1979/80:168

Regeringens skrivelse 1979/80:168

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Slir. 1979/80:168

Regeringens skrivelse

1979/80: 168

om riktlinjer för det fortsatta jämställdhetsarbetet;

beslulad den 5 juni 1980.

Regeringen bereder riksdagen lillfälle all la del av vad som har upplagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN ANDERSSON

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen, som bygger på jämslälldhetskommitténs belänkande (SOU 1979: 56) "Steg på väg" redovisas riktlinjerna och organisationsformerna för regeringens fortsatta jämställdhetsarbete med avseende på utbildning, arbetsliv, familjepolitik, boende- och samhällsplanering, hälsa och sociala problem, representation i beslutande församlingar, opinionsbildning samt internationellt samarbele.

De senaste årens reformer på jämställdhetsområdet redovisas översiktligt. Vidare tas upp de prakliska hinder som forlfarande finns inom olika samhällsområden för alt kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Viklen av att män tar ett ökat ansvar för hem och barn saml att arbetslivet anpassas till förvärvsarbetande småbarnsföräldrar framhålls.

I skrivelsen berörs hur en del av dessa praktiska problem skall kunna lösas samt hur jämställdhetsfrågorna kan lyftas fram i bl. a. utbildning och arbetsliv.

1 Regeringens skrivelse 1979/80. 1 saml. Nr 168

Skr. 1979/80:168                                                                     2

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1980-06-05

Närvarande: slatsininistern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullstcn, Bohman, Mundebo, Wikström, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenslam Linder, Johansson, Holm. Andersson. Boo, Winberg, Adelsohn. Danell, Pelri

Föredragande: statsrådet Andersson

Skrivelse om riktlinjer för det fortsatta Jämställdhetsarbetet

1 Inledning

Förenta nationernas (FN) kvinnokonferens i Mexico city år 1975 anlog en världsaklionsplan för att genomföra internationella kvinnoårets mål (redovisad i aktstycken utgivna av ulrikesdeparlementel, ny serie 11:30), 1 denna plan rekommenderas bl, a, varje land alt "fastställa sitt eget nationella handlingsprogram och ange sina egna mål och prioriteringar i anslutning till världsaktionsplanen". Konferensens resultat behandlades under det trettionde mötet med FN;s generalförsamling hösten 1975 som beslutade om etl permanent rapporteringssystem från medlemsländerna till den under FN;s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) lydande kvinnokommissionen. Den första rapporten från Sverige avsåg åren 1975-1978 och avgavs våren 1979 av arbetsmarknadsdepartementet. Den fortsatla rapporteringen skall ske vartannat år. Förberedelser pågår f, n, för 1980 års kvinnokonferens som äger rum i Köpenhamn i juli 1980,

Jämställdhetskommitlén (Ju 1976; 08) började år 1977 arbelet med en svensk handlingsplan. En enkät skickades ut och besvarades av cirka 400 myndigheter, institutioner, organisaiioner, föreningar och företag. Syftet var att fä veta vilka aktiviteter som pågick och/eller planerades fram till och med år 1980. Enkätsvaren har sedan tillsammans med andra undersökningar legal till grund för den beskrivning av vidlagna och planerade ålgärder som ingår i kommitténs förslag till handlingsplan.

Jämställdhetskommittén avlämnade i seplember 1979 betänkandet (SOU 1979; 56) "Steg på väg" med förslag till nationell handlingsplan för jämställdhet. Till protokollet i detta ärende har fogats en sammanfattning av

Skr. 1979/80:168                                                                     3

betänkandet som bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över reinissinstanserna och en sammanslällning av ytlrandena ålerfinns som hilaga 2.

2 Allmänna utgångspunkter

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av dagens viktigaste samhällsfrågor. Det handlar ytterst om varje människas rätt till utveckling, utbildning och arbete efter sin läggning och sina förutsättningar. Det är också en fråga om rättvisa och demokrali. En jämnare fördelning av kvinnor och män bland politiker och andra beslutsfattare medför en mer rättvisande representation, vilket i sin tur är förutsällningen för en verklig demokrati.

För atl uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män behövs fortsatta insalser på snart sagl alla samhällsområden, I förslaget till handlingsplan för jämställdhet framgår detta klarl.

Den viktigaste förutsättningen för jämställdhet är, enligt min mening, ekonomisk självständighet byggd på egen förvärvsinsats. Del anser också jämställdhetskommitlén. Alt trygga rätlen till arbete för både kvinnor och män är en viktig målsättning. Men det gäller också atl undanröja i nuläget specifika förvärvshinder för kvinnor, del gäller alt genom olika ålgärder underlätta för föräldrar all förena föräldraskap med förvärvsarbele och det gäller inte minsl att bryta traditionella könsrollsmönster såväl i arbetsliv som i hem och samhällsliv. Det innebär att ocksä männens traditionella roll måste förändras och männen ges möjligheter lill atl berika silt liv genom en förändring av mansrollen.

Alla i riksdagen representerade partier slår bakom jämställdhetskommitténs förslag i betänkandet Steg pä väg. Förslagen har också rönt ett positivt mottagande av remissinslanserna. Jag kommer alt kommentera förslagen i det följande.

I kommitténs förord påpekas att man undvikit partipolitiska profileringsfrågor. Även om det råder belydande politisk enighet om såväl målel alt uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män som medlen all nå dil är del naluriigt alt det finns åsiktsskillnader mellan partierna. Regeringen släller sig bakom huvudlinjerna i jämsiälldhetskommilténs förslag till handlingsplan för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Förslagen handlar i stor ulslräckning om att i olika sammanhang ta till vara kvinnors erfarenhet och kunskaper, vilkel innebär en bättre hushållning med resurserna för samhället i sin helhet.

Alltsedan mitten av 1970-lalet har en mängd reformer genomförts för att underlätta för kvinnor och män att kombinera förvärvsarbete med omsorgen om barnen. Bl, a, har föräldraförsäkringen byggts ut och kommer från den 1 juli 1980 totalt atl omfatta tolv månader. Föräldrar med barn under åtta år har sedan den 1 januari 1979 rält till sex timmars arbetsdag. Antalet dagar för

Skr. 1979/80:168                                                                     4

tillfällig vård av barn har höjts till 60 dagar per år och bain. Kvinnor med tunga arbeten har rätl lill omplacering eller ledighel med havandeskapspenning upp till 60 dagar töre beräknad nedkomst.

Även andra reformer som är viktiga för jämställdheten har genomförls. Föräldraulbildning i anslulning lill barns födelse är under utbyggnad i landslingen. Från den Ijuli 1980 slopas den s. k. makeprövningen i samband med beviljande av studiemedel. Jämslälldhelsbidragel höjdes den I juli 1979. Jämslälldhelsombudsmannen inrättas den I juli 1980. En informationskampanj om deltidsarbetets konsekvenser pågick under åren 1978-1979 över hela landel.

Det är viktigt att dessa reformer nu får en djup förankring bland människor. Opinionsbildning är därför etl beiydelsefulll led i och ocksä en föruisättning för arbetet för jämställdhet. I det har alla etl ansvar- inle minsl de poliliska organisalionerna, arbelsmarknadens organisaiioner och studieförbunden.

1 årets kompletteringsproposition (prop. 1979/80; 150) framhålls att budgetunderskollel som andel av bruttonationalprodukten (BNP) bör minska med i genomsnitl minst en procentenhet per år under de närmaste åren. För budgetårel 1981/82 förulsälts en budgetförstärkning om ca 7 miljarder kr. Budgetförstärkningen detla år bör väsentligen åstadkommas genom nedskärningar på utgiftssidan. Del sägs vidare alt inga förutsättningar finns alt föra fram egentliga nya reformförslag i 1981 års budgetproposition.

Det samhällsekonomiska ulrymmel för den kommunala verksamhelen är också ytterst begränsat under de närmaste åren på 1980-talel. I kompletteringspropositionen konstateras alt redan gjorda åtaganden innebär atl den samlade kommunala konsumtionen dessa år kommer atl ligga långl utöver vad som är samhällsekonomiskt godtagbart. I stort setl är det endast utbyggnaden av barnomsorg och långtidsjukvård som kan accepleras. I övrigt får endast befolkningsförändringar och effekter av vissa svårpåverkbara fakiorer leda lill volymökning. Därutöver krävs medvetna åtgärder för att nedbringa ambitionsnivån inom befintliga verksamheter. Det framhålls vidare det nödvändiga i en stark återhållsamhet med nya slalliga krav på kommunala insatser. Det erinras i sammanhanget om att riksdagen vid behandlingen av budgetförslaget i årels budgetproposition (1979/80: 100) framhållit att en självklar utgångspunkt för riksdagens ställningstaganden under detta och kommande riksmöten bör vara, att kommuner och landstingskommuner inte annal än undanlagsvis åsamkas nya utgifter till följd av statliga beslut.

Mot bakgrund av del statsfinansiella lägel är det uppenbart atl något utrymme inte finns för kostnadskrävande förslag. Jag finner det emellertid angeläget att regeringen nu med jämställdhetskommitténs förslag som bakgrund ger sin principiella syn på det fortsatta jämställdhetsarbeiet. Jag

Skr. 1979/80:168                                                                     5

vill också undersiryka all inte alla ålgäider som leder mot jämställdhet medför ökade samhällsulgifler.

3 Jämställdhetsarbetets organisation

Av Steg på väg framgår hur jämslälldhelsarbelel på olika nivåer i samhällel är organiserat. Del samordnande ansvaret för jämslälldhetsarbetet i regeringskansliet kommer även i fortsättningen alt ligga på arbetsniark-nadsdeparteineiitet. Vissa personella resurser avdelas för detta arbete. Eftersom jämslälldhetsarbetet berör alla departement och mitl ansvar som statsråd framför alll är av samordnande och pådrivande karaktär i förhållande till andra departement har jag bedömi att del är nödvändigl med en interdepartemental beredningsgrupp i regeringskansliet. Denna bör bidra till atl ge jämslälldhetsfrågorna en starkare ställning och en mer framskjuten plats i regeringsarbetet. En jämställdhetsberedning under min ledning kommer därför att inrätlas.

Lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet träder i kraft den 1 juli 1980.1 anslutning härtill inrättas i enlighet med lagen en jämställdhetsombudsman och dennes kansli saml en jämslälldhelsnämnd. En särskild kommitté (A 1980; 01) har tillsatts med uppdrag att förbereda inrättandet av jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden. En delrapport (Ds A 1980; 03) med förslag till instruktioner, organisalion m. m. överlämnades till regeringen den 11 april 1980. Beslut med anledning av förslaget tas av regeringen senare idag samt i regleringsbrevet för budgetåret 1980/81, Jämställdhetsombudsmannen har till uppgifl att se till att lagen efterlevs och skall även i övrigt medverka i strävandena att åstadkomma jämställdhet i arbetslivet.

För det fortsatta jämställdhetsarbetet har den parlamentariska jämställd-hetskommittén en central roll. De övergripande uppgifterna för kommittén kommer att beröra alla de områden som behandlas i Steg på väg. Kommittén skall dessutom arbeta med mera långsiktiga projekt inom jämställdhetsområdet och med frågor av större principiell räckvidd. En av kommitténs viktigaste uppgifter är det opinionsbildande arbelet i syfte att förändra invanda attityder lill vad som anses åligga kvinnor resp, män.

Vissa av de samordningsfrågor som hittills legat på jämställdhetskommitlén kommer med de av mig tidigare nämnda förändringarna inom regeringskansliet att övertas av arbetsmarknadsdepartementet. Jämställdhetskommitténs direkliv kommer alt anpassas till detla. Direktiven kommer även att anpassas lill den samordning som kan behöva ske till jämställdhetsombudsmannen. Jag avser också alt lägga vissa nya uppgifter på kommittén. Till dessa återkommer jag i det följande.

Skr. 1979/80:168 6

Jäi7islälldhelsarbelcl inom statsJÖrvaltningen

I början av 1970-lalel påbörjades jämslälldhelsarbelel på allvar i statsförvaltningen. År 1972 tillsattes en utredning för att karllägga kvinnornas situation inom den slalliga förvaltningen. Ulredningens belänkande (SOU 1975; 43) "Kvinnor i slallig tjänst" innehöll en rad förslag till jämslälldhelsålgärder. Efter riksdagsbehandling år 1976 fastställde regeringen mål och rikllinjer för myndigheternas jämslälldhelsarbete i en förordning (1976; 686) om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst och ett cirkulär (1976; 687) om arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig Ijänst. Myndigheterna ålades alt verka för jämställdhet mellan sina kvinnliga och manliga anställda och att årligen redovisa planerade och vidtagna ålgärder för regeringen.

Ett särskilt handlingsprogram utarbetades inom regeringskansliet för jämslälldhetsarbetet inom den statliga sektorn för åren fram till 1980, Handlingsprogrammet omfattade metoder för att bryta rådande könsdominans inom vissa befattningar, yrken och personalkategorier.

Ett antal s, k, BRYT-försök startades, vilket innebar försök atl få in kvinnor på mansdominerade tjänster och män på kvinnodominerade tjänster. Försöken har rört tjänster på alla lönenivåer, t, ex, fler kvinnor i tjänster över lönegrad F 18 och fler män som sekreterare och biträdespersonal. En del av dessa försök har nyligen utvärderats i en rapport till regeringen från statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN), Resultatet har på flera sätt varit mycket posilivi.

Regeringen utfärdade år 1978 en förordning (1978: 61) om tillgodoräknande av tid för föräldraledighet vid tillsättning av statligt reglerad tjänst. Regeringen tog initiativ till barnpassning vid den statliga kursgården Sjudarhöjden och medgav ersättning för merkostnader för barnlillsyn i samband med inlernalulbildning. Vidare startades en vidareulbildning av anställda i lägre lönegrader, det s. k. Garnisonsprojektet, Härutöver initierades studiecirkels-, konferens- och annan informationsverksamhet om jämställdhet på betald arbetstid.

Budgetåret 1978/79 erbjöd regeringen det s, k, miljonanslagel för jämställdhetsåtgärder inom statsförvaltningen. Myndigheterna får söka medel från anslaget för projekt som kan tjäna som modeller för andra myndigheter. Från den 1 juli 1980 kommer SAMN atl fördela medlen.

Regeringen lät vidare utreda hur fakiorer som t, ex, personalens sammansättning, arbetsuppgifternas karaktär, arbetsorganisationernas utformning och utnyttjande av tekniska hjälpmedel kan ha hindrat eller främjat myndigheternas jämställdhetsarbete. Resultatet av dessa studier finns presenterade i ett antal rapporter som överlämnats till regeringen. Av dessa rapporter framgår bl. a. att organisationsstrukturen i en myndighet påverkar individens utveckling. Vissa organisationsformer anses hämmande medan andra ger utrymme för utveckling och kreativitet. Den arbelsorga-

Skr. 1979/80:168                                                                     7

nisation och de arbetsmetoder som anses bäst från jämställdhetssynpunkl är rörliga arbelsformer, projektgrupper, samarbete över personalgränserna och små arbetsenheter. Detla framgår bl. a. av beiänkandei Kvinnor i statlig tjänst.

Inom regeringskansliet görs nu en samlad bedömning av de olika ålgärderna som vidlagils inom ramen för myndighelernas jämslälldhelsarbete under den senasle treårsperioden. En särskild redovisning och rikllinjer för jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen under 1980-lalet kommer att presenteras senare.

Den 1 juli 1979 inrättades SAMN som genom sin instruktion bl. a. skall svara centralt för verksamheter med syfte atl främja jämställdhet mellan kvinnor och män. En särskild enhel för jämställdhetsfrågor har organiserats inom nämnden. I uppgifterna ingår all överföra erfarenheter, sprida idéer, stimulera lill nya åtgärder och följa de slatliga myndigheternas jämställdhetsarbete genom deras årliga redovisningar och planer. Jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen bör kunna tjäna som luodell för jämslälldhelsarbelel inom andra sektorer av arbeismarknaden.

4 Utbildning

Från jämställdhetssynpunkt är del viktigt alt var och en kan utveckla och ta till vara sina personliga resurser utan att vara bunden av traditionella värderingar. I dag väljer kvinnor och män i regel utbildningsvägar som är traditionellt könsbundna. Detta gäller i såväl ungdomsskolan som vuxenutbildningen. Skillnader i utbildningen får givetvis också konsekvenser i arbetslivet. Ett fritt val av yrke och utbildning utan bindning lill traditionella värderingar om vad som är manligt och kvinnligt ökar den enskildes valmöjligheter. Den enskildes arbetsmarknad vidgas. Därmed ökar också förutsättningarna att förverkliga allas rätt till arbete. Från samhällets synpunkt är det otillfredsställande om inte varje människas förmåga och personliga resurser kan tas till vara på bästa sätt. Etl könsbundet utbildningsval är ofta ett hinder och kan medföra att den personliga förmågan inte utvecklas och kommer till sin rätt. I flera av de frågor som jag tar upp i det följande och som berör utbildningsområdet har jag samrått med statsrådet Mogård.

F. n. pågår ett omfattande reformarbete inom utbildningsområdet. Jag förutsätter att man i alla delar av detta arbete beaktar vikten av att jämställdhetsfrågorna får en framskjuten plals. Jag noterar med tillfredställelse atl grundskolans nya läroplan särskilt betonar jämställdhetsfrågornas betydelse.

När del gäller utbildningsområdet anser jag vidare att de traditionella könsrollerna bör motverkas genom att jämställdhetsfrågorna på ett naturligt sätt förs in i all utbildning. Jämställdhetskommitten understryker också detta i betänkandet Steg på väg liksom flertalet av remissinstanserna. Genom

Skr. 1979/80:168                                                                     8

utbildningen skall eleverna förberedas för ell delat ansvar och arbete i familj, yrkesliv och samhällsliv. Alla elever, oavsett kön, social eller kulturell bakgrund, ges därvid samma reella möjligheter till utveckling. Eleverna skall stimuleras att välja utbildning och sysselsättning efter intresse och förutsättningar och uppmunlras aktivt att ifrågasätta traditionellt könsbundna värderingar.

All utbildning såväl i förskola och ungdomsskola som i högskola och vuxenutbildning spelar en nyckelroll när det gäller atl förändra de traditionella könsrollsmönstren. Även i de återkommande utbildningarna för vuxna bör könsrollsfrågor las upp.

Värderingar och uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt formas redan i tidig ålder. Åtgärder i förskola och grundskola måste därför prioriteras. Exempelvis bör jämställdhetsfrågorna betonas i all lärarutbildning, inle minsl förskollärarutbildningen.

Enligt den nya läroplanen för grundskolan, som riksdagen godkände riktlinjerna för år 1979, skall eleverna under högstadietiden genom arbetslivsorientering få erfarenhet från tre olika områden nämligen

-     teknik och tillverkning

-     handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk

-     konlor och förvaltning, vård och undervisning.

Skolan skall därvid verka för att eleverna kombinerar valen inom de tre sektorerna på ett sådant sätl att de ger flickor inblick i mansdominerade yrken och pojkar i kvinnodominerade.

Ämnet teknik blir obligatoriskt för att motverka att som hittills huvudsakligen pojkar studerar detta ämne. Hemkunskap får bl. a. i enlighet med jämställdhetskommilléns önskemål ökad tid genom atl del blir ett moment i orienteringsämnena redan på lågstadiet. Jag anser att detta ger ökade möjligheter att bättre än nu knyla an undervisningen på lågstadiet till det prakliska arbete som bedrivs i förskolan. Det är angeläget alt så tidigt som möjligt ge eleverna den inställningen atl hemarbete utförs av både flickor och pojkar. Jag menar att det är av största vikt att hitta otraditionella metoder för att föra in detta synsätt, eftersom delat ansvar för det praktiska arbetet i hemmet är en förutsättning för jämställdhet. Erfarenheterna från jämställdhetskommitténs projekt "Jämställd skola" i Härryda kommun kan i detta avseende bli vägledande för hur jämställdhelsfrågor kan ingå som en naturlig del i skolarbetet. Även andra praktiska exempel på könsrollsbytande eller könsneutral undervisning måste uppmuntras och erfarenheter därav spridas.

Genom satsning på jämställdhet i grundskolan kan bättre förutsättningar skapas för ett mindre könsbundet linjeval i gymnasieskolan än vad som i dag är fallet. Trots informationsinsatser är gymnasielinjerna alltjämt mycket könsuppdelade. I Steg på väg redovisas att endast inom ett mindre antal linjer är könsfördelningen relativt jämn med 40-60 % av vardera könet. Det gäller jordbrukslinje, livsmedelsteknisk linje, treårig ekonomisk linje och

Skr. 1979/80:168                                   ./                                9

naturvetenskaplig linje. Inom de övriga linjerna är könsfördelningen mycket sned. Behovet av aktiva jämslälldhelsålgärder inom såväl förskola som grundskola är således stort.

Jämställdhetskommitten har tagit upp frågan om läromedlens belydelse som underlag för jämställdhctsdiskussioner i skolan. Del är viktigt all läromedlen är fria från könsdiskriminerande inslag och är ulformade så alt de positivt stimulerar till en förändrad syn på den traditionella kvinno- och mansrollen. Kommittén (U 1976: 04) om läromedelsmarknaden kommer med silt slutbetänkande under år 1980. Koiumitléns förslag och beredningen av förslagel inom utbildningsdepartemenlel bör därför avvakias innan ställning tas till behovel av evenluella ålgärder. Jag vill dock - i samråd med statsrådet Mogård - betona värdel av atl skolöverslyrelsens (SÖ) arbete fortlöpande omfaltar en samlad temagranskning från könsrollssynpunkl av olika typer av läromedel.

SSA-råden, samverkansorgan skola - arbetsliv i kommunerna, har till uppgift atl biträda skolstyrelserna i frågor som rör utbildningens anknytning lill arbetslivet. Ledamöterna i SSA-råden represenlerar skolan, arbelsmarknadens parter och arbetsmarknadsmyndigheterna. SSA-råden har enligt sina direktiv att verka för jämställdhet. De bör enligt instruktionen också kunna la initiativ till och medverka i fortbildning av skolans personal och arbetslivets representanter. Med deltagande av bland andra jämställdhets-kommittén och SÖ pågår en försöksverksamhet med SSA-råden i Blekinge län. SSA-råden har gjort upp lokala åtgärdsprogram för att bryla del könsbundna yrkesvalet. En rapport om projektet som planeras komma till höslen 1980 bör kunna utgöra en del av underlaget för en tipskatalog som kan spridas till alla SSA-råd. Det är också angeläget alt andra konkreia handlingsinriktade åtgärder prövas.

Behovet av utbildnings- och jämslälldhetsinsatser finns inte enbart i ungdomsskolan utan i lika hög grad inom vuxenutbildningen. Där kan åtgärderna särskilt riktas mol de utbildningssvaga grupperna, bl. a. kvinnor som länge varit hemarbetande, äldre kvinnor och invandrarkvinnor. Det gäller såväl inom den kommunala vuxenutbildningen som inom arbetsmarknadsutbildningen. Även studieförbunden som ger vuxna möjligheter till sludier och kulturaktiviteter har vikliga uppgifter i jämställdhetsarbeiet. Några av de större studieförbunden fick våren 1978 medel från jämställd-hetskommittén för att ta fram studiecirkelmaterial atl bl. a. användas för utbildning inom ramen för statligt stödd utbildning åt permitteringshotad personal.

Även i den högre utbildningen finns skillnader mellan kvinnors och mäns val. Detta får i sin tur återverkningar på rekryteringen till forskarutbildningen. Könsfördelningen på forskarnivå tyder även på svårigheter atl förena forskning och ell aktivi familjeansvar. Genom atl det praktiska hemansvaret fortfarande främst åvilar kvinnorna blir följden att ytterst få kvinnor forskar och därmed begränsas forskningens inriktning och utfall. Universiteis- och

Skr. 1979/80:168                                                                    K)

högskoleämbetets (UHÄ) rapport 1979: 16 om jämställdhetsforskning aktualiserar de brister som i dag finns när det gäller dels forskning som berör jämställdhet, dels den sneda könsfördelningen inom forskarkåren. Rapporten innehåller förslag lill åtgärder och remissbehandlas f. n.

Flera av de remissinslanser, som yttrat sig över Steg på väg, påtalar problemen med makeprövning vid beviljande av studiemedel samt alt kostnaderna för arbetsgivarinträdet belastar forskaranslagen bl. a. vid föräldraledighet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att makeprövning i samband med beviljande av sludiemedel hell slopas fr. o. m. den I juli 1980 (prop. 1979/80: 100, bil. 12, rskr 1979/80: 300).

Vad gäller utbildning i förelag och annan personalutbildning i arbetslivet inslämmer jag i jämställdhetskommilléns uppfallning om betydelsen av fortbildning i jämställdhet för olika personalgrupper, t. ex. den arbelsledande personalen. Del är också vikligl all lyfta fram jämställdhetsfrågorna i grundutbildningen av vissa grupper, t. ex. arbetsförmedlare. Jag anser atl arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) tillsammans med berörda personalorganisationer bör överväga möjligheterna att inom ramen för grundutbildningen ge arbetsförmedlarna praktik på otraditionella arbeten. Det skulle vara en värdefull erfarenhet för deras kommande arbete i plalsförmedlingen. I denna fråga har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Jag övergår härefter till att kommentera några av de åtgärder som jämställdhetskommitten föreslagit inom utbildningsområdet.

Grundskolan

I de mål och riktlinjer för grundskolans läroplan som regeringen nyligen fastställt sägs atl alla oberoende av kön, geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden skall ha lika tillgång till utbildning i grundskolan. I skollagen har också fr. o. m. den 1 januari 1980 förls in bestämmelser varigenom skolstyrelserna och landsiingskommunernas utbildningsnämnder åläggs atl verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är angeläget att denna komplettering uppmärksammas och kommer lill uttryck i konkret handlande.

I regeringens mål och riktlinjer för grundskolan anges vidare alt varje rektorsområde skall göra upp en arbetsplan. Denna skyldighet markerar den lokala skolans ansvar för att de av riksdagen fastställda målen uppnås. Exempel på områden som bör finnas med i arbetsplanen är könsrollsfrågor, frågor om sexualitet och samlevnad samt det fria studievalet. I detta sammanhang nämns vikten av alt motverka könsbundna val.

SÖ har i en broschyr kommii med förslag till hur skolans arbete för jämställdhet kan bedrivas och med exempel på lämplig litteratur. Det är viktigt att sådant material fortlöpande tas fram eller aklualiseras. Jag utgår från att SO kommer att informera om varje rektorsområdes ansvar för jämställdhetsarbetet.

Skr. 1979/80:168                                                                    H

Jag vill i detta sammanhang betona viklen av del forlbildningsprogram i det lokala fortbildnings- och utvecklingsarbetet om jämställdhet som skall bedrivas inom rainen för personallagsulbildningen i grundskolan.

SYO-funktionärerna spelar en avgörande roll när det gäller informalion och vägledning för ungdoinar i syfle att bryla den könsuppdelade arbetsmarknaden. Därför måste jämslälldhetsfrågorna ges en framträdande plals inte bara i grundulbildningen utan även i fortbildningen av SYO-konsulen-ter. Till exempel vore det önskvärt alt SYO-funktionärerna praktiserade i arbetslivet inom ett för resp. kön otraditionellt yrkesområde.

Gymnasieskolan

SÖ framhåller i sill remissvar över Steg på väg atl man avser att stimulera intagningsnämnderna atl mera aktivt lillämpa gällande föreskrifter och anvisningar som ger möjlighet atl på den s. k. fria kvoten siödja en sökandes önskan att göra ett val som leder lill jämnare könsfördelning. Jag finner del angelägel att SÖ stimulerar intagningsnämnderna på detla sätt. Men del är viktigt att man också stöder och uppmuntrar de elever som väljer otradilionellt, så att de orkar stå emot omgivningens tryck och fullföljer utbildningen. Detta är en betydelsefull uppgift förskolans personal och inte minst för SYO-funktionärerna.

Högskolan

Jämställdhetskommittén har i Steg på väg sagl atl jämställdhet måste ingå som ett obligatoriskt ämne och inle som nu etl frivilligl tillvalsämne i lärarnas och förskollärarnas grundutbildning. Remissinstanserna har delade uppfattningar om detta förslag. Bl. a. SÖ anser att jämställdhet inte bör betraktas som ett ämne utan som en grundläggande värdering vilken i mycket högre grad än nu bör genomsyra alla former av utbildning. Andra remissinslanser är dock positiva till jämställdhet som ämne.

Jag anser i likhet med SÖ att jämställdhetstanken bör ingå i alla former av utbildning. Men detta är inte tillräckligt. Jämställdhetsfrågorna måste behandlas i lärarutbildningen utifrån åtminstone tre aspekter, nämligen kunskaper om kvinnors och mäns förhållanden i samhället, attityder oeh värderingar till kvinnors och mäns roller på olika områden saml metodiken för hur jämställdhetsfrågorna skall kunna integreras i alla ämnen.

Frågor om den framtida lärarutbildningen bereds f. n. inom utbildningsdepartementet. Jag har tagil upp behandlingen av jämställdhetsfrågorna i lärarutbildningen med statsrådet Mogård.

Jag vill i detta sammanhang erinra om atl UHÄ - som framgått lidigare -har gjort omfallande utredningsarbete vad gäller jämställdhet i högskolan där man bl. a. ger förslag på åtgärder för ökad jämslälldhelsforskning.

Den 1 juli 1980 kommer nya regler om behörighet för forskarutbildning.

Skr. 1979/80:168                                                                    12

Den medger att stora yrkesgrupper, där kvinnor är dominerande, får möjlighel till forskarutbildning, bland andra sjuksköterskor, förskollärare och frilidspedagoger. 1 proposiiion 1979/80: 100 föreslås med hänsyn härtill ell ökat antal ulbildningsbidrag till doktorander.

Insalser för an stimulera kvinnor och män till oiradliionella uibildningar

I jämslälldhetsarbetet strävar man efler att kvinnor och män skall välja utbildning efter personliga förutsättningar och intressen oberoende av kön. 1 dag väljer forlfarande flertalet kvinnor och män utbildningar som är traditionellt könsbundna. Åtgärder bör därför övervägas för atl bälire främja ett könsobundet val. Könskvolering är cll exempel på en sådan åtgärd. Flera remissinstanser är dock tveksamma till en könskvoterad antagning till utbildning. Bl. a. högskolan i Luleå anför som skäl att på många linjer med manlig dominans är det inte platser som saknas utan iniresserade och behöriga flickor. Vidare anser högskolan all en kvotering eller extra poäng till minoritetskönet kan leda lill atl elever med svagl intresse för utbildningen tas in för att sedan hoppa av. Högskolan föreslår i stället atl man snarast röjer undan sådana inslag i antagningssystemet som visal sig ha negativa effekter på jämställdheten, t. ex. föreningsmeriterna vid antagningtill spärrad utbildning och vissa krav påförpraktik som kan göra en linje mindre attraktiv för del ena könet. Jag vill erinra om att regeringen nyligen har föreslagit riksdagen att systemet med föreningsmeriter slopas fr. o. m. höstterminen 1981.

Könskvotering har prövats i förskollärarutbildningen som en väg att få in män i förskolan. Moiiven lill detta har bl. a. varit små barns behov av även manliga förebilder. Det har också ansetts viktigt atl kvinnor och män arbetar tillsammans med samma sorts arbetsuppgifter.

Den utvärdering av könskvotering som regeringen uppdrog ål jämställd-hetskommittén att göra visade att kvotering har relativt stor betydelse i början men atl dess effekter successivt minskar. Detta redovisas i rapporten ''Män och kvinnor i barnomsorgen". Mot den bakgrunden föreslog kommittén alt könskvoteringen av män till förskollärarutbildningen upphör, vilket också regeringen har beslutat fr. o. m. läsåret 1980/81. Utvärderingen visar således att kvotering kan vara ett effektivt medel i ett initialskede är det gäller att bryta traditionella könsgränser i en utbildning.

För att bryla det könsmässigl sneda utbildningsvalet föreslog jämställdhetskommitlén i stället andra akliva rekryteringsåtgärder. En sådan aktiv rekryteringsåtgärd kan vara att man i yrkesvägledningen utnytijar s. k. otraditionella yrkesinformatörer, dvs. män från traditionella kvinnojobb eller kvinnor från traditionella mansjobb. Det är angelägel att man i all utbildning använder otraditionella yrkesinformatörer i undervisningen.

Regeringen har i anslutning lill jämställdhelskommitléns förslag uppdragit åt UHÄ atl komma in med förslag beiräffande kvinno- resp. mansdomine-

Skr. 1979/80:168                                                                    13

rade utbildningar för vilka en ordning med s. k. positiv särbehandling är lämplig samt belysa förutsättningarna för atl i aniagningssysleinet foga in en sådan ordning.

Till arbetsmarknadsutbildningen återkommer jag senare i avsnittet om arbetslivet.

Invandrarkvinnorna

Bland de utomnordiska kvinnor som invandrade till Sverige år 1977 hade ca 750 eller 14 % ingen utbildning alls eller en utbildning som var kortare än tre år. Mer än hälften av de omkring 4 000 deltagarna i grundulbildningen för vuxna (grundvux) läsåret 1978/79 var invandrarkvinnor. Jämslälldhelskommitlén har mot den bakgrunden lagit upp invandrarkvinnornas behov av utbildning. Slatens invandrarverk (SIV) har också i silt remissvar ingående beskrivit invandrarkvinnornas situation i Sverige och behovet av utbildning för de invandrarkvinnor som är lågutbildade.

Regeringen har särskilt uppmärksammat invandrarkvinnornas utbildningsbehov, bl. a. i direktiven (1979; 100) till svenskundervisningskommittén (SFI-kommittén, A 1978: 07). Kommittén har till uppgift att överväga frågan om den allmänna inriktningen av en grundläggande introduktion i svenska språket och svenskt samhälls- och arbelsliv för vuxna invandrare.

Erfarenheterna visar atl det är mycket svårt att nå invandrarkvinnorna med information. Nya metoder för information och uppsökande verksamhel kan därför behöva prövas. SFI-kommittén har beviljats medel för medverkan i en försöksverksamhet med alternativ pedagogik för hemarbetande invandrarkvinnor. Försöksverksamheten bedrivs innevarande budgetår 1979/80 i Stockholm i samarbele mellan SFI-kommittén, SÖ, Invandrarkvinnornas förening i Siockholm och Studiefrämjandet. Försöket syflar till att genom uppsökande verksamhet, hembesök, social rådgivning samt arbeismarknadsinformalion och barnomsorg i anslutning till kurser i svenska med samhällsorientering ge invandrarkvinnorna sådana kunskaper att deras självförtroende stärks och deras möjligheter till kontakter i det svenska samhället underlättas. Undervisningen är hela tiden anpassad till kvinnornas behov på så sätt atl varje dellagare så långt det är möjligt ges de kunskaper m. m. som behövs för att forma deltagarens egen identitet. Försöksverksamheten kommer att redovisas i samband med SFI-kommitténs slutbetänkande våren 1981 och skall ligga till grund för kommitténs överväganden om utformningen av den framtida svensk- och samhällsundervisningen.

Jag vill i sammanhanget nämna att jag nyligen givit jämställdhetskommitten i uppdrag att göra en studie av invandrarkvinnornas siluaiion. Studien skall utgöra underlag för det fortsatta arbelet med att förbättra invandrarkvinnornas möjligheter att bygga upp en identitet baserad såväl på det egna kulturarvet som på normer och värderingar i det svenska samhället.

Skr. 1979/80:168 14

5 Arbetslivet

Rätten till etl egel förvärvsarbele är enligt min mening grundläggande för jämställdhet mellan kvinnor och män. Grundläggande för jämställdhet är också att kvinnor och män ges möjligheter atl kombinera förvärvsarbete med del prakliska ansvaret för barnen. Eflersom kvinnor av tradition har haft del praktiska ansvarei för hem och barn har jämslälldhetsarbetet i hög grad kommit att inriktas på atl undanröja de förvärvshinder som idag finns för framför allt kvinnor. Men jämslälldhetsarbetet har också inriktats på arbeismarknaden och förhållandena där. Förvärvsarbete är inte bara en förutsättning för egen försörjning. Det är ocksä en väg till sociala kontakter och gemenskap samt till utveckling. 1 flera av de frågor som jag tar upp i del följande och som berör arbetsmarknaden har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

I Steg på väg redovisas hur andelen kvinnor i arbetskraften stadigt har stigit under 1970-talet. Genomsnittligt var ca 74 % av kvinnorna i åldern 16-64 år i arbetskraften under år 1979 mot 88 % av männen. Den slörsia ökningen har kvinnor med barn under sju år svarat för. Det finns emellertid betydande skillnader mellan kvinnors och mäns villkor i arbetslivet. Det gäller framför allt yrkesval, lön och arbetstider. Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har sammanfallit med den offentliga sektorns expansion. Kvinnorna har på de kommunala och landstingskommunala sektorerna gått till de traditionellt kvinnliga yrkesområdena. Det är i stor utsträckning yrken som kan ses som en förlängning av arbelel i hemmet. Del är kvinnor som sköter barna- och åldringsvård, sjukvård och en rad servicefunktioner. Få kvinnor ålerfinns på traditionellt manliga yrkesområden och få kvinnor har högre befattningar inom näringsliv och förvaltning. Många kvinnor är självförsörjande genom sitt förvärvsarbete men långtifrån alla.

Arbetslösheten för kvinnorna har varil och är större än aijbeislöshelen för männen. Internrekryteringen på arbetsplatserna har fått en ökad betydelse i jämförelse med externrekryteringen. Särskilt under perioder med begränsad nyanställning har det varit svårl för dem som har stått ulanför arbetsmarknaden. I denna grupp är kvinnorna i majoritet.

För att öka kvinnors möjligheter till arbete och utbildning och för alt uppnå jämställdhet på arbetsmarknaden måste även attityder och värderingar påverkas. Detta är uppgifler som faller på såväl arbetsgivarna som de fackliga organisationerna. Det är därför angeläget att det arbete som arbetsmarknadens parter redan påbörjat i denna riklning fortsätter och att nya former utvecklas och prövas.

Den nya lagen om jämställdhet i arbetslivet, som iräder i kraft inom kort, utgör ytterligare ett instrument för jämställdheten på arbeismarknaden. Lagen förbjuder diskriminering på grund av kön vid anställning, befordran och vid utbildning till befordran. Lagen påbjuder också alt arbetsgivarna aktivt skall verka för jämställdhet. Arbetsmarknadens organisationer har

Skr. 1979/80:168                                                                    15

betydande uppgifler när lagen skall föras ut i den praktiska lillämpningen. Lagreglerna om aktiva jämställdhctsålgärder kommer bl. a. att kunna ersältas eller komplelteras genom jämslälldhetsavtal på förbundsnivå. Samtidigt som lagen träder i kraft inrätlas som tidigare nämnts en jämställdhetsombudsman som skall komplettera parternas tillsyn över lagens efterlevnad. Jämställdhelsombudsmannen har lill uppgift bl. a. alt göra undersökningar av det aktiva jämställdhetsarbetet. Resultatet av dessa undersökningar, som förulsälls ske i samband med berörda myndigheler och organisationer, kan också användas i arbelel att påverka fördomar och förändra attityder.

1980-talet kommer atl innebära förändringar i arbetslivet såväl inom industrin som inom den enskilda och offentliga tjänstesektorn. Den snabba tekniska utvecklingen medför genomgripande förändringar som ställer stora krav på både arbetstagare oeh arbelsgivare. De områden som slår inför tekniska förändringar i form av automation och datorisering är bl. a. kontorsområdet, handeln och bankerna. Där arbetar idag huvudsakligen kvinnor.

Regeringen har uppmärksammat den tekniska ulvecklingen i bl. a. sina direktiv (1978: 76) till dataeffeklulredningen (A 1978: 05). Denna ulredning har i uppdrag all analysera datateknikens effekler på såväl den lolala sysselsättningen som utvecklingen för olika yrkesgrupper, i olika näringsgrenar och i olika delar av landet. Det är väsentligt att utredningen uppmärksammar effeklerna på kvinnornas sysselsällning av den ökande användningen av datateknik. Datatekniken ger möjligheter alt ta bort en mängd rutinbelonade arbetsuppgifter. Men datoriseringen i sig skapar samtidigt ofta nya rutinartade arbetsuppgifter som troligen kommer alt innehas av kvinnor. Det är viktigt att vid utvecklingen av datatekniken särskilt uppmärksamma de för- och efterarbeten som skapas.

Åtgärderna i det kommande jämslälldhelsarbelel måste inriktas mot alt kvinnor i traditionella kvinnoyrken ges utbildning och utvecklingsmöjligheter så att de får tillfälle till bredare eller mer kvalificerade arbetsuppgifier. Det är angelägna uppgifter för såväl jämställdhetsombudsmannen och AMS som parterna på arbetsmarknaden att initiera och bevaka atl sådana ålgärder vidtas.

Försök i denna riktning med fortbildningskurser inom kontorssektorn har påbörjats på initiativ av den nämnd för jämställdhet i arbetslivet som Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Privattjänstemannakartellen har inrättat samt av Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) i samarbete med AMS och SO. Utbildningen avser att stärka resurserna hos redan kontorsanställda som skall kunna få bredare eller mer avancerade arbetsuppgifter på sina arbetsplatser. Hitlills har 80 kvinnor tagits ut under budgetåret 1979/80. Försöksverksamheten bedrivs som arbetsmarknadsutbildning inom den särskilda kvot på 2 000 utbildningsveckor som regeringen har avsall budgetåret 1979/80 för kvinnor och män som inle är arbelslösa och som dellar

Skr. 1979/80:168                                                                    16

i kurser lill yrken som domineras av motsatt kön.

Jag finner det angelägel atl AMS och SÖ tillsammans med arbetsmarknadens parler snarasl prövar förutsättningar för liknande insatser på andra kvinnodominerade områden, exempelvis handeln. Delta kan göras genom en fortsatt omprioritering inom givna anslag.

Den ökade efterfrågan på arbetskraft under den senasle tiden har främsl gälll induslrin och då särskilt verkstadsindustrin. Inom verkstadsindustrin räknar man med atl behöva nyanställa ca 15 000 personer per år de närmaste åren - varav 5 000 yrkesarbetare - enbart för atl ersälta den nalurliga avgången. Kvinnorna har av olika skäl inle i samma utsträckning som männen  sökt   de   lediga  platserna   inom  verkstadsindustrin.   Bland   de arbeissökande kvinnorna som arbetsförmedlingen inle har kunnal placera vill mindre än 10 % av kvinnorna ha tillverkningsarbele inom induslrin mot 25 % av männen. Detla kan delvis bero på arbetsmiljön. Ökade insalser på arbelsmiljöområdel kan göra industriarbete mera attraktivt för kvinnorna. Kvinnor saknar också ofta lämplig yrkesutbildning. Samlidigt finns inom arbetsmarknadsutbildningen ledig utbildningskapacitet inom de aktuella områdena. AMS bör därför inom ramen för givna resurser intensifiera sina åtgärder för atl intressera fler kvinnor för industriarbete och utbildning härför. Just nu pågår en informationsinsats för jämställdhetsbidraget, vilket är ell bidrag till arbetsgivare som anställer och utbildar kvinnor respektive män till arbetsuppgifter som traditionellt dominerats av det motsaita könet. Jämslälldhelsbidragel har fr. o. m. den 1 juli 1979 höjts till 20 kr. per timme och villkoren för att erhålla det har förbättrats (prop. 1978/79: 175). Det är betydelsefullt för att få in kvinnor på otraditionella arbelen. Men det är ocksä väsenlligl att arbetsförmedlingen i samarbete med de fackliga organisationerna  och   arbetsgivarna   finner  former  för   att  stödja   dem  som  valt otradilionella arbeten när de väl kommit in på arbetsplatsen. Ett sätl är att ta in fler kvinnor samtidigt.   Risker för isolering eller  utstötning blir då mindre.

Könskvotering brukar föreskrivas vid vissa former av regionalpoliliskl slöd. Jämställdhetskommitlén föreslår att detta system utvidgas till att gälla även andra former av statliga bidrag och beställningar. Remissinstanserna har delade meningar om förslaget.

Inom arbetsmarknadsdepartementet pågår arbetet med en sysselsättningspolitisk proposition. Frågorna om arbetsgivarnas rekrytering kommer därvid atl behandlas. Jag vill därför inte i detta läge ta upp frågan om en utvidgning av kvoteringsreglerna till andra stödformer. Jag vill dock redan nu från jämställdhetssynpunkt betona vikten av att berörda lokala myndigheter i de regioner som är aktuella för regionalpolitiskt stöd i sin utbildningsplanering ser till att både kvinnor och män får möjligheter till utbildning för de yrkesområden som kan komma ifråga i samband med regionalpolitiska insatser. Dessutom bör det bli en uppgift för jämställdhetsombudsmannen att

Skr. 1979/80:168                                                                    17

särskilt följa de företag som får någon form av statligt stöd så atl de aktivi arbelar för att främja en jämn fördelning av kvinnor och män i skilda lyper av arbeten och inom olika kaiegorier av arbetstagare.

Om sysselsättningsutvecklingen för kvinnorna under 1980-talel skall kunna fortsätta i samma takt som under 1970-talet krävs samordnade åtgärder inom den ekonomiska politiken, näringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. För atl utjämna de stora skillnaderna i tillgången på arbete mellan olika delar av landel krävs också en aktiv regionalpolitik.

Jag vill erinra om atl riksdagen har beslutat, att den offenlliga sektorn i ökad utsträckning bör planeras från regionalpolitiska utgångspunkter. För atl nå de regionalpoliliska målen krävs en akliv medverkan från kommuner och landstingskommuner.

Det är också viktigt att utbildning, såväl arbetsmarknadsutbildning som all annan utbildning, inriktas på den lokala arbetsmarknadens behov. För nytilllrädande kvinnor och ungdom på arbetsmarknaden måsle informationsinsatser göras om vilka utbildningar och yrkesval som kan leda lill ett arbete på orten eller inom regionen. AMS bör liksom hittills inom ramen för sina ekonomiska resurser kontinuerligt följa upp detta.

En av huvudfrågorna i den regionalpolitiska planeringen gäller ansträngningarna att få till stånd en utjämning av sysselsättningsgraden och också sysselsättningsmöjligheterna i övrigl mellan landets olika delar. I den nu pågående länsplanering 1980 gör länsstyrelserna analyser av sysselsättningsförhållandena i skilda regioner och på basis av detta redovisas förslag till åtgärder för att nå den eftersträvade regionala utjämningen.

I länsplaneringen skall man nu se över stödområdesindelningen för det regionalpolitiska stödet till näringslivet med utgångspunkt i sysselsättnings-förhållandena i skilda regioner. Man skall också studera möjligheterna att få till stånd en decentralisering och därmed jämnare fördelning av den offentliga och privata service- och tjänstesektorn - detta såväl mellan som inom länen. Det är en mycket viktig fråga sett från behovet av en allsidigt sammansatt arbetsmarknad i olika regioner med möjlighet för enskilda människor och för flera förvärvsarbetande i en och samma familj att finna arbeten som svarar mot deras intresseinriktning oeh utbildning.

I detta sammanhang bör också nämnas del arbete som pågår inom ramen för länsplanering 1980 med att ta fram regionala yrkesprognoser för arbetsmarknaden i länen och delar av länen. Dessa analyser och bedömningar bör kunna utgöra en viktig vägledning såväl för utbildningsväsendets planering som för enskilda människors bedömning av möjligheterna att på skilda orter få arbete inom olika yrkesområden.

Även de analyser och kartläggningar som görs av de lokala arbetsmarknaderna inom länen är av betydelse. Här studeras vilka möjligheterna är att från olika bostadsområden nå arbetstillfällena inom den kringliggande regionen. Materialet är tänkt som ell underlag för den kommunala planeringen, t. ex. trafikplaneringen.

2 Regeringens skrivelse 1979/80. 1 saml. Nr 168

Skr. 1979/80:168                                                                    18

1 länsplaneringsarbelel ingår också alt kartlägga de olika förvärvshinder som finns för ett inträde på arbeismarknaden och på basis därav se vad som kan behöva göras på olika områden för att undanröja dessa hinder. Det kan gälla olika typer av samhällsservice, barnomsorg, äldreomsorg, utbildning och resemöjligheter mellan boslad och arbetsplats.

Länsplaneringen 1980 skall redovisas lill regeringen före utgången av oktober månad 1980 och skall därefter beredas i regeringskansliet.

I den lidigare nämnda sysselsättningspolitiska propositionen kommer jämställdheten i arbetslivet att uppmärksammas.

5.1  Kommuner och landstingskommuner

Jämställdhetskommittén har påpekat att kommuner och landsling i sysselsätiningsplanering och annan samhällsplanering måste utgå från kvinnornas ökade förvärvsfrekvens. Kommittén har också föreslagit alt kommuner oeh landstingskommuner skall göra upp planer för hur jämställdhetsarbetet skall bedrivas externt och internt. Svenska kommunförbundet har i sitt remissvar varit tveksamt till förslaget. Man anser att formerna för arbetet måste avgöras av kommunerna själva och att del är angeläget att arbetet för en ökad jämställdhet bedrivs inom alla kommunala sektorer samt att insatserna sker samordnat.

Omkring 50 kommuner har nu egna jämställdhetskommittéer. Dessa arbelar bl. a. med jämställdhet från kommunens roll som arbetsgivare. Det kan t. ex. gälla utbildningssatsningar för kvinnor med rutinartade arbetsuppgifter eller att få fler män i förskolan.

En jämnare könsfördelning av den personal som arbetar i förskolan är angelägen så att barnen får både kvinnor och män i olika åldrar som förebilder. Detta har i sin tur betydelse för barnens attityder. Det är viktigt att de män som kommer in i förskoleverksamheten får slöd så att de stannar i förskolan. Ettsätt att stödja männen är att t. ex. försöka rekrytera så att flera än en man samtidigt nyanställs på samma arbetsplats. Erfarenheler visar att det är lättare att bryta traditionella könsgränser om man är fler än en. All personal bör tillsammans diskutera hur arbetet skall fördelas så att inte arbetsuppgifterna fördelas traditionellt könsmässigl. Det material som socialstyrelsen håller på att utarbeta. "Könsroller i förskolan", liksom jämställdhetskommitténs film, "Redan som barn", kan spridas till kommunerna och utgöra lämpliga underlag för diskussioner i könsrollsfrågor.

Jag anser det angeläget att de kommunala jämställdhetskommittéerna söker former för hur jämställdhetskraven skall kunna komma in i all kommunal verksamhet. De kan t. ex. bevaka daghemsfrågorna. En av de viktigaste uppgifterna är också att bevaka jämställdhetsaspeklen i boende-och samhällsplaneringen. Jag återkommer till denna fråga längre fram. Jag vill emellertid redan nu säga att jag avser att i jämställdhetskommitténs nya direktiv ge kommittén etl ansvar för att i kontakt med kommunförbundet

Skr. 1979/80:168                                                                    19

följa, stimulera och siödja kommunerna i deras jämställdhelsarbete.

Jag är medveten om att en arbetstidsförkortning kan innebära vissa risker för atl den regionala obalansen förstärks enligt det resonemang som förs i delegalionenens (A 1974; 09) för arbetstidsfrågor, DELFA;s, belänkande (SOU 1979; 48) "Arbetstider inför 80-lalet". Del är därför viktigt, inte minsl med hänsyn lill kvinnors möjligheter till sysselsättning, atl en aktiv regionalpolitik förs parallelll med en generell arbetstidsförkortning.

5.2 Kortare arbetsdag

Flera remissinstanser, som yttrat sig över Steg på väg, tar upp frågor som rör deltidsarbetet och kravel på en generell arbetstidsförkortning mot sex timmars arbetsdag.

Ett allt större antal kvinnor arbetar deltid. Av alla sysselsatta kvinnor arbetar i dag 45 % mindre än 35 limmar/vecka mot 6 % av männen. Brist på arbete och allmänna kommunikationer, otillräcklig tillgång på barnomsorg och service samt dålig utbildning är bl. a. orsaker till atl kvinnor arbetar dellid. Men den ojämna arbetsfördelningen i hemmet är ofta den grundläggande orsaken. Av jämställdhelskommitléns utredning (SOU 1979; 89) "Kvinnors arbete" framgår, att trots att kvinnorna i betydande utsträckning sökt sig in på arbetsmarknaden vilar alltjämt merparten av arbetet med hem och barn på dem. Även i hushåll där båda förvärvsarbetar på heltid sköter kvinnorna huvuddelen av hemarbetet. Så länge som deltidsarbete till övervägande delen utnyttjas endast av kvinnor kommer således deltidsarbete å ena sidan att förstärka den traditionella arbetsfördelningen i hemmen. Å andra sidan kan det ses som positivt från jämställdhetssynpunkt att kvinnorna inte längre lämnar arbetslivet helt och gör en lång paus i sitt yrkesarbete när de bildar familj. Deltidsarbetet gör det möjligt att ha en anknytning till arbetsmarknaden hela livet, upprätthålla sina yrkeskunskaper och skaffa sig arbetslivserfarenhet. Åven för dem som har gjort ett långt förvärvsuppehåll kan deltid vara en möjlighet att återinträda i arbetslivet.

Deltidsarbete har emellertid också kommit att innebära att flera kvinnodominerade sektorer på arbetsmarknaden har börjat anpassa sig till att kvinnor önskar deltid. På vissa håll inom sjukvården är det t. ex. svårt att idag få ett heltidsarbete för den som önskar. Deltidsarbete medför således en förstärkning av den redan mycket könsuppdelade arbetsmarknaden. Detta kan leda till en irrationell användning av arbetskraften vilket i sin tur begränsar den enskilda människans möjligheter att utvecklas och få ett förvärvsarbete utifrån sina förutsättningar. Jag anser det därför angeläget att noga följa utvecklingen av deltidsarbete och dess konsekvenser för jämställdheten.

Eftersom deltidsarbetande utgör en betydande andel av det totala antalet förvärvsarbetande har de sociala förmånerna för deltidsarbete fortlöpande förbättrats. Med anledning av utredningen (SOU 1976: 6) om de deltidsan-

Skr. 1979/80:168                                                                    20

ställdas villkor föreslog jämställdhetskommitten en rad åtgärder för att förbättra de deltidsarbelandes villkor. Anslällningsskyddskommittén (A 1977:01) fick därför bl.a. i uppgift atl pröva om arbetsgivare skall bli skyldiga att före nyanställningar erbjuda anställda med deltidsarbete mer arbete. Vidare skulle kommittén pröva om en anställd som har lön endast för arbetad lid garanteras rätt till permitleringslön om han/hon inte bereds arbete i den utsträckning som tidigare varit normalt i anställningen.

Under budgetåret 1978/79 avsatte regeringen medel för en informationskampanj i hela landet om deltidsarbete och dess konsekvenser. Förutom AMS och jämställdhetskommittén medverkade representanter för de lokala arbetsmarknadsparterna.

Jämställdhetskommittén anför alt det är angeläget att snarasl påbörja en arbetstidsförkortning mot sex timmars arbetsdag bl. a. mot bakgrund av det allt mer ökande antalet kvinnor som arbelar deltid. Jag vill också betona att en generell arbetstidsförkortning är angelägen för att öka jämslälldhelen mellan kvinnor oeh män, för att ge ökad tid för kontakt mellan barn och vuxna och för att förbättra möjligheterna för arbetstagare att i ökad utsträckning delta i samhällsarbetet. Jag anser alltså i likhet med de flesta remissinstanser att en generell arbetstidsförkortning bör ske - men den bör ske i den takt som de ekonomiska förutsättningarna medger. Jag vill i detta sammanhang erinra om att småbarnsföräldrar fr. o. m. år 1979 har fått en lagfäst rätt att förkorta sin arbetsdag till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet är åtta år. Föräldrarna har rätl att när som helst med viss varseltid återgå till heltidsarbete. Statligt anställda har redan denna rättighet som gäller till dess barnet fyllt tolv år.

5.3 Arbetslivets organisation

Jämställdhet innebär bl. a. att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Det betyder inte bara att de skall ha samma möjlighet att förena yrkesliv med vård av barn utan också samma lönevillkor oeh möjligheter till utveckling och befordran i arbetet samt till deltagande i föreningsliv, fackligt eller politiskt arbete.

Arbetslivet måste organiseras så att hänsyn tas till att både kvinnor och män har familj och barn. Barnen är grunden till ett samhälles möjlighet att överleva och utvecklas. Det måste därför vara möjligt för kvinnor och män att kombinera omsorgen om barnen med ett förvärvsarbete och ett aktivt samhällsliv. Idag är det kvinnorna som får ta den "kostnad" som omvårdnad av barnen innebär genom att helt eller delvis tvingas avstå från förvärvsarbete under en kortare eller längre period. Småbarnsfäder däremot arbetar ofta mer än heltid vilket framgår av utredningen Steg på väg. Detta gör att skillnaderna mellan kvinnors och mäns liv och arbete består. Männen måste ta ett större praktiskt ansvar för hem och barn. Småbarnsföräldrar måste ses

Skr. 1979/80:168                                                                    21

som en grupp av både kvinnor och män oeh inte som idag av enbari kvinnor.

Sedan den 1 januari 1979 har som lidigare nämnts småbarnsföräldrar laglig rätt till nedsatt arbetstid så länge barnen är under åtla år. Rälien utnyttjas till största delen av kvinnor. Arbetets uppläggning, planering och organisation måsle utgå från att alla småbarnsföräldrar har denna rätt. Till följd av att många yrkesområden hell domineras av kvinnor har den kvinnliga delen av arbetsmarknaden till stor del organiserats med ulgångspunkl från att kvinnorna arbetar deltid. Samtidigt fortsätter de yrkesområden som domineras av män att organiseras som om gruppen män var en homogen grupp. Detta gör det myckel svårt för småbarnsfäderna atl ulnyllja sin rätl att få del av omsorgen om sina barn.

Kommitténs förslag om att småbarnsföräldrar som arbetar nattskift bör få förtur hos arbetsgivaren till arbete på daglid har kommenterats i flera remissyttranden. De flesta remissinstanser instämmer i att del vore önskvärt medan några är mer tveksamma. Jag utgår från arbetsmarknadens parter noga kommer att följa denna fråga.

Del är min övertygelse att arbetslivet måste göras mer flexibelt och alt arbetslivets organisation måste anpassas i högre grad till barns och förvärvsarbetande småbarnsföräldrars behov.

5.4 Ny arbetsvärdering

Kvinnorna på arbetsmarknaden har lägre genomsnittslön än männen. En del av löneskillnaderna mellan kvinnor och män beror på att kvinnornas traditionella yrkesområden är låglöneområden. Det finns även andra orsaker till löneskillnader mellan kvinnor och män, t. ex. olika utbildning, ålder och erfarenhet och arbetstidens olika längd. Men det finns ocksä löneskillnader som inte kan förklaras med något annat än könstillhörighet. Lönesättningen är ett utryck för den värdering man av tradition gör av en arbetsuppgift.

Av remissinstanserna stöder bl. a. SACO/SR jämställdhetskommitténs uppfattning att en ny arbetsvärdering är önskvärd och att detta är en av de kärnfrågor som måste lösas för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. SACO/SR menar vidare att man inte bara skall utgå från arbetets direkta ekonomiska betydelse utan även beakta mänskliga och sociala aspekter. TCO är inne på samma tankegång och hänvisar i sitt remissvar till en lägesrapport "Familjepolifik - jämställdhet" som lämnades vid TCO-kongressen år 1979. Där sägs att det behövs utveckling av system för arbetsvärdering som ger stor vikt åt den betydelse arbetet har humant och socialt.

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att en arbetsorganisation som präglas av gemensamma insatser mer än individuella prestationer är en viktig förutsättning för att nå jämställdhet i arbetslivet och att detta också skulle kunna bidra till en förändrad arbetsvärdering. SAF däremot anser att bästa

Skr. 1979/80:168                                                                    22

sättet att genomföra jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet är att kvinnor och män erbjuds likvärdiga anställnings- och utbildningsmöjligheter och därmed samma möjligheter till ansvarsfulla arbetsuppgifter. SAF påpekar också alt arbetsmarknadens parter fortlöpande arbetar med arbetsvärderingssystem för att försöka få bort eventuella brister.

Det är min förhoppning att en av utgångspunkterna i della arbete är att genom förändringar i arbetsvärderingssystemen främja jämställdheten i arbetslivet. Detta ligger också helt i linje med jämställdhelslagen.

Jämställdhetsombudsmannen och arbetsmarknadens parler bör vara observanta på utformningen av platsannonser. Högt ställda krav i en platsannons som inte är relevanta för arbetet som sådant kan avskräcka kvinnor att söka traditionellt manliga arbeten som de i och för sig skulle vara klart kompetenta att utföra.

Jämställdhetskommitten anser att vård av barn bör kunna vara meritgrundande inte bara vid tillträde till utbildningar utan också inom arbetslivet. Som tidigare nämnts har staten som arbetsgivare infört regler som medger att tjänstledighet för vård av barn räknas som merit vid tillsättning av tjänst inom den statliga förvaltningen.

5.5 Stöd tillhemarbetande

Delade meningar råder bland remissinstanserna om jämställdhetskommitténs förslag att arbetsförmedlingen bör bedriva uppsökande verksamhet bland hemarbetande. Positiva är bl. a. Umeå universitets jämställdhetskom-miité och Folkpartiets kvinnoförbund. Andra är mer reserverade eller negativa till förslaget. AMS t. ex. menar att orsaken till att många kvinnor inte tar kontakt med arbetsförmedlingen inte nödvändigtvis är okunnighet om förmedlingen och förmedlingens sätt att arbeta. Det är säkert i många fall en realistisk bedömning av de hinder som föreligger för deras inträde på arbetsmarknaden, t. ex. i form av brist på barnomsorg, kommunikationer eller arbetstillfällen.

Jag är medveten om att arbetsförmedlingarna med nuvarande resurser kan ha svårt att starta en uppsökande verksamhet hos framför allt de kvinnor som är hemarbetande. Inom ramen för sina resurser kan förmedlingarna aktivt informera tänkbara ny- och återinträdande arbetssökande genom annonser i dagspress, informationsträffar m. m. Detta skulle ge de hemarbetande mer kunskap om vilka möjligheter arbetsförmedlingarna har att erbjuda dem arbete eller utbildning.

Jämställdhetskommittén arbetar f. n. med förslag till åtgärder i anslutning till utredningen Kvinnors arbete. Förslaget kommer senare atl lämnas till regeringen.

Skr. 1979/80:168                                                                   23

5.6 Positiv särbehandling vid arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete

AMS och SÖ fastställde år 1979 ett gemensamt jämslälldhelsprogram inom arbetsmarknadsutbildningen. I programmet har båda myndigheternas regionala och lokala organ upppmanats atl agera i följande sammanhang.

Vid utlagning av kursdeltagare skall sökande från underrepresenleral kön priorileras. Arbetsmarknadsutbildning skall i vissa fall lokaliseras lill flera orter, bl. a. för att undvika långa resor. Ökade möjligheter till deltidsstudier bör ges. Komplettering och/eller förlängning av undervisning bör ges generöst till dem som tvingats vara frånvarande t. ex. på grund av barnomsorgsproblem. Invandrare bör ges särskilt stöd bl. a. genom svenskundervisning och undervisning i facksvenska i yrkesutbildningen. Reakliveringskurser bör ordnas för personer som varit frånvarande från arbetslivet en längre tid.

AMS har meddelat atl man kommer att göra en uppföljning av programmet våren 1980. Jag kommer med intresse att ta del av denna uppföljning och får därvid i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet överväga om ytterligare jämställdhetsinsatser kan föreslås inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Jag anser att AMS även då det gäller beredskapsarbeten bör pröva att inom ramen för gällande bestämmelser mer systematiskt använda dem i jämställdhetssyfte. I ökad utsträckning skulle man t. ex. vid anvisning till beredskapsarbete kunna sträva efter att erbjuda kvinnor och män arbeten inom typiskt manliga resp. kvinnliga yrkesområden.

6. Familjepolitik och familjerätt

Reformarbetet på det familjepolitiska området har varit omfattande under 1970-talet. Det framgår bl. a. av jämställdhetskommitténs redovisning i Steg på väg.

Barnen identifierar sig särskilt under de första åren med sina föräldrar. Jämställdhet och delat ansvar mellan föräldrarna kan tidigt skapa medvetenhet om värdet av samarbete och solidaritet. Därför måste jämställdhetssträvandena inom familjen ses om en viktig del av jämställdhetsarbetet.

Min uppfattning är att familjepolitiken måste utgå från atl båda föräldrarna har samma rätt och skyldighet till såväl försörjaransvar som praktiskt ansvar för hem och barn. Jämställdhetskommittén uttrycker samma mening. Samtidigt vill jag betona, liksom Rädda Barnens Rikförbund i sitt remissvar, att en annan utgångspunkt måste vara alla vuxnas medansvar för barns uppväxt och utveckling.

Barnfamiljerna måste så långt möjligt ges valmöjlighet all fördela sin tid mellan förvärvsarbete oeh värd av barn på det sätt som bäst passar familjen. Förutsättningen för detta är tillgång till arbete och tillgång till barnomsorg.

Skr. 1979/80:168                                                                    24

Det   innebär  alt   utbyggnaden   av   samhällets   barnomsorg   kommer   att fortsätta.

Rätlen lill förkortad arbelslid för föräldrar med barn under åtta år är etl steg i riktningen alt ge föräldrarna mer lid tillsammans med barnen. Arbelslivei måsle som jag tidigare framhållil så långt möjligi anpassas lill alt båda föräldrarna har ett förvärvsarbele.

Endasl ca 11 % av fäderna utnyttjar möjligheten till föräldraledighet. Flera orsaker kan tänkas ligga bakom detta förhållande. Del tar självfallet lång lid att bekämpa fördomar och all förändra attityder och mönster kring vård av de minsta barnen men det är grundläggande för jämställdheten att kvinnor och män har ett delal ansvar för barnen.

Riksförsäkringsverket framhåller att det fr. o. m. den 1 januari 1980 väsentligt utökade dagantalel per år för rätt lill föräldrapenning för tillfällig vård av sjukt barn inte bör få medföra atl kommunerna minskar sin service när det gäller dagbarnvårdare. Jag anser att det är viktigt att man i kommunerna var för sig inom de givna ramarna diskuterar hur resurserna bör fördelas bl. a. med hänsyn till behoven av dagbarnvårdare.

Chefen för socialdepartementet, som jag har samrått med om jämställdhetsfrågor rörande familjepolitiken, har nyligen fått regeringens bemyndigande att tillsätta en kommitté som skall göra en översyn av ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen och föreslå administrativa förenklingar. Huvudsyftet är härvid att förenkla regelsystemet och därmed uppnå administrativa besparingar. Denna kommitté har också fått i uppdrag atl studera hur föräldraförsäkringen har fungerat från jämställdhetssynpunkt. Under riksmötet 1978/79 beslöt riksdagen om riktlinjer för en allmän föräldrautbildning för tiden kring barns födelse. Riktlinjer bygger på en överenskommelse med Landstingsförbundet. Rätten till särskild föräldrapenning kan utnyttjas för deltagande i föräldrautbildningen.

För min del ser jag föräldrautbildningen som ett viktigt led i samhällets stöd lill de unga barnfamiljerna. Den ger en möjlighet för föräldrarna att diskutera och bearbeta olika värderings- och attitydfrågor som hör samman med familjebildning och könsroller. Socialstyrelsen har som stöd för diskussionen utarbetat ett material som berör jämställdhetsfrågorna.

Under år 1980 kommer Barnomsorgsgruppen att avlämna sitt slutbetänkande med förslag till föräldrautbildning som gäller även för föräldrar med barn i förskolan och grundskolan.

De villkor under vilka barn lever sina första är präglar deras värderingar i framtiden. Barns värderingar blir en spegling av vuxnas attityder. Jämställdhetskommittén har med stöd av medel från socialdepartementet, och som ett led i det internationella barnåret vilket tidigare nämnts, producerat filmen "Redan som barn". Filmen skall användas som underlag i diskussioner mellan framför allt föräldrar och personal i barnomsorgen.

Inom socialstyrelsen pågår nu ett arbete på att ta fram ett informations-och utbildningsmaterial med sikte på förskolan.

Skr. 1979/80:168                                                                    25

Vad gäller forskningen i familjeplanering så bör den utgå från all familjeplanering är en angelägenhet lika mycket för mannen som för kvinnan. Ansvarei för familjeplanering skall inte kvinnan ensam behöva bära.

Målet för jämställdhet innebär alt kvinnor och män skall kunna leva som ekonomiskt oberoende och självständiga individer. Genom atl ansvarei för barn och hem traditionellt huvudsakligen har vilat på kvinnorna har de inte kunnat förvärvsarbeta i den utsträckning som behövs för atl bygga upp ell tillräckligt pensionsskydd inom ATP. Detta framgår bl. a. av jämställdhets-kommitténs undersökning Kvinnors arbete. Chefen för socialdepartementet kommer att tillsätta en arbetsgrupp inom departementet för att utreda frågan om ATP-grundande år för vård i hemmet av små barn.

Jämställdhetskommittén har i Steg på väg påtalat att efterlevandepensionen är utformad på ett icke könsneutralt sätt. 1 likhet med kommittén anser jag att detta strider mot principen att var och en skall svara för sin egen försörjning. Pensionskommittén (S 1970: 40) har fått i uppdrag att i samband med övriga uppgifter utreda frågan om hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön bör utformas.

Jag övergår nu till frågan om den information som belyser ekonomiska och juridiska villkor för gifta resp. sammanboende som jämställdhetskommittén föreslagit. Kommittén föreslår att sådan informalion skall finnas tillgänglig hos t. ex. försäkringskassan. Riksförsäkringsverket påpekar emellertid i sitt remissyttrande att i den mån informationen berör kassornas ämnesområde finns den redan. Att sprida information som omfaltar frågor utöver försäkringskassornas ansvarsområde och där försäkringskassa vid förfrågan inte kan stå till tjänst med upplysningar slrider mot den informalionspolicy som kassan har.

Jag anser att det är viktigt att kvinnor och män är medvetna om de juridiska och ekonomiska konsekvenser som följer av att man gifter sig eller är sammanboende. Information av den typ som jämställdhetskommittén föreslår bör därför utarbetas.

7 Boende- och samhällsplanering

Jämställdhetskommittén anför i Steg på väg att jämställdhet mellan kvinnor och män måste vara en av utgångspunkterna för samhällsplanering på alla nivåer och stadier. Jag instämmer med kommittén i detta avseende . Därför är det också nödvändigt att kvinnor i slörre utsträckning måste medverka i det praktiska arbetet för boende- och samhällsplanering. I avsnittet om representation i beslutande församlingar återkommer jag till denna fråga. I jämställdhetsfrågor som rör boende- och samhällsplanering har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet och statsrådet Danell.

Den fysiska planeringen kan inte tidigare sägas ha beaktat utgångspunk-

Skr. 1979/80:168                                                                    26

terna om jämställdhet mellan kvinnor och män. Utvecklingen gick mot ett ökat avstånd mellan bostad och arbele också i tältbefolkade områden. Boendel glesades ul och arbetsplatserna koncentrerades till särskilda områden. Det ledde lill längre arbetsresor, sämre service i bostadsområdena, sämre boendegemenskap elc. Boendeplaneringen bör ulgå från alt både kvinnor och män är förvärvsarbetande vilket innebär atl kommunikationer i form av en väl fungerande kollektivtrafik och bra barnomsorg med barnstugor i direkl anslutning till bostadsområdena måsle finnas. Detta är också regeringens intentioner.

Regeringens bostadspolitik grundar sig på en helhetssyn. De statliga bostadspolitiska instrumenten är utformade med sikte på att göra det möjligt all skapa boendemiljöer som fungerar väl för alla hushållskategorier och alla boende. Sålunda medges statliga bostadslån till såväl bostäder som servicelokaler. På kommunerna ligger uppgiften att ge boendemiljön den fysiska utformning som krävs för alt den skall tillgodose de boendes behov.

För att komma till rätta med segregalionsproblem och brister i bostadsområdena genomför många kommuner i dag s. k. bostadssociala inventeringar. Genom dem kartläggs hur områdena fungerar för de boende. Där beskrivs bl. a. vilken boendeservice som finns och vilka kompletteringar som behöver göras. Etl arbete med att utveckla metoder för sådana inventeringar pågår inom Svenska kommunförbundet i nära samarbete med såväl statens planverk som bostadsstyrelsen. Jag anser det självklart att en av utgångspunkterna för de bostadssociala inventeringarna måste vara alt boendemiljön skall underlätta för både kvinnor och män att förena yrkesarbete och politiskt arbete m. m. med barnomsorg och hushållsarbete.

Jag anser i likhet med jämställdhetskommitlén att nya former av boende kan ge nya utgångspunkter för jämställdhet och nya förebilder för barnen. Detta instämmer flera remissinstanser i. Exempelvis ger bostadsrätten förutsättningar för gemensamma beslut och möjligheter att utveckla gemenskapen i boendet. Men liknande möjligheter bör också utvecklas för dem som hyr sin lägenhet. Ett reellt boinflytande ger ökade möjligheter att beakta framför allt kvinnors synpunkter på närmiljön.

Jämställdhetskommittén framhåller att den lokala bundenheten kommer att öka även bland män i samband med att deras ansvar för barn och hem ökar. Både kvinnor och män kommer således att i ökad utsträckning vara beroende av närheten till arbetsplatser, närservice och goda kommunikationer. En mångfald av valmöjligheter är nödvändigt för att få en anpassning till den enskildes situation och behov. Den lokala boendeservicen har stor betydelse för hur vardagen med förvärvs- och hushållsarbete skall flyta. I direktiven till länsplaneringen anges att dessa frågor skall beaktas. Frågorna tas upp också i direktiven för stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04), där det framhålls som angeläget att man nu tar itu med att förbättra den samlade miljön i våra tätorter i syfte att göra dem mer ändamålsenliga som livsmiljöer

Skr. 1979/80:168                                                                    27

och mer funktionsdugliga i fråga om arbete, boende och rekreation. Därvid kommer bl. a. jämsiälldhetsaspekterna in i bilden.

De nu berörda förhållandena blir en naturlig utgångspunki för den kommunala planeringen och kan komma till uttryck t. ex. genom all offentliga arbetstillfällen men också ej slörande småinduslri och hanlverk-sarbelsplatser förläggs i bostadsområdena. Detla skulle ge ökade möjligheter för såväl kvinnor som män alt förena förvärvsarbete med familjeliv och fritidsaktiviteter.

Statistiska centralbyrån (SCB) har fått medel för atl göra en vidare studie av SCB:s statistik från jämställdhelssynpunkt. Sludien skall kunna visa i vilken utsträckning statistikens definitioner och begrepp präglas av ett förlegal könsrollstänkande. Vidare skall studien visa om det är möjligt att belysa kvinnors och mäns olika möjligheter, olika situationer etc. med den statistik som för närvarande samlas in och redovisas. Del är angeläget att statistiken kan ge en rättvisande bild av kvinnors och mäns situation och villkor så att den kan tjäna som underlag för förslag till åtgärder på olika samhällsområden.

8 Hälsa och sociala problem

Jämställdhetskommittén har utifrån världshälsoorganisationens definition av hälsa - ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom och skröplighet - gjort en genomgång av ett flertal av de områden där jämställdhet mellan kvinnor och män kommer in.

Förändringar i samhället påverkar människors hälsa och kan också skapa sociala problem. Det är därför viktigt att på alla samhällsnivåer observera och ta itu med de problem som uppstår för att förhindra en social utslagning. Risker för social utslagning finns i alla samhällsgrupper men vi vet redan i dag att riskerna är störst för de redan utsatta, arbetslösa, lågavlönade, dåligt utbildade, sjuka, socialt isolerade m. fl. Även om åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på sikt kan bidra till att motverka den sociala utslagningen måste vi redan nu inrikta arbetet mol att förhindra fortsatt utslagning. De faktorer som påverkar social utslagning är dock många och komplexa och berör ett flertal områden. I de jämslälldhelsfrågor som berör socialpolitiken m. m. har jag samrått med chefen för soeialdepartementet och statsrådet Holm.

Jag anser att jämställdhetskommitténs förslag är väl ensidigt inriklade på specifikt kvinnliga medicinska problem. Kommitténs förslag är i och för sig viktiga och angelägna. Men minst lika viktigt är att uppmärksamma männens hälsorisker. Behov av åtgärder för att förebygga männens hälsorisker som hjärtinfarkt, yrkesskador, lungcancer, olycksfall etc. är minst lika angelägna. I Steg på väg påvisas hur skillnaderna i uppfostran mellan flickor och pojkar och en annorlunda inställning till risktagande avspeglar sig i statistiken över

Skr. 1979/80:168                                                                    28

olycksfall i irafiken, där belydligl fler pojkar än flickor skadas. Männen utsätts ocksä för större livshotande risker i arbetsmiljön och på fritiden och antalet yrkesskador är betydligt högre för män än för kvinnor.

Jämslälldhelskommiiién har i sill arbete för jämställdhet i stor utsträckning utgått från kvinnornas situation och också lagt ned ett värdefullt arbete på utredningar om detla. Belänkandet Steg på väg liksom betänkandet Kvinnors arbele speglar del. Jag anser att det nu är dags att få en bild av männens arbetssituation och livsvillkor ur ett jämställdhetsperspektiv.

Jag anser därför atl jämställdhetskommitlén bör göra en kartläggning av mäns situation motsvarande den som gjorts av kvinnors i Kvinnors arbete. Detta kommer jag att ge uttryck för i kommitténs nya direktiv. Enligt vad jag erfarit har kommittén själv också diskuterat denna fråga.

Jag anser vidare atl problemen med kvinnors ökade alkoholmissbruk måste få ökad uppmärksamhet. Behandlingsresursernas utnyttjande måste anpassas också till kvinnornas behov. Under de senasle årstiondena har alkoholkonsumtionen ökat framför allt bland de yngre kvinnorna. Kvinnorna har tagit efter männen. Men att överta dåliga vanor från det motsatta könet innebär inte jämställdhet.

Regeringen har på initiativ av chefen för socialdepartementet tillkallat ett samordningsorgan för alkoholfrågor för att bredda och intensifiera insatser på alkoholområdet. Samordningsorganet har bl.a. fått i uppdrag att beakta kvinnors stituation och uppmärksamma behovet av särskilda insatser beträffande information, förebyggande ålgärder och behandling.

Jag vill här något kommentera frågan om missbruk, kvinnomisshandel och våldtäkt. lOGT-NTO-Rörelsen påtalar i sitt remissyttrande att misshandel av kvinnor och barn samt våldtäkt ofta har alkoholkonsumtion som bakgrund. Riksförbundet för Sexuell Upplysning (RFSU) påpekar även att kvinnomisshandel, pornografi oeh våldtäkt är områden där särskilt kvinnoförtryck och kvinnoförakt kommer till uttryck.

Detta visar att dessa företeelser har flera beröringspunkter. Jag anser att det är angeläget att dokumentera omfattningen av kvinnomisshandel. Det anser också jämställdhetskommittén. SCB är i sitt remissvar tveksam till möjligheterna att redovisa officiell statistik med acceptabel kvalitet över kvinnomisshandeln. Jag räknar dock med att i samråd med chefen för socialdepartemenet, inom ramen för befintliga forskningsresurser, pröva möjligheterna att förbättra statistiken.

Jag vill också påpeka atl ett samarbete inletts mellan Sveriges riksidrottsförbund och jämställdhetskommittén om åtgärder för jämställdhet inom idrotten. Kvinnor och män skall ha samma rätt att utöva idrott. Detta samarbete är värdefullt och det är min förhoppning att det skall ge ökade förutsättningar för kvinnorna att delta i olika idrottsliga aktiviteter.

Skr. 1979/80:168                                                                    29

Prostitutionen

Frågan om prostitution har tagits upp av jämställdhetskommittén. De prostituerade och deras kunder kan ses som exempel på de traditionella könsrollerna i en extrem förlängning. Kommittén kommer in pä några av orsakerna till prostitutionen. Missbruksproblem i kombinalion med arbetslöshet och avsaknad av bostad är några orsaker. Prostitutionsulredningen (S 1977; 01), som beräknas lägga fram sitt betänkande under år 1980. har som uppgift atl göra en kartläggning av prostitutionens omfattning, orsaker och karaktär, liksom sambandet mellan missbruk och prostitution.

I vissa slörre kommuner har olika projekl oeh åtgärder påbörjats. Det är väsentligt alt man just på det lokala planet tar sådana initiativ både i förebyggande syfte och mer konkret åtgärdar problemen. Lokala aktionsgrupper mot pornografi och prostitution har bildats på många håll. Jämställdhetskommitten har redovisat de omfattande åtgärder som har vidtagits i Malmö kommun i samarbete mellan främst socialvården och polisen för att bekämpa prostitutionen. Fredrika-Bremer-Förbundet framhåller i sitt remissvar att kommunerna bör åläggas att aktivt arbeta för att minska prostitutionen oeh hjälpa prostituerade.

I avvaktan på prostitutionsutredningens förslag till åtgärder anser jag i likhet med RFSU oeh jämställdhetskommittén att det projekt som bedrivs i Malmö med en uppsökande social jourverksamhet är ett intressant exempel som är lämpligt alt pröva för andra kommuner. På det lokala planel är det viktigt att olika myndigheter och arbetsförmedlingen arbetar för att stödja de prostituerade kvinnorna och skapa ekonomiska möjligheter för dem att komma bort från prostitutionen och få en normal förankring i samhället.

Invandrarkvinnorna

Jämställdhetskommittén har särskilt beaktat invandrarkvinnornas språksvårigheter och kulturella bakgrund vid deras kontakter med sjukvårdspersonal. Några remissinstanser däribland statens invandrarverk (SIV). Moderata Samlingspartiets kvinnoförbund och Svenska FN-Förbundet tar också upp invandrarkvinnornas behov av kontakt med olika personalgrupper inom vårdsektorn. Det finns flera problemområden när det gäller invandrarkvinnornas kontakter med både den öppna oeh slutna sjukvården. Flera behov behöver enligt kommittén tillgodoses såsom tolkar eller tvåspråkig personal på mödra- och barnavårdscentraler och gynekologmottagningar saml tillgång till kvinnliga läkare och annan kvinnlig personal för kvinnor från vissa länder.

Socialstyrelsen har givit ut en förteckning med uppgifler om läkare som kan ge vård på andra språk än svenska. På vissa håll finns möjlighel för invandrarkvinnor att vända sig till de mödra- och barnavårdscentraler utanför det egna upptagningsområdet, där det finns personal som lalar deras

Skr. 1979/80:168                                                                    30

språk. En samordning av lolkservicen lokall och regionalt är också enligt kommittén angelägen så att de kvinnliga tolkar som finns kan utnyttjas av fler invandrarkvinnor.

Psykiatrisk vård för invandrare erbjuder särskilda problem. För de mest utsatta invandrarpatienlerna, dvs. de som ej lärt sig svenska tillräckligt för en vårddialog, är behandlingen på eget modersmål den enda adekvata. Dessutom måsie kännedom om bakomliggande kullurella faktorer finnas med i lerapiprocessen. Sådan invandraranpassad psykiatrisk vård förekommer endast i mycket begränsad omfattning, t. ex. inom ramen för del s. k. Invandrarprojektet i Huddinge som leds av Stockholms läns landsting. Verksamheten har påvisai elt storl behov, inle minst hos de invandrarkvinnor som har brislande kunskaper i svenska.

Socialslyrelsen menar i silt remissvar atl jämställdhetskommitlén alllför ensidigt betonat invandrarkvinnors behov. Det är naturligtvis riktigl att alla lillhörande språkliga minoriteter i sina kontakter med bl. a. sjukvården har behov av alt få möla personal som talar deras språk eller av att få lillgång till lolkservice.

Erfarenheterna från den upplysningsverksamhet i sex- oeh samlevnadsfrågor som socialstyrelsen bedriver i samarbete med invandrarorganisationerna och som riktar sig till både kvinnor och män bör spridas så att den kan användas på flera håll.

En möjlighet för att öka andelen tvåspråkig personal inom barnomsorg och sjukvård är att vid antagning lill utbildning prioritera dem som har något av de språk som talas av invandrare som modersmål. Exempel på detla är utbildningen till barnskötare och sjukvårdsbiträde inom arbetsmarknadsutbildningen. Särskilt viktigt kan det vara att också i första hand prioritera män då det åtminstone i vissa invandrarländer är ännu mer ovanligt med män inom dessa yrken än i Sverige. Inom arbetsmarknadsutbildningen kan redan nu en sådan prioritering prövas inom befintliga resurser.

Jag vill erinra om atl jag gett den nyligen tillsatta utredningen rörande invandringen och invandrarnas situation i Sverige i upprag att bedöma frågan om samhällets möjligheter på längre sikt att erbjuda språkliga minoriteter i Sverige utbildning, vård oeh service på deras språk.

9 Representation i beslutande församlingar

I det fortsatta jämslälldhetsarbetet kommer frågan om representation att få en framträdande plats. Det är viktigt atl kvinnorna får samma representation som männen i beslutande församlingar av alla slag på olika nivåer. Kvinnor och män har olika erfarenheter att utgå från och bidra med i samhällsarbetet. En ökning av kvinnorepresentationen i samhällsarbetet är mol den bakgrunden nödvändig.

Flera remissinstanser betonar att arbelsformerna i facket och politiken måste ulformas med tanke på alt både kvinnor och män har ansvar för hem

Skr. 1979/80:168                                                                    31

och barn. Sammanträden på tider .som passar barnfamiljer, tidsbegränsade mölen och möjlighel till barnpassning är grundläggande krav om kvinnor och män skall få samma möjlighet att delta i samhällslivet på lika villkor.

Hittills är kvinnorna underrepresenierade i församlingar som styr vårt samhälle, vilket också jämställdhetskommitten har belyst i Steg på väg. Här är det väsentligt atl arbetsformerna ses över så att även män och kvinnor [ned ansvar för barn och hem har möjlighet att engagera sig både på det lokala och centrala planel. På det lokala planel är det viktigt atl få med fler kvinnor i kommunernas lunga beslutande organ och i de organ som har ansvar för boende- och samhällsplanering. Det är emellertid en fråga för de poliliska partierna.

Arbete med att aktivera fler kvinnor pågår i politiska, fackliga och andra organisationer. Jag anser att delta är ett angeläget arbete som bör intensifieras. Några partier, organisationer och fackförbund har angett mål för hur mycket den kvinnliga representationen skall öka under en viss tidsperiod. Detta är ett medel för andra att pröva. Det är då viktigt att man vid periodens slut utvärderar resultatet och i de fall man inle nätt målet karllägger orsakerna och vidtar åtgärder för att komma till rätta med dem.

I Norge har regeringen utfärdat bestämmelser om att alla organisationer och myndigheter skall föreslå två namn, en kvinna och en man, till alla uppdrag som tillsätts av regeringen (statliga utredningar, slyrelser, nämnder). Föreskrifterna i förordningen (1976:686) om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig ijänst, cirkuläret (1976:687) om arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst och kungörelsen (1973:279) om förbud mot köns- oeh åldersdiskriminering vid tillsättning av tjänst, tu. m. avses delvis bli ersatta av nya föreskrifter fr.o.m. den 1 juli 1980. Dessa avses bl. a. betona att statsmyndigheterna genomgående särskilt skall försöka se lill, att uppdrag ges till person av det kön som är underrepresenleral i fråga om liknande uppdrag inom verksamhetsområdet. Men givetvis skall myndigheterna också ta hänsyn till sedvanliga urvalsgrunder.

10 Opinionsbildning

Jag anser att arbetet med att ändra attityder och bearbeta fördomar är ett arbete som måste pågå parallellt med allt annat jämställdhetsarbete. Detla anser också jämställdhetskommittén.

Flera remissinstanser bl. a. konsumentverket. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Studieförbundet Vuxenskolan och lOGT-NTO-Rörelsen betonar studieförbundens roll i det opinionsbildande arbetet. Också jag vill understryka alt studieförbunden har mycket belydelsefulla uppgifler i detla arbete. Sludieförbunden har varit en av de opinionsbildande målgrupper som jämställdhetskommitten har arbetat med. De har slora möjligheter att

Skr. 1979/80:168                                                                    32

slimulera diskussioner i jämställdhetsfrågor inom ramen för de allmänna studiecirklar, s. k. priocirklar. lill vilka särskilda statliga bidrag ges.

Enligt min mening är det betydelsefullt alt de insatser som görs i opinionsbildande syfte noga förbereds och följs upp i större utsträckning än tidigare. Uppföljningarna kan ge goda erfarenheter för planeringen och genomförandet av del fortsatta arbetet.

Del opinionsbildande arbelet måste i högre grad riktas mot vissa nyckelgrupper såsom arbetsledare, lärare och journalisler och andra opinionsledare. Olika vägar att nå ut till dessa grupper måsle prövas. Jämställdhetsdebalten måste genomsyra alla samhällsområden.

Jag avser att i de nya direktiven till jämställdhetskommittén ge den ansvar för utbildning av informatörer och opinionsbildare i könsrollsfrågor.

Massmedia har en dominerande roll i opinionsbildningen. Jämställdhelskommitléns förslag att journalister i grundutbildning och fortbildning måste få in jämställdhetsfrågor som särskilt moment bör uppmärksammas av UHÄ i utbildningsplanerna för journalisthögskolan. Del är min förhoppning att också publicistorganisalionerna vid revideringar av de etiska reglerna för massmedia uppmärksammar jämställdhetsfrågorna.

I myndigheternas informationsmaterial är det viktigt alt det inte förekommer könsdiskriminerande inslag. I slället bör informationen utformas så att den kan verka i positivt könsrollsförändrande riktning. En granskning av informationsmaterialet ur denna synvinkel bör vara en naturlig uppgift för dem som är informationsansvariga på myndigheterna. Det är därför väsentligt att könsrollsfrågor ingår i deras fortbildning.

11 Internationellt samarbete

Omfattningen av Sveriges inlernationella samarbete på jämställdhetsområdet har redovisats i Sleg på väg. Sedan betänkandet lades fram har FN bl. a. antagit konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Riksdagen har nyligen godkänt konventionen (prop. 1979/80:147, AU 1979/80:30, rskr 1979/80:327). Regeringen kommer senare idag att ratificera konventionen.

Jämställdhetskommittén föreslår att svenska delegationer till FN-möten och andra internationella möten skall ha en könsmässigl jämnare sammansättning. Jag instämmer i att det är mycket angeläget att Sverige också konkret i internationella sammanhang ger uttryck åt sin strävan att låta både kvinnor och män delta i samhällsarbetet.

ILO-kommittén påpekar att enligt internationella arbetsorganisationens (ILO;s) stadga (artikel 3:2) bör åtminstone en av rådgivarna i delegationen till arbetskonferensen vara kvinna "om frågor som särskilt berör kvinnor är föremål för överläggning på konferensen". 1 likhet med ILO-kommittén anser jag alt regeringen bör verka för en ändring av ILO:s stadga på denna punkt så att medlemsländerna också genom stadgans formulering rekom-

Skr. 1979/80:168                                                                   33

mcnderas all i delegationer till arbetskonferensen (och till andra ILO-mölen) inkludera både kvinnor och män. Etl förslag lill resolution härom har av det svenska regeringsombudet m. fi. förelagts den nu pågående arbetskonferensen. Även när del gäller FN och andra internationella organisationer bör man pa lämpligt sätl verka för cn könsmässigl jämnare sammansättning av nationella delegalioner i internationella möten.

Jämställdhetskommittén understryker atl i alla biståndsprojekt bör effekterna för kvinnor speciellt uppmärksammas och särskilda insatser göras så att den tekniska utvecklingen i u-länderna gynnar jämställdheten mellan könen. Styrelsen för internalionell utveckling (SI DA) framhåller i anslutning lill detta förslag atl man försöker få ett siarkare gehör i mottagarländerna för att vid all planering av utvecklingsprojekt beakta följderna för kvinnorna.

Jag vill i detla sammanhang framhålla alt Sveriges biståndspolitik syftar till atl förbättra situationen för de fattigaste och mest eftersatta folkgrupperna. I flertalet u-länder är huvuddelen av kvinnorna en sådan eftersatt grupp. Det finns en stående instruktion till de svenska delegationerna vid de förhandlingar som förs varje år med mottagarländerna om det svenska biståndet att framföra Sveriges intresse att stödja kvinnoinsatser. Det ingår i Sveriges politik att föra en aktiv dialog med mottagarländerna i syfte att förbättra kvinnans situation.

Jag delar SIDA;s uppfattning att det på sikt är angeläget att biståndet till kvinnor inte koncentreras till rena kvinnoinsatser utan att kvinnornas situation beaktas inom ramen för alla biståndsprojekt. Detla gäller såväl SIDA;s som enskilda organisationers biståndsarbete i alla u-länder. I ett kortsiktigt perspektiv kan det dock vara nödvändigt med särskilda kvinnoprojekt för att motverka de för kvinnor ofta negativa effekterna som industrialisering och urbanisering kan medföra.

SIDA bör få i uppdrag att följa upp och studera effekterna av de insatser som gjorts hitlills och göra elt förslag till en plan för hur insatser för kvinnor systematiskt skall kunna föras in i olika typer av biståndsprojekt i framtiden. I dessa frågor har jag samråti med chefen för utrikesdepartementet.

12 Avslutande synpunkter

Det åtgärdsprogram som jag nu ha beskrivit innehåller inte några konkreta förslag som bör föreläggas riksdagen i detta sammanhang. Förklaringen härtill är, som jag förut har nämnt, att mina förslag framför allt utgör riktlinjer för regeringens fortsatta jämställdhetsarbete samt att det rör sig om åtgärer inom regeringens eget kompetensområde.

Jämställdheten mellan kvinnor och män är inte någon enstaka eller isolerad fråga, som det en gång för alla kan fattas beslut om. Som har framgått av den tidigare redogörelsen kommer jämställdhetsaspekterna med i blickfältet vid snart sagt varje tillfälle, då statsmakterna skall fatta beslut om den framtida utvecklingen i vårt land. Det är därför i första hand då som

3 Regeringens skrivelse 1979/80. I saml. Nr 168

Skr. 1979/80:168                                                                    .34

konkreia förslag bör föras fram och diskuleras.

Bakom jämslälldhetskommiltcns förslag till nationell handlingsplan står också förelrädare för samtliga riksdagspartier. Mot den bakgrunden är del vikligl alt riklinjerna för regeringens fortsatta jämslälldhelsarbete anmäls för riksdagen genom en regeringsskrivelse. Genom utskottsbehandlingen och debatten i kammaren blir det då möjligt för riksdagspartierna och enskilda riksdagsledamöter alt ge sin syn på hithörande frågor.

13       Hemställan

Jag hemställer

atl regeringen bereder riksdagen tillfälle alt la del av vad jag har anförl i det föregående om riktlinjerna och organisationsformerna för regeringens fortsatta jämställdhetsarbele.

14       Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighel med hennes hemställan.

Skr. 1979/80:168                                                     35

Bilaga 1

Sammanfattning

Utbildning

Mycket jämställdhetsarbete återstår ännu på utbildningsområdet. Fortfarande är elevernas studie- och yrkesval starkt könsbundet. Attityder och förväntningar från (oräldrar och kamrater påverkar eleverna, liksom den ojämna könsfördelningen i skola, arbelsliv och samhälle. Utbildningsstruktur, läromedel och kursplaner är inte ulformade med avsikt att främja otraditionella val. Under 70-talet har emellenid eu aktivt jämställdhetsarbete kommii igång och konkreta handlingsplaner tagits fram. Fortfarande återstår dock hinder att avlägsna innan en medveten jämställdhetssirävan blir en naturiig del av skolarbetet.

Åtgärderna för ökad jämställdhet på utbildningsområdet måste under den närmaste tiden inriktas på följande.

□ En förbättrad kommunikation mellan föräldrar och skola/förskola om könsroller och jämställdhetsarbete måste eftersträvas.

D De centrala handlingsprogrammen bör omsättas till lokala jämställdhetsprogram i alla skolor och förskolor och en lokal planering av denna verksamhet bör komma igång. Jämställdhet bör ingå i de studie- och planeringsdagar för all skolpersonal som inleder varje verksamhetsår.

D Större utrymme för jämställdhetsfrågorna i lärarnas/förskol lärarnas grundutbildning och fortbildning bör skapas samt en jämnare könsfördelning bland skol- och förskolepersonal åstadkommas.

D Läromedel och kursplaner bör utformas så att jämställdhetsfrågor naluriigt tas upp inom varje ämne.

D Elevernas studie- och yrkesval måste göras mindre könsbundet, till exempel genom föriängd och delvis styrd arbetslivsorientering, praktisk hemkunskap från lågstadiet till gymnasial nivå, aktiv rekrytering till vissa gymnasie- och högskoleutbildningar, bland annat översyn av antagningsregler och försök med könskvotering, större anknytning mellan längre och kortare utbildningar.

D Utökad jämställdhetsforskning och fler kvinnliga forskare.

D Motsvarande jämställdhetsarbete på vuxenutbildningsområdet måste komma till stånd.

D Satsning på invandrarkvinnornas utbildning måste komma till stånd.

Skr. 1979/80:168                                                     36

Arbetslivet

Kvinnorna har fortsatt att strömma in på arbetsmarknaden under 70-talet, framför allt kvinnor med barn under sju år. Fortfarande förvärvsarbetar kvinnor dock i mindre utsträckning än män och skillnaderna i arbetstid mellan könen kvarstår. Nära hälften av kvinnorna arbetar dellid medan i princip samtliga män arbetar heltid.

I stället för att som tidigare stanna hemma medan barnen är små, väljer kvinnorna nu att behålla arbelet med förkortad arbetstid. Män med barn har i stället längre arbetsiid än män utan barn. Den fördelning av hemarbetet som då grundläggs försvårar för kvinnorna att senare återgå till heltid.

Kvinnorna står alltjämt för merparten av hemarbetet och har därför en längre total arbetstid än männen. Det är oftast kvinnorna som stannar hemma när barnen är sjuka och kvinnor med barn är mer tjänstlediga än andra.

Arbetsmarknaden är fortfarande delad i manliga och kvinnliga yrken. Skillnaderna i lön mellan könen har dock minskat under 70-talet.

Ett brett jämställdhetsarbete har kommit igång på arbetsmarknaden under 70-talet, framförallt inom den statliga sektorn. Den statliga jämställdhetsförordningen, det kommunala cirkuläret och avtalen på den privata sektorn har påskyndat utvecklingen. Den lag om jämställdhet i arbetslivet som riksdagen antog våren 1979 kan komma att ytteriigare aktivera jämställdhetsarbetet. En föreslagen höjning och utökning av jämställdhetsbidraget har samma syfte. Från år 1979 har småbarnsföräldrar rätt att förkorta sin arbetstid.

Jämställdhetsarbetet måste under den närmaste tiden eftersträva;

D att öka kvinnornas faktiska möjligheter lill förvärvsarbele

D att minska könsskillnaderna i arbetstid och lön

D att bryta uppdelningen på manliga och kvinnliga yrken

□ att avskaffa all könsdiskriminering

Särskilda initiativ bör kunna tas beträffande följande;

D Kommuner och landsting måste utgå från kvinnornas ökade förvärvsfrekvens i sysselsätiningsplanering och annan samhällsplanering samt göra upp planer för hur jämställdhetsarbetet ska bedrivas internt och externt.

D Det är angeläget att snarast påbörja en generell arbetstidsförkortning mot sex timmars arbetsdag. Under tiden är det viktigt att de deltidsarbelandes villkor förbättras.

D En ny arbetsvärdering är önskvärd. Erfarenheter av vård av egna barn bör också kunna tillvaratas som en merit vid anställning och utbildning.

D Småbarnsföräldrar med nattarbete bör erbjudas förtur till dagarbete. Arbetsgivare måste informera om och underiätta för småbarnsfäder att utnyttja sina rättigheter till föräldraledighet och förkortad arbetstid.

D Hemarbetande som vill yrkesarbeta måste få ett aktivt stöd för att anmäla sig till arbetsförmedlingen. Uppsökande verksamhet måste bedrivas och vid behov yrkesutbildning eller motsvarande erbjudas i avvaktan på reguljär anställning.

Skr. 1979/80:168                                                     37

D SSA-områden bör genomföra åtgärder för att bryta det könsbundna yrkesvalet och sträva efter att tillgodose behovet av otraditionell praktik och förberedda handledare.

□ Vid urval till arbetsmarknadsutbildning bör underrepresenleral kön ges företräde. Vid beredskapsarbete bör kvinnorna få en andel platser som motsvarar deras andel av arbetslösheten.

D Könskvotering vid regionalpolitiskt företagsstöd bör kunna utvidgas till andra statliga bidrag och beställningar för att förbättra företagens jämställdhetsplanering.

D Arbetsmarknadsverkets och arbetarskyddsstyrelsens personal bör genomgå fortbildning i jämställdhetsfrågor.

Familjepolitik och familjerätt

Familjepolitiken har under 70-talet främst inriktats på atl underiätta för föräldrar att förena förvärvsarbete med hem och familj. Kommunal barnomsorg och föräldraförsäkring har byggts ut. Även familjelagstiftningen har reformerals utifrån en ny syn på makar som självständiga individer samt likställdhet mellan olika samlevnadsformer. Pappornas ansvar för hem och barn har alltmer fokuserats. Beslut om föräldrautbildning och utbyggd föräldraförsäkring har nyligen fatlats av riksdagen. Förslag till reglerad egendomsdelning för samboende, nya regler för släktnamnsövertagande m. m. är för närvarande aktuella.

Fortfarande kvarstår dock eftersläpningar i lagstiftningen pä skatte- och försäkringsområdet samt allvariiga problem när det gäller barnomsorgen. Den kommunala barnomsorgen täcker idag en tredjedel av förskolebarn lill förvärvsarbetande föräldrar och beräknas täcka två iredjedelar 1982. Jämställdhetsarbetet måste även i fortsättningen inriktas mot att underiätta för föräldrar att förena arbete och familj. Barnomsorgsbehovet måste täckas och i nästa steg bör målsättningen höjas lill att alla barn till föräldrar som så önskar ska kunna erbjudas en förskoleplats, vilket kräver en ändring av barnomsorgslagen. På sikt måste förskolan bli betraktad som samma självklara förmån som skolan är idag. Arbetstiderna måste stegvis förkortas till sex timmar per dag. Papporna måste göras medvetna om sitt ansvar för barn och hemarbete.

Följande åtgärder bör vidtas inom den närmaste tiden;

D Kommunerna måste hålla överenskommelsen om 100000 nya daghemsplatser till 1981. Därutöver krävs ytteriigare ulbyggnad. Aldersin-tegrerade syskongrupper bör införas på alla daghem. Deltidsförskola och öppen förskola bör erbjudas barn som vårdas i hemmet eller i familjedaghem. Kommunala dagbarnvårdare bör erhålla bättre utbildning och knytas lill en förskola.

D Föräldrar får rätt att samtidigt vara lediga med föräldrapenning den första månaden efter födseln, för att gemensamt vårda barnet.

D Tvillingföräldrar får rätt att samtidigt vara lediga med föräldrapenning de första fyra månaderna efter födseln, för att gemensamt vårda bamen.

Skr. 1979/80:168                                                     38

De som utnyttjar den gemensamma vårdnadsmöjligheten kompenseras med extra föräldrapenning för samma tid (högst fyra månader). Motsvarande lättnader bör erbjudas ensamstående tvillingföräldrar.

D Änkepension, liksom livränta till efterlevande maka i arbetsskadeförsäkringen (som enbart utgår till kvinnor) bör avskaffas och ersättas med förmånligare ersättningar till barn. Övergångsbestämmelser för äldre kommer att behövas under viss tid.

D Skattereduktion för gift förvärvsarbetande vars make saknar inkomst bör stegvis avskaffas. Frigjorda medel bör överföras till barnfamiljerna.

Boende och samhällsplanering

Hur vi bor påverkar våra möjligheter till aktivitet i arbels- och samhällsliv. Många bostadsområden är ensidigt sammansatta till lägenhetsstoriek och upplåtelseformer, vilket skapar svårigheter att i samma område finna lämplig boslad för olika stadier i livscykeln. Alternativa boendeformer saknas. Andelen småhushåll fortsätter att öka samtidigt som smålägenheterna minskar. Småhusbyggandet utgör två tredjedelar av nyproduktionen samtidigt som andelen barnfamiljer minskar.

Koncentrationen av service har tillsammans med spridningen av bebyggelsen på många håll lett till orimligt långa gångavstånd för konsumenterna. Idag krävs fysisk slyrka och tillgång till bil av inköparna, som till övervägande del består av kvinnor. Kvinnor har emellertid inte tillgång till bil i samma utsträckning som män och många kvinnor saknar körkort. Dubbelt så många kvinnor som män färdas kollektivt till arbetet. Långa avstånd och dåliga kollektiva kommunikationer mellan bostad, arbele och service skapar tidspress och inkräktar på vardagsfritiden.

Det fortsatta jämställdhetsarbetet bör inriktas mot följande områden;

D Kommunernas planering av bosläder, trafik, service, sysselsättning, fritid m. m. måste utgå från det övergripande målet jämställdhet mellan könen.

O Jämsiälldhetskommittéer bör inräuas i alla kommuner och landsting, med uppgift även bevaka samhällsplaneringen. Kommittéerna måste få riktlinjer och utbildning för sitt arbete.

D Statistiken som för närvarande bygger på hushållet som boendekonsu-ment bör ersättas av statistik över individen. Studier över boendeön-skemål bör göras, i första hand bland dem som står i bostadskön.

n Olika lägenhetsstoriekar och upplåtelseformer bör blandas i ett bostadsområde. Genom gemensam förvaltning och gemensamma lokaler med olika aktiviteter bör alla åldrar ges möjlighet att delta och ta ansvar i boendet.

D Försök med varierande grad av kollektiv service ska prövas i vanliga bostadsområden vid nybyggnation och sanering.

D Den kommunala sysselsättningsplaneringen ska utgå från kvinnornas ökade förvärvsfrekvens och större lokala bundenhet. På sikt kan ökad lokal bundenhet förväntas också bland män, när de tar ökat ansvar för hem och barn. Kommunerna bör styra framförallt offentliga arbets-

Skr. 1979/80:168                                                     39

tillfällen liksom ej störande småindustri till bostadsområdena.

D Kommunal och kommersiell service måste finnas inom rimligt avstånd i bostadsområdet och vara tillgänglig när innevånarna vistas där. Varuförsörjningsplaner bör upprättas i alla kommuner för att säkra innevånarnas tillgång till rimlig kommersiell service.

D Den fysiska miljön bör planeras med tanke på att en stor del av fritiden tillbringas i bostadsområdet. Sådana verksamheter som kan bedrivas nära bostaden ska prioriteras.

D Planering av bosläder och arbetsplatser bör göras så att arbetsresorna minimeras och underiälias. Kollektivtrafiken bör utökas och kompletteras med nya lösningar och kombinationer av färdsätt, t. ex. samåkning, företagsbussar m.m. Förhållandena för passagerare med barnvagn, gång-, cykel- och mopedtrafikanter måste förbättras, bl. a. genom inskränkningar av biltrafiken i tätorterna.

Hälsa och sociala problem

Det finns klara skillnader mellan könen när det gäller hälsa och sociala problem. Kvinnor är enligt egen uppfattning mer sjuka än män, besöker oftare läkare och får mer medicin. Män vårdas däremot i högre grad på sjukhus och har högre dödlighet i alla åldrar. Fler män än kvinnor dör av olyckor i trafiken och i arbetet. Män i medelåldern dör främst av hjärt-och käri-sjukdomar medan kvinnor i samma ålder främst dör av bröstcancer. Män drabbas i högre grad av lungcancer men denna skillnad förväntas minska eftersom kvinnornas tobakskonsumtion har ökat. Trots alt var 14;e kvinna drabbas av bröstcancer ingår inte bröslundersökning i den allmänna gy-nekologiska hälsokontrollen för kvinnor, och för lång väntetid till bröströntgen förekommer. Enbart 13 procent av kvinnorna erhåller effektiv smärtlindring vid föriossning.

Många kvinnor misshandlas i hemmen. Omfattningen är dock svår att bedöma eftersom forskning på området saknas. Social jourverksamhet för misshandlade kvinnor är ovanlig i Sverige, liksom akut hjälp lill våldtagna kvinnor. Försök med uppsökande verksamhet och jour för att hjälpa prostituerade att ändra sin livssituation förekommer i Malmö.

Riktlinjer för fortsatt jämställdhetsarbete på detla område;

D Det förebyggande arbetet med hälso- och friskvård som bedrivs på arbetsplatser, i skolan och på fritid, av stat, kommun, landsting, företag och folkrörelser måste fortsätta att utvecklas och tilldelas nödvändiga resurser. Ökad uppmärksamhet bör därvid ägnas åt könsrollernas betydelse och de skilda villkor som råder för kvinnor och män, när det gäller hälsa och sociala problem. Även när det gäller rehabilitering av alkohol- och narkotikamissbrukare måste könsrollernas betydelse beaktas och påverka utformningen av behandlingsmodeller.

D Smärtlindring vid föriossning byggs ut så att det motsvarar behovet.

D Opinionsbildning mot det ökade missbruket av tobak och alkohol bland kvinnor. Att överta dåliga vanor från det motsatta könet innebär inte jämställdhet.

Skr. 1979/80:168                                                     40

D Bröströntgen inom sjukvården bör byggas ut så atl väntetid undviks. Den allmänna gynekologiska hälsokontrollen av kvinnor bör kompletteras med bröstundersökning och möjlighet till mammografi. Självundersökning av bröst bör läras ut. Forskning kring sjukdomens uppkomst bör få ökade resurser.

n Det är nödvändigt atl man särskilt beaktar invandrarkvinnornas språksvårigheter och kulturella bakgrund vid deras kontakter med sjukvårdspersonal när det gäller hälsa och sociala problem.

D Forskning om kvinnomisshandel bör stimuleras och den offentliga statistiken på området förbättras i syfte att vidta fler aktiva åtgärder. Försök med social jour för att hjälpa kvinnor i en akut situation bör prövas i fler kommuner. Samhälleligt stöd bör utgå till kvinnohus med frivillig verksamhet på detta område.

D Kvinnor som blivit våldtagna bör snabbt ges medicinsk och psykisk hjälp. Pressande förhör bör undvikas.

n Prostitution är förnedrande för såväl kvinnor som män och bör inte tolereras i vårt samhälle. Kvinnorna måste få stöd och hjälp att komma ifrån prostitutionen. Ett nätverk av åtgärder i nära samarbete mellan olika myndigheter behövs för att minska prostitutionen.

Representation

Den kvinnliga representationen i samhällslivet är låg. I förhållande till sin andel av befolkningen, väljarna och medlemmarna är kvinnorna starkt underrepresenierade. I riksdag, regering, kommunfullmäktige och landsling utgör kvinnorna numera en fjärdedel. Kvinnoandelen i dessa församlingar har nästan fördubblats under 1970-talet. Kvinnorna finns emellertid fortfarande koncentrerade till de traditionella områdena, t. ex. skola, kultur och sociala frågor. På det statliga området är kvinnorepresentationen lägre, trots jämställdhetsförordningen. I statliga myndigheters styrelser t. ex. utgör kvinnorna cirka åtta procent, i affärsverkens styrelser cirka två procent och i statliga utredningar cirka 15 procent. I organisationerna på arbetsmarknaden är den kvinnliga representationen lägre än i politiken, vilket även gäller vid organisationernas nomineringar till uppdrag i statliga styrelser, nämnder, utredningar med mera.

Hindren för kvinnor att arbeta fackligt och politiskt är många. Facklig och politisk verksamhet försiggår till stor del på kvällstid och helger, och barnpassning saknas vanligen. Uppdragen blir alltmer betungande och tidsmässigt krävande. Ett stelt och byråkratiskt språk, formell mötesteknik och mångsyssleri verkar avskräckande. Män nomineras i slörre utsträckning som kandidater till förtroendeposter.

Det är väsentligt att både kvinnor och män finns representerade i de församlingar som styr vårt samhälle eftersom de har olika erfarenheter att utgå från. En förutsättning för ett ökat samhällsengagemang bland kvinnor är att männen lar sin del av hemarbetet, att arbelstiden förkortas för alla och att samhällsservicen byggs ut. Kraven på förtroendevalda måste utgå från allas rätt till både arbete och familj. Uppdragen bör spridas så att fler kan ta del i samhällsarbetet.

Skr. 1979/80:168                                                     "»

Kommillén vill särskilt peka på några meloder som framgångsrikt använts inom fackliga organisaiioner och poliliska partier för att öka kvinnorepresentationen;

D att ange mål för hur mycket den kvinnliga representationen ska öka under den närmaste perioden och konkreta planer för hur målet ska uppnås n att utfärda riktlinjer för valberedningarnas arbete i vilka anges den eftersträvade könsfördelningen och vilka metoder som ska användas för alt nå målet, t. ex. att kvinnor nomineras på alla vakanta platser tills rättvis fördelning nåtts, atl vardera könet ska ha minsl en viss andel av de så kallade valbara platserna, atl vartannat namn på listan ska vara manligt och vartannat kvinnligt, alt omval begränsas till ett visst antal gånger, alt samma namn bara får förekomma på en lisla eller till en funktion. D att markera jämställdheisarbetets belydelse genom att i stadgarna skriva in att man strävar efter en rättvis könsfördelning av förtroendeuppdragen D att lägga upp en namnbank på aktiva kvinnor D att till alla uppdrag föreslå en kvinna och en man D alt utforma arbetsformerna i facket och politiken med lanke på att både män och kvinnor också har ansvar för hem och barn.

Opinionsbildning

Opinionsbildning kring jämställdhetsfrågor måste pågå parallellt med allt annat jämställdhetsarbete. Massmedierna har här en viktig uppgift. Men massmedierna speglar själva ofta ett traditionellt könsrollsmönster. Nyhetsförmedlare till exempel är för det mesta män och jämställdhelsfrågor ges liten tyngd i nyhetsurvalet. Underhållningsmedierna och reklamen befäster särskilt starkt det rådande könsrollsmönstret.

Även konsumtionen av massmedier speglar könsrollerna i samhället. Särskilt ungdomarnas medieval är ofta mycket könsuppdelat.

De senaste åren har debatten i medierna ofta varil intensiv kring könsrollsfrågor. Men opinionsbildning om jämställdhet är till stor del beroende av hur effektivt debatten kan tränga ner till den enskilda människan. I detla arbete har organisationer, myndigheter. Jämställdhetskommittén och andra engagerat sig och en mängd aktiviteter lokalt visar på en ökande bredd i arbetet.

Det fortsatta arbetet för jämställdhet måste nu få ett mer planlagt föriopp.

D Att stimulera diskussionen i små grupper, på arbetsplatser, i föreningar elc. är det viktigaste. Studieförbunden måste stimuleras att åta sig den uppgiflen.

D Ett speciellt jämställdhetsanslag föreslås till organisationer och fria grupper - särskilt ungdomsorganisationer - för opinionsbildning.

D Opinionsledare och andra måste få bättre tillgång till information och någon kommunal institution föreslås få ansvaret för denna service.

D Opinionsledare måste få utbildning liksom journalister, i vars grundutbildning och fortbildning jämställdhet bör ingå.

Skr. 1979/80:168                                                     42

n Stipendier bör inrättas för att ge journalister och informatörer möjlighet

att fördjupa sina kunskaper i jämställdhetsfrågor. D  Den interna diskussionen bör stimuleras och publicistorganisalionerna

bör uppmuntras att ta upp frågan om hur jämställdhet kan inrymmas

i de etiska reglerna. D Elt mer könsneutralt språk bör eftersträvas och samhällsinformatörer

noga granska sitt material ur jämställdhetssynpunkt. Pläderande inslag

i viss samhällsinformation bör kunna förekomma i större utsträckning.

Internationellt samarbete

Sverige bedriver ett omfauande intemationelll samarbete där jämställdhetsaspekten betonas inom många områden. Sverige brukar i internationella sammanhang hävda att det krävs åtgärder för båda könen, inte bara för kvinnor, för atl uppnå jämställdhet, men att positiv särbehandling av det eftersatta könet på vissa områden är nödvändigt under en övergångstid. I FN;s olika organ deltar Sverige aktivt i del normbildande arbetet. Den svenska inställningen är i regel att jämställdhetsaspekten ska beaktas i alla utvecklingsprogram och projekt medan man är mer tveksam till särskilda organ och projekt för kvinnor.

Det svenska biståndet ges dels via internationella organisationer till särskilda kvinnoprojekt, dels direkt till vissa moliagariänder, SIDA lämnar också stöd till svenska organisationer, bl. a. kvinnoorganisationer, för samarbete avseende kvinnors situation med molsvarande organisationer i u-länderna.

Liksom i det nationella jämslälldhetsarbetet märks emellertid en skillnad mellan målsättning och konkret handling. Sverige mäste intensifiera ansträngningarna att leva upp till de jämställdhelsprinciper som förs fram i internationella sammanhang. Några tänkbara områden för det fortsatta jämställdhetsarbetet är;

n Könsmässigl jämnare sammansättningar av svenska delegationer till FN-organen och andra internationella uppdrag bör eftersträvas. Härvid kan metoden alt begära in två namn - en kvinna och en man - vid nomineringar med fördel användas. En utvärdering av nordiska ministerrådels försök bör göras.

D I alla biståndsprojekt bör effekterna för kvinnorna speciellt uppmärksammas.

D I många u-länder missgynnas kvinnorna direkt av den tekniska utvecklingen. Särskilda insatser för kvinnorna är därför berättigade och bör ges ökade resurser.

D Det är viktigt atl i FN arbeta för att FNs kvinnofond - till vilken Sverige bidragit - stöder jämställdhetsprojekt i u-länder i större omfattning än hittills.

Skr. 1979/80:168                                                                   43

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

Efter remiss har yllranden över betänkandet avgetts av domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen. SIDA, överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens handikappråd, postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens trafiksäkerhetsverk, statistiska centralbyrån (SCB), riksförsäkringsverket, nämnden för samhällsinformation (NSI), statens arbetsgivarverk (SAV), slalens arbetsmarknadsnämnd (SAMN). statens institut för personaladministration och -utbildning (SIPU), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studiestödsnämnden (CSN), forskningsrådsnämnden, skolöverslyrelsen (SÖ), statens kulturråd, statens ungdomsråd, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk (SIV), ILO-kommittén, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelsen i Hallands län, Sveriges advokatsamfund. Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), lOGT-NTO-Rörelsen, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Studieförbundet Vuxenskolan, Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Riksutställningar, Sveriges Radio AB, Svenska tidningsutgivareföreningen. Tidningarnas telegrambyrå (TT), Rädda Barnens riksförbund, Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Riksförbundet hem och skola, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges riksidrottsförbund, Svenska handelskammareförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, SHIO-familjeföretagen, Kooperativa förbundet (KF), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR, Hyresgäslernas riksförbund, HSB:s riksförbund. Svenska arkitekters riksförbund (SAR), Standardiseringskommissionen i Sverige, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Sveriges frikyrkoråd, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Centerns kvinnoförbund. Centerns ungdomsförbund. Folkpartiets kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Yrkeskvinnors klubbars riksförbund (YKR), Grupp 8 i Stockholm, Husmodersförbundet hem och samhälle, Ensamslåendes intresseorganisation och Pensionärernas riksorganisation (PRO).

Yttranden har överlämnats av ÖB från försvarsgrenschefer och försvarets materielverk, av UHÄ från Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, Rektorsämbetet och ledningsgruppen för jämställdhetsarbetet mellan kvinnor och män vid Lunds universitet, Göteborgs universitet från historiskfilo-

Skr. 1979/80:168                                                                   44

sofiska sektionsnämnden, universitets jämslälldhetsgrupp. linjenämnden för psykologlinjen, linjenämnden för förskollärarlinjen, linjenämnden för hemvårds-, hushålls- och Icxlillärarlinjerna saml speciallärarlinjen och Högskolan i Luleå, av Statens handikappråd från Älvsborgs läns landsling och Synskadades Riksförbund saml av LO från Slaisanslälldas Förbund.

Yltrande över betänkandet har dessutom avgetls av Umeå universitets jämställdhelskommillc, ArkileklFörbundel och Svenska FN-förbundet.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund (SI), Svenska Handelskammareförbundet och SHlO-Familjeförclagen har avgell etl gemensaml yllrande.

Arbetslivscentrum, sekretariatet för framtidsstudier och delegationen för arbelslidsfrågor har avstått från atl yllra sig över betänkandet.

1  Allmänt

De flesta remissinstanser finner det värdefullt att jämslälldhelskommitlén har arbetat fram en nationell handlingsplan för jämställdhet med ingående redovisningar över genomförda och pågående aktiviteter på en rad viktiga områden. Flertalet remissinstanser har också lämnat mycket omfattande remissvar och betonar betydelsen av alt jämställdhetsarbetet måste bedrivas inom alla de områden som kommittén berört.

Flertalel myndigheler såsom ÖB, domstolsverket, SÖ, AMS. bostadsstyrelsen, NSI, SIPU, SAMN och Kulturrådet har begränsai yttrandena till resp. verksamhetsområde.

UHÄ anser dock bl.a. följande.

Samtidigt måsle del konstateras att det ligger en stor fara i att - som nu skell genom Steg på väg - i stor politisk enighel utarbeta elt dokument som rör grundläggande värderingar om samhällets struktur och organisation. Genom alt utesluta sädana frågor där det råder djupgående politiska motsättningar kommer man hela tiden att röra sig på ett ytligt plan och man frestas att trivialisera problemen. Del är därmed slor risk för atl man inte på allvar tar upp de problem som egentligen är orsaken till den bristande jämställdheten. Redan tanken på en enhetlig nationell handlingsplan är f.ö. ett sätt att avpolitisera en fråga som i själva verket borde stå i den politiska debattens centrum.

LO tar i sitt remissvar upp samma fråga och anser det vara en brist att de ideologiska, ekonomiska och sociala skillnaderna som uppenbarligen finns inte på något sätt kommer till uttryck i handlingsplanen. Även Socialdemokratiska kvinnoförbundet framför liknande åsikter.

Kriminalvårdsstyrelsen anser atl eftersom det råder ett nära samband mellan de olika samhällsområdena som behandlats i planen kan inget av dessa utvecklas separal.

Socialslyrelsen framhåller att många av förslagen på önskvärda insatser är summariska och avspeglar inte riktigt den djupgående och långsiktiga

Skr. 1979/80:168                                                                   45

förändring som krävs inom samhällslivets organis;ition. och i kvinnors och mäns attityder för atl uppnå jämställdhet.

Flera remissinstanser saknar en lidplan för förslagens genomförande.

AMS framhåller särskilt all del är vikligl all såväl kortsiktiga som långsiktiga mål för jiimställdhel preciseras. Konsumeniverkel saknar dessulom en belysning av de konsekvenser som genomförandet skulle fa pa såväl jämställdheten mellan könen som andra samhälleliga mål. Frcdrika-Bremer-Förbimdel och YKR anser all förslagen i handlingsplanen är alllför allmänt hållna.

Televerket ser de åtgärder som föreslås som en grundlig inventering av de möjligheter som nu framslår som länkbara eller önskvärda för alt förbättra jämställdheten i framliden. Del återstår då alt göra en närmare prövning av förutsättningarna all förverkliga förslagen. Därvid kommer bl. a. ekonomiska överväganden och inbördes prioritering av förslagen med i bilden liksom den sammanvägning genlemol andra angelägn;i samhälleliga mål som kommittén själv pekal på.

SCB anför liknande synpunkter och menar alt de anförda ålgärderna kan komma att stå i konflikt med andra samhälleliga mål. Landslingsförbundel och Svenska kommunförbundet och etl flertal andra remissinstanser såsom KF, Socialdemokratiska kvinnoförbundei och ABF anmärker på atl inga analyser har gjorts av kostnader eller resurskrav. Landstingsjörbundet anmärker dessutom på atl kommiitén inle har tagit upp hur de föreslagna åtgärderna skall finansieras. Förbundet säger dock även atl flera av förslagen har på sina håll med framgång redan genomförts och andra kan ulan slörre problem snart få genomslagskrafl.

Synskadades Riksförbund har genom statens handikappråd framfört all bristerna i debattinlägget gäller främst att man inte i analyserna och förslagen tagit hänsyn till att också andra faktorer bidrar till ojämlikhet i vårt samhälle än könstillhörighet. Endasl ungefär 15 % av de synskadade männen i förvärvsåldern har arbete på öppna arbetsmarknaden motsvarande siffra för kvinnorna är ca 5 %.

5/1 saknar en analys av jämställdhetsfrågans betydelse och innebörd för invandrarbefolkningen samt förslag till åtgärder. Verket anser atl kommittén inte tillräckligt har beaktat atl många invandrarkvinnor dels lillhör en eftersatt grupp i samhället dels som kvinnor i denna grupp har speciella problem. Jämställdhet mellan könen är en fråga som kan komma i konflikt med den svenska invandrarpolitikens valfrihetsmål.

LO hänvisar i inledningen av silt remissvar till LO;s rapport "Fackföreningsrörelsen och familjepolitiken" vidare anför LO bl.a.

De formella hindren för att män och kvinnor skall kunna forma silt liv efter egna önskemål och förulsältningar är fa. men de praktiska är desto fler. Myckel återstår alt göra innan kvinnor och män är verkligt jämställda. Idag är siluationen den att många kvinnor går miste om den stimulans och tillfredsställelse elt arbete innebär och många män går miste om den glädje

Skr. 1979/80:168                                                                   46

och gemenskap det ger alt vara tillsammans med barn och familj. Flera grundläggande problem måste därför lösas. Del gäller såväl prakliska hinder som kvardröjande fördomar och föreställningar om vad som är manligt resp. kvinnligt.

I LO;s familjepolitiska rapporl framhålls vidare all en politik för jämställdhet måste vara en del av en allmän politik för jämlikhet mellan alla människor. Kvinnor i olika samhällsklasser är inte jämlika. Det är de sämst ställda kvinnorna - de sämst avlönade, de med kortast utbildning, de mest slitna och de med minst inflytande i samhället som drabbas hårdast. Arbelet för jämställdhet måste därför i första hand inriktas på de kvinnor som lever under de besvärligaste förhållandena. Nöjer man sig med liberala reformer, behåller de som från början hade det bäst ställt sitt försprång eller rent av ökar det. Välutbildade kvinnor från miljöer med goda sociala och ekonomiska förutsättningar kan kanske nå belydande framgångar, men det blir ingen förbättring för den majoritet av kvinnor som har sämre förutsättningar. LO anser alt det finns en uppenbar risk i reformverksamheten idag att viktiga reformer inle når dem som bäst behöver förbättringar. LO motsätter sig bestämt nya reformer som inte kommer de bäsl behövande till del vare sig inom familjepolitiken eller inom något annat område.

För att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män krävs åtgärder och reformer inom samhällets alla områden. Det behövs en sysselsättningsplanering för alt klara de svaga grupperna, bl.a. medelålders och äldre kvinnor med låg utbildning, nylillträdande ungdomar och handikappade. Det krävs elt samlat grepp över sysselsättningen och en samordning av bl.a. regionalpolitik och sysselsättningspolitik. En rad arbelshinder måste undanröjas. Bristen på barnomsorg är ett av de största hindren för kvinnornas möjlighet att förvärvsarbeta. Den eftersläpning som skett när det gäller utbyggnaden av barnomsorgen är enligt LO mycket allvarlig och äventyrar de uppsatta målen från 1976. LO vill starkt understryka att den planerade utbyggnaden av barnomsorgen måste säkerställas.

TCO anser det viktigt att jämställdhetskommittén följer upp planen så att "Steg på väg" inte blir ytterligare ett verkningslöst dokument över vad som bör göras för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

SACOISR efterlyser konkreta förslag till jämställdhet, förslag som går att pröva i praktiken och som går att utvärdera för att se om de tål vardagens påfrestningar. Organisationen anför bl.a.

Om man har den självklara ambitionen att förverkliga jämställdhet krävs en definition och analys av dess innehåll och innebörd. Det är därför med stor förvåning SACO/SR konstaterar att en sådan inte är att finna i kommitténs förslag. Avsaknad av en sådan definition har fått det olyckliga resullatet att kommittén blandar ihop begreppen jämställdhet - jämlikhet. Visserligen skriver kommittén jämställdhet men det faktiska resultatet av dess tankar och förslag syftar enligt centralorganisationens uppfattning till att förverkliga jämlikhet.

Flera remissinstanser diskuterar innebörden i begreppel jämställdhet.

SAF, SI, Svenska Handdskammareförbundel och SHIO inleder också sitt gemensamma remissvar med en diskussion om definition av jämställdhet enligt följande;

Skr. 1979/80:168                               .   -                                47

I förslaget anges åtgärder inom sju olika områden, varvid krav ställs på myndigheter, organisationer, förelag osv. alt svara för genomförandet. Däremoi förs ingen diskussion om enskilda individers eget ansvar. Där redovisas inte heller någon undersökning av hur de anställda i allmänhet ser på sin situation. Vilka konkreia förändringar önskas? Vilka förslag finns en bred förankring för? Vad lägger människor in i begreppet "jiimställdhel"? Vi anser att förslaget lill handlingsplan mer borde vara baserat pä svar på sådana frågor. I stället tycks det i första hand ulgå från en enkäl om vad myndigheler och organisationer gjort eller tänker göra samt kommitténs egna ställningstaganden.

I förslaget ser kommittén i olika sammanhang jämställdhet som en jämn fördelning av kvinnor och män - varvid man ibland dock slannal vid minst 40% som en godtagbar mållslock. I några fall talas också om en "rättvis fördelning", utan att kommittén anger vad den avser med detta uttryck.

Även historiska-filosofiska sektionsnämnden vid Göteborgs universilei frågar vad utredarna menar med jämställdhet.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund betonar, alt jämställdhet innebär en förändring av både kvinnans och mannens "roller" i riklning mol större hänsyn till individen som sådan, mot större möjligheter för båda könen atl i första hand se till individens egenskaper och behov, inte könstillhörighet.

Sveriges socialdemokratiskakvinnoförbund sägerhl.a. att under 1970-talet har den syn på jämställdhet som har sin utgångspunkt i kvinnors och mäns ekonomiska oberoende och det delade ansvaret för barn och hem slagit igenom som uttalad målsättning i breda kretsar. Ålminstone officiellt. Vi vet, skriver förbundet, att verkligheten ännu ser annorlunda ut. Det är långl kvar innan kvinnor och män har samma roller, tills dess alt arbetsuppgifter inte fördelas efter kön.

Fredrika-Bremer-Förbundet framför inledningsvis bl.a.

Jämställdhet innebär lika rättigheter, möjligheter och ansvar för kvinnor och män, så att de kan utveckla och ta tillvara sina anlag och sin förmåga på alla livets områden.

Med ett jämställt samhälle menar vi ett samhälle där människor bedöms som individer, inte efter kön. Vi menar också alt verklig jämställdhet kräver lika mycket en förändring av mannen och mansrollen som kvinnan och kvinnorollen.

En handlingsplan för jämställdhet måste därför bygga på en undersökning av både kvinnors och mäns situation i samhället. Vi saknar männen och mansrollen inom de flesla områden som handlingsplanen behandlar. Det är en stor brist.

Åven i RFSU:s remissvar diskuteras kvinno- och mansrollen. Man anför bl.a. följande:

RFSU anser att precis som man måste ta hänsyn till olika klassers specifika villkor när man ska la itu med ekonomiska orättvisor, måste man ifråga om jämställdhet mellan könen ta itu med varje köns specifika villkor. Hur ser mansrollen och kvinnorollen ut i vårt samhälle? Ur vilka maleriella förutsättningar har de vuxit fram? Hur värderas resp. köns förväntade egenskaper i samhället ekonomiskt och ideologiskt? Vilka privilegier resp.

Skr. 1979/80:168                                                                    48

förpliktelser är knutna till de olika könen? Hur ser det psykosociala maktförhållandet mellan dem ul?

Grovt generaliserat kan man särskilja två huvudlinjer i synen på jämställdhet. Enligt den ena innebär etl jämlikt samhälle alt kvinnor fär lillgång lill alll fler av mansrollens privilegier. Elt miitt pä jämlikhet kan då vara atl allt fler kvinnor innehar topp-positioner inom ramen för del nuvarande samhällets strukturer och värderingar.

Enligt den andra, som utgår från atl vi idag lever i en manskultur, skulle ell jämlikt samhälle präglas mer - ja myckel mer av de värderingar och synsäll som kvinnor idag är bärare av, ulifrån sina erfarenheler i kvinnokulUi-ren.

Del är inle bara målen som är olika utan också vägen dil. Därför måsle "stegen på väg..." och de handlingar man företar sig präglas av vilkel mål man har i sikte.

RFSU finner del vara en allvarlig brist i belänkandet att det ingenslans redovisas ideologiska/analytiska rikllinjer eller ens redogörs för olika säll att se på dessa frågor. Mansrollens förankring i produklion och lönearbele och kvinnorollens i reproduklion och olönal arbete ulgör en ekonomisk/ materialistisk bas för diskriminering av kvinnor. Genom att undvika frågan om hur samhällel värderar de olika könens egenskaper och maktförhållandet mellan dem, framstår många av de föreslagna ålgärderna som välmenande men orealistiska. Varifrån ska resurserna tas? Vem ska avstå och vem ska få? Ojämlikheten mellan könen tycks som en ömsesidig orättvisa snarare än som resultat av vissa egenskapers och förhållningssätts (mansrollens) gynnande på bekostnad av andra (kvinnorollens).

2 Utbildning

Flertalet remissinstanser anser atl de åtgärder på utbildningsområdet som jämslälldhelskommitlén redovisar och föreslår är belydelsefulla. Rikspoli.s-styrelsen framhåller bl.a;

Åtgärder på för- och grundskolenivå bör prioriteras då värderingar och uppfattningar från denna lid sannolikt påverkar yrkesval och allmän inställning till jämställdhetsfrågor i fortsättningen.

Flera remissinstanser bl.a. konsumeniverkel. Svenska kommunförbundet och Statens ungdomsråd har molsvarande synpunkter och framhåller även förskolans betvdelse.

2.1 Lokala skolprogram - gemensam planering

Jämställdhetskommilténs förslag om att SÖ;s handlingsprogram måste förankras lokalt så att varje skola gör upp ell eget jämslälldhelsprogram och har någon eller några jämställdhetsansvariga samt förslaget att jämställdhet bör ingå i de studie- och planeringsdagar för all skolpersonal har kommenterats på olika sätt av remissinstanserna.

SÖ anser att deras handlingsprogram har förankrats lokalt i viss utsträckning genom uppläggningen av fortsättningskursen "Jämställdhet och internationell förståelse". SÖ hänvisar också tilUden nya läroplanen för

Skr. 1979/80:168                                                                    49

grundskolan där det ges tillfälle alt faslställa lokala jämslälldhelsprogram. SÖ betonar SSA-rådens roll i planeringsarbetet för atl bryla könsbundna yrkesval.

Kommunförbundei ifrågasätter om de lokala skolprogrammen som jämställdhetskommittén föreslår blir verkningsfulla. Det finns en uppenbar risk atl de får karaktären av isolerade handlingsprogram ulan lillräcklig förankring i det dagliga skolarbetet. Centerns ungdomsförbund är också tveksamt till om lokala jämställdhetsprogram kan ge någon posiliv effekl.

LO däremot delar kommitténs uppfattning och menar att SÖ;s handlingsprogram måste förankras lokalt genom att varje skola gör upp ett eget jämställdhetsprogram och har någon eller några jämställdhetsansvariga. Men i det arbetet är det enligt LO av vikt att de lokala SSA-råden bereds lillfälle att delta redan vid planeringen. Det är också enligt LO angelägel all de lokala jämställdhetsprogrammen följs upp genom årliga utvärderingar. Statsanställdas förbund har samma uppfaUning. KF och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund tillstyrker också kommitténs förslag om lokala handlingsprogram. UHÄ anser också att det är viktigt att jämslälldhetsarbetet förankras lokalt bland dem som arbelar i en verksamhel.

2.2      Förskoleverksamhet

Jämställdhetskommittén föreslår att jämställdhetsarbeiet borde kunna läggas upp på samma sätt i förskolan som i grundskolan.

Flertalet remissinstanser däribland SFS och högskolan i Luleå anser atl jämställdhetsarbeiet mäste börja i förskolan. Moderata samlingspartiels kvinnoförbund tillstyrker att förskolepersonal skall kunna delta i fortbildningen kring jämställdhet och internationell förståelse. Socialstyrelsen framhåller att det är viktigt att personalen inom förskolan ges lillfälle atl diskutera samlevnads- och könsrollsfrågor i introduktionsutbildning, på studiedagar och i en fortlöpande studiecirkelverksamhet på betald arbelslid. Socialstyrelsen håller på att ularbela ett särskilt studiematerial om könsrollerna och barnomsorgen - "Könsroller i förskolan".

2.3      Hemkunskap från lågstadiet

Flera remissinstanser bl. a. konsumentverket och folkpartiets kvinnoförbund tar upp frågan om sex- och samlevnadsfrågor, jämställdhetsfrågor samt förberedande föräldrautbildning i grundskolan och anser att jämställdhets-frågor skall komma in redan på lågstadiet. Det är enligt konsumentverket också angeläget atl barnen får träna prakliska vardagsgöromål. SAR vill också framhålla vikten av att grundskolan ger ökad kunskap om boende- och samhällsplaneringsfrågor.

4 Regeringens skrivelse 1979/80. I saml. Nr 168

Skr. 1979/80:168                                                                    50

2.4 Lärarutbildning och fortbildning av skolans personal

SÖ anser inte all jämställdhet bör ingå som etl obligatoriskt ämne i lärarutbildningen. Jämställdhet bör ej betraktas som etl ämne, utan som en grundläggande värdering vilken i mycket högre grad än nu bör genomsyra alla former av utbildning. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund framför liknande synpunkter.

Riksförbundel hem och skola anser däremot att det är bra att jämställdhetskommitlén kräver alt jämställdhet skall ingå som etl obligatoriskt ämne i lärarnas grundulbildning och att ämnet prioriteras i fortbildningen betydligt mer. Fredrika-Bremer-Förbundet framför liknande synpunkier och tillägger att detla bör ske exempelvis fr.o.m. hösten 1982 samt atl även syo-konsulentutbildningen skall omfalla obligatoriska moment som behandlar könsrollsfrågor.

Folkpartiets kvinnoförbund skriver bl.a.

Skolan är central för jämställdheten. Här når man alla, både flickor och pojkar. Skolan kan förändra attityder. Därför är det fundamentalt att jämställdhet ingår i utbildningen för lärare på alla nivåer, även förskollärare och annan barnomsorgspersonal. Lika viklig är utbildningen för redan utbildade lärare och rektorer. Denna sker lämpligasl vid obligatoriska studiedagar.

2.5 Läromedel

Flera remissinstanser däribland SACOISR, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Riksförbundet hem och skola tillstyrker i princip förslagel om alt läromedel i varje ämne på alla stadier skall ge ett underlag för jämställdhetsdiskussioner och SÖ;s läromedelsnämnd bör göra en temagranskning ur könsrollssynpunkt av olika typer av läromedel.

LRF finner det däremot inte motiverat att läromedel och kursplaner utformas så att jämställdhelsfrågor naturligt tas upp inom varje ämne.

2.6 Aktiv rekrytering

Jämställdhetskommittén skriver att aktiv rekrytering till utbildningen med könsmässig slagsida är ett sätt att nå snabba resultat.

Flera remissinstanser bl.a. SAMN, SACO/SR, KTH, högskolan i Luleå är positiva till otraditionella yrkesinformatörer och olika former av akliv rekrylering.

SÖ anmäler i sitl remissvar att man avser att stimulera inlagningsnämn-derna att mera aktivt tillämpa gällande föreskrifter om att via den s.k. fria kvoten stödja en sökandes önskan atl göra ett val som leder till jämnare könsfördelning.

LO delar kommitténs uppfattning om att det är angeläget att pröva akliv rekrytering och information, l.ex. äldresamverkan, otraditionella yrkesin-

Skr. 1979/80:168                                                                   51

formalörer, könskvolering i ett ingångsskede, förändring av antagnings- och kunskapsbestämmelser. LO vill dock betona vikten av atl skolans isolering gentemot arbetslivet bryts. Eleverna måsle under sin skoltid få möjlighel alt ta del i arbetslivet inom och utom skolan. LO anser all ordentliga insatser på det områdel sannolikl på sikt kommer att påverka de ungas aiiityder till könsrollen.

Aktiv rekrytering är inte lillräckligt enligt Fredrika-Bremer-Förbundet. Elever som väljer traditionellt måste få stöd och uppmuntran för atl orka stå emot kamrattryck. Det bör åligga syo-konsulenten eller annan lämplig skolfunklionär alt hålla kontakt med dessa elever. Syo-konsulenternas roll betonas också bl.a. av SÖ, Hitsmodersförhundet hem och samhälle. Fredrika-Bremer-Förbundet och SACO/SR.

Landstingsförbundet anser att frågan om nytt urvalssystem till vårdutbildningarna bör utredas närmare.

Folkpartiets kvinnoförbund vänder sig emot jämställdhetskommilléns tidigare förslag om att avskaffa kvotering av män till förskollärarulbildning och anser att kvotering måste till även inom den övriga lärarutbildningen. Även länsstyrelsen i Hallands län och Rädda barnen betonar vikten av att barnen möter både män och kvinnor i arbetet inom förskolan.

Flera remissinstanser bl.a. högskolan i Luleå. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, och Moderata samlingspartiets ungdomsförbund. Ensamståendes intresseorganisation och Centerns ungdomsförbund avvisar däremot könskvotering som urvalsmetod till sludier.

TCO hänvisar till sitt familjepolitiska program där man framhållit att arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall gälla lika för alla. TCO skriver vidare bl.a.

Generella särbestämmelser för exempelvis kvinnor skall inte införas. Å andra sidan anförs att om pricipen om lika behandling skall fungera i verkligheten, kan en olik behandling av kvinnor och män vara nödvändig underen övergångsperiod. En viss prioritering-l.ex. i form av tilläggspoäng-av den som tillhör ett minoritetskön vid ansökan till viss utbildning kan l.ex. vara en lämplig åtgärd under en övergångstid.

ILO-kommittén har i sitt yttrande hänvisat till ILO:s konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utveckling av mänskliga resurser, vilken även ratificerats av Sverige. Till konventionen finns en kompletterande rekommendation (nr 150) med ett särskilt avsnitt om främjande av jämställdhet i fråga om möjlighet för kvinnor och män i utbildning och sysselsättning där det slås fast att positiv särbehandling under en övergångstid i syfte att åstadkomma verklig jämställdhet mellan könen inte skall betraktas som diskriminerande.

Skr. 1979/80:168                                                                    52

2.7       Invandrarkvinnor

5/V framhåller bl.a.

Vid grundutbildning och svenskundervisning för hemarbetande kvinnor vore del rimligl med etl studiestöd som kan användas till kostnader för barntillsyn och som är så pass högt all det ersätter inkomstbortfall för kvinnan. Vi vet att del är vanligl med avhopp från undervisningen om kvinnan får l.ex. elt slädarbete som inle kräver några kunskaper i svenska. Detta är inle förvånande om kvinnans enda förhoppning i stort setl är all sa fort som möjligt tjäna tillräckligt med pengar för alt kunna återvända lill hemlandet. Del är dessutom inte självklart all mannen tycker del är viktigare atl kvinnan lär sig svenska än atl hon bidrar till familjeekonomin, särskilt med tanke på att många invandrarfamiljer har gamla föräldrar i hemlandet som de måste försörja.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund betonar också viklen av utbildning av invandrarna om Sveriges syn på könsroller och yrkesval. YKR och Svenska FN-förbundet framför liknande synpunkier.

2.8       Högskolan ocb forskningen

Några remissinstanser har tagit upp ålgärder för jämställdhet inom högskolan och jämställdhelsforskningen.

UHÄ hänvisar till sin rapport som arbelsgruppen för jämställdhetsforskning inom UHÅ avlämnade i seplember 1979. Rapporten, som f.n. remissbehandlas, betonar vikten av jämställdhetsforskning.

JämstäUdhetskommittén vid Umeå universitet påtalar två företeelser som bör ägnas specielll intresse. Det är dels kvinnodominansen inom den kommunala högskolan, dels att få kvinnor avlägger högre examen och forskar inom högskolan.

ArkileklFörbundel har i sitt remissvar över rapporten föreslagit att UHÄ skall överväga hur rullande flerårsplaner kring centrala forskningsområden kan utarbetas. I dessa planer skulle jämställdheten beaktas ur olika aspekter.

Frågan om forskarnas ekonomiska situation och den dubbla ekonomiska belastningen som p. g. a. arbetsgivarinträdet drabbar forskningsanslagen då fast anställd personal är sjuk eller föräldraledig har tagils upp av några remissinstanser däribland Umeå universitets fäinstäUdhetskommitté, ledningsgruppen för jämslälldhelsarbete vid Lunds universitet, högskolan i Luleå KTH, forskningsrådsnämnden, SACO/SR, ArkileklFörbundel, SFS och Fredrika-Bremer-Förbundet. Remissinstanserna anser att denna fråga måste lösas snarasl eftersom delta syslem missgynnar rekryleringen av yngre kvinnliga forskare.

Moderata samlingspartiels kvinnoförbund anser också alt de kvinnliga forskarnas villkor måste förbättras och att forskning om könsroller måste tilldelas ökade anslag. SACO/SR och YKR framför liknande synpunkter.

Skr. 1979/80:168                                                                    53

SACO/SR framhåller dessutom all en ökad andel kvinnor i forskningen skulle kunna medföra att forskningen ändrade inriktning och uppläggning.

SCB anser all jämställdhetskommitlén endast flyktigt beröri forskningen och alt forskningen har så stor betydelse alt del hade varil befogal med etl särskilt avsnitt. SCB tar bl.a. upp statistiken från jämställdhetssynpunkt och framhåller att det inte finns någon samlad bild över hur nuvarande slatisiikinsamling resp. redovisning tillgodoser jämställdheisbehoven.

2.9 Övriga frågor inom utbildningsområdet

Flera remissinstanser tar upp frågan om styrd pryo. Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata samlingspartiels kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets ungdomsförbund, HSB, KTH och SFS ser positivt på styrd pryo. SAMN föreslår att styrd pryo prövas inom staten.

Konsumentverket framhåller atl en stor grupp av den äldre generationen fortfarande har en kort utbildning. Detta gäller inle minst kvinnorna. Konsumentverket finner det därför viktigt också från jämställdhetssynpunkt all de kortutbildade och äldre får bäitre möjligheter än f. n. till fortbildning inom olika områden. Detta är en viktig uppgift för bl.a. studieförbunden och folkhögskolan.

Studieförbund och ideellt verkande organisationer bör få konkret stöd för jämställdhetsarbete anser Folkpartiets kvinnoförbund. Kulturrådet och ABF betonar också studieförbundens roll i jämställdhetsarbetet.

SÖ framhåller atl man har lagt förslag om att en utökad syo-resurs inom vuxenutbildningen bl.a. skulle kunna användas för uppsökande verksamhet bland presumtiva vuxenstuderande i en kommun. SÖ anför även alt ökad rekrytering av vuxenstuderande får som konsekvens ökade krav på resurser inom vuxenutbildningen. En begränsning av antalet grundskolekurser är ell hinder för kvinnor som önskar förbereda sig för inträde eller ålerinlräde på arbetsmarknaden.

Flera remissinstanser bl.a. SÖ, SACOISR, ledningsgruppen för jämställdhetsarbele vid Lunds universitet, forskningsrådsnämnden och HSB har lagit upp bristen på barnomsorg som etl allvarligt hinder i samband med vuxenutbildning.

SÖ anser även att åtgärder som avser deltidsarbelandes villkor i tillämpliga delar även bör gälla deltidsstuderande.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund framhåller

Det är emellertid synnerligen tveksamt om man skall kunna begära av kommunerna alt de, i det verkligt ansträngda ekonomiska läge, som dessa befinner sig i idag - och kommer att befinna sig i - skall prioritera barntillsyn för vuxenstuderande. Alternativa åtgärder bör undersökas.

SACO/SR framhåller atl man snarast bör ta borl studiemedelssystemets äklamakeprövning och den bestämmelse som säger att återbetalningsskyl-

Skr. 1979/80:168                                                                    54

digheten inom studiemedelsyslemet är beroende av makes ekonomi slopas. CSN har liknande synpunkier angående äklamakeprövning vid återbetalning.

SACO/SR pekar på betydelsen av att tidigt väcka intresse för nalurvelenskap i skola och förskola hos både flickor och pojkar. Lärare på lågstadiet och i förskolan måsle därför få fördjupad utbildning om naturkunskap både i sin grundutbildning och sin forlbildning.

SACO/SR anser alt föreningsmeriler missgynnar kvinnor vid antagning lill högskolestudier. Föreningsmeriler bör därför inte räknas som en merit för högskolestudier. YKR och Folkpartiets ungdomsförbund framför liknande synpunkter. HSB har däremot en motsatt uppfattning och anser att föreningsmeriter är myckel värdefulla för de fortsatta sludierna.

Riksförbundet hem och skola framhåller föräldrarnas slora betydelse som en resurs i skolan på alla nivåer.

Sveriges riksidrollsförbund föreslår ökad satsning på rekrylering och utbildning av fler kvinnliga ledare inom idrotten.

3 Arbetsliv

3.1 Kommunala planer

Förslaget om kommunala planer för sysselsättningsplanering och annan samhällsplanering kommenteras av AMS som anser.

Kommitténs förslag om en samlad sysselsättningspolitik och en förbättrad samhällsservice är enligt styrelsens bedömning av väsentlig betydelse. Bl.a. är åtgärder av detta slag en förutsätlning för atl föräldrarnas krav att förena förvärvsarbete med omsorger om hem och familj skall kunna lillgodoses.

Kommunerna är representerade i de till arbetsförmedlingen knutna dislriklsarbetsnämnderna. Därigenom har förutsättningarna ökat för att få de lokala sysselsättnings- och serviceproblemen belysta och framförda till de beslutande insianserna.

Svenska kommunförbundet är något skeptiskt till generella krav på en viss organisation eller speciella planer och anför följande:

För att nå ökad jämställdhet krävs en anpassning av samhällsplaneringen och en ökad medvetenhet om att jämställdhetsaspekter måsle vägas in i all sådan planering. Brister förekommer utan tvekan många gånger i delta avseende och särskilda insatser kan krävas för att åstadkomma en förbättring. Det kan emellertid enligt styrelsens mening ifrågasättas om kommittén inte delvis överbetonat värdet av sektoriella planer och separata organisationslösningar för jämställdhetsarbetet.

Det är angeläget att arbete för en ökad jämställdhet bedrivs inom alla kommunala sektorer och alt insatserna sker samordnat. Många kommuner har inrättat jämställdhetskommittéer som svarar för samordningen av arbelet. Sådana kommittéer kan enligt styrelsens mening i elt inledningsskede ha en viktig uppgift. I varje fall på sikl bör det vara naturligt att jämslälldhetsfrågorna inordnas i nämndernas och förvaltningarnas ordinarie verksamhel.

Skr. 1979/80:168                                                                    55

Formerna för arbetet måsle emellenid avgöras av kommunerna själva. Atl generellt kräva en viss organisaton eller speciella planer är enligt styrelsens mening inte meningsfulll eller önskvärt. Arbetet för en ökad jämställdhet måsle i stället anpassas lill den lokala situationen i varje kommun.

Siaiens planverk anför beiräffande förläggningen av arbetstillfällena lill bostadsområdena och brislerna i samordningen av fysisk planering och sysscisiillningsplanering.

Enligt planverkets uppfallning är kommilléns beskrivning i huvudsak riktig. Kommunerna har svårt att utveckla den mark- och planberedskap som behövs för att möla omställningar i den lokala sysselsätlningen. Såväl sysselsältningsplaneringen som den fysiska planeringen behöver inriktas på att förbällra kommunernas handlingsberedskap och handlingsfrihet inför kontakter med huvudmän för bl.a. offentliga arbetstillfällen saml småindustri- och hanlverksföretag. En sådan handlingsberedskap kan innefatta egenskapsredovisningar för olika markområden som kan användas av kommunen vid överläggningar med olika huvudmän om arbetstillfällenas lokalisering.

3.2 Kortare arbetsdag

Flera remissinstanser är positiva till en generell arbetstidsförkortning mot sex timmars arbetsdag och 30 limmars arbetsvecka. De fiesia av dem ser det emellertid som en målsättning på sikt. LO menar all det skall ske etappvis och planeras i den takt de ekonomiska förutsättningarna tillåter. LO anser också att arbetsmarknadens parler bör avgöra tidpunkten för och omfaltningen av framlida arbetstidsförkortningar. Också KF tycker atl det bör ankomma på arbetsmarknadens parter alt ta ställning till de konkreta stegen i en sirävan mot en generell arbetstidsförkortning. SACO/SR är positivt till en arbetstidsförkortning men vill att den enskilda arbetstagaren skall ha största möjliga frihet att välja på vilket sätt arbetstiden skall förkortas.

Några remissinslanser betraktar en generell arbetstidsförkortning som angelägen. Till dem hör SAR som vill att kravel framhävs mer än i betänkandet och Arkitekt Förbundet som menar alt det är angeläget även om det skulle inkräkta på den ekonomiska standardutvecklingen. Arkitekt Förbundet bedömer att det bör gå att införa på kortare lid än två decennier och med en början av en halv timme om dagen. Åven Fredrika-Bremer-Förbundel - som förelår atl riksdagen fastställer en tidsgräns då sextimmars dagen skall vara genomförd förslagsvis 1990 och länsstyrelsen i Hallands län, SAMN, Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund och ungdomsförbund. Husmodersförbundet hem och samhälle, lOGT/NTO ser en generell arbetstidsförkortning som angelägen saml högskolan i Luleå som ser det som det mest verksamma medlet på arbetslivsområdet för alt uppnå jämställdhet. Svenska kommunförbundet finner det sannolikt att en generell arbetstidsförkortning medverkar till ökad jämställdhet.

ABF är tveksamma lill om sextimmars arbetsdag är den mest angelägna

Skr. 1979/80:168                                                                    56

reformen. Den bör vägas mol andra reformer som en ytterligare förbättring av föräldraförsäkringen, ökat uirymme för fackligt arbele och studier på arbetstid. Televerket är också tveksamma till förslagel om sextimmars arbetsdag och framhåller atl en ytterligare prövning är nödvändig.

SAF. SI, SHIO och Svenska Handdskammareförbundel anser inle all det inom överskådlig framlid är samhällsekonomiskt möjligt atl genomföra en generell arbetslidsförkorlning med bibehållen reallön och påpekar atl alla inle har behov av kortare arbelslid l.ex. är det bara en mindre del av arbetstagarna som har små barn. Organisalionerna menar atl övriga kan genom en större arbetsinsats dels göra det samhällsekonomiskt möjligt att ge ekonomiskl slöd lill barnfamiljer och bekosla ulbyggnaden av dag- och familjedaghem, dels visa solidaritet med barnfamiljer och andra med berälligade behov av kortare arbetstid. Organisationerna framhåller också de svårigheler som kan uppstå vid en allmän sexlimmarsdag när det gäller brister på speciellt långtidsulbildad arbetskraft inom olika yrken. Organisationerna understryker även all arbetstidsfrågorna i försia hand skall behandlas av arbetsmarknadens parter.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund tror inte heller att en generell arbetstidsförkortning är genomförbar inom överskådlig tid. Målsättningen bör i stället vara att kunna bereda de svaga grupperna i samhällel denna förmån. Centerns ungdomsförbund avvisar en generell arbetstidsförkortning och tycker all en viktigare ålgärd är att förbättra arbetsmiljön. Däremot vill man alt småbarnsföräldrar ska få korta av sin arbetstid men på etl sådant sätl atl ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår och att den är lika för alla. SAV påpekar att de offentliga arbetsgivarna gemensamt är eniga om att något utrymme inte bör disponeras för arbetstidsförkortning. Landstingsförbundets styrelse anser att en arbetstidsförkortning är en förhandlingsfråga mellan arbetsmarknadens parter och att etl genomförande av en allmän arbetstidsförkortning kan försvåra för landstingen att leva upp till sina sjukvårdspolitiska mål och ambitioner.

Att förbättra deltidsanställdas villkor är många remissinslanser positiva till. LO efterlyser dock i utredningen på vilket sätt de deltidsanställdas villkor ska förbättras. LO har ställt krav i 1980 års lönerörelse om förbättringar av deltidsanställdas villkor. Moderata samlingspartiels kvinnoförbund vill ha en reformering av deltidstjänsternas utformning i syfte att ge rättvisa sociala förmåner i proportion till arbetstiden. Också kvalificerade tjänster skall kunna konstrueras för deltid samt att både män och kvinnor ska ha möjlighet till deltidsarbete. Deltidstjänster ska ge motsvarande möjligheter till vidareutbildning och konstrueras så att de kan byggas ut till heltidstjänster.

TCO anser att en avkortning av arbetstiden av mer tillfällig karaktär bör ske genom en partiell avkortning av arbetstiden, dvs. atl man har rätl att återgå lill heltidsanställning den dag man önskar. Lagen om anställningsskydd bör ändras så alt arbetsgivare skall vara skyldig alt före nyanställning

Skr. 1979/80:168                                                                   57

erbjuda redan anslällda med deltidsanställning mer arbete. I samband med detta förulsälts elt fackligt inflylande på lillsätlningsordningen. Rätten till sociala förmåner i en anställning bör inle knylas lill arbetstiden ulan lill anställning som sådan.

Landsilng.sförhundei framhåller alt landstingen har tillmötesgått önskemålen om deltid för all kunna lösa rekryteringsproblemen.

Svenska kommunförbundet har i avtal infört en deltidsrekommendalion som syftar till atl höja sysselsällningsgraden till en nivå som medför alt sociala förmåner ulgår enligt lag och avtal. Frågor om deltidsarbelandes sociala förmåner behöver ytterligare analyseras med inriktning på konkretisering av vilka åtgärder som kan och bör genomföras.

Sveriges köpmannaförbund understryker atl detaljhandeln är och kommer att vara beroende för sin konkurrenskraft och utveckling av möjligheter att anställa dellidspersonal.

Umeå universitets jämslälldhelskommltlé tycker att man bör underlätta övergången till successivt längre arbetstid genom att undvika atl låsa vissa tjänster till l.ex. halvtidstjänster.

3.3 Arbetslivets organisation

I utredningen föreslås alt småbarnsföräldrar som arbetar nattskift bör få förtur hos arbetsgivare lill arbete på dagtid. Rikspolisslyrelsen menar all frågor om att erbjuda övergång från nattarbete lill dagarbete måste prövas med beaktande av önskemål och motiveringar från berörda arbetstagare. Vård av egna minderåriga barn är ett skäl som skall beaklas dock utan alt i alla lägen berättiga till förtur vid en priorilering.

LO anför.

I och med kvinnornas ökade inträde på arbeismarknaden har de sociala problemen med avvikande arbetstider ytterligare betonats och främst då i fråga om barnomsorgen. Även om forskningen om arbetstidens effekler och socialt och medicinskt visar alt del vore önskvärt all inskränka förekomsten av skiftarbete finns del stora områden på arbetsmarknaden där avvikande arbetstider är och kommer att förbli helt nödvändiga, l.ex. inom sjukvärd och kommunikationer. Alt utestänga småbarnsföräldrar från arbete inom just dessa områden är enligt LO inte realistiskt. Att ge småbarnsföräldrar förtur till dagarbetstid vore naturligtvis önskvärt, men knappast realistiskl, anser LO. Det finns också andra grupper, äldre och personer som är särskilt känsliga fysiologiskt eller på annat sätt för avvikande arbetstider. Dessa har också behov av förtur till de begränsade dagarbetstider som finns atl tillgå på många arbetsplatser. Den bristande barnomsorgen i samhället bidrar också till att kvinnorna i stor utsträckning söker sig till l.ex. ständigl nattarbete inom sjukvården och kvällsarbele inom detaljhandeln eller s.k. motskift för att på så sätl få barnomsorgen ordnad.

Självklart bör strävan vara att anpassa arbetslivet efter barns och föräldrars behov. Men enligt LO:s uppfallning handlar del om lösningar på kort och lång sikt. På kort sikl måste omsorgen om de barn som i dag har

Skr. 1979/80:168                                                                    58

förvärvsarbetande föräldrar med obekväma arbetstider lösas. Detta måste ske samtidigt som forskningen om hur barnen påverkas av föräldrarnas arbetssituation uiökas. Pa lile längre sikt bör en successiv förändring iiv arbetslivets villkor föra med sig all både barn och föräldrar får del bättre. Vi kan emellerlid inle förändra arbelslivei pa cn gång - och barnen får under liden inle drabbas så hån som de gör i d;ig. LO vill siarkt uiidcrstrvka att samhällets barnomsorgsskyldighel måste omfalla också de här barnen.

Moderata sainllngspariieis kvinnoförbund framför dock bl.a. följande.

Moderaia Kvinnoförbundet slöder förslagel om småbarnsföräldrarnas förtur lill arbele pä dagtid. Moderaia Kvinnoförbundei vill kraftigt understryka meningen, att det inle i någol fall kan anses försvarsbart att inrätta nattöppna daghem, s.k. "niitihem". Barn bör under alla förhållanden ges den trygghel del innebär all få sova i sin egen säng och i silt eget hem. Där problem med barntillsyn nalletid uppslår, måste tjänster och arbetstider ändras med slörre flexibilitet än vad som sker i dag.

Folkpartiets kvinnoförbund anser all alla småbarnsföräldrar måsle få räll lill dagarbete, möjligen med undantag för mycket smä förelag och i glesbygd.

Folkpartiets ungdomsförbund menar att småbarnsföräldrar som arbelar nattskift bör ha rätl till arbete på dagtid och att denna fråga är så viktig alt det bör bli en lagstadgad rätt för småbarnsföräldrar all slippa nattarbete.

SAF, SI, SHIO och Svenska Handelskainmareförbundei är posiliva till tanken all småbarnsföräldrar i görligasle män bör erbjudas förtur lill dagarbele men anser atl det måsle avgöras lokall inom varje företag. Förutsättningarna torde variera med hänsyn till arbetsuppgifternas art och nödvändigheten av andra hänsynstaganden, varför t.ex. en generell lagstiftning ej är möjlig.

Flera remissinstanser betonar vikten av att arbetsgivare upplyser sina anslällda med små barn om rälien lill föräldraledighet och kortare arbelslid och då särskilt stimulerar männen all ulnyllja sin lagliga rätl. Folkpartiets kvinnoförbund ser rätten lill sextimmars arbetsdag för småbarnsföräldrar som ett välkommet bidrag lill ett mjukare arbetsliv. Reformen bör kompletteras med en ersättning för inkomstbortfallet för att bl.a. stimulera småbarnsfäderna atl också förkorta sin arbetsdag och fortsätter:

På arbetsmarknaden måste också männens rält lill deltidsarbete och barnledighet klarl konkretiseras. En barnavårdande man har i dag svårl all få föreståelse hos arbetsgivaren för all avbryta sitl arbele av familjeskäl. Hittills har bara fjorton procent av männen valt att vara barnlediga. För att denna viktiga reform inte skall slå tillbaka som en bumerang är det brådskande atl aktivt påverka arbetsgivarna fram mol en attitydförändring, som gör det nalurligl för dem att en far stannar hemma och lar hand om silt barn. Genom information och påverkan måste arbetsgivarna fås all se en barnavårdande parenies i de anställdas karriär som en självklar räll och förmän, aniingen det gäller man eller kvinna.

Skr. 1979/80:168                                                                    59

Kriminalvårds.siyrel.sen har erfarii all rätten till förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar ulnylljas av många kvinnor men av få män inom kriminalvårdsverket. Informationsinsatser om rätlen till föräldraledighel saml verkets posiliva inställning har inle nämnvärt bidr;igit lill någon förändring.

SAF, SI, SHIO och Svenska Handdskammareförbundel anser inle atl del är arbetsgivarnas uppgift atl informera småbarnsfäder om räll till föräldraledighet. Däremot menar man att arbetsgivare skall ge upplysningar i samband med förfrågningar och också underiälla för både män och kvinnor att utnyttja de möjligheter lill ledighel som ges enligi avtal och lag.

3.4 Ny arbetsvärdering

SAF. SI. SHIO och Svenska Handdskammareförbundel framhåller all arbelsmarknadens parler forllöpande arbelar med arbetsvärderingssystem för att försöka eliminera eventuella brister.

SACO/SR stöder kommitténs uppfattning all en ny arbetsvärdering är önskvärd. Organisationen anser atl värderingar av olika yrken är en av de kärnfrågor som måste lösas för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. En arbetsvärdering i vilken man inte bara, som oftast fallet är i dag, ulgår från arbetets direkta ekonomiska betydelse utan även beaktar mänskliga och sociala aspekter.

YKR anser att en förändrad arbetsvärdering är angelägen för kvinnorna, som oflasl sysselsätts inom lågt värderade befattningar. Detta har konserverat de rådande könsrollerna.

Fredrika-Bremer-Förbundet föreslår all arbetsinsatser ska värderas med hänsyn till arbetets art och oberoende av om de brukar utföras av män eller kvinnor.

Studieförbundet Vuxenskolan vill speciellt betona önskemålel om en ny arbetsvärdering.

Kriminalvårdsstyrelsen anser alt en arbetsorganisation som präglas av gemensamma insatser mer än individuella prestationer är en viklig förutsättning för att nå jämställdhet i arbetslivet. En sådan organisation skulle också bidra till en förändrad arbetsvärdering.

Bland de remissinstanser som stödjer förslaget alt vård av barn bör räknas som merit vid anställning och utbildning återfinns länsstyrelsen i Hallands län. Centerns ungdomsförbund. SACO/SR. KF, Studieförbundet Vuxenskolan, lOGT/NTO, ArkileklFörbundel, Fredrika-Bremer-Förbundet.

Rikspolisstyrelsen i likhet med SAF, SI, SHIO och Svenska Handdskammareförbundel är tveksam till förslaget och ifrågasätter om vård av egna barn bör tillgodoräknas i andra fall än då arbelsuppgifterna i den akluella tjänsten är likartade.

SAMN påpekar att enligt förordningen om tillgodoräknande av tid för föräldraledighet vid tillsättning av statligt reglerad tjänsl (SFS 1978:61)

Skr. 1979/80:168                                                                    60

räknas liden för vård av egna barn som merit vid befordran däremot ej vid inträde på arbetsmarknaden. Om hemarbete belraklades som yrkeserfaren-hel skulle del gynna kvinnornas möjligheter till statlig anställning.

3.5 Stöd till hemarbetande

Några remissinstanser har kommenterat förslaget om uppsökande verksamhet och stöd till hemarbetande bl.a. AMS som anför:

Slyrelsen anser all orsaken till atl många av dessa kvinnor inte tar kontakt med förmedlingen inte nödvändigtvis är okunnighet om förmedlingen och förmedlingens sätt att arbela. Del är säkert i mänga fall i stället en realistisk bedömning av de hinder som föreligger för deras inträde på arbetsmarknaden, l.ex. i form av brisl på barnomsorg, kommunikationer eller arbetstillfällen.

Styrelsen har goda erfarenheler av uppsökande verksamhet, riktad mol grupper som slår ulanför arbetsmarknaden, och en sådan åtgärd skulle säkert också på många sätt kunna innebära ett slöd för dessa kvinnor. Uppsökande verksamhet är emellerlid mycket resurskrävande och förmedlingen kan för sin del inom dagens givna resurser inte prioritera sådan framför service lill de sökande på förmedlingskontoren. Förmedlingens s.k. alu-kurser och vägledningsgrupper har visat sig vara goda instrument för slöd till återvändande kvinnor. Styrelsen skall verka för atl aktiviteter av det slaget inom ramen för de nya arbetsmarknadsinstituten blir etl än effektivare stöd för återvändande kvinnor.

När det gäller invandrarkvinnorna borde kommunerna i samband med den uppsökande verksamhel. som regelmässigl sker beträffande alfabetiserings-undervisningen, även upplysa invandrarfamiljerna om betydelsen av atl alla invandrare skaffar sig kunskaper i svenska språket och därvid hänvisa till de kurser och slödålgärder (barnomsorg etc), som står till buds.

SAF, SI, SHIO och Svenska Handelskainmareförbundei menar att jämslälldhelskommitlén inle klarl definierat "hemarbetande" och anser atl del kan vara svärl urskilja en grupp hemarbetande från övriga arbetssökande. Vidare fortsätter organisalionerna:

Vi kan ej heller finna det motiverat att arbetsmarknadsverket arbetar på etl annal sätt med en viss grupp arbeissökande än andra. Avses emellertid med förslagel alt inbjuda sådana som varit hemma etl visst antal år lill information på arbetsförmedlingen eller studiebesök på etl förelag är del sådana åtgärder som redan förekommer och som vi är positiva till.

Moderaia sainllngspariieis ungdomsförbund är tveksamma till uppsökande verksamhet hos hemarbetande och motiverar del på följande sätl.

Kraven pä att småbarnsföräldrar så snabbt som möjligt återgår lill yrkeslivet är redan i dag stora och många föräldrar får känslan av aU de ligger sainhällel lill lasl. alternativt gör sina barn en orättvisa, när de i stället vill la hand om dem själva. En undersökande tjänsteman från arbelsförmedlingen blir därför ytterligare press på dessa föräldrar som säkert själva har förmåga att söka sig till arbetsförmedlingen när de finner det lämpligl. Dessutom

Skr. 1979/80:168                                                                    61

anser vi alt förslagel ger en vision av ell bevakande förmynd;irs;imhälle, som vi ställer oss starkt kritiska till - oavsett vilkel syftet iir.

Moderaia samlingspariiets kvinnoförbund har liknande synpunkter och menar att uppsökande verksamhet bland hemarbetande kvinnor kan negaiivt påverka kvinnans egna val och anför bl. a.

Däremoi kräver Moderata Kvinnoförbundetall man satsar på information i alla former om rättigheter och möjligheter för kvinnorna att arbeta ulom hemmel; bidrag till omskolning, ulbildningschanser etc. De medel, som föreslås användas till uppsökande verksamhet kan då användas till saklig och väl ularbelad informalion på olika nivåer och inom olika områden.

Umeå universitets jämslälldhetskoinmitié anser alt hemarbetande kvinnor vistas i en isolerande miljö. De ulgör en dold arbelslöshetsgrupp och bör med hjälp av uppsökande verksamhel erbjudas yrkesarbete och/eller uibildning.

Folkpartiets kvinnoförbund är posilivi lill uppsökande verksamhel för all klarlägga dold arbetslöshet och specielll bland glesbygdskvinnor. Ålgärder måste till för au arbetsmarknaden i glesbygd skall bli mer differentierad.

3.6 SSA-råden

SAF, SI, SHIO och Svenska Handelskammareförbimdel instämmer i vad som sägs beträffande SSA-rådens verksamhel och de övriga åtgärder som jämställdhetskommitten framför om otraditionell praktik m. m. och påpekar att organisationerna redan medverkar i dessa sammanhang.

Kriminalvårdsslyrelsen undersiryker vikten av all del elableras ell samarbete mellan skola, arbetsmarknadsmyndigheter och enskilda myndigheler. Behovel av styrd pryo samt myndighetens förutsättningar atl ställa upp med handledare etc. kan då på elt mer ändamålsenligl sätt komma lill ultryck i varje myndighets praktikplanering.

3.7 Positiv särbehandling vid AMU och beredskapsarbete

I detta sammanhang framhåller AMS:

Arbetsförmedlingen tillämpar i enlighel med av arbetsmarknads- och skolöverstyrelserna utformat program för jämställdhet inom AMU en positiv särbehandling för underrepresenleral kön vid utlagning av kursdellagare. En uppföljning av bl.a. denna del av verksmheten kommer att äga rum undi.r våren 1980.

Som en följd av den nya lagen om jämställdhet i arbetslivet kommer det vidare att bli nödvändigt med överläggningar mellan arbelsförmedlingen och arbetsmarknadsparlerna beträffande konsekvenser av lagen om arbetsmarknadsutbildningens inriktning och omfattning. Erfarenheterna har visat. bl. a. i samband med rekrytering av arbetskraft till förelag, som beviljats regionalpolitiskt stöd, all del ofta ställs krav på att man måsle vara ulbildad "i förväg" för att få anställning.

Skr. 1979/80:168                                                                    62

Kommiitén föreslår, alt de speciella ålgärder som vidtas i samband ined ökade insatser för jämställdhet i samhället, skall kunna ulföras som beredskapsarbete. Sådana lillfälliga eller "tidigarelagda" uppgifler kan enligi siyrelsens bedömning ingå i planeringen för beredskapsarbeten. Beredskapsarbetets syfle på della liksom på andra områden måste dock vara atl ge arbetslösa sysselsättning, då andra arbetsuppgifter saknas, och får inle bli en alternativ finansieringsform för ordinarie arbetsuppgifter.

Kommilléns övriga förslag lill ålgärder beiräffande beredskapsarbelen tillämpas redan  till  en del  inom  arbelsförmedlingen.  I  anvisningar för

beredskapsarbelen anges atl "           vid anvisningen skall eflerslrävas att en

så jämn fördelning som möjligt mellan könen uppnås på arbetsplatserna". Könsfördelningen inom beredskapsarbetena har förbättrats, men moisvarar ännu inle förhållandena ifråga om arbetslöshetens fördelning. Slyrelsen följer emellertid verksamhelen kontinuerligt och kommer om del behövs all bygga ut bestämmelserna i de nu gällande anvisningarna.

Slatsanslälldas Förhund finner ingen anledning till att man kvoterar beredskapsarbeiena så att kvinnor får den andel som moisvarar deras andel av arbelslöshelen. Man delar emellertid kommilléns uppfattning atl anlalet yrkesområden för beredskapsarbelande bör utökas.

SACO/SR tillstyrker principen om företräde för underrepresenlerat kön vid lika meriter men avvisar tanken på en kvotering efter kön till vissa beredskapsarbeten. I stället bör främjandelagens intentioner styra förmedlingsarbelel även beträffande beredskapsarbeten.

Moderaia samlingspartiets kvinnoförbund är positivt till förslagen och vill betona vikten av att AMU-ulbildningen breddas till att omfatta fler lämpliga utbildningar för flickor.

Centerns ungdomsförbund är i princip motståndare lill könskvolering men kan tänka sig atl ge underrepresenleral kön förelräde lill viss form av arbetsmarknadsutbildning för att bryta den ensidiga könssammansättningen.

3.8 Jämställdbetsplanering vid företag

Remissinstanserna uttrycker olika åsikter om könskvotering, några är positiva bl.a. AMS som tillstyrker att försök genomförs med ulvidgade kvoleringsregler och förutsätter alt de slutliga bestämmelserna om detla utarbetas i nära samarbete mellan berörda myndigheter och de centrala arbetsmarknadsmyndigheterna.

SAMN är positiv lill att uividga könskvoteringen lill alt gälla även andra statliga bidrag än det regional-politiska stödel för alt påverka förelagens jämslälldhetsplanering och fortsätter.

Inom statsförvaltningen har ej könskvotering prövats för att öka kvinnornas del av arbetsmarknaden. Kvotering har dock förekommit när del gäller män men hos dessa myndigheler anses det nu besvärande med en kvotering som kommer att "drabba" männen.

Del står helt klart alt yllerligare anslrängningar behövs hos arbelsgivare

Skr. 1979/80:168                                                                   63

och arbelsförmedlingsorgan för atl rekrytera underrepresenleral kön till befallningar inom yrkesområden med ojänin könsfördelning.

Fredrika-Brcmer-Förbundel anser atl alll statligt stöd och bidrag som ulgår i samband med all nya arbetstillfällen skapas bör könskvoteras.

Grupp 8 I Siockholm säger definiiivi nej lill kvotering av män in på iradilionella kvinnliga arbeisområden och ja lill kcinskvotcring enbart för kvinnor in på traditionellt manliga jobb.

Andra remissinstanser är negaliva till kvotering. Televerket anser att inom verkets arbetsområden framstår kvoteringsåtgärder som orealistiska och verket tar därför avstånd från denna form av särbehandling som princip.

SAF, SI, SHIO och Svenska Handetskammareförhundci anför:

Vi ifrågasäuer starkt att en sådan kvotering skulle bidra till förbättringar. Erfarenheterna av hillillsvarande könskvolering saml ulnylljandegraden av jämslälldhelsbidragel visar alt liknande ålgärder ej får nämnvärd effekl. Däremot bidrar de till en icke önskvärd byråkrati. Vi vill diirför bestämt avstyrka såväl en fortsall tillämpning av könskvotering vid regionalpoliliskl stöd som varje utvidgning till andra områden.

Centerns ungdomsförbund vill avveckla könskvotering vid regionalpoliliskl förelagsslöd eflersom del kan molverka målsättningen på regional balans. Därför accepterar man inte heller könskvoleringsvillkor vid övriga former av statligt stöd och beställningar.

Ensamståendes intresseorganisation anser inte att kvotering bör förekomma vare sig vid tillsättning av tjänsler eller beiräffande intagning lill läroanstalter.

3.9 Fortbildning i Jämställdhet

Jämställdhetskommitténs förslag om forlbildning i jämställdhet för främst arbetsmarknadsverkets och arbelarskyddssiyrelsens personal samt andra statliga myndigheter kommenteras av en del remissinslanser.

AMS framhåller.

Den attitydpåverkande fortbildningen i samband med jämställdhetsarbeiet, som bedrivs inom arbetsmarknadsverket, är inle, som kommillén hävdar, främst förbehållen förmedlarna. Den riklas även lill bilrädespersonalen och står öppen för länsarbetsnämndernas och dislriktsarbelsnämnder-nas ledamöter. Verkel kan dock av resursskäl inle öppna sin internutbildning för personer, som slår ulanför verkel.

Arbelarskyddsstyrelsen redovisar.

Yrkesinspektionens uppgifl vad gäller jämställdhetsproblem i arbelsmiljön är i huvudsak atl fästa uppmärksamheten på dessa frågor och all lämna information. Slyrelsen har därför startat en sådan fortbildning, som kommittén föreslår i betänkandet, för yrkesinspeklörer beiräffande psykosociala aspekter på arbetsmiljön. Av utbildningen, vilken omfattar en vecka och återkommer en till två gånger per år. ägnas en halv dag al temat "arbelsmiljö, arbetsorganisation och jämställdhet".

Skr. 1979/80:168                                                                    64

SAMN instämmer i kommitténs förslag om fortbildning i jämställdhet liksom SCB som påpekar alt för att en sådan åtgärd skall få någon genomslagskraft iir del inte minst viktigt alt utbildning i jämställdhet nar den iirbetsledande personalen.

SAF, SI, SHIO och Svenska Handelskammareförbundei anser alt i samband med fortbildning i jämställdhet kan det vara lämpligt all i myndigheternas ordinarie forlbildningsprogram lägga in avsnitt om l.ex. lagar och avtal på området samt den policy myndigheiema slår för.

YKR konstaterar med lillfredsslällelse alt förslag till ålgärder omfattar vidgad fortbildning i jämställdhet men anser del angeläget atl också personalchefer och företagsledare, som anställer och befordrar personal, får genomgå motsvarande utbildning. Vidare anser YKR all jämslälldhelskommitlén bör verka för alt arbetsförmedlare och yrkesvägledarc aklivi påverkar lill ett icke könsbundet studie/yrkesval.

HSB anser alt i kurser i ledarutveckling måsle jämställdhelsfrågor, familjeliv och föräldrautbildning behandlas.

4 Familjepolitik och familjerätt

4.1 Mål för familjepolitiken

Moderata samlingspariiels kvinnoförbund anser atl båda föräldrarna har samma räll och skyldighet till såväl försörjaransvar som praktiskt ansvar för hem och barn - den principen måste vara vägledande för allt konkret och ideologiskt jämställdhelsarbete. Vidare anför moderata samlingspartiets kvinnoförbund.

Moderata Kvinnoförbundei delar ulredningens principiella åsikl. nämligen att åtgärder inom familjepolilikens område skall leda lill atl underliitla för båda föräldrarna atl bibehålla förvärvsarbete under barnens uppväxt -dock med elt viktigt tillägg: om de så önskar. Förslag, som innebär slyrning i ena eller andra riktningen kan Moderaia Kvinnoförbundet inle stödja - varje familj skall ha den fulla rätten och alla möjligheter all inrälla sitt liv så som del bäst passar dem.

SACOISR:s familjepolitiska program sammanfaller i stort med jämslälldhetskommitténs förslag.

Fredrika-Bremer-Förbundel anser all i jämslälldhetsarbetet måste vi värna om varje familjemedlems värdighet, jämställdhet och trygghel och skapa förutsättningar för en harmonisk utveckling för barnel som individ och samhällsmedlem.

Socialstyrelsen menar atl det är viktigt att de familjepolitiska reformerna och familjerättsreformerna följs upp och ses över med utgångspunkt i konsekvenser för familjen och dess olika medlemmar: mödrar, fäder och barn.

Skr. 1979/80:168                                                                   65

KF delar kommitténs uppfattning all del fortsatta jämstiilldhelsarbclel

måste inriktas mot att underiälla f()r föräldrar all  förena arbele med
familjeliv.

4.2 Utbyggd barnomsorg

Jäniställdhetskommillén anser all utbyggnaden av barnomsorgen går för långsami i förhållande till behovet. LO anför i detta sammanhang följande.

LO har vid åtskilliga tillfällen understrukit alt den vikligasle familjepolitiska insatsen samhällel idag kan göra är alt klara barnomsorgen. En bra barnomsorg ger barnen räll till en trygg uppväxtmiljö och ger kvinnor och män möjlighet att på lika villkor förena förvärvsarbele med familjeliv.

LO vill starkt understryka att den planerade utbyggnaden av barnomsorgen måste säkerställas. Den eftersläpning som skett är mycket allvarlig och äventyrar de uppsatta målen från 1976. Vidare anser LO atl det är utomordentligt viktigt att planeringsarbetet för den andra etappen fram till full behovstäckning 1985 påbörjas. En liknande överenskommelse som slöts 1976 mellan regeringen och kommunförbundei bör enligt LO komma lill stånd för den andra etappen. LO anser atl olika siyrmedel för alt åstadkomma det erforderliga antalet platser därvid kan bli nödvändiga. Vidare anser LO att statsbidragen bör uppräknas så att de läcker 3/4 av kommunens kostnader för barnomsorgen. Detta innebär att kommunerna i princip får läckning för personalkostnaderna.

LO framhåller vidare att det är anmärkningsvärt att kommittén över huvud taget inte nämner omsorgen för barn till föräldrar med oregelbundna och obekväma arbetstider. Statsanställdas Förbund och KF anför liknande synpunkter.

Moderata samlingspartiets ungdomsförbund delar kommitténs uppfattning atl barnomsorgsbehovel måste läckas. Det innebär atl anlalel daghemsplatser måste öka betydligt, men det innebär inte att den kommunala barndaghemsinstitutionen ensidigt skall favoriseras. Såväl föräldrar som barn har rätt att själva få bestämma vilken barnomsorg man föredrar och del är därför nödvändigt att den statliga styrningen på delta område minskas.

SAF, SI, SHIO och Svenska Handelskammareförbundet anser att barnomsorgsfrågorna frän jämställdhelssynpunkt är de ojämförligt viktigaste och borde ägnais ännu större intresse än vad som är fallel i kommitténs förslag. Man saknar bl. a. i förslaget till handlingsplan en kartläggning av barnomsorgens betydelse från samhälls- och företagsekonomisk synpunkt - med hänsyn inte minst lill barnens bästa.

Länsstyrelsen i Hallands län framför liknande synpunkter. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund uttalar bl. a.

Det utbyggnadsprogram av dag- och fritidshem, som riksdagen anlog 1976, ställer slora ekonomiska krav på kommunerna. Många kommuner har dessutom i dag elt snabbi ökande antal äldre invånare all ta hand om - dessa

5 Regeringens skrivelse 1979/80. I saml. Nr 168

Skr. 1979/80:168                                                                    66

två områden är de enda prioriterade och del finns skäl alt anta atl man i etl flertal kommuner känner ett väl så siarkt tryck atl först ta hand om åldringarna.

Också i fortsättningen kommer många föräldrar att föredra alt under en begränsad period avstå från yrkesverksamhet och ta hand om sina barn i hemmet. Det är då av stort värde att dessa barn som helt små kan erbjudas vistelse under en kortare tid av dagen i öppen förskola och, mot förskoleålderns slut, i deltidsförskola.

TCO anför att man under en följd av år har krävt lagstiftning för att uppnå målet fullt utbyggd barnomsorg. Även Folkpartiets ungdomsförbund anser att kommunerna måste ha en lagstadgad skyldighet att bygga daghem så att behovet täcks.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser att barntillsynsfrågan är viktig och måste vara en kommunal angelägenhet.

SACOISR anser att en kraftig utbyggnad av barnomsorgen är nödvändig för att båda föräldrarna eller ensamföräldrarna skall kunna förvärvsarbeta och en förutsättning för att valfriheten skall kunna bli en realitet.

Kulturrådet anser att en utbyggnad av barnomsorgen inte får ske på bekostnad av kvalitet och innehåll i verksamheten och att det är viktigt att kulturella inslag kommer in i verksamheten.

Lantbrukarnas riksförbund framhåller vikten av att även barn i glesbygd bereds möjlighet att genomgå förskola.

HSB uttalar följande.

En utbyggd barnomsorg bör i större utsträckning än f. n. kunna lokaliseras direkt till bostadshuset genom s.k. lägenhetsdaghem. Sådana mindre daghem kan ha många fördelar framför större enheter. En viktig fördel är samordningen i tiden mellan färdigställandet av bostadsområdet och daghem. Vidare ger denna typ av daghem kortare väg vid lämning och hämtning av barnet samt en bättre flexibilitet i utnyttjandet av lokaler. Lokalen kan lätt ställas om till lägenhet eller fritidslokal för de boende om behovet av daghemsplatser minskar.

4.3 Föräldraledighet

När det gäller föräldraledighet anser jämställdhetskommittén att papporna bör få rätt att utnyttja sin föräldrapenning samtidigt med mammorna under den första månaden efter födelsen.

LO framför.

Även om den möjligheten kan vara angelägen anser LO det betydligt vikligare att den särskilda föräldrapenningen som f. n. ulgår under 90 dagar delas lika mellan föräldrarna utan möjlighet till överlåtelse annal än i undantagsfall, I det nuvarande systemet har förälder möjlighet att med en enkel anmälan till försäkringskassan överlåta sin tid eller del därav till den andra föräldern, Visserligen har andelen fäder, som utnyttjat försäkringen i samband med barns födelse successivt ökat, men fortfarande är det en minoritet av fäder som använt sig av rätlen. LO anser att en obligatorisk

Skr. 1979/80:168                                                                    67

uppdelning av den särskilda föräldrapenningen är helt nödvändig både ur barnens synpunkt och ur jämställdhetssynpunkt.

LO motsätter sig också bestämt en förlängning av föräldraledigheten som inte ersätts för inkomstbortfallet genom föräldraförsäkringen. En sådan reform drabbar de ekonomiskt sämst ställda familjerna och i synnerhet ensamstående föräldrar.

TCO är inne på liknande synpunkter när det gäller fördelningen av föräldrapenningen och anför.

TCO anser atl rätten till föräldrapenning bör byggas ut till tolv månader. Sex av de tolv månaderna bör utgå i form av särskild föräldrapenning. Tre av de tolv månaderna bör knytas till fadern medan de övriga månaderna fördelas som familjen finner lämpligast. Ensamstående föräldrar skall naturligtvis få hela tiden. TCO anser att denna reform skulle vara viktig både på kort och lång sikt för en förändrad ansvarsfördelning och arbetsfördelning samt synen på föräldraskap. Detta förslag antogs av TCO-kongressen 1979.

Också Folkpartiets ungdomsförbund tar upp fördelningen av föräldraledigheten och anför.

FPU anser att föräldraledigheten bör omfatta 12 månader med ersättning för inkomstbortfallet samt att ingen förälder ensam ska få utnyttja mer än 60% av föräldraledigheten. Ensamstående föräldrar ska få utnyttja hela ledigheten. Män bör även i praktiken få samma möjligheter att få vårdnaden om barn vid separation.

Både Umeå universitets jämställdhetskommitté och Folkpartiets ungdomsförbund tillstyrker förslaget om gemensam föräldraledighet under den första månaden.

Umeå universitet och Fredrika-Bremer-Förbundet stöder jämställdhets-kommitténs förslag om gemensam vårdnad med föräldrapenning av barnen vid tvillingfödsel.

Riksförsäkringsverket liksom SAMN och CSN tar i sitt yttrande upp effekter av åtgärder inom föräldraförsäkringens område och Riksförsäkringsverket framhåller.

Åtgärder inom föräldraförsäkringens område får inte leda lill att föräldrarnas möjligheter att verka i yrkeslivet minskar. Det fr. o. m. 1980-01-01 väsentligt utökade dagantalet per år för rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn bör 1. ex. inte få medföra att kommuner minskar sin service när det gäller dagbarnvård för tillfällig vård av sjukt barn.

Riksförsäkringsverket vill också erinra om att verket i sitt remissyttrande 1978-09-20 över familjeslödsulredningens betänkande "Föräldraförsäkring" (SOU 1978:39) mot bakgrunden av föräldraförsäkringens komplexitet föreslagit en systematisk genomgång av föräldraförsäkringen i förenklande och förenhetligande syfte. Denna fråga bör enligt verkets mening ägnas stor uppmärksamhet i anslutning till den fortsatta utbyggnad, som förutsätts i handlingsplanen.

SAMN anser.

Skr. 1979/80:168                                                                   68

Statsrådsförvaltningens förhållandevis gynnsamma ledighelsregler vid vård av barn kan dock fa effeklen all det främsl blir kvinnor som söker sig dit. SAMN föreslår alt Socialslyrelsen undersöker effekler och skillnader för hela arbetsmarknaden när det dels gäller regler för ledighel, dels hur ledigheten uppfattas av omgivningen och vem som utnyttjar den.

4.4 Änkepension

Remissinslanserna har framfört olika synpunkier på frågan om ankepension bl. a. anför SIV.

Skatte- och familjelagstiftningen i Sverige bygger numera på principen om ekonomiskl självständiga makar i familjen. Jämslälldhelskommitlén anser atl del skall vara utgångspunkten för den framtida familjepoliiiken och att i linje därmed änkepensioner och livränior som utgår enbart till kvinnor bör avskaffas. SIV instiimmer i principen men vill erinra om att del i varje fall för många invandrarkvinnor är elt långt steg lill alt uppnå förutsättningarna för att leva efter en sådan princip. Verket anser att man över huvud taget vid lagsliftning inom det familjepolitiska och familjerältsliga området alllid behöver överväga vad det kan innebära för olika grupper av invandrarbefolkningen.

TCO framför bl. a. följande.

TCO har i olika frågor drivit att kvinnor och män ska vara ekonomiskt oberoende individer men när det gäller änkepensionen vill TCO understryka atl skillnaderna mellan kvinnors och mäns förvärvsarbete fortfarande är så stora att en snar avveckling skulle drabba många kvinnor. Därtill kommer atl denna fråga är komplicerad bl. a. med tanke på att änkepensionen på vissa områden är reglerad i avtal. Det finns alltså anledning att noga utreda denna fråga.

SACO/SR anför bl. a.

SACO/SR anser alt förekomslen av bestämmelser inom den allmänna pensioneringen och försäkringsväsendet, som gör skillnad på män och kvinnor, snarast måste tas bort. Det förhållandet att barnlösa änkor har rätt til! pension, medan däremot änklingar med minderåriga barn inle har samma räll bygger på hell föråldrade värderingar och återspeglar attityder som tidigare varil förhärskande vad gäller kvinnans roll både i samhället i slort och i familjen. Samma pensionsregler bör därför tillämpas oberoende av kön och civilstånd. Förekomsten av barn bör därvid vara den utslagsgivande faktorn.

PRO tar också upp frågan om pension för frånskilda kvinnor och framhåller att dessa kvinnor saknar möjlighel atl utnyttja makens intjänande pensionspoäng under samlevnadstiden då mol bakgrunden av att hon haft små eller inga egna inkomster.

YKR instämmer med förslaget om avvecklingen av änkepension utom för en mindre grupp äldre kvinnor.

Skr. 1979/80:168                                                                    69

4.5      Hemmamakeavdragct

Moderaia samlingspartiets kvinnoförbund -anser alt avskaffande av det s.k. hemmamakeavdragel är elt sleg i räll riklning men atl en sådan detaljförändring inte är tillräcklig utan alt en mer genomgripande omläggning av skattesystemet måste genomföras.

Fredrika-Bremer-Förbundet och SACOISR anser atl all beskattning bör vara individuell.

Jämställdhetskommitten ifrågasätter skattereduktionen för hemmamakar och säger att elt alternativ vore att stegvis la bort avdraget.

ÖB (Chefen för armén) CA)) påpekar atl detta kan få följande konsekvenser;

-     Båda makarna måste förvärvsarbeta.

-     Personalrörligheten, möjligheten att byta tjänstgöringsort begränsas.

-     CA möjligheter att påverka kompeiensförnyelse inom olika områden reduceras.

-     Möjligheter   att    stödja    verksamhel    i    rekryieringssvaga    områden minskas.

4.6      Information till sammanboende

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, YKR och HSB betonar behovet av lättillgänglig och utförlig information till sammanboende.

5 Boende och samhällsplanering

5.1 Planeringsmål

SAF, SI, Svenska handdskammareförbundel och SHIO har framfört följande synpunkter på jämställdhetskommitténs planeringsmål.

Varuförsörjningsplaner bör upprättas i alla kommuner för att säkra innevånarnas tillgång till rimlig kommersiell service. Vi vill framhålla atl kommitténs förslag enligt vår uppfattning är ett utslag av planhushållnings-tiinkande, som vi bestämt motsätter oss. Ett bättre sätt att åstadkomma ett rikt kommersiellt serviceutbud är enligt vår åsikt att ge serviceföretagen goda möjligheter all bedriva sin verksamhet.

ABF framför däremot.

Vi vill understryka nödvändigheten av att samhället planeras utifrån strävan till jämlikhet och solidaritet mellan människorna. I det arbetet kan jämställdhetsplaneringen spela en viktig roll. Särskilt bra tycker vi det är att jämställdhetskommittén har tagit upp kravet på varuförsörjningsplaner i kommunerna.

SAR instämmer i att jämställdhet måsie bli ett övergripande planeringsändamål, bl. a. i plan- och byggnadslagstiftningen och i den kommunala planeringen. Enligt ArkiteklFörbundets mening kommer den fysiska plane-

Skr. 1979/80:168                                                                   70

ringen bl. a. på grund av detla all behöva ges en ny inrikining jämfört med idag. Såväl sysselsältningsplaneringen som den fysiska planeringen behöver inriktas på all förbällra kommunernas handlingsberedskap och handlingsfrihel inför kontakter med olika huvudmän.

Länsstyrelsen i Hallands län och slatens inslitut för byggnadsforskning anser i likhet med kommittén att den fysiska planeringen måsle samordnas med och utgå från sysselsältningsplaneringen.

Länsstyrelsen i Hallands län anför vidare.

I mitten av 1970-lalet infördes i länsplaneringen som etl av målen att undanröja förvärvshinder och därmed öka jämställdheten mellan män och kvinnor. Del är nu väsentligt atl gå vidare och del bör övervägas att föra in detta mål också i den kommande plan- och byggnadslagstiftningen. Länsstyrelsens möjlighel att med utgångspunkt från länsplaneringen beakta sysselsättningsaspekten i den fysiska planeringen bör också skrivas in i den nya lagstiftningen.

Konsumeniverkel är enig med utredningen om att man hittills vid samhällsplaneringen har beaktat jämställdhetsfrågorna i alltför liten utsträckning. Det är angeläget att olika planeringsalternativs för och nackdelar från jämställdhetssynpunkter alltid övervägs. Liknande synpunkter framförs av socialstyrelsen. Rädda Barnen, Hyresgästernas riksförbund, SABO, Studieförbundet Vuxenskolan, lOGT/NTO, KF, Folkpartiets ungdomsförbund, Umeä universitets jämställdhetskommUté och Bosiadssiyrelsens jämställdhelskommitté.

Slalens inslilul för byggnadsforskning påpekar att planeringsprocessen inte berörs i betänkandet och anför bl. a.

Idag finns få kvinnor representerade i de politiska församlingar som fattar beslut i bostadsfrågor. Byggnadsbranschen är också starkt mansdominerad. Undersökningar visar på att kvinnor värdesätter sitt bostadsområde mot bakgrund av andra erfarenheter och värderingar än män. Det finns därför anledning att ifrågasätta om inte kvinnor har kunskaper om boendet som inte tas tillvara i dagens planering. Förslag till åtgärder bör framläggas om hur fler kvinnor skall kunna engageras atl delta i planeringen.

5.2 Kommunala Jämställdhetskommittéer

Enligt SABO:s uppfattning skulle samma resultat som inrältandet av jämställdhetskommittéer kunna uppnås med av statsmakterna fastlagda övergripande mål och enhetliga riktlinjer för kommunernas planeringsarbete.

Folkpartiets kvinnoförbund instämmer i jämställdhetskommitténs förslag om att i alla kommuner och landsting bör jämställdhetskommittéer inrättas.

Moderata samlingspartiets ungdomsförbund är negativa till att man skall rekommendera alla kommuner och landsting atl bilda särskilda jämsiälldhetskommittéer.

Skr. 1979/80:168                                                                   71

Hyresgästernas riksförbund anser atl förslaget om jämslälldhelskommil-téer måste konkretiseras och utvecklas betydligt innan det går att ta ställning lill om detta är den bäsla metoden atl hävda jämslälldhctsmålet i planeringen. En av de avgörande frågorna är vilken ställning en sådan kommitté skulle få i förhållande till andra kommunala organ.

5.3 Individuell boendestatistik

SCB anför bl. a.

En viktig källa för kunskap om boendeförhallanden är folk- och bostadsräkningarna. Redovisningen är knuien till hushållet som enhet. Folk-och bostadsräkningarnas primärmaterial ger dock goda möjligheter atl även belysa boendeförhallanden för individer ev. kombinerat med uppgifter om hushållet.

Med slörre insatser av resurser skulle man också kunna studera hur boendeförhållandena har förändrals över tiden sedan 1960 både för individer och hushåll.

Såväl redovisningen i varje FoB för sig som beskrivning av förändringar kan kombineras med övriga uppgifter som finns om individer i FoB. t. ex.

-    flyttning

-    yrke, byle av yrke

-    förvärvsarbete, ej förvärvsarbete

-    giftermål, skilsmässor

-    barnafödande

-    inkomst

-    utbildning år 1970.

Även i SCB;s undersökningar om levnadsförhållanden ingår komponenten boende. I redovisningen av boendeförhållandena ingår viss individsla-tistik. Boende i småhus särredovisas efter kön, ålder och kommunstorlek. Boende i olika hustyper särredovisas för ensamstående efter kön. Boende i småhus särredovisas också efter hälsotillstånd och kön. I rapporten om boendeförhållandena finns ytterligare information som skulle kunna vara av intresse i detta sammanhang. Möjligheter finns att göra vidare bearbetningar av materialet efter kön.

Bostadsstyrelsen har liknande synpunkter som SCB och framför även att i bostadsbyggnadsplaneringen måste man åstadkomma en avvägning mellan den aktuella marknadssituationen och de långsiktiga målen.

Konsumentverket påpekar att till en stor del bygger boendestatistik redan i dag helt eller delvis på individuppgifter och redovisas också ofta så. I många sammanhang är det dock nödvändigt att få uppgifter om de hushåll som efterfrågar och brukar lägenhelerna. Man kan och bör givetvis verka för att statistiken vid publicering också redovisas på individbasis uppdelad på män och kvinnor.

SABO anser det inte rimligt att ersätta den nuvarande statistiken med "statistik över individen". Däremot bör den nuvarande statistiken med

Skr. 1979/80:168                                                                    72

fördel kunna kompletteras med statistik och sludier enligt kommilléns förslag. SAR vill också undersiryka behovel av all hushållsbaserad slalisiik kompletteras med invidbaserad.

Hyresgästernas riksförbund tycker bl. a.

Kommitténs förslag alt boendestatistiken skall bygga på individer i stället för på hushåll är oklart. Förbundet vill emellertid understryka all statistiska uppgifter om hushållen och deras boendeförhallanden knappast kan undvaras som underlag för boendeplaneringen. Samma tveksamhet måsle anmälas beträffande kommitténs åsikt alt sludier över boendeönskemål i första hand bör göras bland dem som står i bostadskön. Givelvis bör man ha en god bild av hur den aktuella bostadsefterfrågan ser ut men denna ger endast ett begränsat underlag för planeringen som måste ske på lång sikt. Förbundet menar alt väsentligl ökade möjligheter till konsumentinflytande över planeringen är ett betydligt viktigare krav i delta sammanhang.

5.4 Gemenskap i boendet - alternativa boendeformer

Flera remissinstanser stöder jämställdhetskommitténs förslag om gemenskap i boendet och alternativa boendeformer. Statens planverk har följande synpunkter.

Kommittén anger atl fler bostäder bör utformas med lanke på andra gemenskaps- och serviceformer än kärnfamiljens så att l.ex. flergenerations-boende främjas. Kollektiv- och servicehus för alla åldrar bör prövas men framförallt behövs försök med varierande grad av kollektiv service i vanliga bostadsområden. Det anges att delta är speciellt värdefullt alt beakta i de sanerings- och kompletteringsprojekt som många kommuner står inför.

Planverket anser det vara fullt möjligt att utveckla bestämmelserna i Svensk Byggnorm så att de passar även för kollektivoch servicehus. Verket har även föreslagit regeringen detta i skrivelse år 1976 och avvaktar därför regeringens ställningstagande. Verket avser att i samband med den s. k. siadsförnyelseutredningen föreslå revideringar av bestämmelserna för ombyggnad av bostäder i Svensk Byggnorm. Inom ramen för detta arbete kan verket även studera bestämmelser för bostäder med varierande grad av kollektiv service.

Bosladssiyrelsen hänvisar till sin publikation "Kommunala bostadsförsörjningsprogram", där man sagt att viktiga utgångspunkter för kommunens bostadspolitiska åtgärder bör vara att åstadkomma ett tillräckligt och varierat utbud av bostäder i olika delar av kommunen, atl skapa en god bostadsmiljö för invånarna och att ge möjligheter till en allsidig hushållssammansättning i olika bostadsområden.

Statens inslitut för byggnadsforskning framhåller.

Frågan om den gemensamma förvaltningen bör klarare relateras till jämställdhetsperspektivet. Riskerar inte kvinnor att påläggas mer arbete i bostaden i stället för alt befrias från en del av detta om brukarna tar över förvaltningen? Utgångspunkten ur jämställdhetsaspekt för organiseringen och fördelningen av arbetet i bostaden/bostadsområdet bör vara att underlätta det vardagliga hushållsarbetet samt att fördela detta jämnare på

Skr. 1979/80:168                                                                    73

män och kvinnor, inte att pålägga hushållen nya uppgifter utan att de gamla underlättas.

5/1 anser att kommitténs förslag om samhällsplanering som syftar till gemenskap i boende och alternativa boendeformer givetvis skulle vara av största betydelse för invandrarbefolkningen. För invandrarkvinnorna skulle det kanske framförallt vara viktigt med gemensamhetslokaler.

Framtidens bostadsområden måste medvetet planeras för trygghel, gemenskap och jämställdhet anser Folkpartiets kvinnoförbund.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund pekar på vikten av att bostäder och bostadsområden planeras och byggs med största möjliga hänsyn till människornas vilja och att varje enskild individ kan ha önskan om och behov av olika boendeformer under skilda perioder av sitt liv.

Fredrika-Bremer-Förbimdet framför att statligt stöd och statliga lån måste ges så att olika storlekar och typer av kollektivhus kan prövas. Konsumentverket vill också pröva nya former för samboende t.ex. kollektivhus. SAR anför liknande synpunkter.

HSB anser att en ökad användning av bostadsrätten som förvaltningsform ger bättre möjlighet att utveckla gemenskap i boendet, vilket är av särskild betydelse för ensamboende och äldre, dvs. de grupper av boende som domineras starkt av kvinnor.

5.5 Arbetsplatser och kommunikationer

Socialstyrelsen redovisar följande synpunkter.

En snabb, bekväm kollektivtrafik med täta turer skulle förmodligen vara en mycket viktig jämställdhetsfrämjande insats. Genom att så långt möjligt överföra trafik från bilsystemet till kollektivtrafiksystemet ökar kollektivtrafikens ekonomiska förutsättningar samtidigt som miljöstörningarna från biltrafiksystemet dämpas. Förutsättningar måste skapas för att nå en i linje härmed bättre fördelning av ekonomiska medel mellan biltrafik- och kollektivtrafiksystemet.

Målet bör vara att genom en välavvägd lokalisering av samhällets olika funktioner och ett rationellt utnyttjande av transportmedel tillse att alla människor ges god tillgänglighet till de funktioner de behöver nå. Kommunikationssystemet måste därför granskas med avseende på de möjligheter det ger barn, handikappade, billösa, skiftarbetande utan lail m. fl. att förflytta sig.

Det är av vikt att försöka få en helhetssyn på resandet, som utgår från människors behov av att kombinera exempelvis arbetsresor med att handla, hämta barn, besöka vänner etc. Detta framhålls mot bakgrund av tendensen att låta arbetsresorna i hög grad vara ensidigt styrande för kommunikationssystemets uppbyggnad.

Statens planverk menar att en inskränkning av biltrafikens åtkomlighet och framkomlighet är en fråga som inte kan avgöras enbart genom fysisk planering utan bör avgöras även i annan ordning av kommunala politiska instanser.

6 Regeringens skrivelse 1979/80. 1 saml. Nr 168

Skr. 1979/80:168                                                                    74

Enligt planverkels uppfattning bör nytillkommande bostadsbebyggelse inom åtminstone landets urbaniserade regioner fördelas på ett mindre antal områden i varje kommun för atl därmed sträva efter atl ge alla människor en så likvärdig tillgång som möjligt lill en differentierad arbetsmarknad och kommersiell och offentlig service. Det finns i allmänhet betydligt bäitre förutsättningar för att åstadkomma rimlig serviceförsörjning och framtida sysselsättningsmöjligheter om bosättningen sker kring etl mindre antal centra än om bebyggelsen sprids på ett antal "pendlarsamhällen". Del finns således enligt planverkets mening starka skäl alt i allmänhet söka hålla tillbaka bebyggelseexpansionen i sådana orler där inle näringslivels expansion, fortbeståndet av etablerade serviceanordningar eller särskilda markanvändnings- eller miljöskäl talar för en utbyggnad.

Statens inslitui för byggnadsforskning anser bl. a,

Kommunikations- och trafikfrågorna hör till de viktigaste jämställdhetsfrågorna. I betänkandet påtalas starkt att utbyggd kollektivtrafik är en ålgärd som kan medverka till att ge kvinnor större förutsättningar alt förvärvsarbela. Man bör även tydligare visa på kvinnornas intresse av bra trafiklösningar i närmiljön. Kvinnor har speciella erfarenheler av trafikproblem i närmiljön som bättre bör tas tillvara i planeringen av bostadsområden.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbtwd delar utredningens uppfattning, att kollektivtrafiken måste förbättras avsevärt, både kvantitativt och kvalitativt. Att däremot ha som målsättning att inskränka biltrafiken i tätorterna kan knappast vara realistiskt; den effekten uppnås automatiskt, då kollektivtrafiken fungerar tillfredsställande, men att försvåra framkomligheten för av skilda skäl bilburna människor kan knappast varken gagna jämställdhetssträvandena eller visa omtanke om de boende.

Fredrika-Bremer-Förbundet framhåller.

o All framtida trafikplanering måsle ta hänsyn till kvinnors och barns behov, vilket bl.a. innebär

-    Kollektivtrafik med bra förbindelser mellan arbetsplatser och boende-områden måste finnas.

-    Trafikfria vägar, så att barn kan gå själva till skolor och fritidshem.

5.6 Närservice

Kravet på närservice delas av flera remissinstanser.

Socialstyrelsen ansluter sig till jämställdhetskommitténs förslag att varuförsörjningsplaner bör upprällas i alla kommuner för alt säkra invånarna tillgång till en rimlig kommersiell service och framför vidare att i möjligaste mån bör någon form av miniminivåer (basbehov) försocial, kommersiell och kulturell service preciseras för orter med olika befolkningsstruktur.

SABO delar grundtanken i förslaget om närservice men framhåller att ett förverkligande med stor säkerhet kommer att leda till ökade kostnader för såväl den kommunala som den kommersiella servicen.

KF:s uppfattning är atl konsumenternas toiala servicesituation beaktas vid planeringen. I KF;s yttrande över distributionsutredningens betänkande

Skr. 1979/80:168                                                                   75

"Samhället och distributionen" harockså KF krävt ålerkommande kommunala varuförsörjningsplaner. Det är vidare viktigt alt varuförsörjningen ses i samband med övriga servicefrågor i kommunerna 1. ex. trafikförsörjningen anser KF.

5.7 Fritid

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund poängterar alt ökade resurser till kvinnoidrott är mycket viktiga.

Statens planverk anser att jämställdhetskommitténs förslag att planeraden fysiska miljön och prioritera verksamheter som kan bedrivas nära bostaden bör utvecklas mer.

Socialstyrelsen anför.

Rekreationsmiljöns tillgänglighet och användbarhet får i första hand inle bli en fråga om ekonomiska resurser och lillgång till egna transportmedel. Planering för rekreation bör därför innehålla en konkret analys av möjligheterna för människor utan bil/båt att utnyttja rekreationsområdena samt när så behövs - förslag för att förbättra dessa. Styrelsen anser - i likhet med jämställdhetskommitten - att satsningar på frilufts- och rekreationsaktiviteter i huvudsak bör göras i anslutning till människors närmiljö.

Rädda Barnen pekar på den ensidighet som idag finns när det gäller fritidsaktiviteter för barn och ungdom. Ideella föreningar såväl som kommuner måste på olika sätt stimuleras till att skapa aktiviteter där båda könen samtidigt kan delta och där helst också olika generationer kan vara med.

SABO anför bl. a.

Enligt SABO:s uppfattning är det mycket som tyder på att del sociala klimatet i bostadsområdena kan förbättras genom alt ökade möjligheter för verksamheter och aktiviteter tillförs. Sådana ansträngningar från samhällets sida får emellertid inte leda till att samhället därmed accepterar att en del av befolkningen p.g.a. svag ekonomi skall vara mera låst till sina bostadsområden än vad andra befolkningsgrupper är.

Sveriges riksidrottsförbund framför bl. a.

Närheten till idrottsanläggningar, motionsspår och aktivitetsområden är viktig för många kvinnor om de över huvud taget ska ha tid atl utöva idrott. Ofta saknar kvinnor bil varför det tar längre lid att ta sig till anläggningarna.

Många kvinnor har också dubbelarbete varför fritiden blir reducerad. Det är därför angeläget att resorna till och från anläggningarna blir så korta och tidsbesparande som möjligt. Frågan om barnomsorgen är även i detta sammanhang viktig att lösa.

lOGTINTO anser att det inom varje bostadsområde bör finnas möjligheter till fritidssysselsättningar och att det för en meningsfull fritid är nödvändigt med lokaler där bl. a. föreningsliv kan bedrivas.

Skr. 1979/80:168 76

6 Hälsa och sociala problem

6.1 Förebyggande insatser

Rikspolisstyrelsen, Moderata samlingspartiels kvinnoförbund. Svenska FN-förbundet, Studieförbundet Vuxenskolun och KF lar upp förslagen om vikten av förebyggande insatser och att dessa tilldelas nödvändiga resurser.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att de friskvårdsplaner som idag arbetas fram centralt och regionalt bör kompletteras med lokala planer på kommunal nivå.

6.2      Smärtlindring vid förlossning

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser att vetenskapliga rön som rör smärtlindring vid förlossning måste komma alla till godo.

Fredrika-Bremer-Förbundet anser att de av riksdagen beslutade möjligheterna till smärtlindring vid förlossning måste bli en realitet.

RFSU stöder större resurser lill smärtlindring vid förlossning och Husmodersförbundet hem och samhälle anser att denna fråga måste beaktas i det fortsatta jämställdhetsarbetet. Centerns ungdomsförbund framför liknande synpunkter.

6.3 Åtgärder mot missbruk

Folkpartiets kvinnoförbund anser att alkoholmissbruket, särskilt det utbredda dolda missbruket måste uppmärksammas.

Centerns ungdoiytsförbund kräver opinionsbildning bland kvinnor mot alkohol.

ABF anser bl. a.

Missbruk av olika slag förstärker könsrollerna och förtrycket av kvinnorna ökar starkt i samband med missbruk. Därför borde det finnas tydligare förslag till kraftfulla åtgärder i opinionsbildning och inom utbildningsområdet att motverka missbruk och dess starkt negativa inflytande på kvinnornas situation.

lOGT-NTO-rördsen har när det gäller missbruksfrågorna anfört följande.

Hand i hand med strävandena för ökad jämställdhet kan man se en trend mot ökat alkoholbruk hos kvinnor. Kvinnor har mer och mer lagt sig till med männens levnadsmönster i olika avseenden och särskilt märkbart är detta när det gäller bruk av alkohol och tobak. Eftersom en mer utbredd konsumtion alltid medför ett ökat missbruk har det också visat sig att missbruket bland kvinnor ökat. Enligt vår mening bör man i de fortsatta jämlikhetssträvandena mer än som skett poängtera att kvinnor inte har något att vinna på att efterlikna männens dåliga sidor och seder. En utbredning av drogmissbruk bland kvinnor för tvärtom endast nackdelar med sig för kvinnorna själva

Skr. 1979/80:168                                                                    77

liksom för männen och barnen. Det är särskilt i den yngre kvinnogenerationen som drogkonsumtionen brer ut sig och della innebär slora risker för framtiden.

6.4      Utbyggd mammogran

Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata samlingspariiels kvinnoförbund och Husmodersförbundet hem och samhälle tillstyrker förslagen om utbyggd mammografi och att självundersökning av bröst lärs ut. Centerns ungdomsförbund framför liknande synpunkter. Åven RFSU och Umeå universitets fämställdhetskommitté stöder en kraftig utbyggnad av mammografin.

Fredrika-Bremer-Förbundet anför beiräffande utbyggd mammografi. o Den  tvärpolitiska  bröstcancergruppens  krav  bör  förverkligas,  vilket

innebär

-    utbyggande av mammografin i hela landet och utbildning av personal därför,

-    utökning av försöksverksamhet med riktade halsokontroller till vissa riskgrupper varje år, och till alla kvinnor över 35 år vartannat år,

-   inrättande av bröstcentraler i landstingets regi i hela landet,

-     bättre psykologistöd vid bröstcancer och vid förekomst av dottertumör,

-     ökade resurser till bröstcancerforskning.

Socialstyrelsen anser att innan bröströntgen som metod för allmän hälsokontroll byggs ut, bör resultaten av pågående försöksverksamheter inväntas. Studieförbundet Vuxenskolan understryker vikten av tidig diagnos och att strålningsrisken i samband med mammografi ytterligare måste prövas.

6.5      Invandrarkvinnornas språksvårigheter

SIV framhåller följande beträffande invandrarkvinnornas språksvårigheter.

SIV instämmer i att det är nödvändigt att särskilt beakta invandrarkvinnornas språksvårigheter och kulturella problem i kontakten med sjuk- och socialvård. Det är nödvändigt att få en väl fungerande tolkservice och att personer med invandrarbakgrund anställs på alla nivåer och yrken inom sjukoch socialvård. Det är också nödvändigt atl svensk sjuk- och socialvårdspersonal får erforderiiga kunskaper och kan utveckla nya arbetsformer och metoder som är anpassade till olika invandrargrupper. SIV vill understryka att det är värdefullt att socialstyrelsen ges tillfälle alt fortsätta utveckla sin verksamhet i abortförebyggande syfte för olika invandrargrupper.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund betonar invandrarkvinnornas behov av tolkservice bl. a. vid gynekologundersökningar.

Svenska FN-förbundet tar också upp invandrarkvinnornas behov av kontakt med sjukvårdspersonal.

Skr. 1979/80:168                                                                    78

6.6 Kvinnomisshandel - våldtäkt

Fredrika-Bremer-Förbundet slöder jämställdhetskommilténs förslag och anför

-     Nödvändiga lagändringar måste genomföras så alt all kvinnomisshandel faller under allmänt åtal.

-     Kvinnor som blivit våldtagna och/eller misshandlade bör snabbi ges medicinsk, psykisk och juridisk hjälp.

-     Män som våldför sig på kvinnor bör så snabbt som möjligt ges psykisk hjälp.

-     Samhälleligt stöd bör utgå lill kvinnohus där hjälpverksamhet för kvinnor i krissitualioner förekommer. Någon sorts jourverksamhet för misshandlade och/eller våldtagna kvinnor är nödvändig. Kommunerna bör åläggas atl snarast ordna detta.

SCB tar upp frågan om statistik om kvinnomisshandel och anför bl. a.

SCB är mot bakgrund av de anförda täcknings-, definitions- och mätproblem synnerligen tveksam lill möjlighelen att redovisa officiell statistik över kvinnomisshandel med acceptabel kvalitet. SCB anser att del i stället bör övervägas att i forskningssammanhang närmare studera metoder för analyser av denna problemställning.

lOGT-NTO-rördsen hänvisar till sambandet mellan misshandel och alkoholkonsumtion och skriver bl.a. att med en sänkning av alkoholkonsumtionen skulle automatiskt en minskning ske av dessa våldshändelser.

RFSU stöder kommitténs förslag om samhällsstöd till kvinnohus, och medicinsk och psykisk hjälp till våldtagna kvinror samt påpekar bl. a.

På få områden kommer kvinnoföraktet och kvinnoförtrycket så klart fram som på dessa områden. Som bl.a. erfarenheter från RFSU:s våldtäktsmottagning visar är våldtäkt inte i första hand en sexuell handling utan en aggressisionshandling som har beröringspunkter med övrig kvinnomisshandel. Våldtäkten måste ses mot bakgrund av djupt liggande sociala, kulturella och psykologiska omständigheter som formar mäns och kvinnors förhållande till varandra...

Så länge våldtäkten är en vanlig företeelse - och t.o.m. ökar - och kvinnomisshandel är ännu mycket vanligare, har vi tydliga bevis på en förhärskande kvinnosyn som går tvärs emot strävandena mot större jämställdhet.

RFSU kräver också ökade resurser för att ingripandet mot och forska kring gärningsmän i våldtäkt, prostitution och kvinnomisshandel.

Folkpartiets ungdomsförbund och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund diskuterar behovet av förändrad lagstiftning och förhörsmetod.

Skr. 1979/80:168                                                                    79

6.7 Prostitution

Fredrika-Bremer-Förbundel anser all kommuner bör åläggas all aklivi arbeta för att minska prostitutionen och hjälpa prostituerade.

RFSU vill ha nya projekl mot prostitution enligt Malmö-modellen och anför vidare bl. a.

Mycket av det som sägs om prostitution är överförbart till kvinnors situation över huvud taget. Myterna upprätthåller en maktstruktur som bygger på mäns överlägsenhet och kvinnors underkastelse. För att komma tillrätta med detta behövs en kombination av förändrade grundläggande ekonomiska villkor, socialt stöd och inle minst en attitydförändring hos kvinnor så att myterna detroniseras. Den insikten avspeglas också i hur viktigt det "medvetandehöjande" arbelet i t. ex. kvinnogrupper är. Del är anmärkningsvärt atl detta synsätt enbart tas upp i samband med en sådan ytterlighetsföreteelse som prostitution trols alll är.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund stöder kommitténs förslag för att hjälpa kvinnor bort från prostitution.

6.8 Övriga frågor

Flera remissinstanser tar under avsnittet "Hälsa och sociala problem" upp frågan om preventivmedel. ;?F5t/skriver bl.a.

Alla som i likhet med RFSU arbetat med frågor kring preventivmedel och aborter vet att det inte räcker med information. Kunskapen måste sättas in i ett sammanhang om sexualitet och samlevnad i vid bemärkelse. Det behövs en djupgående attitydförändring så att flickor/kvinnor höjer sin självkänsla och känner ansvar för sitt eget liv. Det är i hög grad detta som motiverar till att ta vara på de kunskaper och möjligheter till födelsekontroll som finns. Det är basen för ett medvetet val om man vill ha barn just nu eller ej. Inte minst Socialstyrelsens Gotlandsprojekl bevisar detta. RFSU har samma erfarenhet från sin verksamhet. Vi saknar i betänkandet ett resonemang om denna dimension.

Fredrika-Bremer-Förbundet framför liknande synpunkter.

RFSU anser även att grundutbildningen och fortbildningen för lärare i sexual- och samhällskunskap måste förstärkas. Fredrika-Bremer-Förbundet vill också ha ytterligare insatser i skolorna i dessa frågor.

Centerns kvinnoförbund tar upp frågan om omskärelse av kvinnor i Sverige. De anser atl det klart bör framgå i lagstiftningen att detta inte får förekomma i Sverige.

Skr. 1979/80:168 80

7 Representation

7.1       Mål och planer

5y4 M/V föreslår alt statliga myndigheter bör rekommenderas att kartlägga vilka kunskaper och erfarenheter som bör finnas för olika uppdrag. Det skulle kunna innebära att man får en vidare krets att välja bland för olika uppdrag. Därmed ökar även möjligheterna att få med kvinnorna.

SACO/SR framhåller att det är inte tillräckligt atl män och kvinnor är representerade i de församlingar och organ som styr vårl samhälle. Kvinnorna bör vara representerade lill en rimlig andel i förhållande till sin andel av Sveriges befolkning. SAR framför liknande synpunkier.

Fredrika-Bremer-Förbundet anser att riksdagen bör fastställa att lika representation skall vara uppnådd i riksdag, landsting och kommunfullmäktige senast i och med 1985 års val.

7.2       Arbetsformer

Flera remissinstanser däribland LO, Centerns kvinnoförbund, YKR och lOGT-NTO-rörelsen delar jämställdhetskommitténs uppfattning om att arbetsformerna i facket och politiken måste utformas så att både kvinnor och män med familjeansvar kan delta.

LO framhåller också att fackliga mölen på betald arbetstid är en viktig åtgärd för att bl. a. öka föräldrars möjlighet att aktivt delta i den fackliga verksamheten. SACOISR, Statsanställdas förbund och ABF framför liknande synpunkter och framhäller även att ökade möjligheter till barnomsorg vid möten och kurser skulle bidra till en ökad kvinnorepresentation.

SACOISR framhåller också att både män och kvinnor måste ha ett privatliv.

7.3     Direktiv till valberedningarna

SACOISR, Centerns ungdomsförbund och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund tar avstånd från att öka den kvinnliga representationen genom någon form av kvotering.

SAF, SI, Svenska Handelskammareförbundet och SHIO är positiva till en jämnare fördelning av kvinnor och män i kommittéer och styrelser men negativ till alla former av kvotering.

Sveriges riksidrottsförbund instämmer inte i att kvinnor skall nomineras till alla vakanta platser till rättvis fördelning nåtts eller att vardera könet skall ha minst en viss andel av de s.k. valbara platserna.

KF framhåller bl. a.

I konsumentkooperationens arbete för att öka kvinnornas deltagande i folkrörelsernas beslutsfaltande på alla nivåer har många av de förslag som

Skr. 1979/80:168                                                                    81

kommittén pekar på framgångsrikt använts. Andelen kvinnor med olika förtroendeuppdrag i konsumentkooperationen ökar är från ar.

7.4 Två namnförslag (en man och en kvinna)

När det gäller att utse ledamöter i statliga utredningar och dylikt anser SAMN all man bör eftersträva atl lämna förslag på både en man och en kvinna. Folkpartiets kvinnoförbund har liknande synpunkier.

SACO/SR, Svenska FN-förbundet, Moderata samlingspartiets ungdomsförbund är däremot iveksamma till att valberedningar skall föreslå två personer (en man och en kvinna).

8 Opinionsbildning 8.1 Allmänt

Flera remissinstanser betonar viklen av opinionsbildande arbete däribland konsumentverket, SACOISR, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges Radio och /CF vilka är allmänt positiva till förslagen.

Centerns kvinnoförbund anser även att det är viktigt att såväl den nationella handlingsplanen för jämställdhet som världsaktionsplanen blir allmänt kända.

Under avsnittet opinionsbildning skriver Rädda Barnen bl. a.

Inför förändringar i samhället har vi tyvärr en förmåga att framställa en mängd problem som sedan gör att många människor känner sin situation som jobbig. Jämställdhetsdebatten har åtminstone i sitt initialskede präglats av detta och det kanske har varit nödvändigt. Den har utgått från kvinnors rätt till frigörelse och lika värde. Vi tror dock atl det nu är dags att börja föra diskussionen ulifrån positiva förtecken. Barnen är där en naturlig utgångspunkt. Parentetiskt kan man tyvärr med fog påstå att som debatten lidigare fördes, innebar den ett behov att komma bort ifrån en situation, bl. a. då den vårdande, och del i sin tur gav som bieffekt barnen en låg status. I slället bör den opinionsbildande delen ha som utgångspunkt alla vuxnas rält alt ta del av sina barns uppväxt. Alla vuxna, såväl män som kvinnor, bör få möjlighet atl ta del av barnens glädje, barnens utveckling, deras hopp och besvikelser, misslyckanden och höjdpunkter. Att männen hittills varit beredda alt avslå från denna förmån är egentligen ofattbart. I stället för att bara spegla den aktuella situationen bör alltså opinionsarbetet syfta till att ta fram det positiva, både med att uppfostra, vårda och vägleda barn och att dela på det gemensamma ansvaret i hemmet. Medel bör avsättas för att främja en attitydförändring med detta som grund.

Fredrika-Bremer-Förbundet kräver en särskild lag mot könsdiskriminering i reklam och massmedia. Konsumentverket och högskolan i Luleå vill hålla frågan om lagstiftning aktuell.

Sveriges riksidrollsförbund har framfört idrottskvinnorna i massmedia och anför bl. a.

Skall idrottsrörelsen få fler kvinnor som aktiva och som ledare är det viktigt att idrottande flickor syns i press, radio och TV. Det måste finnas

Skr. 1979/80:168                                                                    82

förebilder. Kvinnor som lägger ned oerhört arbete på Iräning och lävling måsle liksom miinncn synas utåt genom medierna för atl därmed sporras lill fortsatt idrottsutövande och fina resultat.

SÖ är dock mer tveksam till klimatet för det opinionsbildande arbelel och har den uppfattningen atl många upplever att jämslälldhetsfrågorna iir "uttjatade".

8.2      Studieförbunden stimuleras

Konsumentverket, ABF, lOGT-NTO-rörelsen och Studieförbundet Vuxenskolan betonar studieförbundens roll i det opinionsbildande arbelet.

YKR anser alt studiecirklar i jämställdhet bör finnas inom alla större företag och i organisationer av alla slag.

8.3      Enskilda initiativ stöds

Flera remissinstanser såsom Fredrika-Bremer-Förbundet, YKR, Studieförbundet Vuxenskolan, lOGT-NTO-rörelsen och Riksförbundet hem och skola är positiva till ett särskilt jämställdhetsanslag.

Moderata samlingspartiets ungdomsförbund är däremot negativt till ett speciellt jämställdhetsanslag för opinionsbildande åtgärder.

Ett jämställdhetsanslag bör inte enbart riktas till enskilda organisationer och fria grupper utan även studieförbunden bör få ett särskilt stöd anser ABF.

SIV framhåller invandrarorganisalionernas roll i det opinionsbildande arbetet.

Grupp 8 i Stockholm betonar kvinnorörelsens betydelse i opinionsarbetet.

8.4      Utvärdering

Moderata samlingspariiets kvinnoförbund anser att vidtagna åtgärder måste följas upp.

8.5      Utbildning - stipendier

Centerns kvinnoförbund, högskolan i Luleå, Sveriges Radio, TT, Rädda Barnen och Umeå universiteis jämställdhetskommUté finner det positivt att utbildning i jämställdhetsfrågor för massmediafolk har beaktats.

Fredrika-Bremer-Förbundet framhåller särskilt att jämställdhetsfrågor skall ingå i journalistutbildningen och annan massmediautbildning.

Sveriges riksidrottsförbund betonar att det är viktigt att fler kvinnliga sportjournalister utbildas.

Skr. 1979/80:168                                                                   83

Moderaia samlingspartiets kvinnoförbund betonar vikten av all partiernas kvinnoorganisalioner tar på sig ansvaret att entusiasmera till och ulbilda för elt planmässigt arbele med jämställdhelsfrågor.

Moderata samlingspariiels ungdomsförbund är negalivi lill alt samhället skall utbilda speciella opinionsledare.

YKR anser alt chefsulbildningar i jämslälldhelsfrågor bör genomföras.

lOGT-NTO-rörelsen och TT lillstyrker förslagel om särskilda stipendier.

8.6      Könsroller bör diskuteras

rr ställer sig tveksam lill nödvändigheten av en extra slimulans för inlerna diskussioner om könsroller på redaktionerna. TT anför att på de allra flesla redaktionerna torde könsrollsdebatten vara i full gång utan särskilda projekt och handlingsplaner.

8.7      Regler för massmedia

TT framhåller att kommitténs förslag om att undersöka hur könsdiskriminering och aktivt arbete för jämställdhet kan tas upp inom ramen för de etiska reglerna i någon mån redan är beaktade. TT har ingel emot all kommitténs förslag övervägs vid en revision av de etiska reglerna.

Folkpartiets ungdomsförbund anser att könsdiskriminerande reklam bör förbjudas.

8.8      Neutralt språk

Folkpartiets kvinnoförbund anser att det behövs ett kvinnospräk.

9 Internationellt samarbete

9.1 Jämnare könsfördelning av svenska delegationer till FN-organ etc.

I anslulning till frågan om att i framtiden utse könsmässigl jämnare sammansatta delegationer till FN-organ etc. anför ILO-kommittén atl det är önskvärt att verka för en ändring av ILO;s stadga om kvinnlig representation. ILO-kommittén anser alt medlemsländerna genom ILO-stadgans formulering skall rekommenderas att i delegationen lill arbetskonferenser (och till andra ILO-möten) inkludera både kvinnor och män.

Folkpartiets kvinnoförbund stöder jämslälldhetskommitléns förslag att utse könsmässigl jämnare svenska delegationer till internationella möten. Statens ungdomsråd och AwF framför liknande synpunkier.

Moderata samlingspartiets ungdomsförbund stöder däremot inte förslagel om att begära in två namn - en kvinna och en man. Man anser dock all del är

Skr. 1979/80:168                                                                    84

en klar brisl att kvinnors ofta speciella erfiirenheler inte lagits tillvara i internationellt samarbete.

9.2 Effekterna för kvinnorna i biståndsprojekt

Jiimslälldhelskommittén föreslår atl i alla biståndsprojekt bör effeklerna för kvinnorna speciellt uppmärksammas.

SIDA framhåller i anslutning till detta förslag atl man försöker få etl starkare gehör i mottagarländerna för att vid all planering av utvecklingsprojekt beakla följderna för kvinnorna.

SID.A anför även.

Det är emellerlid inte bra på sikt att biståndet till kvinnor koncenlreras lill rena kvinnoinsatser. Det finns en risk att insatserna blir obetydliga och marginella. Sådana insatser kan användas som alibi för att inte vidta ytterligare åtgärder.

Atl få in k vinnoinsalsen inom landramen i alla mottagarländer är en viktig uppgifl för SIDA de närmaste åren. Det arbetet ger en plattform för vidare diskussioner om kvinnors plats och integrering i den nationella ekonomin och deras möjligheter alt påverka ulvecklingen i en riktning som även tillgodoser deras behov.

SACOISR och /CF tillstyrker jämställdhetskommitténs förslag. Folkpartiets kvinnoförbund och Folkpartiets ungdomsförbund anser att det svenska u-landsbiståndet måste innehålla särskilda jämställdhetsprogram.

9.3 Särskilda insatser för kvinnor i samband med den tekniska utvecklingen i u-länder

Husmodersförbundet hem och samhälle understryker vikten av att kvinnornas situation ges ökad uppmärksamhel i den tekniska utvecklingen. Svenska FN-förbundet framför liknande synpunkter.

Umeå universitets jämsiälldhetskommitté framhåller att den tekniska utvecklingen inte får slå ut u-ländernas kvinnor och en realistisk plan för jämslälldhetsarbetet måste finnas med i biståndsprojekten.

Skr. 1979/80:168 85

Innehåll

Skrivelse  ........................................................................         '

Skrivelsens huvudsakliga innehåll   ................................. ....... 1

Utdrag av regeringsprolokoll den 5 juni 1980 .................         2

1          Inledning   ................................................................         2

2          Allmänna utgångspunkter...........................................        

3          Jämställdhetsarbels organisalion   ...........................         5

Jämslälldhetsarbetet inom statsförvaltningen   ........         6

4     Utbildning   ............................................................... ....... 7

Grundskolan   ...........................................................      10

Gymnasieskolan   ..................................................... .... 11

Högskolan   .............................................................. .... 11

Insalser för att stimulera kvinnor och män till otradilionella

utbildningar ..............................................................      12

Invandrarkvinnorna  ................................................. .... 13

5     Arbetslivet ................................................................ .... 14

Kommuner och landslingskommuner  ....................... .... 18

Kortare arbetsdag   .................................................. .... 19

Arbetslivets organisation   ........................................      20

Ny arbetsvärdering....................................................      21

Stöd till hemarbetande   ........................................... .... 22

Posiliv särbehandling vid arbetsmarknadsutbildning och bered
skapsarbete   ........................................................... .... 23

6          Familjepolitik och familjerätt   ....................................      23

7          Boende- och samhällsplanering  ...............................      25

8          Hälsa och sociala problem   ....................................... .... 27

Prostitution   ............................................................. .... 29

Invandrarkvinnorna   ................................................ .... 29

9     Representation i beslutande församlingar   ..............      30

10       Opinionsbildning   ..................................................... .... 31

11       Internationellt samarbete   ......................................      32

12       Avslutande synpunkter   ...........................................      33

13       Hemställan    ............................................................      34

14       Beslut  ......................................................................      34

Bilagor

1.     Sammanfattning av kommittébetänkandet (SOU 1979:56) "Sleg

på väg ....".................................................................        35

2      Sammanställning av remissyttranden......................         43