyrelsen om regler för ersättning till geloslproducenter för merkostnader och inkomstbortfall i de fall getterna inte kunnal hållas på bete eller rekommenderats fortsatt stallul-fodring.

Under hösten 1987 utfärdade lantbruksstyrelsen rekommendationer i samband med lammslaklen för alt hålla nere kassalionen av lammkroppar. Lanlbruksstyrelsen kom även överens med Svenska mejeriernas riksförening om ett program för genomförande av erforderliga analyser på mjölk för perioden april 1987-maj 1988.

3.2 Trädgårdsnäringen

I de län som främst drabbades av nedfallet från kärnkraflsolyckan är trädgårdsodlingen begränsad. Olyckan inträffade före den egentliga odlingssäsongen. Dessa faktorer har bidragit till att begränsa förlusterna för näringen. Analysresultat har nästan genomgående visat atl halterna av cesium underskrider livsmedelsverkets riktvärde. Enskilda odlare har emellertid upplevt ett köpmotstånd särskilt i fråga om de tidiga grönsakerna i de drabbade områdena. Självplockningsförelag har i många fall haft avsättningssvårigheter. Marknaden har inle reagerat enhetligt. Bidragande orsaker till olikheterna kan vara hur frågan behandlats i lokalpressen. Likaså kan olika marknadskanaler ha påverkals olika.

Den 15 december 1986 beslutade lanlbruksstyrelsen om ersättningsregler för trädgårdsförelag för kostnader och förluster på grund av del radioaktiva nedfallet.

3.3 Den fortsatta utvecklingen

Grödor av spannmål, oljeväxter och potatis kan betraktas som problemfria för jordbruket och trädgårdsnäringen.

Vallfodrels cesiumhall härrörde under år 1986 i huvudsak från gammal
forna på vilken en stor del av nedfallet då fanns. Vid 1987 års skörd spelade
inblandning av sådan gammal forna en myckel liten roll. Även upptagning
en av cesium via rötter beräknas ha varit betydligt mindre år 1987 på        16

normala fastmarksjordar. På organogena och kaliumfalligajordar kan dock     Skr. 1987/88:96
cesiumupptagningen ha varit stor.                                    Bilaga 2

Cesiumhallen i konsumtionsmjölk kunde hållas på en låg nivå, runt 20— 30 Bq/kg under år 1986. Under år 1987 var värdet 15-25 Bq/kg.

Under år 1986 kasserades ca 5000 lamm. Atl antalet inte blev störte beror på de motåtgärder som vidtogs. För år 1987 beräknas kassaUonen ha varit ca 1 000 slaktkroppar.

3.4 Ersättningar under åren 1986 och       1987

Följande ersättningsbelopp m. m. har betalats ut t. o. m. den 31 december 1987 till jordbruks- och Irädgårdsföretag.

Län 1000 kr.

Uppsala                                                            38650

Gollands                                                             6973

Västmanlands                                                    20588

Gävleborgs                                                        29085

Väslernorriands                                                  72151

JämUands                                                           9360

Västerbottens                                                   17331

övriga län                                                            188

Lantbruksstyrelsens kostnader                             24 354

Summa 218680

4 Rennäringen 4.1 Inledning

Det radioakliva nedfallet efter Tjernobylolyckan drabbade rennäringen i stor utsträckning på grund av lavarnas förmåga att la upp och under lång tid behålla stora mängder cesium. Strålskyddsinstilulels och livsmedelsverkets provtagningar ledde Ull beslut om all renar som under sommaren 1986 slaktades inom Väslernorriands, Jämtlands och Västerbottens län inte skulle få godkännas som livsmedel. Efter ytterligare provtagningar stod det klart atl nedfallet var av störte omfattning än väntal. Under hösten 1986 beslutades alt provtagning skulle ske även på renar som slaktades i Norrbollens län.

Renskölselförelagen har haft stora problem och har drabbats av merkostnader och inkomstbortfall på grund av de åtgärder som vidtagits i syfte att tillförsäkra konsumenterna livsmedel av god kvalitet. Statsmakternas uttalanden all renskölseln är av väsentlig betydelse för den samiska kullurens fortbestånd har varit utgångspunkten för de insatser som har gjorts för samerna med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

I juni 1986 tillsatte lantbruksstyrelsen en arbetsgrupp, renradiakgmp-
pen, med uppgift all utarbeta förslag m. m. till närmare bestämmelser om
ersättning till renskötselföretagen. Gruppen skulle också undersöka förut-  17

sättningarna för all genom olika åtgärder minska de negativa konsekven-     Skr. 1987/88:96 serna av nedfallet för rennäringen, Renradiakgruppen består av represen-     Bilaga 2 tanter för lanlbruksverkel, livsmedelsverket, Sveriges lantbmksuniversilet (SLU) och Svenska samernas riksförbund (SSR),

4.2 Den kommersiella renslakten

Lanlbmksstyrelsen beslutade alt vidta åtgärder så att 1986 års renslakt så långt möjligt skulle kunna genomföras på normalt sätt. Från varje ren logs ett köttprov för analys av cesiumhallen. Kontrollbesiktning skedde i vanlig ordning. När analysen visade ett värde under livsmedelsverkets gränsvärde godkändes och såldes slaklkroppen på vanligt sätt. Vid högre värden kasserades renen och blåfärgades varefter den avyttrades för pälsdjursfo-derproduktion.

För att så många renar som möjligt skulle kunna slaktas innan cesium-halterna hann stiga över gränsvärdet, rekommenderades tidigareläggning av slakt som annars skulle skett senare under hösten och vintern. Ekonomisk kompensation lämnades för inkomstbortfall vid Udigarelagd slakt. Inkomstbortfallet motiverades av lägre slaklvikter hos renarna. Ekonomisk kompensation för de förluster som hade uppstått till följd av slaktför-budet under sommaren lämnades också. För en begränsad lid ersattes renägare även för de sarvar som hade kasserats på gmnd av bmnsllukt.

Renägarens ersättning för kasserade renar motsvarade marknadspriset för renkött inkl. moms saml prisstöd. Renägaren fick förskott i normal omfattning. Slaktföretagen fick ersättning för slaktkoslnaderna för de renar som inte godkändes.

Under budgetåret 1986/87 slaktades 93 525 renar eller 16500 fler än året före. 73 340 av dessa, drygt 78%, kasserades som livsmedel eftersom cesiumhallen översteg 300 Bq/kg.

Statens kostnader för Tjernobylolyckan med anknytning UU rennäringen budgetåret 1986/87 uppgick Ull ca 125 milj. kr. Huvuddelen avser ersättning till renägarna och till slakterierna för kostnader för slakt och för analys av cesiumhallen.

Den valda lösningen för slakten innebar alt del kasserade renköttet kom tiU nytta som pälsdjursfoder i stället för att grävas ned. Renägarna kunde göra ett normall slaktutlag. Ersättningen för de slaktade renarna utbetalades oavsett cesiumhall på samma sätt som vid normalslakt.

Bl. a. livsmedelsverkets beslut om höjning av gränsvärdet för cesium-137 i renkött till 1 500 Bq/kg har ändrat förutsättningarna. Vissa områden kunde friklassas under år 1987. Analys av cesiumhallen i renköttet från dessa områden behövde därför inte ske. Samtliga samebyar utom två i Nortbottens län friklassädes under sarvslakten i augusti och september 1987. I JämUands län friklassädes tre samebyar. Provlagning i de friklassade områdena visade att cesiumhallen underskred gällande gränsvärde med god marginal.

I de områden som inte kunde friklassas före 1987 års slakt fanns same
byar där cesiumhallen var förhållandevis låg. För att stimulera UU en          18

Udigareläggning av slakten beslutades om kompensation för viktförlust     Skr. 1987/88:96 med 3 kr. per kg för de renar som i dessa samebyar slaktades före den 26     Bilaga 2 augusti 1987. Även i övrigt lämnades samma ekonomiska ersättning som år 1986.

Ett antal samebyar i främst Norrbottens län erbjöds extra kompensation på grund av låga slaktvikter för de renar som slaktades senast under oktober månad 1987. Denna slakt medförde att ett väsenUigt antal slaktrenar kunde godkännas som livsmedel.

4.3 Husbehovsslakten

Renkött är traditionellt ett väsenUigt inslag i del samiska kosthållet. Eftersom cesiumhaUen i renarna steg snabbi under hösten 1986 var det nödvändigt att ge renägarna möjUghet att ta ut hela årsbehovet av matrenar pä en gång medan godkända renar ännu fanns att tillgå.

Renägare kunde göra slaktutlag för husbehov ur den egna hjorden och på statens bekostnad få slaklkroppen analyserad. I de samebyar där praktiskt tagel samtliga slaklkroppar väntades bli kasserade kunde renägarna få matrenar från områden med lägre cesiumhalter. Ersättning för transport och frysförvaring av matrenar lämnades av slalen.

Renförsöksavdelningen vid SLU gjorde under hösten 1986 försök med utfodring av renar i syfte all minska cesiumhallen. Resultatet var så posiUvt att samebyar som gemensamt utförtle utfodring av renar till husbehov med ingångsvärden på ända upp till 20000 Bq/kg fick ersättning för detta. Utfodring av husbehovsrenar med så höga halter av cesium fick ske endast efter samråd med lantbruksnämnden. Nämnden svarade för uUå-ning av kmbbor och stängsel. Utfodringsgmpperna fick inle vara störte än 20 renar. Slalen ersatte foderkoslnaderna och de extra kostnader som kunde uppkomma.

Eftersom gränsvärdet för cesium-137 i baslivsmedel fortfarande är 300 Bq/kg har renägarna erbjudils möjlighet all även i fortsättningen anskaffa renar för husbehov med en cesiumhall understigande 300 Bq/kg. Medlemmar i en sameby kan t. ex. låta hämta husbehovsren kollektivt från de åtta samebyar i Nortbotten där cesiumhallerna hos ren generellt underskrider 300 Bq/kg. Utfodring får även i fortsättningen ske av husbehovsrenar om cesiumhallen uppgår till högst 20000 Bq/kg.

4.4 Utfodring för att minska cesiumhallen hos renarna

Den slakt som skedde hösten 1986 innebar för renägarna inga väsentliga
förändringar jämfört med tidigare år vare sig i det praktiska renskötselar-
belet eller ekonomiskt. All producera pälsdjursföda i stället för ett fullvär
digt livsmedel var emellertid negativt av andra skäl. Därför vidtogs åtgär
der för all så långt möjligt öka antalet renar som efter slakt kunde godkän
nas som livsmedel. De åtgärder del här blev fråga om var helutfodring och
lillskollsutfodring saml flyttning av renar.
SLU genomförde försök med utfodring av renar under år 1986. Resulta-      19

ten av försöken var så positiva alt samebyarna under hösten 1986 erbjöds     Skr. 1987/88:96

möjlighet att i stor skala helulfodra slaklrenar med ingångsvärden av högst     Bilaga 2

5000 Bq/kg. Delta värde valdes med hänsyn Ull atl renarna inte bör

ulfodras mer än två månader i sträck. Varje ulfodringsplats fick omfatta

högst 500 renar och utfodring fick inte pågå längre tid än två månader för

all minska risken för alt sjukdomar sprids. Slalen ersatte kostnaderna för

foder, transporter och övriga kostnader för t.ex. krubbor och hägnads-

material. För renägarens merarbete med helulfodringen och för de renar

som dog i samband med utfodringen lämnades ersättning.

Helutfodring av slaktrenar kom i gång i en myckel blygsam skala. Endast en sameby i Nortbottens län och tre i Jämtlands län började helutfodra slaktrenar. Totalt rörde del sig om mindre än 2000 renar. Lantbmksnämnden hade räknat med 10000-15000. Orsaken var all många renägare ansåg att de erbjöds helutfodring för sent. De helutfodringar som genomfördes har gett positiva resultat. I Tännäs och Mittådalens samebyar sjönk halten av cesium markant, från i genomsnitt 4000 Bq/kg till mindre än 100 Bq/kg.

För slaklsäsongen 1987/88 har samtliga samebyar inom icke friklassade områden erbjudits möjlighet till helutfodring av slaktrenar. Cesiumhallen får vid utfodringens böljan inte överstiga 20000 Bq/kg och utfodringen bör inte pågå mer än två månader. Slalen betalar ersättning enligt samma principer som föregående säsong.

Tillskottsutfodring bedömdes kunna leda till godtagbara cesiumhalter i renköttet till 1987 års höstslakl. Denna slutsats gällde också de värst drabbade områdena i södra Västerbollen och norta Jämtland. Därför erbjöds 16 samebyar att tiUskottsutfodra renar under perioden fram t. o. m. maj månad 1987. Samebyarna utnyttjade denna möjlighet till utfodring i myckel stor omfattning.

Vid lUlskoltsutfodringen användes ett specialkomponerat foder med kaliumklorid och benlonil. Dessa tillsatser påverkar aktivt utsöndringen av cesium hos renarna. Ersättning lämnades för kostnaderna för fodret och för transport av fodret.

I samband med helutfodring av slaktrenar kan det bli problem vid övergång från lavbete Ull foder. Hö kan underlätta övergången för renarna men ett Ullskott av renlav med låg cesiumhall ger också god effekt. Renlav kan också användas vid tiUskottsutfodring för att locka renarna till foder-kmbborna. De sexton samebyarna erbjöds därför att våren 1987 organisera plockning och hemfrakt av renlav från områden med låg cesiumhall. Ersättning lämnades för säckar, transport av laven samt för resor och traktamenten. Möjligheten tiU lavplockning utnyttjades i mycket stor omfattning.

Helutfodring och Ullskottsutfodring möjliggör produktion av renkött som kan godkännas som Hvsmedel även om cesiumproblemel kvarstår i renbetena under år framöver.

Flyttning av renar till områden med låga cesiumhalter tillämpas under
åren 1986/87 och 1987/88. Enligt avtal med domänverket kunde lanlbmks
styrelsen upplåta renbete i Älvdalens kommun tiU två samebyar under
vintern 1986/87. Staten skulle svara för ersättning för de merkostnader som    20

de två samebyarna ådrog sig genom renflyttningen. Upplåtelsen begränsa-     Skr. 1987/88:96 des till 5 000 renar med hänsyn till eventuella konsekvenser för motstående     Bilaga 2 intressen.

Flyttningen av renarna till Älvdalen visade alt en ny flyttning bör kombineras med en avslutande helutfodring och slakt på platsen. Cesiumhallen sjönk nämligen från i genomsnitt 12 000 Bq/kg till endast ca 2 000 Bq/kg och någon utfodring av renarna gjordes inte sedan de transporterats till samebyns betesområde.

Sju samebyar i de värst drabbade områdena har vintern 1987/88 erbjudits flyttning till Dalarna med högst 15000 renar. Staten betalar ersättning för flyttningen med 700 kr. per ren som godkänts vid slakt. Två samebyar har accepterat erbjudandel och låtit transportera ca 12000 renar Ull Dalarna.

4.5 Provtagningar på renbetesväxter

Provtagningar på renbetesväxter gjordes kontinuerligt under sommaren och hösten 1986 av renägarna själva. Del främsta syftet var all ge samebyn en uppfattning om vilka beten renarna borde utnyttja inom byns betesområde för all hålla cesiumhallerna så låga som möjligt. Resultaten av provtagningarna kan utnyttjas även i framtiden eftersom skillnaderna i cesiumhall mellan de olika områdena kvarstår.

4.6 Övriga åtgärder

Samerna har rätt atl jaga och fiska inom samebyns betesområde. Även vill och fisk hade höga halter av cesium under år 1986. Enligt förordningen (1986:690) om ersättning för fällda älgar med för höga haller av radioaktivitet lämnades ersättning för sådana älgar som fällts under liden den I september 1986-den 30 juni 1987 om de förstördes eller logs om hand av slakteri.

Enligt förordningen (1987:64) om ersättning för merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan till dem som för sill uppehäUe är beroende av fiske, jakt, bär- eller svampplockning får ersättning lämnas för merkostnader och förluster på gmnd av Tjernobylolyckan till den som helt eller delvis försörjer sig på atl fiska eller jaga till husbehov eller försäljning, plockar bär eller svamp för försäljning, säljer fiskekort eller odlar sättfisk för försäljning.

Dessa ersättningsbestämmelser tillämpas givetvis även för samerna och kompletterar de bestämmelser som gäller enbart för renskötseln.

4.7 Strålskador hos ren

I massmedia varnades under år 1986 för skadliga strålningseffekter på
renarna i de mest drabbade områdena. Renägarna där uttryckte under
hösten 1986 oro för att renarna skulle få skador av de höga cesiumhallerna.
Utredningar vid SLU och statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har
visat att inga renar i Sverige riskerar skador på gmnd av radioakUvitet i     21

betet. Resultat av experimentell bestrålning av såväl störte husdjur som     Skr. 1987/88:96 mindre laboratoriedjur visar nämligen alt del krävs myckel högre doser     Bilaga 2 radioakliv strålning än renarna kunde få i sig även i de värst drabbade områdena för atl det skall uppstå skador.

4.8 Framtida konsekvenser för rennäringen

Radioaktivt cesium kommer med största sannolikhet att finnas kvar i renbetet under lång lid. I stora delar av Nortbottens län härslammar en betydande del cesium-137 i lav och renkött från 1960-talels atmosfäriska alomvapenprovsprängningar. Del nedfallet gav dock låga stråldoser under en lång Ud. Tjernobylolyckan innebar högre doser under en kort lid.

Man kan räkna med atl Tjernobylolyckans konsekvenser kommer atl vara påtagliga för rennäringen under en lång rad år framöver. Förhållandena har emellertid förbättrats mycket snabbare än väntat. Under sarvslakten hösten 1986 då gränsvärdet var 300 Bq/kg kasserades 51% av de slaktade renarna. Motsvarande tal var för Norrbottens län 21%, Västerbottens län 98% och Jämtlands län 100%. Under sarvslakten hösten 1987, då gränsvärdet var 1500 Bq/kg, kasserades endast 15% av de slaktade renarna. Om gränsvärdet hade varit 300 Bq/kg skulle 48% av renarna ha kasserats. Motsvarande tal skulle i Nortbottens län ha varit 4%, i Västerbottens län 90% och i Jämtlands län 93%.

Under andra halvåret 1987 slaktades ca 35000 renar, varav 22500 eller närmare 65 % godkändes som livsmedel.

Som tidigare nämnts var störte delen av Nortbotten och delar av Jämtlands län friklassade under sarvslakten år 1987. För vinterslaklen 1987/88 gäller för Norrbottens län att samtliga fjällsamebyär utom en samt en skogssameby och fem koncessionssamebyar är friklassade.

Renskölseln fungerar därmed normall i del område där ungefär två tredjedelar av landets renstam finns.

I de områden där renarna har mycket höga cesiumhalter kommer gränsvärdet inte alt underskridas om inte olika åtgärder vidtas. Det är närmast fråga om tidigareläggning av slakt samt tillskotts- och helutfodring. Av de renar från de värst drabbade områdena som nu flyttats till Älvdalen kommer en stor del att slaktas på plats efter en avslutande helutfodring. Deras cesiumhall kommer atl underskrida gränsvärdet.

4.9 Behovet av fortsatta åtgärder

I december 1986 uttalade sig riksdagen för en plan för ett sammanhållet ålgärdsprogram för rennäringen (prop. 1986/87:18, NU 12, rskr. 97).

SSR hemställde i en skrivelse till regeringen i september 1986 atl rege
ringen uppdrar åt lanlbmksstyrelsen att utreda och lägga fram förslag
beträffande fördyrade levnadsomkostnader, jakt och fiske för avsalu, kon
sekvenserna av slaklstoppet under sommaren, ökad administration inom
samebyarna och riksförbundet samt utvecklingsstöd till samebyarna. Riks
förbundet hemställde vidare om införande av renkonto från inkomståret      22

1986, höjning av prisstödet för budgetåret 1986/87, förslag till renforsk-     Skr. 1987/88:96 ningens organisation och lokalisering samt all initiativ tas till en gemensam     Bilaga 2 nordisk-samisk utredning om de långsiktiga konsekvenserna för den samiska kulturen till följd av det radioakUva nedfallet.

SSR:s förslag aktualiserades i stora delar i samband med rtksdagsbe-handlingen av nyssnämnda proposition.

Vid behandlingen av propositionen avslog riksdagen motioner om införande av ett renkonio och en höjning av det särskilda prisstödet till rennäringen. Krav på införande av renkonto har därefter avvisats ytterligare en gång. Däremot beslutade riksdagen i samband med behandlingen av budgetpropositionen 1987 om en höjning av prisstödet Ull rennäringen med 4,7 milj. kr. (JoU 1986/87:16, rskr. 252).

Regeringen uppdrog den 19 februari 1987 åt skogs- och jordbmkets forskningsråd att efter samråd med lanlbruksstyrelsen, SLU och SVA utarbeta ett sammanhållet program för den framtida renforskningen. Enligt beslutet skall bl. a. behovet av nordiskt samarbete inom renforskningen uppmärksammas. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 juli 1988. Därigenom kommer del atl skapas ett bättre underlag för en effektiv renforskning och för bedömning av hur dessa resurser skall lokaliseras.

I Finland har renskölselområdet drabbats av. radioaktivt nedfall i förhållandevis ringa omfattning. Något riktvärde för cesium i renkött har inte fastställts. Renkött med en cesiumhall överstigande 2000 Bq/kg tUlåls dock inle komma ut på marknaden. Den finska exporten av renkött har minskal kraftigt på grund av köpmotstånd i Mellaneuropa.

I Norge tillsattes en arbetsgrupp för atl utvärdera olyckans inverkan på rennäringen och med uppdrag att föreslå åtgärder för alt minska skadeverkningarna i största möjliga utsträckning. De norska myndigheterna fastställde sommaren 1986 gränsvärdet för :cesium-134 och cesium-137 Ull sammanlagt 600 Bq/kg. Detta ledde till försäljningsförbud för renkött från stora delar av renskölselområdet. Efter samråd med Norske reindriftsa-mers landsförbund höjdes gränsvärdet i november 1986 till 6000 Bq/kg för att bl. a. produktionen av renkött åter skulle kunna ske på ett normalt sätt.

Förhållandena i de nordiska länderna är således olika och åtgärderna för att komma till rätta med Tjernobylolyckans effekter måste anpassas härtill. Nordiska samarbetsorganet för samespörsmål och renskötselfrågor behandlar frågor gemensamma för rennäringen i Norden och Nordiskt organ för renforskning svarar för samordning av forskning på ren och renskötsel, Tjernobylolyckans effekter på rennäringen har ingående diskuterats vid de sammanträden som hållils. Fortsatta överläggningar av delta slag kommer alt ske. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det inle nödvändigt atl tillsätta någon nordisk utredning om de långsikliga konsekvenserna för den samiska kulturen.

Jag uttalade i min anmälan till budgetpropositionen 1987 atl staten som
hittills bör ersätta renskötselföretagens inkomstbortfall och merkostnader
till följd av Tjernobylolyckan, 5 milj, kr. kommer under en femårsperiod
atl stå till förfogande för all täcka statens del av kostnaderna för samebyar
nas utvecklings- och markanvändningsplanering. Regeringen har anslagit 4 23
milj. kr. för marknadsinsatser i syfte all öka konsumtionen av renkött.

SSR har avdelat en tjänsteman för att på heltid ägna sig ål de frågor som     Skr. 1987/88:96 föranletls av del radioaktiva nedfallet. Kostnaderna härför och styrkta     Bilaga 2 kostnader för samebyarnas eventuellt ökade administration får täckas från anslaget Ersättningar på grund av radioakUvt nedfall.

Statsrådet Göransson har förordnat en särskild sakkunnig för atl göra en översyn av den samiska kulturens fortbestånd och utveckling. Effekterna av Tjernobylolyckan i dessa hänseenden kommer atl särskilt studeras. Den samiska kulturen i vidare mening bygger ju på de speciella omständigheter under vilka den samiska befolkningen lever. Här spelar därför förutsättningarna för de näringsgrenar som en betydande del av den samiska befolkningsgruppen ägnar sig ål, t.ex. renskötsel, jakt och fiske, en stor roll för samernas liv och kultur.

Genom de samlade åtgärder jag nu har redovisat anser jag rennäringens framtid så långt möjligt tryggad. De speciella problem som kan ha förorsakats enskilda samebyar bör lösas inom ramen för samebyns utvecklings-och markanvändningsplanering.

5 Fisket m. m.

I samband med behandlingen av prop. 1986/87:18 om vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan uttalade riksdagen att det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl medfört stora påfrestningar inte bara för förelag ulan även för många enskilda i bl. a. skogslänens glesbygder (NU 12, rskr. 97). Dessa personer har ofta en omfattande naturahushållning. För fjällbor och andra som Ull stor del försörjer sig på att sälja fisk och vilt och på turism har situationen blivit än mer problematisk. Enligt riksdagens mening måste bästa tänkbara hjälp erbjudas berörda personer och företag. Principen måste därvid vara alt alla de grupper vilkas försörjningssituation lidit direkt skada genom det radioaktiva nedfallet skall vara berättigade till kompensation.

Cesiumnedfallet efter olyckan i Tjernobyl har orsakat allvarliga problem för fisket i sölvallnen i Norrland. De hårdast drabbade länen är Västerbot-lens, Västernortlands, Gävleborgs och JämUands län. Till viss del har även Kopparbergs, Västmanlands och Uppsala län berörts.

Genom förordningen (1987:65) om ändring i förordningen (1986:621) om ersättning Ull jordbruks-, trädgårds- och renskölselföreiag för kostnader och förluster på grund av radioaktivt nedfall har licensierade yrkesfiskare getts möjlighet Ull ersättning för merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan. Vidare har regeringen i förordningen (1987:64) om ersättning och förluster med anledning av Tjernobylolyckan Ull dem som för sill upphälle är beroende av fiske, jakt, bär- eller svampplockning gett möjlighet Ull ersättning för sådana kostnader och förluster Ull den som helt eller delvis försörjer sig på atl fiska eller jaga Ull husbehov eller för försäljning, plocka bär eller svamp för försäljning, försälja fiskekorl samt på alt odla sättfisk för försäljning.

Livsmedelsverket undersökte under år 1986 ett stort antal fiskprover
med avseende på radioaktivt cesium. Provlagningen har fortsatt under år   24

1987. Kommunerna har i de nedfallsdrabbade områdena i stor utsträckning     Skr. 1987/88:96

utfört cesiummätningar i egen regi. Resultaten visar all halterna i fisk från     Bilaga 2

många sjöar är mycket höga. Cesiumhallerna stiger i vissa fall fortfarande.

Enligt expertis kan höga haller av cesium i fisk förekomma under många år

framöver. Livsmedelsverkets beslut den 8 maj 1987 om gränsvärden för

cesium-137 i livsmedel innebar oförändrat 300 Bq/kg för fisk fångad i

havet. Härmed avses sådana fiskarter som enbart lever i havet exempelvis

strömming och torskfiskar. För annan fisk gäller ett gränsvärde på 1500

Bq/kg.

Del är fiskerislyrelsen som beslutar om ersättningar till licensierade yrkesfiskare. Fiskenämnderna har informerat fiskarena om de regler och ersätlningsgmnder som gäller. Fram till januari 1988 har 78823 kr. betalats Ull drabbade yrkesfiskare. Styrelsen har vidare hållit kontakt med första-handsmottagarna av fisk i berörda län.

Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Västernortlands, Jämtlands, Västerbottens och Nortbottens län har disponerat medel för ersättning enligt förordningen (1987:64) om ersättning med anledning av Tjernobylolyckan till dem som för sill uppehälle är beroende av fiske, jakt, bär- eller svampplockning.

Länsstyrelsen i Uppsala län har totalt betalat ut 23 500 kr. Länsstyrelsen i Västmanlands län har inte haft någon ansökan om ersättning enligt förordningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har betalat ut 19800 kr. Ett 25-tal ansökningar om ersättning finns inneliggande. Länsstyrelsen i Västernortlands län har totalt fått in ett 80-tal ansökningar med ett sammanlagt krav på 1,4 milj. kr. Länsstyrelsen i Jämtlands län har behandlat ett 60-tal ansökningar och totalt betalat ut 205000 kr. Länsstyrelsen i Västerbottens län har hittills betalat ut 1,8 milj, kr, avseende ca 690 ansökningar. Antalet icke prövade ansökningar uppgår till 176, Länsstyrelsen i Nortbottens län hade t,o.m, den 25 september 1987 fått in drygt 600 ansökningar om ersättning varefter beslut fattades i 487 ärenden. Sammanlagt beslutades om utbetalning med 2064890 kr., varav ca 10% rör ersättning för fisk. Resterande avser ersättning för bär och svamp. Besluten väckte uppmärksamhet och ca 4000 nya ansökningar om ersättning har därefter kommit in.

Totalt har länsstyrelserna hittills betalat ut 4,2 milj. kr.

6 Älgjakten

Även viltet har drabbats av del radioakliva nedfallet. När älgjakten inled
des i september 1986 visade del sig alt många fällda älgar innehöll så höga
halter av cesium-137 att köttet inle fick saluhållas som livsmedel. Det
ansågs därför föreligga en uppenbar risk all jakten skuUe avbrytas om
jägarna enbart skulle drabbas av kostnader för jakten. Med hänsyn till all
en minskad jakt skulle leda till ökad skadegörelse på skog och ett ökat
antal trafikolyckor med älg beslutade regeringen att länsstyrelsen skulle få
betala ut ersättning för fällda älgar som innehöll så höga halter av ce
sium-137 att de översteg del av statens livsmedelsverk tillämpade
gränsvärdet för saluhållande av livsmedel. Enligt förordningen (1986:690)         25

om ersättning för fällda älgar med för höga halter av radioaktivitet lämna-     Skr. 1987/88:96 des ersättning för sådana älgar som fälldes under tiden den 1 september     Bilaga 2 1986-den 30 juni 1987 om de förstördes eller logs om hand av slakteri.

Ersättning utgick med 2200 kr. för vuxen älg och I 000 kr. för älgkalv. Under den Ud ersättning utgick enligt förordningen utbetalades 6400400 kr. för totalt 4060 älgar. 65 % av dessa älgar fälldes i Västernortlands län. Fällavgift behövde inle betalas för älg vars cesiumhall översteg gränsvärdet om köttet kasserades.

Cesiumhallen i älgens föda har halverats år 1987 jämfört med året innan. Endast ett fåtal fällda älgar torde ha haft cesiumhalter överstigande 1 500 Bq/kg. Regeringen har därför inte funnit anledning lämna ersättning för sådana älgar år 1987.

7 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag har anfört om uppföljning av Tjernobylolyckan.

26

Bilaga 3     Skr. 1987/88:96 Bilaga 3

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 febmari 1988. Föredragande: statsrådet Peterson.

Anmälan till skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan.

Det radioaktiva nedfallet efter Tjernobylolyckan drabbade primärnäringarna på olika sätt, men även en del vidareförädlingsförelag m. fl. fick som en följd härav minskad eller utebliven produktion eller försäljning.

Regeringen gav i september 1986 länsstyrelserna i de mest drabbade länen i uppdrag att inventera vilka merkostnader och föriuster berörda företag drabbats av Ull följd av Tjernobylolyckan.

I prop. 1986/87:18 föreslog regeringen alt ett förslagsanslag om 1000 kr. skulle anvisas på Ulläggsbudget I för budgetåret 1986/87 att disponeras UU ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan.

För vissa företag var emellertid den ekonomiska situationen så akut all risk för förelagsnedläggelse eller uppsägning av personal förelåg. I avvaktan på riksdagens ställningstagande till nämnda propositionsförslag beslutade regeringen därför i november 1986 att ränte- och amorteringsfria lån skulle kunna beviljas Ull de mest utsatta förelagen. Del gällde sådana som vidareförädlade eller bedrev yrkesmässig handel med produkter av ren, bär, svamp, fisk eller vill. Länsstyrelserna i de fem nortlandslänen samt i Uppsala och Västmanlands län fick möjlighet att bevilja lån inom en totalram av högst 13,1 milj. kr.

Efter riksdagens godkännande av prop. 1986/87:18 (NU 12, rskr. 97) utfärdade regeringen den 18 december 1986 förordningen (1986:1424) om ersättning för merkostnader och förluster för vissa förelag på gmnd av följdeffekter av Tjernobylolyckan. Länsstyrelserna i nortlandslänen, i Uppsala och Västmanlands län samt statens industriverk (SIND) fick rätt atl besluta om ersättning till företag inom de branscher som tidigare varit berättigade till tillfälliga lån. EventueUa beviljade lån skulle avräknas från det beviljade ersättningsbeloppet. Enligt den utfärdade förordningen kunde om det fanns särskilda skäl även företag inom andra näringar än de nämnda komma i fråga för ersättning om de hade fått sådana ekonomiska svårigheter att nedläggning eller sysselsätlningsminskning på orten hotade. Den period för vilken ersättning kunde lämnas avsåg tiden fram till den 1 juli 1987 och ansökningstiden utgick den 30 september 1987.

Berörda länsstyrelser och SIND har nu behandlat inkomna ansökningar.
Totalt har ersättning beviljats med ca 51 milj. kr. till drygt 190 företag.
Flest företag, 70 st., fanns inom bär- och svamphantering. Därefter kom   

ren- och fiskanknuten verksamhet med vardera 30 företag. Beloppsmässigt    Skr. 1987/88:96 svarade renanknulen verksamhet för mer än hälften av ersättningsbeloppet    Bilaga 3 eller närmare 29 milj. kr. Bär- och svamphanteringen fick drygt 11 milj. kr. Fisk- och viltföretag svarade för vardera ca 3 milj. kr. Av övriga näringar kan nämnas turistföretag som fått drygt 1,5 milj. kr. i ersättning.

Genom de insatser för berörda företag som gjorts av statsmakterna och de anpassningsåtgärder som förelagen vidtagit har läget för de flesta av företagen nu stabiliserats.

Skrivelser angående fortsatt ersättning för merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan har inkommit från länsstyrelsena i Västernortlands, Jämtlands och Västerbottens län.

Mot bakgmnd av fortsatt höga cesiumhalter i ren och insjöfisk inom vissa områden har jag föreslagit regeringen en viss förlängning av ersätl-ningsperioden och då i första hand för företag som vidareförädlar eller bedriver yrkesmässig handel med sådana produkter. Regeringen beslutade i febmari i år i enlighet med mitt förslag.

För riksdagens informaUon vill jag anmäla atl medel för fortsatt ersättning kommer att utbetalas från anslaget under tolfte huvudUteln för budgetåret 1987/88 C 10. Ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på gmnd av följdeffekter av Tjernobylolyckan. Detta anslag tillkom urspmngligen för att möjliggöra utbetalning av ersättning för merkostnader och förluster som inträffat före den av regeringen tidigare fastställda lidpunkten den 1 juli 1987.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen bereder riksdagen Ullfälle att ta del av vad jag har anfört om uppföljning av Tjernobylolyckan.

28

Bilaga 4     Skr, 1987/88:96 Bilaga 4

Miljö- och energidepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 Föredragande: statsrådet Dahl

Anmälan till skrivelse om uppföljning av vissa åtgärder m. m. efter Tjernobylolyckan

1 Internationellt arbete

Inom del internaUonella alomenergiorganet, lAEA, har med anledning av Tjernobylolyckan två internationella konventioner utarbetats - konvenUonen om tidig informaUon vid en kärnenergiolycka (varselkonvenlionen) och konventionen om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioakUvt nödläge (bislåndskonvenUonen).

Riksdagen har godkänt varselkonvenUonen och konventionen ratificerades för Sveriges del i januari 1987. Chefen för försvarsdepartementet har behandlat biståndskonventionen i bil. 1.

IAEÄ:s arbete med säkerhets- och strålskyddsfrågor har sedan olyckan i Tjernobyl inriktats mot all bl. a. ta fram internationella riktlinjer för gmndläggande säkerhetsprinciper i existerande och framtida kärnkraftverk, atl lägga fast radiologiska åtgärdsnivåer i samband med en olycka samt internationellt utbyte av säkerhetsrelevanl information.

I samarbete mellan lAEA och ÖECD:s kärnenergiorgan NEA har ett förslag till harmonisering av Paris- och Wienkonventionerna om utomobli-gatoriskt skadeståndsansvar för atomskada utarbetats. Förslaget utgörs av ett gemensamt protokoU som länkar samman de båda konventionerna. Behandling i IAEA:s styrelse resp. NEA:s styrkommitté planeras ske under våren 1988.

Inom OECD/NEA har bl. a. en särskild arbetsgmpp analyserat händelseförloppet i Tjernobyl och dess innebörd för reaklorsäkerheten i OECD-länderna. Arbelsgmppens slutsatser har inte givit upphov till någon omvärdering av del långsiktiga säkerhetsprogram som drivs inom organisationen.

Det nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor, NKA, höll i november 1986 ett experlseminarium om Tjernobylolyckan. Därvid framlades ett antal förslag inom säkerhels- och slrålskyddsområdet där ett fortsalt nordiskt samarbete borde övervägas. Flera av förslagen har under år 1987 omsatts i projekt inom NKÄ:s löpande forskningsprogram eller mellan berörda nordiska myndigheter.

Regeringen har hittills träffat bUalerala avtal med Danmark, Finland,
Norge samt Sovjetunionen om informationsutbyte och om varsel i händel
se av en kärnenergiolycka.                                                                29

2 Kontamineringsläget i november 1987   Skr. 1987/88:96

o    .                                                                Bilaga 4

Markstralning

Under sommaren 1986 mättes strålningsnivån från marken med flygburna mätinstmmenl, varefter kartor framställdes över framför aUt cesiumbe-läggningen.

Flygmälningarna har upprepats över ett begränsat område kring Gävle hösten 1987. Mätningar har dessutom ulförts längs ett stråk från Uppsala till Örnsköldsvik. De enda nu kvarvarande radioaktiva ämnena av betydelse är cesium-134 och cesium-137. I genomsnitt uppgår slrålningsnivåerna för dessa nuklider Ull 50 resp. 80% av föregående års nivåer.

Stråldosen från markstrålningen till personer i Gävleområdet har under åren 1986/87 beräknats Ull alt vara i genomsnitt 0,5 mSv. TiU följd av minskningen i strålningsnivåer beräknas motsvarande stråldos under 1987/88 bli ca hälften så stor.

I november 1987 fanns inte tillräckligt underlag för att säkert kunna bedöma om beräkningarna av stråldoserna från marken på längre sikt behöver revideras.

Livsmedel

Enligt Hvsmedelsverkels beslul den 8 maj 1987 (SLVFS 1987:4) får bl. a. kött, spannmålsprodukter, frukt och bär utom nötter, köks växter utom svamp, mejeriprodukter, barnmat och havsfisk inte saluhållas om deras halt av cesium-137 överstiger 300 Bq/kg. Andra slag av livsmedel än de som nämnts får inle saluhållas om halten av cesium-137 överstiger 1 500 Bq/kg.

Enligt livsmedelsverkets beslul den 5 augusU 1987 (SLVFS 1987: 11) får vilda bär som blåbär, hjortron och lingon av 1987 års skörd saluhållas så länge halten av cesium-137 inte överstiger 1 500 Bq/kg.

Livsmedetsanalyserna utförs huvudsakligen av miljö- och hälsoskyddsnämnderna i de nedfallsdrabbade områdena. För mjölk, vilt, fisk och svamp genomför strålskyddsinsUtutet och livsmedelsverket riktad undersökningsverksamhet. Vidare undersöks vegetabilier. De s.k. malkorgsun-dersökningarna görs fortlöpande. De omfattar ett 60-lal basvaror inköpta i den allmänna handeln på åtta olika platser i Sverige. Den senaste undersökningen som gjordes i oktober 1987, visar ett högsta genomsnilUigt cesiuminnehåll per "korg" av ca 6 Bq/kg. Med en konsumtion av ca 2 kg livsmedel per dag (inkl. dryck) beräknas intaget av cesium -137 per dag och person via sådana dagligvaror för närvarande till högst 15 Bq.

Cesiumhallerna i t.ex. ren, vilt, insjöfisk och svamp är betydligt högre: Rekommendationer om konsumUonen har därför lämnats.

Cesiumhallen i konsumtionsmjölk har minskal påtagligt Under loppet av ett år. I de mest nedfallsdrabbade områdena har cesiumhallen i mjölk sjunkit från 35 Bq/1 Ull under 10 Bq/1.

Spannmål och andra vegetabilier, som odlas på gödslad mark, uppvisar   '
idag mycket låga cesiumhalter.                                                           30

I Nortbottens län är cesiumhallen i renkött i stort sett lägre än gränsvär-     Skr. 1987/88:96 det 1 500 Bq/kg. Inom övriga rennäringsområden som svarar för knappt     Bilaga 4 40% av den totala renstammen är cesiumhallen fortfarande hög. Cesium-konlrollen måste därför upprätthållas.

Cesiumhallerna i älg är i allmänhet oförändrade jämfört med år 1986. I Gävleområdet, som i genomsnitt haft de högsta halterna, har medelhalter från de fyra första älgjaktsdagarna hösten 1987 rapporterats ligga vid ca 1400 Bq/kg. Några extremt höga värden har inte registrerats. Övrigt vill däremot, som rådjur och hare, har visat sig innehålla betydligt högre haller än älg, i vissa fall upp till 10000 Bq/kg eller mer.

Det största problemet utgör insjöfisken från framför allt östra delen av Gävleborgs län samt hela Västernortlands län, stora delar av Västerbot-lens och delar av Jämtlands län. Denna fisk har visat sig innehålla mycket höga cesiumhalter. Problemet med höga cesiumhalter i insjöfisk kommer all bestå under en lång följd av år. Fisk från bräckt eller salt vatten däremot innehåller haller som klart understiger gränsvärdet 300 Bq/kg.

Ett antal svamparter, bl. a. kanlareller, har visat sig innehålla höga, ibland myckel höga halter av cesium, ända upp till 20000 Bq/kg.

Cesiumhallerna i vilda bär låg år 1987 något under 1986 års värden.

De uppgifter om cesiumhalter som nu lämnats utgör en sammanfattning av kontamineringsläget i Sverige hösten 1987, dvs. drygt ett och ett halvt år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Jag kommer att redovisa kontamineringsläget även i andra sammanhang så att regering och riksdag erhåller en så god bild av lägel som möjligt.

3 Statens kärnkraftinspektion

Arbetet med säkerhetshöjande åtgärder vid de svenska kärnkraftverken har fortgått med beaktande av de synpunkter som framfördes i rapporten (Dsl 1986:11) Efter Tjernobyl. Bl. a. kan följande rapporteras.

Statens kärnkraftinspektion har i en lägesrapport daterad den 8 januari 1988 anmält alt arbetet med åtgärder i syfte atl ytterligare kunna begränsa utsläpp Ull omgivningen, ifall ett svårt haveri inträffar i ett svenskt kärnkraftverk, fortskrider planenligt med sikte på slutförande under år 1988. De ändrings- och förstärkningsarbeten som genomförts under åren 1986 och 1987 har redan lett till påtagliga förbättringar av skyddet mol utsläpp vid flera reaktorer.

Insatserna på säkerhetsfrågor som berör samspelet individ - teknik — organisation har intensifierats. Statens kärnkraftinspektion har under år 1987 inrättat en särskild samrådsgrupp för insatserna inom detta område. I gruppen ingår företrädare för driftledningen vid samtliga kärnkraftverk. Områdets betydelse understryks av händelsen i Oskarshamnsverket, block 3, den 24 juli 1987, då man överträdde de säkerhetstekniska föreskrifterna i samband med s. k. lokala kritiska prov. Händelsen ledde, på anmodan av kärnkraftinspeklionen, till en översyn av administrativa rutiner för styrning av säkerheten vid samtliga kärnkraftverk. Resultatet av denna översyn utvärderas för närvarande av inspektionen.

Inspektionen har också sett över sin interna beredskapsorganisaUon.     Skr. 1987/88:96 Bl. a. har informationsfunktionerna förstärkts i samverkan med statens     Bilaga 4 strålskyddsinstitut så all dé båda myndigheterna i en beredskapssituation kan sälta upp en gemensam informationstjänst med erforderlig kapacitet, översynen av inspektionens interna beredskapsorganisalion fortsätter i anslutning tUl utredningen (Fö 1987:01) om kärnkraftsberedskapen.

4 Statens strålskyddsinstitut

TiU statens strålskyddsinstilul har riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1986/87 anvisat sammanlagt 38968000 kr. (prop. 1986/87:18, NU 12, rskr. 97 och prop. 1986/87:109, JoU 21, rskr. 207). Medlen skuUe disponeras för genomförandet av följande åtgärder, nämligen: automalisering av strålskyddsinstitutets 25 gammamätslalioner för att institutet skall få omedelbar kännedom om ifall strålningsnivån i miljön höjts, utbildning i mätteknik för befattningshavare i länsstyrelser och kommuner i syfte att lära ut vilka mätningar som ur strålskyddssynpunkt är viktiga efter ett radioaktivt nedfall och hur mätresultaten bör tolkas. Samtliga kommuner har därefter tilldelats ett mäUnstmmenl för dosratmät-ningar och vaije länsstyrelse två instmment. Vidare skulle medlen användas för upphandling av diverse mätinstrument för uppföljningsmätningar av betydelse för beredskapen, sammanställning och distribution av ett informationspaket till landets hushåU med redovisning av Tjernobylolyckan och av vilka åtgärder som vidtagits och planerats. Slutligen skulle även forskning och studier som initierats särskilt av kärnkraftsolyckan inkl. studier av allmänhetens reaktioner saml personalförslärkning vid institutet finansieras med dessa medel.

Senare har ännu en gammamätstation installerats vid Ringhals. Automa-Usering av mätstationerna, som mäter strålning i luft från radioakUva ämnen, har ägt rum. InkoppHng av larmfunktioner Ull insUtutel pågår fram till sommaren 1988. Beslut har fattats om anskaffning av ytterligare fem stationer för placering i södra Sverige.

En omfattande utbildning i mätteknik av anställda i länsstyrelser och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder avslutades i december 1987.

InformaUonsbroschyren Efter Tjernobyl har delals ut till landets samUiga hushåll i november 1986.

Forskning som föranletls av Tjernobylolyckan, särskiU studierna av del
radioakliva nedfallels transport och upptag i sjö- och landekosystemen,
kommer att fortsätta. Forskning pågår vidare för att öka kunskapen om de
grundläggande mekanismer som påverkar deposiUonen av radioaktiva
ämnen (meteorologiska förhållanden, geografiska variationer m. m.). Viss
åtgärdsinriktad forskning genomförs i fråga om renarna. Uppföljning av
helkroppsundersökningar och några ytterligare studier av människors upp
levelser eller oro i samband med olyckan planeras. Vidare sker en översyn
av indikeringssystemen av radioaktiva ämnen mnt de svenska kärn
kraftverken.                                                                                    32

Socialstyrelsen har i oktober 1987 redovisat en utredning om jodtablett-     Skr. 1987/88:96 beredskapen. Styrelsen anser alt den nuvarande jodtablettberedskapen är     Bilaga 4 tUlräcklig och föreslår därför ingen utbyggnad av denna.

En medicinsk beredskapsgmpp för olyckor där nedfall av radioakUva ämnen förekommer (C SIV), ansluten Ull SSF:s analysgmpp, har organiserats i samarbete mellan strålskyddsinstitutet, socialstyrelsen och Stockholms läns landsting. Uppgiften är att ge informaUon till personal inom sjukvårdsområdet samt råd i medicinska frågor vid behandling av paUenter som fått höga stråldoser i samband med olyckor.

Genom en höjning av avgifterna enligt förordningen (1976: 247) om vissa avgifter till statens strålskyddsinsUtut, den s. k. kärnkraftstaxan, har följande åtgärder finansierats.

Komplettering av befintlig datorutmstning har skett. Kostnaderna innefattar installations- och ombyggnadskoslnader.

Utredningen av behovet av dosratmätande instrument har redovisats. Instmmenten - två per länsstyrelse, ett per kommun och till en sammanlagd kostnad av 1.7 milj. kr. - har inköpts och distribuerats.

För riksdagens information vill jag anmäla att regeringen inom ramen för laxehöjningen den 1 juli 1987 för strålskyddstillsyn på kärnenergiområdet engångsvis anslagit 2 milj. kr. för uppföljningsmätningar med anledning av olyckan i Tjernobyl. Medlen har fördelats på skilda projekt. Som tillfällig resursförstärkning UU slrålskyddsinstitutet under en tvåårsperiod har medel motsvarande tre tjänster - en för ADB, en för radioekologi och en för persondosimetri - anvisats för en kostnad av högst 900000 kr. per år. Tjänsterna har tiUsalls.

Sverige drabbades hårdare än de flesta andra länder i Västeuropa av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl. En rad åtgärder krävdes för alt begränsa skadeverkningarna i landet och inte minst för att åstadkomma en bättre beredskap för eventuella framlida kärnenergiolyckor. De åtgärder och utredningsuppdrag som nu genomförts har varit nödvändiga och har också inneburit en fortsättning av vår beredskap mot denna typ av olyckor antingen de inträffar i Sverige eller i utlandet.

Jag vUl också erinra om att de mera långsikliga beredskapsfrågorna på delta område kommer att behandlas i den av regeringen tillsatta utredningen (Fö 1987:01) om kärnkraftsberedskapen (Dir. 1987:28). Bl. a. kommer strålskyddsinstilutets ansvar och uppgifter i en olyckssituation därvid all närmare belysas.

5 Hemställan

Jag hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag har anfört om uppföljning av Tjernobylolyckan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988                                                                                                                     33