1984/85:201 (Regeringens skrivelse 1984/85:201)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse 1984/85:201

med anledning av beslut fattade av internationella arbetskonferensen vid dess sjuttionde möte;

beslutad den 18 april 1985.

Regeringen lämnar riksdagen tillfiille att avge yttrande i det hänseende som anges i föredragandens hemställan enligt bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

Pä regeringens vägnar SVANTE LUNDKVIST

ANNA-GRETA LEIJON

Skrivelsens huvudsakliga innehall

Regeringen anmäler lLO:s rekommendation (nr 169) om sysselsättningspolitik för riksdagen i enlighet med vad som föreskrivs i lLO:s stadga. Enligt regeringens mening föranleder rekommendationen ingen äicard fiän slatsmaklernas sida.

1 Rik.ula:;i'n 1984 85. 1 saml. .\r 201

Skr. 1984/85: 201

Skr. 1984/85:201 2

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-04-18

Närvarande: statsråden Lundkvist ordförande, Leijon, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom Föredragande: statsrådet Leijon

Skrivelse med anledning av beslut fattade av internationella arbetskonferensen vid dess sjuttionde möte

1 Inledning

Genom sin anslutning till Nationernas förbund år 1920 inträdde Sverige som medlem av internationella arbetsorganisationen (ILO).

ILO: s beslutande församling - internationella arbetskonferensen -sammanträder i regel en gång per år. Arbetskonferensen kan enligl artikel 19 i organisationens stadga beträffande förslag, som förts upp på mötets dagordning, besluta antingen om en internationell konvention, avsedd all ratificeras av organisationens medlemmar, eller om en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat sätl men ulan den rättsligt bindande karaktär som tillkommer en ratificerad konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller huvudsakligen av formell innebörd, l. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar del ges formen av en resolution.

Inom ett år eller högst arton månader från avslutandel av ell konferens-sammanträde skall varje medlemsstat förelägga landels lagstiftande församling antagna konventioner och rekommendationer för lagstiftning eller andra åtgärder. Varje medlemsstat har vidare skyldighet att underrätta internationella arbelsbyråns generaldirektör om de åtgärder som har vidtagits för all uppfylla denna förpliktelse samt om vilka åtgärder som i övrigt har vidtagits.

Internationella arbetskonferensens sjuttionde möte hölls i Geneve den 6-26 juni 1984.

Skr. 1984/85:201 3

Sverige dellog i mötet på sedvanligt sätl med en fullständig delegation, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbelslagarombud saml ett antal experter.'

1984 års arbelskonferens antog en rekommendation (nr 169) om sysselsättningspolitik. Jag anhåller all nu få anmäla rekommendationen för den åtgärd som föreskrivs enligt ILO: s stadga.

2 Rekommendation om sysselsättningspolitik

2.1 Bakgrund

Internationella arbetsorganislionen (ILO) antog år 1964 en konvention (nr 122) och en rekommendation (nr 122) om sysselsättningspolitik. I Sverige förelades instrumenten riksdagen genom prop. 1965:51. Sverige ratificerade konventionen den 11 juni 1965. I konventionens artikel I föreskrivs att medlemsstaterna skall föra en politik som är ägnad att främja full, produktiv och fritt vald sysselsättning. Denna politik "skall syfta till alt garantera att arbete finns för alla som slå lill förfogande för och som söka arbete" (art. 1 p. 2(a)).

År 1976anordnade ILO den s.k. världssysselsätlningskonferensen, vars slutdokument (principdeklaralion och handlingsprogram) förelades riksdagen genom prop. 1976/77:60. I slutdokumentet återfinns den s.k. basbe-hovsstralegin, där det bl. a. fastslås att en grundläggande rättighet hos varje lands befolkning är rätten lill arbete och fritt vald sysselsättning. I handlingsprogrammet uppmanades ILO: s styrelse alt föra upp frågan om revision av konventionen (nr 122) på dagordningen för ett av den internationella arbetskonferensens närmaste sammanträden. Delta krav upprepades av arbetskonferensen 1979 i en särskild uppföljningsresolution till väridssysselsätlningskonferensen. I november 1981 beslöt lLO:s styrelse att på dagordningen för 1983 års arbelskonferens föra upp ämnet sysselsättningspolitik med sikte på antagandet av ett nytt instrument.

Frågan om det nya instrumentets form visade sig bli svårlöst. Vid förstaårsbehandlingen år 1983 förordades en rekommendation av en majoritet i del särskilda utskott som hade alt behandla ämnet. Bland arbetsta-

' Genom beslut den 10 maj 1984 utsåg regeringen följande personer att delta i konferensen som ombud, nämligen

/<)) regeringen: departementsrådet i arbetsmarknadsdepartementet Bert Isacsson och iimbassadören vid Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Geneve Hans Ewerlöf:

for arhelsgivarna: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Johan von Rollen:

/()/ (irlicistagarna: inlernationelle sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige Krik Karlsson,

Skr. 1984/85:201 4

gargruppens representanter fanns förespråkare för utarbetandet av såväl en konvention som en rekommendation. Utskottet enades slutligen om en rekommendation. Arbetstagargruppens majoritet förbehöll sig härvid rätlen att återkomma lill frågan om instrumentets form under andraårsbe-handlingen.

Motsättningarna i konferensutskottet under andraårsbehandlingen av ämnet år 1984 kvarstod. Voteringen i utskoltel gav emellertid en klar majoritet för rekommendationslinjen.

Efter avslutat ulskotlsarbete antog internationella arbetskonferensen i juni 1984 en rekommendation (nr 169) om sysselsättningspolitik. Rekommendationen antogs med 374 röster för, en emot och 34 nedlagda. De svenska regerings- och arbetstagarombuden röstade för ett antagande av rekommendationen, medan det svenska arbetsgivarombudet lade ned sin röst.

Yttrande över rekommendationen har avgetts av ILO-kommittén som i sin lur inhämta' yttranden från styrelsen för internationell utveckling, arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk, statens industriverk. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.

Den engelska texten till rekommendationen och en svensk översättning bör fogas som bilaga till regeringsprolokollet i detta ärende.

2.2 Rekommendationens huvudsakliga innehåll

1984 års rekommendation syftar till alt komplettera 1964 års konvention (nr 122) och rekommendation (nr 122) om sysselsättningspolitik. Den nya rekommendationen innehåller riktlinjer för hur medlemsstaterna genom olika åtgärder skall driva en arbetsmarknadspolitik som syftar till alt främja en full, produktiv och fritt vald sysselsättning. 1984 års rekommendation har - i likhel med 1964 års instrument - ett avsnitt innehållande allmänna principer för sysselsättningspolitiken, där parternas medverkan vid utformningen av politiken betonas.

I rekommendationen framhålls vidare att medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik bör utgöra en integrerad del av den ekonomiska och sociala politiken. Arbetsmarknadspolitiken bör bedrivas utan inslag av diskriminering. Alla arbetstagare bör garanteras lika möjligheter och likabehandling på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna uppmanas att genom lagstiftning och praxis skapa förutsättningar för avtalsreglering av frågor som rör anställningstrygghet, arbetstidsförkortning, rationalisering och omstrukturering samt vad avser information i ekonomiska frågor och anställningsfrågor.

Skr. 1984/85:201 5

Riktlinjer för sysselsältningsfrämjande åtgärder för ungdomar, handikappade och särskilt utsatta grupper finns inskrivna i ett särskilt avsniu i 1984 års rekommendation. Där föreslås åtgärder för yrkesutbildning och för all underlätta ungdomars övergång från skola fill arbetsliv och insatser för att hjälpa ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Offentliga och privata institutioner och företag uppmuntras anställa och utbilda ungdomar. Även speciella ålgärdsprogram för att sysselsätta ungdomar på frivillig grund för att utföra samhällsprojekt omnämns.

Särskilda åtgärder anges för den informella sektorn, regionalpolitiken, offentliga investeringsprogram och offentligt arbete, små företag, internationellt ekonomiskt samarbete och sysselsättning saml migrerande arbetstagare. En samordning mellan sysselsättnings- och befolkningspolitik rekommenderas. I jämförelse med 1964 års instrument ges i 1984 års rekommendation relativt stort utrymme åt frågor som rör införande och utnyttjande av ny teknologi. Medlemsstaterna uppmanas främja forskning om återverkningarna av nya teknologier på sysselsättningen, utbildningen, arbetsinnehållet och yrkeskunskaperna.

Rekommendationen innehåller även hänvisningar till vissa andra internationella instrument av vilka flertalet vunnit svensk anslutning. Del gäller bl. a. 1966 års FN-konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (SÖ 1971:41), 1979 års FN-konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (SÖ 1980:8), 1981 års ILO-konvenlion (nr 156) om arbetstagare med familjeansvar (ratificerad av Sverige den 11 augusti 1982) och 1975 års ILO-konvenlion (nr 141) om organisationer av arbetande på landsbygden (ratificerad av Sverige den 19juni 1976).

2.3 Föredraganden

Min bedömning: ILO-rekommendalionen nr 169 påkallar ingen åtgärd från statsmakternas sida.

ILO-kommitténs/öw/ög: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är eniga i sin bedömning att svensk lagstiftning och praxis väl stämmer överens med de i rekommendationen intagna riktlinjerna.

Skälen för min bedömning: Rekommendation nr 169 överenstämmer i allt väsentligt med de mål och riktlinjer som fastlagts för den svenska arbetsmarknadspolitiken bl. a. genom lagstiftning och avlal. Av grundläggande betydelse i detta sammanhang är punkt 5 i rekommendationen där del klart framgår att medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik bör utformas och ti Riksdagen 1984185. I saml. Nr 201

Skr. 1984/85:201 <

genomföras i samriid med arbetsmarknadens parter.

För egen del finner jag att den svenska lagstiftningen och gällande förordningar motsvarar högt ställda krav pä instrumeniels tillämpning. Jag vill särskilt niimna lagen (1974: 13) om vissa ansliillningsframjandc åtgärder, lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, arbeismiljölagcn (1977: 1160). lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan man och kvinnor i arbetslivet, lagen (1982:80) om anställningsskydd, arbetstidslagen (1982: 673). lagen (1983: 1070) om ungdomslag samt arbclsmarknadskiingö-relsen (1966:368) och förordningen (1981:541) om bidrag lill arhelsmark-nadsutbildning i företag m. m. 1 övrigt ber jag att fä hiinvisa fill \ ad j;ig tidigare har anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning under 1985 Sfi (prop. 1984/85: l.SObil. 2).

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tilllalle a\ge \ttrandc över vad jag anfört om ILO:s rekommendation (nr 169) om s\sselsäti-ningspoliiik.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens ö\er\ägandcn och beslutar att lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande i det hanseende som anges i föredragandens hemställan.

Skr. 1984/85:201

169) Concerning

Recommendation (No. Employment Policy

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened al Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having mel in its Sevenlieth Session on 6 June 1984, and

Noling the existing inlernational standards contained in the Employment Policy Convention and Recommendation, 1964, as well as in other internaiional labour instruments relating to certain categories of workers, in particular the Workers with Family Responsibilities Convention and Recommendation, 1981, the OIder Workers Recommendation, 1980, the Migration for Employment Convention and Recommendation (Revised), 1949, the Migrant Workers (Supplementary Provisions) Convenfion, 1975, and the Migrant Workers Recommendation, 1975,

Recalling the responsibility of the International Labour Organisation, resulling from the Declaration of Philadelphia, lo examine and consider the bearing of economic and financial policies upon employment policy in the lighl of the fundamental objeclive that "all human beings, irtespeclive of race, creed or sex, have the right lo pursue bolh their material wellbeing and their spiritual development in conditions of freedom and dig-nity, of economic securily and equal opportu-nity",

Recalling that the International Covenanl on Economic, Social and Cultural Rights, adopted by the United Nations General As-sembly in 1966, provides for the recognilion of inter alia "the right to work, which in-cludes the right of everyone to the opportuni-ty lo gain his living by work which he freely chooses or accepts", and for the taking of appropriate sleps lo achieve progressively the full realisation of, and to safeguard, this right,

Recalling also the provisions of the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women, adopted by the United Nations General Assembly in 1979,

Recognising, in the lighl of increasing in-lerdependence within the worid economy

7 Bilaga

Översättning

lLO:s rekommendation (nr. 169) om sysselsättningspolitik

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som har sammankallals lill Geneve av styrelsen för internationella arbelsbyrån och samlats där den 6 juni 1984 till sill sjuttionde möte,

uppmärksammar gällande internationella normer i såväl 1964 års konvention och rekommendation om sysselsättningspolitik som i andra ILO-inslrumenl angående vissa kategorier av arbetstagare, särskilt 1981 års konvention och rekommendation om arbetstagare med familjeansvar, 1980 års rekommendation om äldre arbetstagare, 1949 års konvention och rekommendation (reviderad) om migrerande arbetare, 1975 års konvention (tilläggsbestämmelser) om migrerande arbetstagare samt 1975 års rekommendation om migrerande arbetstagare,

hänvisar till internationella arbetsorganisationens skyldighet enligt Philadelphiadeklara-tionen alt pröva och överväga den ekonomiska och finansiella politikens inverkan på sysselsättningspolitiken i förhållande lill huvudmålet all "alla människor, oavsett ras, religion eller kön, äga räll att i frihet, ekonomisk trygghet och under lika förutsättningar arbeta i del materiella välståndets och den kulturella utvecklingens tjänst".

erinrar om all den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs av Förenta nafioner-nas generalförsamling år 1966, innehåller bestämmelser angående erkännande av bl. a. "rätten till arbete, vari inbegrips rätten för envar fill möjlighet alt förtjäna sitt uppehälle genom arbete, som han fritt valt eller antagit", och angående vidtagande av lämpliga åtgärder för att gradvis till fullo förverkliga och trygga denna rätt,

erinrar även om bestämmelserna i den av Förenta nationernas generalförsamling år 1979 antagna konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

erkänner att det mot bakgrund av det växande inbördes beroendet i världsekonomin

Skr. 1984/85:201

and of low economic grouth r,ilcs in icccnl \c;irs. ihc need lo coordinale economic. monciary and social policies al ihc nalional and inlernational levcls. to stri\c lör ihc le-diiclion of disparilies between dcvelopcd and dcvcloping counlries and lör the cslablish-nieni of ihe new inlernational economic order, in order to make ihc fullcsi possible use vtf icsources for development and for the cro-ation of employment opportunities. and thus to combal unemploymenl and undcremploy-ment.

Noling the deterioiation of employment opportunities in mosl industrialised and dcvcloping countries and e.vpressing ihe con-viclion that poverty, unemploymenl and in-equality of opportunity are unacceptable in terms of humanity and social justice, can pro-voke social tension and thus create conditions which can endanger peace and prejudice the exercise of the right to work, which includes free choice of employment, just and favourable conditions of work and protection against unemploymenl,

Considering that the Employment Policy Convention and Recommendation, 1964. should be placed in the wider framework of the Declaration of Principles and Programme of Aciion adopted in 1976 by the Tripartiie Worid Conference on Employment, Income Distribution and Social Progress and the International Division of Labour, and of the resolution concerning follow-up lo the Worid Employment Conference adopted by the Internaiional Labour Conference in 1979,

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard lo employment policy which is the fourth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall lake the form of a Recommendation supplementing the Employment Policy Convention and Recommendation, 1964:

adopts this twenly-sixlh day of June of the year one thousand nine hundred and eighty-four the following Recommendation, which may be ciled as the Employment Policy (Supplementary Provisions) Recommendation, 1984.

och den laga ekonomisk.i lill\ ;l\IUikleii under seiuue ar ;ii' luuKandigi all samordna den ckoiu>miska. nionclaia och sociaki politiken pa n.uionell och intcinalioiiell niv;i. all cllcr-siiava en minskning av skillnaderna mellan iiUccklade länder och ulvecklingsliindcr och ;ill arbeta för uppriiliaiulei av den nya ekonomiska \äildsordniiigcn lör all pä basia möjliga salt använda resurser lör utveckling och lör skapande av arbelsiillfällen och därigenom bckiimpa arbetslöshet och undcrsys-sclsallning.

konstaterar en försiimring av s>ssels;itl-ningsniojligheterna i de flesta industri- och utvecklingsländer och uilryckci övertygelsen att fiitiigdom. arbetslöshet och olika möjligheter ej kan accepteras frän humanitär och social rättvisesynpunkt och kan framkalla sociala spänningar och sålunda skapa förhållanden som kan sälla freden i fara och menligt påverka utövandet av rätten till arbete, vari inbegrips fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsvillkor samt skydd mot arbetslöshet.

anser att 1964 års konvention och rekommendation om sysselsiittningspolilik bör sättas in i eu vidare sammanhang inom ramen för såväl den principdeklaration och det handlingsprogram som antogs är 1976 av den trepartiska världskonferensen om s\ssel-sättning, inkomstfördelning och socialt framåtskridande samt internationell arbetsfördelning som för den av internationella arbetskonferensen år 1979 antagna resolutionen angående uppföljning av världssysselsätlnings-konferensen,

har beslutat alt anta vissa förslag angående sysselsättningspolitiken, en fråga som utgör den fjärde punkten på mötets dagordning.

har täslsiällt att dessa förslag skall ta formen av en rekommendation som skall vara ett tillägg lill 1964 års konvention och rekommendation om sysselsättningspolitik, och

antar den 26 juni 1984 följande rekommendation, som kan kallas 1984 års rekonmienda-lion om sysselsättningspolitik (tilläggsbestämmelser).

Skr. 1984/85:201

I. (leni-ral Principles of F.niployinciil Tolicx

1, The piomolion iif full. pioducli\e aiul frceU choscii enipkn nienl provided lör In ihc f!mploymeni Polic\ Convention and Rccom-mcndalion. 1964. should be icgardcd as llie means of achie\ing in praclice Ihc rcalisalion of Ihc right lo work,

2, Full lecounition by Members of ihe right lo uork should be linked \k ilh the implenicn-laiiiin of eci>nomic and social policies. ihc piirposc of which is ihc promolii>n of full. pioduciivc and fiecly chosen employment.

3, Ihe promotion of full. produclive and freely chosen employment should he ihe pri-ority in. and an integral part of. economic and social policies of Members and. where appropriate. their plans for the satisläctiim of Ihe basic needs of Ihe population.

4, Members should give special allention lo Ihc mosl efficient means of increasing employment and production and draw up policies and, if appropriate, programmes designed to läcilit;itc (hc increased production and fiiir distribution of essential goods and services and the fiiir distribution of income throiighoul Ihe coiinlry. with a view to satis-fying the basic needs of the population in accordance wiih the Declaration of Principles and Programme of Aciion of the World Employment Conference.

5, In accordance wiih nalional praclice. ihc policies. plans and programmes referred to in Paragraphs 3 and 4 of this Recommendation should be diawn up and implementcd in con-stiltalion and co-operation with the organisations of cmployers and workers and other organisations representative of the persons concerned. particularly those in the rural scc-lor covered hy the Rural Workers" Organisations Convention and Rccommcntlalion. 1975.

6, F.C(moniic and financial policies. al bolh ihe nalional and inlernational levels. should icflecl Ihc prii>ril\' lo be attached to the goals referred lo in Paragraphs 3 and 4 of this Rc-commendaljon.

7, 1 he policies. plans anil programmes re
ferred lo in Paragraphs 3 and 4 of this Recom
mendation should aim al eliminaling any ilis-
criminalion and ensuring lör all workers
equal oppoiiiinil\ anil Ucalmenl in lespecl of

I. AlliiKinn:) principer fiir syssi-lsiitlningspoh-likiMi

1. l-iänijande av full. prodiikliv och fiill vald s\ sselsaltning som föreskrivs i I9(i4 ;lis konvention och rekommendation om syssel-sällningspolilik bör betraktas som medlet alt i praktiken uppnå förverkligandet av rätten till arbele.

2. Fullt erkännande från medlemssialerna av riitlen till arbete bör knytas lill geni>nilÖ-randet av en ekonomisk och social politik som syfi;ir till att friimja full. produktiv och fritt vald syssclsiittning.

3. Främjande av full, produktiv och fritt vald sysselsättning bör ges prioritet i medlemsstaternas ekonomiska och sociala politik och. dä så är liimpligt, i deras planer lör lill-godosccndc av befolkningens grundliiggande behov och bör utgöra en integrerad del av denna politik och dessa planer.

4. Medlemsstaterna bör ägna särskild iipp-miirksamhel åt de metoder som mest cffck-livl ökar sysselsiittning och produktion och utarbeta riktlinjer och. om så iir liimpligt, program avsedda att underlätta en ökad produktion och en rättvis fördelning av nödvändiga varor och tjiinster samt en rättvis inkomstfördelning i hela landet i syfte att tillgodose befolkningens grundläggande behov i enlighet med principdeklarationen och handlingsprogrammet från världssysselsättningskonferen-sen.

5. De riktlinjer, planer och program som avses i punkterna 3 och 4 i denna rekommendation bör utarbetas och genomföras i över-enssiiimmclse med nationell praxis och i samråd och samarbete med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och andra organisationer som representerar berörda personer, särskilt de på landsbygden, som omfiittas av 1975 års konvention och rekommendation angående organisationer av arbetande på landsbygden,

6. Den ekonomiska och finansiella politiken bör pä både nationell och internationell nivå återspegla den stora vikt som bör fiistas vid de mål som avses i punkterna 3 och 4 i denna rekommendation,

7. De riktlinjer, planer och program som avses i punkterna 3 och 4 i denna rekommendation bör syfta till att avskaffa varje slag av diskriminering och till alt lillf()rs;ikra alla ai-helsiagare lika möjligheler och lika behand-

Skr. 1984/85:201

access to employment, conditions of employment, wages and income, vocational guid-ance and training and career development.

8. Members should lake measures lo combat effectively illegal employment, that is employment which does not comply with the requirements of national laws, regulations and praclice.

9. Members should lake measures to en-able the progressive transfer of workers from the informal sector, where il exists, lo the formål sector to lake place.

10. Members should adopt policies and
lake measures which, while taking account of
national law and praclice, should -

(a) facilitate adjuslment to slructural
change al the global, sectoral and enterprise
levels and the reemployment of workers who
have losl their jobs as a result of slructural
and lechnological changes; and

(b) safeguard the employment or facilitate
the reemployment of workers affected in the
case of sale, transfer, closure or relocalion of
a company, establishment or equipment.

11. In accordance with national law and
praclice, the methods of giving effect lo em
ployment policies mighl include negotialing
colleclive agreemenls on questions having a
bearing on employment such as -

(a) the promotion and safeguarding of employment;

(b) the economic and social consequences of restrucluring and rationalisation of branches of economic activity and undertak-ings;

(d) the protection of particular groups; and

(e) information on economic, financial and
employment issues.

12. Members should, after consultation
with the organisations of employers and
workers, take effective measures to encour-
age mullinalional enterprises lo undertake
and promote in particular the employment
policies set forth in the Tripartiie Declaration
of Principles concerning Mullinalional Enter
prises and Social Policy, 1977, and lo ensure
that negative effects of the investments of

ling vad gäller tillträde till anställning, anställningsvillkor, löner och inkomster, arbetsväg-ledning och yrkesutbildning samt karriärutveckling.

8. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för alt effektivt bekämpa olaglig anställning, dvs. anställning som inte följer kraven i nationella lagar, bestämmelser och praxis.

9. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att möjliggöra en gradvis överföring av arbetstagare från den informella sektorn, där den förekommer, till den formella sektorn.

10. Medlemsstaterna bör under hänsynsla
gande lill nationell lagstiftning och praxis
anta handlingsprogram och vidta åtgärder
som bör

(a) underlätta anpassning till strukturella förändringar på global, sektors- och förelagsnivå saml återanslällningav arbetstagare som har förlorat sina arbeten till följd av strukturella och teknologiska förändringar; och

(b) trygga anställning eller underlätta åter-anställning av arbetstagare som berörs vid försäljning, överlåtelse, nedläggning eller omlokalisering av företag, anläggning eller utrustning.

11. I enlighet med nationell lagstiftning och
praxis kan de metoder som används för all
genomföra sysselsättningspolitiken innefatta
förhandlingar om kollektivavtal i frågor som
påverkar sysselsättningen l.ex.

(a) främjande och tryggande av sysselsättningen;

(b) de ekonomiska och sociala följderna på grund av omstrukturering och rationalisering av olika sektorer inom näringslivet och av företagen;

(d) skydd för särskilda grupper; och

(e) information i ekonomiska och finan
siella frågor samt i frågor rörande sysselsätt
ningen.

12. Medlemsstaterna bör efter samråd med
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna
vidta effektiva åtgärder för alt uppmuntra
multinationella företag att i synnerhet genom
föra och främja det sysselsättningspolitiska
handlingsprogram som lades fram i 1977 års
Irepartiska deklaration om riktlinjer rörande
multinationella företag och arbetsmarknaden
och säkerställa att negativa effekier för sys-

Skr. 1984/85:201

mullinalional enterprises on empUn nienl are avoided and ihal posiiive efiecls are encour-agcd,

13, In vievof increasing inlcrdependcncc within Ihc worid ccononu'. Members should. in addition lo ihe measures taken at the national level. sirenglhen inlernational co-opcr-alion in order to ensure the siicccss of the fighl against unemploymenl.

selsättningen lill följd av de mullinalionella lördagens inveslering;ir undviks och all positiva cIVcklcr uppmuntras.

13, Med tanke pä del växande inbtirtles bcrocnilcl inom viirldsekonomin bör medlemssialerna. utöver de ålgiirder som vidtas pä nationell nivå. stärka det internationella samarbeid i syfte att siikcrstälhi en framgångsrik kamp mot arbetslösheten.

II. Population Policy

14. (1) While ensuring that sufficient employment opportunities exist. development and employment policies might. where appropriate and in accordance with nalional law and praclice, include population policies and programmes designed to ensure promotion of family wclfiirc and family planning through programmes of inlörmalion and voliiniary education on population issues.

(2) Members. particularly dcvcloping countries, in collaboration with bolh national and inlernational non-govcrnmenlal organisations might -

(a) pay particular attention in their population policies and programmes lo educating actual and potential parents on the benefits of family planning;

(b) in rural areas, increase the number of health facilities and commimity ccntres ofler-ing fiimily planning services and Ihe number of irained personnel to provide these services; and

(c) in urban areas, pay particular allention to Ihc iirgeni need lo dcvelop appropriate infraslructurcs and improve living conditions, especially in slum areas.

II. Befolkningspolitik

14,(1) Vid säkerställandet av ett tillräckligt antal arbetstillfiillen kan handlingsprogrammen för utveckling och sysselsiittning, dä sä iir liimpligt och i överensstiimmelse med nationell lagstiftning och praxis, omfatta befolk-ningspoliliska åtgärder och program avsedda att främja familjens välfiird s;imt familjeplanering genom informationsprogram och frivillig utbildning i befolkningsfrågor.

(2) Medlemsstaterna, särskilt utvecklings-kinderna, kan i samarbete med både nationella och internationella icke-statliga organisationer

(a) iigna särskild uppmiirksamhel i sina befolkningspolitiska riktlinjer och program åt att undervisa dagens och morgondagens för-iildrar om fördelarna med familjeplanering;

(b) på landsbygden öka antalet hälsovårdsanläggningar och rådgivningscentraler som erbjuder hjälp i fiimiljeplaneringsfrågor samt miingden utbildad personal för denna service; och

(c) i siiiderna ägna särskild uppmiirksamhet åt det trängande behovet av att utveckla liimpliga infrastrukturer och att förbättra levnadsförhållandena, speciellt i slumområden.

III. Employment of Youth and Disadvantaged (Iroups and Persons

15. In the conlcxt of an overall employment policy, Members should adopt measures to respond to Ihc needs ofall categories of persons frequently having difficulties in finding lasting employment. such as certain women. certain young workers. disabled persons, older workers, ihe hmg-lcrm iinem-ployed and migrant workers hiwfiilly within their territory. These measures should be consistent w iih the provisions of internaiional labour Conventions and Recommendalions

III. Anställning av ungdomar och grupper och personer med handikapp

15. Inom ramen för en allmän sysselsiittningspolilik bör medlemsstaterna vidta åtgärder som svarar mot behoven hos alla kategorier av personer som ofta har svårigheter att finna varaktig sysselsättning, l.ex. vissa kvinnor, vissa unga arbetstagare, handikappade, iildre arbetstagare, långtidsarbetslösa och migrerande arbetstagare, som lagligen vistas inom deras territorium. Dessa åtgiirder skall vara i enlighet med besliimmelserna i ILO-konvcntioncr och -rekommendationer

Skr. 1984/85:201

relating to the employment of these groups and with Ihe conditions of employment established under nalional law and praclice.

16. While taking account of national condi
tions and in accordance with national law and
praclice, ihe measures referred to in Para
graph 15 of this Recommendation might in
clude, inter alia

(a) general education accessible lo all and vocational guidance and training programmes lo assist Ihese persons lo find work and to improve their employment opportunities and their income;

(b) the crealion of a training syslem linked with bolh the educational system and the worid of work;

(c) counselling and employment services lo assist individuals to enter the labour märket and to help them to find employment which corresponds lo their skills and aplitudes;

d) programmes which create gainful employment in specific regions, areas or sectors;

(e) programmes of adjustment lo slructural
change;

(f) measures of continuing training and re-
Iraining;

(g) measures of vocational rehabilitalion;

(h) assistance for volunlary mobility; and (i) programmes for the promotion of self-employmenl and workers" co-operatives.

17. (1) Other special measures should be
laken for young people. In particular

(a) public and private institutions and un-derlakings should be encouraged to engage and to train young people by means appropriate to national conditions and praclice;

(b) allhough priority should be given to integrating young persons into regular employment, special programmes mighl be set up with a view to employing young people on a volunlary basis for the execution of com-munity projecls, in particular local projects having a social character, bearing in mind the provisions of the Special Youth Schemes Recommendation, 1970;

(c) special programmes should be sel up in which training and work alternale so as to assist young people in finding their first job;

(d) training opportunities should be adapt-

angående anställning av dessa grupper och i enlighet med de anställningsvillkor som fastställts genom nationell lagstiftning och praxis.

16. Med beaktande av nationella förhållan
den och i överensstämmelse med nationell
lagstiftning och praxis kan de åtgärder som
avses i punkt 15 i denna rekommendation
bl. a. omfatta

(a) allmän utbildning tillgänglig för alla och
arbelsväglednings- och yrkesutbildningspro
gram för att hjälpa dessa personer all finna
arbete och för alt förbättra deras sysselsätt
ningsmöjligheter samt deras inkomster;

(b) skapande av ett system för yrkesutbildning som både knyts lill skolsystemet och arbetslivet;

(c) arbelsväglednings- och platsförmed-lingstjänsler för alt bistå de enskilda individerna att komma in på arbetsmarknaden och för att hjälpa dem att finna ett arbete som motsvarar deras färdigheter och lämplighet;

(d) program som skapar inkomstbringande
sysselsättning inom vissa regioner, områden
eller sektorer;

(e) program för anpassning till strukturella
förändringar;

(f) åtgärder för återkommande utbildning
och omskolning;

(g) åtgärder för yrkesinriktad rehabilite
ring;

(h) stöd lill frivillig rörlighet; samt (i) program för främjande av egen verksamhet och arbetslagarkooperativ.

17. (1) Andra särskilda åtgärder bör vidtas
för ungdomar. 1 synnerhet

(a) bör offentliga och privata institutioner och företag uppmuntras att anställa och utbilda ungdomar på sätt som är förenligt med nationella förhållanden och nationell praxis;

(b) kan, även om prioritet bör ges till integrering av ungdomar i reguljärt arbete, speciella program införas i syfte att sysselsätta ungdomar på frivillig basis för att utföra samhällsprojekt, särskilt lokala projekt av social karaktär, med beaktande av bestämmelserna i 1970 års rekommendation om särskilda program för ungdom;

(c) bör särskilda program införas, där utbildning och arbele varvas, för all hjälpa ungdomar att finna siu första arbete;

(d) bör iilbiklningsniöjlighder anpassas ijll

Skr. 1984/85: 201

ed to technical and economic development and the quality of training should be im-proved;

(e) measures should be taken to ease the transilion from schooi to work and lo promote opportunities for employment on com-pletion of training;

(O research on employment prospects should be promoled as a basis for a ralional vocational training policy; and

(g) the safety and health of young workers should be protecled.

(2) The measures referred to in subpara-graph (1) of this Paragraph should be careful-ly monitored lo ensure that they result in beneficial effects on young people"s employment.

3) These measures should be consistent with the provisions of internaiional labour Conventions and Recommendalions relating to the employment of young persons and with the conditions of employment established under national law and practice.

18. Incenlives appropriate to nalional conditions and praclice might be provided in order to facilitate the implementation of the measures referted to in Paragraphs 15 lo 17 of this Recommendation.

19. In accordance with nalional law and praclice, full and limely consullations should be held on the formulation, application and monitoring of the measures and programmes referred lo in Paragraphs 15 lo 18 of this Recommendation between the competent authorities and the organisations of employers and workers and other organisations concerned.

den tekniska och ekonomiska utvecklingen och utbildningens kvalitet förbättras;

(e) bör åtgärder vidtas för att underlätta övergången från skola lill arbetsliv och för att främja möjligheterna lill sysselsättning vid avslutad utbildning;

(O bör forskning beträffande sysselsättningsmöjligheterna i framtiden främjas som grundval för en rationell yrkesutbildningspolitik; och

(g) unga arbetstagares säkerhet och hälsa bör skyddas.

(2) De åtgärder som avses under (1) i denna punkt bör omsorgsfullt övervakas för att säkerställa all de medför gynnsamma effekter för ungdomars sysselsättning.

(3) Dessa åtgärder skall vara förenliga med bestämmelserna i ILO-konventioner och -rekommendationer angående ungdomars sysselsättning och med de anställningsvillkor som fastställts i nationell lagstiftning och praxis.

18. Stimulanser anpassade till nationella
förhållanden och praxis kan ges för alt under
lätta genomförandet av de åtgärder som
avses i punkterna 15—17 i denna rekommen
dation.

19. I enlighet med nationell lagstiftning och
praxis skall fullt samråd hällas vid lämplig
tidpunkt mellan berörda myndigheter och ar
betsgivar- och arbetstagarorganisationer
samt andra berörda organisationer angående
utformning, tillämpning och övervakning av
de åtgärder och program som avses i punk
terna 15-18 i denna rekommendation.

IV, Technology Policies

20. One of the major elements of nalional development policy should be lo facilitate the development of technology as a means of increasing produclive potential and achieving the major development objectives of crealion of employment opportunities and the satis-läciion of basic needs. Technology policies should. taking into account the stage of economic development. contribute to the im-pio\nienl of woiking conditions and reduclion o( w oi king lime. and include measures to prc\ enl loss ol jobs.

IV. Teknologiska handlingsprogram

20. Ett av de viktigare inslagen i den nationella utvecklingspolitiken bör vara att underiätta den teknologiska utvecklingen såsom ett medel att öka produktionen och uppnå de primära utvecklingsmålen all skapa arbetstillfällen och tillgodose de grundläggande behoven. De teknologiska handlingsprogrammen bör med beaktande av det ekonomiska utvecklingsstadiet bidra till en förbättring av arbetsförhållandena och lill en förkortning av arbetstiden samt innefatta åtgärder för alt motverka en minskning av antalet arbelsiillfällen.

Skr. 1984/85:201

21. Members should

(a) encourage research on the selection, adoption and development of new technol-ogies and on their effects on the volume and struclure of employment, conditions of employment, training, job contenl and skill requirements; and

(b) encourage research on the technologies mosl appropriate to the specific conditions of countries, by ensuring the involvemenl of in-dependent research institules.

22. Members should endeavour to ensure
by appropriate measures

(a) that the education and training syslems, including schemes for retraining, offer workers sufficient opportunities for adjusting to altered employment requirements resulling from lechnological change;

(b) that particular attention is given to the best possible usf, of existing and future skills; and

(c) that negative effects of lechnological
changes on employment, working and living
conditions and on occupational safety and
health are eliminated to the extent possible,
in particular through the incorporalion of er-
gonomic, safety and health considerations at
the design stage of new technologies.

23. Members should, through all methods
suited lo nalional conditions and praclice,
promote the use of appropriate new technol
ogies and assure or improve liaison and con
sultation between the different units and or
ganisations concerned with these questions
and the representative organisations of em
ployers and workers.

24. The organisations of employers and workers concerned and undertakings should be encouraged to assist in the dissemination of general information on lechnological choices, in the promotion of lechnological linkages beiween large-scale and small-scale undertakings and in the setting up of relevant training programmes.

25. In accordance with national practice, Members should encourage employers" and workers" organisations to enter into colleclive agreemenls al national, sectoral or un-deriaking levels on the social consequences of Ihe introduction of new technologies.

26. Members should. as fiir as possible and

21. Medlemsstaterna bör

(a) främja forskning angående val. antagande och utveckling av nya teknologier samt angående effekterna för sysselsältningsvoly-men och sysselsättningsslrukluren. anställningsförhållanden, utbildning, arbetsinnehåll samt krav på yrkeskunskaper; och

(b) främja forskning angående de teknologier som bäst lämpar sig med hänsyn till kindernas särskilda förhållanden genom att säkerställa medverkan från oberoende forskningsinstitut.

22. Medlemsstaterna bör genom lämpliga
åtgärder söka säkerställa att

(a) utbildningssystemen, däri inbegripet
omskolningsprogrammen, erbjuder arbetsla
garna tillräckliga möjligheter alt anpassa sig
till ändrade anslällningskrav till följd av de
teknologiska förändringarna;

(b) särskild vikt läggs vid att på bästa möjliga sätt utnyttja befintliga och framtida yrkeskunskaper; och

(c) de negativa effekterna för sysselsättningen, arbets- och levnadsförhållanden samt för arbetarskyddet till följd av de teknologiska förändringarna undanröjs så långt som möjligt, i synnerhet genom att särskild hänsyn las till ergonomi, säkerhet och hälsa redan vid utformningen av nya teknologier.

23. Medlemsstaterna bör genom alla metoder som lämpar sig med hänsyn till nationella förhållanden och praxis främja utnyttjandet av lämpliga nya teknologier och siiker-ställa eller förbättra kontakterna och samrådet mellan de olika organ och organisationer som berörs av dessa frågor och de representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

24. Berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och företag bör uppmuntras att hjälpa lill att sprida allmän information om val av teknologi och alt främja teknologiskt samarbete mellan stora och små företag samt att delta vid utformningen av relevanta utbildningsprogram.

25. Medlemsstaterna bör i enlighet med nationell praxis uppmuntra arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna att sluta kollektivavtal på nationell, bransch- eller företagsnivå om de sociala följderna i samband med införandel av nya teknologier.

26. Medlemsstaterna bör så långt som miij-

Skr. 1984/85:201

in accordance with national law and practice, encourage undertakings, when inlroducing into their operations lechnological changes which are liable to have major effects upon workers in the undertaking

(a) to associate workers and/or their repre
sentatives in the planning, introduction and
use of new technologies, that is to inform
them of the opportunities offered by and the
effects of such new technologies and lo con-
sull them in advance with a view to arriving
at agreements;

(b) lo promote a betler organisation of
working time and a betler distribution of em
ployment;

(c) lo prevent and mitigale to the greatest
extent praclicable any adverse effects of the
lechnological changes on workers; and

(d) to promote investments in technology
that would encourage, directly or indireclly,
the crealion of employment and contribute to
a progressive increase in production and the
satisfaction of the basic needs of the popula
tion.

ligt och i enlighet med nationell lagstiftning och praxis uppmuntra företag då de håller på alt införa teknologiska förändringar i sin verksamhet, vilka väsentligt påverkar arbetstagarna i förelaget, att

(a) la med arbetstagare och/eller deras representanter vid planeringen, införandet och utnyttjandet av nya teknologier, dvs, informera dem om de möjligheler som sådana nya teknologier kan erbjuda och om effekterna av sådana nya teknologier samt rådfråga dem i förväg i syfte alt nå överenskommelser;

(b) främja en bättre organisering av arbetstiden och en bättre arbetsfördelning;

(c) i största möjliga utsträckning förhindra och mildra de negativa effekterna för arbetslagarna fill följd av teknologiska förändringar; samt

(d) stimulera investeringar i teknologi, som
direkt eller indirekt uppmuntrar skapandet av
sysselsättning och bidrar lill en gradvis ök
ning av produktionen och till tillgodoseendet
av befolkningens grundläggande behov.

V. Informat Sector

27. (1) National employment policy should
recognise the importance as a provider of
jobs of the informal sector, that is economic
aclivities which are carried on outside the
inslilutionalised economic structures.

(2) Employment promotion programmes should be elaborated and implemented lo encourage family work and independenl work in individual workshops, bolh in urban and rural areas.

28. Members should take measures to promote complementary relalionships between the formål and informal sectors and to provide greater access of undertakings in the informal sector to resources. producl märkets, credit, infrastructure, training facilities, technical experlise and improved technologies.

29. (1) While taking measures to increase employment opportunities and improve conditions of work in the informal sector, Members should seek to faciliate its progressive inlepralion into Ihe nalional economy.

V. Den informella sektorn

27 (1) Den nationella sysselsättningspolitiken bör erkänna den betydelse som den informella sektorn, dvs. ekonomisk verksamhet som bedrivs utanför de institutionaliserade ekonomiska strukturerna, har, då det gäller att tillhandahålla arbetstillfällen.

(2) Sysselsättningsfrämjande program bör utarbetas och genomföras för att uppmuntra familjearbete och självständigt arbele i egna verksläder såväl i städerna som på landsbygden.

28. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för
att främja ett kompletterande förhållande
mellan den formella och informella sektorn
samt ge förelagen i den informella sektorn
bättre tillgång till resurser, varumarknader,
krediter, infrastruktur, utbildningsmöjlig
heter, teknisk expertis saml förbättrade tek
nologier.

29, (1) Medlemsstaterna bör, då de vidtar
åtgärder för att öka sysselsättningsmöjlighe
terna och förbättra arbetsförhållandena i den
informella sektorn, söka underlätta dess
gradvisa integrering i den nationella ekono
min.

Skr. 1984/85:201

(2) Members should take into account that integration of the informal sector into the for-mal sector may reduce its ability to absorb labour and generate income. Nevertheless, they should seek progressively lo extend measures of regulation lo the informal sector.

(2) Medlemsstaterna bör beakta alt en integrering av den informella sektorn i den formella sektorn kan minska den informella sektorns möjligheter all absorbera arbetskraft och generera inkomster. De bör likväl gradvis söka utsträcka regleringsåtgärderna lill den informella sektorn.

VI. Small Undertakings

30. Nalional employment policy should lake account of Ihe importance of small undertakings as providers of jobs, and recognise the conlribulion of local employment crealion initiatives lo the fighl against unemploymenl and to economic growih. These undertakings, which can take diverse forms, such as small Iraditional undertakings, co-operatives and associations, offer employment opportunities, especially for workers who have particular difficulties.

31. After consultation and in co-operation with employers' and workers" organisations, Members should take the necessary measures to promote complementary relalionships between the undertakings referred lo in Paragraph 30 of this Recommendation and other undertakings, to improve working conditions in these undertakings, and to improve their access lo producl markels, credit, technical expertise and advanced technology.

VI. Små företag

30. Den nationella sysselsättningspolitiken bör ta hänsyn till den betydelse som små förelag har då det gäller att tillhandahålla arbetstillfällen och erkänna värdet av de lokala initiativen för skapande av sysselsättning i kampen mot arbetslösheten och för den ekonomiska tillväxten. Dessa företag, som kan ha olika former, l.ex. små traditionella förelag, kooperativ och föreningar, erbjuder arbetstillfällen, i synnerhet för arbetstagare som har särskilda svårigheter.

31. Efter samråd och i samarbete med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att främja ett kompletterande förhållande mellan de företag som avses i punkt 30 i denna rekommendation och andra företag i syfte att förbättra arbetsförhållandena i dessa förelag och underlätta deras lilltriide till varumarknader samt förbiitlra deras tillgång till krediter, teknisk expertis och avancerad teknologi.

VII. Regional Development Policies

32. In accordance with national law and practice, Members should recognise the importance of balanced regional development as a means of miiigating the social and employment problems created by the unequal distribution of natural resources and the inad-equate mobility of the means of production. and of correcting the uneven spread of growth and employment between regions and areas within a country.

33. Measures should be laken, after consultation and in co-operation with the representatives of the populations concerned and in particular with the organisations of employers and workers. v\'ith a view to promol-ing employment in imderdeveloped or back-ward areas, declining industrial and agricul-tur;il areas. fit>ntier zoncs and. in general.

VII. Regional utvecklingspolitik

32. 1 enlighet med nationell lagstiftning och praxis bör medlemsstaterna erkiinna betydelsen av en balanserad regional utveckling som ett medel alt minska de sociala problem och sysselsättningsproblem som uppkommit till följd av den ojämna fördelningen av naturtillgångar och produktionsmedlens bristande rörlighet och rätta till skillnaderna i fråga om tillväxt och sysselsättning mellan olika regioner och områden inom samma land.

33. Åtgärder bör vidtas efter samråd och i samarbete med de berörda befolkningarnas företrädare och i synnerhet med arbelsgivar-och arbetstagarorganisationerna för all främja sysselsiiitningen i outvecklade eller eftersatta områden, i industri- och jordbruksområden som är på tillbakagång, i pränscimra-den samt i allmiinhet i de delar av landet som

Skr. 1984/85:201

paris of the country which have not benefiled salisläclorily from nalional development.

34. Taking account of national conditions and of each Member"s plans and programmes, the measures referred to in Paragraph 33 of this Recommendation mighl include, inter alia

(a) creating and developing growth poles and growih centres with good prospects for generating employment;

(b) developing and intensifying regional potential taking into account the human and natural resources of each region and the need for coherent and balanced regional development;

(c) expanding the number and size of me-dium-sized and small towns in order lo coun-terbalance the growth of large cilies;

(d) improving the availability and distribu
tion of and access to essential services re
quired for meeting basic needs;

(e) encouraging the volunlary mobility of
workers within each region and beiween dif
ferent regions of the country by appropriate
social welfare measures, while making an ef-
fort to promote satisfactory living and work
ing conditions in their areas of origin;

(f) investing in improvements to the region
al infrastructures, services and administra
tive structures, including the allocation of the
necessary slaff and the provision of training
and retraining opportunities; and

(g) promoting the participation of the com-
munity in the definition and implementation
of regional development measures

inte pä ett tillfredsställande sätt dragit fördel av den nationella utvecklingen.

34. Med hänsyn till nationella förhållanden och lill varje medlemsstats planer och program kan de åtgärder som avses i punkt 33 i denna rekommendation bl. a. omfatta

(a) upprättande och utveckling av tillväxt-poler och tillväxtcentra med goda möjligheter all skapa sysselsättning;

(b) utveckling och stärkande av de regionala möjligheterna, varvid hänsyn skall las lill de mänskliga resurserna och naturtillgångarna i varje region och lill behovet av en sammanhängande och balanserad regional utveckling;

(d) förbättrad tillgång till och fördelning av
nödvändiga tjänster för tillgodoseende av de
grundläggande behoven;

(e) uppmuntran med lämpliga sociala åt
gärder av arbetstagarnas frivilliga rörlighet
inom varje region och mellan olika regioner
inom landet medan ansträngningar görs för
att främja tillfredsställande levnads- och ar
betsförhållanden i deras ursprungsområden;

(f) investeringar för att förbättra regionala
infrastrukturer, service samt administrativa
strukturer, däri inbegripet tilldelning av nöd
vändig personal och tillhandahållande av ut
bildnings- och omskolningsmöjligheier; saml

(g) främjande av samhällets medverkan vid
utformning och genomförande av åtgärder för
regional utveckling.

VIII. Public Investment and Special Public Works Programmes

35. Members might implement economical-ly and socially viable public investment and special public works programmes, particularly with a view to creating and mainiaining employment and raising incomes, reducing poverty and betler meeting basic needs in areas of widespread unemploymenl and un-deremploymeni. Such programmes should, where possible and appropriate

(a) pay special attention lo the crealion of employment opportunities for disadvantaged groups;

VIII. Offentliga investeringsprogram samt särskilda program för offentliga arbeten

35. Medlemsstaterna kan genomföra offentliga investeringsprogram och särskilda program för offentliga arbeten, som är sunda från ekonomisk och social synpunkt, i synnerhet för alt skapa och upprätthålla sysselsättning och öka inkomster, minska fattigdom och bättre tillgodose de grundläggande behoven i områden med utbredd arbetslöshet och undersysselsäitning. Sådana program bör. då så är möjligt och lämpligt:

(a) ägna särskild uppmärksamhet åt att skapa sysselsättningsmöjligheter för eftersatta grupper;

Skr. 1984/85:201

(b) include rural and urban infrastructure projects as well as the construction of facilities for basic-needs satisfaction in rural, urban and suburban areas, and increased produclive investments in sectors such as energy and telecommunications;

(d) be designed and implemented within
the framework of development plans where
they exist and in consultation with the organi
sations of employers and workers concerned;

(e) identify Ihe persons whom the pro
grammes are to benefit, determine the avail
able manpower and define the crileria for
project selection;

(O ensure that workers are recruiled on a volunlary basis;

(g) ensure that manpower is not diverted from other produclive aclivities;

(h) provide conditions of employment consistent with nalional law and practice, and in particular with legal provisions governing access to employment, hours of work, remu-neraiion, holidays with pay, occupational safety and health and compensation for employment injuries; and

(i) facilitate the vocational training of workers engaged in such programmes as well as the retraining of those who, because of slructural changes in production and employment, have to change their jobs.

(b) omfatta såväl infrasirukturprojekt på landsbygden och i städerna som byggandet av anordningar för alt tillfredsställa basbehoven på landsbygden, i städerna och i förortsområden samt ökade produktiva investeringar inom l.ex. energisektorn och telekommunikationssektorn;

(d) utformas och genomföras inom ramen
för utvecklingsplanerna, där sådana förekom
mer, och i samråd med berörda arbelsgivar-
och arbetstagarorganisationer;

(e) ange de personer som programmen är
avsedda för, fastställa den tillgängliga ar
betskraften och bestämma kriterierna för val
av projekt;

(f) säkerställa att arbetstagare rekryteras
på frivillig väg;

(g) säkerställa att arbetskraft inte las från
annan produktiv verksamhet;

(h) erbjuda anställningsvillkor förenliga med nationell lagstiftning och praxis, och i synnerhet med de lagbestämmelser som reglerar tillträde lill anställning, arbetstid, löner, betald semester, arbetarskydd och ersättning vid yrkesskada; samt

(i) underlätta yrkesutbildning av arbetstagare som omfattas av sådana program saml omskolning av dem som måste byta arbete på grund av strukturella förändringar i produktionen och sysselsättningen.

IX. International Economic Co-operation and Employment

36. Members should promote the expansion of inlernational trade in order lo help one another to altain employment growth. To this end, they should co-operate in inlernational bodies which are engaged in facililaling susiainable and mutually beneficial increases in inlernational trade, technical assistance and investment.

37. Bearing in mind their responsibilities in relation lo other competent inlernational bodies Members should, with a view to ensuring the effectiveness of employment policies, adopt the following objectives

(a) to promote the growih of production and worid trade in conditions of economic

IX. Internationellt ekonomiskt samarbete och sysselsättning

36. Medlemsstaterna bör främja en ökning av den internationella handeln för all hjälpa varandra aU uppnå sysselsättningslillväxt. För delta ändamål bör de samarbeta i internationella organ som verkar för all underlätta en varaktig och ömsesidigt fördelaktig ökning av internationell handel, tekniskt bistånd samt investeringar.

37.1 syfte all säkerställa en effektiv sysselsättningspolitik bör medlemsstaterna, med beaktande av sina skyldigheter inom andra internationella organ, uppställa följande mål:

(a) främja produktionstillväxt och en ökning av världshandeln under ekonomiskt sta-

Skr. 1984/85: 201

siabiliiy and growing employment, within the coniexl of inlernational co-operation for development and on the basis of equality of rights and mutual advanlage;

(b) to recognise that the interdependence between States, resulling from the increasing integration of the worid economy, should help to create a climate in which States can, wherever appropriate, define joint policies designed to promote a fair distribution of the social costs and benefils of slructural adjuslment as well as a fairer inlernational distribution of income and wealth, in such a way as to enable developing countries to absorb the increase in their labour force, and the devel-oped countries to raise Iheir levels of employment and reduce the adjustment cost for the workers concerned;

(c) to co-ordinaie national policies concerning trade and slructural change and adjustment so as to make possible a greater participation of developing countries in worid industrial production within an open and fair worid trading system, to stabilise commodity prices at remuneraiive levels which are acceptable to bolh producers and consumers, and to encourage investment in the production and processing of commodiiies in developing counlries;

(d) to encourage the peaceful resolution of
disputes among nations and negotiated arms
reduclion agreements which will achieve se
curity lör all nations, as well as the progres
sive transfer of expendilure on armaments
and the reconversion of the armaments in
dustry to the production of essential goods
and services, especially those which satisfy
the basic needs of the population and the
needs of developing counlries;

(e) lo seek agreement on concerted aciion
at the inlernational level with a view to im
proving the inlernuiional economic system,
especially in the financial sphere, so as to
promote employment in developed as well as
developing countries;

(O to increase mutual economic and technical co-operation, especially between countries at different levels of economic development and with different social and economic systems, through exchange of experience and

bila förhållanden och ökande sysselsättning inom ramen för internationellt utvecklingssamarbete och pä grundval av likställdhet och ömsesidig fördel;

(b) erkänna att det ömsesidiga beroendet mellan stater lill följd av den ökande integrationen i väridsekonomin bör bidra till att skapa ett klimat i vilket stater, där så är lämpligt, kan fastställa en gemensam politik som syftar till att främja en rättvis fördelning av de sociala kostnaderna och fördelarna i samband med strukturell anpassning saml en mera rättvis internationell fördelning av inkomster och välstånd på sådant sätt som gör del möjligt för utvecklingsländerna att absorbera ökningen av deras arbetskraft och för de utvecklade länderna att öka sysselsättnings-nivån och minska anpassningskostnaderna för berörda arbetstagare;

(c) samordna den nationella politiken i fråga om handel saml strukturomvandling och strukturanpassning för att göra det möjligt för utvecklingsländerna alt i större utsträckning delta i väridens produktion av industrivaror i ett öppet och rättvist väridshan-delssystem, stabilisera råvarupriserna på lönsamma nivåer, som är godtagbara för såväl producenter som konsumenter, samt uppmuntra investeringar i produktion och bearbetning av råvaror i utvecklingsländerna;

(d) uppmuntra en fredlig lösning av tvister
mellan nationer och förhandlingar om över
enskommelser rörande vapenbegränsning,
vilket kommer att bidra lill säkerhet för alla
nationer, saml en gradvis överföring av
rustningsulgifterna och omställning av rust
ningsindustrin mot produktion av nödvändiga
varor och tjänster, särskilt sådana som syftar
till att tillgodose befolkningens grundläg
gande behov och behoven i utvecklingslän
derna;

(e) söka uppnå överenskommelse om ge
mensamt handlande på internationell nivå i
syfte att förbättra det internationella ekono
miska systemet, särskilt på det finansiella
området, för att på så säu främja sysselsätt
ningen i såväl utvecklade länder som i ut
vecklingsländer;

(f) öka det ömsesidiga ekonomiska och tek
niska samarbetet, särskilt mellan länder som
befinner sig på olika nivåer av ekonomisk
utveckling och med olika sociala och ekono
miska system, genom utbyte av erfarenheter

Skr. 1984/85:201

the development of complementary capaci-lies, particulariy in the fields of employment and human resources and the choice, development and transfer of technology in accordance with mutually accepted law and praclice concerning private property rights;

(g) to create conditions for suslained, non-inflationary growth of the worid economy, and for the establishment of an improved inlernational monetary syslem which would lead to the establishment of the new inlernational economic order; and

(h) to ensure greater slability in exchange råtes, a reduclion of the debi burden of developing countries, the provision of long-lerm, low-cost financial assistance to developing countries and the adoption of adjustment policies which promote employment and the satisfaction of basic needs.

38. Members should

(a) promote the transfer of technologies with a view lo enabling developing countries lo adopt, on fair and reasonable commercial terms, those which are most appropriate for the promotion of employment and the satisfaction of basic needs; and

(b) take appropriate measures for the crealion and maintenance of employment and for the provision of training and retraining opportunities. Such measures might include the establishment of nalional, regional or internaiional readjuslment funds for the purpose of assisling in the posiiive adjustment of Industries and workers affected by changes in the worid economy.

och utveckling av kompletterande kapacitet, i synnerhet inom områdena sysselsättning och mänskliga resurser, samt i fråga om val, utveckling och överföring av teknologi i enlighet med ömsesidigt godtagna lagar och praxis rörande den privata äganderätten;

(g) skapa förutsättningar för en varaktig, icke-inflationsdrivande tillväxt i världsekonomin saml för upprättandet av ell förbättrat internationellt monetärt system som skulle leda till införandet av den nya ekonomiska världsordningen; samt

(h) säkerställa en större stabilitet i fråga om växelkurser, en minskning av utvecklingsländernas skuldbörda, långsiktigt finansiellt bistånd till utvecklingsländerna på fördelaktiga villkor saml anlagandel av en anpassningspolitik som främjar sysselsättningen och tillgodoseendet av de grundläggande behoven.

38. Medlemsstaterna bör

(a) främja teknologiöverföring för att göra
del möjligt för utvecklingsländer att på
rättvisa och rimliga kommersiella villkor anta
den teknologi som är mest lämplig för främ
jande av sysselsättning och för tillgodo
seende av de grundläggande behoven; saml

(b) vidta lämpliga åtgärder för all skapa
och upprätthålla sysselsättning och tillhanda
hålla möjligheter till utbildning och omskol
ning. Sådana åtgärder kan innefatta upprät
tandet av nationella, regionala eller interna
tionella anpassningsfonder i syfte att med
verka till en positiv anpassning av närings
grenar och arbetstagare som påverkas av för
ändringar i världsekonomin.

X. International Migration and Employment

39. Members, taking account of inlerna
tional labour Conventions and Recommenda
lions on migrant workers, should, where in
lernational migration lakes place, adopt poli
cies designed

(a) lo create more employment opportunities and heller conditions of work in counlries of emigration so as to reduce the need lo migrate to find employment; and

(b) to ensure that inlernational migration lakes place under conditions designed lo promote full, produclive and freely chosen employment.

40. Members which habitually or repeated-
ly admit significanl numbers of foreign work-

X. Internationell Migration och Sysselsättning

39. Medlemsstater, där internationell mi
gration förekommer, bör med beaktande av
ILO-konventioner och - rekommendationer
om migrerande arbetstagare, anta handlings
program som syftar lill att

(a) skapa fler arbetstillfällen och bättre arbetsvillkor i utvandringsländer i syfte alt minska behovet all migrera för att finna arbete; och

(b) säkerställa all internationell migration äger rum under förhållanden som syftar till all främja full, produktiv och fritt vald sysselsättning.

40. Medlemsstater som ständigt eller vid
upprepade tillfällen tar emot ett betydande

Skr. 1984/85:201

ers uiih a view lo empknnienl should. w hen such woikcis ct)mc fiom dcvcloping counlries. endeavour lo co-operale nioic fully in ihe development of such counlries. by appropriate intensilied capilal movements. the expansion of liailc. the transfer of technical knowledge and assistance in ihe vocational training of local workers. in order lo cslablish an effective allernalive lo migration fiir em-ploymenl and lo assist ihc counlries in qiies-lit>n in improving Iheir economic anil employment siitialion.

41, Members which habiliialh orrepealed-ly expeiience significanl oulllows of ihcir na-lionals lör ihc piiipose of cmploymcnl abioad should. provided ihal such measures are not inconsisieni wiih ihc right of everyone lo leavc any counIr\' including his own. lake measures hy means of legislation. agreemenls \\ilh employers' and wcirkers' organisations, or in any other manner consislenl with national conililions and praclice. to pre-venl malpractices at Ihe siage of recruilment or departure liable to rcsiili in illegal entry lo. or slay or employment in. another country.

42, Developing emigration counlries. in order lo täcilitalc ihe volunlary retiirn of their nationals who possess scarce skills. should

(a) provide the necessary incenlives: and

(b) cnlisl ihc co-opcralion of Ihe counlries employing their nalionals as well as of ihe International Labour Olficc and other inlernational or regional bodies concerned with the matter,

43, Members. bolh countries of employ
ment and countries iif origin. should take ap
propriate measures to

(a) prevent abuse in the recruilment of la
bour for work ahroad;

(b) prevent ihe exploitalion of migrant
workers; and

44, Members. bolh countries of employ
ment and counlries of origin. should. when it
is necessary. taking fully into account exist
ing inlernational labour Conventions and
Recommendalions on migrant wiirkers. con-
cludc bilateral and multilateral agreemenls
covcrinp issues such as right of entry and

anlal inländska arbcislapare i sysselsätl-ningssyfte bor. d;i dessa arbcislapare kommer fiiin utvecklinpsländer. siika samarbeta mera fullsländipl lör iilvecklinp av sådana länder genom en intensifiering av lämpliga kapitalrörelser, ell vidgat handelsutbyte, överföring av tekniskt kunnande samt genom medverkan vid yrkesulbildninp av inhemska arbcislapare för att skapa dl elTeklivi alternativ till mipralion i sysselsällninpssyfte och lör all hjälpa berörda hinder alt förbiittra såväl sin ekonomi som sysselsältninp.

41. Medlcmsslaler som ständipl eller vid upprepade lillfiillen har en betydande ut-flyltning av sina medborpare i sysselsätt-ningssyfle utomlands bör. förutsatt alt sådana älpiirder inte iir ofiirenliga med riittcn för var och en att liimna ett land. diiri inbegripet sill eget, vidta åtgiirder genom lagstiftning, (överenskommelser med arbdsgivar-och arbctstaparorpanisaiioner eller på annat säu som iir förenligt med nationella förhållanden och praxis för all i samband med rekry-tering eller avresa förhindra missbruk som kan leda till illegal inresa eller vistelse eller :insiällning i dt annat land.

42. För att underlätta för medborgare med efiersiikta yrkeskvalifikalioncr all frivilligt äierviinda bor utvecklinpsliindcr med utvandring

(a) ge nödvändiga stimulanser; och

(b) söka samarbeta med såväl de länder
som anställer deras medborgare som med in
iernalionella arbelsbyrån och andra interna
tionella eller regionala organ som sysslar med
denna fråga.

43. Medlemsstaterna, såväl anställnings-
kinder som ursprungsliindcr. hör vidta åt
gärder för alt

(a) förhindra missbruk vid rekrytering av iirbdskrafl förarbete utomlands:

(b) förhindra utnyttjandet av migrerande arbetstagare; och

(c) garantera del fulla ulövandet av föreningsfriheten och organisationsriitlen saml av den kollektiva fiirhandlingsrätten.

44. Medlemssialerna, såväl anslällnings-
liindcr som ursprungsländer bör, då så är
nödvändipl, med fulll beaktande av gällande
ILO-konventioner och -rekommendationer
om migrerande arbetstagare, sluta bilaterala
och multilaterala överenskommelser som be
handlar sädana frågor som riill till inresa och

Skr. 1984/85:201 22

slay, the protection of righls resulling from vistelse, skydd av rättigheter i samband med

employment, the promotion of education and anställning, främjande av utbildningsmöjlig-

iraining opportunities for migrant workers, heter för migrerande arbetstagare, social

social securily, and assistance to workers trygghet samt slöd till arbetstagare och med-

and members of their families wishing to re- lemmar av deras familjer som önskar åler-

turn to their country of origin. vända till sitt ursprungsland.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1985